Publications
Change search
Refine search result
12 1 - 50 of 74
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Andersson, Henrik C
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Fisk i vattendrag och stora sjöar: Metoder för övervakning2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande studie syftade till en genomgång av befintliga elfiskeprogram i

    kustvattendrag i södra Sverige för att se om programmen kunde samordnas

    och optimeras. Genom en enkät till 11 länsstyrelser och 14 andra organisationer

    (kommuner, vattenvårdsförbund, fiskevårdsområden, Fiskeriverket

    m.fl.) erhölls uppgifter om 28 pågående elfiskeprogram från Uppsala till

    Hallands län, även tillrinnande vattendrag till Vättern inräknades.

    De flesta elfiskeprogram (96 %) förväntas pågå långsiktigt.

    De flesta program hade startats under 2000-talet, men några program

    hade pågått sedan 1980-talet.

    I hälften av de pågående elfiskeprogrammen elfiskades samtliga

    lokaler årligen.

    De pågående elfiskeprogrammen som hade ett renodlat syfte var

    främst de som genomfördes inom de samordnade recipientkontrollerna

    (10 program), medan resterande program oftast hade två

    eller flera syften.

    I majoriteten (79 %) av de pågående elfiskeprogrammen hade inga

    specifika mål satts upp för vare sig lokaler och vattendrag.

    I knappt hälften (46 %) av de pågående elfiskeprogrammen skedde

    en årlig utvärdering, följt av enbart redovisning av elfiskeresultaten

    (39 %).

    I drygt hälften av programmen hade även en samlad utvärdering

    gjorts och/eller var planerad.

    Genomgången av elfiskeresultat visade att:

    En lokal bör följas minst fem år för att få en bild av samtliga

    förekommande fiskarter.

    300-400 m2 samplad area kan sättas som en övre gräns vid elfiske för

    att fånga förekommande arter.

    En god statistisk precision i skattning av artantalet kan uppnås med

    4-6 lokaler per vattendrag och år.

    Med samplingen vartannat år istället för varje skulle hälften av de

    signifikanta förändringarna av artantalet ej detekterats, trots att

    samma tidsperiod undersökts.

    Det är viktigare att fiska vid samma vattennivå än att hålla provtagningsdatum

    exakt när avsikten är att bestämma öringtätheten.

    12

    En god precision i bestämning av öringtäthet kan uppnås med

    5 undersökta lokaler per vattendrag och år.

    Provtagning vartannat år jämfört med varje år gör att endast 60

    procent av trender i öringtäthet kan påvisas. Minskas samplingsfrekvensen

    till vart tredje år kan bara 25 procent av signifikanta

    förändringar beläggas statistiskt.

    Biologisk mångfald bör inte övervakas med diversitetsindex på

    grund av få arter, utan hellre med frekvensen av rödlistade resp.

    främmande arter. Exempel redovisas.

    Skattningen av ekologisk status kan påverkas av vattentemperaturen,

    avrinningsområdets storlek och vattenhastigheten.

    Rekommendationer för lokalval ges.

    Utgående från ovanstående resultat görs rekommendationer för hur elfiskeprogrammen

    kan optimeras för att passa multipla syften med god statistisk

    precision (avsnitt 4).

  • 2.
    Arvidsson, Mia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB .
    Inventering av makrofyteri Stockholms län 2009: Albysjön, Långsjön, Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran,Måsnaren och Bornan2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering av Albysjön, Långsjön,

    Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran, Måsnaren och Bornan i Stockholms län

    sommaren 2009. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas

    ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten i

    Roslagen AB på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

    Samtliga sjöar bedömdes till måttlig status, undantaget Västra Styran som bedömdes vara av god

    status.

    Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de

    sjöar, Västra Styran och Kyrksjön, som låg på gränsen till en lägre klassgräns

    rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder.

    Sammantaget noterades 57 arter av makrofyter, övervattenväxter undantaget.

    Artantalet var

    högst i Långsjön där 40 arter noterades och lägst i Kyrksjön med endast nio arter.

    Tre rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen kransalgen uddslinke (

    Nitella

    mucronata

    ) och natearterna bandnate (Potamogeton compressus) och uddnate (Potamogeton

    friesii

    ). Uddslinke noterades i Uttran och Måsnaren och anges i rödlistan som starkt hotad

    (EN), bandnate noterades i Albysjön och anges i rödlistan som sårbar (VU) och uddnate

    noterades i Albysjön och Långsjön och anges i rödlistan som missgynnad (NT). I nya

    rödlistan som planeras till 2010 kommer, med förbehåll för ytterligare förändringar, bandnate

    och uddslinke att klassificeras som missgynnade i stället för sårbar respektive starkt hotad.

  • 3.
    Arvidsson, Mia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Garnsviken, Väntholmsviken, Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea),spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

     

     

  • 4.
    Berglind, Christina
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Programområde Kust och hav: Utvärdering av regional miljöövervakning i Stockholms län2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The Regional environmental monitoring programme for Stockholm County

    2009–2014 was designed to include an evaluation of all the current

    programme areas. This report evaluates the programme area for Coasts and

    Seas during the period 2009–2011.

    One of the main priorities of the regional environmental monitoring

    programme is to assess the ecological and chemical status of the county’s

    transitional and costal water bodies, in accordance with the EU Water

    Framework Directive.

    Despite financial problems, the Coasts and Seas programme has run

    according to plan. We have classified the ecological and chemical status of

    all the transitional and coastal water bodies in Stockholm County. The

    overall picture of the environmental situation is that the waters of the

    archipelago are negatively impacted by eutrophication, and that their

    ecological status is in most cases classified as “moderate” rather than

    “good”.

    This evaluation also intends to serve as a starting point for the revision of

    the monitoring programme, in preparation for the new environmental

    monitoring programme that should become operational by 2015. Recent

    marine environmental legislation, such as the EU Marine Strategy

    Framework Directive and the new Swedish system for marine spatial

    planning, places new demands on assessment and monitoring of our coastal

    waters and seas.

    According to the Marine Strategy Directive, Sweden must establish and

    adapt its marine monitoring programmes by 2014 in order to assess the

    environmental status of its marine waters. It is still unclear how the regional

    environmental programmes will be involved in this process.

    The budget for regional environmental monitoring is financed by the

    Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for

    Marine and Water Management. National funding is granted on a yearly

    basis and has not even covered half of the costs for the Coasts and Seas

    programme during the period 2009–2011.

    This short-term and inadequate funding constitutes a major problem, as we

    are attempting to monitor long-term environmental processes that may

    manifest themselves after several years, on an annual basis. Another

    problem is that the costs for monitoring some programme areas have to be

    spread over several years, but we do not know whether we will receive

    funding from year to year. Long-term funding would require greater

    regional collaboration and improved planning, which should also be the

    most effective way to handle limited economical resources.

  • 5.
    Bergström, Lena
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Faktablad från regional kustfiskövervakning i Egentliga Östersjön, 2013 Asköfjärden 2005-20122013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Resultaten indikerar att fisksamhällets miljöstatus varit oförändrad under den studerade

    tidsperioden 2005-2012, sett till storleksstruktur och trofisk struktur (fördelningen av fisk

    mellan olika typer av födoval). Till viss del indikerar resultaten även en förbättring i trofisk

    struktur.

     Fisksamhällets artssammansättning har varierat mycket mellan år, utan någon trend över tid,

    vilket sannolikt beror på att variationen i temperatur vid fisket har varit stor mellan år.

     Totalt har 24 arter fångats sedan övervakningen påbörjades. Tre av arterna: torsk, tånglake

    och vimma, återfinns på Artdatabankens rödlista. Inga främmande arter har påträffats.

  • 6.
    Bergström, Lena
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Faktablad från regional kustfiskövervakning i Egentliga Östersjön, 2013. Lagnö 2002-2013.2013Report (Other academic)
  • 7.
    Bignert, Anders
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Gustavsson, Nicklas
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Danielsson, Sara
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Metaller i abborre från Lagnö och Askö 2007-20102013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    English summary: Heavy metals in perch from Lagnö och

    Askö in the Stockholm archipelago, 2007–2010

    The Environmental Analysis Section of the Stockholm County

    Administrative Board commissioned the Swedish Museum of Natural

    History to analyze heavy metals in perch (Perca fluviatilis) from two

    relatively undisturbed and unaffected areas of the Stockholm archipelago:

    Lagnö and Askö. The metals analyzed were: arsenic, cadmium, chromium,

    copper, nickel, lead, zinc, tin, silver, and mercury.

    Concentrations of heavy metals were analyzed in fish caught during the

    years 2007–2010 within the regional environmental monitoring program:

    “Integrated monitoring of coastal fish, coastal fish stocks at Askö-Fifång

    and Lagnö”. Sampling at Askö was carried out in cooperation with the

    Södermanland County Administrative Board. The concentrations of heavy

    metals in perch from Lagnö and Askö were compared with those in perch

    from the two closest national reference sites: Holmöarna in Västerbotten

    County and Kvädöfjärden in southern Östergötland County.

    We chose to study perch, because they are relatively stationary compared

    with many other fish species. The concentrations of metals in perch are

    therefore relatively specific for these areas. Perch are also used within the

    national program for monitoring of environmental contaminants.

    Fish were collected and analyzed according to the routines for the national

    environmental monitoring program and standardized methods for

    monitoring metals and organic contaminants in fish. The analyses were

    carried out on pooled samples that were composed of 15 perch per sampling

    station and year. All metals were analyzed from samples of perch liver,

    except for mercury, which was analyzed from samples of muscle.

    The results of this study show that the observation period (2007–2010) was

    too short to detect statistically significant trends in concentrations of the

    target metals. We plan to carry out further analyses of heavy metals in perch

    from Lagnö and Askö within a few years.

    Our study does show that concentrations of most heavy metals in perch

    from Lagnö and Askö are similar to those in perch from the two national

    reference sites. The results also show, for those metals that have existing

    assessment criteria/Environmental Quality Standards, that found

    concentrations lie far below these assessment criteria/Environmental Quality

    Standards. This is positive news.

    11

    The exception is mercury. At both Lagnö and Askö, the concentration levels

    lie over the limit for good chemical status for mercury. The concentration

    levels, however, lie well below the permissible limit for the commercial sale

    of perch as food, but fluctuate at the same time both above and below the

    permissible level for foodstuffs for children at both Lagnö and Askö.

    The pattern is similar at the national reference sites, where mercury

    concentrations in perch lie above the limits for good chemical status, but

    below the permissible limit for the commercial sale of perch as food.

    From a health perspective, it is favorable that mercury levels are low in

    perch from Lagnö and Askö. However, it is important to consider the

    recommendations of the Swedish National Food Agency, that women who

    plan on having children in the near future, who are pregnant, or who are

    breastfeeding, should not eat fish that may contain mercury more than 2-3

    times per year. This advice also applies to infants. It is thought that this

    level of intake of fish is without risk to the foetus/infant.

  • 8.
    Björlin, Anette
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Tollebäck, Erika
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Regional miljöövervakning av grundvattenpåverkat av jordbruk och/eller tätort: Vägledning för länsstyrelsernas miljöövervakningsprogram inom detgemensamma delprogrammet för grundvatten2012Report (Other academic)
  • 9.
    Carr, Herman
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm.
    Kallkällor vid grundvattenförekomster i Stockholms län2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen bedriver regional miljöövervakning av miljögifter i grundvattnet och använder framförallt kallkällor som provpunkter tillsammans med råvattendata från dricksvattenverk. Informationen använder sig länsstyrelsen av för att bedöma miljötillståndet i grundvattnet tillsammans med information om mänskliga aktiviteter som kan påverka kvaliteten av grundvattnet. Detta faktablad vänder sig till allmänheten och beskriver kortfattat vattenkvaliteten i flertalet av de kallkällor som länsstyrelsen besöker och om grundvatten generellt.

  • 10.
    Cato, Ingemar
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Apler, Anna
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Metaller och miljögifter i sediment – inom Stockholms stad och Stockholms län 20072011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag, dels av Enheten för Miljöanalys vid Länsstyrelsen i Stockholms län, dels av Miljöförvaltningen vid Stockholms stad i oktober 2007 genomfört provtagningar av ytsediment för miljökemiska analyser inom såväl Stockholms stad som inom Stockholms läns kustvatten samt Mälarens östligaste del. 2010 gav länsstyrelsen SGU i uppdrag att låta analysera de nedfrysta och arkiverade sedimentproven som togs 2007. Dessa analyserades med avseende på grundämnen (bl.a. metaller) och vissa organiska miljögifter. Resultaten skulle redovisas i en samlad gemensam rapport med motsvarande analysdata från Stockholms stads prover. De senare proverna analyserades redan 2007/2008.

    Provtagningarna genomfördes på av SGU tidigare (1997-2001) framtagna och provtagna stationer placerade på lämpliga ackumulationsbottnar. SGUs tidigare provtagningar genomfördes inom ramen för SGUs marina miljökemiska sedimentprogram som är kopplat till SGUs statsuppdrag att kartlägga Sveriges kontinentalsockelområde (territorialhav och ekonomiska zon, EEZ). Två nya stationer etablerades 2007 för Stockholms stads räkning vid Hägersten i Mälaren och vid Lidingöbro i saltsjön.

    Provtagningsplatserna har dokumenterats med undervattensfoto och samtliga upphämtade sedimentkärnor har beskrivits samt dokumenterats med foto och röntgenteknik. De senare för radiografisk analys för klarläggande av inre sedimentstrukturer och eventuell förekomst av fysiska störningar, t.ex. genom ankring eller biologisk omröring (bioturbation).

    Det översta sedimentskiktet (0-1 cm) har på samtliga 29 sedimentkärnor uttagits för analys av halten organiskt material och näringsämnen (kol, kväve och fosfor), 57 grundämnen, bl.a. tungmetallerna arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel, (Ni), bly (Pb) och zink (Zn) samt polycykliska aromatiska kolväten (PAH). På 8 stationer inom centrala Stockholm analyserades även hexaklorbensen (HCB) och polyklorerade bifenyler (PCB).

    Samtliga stationer har klassats med avseende på miljökvalitet för var och en av de metaller och organiska miljögifter som omfattas av de svenska bedömningsgrunderna för sediment i kust och hav. Med undantag för arsenik, kobolt och krom återfinns de högsta koncentrationerna i centrala Stockholm och ut till Oxdjupet samt in i Mälaren till Vårberg (vid Skärholmen). På samtliga dessa stationer faller miljöstatusen för Cd, Cu, Hg, Pb och Zn samt PAH, och HCB i klass 5 (mycket höga halter) med en avklingning mot Oxdjupet respektive Vårberg till klass 4 (hög halt). Samtliga stationer för PCB faller i klass 5. Klasserna 1-2 representerar stationer utspridda i den yttre skärgården utanför dessa gradienter. Endast kobolt (Co) uppträder enbart i de klasser som utgör den naturliga bakgrunden (klass 1) eller något högre (klass 2). Merparten av stationerna med avseende på As, Pb, Cr och Ni och i viss mån bly (Pb) ligger också i dessa två lägsta klasser 1-2.

    Den stationsvisa koncentrationsförändringen över tiden (dvs. mellan perioderna 1997-2001 och 2007) av respektive undersökt ämne/substans redovisas och illustreras med diagram. Med hjälp av medel- och medianvärdesförändringen för samma period ges en 􀀜 generell bild av utvecklingen för den miljökemiska statusen i bottnarna inom Stockholms läns kustavsnitt och östligaste delen av Mälaren.

    Medel- och medianvärdesförändringar av halterna för respektive undersökta ämnen har genomförts antingen för hela undersökningsområdet med eller utan data från centrala Stockholm (den s.k. Stockholms-Mälar-gradienten mellan Vårberg/Strömmenoch Oxdjupet) och för delområden som t.ex. centrala Stockholm, norra respektive södra skärgårdshavet. Detta då trenderna i många fall är helt olika i dessa områden för ett och samma ämne. Sannolikheten för de ovan beskrivna medelvärdesförändringarna har dessutom testas statistiskt med hjälp av s.k. t-test med (n-1) frihetsgrader för matchade datapar (dvs. data från samma stationer men härrörande från de två provtagningsperioderna 1997-2001 och 2007). För att klarlägga om förändringarna är reella har dessa ställts mot framtagna naturliga inhomogenitetsfaktorer för respektive ämne i sedimentet.

