Sammanfattning

Länsstyrelsen i Västmanlands län genomför årligen bottenfaunaundersökningar i kalkade och regionalt övervakade vattendrag. Under våren och sommaren 2015 utfördes bottenfaunaprovtagning i nio rinnande vatten i länets nordvästra del. Efter provtagningen analyserades bottenfaunan på Sveriges Lantbruksuniversitet och olika index som visar försurningspåverkan, ekologisk status och allmänt förorenande ämnen togs fram. Sju av de undersökta vattendragen är kalkade medan två är okalkade. Ett av de okalkade vattendragen är ett referensvattendrag som idag rinner genom det stora skogsbrandområdet.

Det främsta syftet med undersökningen är att bedöma om bottenfaunan är försurningspåverkad, att se om utförd kalkning gett önskvärd effekt och att få underlag för framtida kalkningsverksamhet. Bottenfaunan har bedömts enligt bedömningsgrunden för bottenfauna i vattendrag (Naturvårdsverket 2007), försurningsindex SI (Henriksson & Medin 1986) och BpHI (Lingdell & Engblom 2002), renhetsindex BMWP (Hellawell 1986) och föroreningsindex FOI (Degerman et al 1994). Som stöd för bedömningen av försurningspåverkan hos bottenfauna har resultat från vattenkemisk kalkeffektuppföljning använts. För att få information om bottenfauna på artnivå har en kartläggning av hotad och ovanlig bottenfauna även utförts.

Bottenfaunaundersökningen resultat, se tabell 1 sidan 4.

Försurningspåverkan hos bottenfauna Resultaten visar ingen eller obetydlig försurningspåverkan hos bottenfauna i sju av nio undersökta vattendrag (Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån, Hedströmmen och Långängsbäcken). I två vattendrag bedöms försurningspåverkan som måttlig (Ulbobäcken och Gärsjöbäcken).

Bedömningen av försurningspåverkan tyder på att utförd kalkning inte gett tillräcklig effekt på bottenfaunan i Ulbobäcken. Kalkningen har däremot gett önskad effekt på bottenfaunan i Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån och Långängsbäcken. Det är dock svårt att bedöma kalkningens effekter på bottenfauna i Håltjärnsbäckens, Valsjöbäckens och Jeråns nedre delar eftersom bottenfaunalokalerna ligger högt upp i bäckarna och relativt stora biflöden med låga pH-värden rinner in längre nedströms.

I det okalkade referensvattendraget Gärsjöbäcken, som ligger i skogsbrandområdet, stämmer bedömningen av försurningspåverkan relativt bra överens med tidigare bedömningar innan branden. På den relativt korta tid som gått från att skogsbranden startade hösten 2014 till bottenfaunaprovet togs våren 2015 har ingen ytterligare försämring av försurningspåverkan hos bottenfaunan skett. För mer långsiktiga effekter av skogsbranden på bottenfaunan i Gärsjöbäcken hänvisas till SLU:s övervakningsprojekt av ytvatten i brandområdet. Projektet kommer att pågå till år 2017.

Ekologisk status enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund Bottenfaunans sammanvägda status var Hög vid alla lokaler utom Gärsjöbäcken, där det sammanvägda resultatet var God ekologisk status. Statusklassificeringarna baseras på M42-metoden istället för den rekommenderade sparkmetoden. I och med det frångås bedömningsgrundens krav på underlagsdata. Statusklassificeringarna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund bör därför hamna i kategorin ”låg tillförlitlighet” om de används för att bedöma bottenfaunans ekologiska status.

M42-metoden används bland annat för att visa förekomst av rödlistade arter, försurningsstatus och om den biologiska målsättningen med kalkningen uppfylls. Detta är också de främsta syftena med 2015 års bottenfaunaundersökning. Inventering med M42metoden gör det möjlig att beräkna BpHI och SI som i denna rapport utgör underlag för expertbedömning av försurningspåverkan hos bottenfauna (tabell 1).

Påverkan av allmänt förorenande ämnen hos bottenfauna Vid alla lokaler indikerade bedömningen av allmänt förorenande ämnen ”Relativt ostörda förhållanden”. Samtliga lokaler bedöms därmed vara relativt opåverkade av exempelvis höga närsaltshalter och syretärande ämnen.

Rödlistade och ovanliga arter som påträffades var: Den ovanliga nattsländan Adicella reducta (Forsån och Hedströmmen,Bernshammar) Den rödlistade flodkräftan Astacus astacus (Sandån) Den rödlistade bäcksländan Neumora dubitans (Håltjärnsbäcken och Jerån) Den ovanliga nattsländan Oecetis notata (Hedströmmen, Bernshammar) Den ovanliga bäcksländan Siphonoperla burmeisteri (Forsån)

I detta program redovisas samlat de delprogram och undersökningar som Läns-styrelsen i Västmanlands län bedömt bör prioriteras under den kommande programperioden. Större delen av det rambelopp som från Naturvårdsverket till­delas länet för den regionala miljöövervakningen, fördelas i programmet mellan de sötvattenanknutna och de terrestra aktiviteterna. En mindre del går till program­områdena Luft, Miljögiftssamordning och Hälsorelaterad miljö-övervakning, där flera andra aktörer gör väsentliga insat­ser.  

Sammanfattningsvis redovisas i programmet följande av Länsstyrelsen prioriterade delprogram:

Inom programområde Luft räknar Länsstyrelsen med en betydligt mer begränsad övervakning av det försurande och gödande nedfallet kommande programperiod,  inom det gemensamma delprogrammet Nedfall av luftföroreningar och mark-vattenkvalitet i skog. Nuvarande huvudfinansiär, länets luftvårdsförbund, kommer att göra en omprioritering och enbart nationellt finansierade delar blir kvar. En skillnad jämfört med förra programperioden är att det länsegna delprogrammet Luftkvalitet och lavflora utgår denna period. Istället tillkommer det länsegna del-programmet Luftkvalitet, uppbyggnad av EDB och modelleringsverktyg som nytt inslag.

Inom programområde Skog prioriteras, liksom tidigare perioder, det gemensamma delprogrammet Miljötillstånd i skogslandskapet (regional analys av data från Riksskogstaxeringen).

Programområde Jordbruksmark innefattar undersökningar av näringsämnes-transporter inom ett s.k. typområde. Vidare görs inom ramen för den regionala landskapsövervakningen inom Remiil studier av gräsmarker resp. småbiotoper (åkerholmar, grova träd m.m.) i jordbrukslandskapet inom två gemensamma del-program. Detta innebär ingen skillnad gentemot förra programperioden.

Inom ramen för Remiil ingår också övervakning av vegetation och ingrepp i våt-marker (gemensamt delprogram) även denna programperiod i pro­gramområde Våtmarker, liksom övervakning inom det gemensamma delprogrammet Rikkärr (med ett något annorlunda upplägg mot föregående period). Inom den natio­nella satellitbaserade uppföljningen av miljötillstånd i våtmarker, kommer under denna period däremot inga aktiviteter att ske.

Till programområde Landskap har förts flera delprogram som rör övervakning av biologisk mångfald inom ett bredare spann av naturtyper: Dagfjärilar (två under-sökningar), Floraöver­vakning och Häckande fåglar (tre undersökningar; gemen-samt delprogram). Dessutom ingår de gemensamma delprogrammen Exploatering av stränder, Fenologi – Naturens kalender samt Insjöfåglar. Vidare har den regionala landskapsövervakningen inom Remiil  kopplingar till detta program-område, då den omfattar studier av landskaps­förändringar i olika typer av marker. De olika delprogrammen beskrivs dock under respektive programområde. Enda skillnaden jämfört med föregående programperiod är att Insjöfåglar flyttats från programområde Sötvatten till Landskap, vilket förstås inte har någon praktisk betydelse.

I det omfattande programområdet Sötvatten ingår de gemensamma del-programmen Grundvattenkvalitet, Kiselalger i vattendrag samt Vattenväxter i sjöar, liksom de länsegna delprogrammen Bottenfauna i vattendrag, Elfiske i vattendrag, Nätprovfiske i sjöar, Vattenkvalitet i sjöar och vattendrag (i tidigare program kallat Fysikalisk-kemiska tidsseriemätningar i sjöar och vattendrag), samt Växtplankton i sjöar. Förändringar gentemot förra programperioden är att de länsegna delprogrammen Biotopkartering av vattendrag och Större vatten-salamander har utgått på grund av bristande finansiering. I stället läggs det nya gemensamma delprogrammet Grundvattenkvalitet till, förutsatt att extra medel tillkommer från exempelvis Havs- och vattenmyndighetens miljöövervaknings-anslag 1:2. Länsstyrelsen kommer även att utreda förutsättningarna för att under programperioden ansluta till det nya gemensamma delprogrammet Vattenkvalitet i sjöar och vattendrag Basövervakning i Norra Östersjön, som ska ersätta vissa av de tidigare gemensamma delprogrammen inom Sötvatten. Utöver detta har även, som nämnts, delprogrammet Insjöfåglar flyttats till programområde Landskap. 

Inom programområde Miljögiftssamordning har Länsstyrelsen vid ett antal tillfällen medverkat i den nationella screeningen av miljöföroreningar. Denna verksamhet avses fortsätta.

Huvudaktörer inom programområde Hälsorelaterad miljöövervakning är kommuner och landsting samt, på nationell nivå, Folkhälsomyndigheten. Läns-styrelsernas roll i sammanhanget är vanligen att bekosta regionala förtätningar av den nationella miljöhälsoenkäten, vilket är vad Länsstyrelsen i Västmanlands län ämnar göra denna programperiod.

Förutom den miljöövervakning som bedrivs med medel från Naturvårdsverket på-går många olika aktiviteter som finansieras och styrs av andra medel och aktörer, men som har kopplingar till regional miljöövervakning. Särskilt kan nämnas följande statligt eller på annat sätt finansierade verksamheter, som inte beskrivs detaljerat i programmet:

·         Den biologiska uppföljningen inom skyddade områden, inklusive Natura 2000-områden, sker huvudsakligen inom ramen för naturvårds-verksamheten och finan­sieras av anslaget ”Åtgärder för biologisk mång-fald”.

·         Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper leder till ett upp­följningsbehov som förutsätts finansieras särskilt via anslaget ”Åtgärder för biologisk mångfald”.

·         Skogsstyrelsen bedriver bl.a. uppföljning av den skogliga nyckelbiotops-inventeringen. Uppföljning av tillståndet i skogen sker dock huvudsakligen inom ramen för RIS med riksskogstaxeringen och mark-inventeringen.

·         Genom Länsstyrelsens myndighetsutövande kontroll av EU-stödet till jordbru­ket sker viss kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker.

·         Rovdjursinventeringar ingår i Länsstyrelsens regionala förvaltningsansvar för de stora rovdjuren.

·         Kalkeffektuppföljning genomförs årligen med särskilda medel inom ramen för ett särskilt uppföljningsprogram. Verksamheten samordnas och sam-finansieras i viss ut­sträckning med miljöövervakningen.

·         För vattenförvaltningen finns särskilda medel och därmed möjligheter till samfi­nansiering av vissa verksamheter inom programområde Sötvatten.

·         Länets vattenvårdsförbund finansierar den samordnade recipient-kontrollen.

·         Region Västmanland genomför regelmässigt hälsoenkäter.

·         Kommunerna i länet utför bl.a. kontroller av tätortsluftens kvalitet, radon-före­komst i byggnader och brunnar samt bullermätningar.

·         Naturskyddsföreningar och andra ideella organisationer utför värdefull in-sam­ling av främst biologiska data som kan tas tillvara inom miljö-övervakningen. Flera av aktiviteterna i detta program bedrivs också i direkt samverkan med ideella organisationer.

Sammanfattning

Av de 10 undersökta lokalerna uppnådde sex sjöar god eller hög sammanvägd näringsstatus enligt bedömningsgrunderna. Statusen sänktes till måttlig för en av dessa sjöar (Rölen) i expertbedömningen. Sjön låg på gränsen mellan statusklasserna god och måttlig status. Endast en sjö fick otillfredsställande sammanvägd status enligt bedömningsgrunden. I övriga sjöar klassificerades näringsstatusen som måttlig både enligt bedömningsgrunderna och i expertbedömningen. Bland annat har tidigare undersökningars resultat och kunskap om hur de olika delparametrarna fungerar använts för att kunna göra en bra expertbedömning.

Gonyostomum semen påträffades i tre av sjöarna. Dess biomassa var måttligt stor i en sjö, och förekomsten kan troligen ha orsakat obehag för personer som badat i sjön. Ingen sjö i undersökningen hade ett växtplanktonsamhälle som är märkbart surhetspåverkat, vilket kan visa sig i extremt låga artantal. Generellt sett var proven artrika och många arter som föredrar näringsfattiga förhållanden hittades, t.ex. guldalgen Dinobryon crenulatum.

Sammanfattning

Medins Havs- och vattenkonsulter har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanland, undersökt tio sjöar i Västmanlands län med avseende på växtplankton. Bedömningen enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift gav Västlandasjön och Storsjön otillfredsställande status medan Fläcksjön, Lillsvan och Stora Kedjen fick måttlig status. Fyra sjöar fick god status och det var Hällsjön, Långsjön, Märrsjön samt Silvköparen. En sjö, Gussjön, fick hög status enligt bedömningsgrunderna.  

Expertbedömningen sänkte statusen för fyra av sjöarna eftersom de låg på gränsen mellan två statusklasser. Dessutom har tidigare undersökningars resultat och kunskap om hur de olika delparametrarna fungerar använts för att kunna göra en bra expertbedömning. Detta gav Fläcksjön otillfredsställande status, Hällsjön och Långsjön måttlig status samt Gussjön god status. Statusen enligt expertbedömningen höjdes för Stora Kedjen från måttlig till god, bland annat eftersom både årets undersökning och tidigare undersökningar visat på mycket små mängder cyanobakterier.

