Förekomsten av kiselalger och dinoflagellater visar ingen generell uppgång eller nedgång vid någon av stationerna i Bottenviken, Örefjärden eller Bottenhavet under perioden 1991–2000. Växtplanktonhalterna visar dock på stor variation mellan år, vilket kan påverka andra organismer i ekosystemet.

Inga statistiskt säkerställda förändringar kan påvisas bland de biologiska variabler som speglar näringstillgången i vattenmassan i Bottniska viken. Både växtplanktonarter och syrekonsumtion som redovisas nedan är exempel på detta. Tillsammans med stabila tidsserier av syre och närsalter tyder resultaten på en jämn näringstillgång i Bottniska vikens utsjöbassänger under övervakningsperioden.

Sammanfattning

I klara, grunda till medeldjupa, sjöar i svenska fjällen domineras ofta basproduktionen av bentiska alger. Den bentiska primärproduktionen utgör även den huvudsakliga basresursen för fisk via deras konsumtion av zoobenthos. I ett klimatförändringsperspektiv kan man anta att lufttemperaturen kommer att öka och därigenom även den terrestra produktionen. En ökad terrester produktion medför att inflöde av näringsämnen och kol till fjällsjöar kommer att öka. Ett ökat inflöde av kol och näring gynnar den pelagiska produktionen samtidigt som det missgynnar den bentiska produktionen genom försämrat ljusklimat. Eftersom fisk i fjällsjöar är starkt beroende av den bentiska produktionen missgynnas även fisken vid ett försämrat ljusklimat via dess negativa inverkan på bentisk produktion. Det har visats att fiskens biomassa och produktion är direkt kopplade till ljusklimatet i sjöar med naturligt låga näringshalter (0-30

μg fosfor/L). Nästan alla fjällsjöar har näringshalter i detta intervall och kan därför antas ha en basproduktion och fiskproduktion som är ljusberoende. Vi visar här hur sambandet mellan ljusklimat och fiskproduktion kan användas i ett övervakningsprogram för sjöar i svenska fjällen.

This study presents a step-by-step statistical analysis for tracing dioxins sources that have contributed to levels in Baltic herring during the last decades. The study is based on the concentrations of the 17 toxic (2,3,7,8-substituted) dioxin congeners in herring and sediment from the Baltic Sea, and it evaluates how the impacts of the sources may have changed during the studied periods, i.e. 1990–2009 in the Bothnian Bay, 1979–2009 in the Bothnian Sea and 1988–2009 in the Baltic Proper. The modelling technique used (PMF) extracted three dioxin patterns in herring that could be used to obtain source patterns after applying transformation factors. The transformed patterns were compared to real dioxin source patterns available through previous measurement and modelling studies. The identified sources included tetrachlorophenol (TCP), pentachlorophenol/atmospheric background (PCP/AB) and emissions from thermal activities.

The results indicate that the thermal source type has been the major contributor of dioxins to Baltic herring during the pre-and post-2000 periods (72% and 59%, respectively). Its impact appears, however, to have declined by 19% in the Bothnian Bay, by 67% in the Bothnian Sea, and by 48% in the Baltic Proper (TEQ-basis). On the other hand, the relative importance of TCP and PCP/AB appear to have increased over time, from 1.4% and 1.5% to 19% and 6.6% in the Bothnian Bay, from 3.3% and 7.2% to 12% and 10% in the Bothnian Sea, and from 8.9% and <1% to 33% and 13% in the Baltic Proper. Comparisons using absolute values (pg TEQ g-1 lipid weight) indicate an increase of the TCP source by five times in the Bothnian Bay from the pre-2000 to the post-2000 period, a slight increase in the Bothnian Sea, and more than a doubling of the levels in the Baltic Proper. The agreement between the trends in the three sub-basins is a good indication for an increased impact of the TCP source during recent years (post-2000). Corresponding analysis for the PCP/AB source type, indicate slightly decreased TEQ levels from the PCP/AB source type in the Bothnian Sea (by ~50%), more than twice as high in the Bothnian Bay, and more than triplicated in the Baltic Proper. While the declining trends of the thermal source type encourages continuing management efforts for air emissions, the apparent increase of TCP and PCP/AB call for more attention to such sources in the Baltic Sea. As the use of technical products containing TCP and PCP have been banned/restricted since the 1970s and 1980s, more focus on contaminated sites may be required in the mitigation actions of such sources.

Under den första halvan av året uppvisade ytvattnet i båda bassängerna temperaturer som låg under eller mycket under medelvärdet för jämförelseperioden 1991–2000. Ytvattnet i Bottenviken uppvisar en mycket liten mellanårsvariation, bl.a. eftersom det fryser vid ~ -0,3 ºC . Som ett resultat av den varma sommaren steg temperaturerna i båda bassängerna under juli och augusti. Efter detta höll sig temperaturerna i ytvattnet över det normala till slutet på september. Året avslutades med att temperaturerna i ytvattnet sjönk till jämförelseperiodens värden eller något lägre under årets sista två månader. Som mest var temperaturen i båda bassängernas ytvatten ~6ºC högre än medeltemperaturen för perioden och den lägsta temperaturen i ytvattnet var ~2ºC under medelvärdet. För djupvattnet tenderar temperaturen generellt att vara något mer konstant än i ytan. Årstidsvariationen i Bottenhavets djupvattnet motsvarade 0,8ºC (max.-min.). Motsvarande årstidsvariation för Bottenviken var ~2ºC. För Bottenhavet låg temperaturen ca en standardavvikelse lägre än medelvärdet för perioden under hela året. I Bottenviken, däremot, var temperaturen i djupvattnet generellt högre än medelvärdet för perioden. Variationen var större än i Bottenhavet, dock inte större än en standardavvikelse från medelvärdet för perioden.

I denna studie har vi 2003-04 undersökt koncentrationerna av kvicksilver, kadmium

och bly i blod från 96 gravida kvinnor i Västerbotten. För kvicksilver har vi även

undersökt koncentrationen i hår. Västerbotten har tidvis haft ett betydande

kvicksilvernedfall. Dessutom är fritidsfiske, inte minst i insjöar och mindre

vattendrag, en vanlig hobby. Det finns därför skäl att undersöka om gravida kvinnor i

Västerbotten har högre kvicksilvernivåer än i andra delar av Sverige.

Drygt 40% av kvinnorna brukade äta insjöfisk och drygt en fjärdedel hade ätit

insjöfisk senaste månaden. Detta är högre andelar än vad man sett på andra orter.

Dock hade endast 3 kvinnor ätit sådana arter som Livsmedelsverket rekommenderar

gravida att undvika. Kvicksilverkoncentrationen i blod var 0,02-3,5 (median: 0,6)

μg/L. Det mesta var i organisk form (0,0-3,2; median: 0,5 μg/L). För kadmium var

koncentrationen 0,04-2,5 (median: 0,14) μg/L och för bly 4-47 (median: 9) μg/L.

Kvicksilverkoncentrationen i hår var 0,05-1,0 (median: 0,19) μg/g.

De kvicksilverkoncentrationer vi fann var likvärdiga eller lägre än vad som tidigare

uppmätts på andra orter i Sverige. Det är alltså inte så att gravida i Västerbotten har

särskilt höga kvicksilverkoncentrationer, trots det kvicksilvernedfall som förekommit

och den relativt höga konsumtionen av insjöfisk. Bly- och kadmiumkoncentrationerna

är att betrakta som låga, vilket dock inte innebär att säkerhetsmarginalen till nivåer

där effekter konstaterats är särskilt stor.

Chlorinated paraffins (CP) constitute a large group of polychlorinated alkanes of different carbon chain lengths and different degrees of chlorination; short chain C10 - C13, SCCP), medium (C14 - C17, MCCP) and long carbon chain (≥C18, LCCP). CP is produced in very large volumes for use as additives (such as plasticisers and flame retardants) in products, materials and goods. They are global environmental pollutants that occur in abiotic environments, animals and humans. The hypothesis for the present study is that CP shows a different degree of accumulation in blood (serum or plasma) compared to breast milk. Therefore, paired samples from 25 women who donated blood and breast milk were analysed for all the CP classes in these matrices and the levels were compared with the concentrations of a PCB marker, CB-153, and with 4,4'-DDE. The results show significant differences, on fat weight basis, of SCCP and MCCP in serum with 22- and 6.2-times higher concentrations than those measured in breast milk. Data also showed elevated levels of both vSCCPs (very short CPs) and LCCPs in serum compared to breast milk, but the difference in these two cases is not significantly different. The median levels of SCCP, MCCP and LCCP in serum and breast milk respectively are: 790, 520 and 16 ng/g fat and 36, 63 and 6,0 ng/g fat, respectively. 4,4'-DDE and CB-153 are comparable in the two matrices are at 17 and 12 ng/g fat, respectively. SCCP is classified as a POP in the Stockholm Convention but not MCCP despite high levels in serum. CP is, regardless of carbon chain length, persistent, bioaccumulative and toxic substances that must be regulated to ensure the health of children and adults.

Under år 2004 insamlades och analyserades strömming från ett 30- tal lokaler, framför allt ifrån Bottenhavet men också från Bottenhavet och norra egentliga Östersjön.

Huvudsyftet var att studera tillståndet med hänsyn till rådande gränsvärde (4 pg TCDD- ekvivaltenter/g färskvikt) samt att utröna huruvida det förekommer geografiska skillnader inom studieområdet

The environmental toxicants examined in this report can be classified into five groups –

heavy metals, chlorinated compounds, brominated flame retardants, polyaromatic

hydrocarbons and perfluorinated compounds. Each of these contaminants has been

examined from various sites for up to six different fish species, in blue mussels, and in

guillemot eggs, for varying lengths of time. The following summary examines overall

trends, spatial and temporal, for the five groups.

Condition and Fat Content

Condition and fat content in different species tended to follow the same pattern at the same

sites, with a few exceptions. Most of the fish species generally displayed a decreasing trend

in both condition and fat content at most sites examined. Exceptions to this were increases

in fat content seen in herring (the last ten years) and cod at Fladen; an increase in condition

for herring at Ängskärsklubb in spring; and in perch, a decrease in fat content at

Kvädöfjärden but no trend in condition for the same site.

Heavy Metals

Due to a change in methods for metal analysis (not Hg) in 2004, values between 2003 and

2007 should be interpreted with care. From 2009 metals are analyzed at ITM, Stockholm

university.

The longer time series in guillemot egg and spring-caught herring from the southern

Bothnian Sea and southern Baltic Proper show significant decreases of mercury. The

herring site in the southern Bothnain Sea indicates a local Hg-source. The rest of the time

series show varying concentrations over the study period, and even increasing trends in e.g.

cod muscle and blue mussels, but the concentrations are fairly low compared to measured

concentrations in perch from fresh water and coastal sites. However, in most cases, these

concentrations are above the newly suggested EU-target level of 20 ng/g wet weight.

Lead is generally decreasing over the study period (in time series of sufficient length),

supposedly due to the elimination of lead in gasoline. Elevated lead concentrations between

2003 and 2007 (e.g. Harufjärden) should be viewed with caution (see above regarding

change in analysis methods).

Cadmium concentrations show varying non-linear trends over the monitored period. It is

worth noting that despite several measures taken to reduce discharges of cadmium,

generally the most recent concentrations are similar to concentrations measured 30 years

ago in the longer time series.

The reported nickel concentrations show no consistent decreasing trends. Some series begin

with two elevated values that exert a strong leverage effect on the regression line and may

give a false impression of decreasing trends. Chromium generally shows decreasing trends,

possibly explained by a shift in analytical method. The essential trace metals, copper and

zinc, show no consistent trends during the monitored period.

The environmental toxicants examined in this report can be classified into five groups –

heavy metals, chlorinated compounds, brominated flame retardants, polyaromatic

hydrocarbons and perfluorinated compounds. Each of these contaminants has been

examined from various sites for up to six different fish species, in blue mussels, and in

guillemot eggs, for varying lengths of time. The following summary examines overall

trends, spatial and temporal, for the five groups.

