Mellan år 2006 och 2009 elfiskades totalt 197 lokaler. Huvuddelen av dessa ingick i

länsstyrelsens program för kalkeffektuppföljning och biologisk återställning.

En mindre del utgjordes av elfisken i okalkade vattendrag. År 2006 fiskades 10 okalkade

lokaler, 2007 2 lokaler, 2008 8 lokaler, och slutligen 2009 7 lokaler, där 4 lokaler tillkom för

att undersöka förutsättningar för eventuell framtida kalkning i Halån. Då några av de okalkade

lokalerna återkommit under åren, är antalet okalkade lokaler 19 st.

Merparten av de 197 lokalerna har fiskats vartannat år, flera gånger tidigare. Undersökning

har sin tonvikt lagd på skyddsvärda bestånd av öring, lax och flodkräfta.

Det tycks inte finnas någon generell trend över hela länet att fångsterna ökat eller minskat

under de år elfiskena utförts men medelfångsten är högre under 2000 –talet än under 1990-

talet.

Produktionen av laxfisk påverkas stort av flödena under året. Vissa undersökningar tyder på

att nyproduktionen av laxfisk blir lägre året efter låga höstflöden pga. av att fisken haft

svårare att vandra upp till sina lekplatser. Fångsterna blir också lägre om man tvingas fiska

vid höga vattenflöden.

En trendanalys med hjälp av regression visar att trenden är positiv (dvs. en ihållande ökning

av öringtätheten) i 77 lokaler och negativ i 81. I resten av lokalerna kan ingen analys göras då

de är fiskade mindre än 3 gånger. En statistisk analys, där man använder ett R

2-värde med

gräns >=0,5 (dvs. en förklaringsgrad där åtminstone 50% av variationen inte är slumpmässig)

blir dock trenderna signifikant positiva i endast 17 lokaler och signifikant negativa i 13

lokaler. I kvarvarande 39 lokaler kan ingen analys göras, då de antingen inte fiskats 3 gånger,

eller att ingen fisk fångats.

Trendanalysen fångar dock inte upp snabba, stora förändringar i populationstätheter, då det

inte blir signifikant med mycket låga fångster ett antal år, men en ökning på kanske flera

hundra procent det sista året. I sådana fall hänvisas till kommentarer för just det enskilda

vattendraget/lokalen.

I täthetsbedömingar av öringbestånden med hjälp av jämförelsevärden från det nationella

elfiskeregistret och det senast utförda elfisket är antalet lokaler som anses ha låga tätheter 93

st, normala tätheter 98 st och höga tätheter 6.

Den kolonihäckande backsvalan har minskat kraftigt i Sverige under senare decennier. Minskningen anses till stor del hänga samman med nedläggningen av grustäkter. Därmed har många framgrävda rasbranter som utgjort viktiga häckningsmiljöer för backsvalorna försvunnit. Länsstyrelsens övervakning av backsvala i Övre Klarälvdalen 2009–2019 visar på en kraftig minskning även i naturliga miljöer (nipor), vilket tidigare inte varit lika uppmärksammat. Kolonier med backsvala har påträffats på sammanlagt 22 platser inom inventeringsområdet i Övre Klarälvdalen 1989–2019. Antalet bohål har minskat från 557 bohål år 1989 till 35 bohål år 2019, vilket motsvarar en minskning på 94 %. Under perioden 2009–2019, som den kontinuerliga övervakningen pågått, är minskningen 84 %. Antalet aktiva kolonier har likaså minskat från nio (1989), till sex (2003), och slutligen till två (2019). Fortsätter minskningen är risken stor att vi inom ett decennium förlorar backsvalan som häckfågel i Värmland.

Groddjuret större vattensalamander (Triturus cristatus) är utpekad i bevarandesyftet för sju Natura 2000-områden i Värmlands län. Miljön i dessa sjuområden utgörs av små skogstjärnar som är omgivna av gungfly med vitmossor samt grandominerad blandskog.