Gonyostomum semen påträffades i sju av sjöarna. Dess biomassa var måttligt stor i en sjö, och förekomsten kan troligen ha orsakat obehag för personer som badat i sjön. Ingen sjö i undersökningen hade ett växtplanktonsamhälle som var märkbart surhetspåverkat, vilket kan visa sig i extremt låga artantal. Generellt sett var proven artrika och många arter som föredrar näringsfattiga förhållanden hittades.

1. Sammanfattning

Rapporten redogör för den fladdermusinventering som utfördes inom regional miljöövervakning

på fjorton platser i Västmanlands län år 2003 och resultaten jämförs med motsvarande

från 1998. Den innehåller också data från en mindre uppföljning på tre platser 2004.

Sex arter fladdermöss påträffades i länet under inventeringen 2003. När även resultaten från

1998 inkluderas har åtta arter påträffats inom Länsstyrelsens övervakning av fladdermöss. I

detta antal har arterna Brandts fladdermus och mustaschfladdermus räknats som en eftersom

de inte kunnat skiljas åt (se kapitlet Metodik). Totalt har 11 arter påträffats i länet.

Dvärgfladdermus

var den vanligaste arten i inventeringen 2003. Den observerades i större

antal 2003 än 1998 och förekommer framför allt i länets södra delar.

Nordisk fladdermus

(fig. 13) observerades på samtliga inventeringslokaler och i ungefär samma antal 2003 och

1998.

Inventeringen 2003 gav även många observationer av fladdermöss av släktet

Myotis, bl a vattenfladdermus

(fig. 15) som totalt återfunnits på 13 av 15 lokaler. De övriga arter som påträffades

2003 var

stor fladdermus (fig. 1), gråskimlig fladdermus och trollfladdermus.

Den enda observationen av trollfladdermus gjordes i Ängelsberg och är intressant eftersom

arten främst förekommer i sydöstra Sverige.

Årlig räkning av häckande fåglar på fasta inventeringsrutter är sedan länge en del av Länsstyrelsens miljöövervakning. Övervakningen utförs av lokala ornitologer och i samverkan med Svensk Fågeltaxering vid Lunds universitet och med Naturvårdsverket.

Detta är tredje gången en utvärdering av data från regionala fågelrutter görs, nu med nästan 20 års tidshorisont (1998-2016). Populationsindex för mer än 100 arter har beräknats för tre olika tidsperioder inom denna ram och för de två längre perioderna har fågelbaserade miljöindikatorer för olika naturtyper beräknats.

För skogen klarar sig länet något bättre än förra gången, men fortfarande lite sämre än Sverige i stort. För odlingslandskapet är läget ganska oförändrat i länet, och det är något bättre än för Sverige som helhet.

Våtmarksindikatorns trend är på minussidan och det är sämre än i förra utvärderingen. Länet ligger för denna indikator också dåligt till i jämförelse med hela landet. Indikatorn för sjöar och vattendrag är den enda som visar en säker uppgång i länet och här ligger vi bättre till än Sverige i stort. Ändå är trendvärdet för 1998-2016 sämre än vad det var för 1998-2011.

Nytt för denna utvärdering är att en indikator för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan har ingått. Inte helt oväntat visar den att arter som föredrar varmare klimat har ökat i förhållande till de som föredrar svalare klimat.

Av de arton arter som har signifikant förändring i länet i alla tre beräkningarna är det fyra som ökat: steglits, som är en av de arter som ökat allra mest, därutöver fisktärna, gärdsmyg och domherre. Fjorton arter har minskat i alla tre beräkningarna: rördrom, fasan, spillkråka, björktrast, rödvingetrast, näktergal, rörsångare, ärtsångare, grönsångare, trädpiplärka, grönfink, rosenfink, gulsparv och sävsparv.

Fågelarternas trend är i de flesta fall likartad i länet och i Sverige som helhet. I den mindre grupp arter som ser ut att ha en annorlunda utveckling i Västmanlands län finns några indikatorarter, som samtliga har en sämre utveckling i länet. Det gäller till exempel spillkråka som ingår i den europeiska skogsindikatorn och rördrom som ingår i den svenska indikatorn på miljömålet Myllrande våtmarker.

Trendberäkningar grundade på data från miljöövervakning av fåglar i länet har blivit ett etablerat verktyg för att följa upp tillståndet i miljön. Länsstyrelsens förhoppning är därför att kunna bibehålla övervakningen i nuvarande omfattning.

Sammanfattning

Utfallet av klassningen av näringsstatus sammanfattas i Tabell 1. Av de 11 undersökta sjöarna uppnådde sju sjöar god sammanvägd näringsstatus. I övriga sjöar klassificerades näringsstatusen som måttlig eller otillfredsställande. Ingen sjö fick dålig sammanvägd status. I expertbedömningen har statusen sänkts för tre av sjöarna på grund av kunskap om tidigare års resultat och att mindre vikt lagts vid andel cyanobakterier. 

I viss mån stämmer resultaten med sjöarnas näringsämneshalter, men det finns undantag. Hallaren hade bättre status än väntat med tanke på näringshalterna och tidigare års resultat, vilket beror på att ingen cyanobakterieblomning rådde när provet togs 2012.   

Gonyostomum semen påträffades i 6 av de 11 sjöarna men dess biomassa var inte så stor i något fall totalbiomassan att statusklassningen påverkades. Ingen sjö i undersökningen hade ett växtplanktonsamhälle som är märkbart påverkat av surhet.

Sammanfattning

Utfallet av klassningen av näringsstatus sammanfattas i Tabell 6. Av de 24 undersökta sjöarna uppnådde femton sjöar god eller hög sammanvägd näringsstatus. I övriga sjöar klassificerades näringsstatusen som måttlig eller otillfredsställande. Ingen sjö fick dålig sammanvägd status. I expertbedömningen har statusen sänkts för flera sjöar på grund av kunskap om tidigare års resultat och att mindre vikt lagts vid andel cyanobakterier.

I viss mån stämmer resultaten med sjöarnas näringsämneshalter, men det finns undantag. Hallaren hade bättre status än väntat med tanke på näringshalterna och tidigare års resultat, vilket beror på att ingen cyanobakterieblomning rådde när provet togs 2012. Nedre Marviken hade också höga halter fosfor, men växtplanktonsamhället indikerar tydligt ett näringsfattigt tillstånd. Låttern är däremot en sjö som har lägre näringsämneshalter än flera andra sjöar i undersökningen, men ändå får tydligt otillfredsställande status. Sjön är tydligt eutrof med avseende på växtplanktonsamhället. 

Gonyostomum semen påträffades i 14 av de 24 sjöarna men dess biomassa var inte så stor i något fall totalbiomassan att statusklassningen påverkades. Ingen sjö i undersökningen hade ett växtplanktonsamhälle som är märkbart påverkat av surhet.

Medins Biologi AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanlands län undersökt kiselalger på 23 vattendragslokaler. Undersökningen är ett led i karakteriseringsarbetet av vattendrag enligt EU:s ramdirektiv för vatten och syftar till att dels öka kunskapen om miljötillståndet i länet och dels fungera som underlag för framtida undersöknings- och åtgärdsprogram. Resultaten kan också användas för avstämning mot miljömålen ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Ingen övergödning”, ”Bara naturlig försurning” och ”Biologisk mångfald”.

Under tiden 22 juli till och med den 5 augusti 2013 provfiskades 8st sjöar i Västmanlands län som påverkats av försurning. De sjöar som provfiskades var Ösjön, Mörttjärnen, Trehörningen, Norra Dammsjön, Södra Dammsjön, Stora Ötjärnen, Messlången och Stora Åsmund. Ovan nämnda sjöar har kalkats sedan 1983 förutom Messlången som började kalkas år 2000. Mörttjärnen har aldrig kalkats direkt i sjön däremot kalkas det i delar av dess tillrinningsområde. I Stora Ötjärnen och Norra Dammsjön är kalkningen vilande.

Alla sjöar förutom de två rotenonbehandlade sjöarna Ösjön och Stora Åsmund hade mörtbestånd med fungerande reproduktion. I de två rotenonbehandlade sjöarna är det naturliga fiskbeståndet utslaget, därefter har endast gädda återetablerat sig i Ösjön och abborre i Stora Åsmund. Det är därför inte möjligt att säga om bestånden är försurningspåverkade.

Den goda statusen i Mörttjärnen, Norra- och Södra Dammsjön samt Messlången bedöms vara korrekt. Den dåliga och måttliga statusen i de två rotenonbehandlade sjöarna bedöms vara en effekt av rotenonbehandlingen. Den måttliga statusen i Trehörningen bedöms vara korrekt då fiskesamhället i sjön verkar vara påverkat av eutrofiering. Den måttliga statusen i Stora Ötjärnen bedöms inte vara korrekt. Eftersom Stora Ötjärnens sjötyp är underrepresenterad i referensmaterialet leder detta ofta till en sämre status. EQR8 värdet för Stora Ötjärnen ligger precis på gränsen till god status. Stora Ötjärnen bedöms ha ett fiskbestånd i balans. Utifrån dessa premisser är en samlad bedömning att Stora Ötjärnen har god status.

Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad för kommuner, län och hela landet. I denna rapport presenteras resultatet av en landstäckande kartering av inlandsstränders strandzon och av exploateringspåverkade ytor i strandzonen. Karteringsmetoden kan användas för att med ca fem års intervall följa upp exploatering av strandzonen på nationell, regional och lokal nivå. Metoden som använts går ut på att använda befintliga geografiska data och lägga samman dessa för att skapa en indikator som ger ett mått på hur stor arealandel av strandzonen som är exploaterad. Motsvarande kartering har även gjorts för havsstränder, vilket redovisas av Länsstyrelsen Norrbotten (Engdahl och Nilsson 2014).

Karteringen redovisar kartor och arealer för stränder vid tre olika kategorier av sötvatten- sjöar, breda vattendrag och smala vattendrag. För varje vattenkategori finns 3 olika bredder på strandzoner – 30 meter bred, 100 meter bred respektive 300 meter bred. Sammanlagt får man alltså 3x3 = 9 olika kategorier strandzon. Inom strandzonerna karteras påverkansytor vid byggnader (50 m runt varje byggnad) och vägar (2,5 gånger vägbredden på varje sida). Andelen påverkad areal inom de olika strandzonskategorierna har beräknats kommunvis. Som en extra information har även påverkansytor av jordbruk (åker respektive betesmark) och skogsbruk (nya och gamla hyggen) karterats och arealandelarna beräknats.

Karteringen var i stort sett framgångsrik, men det finns en del brister och förbättrings-möjligheter som redovisas i rapporten.

Karteringen kompletterar Statistiska centralbyråns (SCB) redan pågående övervakning av bebyggelse vid stränder. I Länsstyrelsens exploateringsindikator ingår förutom byggnader även vägar. SCB mäter andelen exploaterad längd strandlinje, medan länsstyrelse-övervakningen mäter andelen exploaterad yta i strandzonen. En enkel statistisk jämförelse mellan de olika metodernas mått visar att korrelationen mellan de två måtten är god, men att SCB:s mått generellt sett ligger ca 1,5 gånger högre än länsstyrelse-övervakningens mått. SCB:s övervakning har möjlighet att använda mer detaljerade uppgifter om byggnaderna, men kan av sekretess-skäl inte redovisas annat än som siffror, på kommunnivå eller liknande. Länsstyrelse-övervakningen presenterar heltäckande kartor över resultatet, och det finns möjlighet att göra egna analyser av GIS-materialet. Det bör därför kunna få en bred användning inom uppföljning och planering

Sammanfattning

Svartåns avrinningsområde ligger inom Västerås, Sala och Norbergs

kommuner. Svartån avvattnar ett 774 km

2 stort område som i norra delarna

domineras av skogsmark och i södra delarna av jordbruksmark. Svartån

passerar innan utloppet i Mälaren genom Västerås stad, där cirka 125 000

innevånare bor. Svartån har flera biflöden, bland annat Murån, Prästhytteån,

Solingebäcken och Gärsjöbäcken.

I denna rapport har jag utvärderat fem provtagningspunkter i sjöar och

vattensträckor inom Svartåns vattensystem med avseende på kemiska och

fysikaliska parametrar. Dessutom har det gjorts en utvärdering av

näringsämnen och en beskrivning av alla större sjöar som undersökts inom

recipientkontrollen. Ett fåtal biologiska undersökningar har gjorts i Svartån.

Provtagningar i Svartåns vattensystemet har pågått sedan början av 1970-talet.

Svartåns vattenkvalitet har varit svår att utvärdera på grund av uppehåll i

provtagningen. Svartåns recipientkontroll har saknat samordning inom

vattensystemet. Dock har Västerås stad och Sala kommun utfört samordnad

provtagning.

Eutrofieringen är Svartåns största problem. Det har inte skett något större

trendbrott av kvävehalterna och fosforhalter under 1980-2000. Det förekommer

extrema variationer i fosforhalter och fosfortransporter som är direkt beroende

av vattenföringen. Utbyggnaden av fosforreningen i reningsverken hade

effekter under början av 1980-talet men sedan har ingen direkt minskning i

fosfortillförsel uppmätts. Kvävehalterna och kvävetransporterna uppvisar ett

liknande mönster som fosforhalterna för perioden 1980-1984. Variationen i

kvävehalter och månadkvävetransporter är mer säsongsberoende än

fosfortransporterna. Mellan åren 1985-1999 har halterna och transporterna av

kväve varit relativt stabila inom avrinningsområdet. Medelvärdet av

kvävetransporterna under denna period låg generellt på 250-300 ton/år i

Svartån, medan fosfortransporterna låg på 15-23 ton/år under 1984-1999. Året

2000 var mycket nederbördsrikt vilket reflekterades i flertalet parametrar.