Condition and Fat Content

Condition and fat content in different species tended to follow the same pattern at the same

sites, with a few exceptions. Most of the fish species generally displayed a decreasing trend

in both condition and fat content at most sites examined. Exceptions to this were increases

in fat content and condition factor seen in cod liver at both sites; an increase in condition

for herring at Ängskärsklubb in spring; and in perch and eelpout, a decrease in fat content at

Kvädöfjärden (perch) and Väderöarna (eelpout) but no trend in condition for the same site.

Heavy Metals

Due to a change in methods for metal analysis (not Hg) in 2004, values between 2003 and

2007 should be interpreted with care. From 2009 metals are analyzed at ITM, Stockholm

University.

The longer time series in guillemot egg and spring-caught herring from the southern

Bothnian Sea and southern Baltic Proper show significant decreases of mercury. The

herring site in the southern Bothnain Sea indicates a local Hg-source. The rest of the time

series show varying concentrations over the study period, and even increasing trends in e.g.

cod muscle and eelpout muscle from Väderöarna, but the concentrations are fairly low

compared to measured concentrations in perch from fresh water and coastal sites. However,

in most cases, these concentrations are above the newly suggested EU-target level of 20

ng/g wet weight.

Lead is generally decreasing over the study period (in time series of sufficient length),

supposedly due to the elimination of lead in gasoline. Elevated lead concentrations

between 2003 and 2007 (e.g. Harufjärden) should be viewed with caution (see above

regarding change in analysis methods).

Cadmium concentrations show varying non-linear trends over the monitored period. It is

worth noting that despite several measures taken to reduce discharges of cadmium,

generally the most recent concentrations are similar to concentrations measured 30 years

ago in the longer time series.

The reported nickel concentrations show no consistent decreasing trends. Some series begin

with two elevated values that exert a strong leverage effect on the regression line and may

give a false impression of decreasing trends. Chromium generally shows decreasing trends,

possibly explained by a shift in analytical method. The essential trace metals, copper and

zinc, show no consistent trends during the monitored period.

The environmental toxicants examined in this report can be classified into five groups – heavy metals, chlorinated compounds, brominated flame retardants, polyaromatic hydrocarbons and perfluorinated compounds. Each of these contaminants have been examined from various sites for up to six different fish species, in blue mussels, and in guillemot eggs, for varying lengths of time. The following summary examines overall trends, spatial and temporal, for the five groups.

Condition and Fat Content

Condition and fat content in different species tended to follow the same pattern at the same sites, with a few exceptions. Most of the fish species generally displayed a decreasing trend in both condition and fat content at most sites examined. Exceptions to this were increases in condition factor seen in cod liver at Fladen, perch muscle at Kvädöfjärden, and for herring at Ängskärsklubb in spring. Also, an increase in fat content was seen during the most recent ten years for herring at Ängskärsklubb in spring. There were also some sites where no log linear trends were seen.

Heavy Metals

Due to a change in methods for metal analysis (not mercury) in 2004, values between 2003 and 2007 should be interpreted with care. From 2009 metals are analyzed at ACES, Stockholm University.

Generally, higher mercury concentrations are found in the Bothnian Bay, but also from one station in the Northern parts of Baltic Proper, compared to other parts of the Swedish coastline. The time series show varying concentrations over the study period. The longer time series in guillemot egg and spring-caught herring from the southern Bothnian Sea and southern Baltic Proper show significant decreases of mercury. On the other hand, increasing concentrations are seen in e.g., cod muscle, but the concentrations are fairly low compared to measured concentrations in perch from fresh water and coastal sites. In most cases, the mercury concentrations are above the EQSbiota of 20 ng/g wet weight.

Lead is generally decreasing over the study period (in time series of sufficient length), supposedly due to the elimination of lead in gasoline. The highest concentrations are seen in the southern part of the Baltic Sea. Elevated lead concentrations between 2003 and 2007 (e.g. Harufjärden) should be viewed with caution (see above regarding change in analysis methods). Lead concentrations are below the suggested target level at all stations.

Cadmium concentrations show varying non-linear trends over the monitored period. It is worth noting that despite several measures taken to reduce discharges of cadmium, generally the most recent concentrations are similar to concentrations measured 30 years

ago in the longer time series. Cadmium concentrations in herring and perch are all below the suggested target level of 160 μg/kg wet weight.

The reported nickel concentrations show no consistent decreasing trends. Some series begin with two elevated values that exert a strong leverage effect on the regression line and may give a false impression of decreasing trends. Chromium generally shows decreasing concentrations, possibly explained by a shift in analytical method. The essential trace metals, copper and zinc, show no consistent trends during the monitored period.

Generally higher concentrations of arsenic and silver are found along the west coast compared to other parts of the Sweadish coast line. However for silver a few stations in the Bothnian Sea and Bothnian Bay show comparable concentrations to the west coast stations.

Chlorinated Compounds

Generally, a decreasing concentrations were observed for all compounds (DDT’s, PCB’s, HCH’s, HCB) in all species examined, with a few exceptions, such as no change in TCDD-equivalents being seen in herring muscle (except at Änskärsklubb where very high concentrations at the beginning of the sampling period were seen and also at the west coast station Fladen). The longer time-series in guillemot also show a marked decrease in TCDD-equivalents from the start in the late 1960s until about 1985 from where no change occurred for many years, however, during the most recent ten years a decrease in the concentration is seen. Concentrations of DDE and CB-118 are for some species and sites still above their respective target levels.

The chlorinated compounds generally show higher concentrations in the Bothnian Sea and/or Baltic Proper when compared to the Bothnian Bay and the Swedish west coast.

Brominated Flame Retardants

Elevated levels of HBCDD are seen in sites from the Baltic Proper, while the investigated PBDEs show higher concentrations in the Bothnian Bay. In addition, lower concentrations of all investigated PBDEs and HBCDD are seen on the Swedish west coast compared to the east coast. Temporally, significant increases in BDE-47, -99 and -100 have been seen in guillemot eggs since the late 1960s until the early 1990s, where concentrations then began to show decreases. Also, the concentration of HBCDD in guillemot eggs shows a decrease during the most recent ten years. For fish and blue mussels, BDE-47, -99, and -153 decreased at some sites and showed no trend at other sites. The concentration of HBCDD in fish and blue mussels showed inconsistent trends. The concentration of HBCDD is below the EQSbiota of 167 μg/kg wet weight for all fish species from all areas, while the concentration of BDE-47 alone is above the EQSbiota for sumPBDE of 0.0085 ng/g wet weight.

PAHs

Only blue mussels have been examined for spatial differences in PAH concentrations. Concentration of ΣPAH was found to be higher from Kvädöfjärden in the Baltic Proper compared to stations at the West coast, but individual PAHs showed varying spatial patterns. Over time, acenaphthalene was rarely found above the detection limit. Significant decreasing trends were observed for ΣPAH, chrysene, fluoranthene and pyrene at Fjällbacka; for naphthalene at Kvädöfjärden; and for pyrene at Fladen.

All time series where concentrations of various PAHs were compared with the target value based on OSPAR Ecological Assessment Criteria, or EC Environmental Quality Standards were below the target value.

PFASs

PFHxS and PFOS show a similar spatial pattern, but PFOS concentrations were approximately 25 times higher than PFHxS levels. The distribution of PFOS is quite homogenous along the Swedish coast but with somewhat higher concentrations in the Baltic Proper. PFOS concentrations in guillemot eggs are about 100-200 times higher than in herring liver. An overall increasing concentration of PFOS in guillemot eggs has been observed throughout the whole time period, however, during the most recent ten years, a change of direction is detected. The longer herring time series from Harufjärden, Landsort, and Utlängan show increasing concentrations for PFOS and most carboxylates. For FOSA, on the other hand, decreasing concentrations are seen during the most recent ten years.

Organotin compounds

The majority of the analysed tinorganic compounds showed concentrations below LOQ. However TBT and DPhT showed concentrations above LOQ at all stations with highest reported concentrations in fish from Örefjärden in the northern part of Bothnian Sea.

Säsongsvariation och geografisk variation i koncentrationer av dioxiner,

dibensofuraner och dioxinlika PCB:er ,i strömming från Bottenhavet

This report gives a summary of the monitoring activities within the national Swedish contaminant programme in marine biota. It is the result from the joint efforts of: the Department of Applied Environmental Science at Stockholm University (analyses of organochlorines), the Department of Environmental Assessment at Swedish University of Agricultural Sciences (analyses of heavy metals), Department of Chemistry at Umeå University (analyses of PCDD/PCDF) and the Department of Contaminant Research at the Swedish Museum of Natural History (co-ordination, sample collection administration, sample preparation, recording of biological variables, storage of frozen biological tissues in the Environmental Specimen Bank for retrospective studies, data preparation and statistical evaluation). The monitoring programme is financiated by the Environmental Protection Agency (EPA) in Sweden. The data of concern in this report represent the bioavailable part of the investigated contaminants i.e. the part that has virtually passed through the biological membranes and may cause toxic effects. The objectives of the monitoring program in marine biota could be summarised as follows:  to estimate the levels and the normal variation of various contaminants in marine biota from several representative sites, uninfluenced by local sources, along the Swedish coasts. The goal is to describe the general contaminant load and to supply reference values for regional and local monitoring programmes  to monitor long term time trends and to estimate the rate of found changes. quantified objective: to detect an annual change of 10% within a time period of 10 years with a power of 80% at a significance level of 5%.  to estimate the response in marine biota of measures taken to reduce the discharges of various contaminants quantified objective: to detect a 50% decrease within a time period of 10 years with a power of 80% at a significance level of 5%.  to detect incidents of regional influence or widespread incidents of ‘Chernobyl’-character and to act as watchdog monitoring to detect renewed usage of banned contaminants. quantified objective: to detect an increase of 200% a single year with a power of 80% at a significance level of 5%.  to indicate large scale spatial differences quantified objective: to detect differences of a factor 2 between sites with a power of 80% at a significance level of 5%.  to explore the development and regional differences of the composition and pattern of e.g. PCB’s, HCH’s, DDT’s, PCDD/F, PBDE/HBCD, PAH’s and PFC’s as well as the ratios between various contaminants.  the time series are also relevant for human consumption since important commercial fish species like herring and cod are sampled. A co-operation with the Swedish Food Administration is established. Sampling is also co-ordinated with SSI (Swedish Radiation Protection Authority) for analysing radionuclides in fish and blue mussels (HELCOM,1992).  all analysed, and a large number of additional specimens, of the annually systematically collected material are stored frozen in the Environmental Specimen Bank. This invaluable material enables future retrospective studies of contaminants impossible to analyse today as well as control analyses of suspected analytical errors.  although the programme is focused on contaminant concentration in biota, also the development of biological variables like e.g. condition factor (CF), liver somatic index (LSI) and fat content are monitored at all sites. At a few sites, integrated monitoring with fish physiology and population are running in co-operation with the University of Gothenburg and the Swedish Board of Fisheries.  experiences from the national programme with several time series of over 30 years can be used in the design of regional and local monitoring programmes.  the perfectly unique material of high quality and long time series is further used to explore relationships among biological variables and contaminant concentrations in various tissues; the effects of changes in sampling strategy, the estimates of variance components and the influence on the concept of power etc.  the accessibility of high quality data collected and analysed in a consistent manner is an indispensable prerequisite to evaluate the validity of hypothesis and models concerning the fate and distribution of various contaminants. It could furthermore be used as input of ‘real’ data in the ongoing model building activities concerning marine ecosystems in general and in the Baltic and North Sea environment in particular.  the contaminant programme in marine biota constitute an integrated part of the national monitoring activities in the marine environment as well as of the international programmes within ICES, OSPARCOM, HELCOM and EU. The present report displays the timeseries of analysed contaminants in biota and summarises the results from the statistical treatment. It does not in general give the background or explanations to significant changes found in the timeseries. Increasing concentrations thus, urge for intensified studies. Short comments are given for temporal trends as well as for spatial variation and, for some contaminants, differences in geometric mean concentration between various species caught at the same site. Sometimes notes of seasonal variation and differences in concentration between tissues in the same species are given. This information could say something about the relative appropriateness of the sampled matrix and be of help in designing monitoring programmes. In the temporal trend part, an extract of the relevant findings is summarised in the 'conclusion'-paragraph. It should be stressed though, that geographical differences may not reflect antropogenic influence but may be due to factors like productivity, temperature, salinity etc. The report is continuously updated. The date of the latest update is reported at the beginning of each chapter. The creation date of each figure is written in the lower left corner.