Enligt Länsstyrelsens uppföljningsplan av skyddade områden ska artens förekomst följas upp genom återkommande inventeringar. Den senaste inventeringen genomfördes 2012. I denna rapport redovisas resultat från inventeringen i maj 2020. Inventeringen utfördes med eDNA-teknik. Det innebär att man ur ett vattenprov utvinner genetiskt material som visar vilka arter som finns i vattenmiljön, utan att man vare sig behöver se dem eller fånga dem.

Genom analysen bekräftades förekomst av större vattensalamander i samtliga sju områden som undersöktes. Inga synbara ingrepp på tjärnarna eller närmiljön upptäcktes vid inventeringen.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Värmlands län har Medins Biologi AB under hösten 2011

genomfört bottenfaunaundersökningar i ett stort antal sjöar och vattendrag. Undersökningarna

utfördes inom ramen för kalkningsuppföljning i länet. Utifrån en sammanvägning

av artsammansättning och flera index har resultatet av bottenfaunaundersökningen

expertbedömts med avseende på surhet, näringsämnesbelastning och hydromorfologiskpåverkan.

Bottenfaunan statusklassades enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder

med avseende på surhet, ekologisk status och eutrofiering. Materialet har även använts

för att utvärdera bottenfaunans naturvärde.

Sammanlagt undersöktes 121 lokaler, varav 106 ingår i någon form av kalkningsprojekt

och 15 var okalkade referenslokaler. Av de undersökta lokalerna hade 9 lokaler inte

provtagits tidigare. Bland de 121 undersökta lokalerna var 95 lokaliserade i vattendrag

och 26 i sjöars litoraler (strandzon). Jämfört med de närmast föregående undersökningarna

visade årets undersökning på en relativt oförändrad försurningssituation men andelen

lokaler som bedömdes som sura hade ökat något.

Av de kalkade lokalerna indikerade bottenfaunan nära neutrala förhållanden vid 31 lokaler

och måttligt sura vid 49 (Tabell 1). Detta innebar att 75 % av de kalkade lokalerna

bedömdes tillhöra de två högsta klasserna. Resultatet var bra och visar att kalkningsverksamheten

fungerar väl. Vidare bedömdes förhållandena vara sura vid 26 och mycket

sura vid 2 kalkade lokaler. Här bedömdes kalkningsverksamheten alltså ännu inte ha

lyckats fullt ut med att återställa bottenfaunan.

Vid 10 okalkade lokaler bedömdes förhållandena vara nära neutrala till måttligt sura och

vid fem av de okalkade lokalerna bedömdes förhållandena vara sura (1 lokal) eller

mycket sura (4 lokaler) med avseende på bottenfaunan.

Enligt vår bedömning var statusen med avseende på eutrofiering hög till god på nästan

alla av de undersökta lokalerna. Detta kan sägas vara ett förväntat resultat eftersom urvalet

av lokaler var riktat mot näringsfattiga vattendrag i försurningsdrabbade regioner.

Endast en lokal bedömdes vara måttligt påverkade av näringsämnen. En närmare beskrivning

av lokalerna samt en motivering till bedömningarna redovisas i Bilaga 1.

Med avseende på bottenfaunan bedömdes fyra av de undersökta lokalerna hysa mycket

höga naturvärden. Vid 15 lokaler bedömdes bottenfaunan hysa höga naturvärden.

Det funna antalet arter bedömdes som högt vid fyra lokaler i sjöar (116 i Skårdalsvattnet,

6 i Östen, och 100, 101 i Alstern) och vid fyra lokaler i rinnande vatten (lokal 124 i

Älgån, 33 i Billan och 117, 118 i Klarälven).

Vid undersökningarna påträffades två rödlistade arter, flodkräftan

Astacus astacus (hotstatus

CR - akut hotad) och skinbaggen

Sigara hellensii (hotstatus VU – sårbar). Totalt

påträffades 26 arter som kan betecknas som ovanliga i södra och mellersta Sverige.