    En sammanställning över förändringen av medelvärdeskoncentrationen för några av de mest miljörelevanta ämnena och föreningarna i Stockholms läns kustområdes ytsediment (0-1 cm) mellan 1997-2001 och 2007 visas i nedanstående figur tillsammans med motsvarande förändringar med och utan Stockholm-Mälar-gradienten. Nedåtriktad pil betyder minskad halt och uppåtriktad pil ökad halt. Färgkodningen visar sannolikheten för beräknade förändringar. Av övriga 57 grundämnen som analyserats i sedimentet kan konstateras att under perioden 1997-2001 till 2007 har inom hela skärgårdshavet halten av t.ex. fosfor (P) ökat med 38 % och tenn (Sn) med 261 %. Koncentrationsökningen av fosfor är störst i Stockholm-Mälargradienten (79 %) och beror sannolikt på en ökad fastläggning av fosfor i sedimenten i de områden som fått bottnarna syresatta under 2000-talet.

    Även tenn uppvisar den största koncentrationsökningen (870 %) i Stockholm-Mälargradienten. Orsakerna till denna ökning är mer svårbedömd, men det är inte osannolikt att källan kan vara båtbottenfärger innehållande de numera förbjudna organiska tennföreningarna, t.ex tributyltenn (TBT). Att dessa föreningar användes efter förbuden har konstaterats i andra undersökningar, men framförallt kan orsaken vara att båtägare skrapat bort dessa färger på upptagningsplatser och ersatt dem med tillåten färg. Den bortskrapade färgen sköljs antingen genom spolning eller med regn (ytavrinning) ut i havet.

    Koncentrationen av uran (U) och wolfram (W) har ökat med 18 respektive 82 % i Stockholm-Mälar-gradienten. Resultaten tyder på att en källa, berggrundsbetingad eller antropogen finns i Mälaren respektive i centrala Stockholm.

    Överlagrat dessa förändringar ligger faktorer för inhomogenitet respektive fysiska omblandning (bioturbation) av sedimentet. Den förra faktorn vanligen mindre än 10% och den senare faktorn i genomsnitt 20 % på förändringar som ägt rum under en tioårsperiod respektive 35 % på förändringar som ägt rum under en femårsperiod i oxiderade miljöer. Faktorer som i flera fall är större än de med hög statistisk sannolikhet observerade genomsnittliga koncentrationsförändringarna utmed kusten. I fall med oxiderade bottenförhållanden krävs därför längre observationsperioder, dvs tre till fyra provtagningsomgångar, för att öka säkerheten i slutsatsen över respektive trend. I sediment från anoxiska, dvs miljöer med syrebrist, är inhomogenitetsfaktorn mycket låg och bioturbation saknas. De är den senare typen av bottnar som provtogs 1997-2001 och som valts ut för 2007 års provtagningar.

    Under senare år har dock en med ballastvatten nyligen invandrad, s.k. främmande art, av havsborstmask (Marenselleria neglecta) invaderat Östersjöns bottnar. Arten kan existera i bottnar med syrebrist (hypoxia; <2 ml syre per liter vatten) och därmed åstadkomma bioturberade ytsediment. Ett förhållande som med röntgenteknik observerats i flera av de sedimentkärnor som provtogs 2007. Detta medför att det föreligger en viss osäkerhet i de observerade trenderna.

    En säkrare utvecklingstrend, vad avser de olika undersökta ämnena och organiska substanserna, kan därför först erhållas efter ytterligare en till två provtagningsomgångar åtskilda med ett intervall som medger att minst 1-cm nytt sediment ackumulerats på botten sedan den föregående provtagningen. För att utreda provtagningsintervallet har antalet tunna skikt (laminae) räknats och mätts i den radiografiska bilden på respektive sedimentkärna. Beräkningen förutsätter att ett laminae motsvarar ett års ackumulation av sediment.

    Ackumulationshastigheten har även beräknats genom att mäta aktiviteten för isotopen 137Cs (cesium). Isotopen 137Cs förekommer inte naturligt utan är en antropogent skapadprodukt som uppkommer i samband med kärnklyvningsprocesser. Med beaktande av isotopens 30-åriga halveringstid kan man med stor sannolikhet utgå ifrån att allt 137Cs som idag kan mätas i Östersjöns sediment härrör från Tjernobylolyckan i april 1986. Isotopens nedre gräns för sitt uppträdande i sedimentlagerföljden utgör därmed en s k ”markör” för året 1986. Baserat påvilket sedimentdjup detta sker och de antal år som föflutet mellan Tjernobylolyckan och provtagningsdatum kan ackumulationshastigheten beräknas.

    De två metoderna ger ett mycket samstämmigt resultat (r2 = 0,88), vilket medför att den beräknade ackumulationshastigheten för respektive station kan betraktas som säker.

    Det beräknade provtagningsintervallet varierar, beroende på ackumulationshastigheten på respektive station från knappt ett år till drygt tre år. Ett lämpligt provtagningsintervall för en fortsatt miljöövervakning av trenderna i antropogen belastning av metaller och organiska miljögifter är därför med lite säkerhetsmarginal fem år.

     

  • 11.
    Dahlgren, Stefan
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Sak, Jan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Inventering av vattenväxter: Kalkade sjöar och okalkade sjöar2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inledning

    Länsstyrelsen i Stockholms län har under en längre tid övervakat bottenfauna och vattenkemi

    i ett antal kalkade sjöar och sura referenssjöar. Den här undersökningen beskriver

    vattenvegetationens utbredning i tio av Länsstyrelsens övervakningssjöar. Av dessa

    tio är fem kalkade, fyra sura och en är en neutral referenssjö. Sjöarnas vegetation har

    systematiskt inventerats och kvantifierats på vattenväxter via taxeringslinjer. Taxeringslinjerna

    har sedan använts för att bygga upp vegetationskartor. Vattenkemi, morfometrisk

    data och uppgifter om tillrinningsområdet har också sammanställts och beräknats.

    Syfte

    Arbetet syftar till att på ett uppföljningsbart och objektivt sätt inventera och beskriva

    sjöarnas vegetation och morfometri.

    Vegetationen i sjöarna

    Artantalet varierade mellan 8-19 arter i de inventerade sjöarna. Artrikast var Vidsjön,

    Hampträsk och Långviksträsk med 19, 18 respektive 15 arter. Artfattigast var Stora

    Horssjön och Vidsjön (Få) med nio respektive åtta arter. Övervattensväxterna var i de

    flesta sjöar den artrikaste växtgruppen och varierade i antal mellan 3-11 arter. Flytbladv

    äxterna var i de flesta sjöar den artfattigaste växtgruppen och antalet varierade mellan

    0-4 arter. Artrikast var Vidsjön med fyra arter av flybladsväxter. Där påträffades, förutom

    de vanligt förekommande näckrosorna, även gäddnate och vattenpilört. Antalet undervattensv

    äxter var i vissa sjöar mycket lågt med 2-3 arter. Långviksträsk och Ällmora

    träsk avvek med sju respektive åtta arter.

    Vegetationens totala täckning varierade starkt mellan sjöarna. I två av sjöarna, Vidsjön

    (Få) och Stora Horssjön, var täckningsgraden extremt låg med tre och två procents täckning

    av sjöytan. I Vidsjön och Långträsk var täckningen som störst med 35 procent respektive

    39 procent. I de övriga sjöarna varierade täckningen av sjöytan mellan 13-21

    procent.

    Övervattensväxterna täckte störst ytor i Svulten, Hampträsk och Vidsjön. Den relativa

    tätheten var också störst i dessa sjöar. I Stora Alsjön och Vidsjön var flytbladsväxternas

    utbredning särskilt markant medan de i Svartträsk och Stora Horsjön endast täckte en

    liten del av sjöytan. I Vidsjön (Få) saknades flytbladsväxter helt. Gul och vit näckros

    var de flytbladsväxter som var vanligast förekommande och oftast de arter som täckte

    störst ytor. I Svulten var den dominerade flytbladsväxten gäddnate.

    Undervattensvegetationen täckte stora ytor i Ällmora träsk, Långträsk, Svartträsk och

    Vidsjön. I dessa sjöar samt i Långviksträsk fanns bottenliggande cyanbakteriemattor

    som täckte stora områden. I Ällmora träsk täckte också hårslinga relativt stora områden.

    I Vidsjön (Få) var inslaget av löktåg markant. I Svulten, Stora Alsjön och Stora Horssj

    ön förekom endast vitmossa, näckmossa och alger under vattnet.

    Vegetationens djuputbredning varierade mycket. Vidsjön (Få) och Ällmora träsk distanserade

    sig tydligt från de övriga med en djuputbredning på 7,3 respektive 5,5 meter.

    Vegetationen i Stora Alsjön hade den minsta djuputbredningen, endast två meter.

    Slutsats

    Övervattensväxter och flytbladsväxter förekom rikligt i de flesta sjöarna. Övervattensv

    äxterna var genomgående den artrikaste växtgruppen. Floran av undervattensväxter var

    artfattig i samtliga sjöar utom i Långviksträsk och Ällmora träsk. De submersa makrofyter

    som påträffades i den här inventeringen var långnate, löktåg, hårslinga, hästsvans,

    notblomster, vattenbläddra och dvärgbläddra samt kransalgerna

    Nitella opaca och Chara

    delicatula

    . Undervattenslevande mossor i sjöarna var vitmossa och näckmossa. Bottenliggande

    mattbildande Cyanobakterier, förmodligen tillhörande släktet

    Phormidium

    spp

    växte i de humösa näringsfattiga sjöarna. Även rödalger av släktet Batrachospermum

    spp

    var vanliga.

    Förutom de kalkningsrelaterade vattenkemiska skillnaderna mellan sjögrupperna skiljer

    sig de kalkade och sura sjöarna från varandra morfometrisk. Kvalitativa skillnader i vegetationens

    utredning verkar bero på de morfometriska skillnaderna.

    Vissa kvalitativa skillnader mellan de sura och kalkade sjöarna kan tolkas som effekter

    av försurning och kalkning. De amfibiska, koldioxidassimilerande växterna vattenbläddra,

    dvärgbläddra och undervattensformen av hästsvans påträffades endast i sura sjöar

    och dessa arter missgynnas förmodligen av kalkning.

    Hårslinga och kransalgen

    Nitella opaca påträffades endast i sjöar med hög alkalinitet

    och dessa arter gynnas förmodligen av kalkning. Löktåg påträffades i både kalkade och

    sura sjöar. I Vidsjön (Få) dominerades vegetationen av denna art vilket förmodligen är

    en kalkningseffekt.

    De inventerade sjöarna

    Sjö 1, Svulten

    Svulten är en sex hektar stor sjö som ligger i Vallentuna kommun. Sjön är endast 2,6

    meter djup och har så klart vatten att man ser botten i hela sjön. Tillrinningsområdet är

    relativt litet och består av skog. Vegetationen i sjön dominerades av gäddnate, sjöfräken

    och trådstarr. Andra vanliga till relativt vanliga arter var vass säv, gul och vit näckros,

    flaskstarr och blåstarr. Vegetationen täckte nästan 13 procent av sjöytan. Sammanlagt

    tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

    Sjö 2, Stora Alsjön

    Stora Alsjön är nio hektar stor och ligger i Södertälje kommun. Sjön har ett stort maxdjup,

    7,3 meter. Siktdjupet är dåligt, 1,3 meter och vattenvegetation fanns nästan bara i

    de grunda vikarna. Tillrinningsområdet är ganska stort i förhållande till sjöns yta och

    består av ungefär lika stora delar skog och våtmark. Vegetationen i sjön dominerades av

    vit näckros, vitmossa och sjöfräken. Näckmossa och gäddnate, gul näckros och trådformiga

    grönalger var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var endast två meter

    men växtligheten var tät i de vegetationsklädda vikarna och vegetationens totala täck

    ningsgrad var 21 procent av sjöytan. Sammanlagt elva arter påträffades längs taxeringslinjerna.

    Sjö 3, Långviksträsk

    Långviksträsk är en sex hektar stor sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun. Sjön är

    nästan fem meter djup. Siktdjupet är dåligt, endast två meter. Tillrinningsområdet är relativt

    stort och består till största del av skog men också av en del våtmark. Vegetationen

    i sjön dominerades av gul näckros, vit näckros, sjöfräken och en bottenliggande cyanobakteriematta.

    Vitmossa, näckmossa och bunkestarr var också vanliga arter. Vegetationens

    djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt med den mattbildande

    cyanobakterien. Vegetationen täckte totalt 16 procent av sjöytan. Sammanlagt 15

    arter påträffades längs taxeringslinjerna. Undervattensvegetationen var, i förhållande till

    de andra sura referenssjöarna, artrik. Dvärgbläddra och hästsvans förekom bara här.

    Sjö 4, Hampträsk

    Hampträsk är en sex hektar stor neutral referenssjö som ligger i Värmdö kommun. Sjön

    är 4,7 meter djup och har relativt klart vatten, siktdjup 3,1 meter. Tillrinningsområdet är

    ganska litet och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer.

    Vegetationen i sjön dominerades av gul näckros, vass, vitmossa och gäddnate. Vattenkl

    över, smalkaveldun, trådformiga grönalger och kransalgerna

    Chara delicatula och Nitella

    opaca

    var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegetationen

    avslutades nedåt av gul näckros som växte gles med undervattensblad i de djupare

    delarna av sjön. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent av sjöytan. Sammanlagt

    18 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

    Sjö 5, Vidsjön

    Vidsjön är en åtta hektar stor sur referenssjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

    Sjön är 4,8 meter djup och har måttligt siktdjup, 2,6 meter. Tillrinningsområdet är ganska

    stort och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer. Vegetationen

    i sjön dominerades av bottenliggande cyanobakteriemattor, vit och gul näckros

    samt säv. Trådstarr, flaskstarr, vitmossa, gäddnate och löktåg är också vanliga till ganska

    vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegetationen

    avslutades nedåt av den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationen totala täckning

    i sjön var 35 procent av sjöytan. Sammanlagt 19 arter påträffades längs taxeringslinjerna

    och utöver dessa växte också igelknopp i sjön. Både övervattens- och flybladsvegetationen

    var här mycket artrik.

    Sjö 6, Vidsjön (Få)

    Vidsjön är en liten sjö, 2,3 ha, som ligger på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Sjön är

    djup, 7,3 m, med brant sluttande botten. Vattnet är klart, med 4,7 meters siktdjup. Sjön

    har tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1986. Tillrinningsområdet är litet i förh

    ållande till sjöyta och domineras av skog. Vegetationen i sjön avvek markant från den i

    de övriga sjöarna och hela bottenarean var beväxt. Ingen flytbladsvegetation förekom och

    övervattensvegetationen var mycket gles. Undervattensvegetationen, som också var

    mycket glest, dominerades av en art, löktåg. Vegetationens totala täckningsgrad i sjön var

    mycket låg, drygt 3/5 av sjöytan. Endast åtta arter påträffades längs taxeringslinjerna.

    12

    Sjö 7, Långträsk

    Långträsk är en tre hektar stor kalkad sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

    Långträsk har tidigare varit försurad men har idag en god buffertkapacitet. Sjön är 3,9

    meter djup. Siktdjupet är dåligt, 1,6 meter. Tillrinningsområdet är stort och domineras

    av skog. Vegetationen i sjön dominerades i hög grad av bottenliggande cyanobakteriemattor.