This report gives a summary of the monitoring activities within the national Swedish contaminant programme in marine biota. It is the result from the joint efforts of: the Department of Applied Environmental Science at Stockholm University (analyses of organochlorines), the Department of Environmental Assessment at Swedish University of Agricultural Sciences (analyses of heavy metals), Department of Chemistry at Umeå University (analyses of PCDD/PCDF) and the Department of Contaminant Research at the Swedish Museum of Natural History (co-ordination, sample collection administration, sample preparation, recording of biological variables, storage of frozen biological tissues in the Environmental Specimen Bank for retrospective studies, data preparation and statistical evaluation). The monitoring programme is financiated by the Environmental Protection Agency (EPA) in Sweden.The data of concern in this report represent the bioavailable part of the investigated contaminants i.e. the part that has virtually passed through the biological membranes and may cause toxic effects. The objectives of the monitoring program in marine biota could be summarised as follows:• to estimate the levels and the normal variation of various contaminants in marine biota from several representative sites, uninfluenced by local sources, along the Swedish coasts. The goal is to describe the general contaminant load and to supply reference values for regional and local monitoring programmes• to monitor long term time trends and to estimate the rate of found changes.quantified objective: to detect an annual change of 10% within a time period of 10 years with a power of 80% at a significance level of 5%.• to estimate the response in marine biota of measures taken to reduce the discharges of various contaminantsquantified objective: to detect a 50% decrease within a time period of 10 years with a power of 80% at a significance level of 5%.• to detect incidents of regional influence or widespread incidents of ‘Chernobyl’- character and to act as watchdog monitoring to detect renewed usage of banned contaminants.quantified objective: to detect an increase of 200% a single year with a power of 80% at a significance level of 5%.• to indicate large scale spatial differencesquantified objective: to detect differences of a factor 2 between sites with a power of 80% at a significance level of 5%.• to explore the development and regional differences of the composition and pattern of e.g. PCB’s, HCH’s and DDT’s as well as the ratios between various contaminants.• the time series are also relevant for human consumption since important commercial fish species like herring and cod are sampled. A co-operation with the Swedish Food Administration is established. Sampling is also co-ordinated with SSI (Swedish Radiation Protection Authority) for analysing radionuclides in fish and blue mussels (HELCOM, 1992).• all analysed, and a large number of additional specimens, of the annually systematically collected material are stored frozen in the Environmental Specimen Bank.. This invaluable4material enables future retrospective studies of contaminants impossible to analyse today as well as control analyses of suspected analytical errors.• although the programme is focused on contaminant concentration in biota, also the development of biological variables like e.g. condition factor (CF), liver somatic index (LSI) and fat content are monitored at all sites. At a few sites, integrated monitoring with fish physiology and population are running in co-operation with the University of Gothenburg and the Swedish Board of Fisheries.• experiences from the national programme with several time series of over 25 years can be used in the design of regional and local monitoring programmes.• the perfectly unique material of high quality and long time series is further used to explore relationships among biological variables and contaminant concentrations in various tissues; the effects of changes in sampling strategy, the estimates of variance components and the influence on the concept of power etc.• the accessibility of high quality data collected and analysed in a consistent manner is an indispensable prerequisite to evaluate the validity of hypothesis and models concerning the fate and distribution of various contaminants. It could furthermore be used as input of ‘real’ data in the ongoing model building activities concerning marine ecosystems in general and in the Baltic and North Sea environment in particular.• the contaminant programme in marine biota constitute an integrated part of the national monitoring activities in the marine environment as well as of the international programmes within ICES, OSPARCOM and HELCOM.The present report displays the timeseries of analysed contaminants in biota and summarises the results from the statistical treatment. It does not in general give the background or explanations to significant changes found in the timeseries. Increasing concentrations thus, urge for intensified studies.Short comments are given for temporal trends as well as for spatial variation and, for some contaminants, differences in geometric mean concentration between various species caught at the same site. Sometimes notes of seasonal variation and differences in concentration between tissues in the same species are given. This information could say something about the relative appropriateness of the sampled matrix and be of help in designing monitoring programmes. In the temporal trend part, an extract of the relevant findings is summarised in the 'conclusion'-paragraph. It should be stressed though, that geographical differences may not reflect antropogenic influence but may be due to factors like productivity, temperature, salinity etc.The report is continuously updated. The date of the latest update is reported at the beginning of each chapter. The creation date of each figure is written in the lower left corner.

Under de första fyra månaderna var ytvattentemperaturen i både Bottenviken och Bottenhavet inom den normala variationen för jämförelseperioden 1991–2002. När sedan den onormalt varma sommaren inträffade steg temperaturen i ytvattnet kraftigt. Ökningen blev betydligt högre i Bottenhavet än i Bottenviken. I Bottenhavet var ytvattentemperaturen under sommarens varmaste period 6º högre än medeltemperaturenför den aktuella jämförelseperioden. De högsta temperaturerna uppnåddes under mitten och slutet av augusti månad i båda havsbassängerna. Även slutet av året blev onormalt, eftersom kylan kom tidigt. I ytvattnet blev det en mycket snabb avkylning i båda bassängerna, vilket visades i ytvattentemperaturerna för december, vilka var 1–2º under jämförelseperiodens medeltemperatur. Trots de onormala lufttemperaturerna under år 2002 stämmer ändå erna under år 2002 stämmer ändå medelvärdet för hela året väl överens med jämförelseperioden.

Resultaten från projektet visar på att bristande resurser – ekonomiska, personella och kunskapsmässiga – genomgående tycks vara ett problem för fjällkommunerna. Detta, tillsammans med omfattande sektorisering och stora områden med överlappande riksintressen, samt en urban norm i planeringsstödet, leder till lågt politiskt engagemang och driv i ÖP-processerna. Våra erfarenheter från projektet indikerar därför att det är viktigt att tidigt och kontinuerligt engagera och förankra den lokala politiken i planeringsarbetet. Vidare bekräftar erfarenheterna slutsatser från andra studier gällande att deltagandeprocesser måste få ta tid. Den fortsatta planeringsprocessen i Vilhelmina indikerar dock att tidigt deltagande genererat ett brett och konstruktivt engagemang under senare faser i planeringen samt bidragit till ett mindre omfattande behov av revideringar av planförslaget. Våra lärdomar och sätt att arbeta med deltagande planering i Vilhelmina kommun summeras och presenteras i en stegvis modell (se teorier och metod nedan) som andra fjäll- och/eller gles- och landsbygdskommuner kan utgåifrån och anpassa till sina specifika förutsättningar och målsättningar med sina deltagandeplaneringsprocesser.Generellt finns stora möjligheter att uttrycka skogslandskapets, älvlandskapets, det fjällnäraochfjällandskapets bevarande- och utvecklingsvärden genom kartläggningar, skattningar ochutvärderingar i förhållande till markanvändningsprioriteringar. Från projektet har förslag lagtstill teman och inriktning på grön infrastruktur och ekosystemtjänster i det planförslag som tagitsfram i Vilhelmina, men koncepten har inte kunnat inarbetas tillräckligt i planeringsprocessenför att de ska fungera som planeringsunderlag. Det saknas en grundläggande förståelse förbegreppens innebörd och potential. Det saknas även relevanta och användbara data i tillräckligprecision och upplösning. Båda begreppen ska tillämpas som beslutsstöd på detaljerad skalaoch samtidigt på övergripande skala för att vara funktionella över kommun- och länsgränser.Detta förutsätter konsensus i planarbetet och liknande förutsättningar i data och tillämpningmellan olika kommuner och länsstyrelser som inte finns i tillräckligt hög utsträckning idag.Vi ser att det finns mycket kvar att göra när det gäller det kommunala arbetet medöversiktsplanering, men genom att ifrågasätta dagens planeringsstruktur och formella krav påomfattning, och i viss mån även status, på planeringen samt utöka det nationella stödet haröversiktsplaneringen potential att i framtiden bli ett reellt verktyg för innovativ hållbarlandskapsplanering i fjällen.

Projektet Grön översiktsplanering i fjällen finansierades av Naturvårdsverket i den med Riksantikvarieämbetet gemensamma forskningssatsningen Storslagen Fjällmiljö. Inom projektet samarbetade forskare från Umeå Universitet och SLU med tjänstemän och politiker i Vilhelmina kommun, och med medborgare i Vilhelmina kommun. Aktiviteter och genomförande utgick från gemensamma beslut i en arbetsgrupp där både politiker, tjänstemän och forskare fanns representerade. Syftet med projektet var att, med Vilhelmina som pilotkommun, omsätta forskning i praktik och utveckla den kommunala översiktsplanen (ÖP) som verktyg för långsiktig landskapsplanering och nationell måluppfyllelse. Avsikten var att förbättra planeringsprocessen genom en utvecklad användning av befintligt landskapsdata samt en utökad dialog med kommuninvånare och andra intressenter i översiktsplaneringen. Särskilt fokus lades på grön infrastruktur och ekosystemtjänster, institutionella hinder och möjligheter och på deltagande planering. Kommunens tjänstemän bistod genom att ta fram och sammanställa bakgrundsmaterial i form av befintliga kommunala planer och policys, kartunderlag samt beskrivningar av olika verksamhetsområden. Med syfte att bredda kunskaps-/planeringsunderlaget engagerades, inom ramen för projektet, enskilda kommunmedborgare i olika deltagande aktiviteter. Totalt deltog 78 personer i sju fokusgrupper och 40 elever (enkät i årskurs 7-9 vid Strandskolan) i processen. Forskarna bearbetade materialet från fokusgrupperna och sammanställde visioner och ställningstaganden som sedan förankrades i uppföljande möten. Kommunens politiker tog därefter ställning till vilka alternativ som ska presenteras som förslag till ÖP. Resultatet från projektet kommer att utgöra utkast till samrådshandling när arbetet går vidare i Vilhelmina under 2018, i enlighet med lagstiftade krav på demokratisk process i översiktsplaneringen. Från projektet har förslag lagts till teman och inriktning på grön infrastruktur och ekosystemtjänster i översiktsplanen. Generellt finns stora möjligheter att uttrycka skogslandskapets, älvlandskapets, det fjällnära- och fjällandskapets bevarande- och utvecklingsvärden genom kartläggningar, skattningar och utvärderingar i förhållande till markanvändningsprioriteringar. Grön infrastruktur och ekosystemtjänster är dock inte tillräckligt inarbetat i planarbetet för att fungera som underlag. Det saknas relevanta och användbara data i tillräcklig precision och upplösning. Det saknas också en grundläggande förståelse för begreppens innebörd och potential. Båda begreppen ska tillämpas på detaljerad skala som beslutsstöd och samtidigt på stor skala för att vara funktionella över kommun- och länsgränser. Detta förutsätter en konsensus i planarbetet och liknande förutsättningar i data och tillämpning mellan olika kommuner och länsstyrelser. NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6811 Grön översiktsplanering i fjäll- och fjällnära landskap 8 Bristande resurser – ekonomiska, personella och kunskapsmässiga – tycks genomgående vara ett problem för fjällkommunerna. Detta, tillsammans med omfattande sektorisering och stora områden med överlappande riksintressen, samt en urban norm i planeringsstödet, leder till lågt politiskt engagemang och driv i ÖP processerna. Våra erfarenheter indikerar därför att det är viktigt att tidigt och kontinuerligt förankra det deltagande planeringsarbetet gentemot den lokala politiken. Vidare så måste deltagandeprocesser få ta tid. Våra lärdomar och sätt att arbeta med deltagande planering i Vilhelmina kommun summeras och presenteras i en stegvis modell (se avsnitt 7.5.9. tabell 9) som andra fjäll- och/eller gles- och landsbygdskommuner kan utgå ifrån och anpassa till sina specifika förutsättningar och målsättningar med sina deltagande planeringsprocesser. Genom att utöka det nationella stödet och ifrågasätta struktur och status på dagens ÖP har den potential att i framtiden bli ett reellt verktyg för innovativ hållbar landskapsplanering i fjällen. 