Generellt har tillförslen av närningsämnen från reningsverk minskat i betydelse

och de diffusa källorna har ökat. De större punktkällorna i vattensystemet

numera är Skultuna reningsverk och två mindre reningsverk längre upp i

systemet samt Östra verket vilket släpper ut vatten med en viss begränsad

påverkan. Tillförslen av näringsämnen från jordbruken är den största diffusa

källan. Även enskilda avlopp är en betydande diffus källa av näringsämnen.

Syrgasförhållanderna i Svartån är mycket goda i de fem

provttagningsstationerna. Inom Svartåns vattensystem mellan 1980-2000 har

förhållandena klassats som mycket goda, klass 1, enligt

bedömningsgrunderna. Ljusförhållanderna i stationerna däremot indikerar

ett näringsrikt vatten och klassas som betydligt färgat vatten, klass 4 till 5. I

Svartån är problemen med försurning relativt små och endast begränsad

kalkning har utförts.

Sammanfattning

Den här rapporten har upprättats på uppdrag av länsstyrelsen i Västmanlands län. Rapporten redovisar bedömningar av surhetsklass, ekologisk status och limniskt naturvärde i nio vattendrag. Bedömningarna baseras på egenskaperna hos de bottenfaunaarter som påträffades under år 2013. Med bottenfauna avses vattenlevande smådjur som snäckor, musslor, iglar, kräftdjur och sländlarver med flera. Vi kom fram till följande resultat.

Sammansättningen av vattenlevande smådjur i de nio vattendragen år 2013 hade stora likheter med dito från tidigare provtagningstillfällen i samma lokal, detta vid jämförelse med sammansättningen av vattenlevande smådjur från fler än 20 000 bottenfaunaprov inom landet. Slutsatsen blir att bottenfaunan i de nio vattendragen har varit relativt stabil med tiden vilket i sig indikerar måttligt stora svängningar ekologisk status vad gäller surhet och närsalter och andra biotiska och abiotiska faktorer. Tabell 1 redvisar de mest eller näst mest lika lokalerna med avseende på sammansättning av funna taxa inom bottenfaunan.

Tabell 1. De mest eller näst mest lika lokaler med avseende på sammansättning av funna taxa inom bottenfaunan. LokalKod

LokalNamn

Likhet med faunan i fler än 20 000 andra bottenfaunaprov inom landet.

VS509

Runnabäcken. Gersilla.

Högst likhet erhölls med faunan år 2007 i samma lokal.

VS133

Forsån. Hedhammar.

Högst likhet erhölls med faunan år 2012 i samma lokal.

VS385

Hedströmmen. Bernshammar.

Högst likhet erhölls med faunan år 2011 i samma lokal.

VS536

Ribäcken. Tackbyn.

Högst likhet erhölls med faunan år 2008 i samma lokal.

VS488

Råmyrbäcken. Nedströms Råmyren.

Näst högst likhet erhölls med faunan från år 2009 i samma lokal.

VS364

Håltjärnsbäcken. Övre Polacktorp.

Högst likhet erhölls med faunan år 2011 i samma lokal.

VS202

Vågsjöbäcken. Vågsjön.

Högst likhet erhölls med faunan år 2012 i nedströmslokalen VS484. Godtagbart äldre jämförelseobjekt till VS202 saknas.

VS484

Venabäcken. Vena.

Högst likhet erhölls med faunan år 2009 i samma lokal.

VS367

Gärsjöbäcken. Lugnet.

Högst likhet erhölls med faunan år 2012 i samma lokal.

Den här rapporten har upprättats på uppdrag av länsstyrelsen i Västmanlands län. Rapporten redovisar

bedömningar av surhetsklass, ekologisk status och limniskt naturvärde i nio vattendrag. Bedömningarna baseras

på egenskaperna hos de bottenfaunaarter som påträffades under maj och augusti 2012. Med bottenfauna avses

vattenlevande smådjur som snäckor, musslor, iglar, kräftdjur och sländlarver med flera.

Bottenfaunan i landets vatten synes sedan 1970-talet ha genomgått stora förändringar i sitt innehåll av skilda

arter samt i individantalen av dessa. Förändringarna torde till en del kunna förklaras med allt lägre svavelinnehåll

i nederbörd, förändringar i vattenreglerings- och skogsbruksverksamheten samt med ökande temperaturer. Ffa

sistnämnda ger anledning till att försöka reda ut begreppet limniskt naturvärde. Ett visst limniskt naturvärde kan

tilldelas en viss lokal i ett vattendrag utifrån t.ex. förekomsten av rödlistade och/eller ovanliga arter, en sällsynt

samtidig förekomst av flera viktiga indikatorarter och/eller en artsammansättnings förmodade naturlighet.

Författarna bedömer att lokaler med förmåga att hysa arter som kräver kyligt vatten skall tilldelas särskilt höga

limniska naturvärden, de kan ju utgöra de sista utposterna för många arter nu när vi kanske går mot varmare

tider. En tabell som visar vår bedömning av hur de undersökta vattendragen skall rangordnas utifrån nämnda

kriterium återfinns sist i den här sammanfattningen. Först en redovisning av resultaten i sedvanlig form.

Tabell 1. Bedömningar av bottenfaunas status i de vattendrag som undersöktes med metod M42 inom Västmanlands län år

2012. LD Sur anger Limnodatas bedömning av Surhetsklass. Gamla Sur och Nya Sur anger samma sak enligt gamla resp. nya

bedömningsgrunder. LD Naturlighet anger allmän ekologisk status. Gamla Shannon, Gamla ASPT och Nya ASPT anger samma

sak enligt gamla respektive nya bedömningsgrunder. LD Närsalter anger Limnodatas bedömning av ekologisk status med

tonvikt på närsaltpåverkan. Danskt faunaindex och DJ anger samma sak enligt gamla resp. nya bedömningsgrunder. Blå färg

anger Hög klass eller status. I fallande ordning följer sedan grönt, gult och orange som anger den sämsta klassen/statusen som

erhållits inom denna undersökning.

Vattendrag Surhet Klass Allmän ES Närsalter ES Limnodatas bedömningar

Forsån

. Hedhammar.

VS133. Den variationsrika

biotopens status bedöms

som Hög. Tydlig kloaklukt!

Tydlig påverkan av friskt

grundvatten. Hög andel

slagg i bottnarna. Ganska

vacker lövträdsmiljö direkt

uppströms rester av gammal

kulturbyggd.

LD Surhetsindex

Gamla Surhetsklass

Ny Surhetsklass

LD Naturlighet

Gamla Shannon

Gamla ASPT

Nya ASPT

LD Närsalter

Dansk faunaindex

Nya DJ

Den med tiden stabila grunden

i den relativt fina bottenfaunan

indikerar goda förutsättningar

för bl.a. öring, flodkräfta och

flodpärlmussla. pH över 6,4.

Måttligt höga närsalthalter i

bottnarna pga hög inströmning

av friskt grundvatten.

Högt

limniskt naturvärde

via

en i landet mycket ovanlig

sammansättning av viktiga

indikatorarter avseende god

vatten- och habitatkvalitet.

Sandån

. VS424. Den

variationsrika biotopens

status bedöms som Hög.

Tydlig påverkan av friskt

grundvatten. Vackra bottnar.

Ganska vacker närmiljö inom

i första hand barrskog.

LD Surhetsindex

Gamla Surhetsklass

Ny Surhetsklass

LD Naturlighet

Gamla Shannon

Gamla ASPT

Nya ASPT

LD Närsalter

Dansk faunaindex

Nya DJ

Den med tiden stabila grunden

i den fina bottenfaunan

indikerar goda förutsättningar

för bl.a. öring, flodkräfta och

flodpärlmussla. pH över 6,4.

Måttligt höga närsalthalter.

Högt limniskt

naturvärde

via en i landet

mycket ovanlig

sammansättning av viktiga

indikatorarter avseende god

vatten- och habitatkvalitet.

Valsjöbäcken

. VS487.

Den relativt variationsrika

biotopens status bedöms

som God. Ordinära bottnar

med artificiellt lekgrus för

öring. Ordinär närmiljö inom i

första hand barrskog.

LD Surhetsindex

Gamla Surhetsklass

Ny Surhetsklass

LD Naturlighet

Gamla Shannon

Gamla ASPT

Nya ASPT

LD Närsalter

Dansk faunaindex

Nya DJ

Den med tiden stabila grunden

i bottenfaunan indikerar goda

förutsättningar för bl.a. öring,

flodkräfta och flodpärlmussla.

pH över 6,4. Måttligt höga

närsalthalter.

Ordinärt

limniskt naturvärde

pga

den inom landet ganska

vanliga artsammansättningen.

Tabell 1 .Forts.

OBS! Shannon-index ligger väldigt nära gränsen för Måttlig störning vad gäller Skälsjöbäcken och Venabäcken.

Vattendrag Surhet Klass Allmän ES Närsalter ES Limnodatas bedömningar

Håltjärnsbäcken

.

VS364. Den relativt

variationsrika biotopens

status bedöms som God.

Tydlig sjöpåverkan. Vackra

bottnar. Ganska trist närmiljö

inom i första hand barrskog.

LD Surhetsindex

Gamla Surhetsklass

Ny Surhetsklass

LD Naturlighet

Gamla Shannon

Gamla ASPT

Nya ASPT

LD Närsalter

Dansk faunaindex

Nya DJ

Den med tiden stabila grunden

i den mycket fina bottenfaunan

indikerar goda

förutsättningar för bl.a. öring,

flodkräfta och flodpärlmussla.

pH över 6,4. Måttligt höga

närsalthalter.

Mycket högt

limniskt naturvärde

via

förekomst av flodpärlmussla

och flodkräfta samt en i landet

mycket ovanlig sammansättning

viktiga indikatorarter

avseende god vatten- och

habitatkvalitet.N3

Jerån

. VS361. Den

tämligen variationsfattiga

biotopens status bedöms

som Ordinär. Tydlig

påverkan av friskt

grundvatten. Bitvis tämligen

vackra bottnar. Ganska trist

närmiljö inom i första hand

barrskog.

LD Surhetsindex

Gamla Surhetsklass

Ny Surhetsklass

LD Naturlighet

Gamla Shannon

Gamla ASPT

Nya ASPT

LD Närsalter

Dansk faunaindex

Nya DJ

Den med tiden stabila grunden

i bottenfaunan indikerar goda

förutsättningar för bl.a. öring

och flodpärlmussla. pH över

5,6. Måttligt höga

närsalthalter.

Ordinärt

limniskt naturvärde

pga

den inom landet ganska

vanliga artsammansättningen.

Skälsjöbäcken

. VS617.

Den tämligen variationsfattiga

biotopens status

bedöms som Ordinär. Tydlig

påverkan av friskt grundvatten.

Fina och rena

bottnar. Ganska trist

närmiljö, i huvudsak inom

snåriga häggbuskage.

LD Surhetsindex

Gamla Surhetsklass

Ny Surhetsklass

LD Naturlighet

Gamla Shannon

Gamla ASPT

Nya ASPT

LD Närsalter

Dansk faunaindex

Nya DJ

Den hittills stabila grunden i

den mycket fina bottenfaunan

indikerar goda förutsättningar

för bl.a. öring och

flodpärlmussla. pH över 6,4.

Måttligt höga närsalthalter.

Mycket högt limniskt

naturvärde

motiveras av

en inom landet unik sammansättning

viktiga indikatorarter

avseende mycket god vattenoch

habitatkvalitet.

Hedströmmen

. VS385.

Den variationsrika biotopens

status bedöms som Hög.

Bitvis vackra bottnar. Vacker

men bitivis söndertrtampad

lövskogsmiljö. Lokalen är

påverkad av sportfiske.

LD Surhetsindex

Gamla Surhetsklass

Ny Surhetsklass

LD Naturlighet

Gamla Shannon

Gamla ASPT

Nya ASPT

LD Närsalter

Dansk faunaindex

Nya DJ

Den med tiden stabila grunden

i den relativt fina bottenfaunan

indikerar goda förutsättningar

för bl.a. öring, flodkräfta och

flodpärlmussla. pH över 6,4.

Mer än naturligt höga halter av

närsalthalter.

Högt

limniskt naturvärde

via

en i landet mycket ovanlig om

än inte helt naturlig sammansättning

av viktiga indikatorarter

avseende god vatten och

habitatkvalitet.

Dendrogrammet i figur 2 visar likhet i taxonsammansättningar mellan lokalerna i de nio vattendragen. Figurens

inneboende betydelse kan vara svårbegriplig utan god kännedom om de vattendrag som avhandlas. Delvis

indikerar den via artsammansättningarna graden av grundvatteninströmning mellan de nio lokalerna. Sålunda

indikeras graden av grundvatteninströmning vara störst i lokalerna i Forsån och Skälsjöbäcken och minst i dito i

Venabäcken och Hedströmmen. Om det anses att hög grad av grundvatteninströmning, och därmed hög förmåga

att hysa arter som kräver kyligt vatten, bör ge ett högt limniskt naturvärde så bör i första hand lokalerna i Forsån,

Skälsjöbäcken och Jerån erhålla högt limniskt naturvärde.

Figur 2. Dendrogram avseende förekomst/icke förekomst av funna taxa inom bottenfaunan exklusive fisk och

groddjur. Ward´s metod.

Såväl Håltjärnsbäcken som Skälsjöbäcken och Venabäcken hyser partier med riklig grundvatteninströmning vid

andra lokaler än de som nu undersökts. I Hedströmmen finns partier med grundvatteninströmning inom den lokal

som nu undersöktes, dock på ett djup som nu, 2012, inte kunde provtas pga mycket högt vattenstånd.

De ”objektiva” index och de texter som redovisats i tabell 1 åerspeglar inte alltid föfattarnas egna bedöningar

och dendrogrammet gör det bara i begränsad omfattning. I tabell 2 redovisas författarnas bedömning av hur

vattendragen bör rangordnas med avseende på limniskt naturvärde där vi prioriterat faunans naturlighet kontra

lokalens förutsättningar samt vattendragens förmåga att hysa arter som kräver kyligt och rent vatten, sistnämnda

utifrån eventuell kunskap om tidigare undersökta habitat inom lokalen eller andra lokaler eller

provtagningstidpunkter inom de aktuella vattendragen.