    Vit näckros, trådformiga grönalger, flaskstarr och kråkklöver var i förhållande

    till de andra arterna vanliga men hade en ganska liten utbredning mätt i procent av sjö-

    ytan. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av

    den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 39

    procent av sjöytan, men kärlväxternas, kransalgernas och vattenmossornas del av täckningen

    var liten. Sammanlagt 14 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

    Sjö 8, Svartträsk

    Svartträsk är en fem hektar stor sjö på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Svartträsk har

    tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är 7,3 meter och sikten är

    dålig, siktdjup 1,5 meter. Tillrinningsområdet är ganska litet. Vegetationen i sjön dominerades

    av bottenliggande cyanobakteriemattor. Sjöfräken, smalkaveldun och trådformiga

    grönalger var i förhållande till de andra arterna vanliga men hade en ganska låg

    täckningsgrad. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och avslutades nedåt av den

    bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent

    av sjöytan. Tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

    Sjö 9, Stora Horssjön

    Stora Horssjön är en fem hektar stor sjö i Södertälje kommun. Sjön var tidigare försurad

    men har kalkats sedan 1985. Maxdjupet är 5,5 meter. Sikten i sjön är dålig, siktdjup 1,5

    meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största delen av skog samt till

    en mindre del av våtmark. De dominerande växterna i sjön var gul näckros, näckmossa

    och notblomster men ingen av dessa arterna hade någon större täckningsgrad i sjön och

    vegetationens totala täckning i sjön var mycket låg, drygt två procent av sjöytan. Vegetationens

    djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av näckmossa.

    Endast nio arter påträffades längs taxeringslinjerna.

    Sjö 10, Ällmora träsk

    Ällmora träsk är en nio hektar stor sjö i Tyresö kommun. Sjön har tidigare varit försurad

    men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är nästan åtta meter. Sikten i sjön är god med

    ett siktdjup på 3,2 meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största del

    av skog och till mindre delar av samhälle och väg samt våtmark. Vegetationen i Ällmora

    träsk dominerades av en bottenliggande cyanobakteriematta, hårslinga, gul och vit

    näckros. Vass och sjöfräken var också vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning

    var 5,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av cyanobakteriemattan. Vegetationens

    totala täckning i sjön var 19 procent av sjöytan. Sammanlagt 14 arter påträffades

    längs taxeringslinjerna.

  • 12.
    Duberg, Jon
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Ericson, Ylva
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Faktablad - Resultat från övervakningen av kustfisk 2017:1. Lagnö (Egentliga Östersjön) 2002-20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]
    • Fångsterna under provfisket 2016 skiljer sig en del från tidigare år. Till exempel var den trofiska novån den lägsta och diversitetsindexet var det högsta som uppmätts sedan provfisket startade 2002. Detta kan förklaras av en ökad fångst av arter som inte är rovfiskar, främst abborre som är den dominerande rovfisken i Lagnö.
    • Fångsten av karpfisk, framför allt mört, var också jämförelsevis hög i 2016 års fiske. Under 2015 och 2016 var fångsten karpfiskar för första gången, sedan provfisket i Lagnö inleddes 2002, högre än fångsten av abborre. Orsaken till detta kan vara en kombination av gynnsamma förhållanden för karpfisken (t.ex. nääringsbelastning och minskat predationstryck från rovfisk och möjligen mindre gynnsamma förhållanden för abborren såsom högt fisketryck (framförallt från fritidsfiske) i kombination med en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv och hög exploatering av lek och uppväxthabitat i Lagnös närområde.
    • Fångsten av stora individer (> 30 cm) har minskat över tid sedan provfisket startade. 2016 fångades det lägsta antalet abborar sedan provfisket inleddes 2002. Vad detta beror på är oklart men kan möjligen kopplas till ökat fisketryck och/eller en ökad naturlig dödlighet.
    • Totalfångsten visar en positiv trend samtidit som antalet fångade arter per år visar en negativ trend, samverkan av dessa trender bidrar till ett ökat diversitetsindex och minskat trofiskt index.
    • De arter där det ses förändringar sedan provfisket startade är strömming och tånglake som visar ökande trender, samt björkna och gädda som visar nedåtgående trender.
    • Två arter som finns på Artdatabankens rödlista har fångats i provfisket; torsk och vimma.
    • Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom havsmiljödirektivet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen längs Sveriges kuster. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Lagnö nå upp till god miljöstatus för abborre och rovfisk, men inte för karpfisk som ligger på en för hög nivå.
    • Sammanfattningsvis är det värt att notera att om den utveckling vi ser i Lagnö (med färre stora fiskar, färre stora rovfiskar som gädda och gös, ökade nivåer av karpfisk samt färre arter i fångsten) fortsätter så är det oroande och det är en förändring som inte är önskvärd.
  • 13.
    Duberg, Jon
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Landfors, Fredrik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Ericson, Ylva
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Faktablad - Resultat från övervakningen av kustfisk 2017:2. Vaxholm (Egentliga Östersjön) 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]
    • I Vaxholm uppmättes något högre medeltemperatur samt lägre siktdjup och salthalt jämfört med närliggande provfiskestationerna i Lagnö. Det lägre siktdjupet indikerar att Vaxholm kan vara mer påverkat av övergödning än Lagnö.
    • Sammanlagt fångades 13 arter under provfisket 2016. Mört är den vanligaste arten i fångsten (43 procent), följt av abborre, strömming, gers och braxen.
    • Fångsten av stora individer (> 30 cm) domineras av braxen och abborre men även gös och sik förekommer i fångsten. Under provfisket 2016 fångades mer än tre gånger så många stora abborrar (25 cm och över) mot vad som fångades i det närliggande provfiskeområdet Lagnö under 2016. Även fångsterna av gös över 30 respektive 40 cm var högre än i Lagnö.
    • Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var 28,9 individer per ansträngning vilket är högt jämfört med det närliggande provfiskeområdet i Lagnö.
    • 2016 är första året som provfiske utförs i Vaxholm och med anledning av detta är det svårt att dra några slutsatser om fisksamhällets struktur och funktion. Överlag är det dock inga stora avvikelser jämfört med närliggande områden frånsett den höga andelen mört, vilket kan bero på att området runt Vaxholm är näringsrikt. Intressant är även att det fångades förhållandevis mycket stor abborre, detta trots att området är mycket populärt för fritidsfiske.
  • 14.
    Eneroth, Kristina
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. SLB-analys, Miljöförvaltningen Stockholm.
    Kvävedeposition i Stockholm län år 2015: JÄMFÖRELSE MELLAN MODELLERAT KVÄVENEDFALL OCH MÄTNINGAR AV KVÄVE I MOSSA2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har SLB-analys beräknat deposition av kväve i Stockholms län år 2015. Den beräknade depositionen av kväve har jämförs med uppmätta halter av kväve i mossa. Provtagning i mossa har genomförs under år 2015 på totalt 52 lokaler i Stockholm län av IVL Svenska Miljöinstitutet AB.

    Modellberäknat kvävenedfall år 2015

    Luftburet kväve består i huvudsak av nitratkväve (NO3-N) och ammoniumkväve (NH4-N). Utsläpp från vägtrafiken är den dominerande källan till NO3-N i Stockholms län. Utsläppen av NH4-N härrör framförallt från vägtrafik, energisektorn, jordbruk samt avlopp och avfall.

    Det totala nedfallet av kväve omfattar såväl torrt som vått nedfall. Våtdeposition innebär att NO3-N och NH4-N i luften deponeras via nederbörden efter urtvättning av regn och moln, medan torrdeposition avser de föroreningar som fastnar på exempelvis trädkronor och sköljs ned med nederbörden. Beräkningarna av torrdeposition av NO3-N har gjorts med hjälp av SMHI-Airviro gaussmodell, medan de torra nedfallet av NH4-N har hämtats från beräkningar gjorda av SMHI med MATCH Sverige-systemet. Även beräknad våtdeposition (NO3-N och NH4-N) baseras på MATCH-modellen.

    Modellberäkningarna med MATCH visar att det högsta bidraget från våtdeposition förekommer i de sydvästra delarna av länet, för att sedan avta mot nordost. Vad gäller den beräknade torrdepositionen av NO3-N är den som störst i centrala delarna av Stockholm och längs med de stora vägarna, d v s där utsläppen är som störst. Utsläppen från NH4-N är till stor del lokaliserad till jordbruksområden, och MATCH-modellen beräknar det högsta torra nedfallet av NH4-N i sydvästra delen av länet.

    Den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve för Sveriges barrskogar ligger på 5 kg N per hektar och år. Denna gräns överskrids i stora delar av länet. I medeltal är depositionen på landyta ca 6 kg kväve per hektar och år. På vattenyta (hav och sjöar) deponeras i medeltal ca 4 kg kväve per hektar och år. Deposition över 10 kg per hektar förekommer i de centrala delarna av Stockholm och längs de mest trafikerade vägarna. Den totala depositionen inom Stockholms län år 2015 är beräknad till ca 6 900 ton kväve, varav ca 4 000 ton deponeras på land och ca 2 900 ton på vattenyta. Torrdepositionen står för drygt 40 % av den totala depositionen i länet.

    Både beräkningarna med SMHI-Airviro gaussmodell och SMHI Sverige-systemet är behäftade med stora osäkerheter. För att minska dessa osäkerheter har den modellerade depositionen jämförts med uppmätt deposition vid stationer inom Krondroppsnätet samt Stockholm Stads mätstation vid Kanaanbadet i Stockholm.

    Jämförelse mellan modellerat kvävenedfall och uppmätt kväve i mossa

    Det modellerade kvävenedfallet jämfördes även med resultat från provtagning av kväve i mossa i Stockholm län år 2015. Resultaten från provtagning i mossa fås som mg N per kg mossa alternativt som viktprocent kväve i mossan. För att kunna jämföra mossmätningarna med modellerat kvävenedfall räknades viktprocent kväve om till kg N/ha/år enligt Harmens et al., 2011: kväveinnehåll i mossa (%) = 0,62 + 0,067 * kvävenedfall (kg/ha/år). Denna metod innehåller stora osäkerheter. Jämförelsen visade på låg korrelation mellan modellberäknad totaldeposition av kväve och uppskattad uppmätt kväveinnehåll i mossa. Jämfört med mossmätningarna visade modellberäkningarna i vissa fall lägre, och vissa fall högre nedfall av kväve.

  • 15.
    Fränstam, Tobias
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund.
    Standardiserat nätprovfiske i Orlången: En provfiskerapport utförd av Sportfiskarna åt Länsstyrelsen i Stockholms län2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Följande rapport redovisar resultat från ett standardiserat nätprovfiske i Orlången med sjöprovfiskenät. Provfisket beskriver Orlångens fisksamhälle och gör en miljökvalitetsbedömning av provfiskeresultatet.

    Provfisket visade att Orlången har en hög fångst per ansträngning i näten och ett fiskbestånd som domineras av mörtfiskar. Den sammanvägda bedömningen av provfisket är att Orlången är övergödd och är den sjö i Tyresåsystemet med högst inrapporterad totalvikt vid provfiske. Vid årets provfiske erhöll Orlången måttlig ekologisk status enligt miljökvalitetsbedömningen EQR8. Klassificeringen av ekologisk status bedöms vara korrekt skattad.

    Orlången ingår i Länsstyrelsens miljöövervakningsprogram och är en så kallad trendsjö. Det innebär att ett försök görs att allsidigt belysa sjöns miljötillstånd med hjälp av olika provtagningar och att dessa görs regelbundet så att trender kan följas. Vad gäller provfiske så ska sjön provfiskas minst en gång vart sjätte år enligt nuvarande miljöövervakningsprogram.

  • 16.
    Georgelis, Antonios
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Centrum för arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting.
    Eriksson, Charlotta
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Centrum för arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting.
    Miljöhälsorapport Stockholms län 20172017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    STOCKHOLMS LÄN VÄXER så det knakar. Fram till år 2050 kommer invånarantalet öka till över 3 miljoner personer. För att möta denna ökning krävs stora satsningar på fler bostäder, ny infrastruktur och utökad service, till exempel i form av förskolor och skolor, vårdinrättningar och handel. Samtidigt finns en vision för Stockholmsregionen att stärka hållbarheten med människan i centrum och förbättra regionens miljö och invånarnas hälsa. Frågan är – Hur ska det gå ihop? I Miljöhälsorapport Stockholms län 2017 beskriver vi hur invånarnas hälsa påverkas av omgivningsmiljön i Stockholms län. Vi lyfter fram trender i befolkningens miljörelaterade hälsa och pekar på utmaningar som vi kommer att behöva hantera under de närmsta decennierna.

    Miljöhälsorapport Stockholms län 2017 är den sjätte i ordningen och den fjärde som handlar om den vuxna befolkningen. Bakom rapporten står Enheten för miljömedicin vid Centrum för arbets- och miljömedicin, Stockholms län landsting. Landstinget ansvarar tillsammans med Länsstyrelsen och kommunerna i Stockholm för att ta fram gemensamma strategier och planera för en god miljörelaterad hälsa i länet. I detta arbete är Miljöhälsorapporterna viktiga underlag. Människors hälsa kan ses både som en förutsättning och ett mål för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Goda levnadsvillkor skapar en välmående befolkning som i sin tur skapar en stark och konkurrenskraftig region, vilket ger förutsättningar för välstånd och tillväxt.

    Hur är levnadsmiljön i Stockholm?

    Levnadsmiljön i Stockholms län är generellt sett mycket god. Grundläggande förutsättningar såsom rent vatten, frisk luft, giftfri mat, fungerande samhällsfunktioner, god bostadsstandard och säkra produkter är i mångt och mycket uppfyllda. Regionen har också en stor andel gröna områden och vatten som har viktiga natur- och kulturvärden och ger möjlighet till fysisk aktivitet och rekreation. Samtidigt finns det fortfarande många faktorer i omgivningen som utgör risker mot hälsa och välbefinnande.

    Föroreningar från transporter är vanliga, främst i form av partiklar och avgaser. Trafiken är också en stor källa till buller. Personer som bor nära större vägar, trafikleder, järnvägar och flygplatser är de som är mest utsatta. Därtill kommer föroreningar från industrier och annan verksamhet, till exempel miljögifter som kan ansamlas i mark och urlakas till vattnet. Enligt uppgifter från Länsstyrelsen pekas 11 300 områden i länet ut som misstänkt förorenade. Att känna till var dessa områden finns har avgörande betydelse för var vi bör lokalisera nya bostäder, förskolor, skolor, vårdinrättningar etc. och för att undvika att människor utsätts för farliga ämnen.

    Andra källor till miljöfarliga ämnen i vår omgivning är dricksvatten, livsmedel (till exempel fisk, frukt och grönsaker), konsumentprodukter (textilier, rengöringsmedel, målarfärg, hårfärgningsmedel etc.) samt kosmetika och hygienprodukter (schampo, hudkräm, deodorant, parfym etc.). Det finns också hälsorisker kopplat till inomhusmiljön. Bland annat har damm i inomhusmiljön visat sig bidra till en stor del av vår exponering för kemikalier, i synnerhet för barn som oftare vistas på golvet. Andra problem relaterade till inomhusmiljön är miljötobaksrök, buller, fukt, mögel, kvalster, lukt, dålig luftkvalitet och kemiska emissioner. Dessa kan till exempel ge upphov till astma- och luftvägsbesvär och allergiska besvär från ögon, näsa och hals.

    Något som också påverkar levnadsmiljön i Stockholms län är förändringarna i klimatet. Klimatforskare spår bland annat att vi kommer få fler värmeböljor och perioder med torka, ökad nederbörd och en längre vegetationsperiod. Hälsoeffekter som kan uppstå till följd av klimatförändringarna är till exempel att fler personer dör på grund av värme (främst äldre personer), ökad smittspridning (borrelia, TBE med mera) och att fler personer drabbas av pollenallergi.

    Vilka trender ser vi?

    Luftkvalitet

    Luftkvaliteten utomhus i Stockholms län har förbättrats kraftigt. Miljökvalitetsnormerna för partiklar (PM10 och PM2,5) klaras i större delen av Stockholms län. Områden där normerna överskrids är längs de större vägarna (till exempel E4 och E18) och längs vägar i tätorter med bebyggelse på båda sidor. Sot och ultrafina partiklar har minskat kraftigt och ligger på rekordlåga halter. Däremot har de senare årens ökande andel av dieseldrivna personbilar och lätta lastbilar gjort att haltminskningen av kvävedioxid, NO2, har planat ut. År 2016 överskreds miljökvalitetsmålet för NO2 vid alla Stockholms stads mätstationer i gatumiljö. Totalt uppskattas 142 000 personer (6,5 procent) i Stockholms län vara utsatta för halter av PM10 som överstiger riktvärdet i miljömålet Frisk luft och 61 000 personer (2,8 procent) beräknas vara utsatta för halter av kvävedioxid (NO2) som överstiger riktvärdet.