Persistent organic pollutants (POPs) such as polychlorinated dibenzo-p-dioxins and polychlorinated dibenzofurans (PCDDs /PCDFs) have great potential for atmospheric long-range transport and deposition. The atmosphere is an important pathway for these contaminants to both aquatic and terrestrial environments. The Swedish national monitoring program for organic contaminants in air and precipitation includes, except PCDD/PCDFs, a large number of different substances/group of substances which differ in chemical and physical properties which not only affect their behaviour in the atmosphere and the deposition process but also the requirements on sampling methods used. This leads to great demands on the type of deposition sampler to be used in a monitoring program where the aim is to monitor several different organic substances and compromises are necessary when choosing sampler type.

The overall aim of this study is to compare two different types of deposition samplers for sampling of PCDDs/PCDFs. These two samplers, the IVL-sampler and the MONAS sampler, have quite different sampling characteristics. In addition, brominated dioxins/furans were included in the measurements in order to get an idea of their occurrence in deposition at the Swedish west coast.

The sampling program lasted for one year with 4 sampling periods with a sampling duration of 3 months. This gives results showing seasonal variation and the opportunity to estimate the annual deposition.

The overall results from this study show that:

• Differences in measured deposition fluxes were found between the two samplers with a variation in magnitude between different sampling occasions. A greater amount of dioxins/furans in deposition was measured with the MONAS sampler at three out of the four periods.

• The annual dioxin/furan deposition was about 25 % higher with the MONAS sampler compared to the IVL sampler, when LOD (limit of detection) was replaced with zero for all non-detected congeners in the sum of the congeners.

•The results from the sampling comparison for the two samplers gave a difference of 25%on annual basis which should be assessed in relation to the given analytical uncertainty which was +/-29% for all samples.

The results found here are in agreement with other comparison studies when deposition samplers with different sampling characteristics were used (Brorström-Lundén, 1995). From this and other studies we can conclude that sampling of dioxins/furans as well as for other POPs gives different deposition fluxes when using samplers with different sampling characteristics. The collection efficiency differs not only among e.g. different congeners but also between sampling occasions which differ in ambient conditions such as amounts of precipitation, ambient air temperature and atmospheric particle concentrations. The choice of the type of deposition sampler to be used must therefore depend on the purpose of the measurements and the results should be discussed in relation to the sampling methods.

Sammanfattning Laboratorieförsök i stora kar med fisk utsatt för ljudpåverkan, liknande den som genereras av ett vindkraftverk på 80 m avstånd, gav följande resultat: • Abborre, mört och öring från Bottniska viken visade ingen signifikant beteenderespons på någon av de enskilda frekvenserna mellan 6 och 180 Hz som testades. • Öringens födoförsök, med pungräkor som byte, visade stora individuella variationer i antal fångade byten men ingen statistiskt signifikant effekt av ljudpåverkan. • Analyser på individer av mört och öring visade ingen signifikant produktion av stresshormonet kortisol vid ljudpåverkan. • Analyser på individer av abborre visade svagt signifikant lägre produktion av stresshormonet kortisol vid ljudpåverkan. • Analyser av stresshormonet kortisol visade både på stor individuell variation och skillnad mellan arterna, med rangordningen: öring << abborre <mört. Sammantaget visar resultaten från vår studie att mört, abborre och öring inte påverkas nämnvärt av ljud som motsvarar den frekvens och ljudnivå man finner på ca 80 m avstånd från ett havsbaserat vindkraftverk. Vindkraftsljud i området utanför denna gräns har därför sannolikt ingen negativ effekt på de tre testade fiskarterna. Vi kan inte uttala oss om effekter innanför detta avstånd och heller inte generalisera resultaten till att gälla alla arter av fisk. Emellertid representerar vårt val av fiskar tre arter med olika hörselanatomi och därmed olika förmåga att registrera ljud, vilket gör resultaten mer allmängiltiga än om endast en art testats. Uppföljande mätningar av partikelaccelerationen och bakgrundsbrus vid de förhållanden som användes under försöken bekräftar att designen av experimenten var adekvata för att klarlägga effekter för ljudfrekvenser över 30 Hz. För frekvenser på 30 Hz eller lägre visade de uppföljande mätningarna av partikelacceleration att det genererade ljudet från sändarhydrofonen inte kunde särskiljas från bakgrundsbruset i experimentlokalen. För en utvärdering av biologiska effekter av sådana frekvenser krävs därför annan teknisk utrustning som kan producera höga ljudintensiteter vid låga ljudfrekvenser. 

De lokala naturvårdsbidrag (LONA) som beviljades år 2004-2006 har nått nästan samtliga av landets kommuner. Denna utvärdering visar att satsningen på ett positivt sätt bidragit till att skapa lokal politisk förankring och brett deltagande i naturvården. 53 procent av kommunerna rapporterar i den enkätundersökning som ligger till grund för utvärderingen, om att det externa deltagandet i projekten varit stort. I vissa fall drivs projekten helt av föreningar med kommunen som administrativt stöd. Mer om kommuners hantering av naturvårdsbidragen, skillnader mellan kommuner, grad av engagemang och utfall av insatserna liksom om länsstyrelsers ibland varierade tolkning av uppdraget återfinns i denna rapport. 

The SCAC-2 program was funded by the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) in order to provide an extended scientific knowledge base in national and international discussions and negotiations on the development of new air pollution policies and measures.

The program was focused on four main areas: air pollution and climate interactions and hemispheric transport, air pollution and human health with focus on particles from transport and domestic wood burning; ecosystem effects (and air pollution – climate interactions) of ozone and nitrogen, the latter with emphasis on national nitrogen budgets and biodiversity. Integrated assessment modelling and identification of the most efficient abatement strategies was also included.

The report contains a detailed summary in Swedish. (In Swedish: Rapporten innehåller en utförlig sammanfattning på svenska.)

The purpose of this study was to assess the contribution from precursor compounds to the total amount of selected PFASs in water and sludge from Swedish waste water treatment plants, as a supplemental to previous studies of two persistent PFAS-classes; perfluorocarboxylic acids (PFCAs) and perfluorosulfonic acids (PFSAs). Compound classes added in this study were fluorotelomer sulfonic acids (FTSAs), polyfluoroalkyl phosphoric acid esters (PAPs), perfluoroalkyl phosphonic and phosphinic acids (PFPAs, PFPiAs), perfluoralkane sulfonamides (FOSAs), and sulfonamido ethanols (FOSEs), and also the intermediates fluorotelomer unsaturated carboxylic acids (FTUCAs) and the stable transformation products fluorotelomer carboxylic acids (FTCAs). Three waste water treatment plants were included; Gässlösa (Borås), Henriksdal (Stockholm) and Umeå. PFAS levels in sludge from 2012. 2014, and 2015, and in filtered effluent and influent water from 2015 are reported. Precursor compounds were detected in sludge and influent water from all three WWTPs. Levels of precursor compounds in sludge samples exceeded those of persistent PFASs. Increasing PFCA levels in the effluent water compared to the influent water was observed, especially for the short-chained PFCAs. Occurrence of precursor compounds in influent water and sludge indicate degradation of precursor compounds to persistent PFASs.

A screening study was performed on selected pharmaceuticals and hormones. A total of 103 pharmaceuticals were analysed in 25 samples from a national program and 41 samples from a regional program. In addition, three hormones were analysed in 25 samples. The sampling programs were focused on samples from waste water treatment plants (WWTPs) and their receiving waters. Biota samples (perch) were also included in the study.

45 pharmaceuticals were detected in the effluent of at least one WWTP, in levels that ranged from low ng/L up to 8.8 μg/L, with a median concentration of 52 ng/L. Caffeine was detected in highest concentrations followed by the beta-blocker metoprolol (1.8 μg/l). In WWTP sludge, 31 substances were detected. The antibiotic ciprofloxacine often dominated and was found in all sludge samples in the range 800-1800 μg/Kg dw. 44 pharmaceuticals were detected in surface water samples in the range from low ng/L up to 480 ng/L. Measured surface water concentrations were compared to critical environmental concentrations, i.e. the water concentration that is expected to cause a pharmacological effect in fish. This evaluation showed that eight pharmaceuticals in these samples may cause a pharmacological response in fish exposed to these waters. In biota (perch muscle) 17 substances were detected in concentrations up to 150 μg/Kg.

Concentrations of hormones in WWTP effluents were <0.12 -0.76 ng/L for β-estradiol, <0.23–25 ng/L for estrone and <0.38–23 ng/L for ethinyl estradiol. Hormone measurements in perch bile suggested increased concentrations due to influence from WWTP emissions. Concentrations of hormones in three WWTP sludge’s were 2–7 ng/g dw for β-estradiol, 2–36 ng/g dw for estrone and 46–62 ng/g dw for ethinyl estradiol.

Denna rapport om hur den hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) kan utvecklas med hänsyn till pågående klimat-förändring utgör redovisningen av ett utrednings-uppdrag inom HÄMI, där Britta Hedlund varit ansvarig vid Naturvårdsverket och Bertil Forsberg vid Umeå universitet genomfört utredningen. Inför rapportens slutförande har underlag och övervägande presenterats vid miljöövervakningens utförarmöte i Stockholm den 26 november 2008. I de miljöpolitiska propositionerna (Prop. 1990/91:90 & 1997/98:145) beskrivs regeringens krav på en effektiv miljöövervakning. Övervakningen ska: • beskriva tillståndet i miljön • bedöma hotbilder • lämna underlag för åtgärder • följa upp beslutade åtgärder • ge underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan Dessutom gäller att miljöövervakningen: • ska vara anpassad till kommande lagstiftning om miljö-kvalitetsnormer • ska inriktas mot uppföljning av de nationella miljö-kvalitetsmålen Inom miljöövervakningen har frågor ställts kring vad detta betyder med hänsyn till det varmare klimatets potentiella direkta och indirekta effekter på människors hälsa. Ska man inom miljöövervakningen bedöma hotbilder och lämna underlag för åtgärder så att klimatrelaterade miljöeffekter på människors hälsa kan överblickas och motverkas? Eller kan man vänta med aktiviteter inom ramen för miljöövervakningen och hänvisa till forskningsbehov eller specifika myndigheters kompetens och ansvar? Syftet med utredningen har varit att belysa potentiella hälsokonsekvenser av ett varmare klimat i Sverige, deras koppling till miljön och förändrade miljöförhållanden samt framförallt möjliga indikatorer för övervakning.

Syftet med denna pilotstudie var att genomföra en undersökning angående ozonexponering under "ozonsäsongen" (dvs maj-september) 2013 inne i skolor och utanför på skolgården samt i sovrummet hos skolbarn och i utomhus bostadens närhet. Pilotstudien ska ge vägledning angående kriterier och uppläggning vid mätning av ozon, samt leda till ett förslag till mätprogram för ozonexponering med fokus på ozonsäsongen och barns miljöer.