Tabell 2. Författarnas bedömningar av limniska naturvärden i de undersökta vattendragen där faunans naturlighet

och vattendragens förmåga att hysa arter som kräver kyligt och rent vatten har prioriterats. 1 poäng anger

Mycket högt, 2 Högt, 3 Ganska högt och 4 Ordinärt limniskt naturvärde.

Forsån

Skälsjöbäcken

Jerån

Gärsjöbäcken

Valsjöbäcken

Håltjärnsbäcken

Sandån

Venabäcken

Hedströmmen

0

50

100

150

200

250

300

Avstånd

Vattendrag Poäng

Skälsjöbäcken 1

Håltjärnsbäcken 1

Venabäcken 2

Sandån 2

Jerån 2

Forsån 2

Hedströmmen 3

Valsjöbäcken 3

Gärsjöbäcken 4

Den funna faunan i Skälsjöbäcken indikerar exceptionellt goda

vattenkemiska egenskaper. Bl.a. påträffades där ett av landets rikaste

bestånd av den synnerligen krävande nattsländan

Philopotamus

montanus

. Dessutom påträffades ett par tämligen ovanliga skalbaggar.

Bottenfaunan i Skälsjöbäcken indikerar kylig grundvattenuppströmning

vilket innebär att värmeskyende arter kan överleva där när vi går mot

varmare tider.

I Håltjärnsbäcken gjordes fynd av flodkräftan

Astacus astacus (Linnaeus,

1758) i hotkategori CR (Akut hotad) och av flodpärlmusslan

Margaritifera margaritifera

(Linnaeus, 1758) i hotkategori EN (Starkt

hotad). Flodpärlmusslor påträffas ofta i partier med

grundvattenuppströmning varför förekomst av dessa indikerar att

värmeskyende arter kan överleva där när vi går mot varmare tider.

Sammanfattning

Den här rapporten har upprättats på uppdrag av länsstyrelsen i Västmanlands län. Rapporten beskriver

försurnings-, förorenings- och naturvärdesstatus i tre sjöar och tio vattendrag. Bedömningarna grundar sig på

förekomsten av olika organismer i de bottenfaunaprov som togs maj 2006. Vi kom fram till följande resultat;

Lokalvisa resultat

•

Iresjön: Mycket fin normalfauna indikerande rent och oförsurat vatten med lägsta pH över 6 de senaste 2-3

åren. Ett av landets rikaste bestånd av den grävande dagsländan

Ephemera vulgata. Mycket friska bottnar!

•

Storljusen: Individfattig och störd bottenfauna som dock indikerar oförsurat vatten med lägsta pH över 6 de

senaste 2-3 åren. Lokalen verkade störd av olja, gaser, ej nedbrutna löv m.m.

•

Vågsjön: Fin normalfauna indikerande rent och oförsurat vatten med lägsta pH över 6 vården 2006. Högt

naturvärdesindex!

•

Dammen. Bäck från: Individrik och normal utloppsfauna som indikerar måttliga störningar av förorenat eller

surt vatten. pH torde inte ha understigit 5,6 våren 2006. Flodkräfta, som ofta noterades under 1990-talet,

återfanns ej år 2006.

•

Forsån: Den mycket fina bottenfaunan indikerade åren 1989-2006 måttlig till ingen eller obetydlig störning

av förorening och försurning. Lägsta pH torde inte ha understigit 6 något år. Det finns inget som tyder på att

reningsverket påverkat faunan negativt.

•

Getbrobäcken: År 2006 hade faunan inte återhämtat sig från de skador som skogsbruket orsakade maj 2002.

Samtliga index 2006 indikerar tydliga till starka effekter av störning där störningen utgörs av silt och av surt

vatten. Lägsta pH torde ha understigit 5,6 vid varje vårflod.

•

Håltjärnsbäcken: Individrik och normal utloppsfauna som indikerar en störd miljö men måttliga effekter av

surt eller förorenat vatten. Lägsta pH torde ha legat mellan 5,6 och 6,0 såväl våren 1994 som våren 2006.

Öring, som noterades år 1994, återfanns ej 2006.

•

Jerån: Ensidig biotop med strilsandsbottnar. Troligen näringsfattigt. Oväntat fin fauna indikerande måttliga

till inga eller obetydliga effekter av förorening och försurning. pH torde inte ha understigit 5,6 våren 1995

och inte 6,0 våren 2006.

•

Råmyrbäcken: Typisk källbäcksfauna. Naturligt sur bäck som sannolikt blivit surare av sur nederbörd. pH

torde ha understigit 5,6 våren 2006. Troligen på väg att repa sig p.g.a. mindre sur nederbörd.

•

Skäftbäcken: Ganska fin men likväl undermålig fauna på grund av bristande effekt av uppströms kalkningar.

Lägsta pH torde sannolikt ofta understiga 5,6. Bör repa sig på egen hand om sur nederbörd ej på nytt faller.

Högt naturvärdesindex!

•

Trehörningsbäcken: Mycket fin fauna med förekomst av flodkräfta. Indexen indikerar måttliga till

obetydliga effekter av störning från såväl förorening som försurning. pH torde inte ha understigit 6 vare sig

1992 eller 2006. 2006 års fauna var ”bättre” än den 1992.

•

Valsjöbäcken: Lokalen upplevdes som störd av järn- och humusutfällningar. Den innehöll trots detta en

tämligen fin fauna indikerande i huvudsak måttliga effekter av surt och/eller förorenat vatten. Lägsta pH

våren 2006 torde ha legat mellan 5,6 och 6,0.

•

Venabäcken (VS216). Nedre lugnflytande lokalen: 2006 års fauna var den finaste på många år, troligen som

ett resultat av utförda kalkningar och lägre svavelhalter i nederbörd. Lägsta pH torde de senaste 2-3 åren inte

ha understigit 6,0. Förekomst av flodpärlmussla. Högt naturvärdesindex!

•

Venabäcken (VS484). Övre strömmande/forsande lokalen: Fin fauna indikerande måttliga till inga eller

obetydliga effekter av störning. pH torde inte ha understigit 6 våren 2006. Högt naturvärdesindex.

Allmänna resultat

•

De tre sjöarna var i snitt något artrikare än andra svenska sjöar och samtliga biologiska index indikerade

något mindre sura och förorenade förhållanden än i dessa. Individantalen var snitt något lägre. På grund av

individantalens synnerligen stora naturliga variation är det inte möjligt att bedöma vad detta indikerar.

•

De tio vattendragen var i snitt något artrikare än andra svenska vattendrag. De biologiska indexen indikerade

något mer försurade men något mindre förorenade förhållanden än i dessa. Individantalen var av samma

storleksordning.

Tidigare undersökningar

Resultaten från denna undersökning redovisas i Excel-filer så att de kan adderas till den databas avseende 572

bottenfaunaprov från Västmanländska vatten som levererades maj 2002.

Sammanfattning

Lokalernas vitt skilda karaktärer och inventeringssyfte gör det svårt att ge ett gemensamt utlåtande. I de näringsrika vatten som Mälaren (Engsö, Askö-Tidö), Hällsjön, Gussjön, Fläcksjön, Lillsvan och Lundbysjön ser man att det avspeglas i en rik fiskfauna med en hög andel karpfisk och predatorer som abborre, gädda och i en del fall även gös. Generellt fångades det få gäddor och ibland inga alls i ovan nämnda vatten. Som tidigare nämnts så är metoden begränsad när det gäller att fånga vissa arter och gädda är en av dem. Andra svårfångade arter kan vara ål och sarv.

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Stockholms län bedriver tillsammans med Mälarens vattenvårdsförbund fågelinventering i Mälaren som en del av den regionala miljöövervakningen. Ralf Lundmark har under 2016 fungerat som fältprojektledare och har författat ett underlag till föreliggande resultatrapport. Per Hedenbo, Länsstyrelsen i Västmanlands län, har producerat områdeskartan samt sammanställt tabellerna över antal inventerade fåglar som återfinns i slutet av dokumentet.

SAMMANFATTNING

Denna rapport behandlar en återinventering av lavar på träd i Västmanlands län på uppdrag av

Länsstyrelsen i Västmanlands län. Den första inventeringen utfördes 1995 (Hultengren och

Danielsson 1995). Återinventeringen består av två delprojekt där det ena behandlar lavar och

luftföroreningar och det andra rödlistade lavarter d.v.s. arter som är missgynnade eller hotade.

Lavar och luftföroreningar

I lavar och luftföroreningsprojektet har 72 träd återbesökts, inventerats och fotograferats. Av

dessa hade 12 träd avverkats eller blåst ner sedan förra inventeringstillfället 1995. För att

kompensera trädförlusten har 12 nya träd inventerats.

Syften

•

att ge en geografisk bild av luftföroreningars spridning och effekter på lavvegetationen i

Västmanlands län.

•

att utgöra underlag för framtida jämförelser av förändringar i luftkvalité och lavvegetation.

•

att övervaka förändringar av populationer av särskilt intressanta arter.

Metodik

Alla träd som ingår i inventeringen har totalinventerats på lavar upp till ca 2 m över marken. De

har även fotograferats vid båda inventeringstillfällena för att möjliggöra noggranna jämförelser

av lavfloran.

Varje lav har givits ett känslighetsvärde och ett kvävetal som anger hur de påverkas av

luftföroreningar i allmänhet respektive gynnas av kväveföreningar. Ju högre känslighetsvärde

desto bättre luft (Hultengren m.fl. 1992). Träden är kategoriserade som ”Centralt belägna

tätortsträd” eller som ”Referensträd på landsbygden”.

Resultat

Undersökningen visar att det finns en statistiskt säkerställd skillnad av lavflorans tillstånd i

Västmanlands län mellan 1995 och 2001. Vid en uppdelning av de båda ingående grupperna är

skillnaden fortfarande statistiskt säkerställd för referensträden på landsbygden medan säkerställd

skillnad mellan 1995 och 2001 saknas för tätortsträden. Träd i Västerås tätort, som förväntas ha

de högsta föroreningshalterna, har också det klart lägsta medelkänslighetsvärdet (största påverkan

på lavfloran).

Referensträden som är uppdelade i fem delområden visar samtliga på minskade medelkänslighetsvärden.

Lavarnas utbredning i fotoytorna har även den minskat. Täckningsgraden

följer ungefär samma mönster som medelkänslighetsvärdena. Minskningen är störst i Västerås

tätort med en 34% minskning av täckningsgraden.

Inga bra förklaringar finns till den försämrade lavfloran. Uppmätta värden på luftföroreningar,

svaveldioxid, kvävedioxid och ozon från länet visar på mindre förorenad eller åtminstone

oförändrad luft 2001 jämfört med 1995 (uppgifter från länsstyrelsen). Huvuddelen av andra

undersökningsområden visar till skillnad från Västmanlands län på förbättringar av lavfloran.

Västmanlands län skiljer sig från huvuddelen av de andra undersökningsområdena genom att vara

relativt jordbruksintensivt. Kanske påverkas lavfloran i jordbruksbygder på annat sätt eller av

3

andra faktorer än i mindre jordbruksintensiva områden. En annan förklaring kan vara tillfälligt

höga halter av ämnen som har påverkat lavfloran eller användningen av fungicider inom

jordbruket. Fortsatta undersökningar kan förhoppningsvis ge besked.

Jämfört med andra undersökningsområden mår lavfloran trots försämringen förhållandevis bra i

Västmanlands län, åtminstone på landsbygden. Medelkänslighetsvärdena ligger där i nivå med

andra undersökningsområden. Lavfloran i tätorten (Västerås) är å andra sidan mer utarmad och

har ett mycket lågt medelkänslighetsvärde, i nivå med Göteborgs stad. Antalet undersökta träd i

Västerås tätort är endast 7 (5 har huggits ner sen 1995) så urvalet bör vara större innan direkta

jämförelser med andra undersökningsområden görs.

Övervakning av rödlistade lavar

Vid återinventeringen besöktes samtliga 11 träd och den stenhäll med hotade arter som valdes ut

som övervakningsobjekt av Naturcentrum AB i samråd med Länsstyrelsen i Västmanlands län

1995.

Syfte

Syftet är att övervaka förändringar av populationer av särskilt intressanta arter av lavar som

förekommer inom länet.

Metod

Metoden utarbetades i samband med arbetet i Västmanlands län och är av pilotstudiekaraktär. År

2001 återbesöktes lokalerna och samma ytor med lavpopulationer som fotograferades 1995

fotograferades nu. Fotografierna från de två tillfällena (1995/2001) har sedan jämförts för att

studera eventuella förändringar av utbredning, tillväxt, fertilitet m.m.

Individräkning har genomförts av den stenlevande arten kalkkranslav

Phaeophyscia constipata.

Räkningen har skett från två översiktsbilder på delar av populationen.

Resultat

Flera av arterna verkar klara sig bra och det största hotet verkar vara en stor påverkan på träden

som i sin tur påverkar lavarna. Detta är fallet för båda de träd där arter helt försvunnit. Den

långsamma tillväxten av gammelekslav visar det stora skyddsvärde dessa trädjättar har och det

skötselbehov, både genom röjningar runt befintliga träd och genom framröjning av närbelägna

efterträdare, som behövs. Även den stenlevande kalkkranslaven har klarat sig bra med en god

tillväxt. En forsatt studie med möjligen fler populationer att följa upp kommer att bidra med

mycket ny kunskap om våra hotade lavar.

Floraövervakningen i Västmanlands län startade i ordnade former år 2002, i form av floraväkteri. Övervakningen har sedan bedrivits, huvudsakligen med hjälp av naturintresserade personer, i Länsstyrelsens regi fram till 2010, då ansvaret för verksamheten övertogs av den nybildade Botaniska Föreningen i Västmanlands län (BFiV). Ideellt floraväkteri har därmed pågått i länet i femton år. Detta är den tredje femårsrapporten.