Den större vattensalamandern (Triturus cristatus) är i Sverige rödlistad som “Missgynnad” och skyddas av bl.a. EUs habitatdirektiv. I denna rapport sammanfattas och diskuteras samtliga nio inventeringar som utförts i Värmlands län mellan 1991-2003. Totalt har 363 lokaler inventerats (majoriteten med den s.k. flaskfällemetoden), varav 85 (23%) innehöll större vattensalamander. Fyndlokalerna utgörs av: äldre kreaturs- och branddammar i jordbrukslandskapet (67%), dystrofaskogstjärnar (13%), dammar i grus-/lertäkter (10%), restvatten till Klarälven (5%), skogskärr (2.4%) och av landhöjningen avsnörda småvikar från Vänern (2.4%). Skogstjärnbiotopen är ovanlig nationellt sett, och dominerar i norra Värmland. Arten är för sin reproduktion beroende av framförallt permanenta, fiskfria, väl solexponerade småvatten med tillräckligt höga pH-värden. Den tycks tolerera ett brett spektrum av landhabitat i en bred zon runt lekvattnen, från dominans av relativt tidiga successionsmiljöer (t.ex. gräsmark) till sena sådana (äldre löv- eller granblandskog). Det samma gäller vattenhabitaten, som varierar från vegetationsfattiga, dystrofa skogstjärnar till näringsrika dammar med sparsam eller rik växtlighet. Så länge kontinuiteten av lämpligt habitat inte bryts,bedöms populationer även inom isolerade lokaler kunna överleva under lång tid. Trenden tycks dock vara att fler lämpliga småvatten försvinner än vad som skapas. I tidigare bebodda lokaler som återinventerats med minst ett års mellanrum under tolvårsperioden 1991-2003, bedömes utdöendegraden till 5 %. En presentation ges av en lyckad etablering av större vattensalamander i en relativt nygrävd, isolerad damm. Arten bedöms vara hotad av främst igenväxning och igenfyllnadav de dammar som utgör leklokaler i jordbrukslandskapet. Introduktion av fisk i såväl dammar som skogstjärnar utgör också ett hot. Det kommer att krävas aktiva insatser för att hejda den negativa utvecklingen, och förslag till skydd och skötsel presenteras. Vidare föreslås heltäckande inventeringar av potentiella lekvatten i bristfälligt undersökta kommuner. I nuläget är blott Karlstads, Grums, Säffle, och Forshaga kommun väl inventerade.

Flodpärlmusslan, Margaritifera margaritifera, är en fridlyst och rödlistad art som är föremål för Naturvårdsverkets åtgärdsprogram. För att kunna utföra relevanta skydds-, restaurerings och skötselåtgärder i Värmlands län, behövs bland annat ett förbättrat underlag om artens förekomst i länet. Genom Naturvårdsverkets anslag för arbete med åtgärdsprogram, miljöövervakning samt EU´s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) möjliggjordes en länsinventering av flodpärlmussla.

Denna rapport redovisar resultatet från de inventeringar som utförts av Länsstyrelsen i Värmlands län under åren 2008-2011 samt de, fram till idag, kartlagda bestånd av flodpärlmussla i Värmlands län. De valda vattendragen för inventeringen prioriterades bland annat utifrån rykten om förekomst, anknytning till kända bestånd och klassning som särskilt värdefull vattenförekomst. Två personer har vadat uppströms cirka 90 mil vattendrag under fyra somrar för att med lampförsedd vattenkikare söka musslor. Alla fynd har rapporterats in till musselportalen.

Värmlands län har idag 44 kända vattendrag med bestånd av flodpärlmussla. Av totalt ca 180 inventerade vattendrag i länet upptäcktes 9 vattendrag med bestånd av flodpärlmussla, vilket ger en fyndfrekvens på ca 4 %. De nya fynden består till största delen av enstaka individer och dessa små populationer bör skyddas och säkerställas för framtiden med olika naturvårdande åtgärder. Flera djupa vattendrag har inte inventerats än, men dessa kräver hjälp av båt, kamera och dykning.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Värmlands län har Medins Biologi AB under hösten 2009

genomfört bottenfaunaundersökningar i ett antal sjöar och vattendrag inom ramen för

kalkningsuppföljning i länet. Utifrån en sammanvägning av artsammansättning och flera

index har resultatet av bottenfaunaundersökningen expertbedömts med avseende på

surhet och näringsämnesbelastning. Bottenfaunan statusklassades enligt Naturvårdsverkets

bedömningsgrunder med avseende på surhet, ekologisk status och eutrofiering.