För skolmätningen valdes 10 representativa skolor ut. Ozonprovtagare placerades öppet i två klassrum per skola, oftast på ca 2 m höjd, t ex ovanför en hylla. En provtagare placerades på en öppen plats på skolgården. Mätningarna pågick under samma veckolånga period inomhus och utomhus, alla skolmätningarna startades 13-14 maj. Vi en sköterska inbjöds skolbarn med astma att ingå i bostadsmätningarna", och 25 tackade efter att ha fått skriftlig information ja till att medverka i studien. Skolornas och bostädernas avgasbelastning har indikerats med en modellberäkning av lokalt trafikgenererad halt av NOx/NO2. På skolgårdarna var veckomedelhalten i genomsnitt 67,4 μg/m3. Det var stora skillnader i utomhushalten av ozon mellan mitten på maj då mätningarna på de 10 skolgårdarna utfördes, och i slutet av september då bostadsområdena studerades. I klassrummen varierade ozonhalten från 12,3 till 48,1 μg/m3, med ett medelvärde på 23.3 μg/m3. I barnens sovrum fanns nästan inget ozon alls. Medelvärdet var 2,1 μg/m3 och spridningen från 0,4 till 5,8 μg/m3. Det observerades inget samband mellan ozonhalten inomhus och utomhus, vilket torde bero på liten ventilation och att ozon är så reaktivt. Utifrån denna pilotstudie kan kostateras att mätningarna för att spegla den mest intressanta exponeringen för ozon bör ske under sommaren, vilket om skolbarn ska inkluderas förmodligen innebär att det vore lättast att göra studien under slutet av vårterminen.

Som ett specialprojekt om hälsorelaterad miljöövervakning har studerats om hälsoundersökningsdata avseende fibrinogenhalt i blod kan användas som en indikator på luftföroreningspåverkan. Bakgrunden är att det under senare år har publicerats flera studier i vilka samband konstaterats mellan dygnets eller de senaste dygnens luftföroreningshalt (främst partiklar eller avgaskomponenter) och det dygnsvisa antalet dödsfall eller sjukhusinläggningar p g a hjärtsjukdom. Mekanismerna bakom effekterna är inte helt klarlagda, men mycket talar för att en mekanism kan vara kroppens inflammationssvar som inducerar förändringar i blodets koaguleringsbenägenhet. Fibrinogen är en av de viktigaste faktorerna bakom blodets viskositet. Ökad fibrinogenhalt i blodplasma har tidigare konstaterats dels i samband med en luftföroreningsepisod i Tyskland och när hälsoundersökningsdata från London korrelerats till kvävedioxidhalten dygnet innan blodprovet togs. I denna undersökning har vi använt data om fibrinogenhalten (g/l) i blodprover som tagits i den befolkningsbaserade MONICA-undersökningen i Norr- och Västerbotten under januari-april 1990 och 1994, och utifrån undersökningsdatum påfört individerna uppgifter om halten av ozon respektive sot samma och intilliggande dygn. För närmare 3400 personer vars blodprov kunnat sammankopplas med aktuell ozonhalt, konstaterar vi att fibrinogenhalten ökar med stigande ozonvärde. Sambandet är statistiskt säkerställt vid en analys med hänsyn till individfaktorer av betydelse för fibrinogenhalten. En ökning av ozonhalten med 50 μg/m3 (från 10:e till 90:e percentilen) leder till en i genomsnitt 3 % ökad fibrinogenhalt.

Denna studie inom den hälsorelaterade miljöövervakningen har genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att belysa eventuella korttidseffekter av luftföroreningar på akutbesök för astma och andra sjukdomar i andningsorganen, vilka ofta medför ökad känslighet för luftföroreningar. Halternas samband med sjukhusinläggningar för andningsorganens sjukdomar har tidigare studerats inom miljöövervakningen. För att underlätta jämförelser har metodiken anpassats till dessa tidigare studier av sjukhusinläggningar, där betydelsen av halterna de två senaste dygnen beräknas. Övervakning av denna typ av direkta samband med halter i miljön är mindre känslig för trender och förändringar i diagnostik och vårdresurser än enklare epidemiologisk bevakning av antalet fall per år etc., eftersom totala antalet fall i sig kan påverkas av en rad olika typer av faktorer utan koppling till luftföroreningssituationen. Uppgifter om den skrivna befolkningens akutbesök under åren 2001 till och med 2005 för andningsorganens sjukdomar inklusive astma vid akutsjukhusen i StorStockholm (8 sjukhus), Göteborg och Mölndal respektive Malmö har inhämtats från Socialstyrelsens Patientregister. Uppgifterna från registret avser avidentifierade akutbesök med diagnoser dygn för dygn under perioden. Luftföroreningsdata i form av urbana bakgrundshalter har hämtats från Stockholm luft- och bulleranalys (SLB) vid miljöförvaltningen i Stockholm, Göteborgs miljöförvaltning respektive Malmö miljöförvaltning. Vi har studerat partikelhalten som PM10, avgashalten indikerad med kväveoxider (NOx) samt ozon. Tidsserieanalyserna har utförts med Poisson-regression. I dessa analyser tas hänsyn till tidstrender, årstidsmönster, influensaperioder, väderförhållanden, pollenhalt, veckodag, helgperioder mm. De inkluderade luftföroreningarna är ozon, kvävedioxid och partiklar. Alla luftföroreningsvariabler kan ses som indikatorer på olika typer av luftföroreningar, och har i kombinationer beaktats i de slutliga analyserna. Vi fann att sambanden inte skiljer sig signifikant mellan studieområdena varken beträffande effekterna för partikelhalten som PM10 eller för NOx, medan vi för ozon fann kraftigare effekter i Göteborg. När resultaten vägdes ihop för de tre studieområdena beräknas att antalet akutbesök för andningsorganen ökar med 1,4% (95% KI= 0,4-2,4%) per 10 μg/m3 PM10, medan akutbesök för astma ökar med 2,8% (95% KI= 1,8-3,7%). Motsvarande sammanvägda resultat för NOx visar en ökning av totala antalet akutbesök för andningsorganen med 0,5% (95% KI= 0,1-1,0%) per 10 μg/m3 och akutbesök för astma med 1,2% (95% KI= 0,4-2,1%). Eftersom föroreningssituationen som indikatorerna representerar kan förändras med tiden, bör analyserna upprepas med viss periodicitet.

Stockholm och Göteborg ingår som svenska städer bland de 26 europeiska städer som ingår i APHEIS. Beräkningarna inom APHEIS 3 visar att en sänkning av den urbana bakgrundshalten av partiklar med 5 mikrogram per kubikmeter mätt som PM10 (eller 3,5 μg/m3 av dess finare fraktion PM2.5) på sikt bedöms minska antalet dödsfall med ungefär 2 %. Detta innebär per år cirka 80 dödsfall färre i Göteborg och cirka 220 i Stockholm. Mer än ¾ av dessa för tidiga dödsfall sker i hjärt-och lungsjukdomar, medan lungcancer svarar för en liten andel. Drygt ¼ av de tidigarelagda dödsfallen bedöms vara relaterade till partikelhalten under de senaste 40 dygnen, och skulle därför kunna påverkas tämligen omgående om partikelhalten minskades. Ungefär vart 7:e av dessa dödsfall beror av halten samma dag eller dagen innan. Tre fjärdedelar av dödsfallen som är tidigarelagda på grund av luften, tycks dock sammanhänga med längre tids exponering och kan huvudsakligen påverkas först på många års sikt. Luftföroreningarna får naturligtvis olika personers hälsa och livslängd att påverkas mer eller mindre, men de förtida dödsfall i Stockholm och Göteborg som skulle undvikas med 5 μg/m3 lägre långtidshalt av PM10 (eller 3,5 μg/m3 av PM2.5) beräknas motsvara en livslängdsförlust med i genomsnitt cirka 2,5 månader för städernas invånare. En haltminskning av diskuterad storlek kan åstadkommas såväl genom minskade utsläpp i vår omvärld, som genom lokala åtgärder mot främst trafikens avgaser, slitagepartiklar och damm. Storleken på de förväntade hälsovinsterna beror troligtvis även på hur partikelhalten minskas. Det är sannolikt så att en sänkt halt av avgaspartiklar har större betydelse räknat per μg/m3 än en sänkt halt på grund av andra källor. Det finns även andra luftföroreningar i städerna som är av betydelse bl.a. för dödligheten och som inte täcks av dessa beräkningar baserade på den urbana bakgrundshalten av PM10 och PM2.5. Inom APHEIS har även beräknats hur antalet akuta inläggningar på sjukhus skulle minska med sänkta partikelhalter. Dessa beräkningar har klara begränsningar. Här finns kunskap bara om hur antalet vårdfall beror av halterna de senaste två dagarna, vilket troligen leder till en stor underskattning av hur luftföroreningarna totalt påverkar antalet fall. Dessutom har de faktiska analyserna inom APHEIS 3 visat att den genomsnittliga effekt som partikelhalten i konsekvensberäkningarna för alla 26 städer antas ha på inläggningar för andningsorganens sjukdomar är mycket lägre än den verkliga effekt vi nu funnit i Stockholm och Göteborg. Detta är sannolikt inte ett slumpbetingat resultat, utan kan motivera att vi antar starkare effekter per haltökning vid beräkningar för svenska städer. Förklaringen kan finnas i såväl befolkningens känslighet och möjlighet att få vård, som i partiklarnas sammansättning och toxiska egenskaper.

Luftföroreningars snabbt uppkommande hälsoeffekter har påvisats även i Sverige genom

analys av tidsserier bland annat hämtade från nationella hälsoregister. I en av Socialstyrelsen

m.fl. utgiven rapport med titeln

Förslag till indikatorer för uppföljning av hälsorelaterade

miljökvalitetsmål

framgår att det råder oklarhet i frågan om hur resultaten från

registerbaserade tidsserieanalyser ska tolkas och kan användas. I rapporten föreslås

följaktligen "att möjligheterna att använda tidsseriestudier som indikatorer utreds vidare".

Utifrån egen lång erfarenhet av tidsserieanalyser, inledningsvis med paneldata och senare

främst med registerdata har vi genomfört denna utredning för att belysa användningsmöjligheterna

och informationens lämplighet för miljömålsuppföljning.

Hälsoindikatorer vid miljömålsuppföljning ska spegla utvecklingen i relation till förändringar

i befolkningens exponering för de aktuella miljöfaktorerna. Frekvensdata är inget lämpligt

mått eftersom luftföroreningar bara förklarar en liten del av variationen i föreslagna

frekvensmått. Det är heller inte lämpligt att som indikator använda mått på hur hög

tidsvariation man har i frekvensdata i sig, eftersom man inte som i tidsseriestudierna ”rensar

bort” variation i dygnsfrekvenser som beror på andra faktorer.

Slutsatsen av vår genomgång är att en lämplig hälsoindikator för luftkvalitet är att med

tidsserieteknik kvantifiera korttidssambanden mellan halter i luft och ohälsovariabler från

register, vilket resulterar i exponerings-responssamband som kan användas för att kvantifiera

antal fall per år som beror på korttidsexponering för luftföroreningar. Denna typ av

beräkningar kan utifrån halt- och frekvensdata uppdateras lika ofta som nya haltdata redovisas

(årligen), även om inte nya exponerings-responssamband beräknas lika ofta.

Vi har inte funnit att överskattning av effekterna genom s.k. harvesting eller analystekniska

problem utgör några argument mot användandet av resultat från tidsserieanalyser.

Denna studie har genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att belysa eventuella

korttidseffekter av luftföroreningar på akutbesök för astma och liknande tillstånd med ökad

känslighet för luftföroreningar. Halternas samband med sjukhusinläggningar för andningsorganens

sjukdomar har tidigare studerats inom miljöövervakningen. För att underlätta

jämförelser har metodiken anpassats till dessa tidigare studier av sjukhusinläggningar, där

betydelsen av halten de två senaste dygnen beräknas. Analyser av denna typ av miljösamband

bedöms betydligt mindre känsliga för förändringar i diagnostik mm än övervakning av antalet

fall i sig, vilket kan påverkas av en rad olika typer av faktorer utan koppling till miljön.