Floraväkteriet är inriktat på kärlväxter, främst sådana som i rödlistningen förts till de nationellt hotade kategorierna Starkt hotad (EN) och Sårbar (VU). Den enda kärlväxten i länet som förts till kategorin Akut hotad (CR), skogsalm, är inte före-mål för floraväkteri. Arter som klassats som Nära hotade (NT) samt ett 80-tal i länet sällsyntare arter ingår också i den regionala verksamheten. Floraväktar-verksamheten bidrar därigenom även med viktiga data till den kärlväxtinventering som startade i länet år 2009 i BFiV:s regi.

Verksamheten har successivt utvecklats, dels genom att nya genomgångar av äldre inventeringsmaterial har tillfört nya lokaler, dels genom att nya lokaler för röd-listade arter upptäckts. Förändringar i den nationella rödlistningen medför också att kompletteringar och omprioriteringar har fått göras.

Vid årsskiftet 2017/2018 var 2 122 lokaler och 4 837 rapporter registrerade i Art-portalens projekt ”Floraväkteri Västmanlands län”. Antalet taxa som registrerats uppgår till 184. Det innebär en avsevärd ökning sedan förra rapporten (Marklund 2013), delvis beroende på att en ny rödlista kom 2015 och med den nya arter att lägga till verksamheten, flera av dem med förhållandevis många förekomster i länet. Antalet lokaler som varit föremål för besök av floraväktare är självfallet betydligt lägre.  

Eftersom verksamheten är beroende av aktiva floraväktare, är den av varierande omfattning i länets olika delar. I sydvästra delen av länet har den varit mer begränsad, medan aktiviteterna på Mälarslätten, i Kolbäcksådalen, i Salatrakten och i delar av Bergslagen varit mer omfattande. Ett 20-tal registrerade flora-väktare har under perioden varit mer eller mindre aktiva.

Denna rapport är en uppdatering och komplettering av den redovisning som gjordes 2013. Den innehåller kortfattade artvisa beskrivningar av vad som hittills registrerats i projektet, med kommentarer kring verksamheten. Tyngdpunkten är lagd på de nationellt hotade arterna (EN, VU), medan de nära hotade (NT) och länsarterna behandlas mer översiktligt. Av naturliga skäl finns inte fullständiga lokalförteckningar och analyser av enskilda lokaler med. All information rörande enskilda lokaler är numera lätt tillgänglig i Artportalen, där besöks- och fynddata kan hämtas för bedömning av hotsituation och åtgärdsbehov.

Särskilt värt att nämna från perioden 2013-2017 är den stora skogsbranden i augusti 2014 på Hälleskogen i Fagersta, Norbergs, Sala och Surahammars kommuner. Den har föranlett besök av många botanister samt inventeringar av bland annat brandgynnade nävor. Det ledde till att vi i länet fick våra första fynd av brandnäva under åren 2015-2016. Det totala antalet rapporter i Artportalen av svedjenäva från brandområdet under perioden 2014-2017 uppgår till över 1 000. Varken brandnäva eller svedjenäva är dock aktuella att följa i floraväkteriet, eftersom de är helt beroende av brand för att visa sig och normalt försvinner efter ett par år. I brandområdet påträffades också en förekomst av höstlåsbräken, som därmed åter är bofast i länet efter många års bortovaro.

I övrigt kan nämnas att tillfälliga extrema lågvattenstånd gjort det möjligt att leta efter strandväxter som rödlånke, slamkrypor, ävjebrodd och ävjepilört. Framför allt vid Dalälven har flera fina fynd gjorts.

Verksamheten kommer även framöver att behöva ses över med avseende på om-fattning och prioriteringar. Nästa rödlista kommer 2020, och kommer med säker-het att medföra förändringar som kommer att avspeglas i floraövervakningen och floraväkteriet.

Under augusti och september månad 2012 elfiskades 30 lokaler i Arbogaåns, Hedströmmens, Köpingsåns, Kolbäcksån, Svartåns och Sagåns avrinningsområde. Totalt 25 lokaler ligger i vattenförekomster i ovan nämnda vattendrag. Resterande fem lokaler ligger i bäckar i Hedströmmens och Svartåns avrinningsområden. De flesta lokaler återfinns i biotoper som passar öring. Flera av lokalerna är placerade mellan definitiva vandringshinder, både uppströms och nedströms. De två övergripande motiven var att:

1. kartlägga och övervaka fiskbeståndens status och utbredning i länet. Framför allt i de stora mälarmynnande åarna. Finns t.ex. de rödlistade fiskarterna asp och ål där. Öring är inte en rödlistad art men är en viktig del i den rödlistade flodpärlmusslans fortplantning och är dessutom en god indikator på fina livsmiljöer för strömvattenlevande växter och djur och av dessa skäl intressant att övervaka.

2. ge underlag för bedömningen av den ekologiska statusen för de vattendrag som är klassade som vattenförekomster enligt EU:s vattendirektiv. Fisk är en av tre biologiska parametrar som man tar hänsyn till i detta arbete. I samband med inrapporteringen till elfiskeregistret görs statusbedömningen med hjälp av VIX (VattendragsIndeX).

Den ekologiska statusen för fisk (VIX) var följande:

o

Hög i 0 lokaler

o

God i 3 lokaler

o

Måttlig i 10 lokaler

o

Otillfredsställande i 6 lokaler

o

Dålig i 6 lokaler

Det är i Hedströmmens övre delar som det finns tre lokaler med god ekologisk status.

Den rödlistade arten asp klassificerad som nära hotad (NT) av Artdatabanken fångades inte under elfisket 2012. Ål, klassificerad som akut hotad (CR) fångades på tre lokaler i år. Öring fångades på åtta lokaler företrädesvis i Hedströmmens övre delar. Lake klassificerad som nära hotad (NT) fångades på nio lokaler. Stensimpa som är upptagen i EU:s habitatdirektiv fångades på 18 lokaler.

Under september månad 2011 elfiskades 34 lokaler i Arbogaåns, Hedströmmens, Köpingsåns, Kolbäcksån, Svartåns och Sagåns avrinningsområde. 24 lokalervar belägna i vattenförekomster i ovan nämnda vattendrag. 10 lokaler återfanns i bäckar i Hedströmmens och Svartåns avrinningsområden. De flesta lokaler var placerade i biotoper som passar öring. Flera av lokalerna är instängda mellan definitiva vandringshinder, både uppströms och nedströms.

Ett viktigt syfte med undersökningen var att skaffa sig en uppfattning om i vilken utsträckning kraftverk påverkar fiskbeståndens ekologiska status. De två viktigaste syftena med undersökningen kan även sammanfattas på följande sätt:

o Kartlägga och övervaka fiskbeståndens status och utbredning i länet. Framför allt i de stora mälarmynnande åarna. Finns t.ex. de rödlistade fiskarterna asp och ål där. Öring är inte en rödlistad art men är en viktig del i den rödlistade flodpärlmusslans fortplantning och är dessutom en god indikator på fina livsmiljöer för strömvattenlevande växter och djur och av dessa skäl intressant att övervaka.

o Ge underlag för bedömningen av den ekologiska statusen för de vattendrag som är klassade som vattenförekomster enligt EU:s vattendirektivet. Fisk är en av tre biologiska parametrar som man tar hänsyn till i detta arbete. I samband med inrapporteringen till elfiskeregistret görs statusbedömningen med hjälp av VIX (VattendragsIndeX).

Den ekologiska statusen för fisk (VIX) var följande:

o Hög i 1 lokal

o God i 5 lokaler

o Måttlig i 5 lokaler

o Otillfredsställande i 7 lokaler

o Dålig i 6 lokaler

Det är i Hedströmmens övre delar som det finns en lokal med hög och 3 med god ekologisk status. Samt två lokaler i Svartåns nedre delar som har god ekologisk status.

Den rödlistade arten asp klassificerad som nära hotad (NT) av Artdatabanken fångades inte under elfisket 2011. Ål, klassificerad som akut hotad (CR) fångades på sex lokaler i år. Öring fångades på nio lokaler företrädesvis i Hedströmmens övre delar.

Under sensommaren 2010 elfiskades 24 lokaler i Arbogaåns, Hedströmmens, Köpingsåns, Kolbäcksån, Svartåns och Sagåns avrinningsområde. Lokalerna var belägna i huvudfårorna, förutom två lokaler i Svartåns avrinningsområde. De flesta lokaler var belägna i biotoper som passar öring. Flera av lokalerna var placerade mellan definitiva vandringshinder, både uppströms och nedströms. Från Svenskt ElfiskeRegiSter (SERS) fick vi jämförelsevärden baserade på alla inrapporterade elfisken från strömöringvattendrag i södra Sverige. Syftet var att:

o Kartlägga fiskbeståndens status och utbredning i länet. Framför allt i de stora mälarmynnande åarna, t.ex. finns den rödlistade fiskarten asp där.

o Jämföra fångsterna med jämförelsevärden från SERS.

o Ge underlag för bedömningen av den ekologiska statusen på de vattendrag som är klassade som vattenförekomster enligt vattendirektivet. Fisk är en av tre biologiska parametrar som man tar hänsyn till i detta arbete. I samband med inrapporteringen till elfiskeregistret görs statusbedömningen med hjälp av VIX (VattendragsIndeX).

Statusen för fisk (VIX) var följande:

o Hög = 0

o God i 2 lokaler

o Måttlig i 12 lokaler

o Otillfredsställande i 7 lokaler

o Dålig i 3 lokaler

Sammanfattning

Under tiden 27 juli till och med 13 augusti 2015 provfiskades fem stycken sjöar i Västmanlands län. Nedan sammanfattas resultaten från provfiskena.

Lien är en näringsfattig skogssjö och vattenförekomst. Sjön är försurningspåverkad och i uppströms belägna sjöar pågår kalkning. Det finns förorenade områden från tidigareindustriverksamheter vid Lien. Abborre är den dominerande fiskarten. Lien klassades tillgod ekologisk status. Fångst av mört i alla storleksklasser tyder på att kalkningsverksamhetenfungerar bra.

Lilla och Stora Håltjärnen ingår i Natura 2000-området Håltjärnsbäcken. Tjärnarna är försurningspåverkade och kalkning pågår. Vid provfisket 2007 var tjärnarna fisktomma. I år fångades ett gäddyngel per sjö och en elritsa i Stora Håltjärn. Den ekologiskastatusen klassades som otillfredsställande respektive måttlig för Lilla och StoraHåltjärnen.

Märrsjön är en okalkad regional referenssjö. Märrsjön ligger i området som drabbadesav den stora skogsbranden sommaren 2014. Fisksamhället i Märrsjön har ökat jämförtmed 2012 års provfiske. Skogsbranden verkar, åtminstone på kort sikt, inte ha haft någon negativ inverkan på fisken i Märrsjön. Den ekologiska statusen klassades som god för Märrsjön.

Långsvan är en måttligt näringsrik skogssjö och vattenförekomst. Sjön är en populär sportfiskesjö. Fisksamhällets sammansättning tyder på en viss näringsämnesbelastning i sjön. Det skulle även kunna handla om ett högt fisketryck på rovfisken, speciellt gös.Men fångsten av gös var god jämfört med andra gössjöar, vilket talar för att det snarare är näringsämnen snarare än fisket som påverkar fisksamhället negativt. Den ekologiskastatusen klassades till måttlig för Långsvan.

Sammanfattning

Under tiden 1 augusti till och med 31 augusti 2011 provfiskades 6 stycken sjöar i

Västmanlands län.

Skedvisjön är en måttligt näringsrik sjö och vattenförekomst. Provfisket visade att

den har måttlig ekologisk status. Sjön är högproduktiv med ett dynamiskt

fisksamhälle, gösbeståndet är rikligt med god återväxt. Att sjön placeras i klassen

måttligt ekologisk status, vilket är märkligt, kan bero på att sjötypen är dåligt

representerad i referensmaterialet.

Tisjön är en liten humös skogssjö som kalkas på grund av försurningen.

Provfisket visade att mörtens reproduktion förmodligen är störd.

Knäppmorasjön är också en liten humös skogssjö som kalkas. Här är

reproduktionen bättre med en större mängd juvenila mörtar.

Stora Kedjen är en näringsfattig skogssjö och vattenförekomst. Provfisket visade

att sjön har god ekologisk status. Gös finns i låga tätheter men med storvuxna

individer.

Gussjön provfiskades inför en eventuell utfiskning. Sjön provfiskades också år

2007. Fiskbiomassan har ökat med 80% mellan åren och det är karpfisken som

står för ökningen. Eftersom den är en natura-2000 sjö är den också en

vattenförekomst. Den ekologiska statusen är klassad som måttlig både 2007 och

2011.

Vallsjön är en humös skogssjö som kalkas. Reproduktionen har varit svag och de

sista åren har den uteblivit helt.

Morgon på

Stora Kedjen

Inledning och sammanfattning

Årets paradox var att vi under vår elfiskeperiod upplevde att det var ovanligt mycket vatten på de elfiskade lokalerna jämfört med andra år trots att det just i år var extremt låga flöden under denna period. Hur hänger det här ihop? Jo, på grund av att det var så låga vattenflödena så stängde man helt enkelt av kraftproduktionen vid många av kraftverken och släppte allt vatten i naturfårorna. I dessa naturfåror ligger många av våra lokaler. Här brukar det i normala fall vara, om inte helt torrt, så endast mycket lite läckvatten, såvida man inte gjort någon särskild överenskommelse med dammägaren. Ett vanligt år, med normala flöden, leder man allt vatten genom kraftverket via kraftverkskanalerna och naturfårorna torrläggs. Undantag kan inträffa vid högflöden då vattenmagasinen är fulla och kraftverken inte kan svälja allt vatten som kommer, då släpps överskottsvattnet i naturfåran. Paradoxen var att vi upplevde det som mycket vatten när situationen som rådde egentligen var en extrem lågflödessituation.