Materialet har även använts för att utvärdera bottenfaunans naturvärde.

Sammanlagt undersöktes 127 lokaler, varav 109 ingår i någon form av olika kalkningsprojekt

och 18 var okalkade referenslokaler. Av de undersökta lokalerna hade 15 lokaler

inte provtagits tidigare. Bland de 127 undersökta lokalerna var 92 lokaliserade i vattendrag

och 35 i sjöars litoraler (strandzon).

Bottenfaunan indikerade nära neutrala förhållanden vid 41 av de kalkade lokalerna, och

måttligt sura vid 39 av de kalkade lokalerna (Tabell 1). Detta innebär att 73 % av de

kalkade lokalerna bedömdes tillhöra de två högsta klasserna. Resultatet var bra och visar

att kalkningsverksamheten fungerar väl. Vid 29 av de kalkade lokalerna (27 %) bedömdes

förhållandena vara sura (25 lokaler) eller mycket sura (fyra lokaler) med avseende

på bottenfaunan. Här bedömdes kalkningsverksamheten alltså ännu inte ha lyckats

fullt ut med att återställa bottenfaunan.

Vid elva (61 %) okalkade lokaler bedömdes förhållandena vara nära neutrala till måttligt

sura och vid sju av de okalkade lokalerna bedömdes förhållandena vara sura (två

lokaler) eller mycket sura (fem lokaler) med avseende på bottenfaunan.

Sedan det föregående undersökningstillfället har bedömningen förbättrats vid två kalkade

lokaler. Vid lokal 29 i Barlindshultsälven innebar detta att bedömningen ändrades

från betydlig påverkan (motsvarande klassen surt) till måttligt surt. Vid lokal 34 i Bjurånaälven

ändrades bedömningen från stark/mycket stark påverkan (motsvarande klassen

mycket surt) till surt. Vid 14 av de kalkade lokalerna har bedömningen av försurningsstatus

försämrats sedan föregående undersökning. För tolv lokaler innebar förändringen

att klassningen ändrats från ingen eller obetydlig påverkan (motsvarande klasserna

nära neutralt och måttligt sur) till sur. Vid två ändrades bedömningen från betydlig

påverkan (motsvarande klassen surt) till mycket surt. Vid övriga kalkade lokaler kvartstod

den senaste bedömningen.

Enligt vår bedömning var statusen med avseende på eutrofiering hög på samtliga lokaler

utom en (lokal 139 i Gravån) (Tabell 1).

Bottenfaunan bedömdes ha mycket höga naturvärden vid två av lokalerna och höga naturvärden

vid sju lokaler (Tabell 1 och Figur 10). Vid 30 lokaler påträffades minst en

ovanlig art. Totalt hittades två rödlistade och 15 ovanliga arter i undersökningen (Figur

8).

Kiselalger analyserades på 50 vattendragslokaler i Värmlands län år 2010. Undersökningen

är ett led i länets arbete med kalkeffektuppföljning, regional miljöövervakning

och bevarande av biologisk mångfald.

Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS,

som visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening i

ett vattendrag. Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och

föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.

De flesta lokalerna i undersökningen (36 st.) tillhörde klass 1,

hög status. Flera av dessa

klassades dock som sura eller mycket sura. 17PVX0060 Silbodalsälven kan sägas ligga

i gränslandet mellan hög och god status.

Tretton lokaler hamnade i klass 2,

god status. Av dessa låg 17PVX0068 Kunttjärnsbäcken

nära gränsen mot hög status. Lokal 17PVX0070 Ävjan ligger

i riskzonen för

att hamna i måttlig status

, eftersom IPS-indexet låg mycket nära gränsen mot måttlig

status och andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger

var något förhöjda. I 17PVX0043 Ämtan var andelen föroreningstoleranta kiselalger

(%PT) förhöjd och IPS-indexet hamnade i klassens nedre del, vilket visar att lokalen

närmar sig måttlig status.