    Luftföroreningar kan orsaka, bidra till eller förvärra sjukdomar och även påverka dödligheten hos befolkningen. De flesta påverkas marginellt men eftersom en så stor andel av befolkningen utsätts blir den sammantagna effekten på folkhälsan stor. Beräkningar visar att luftföroreningar förkortar Stockholmarnas livslängd med så mycket som 9 månader. Om luftkvaliteten förbättras skulle medellivslängden öka redan inom några år.

    Resultat från MHE 15 visar att de flesta (över 90 procent) av invånarna i Stockholms län uppger att luftkvaliteten utanför bostaden är bra, mycket bra eller acceptabel. En viss andel (7,3 procent) rapporterar dock att luftkvaliteten är dålig eller mycket dålig. Den enskilt största orsaken till besvär av luftföroreningar i och i närheten av bostaden är avgaser från vägtrafiken. Avgaser besvärar över 8 procent av befolkningen i länet. Som i undersökningen från 2007 är det oftast de som bor i Stockholms storstadskommuner Stockholm, Solna och Sundbybergs stad som besväras av bilavgaser. Högst andel besvärade finns i Stockholms innerstad, i stadsdelarna Norrmalm/Östermalm/Gamla Stan (17 procent) och Södermalm/Enskede (14 procent).

    Buller

    Nationellt sett är andelen som utsätts för trafikbuller som överstiger Världshälsoorganisationens (WHO) riktvärde för hur hög ljudnivån får vara utomhus vid fasad cirka 20 procent. För Stockholms län saknas detaljerade uppgifter om hur stor andel av befolkningen som utsätts för hälsoskadliga bullernivåer, men andelen är sannolikt något högre än för Sverige totalt. MHE 15 visar att 438 000 personer (28 procent) av de svarande i Stockholms län har något bostadsfönster mot en större gata/trafikled, järnväg (inklusive tunnelbana, spårvagn etc.) eller industri. Mest utsatta är personer som bor i flerbostadshus där 35 procent har fönster mot bullerutsatt sida jämfört med 16 procent bland de som bor i småhus.

    Vanliga besvär som orsakas av buller bland invånarna i Stockholms län är allmän störning, störning av vila, avkoppling och sömn samt försämrad talförståelse och kommunikation. Baserat på resultaten från MHE 15 beräknas att cirka 172 000 personer (11 procent) i Stockholms län är mycket eller väldigtmycket störda av trafikbuller. Motsvarande antal 2007 var drygt 174 000 (cirka 13 procent). Antalet som dagligen eller varje vecka året runt lider av sömnproblem kopplat till trafikbuller beräknas till totalt 70 000 personer (4,6 procent). Att så många personer besväras eller har problem att sova på grund av buller är oroande eftersom detta kan leda till sämre hälsa och livskvalitet.

    Klimatförändringar och grönstruktur

    I Stockholmsregionen förväntar vi oss att årsmedeltemperaturen kommer att ha ökat med cirka 3–5° C vid det kommande sekelskiftet. Under samma period tros vegetationsperiodens, det vill säga den gröna periodens, längd öka med cirka 60–100 dagar och medelnederbörden/år med 20–30 procent. Värmeböljor kan leda till hälsoproblem och ökat antal dödsfall bland känsliga personer. Med dagens klimatanpassning beräknas antalet personer som dör på grund av värmen öka med över 300 procent de närmaste 30 åren, från 42 till 142 fall per år. Risken för att infektionssjukdomar sprider sig i dricks-, bevattnings- och badvatten förväntas öka, både på grund av att det blir varmare och på grund av ökad nederbörd. Pollensäsongen har också blivit längre totalt sett och påverkar personer med pollenallergi under en större del av året. Resultaten från MHE 15 visar att andelen med pollenallergi har ökat från 30 procent 2007 till 35 procent 2015.

    De gröna ytorna i länet har många positiva effekter som kan motverka och mildra effekterna av klimatförändringarna. Bland annat kan de motverka att det uppstår urbana värmeöar som ger höga inomhustemperaturer under värmeböljor och minska risken för översvämningar genom ökad avrinning och genom att ta upp regnvatten. De kan också öka lagring och bindning av koldioxid och filtrera ut andra luftföroreningar. Andra fördelar med grönstruktur i stadsmiljö är att de har många positiva effekter på människors hälsa, bland annat genom att stimulera till fysisk aktivitet och återhämtning.

    Enligt resultat från MHE 15 har över 96 procent av befolkningen i Stockholms län ett grönområde, definierat som park, skog eller friluftsområde, inom gångavstånd från sin bostad. Trots det finns det stora skillnader mellan hur ofta olika grupper av befolkningen besöker ett grönområde.

    UV-strålning

    Människor utsätts för ultraviolett (UV) ljus från solen och från solarier. UV-ljus kan orsaka en rad negativa hälsoeffekter och bland annat leda till hudcancer. Enligt MHE 15 anger nästan 50 procent av länets befolkning att de bränt sig i solen någon gång under de senaste 12 månaderna. Detta är en minskning sedan 2007 då 61 procent angav att de bränt sig. Även andelen som solar i solarier har minskat, från 14 procent 2007 till 7,6 procent 2015. Trots detta ökar fortfarande antalet fall av de allvarligaste cancerformerna, malignt melanom och skivepitelcancer, i Stockholms län. Beräkningar visar att antalet fall av malignt melanom kommer att öka med 42 procent i regionen fram till år 2025 om den nuvarande ökningstakten fortsätter.

    Kemikalier och andra miljöföroreningar

    Utsläppen av hälsoskadliga kemikalier eller så kallade miljögifter har förändrats över tid. I de flesta fall har man lyckats begränsa stora lokala utsläpp från exempelvis industriell verksamhet. Istället har andra källor, som konsumtionsvaror, fått större betydelse. Idag sprids kemikalierna bland annat via textilier, byggnadsmaterial, elektronik och hygienprodukter men också via dricksvatten och livsmedel. Miljön i Stockholms län belastas mer än andra regioner i landet av olika kemikalier och miljögifter på grund av den stora befolkningen, vilket leder till större mängder konsumtionsvaror, avfall, transporter och annan miljöstörande verksamhet. Dagens miljöproblem orsakas också av sådant som skedde för många år sedan. I Stockholms län finns cirka 11 300 identifierade områden med mark som kan vara förorenad.

    Resultat från MHE 15 visar att merparten (cirka 95 procent) av invånarna i Stockholms län i huvudsak dricker kommunalt vatten som är av mycket god kvalitet. Allt fler handlar också ekologiska livsmedel i stor utsträckning (från 18 procent 2007 till 33 procent 2015). En betydande andel av Stockholms läns befolkning uppger att de är överkänsliga eller allergiska mot olika konsumtionsartiklar som kommer i kontakt med huden. Bland annat rapporterar 16 procent nickelallergi och 13 procent överkänslighet eller allergi mot rengörings-, tvätt- och diskmedel.

    Miljötobaksrök

    Tobaksrök består av mer än 4 000 giftiga eller irriterande ämnen som vid förbränning frisätts i form av gaser eller partiklar. Exponering för miljötobaksrök, också kallat passiv rökning, har visat sig kunna orsaka, bidra till eller förvärra sjukdomar hos både barn och vuxna. Förekomsten av tobaksrökning har minskat över tid och Sverige tillhör de länder som har lägst andel rökare. Detta innebär också att allt färre personer utsätts för miljötobaksrök.

    MHE 15 visar att 3,4 procent av länets vuxna befolkning dagligen utsätts för miljötobaksrök i bostaden, på arbetet, eller på annan plats. Det är en minskning jämfört med resultaten från år 2007 då motsvarande andel var 8,3 procent. Andelen som utsätts för miljötobaksrök skiljer sig dock avsevärt mellan olika utbildningsgrupper och det är de lågutbildade som är mest utsatta, 6,1 procent bland personer med grundskoleutbildning jämfört med 1,5 procent bland högskoleutbildade.

    Inomhusmiljö

    Med inomhusmiljö menas i allmänhet de miljöfaktorer som påverkar oss när vi vistas i byggnader, som bostäder, arbetsplatser och fritidslokaler. Hit hör till exempel luftkvalitet, buller, fukt, mögel, kvalster och avgivning av kemiska ämnen. Att vistas i byggnader med fukt, mögel och kvalster har kopplats till ökade astma- och luftvägsbesvär och allergiska besvär från ögon, näsa och hals.

    I Stockholms län uppger 19 procent av befolkningen att det finns fukt och mögel i deras bostad, vilket kan jämföras med 18 procent år 2007. Andelen är högst (26 procent) i bostäder byggda under åren 1941–1960. Rapporteringen är starkt kopplat till boendeform, med högre andel i hyresrätter än i bostadsrätter och småhus. Totalt uppger 7,7 procent av befolkningen i Stockholms län hälsoeffekter i form av ögon-, näs- eller luftvägssymptom minst en gång i veckan relaterade till inomhusmiljön i bostaden. Lika stor andel uppger symptom som relateras till inomhusmiljön på arbetet eller i skolan (7,5 procent). I båda fallen har andelen ökat sedan 2007 (5,3 respektive 5,6 procent).

    Allergi och annan överkänslighet i luftvägar och hud

    Allergi och annan överkänslighet är ett sammanfattande begrepp för flera sjukdomstillstånd där besvär från luftrör, näsa, ögon, hud och mag-tarmkanal ingår. Besvär från dessa organ är vanliga och omfattar bland annat astma, kronisk luftrörskatarr och obstruktiv lungsjukdom (KOL), allergisk och vasomotorisk snuva och eksem. Totalt anger nästan hälften av invånarna i Stockholms län att de är allergiska eller känsliga mot olika allergiframkallande ämnen, som pollen, pälsdjur, mögel, kvalster eller födoämnen. Orsakerna till allergi och annan överkänslighet är till viss del fortfarande okända men troligtvis spelar både ärftlighet och faktorer i miljön en stor roll. Miljöfaktorer kan också utlösa och försämra symptom hos en person som redan har allergisjukdom.

    Totalt har cirka 7 procent av den vuxna befolkningen i Stockholms län astma vilket är ungefär samma som vid undersökningen 2007. Både allergisk snuva och vasomotorisk snuva är vanliga och har ökat sedan den tidigare undersökningen. I Stockholms län rapporterar 27 procent allergiska näsbesvär och 18 procent uppger vasomotoriska näsbesvär. Vanligast av allergisjukdomarna är pollenallergi som ökat från 30procent 2007 till 35 procent 2015. Även pälsdjursallergierna har ökat (från 19 till 22 procent) liksom födoämnesallergierna bland kvinnor (från 16 till 18 procent). För allergi mot kvalster och mögel ses dock ingen ökning. Handeksem rapporteras av totalt 11 procent. Besvären ökar i synnerhet bland unga kvinnor (från 13 till 19 procent mellan 2007 och 2015).

    Miljö- och hälsorelaterad livskvalitet

    Överlag visar resultaten från MHE 15 att en majoritet (72 procent) av den vuxna befolkningen i Stockholms län skattar sin allmänna hälsa som god eller mycket god. Endast 5,7 procent bedömer hälsan som dålig eller mycket dålig. Det är dock färre som skattar sin hälsa som god i den nuvarande undersökningen jämfört med 2007 (76 procent). Resultaten visar också att det finns samband mellan besvär av olika miljöfaktorer och upplevd livskvalitet. Genomsnittlig upplevd livskvalitet på en så kallad visuell analog skala (VAS) mellan 0 och 100 (där 0 innebär sämst och 100 bäst livskvalitet) är 74,1. Lägst självskattad livskvalitet har de som är besvärade av fukt och mögel eller dålig luft inomhus (61,1 respektive 65,0 på VAS). Även sömnstörning till följd av trafikbuller har en tydlig koppling till en lägre självskattad livskvalitet (66,0 på VAS).

    Vilka är de främsta utmaningarna framöver?

    En av Stockholms läns främsta utmaningar när det kommer till den miljörelaterade hälsan handlar om föroreningar från transportsektorn. Sedan den 1 juli 2017 gäller höjda riktvärden för buller från väg- och spårtrafik utomhus vid bostäders fasad. Förändringen innebär att fler bostäder kommer att byggas nära större vägar/trafikleder och järnvägar som tidigare ansetts olämpliga ur bullersynpunkt. Med nuvarande riktvärden gäller att vid upp till 60 dBA generellt och 65 dBA för bostäder upp till 35 kvm behöver nyproducerade bostäder inte buller-anpassas genom tillgång till skyddad sida och planlösningar som tar hänsyn till det omgivande bullret. Hur förändringen kommer att inverka på Stockholmarnas hälsa på sikt går i dagsläget inte att säga. Det finns dock en klar risk att besvären och ohälsan till följd av trafikbuller kommer att öka. Det finns även risk för att den positiva utvecklingen gällande andelen som utsätts för luftföroreningar kan komma att brytas då de nya bostäderna byggs i lägen med höga halter av partiklar och avgaser.

    Vad gäller den befintliga bostadsmiljön finns flera utmaningar. Besvären från problem i inomhusmiljön tenderar att öka och många bostäder är i stort behov av renovering, i synnerhet bostäder byggda i de så kallade miljonprogramsområdena. En integrerad och trygg boendemiljö främjar hälsan och på motsatt sätt påverkar otrygga boendeförhållanden, trångboddhet eller en segregerad boendemiljö hälsan negativt. Trångboddhet var ett betydande problem i Sverige fram till 1970-talet men har nu åter börjat uppmärksammas. Stockholms län är den region med högst andel trångbodda, både i antal och procentuellt. Här behövs mer kunskap och kartläggning vad gäller medicinska konsekvenser av trångboddhet.

    Ytterligare en växande utmaning är hur vi i regionen ska anpassa oss till ett förändrat klimat. Olika klimatscenarion visar på en ökning av årsmedeltemperaturen med 3–5 grader i Stockholms län till nästa sekelskifte. Under samma tidsperiod räknar vi också med att antalet dagar med värmebölja kommer öka, att nederbörden ökar med 20–30 procent och att vegetationsperiodens längd ökar med 60–100 dagar. Sammantaget kommer klimatförändringarna att innebära stora påfrestningar på samhället och riskerar att leda till en rad negativa hälsoeffekter.

    Vad behöver vi göra?

    Stockholms län har goda möjligheter att skapa en hälsosam levnadsmiljö för sina invånare, under förutsättning att de resurser vi har utvecklas och tas om hand på rätt sätt. Redan idag görs många insatser i Stockholms län för att göra miljön mer hälsosam och för att ställa om till ett klimatsmart och hållbart samhälle, men många utmaningar kvarstår. För att klara befolkningsökningen krävs en god samhällsplanering. Nya bostäder behöver byggas så att de inte inverkar negativt på de boendes hälsa. Möjligheterna att åka kollektivt, gå eller cykla behöver förbättras så att antalet bilresor minskar. Omställning till fossilfria fordon och helt bilfria områden kan minska störningar och hälsoeffekter av buller och luftföroreningar. Parker och annan naturmark behöver skyddas och bevaras så att invånarna har tillgång till tysta och gröna miljöer som stimulerar till fysisk aktivitet och avkoppling. Det kommer också att behövas omfattande insatser för att motverka de effekter klimatförändringarna har på vår hälsa.

  • 17.
    Gunnarsson, Jonas
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Raymond, Caroline
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Fornander, Görel
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Cederwall, Hans
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Regional miljöövervakning avmjukbottenfauna i Stockholms skärgård 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    År 2007 startades ett regionalt-nationellt samordnat miljöövervakningsprogram för

    bottenfauna och sedimentkvalité i Östersjön. I Stockholms skärgård undersöks två

    områden för Länsstyrelsen i Stockholm, ett inre område i Svartlögafjärden och ett yttre

    område som omfattar Kobbfjärden samt delar av Ormskärsfjärden, Lökharfjärden och

    Gillögafjärden. Områdena benämns REG Svartlögafjärden och REG Kobbfjärden och

    bildar två kluster med 10 provtagningsstationer i varje kluster. Dessutom redovisas ett

    yttre klusterområde benämnt NAT Svenska Björn med 10 stationer, vilket undersöks i det

    nationella programmet för Naturvårdsverket. I denna rapport redovisas förändringen

    mellan och inom dessa områden under åren 2007, 2008 och 2009 i avseende bottenkvalité

    och ekologisk status. Två stationer (1006 i Kobbfjärden samt 1008 i Svartlögafjärden)

    redovisas med data från tidigare miljöövervakningsprogram för förändring av

    artsammansättning och dominans från 1980-talet.