Elfiskena utfördes mellan 20 augusti och 12 september 2013. Fältpersonal har varit Gunilla Alm hela perioden, Johan Axnér under vecka 33 och 34 och Anders Martinsson under vecka 35 till 37.

Mälarenergi har skickat ut kraftverkstekniker som kopplat ur automatluckan i kraftverksdammar som vi elfiskat nedanför. Automatluckan reglerar vattennivån i dammen och öppnas automatiskt när avtappning behöver ske eller allvarligare, om en turbin behöver nödstoppas. Det kan innebära en stor risk att vara i en naturfåra vid ett nödstopp, på någon minut omdirigeras allt vatten till naturfåran som blir en forsande älv. Ett stort tack till Mälarenergi och dess trevliga personal!

Under augusti och september månad 2013 elfiskades 30 lokaler i Arbogaån, Hedströmmen, Gisslarboån, Valstaån, Kolbäcksån, Svartån, Lillån och Sagån. Alla lokalerna ligger i vattenförekomster. De flesta lokaler finns i biotoper som passar öring. Flera av lokalerna var belägna mellan definitiva vandringshinder, både uppströms och nedströms. De två övergripande motiven var att:

o

kartlägga och övervaka fiskbeståndens status och utbredning i länet, framför allt i de stora mälarmynnande åarna. Finns t.ex. de rödlistade fiskarterna asp och ål där. Öring är inte en rödlistad art men är en viktig del i den rödlistade flodpärlmusslans fortplantning och är dessutom en god indikator på fina livsmiljöer för strömvattenlevande växter och djur och av dessa skäl intressant att övervaka.

o

ge underlag för bedömningen av den ekologiska statusen för de vattendrag som är klassade som vattenförekomster enligt EU:s vattendirektiv. Fisk är en av tre biologiska parametrar som man tar hänsyn till i detta arbete. I samband med inrapporteringen till elfiskeregistret görs statusbedömningen med hjälp av VIX (VattendragsIndeX).

Vi använde även VIXh som är ett sidoindex till VIX och som påvisar hydrologisk påverkan om VIX visar på sämre än god status. Resultatet gav att alla lokaler var utsatta för hydrologisk påverkan även de som i VIX hade fått klassningen god status.

Den ekologiska statusen för fisk (VIX) som årsmedelvärden var följande:

o

Hög i 0 lokaler

o

God i 3 lokaler

o

Måttlig i 15 lokaler

o

Otillfredsställande i 5 lokaler

o

Dålig i 7 lokaler

Gisslarboån en km uppströms utloppet i Hedströmmen.

Vi har även gjort en egen bedömning av den ekologiska statusen. Anledningen är att vi uppfattar VIX som abstrakt och svårförståeligt. Vår bedömning baseras på att ha varit på plats, med alla intryck det medför samt elfiskeprotokollets data och fångst. Observera att endast 2013 års värden används. Av de 30 lokalerna klassade vi 18 lokaler lika, 6 klassades upp och 6 ner. Om vi enbart tar klassgränsen mellan god och måttlig status dvs. gränsen för åtgärder, så klassade vi 26 av 30 lika med VIX.

I Hedströmmens övre delar finns tre lokaler med god ekologisk status enligt VIX, men enligt vår bedömning är öringbeståndet alldeles för glest och med svag reproduktion för att kunna anses ha god status.

Den rödlistade arten asp klassificerad som nära hotad (NT) av artdatabanken fångades inte 2013. Att vuxen asp inte fångas med elfiske är väntat eftersom den endast uppehåller sig i strömmande vatten under vårens lek. Aspynglen vet man mindre om, sannolikt uppehåller de sig en kortare period på lekplatsen efter kläckning för att därefter drifta nedströms för uppväxt i lugnare vatten.

Ål, klassificerad som akut hotad (CR) fångades inte i år men observerades i Arbogaån och Kolbäcksån.

Öring fångades på fyra lokaler dels i Hedströmmens övre delar och i Ramnäs i Kolbäcksån där ett försök pågår med utsättning av yngel av Håltjärnsöring.

Lake klassificerad som nära hotad (NT) fångades på nio lokaler.

Stensimpa som är upptagen i EU:s habitatdirektiv fångades på 21 lokaler.

Strömlevande arter←←←←————————————————→→→→Lugnflyt- eller sjölevande arterVatten-dragLokalSten-simpaÖringEl-ritsaFärnaIdÅlSignal-kräftaLakeAbborreMörtGäddaBen-löjaGersNiss-ögaGrindberga naturfåraxxxxxArbogaånGrindberga MittfåranxxxxJädersbrukxxxJäders södraxxKallstenaxxxxxÖstunaxxxEkebyxxxxxHed-BernshammarxxxxxxxxxströmmenKarmansbo nedrexxxKarmansbo smedjanxxxxÖstanforsxxxUttersbergxxxxBaggå nedan broxxSkommarbynxxxRibäckenxxxGisslarbo-Gisslarbo kraftverkxxånLillsvanxxxxValstaånKorslötxxxStrömsholmxxxxxxxxVästerkvarnxxKolbäcks-Fors bakom fabrik övrexxxxånSörstaforsxxSörkvarnforsenxxxRamnäs spångenxxxFalkenbergska kvarnenxxxxxxSvartånKvarngårdenxxxxxxxForsbyxxxSkultunaxxxSagånNykvarnxxLillånNynäsxxxxx

Förekomst av arter i fångsten i de åtta vattendrag som elfiskades

I tabellen ovan ser man förekomsten av fångade arter per elfiskelokal och vattendrag. De är också uppdelade efter om de är strömvattenarter eller sjölevande arter. Stensimpa, öring och elritsa är de med störst krav på strömmande vatten. Färna, id, ål (endast observationer), signalkräfta och lake finner man i både strömmande vatten och sjöar. Abborre, mört gädda, benlöja, gers och nissöga är huvudsakligen sjöarter/lugnflyt. Totalt är det 115 förekomster varav 24% strömlevande arter, 21% intermediära och 55% sjölevande arter.

Sjöarternas dominans beror troligtvis på att flera av lokalerna ligger i omedelbar närhet av överdämda strömsträckor d.v.s. långsmala sjöar och vid lågflöden koloniserar sjöarterna de intilliggande strömsträckorna. Några av lokalerna ligger nära vattendragens utlopp till Mälaren, så där är sjöarter en naturlig del av fiskfaunan. Men artsammansättningen borde på flera lokaler vara mer lik den som finns i Hedströmmens övre delar, Baggå, Skommarbyn och Ribäcken.

Sammanfattning

Vid klassningen av ekologisk status utifrån årets elfisken så fördelar sig lokalerna på de fem statusklasserna enligt nedan.

Hög status: två lokaler

God status: nio lokaler

Måttlig status: tio lokaler

Otillfredsställande status: sju lokaler

Dålig status: fyra lokaler

Det framgår att det index som används (VIX) är relativt generöst när man granskar resultaten bakom bedömningarna. Vid den ena av de två lokalerna med hög status ("Ramnäs naturfåra") fångades endast tre öringar varav ingen var en årsunge. Vid den andra lokalen med hög status ("Nedströms bro vid Baggå") fångades två öringar varav en årsunge, 27 stensimpor och en signalkräfta.

Även de nio lokaler som enligt index får bedömningen god status har mycket klena eller obefintliga öringbestånd. I ett fall ("Gisslarbo kraftstation") är en stensimpa den enda fångsten. Även på lokalen "Uppströms turbinhus i Gisslarboån" är stensimpa den enda art som fångades, men här fanns det betydligt fler individer (18 st). Vid alla övriga sju lokaler utom "Nedströms Skommarbyn" fångades öring, men aldrig fler än tio och som mest sju årsyngel på en lokal ("Uppströms Ribäckens utlopp"). Vid sistnämnda lokal gjordes en förstärkningsutsättning av öringyngel under våren 2015.

När man ska bedöma hela vattenförekomstens status måste man väga samman alla elfisken som är gjorda inom vattenförekomsten. Dessutom bör man väga ihop flera års elfisken och beräkna medelvärden för att kunna bedöma statusen på ett bra sätt. Sist, men inte minst, bör man även väga in de erfarenheter man har av att utföra elfisken på de olika lokalerna. Vad finns det för kvaliteter och potential på lokalerna? Hur stor kan man förvänta sig att t.ex. en öringpopulation skulle kunna vara?

Ett exempel är Hedströmmens övre delar (Vattenförekomsten "Hedströmmen: mellan Storsjön och mynningen till Djurlångsån") där de strömmande miljöerna som finns håller en hög kvalitet och vattenkvaliteten är god. Här finns således goda förutsättningar för en livskraftig öringstam med en populationstäthet på minst 5 individer/m2, särskilt om man förbättrar konnektiviteten och ökar ytorna av strömmande vatten som lämpar sig för lek kombinerat med biotopvårdande insatser. Inom vattenförekomsten finns fem lokaler med god ekologisk status enligt VIX, men enligt vår bedömning är öringbeståndet alldeles för glest och med mycket svag reproduktion för att kunna anses ha god status.

I tabell 1 på sidan 7 presenteras förekomsten av fångade arter per elfiskelokal och vattendrag. Arterna är sorterade efter om de är strömvatten- eller sjölevande arter. Stensimpa, öring och elritsa är de med störst krav på strömmande vatten. Färna, ål, signalkräfta och lake finner man i både strömmande vatten och sjöar. Abborre, mört gädda, benlöja m.fl. är huvudsakligen sjölevande arter. Totalt är det 103 förekomster varav 36% strömlevande arter, 17% intermediära och 47% sjölevande arter. Sjöarternas dominans beror troligtvis på att flera av lokalerna ligger i omedelbar närhet av överdämda strömsträckor d.v.s. långsmala sjöar och vid lågflöden koloniserar sjöarterna de intilliggande strömsträckorna. Artsammansättningen borde på flera lokaler vara mer lik den som finns i Hedströmmens övre delar d.v.s. bestå mest av strömvattenarter.

Öring fångades på totalt 9 lokaler, varav 6 lokaler i Hedströmmen och 2 lokaler i Kolbäcksån samt på en lokal i Arbogaån. I Ramnäs i Kolbäcksån och i Grindberga i Arbogaån pågår det försök att etablera självreproducerande öringbestånd.

Ål är klassad som akut hotad (CR) och fångades på 2 lokaler i Kolbäcksån och en lokal i Arbogaån. Flera ålar observerades på dessa lokaler utan att kunna fångas då ålar lätt slinker ur fångsthåven. Storleken varierade mellan ca 35-60 cm.

Lake är klassificerad som nära hotad (NT) och fångades på totalt 4 lokaler varav två i Svartån och en vardera i Sagån och Köpingsån. Flest (3 st) fångades vid lokalen "Korslöts golfbana", där vi fått lake årligen sedan starten 2010. På de andra två lokalerna fångades bara en individ per lokal.

Stensimpa, som är upptagen i EU:s art och habitatdirektiv, fångades på 24 lokaler. Den fanns därmed på ca 75% av lokalerna, vilket är ett tecken på god vattenkvalitet. Av de åtta lokaler där den saknades är det två lokaler i Kolbäcksån ("Västerkvarn" och "Ramnäs naturfåra") där den har fångats tidigare. Men det återstår sex lokaler där den aldrig fångats trots att man utfört mellan 4-6 elfisken på alla dessa lokaler. Två av lokalerna ("Nynäs" och "Nykvarn") ligger i nedersta delarna av Sagåns avrinningsområde. Sagån är känd som ett av länets mest näringsrika vattendrag. Två av de andra lokalerna ("Jäders bruk" och "Östanfors") ligger på naturfåror som påverkas mycket av kraftverksreglering. Jäders bruk i Arbogaån torrläggs ibland nästan helt. Dessutom är just den lokalen extremt utsatt för solexponering på grund av total avsaknad av buskar och träd i närmiljön. Kanske blir vattnet för varmt för att passa stensimpan? Östanfors i Hedströmmen har haft en reglering som återkommande har torrlagt naturfåran. Sannolikt har stensimpan dött ut på grund av torrläggning och sedan haft problem att återkolonisera. Samma problem tycks för övrigt råda på naturfåran vid Skinnskattebergs kraftstation.

Slutligen saknas stensimpan på de två lokalerna "Forsby" och "Kvarngården" i Svartån. Detta trots att miljön är ypperlig och arten förekommer både nedströms vid "Falkenbergska kvarnen" och uppströms vid "Skultuna". Vad kan detta bero på?

Av Mälarenergis nio vattenkraftstationer som omfattas av en frivillig överenskommelse om minimitappningar, så har åtta följts upp inom ramen för den här inventeringen. De två elfiskelokalerna (Grindberga mittfåran" och "Ramnäs naturfåra") som får vatten tack vare minimitappningarna vid Grindberga och Ramnäs kraftstationer har fått statusklassningen god respektive hög. Även 2014 var statusen på båda dessa lokaler god. Vid elfisken gjorda 2011 och 2013 (Ramnäs naturfåra) och 2012 och 2013 (Grindberga mittfåra) var statusen måttlig vid samtliga elfisken. Dessa två lokaler är de som har haft längst period av minimitappningar (sedan 2011) så det är rimligt att förbättringar syns bäst här. Vi hoppas att trenden fortsätter. Vid övriga sex minimitappningar har ännu inga tydliga förändringar skett beträffande statusen. Med en fortsatt övervakning kommer vi förhoppningsvis att kunna dokumentera förbättringar i statusen även här.