Uppgifter om befolkningens akutbesök för astma, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)

och akut luftrörskatarr vid 8 sjukhus i Stockholmsområdet dygn för dygn 1998-2002 har

hämtats via landstinget. Luftföroreningsdata har hämtats från Stockholm luft- och bulleranalys

(SLB) vid miljöförvaltningen i Stockholm. Analyserna har utförts med Poissonregression.

I analyserna tas hänsyn till tidstrender, årstidsmönster, influensaperioder,

väderförhållanden, pollenhalt, veckodag, helgperioder mm. De studerade luftföroreningarna

är ozon, kvävedioxid och partiklar. Alla luftföroreningsvariabler kan ses som indikatorer på

olika typer av luftföroreningar, och har samtidigt beaktats i de slutliga analyserna.

Vi fann att antalet akutbesök för KOL ökar med ungefär 3 % och besöken för ospecificerad

astma med cirka 2 % per 10

μg/m3 ökning av dygnets maximala 8-timmarsmedelvärde av

ozon. I den tidigare studien av sjukhusinläggningar för andningsorganen sågs en av antalet

inläggningar för astma med drygt 4 % per 10

μg/m3 ökning av ozonhalten. Denna studie tyder

därmed på att den procentuella ökningen av antalet akutbesök för astma är ungefär hälften så

stor jämfört med ökningen av antalet sjukhusinläggningar. Däremot är antalet akutbesök på

sjukhus för ospecificerad astma i genomsnitt minst cirka fyra gånger fler per dygn än antalet

astmainläggningar, varför antalet ozonrelaterade akutfall vid sjukhusen blir minst dubbelt så

många som de ozonrelaterade inläggningarna.

Något oväntat tycks höjda halten av partiklar mindre än 10 mikrometer (PM10) inte generellt

öka antalet akutbesök för studerade diagnoser. För KOL noteras att från de lägsta halterna till

halter som är drygt 40 % över de genomsnittliga, ungefär inom intervallet 5-23 μg/m3, ökar

antalet akutbesök tydligt med stigande halt, varefter risken minskar vid högre halter. Troligen

kan detta bero på att sammansättningen och toxiciteten hos partiklarna skiljer sig beroende på

deras ursprung, och att flera olika exponerings-responssamband bygger upp det observerade.

Denna studie har genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att belysa luftföroreningars eventuella akuta effekter på luftvägssjuka personer i Göteborgsområdet. För att underlätta internationella jämförelser har metodiken anpassats till ett pågående europeiskt projekt. Uppgifter om sjukhusinläggningar för luftvägsdiagnoser dygn för dygn 1988-1996 har hämtats från Patientregistret, luftföroreningsdata från Göteborgs miljöförvaltning och IVL samt meteorologiska data från SMHI. I studien har analyserats luftföroreningarnas betydelse för samtliga luftvägsinläggningar (i genomsnitt 6,6 per dygn), luftvägsinläggningar bland äldre (65 år och däröver) samt inläggningar för astma och kronisk obstruktiv luftvägssjukdom (KOL) bland äldre. I analyserna tas hänsyn till tidstrender, årstidsmönster, influensaperioder, väderförhållanden, veckodag, helgperioder mm. De studerade luftföroreningarna är ozon, kvävedioxid och tre olika mått på partiklar. Alla luftföroreningsvariabler kan ses som indikatorer på olika typer av luftföroreningar. För astma- och KOL-inläggningar är halten av fotokemiskt bildad ozon en signifikant (p<0,05) riskfaktor oavsett vilket partikelmått som används i modellen, och avgasindikatorn kvävedioxid har signifikant betydelse utom med sulfat som partikelmått, då effekten dock nästan är signifikant. För samtliga luftvägsinläggningar bland personer 65 år och äldre är partikelhalten en signifikant riskfaktor oavsett vilket partikelmått som används. Resultaten talar för att flera typer av luftföroreningar, såväl storskaliga som sulfat och ozon liksom lokalt genererade bilavgaser, har viss betydelse för luftvägsinläggningarna. Det totala antalet luftvägsinläggningar ökar enligt undersökningen med 3,7 % vid en haltökning från 25%- till 75%-ilen (percentilen) såväl för sulfatpartiklar som ”inandningsbara partiklar” (PM10), vilket för PM10 motsvarar 10 μg/m3 ökad halt. De akuta effekterna per μg/m3 ökad halt är i denna studie genomgående starkare än vad som vanligtvis rapporterats i tidigare studier från främst nordamerikanska städer, vilket talar för att det är viktigt med ytterligare undersökningar som beskriver svenska förhållanden.

Denna studie har genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket för att belysa eventuella akuta

effekter av luftföroreningar på antalet inläggningar för sjukdomar i andningsorganen. Studien

omfattar befolkningen i fyra områden: StorStockholm, Göteborg/Mölndal, Malmö/Burlöv

samt Helsingborg. För att underlätta internationella jämförelser har metodiken anpassats till

det pågående europeiska projektet APHEA2, där betydelsen av halten de två senaste dygnen

beräknas. Uppgifter om sjukhusinläggningar för luftvägsdiagnoser dygn för dygn 1997-1999

har hämtats från Patientregistret, luftföroreningsdata från kommunernas miljöförvaltningar

och meteorologiska data från SMHI. I studien har analyserats luftföroreningarnas effekter på

antalet inläggningar för andningsorganen totalt i alla åldrar samt på inläggningar för astma

oavsett ålder. I analyserna tas hänsyn till tidstrender, årstidsmönster, influensaperioder,

väderförhållanden, veckodag, helgperioder mm. De studerade luftföroreningarna är ozon,

kvävedioxid och partiklar. Alla luftföroreningsvariabler kan ses som indikatorer på olika typer

av luftföroreningar, och har samtidigt beaktats i analyserna..

För både samtliga inläggningar och för astmainläggningar är halten av ozon sammantaget för

städerna en signifikant riskfaktor. En ökning av ozonhalten med 10

mg/m3 medför nästan 2 %

fler inläggningar för andningsorganen totalt och drygt 4 % fler inläggningar för astma. Dessa

effekter är internationellt sett starka. Ökad halt av partiklar (PM10) leder i dessa städer till en

ökning av antalet inlagda för andningsorganen, vilken dock inte är statistiskt säkerställd.

Kvävedioxidhalten har en nära signifikant effekt på antalet inläggningar för astma i Göteborg.

Sammantaget tyder resultaten på att begränsningen till tre år av data för flertalet av städerna

kräver mycket kraftiga effekter för att dessa skall bli statistiskt säkerställda.

Sammanfattning

I Riksskogstaxeringens landsomfattande inventeringar följs trädförekomstens

utveckling i permanenta provytor, bl.a. på myr. I denna studie använder vi oss av

Riksskogstaxeringens data för att undersöka om träd på myrar har ökat under den

senaste 20-årsperioden från 1980-talet (1983-87) till 2000-talet (2003-07). Utifrån

studien kan vi dra följande slutsatser:



Den stående trädvolymen på myrar har för hela Sverige ökat med 75 % och mer

än fördubblats i sydöstra Sverige under den studerade 20-årsperioden.



Arealen trädklädd myr (med stamvolym > 25 m3 per ha) har ökat med 55 % under

perioden.



Igenväxningen är extra stor i S och SÖ Sverige.



Myrar med höga naturvärden i Våtmarksinventeringen (VMI klass 1 objekt) har

större andel öppen myr än lägre klassade myrar.



Myrar med diken i direkt anslutning har större trädvolym än myrar utan diken och

diken påskyndar igenväxningsprocessen.



En lämplig miljöindikator för Regionalt UppföljningsSystem (RUS) i våtmarker

skulle kunna vara att följa arealutvecklingen av öppen myr (utan träd) och glest

trädbevuxen myr (stamvolym upp till 25 m

3 per ha). Båda arealerna bör

fortsättningsvis inte minska alltför kraftigt.

Sweden is one of the countries in Europe which experiences the lowest concentrations of air pollutants in urban areas. Despite this, health impacts of exposure to ambient air pollution is still an important issue in the country and the concentration levels, especially of nitrogen dioxide (NO2) and particles (PM10 and PM2.5), exceed the air quality standards at street level in many urban areas.

IVL Swedish Environmental Research Institute and the Department of Public Health and Clinical Medicine at Umeå University have, on behalf of the Swedish EPA, performed a health impact assessment (HIA) for the year 2010. The population exposure to annual mean concentrations of NO2, PM10 and PM2.5 in ambient air has been quantified and the health and associated economic consequences have been calculated based on these results.

Environmental standards as well as environmental objectives are to be met everywhere, also at the most exposed kerb sides. However, for exposure calculations it is more relevant to used urban background data, on which also most available exposure-response functions are based. The results show that in 2010 most of the country had rather low NO2 urban background concentrations in comparison to the environmental quality standard for the annual mean (40 μg/m3) and the population weighted average exposure to NO2 was 6.2 μg/m3. Likewise the PM10 urban background concentrations, compared to the environmental quality standard for the annual mean (40 μg/m3), were also low in most parts of the country. However, in some parts, mainly in southern Sweden the concentration levels were of the same magnitude as the environmental objective (20 μg/m3 as an annual mean) for the year 2010. The majority of people, 90%, were exposed to annual mean concentrations of PM10 less than 20 μg/m3. Less than 5% of the Swedish inhabitants experienced exposure levels of PM10 above 25 μg/m3.

The modelling results for PM2.5 show that the urban background concentration levels in 2010 were of the same order of magnitude as the environmental objective (12 μg/m3 as an annual mean for the year 2010) in a quite large part of the country. About 70% of the population was exposed to PM2.5 annual mean concentrations lower than 10 μg/m3, while less than 15% experienced levels above 12 μg/m3.

There is currently within the research community a focus on the different types of particles and more and more indications that their impact on health and mortality differ. Yet a common view is still that current knowledge does not allow precise quantification of the health effects of PM emissions from different sources. However, when the impact on mortality from PM10 is predicted, exposure-response functions obtained using PM2.5 are usually reduced using the PM2.5/PM10 concentration ratio.

Assessment of health impacts of particle pollution is thus difficult. Even if WHO in HRAPIE and others assessments still choose to recommend the same relative risk per particle mass concentration regardless of source and composition, we find this a too conservative approach. Therefore we applied different exposure-response functions for primary combustion generated particles (from motor vehicles and residential wood burning), for road dust and for other particles (the regional background of mainly secondary particles).

For primary combustion particles we have in this study applied the exposure-response coefficient 17 % per 10 μg/m3 for mortality. For other PM2.5 sources and for PM2.5 totally, we applied the 6.2 % per 10 μg/m3 as was recently recommended by WHO. For road dust we here assumed only a "short-term" effect on mortality as has been done for PM10 in general.

We estimated approximately 3 500 preterm deaths per year from PM2.5 without any division between sources and using the exposure-response coefficient 6.2 % per 10 μg/m3. Assuming a division between sources we estimated that non-local sources caused just over 3 000 preterm deaths per year (exposure-response coefficient 6.2 % per 10 μg/m3), and residential wood burning caused just over 1 000 preterm deaths per year (exposure-response coefficient 17 % per 10 μg/m3). In addition, we estimated approximately 1 300 preterm deaths per year from locally generated vehicle exhaust using NO2 as an indicator (exposure-response coefficient 17 % per 10 μg/m3 and a 5 μg/m3 cut-off). Preterm mortality related to short-term exposure to road dust PM, estimated to over 200 deaths per year (exposure-response coefficient 17 % per 10 μg/m3), should probably be added to the impact of local traffic in Sweden. In summary, the total number of preterm deaths can be estimated to approximately 5 500 per year when taking into account differences in exposure-response for different PM sources. Note that the ground-level ozone has not been taken into account in this study, but can still cause premature deaths and other health issues.

For morbidity we have in this study included only some of the potentially available health endpoints to be selected. Only a few important and commonly used endpoints were included to allow comparisons with other health impact assessments and health cost studies.