    Biologisk mångfald (antal taxa) visade en återhämtning för Kobbfjärden från förra årets

    nedgång. Däremot för Svartlögafjärden observerades en fortsatt nedgående trend.

    Individtätheten per m

    2 visade en fortsatt uppgående trend i Kobbfjärden men även

    Svartlögafjärden visade en liten uppgång från förra årets minskning. Biomassan

    (g våtvikt) har däremot en nedgående trend i Kobbfjärden, vilket tillsammans med

    uppgående individtäthet kan tyda på ökad nykolonisering. Biomassan inom

    Svartlögafjärden visar på en uppgång från förra året och följer samma mönster som

    individtätheten, vilket kan tyda på en återkolonisering. En jämförelse av

    artsammansättning och individtäthet mellan åren visar att den stora ökningen av den

    introducerade havsborstmasken av släktet

    Marenzelleria spp. börjat minska under 2009.

    Detta följer den generella trenden som har rapporterats i egentliga Östersjön. Vitmärlan

    Monoporeia affinis

    har i Östersjön generellt minskat kraftigt i antal under senare år och har

    ännu inte återhämtat sig i Kobbfjärden (23 % 2007 och endast

    5 % 2009), däremot visar den på en mer stationär population (runt 17 %) i

    Svartlögafjärden.

    Bentisk kvalitetsindex (BQI) visar på god ekologisk status inom båda områdena under

    2009. Kobbfjärden visar en återhämtning från förra årets nedgång då värdet låg nära

    gränsen för måttlig status. Svartlögafjärden visar på en liten nedgång från förra årets

    uppgående värde.

    Några arter som vanligtvis finns längre söderut i Östersjön där salthalten är högre har

    under 2009 påträffats i Stockholms skärgård. Märlkräftan

    Melita palmata påträffades på

    station KO 9 som ingår i Kobbfjärden, vilket är det nordligaste fyndet av denna art (har

    tidigare endast rapporterats från Lörje vid nordöstra Gotland och i Kalmarsund). Fynden

    av de sydligare arterna sammankopplat med en generellt högre salthalt tyder på att nya

    saltvattensinbrott har skett i egentliga Östersjön och i Stockholms skärgård under 2008-

    2009.

  • 18.
    Gustafsson, Anna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB.
    Inventering av vattenväxter i Tyresåns avrinningsområde 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av vattenväxtinventering i 31 sjöar inom Tyresåns

    avrinningsområde sommaren 2009. Syftet med inventeringen var att kartlägga sjöarnas

    makrofytvegetation och att utifrån förekommande arter och Naturvårdsverkets gällande

    bedömningsgrunder klassificera sjöarnas ekologiska status. Avsikten var också att göra

    jämförelser med resultat från Södertörnsekologernas inventeringar 1998/99. Inventeringarna

    utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län. En av

    sjöarna, Albysjön, inventerades av länsstyrelsen. Arbetet finansierades av Tyresåns

    vattenvårdsförbund och landstingets miljöanslag.

    Sammantaget noterades 63 arter av makrofyter undantaget övervattenväxter. Artrikedomen

    var högst i Magelungen där 23 arter noterades. Lägst var antalet arter i Ormputten och

    Barnsjön där endast två respektive fyra arter påträffades. Sjöarnas artrikedom avgörs i hög

    utsträckning av de naturgivna förutsättningarna och kan inte utan vidare sägas spegla graden

    av mänsklig påverkan.

    Störst spridning bland vattenväxterna hade gul näckros som förekom i samtliga sjöar

    undantaget Ormputten. Andra vanliga arter var vit näckros, gäddnate, igelknoppsarter och

    kransalgen glans-/mattslinke. Flera arter noterades endast i en sjö och var på så sätt ovanliga.

    Bland dessa fanns vekt och styvt braxengräs, sjöplommon och grovnate som enbart

    påträffades i Ådran, och sylört samt vattenkrypmossa som bara noterades i Övre Rudasjön.

    Den överlägset mest artrika växtgruppen var långskottsväxterna som representerades av 25

    arter. Bland dessa var hornsärv den mest spridda, följd av hårslinga, hästsvans och trubbnate.

    Tillsammans uppvisade sjöarna en tämligen rik sjömossflora med 13 arter. Stor näckmossa

    noterades i elva sjöar och hade därmed störst spridning. Kortskottsväxter hittades endast i åtta

    sjöar och sammantaget åtta arter. Av dessa var nålsäv den vanligaste och braxengräs,

    strandpryl och sylört de mest sällsynta. Kransalgerna representerades av åtminstone de fyra

    arterna skörsträfse, papillsträfse, glans-/mattslinke och nordslinke.

    Inga rödlistade arter noterades 2009. Ett exemplar av möjlig spädslinke hittades i Mörtsjön,

    men var i för dåligt skick för att kunna artbestämmas och anges som späd-/nordslinke.

    Spädslinke upptas i rödlistan som starkt hotad (EN) och lokalen bör återbesökas för att om

    möjligt bekräfta fyndet.

    Främmande arter förekom främst i form av vattenpest och/eller smal vattenpest i nio av de 31

    sjöarna. I Kvarnsjön-Gladö, Ådran och Drevviken fanns inplanterad röd näckros.

    19 av de inventerade sjöarna bedömdes till god eller hög ekologisk status. Övriga 12

    bedömdes till måttlig status. Bland dessa återfinns Kärrsjön, Orlången, Trehörningen-

    Sjödalen, Magelungen, Dammträsket, Drevviken, Långsjön, Albysjön, Fatburen, Ågestasjön,

    Lissmasjön och Träsket. Flertalet av dessa sjöar är med största sannolikhet riktigt

    klassificerade som tydligt övergödningspåverkade och i behov av åtgärder. Det kan dock inte

    uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan

    komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Möjligheterna att på ett rättvisande sätt jämföra resultaten med de inventeringar som utfördes

    1998/99 är starkt begränsade på grund av skillnader i metodik. Vid Södertörnsekologernas

    inventeringar noterades sammantaget 46 arter av vattenväxter. Av dessa återfanns inte

    spädnate, vattenmöja, hårsärv och kärrskedmossa. Genom 2009 års inventeringar tillkom 19

    arter till den sammanlagda artlistan för sjöarna.

  • 19.
    Gustafsson, Anna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB.
    Makrofytfloran i Norra Björkfjärden, Mälaren: Inventering och naturvärdesbedömning 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar inventering och naturvärdesbedömning av makrofytfloran vid

    Svalgarn, Norra Björkfjärden, Ådö-Lagnö, södra Gräsholmen och Fagerön i östra Mälaren.

    Inventeringarna utfördes i juli 2009 av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av

    Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Vid de fem lokalerna noterades sammantaget 32 arter av makrofyter undantaget

    övervattenväxter. Med 23 arter var den minsta lokalen Gräsholmen den artrikaste, och

    Fagerön den artfattigaste med 11 arter. Norra Björkfjärden och Gräsholmen hade en artrik och

    välutvecklad kortskottsflora, medan endast en art vardera ur denna grupp förekom vid

    Svalgarn och Fagerön. Två rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen småsvalting

    vid Gräsholmen och bandnate vid Svalgarn och Ådö-Lagnö. Småsvalting är sedan tidigare

    även känd från Herrmete i Norra Björkfjärden. Arten är endemisk för östersjöområdet och

    redovisas i rödlistan som starkt hotad. Bandnate upptas i gällande rödlista som sårbar. Vekt

    och styvt braxengräs kan betraktas som tämligen ovanliga i länet och noterades vid

    Gräsholmen och Norra Björkfjärden, samt vad gäller den senare arten även vid Ådö-Lagnö.

    Gräsholmen bedömdes sammantaget vara den lokal som hyste de högsta naturvärdena med

    avseende på makrofyter. Flera av områdets biotoper bedömdes till nationellt naturvärde tack

    vare förekomst av småsvalting, och övriga inventerade biotoper bedömdes till regionalt

    naturvärde då de utgjorde för vattenvegetationen värdefulla naturtyper.

    Norra Björkfjärden kan rankas som den näst högst värderade lokalen där ön Herrmete med sitt

    bestånd av småsvalting bedömdes till nationellt naturvärde. Ytterligare åtta delområden

    bedömdes till regionalt naturvärde då de utgjorde värdefulla naturtyper och/eller hyste

    braxengräs.

    Två biotoper vid Svalgarn bedömdes till regionalt naturvärde – i det ena fallet motiverat av

    förekomst av rödlistad bandnate, och i det andra med anledning av att biotopen bedömdes

    vara särkskilt värdefull för vattenvegetation. Även vid Ådö-Lagnö bedömdes två biotoper till

    regionalt naturvärde. De högst värderade delområdena utgjorde värdefulla naturtyper med

    förekomst av styvt braxengräs respektive bandnate.

    Fagerön bedömdes till de lägsta naturvärdena avseende makrofyter. Två av biotoperna

    bedömdes till regionalt värde då de utgjorde värdefulla naturtyper. Ytterligare en biotop

    bedömdes till kommunalt naturvärde eftersom den bedömdes ha förutsättningar att hysa

    värdefull vegetation. Inga rödlistade eller ovanliga arter noterades.

    Observera att de naturvärdesbedömningar som redovisas enbart avser makrofyter. En slutlig

    bedömning av vattenmiljöernas naturvärden bör göras i ett vidare perspektiv, där hänsyn tas

    även till andra biologiska/ekologiska värden samt graden av mänsklig påverkan.

  • 20.
    Gustafsson, Anna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB.
    Vattenväxter och ekologisk status: En inventering av åtta sjöar i Stockholms län 20082009Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report details the results of a survey of macrophytes in

    Norrviken, Garnsviken, Länna kyrksjö, Ubby-Långsjön, Sottern,

    Närdingen, Strödjan and Infjärden in Stockholm County, Sweden in

    the summer of 2008. The main purpose of the inventory was to determine

    the ecological status of lakes with respect to macrophytes. The

    inventory was conducted by Naturvatten i Roslagen AB on behalf of

    the County Administrative Board of Stockholm, Sweden. All the lakes

    were assessed to moderate status, except for Norrviken and

    Infjärden, considered to be of poor/bad status.

    Overall, 57 species of macrophytes were recorded, with the

    exception of helophytes. The number of species was highest in

    Ubby-Långsjön and Sottern with 31 and 30 species recorded

    respectively, and lowest in Norrviken with only 13 species. Four redlisted

    species were recorded in the inventory, namely Grass-wrack

    Pondweed (

    Potamogeton compressus) in Sottern and Ubby-

    Långsjön, Flat-stalked Pondweed (

    Potamogeton friesii) in Norrviken

    and Länna kyrksjö and Flat-stalked Pondweed (

    Nitella mucronata)

    and Showy Feather-moss (

    Oxyrrhynichium speciosum, former

    Eurhynchium speciosum

    ) in Garnsviken.

  • 21.
    Gustafsson, Anna
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB.
    Vattenväxtinventering i Stockholms län 2016: Inventering av sjöarna Gavel-Långsjön och Mellansjön samt om styvnate i Sparren2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Följande rapport presenterar en vattenväxtinventering av sjöarna Gavel-Långsjön i Norrtälje och Uppsala kommuner samt Mellansjön i Värmdö kommun. Inventeringsmetoden har i stort följt undersökningstypen för makrofyter i sjöar och kan därmed användas för att klassa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen bekostades av Länsstyrelsens anslag för regional miljöövervakning. Dessutom redogörs för ett uppdrag inom Åtgärdsprogram för hotade arter som innebar kartering och vegetationsrensning vid länets enda aktuella lokal för styvnate, sjön Sparren i Norrtälje och Vallentuna kommuner. Inventeringen har utförts av Naturvatten i Roslagen AB och Anna Gustafsson har författat rapporten.

  • 22.
    Gustafsson, Anna
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB.
    Arvidsson, Mia
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB.
    Fränstam, Tobias
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund.
    Inventering av vattenvegetation i Stockholms län 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport presenterar resultat från inventeringar av vattenvegetation i Stockholms län 2015. Inventeringarna utfördes i olika sjöar och med olika syften. Ekolodning av vattenvegetation i Orlången och rapportering av resultat från denna undersökning utfördes av Sportfiskarna på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län. Övriga inventeringar och rapportsammanställning utfördes av Naturvatten AB med samma uppdragsgivare.

    Inventering och kartering av vattenvegetation i Orlången. Vid transektinventering 2015 noterades 22 arter av vattenvegetation, övervattenvegetation undantaget. Största förekomstdjup registrerades till 2,2 meter vid ett siktdjup av 1,1 meter. Artantalet var likartat i jämförelse med föregående inventering (2009) men artsammansättningen var något förändrad. Totalt sett har 27 arter noterats i sjön vid de båda inventeringarna. Baserat på vattenvegetation bedömdes ekologisk status vara måttlig. Ekolodning visade att vattenvegetationens utbredning är sparsam. Vid lodningen registrerades den maximala djuputbredningen till cirka 6 meter. Detta är med största sannolikhet en effekt av falska ekon, det vill säga ekon från objekt som i själva verket inte är vegetation. Problem med falska detektioner av vegetation kan vara en källa till stor osäkerhet i en metod som i övrigt medger relativt snabb kartering av stora ytor och kan ge bra information om vegetationens utbredning och biovolym.

    Inventering av småsvalting vid Gräsholmen. Vid inventeringen 2015 noterades sammantaget 1715 individer. Det innebär en dryg halvering jämfört med föregående inventering (2013). Trots den tydliga minskningen låg antalet småsvalting fortfarande något högre än 2000-2008. Skörd av det expansiva bestånd av smalkaveldun som omger småsvaltingen bedöms vara en lämplig åtgärd för att långsiktigt bevara och stärka den hotade arten.

    Eftersök av småsvalting vid Löten, Munsön. Ingen småsvalting påträffades i det område för befintlig grustäkt i Löten där fem eventuella fynd av småsvalting observerades 2012. Möjligen rör sig tidigare observationer i själva verket om undervattensblad av säv.

    Eftersök av styvnate i Sparren. Ett styvnatebestånd som omfattade 280 plantor återfanns vid samma lokal varifrån arten tidigare rapporterats (2012, 2013). Plantorna växte på 0,2-0,8 meters djup och tycktes vara i fin kondition. Den invasiva och starkväxande främmande arten smal vattenpest utgjorde utan tvivel ett hot mot styvnaten som riskerar att konkurreras ut, särskilt från lokalens lite djupare delar. Beståndet hotas möjligen också av mekaniska rensningar av vegetation vid den lilla badstrand där arten växer.

  • 23.
    Hagström, Jonas
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm.
    Näringstillstånd och status hos sjöarna i Tyresåns avrinningsområde2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Halterna av näringsämnena fosfor och kväve är i stort sett oförändrade och fortsatt höga i de tätortspåverkade övergödda sjöarna i Tyresåns avrinningsområde visar en jämförelse mellan sexårsperioderna 2004-2009 och 2010-2015. Därför behövs fortsatta åtgärder mot övergödningsproblematiken i Tyresåns tätortspåverkade sjöar och vattendrag.

  • 24.
    Hagström, Jonas
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm.
    Trender för näringstillståndet i tätortsnära tidsseriestationer i Tyresåns avrinningsområde2016Report (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    Halterna av näringsämnena fosfor och kväve har generellt minskat i tätortspåverkade sjöar och vattendrag i Tyresåns avrinningsområde sedan slutet av 1990-talet. I sjöarna märks den förbättrade vattenkvaliteten även i form av en minskad mängd alger och förbättrat siktdjup. Detta är ett resultat av mer eller mindre framgångsrika åtgärder mot belastningen av närsalter i avrinningsområdet under de senaste årtiondena.