Sammanfattning

Under augusti och september månad 2014 elfiskades 33 lokaler i Arbogaån, Hedströmmen, Gisslarboån, Valstaån, Kölstaån, Kolbäcksån, Svartån och Sagån. Alla lokalerna ligger i vattenförekomster. De flesta lokaler finns i biotoper som passar öring. Flera av lokalerna var belägna mellan definitiva vandringshinder, både uppströms och nedströms. De två övergripande motiven var att:

o Studera effekter på fisk i regleringspåverkade vattendragssträckor

o Kartlägga och övervaka fiskbeståndens status och utbredning i länet, framför allt i de stora mälarmynnande åarna. Öring är särskilt intressant att övervaka av flera skäl. Dels är den viktig för den hotade flodpärlmusslans fortplantning och dels är den en bra indikator på fina livsmiljöer för strömvattenlevande växter och djur.

o Ge underlag för bedömningen av den ekologiska statusen för de vattendrag som är klassade som vattenförekomster enligt EU:s vattendirektiv. Fisk är en av tre biologiska parametrar som man tar hänsyn till i detta arbete. I samband med inrapporteringen till elfiskeregistret görs statusbedömningen med hjälp av VIX (VattendragsIndeX).

Vi använde även VIXh som är ett sidoindex till VIX och som visar hydrologisk påverkan. VIXh har endast en klassgräns och det är gränsen mellan god och måttlig påverkan. Den ekologiska statusen för fisk, VIX (och VIXh) som årsmedelvärden, var följande:

Ekologisk status elfiskelokaler VIX (VIXh)

Hög 0 (-)

God 6 (2)

Måttlig 17 (31)

Otillfredsställande 6 (-)

Dålig 4 (-)

Ett nytt index har konstruerats RIX som är tänkt att påvisa regleringspåverkan såsom stor amplitud i uppströms sjö/damm, nolltappning och/eller korttidsreglering. Än så länge gäller detta index enbart för det geografiska området Bergslagen och avrinningsområden i intervallet 4 till 129 km2. Vi jämförde indexen VIX, VIXh och RIX och har även gjort en egen bedömning av den ekologiska statusen. Anledningen är att vi uppfattar index som abstrakt och svårförståeligt. Vår bedömning baseras på att ha varit på plats, med alla intryck det medför samt elfiskeprotokollets data och fångst. Totalt blev det 28 lokaler i jämförelsen. För att kunna jämföra de olika indexen har vi utgått från gränsen mellan måttlig och god status för VIX och VIXh, måttlig och lägre status är påverkad, god och hög status är lika med opåverkad. Se tabell nedan.

Ekologisk status elfiskelokaler, VIX, VIXh, RIX, Vår Bedömning

Påverkad 22 26 21 26

Opåverkad 6 2 7 2

I Hedströmmens övre delar finns fem lokaler med god ekologisk status enligt VIX, men enligt vår bedömning är öringbeståndet alldeles för glest och med svag reproduktion för att kunna anses ha god status.

Den rödlistade arten asp klassificerad som nära hotad (NT) av Artdatabanken fångades inte 2014. Att vuxen asp inte fångas med elfiske är väntat eftersom den endast uppehåller sig i strömmande vatten under vårens lek. Aspynglen vet man mindre om, sannolikt uppehåller de sig en kortare period på lekplatsen efter kläckning för att därefter drifta nedströms för uppväxt i lugnare vatten.

Ål, klassificerad som akut hotad (CR) varken fångades eller observerades i årets elfisken. 

Öring fångades på 8 av 33 lokaler dels i Hedströmmens övre delar och i Ramnäs i Kolbäcksån där ett försök pågår med utsättning av yngel av Håltjärnsöring. 

Lake klassificerad som nära hotad (NT) fångades på 10 av 33 lokaler. 

Stensimpa som är upptagen i EU:s habitatdirektiv fångades på 25 av 33 lokaler.

I tabellen på sidan 7 ser man förekomsten av fångade arter per elfiskelokal och vattendrag. De är också uppdelade efter om de är strömvattenarter eller sjölevande arter. Stensimpa, öring och elritsa är de med störst krav på strömmande vatten. Färna, id, ål, signalkräfta och lake finner man i både strömmande vatten och sjöar. Abborre, mört gädda, benlöja, gers och nissöga är huvudsakligen sjöarter/lugnflyt. Totalt är det 106 förekomster varav 36% strömlevande arter, 23% intermediära och 41% sjölevande arter.

Sjöarternas dominans beror troligtvis på att flera av lokalerna ligger i omedelbar närhet av överdämda strömsträckor d.v.s. långsmala sjöar och vid lågflöden koloniserar sjöarterna de intilliggande strömsträckorna. Men artsammansättningen borde på flera lokaler vara mer lik den som finns i Hedströmmens övre delar.

Sammanfattning

Vid klassningen av ekologisk status utifrån årets elfisken fördelar sig lokalerna på de fem statusklasserna enligt nedan. Inom parentes anges den status man får om man tar medelvärdet av alla elfisken som gjorts på respektive lokal under flera års tid.

Hög status:  1 (0) lokaler

God status:  10 (8) lokaler

Måttlig status: 11 (12) lokaler

Otillfredsställande status: 6 (10) lokaler

Dålig status:  4 (2) lokaler

På den enda lokal med hög status i år (”Nedströms bro vid Baggå”) var tätheten av öring 3,0 per 100 m2 vilket är den högsta täthet som uppmätts på lokalen. Trots det får man betrakta tätheten som låg jämfört med liknande lokaler i södra Sverige. 

Av de tio lokaler som enligt index får bedömningen god status så har fyra lokaler låga till mycket låga tätheter av öring, mellan 0,6 och 5,7 per 100 m2. På de övriga sex lokalerna med god status är det framför allt närvaro av stensimpa och frånvaro av sjölevande arter som gör att statusen blir god. En lokal (”Forsby”) utgör ett undantag. Här ger en fångst av två lakar och två gäddor resultatet god status. Ett ytterst märkligt resultat, som pekar på brister i bedömningsmetoden (se kapitel 8 Diskussion). På lokalen ”Odensvi kyrka” är stensimpa den enda art som fångades och med mycket höga tätheter (275 stycken per 100 m2) vilket ger god status.

Statusen för de lokaler med förekomst av öring fördelade sig som följer: 1 med hög, 4 med god, 3 med måttlig och 1 med otillfredsställande status. Den största anledningen till klassningen måttlig och otillfredsställande status på öringlokalerna var att även sjölevande arter fångades där. 

När man ska bedöma hela vattenförekomstens fiskstatus måste man väga samman alla elfisken som är gjorda inom vattenförekomsten. Dessutom bör man väga ihop flera års elfisken och beräkna medelvärden för att kunna bedöma statusen på ett bra sätt. Sist, men inte minst, bör man även väga in de erfarenheter man har av att utföra elfisken på de olika lokalerna. Vad har lokalens biotoper för kvalitet och vilken potential finns därmed på lokalen? Hur stor kan man förvänta sig att t.ex. en öringpopulation skulle kunna vara?

Ett exempel är lokaler i Hedströmmens övre delar (vattenförekomsten ”Hedströmmen: mellan Storsjön och mynningen till Djurlångsån”) där de strömmande miljöerna som finns håller en hög kvalitet och vattenkvaliteten är god. Här finns således goda förutsättningar för en livskraftig öringstam med en populationstäthet på minst fem individer/m2, särskilt om man förbättrar konnektiviteten och ökar ytorna av strömmande vatten som lämpar sig för lek kombinerat med biotopvårdande insatser. Inom vattenförekomsten finns fem lokaler med god ekologisk status enligt VIX. Vår bedömning är dock att öringbeståndet är alldeles för glest och med mycket svag reproduktion för att kunna anses ha god status med hänsyn till den potential som finns på lokalerna. 

I tabell 1 presenteras förekomsten av fångade arter per elfiskelokal och vattendrag. Arterna är sorterade efter om de är strömvatten- eller sjölevande. Stensimpa, öring och elritsa är de arter med störst krav på strömmande vatten. Färna, ål, signalkräfta och lake finner man i både strömmande vatten och sjöar (intermediära). Abborre, mört gädda, benlöja m.fl. är huvudsakligen sjölevande arter. Totalt har 103 observationer gjorts varav 36 % strömlevande, 17 % intermediära och 47 % sjölevande arter.

Sjöarternas dominans beror troligtvis på att flera av lokalerna ligger i omedelbar närhet av överdämda strömsträckor d.v.s. långsmala sjöar och lugnflytande vattendragssträckor. Vid lågflöden koloniserar sjöarterna de uppströms belägna strömsträckorna. Artsammansättningen borde på flera lokaler vara mer lik den som finns i Hedströmmens övre delar d.v.s. bestå mest av strömvattenarter, men överdämning och dominans av lugnvatten samt vandringshinder har slagit ut de strömlevande arterna till förmån för sjölevande arter.

Öring fångades på totalt nio lokaler, varav sex lokaler i Hedströmmen och två lokaler i Kolbäcksån samt på en lokal i Arbogaån. I Ramnäs i Kolbäcksån och i Grindberga i Arbogaån pågår det försök att etablera självreproducerande öringbestånd.

Ål, som är bedömd som akut hotad (CR) på rödlistan, fångades på en lokal: ”Sörkvarnforsen” i Kolbäcksån.

Lake är klassificerad som nära hotad (NT) och fångades på totalt åtta lokaler fördelade på sex vattendrag. Flest (5 st) fångades vid lokalen ”Västerkvarn” i Kolbäcksån. På lokal ”Korslöt” i Valstaån har vi fångat lake årligen sedan 2010. 

Stensimpa, som är upptagen i EU:s art och habitatdirektiv, fångades på 24 lokaler. Den fanns därmed på ca 75% av lokalerna, vilket är ett tecken på god vattenkvalitet. Av de åtta lokaler där den saknades är det en lokal i Kolbäcksån (”Sörstafors”) där den har fångats tidigare. På lokal ”Ramnäs naturfåra” har stensimpa inte fångats men väl på en närliggande lokal. Fast på totalt sex lokaler har den aldrig fångats trots att man utfört mellan 4-7 elfisken på alla dessa lokaler. Två av lokalerna (”Nynäs” och ”Nykvarn”) ligger i nedersta delarna av Sagåns avrinningsområde. Sagån är känd som ett av länets mest näringsrika vattendrag. Två av de andra lokalerna (”Jäders bruk” och ”Östanfors”) ligger på naturfåror som påverkas mycket av kraftverksreglering. ”Jäders bruk” i Arbogaån torrläggs ibland nästan helt. Dessutom är just den lokalen extremt utsatt för solexponering på grund av total avsaknad av buskar och träd i närmiljön. Kanske blir vattnet för varmt för att passa stensimpan? Östanfors kraftstation i Hedströmmen har haft en reglering som återkommande har torrlagt naturfåran. Sannolikt har stensimpan dött ut på grund av torrläggning och sedan haft problem att återkolonisera p.g.a. avsaknad av strömsträckor nedströms. Samma problem tycks för övrigt råda på naturfåran vid Skinnskattebergs kraftstation.

Slutligen saknas stensimpan på de två lokalerna ”Forsby” och ”Kvarngården” i Svartån. Detta trots att miljön är utmärkt och arten förekommer både nedströms vid ”Falkenbergska kvarnen” och uppströms vid ”Skultuna”. Vad kan detta bero på?

Länsstyrelsen och Mälarenergi Vattenkraft AB samarbetar sedan många år med naturvårdsanpassad reglering vid de kraftverk där man kan uppnå störst naturvårdsnytta. Man har tillsammans upprättat en frivillig överenskommelse som i dagsläget omfattar totalt nio vattenkraftstationer. Av skrivelsen framgår vilken typ av reglering man är överens om och vad man vill uppnå med den. Elfisken på åtta av lokalerna i denna rapport följer upp effekten av naturvårdsanpassad reglering vid åtta kraftverk. 

Sammanfattningsvis kan sägas att statusen är klassad som god utifrån årets elfiske vid två av de berörda kraftverken (Grindberga och Östuna). På elfiskelokalerna vid Västerkvarn, Kallstena och Ekeby kraftstation klassas statusen som måttlig medan lokalerna vid Nedre Karmansbo (Holmens kraftstation) och Ramnäs har klassats som otillfredsställande status. Slutligen har resultaten från elfiskelokalen ”Östanfors” klassats som dålig status.

Lokalen vid Grindberga började elfiskas 2012 och har haft måttlig status de första två åren, men sedan 2014 har statusen varit god. Lokalen vid Kallstena, där fiskväg byggts och minimitappning startade 2012, har stadigt haft måttlig status. Här fångas alltid sjölevande arter, vilket gör att lokalen får svårt att nå god status. Lokalen ”Östuna”, som också har minimitappning sedan 2012, fick i år god status. Det beror på att inga sjölevande arter fångades i år. Lokalen ”Ekeby”, som har minimitappning sen i fjol, har måttlig status men en positiv trend kan skönjas. Lokalen ”Nedre Karmansbo” har haft otillfredsställande status sedan 2009. Här har Holmens kraftverk stått still i flera år och allt vatten har således gått i naturfåran, men än så länge med liten effekt på fiskfaunan och därmed statusen. Anledningen är sannolikt att Hedströmmens öringpopulation nedströms är mycket svag. ”Östanfors” har minimitappning från 2015, men har haft dålig status sen elfiskena började. Förhoppningsvis ger minimitappningen stensimpan en chans att etablera sig. 

”Västerkvarn” är en lokal i Kolbäcksån där fångsterna ofta varit klena och där läckaget från Strömsholms kanal, som ligger parallellt med naturfåran, har varit enda anledningen till att det funnits vatten att elfiska i. Sedan 2015 omfattas Västerkvarns kraftstation av minimitappning (och fiskväg!) vilket är bra eftersom kanalen tätades år 2015 och numera inte läcker längre. Lokalen ”Ramnäs” har haft en positiv utveckling sedan utsättningsförsök med öringyngel startade 2011. Samtidigt gjordes en överenskommelse med Mälarenergi om minimitappning. Öringutsättningar skedde årligen fram till 2014 och statusen steg från måttlig 2011 och 2013 till god 2014. År 2015 klassades statusen till och med som hög. Tyvärr klassades statusen 2016 som otillfredsställande. Fångsten bestod av en enda öring, två abborrar och en lake. Vår slutsats efter att ha vandrat runt i området är att miljön inte är optimal för öringungar. Det finns heller inte bra lekmiljöer i tillräcklig utsträckning. Biotopvård av olika slag, t.ex. lekgrusutläggning, skulle behövas för att få fart på öringbeståndet.