The estimated respiratory and cardiovascular hospital admissions due to the short-term effects of air pollution may seem to be low in comparison with the estimated number of deaths, new chronic bronchitis cases and restricted activity days. However, for hospital admissions we can only estimate the short-term effect (acute effect) on admissions, not the whole effect on hospital admissions following morbidity induced by the air pollution exposure.

The socio-economic costs (welfare losses) related to population exposure to air pollutants as indicated by NO2 were calculated both with and without a threshold of 5 μg/m3. The results suggest that the health effects related to annual mean levels of NO2 can be valued to between 7 and 25 billion Swedish crowns (SEK2010) during 2010 depending on if a threshold of above 5 μg/m3 is included or not.

Moreover, welfare losses resulting from exposure to PM pollutants from road dust, domestic heating and other sources can be valued to annual socio-economic costs of about 35 billion SEK 2010 during 2010. Approximately 6.5 of these 35 billion SEK2010 are from productivity losses in society. Furthermore, the amount of working and studying days lost constitutes about 0.3% of the total amount of working and studying days in Sweden during 2010. Using the division between PM sources and NO2 (with a 5 μg/m3 cut-off) as an indicator of traffic combustion the total socio-economic cost would be approximately 42 billion SEK2010.

In a counterfactual analysis, impacts of a hypothetical large scale introduction of electric passenger vehicles in the Stockholm, Göteborg, and Malmö regions were studied. The results from this analysis indicated that the health benefits from introducing ~10% electric vehicles in these regions would motivate 13 – 18% of the investment.

In this study population exposure to annual mean concentrations of NO2, PM10 and PM2.5 in ambient air has been quantified, and the health and associated economic consequences have been calculated based on these results. To allow application of known exposure-response functions for assessment of health effects this study exclusively focus on regional and urban background concentrations. Nearly the entire Swedish population was exposed to concentrations below the environmental standards, and 97 %, 78 % and 77 % was exposed to concentrations below the respective specifications of the environmental objective for NO2, PM10 and PM2.5. The highest concentrations of NO2 and PM were found in the most polluted central parts of our largest cities.

Excess mortality was used as the main health indicator. The total number of excess deaths due to air pollution exposure was estimated to be 7600 in 2015. Of these, we estimated that approximately 3600 deaths per year were associated with exposure to regional background, 900 from local wood burning, 215 due to road dust and approximately 2850 deaths per year from vehicle exhaust.

Based on these results the health impacts from exposure to NO2 and PM2.5 were conservatively estimated to cause socio-economic costs of ~56 billion Krona in 2015. Just absence from work and studies was estimated to cause socio-economic costs of ~0.4% of GDP in Sweden.

Allmänbefolkningens exponering för några cancerframkallande luftföroreningar undersöktes i

Umeå under perioden 15 oktober till 18 december 2007. Studien som är en del i

Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning, genomfördes som personburna 7-

dygnsmätningar på 40 slumpvis utvalda personer boende i Umeå tätort. Mätningen

upprepades på 20 personer. Under samma period gjordes stationära mätningar på två platser

(bibliotekstaket och E4) i centrala Umeå. De personburna och stationära mätningarna

omfattade bensen, 1,3-butadien, formaldehyd och kvävedioxid och utfördes med

diffusionsprovtagare. Inomhus hos 20 personer gjordes även 2-dygnsmätningar av partiklar

(PM

2.5) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) parallellt med mätningar vid den urbana

bakgrundsstationen (bibliotekstaket).

Deltagarfrekvensen var 81 %, deltagarna tillbringade i medeltal 89 % av mätveckan inomhus.

Tre av deltagarna var rökare och övriga deltagare hade begränsad exponeringstid för passiv

rökning. En deltagare hade yrkesmässig exponering för de undersökta ämnena.

Det fanns en signifikant korrelation mellan halter av bensen och 1,3-butadien uppmätt

personburet, men för övriga ämnen sågs ingen korrelation. Rökning och boendeform hade

ingen påverkan på exponeringen. Vid jämförelse med 2001 års mätning i Umeå har personlig

exponering för bensen och 1,3-butadien minskat signifikant, medan exponeringen ökat för

kvävedioxid.

Vid E4 fanns ett signifikant samband mellan bensen och 1,3-butadienhalter som inte

noterades vid bibliotekstaket. Bensenhalterna ligger i nivå med 2001 års mätning vid

utomhusstationerna, medan kvävedioxidhalterna minskat, om än inte signifikant. Vid

bibliotekstaket har 1,3-butadien- och formaldehydhalterna minskat signifikant.

För bensen och kvävedioxid var korrelationen hög och signifikant mellan den personliga

medelexponeringen för varje mätvecka och halter mätt stationärt. Motsvarande korrelation för

formaldehyd och 1,3-butadien var låg.

På grund av låga halter PM

2.5 och PAH vid inomhusmätningarna beslutades hösten 2008 att

en upprepad mätning i vardagsrum hos de fem individer som hade lägst halt partiklar skulle

genomföras. Partikelhalterna (PM

2.5) var högre (median = 4,1 μg/m3) vid den upprepade

mätningen i jämförelse med den första mätomgången. Medianhalten bens(a)pyren var vid den

upprepade mätningen 36 pg/m

3, och även för övriga partikulära PAH var halterna högre.

Syftet med undersökningen är att kartlägga allmänbefolkningens exponering via luften för vissa cancerframkallande ämnen (bensen, 1,3-butadien, formaldehyd) och kvävedioxid .

Undersökningen genomfördes i centrala Umeå under hösten 2013, och inkluderade totalt 40 slumpvis utvalda personer i åldrarna 20-50 år. Deltagarna fick bära provtagare för bensen, 1,3-butadien, formaldehyd och kvävedioxid under en vecka, och mätningarna upprepades sedan på hälften av deltagarna. I samband med de personburna mätningarna fick deltagarna även besvara en enkät och föra dagbok över hur mycket tid de vistats i olika miljöer. Utöver de personburna mätningarna genomfördes även stationära veckomätningar av motsvarande ämnen utomhus på två platser (en gatustation och en urban bakgrundsstation) i centrala Umeå.

Vid den urbana bakgrundsstationen genomfördes även mätningar av fina partiklar (PM 2.5) under två dygn parallellt med motsvarande mätningar hemma hos 20 av deltagarna. PM 2.5 filtren analyserades även för polycykliska aromatiska kolväten.

Deltagarfrekvensen var 66%, och av de 40 deltagarna var 22 kvinnor och 18 män. Medelåldern var 35 år, endast 2 personer angav att de rökte och majoriteten bodde i lägenhet (68%). Största delen av tiden tillbringade deltagarna inomhus (90%) och endast en mindre del (ca 5%) i trafikerade miljöer.

Resultaten av mätningarna presenteras i tabellen nedan. Den personliga medianhalten för bensen var något över den föreslagna lågrisknivån (1,3 μg/m 3) men något lägre jämfört med motsvarande mätningar i Umeå från 2001. Halten 1,3-butadien var lägre jämfört med tidigare mätomgångar och i nederkant av det intervall som utgör lågrisknivå (0,2-1,0 μg/m 3). Det fanns en signifikant korrelation mellan den personliga exponeringen för bensen och 1,3-butadien (rs=0.50, p=<0.01). Deltagare som bodde i villa hade högre formaldehydhalt jämfört med de som bodde i lägenhet. Medianhalten var något lägre jämfört med mätningarna 2001 och i samma storleksordning som vid mätningarna 2007. Medianhalten kvävedioxid var även den något högre jämfört med motsvarande halt uppmätt 2001 (8 μg/m 3), men i storleksordning som halten från mätningarna 2007 (11 μg/m 3). Ingen signifikant skillnad i halter kunde påvisas mellan män och kvinnor.

De stationära mätningarna genomfördes vid kommunens urbana bakgrundsstation (bibliotekstaket) samt vid gatustationen Västra Esplanaden som veckomätningar, samt hemma hos 20 deltagare under två dygn (PM 2.5 och PAH). Medianhalt av bensen vid gatustationen 6 var lägre jämfört med tidigare år (1,6 μg/m 3 2001, 1,5 μg/m3 2007) medan halten uppmätt i urban bakgrund var något högre än tidigare år. För 1,3-butadien var halten vid gatustationen lägre jämfört med föregående år och lägre än motsvarande halt i urban bakgrund.

Kvävedioxidhalten vid gatustationen låg i medeltal över 40 μg/m 3 vilket är den rådande miljökvalitetsnormen för årsmedelhalten (SFS 2010:477). Formaldehyd uppvisade ungefär samma mönster som vid tidigare mätningar med jämförbara halter i gatunivå och urban bakgrund. Median halten var högre än 2007.

PM 2.5 mättes utomhus i urban bakgrund samt hemma hos 20 av deltagarna under två dygn. Medianvärdet för inomhusmätningarna av PM 2.5 var högre än motsvarande halt vidmätningarna 2007 (1,9 μg/m 3), medan medianhalten utomhus var lägre än vid 2007 års mätning. PM 2,5 filtren analyserades även på sitt innehåll av polycykliska kolväten, som i tabellen representeras av bens(a)pyren, och resultaten visade på betydligt högre halter i luften utomhus jämfört med inomhus. Halterna understiger väl den lågrisknivå som fastställts av institutet för miljömedicin (IMM) och Världshälsoorganisationen (WHO) på 100 pg/m 3. Man bör dock beakta att halterna inte inkluderar partiklar större än 2,5 μm i diameter.

Syftet med detta uppdrag är att analysera bisfenolanaloger dvs. ersättningsämnen till bisfenol A i slam och utgående vatten från reningsverk. Bisfenol A används framför allt vid framställning av polykarbonat och epoxiplaster, men även som s.k. hårdgörare i andra plaster. Bisfenoler är kända för deras hormonstörande effekt och man vet att människor kontinuerligt exponeras för Bisfenol A (BPA). Det är sedan 2011 förbjudet att inom EU tillverka, importera eller sälja nappflaskor som innehåller Bisfenol A (BPA) varför detta ämne håller på att fasas ut.

Femton bisfenoler analyserades i slam och utgående vatten från nio svenska reningsverk samt i inkommande vatten från tre av dessa.

Bisfenol A förekom i högst halter i utgående vatten, följt av Bisfenol F och Bisfenol S samt Bisfenol AF, Bisfenol M, Bisfenol G och Bisfenol B. De uppmätta halterna överensstämde väl med andra liknande studier från Europa. Den största skillnaden var att vi detekterade Bisfenol M och Bisfenol G, vilka inte rapporterats tidigare.

Som förväntat innehöll inkommande vatten generellt mer bisfenoler än det utgående vattnet. Ett försök gjordes att räkna fram reningseffektivitet för de tre reningsverk där både inkommande och utgående vatten provtagits. Reningseffektiviteten var mellan 73% och 100% för de ämnen som förekom i högst halt (Bisfenol A och Bisfenol S) i de tre reningsverken samt för Bisfenol F, Bisfenol AF, Bisfenol M, Bisfenol G och Bisfenol B i ett reningsverk med hög industriell beslastning.

Bisfenol A, Bisfenol S, Bisfenol F, Bisfenol AF återfanns i samtliga slamprover. Bisfenol C detekterades i slam från ett reningsverk. Övriga bisfenoler kunde inte detekteras i något av slamproven. De uppmätta halterna överensstämde väl med andra liknande studier från Tyskland, Korea, Kina och USA. Möjligen var halterna av Bisfenol A och Bisfenol S i det svenska slammet något högre än i slam från Kina.

I dagsläget mäts bara Bisfenol A i den reguljära årliga övervakningen av föroreningar i slam och utgående vatten från svenska reningsverk. I och med att halterna av Bisfenol S och Bisfenol F ligger i samma haltområde som Bisfenol A bör det övervägas om även dessa ska inkluderas i mätprogrammet.

Nästan alla undersökta organofosfater (OP) kunde detekteras i slam från reningsverk. De relativa halter av de olika OP föreningarna var snarlika vilket tyder på en bred användning i samhället.De flesta av de undersökta OP föreningarna innehåller fenyl-estrar och tillhör gruppen aryl-fosfater. Trifenylfosfat (TPP) ingår i den årliga övervakningen av slam. Det är därför intressant att jämföra halterna av de undersökta OP föreningarna med halterna av TPP. Halterna av flera av de nu undersökta aryl-fosfaterna är jämförbara eller högre än halterna av TPP i slam från reningsverk. Två av de undersöka aryl-fosfaterna förekommer i ca. 10 gånger högre halter än TPP, 2-ethylhexyldifenylfosfat (EHDPP) och Tris(isopropylphenyl) fosfat (TiPP), medans medelhalterna av difenylkresylfosfat (DpCP, trikresylfosfat (TCP), trixylylfosfat (TXP) och Irgafos 168 oxid är nära medelhalten av TPP. Medelhalterna av de två difosfaterna RDP och BDP samt tri-iso-butyl fosfat var lägre än TPP (4% till 25% av TPP) och medelhalterna av de fyra butyl-aryl fosfaterna samt isodecyldifenylfosfat (iDdPP) var betydligt lägre än TPP (0.4% till 0.9%).Betydligt färre OP detekterades i utgående vatten vilket delvis kan förklaras av den låga vattenlösligheten hos stora organfosfater. De mest vattenlösliga föreningarna, tri-iso-butyl-fosfat (TiBP) och trifenylfosfat (TPP), dominerade såleds i utgående vatten. Medelhalten av TiBP och TPP var liknande i utgående vatten, 14 ng/L respektive 22 ng/L. Sex av de studerade OP förekom i ungefär 10 gånger lägre halter (dibutylfosfat, EHDPP, dPCP, TCP, iDdPP och TXP) och två OP förekom i ungefär 100 gånger lägre halter (butyldiphenylfosfat och tert-butyl-difenylfosfat). Övriga OP förekom under detektionsgränsen eller kvantifieringsgränsen.Riskkvoter mellan uppmätta halter och lägst rapporterade effektnivåer (från vetenskaplig litteratur) beräknades. Inget värde översteg 1 (signifikant risk) men ett antal värden återfanns i intervallet 0,1 till 1. Riskkvoterna var högst för trikresylfosfat, trifenylfosfat och tris(iso-propyl-fenyl)fosfat.

Det finns i Sverige idag ett stort antal tomter som är förorenade med dioxiner. För att kunna göra en kartläggning av vilka och hur stor del av dessa som kräver sanering finns behov att en pålitlig screeningmetod för dioxiner i jord. Idag används dyra och tidskrävande uppreningsprocesser innan analys med gaskromatografi – högupplösande masspektrometri (GC/HRMS). Det är en väldigt exakt metod men väldigt tids- och resurskrävande. Att använda sig av högtrycksvätskeextraktion (eng. accelerated solvent extraction, ASE) med en integrerad kolfälla ger betydande effektiviseringsvinster. Metoden har testats genom att upparbeta prover parallellt med ASE med kolfälla och med den traditionella metoden. De båda metoderna gav motsvarande resultat och båda var applicerbara på olika jordar med varierande dioxinhalt. Den nyutvecklade metoden håller nu på att testas av ett kommersiellt analyslaboratorium. Ytterligare effektivisering skulle gå att nå om den dyra GC/HRMS detektionstekniken böts mot betydligt billigare och rationellare immunologisk teknik. ASE extrakt har analyserats parallellt med Immunoassay (ELISA) och GC/HRMS med jämförbara resultat. Ytterligare validering krävs dock innan denna kombination kan anses mogen för allmänt bruk. 

Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från nio svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön), Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås) har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika(fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar,ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotenn-föreningar, metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso‐p‐dioxiner, dibensofuraner och bifenyler. Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl‐  och oktylfenoler. Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004‐2011 och utgående vattenhalter för år 2011. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningen under 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk och Bergkvara reningsverk. Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Med andra ord är mellanårs-variationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk. Det finns dock några avvikelser, halterna av antibiotikat norfloxacin i slam visar en minskande tidstrend. Minskningen kan möjligen förklaras av en minskad förskrivning under senare år (886000 dagliga doser år 2006, 633000 doser 2007, 372000 doser 2008, 190000 doser 2009,137000 2010). Vidare innehåller slam från Umeå ARV mer di‐(2‐etylhexyl) ftalat (DEHP) och ofta även mer di‐iso‐nonylftalat (DINP) än övriga reningsverk. Dessa ämnen har liknande teknisk användning. Slutligen innehåller slam från Gässlösa ARV generellt flera fluorerade ämnen än övriga reningsverk och även högre halter av perfluoroktansyra (PFOA).   

svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön), Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås) har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika (fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar, ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar, metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso-p-dioxiner, dibensofuraner och bifenyler. Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl- och oktylfenoler.

Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004-2013 och utgående vattenhalter för år 2013. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningen under 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk och Bergkvara reningsverk.

Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Med andra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk. Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen än övriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di-iso-decylftalat (DIDP).

En nyligen genomförd tidstrendanalys (Olofsson, Bignert & Haglund, 2012) visade på signifikant minskande halter över tid (2004-2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono- och dibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4-triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE-154 och PBDE-183 samt högklorerade dioxiner och furaner (heptaCDD, OCDD, 1,2,3,4,6,7,8-hepta-CDF och OCDF). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM, MD2M och MD3M), 1,4-diklorbensen och flamskyddskemikalien deca-BDE. Det fanns även indikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE-99, fluorämnet PFDoDA, 2,3,7,8-tetraklordibensofuran (TCDF) och klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för två organofosfater (TDCPP och TBEP).

Sentida data för 2011-2013 visar på fortsatt minskande trender för samtliga ämnen med statistiskt signifikanta tidstrender, förutom för triclosan och OCDD för vilka haltminskningen planat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin och ofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE-47 och PBDE-99) och två mjukgörare (DEHP och DIDP).

Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut (1,4-diklorbensen) eller till och med vänt nedåt (deca-BDE). Det senare verkar även gälla för flera dioxin-lika PCB (ex. PCB118, PCB126 och PCB169). Däremot verkar halterna av två organofosfater (TCPP och TDCPP) öka. Dessa ersätter i många tekniska applikationer PBDE (vilka minskar i halt).

Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från nio

svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön),

Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås)

har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika

(fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar,

ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar,

metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso‐p‐dioxiner, dibensofuraner och bifenyler.

Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl‐ och oktylfenoler.

Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004‐2014 och utgående

vattenhalter för år 2014. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningen

under 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk och

Bergkvara reningsverk.

Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Med

andra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk.

Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen än

övriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di‐iso‐decylftalat (DIDP).

En nyligen genomförd tidstrendanalys (Olofsson, Bignert & Haglund, 2012) visade på signifikant

minskande halter över tid (2004‐2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono‐ och

dibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4‐triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE‐154 och

PBDE‐183 samt högklorerade dioxiner och furaner (heptaCDD, OCDD, 1,2,3,4,6,7,8‐hepta‐CDF

och OCDF). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM,

MD2M och MD3M), 1,4‐diklorbensen och flamskyddskemikalien deca‐BDE. Det fanns även

indikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE‐99, fluorämnet PFDoDA,

2,3,7,8‐tetraklordibensofuran (TCDF) och klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för två

organofosfater (TDCPP och TBEP).

Sentida data för 2011‐2014 visar på fortsatt minskande trender för samtliga ämnen med

statistiskt signifikanta tidstrender, förutom för triclosan och OCDD för vilka haltminskningen

planat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin och

ofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE‐47 och PBDE‐99), en mjukgörare (DEHP), en

klorbensen (HCB) och en klorparaffin (LCCP).

Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Det gör också halterna av två organofosfater

(TCPP och TDCPP). Dessa ersätter i många tekniska applikationer PBDE (vilka minskar i halt).

Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut eller

till och med vänt nedåt. Det senare verkar även gälla för 1,4‐diklorbensen, deca‐BDE och flera

dioxin‐lika PCB (ex. PCB118, PCB126 och PCB169).

Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från niosvenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön),Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås)har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika(fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar,ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar,metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso‐p‐dioxiner, dibensofuraner och bifenyler.Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl‐ och oktylfenoler.Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004‐2015 och utgåendevattenhalter för år 2015. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningenunder 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk ochBergkvara reningsverk.Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Medandra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk.Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen änövriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di‐iso‐decylftalat (DIDP).En nyligen genomförd tidstrendanalys (Olofsson, Bignert & Haglund, 2012) visade på signifikantminskande halter över tid (2004‐2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono‐ ochdibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4‐triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE‐154 ochPBDE‐183 samt högklorerade dioxiner och furaner (heptaCDD, OCDD, 1,2,3,4,6,7,8‐hepta‐CDFoch OCDF). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM,MD2M och MD3M), 1,4‐diklorbensen och flamskyddskemikalien deca‐BDE. Det fanns ävenindikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE‐99, fluorämnet PFDoDA,2,3,7,8‐tetraklordibensofuran (TCDF) och klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för tvåorganofosfater (TDCPP och TBEP).Sentida data för 2011‐2015 visar på fortsatt minskande trender för samtliga ämnen medstatistiskt signifikanta tidstrender, förutom för triclosan och OCDD för vilka haltminskningenplanat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin ochofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE‐47 och PBDE‐99), en mjukgörare (DEHP), enklorbensen (HCB) och en klorparaffin (LCCP).Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Det gör också halterna av två organofosfater(TCPP och TDCPP). Dessa ersätter i många tekniska applikationer PBDE (vilka minskar i halt).Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut ellertill och med vänt nedåt. Det senare verkar även gälla för 1,4‐diklorbensen, deca‐BDE och fleradioxin‐lika PCB (ex. PCB118, PCB126 och PCB169).

Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från nio svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön), Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås) har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika (fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar, ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar, metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso-p-dioxiner, dibensofuraner och bifenyler. Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl- och oktylfenoler.Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004-2017 och utgående vattenhalter för år 2016 och 2017. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningen under 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk och Bergkvara reningsverk.Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Med andra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk. Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen än övriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di-iso-decylftalat (DIDP).En tidstrendanalys från 2012 visade på signifikant minskande halter över tid (2004-2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono- och dibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4-triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE-154 och PBDE-183 samt högklorerade dioxiner och dibensofuraner (Olofsson, Bignert, Haglund; 2012). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM, MD2M och MD3M), 1,4-diklorbensen och flamskyddskemikalien deca-BDE. Det fanns även indikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE-99, fluorämnet PFDoDA, 2,3,7,8-tetraklordibensofuran (TCDF) och mellankedjiga klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för två organofosfater (TDCPP och TBEP).Sentida data för 2011-2017 indikerar fortsatt minskande trender för samtliga ämnen med statistiskt signifikanta tidstrender, förutom för mono- och dibutyltenn för vilka haltminskningen planat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin och ofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE-47 och PBDE-99), en mjukgörare (DEHP), hexaklorbensen (HCB) och långkedjiga klorparaffiner (LCCP).Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Ökar gör också halterna av två organofosfater (tributylfosfat och tricresylfosfat). Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut eller till och med vänt nedåt. Det senare verkar även gälla för ex. 1,4-diklorbensen, deca-BDE, TDCPP, TBEP och flera dioxin-lika PCB (ex. PCB 118, 126 och 169). När data finns tillgängligt för 2018 vore det värdefullt att upprepa den noggranna statistiska analys som gjordes 2012 för att få en klar bild över haltförändringarna av samtliga analyserade ämnen under senaste 15 åren.

PCDBT är av intresse eftersom de har stora likheter med polyklorerade dibenso-p-dioxineroch dibensofuraner (PCDD/F) vilka ofta benämns ”dioxiner”, se Figur 1. Båda är planakloraromatiska ämnen och PCDBT misstänks därför vara persistenta, bioaccumulerandeämnen med dioxinlika biologiska effekter.