    Fortfarande kvarstår ett stort åtgärdsbehov för att ytterligare minska belastningen av näringsämnen i de delar av Tyresåns avrinningsområde som har stor urban påverkan. Även om halterna av fosfor och kväve minskat totalt sett under hela 18-årsperioden har ingen säkerställd haltminskning skett i någon av lokalerna under de senaste tio åren.

  • 25.
    Hagström, Jonas
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Pansar, Joakim
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Sjön Fysingens vattenkvalitet 1996-20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vattenkemisk provtagning i sjön Fysingen sker i nationell regi på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 1995/1996. En analys av data från nittonårsperioden 1996–2014 visar att sjöns vattenkvalitet ser ut att långsamt försämras med ökande halter av näringsämnet fosfor och brunare vatten kopplat till en haltökning av organiskt kol. Det är dock inga dramatiska förändringar som har skett. Haltökningen av organiskt kol kan kopplas till en samtidig minskning av vattnets elektriska ledningsförmåga och ökning av vattnets motståndskraft mot försurning. Detta kan sammantaget härledas till effekter av det minskade atmosfäriska nedfallet av försurande ämnen och möjliga effekter av ett förändrat klimat. De viktigaste förändringarna av vattenkemin i sjön Fysingen under perioden 1996–2014 omfattar:

    •  Ökande totalhalter av organiskt kol (TOC)
    •  Ökande vattenfärg (mätt som absorbans vid 420 nm för filtrerat prov)
    •  Ökning av alkaliniteten (vattnets motståndskraft mot försurning)
    •  Minskning av konduktiviteten (vattnets elektriska ledningsförmåga)
    •  Minskande halter av elektrolyterna sulfat (SO42-), kalcium (Ca2+), magnesium (Mg2+) och klorid (Cl-)
    •  Ökande halter av näringsämnet fosfor, både som totalfosfor (Tot-P) och fosfatfosfor (PO4-P)
  • 26.
    Hagström, Jonas
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Pansar, Joakim
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Trender för vattenkvaliteten i Norrström och östra Mälaren 1998–20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    • Halterna av näringsämnena totalfosfor, totalkväve, ammoniumkväve, samt nitrit- och nitratkväve har minskat något i Norrström under perioden 1998–2014 medan kväve-fosforkvoten tycks oförändrad.
    •  I sjöpunkterna i Mälarens östra delar har halterna av totalfosfor generellt minskat något, medan totalkvävehalterna tycks oförändrade under perioden.
    • Halterna av sulfat har minskat i Norrström eftersom nedfallet av försurande svavelföreningar fortsatt minska under perioden.
    • Alkaliniteten, dvs. vattnets motståndskraft mot försurning, har ökat i Norrström.
    • Totalhalterna av organiskt kol (TOC) har ökat i Norrström.
    • Halterna av tungmetallerna krom och nickel har minskat medan halterna av mangan har ökat i Norrström.
    • Trots förbättrad vattenkvalitet med avseende på näringsämnen har siktdjupet försämrats i Mälarens östra delar, vilket kan kopplas till en långsiktig haltökning av organiskt kol och brunfärgade humusämnen.
  • 27.
    Hallgren Larsson, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län: Resultat tom september 20012002Report (Other academic)
  • 28.
    Henricsson, Anna
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Biologi AB, Medins
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Bottenfauna i Stockholms län 2011: En undersökning av Örans och Trönsjöns litoralzonsamt två lokaler i Åvaån2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Bottenfaunans sammansättning visade på förhållanden nära det neutrala eller måttligt

    sura vid samtliga lokaler. Statusen med avseende på eutrofiering bedömdes som hög

    eller god, förutom vid 4 Åvaån östra där statusen bedömdes som måttlig. Vid den övre

    lokalen i Åvaån (3 norra) noterades en hydromorfologisk påverkan på bottenfaunan från

    den uppströms belägna dammen. Vid den nedre lokalen i Åvaån (4 östra) bedömdes

    bottenfaunan vara påverkad av lergrumling vilket sannolikt har påverkat såväl artsammansättning

    som det totala artantalet. Jämfört med tidigare undersökningar kan det inte

    uteslutas en viss förändring av artantal och tätheter då tidiga arter kan ha hunnit kläcka

    under den ovanligt varma våren. Bottenfaunan bedömdes ha mycket höga naturvärden

    vid lokalen i Trönsjön där den rödlistade flodkräftan

    Astacus astacus noterades.

    Surhets- Status map Status map hydro- Status map Naturvärden

    Lokal

    klass eutrofiering morfologisk påverkan annan påverkan

    1. Öran, Paradiset Nära neutralt Hög Hög Hög i övrigt

    2. Trönsjön, Molstaberg Måttligt surt God Hög Hög mycket höga

    3. Åvaån, norra Måttligt surt Hög God Hög i övrigt

    4. Åvaån, östra Nära neutralt Måttlig Hög Hög i övrigt

  • 29.
    Henricsson, Anna
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Palmkvist, Jenny
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Christensson, Mikael
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Bottenfauna i Stockholms län 2010: En undersökning av åtta lokaler i rinnande vatten ochfyra lokaler i sjölitoral2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Surhetsförhållandena bedömdes vara nära det neutrala eller måttligt sura vid samtliga lokaler förutom vid Långsjön där förhållandena bedömdes vara sura (Tabell 1). Trots indikationer på hög näringstillgång i vattendragen bedömdes samtliga lokaler ha god eller hög status med avseende på eutrofiering. Detta kan förklaras med att sparkprovtagning om möjligt utförs i strömmande partier där även mer känsliga arter kan klara sig genom att vattnet här kan syresättas väl från luften. Vattendragen, framförallt i södra länshalvan, var generellt påverkade av lergrumling vilket sannolikt har påverkat såväl artsammansättning som det totala artantalet.

    Bottenfaunan bedömdes ha höga naturvärden vid lokalen i Taxingeån, där igeln Erpobdella lineata och nattsländan Hydropsyche saxonica påträffades. Resterande lokaler bedömdes ha naturvärden i övrigt. Igeln noterades även vid 8 Fitunaån och 9 Vitsån. Inga rödlistade arter påträffades vid årets undersökning.

     

     

     

  • 30.
    Hårding, Ingrid
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Medins Havs och Vattenkonsulter.
    Undersökning av växtplankton i tolv sjöar 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inom miljöövervakningen studeras växtplankton i sjöar av främst två skäl. Dels för att växtplanktonsamhällets biomassa och sammansättning avspeglar näringssituationen i sjön, men också för att vissa växtplanktonarter orsakar direkta problem till exempel genom toxiska algblomningar.

    Denna undersökning utfördes av Medins Havs- och vattenkonsulter AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm. Syftet var att bedöma näringsstatusen med hjälp av växtplanktonanalys i tolv sjöar, samt att i fyra sjöar även undersöka djurplanktonsamhället. Provtagningen och analysen utformades enligt gällande standarder. I rapporten presenteras resultaten från provtagningen, laboratorieanalysen och statusklassificeringen.

  • 31.
    Hårding, Ingrid
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Bloch, Ina
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Garberg, Åsa
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Medins Havs och Vattenkonsulter AB.
    Undersökning av växt- och djurplankton i 20 sjöar 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet var att bedöma näringsstatusen med hjälp av växtplanktonanalys i 20 sjöar, samt att i fyra sjöar även undersöka djurplanktonsamhället.

    Enligt bedömningsgrunderna (Havs-och vattenmyndigheten 2013) fick två sjöar hög status, två sjöar god status, åtta sjöar måttlig status, sex sjöar otillfredsställande status och två sjöar dålig status. I expertbedömningen höjdes näringsstatusen från måttlig till god status för en av sjöarna. Två sjöar fick sämre status i expertbedömningen, en sjö sänktes från måttlig till otillfredsställande status och en sjö från otillfredsställande till dålig status.

    Syftet var att bedöma näringsstatusen med hjälp av

    växtplanktonanalys i 20 sjöar, samt att i fyra sjöar även undersöka

    djurplanktonsamhället.

  • 32.
    Hårding, Ingrid
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Medins Havs och Vattenkonsulter.
    Liungman, Annika
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Medins Havs och Vattenkonsulter.
    Bergh, Ragnar
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Medins Havs och Vattenkonsulter.
    Växt- och djurplankton i 26 sjöar: Undersökning i Stockholms län 20172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det undersöktes totalt 26 sjöar i Stockholms län i juli och augusti 2017. Totalbiomassorna av växtplankton var förhöjda i 20 sjöar. Andelen cyanobakterier var stor till mycket stor i sex av sjöarna. Av de 26 undersökta sjöarna uppnådde två sjöar hög och fem sjöar god sammanvägd näringsstatus enligt bedömningsgrunden. 19 sjöar fick måttlig eller otillfredsställande status och inga sjöar klassades till dålig status enligt bedömningsgrunderna. I expertbedömningen sänktes statusen för tre sjöar. Bland annat har tidigare undersökningars resultat och kunskap om hur de olika delparametrarna fungerar använts för att göra en bra expertbedömning. Till stor del överensstämmer resultaten med sjöarnas näringsämneshalter. Sjöar med högre halt totalfosfor och totalkväve hade i genomsnitt sämre status än sjöar med lägre halter. De sjöar som hade totalfosforhalter runt 30 μg/l eller högre, visade tecken på problem kopplade till ett näringsrikt tillstånd. Gonyostomum semen påträffades inte i någon av sjöarna. Ingen sjö i undersökningen hade ett växtplanktonsamhälle som är märkbart surhetspåverkat, vilket kan visa sig i extremt låga artantal. I de sjöar där artantalet var lågt fanns andra förklaringar till det, snarare än att försurning skulle vara orsaken. Djurplanktonresultaten visade också tydligt på näringsrika förhållanden i två av de fyra sjöarna, Garnsviken och Orlången. Även Norrviken visade tecken på näringspåverkan. Turingen bedömdes som mindre näringspåverkad än de andra sjöarna, precis som tidigare år.

  • 33.
    Johansson, Christer
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Jonson, Tage
    Johansson, Per-Åke
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Ekström, Anna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Ljungqvist, Lennart
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Svavel- och kvävenedfalletöver Stockholms län1997Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från spridningsberäkningar och mätningar av svavel- och

    kvävenedfallet för perioden oktober 1994 — september 1995 (ett hydrologiskt år). För

    beräkningarna används spridningsmodeller som utvecklats speciellt för Stockholms län

    och som ingår i miljöövervakningssystemet som drivs av Luftvårdsförbundet i Stockholms

    län.

    Modellberäkningarna ger halter av svaveldioxid och kväveoxider för varje timme med

    4x4 kilometers upplösning i hela länet. Torr- och våtdepositionen har summerats till

    månadsvärden. För beräkningarna används en detaljerad emissionsdatabas samt resultaten

    från ett stort antal mätningar av meteorologi, deposition, krondropp och föroreningshalter

    som genomförts inom ramen för Luftvårdsförbundets och Länsstyrelsens

    regionala miljöövervakning. Beräkningarna jämförs med mätningar.

    Våtdepositionen av svavel och kväve är till största delen beroende av nederbördens geografiska

    fördelning, som varierar kraftigt p g a lokala klimatförhållanden. I genomsnitt

    syns två områden med förhållandevis hög nederbörd — inre delarna av Södertörn och

    norra delarna av Norrtälje kommun. I dessa områden är nederbördsmängden nästan

    dubbelt så stor som över de yttre delarna av skärgården, där de minsta mängderna förekommer.

    Som mest noteras drygt 900 mm nederbörd för det hydrologiska året 1994/95.

    Detta är ca. 30% högre än de genomsnittligt högsta värdena för 10 år (1984 — 1993).

    Den relativa geografiska fördelningen av årsnederbörden 1994/95 skiljer sig inte väsentligt

    från den genomsnittliga fördelningen under de senaste 10 åren.

    Den högsta våtdepositionen av svavel sker över Södertörn med drygt 6 kg S/ha/år. I yttre

    skärgården ligger värdena på omkring 3 till 4 kg/ha/år. För kväve är motsvarande siffror

    drygt 7 kg N/ha/år respektive 4 kg N/ha/år. Den geografiska fördelningen av torrdepositionen

    bestäms i hög grad av var utsläppen sker. Beräkningarna visar på mycket skarpa

    gradienter med den högsta torrdepositionen i Stockholmsregionen och lägre värden ut

    mot landsbygden och skärgården. Högsta torrdepositionen av svavel och kväve beräknas

    uppgå till 5 kg S/ha/år respektive 7 kg N/ha/år, vilket är drygt hälften av den totala depositionen.

    Som mest uppgår den totala depositionen (summan av våt- och torrdepositionen) av

    svavel och kväve till drygt 9 kg S/ha/år respektive 12 kg N/ha/år. Det lägsta nedfallet,

    som sker över landsbygdsområden och skärgården, är på knappt hälften av de högsta

    värdena. I hela länet överskrids de undre kritiska belastningsgränserna för både svavel

    och kväve.

    Bidragen till nedfallet från utsläpp av kväve och svavel i Stockholms län har beräknats

    med hjälp av spridningsmodellen. För kväve kan drygt 50% av den totala depositionen i

    Storstockholm härledas till utsläppen i länet. För svavel är motsvarande siffra 30% —

    40%.

    - 5 -

    Utanför tätortsområdena har utsläppen inom länet endast liten betydelse för den totala

    depositionen. Här står intransporterade svavel- och kväveföreningar för huvuddelen.

    Mätningarna visar att halterna i luften som transporteras in är jämnt fördelade över länet.

    De geografiska variationerna i depositionen över landsbygden och skärgården är

    därför dels beroende av nederbördens fördelning, som bestämmer variationen i våtdeposition,

    dels markanvändningen, som påverkar variationen i torrdeposition.

    Det enda säkra sättet att bedöma noggrannheten i beräkningarna är att så långt det går

    jämföra beräknade halter, deposition och nederbörd med uppmätta värden (i vissa

    punkter). För nederbörden erhålls en god beskrivning på de flesta platserna. I genomsnitt

    för 12 mätstationer är beräknad årsnederbörd inom 2% av uppmätt värde. Under sommaren

    kan dock avvikelserna bli stora p g a mycket stora variationer i nederbördsmängderna

    för olika platser i länet.

    När det gäller kväveoxidhalter (NO

    x och NO2) erhålls en god överensstämmelse mellan

    beräkningar och mätningar i Stockholms innerstad. Beräknade månadsmedelvärden ligger

    för de flesta månaderna inom 20% av uppmätta värden. För svaveldioxidhalterna

    (SO

    2) är skillnaden större speciellt för sommarmånaderna då halterna är mycket låga.

    Beräknat totalt nedfall av svavel stämmer relativt väl med krondroppsmätningarna. Beräknat

    totalt nedfall av kväve kan däremot inte jämföras med kvävenedfallet i krondropp,

    eftersom träden tar upp en avsevärd del av det kväve som tillförs skogen via luft

    och nederbörd.

  • 34.
    Kahlert, Maria
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Pansar, Joakim
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Kiselalger i vattendrag: Utvärdering av det gemensamma delprogrammet2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten redovisar den andra gemensamma utvärderingen av regional och nationell miljöövervakning inom det gemensamma delprogrammet ・Kiselalger i vattendrag.