Endast 17PVX0072 Lötälven bedömdes tillhöra klass 3,

måttlig status. Klassningen

styrks av att andelen föroreningstoleranta kiselalger (%PT) var stor.

Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framför

allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.

Nitton av lokalerna klassades som antingen

alkaliska (medel-pH över 7,3) eller nära

neutrala

(årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) år 2010. 17PVX0077 Klarälven,

17PVX0018 Tvärån och 17PVX0072 Lötälven låg relativt nära respektive nära gränsen

mot måttligt sura förhållanden.

Måttligt sura

förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,9-6,5 och/eller pHminimum

under 6,4) konstaterades på 16 lokaler. Av dessa befann sig 17PVX0062

Sandån nära gränsen mot sura förhållanden.

Elva punkter bedömdes ha

sura förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,5-5,9

och/eller pH-minimum under 5,6), nämligen 17PVX0039 Rottnan, 17PVX0059 Görsjöbäcken,

17PVX0021 Bredsjöälven, 17PVX0057 Fämtan, 17PVX0054 Höksjöälven,

17PVX0052 Stöpälven, 17PVX0055 Hyttälven-Lilla Horssjön, 17PVX0024 Götån,

17PVX0005 Pyntbäcken, 17PVX0050 Duschbäcken och 17PVX0053 Horssjöälven. Av

dessa låg Rottnan mycket nära gränsen mot måttligt sura förhållanden och Horssjöälven

nära gränsen mot mycket sura förhållanden.

Surhetsindexet ACID visade

mycket sura förhållanden (årsmedelvärde för pH under

5,5 och/eller pH-minimum under 4,8) i 17PVX0056 Tvärlikan, 17PVX0022 Dammtjärnsbäcken,

17PVX0058 Örån-Dammtjärnen och 17PVX0049 Mastakebäcken. Tvärlikan

låg dock nära gränsen mot sura förhållanden.

Kiselalger analyserades på 34 lokaler i Värmlands län år 2011. Undersökningen är ett

led i länets arbete med kalkeffektuppföljning, regional miljöövervakning och bevarande

av biologisk mångfald.

Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS,

som visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening i

ett vattendrag. Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och

föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.

Samtliga lokaler i undersökningen 2011 tillhörde klass 1,

hög status. Flera av dessa

klassades dock som sura eller mycket sura.

Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framför

allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.

Nio av lokalerna klassades som

nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) år

2011. Dessa är 17PVX0025 Vångan, 17PVX0026 Visman, 17PVX0081 Kallbäcken,

17PVX0051 Gränsjöbäcken, 17PVX0016 Lesjöbäcken, 17PVX0013 Moälven,

17PVX0011 Kastjärnsbäcken, 17PVX0018 Tvärån och 17PVX0027 Skillerälven. I

Skillerälven låg ACID-indexet relativt nära gränsen mot måttligt sura förhållanden.

Måttligt sura

förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,9-6,5 och/eller pHminimum

under 6,4) konstaterades på 13 lokaler. Av dessa befann sig Bredsjöälven

relativt nära gränsen och Horssjöälven och Duschbäcken mycket nära gränsen mot sura

förhållanden.

Sju punkter bedömdes ha

sura förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,5-5,9

och/eller pH-minimum under 5,6), nämligen 17PVX0054 Höksjöälven, 17PVX0024

Götån, 17PVX0080 Bogsälven/Rolampsälven, 17PVX0055 Hyttälven-Lilla Horssjön,

17PVX0056 Tvärlikan, 17PVX0078 Varåns utlopp och 17PVX0006 Tvällen. Av dessa

låg Höksjöälven mycket nära gränsen mot måttligt sura förhållanden medan Varåns

utlopp och Tvällen låg nära gränsen mot mycket sura förhållanden.

Surhetsindexet ACID visade

mycket sura förhållanden (årsmedelvärde för pH under

5,5 och/eller pH-minimum under 4,8) i 17PVX0079 Varån (RV208), 17PVX0049 Masttakebäcken,

17PVX0058 Örån-Dammtjärnen, 17PVX0005 Pyntbäcken och

17PVX0022 Dammtjärnsbäcken. Varån låg mycket nära gränsen mot sura förhållanden.