Med en fortsatt övervakning, förbättrad naturvårdsanpassad reglering och en del biotopvård kommer vi förhoppningsvis att kunna dokumentera ytterligare förbättringar i statusen på samtliga lokaler.

Sammanfattning

Under tiden 1-10 augusti 2016 provfiskades Vågsjön och Märrsjön i Västmanlands län.

Vågsjön är en näringsfattig skogssjö och en vattenförekomst, som ligger högt upp i Köpingsåns vattensystem. Vågsjön ingår i den statligt finansierade kalkningsverksamheten och är en målsjö för kalkningen. Den ekologiska statusen har förbättrats sedan förra nätprovfisket som genomfördes 2007. Då klassades statusen till måttlig 2007 och 2016 klassades den som god.

Märrsjön är en okalkad regional referenssjö, som ligger i området där den stora skogsbranden härjade sommaren 2014. Antalet fiskar och dess samlade biomassa har ökat efter branden jämfört med 2012 års provfiske. Dock var ökningen störst första året efter branden och 2016 minskade både antal fiskar och biomassa jämfört med 2015 års resultat. Den ekologiska statusen klassades till hög 2007 och 2012, men 2015 och 2016 har statusen klassats som god.

Sammanfattning

På uppdrag av länsstyrelserna i Södermanlands, Västmanlands och Örebro län samt Hjälmarens vattenvårdsförbund har den fjärde heltäckande inventeringen av kolonihäckande sjöfågel i Hjälmaren genomförts under våren och försommaren 2021. Tidigare heltäckande inventeringar gjordes 2015, 2017 och 2019.

Sommaren 2021 höll Hjälmaren 91 skär med kolonier av sjöfågel vilket är i paritet med tidigare mätningar.

Sjöns häckande individer av arten skrattmås räknades till 1430 vilket är mycket nära medelvärdet av de tre tidigare inventeringarna.

Antal häckande individer av gråtrut har gått ner sedan toppnoteringen 2019. Tidigare har arten ökat i antal mellan varje inventeringsår. Antalet havstrutar är fortsatt konstant sedan 2015.

Populationen av häckande fiskmås fortsätter att sjunka och är nu nere på en halvering jämfört med när inventeringarna började.

Antalet häckande fisktärnor har ökat till 864 individer vilket är 53 % fler än genomsnittet av de tre tidigare inventeringsresultaten.

Resultaten visar även att antalet häckande skarvar inte längre ökar, åtminstone inte i någon hög takt. Kolonierna flyttar sig däremot mellan olika holmar över tid.

På uppdrag av länsstyrelserna i Södermanlands, Västmanlands och Örebro län samt Hjälmarens vattenvårdsförbund har sex ornitologer genomfört den tredje heltäckande inventeringen av kolonihäckande sjöfågel i Hjälmaren under våren och sommaren 2019. Tidigare heltäckande inventeringar gjordes 2015 och 2017. Resultaten visar att gråtrut och skrattmås fortsätter att öka jämfört med 2015 medan fisktärna gått tillbaka något efter ökningen 2017. Fiskmås har minskat något men inte lika mycket som mellan 2015 och 2017. Beståndet av havstrut har varit relativt oförändrat sedan 2015. En slutsats efter den tredje inventeringsomgången är att vattenståndet i Hjälmaren har stor betydelse för fåglarnas förutsättningar att häcka på skären. En annan viktig förutsättning är trädfria skär för att undvika bopredatorer. Som exempel har Länsstyrelsens röjning av Stallgårn i naturreservatet Grundholmarna (Örebro län) lett till att skäret återkoloniserats med 150 häckande individer av fisktärna 2019 jämfört med nio häckande fisktärnor 2015. Någon ökning av häckande skarv har inte noterats. Skarvkolonierna tenderar att öka i storlek men minska i antal, troligen ett resultat av störning från bopredatorer (havsörn).

Rapporten innehåller en jämförelse av resultat från den pågående övervakningen av fågelskär i Mälaren med resultat från äldre inventeringar. Den pågående övervakningen började 2005 och de äldre inventeringarna utfördes under perioden 1969-2002.De arter som ingår i jämförelsen är skrattmås, fiskmås, silltrut, gråtrut, havstrut och fisktärna.Jämförelsen omfattar två områden i Mälaren: ett i anslutning till Ängsö i Västmanlands län – kallat Ängsöområdet - och ett centralt i Mälaren: delar av Norra och Södra Björkfjärden samt Prästfjärden – området här benämnt Centrala Mälaren. Det sistnämnda området delas mellan Uppsala, Stockholms och Södermanlands län.För att göra jämförelsen möjlig har det varit nödvändigt att enligt vissa antaganden räkna om resultaten från den pågående övervakningen – som i huvudsak räknar antalet häckande fågelindivider på skären – till ett motsvarande antal aktiva bon. Denna procedur beskrivs ingående i kapitel 3.Resultaten presenteras i kapitel 4, till stor del i form av diagram. När man följer arternas utveckling över tid ser man bland annat följande. Skrattmås var talrikarepå Mälarens fågelskär innan nuvarande övervakning startade, men visar tecken på återhämtning i Centrala Mälaren. Fiskmås har blivit en ovanligare häckfågel iÄngsområdet under den studerade perioden, men har inte minskat i Centrala Mälaren.Silltruten häckar enbart i Centrala Mälaren och har där haft en positiv trend förutom de senaste åren. För gråtrut har utvecklingen i Centrala Mälaren inneburit en närmast kontinuerlig minskning sedan 1979, men i Ängsöområdet skedde en mer dramatisk nedgång mellan 1983 och 2005. Detta kan till stor del bero på ett sjukdomsutbrott i området.Havstruten visar tecken på att minska i Centrala Mälaren, medan den i Ängsöområdet är så fåtalig att utvecklingen är svårbedömd. Fisktärnans utveckling skiljer sig åt tydligt mellan de två områdena. Den har minskat i Ängsöområdet och ökat i Centrala Mälaren.Sammantaget har det gått bättre för de studerade arterna i Centrala Mälaren än i Ängsöområdet, och rapporten tar upp några tänkbara orsaker till detta såsom skillnad i tillgång på häckningsplatser, risk för störningar eller tillgång på föda. Ingen av dessa går dock i nuläget att entydigt peka ut.

Storskarv

Mälarens häckande storskarvar, representerade av underarten Phalacrocorax carbo sinensis (”mellanskarv”), inventerades under perioden 20–26 april 2011. Detta var åttonde året i rad som beståndet inventerades heltäckande och på ett enhetligt sätt.

Sammanlagt hittades 14 kolonier med häckande storskarv, med totalt 1 948 aktiva bon. Detta är två kolonier färre jämfört med 2010, och det sammanlagda antalet aktiva bon minskade med 6 procent jämfört med året före.

Några tecken på allvarliga störningar av skarvkolonierna noterades inte 2011, vare sig av människa eller av havsörn.

Fågelskären

Mälarens fågelskär inventerades heltäckande för sjunde året i följd. Med fågelskär menas öar som hyser kolonihäckande måsar eller tärnor, såväl tidigare kända som nyupptäckta. Använd metod var räkning av individer som bedöms som bofasta på lokalen. Inventeringen gäller i första hand måsar och tärnor, samt andfåglar och vadare. På 17 lokaler landstegs också i syfte att dels kalibrera metoden, dels dokumentera förekomst av sjuka och döda fåglar men sedan 2009 också för att få ett mått på fisktärnans reproduktion.

Inventeringen utfördes under perioden 21 maj – 6 juni och omfattade totalt 356 holmar och skär som uppfyller nyssnämnda definition. Fjorton personer deltog i fältarbetet. Sammanlagt inräknades 6 511 fågelindivider av 26 arter (exkl. storskarv och gråhäger) som bedömdes häcka på fågelskären. De tio talrikaste arterna var gråtrut (1 633), fisktärna (1 499), skrattmås (927), fiskmås (853), vigg (355), gräsand (301), grågås (156), kanadagås (120), silltrut (108) och drillsnäppa (82).

Ingen sjuk fågel dokumenterades i år medan antalet döda fåglar var något fler än vanligt, totalt 14 stycken.

Flera arters populationsutveckling i Mälaren uppvisar vikande tendenser, i första hand småskrake och havstrut. Fisktärnans minskning tycks däremot ha bromsats upp och trenden är tydligt positiv för fågelskärshäckande drillsnäppor.

Sammanfattning

I Västmanlands län har bottenfaunaundersökning utförts i 24 vattendrag och i en

sjö. Provtagningen ägde rum i maj, juli och oktober 2010 och utfördes med M42-

metoden.

Syftet med undersökningen var dels kalkningseffektuppföljning, dels identifiering

och följa utvecklingen av bottenfauna i vattendrag med höga naturvärden samt att

ta fram underlag för arbetet med EU:s Ramdirektiv för vatten. Ytterligare ett syfte

med undersökningen var att bedöma effekter av reglering nedströms

kraftstationsdammar.

Möjligheten att bedöma effekter av reglering på bottenfaunan nedströms

kraftverksdammar var begränsad utifrån klassning av ekologisk status enligt

bedömningsgrunderna. Vid den egna bedömningen av ekologisk status var

effekterna tydligare.

Resultaten från provtagningen analyserades med indexen i Bedömningsgrunder

för sjöar och vattendrag. Enligt bedömningsgrunderna var den ekologiska statusen

hög i sex av 26 undersökta lokaler, god status i nio lokaler, måttlig i sex av

lokalerna, otillfredsställande i tre och slutligen två lokaler med dålig status.

Enligt den egna bedömningen hade tre lokaler mycket högt värde, sju lokaler hade

högt värde, åtta lokaler hade medelvärde, fyra lokaler hade lågt värde och

slutligen fyra med mycket lågt värde.

I 20 av de 26 undersökta lokalerna visade indexet MISA, som indikerar

försurningspåverkan, att vattendraget är nära neutralt, två lokaler visade måttligt

surt vatten, tre lokaler visade surt vatten och slutligen en lokal visade mycket surt

vatten. Den egna bedömningen utifrån bottenfaunan visade tre lokaler nära

neutralt, 14 lokaler måttligt surt, sex lokaler surt och slutligen tre lokaler mycket

surt vatten.

Tre lokaler med bedömningen mycket högt värde var; Vågsjöbäcken (VS 2136),

Krabobäcken (VS 2144) och Nälabäcken (VS 519). Alla dessa tre innehöll mycket

fina biotoper med varierande bottenstruktur och olika flöden samt slamfria

bottnar. Naturvärdet var mycket högt på dessa platser.

Fyra lokaler med mycket lågt värde var Tjurlångsbäcken (VS 2127), Uggelforsån

(VS 426), Gisslarboån (VS 2131) och ”Djupebobäcken” (VS 2133).

Tjurlångsbäcken och ”Djupebobäcken” var rätade och hade ett 30 - 40 cm tjockt

sedimentlager och extremt ensidig bottenstruktur till följd av detta. Gisslarboån

verkar påverkad av tidigare järnverksamhet medan bottenfaunan i Uggelforsån var

gravt skadad, troligtvis till följd av tidigare gruvverksamhet.

Sammanfattning

I Västmanlands län undersöktes år 2013 kiselalger på 15 vattendragslokaler. Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening i ett vattendrag. Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.

Två lokaler, Gärsjöbäcken och Vatthyttsbäcken, bedömdes tillhöra klass 1, hög status. Gärsjöbäcken hade visserligen ett högt IPS-värde, men lokalen bedömdes vara mycket sur.

Två lokaler tillhörde klass 2, god status. Nio lokaler bedömdes tillhöra måttlig status. Av dessa låg en nära otillfredställande status. Otillfredställande status konstaterades på två lokaler i undersökningen, en av dem närmar sig dålig status.

Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna i 2013 års undersökning bedömdes ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 6,5–7,3).

I Gärsjöbäcken motsvarade indexvärdet mycket sura förhållanden, vilket innebär att årsmedelvärdet för pH bör ligga under 5,5 och/eller att pH-minimum är lägre än 4,8.   

Sammanfattning

I Västmanlands län undersöktes år 2014 kiselalger på 15 lokaler. Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening i ett vattendrag. Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.  Två lokaler bedömdes tillhöra klass 1, hög status, nämligen Gärsjöbäcken och Forsån. Gärsjöbäcken klassades dock som mycket sur.   

Svartån (nedströms Fläcksjön), Kölstaån, Prästhytteån och Sagån (Tärnaby) tillhörde klass 2, god status. Av dessa befann sig Sagån (Tärnaby) i riskzonen för att hamna i måttlig status.

I klass 3, måttlig status hamnade Sagån (Sonnebo), Svartån (Västerås), Sagån (Frösvi), Tingvastbobäcken, Svenbybäcken, Gussjöbäck och Bodabäcken. De två sistnämnda ligger i den nedre delen av klassintervallet och en hade stor eller mycket stor andel föroreningstoleranta kiselalger (%PT) och kan sägas ligga i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status.

Otillfredsställande status, klass 4, konstaterades i Lillån och Isätrabäcken. Lillån låg mycket nära gränsen mot måttlig status, men andelen föroreningstoleranta arter (%PT) var mycket stor, vilket styrker klassningen otillfredsställande status.

Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna i undersökningen (11 st.) bedömdes ha alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3).

Tre lokaler – Forsån, Kölstaån och Gussjöbäck – hade ACID-index motsvarande måttligt sura förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör vara 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit lägre än 6,4. Forsån hamnade nära gränsen mot nära neutrala förhållanden.

I Gärsjöbäcken motsvarade indexvärdet mycket sura förhållanden, vilket innebär att årsmedelvärdet för pH bör ligga under 5,5 och/eller att pH-minimum är lägre än 4,8.