    Den nationella provtagningen har fokus på vatten med hög status (Delprogram Trendvattendrag) och försurning (Delprogram IKEU). Därför fattas bland annat lokaler med måttlig status eller sämre och vattendrag med högt pH. Sammanlagt provtas drygt 90 vattendrag i dessa program, vilket innebär att inte alla vattendragstyper är väl representerade. De regionala programmen kompletterar med många fler vattendrag som har en ganska bra geografisk spridning i framförallt södra Sverige. Tyvärr fattas fjällregionen fortfarande helt i båda programmen. De regionala programmen kompletterar framförallt med lokaler med låg humushalt i regionerna 2-6, med hög alkalinitet i regionerna 4-6, med vatten som har god och måttlig ekologisk status samt med neutrala och alkaliska vatten (se figur 3 för regionindelning). För att kunna följa även starkt förorenade vattendrag bör även fler vatten med dålig eller otillfredsställande status ingå i det gemensamma delprogrammet

    Utvärderingen av de nationella programmen visar att Sveriges kiselalgsindex ACID och IPS uppvisar signifikanta trender i vattendrag med trender för surhet respektive totalfosfor. Det gäller även när dessa trender är svaga. Sambandet mellan index och påverkanstrender är lägre för de regionala programmen med sin glesare provtagning men fortfarande tydlig och signifikant för ACID. För IPS är variationen dock så stor i de regionala programmen att sambandet försvinner i bruset av variationen. Det har tidigare beräknats att variationskoefficienten för IPS i genomsnitt är 2,4 % och standardavvikelsen 0,37. Samtidigt har det visats att variationen är större i näringsrika (totalfosfor > 25 μg P/l) vattendrag ä i näingsfattiga. Det innebä att man i genomsnitt måte ha lägre tidsserier eller täare provtagning i måga av de regionala programmen med sina näingsrika vattendrag fö att upptäka en varaktig signifikant (signifikansnivåp=0,01) fösäring frå god till måtlig status med 80 % sannolikhet (Kahlert 2011). Eftersom de flesta regionala program istälet har glesare provtagning ä i det nationella programmet måte man räna med störe variationer och att föädringar kommer att upptäkas senare. Öerlag speglar de svenska kiselalgsindex korrekt att varken pH eller TP i de undersöta vattendragen uppvisar nåra störe föädringar öer de senaste tio åen.

  • 35.
    Karlsson, Erik
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Ericson, Ylva
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Faktablad - Resultat från övervakning av kustfisk 2016:1: Lagna (Egentliga Östersjön) 2002-20152016Report (Other academic)
  • 36.
    Kellner, Olle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Norrbotten. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Dalarnas län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Örebro län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västmanlands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Uppsala län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Södermanlands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Nilsson, Kristian
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Företag, WSP.
    Pilotkartering av påverkan på sötvattenstränder2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad för kommuner, län och hela landet. I denna rapport presenteras resultatet av en landstäckande kartering av inlandsstränders strandzon och av exploateringspåverkade ytor i strandzonen. Karteringsmetoden kan användas för att med ca fem års intervall följa upp exploatering av strandzonen på nationell, regional och lokal nivå. Metoden som använts går ut på att använda befintliga geografiska data och lägga samman dessa för att skapa en indikator som ger ett mått på hur stor arealandel av strandzonen som är exploaterad. Motsvarande kartering har även gjorts för havsstränder, vilket redovisas av Länsstyrelsen Norrbotten (Engdahl och Nilsson 2014).

     

    Karteringen redovisar kartor och arealer för stränder vid tre olika kategorier av sötvatten- sjöar, breda vattendrag och smala vattendrag. För varje vattenkategori finns 3 olika bredder på strandzoner – 30 meter bred, 100 meter bred respektive 300 meter bred. Sammanlagt får man alltså 3x3 = 9 olika kategorier strandzon. Inom strandzonerna karteras påverkansytor vid byggnader (50 m runt varje byggnad) och vägar (2,5 gånger vägbredden på varje sida). Andelen påverkad areal inom de olika strandzonskategorierna har beräknats kommunvis. Som en extra information har även påverkansytor av jordbruk (åker respektive betesmark) och skogsbruk (nya och gamla hyggen) karterats och arealandelarna beräknats.

     

    Karteringen var i stort sett framgångsrik, men det finns en del brister och förbättrings-möjligheter som redovisas i rapporten.

     

    Karteringen kompletterar Statistiska centralbyråns (SCB) redan pågående övervakning av bebyggelse vid stränder. I Länsstyrelsens exploateringsindikator ingår förutom byggnader även vägar. SCB mäter andelen exploaterad längd strandlinje, medan länsstyrelse-övervakningen mäter andelen exploaterad yta i strandzonen. En enkel statistisk jämförelse mellan de olika metodernas mått visar att korrelationen mellan de två måtten är god, men att SCB:s mått generellt sett ligger ca 1,5 gånger högre än länsstyrelse-övervakningens mått. SCB:s övervakning har möjlighet att använda mer detaljerade uppgifter om byggnaderna, men kan av sekretess-skäl inte redovisas annat än som siffror, på kommunnivå eller liknande. Länsstyrelse-övervakningen presenterar heltäckande kartor över resultatet, och det finns möjlighet att göra egna analyser av GIS-materialet. Det bör därför kunna få en bred användning inom uppföljning och planering

  • 37.
    Kindström, Merit
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Björklind Möllegård, Johan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Tullback Rosenström, Klara
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Övervakning av strandexploatering längs med sötvattensstränder, metodutveckling 20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Intresset för att nyttja våra stränder är stort. Samtidigt har de stor betydelse för växt- och djurliv. Syftet med detta arbete är att ta fram en flygbildsbaserad metodik för övervakning av sötvattenstränder på regional nivå, avseende förändringar i exploatering och markanvändning över tid.

    Metodiken bygger till största delen på NILS metodik för den detaljerade flygbildsinventering i 1x1-km-rutan. Vår förhoppning är att studien ska bidra med uppföljningsbara data till miljömålen (genom t.ex. en RUSindikator) och indirekt till uppföljning av strandskyddsbestämmelserna.

    En viktig frågeställning har varit om NILS går att använda till att följa exploateringen vid sötvattensstränder. Våra tester visar att NILS stickprov till viss del svarar upp mot identifierade behov av regional strandövervakning.

    De 30 olika strandmiljöer som vi inledningsvis urskiljde för uppföljning av sötvattenstränder har slagits ihop till nio stycken som är tillräcklig vanliga för att kunna användas för att analyser.

    Våra tester visar att NILS stickprov troligtvis medger följande analyser:

    Strandexploatering utmed sjöstränderna inom ett län.

    Strandexploatering utmed vattendragstränderna inom ett län.

    Strandexploatering utmed de tätortsnära stränderna inom ett

    vattendistrikt.

    Strandexploatering utmed sötvattenstränder i olika typer av naturmiljöer. Vilka typer av stränder blir mest exploaterade och i vilken takt sker detta? Detta går bara att svara på för landsbygdsområden inom ett vattendistrikt.

    Under 2011 kommer vi i huvudsak att utforma ett storskaligt test av bildstolkningsmetodiken, baserat på den statistiska utvärdering som gjorts. Testet är beräknat till år 2012 och ska också leda till inledande arealskattningar av markslagsklasser och exploateringstyper, samt förändringsanalyser för några av dessa. Testet ska också ge underlagsdata till en statistisk utvärdering av punkt- och linjeobjekt.

    Dessutom ska möjligheterna till samarbete med projekten Tätorts-NILS och NILS förenklade flygbildsinventering i 5x5-km-rutan utredas. Givet att fler län visar intresse för uppföljning av sötvattenstränder, så kan övervakningsprogrammet starta år 2014.

  • 38.
    Landgren, Thomas
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Thomas Landgren Naturanalys.
    Pettersson, Thomas
    TP Naturvård.
    Handledning för övervakning av fåglar på fågelskär i stora sjöar2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren, finns betydande förekomster av ett antal arter av sjöfåglaroch vadare. I dessa sjöar är en stor andel av den häckande populationen hos flertalet arter inom nämnda artgrupper knuten till kolonier av måsfåglar (= måsar, trutar och tärnor) som därmed är fördelaktiga att studera för att uppskatta populationer och trender. Öar med kolonier av måsfåglar eller storskarv, de så kallade fågelskären, är således nyckelbiotoper för ett antal fågelarter.

    Ökad eller minskad förekomst av en fågelart i en viss del av en större sjö behöver inte betyda detsamma i andra delar av samma sjö. En inventeringsmetod speciellt anpassad för fort-löpande övervakning av fåglar på fågelskär i stora sjöar har utprovats i Vänern och sedan 1994 använts vid årlig övervakning av samtliga vänerskärgårdar. För Vänern har en metod-beskrivning tagits fram (Landgren 1997) och även utkommit i en uppdaterad version (Landgren 2004). En utvärdering av inventeringsmetodens användbarhet, bl.a. i ett Natura 2000-perspektiv, har genomförts och redovisats av Landgren & Landgren (2000). Den standardiserade fågelövervakningen ingår nu i Program för samordnad nationell miljöövervakning i Vänern från 2011 (Christensen 2000).

    Med några smärre anpassningar till aktuella förhållanden har den för Vänern framtagna inventeringsmetoden även använts vid övervakning av fåglar på fågelskär i Vättern sedan 2002 och i Mälaren sedan 2005. För Mälaren har också särskilda handledningar som beskriver två möjliga kompletterande inventeringsmoment tagits fram (Pettersson 2005).

    Utgående från den i Vänern, Vättern och Mälaren använda inventeringsmetoden har Naturvårdsverket 2011 fastställt undersökningstypen Fåglar på fågelskär i stora sjöar2. Undersökningstypen används nu vid fågelövervakningen i ovan nämnda sjöar, samt sedan 2015 även i Hjälmaren, inom det framtagna gemensamma delprogrammet Insjöfåglar. En extern utvärdering av det gemensamma delprogrammet har genomförts och redovisats (Green 2014).

    Den av Naturvårdsverket fastställda undersökningstypen Fåglar på fågelskär i stora sjöar innehåller tre ambitionsnivåer för inventeringsarbetet. Huvudsyftet, att följa fåglars populationsutveckling och omflyttningar på fågelskär i stora sjöar, ska kunna uppfyllas genom basnivån (ambitionsnivå 1, prioritet 1). Denna handledning sammanfattar principerna för övervakningen och beskriver metoden vid inventeringsarbete enligt basnivån. Texten i huvuddokumentet är gemensam för samtliga aktuella sjöar. Däremot kan givna exempel på ifyllt inventeringsprotokoll för respektive sjöar skilja sig något, informationen i "lathunden" är sjöspecifik. Handledningen finns således i anpassade versioner för användning vid fågelövervakningen i Vänern, Vättern, Mälaren respektive Hjälmaren. På Naturvårdsverkets hemsida finns en utförlig beskrivning av undersökningstypen Fåglar på fågelskär i stora sjöar.

  • 39.
    Larsson, Henrik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Programområde Luft: Utvärdering av miljöövervakning 2009−20142014Report (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    Detta är en utvärdering av kapitlet Luft i Länsstyrelsens regionala miljöövervakningsprogram för Stockholms län 2009−2014 (RMÖ 2009−2014). Förutom att utvärdera hur miljöövervakningen har lyckats uppnå ställda mål är denna sammanställning en grund till framtagande av det regionala miljöövervakningsprogrammet 2015−2020.

  • 40.
    Larsson, Henrik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Väggmossan avslöjarspridning av metaller: Provtagning 2010 i Stockholms län2010Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The County Administrative Board of Stockholm, Sweden has analyzed the

    levels of metals in the boreal forest moss species,

    Pleurozium schreberi in

    38 locations within the County. The sampling took place during the autumn

    of 2010, and is a complement to the national study which is conducted every

    5 years, and which during 2010 covered 11 areas in the County.

    The purpose of the sampling and analysis work is to gain an understanding

    of how heavy metals are spread through the air, and even to get a relative

    measurement of the precipitation of airborne deposits. The heavy metal

    content found in the moss is estimated to correspond to an average of the

    last three years of deposition.

    The emission statistics show that the release of heavy metals into the air has

    been on the decline for a long period of years. The statistics from the most

    recent years are, however, deficient both on the national and regional levels.

    A general assumption is that the release of heavy metals has continued to be

    on the decline, but that there may be some exceptions.

    The regional differences in the heavy metal levels in

    Pleurozium schreberi

    which have been found in earlier samplings in the County, remain the same

    for most of the target substances in the 2010 survey. The basic pattern is that

    the sampling sites which have geographically central locations have higher

    levels than the peripherally located sampling sites. This is especially the

    case when it comes to aluminum, antimony, copper, chromium, nickel,

    silver, vanadium, and tungsten.

    Arsenic, lead, zinc, and in the 2010 survey, even iron, have a relatively even

    distribution of concentration levels around in Stockholm County.

    For mercury and cadmium, the levels are higher in the peripherally located

    sampling sites, than in the central ones. This indicates that there are local

    sources which contribute to selectively elevated levels.

    Different statistical tests show that levels of lead, cadmium, chromium, and

    vanadium have decreased significantly during the measurement period. As

    for the other metals, no changes can be shown with statistical certainty.

    The level of arsenic has decreased considerably. In the sample taken in 2010

    the levels were under the detection threshold.

    Investigating the cause(s) of the level changes which have been found in

    Pleurozium schreberi

    has not been a part of this study. The relationships

    between the different levels, and the changes which have been reported do,

    however, point to a reason for continuing to monitor the metal content in

    Pleurozium schreberi

    , and even a reason for monitoring the changes in the

    use, occurrence, and emissions of heavy metals.

    8

  • 41.
    Lingman, Anna
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Faktablad Regional kustfiskövervakning i Egentliga Östersjön. Lagnö 2002-20142014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    • Resultaten indikerar att fisksamhällets status varit oförändrad under den studerade

    tidsperioden 2002-2014, sett till antal fiskar, antal arter och trofisk struktur. Fisksamhällets

    artssammansättning har dock förändrats.

    • Fångsten av strömming har ökat medan björkna, braxen, gädda, gös, och id har minskat.

    • Fångsten av individer större än 30 centimeter har minskat.

    • I områden fångas tre arter som återfinns på Artdatabankens rödlista; torsk, tånglake

    och vimma.

    • En del av förändringarna skulle kunna förklaras av en sjunkande vattentemperatur

    vid fisket.

  • 42.
    Ljungqvist, Lennart
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Nedfall av svavel och kväve i Stockholms län2005Report (Other academic)
  • 43.
    Lundberg, Stefan
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Andersson, Henrik C
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Grönlingen i Igelbäcken En fiskeribiologisk inventering2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Tidigt i september 1999 genomfördes en

    elfiskeinventering i Igelbäcken, belägen nordväst

    om Stockholm. Syftet var att studera

    eventuella förändringar i beståndet av den

    sällsynta och rödlistade fiskarten grönling, som

    har en sedan tidigare känd förekomst i Igelbäcken.

    Upprepade kvantitativa elprovfisken

    genomfördes i bäcken på fyra tidigare inventerade

    lokaler/vattendragssträckor. Två av

    dessa lokaler har känd förekomst av grönling.

    Dessa provfisken kompletterades med

    undersökningar på tre ej tidigare studerade

    lokaler i bäcken.

    Inventeringens omfattning begränsades av den

    låga vattenföringen under sommaren 1999.

    Under torra år torkar Igelbäcken ut längs

    långa sträckor. Detta utgör även ett av de allvarligaste

    hoten mot grönlingens fortsatta förekomst

    i bäcken.

    Resultaten från 1999 års undersökning

    visar bland annat:

    - att

    grönling förekom på tre av totalt sju provfiskade

    lokaler.

    - att

    det finns goda, men begränsade, bestånd

    av grönling vid Eggeby på Järvafältet, Stockholms

    kommun, och vid Ulriksdal i Solna

    kommun. Lokalen vid Eggeby hade högst täthet

    av grönling (155 individer/100 m

    2 ). Lokalen

    nära bäckens mynning vid Ulriksdal,

    hade även hög täthet (63 individer/100m

    2)

    Dessa vattendragssträckor utgör nyckelbiotoper

    för arten i Igelbäcken. Grönlingförekomsten

    begränsar sig främst till partier

    med förekomst av strömvattenbottnar.

    - att

    längre uppströms belägna vattendragssträckor

    (inom Järfälla kommun) inte gav

    några fynd av grönling, trots att dessa partier

    av bäcken uppvisar de livsmiljöer med ställvis

    steniga och av träd beskuggade bottnar

    som gynnar arten. Den dåliga tillgången på

    vatten begränsar här artens förekomst.

    - att

    det skett reproduktion vid Eggebylokalen

    och Ulriksdalslokalen under sommaren 1999.

    - att

    grönling även förekommer på en ej tidigare

    undersökt lokal i Igelbäcken nedströms

    Kymlingelänken i Sundbybergs kommun.

    Detta fynd visar på en möjlighet för arten att

    etablera sig vid denna idag starkt igenväxta

    sträcka av Igelbäcken. Fyndet gjordes på den

    inom kommunen återstående kortare vattendragssträcka

    där bäcken inte växt igen tack

    vare beskuggning från omgivande träd.

    - att

    ett relativt lågt mått på grönlingens kondition

    (relationen längd/vikt) erhölls vid båda

    de lokaler där det uppmättes höga tätheter.

    Möjliga förklaringar kan vara näringsbrist som

    en följd av ökad konkurrens om föda i en tät

    population. Då arten även är känd för att leka

    en längre period av sommaren gör detta att

    konditionen i samband med leken kan ha minskat.

    En stresspåverkan till följd av vattenbrist

    under sommaren 1999 kan inte heller uteslutas.

    - att

    signalkräfta förekommer nedströms bron

    till Sörentorp, vid Ulriksdals slottspark. Redan

    1996 konstaterades nedströms denna

    lokal förekomst av signalkräfta som resultat

    av en otillåten utsättning. Denna sträcka av

    Igelbäcken är påvisad som en av de viktigaste

    reproduktionsbiotoperna för grönlingen

    och signalkräftans förekomst här kan skapa

    konflikter. Uppgifter finns om tidigare förekomst

    av flodkräfta i Igelbäcken. Denna är

    en nationellt rödlistad art. Det är ännu inte

    utrett om flodkräftan finns kvar i bäcken. Här

    föreligger ett bevarandeintresse gentemot

    flodkräftan, eftersom signalkräftan sprider

    kräftpest.

    - att

    tidigare utförda uträtningar och rensningar

    av Igelbäcken, kombinerat med ökande igenväxning

    längs idag öppna, av träd ej skuggade

    partier, har inneburit att grönlingens livsmiljöer

    i bäcken försämrats. Partier med

    9

    bottensubstrat bestående av grus och stenar

    har under gångna år successivt grävts bort och

    ersatts av lerbotten, vilket missgynnar arten.

    - att

    grönlingbeståndets sårbarhet kvarstår i

    Igelbäcken, det enda vattendrag i Stockholms

    län som hyser arten. Undersökningen har inte

    kunnat påvisa någon ökning av grönlingpopulationen

    eller ytterligare expansion till

    längre uppströms belägna livsmiljöer i bäcken

    under den tioårsperiod som gått sedan de första

    mer omfattande undersökningarna av grönlingens

    förekomst genomfördes här. Igelbäcken

    och dess tillrinningsområde är i akut

    behov av ett långsiktigt skydd mot exploatering,

    föroreningar och hydrologiska störningar

    om grönlingens fortlevnad ska säkras.

    Många arter av grönlingsfiskar i världen

    Grönlingsfiskarna ingår bland de karpartade fiskarna och tillhör familjen Balitoridae, med

    minst 350 arter i sötvatten inom Eurasien och norra Afrika. De är små och långsträckta fiskar

    som liknar nissögefiskarna men saknar en tagg vid ögat och har en benkapsel runt simblåsan

    delad i två sidohalvor. De har tre till fem par korta skäggtömmar runt munnen. De flesta

    arterna är omkring fem cm långa, de största blir 12–20 cm. Grönlingsfiskar lever på bottnen,

    huvudsakligen i rinnande vatten. Några arter har förstorade bröst- och bukfenor som, tillsammans

    med veckad hud på buken, bildar en sugskål med vars hjälp de kan hålla sig kvar även

    i mycket starkt strömmande vatten. Ett fåtal tropiska arter hålls även som akvariefiskar.

  • 44.
    Lundmark, Ralf
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Taiga Natur.
    Thuresson, Mats
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm.
    Hedenbo, Per
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västmanlands län.
    Fågelskär i Mälaren 2016: Heltäckande inventering av kolonihäckande sjöfågel2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Stockholms län bedriver tillsammans med Mälarens vattenvårdsförbund fågelinventering i Mälaren som en del av den regionala miljöövervakningen. Ralf Lundmark har under 2016 fungerat som fältprojektledare och har författat ett underlag till föreliggande resultatrapport. Per Hedenbo, Länsstyrelsen i Västmanlands län, har producerat områdeskartan samt sammanställt tabellerna över antal inventerade fåglar som återfinns i slutet av dokumentet.

  • 45.
    Lücke-Johansson, Sandra
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Avloppsslam i Stockholm län: Kvalitet, produktion och användning av slam från tillståndspliktiga avloppsreningsverk i Stockholms län 1981–20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Stockholms län finns för närvarande 18 tillståndspliktiga avlopps-reningsverk som renar avloppsvatten från länets två miljoner invånare. Avloppsvattnet renas genom verkens olika mekaniska, biologiska och kemiska reningssteg. Som en biprodukt under reningsprocessen produceras avloppsslam som innehåller näringsämnen, men också en del tungmetaller och organiska föroreningar. Slammet kan därför användas som en indikator för miljögifter som släpps ut från samhället. Länsstyrelsen har med hjälp av analysdata från verksamhetsutövarna sammanställt ett faktablad som beskriver slammets kvalitet och användning mellan åren 1981–2013.

    Mellan åren 1981–2013 har slamkvaliteten förbättrats. De långsiktiga tids-trenderna visar att halterna av tungmetaller samt halterna av de organiska ämnena nonylfenol, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och polyklorerade bifenyler (PCB) minskar i avloppsslammet från reningsverken i Stockholms län. Halterna för tungmetaller, nonylfenol, PAH och PCB ligger under de gällande gränsvärdena och klarar även de nya föreslagna gränsvärdena för år 2015. År 2013 används den största delen av slammet, runt 60 procent, för jordtillverkning, medan runt 20 procent av slammet spreds till åkermarken.

  • 46.
    Nellbring, Sture
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Aneer, Sture
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Löfgren, Susanna
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    ALGBLOMNING - Några frågor och svar2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna skrift presenterar det mesta du behöver veta om algblomning i Egentliga Östersjön, särskilt blomningar av cyanobakterier (även kända som "blågrönalger"). Materialet är baserat på en rapport från 1996 som gavs ut av Informationscentralen för Egentliga Östersjön, Länsstyrelsen i Stockholm. Materialet är något modifierat och utökat i den här versionen.

  • 47.
    Nitzelius, Tomas
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Flodkräftan i Stockholms län: Inventering och förslag på åtgärder2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I augusti 1907 kom en leverans med kräftor med båt från Finland. Vid

    ankomsten till Gamla stan visade det sig att kräftorna var döda så de

    stjälptes i sjön. Detta skedde dessvärre i Riddarfjärden i Mälaren och

    därmed hade kräftpesten kommit till Sverige. Från Riddarfjärden spreds

    pesten snabbt i hela Mälaren och till Hjälmaren och sedan vidare till stora

    delar av Syd- och Mellansverige.

    För att återskapa kräftfisket i sjöar och vattendrag där flodkräftan slagits ut

    har sedan 1960-talet signalkräfta inplanterats som ersättning. Signalkräftan

    är under normala livsbetingelser resistent mot kräftpesten och kan därför

    leva i sjöar och vattendrag som drabbats av kräftpest utan att själv angripas.

    Signalkräftan är dock ofta bärare av kräftpesten vilket innebär att pesten blir

    permanent i sjöar där signalkräftan planteras ut.

    Länsstyrelsen genomförde 1996 en utredning om förekomst av kräftor

    och kräftpest i Stockholms län. Sedan dess har situationen för flodkräftan

    drastiskt försämrats vilket motiverat en ny genomgång av länets sjöar. Den

    nya sammanställningen, som genomfördes 2003, visar att antalet sjöar

    med flodkräfta har minskat från 134 till högst 102 och antalet sjöar med

    signalkräfta har ökat från 99 till 150. Kräftpest har sedan 1996 konstaterats i

    ytterligare 21 sjöar och totalt är cirka 107 sjöar i länet drabbade av kräftpest.

    Huvudsyftet med detta arbetet har varit att konvertera gammalt datamaterial

    till moderna GIS-anpassade system och därmed göra det mer lättillgängligt.

    Materialet kommer även att fungera som underlag i Länsstyrelsens

    arbete med att avsätta skyddsområden för flodkräfta. I ett sådant område

    kommer det bland annat att vara förbjudet att transportera och plantera

    ut signalkräftor, och det kommer att ställas höga krav på desinficering av

    redskap och båtar som förs in i området.

  • 48.
    Nordvarg, Lennart
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Guide för upprättande och översyn av limniska och marina kontrollprogram2006Report (Other academic)
  • 49.
    Nyberg, Lars
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Karakteriseringav skogsprovytori AB-, D- och U-län: Bedömning av dess lämplighetför regional miljöövervakning2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I föreliggande arbete presenteras resultatet från den karakterisering av skogsprovytor i AB-, D- och U-län,

    som på uppdrag av Länsstyrelserna, utfördes sommaren 1998 av Institutionen för skoglig marklära, SLU.

    De provytor som karakteriseringen har omfattat ingår i den regionala övervakningen av miljötillståndet i

    skog.

    De ytor där övervakning av skog sker bör vara representativa för regionens skogsmark. Målsättningen

    med föreliggande arbetet har därför varit att få en uppfattning om hur väl de undersökta ytorna

    representerar länens skogsmark samt att bedöma ytornas allmänna lämplighet för miljöövervakning.

    Karakteriseringen har omfattat: jordartens genes, textur och mineralogiska status (basmineralindex), samt

    jordmån, humusform, markvegetationstyp och markfuktighet. Ytornas homogenitet, vad gäller dessa

    markegenskaper, har legat till grund för bedömningen av ytornas allmänna lämplighet för miljöövervakning.

    Dessutom har eventuella skador hos skogsbeståndet beaktats (till exempel luckor i beståndet

    till följd av stormskador) eftersom dessa på sikt kan äventyra ytans användbarhet i miljöövervakningen.

    Vid bestämning av ytornas representativitet för länens resp. regionens skogsmark har

    Ståndortskarteringens databas 1983-87 från den nationella miljöövervakningen och geokemiska markdata

    framtagna vid Institutionen för skoglig marklära, SLU, utnyttjats.

    Resultatet visar att ca tre fjärdedelar av de undersökta ytorna (15 av 21) i huvudsak är homogena ur

    marksynpunkt. Två av de 15 homogena ytorna är dock av andra orsaker olämpliga att använda i

    miljöövervakningen. Detta gäller ytorna: Ulriksdal i AB-län och Kusskogen i U-län. Beståndet på den

    förra ytan består av överåriga granar varav vissa sannolikt är rötskadade. Här finns uppenbara risker för

    att skadorna på sikt skapar luckor i beståndet. Härvid förändras ljusklimatet på ytan vilket påverkar

    jordmånsprocesserna som i sin tur kan resultera i tolkningsproblem i miljöövervakningssammanhang.

    Den senare ytan uppvisar tydliga spår av kolningsverksamhet vilket resulterat i att markprofilen störts

    genom omrörning och i dag bitvis upptas av ett tjockt kollager. Detta försvårar markprovtagningen

    påtagligt. Resterande sex ytor (Mjölsta och Bergboö i AB-län, Virå och Råsjön i D-län samt Dammsjön

    och Råksjön i U-län) uppvisar stora variationer vad gäller en eller flera av de undersökta

    markkaraktärerna (jordart, jordmån, humusform och mineralogi). Detta innebär i sin tur att även

    markkemin sannolikt uppvisar en större variation än normalt inom dessa ytor. För Länsstyrelsens

    miljöövervakningsverksamhet, avseende markens kemiska tillstånd och utveckling, betyder detta

    sannolikt att betydligt fler generalprov än normalt behöver insamlas vid varje provtagningstillfälle för att

    uppnå den säkerhet i övervakningsverksamheten som i dag efterfrågas. Ur ekonomisk synvinkel framstår

    därför valet av övervakningsytor av denna typ som olämpligt. På tre av de sex ytorna (Virå, Råsjön och

    Råksjön) är emellertid de avvikande områdena relativt små och koncentrerade till ytornas ytterområden.

    Detta faktum gör det möjligt att undvika dessa partier vid provtagningen (stratifierad sampling) och på så

    sätt minska den markkemiska variationen inom ytorna. Tillämpas detta förfaringssätt bedöms ytorna som

    lämpliga att använda för markkemisk övervakning.

    Mot bakgrund av karaktärerna hos länens skogsmark representerar de undersökta ytorna i Stockholms län

    38 procent av länets skogar. Motsvarande siffror för ytorna i Västmanlands län och Södermanlands län är

    29 procent respektive 3,5 procent. Tillsammans representerar de 21 ytorna ca 42 procent av regionens

    skogsmarksareal (Mälarlänen + Örebro län). Teoretiskt är det möjligt att täcka in ca 72 procent av

    skogsmarksarealen i regionen med detta ytantal om man väljer ytor med optimala

    karaktärskombinationer. På länsnivå är motsvarande möjliga täckning med nuvarande ytantal 51 procent

    (7 ytor) för Stockholms län, 56 procent (11 ytor) för Västmanlands län och 24 procent (3 ytor) för

    Södermanlands län. Även om vissa ytor är utlagda på marktyper som är relativt ovanliga i de tre länen, är

    många ytor ytterst representativa för länens skogsmark. Detta gäller ytorna Sticklinge, Svulten, Gladö och

    Bergboö i Stockholms län och Hyttskogen och Fullerö i Västmanlands län. Tyvärr, varierar

    markegenskaperna inom ytan Bergboö, varför den inte bedömts som lämplig att använda för

    miljöövervakning. Ytorna som undersökts i Södermanlands län, representerar endast en mindre del av

    länets skogsmark (3,5 procent). Det bör dock framhållas att den marktyp som ytan Råsjön representerar är

    ytterst försurningskänslig (hällmark med jordmånstypen lithosol). Det är därför angeläget att följa

    miljötillståndets utveckling på ytan trots att marktypen endast representerar ca 2 procent av länets skogar.

  • 50.
    Nyberg, Lars
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Arvidsson, Mia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Bottenfaunainventering- 14 lokaler i Stockholms län 20092009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har Naturvatten i Roslagen AB inventerat

    bottenfaunan i 14 lokaler Stockholms län. Undersökningarna utfördes för att utgöra underlag

    till karaktärisering av miljökvalitet och naturvärdesbedömningar i enlighet med Länsstyrelsen

    i Stockholms län, i beslut 502-2009-015036 (09-03-06).

    Bottenfaunan i samtliga lokaler, utom Åvaån norra (SÖ285), bedömdes till god eller hög

    ekologisk status baserat på Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder (2007). Detta indikerar

    att faunan inte uppvisade någon förändring från det naturliga tillståndet vad gäller samlad

    miljöpåverkan, eutrofiering eller försurning. Vad gäller Åvaån norra (SÖ285), uppvisade

    faunan inte någon förändring från det naturliga tillståndet vad gäller samlad miljöpåverkan

    men var måttligt förändrad vad gäller eutrofiering och försurning. ASPT-index som ingår i

    bedömningsgrunderna förefaller dock ge en missvisande och överskattat god bild av

    miljöpåverkan och resultaten bör därför tolkas med försiktighet.

    I sjöarna varierade antal taxa och abundans mellan 25-41 taxa och 570-860 individer/m

    2 och i

    vattendragen mellan 20-66 taxa och 1 100-9 100 individer/m

    2. Föroreningståliga arter var

    vanligare än känsliga, utom i Akaren där fårhållandet var det motsatta. Diversiteten var låg i

    Penningbyån, annars måttlig till mycket hög. Antalet dag-, bäck- och nattsländor var mycket

    lågt i Igelbäcken 30 och lågt i Igelbäcken 28, Vitsån och Åvaån norra (SÖ285). Detta

    indikerar att faunan kan vara föroreningspåverkad i dessa lokaler.

    Inga rödlistade arter noterades vid någon av lokalerna. Däremot påträffades fyra ovanliga

    arter; en långhornsnattslända (

    Ceraclea dissimilis) i Ådran, svalgigel (Dina lineata) i

    Fitunaån, Moraån, Vitsån och Bergshamraån, en husmasknattslända (

    Limnephilus decipiens) i

    Åvaån norra (SÖ285) och skalbaggen (

    Oulimnius troglodytes) i Öran, Ådran och

    Bergshamraån.

12 1 - 50 of 74
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf