Våren 1991 undersöktes de två parallella vattendragen Bällstaån och lgelbäcken med avseende på vattenkemin. Naturhistoriska Riksmuseet har ansökt hos Länsstyrelsen i Stockholms län om att göra lgelbäcken till naturreservat. De har där bl a funnit den sällsynta fisken grönling. Samtliga berörda kommuner är positiva till att skydda lgelbäcken och förslag är lagt om att göra den och. dess närmiljö till naturvårds­område. Bällstaåns avrinningsområde är mer bebyggt än lgelbäckens och åvattnet har vid tidigare undersökningar visat sig starkt förorenat. Åtgärder har vidtagits men Bällstaån är alltjämt kraftigt. förorenad. Resultatet av denna undersökning visade att båda områdena var näringsrika. lgelbäcken hade förutom högre färgtal och COD än Bällstaån, lägre syrgashalt, pH och alkalinitet, alla tecken på att bäcken innehåller en hög halt organiskt material. lgelbäckens avrinningsområde består till största delen av skog, vilket tillför sura humusämnen som sänker pH. Denna tillförsel visades även genom hög färg och högt värde på COD (ett mått på totalhalten oxiderbart organiskt material). Bällstaån hade grumligare vatten och högre konduktivitet vilket visar transport av partiklar och salter. Bällstaån hade även högre halt kväve och fosfor (alla fraktioner). Av detta kan man dra slutsatsen att Bällstaån är klart påverkad. 

Föreliggande studie syftade till en genomgång av befintliga elfiskeprogram i

kustvattendrag i södra Sverige för att se om programmen kunde samordnas

och optimeras. Genom en enkät till 11 länsstyrelser och 14 andra organisationer

(kommuner, vattenvårdsförbund, fiskevårdsområden, Fiskeriverket

m.fl.) erhölls uppgifter om 28 pågående elfiskeprogram från Uppsala till

Hallands län, även tillrinnande vattendrag till Vättern inräknades.



De flesta elfiskeprogram (96 %) förväntas pågå långsiktigt.



De flesta program hade startats under 2000-talet, men några program

hade pågått sedan 1980-talet.



I hälften av de pågående elfiskeprogrammen elfiskades samtliga

lokaler årligen.



De pågående elfiskeprogrammen som hade ett renodlat syfte var

främst de som genomfördes inom de samordnade recipientkontrollerna

(10 program), medan resterande program oftast hade två

eller flera syften.



I majoriteten (79 %) av de pågående elfiskeprogrammen hade inga

specifika mål satts upp för vare sig lokaler och vattendrag.



I knappt hälften (46 %) av de pågående elfiskeprogrammen skedde

en årlig utvärdering, följt av enbart redovisning av elfiskeresultaten

(39 %).



I drygt hälften av programmen hade även en samlad utvärdering

gjorts och/eller var planerad.

Genomgången av elfiskeresultat visade att:



En lokal bör följas minst fem år för att få en bild av samtliga

förekommande fiskarter.



300-400 m2 samplad area kan sättas som en övre gräns vid elfiske för

att fånga förekommande arter.



En god statistisk precision i skattning av artantalet kan uppnås med

4-6 lokaler per vattendrag och år.



Med samplingen vartannat år istället för varje skulle hälften av de

signifikanta förändringarna av artantalet ej detekterats, trots att

samma tidsperiod undersökts.



Det är viktigare att fiska vid samma vattennivå än att hålla provtagningsdatum

exakt när avsikten är att bestämma öringtätheten.

12



En god precision i bestämning av öringtäthet kan uppnås med

5 undersökta lokaler per vattendrag och år.



Provtagning vartannat år jämfört med varje år gör att endast 60

procent av trender i öringtäthet kan påvisas. Minskas samplingsfrekvensen

till vart tredje år kan bara 25 procent av signifikanta

förändringar beläggas statistiskt.



Biologisk mångfald bör inte övervakas med diversitetsindex på

grund av få arter, utan hellre med frekvensen av rödlistade resp.

främmande arter. Exempel redovisas.



Skattningen av ekologisk status kan påverkas av vattentemperaturen,

avrinningsområdets storlek och vattenhastigheten.



Rekommendationer för lokalval ges.

Utgående från ovanstående resultat görs rekommendationer för hur elfiskeprogrammen

kan optimeras för att passa multipla syften med god statistisk

precision (avsnitt 4).

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering av Albysjön, Långsjön,

Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran, Måsnaren och Bornan i Stockholms län

sommaren 2009. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas

ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten i

Roslagen AB på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

Samtliga sjöar bedömdes till måttlig status, undantaget Västra Styran som bedömdes vara av god

status.

Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de

sjöar, Västra Styran och Kyrksjön, som låg på gränsen till en lägre klassgräns

rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder.

Sammantaget noterades 57 arter av makrofyter, övervattenväxter undantaget.

Artantalet var

högst i Långsjön där 40 arter noterades och lägst i Kyrksjön med endast nio arter.

Tre rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen kransalgen uddslinke (

Nitella

mucronata

) och natearterna bandnate (Potamogeton compressus) och uddnate (Potamogeton

friesii

). Uddslinke noterades i Uttran och Måsnaren och anges i rödlistan som starkt hotad

(EN), bandnate noterades i Albysjön och anges i rödlistan som sårbar (VU) och uddnate

noterades i Albysjön och Långsjön och anges i rödlistan som missgynnad (NT). I nya

rödlistan som planeras till 2010 kommer, med förbehåll för ytterligare förändringar, bandnate

och uddslinke att klassificeras som missgynnade i stället för sårbar respektive starkt hotad.

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea),spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

Föreliggande rapport redovisar resultat från en inventering av vattenvegetation i Holmsjön (Norrtälje kommun) och Tullan (Salems och Södertälje kommuner) 2021. Inventeringen syftade till undersökning av sjöarnas växtsamhällen samt klassificering av ekologisk status avseende makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

I Holmsjön noterades 17 arter av vattenvegetation vid inventeringen, undantaget övervattenväxter. Långskottsväxter var dominerande växtgrupp med sex olika arter. Gul näckros var vanligaste förekommande art och med fem olika arter av flytbladsväxter var denna grupp karaktäriserande för sjön. Även mossor förekom relativt frekvent och tre arter av flytväxter noterades. Inga kortskottsväxter eller kransalger påträffades och i övrigt noterades inte heller några rödlistade eller i övrigt ovanliga arter i sjön. Djupast förekommande arter var stor näckmossa och spärrkrokmossa som noterades ner till 2,2 meters djup. Enligt klassificering baserad på makrofyter bedömdes ekologisk status vara måttlig. Sjön är enligt vår kännedom inte tidigare inventerad.

I Tullan noterades hela 27 arter av vattenvegetation vid inventeringen, undantaget övervattenväxter. Långskottsväxter var dominerande växtgrupp med tio olika arter men även i denna sjö var gul näckros vanligaste förekommande art. Som helhet var Tullan däremot mer variationsrik och representerades bland annat av flera arter av kortskottsväxter, kransalger och mossor samt getraggsalg och sjöplommon. Fynd av två rödlistade arter gjordes vid inventeringen, bandnate i hotkategorin sårbar (VU) och uddnate som är rödlistade i kategorin nära hotad (NT). Båda natearterna är enligt vår kännedom att betrakta som ny kunskap. Djupast förekommande art var spärrkrokmossa som noterades ner till hela 6,4 meters djup. Jämförelser med tidigare inventeringar är svåra att göra på grund av skillnader i metodik.

Samtliga arter som tidigare noterats återfanns 2021 och ett stort antal arter tillkom till artlistan. Djuputbredningen tycks vara liknande som vid tidigare inventering (1998) då hornsärv noterades på 5 meter, jämfört med 5,1 meter år 2021. Trofiskt makrofytindex indikerar måttlig ekologisk status, på gränsen till god status, där uddnate motiverar måttlig statusklass.

Vegetationens stora förekomstdjup och fynd av notblomster samt glans-

/mattslinke leder till en expertbedömning vilken indikerar god ekologisk status.

I faktabladet presenteras resultat av yngel- och vegetationsinventering av sex vikar i Stockholms skärgård år 2022. Inventeringarna är en uppföljning av undersökningar från år 2021 och syftar till att ge underlag för miljöövervakning och uppföljning av fiskfredningsområden. Uppdraget utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm.

Undersökningen 2021 omfattade totalt sex sjöar i Stockholms län. Av dessa fick en sjö hög status (Stora Skogssjön), tre god status (Garnsviken, Orlången och Turingen) och två otillfredsställande status (Norrviken och Vällingen) med avseende på växtplankton. Fem av sjöarna kunde bedömas även för treårsperioden 2019–2021, vilket gav god status för Garnsviken, måttlig status för Orlången, Turingen och Vällingen samt otillfredsställande status för Norrviken.

Orlången och Norrviken har behandlats med aluminium, i syfte att fälla fosfor och därmed förbättra vattenkvaliteten, under 2019 respektive 2020. I Orlången har både fosforhalterna och växtplanktonbiomassan sjunkit kraftigt och status med avseende på växtplankton är numera god, till skillnad från otillfredsställande eller dålig innan behandlingen. I Norrviken har de kraftigt minskade fosforhalterna ännu inte återspeglats i förbättrad status med avseende på växtplankton (otillfredsställande) men biomassan har sjunkit efter behandlingen och andelen cyanobakterier har minskat.

I fyra av de undersökta sjöarna 2021 togs även djurplanktonprover. Djurplanktonsamhället i samtliga sjöar dominerades av små hjuldjur följt av nauplier från cyclopoida hoppkräftor. Indikatorarter och djurplankton-samhällets sammansättning tyder på eutrofi i Garnsviken och Norrviken. Viss eutrofiering kan uttydas även i Turingen, medan Orlångens djurplanktonsamhälle indikerar balanserade näringsförhållanden.

The Regional environmental monitoring programme for Stockholm County

2009–2014 was designed to include an evaluation of all the current

programme areas. This report evaluates the programme area for Coasts and

Seas during the period 2009–2011.

One of the main priorities of the regional environmental monitoring

programme is to assess the ecological and chemical status of the county’s

transitional and costal water bodies, in accordance with the EU Water

Framework Directive.

Despite financial problems, the Coasts and Seas programme has run

according to plan. We have classified the ecological and chemical status of

all the transitional and coastal water bodies in Stockholm County. The

overall picture of the environmental situation is that the waters of the

archipelago are negatively impacted by eutrophication, and that their

ecological status is in most cases classified as “moderate” rather than

“good”.

This evaluation also intends to serve as a starting point for the revision of

the monitoring programme, in preparation for the new environmental

monitoring programme that should become operational by 2015. Recent

marine environmental legislation, such as the EU Marine Strategy

Framework Directive and the new Swedish system for marine spatial

planning, places new demands on assessment and monitoring of our coastal

waters and seas.

According to the Marine Strategy Directive, Sweden must establish and

adapt its marine monitoring programmes by 2014 in order to assess the

environmental status of its marine waters. It is still unclear how the regional

environmental programmes will be involved in this process.

The budget for regional environmental monitoring is financed by the

Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for

Marine and Water Management. National funding is granted on a yearly

basis and has not even covered half of the costs for the Coasts and Seas

programme during the period 2009–2011.

This short-term and inadequate funding constitutes a major problem, as we

are attempting to monitor long-term environmental processes that may

manifest themselves after several years, on an annual basis. Another

problem is that the costs for monitoring some programme areas have to be

spread over several years, but we do not know whether we will receive

funding from year to year. Long-term funding would require greater

regional collaboration and improved planning, which should also be the

most effective way to handle limited economical resources.

Resultaten indikerar att fisksamhällets miljöstatus varit oförändrad under den studerade

tidsperioden 2005-2012, sett till storleksstruktur och trofisk struktur (fördelningen av fisk

mellan olika typer av födoval). Till viss del indikerar resultaten även en förbättring i trofisk

struktur.

 Fisksamhällets artssammansättning har varierat mycket mellan år, utan någon trend över tid,

vilket sannolikt beror på att variationen i temperatur vid fisket har varit stor mellan år.

 Totalt har 24 arter fångats sedan övervakningen påbörjades. Tre av arterna: torsk, tånglake

och vimma, återfinns på Artdatabankens rödlista. Inga främmande arter har påträffats.

English summary: Heavy metals in perch from Lagnö och

Askö in the Stockholm archipelago, 2007–2010

The Environmental Analysis Section of the Stockholm County

Administrative Board commissioned the Swedish Museum of Natural

History to analyze heavy metals in perch (Perca fluviatilis) from two

relatively undisturbed and unaffected areas of the Stockholm archipelago:

Lagnö and Askö. The metals analyzed were: arsenic, cadmium, chromium,

copper, nickel, lead, zinc, tin, silver, and mercury.

Concentrations of heavy metals were analyzed in fish caught during the

years 2007–2010 within the regional environmental monitoring program:

“Integrated monitoring of coastal fish, coastal fish stocks at Askö-Fifång

and Lagnö”. Sampling at Askö was carried out in cooperation with the

Södermanland County Administrative Board. The concentrations of heavy

metals in perch from Lagnö and Askö were compared with those in perch

from the two closest national reference sites: Holmöarna in Västerbotten

County and Kvädöfjärden in southern Östergötland County.

We chose to study perch, because they are relatively stationary compared

with many other fish species. The concentrations of metals in perch are

therefore relatively specific for these areas. Perch are also used within the

national program for monitoring of environmental contaminants.

Fish were collected and analyzed according to the routines for the national

environmental monitoring program and standardized methods for

monitoring metals and organic contaminants in fish. The analyses were

carried out on pooled samples that were composed of 15 perch per sampling

station and year. All metals were analyzed from samples of perch liver,

except for mercury, which was analyzed from samples of muscle.

The results of this study show that the observation period (2007–2010) was

too short to detect statistically significant trends in concentrations of the

target metals. We plan to carry out further analyses of heavy metals in perch

from Lagnö and Askö within a few years.

Our study does show that concentrations of most heavy metals in perch

from Lagnö and Askö are similar to those in perch from the two national

reference sites. The results also show, for those metals that have existing

assessment criteria/Environmental Quality Standards, that found

concentrations lie far below these assessment criteria/Environmental Quality

Standards. This is positive news.

11

The exception is mercury. At both Lagnö and Askö, the concentration levels

lie over the limit for good chemical status for mercury. The concentration

levels, however, lie well below the permissible limit for the commercial sale

of perch as food, but fluctuate at the same time both above and below the

permissible level for foodstuffs for children at both Lagnö and Askö.

The pattern is similar at the national reference sites, where mercury

concentrations in perch lie above the limits for good chemical status, but

below the permissible limit for the commercial sale of perch as food.

From a health perspective, it is favorable that mercury levels are low in

perch from Lagnö and Askö. However, it is important to consider the

recommendations of the Swedish National Food Agency, that women who

plan on having children in the near future, who are pregnant, or who are

breastfeeding, should not eat fish that may contain mercury more than 2-3

times per year. This advice also applies to infants. It is thought that this

level of intake of fish is without risk to the foetus/infant.

Kagghamraån är ett vattendrag i sydvästra Stockholms län med stora naturvärden. Mest känd är den väl för den egna havsöringsstammen som genom åren uppmärksammats och vårdats på många sätt. 

Vattendraget har fyra huvudarmar, Skälbyån-Axån, Norrgabäcken, Uringebäcken och Brinkbäcken där de senare tre rinner in från öster. Som vanligt under högsta kustlinjen ligger jordbruksmarken längs vattendragen i dalgångarna medan skogen på bergshöjderna och de näringsfattiga grusåsarna. 

Området är glest befolkat, enda större samhälle är Vårsta vid Malmsjön i nordväst. I nordost är en utbyggnad på gång på gamla Tullinge flygfält men i övrigt är området avsatt som ”Bevarande landsbygd” och ”Bevarandeområde” i Botkyrka kommuns översiktsplan från 2002. I aktualitetsförklaringen från 2006-05-30 anges att det generella bevarandeområdet för landsbygden fortfarande är aktuellt men direktiven bör bli tydligare för delområdena. 

Av de större sjöarna kan Stora och Lilla Skogssjön betecknas som näringsfattiga medan Malmsjön var kraftigt övergödd från jordbruk och enskilda avlopp. Getarens omgivningar borde betyda att den inte skulle vara så belastad men viss jordbruksmark/golfbana och tidigare ett sämre fungerande reningsverk vid Lida har tillfört lite för mycket näring till sjön.

Området norr om Lida vid sjön Getaren är viktigt för regionens friluftsliv. Söder om Getaren, ner mot Stora och Lilla Skogssjön finns ett sammanhängande skogsområde av ”vildmarkskaraktär” som kommunen vill ge naturreservatsskydd eller annat skydd. I hela området finns numera gott om bäver.

Skyddsvärda arter

I Länsstyrelsens översikt över ”Värdefulla sjöar och vattendrag” nämns följande skyddsvärda arter; stensimpa, havsöring, nissöga, flodkräfta, flodnejonöga, snäckan Valvata macrostoma, nattsländan Lype reducta, dagsländan Caenis robusta, musslan Musculinum lacustre samt spetsfläckad trollslända.

Vattenföring

Kagghamraån är inget stort vattendrag, medelvattenflödet vid utloppet i havet ligger runt 0,6 m³/s. Variationerna i flödet är däremot stora, högsta årsmedelflödet under den senaste tjuguårsperioden, 1994, var fyra gånger så högt som under året med lägsta medelflödet, torråret 1996. Inom åren är variationerna mycket större. Under 2006 var högsta flödet vid Saxbro, 2,57 m³/s, 70 gånger så högt som det lägsta flödet, 0,037 m³/s. Saxbro är SMHIs mätstation strax nedströms Uringeåns inflöde i huvudfåran. Flödet vid utloppet är beräknat genom multiplikation av värdena vid Saxbro med faktorn 1,225.

Variationerna i flödet påverkar livet i ån. Höga flöden ger mekanisk påfrestning på ån och flyttar material. Låga flöden ger uttorkade ytor på bottnen, ofta höga temperaturer och risk för syrgasbrist. Många arter har anpassat sig till dessa variationer och vissa har gjort detta till en konkurrensfördel gentemot andra arter. Ändå ger utpräglade torrår ofta sämre resultat för återväxten för till exempel öring.

Vattenmyndighetens bedömning

Kagghamraån, som hos vattenmyndigheten kallas Saxbroån, har klassen måttlig ekologisk status och problemet är övergödning. Uppnåendet av kvalitetskravet för sjön är framskjutet till 2021 med grunden ”Tekniskt omöjligt”, Ekonomiskt orimligt” och ”Naturliga förhållanden”. Den kemiska statusen är god

Loån 

I norra Stockholms län breder Loåns avrinningsområde ut sig över hällmarker med gles tallskog avbrutna av sjöar och några dalar med mindre jordbruksmarker. 

Två huvudarmar för vatten från väster mot avrinningsområdets centrum där de förenas i sjön Viren. Detta samlade vattens kraft i fallet ner mot Losjön kom att utnyttjas till tidig industriproduktion, här ligger Vira bruk som under lång tid var Sveriges enda klingsmedja. Bruksområdet underhålls och kafé och hantverkssmide håller liv i miljön. 

När vattnets vildhet avtagit flyter det vid högflöden ut över maderna ner mot Losjön, de största och tydligaste i denna naturgeografiska region. Madområdet innefattar även inflödet från Trehörningen, den sjö i området som omges av mest sommarstugor och som därmed har störst näringsbelastning. I det vattensystemet ligger också motpolen, den utpräglade klarvattensjön Largen. Den goda sikten i sjön gör att den används för undervattenorientering. 

Området är viktigt för friluftslivet då det ger en känsla av ostördhet. Roslagsleden går genom hela avrinningsområdets längd vilket ger tre mils vandring i detta vackra skogslandskap. 

Skyddsvärda arter

 I Länsstyrelsens översikt över ”Värdefulla sjöar och vattendrag” är Loån upptagen under viktiga miljöer för fisk och fiske och under kulturmiljöer. Förutom att Loån är ett av länets mest produktiva öringvatten nämns följande skyddsvärda arter; ål, flodnejonöga och flodkräfta. 

Vattenmyndighetens bedömning 

Loån har delats upp i sju vattenområden, tre sjöar och fyra vattendrag. Alla utom Tärnan har god kemisk status. I Tärnan är kvicksilverhalten för hög. Tärnan har däremot som enda sjö fått hög ekologisk status. Largen, Ältån och Trehörningsån har god ekologisk status. Loåns nedre lopp och Viren har måttlig ekologisk status medan Viraån vid Vira bruk har dålig ekologisk status.

Länsstyrelsen bedriver regional miljöövervakning av miljögifter i grundvattnet och använder framförallt kallkällor som provpunkter tillsammans med råvattendata från dricksvattenverk. Informationen använder sig länsstyrelsen av för att bedöma miljötillståndet i grundvattnet tillsammans med information om mänskliga aktiviteter som kan påverka kvaliteten av grundvattnet. Detta faktablad vänder sig till allmänheten och beskriver kortfattat vattenkvaliteten i flertalet av de kallkällor som länsstyrelsen besöker och om grundvatten generellt.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag, dels av Enheten för Miljöanalys vid Länsstyrelsen i Stockholms län, dels av Miljöförvaltningen vid Stockholms stad i oktober 2007 genomfört provtagningar av ytsediment för miljökemiska analyser inom såväl Stockholms stad som inom Stockholms läns kustvatten samt Mälarens östligaste del. 2010 gav länsstyrelsen SGU i uppdrag att låta analysera de nedfrysta och arkiverade sedimentproven som togs 2007. Dessa analyserades med avseende på grundämnen (bl.a. metaller) och vissa organiska miljögifter. Resultaten skulle redovisas i en samlad gemensam rapport med motsvarande analysdata från Stockholms stads prover. De senare proverna analyserades redan 2007/2008.

Provtagningarna genomfördes på av SGU tidigare (1997-2001) framtagna och provtagna stationer placerade på lämpliga ackumulationsbottnar. SGUs tidigare provtagningar genomfördes inom ramen för SGUs marina miljökemiska sedimentprogram som är kopplat till SGUs statsuppdrag att kartlägga Sveriges kontinentalsockelområde (territorialhav och ekonomiska zon, EEZ). Två nya stationer etablerades 2007 för Stockholms stads räkning vid Hägersten i Mälaren och vid Lidingöbro i saltsjön.

Provtagningsplatserna har dokumenterats med undervattensfoto och samtliga upphämtade sedimentkärnor har beskrivits samt dokumenterats med foto och röntgenteknik. De senare för radiografisk analys för klarläggande av inre sedimentstrukturer och eventuell förekomst av fysiska störningar, t.ex. genom ankring eller biologisk omröring (bioturbation).

Det översta sedimentskiktet (0-1 cm) har på samtliga 29 sedimentkärnor uttagits för analys av halten organiskt material och näringsämnen (kol, kväve och fosfor), 57 grundämnen, bl.a. tungmetallerna arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel, (Ni), bly (Pb) och zink (Zn) samt polycykliska aromatiska kolväten (PAH). På 8 stationer inom centrala Stockholm analyserades även hexaklorbensen (HCB) och polyklorerade bifenyler (PCB).

Samtliga stationer har klassats med avseende på miljökvalitet för var och en av de metaller och organiska miljögifter som omfattas av de svenska bedömningsgrunderna för sediment i kust och hav. Med undantag för arsenik, kobolt och krom återfinns de högsta koncentrationerna i centrala Stockholm och ut till Oxdjupet samt in i Mälaren till Vårberg (vid Skärholmen). På samtliga dessa stationer faller miljöstatusen för Cd, Cu, Hg, Pb och Zn samt PAH, och HCB i klass 5 (mycket höga halter) med en avklingning mot Oxdjupet respektive Vårberg till klass 4 (hög halt). Samtliga stationer för PCB faller i klass 5. Klasserna 1-2 representerar stationer utspridda i den yttre skärgården utanför dessa gradienter. Endast kobolt (Co) uppträder enbart i de klasser som utgör den naturliga bakgrunden (klass 1) eller något högre (klass 2). Merparten av stationerna med avseende på As, Pb, Cr och Ni och i viss mån bly (Pb) ligger också i dessa två lägsta klasser 1-2.

Den stationsvisa koncentrationsförändringen över tiden (dvs. mellan perioderna 1997-2001 och 2007) av respektive undersökt ämne/substans redovisas och illustreras med diagram. Med hjälp av medel- och medianvärdesförändringen för samma period ges en 􀀜 generell bild av utvecklingen för den miljökemiska statusen i bottnarna inom Stockholms läns kustavsnitt och östligaste delen av Mälaren.

Medel- och medianvärdesförändringar av halterna för respektive undersökta ämnen har genomförts antingen för hela undersökningsområdet med eller utan data från centrala Stockholm (den s.k. Stockholms-Mälar-gradienten mellan Vårberg/Strömmenoch Oxdjupet) och för delområden som t.ex. centrala Stockholm, norra respektive södra skärgårdshavet. Detta då trenderna i många fall är helt olika i dessa områden för ett och samma ämne. Sannolikheten för de ovan beskrivna medelvärdesförändringarna har dessutom testas statistiskt med hjälp av s.k. t-test med (n-1) frihetsgrader för matchade datapar (dvs. data från samma stationer men härrörande från de två provtagningsperioderna 1997-2001 och 2007). För att klarlägga om förändringarna är reella har dessa ställts mot framtagna naturliga inhomogenitetsfaktorer för respektive ämne i sedimentet.

En sammanställning över förändringen av medelvärdeskoncentrationen för några av de mest miljörelevanta ämnena och föreningarna i Stockholms läns kustområdes ytsediment (0-1 cm) mellan 1997-2001 och 2007 visas i nedanstående figur tillsammans med motsvarande förändringar med och utan Stockholm-Mälar-gradienten. Nedåtriktad pil betyder minskad halt och uppåtriktad pil ökad halt. Färgkodningen visar sannolikheten för beräknade förändringar. Av övriga 57 grundämnen som analyserats i sedimentet kan konstateras att under perioden 1997-2001 till 2007 har inom hela skärgårdshavet halten av t.ex. fosfor (P) ökat med 38 % och tenn (Sn) med 261 %. Koncentrationsökningen av fosfor är störst i Stockholm-Mälargradienten (79 %) och beror sannolikt på en ökad fastläggning av fosfor i sedimenten i de områden som fått bottnarna syresatta under 2000-talet.

Även tenn uppvisar den största koncentrationsökningen (870 %) i Stockholm-Mälargradienten. Orsakerna till denna ökning är mer svårbedömd, men det är inte osannolikt att källan kan vara båtbottenfärger innehållande de numera förbjudna organiska tennföreningarna, t.ex tributyltenn (TBT). Att dessa föreningar användes efter förbuden har konstaterats i andra undersökningar, men framförallt kan orsaken vara att båtägare skrapat bort dessa färger på upptagningsplatser och ersatt dem med tillåten färg. Den bortskrapade färgen sköljs antingen genom spolning eller med regn (ytavrinning) ut i havet.

Koncentrationen av uran (U) och wolfram (W) har ökat med 18 respektive 82 % i Stockholm-Mälar-gradienten. Resultaten tyder på att en källa, berggrundsbetingad eller antropogen finns i Mälaren respektive i centrala Stockholm.

Överlagrat dessa förändringar ligger faktorer för inhomogenitet respektive fysiska omblandning (bioturbation) av sedimentet. Den förra faktorn vanligen mindre än 10% och den senare faktorn i genomsnitt 20 % på förändringar som ägt rum under en tioårsperiod respektive 35 % på förändringar som ägt rum under en femårsperiod i oxiderade miljöer. Faktorer som i flera fall är större än de med hög statistisk sannolikhet observerade genomsnittliga koncentrationsförändringarna utmed kusten. I fall med oxiderade bottenförhållanden krävs därför längre observationsperioder, dvs tre till fyra provtagningsomgångar, för att öka säkerheten i slutsatsen över respektive trend. I sediment från anoxiska, dvs miljöer med syrebrist, är inhomogenitetsfaktorn mycket låg och bioturbation saknas. De är den senare typen av bottnar som provtogs 1997-2001 och som valts ut för 2007 års provtagningar.

Under senare år har dock en med ballastvatten nyligen invandrad, s.k. främmande art, av havsborstmask (Marenselleria neglecta) invaderat Östersjöns bottnar. Arten kan existera i bottnar med syrebrist (hypoxia; <2 ml syre per liter vatten) och därmed åstadkomma bioturberade ytsediment. Ett förhållande som med röntgenteknik observerats i flera av de sedimentkärnor som provtogs 2007. Detta medför att det föreligger en viss osäkerhet i de observerade trenderna.

En säkrare utvecklingstrend, vad avser de olika undersökta ämnena och organiska substanserna, kan därför först erhållas efter ytterligare en till två provtagningsomgångar åtskilda med ett intervall som medger att minst 1-cm nytt sediment ackumulerats på botten sedan den föregående provtagningen. För att utreda provtagningsintervallet har antalet tunna skikt (laminae) räknats och mätts i den radiografiska bilden på respektive sedimentkärna. Beräkningen förutsätter att ett laminae motsvarar ett års ackumulation av sediment.

Ackumulationshastigheten har även beräknats genom att mäta aktiviteten för isotopen 137Cs (cesium). Isotopen 137Cs förekommer inte naturligt utan är en antropogent skapadprodukt som uppkommer i samband med kärnklyvningsprocesser. Med beaktande av isotopens 30-åriga halveringstid kan man med stor sannolikhet utgå ifrån att allt 137Cs som idag kan mätas i Östersjöns sediment härrör från Tjernobylolyckan i april 1986. Isotopens nedre gräns för sitt uppträdande i sedimentlagerföljden utgör därmed en s k ”markör” för året 1986. Baserat påvilket sedimentdjup detta sker och de antal år som föflutet mellan Tjernobylolyckan och provtagningsdatum kan ackumulationshastigheten beräknas.

De två metoderna ger ett mycket samstämmigt resultat (r2 = 0,88), vilket medför att den beräknade ackumulationshastigheten för respektive station kan betraktas som säker.

Det beräknade provtagningsintervallet varierar, beroende på ackumulationshastigheten på respektive station från knappt ett år till drygt tre år. Ett lämpligt provtagningsintervall för en fortsatt miljöövervakning av trenderna i antropogen belastning av metaller och organiska miljögifter är därför med lite säkerhetsmarginal fem år.

Inledning

Länsstyrelsen i Stockholms län har under en längre tid övervakat bottenfauna och vattenkemi

i ett antal kalkade sjöar och sura referenssjöar. Den här undersökningen beskriver

vattenvegetationens utbredning i tio av Länsstyrelsens övervakningssjöar. Av dessa

tio är fem kalkade, fyra sura och en är en neutral referenssjö. Sjöarnas vegetation har

systematiskt inventerats och kvantifierats på vattenväxter via taxeringslinjer. Taxeringslinjerna

har sedan använts för att bygga upp vegetationskartor. Vattenkemi, morfometrisk

data och uppgifter om tillrinningsområdet har också sammanställts och beräknats.

Syfte

Arbetet syftar till att på ett uppföljningsbart och objektivt sätt inventera och beskriva

sjöarnas vegetation och morfometri.

Vegetationen i sjöarna

Artantalet varierade mellan 8-19 arter i de inventerade sjöarna. Artrikast var Vidsjön,

Hampträsk och Långviksträsk med 19, 18 respektive 15 arter. Artfattigast var Stora

Horssjön och Vidsjön (Få) med nio respektive åtta arter. Övervattensväxterna var i de

flesta sjöar den artrikaste växtgruppen och varierade i antal mellan 3-11 arter. Flytbladv

äxterna var i de flesta sjöar den artfattigaste växtgruppen och antalet varierade mellan

0-4 arter. Artrikast var Vidsjön med fyra arter av flybladsväxter. Där påträffades, förutom

de vanligt förekommande näckrosorna, även gäddnate och vattenpilört. Antalet undervattensv

äxter var i vissa sjöar mycket lågt med 2-3 arter. Långviksträsk och Ällmora

träsk avvek med sju respektive åtta arter.

Vegetationens totala täckning varierade starkt mellan sjöarna. I två av sjöarna, Vidsjön

(Få) och Stora Horssjön, var täckningsgraden extremt låg med tre och två procents täckning

av sjöytan. I Vidsjön och Långträsk var täckningen som störst med 35 procent respektive

39 procent. I de övriga sjöarna varierade täckningen av sjöytan mellan 13-21

procent.

Övervattensväxterna täckte störst ytor i Svulten, Hampträsk och Vidsjön. Den relativa

tätheten var också störst i dessa sjöar. I Stora Alsjön och Vidsjön var flytbladsväxternas

utbredning särskilt markant medan de i Svartträsk och Stora Horsjön endast täckte en

liten del av sjöytan. I Vidsjön (Få) saknades flytbladsväxter helt. Gul och vit näckros

var de flytbladsväxter som var vanligast förekommande och oftast de arter som täckte

störst ytor. I Svulten var den dominerade flytbladsväxten gäddnate.

Undervattensvegetationen täckte stora ytor i Ällmora träsk, Långträsk, Svartträsk och

Vidsjön. I dessa sjöar samt i Långviksträsk fanns bottenliggande cyanbakteriemattor

som täckte stora områden. I Ällmora träsk täckte också hårslinga relativt stora områden.

I Vidsjön (Få) var inslaget av löktåg markant. I Svulten, Stora Alsjön och Stora Horssj

ön förekom endast vitmossa, näckmossa och alger under vattnet.

Vegetationens djuputbredning varierade mycket. Vidsjön (Få) och Ällmora träsk distanserade

sig tydligt från de övriga med en djuputbredning på 7,3 respektive 5,5 meter.

Vegetationen i Stora Alsjön hade den minsta djuputbredningen, endast två meter.

Slutsats

Övervattensväxter och flytbladsväxter förekom rikligt i de flesta sjöarna. Övervattensv

äxterna var genomgående den artrikaste växtgruppen. Floran av undervattensväxter var

artfattig i samtliga sjöar utom i Långviksträsk och Ällmora träsk. De submersa makrofyter

som påträffades i den här inventeringen var långnate, löktåg, hårslinga, hästsvans,

notblomster, vattenbläddra och dvärgbläddra samt kransalgerna

Nitella opaca och Chara

delicatula

. Undervattenslevande mossor i sjöarna var vitmossa och näckmossa. Bottenliggande

mattbildande Cyanobakterier, förmodligen tillhörande släktet

Phormidium

spp

växte i de humösa näringsfattiga sjöarna. Även rödalger av släktet Batrachospermum

spp

var vanliga.

Förutom de kalkningsrelaterade vattenkemiska skillnaderna mellan sjögrupperna skiljer

sig de kalkade och sura sjöarna från varandra morfometrisk. Kvalitativa skillnader i vegetationens

utredning verkar bero på de morfometriska skillnaderna.

Vissa kvalitativa skillnader mellan de sura och kalkade sjöarna kan tolkas som effekter

av försurning och kalkning. De amfibiska, koldioxidassimilerande växterna vattenbläddra,

dvärgbläddra och undervattensformen av hästsvans påträffades endast i sura sjöar

och dessa arter missgynnas förmodligen av kalkning.

Hårslinga och kransalgen

Nitella opaca påträffades endast i sjöar med hög alkalinitet

och dessa arter gynnas förmodligen av kalkning. Löktåg påträffades i både kalkade och

sura sjöar. I Vidsjön (Få) dominerades vegetationen av denna art vilket förmodligen är

en kalkningseffekt.

De inventerade sjöarna

Sjö 1, Svulten

Svulten är en sex hektar stor sjö som ligger i Vallentuna kommun. Sjön är endast 2,6

meter djup och har så klart vatten att man ser botten i hela sjön. Tillrinningsområdet är

relativt litet och består av skog. Vegetationen i sjön dominerades av gäddnate, sjöfräken

och trådstarr. Andra vanliga till relativt vanliga arter var vass säv, gul och vit näckros,

flaskstarr och blåstarr. Vegetationen täckte nästan 13 procent av sjöytan. Sammanlagt

tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 2, Stora Alsjön

Stora Alsjön är nio hektar stor och ligger i Södertälje kommun. Sjön har ett stort maxdjup,

7,3 meter. Siktdjupet är dåligt, 1,3 meter och vattenvegetation fanns nästan bara i

de grunda vikarna. Tillrinningsområdet är ganska stort i förhållande till sjöns yta och

består av ungefär lika stora delar skog och våtmark. Vegetationen i sjön dominerades av

vit näckros, vitmossa och sjöfräken. Näckmossa och gäddnate, gul näckros och trådformiga

grönalger var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var endast två meter

men växtligheten var tät i de vegetationsklädda vikarna och vegetationens totala täck

ningsgrad var 21 procent av sjöytan. Sammanlagt elva arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 3, Långviksträsk

Långviksträsk är en sex hektar stor sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun. Sjön är

nästan fem meter djup. Siktdjupet är dåligt, endast två meter. Tillrinningsområdet är relativt

stort och består till största del av skog men också av en del våtmark. Vegetationen

i sjön dominerades av gul näckros, vit näckros, sjöfräken och en bottenliggande cyanobakteriematta.

Vitmossa, näckmossa och bunkestarr var också vanliga arter. Vegetationens

djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt med den mattbildande

cyanobakterien. Vegetationen täckte totalt 16 procent av sjöytan. Sammanlagt 15

arter påträffades längs taxeringslinjerna. Undervattensvegetationen var, i förhållande till

de andra sura referenssjöarna, artrik. Dvärgbläddra och hästsvans förekom bara här.

Sjö 4, Hampträsk

Hampträsk är en sex hektar stor neutral referenssjö som ligger i Värmdö kommun. Sjön

är 4,7 meter djup och har relativt klart vatten, siktdjup 3,1 meter. Tillrinningsområdet är

ganska litet och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer.

Vegetationen i sjön dominerades av gul näckros, vass, vitmossa och gäddnate. Vattenkl

över, smalkaveldun, trådformiga grönalger och kransalgerna

Chara delicatula och Nitella

opaca

var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegetationen

avslutades nedåt av gul näckros som växte gles med undervattensblad i de djupare

delarna av sjön. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent av sjöytan. Sammanlagt

18 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 5, Vidsjön

Vidsjön är en åtta hektar stor sur referenssjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

Sjön är 4,8 meter djup och har måttligt siktdjup, 2,6 meter. Tillrinningsområdet är ganska

stort och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer. Vegetationen

i sjön dominerades av bottenliggande cyanobakteriemattor, vit och gul näckros

samt säv. Trådstarr, flaskstarr, vitmossa, gäddnate och löktåg är också vanliga till ganska

vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegetationen

avslutades nedåt av den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationen totala täckning

i sjön var 35 procent av sjöytan. Sammanlagt 19 arter påträffades längs taxeringslinjerna

och utöver dessa växte också igelknopp i sjön. Både övervattens- och flybladsvegetationen

var här mycket artrik.

Sjö 6, Vidsjön (Få)

Vidsjön är en liten sjö, 2,3 ha, som ligger på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Sjön är

djup, 7,3 m, med brant sluttande botten. Vattnet är klart, med 4,7 meters siktdjup. Sjön

har tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1986. Tillrinningsområdet är litet i förh

ållande till sjöyta och domineras av skog. Vegetationen i sjön avvek markant från den i

de övriga sjöarna och hela bottenarean var beväxt. Ingen flytbladsvegetation förekom och

övervattensvegetationen var mycket gles. Undervattensvegetationen, som också var

mycket glest, dominerades av en art, löktåg. Vegetationens totala täckningsgrad i sjön var

mycket låg, drygt 3/5 av sjöytan. Endast åtta arter påträffades längs taxeringslinjerna.

12

Sjö 7, Långträsk

Långträsk är en tre hektar stor kalkad sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

Långträsk har tidigare varit försurad men har idag en god buffertkapacitet. Sjön är 3,9

meter djup. Siktdjupet är dåligt, 1,6 meter. Tillrinningsområdet är stort och domineras

av skog. Vegetationen i sjön dominerades i hög grad av bottenliggande cyanobakteriemattor.

Vit näckros, trådformiga grönalger, flaskstarr och kråkklöver var i förhållande

till de andra arterna vanliga men hade en ganska liten utbredning mätt i procent av sjö-

ytan. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av

den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 39

procent av sjöytan, men kärlväxternas, kransalgernas och vattenmossornas del av täckningen

var liten. Sammanlagt 14 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 8, Svartträsk

Svartträsk är en fem hektar stor sjö på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Svartträsk har

tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är 7,3 meter och sikten är

dålig, siktdjup 1,5 meter. Tillrinningsområdet är ganska litet. Vegetationen i sjön dominerades

av bottenliggande cyanobakteriemattor. Sjöfräken, smalkaveldun och trådformiga

grönalger var i förhållande till de andra arterna vanliga men hade en ganska låg

täckningsgrad. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och avslutades nedåt av den

bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent

av sjöytan. Tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 9, Stora Horssjön

Stora Horssjön är en fem hektar stor sjö i Södertälje kommun. Sjön var tidigare försurad

men har kalkats sedan 1985. Maxdjupet är 5,5 meter. Sikten i sjön är dålig, siktdjup 1,5

meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största delen av skog samt till

en mindre del av våtmark. De dominerande växterna i sjön var gul näckros, näckmossa

och notblomster men ingen av dessa arterna hade någon större täckningsgrad i sjön och

vegetationens totala täckning i sjön var mycket låg, drygt två procent av sjöytan. Vegetationens

djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av näckmossa.

Endast nio arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 10, Ällmora träsk

Ällmora träsk är en nio hektar stor sjö i Tyresö kommun. Sjön har tidigare varit försurad

men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är nästan åtta meter. Sikten i sjön är god med

ett siktdjup på 3,2 meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största del

av skog och till mindre delar av samhälle och väg samt våtmark. Vegetationen i Ällmora

träsk dominerades av en bottenliggande cyanobakteriematta, hårslinga, gul och vit

näckros. Vass och sjöfräken var också vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning

var 5,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av cyanobakteriemattan. Vegetationens

totala täckning i sjön var 19 procent av sjöytan. Sammanlagt 14 arter påträffades

längs taxeringslinjerna.

Naturvårdsenheten vid länsstyrelsen i Stockholms län genomförde under 1976 en undersökning av sjöarna i Rialaområdet, som ligger mellan Stock­holm och Norrtälje. 

Provtagningarna ägde rum dels på senvintern (månadsskiftet mars - april) och dels på högsommaren (juli). Tidpunkterna valdes så att resultaten bland annat skulle kunna·ge en bild av näringsämnessituationen före pro­duktionsstarten på våren samt under högsommaren. Även försurningssitua­tionen är intressant att studera vid dessa tidpunkter.

Största delen av provtagningarna skedde med hjälp av helikopter och kun­de därför genomföras på några få dagar. Sjöarna flygfotograferades i sam­band med protagningarna. 

• Fångsterna under provfisket 2016 skiljer sig en del från tidigare år. Till exempel var den trofiska novån den lägsta och diversitetsindexet var det högsta som uppmätts sedan provfisket startade 2002. Detta kan förklaras av en ökad fångst av arter som inte är rovfiskar, främst abborre som är den dominerande rovfisken i Lagnö.
• Fångsten av karpfisk, framför allt mört, var också jämförelsevis hög i 2016 års fiske. Under 2015 och 2016 var fångsten karpfiskar för första gången, sedan provfisket i Lagnö inleddes 2002, högre än fångsten av abborre. Orsaken till detta kan vara en kombination av gynnsamma förhållanden för karpfisken (t.ex. nääringsbelastning och minskat predationstryck från rovfisk och möjligen mindre gynnsamma förhållanden för abborren såsom högt fisketryck (framförallt från fritidsfiske) i kombination med en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv och hög exploatering av lek och uppväxthabitat i Lagnös närområde.
• Fångsten av stora individer (> 30 cm) har minskat över tid sedan provfisket startade. 2016 fångades det lägsta antalet abborar sedan provfisket inleddes 2002. Vad detta beror på är oklart men kan möjligen kopplas till ökat fisketryck och/eller en ökad naturlig dödlighet.
• Totalfångsten visar en positiv trend samtidit som antalet fångade arter per år visar en negativ trend, samverkan av dessa trender bidrar till ett ökat diversitetsindex och minskat trofiskt index.
• De arter där det ses förändringar sedan provfisket startade är strömming och tånglake som visar ökande trender, samt björkna och gädda som visar nedåtgående trender.
• Två arter som finns på Artdatabankens rödlista har fångats i provfisket; torsk och vimma.
• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom havsmiljödirektivet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen längs Sveriges kuster. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Lagnö nå upp till god miljöstatus för abborre och rovfisk, men inte för karpfisk som ligger på en för hög nivå.
• Sammanfattningsvis är det värt att notera att om den utveckling vi ser i Lagnö (med färre stora fiskar, färre stora rovfiskar som gädda och gös, ökade nivåer av karpfisk samt färre arter i fångsten) fortsätter så är det oroande och det är en förändring som inte är önskvärd.

• I Vaxholm uppmättes något högre medeltemperatur samt lägre siktdjup och salthalt jämfört med närliggande provfiskestationerna i Lagnö. Det lägre siktdjupet indikerar att Vaxholm kan vara mer påverkat av övergödning än Lagnö.
• Sammanlagt fångades 13 arter under provfisket 2016. Mört är den vanligaste arten i fångsten (43 procent), följt av abborre, strömming, gers och braxen.
• Fångsten av stora individer (> 30 cm) domineras av braxen och abborre men även gös och sik förekommer i fångsten. Under provfisket 2016 fångades mer än tre gånger så många stora abborrar (25 cm och över) mot vad som fångades i det närliggande provfiskeområdet Lagnö under 2016. Även fångsterna av gös över 30 respektive 40 cm var högre än i Lagnö.
• Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var 28,9 individer per ansträngning vilket är högt jämfört med det närliggande provfiskeområdet i Lagnö.
• 2016 är första året som provfiske utförs i Vaxholm och med anledning av detta är det svårt att dra några slutsatser om fisksamhällets struktur och funktion. Överlag är det dock inga stora avvikelser jämfört med närliggande områden frånsett den höga andelen mört, vilket kan bero på att området runt Vaxholm är näringsrikt. Intressant är även att det fångades förhållandevis mycket stor abborre, detta trots att området är mycket populärt för fritidsfiske.

lgelbäcken, som är Säbysjöns utloppsbäck, har sitt lopp genom fyra kommuner. Den börjar sitt lopp mot havet i Järfälla kommun, passerar i kulvert under Barkarby flygfält, rinner därefter in i Stockholms kommun mellan tätt befolkade stadsdelar såsom Tensta, Rinkeby, Akalla, Husby och Kista. När bäcken rinner under Kymlingelänken befinner den sig i Sundbybergs kommun och efter ca 1,5 km når den Solna kommun. Efter att via kulvertar ha passerat stambanan och E4 vid Sörentorp rinner den slutligen genom Ulriksdals slottspark och ut i den trösklade havsviken Edsviken. Bäckens avrinningsområde berör även Sollentuna kommun. lgelbäcken har på senare år blivit mycket omskriven och känd för att här finns den i Sverige nordligaste kända förekomsten av fiskarten grönling. Grönlingen är upptagen på artdatabankens hotlistor under kategori 2 som en sårbar art (se inledning). Arten är för övrigt känd endast från ett fåtal vattendrag i Syd- och Mellansverige. 

Igelbäckens avrinningsområde, inkl. Säbysjöns, är 29 km2 stort och består till ca 50% av skogsmark. Den öppna marken och bebyggda/hårdgjorda ytor svarar för vardera ca 23%. Andelen bebyggda ytor är således förhållandevis hög. Det dagvatten som alstras inom dessa ytor avleds till betydande del till en dagvattentunnel, Järvatunneln, som mynnar i Edsviken. Vattenkvalitet Under perioden mars 1989 till januari 1990 genomförde Länsstyrelsen vattenkemiska undersökningar i lgelbäcken. Vid en beskrivning av vattenkvaliteten tillämpas termino­logi och klassgränser enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vattnet i Igel­bäcken kan, med avseende på fosfor, karakteriseras som måttligt näringsrikt - näringsrikt tillstånd (klass 3-4). Vid vissa mättillfällen uppmättes dock förhållandevis låga halter, 11 resp. 16 ug/1. Den högsta medelhalten registrerades nedströms Barkarby flygfält, 44 ug/I, medan medelhalterna vid övriga provpunkter varierade mellan 22 och 31 ug/I. Vad gäller kväve så kan tillståndet betecknas som höga kvävehalter (klass 4). Medelhalterna under året varierade vid de olika provpunktema mellan 0,9 och 1 ,0 mg/I. De lägsta halterna uppmättes vid augustiprovtagningen (0,42-0, 78 mg/I) och de högsta i januari 1990 (1,5-2,2 mg/I). Syretillståndet kan vid provpunkterna 1, Säbysjöns utlopp, och 2, Barkarby flygfält betecknas som mycket syrefattigt tillstånd med stor syretäring (klass 5), i Djupandiket som syrefattigt tillstånd med tydlig syretäring (klass 4) och vid övriga provpunkter som svagt syretillstånd med måttlig syretäring (klass 3). Trots att det finns sträckor med porlande vatten var detta inte tillräckligt för att höja syremättnaden till 100%. 

Vattnet i lgelbäcken kan vidare karakteriseras som svagt till måttligt färgat (klass 2- 3), som betydligt till starkt grumligt (klass 4 - 5) och i provpunktema 1-3 som ett vatten med måttligt hög slamhalt (klass 3), som hög slamhalt (klass 4) i provpunkt 4 och som mycket hög slamhalt (klass 5) vid de båda nedersta provpunkterna. Buffertkapaciteten, dvs. motståndskraften mot försurning, var mycket god vid samtliga provpunkter. Närinqstransporter Under mätåret 1989/90 transporterades ca 50 kg fosfor och ca 1 700 kg kväve via lgelbäcken till Edsviken. Av den totala fosfortransporten utgjorde löst fosfatfosfor ca 30% och nitratkväve ca 60% av den totala kvävetransporten. Arealförlusterna av fosfor och kväve blev mycket låga under den aktuella mätperioden. Beräknat på hela avrinningsområdet blir under mätåret fosforförlusterna 0,02 kg/ha och kväveförlusterna 0,6 kg/ha (0,8 kg/ha om man antar att dagvatten från hårdgjorda ytor avleds till dagvattentunneln). Tänkbara orsaker till de ovanligt låga näringsförlusterna kan vara 1) att näringsupptag i vegetation, denitrifikation av kväve m.fl. processer är av stor betydelse detta lågflödesår, 2) att förhållandet att högflöden dräneras "baklänges" till Järvatunneln medför att en betydande mängd vatten och därmed även föroreningar lämnar avrinningsområdet via tunneln. 

Som slutsats av mätningarna kan man alltså konstatera att vattenkvaliteten i Igel­bäcken är relativt god tack vare att bäckens närområde är förhållandevis oexploaterat och att förorenat dagvatten avleds till Edsviken via dagvattentunneln. Avsevärt mycket sämre miljöförhållanden kan iakttas i den närbelägna Bällstaån, som har ungefär lik­artade naturgivna förutsättningar men som tillförs betydligt större mängder föroreningar från det exploaterade närområdet till ån. Ur föroreningssynpunkt är det således positivt att lgelbäcken inte belastas med alltför stora mängder dagvatten. Ur hydrologisk syn­punkt är det däremot en nackdel för bäcken att vatten från nära en fjärdedel av av­rinningsområdet inte avrinner via vattendraget utan förs direkt till Edsviken vid Järva dagvattentunnel. 

Slutsatser av undersökningen Märstaån är ett mycket förorenat vattendrag med osedvanligt höia näringsämneshalter (fr.a. kväve), syrefattigt till­stand och med hög syrgastäring i vattnet. Huvudorsaken till den starka föroreningsgraden står att finna i utsläppen från Arlanda flygplats. Via dagvattenut­släpp tillförs ån fr.a. mycket stora kvävemängder från ureaspridningen på landningsbanorna men även glykol, fosfor m.m. Merparten av glykolen uppsamlas numera, men fortfaran­de sker vissa utsläpp till ån. Glykol innehåller också fosfor till 0,2% och bidrar därigenom således även till fosforbelastningen på ån.

Från Odensalaområdet iakttas onormalt höga fosforhalter och fosfortransporter. Troliga orsaker till dessa förhållanden är utsläpp från Odensalatvätten samt dåligt fungerande enskilda VA-anläggningar. Trots att antalet fastigheter med enskilda VA-anläggningar inom Härstaåns avrinningsområde är relativt lågt svarar dessa ändå för ca 20% av fosfortransporterna till Hälaren. Härstaåns transport av kväve till Hälaren är mycket hög, (44 ton). Den är ca 2,5 gånger förhöjd p.g.a. ureautsläppen från flygplatsen. Ca 60% av kvävetransporten i Härstaån beräknas härröra från Arlanda samt andra hårdgjorda eller bebyggda områden. 

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har SLB-analys beräknat deposition av kväve i Stockholms län år 2015. Den beräknade depositionen av kväve har jämförs med uppmätta halter av kväve i mossa. Provtagning i mossa har genomförs under år 2015 på totalt 52 lokaler i Stockholm län av IVL Svenska Miljöinstitutet AB.

Modellberäknat kvävenedfall år 2015

Luftburet kväve består i huvudsak av nitratkväve (NO3-N) och ammoniumkväve (NH4-N). Utsläpp från vägtrafiken är den dominerande källan till NO3-N i Stockholms län. Utsläppen av NH4-N härrör framförallt från vägtrafik, energisektorn, jordbruk samt avlopp och avfall.

Det totala nedfallet av kväve omfattar såväl torrt som vått nedfall. Våtdeposition innebär att NO3-N och NH4-N i luften deponeras via nederbörden efter urtvättning av regn och moln, medan torrdeposition avser de föroreningar som fastnar på exempelvis trädkronor och sköljs ned med nederbörden. Beräkningarna av torrdeposition av NO3-N har gjorts med hjälp av SMHI-Airviro gaussmodell, medan de torra nedfallet av NH4-N har hämtats från beräkningar gjorda av SMHI med MATCH Sverige-systemet. Även beräknad våtdeposition (NO3-N och NH4-N) baseras på MATCH-modellen.

Modellberäkningarna med MATCH visar att det högsta bidraget från våtdeposition förekommer i de sydvästra delarna av länet, för att sedan avta mot nordost. Vad gäller den beräknade torrdepositionen av NO3-N är den som störst i centrala delarna av Stockholm och längs med de stora vägarna, d v s där utsläppen är som störst. Utsläppen från NH4-N är till stor del lokaliserad till jordbruksområden, och MATCH-modellen beräknar det högsta torra nedfallet av NH4-N i sydvästra delen av länet.

Den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve för Sveriges barrskogar ligger på 5 kg N per hektar och år. Denna gräns överskrids i stora delar av länet. I medeltal är depositionen på landyta ca 6 kg kväve per hektar och år. På vattenyta (hav och sjöar) deponeras i medeltal ca 4 kg kväve per hektar och år. Deposition över 10 kg per hektar förekommer i de centrala delarna av Stockholm och längs de mest trafikerade vägarna. Den totala depositionen inom Stockholms län år 2015 är beräknad till ca 6 900 ton kväve, varav ca 4 000 ton deponeras på land och ca 2 900 ton på vattenyta. Torrdepositionen står för drygt 40 % av den totala depositionen i länet.

Både beräkningarna med SMHI-Airviro gaussmodell och SMHI Sverige-systemet är behäftade med stora osäkerheter. För att minska dessa osäkerheter har den modellerade depositionen jämförts med uppmätt deposition vid stationer inom Krondroppsnätet samt Stockholm Stads mätstation vid Kanaanbadet i Stockholm.

Jämförelse mellan modellerat kvävenedfall och uppmätt kväve i mossa

Det modellerade kvävenedfallet jämfördes även med resultat från provtagning av kväve i mossa i Stockholm län år 2015. Resultaten från provtagning i mossa fås som mg N per kg mossa alternativt som viktprocent kväve i mossan. För att kunna jämföra mossmätningarna med modellerat kvävenedfall räknades viktprocent kväve om till kg N/ha/år enligt Harmens et al., 2011: kväveinnehåll i mossa (%) = 0,62 + 0,067 * kvävenedfall (kg/ha/år). Denna metod innehåller stora osäkerheter. Jämförelsen visade på låg korrelation mellan modellberäknad totaldeposition av kväve och uppskattad uppmätt kväveinnehåll i mossa. Jämfört med mossmätningarna visade modellberäkningarna i vissa fall lägre, och vissa fall högre nedfall av kväve.

Efter att ha inventerat de 88 vikar och fjärdar i länet som tas upp i denna rapport har ett försök gjorts att klassa dem. Det är en sorts "tillståndsbedömning" som grundar sig enbart på författarens samlade bedömningar gjorda under projektets gång. Det har inte skett någon besiktning i fält, utan all fakta som ligger till grund för bedömningen är insamlad från litteratur, kartor, flygbilder, berörda kommuner och kunnigt folk. Faktorer som beaktats vid bedömningen är:

-    exploateringsgrad i form av bryggor, marinor, utsläpp, närbebyggelse, industrier etc.

-    vattenkvalitet, tillflöden, vattenomsättning och omgivande skärgårds "öppenhet"

-    naturvärden, viktiga lekplatser, ovanliga arter

-    tillrinningsområdets storlek och markanvändning

-    geografiskt läge

Klassningen har gjorts i tre klasser ( 1, 2 och 3 ) med de förstärkande attributen + (plus) och - (minus). Klass 1 och 3 är lätta att identifiera vilket automatiskt leder till att "alla andra" hör till klass 2. Resultatet av klassningen ges i TABELL 4, bilagan. 

-Klass 1 är de vikar som har ett relativt orört och ofta litet tillrinningsområdeoch där den enda exploateringen i själva viken utgörs av några enstaka privata bryggor. De som tillhör 1 + är helt eller nästan helt oexploaterade och med mycket höga naturvärden. 

-Klass 2 är vikar med måttlig men tydlig belastning. En hel del bebyggelserunt omkring, bryggor och kanske någon marina. 

-Klass 3 och 3- är de vikar som är recipienter för t.ex reningsverk eller fabriker, eller som helt upptas av marinor, hamnar och varv. De har oftast också ett mycket exploaterat tillrinningsområde. 

Resultatet är tankeväckande. Endast 6 av de 88 vikarna tillhör klass 1 +.Tre av dem, Maren, Gravamaren och Rassa vikar, ligger inom ett naturreservat på KäringbodahalvöQ i Nynäshamns kommun. De tre andra, Finnalafjärden, Samnäsfjärden och 0. Lermaren, ligger i Norrtälje kommun. Dessa 6 är de enda relativt orörda och oexploaterade vikar som finns kvar i hela länet. De är mycket skyddsvärda! Observera att vikar som tillhör klass 2 eller 3 inte är "värdelösa" utan endast mer eller mindre påverkade på något sätt. Dessa vikar kan vara skyddsvärda ur andra synpunkter. En bedömning bör göras i varje enskilt fall. 

• Under de tre år som provfisket i Vaxholm har pågått har fångstsammansättningen varit relativt konstant. 
• Under 2018 fångades 75 fiskar per ansträngning (antal individer per nät och natt) fördelat på 12 arter. Totalfångsten var större än 2016 och 2017. Mört var den vanligaste arten i fångsten (50 procent), följt av abborre, strömming, braxen och gärs. 
• Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var stor, under 2018 fångades 44 individer per ansträngning vilket var högre än tidigare år. De arter av karpfisk som fångats i Vaxholm är mört, braxen, löja, björkna, id och sutare. 
• Det fångades relativt många stora individer (> 30 centimeter) i Vaxholm och fångsten var något större 2018 än under de två tidigare åren. Av stora fiskar dominerar braxen och abborre, men även individer av gös, sik, mört och sutare över 30 centimeter fångades. 
• I provfiskefångsten utgjorde abborre 98 procent av all rovfisk. Förutom abborre förekom även rovfisken gös i fångsten. Antalet abborrar såväl som antalet rovfiskar var fler under 2018 än tidigare år. 
• Diversitetsindexet och den trofiska medelnivån har varit likartad under de tre år provfisket pågått, och är i nivå med närliggande provfiskeområden. 
• Ett- till fyra-åriga abborrar var efter den varma sommaren 2018 större vid given ålder jämfört med tidigare år. 
• Ett lågt siktdjup i kombination med den stora fångsten av karpfisk antyder att Vaxholm är påverkat av hög näringsbelastning.   

• Sedan provfiskets start har fångsten i Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, nors och gärs. Från och med 205 har däremot fångsten av karpfiskar, främst mört, varit högre än fångsten av abborre. En trolig förklaring till detta är en ökande näringsstatus i området samt minskad förekomst av större rovfisk.
• Strömming, nors, löja och tånglake visar ökande trender medan abborre och gädda visar minskande trender. Mört som minskade i antal mellan 2002-2009 ökar nu i fångsten och detta har lett till att totalfångsterna har ökat.
• Antalet fångade arter per år visar en negativ trend över tid. Exempel på arter som tidigare fångats men som inte förekommit under senare år är gädda, id, braxen och gös. Trots detta ökar diversiteten i fångsten, vilket beror på att dominansen av abborre har minskat. 
• Två arter som finns på Artdatabankens rödlista har fångats i provfisket, nämligen torsk och vimma. 
• Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, både för alla arter generellt (> 30 centimeter) och för abborre (> 25 centimeter) specifikt. År 2017 fångades endast 24 stora abborrar vilket är det lägsta antalet sedan provfisket inleddes 2002. Möjliga förklaringar till denna minskning av stor fisk kan vara ökat fisketryck, ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv tillsammans med hög exploatering av fiskens lek- och uppväxtområden.
• Förändringar i förekomsten av karpfisk, abborre, rovfisk och storleken hos abborre är indikatorer som används inom havsmiljödirektivet vid miljöstatusbedömning av kustfisksamhällen. Enligt den senaste bedömningen anses Lagnö nå upp till god miljöstatus för abborre och rovfisk, men inte för karpfisk som anses vara för hög och storleken hos abborre som anses vara för liten (indikatorn storlek hos abborre är preliminär)
• Den trofiska medelnivån är i Lagnö starkt kopplad till fångsten av abborre, den dominerande fiskarten av rovfiskar. År 2016 noterades den lägsta trofiska medelnivån hittills under provfisket.
• Medellängden för 1- och 2-åriga abborrhonor har inte förändrats över tid däremot har medellängden på 3- och 4-åringar ökat något. Det antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet. 

• Under 2017 fångades 59 fiskar per ansträngning (antal individer per nät och natt) fördelat på 13 arter. Mört var den vanligaste arten i fångsten (46%), följt av abborre, strömming, braxen och gärs. 
• En jämförelse med de närliggande provfiskeområdena Lagnö och Asköfjärden visar att fisksamhället i Vaxholm 2016-2017 hade en likartad totalfångst, artsammansättning,n diversitet och trofisk medelnivå (fördelning av fisk med olika typer av födoval)
• Fångsten av stora individer (> 30 centimeter) dominerades av braxen och abborre, men även individer av gös, sik, mört och gädda över 30 centimeter fångades. Under 2016 och 2017 fångades det betydligt fler stora individer i Vaxholm jämfört med motsvarande provfisken i Lagnö och Asköfjärden. Detta gäller även fångsterna av stor abborre (> 25 centimeter)
• Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm 2017 var 27 individer per ansträngning vilket är högt jämfört med fångsten i Lagnö och Asköfjärden. Liknande förhållanden var tydligt även under provfisket 2016. De arter av karpfisk som fångats i Vaxholm är mört, braxen, löja, björkna och id.
• I provfiskefångsten utgjorde abborre 98 procent av all rovfik. Förutom abborre förekom även rovfiskarna gös och gädda i fångsten.
• Diversitetsindex och den trofiska medelnivån var låg men inom det förväntade spannet baserat på liknande provfisken längs svenska östkusten (Lagnö och Asköfjärden)
• Åldersanalys från 2016 visar att abborrens tillväxt var lägre i Vaxholm jämfört med Lagnö och Asköfjärden.
• Ett lågt siktdjup i kombination med stor fångst av mört antyder att Vaxholm är påverkat av hög näringsbelastning.

• Sedan provfiskets start, med undantag för 2015–2017 då mört dominerade, har fångsten i Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, nors och gärs.
• Under 2018 års provfiske utgjorde abborre hela 61 procent av fångsten och den stora fångsten bröt en tidigare nedåtgående trend för arten. 
• Strömming, nors, löja och tånglake har ökat i fångsten medan gädda och gös har minskat. 
• Antalet fångade arter per år har minskat över tid. Exempel på arter som tidigare fångats men som inte förekommit under senare år är gädda, id, braxen och gös. Däremot har den totala mängden fisk som fångats ökat över tid. 
• Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, både för alla arter generellt (> 30 centimeter) och för abborre (> 25 centimeter) specifikt. Möjliga förklaringar kan vara ett ökat fisketryck eller en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv. 
• Den trofiska medelnivån har minskat över tid och är i Lagnö starkt kopplat till fångsten av abborre, den dominerande arten av rovfisk, samt mört. 
• Abborrens tillväxt har inte förändrats över tid. Det antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet. 

Följande rapport redovisar resultat från ett standardiserat nätprovfiske i Orlången med sjöprovfiskenät. Provfisket beskriver Orlångens fisksamhälle och gör en miljökvalitetsbedömning av provfiskeresultatet.

Provfisket visade att Orlången har en hög fångst per ansträngning i näten och ett fiskbestånd som domineras av mörtfiskar. Den sammanvägda bedömningen av provfisket är att Orlången är övergödd och är den sjö i Tyresåsystemet med högst inrapporterad totalvikt vid provfiske. Vid årets provfiske erhöll Orlången måttlig ekologisk status enligt miljökvalitetsbedömningen EQR8. Klassificeringen av ekologisk status bedöms vara korrekt skattad.

Orlången ingår i Länsstyrelsens miljöövervakningsprogram och är en så kallad trendsjö. Det innebär att ett försök görs att allsidigt belysa sjöns miljötillstånd med hjälp av olika provtagningar och att dessa görs regelbundet så att trender kan följas. Vad gäller provfiske så ska sjön provfiskas minst en gång vart sjätte år enligt nuvarande miljöövervakningsprogram.

STOCKHOLMS LÄN VÄXER så det knakar. Fram till år 2050 kommer invånarantalet öka till över 3 miljoner personer. För att möta denna ökning krävs stora satsningar på fler bostäder, ny infrastruktur och utökad service, till exempel i form av förskolor och skolor, vårdinrättningar och handel. Samtidigt finns en vision för Stockholmsregionen att stärka hållbarheten med människan i centrum och förbättra regionens miljö och invånarnas hälsa. Frågan är – Hur ska det gå ihop? I Miljöhälsorapport Stockholms län 2017 beskriver vi hur invånarnas hälsa påverkas av omgivningsmiljön i Stockholms län. Vi lyfter fram trender i befolkningens miljörelaterade hälsa och pekar på utmaningar som vi kommer att behöva hantera under de närmsta decennierna.

Miljöhälsorapport Stockholms län 2017 är den sjätte i ordningen och den fjärde som handlar om den vuxna befolkningen. Bakom rapporten står Enheten för miljömedicin vid Centrum för arbets- och miljömedicin, Stockholms län landsting. Landstinget ansvarar tillsammans med Länsstyrelsen och kommunerna i Stockholm för att ta fram gemensamma strategier och planera för en god miljörelaterad hälsa i länet. I detta arbete är Miljöhälsorapporterna viktiga underlag. Människors hälsa kan ses både som en förutsättning och ett mål för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Goda levnadsvillkor skapar en välmående befolkning som i sin tur skapar en stark och konkurrenskraftig region, vilket ger förutsättningar för välstånd och tillväxt.

Hur är levnadsmiljön i Stockholm?

Levnadsmiljön i Stockholms län är generellt sett mycket god. Grundläggande förutsättningar såsom rent vatten, frisk luft, giftfri mat, fungerande samhällsfunktioner, god bostadsstandard och säkra produkter är i mångt och mycket uppfyllda. Regionen har också en stor andel gröna områden och vatten som har viktiga natur- och kulturvärden och ger möjlighet till fysisk aktivitet och rekreation. Samtidigt finns det fortfarande många faktorer i omgivningen som utgör risker mot hälsa och välbefinnande.

Föroreningar från transporter är vanliga, främst i form av partiklar och avgaser. Trafiken är också en stor källa till buller. Personer som bor nära större vägar, trafikleder, järnvägar och flygplatser är de som är mest utsatta. Därtill kommer föroreningar från industrier och annan verksamhet, till exempel miljögifter som kan ansamlas i mark och urlakas till vattnet. Enligt uppgifter från Länsstyrelsen pekas 11 300 områden i länet ut som misstänkt förorenade. Att känna till var dessa områden finns har avgörande betydelse för var vi bör lokalisera nya bostäder, förskolor, skolor, vårdinrättningar etc. och för att undvika att människor utsätts för farliga ämnen.

Andra källor till miljöfarliga ämnen i vår omgivning är dricksvatten, livsmedel (till exempel fisk, frukt och grönsaker), konsumentprodukter (textilier, rengöringsmedel, målarfärg, hårfärgningsmedel etc.) samt kosmetika och hygienprodukter (schampo, hudkräm, deodorant, parfym etc.). Det finns också hälsorisker kopplat till inomhusmiljön. Bland annat har damm i inomhusmiljön visat sig bidra till en stor del av vår exponering för kemikalier, i synnerhet för barn som oftare vistas på golvet. Andra problem relaterade till inomhusmiljön är miljötobaksrök, buller, fukt, mögel, kvalster, lukt, dålig luftkvalitet och kemiska emissioner. Dessa kan till exempel ge upphov till astma- och luftvägsbesvär och allergiska besvär från ögon, näsa och hals.

Något som också påverkar levnadsmiljön i Stockholms län är förändringarna i klimatet. Klimatforskare spår bland annat att vi kommer få fler värmeböljor och perioder med torka, ökad nederbörd och en längre vegetationsperiod. Hälsoeffekter som kan uppstå till följd av klimatförändringarna är till exempel att fler personer dör på grund av värme (främst äldre personer), ökad smittspridning (borrelia, TBE med mera) och att fler personer drabbas av pollenallergi.

Vilka trender ser vi?

Luftkvalitet

Luftkvaliteten utomhus i Stockholms län har förbättrats kraftigt. Miljökvalitetsnormerna för partiklar (PM10 och PM2,5) klaras i större delen av Stockholms län. Områden där normerna överskrids är längs de större vägarna (till exempel E4 och E18) och längs vägar i tätorter med bebyggelse på båda sidor. Sot och ultrafina partiklar har minskat kraftigt och ligger på rekordlåga halter. Däremot har de senare årens ökande andel av dieseldrivna personbilar och lätta lastbilar gjort att haltminskningen av kvävedioxid, NO2, har planat ut. År 2016 överskreds miljökvalitetsmålet för NO2 vid alla Stockholms stads mätstationer i gatumiljö. Totalt uppskattas 142 000 personer (6,5 procent) i Stockholms län vara utsatta för halter av PM10 som överstiger riktvärdet i miljömålet Frisk luft och 61 000 personer (2,8 procent) beräknas vara utsatta för halter av kvävedioxid (NO2) som överstiger riktvärdet.

Luftföroreningar kan orsaka, bidra till eller förvärra sjukdomar och även påverka dödligheten hos befolkningen. De flesta påverkas marginellt men eftersom en så stor andel av befolkningen utsätts blir den sammantagna effekten på folkhälsan stor. Beräkningar visar att luftföroreningar förkortar Stockholmarnas livslängd med så mycket som 9 månader. Om luftkvaliteten förbättras skulle medellivslängden öka redan inom några år.

Resultat från MHE 15 visar att de flesta (över 90 procent) av invånarna i Stockholms län uppger att luftkvaliteten utanför bostaden är bra, mycket bra eller acceptabel. En viss andel (7,3 procent) rapporterar dock att luftkvaliteten är dålig eller mycket dålig. Den enskilt största orsaken till besvär av luftföroreningar i och i närheten av bostaden är avgaser från vägtrafiken. Avgaser besvärar över 8 procent av befolkningen i länet. Som i undersökningen från 2007 är det oftast de som bor i Stockholms storstadskommuner Stockholm, Solna och Sundbybergs stad som besväras av bilavgaser. Högst andel besvärade finns i Stockholms innerstad, i stadsdelarna Norrmalm/Östermalm/Gamla Stan (17 procent) och Södermalm/Enskede (14 procent).

Buller

Nationellt sett är andelen som utsätts för trafikbuller som överstiger Världshälsoorganisationens (WHO) riktvärde för hur hög ljudnivån får vara utomhus vid fasad cirka 20 procent. För Stockholms län saknas detaljerade uppgifter om hur stor andel av befolkningen som utsätts för hälsoskadliga bullernivåer, men andelen är sannolikt något högre än för Sverige totalt. MHE 15 visar att 438 000 personer (28 procent) av de svarande i Stockholms län har något bostadsfönster mot en större gata/trafikled, järnväg (inklusive tunnelbana, spårvagn etc.) eller industri. Mest utsatta är personer som bor i flerbostadshus där 35 procent har fönster mot bullerutsatt sida jämfört med 16 procent bland de som bor i småhus.

Vanliga besvär som orsakas av buller bland invånarna i Stockholms län är allmän störning, störning av vila, avkoppling och sömn samt försämrad talförståelse och kommunikation. Baserat på resultaten från MHE 15 beräknas att cirka 172 000 personer (11 procent) i Stockholms län är mycket eller väldigtmycket störda av trafikbuller. Motsvarande antal 2007 var drygt 174 000 (cirka 13 procent). Antalet som dagligen eller varje vecka året runt lider av sömnproblem kopplat till trafikbuller beräknas till totalt 70 000 personer (4,6 procent). Att så många personer besväras eller har problem att sova på grund av buller är oroande eftersom detta kan leda till sämre hälsa och livskvalitet.

Klimatförändringar och grönstruktur

I Stockholmsregionen förväntar vi oss att årsmedeltemperaturen kommer att ha ökat med cirka 3–5° C vid det kommande sekelskiftet. Under samma period tros vegetationsperiodens, det vill säga den gröna periodens, längd öka med cirka 60–100 dagar och medelnederbörden/år med 20–30 procent. Värmeböljor kan leda till hälsoproblem och ökat antal dödsfall bland känsliga personer. Med dagens klimatanpassning beräknas antalet personer som dör på grund av värmen öka med över 300 procent de närmaste 30 åren, från 42 till 142 fall per år. Risken för att infektionssjukdomar sprider sig i dricks-, bevattnings- och badvatten förväntas öka, både på grund av att det blir varmare och på grund av ökad nederbörd. Pollensäsongen har också blivit längre totalt sett och påverkar personer med pollenallergi under en större del av året. Resultaten från MHE 15 visar att andelen med pollenallergi har ökat från 30 procent 2007 till 35 procent 2015.

De gröna ytorna i länet har många positiva effekter som kan motverka och mildra effekterna av klimatförändringarna. Bland annat kan de motverka att det uppstår urbana värmeöar som ger höga inomhustemperaturer under värmeböljor och minska risken för översvämningar genom ökad avrinning och genom att ta upp regnvatten. De kan också öka lagring och bindning av koldioxid och filtrera ut andra luftföroreningar. Andra fördelar med grönstruktur i stadsmiljö är att de har många positiva effekter på människors hälsa, bland annat genom att stimulera till fysisk aktivitet och återhämtning.

Enligt resultat från MHE 15 har över 96 procent av befolkningen i Stockholms län ett grönområde, definierat som park, skog eller friluftsområde, inom gångavstånd från sin bostad. Trots det finns det stora skillnader mellan hur ofta olika grupper av befolkningen besöker ett grönområde.

UV-strålning

Människor utsätts för ultraviolett (UV) ljus från solen och från solarier. UV-ljus kan orsaka en rad negativa hälsoeffekter och bland annat leda till hudcancer. Enligt MHE 15 anger nästan 50 procent av länets befolkning att de bränt sig i solen någon gång under de senaste 12 månaderna. Detta är en minskning sedan 2007 då 61 procent angav att de bränt sig. Även andelen som solar i solarier har minskat, från 14 procent 2007 till 7,6 procent 2015. Trots detta ökar fortfarande antalet fall av de allvarligaste cancerformerna, malignt melanom och skivepitelcancer, i Stockholms län. Beräkningar visar att antalet fall av malignt melanom kommer att öka med 42 procent i regionen fram till år 2025 om den nuvarande ökningstakten fortsätter.

Kemikalier och andra miljöföroreningar

Utsläppen av hälsoskadliga kemikalier eller så kallade miljögifter har förändrats över tid. I de flesta fall har man lyckats begränsa stora lokala utsläpp från exempelvis industriell verksamhet. Istället har andra källor, som konsumtionsvaror, fått större betydelse. Idag sprids kemikalierna bland annat via textilier, byggnadsmaterial, elektronik och hygienprodukter men också via dricksvatten och livsmedel. Miljön i Stockholms län belastas mer än andra regioner i landet av olika kemikalier och miljögifter på grund av den stora befolkningen, vilket leder till större mängder konsumtionsvaror, avfall, transporter och annan miljöstörande verksamhet. Dagens miljöproblem orsakas också av sådant som skedde för många år sedan. I Stockholms län finns cirka 11 300 identifierade områden med mark som kan vara förorenad.

Resultat från MHE 15 visar att merparten (cirka 95 procent) av invånarna i Stockholms län i huvudsak dricker kommunalt vatten som är av mycket god kvalitet. Allt fler handlar också ekologiska livsmedel i stor utsträckning (från 18 procent 2007 till 33 procent 2015). En betydande andel av Stockholms läns befolkning uppger att de är överkänsliga eller allergiska mot olika konsumtionsartiklar som kommer i kontakt med huden. Bland annat rapporterar 16 procent nickelallergi och 13 procent överkänslighet eller allergi mot rengörings-, tvätt- och diskmedel.

Miljötobaksrök

Tobaksrök består av mer än 4 000 giftiga eller irriterande ämnen som vid förbränning frisätts i form av gaser eller partiklar. Exponering för miljötobaksrök, också kallat passiv rökning, har visat sig kunna orsaka, bidra till eller förvärra sjukdomar hos både barn och vuxna. Förekomsten av tobaksrökning har minskat över tid och Sverige tillhör de länder som har lägst andel rökare. Detta innebär också att allt färre personer utsätts för miljötobaksrök.

MHE 15 visar att 3,4 procent av länets vuxna befolkning dagligen utsätts för miljötobaksrök i bostaden, på arbetet, eller på annan plats. Det är en minskning jämfört med resultaten från år 2007 då motsvarande andel var 8,3 procent. Andelen som utsätts för miljötobaksrök skiljer sig dock avsevärt mellan olika utbildningsgrupper och det är de lågutbildade som är mest utsatta, 6,1 procent bland personer med grundskoleutbildning jämfört med 1,5 procent bland högskoleutbildade.

Inomhusmiljö

Med inomhusmiljö menas i allmänhet de miljöfaktorer som påverkar oss när vi vistas i byggnader, som bostäder, arbetsplatser och fritidslokaler. Hit hör till exempel luftkvalitet, buller, fukt, mögel, kvalster och avgivning av kemiska ämnen. Att vistas i byggnader med fukt, mögel och kvalster har kopplats till ökade astma- och luftvägsbesvär och allergiska besvär från ögon, näsa och hals.

I Stockholms län uppger 19 procent av befolkningen att det finns fukt och mögel i deras bostad, vilket kan jämföras med 18 procent år 2007. Andelen är högst (26 procent) i bostäder byggda under åren 1941–1960. Rapporteringen är starkt kopplat till boendeform, med högre andel i hyresrätter än i bostadsrätter och småhus. Totalt uppger 7,7 procent av befolkningen i Stockholms län hälsoeffekter i form av ögon-, näs- eller luftvägssymptom minst en gång i veckan relaterade till inomhusmiljön i bostaden. Lika stor andel uppger symptom som relateras till inomhusmiljön på arbetet eller i skolan (7,5 procent). I båda fallen har andelen ökat sedan 2007 (5,3 respektive 5,6 procent).

Allergi och annan överkänslighet i luftvägar och hud

Allergi och annan överkänslighet är ett sammanfattande begrepp för flera sjukdomstillstånd där besvär från luftrör, näsa, ögon, hud och mag-tarmkanal ingår. Besvär från dessa organ är vanliga och omfattar bland annat astma, kronisk luftrörskatarr och obstruktiv lungsjukdom (KOL), allergisk och vasomotorisk snuva och eksem. Totalt anger nästan hälften av invånarna i Stockholms län att de är allergiska eller känsliga mot olika allergiframkallande ämnen, som pollen, pälsdjur, mögel, kvalster eller födoämnen. Orsakerna till allergi och annan överkänslighet är till viss del fortfarande okända men troligtvis spelar både ärftlighet och faktorer i miljön en stor roll. Miljöfaktorer kan också utlösa och försämra symptom hos en person som redan har allergisjukdom.

Totalt har cirka 7 procent av den vuxna befolkningen i Stockholms län astma vilket är ungefär samma som vid undersökningen 2007. Både allergisk snuva och vasomotorisk snuva är vanliga och har ökat sedan den tidigare undersökningen. I Stockholms län rapporterar 27 procent allergiska näsbesvär och 18 procent uppger vasomotoriska näsbesvär. Vanligast av allergisjukdomarna är pollenallergi som ökat från 30procent 2007 till 35 procent 2015. Även pälsdjursallergierna har ökat (från 19 till 22 procent) liksom födoämnesallergierna bland kvinnor (från 16 till 18 procent). För allergi mot kvalster och mögel ses dock ingen ökning. Handeksem rapporteras av totalt 11 procent. Besvären ökar i synnerhet bland unga kvinnor (från 13 till 19 procent mellan 2007 och 2015).

Miljö- och hälsorelaterad livskvalitet

Överlag visar resultaten från MHE 15 att en majoritet (72 procent) av den vuxna befolkningen i Stockholms län skattar sin allmänna hälsa som god eller mycket god. Endast 5,7 procent bedömer hälsan som dålig eller mycket dålig. Det är dock färre som skattar sin hälsa som god i den nuvarande undersökningen jämfört med 2007 (76 procent). Resultaten visar också att det finns samband mellan besvär av olika miljöfaktorer och upplevd livskvalitet. Genomsnittlig upplevd livskvalitet på en så kallad visuell analog skala (VAS) mellan 0 och 100 (där 0 innebär sämst och 100 bäst livskvalitet) är 74,1. Lägst självskattad livskvalitet har de som är besvärade av fukt och mögel eller dålig luft inomhus (61,1 respektive 65,0 på VAS). Även sömnstörning till följd av trafikbuller har en tydlig koppling till en lägre självskattad livskvalitet (66,0 på VAS).

Vilka är de främsta utmaningarna framöver?

En av Stockholms läns främsta utmaningar när det kommer till den miljörelaterade hälsan handlar om föroreningar från transportsektorn. Sedan den 1 juli 2017 gäller höjda riktvärden för buller från väg- och spårtrafik utomhus vid bostäders fasad. Förändringen innebär att fler bostäder kommer att byggas nära större vägar/trafikleder och järnvägar som tidigare ansetts olämpliga ur bullersynpunkt. Med nuvarande riktvärden gäller att vid upp till 60 dBA generellt och 65 dBA för bostäder upp till 35 kvm behöver nyproducerade bostäder inte buller-anpassas genom tillgång till skyddad sida och planlösningar som tar hänsyn till det omgivande bullret. Hur förändringen kommer att inverka på Stockholmarnas hälsa på sikt går i dagsläget inte att säga. Det finns dock en klar risk att besvären och ohälsan till följd av trafikbuller kommer att öka. Det finns även risk för att den positiva utvecklingen gällande andelen som utsätts för luftföroreningar kan komma att brytas då de nya bostäderna byggs i lägen med höga halter av partiklar och avgaser.

Vad gäller den befintliga bostadsmiljön finns flera utmaningar. Besvären från problem i inomhusmiljön tenderar att öka och många bostäder är i stort behov av renovering, i synnerhet bostäder byggda i de så kallade miljonprogramsområdena. En integrerad och trygg boendemiljö främjar hälsan och på motsatt sätt påverkar otrygga boendeförhållanden, trångboddhet eller en segregerad boendemiljö hälsan negativt. Trångboddhet var ett betydande problem i Sverige fram till 1970-talet men har nu åter börjat uppmärksammas. Stockholms län är den region med högst andel trångbodda, både i antal och procentuellt. Här behövs mer kunskap och kartläggning vad gäller medicinska konsekvenser av trångboddhet.

Ytterligare en växande utmaning är hur vi i regionen ska anpassa oss till ett förändrat klimat. Olika klimatscenarion visar på en ökning av årsmedeltemperaturen med 3–5 grader i Stockholms län till nästa sekelskifte. Under samma tidsperiod räknar vi också med att antalet dagar med värmebölja kommer öka, att nederbörden ökar med 20–30 procent och att vegetationsperiodens längd ökar med 60–100 dagar. Sammantaget kommer klimatförändringarna att innebära stora påfrestningar på samhället och riskerar att leda till en rad negativa hälsoeffekter.

Vad behöver vi göra?

Stockholms län har goda möjligheter att skapa en hälsosam levnadsmiljö för sina invånare, under förutsättning att de resurser vi har utvecklas och tas om hand på rätt sätt. Redan idag görs många insatser i Stockholms län för att göra miljön mer hälsosam och för att ställa om till ett klimatsmart och hållbart samhälle, men många utmaningar kvarstår. För att klara befolkningsökningen krävs en god samhällsplanering. Nya bostäder behöver byggas så att de inte inverkar negativt på de boendes hälsa. Möjligheterna att åka kollektivt, gå eller cykla behöver förbättras så att antalet bilresor minskar. Omställning till fossilfria fordon och helt bilfria områden kan minska störningar och hälsoeffekter av buller och luftföroreningar. Parker och annan naturmark behöver skyddas och bevaras så att invånarna har tillgång till tysta och gröna miljöer som stimulerar till fysisk aktivitet och avkoppling. Det kommer också att behövas omfattande insatser för att motverka de effekter klimatförändringarna har på vår hälsa.

I denna rapport utvärderar vid det Gemensamma delprogrammet (GDP) Insjöfåglar, det vill säga de inventeringar av sjöfåglar under häckningstid som gjorts på fågelskär i de fyra största insjöarna i landet; Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Inventeringarna har genomförts i regi av läns-styrelserna kring sjöarna och sjöarnas Vattenvårdsförbund. Huvudfokus i rapporten ligger på populationstrender för utvalda sjöfågelarter för respektive sjö, samt för alla sjöar gemensamt.

Inventeringar av fåglar på fågelskär har skett under olika lång tid i de olika sjöarna. Först ut var Vänern där heltäckande inventeringar av fåglar på fågelskär pågått sedan 1994 och nu därmed under 25 år. Därefter kom inventeringar igång i Vättern 2002, i Mälaren år 2005 och i Hjälmaren år 2015. Vi kan därför beskriva 25-årstrender från Vänerns fågelskär, 17-års-trender för Vätterns fågelskär och trender över 14 år för Mälarens fågelskär. För Hjälmarens fågelskär kan vi ännu inte beräkna några trender, men detta kommer att bli möjligt när minst fem inventeringsår har genomförts. För de stora sjöarna gemensamt går det att beräkna populationstrender för hela den period varifrån det finns inventeringar från någon av sjöarna, det vill säga samma 25-årsperiod som för Vänern. Detta genom att vi använder avancerad statistik som kan ta hänsyn till att det inte inventerats under lika lång period i alla sjöarna.

Vi presenterar trender för 29 olika fågelarter totalt sett. För de enskilda sjöarna är antalet arter som det går att presentera en trend för lägre. Från Vänern visar vi trender för 28 arter 1994–2018, från Vättern för 19 arter 2002–2018 och från Mälaren för 22 arter 2005–2018. I långtidsperspektivet 1994–2018 har utvecklingen för fåglar på fågelskär i de stora sjöarna generellt varit positiv. Under denna period har 18 arter statistiskt säkra ökningar och fem arter statistiskt säkra minskningar i alla sjöarna gemensamt. Sex arter uppvisar inga säkerställda förändringar. I de enskilda sjöarna, för de perioder som täcks här är mönstren mer varierande. Allmänt sett har utvecklingen varit mer positiv i Vänern och Vättern än i Mälaren. I det kortare tidsperspektivet där inventeringar finns från de tre största sjöarna är mönstren inte lika positiva. Under den perioden uppvisar nio arter positiva trendriktningar, 15 arter negativa trendriktningar och fem arter visar inga tecken på tydliga förändringar i sjöarna sammantaget.

Vi presenterar även förslag på möjliga miljömålsindikatorer baserade på data från programmet. Detta i form av trender för den samlade populations-utvecklingen för olika arturval. Vi rekommenderar i första hand att ett urval som innehåller arter som hämtar all eller huvuddelen av sin föda i sjöarna används som indikatorer. Detta då sådana indikatorer allra bäst bör spegla sjöarnas miljötillstånd. De framräknade indikatorerna bekräftar bilden som ges ovan genom att utvecklingen i Vänern till synes har varit mer positiv än i de andra sjöarna. I korttidsperspektivet är skillnaderna mellan sjöarna mindre.

I rapporten tar vi även en allra första titt på fågeldata från fågelskären i jämförelse med resultat från de provfisken som gjorts i sjöarna. Resultaten är varierande, men i några fall finner vi de förväntade sambanden att det finns fler fiskätande fåglar i delområden där det finns mer fisk. Vi rekommenderar mer avancerade och detaljerade analyser av sambanden mellan fågeldata och andra data som på ett eller annat sätt beskriver sjöarna miljötillstånd och/eller andra former av biodiversitet i sjöarna. Vi tror att den typen av analyser kan bidra till en ökad förståelse av de olika ekologiska samband som finns i sjöarna och av hur och på vilka sätt som sjöarnas miljötillstånd varierar.

Vi gör bedömningen att det mesta när det gäller själva upplägget och fältarbetet inom GDP Insjöfåglar fungerar alldeles utmärkt och bör fortsätta på i stort samma sätt framöver. Vi ser däremot en del brister när det gäller den datahantering som skett hittills och rekommenderar därför en översyn och samordning mellan ingående sjöar på det området. En sådan samordning bör ske inom ramarna för och i samarbete med den datavärd som programmet väljer att ansluta sig till.

År 2007 startades ett regionalt-nationellt samordnat miljöövervakningsprogram för

bottenfauna och sedimentkvalité i Östersjön. I Stockholms skärgård undersöks två

områden för Länsstyrelsen i Stockholm, ett inre område i Svartlögafjärden och ett yttre

område som omfattar Kobbfjärden samt delar av Ormskärsfjärden, Lökharfjärden och

Gillögafjärden. Områdena benämns REG Svartlögafjärden och REG Kobbfjärden och

bildar två kluster med 10 provtagningsstationer i varje kluster. Dessutom redovisas ett

yttre klusterområde benämnt NAT Svenska Björn med 10 stationer, vilket undersöks i det

nationella programmet för Naturvårdsverket. I denna rapport redovisas förändringen

mellan och inom dessa områden under åren 2007, 2008 och 2009 i avseende bottenkvalité

och ekologisk status. Två stationer (1006 i Kobbfjärden samt 1008 i Svartlögafjärden)

redovisas med data från tidigare miljöövervakningsprogram för förändring av

artsammansättning och dominans från 1980-talet.

Biologisk mångfald (antal taxa) visade en återhämtning för Kobbfjärden från förra årets

nedgång. Däremot för Svartlögafjärden observerades en fortsatt nedgående trend.

Individtätheten per m

2 visade en fortsatt uppgående trend i Kobbfjärden men även

Svartlögafjärden visade en liten uppgång från förra årets minskning. Biomassan

(g våtvikt) har däremot en nedgående trend i Kobbfjärden, vilket tillsammans med

uppgående individtäthet kan tyda på ökad nykolonisering. Biomassan inom

Svartlögafjärden visar på en uppgång från förra året och följer samma mönster som

individtätheten, vilket kan tyda på en återkolonisering. En jämförelse av

artsammansättning och individtäthet mellan åren visar att den stora ökningen av den

introducerade havsborstmasken av släktet

Marenzelleria spp. börjat minska under 2009.

Detta följer den generella trenden som har rapporterats i egentliga Östersjön. Vitmärlan

Monoporeia affinis

har i Östersjön generellt minskat kraftigt i antal under senare år och har

ännu inte återhämtat sig i Kobbfjärden (23 % 2007 och endast

5 % 2009), däremot visar den på en mer stationär population (runt 17 %) i

Svartlögafjärden.

Bentisk kvalitetsindex (BQI) visar på god ekologisk status inom båda områdena under

2009. Kobbfjärden visar en återhämtning från förra årets nedgång då värdet låg nära

gränsen för måttlig status. Svartlögafjärden visar på en liten nedgång från förra årets

uppgående värde.

Några arter som vanligtvis finns längre söderut i Östersjön där salthalten är högre har

under 2009 påträffats i Stockholms skärgård. Märlkräftan

Melita palmata påträffades på

station KO 9 som ingår i Kobbfjärden, vilket är det nordligaste fyndet av denna art (har

tidigare endast rapporterats från Lörje vid nordöstra Gotland och i Kalmarsund). Fynden

av de sydligare arterna sammankopplat med en generellt högre salthalt tyder på att nya

saltvattensinbrott har skett i egentliga Östersjön och i Stockholms skärgård under 2008-

2009.

Föreliggande rapport redovisar resultat av vattenväxtinventering i 31 sjöar inom Tyresåns

avrinningsområde sommaren 2009. Syftet med inventeringen var att kartlägga sjöarnas

makrofytvegetation och att utifrån förekommande arter och Naturvårdsverkets gällande

bedömningsgrunder klassificera sjöarnas ekologiska status. Avsikten var också att göra

jämförelser med resultat från Södertörnsekologernas inventeringar 1998/99. Inventeringarna

utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län. En av

sjöarna, Albysjön, inventerades av länsstyrelsen. Arbetet finansierades av Tyresåns

vattenvårdsförbund och landstingets miljöanslag.

Sammantaget noterades 63 arter av makrofyter undantaget övervattenväxter. Artrikedomen

var högst i Magelungen där 23 arter noterades. Lägst var antalet arter i Ormputten och

Barnsjön där endast två respektive fyra arter påträffades. Sjöarnas artrikedom avgörs i hög

utsträckning av de naturgivna förutsättningarna och kan inte utan vidare sägas spegla graden

av mänsklig påverkan.

Störst spridning bland vattenväxterna hade gul näckros som förekom i samtliga sjöar

undantaget Ormputten. Andra vanliga arter var vit näckros, gäddnate, igelknoppsarter och

kransalgen glans-/mattslinke. Flera arter noterades endast i en sjö och var på så sätt ovanliga.

Bland dessa fanns vekt och styvt braxengräs, sjöplommon och grovnate som enbart

påträffades i Ådran, och sylört samt vattenkrypmossa som bara noterades i Övre Rudasjön.

Den överlägset mest artrika växtgruppen var långskottsväxterna som representerades av 25

arter. Bland dessa var hornsärv den mest spridda, följd av hårslinga, hästsvans och trubbnate.

Tillsammans uppvisade sjöarna en tämligen rik sjömossflora med 13 arter. Stor näckmossa

noterades i elva sjöar och hade därmed störst spridning. Kortskottsväxter hittades endast i åtta

sjöar och sammantaget åtta arter. Av dessa var nålsäv den vanligaste och braxengräs,

strandpryl och sylört de mest sällsynta. Kransalgerna representerades av åtminstone de fyra

arterna skörsträfse, papillsträfse, glans-/mattslinke och nordslinke.

Inga rödlistade arter noterades 2009. Ett exemplar av möjlig spädslinke hittades i Mörtsjön,

men var i för dåligt skick för att kunna artbestämmas och anges som späd-/nordslinke.

Spädslinke upptas i rödlistan som starkt hotad (EN) och lokalen bör återbesökas för att om

möjligt bekräfta fyndet.

Främmande arter förekom främst i form av vattenpest och/eller smal vattenpest i nio av de 31

sjöarna. I Kvarnsjön-Gladö, Ådran och Drevviken fanns inplanterad röd näckros.

19 av de inventerade sjöarna bedömdes till god eller hög ekologisk status. Övriga 12

bedömdes till måttlig status. Bland dessa återfinns Kärrsjön, Orlången, Trehörningen-

Sjödalen, Magelungen, Dammträsket, Drevviken, Långsjön, Albysjön, Fatburen, Ågestasjön,

Lissmasjön och Träsket. Flertalet av dessa sjöar är med största sannolikhet riktigt

klassificerade som tydligt övergödningspåverkade och i behov av åtgärder. Det kan dock inte

uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan

komma att medföra en förändrad statusklassning.

Möjligheterna att på ett rättvisande sätt jämföra resultaten med de inventeringar som utfördes

1998/99 är starkt begränsade på grund av skillnader i metodik. Vid Södertörnsekologernas

inventeringar noterades sammantaget 46 arter av vattenväxter. Av dessa återfanns inte

spädnate, vattenmöja, hårsärv och kärrskedmossa. Genom 2009 års inventeringar tillkom 19

arter till den sammanlagda artlistan för sjöarna.

Föreliggande rapport redovisar inventering och naturvärdesbedömning av makrofytfloran vid

Svalgarn, Norra Björkfjärden, Ådö-Lagnö, södra Gräsholmen och Fagerön i östra Mälaren.

Inventeringarna utfördes i juli 2009 av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av

Länsstyrelsen i Stockholms län.

Vid de fem lokalerna noterades sammantaget 32 arter av makrofyter undantaget

övervattenväxter. Med 23 arter var den minsta lokalen Gräsholmen den artrikaste, och

Fagerön den artfattigaste med 11 arter. Norra Björkfjärden och Gräsholmen hade en artrik och

välutvecklad kortskottsflora, medan endast en art vardera ur denna grupp förekom vid

Svalgarn och Fagerön. Två rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen småsvalting

vid Gräsholmen och bandnate vid Svalgarn och Ådö-Lagnö. Småsvalting är sedan tidigare

även känd från Herrmete i Norra Björkfjärden. Arten är endemisk för östersjöområdet och

redovisas i rödlistan som starkt hotad. Bandnate upptas i gällande rödlista som sårbar. Vekt

och styvt braxengräs kan betraktas som tämligen ovanliga i länet och noterades vid

Gräsholmen och Norra Björkfjärden, samt vad gäller den senare arten även vid Ådö-Lagnö.

Gräsholmen bedömdes sammantaget vara den lokal som hyste de högsta naturvärdena med

avseende på makrofyter. Flera av områdets biotoper bedömdes till nationellt naturvärde tack

vare förekomst av småsvalting, och övriga inventerade biotoper bedömdes till regionalt

naturvärde då de utgjorde för vattenvegetationen värdefulla naturtyper.

Norra Björkfjärden kan rankas som den näst högst värderade lokalen där ön Herrmete med sitt

bestånd av småsvalting bedömdes till nationellt naturvärde. Ytterligare åtta delområden

bedömdes till regionalt naturvärde då de utgjorde värdefulla naturtyper och/eller hyste

braxengräs.

Två biotoper vid Svalgarn bedömdes till regionalt naturvärde – i det ena fallet motiverat av

förekomst av rödlistad bandnate, och i det andra med anledning av att biotopen bedömdes

vara särkskilt värdefull för vattenvegetation. Även vid Ådö-Lagnö bedömdes två biotoper till

regionalt naturvärde. De högst värderade delområdena utgjorde värdefulla naturtyper med

förekomst av styvt braxengräs respektive bandnate.

Fagerön bedömdes till de lägsta naturvärdena avseende makrofyter. Två av biotoperna

bedömdes till regionalt värde då de utgjorde värdefulla naturtyper. Ytterligare en biotop

bedömdes till kommunalt naturvärde eftersom den bedömdes ha förutsättningar att hysa

värdefull vegetation. Inga rödlistade eller ovanliga arter noterades.

Observera att de naturvärdesbedömningar som redovisas enbart avser makrofyter. En slutlig

bedömning av vattenmiljöernas naturvärden bör göras i ett vidare perspektiv, där hänsyn tas

även till andra biologiska/ekologiska värden samt graden av mänsklig påverkan.

This report details the results of a survey of macrophytes in

Norrviken, Garnsviken, Länna kyrksjö, Ubby-Långsjön, Sottern,

Närdingen, Strödjan and Infjärden in Stockholm County, Sweden in

the summer of 2008. The main purpose of the inventory was to determine

the ecological status of lakes with respect to macrophytes. The

inventory was conducted by Naturvatten i Roslagen AB on behalf of

the County Administrative Board of Stockholm, Sweden. All the lakes

were assessed to moderate status, except for Norrviken and

Infjärden, considered to be of poor/bad status.

Overall, 57 species of macrophytes were recorded, with the

exception of helophytes. The number of species was highest in

Ubby-Långsjön and Sottern with 31 and 30 species recorded

respectively, and lowest in Norrviken with only 13 species. Four redlisted

species were recorded in the inventory, namely Grass-wrack

Pondweed (

Potamogeton compressus) in Sottern and Ubby-

Långsjön, Flat-stalked Pondweed (

Potamogeton friesii) in Norrviken

and Länna kyrksjö and Flat-stalked Pondweed (

Nitella mucronata)

and Showy Feather-moss (

Oxyrrhynichium speciosum, former

Eurhynchium speciosum

) in Garnsviken.

Följande rapport presenterar en vattenväxtinventering av sjöarna Gavel-Långsjön i Norrtälje och Uppsala kommuner samt Mellansjön i Värmdö kommun. Inventeringsmetoden har i stort följt undersökningstypen för makrofyter i sjöar och kan därmed användas för att klassa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen bekostades av Länsstyrelsens anslag för regional miljöövervakning. Dessutom redogörs för ett uppdrag inom Åtgärdsprogram för hotade arter som innebar kartering och vegetationsrensning vid länets enda aktuella lokal för styvnate, sjön Sparren i Norrtälje och Vallentuna kommuner. Inventeringen har utförts av Naturvatten i Roslagen AB och Anna Gustafsson har författat rapporten.

Föreliggande rapport presenterar resultat från inventeringar av vattenvegetation i Stockholms län 2015. Inventeringarna utfördes i olika sjöar och med olika syften. Ekolodning av vattenvegetation i Orlången och rapportering av resultat från denna undersökning utfördes av Sportfiskarna på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län. Övriga inventeringar och rapportsammanställning utfördes av Naturvatten AB med samma uppdragsgivare.

Inventering och kartering av vattenvegetation i Orlången. Vid transektinventering 2015 noterades 22 arter av vattenvegetation, övervattenvegetation undantaget. Största förekomstdjup registrerades till 2,2 meter vid ett siktdjup av 1,1 meter. Artantalet var likartat i jämförelse med föregående inventering (2009) men artsammansättningen var något förändrad. Totalt sett har 27 arter noterats i sjön vid de båda inventeringarna. Baserat på vattenvegetation bedömdes ekologisk status vara måttlig. Ekolodning visade att vattenvegetationens utbredning är sparsam. Vid lodningen registrerades den maximala djuputbredningen till cirka 6 meter. Detta är med största sannolikhet en effekt av falska ekon, det vill säga ekon från objekt som i själva verket inte är vegetation. Problem med falska detektioner av vegetation kan vara en källa till stor osäkerhet i en metod som i övrigt medger relativt snabb kartering av stora ytor och kan ge bra information om vegetationens utbredning och biovolym.

Inventering av småsvalting vid Gräsholmen. Vid inventeringen 2015 noterades sammantaget 1715 individer. Det innebär en dryg halvering jämfört med föregående inventering (2013). Trots den tydliga minskningen låg antalet småsvalting fortfarande något högre än 2000-2008. Skörd av det expansiva bestånd av smalkaveldun som omger småsvaltingen bedöms vara en lämplig åtgärd för att långsiktigt bevara och stärka den hotade arten.

Eftersök av småsvalting vid Löten, Munsön. Ingen småsvalting påträffades i det område för befintlig grustäkt i Löten där fem eventuella fynd av småsvalting observerades 2012. Möjligen rör sig tidigare observationer i själva verket om undervattensblad av säv.

Eftersök av styvnate i Sparren. Ett styvnatebestånd som omfattade 280 plantor återfanns vid samma lokal varifrån arten tidigare rapporterats (2012, 2013). Plantorna växte på 0,2-0,8 meters djup och tycktes vara i fin kondition. Den invasiva och starkväxande främmande arten smal vattenpest utgjorde utan tvivel ett hot mot styvnaten som riskerar att konkurreras ut, särskilt från lokalens lite djupare delar. Beståndet hotas möjligen också av mekaniska rensningar av vegetation vid den lilla badstrand där arten växer.

Denna rapport presenterar resultat från inventering av vattenvegetationi sjön Sillen i Stockholms län 2019. Inventeringensyftade till uppföljande övervakning av sjöns växtsamhälle samttill uppdaterad statusklassificering av ekologisk status avseendemakrofyter och utfördes av Naturvatten AB på uppdrag avLänsstyrelsen i Stockholms län.

Vid inventeringen noterades 33 arter av vattenvegetation, övervattensväxterundantaget. Smal vattenpest var vanligast förekommande i Sillen. Arten sominte noterades i sjön överhuvudtaget vid föregående inventering, år 2010, ärinvasiv och främmande för den svenska floran och har numera stor spridning iregionen. Släktingen vattenpest noterades båda åren sparsamt i Sillen.

Vid inventeringen 2019 gjordes fynd av fem rödlistade arter, nämligenkransalgen barklöst sträfse och bandnate i hotkategorin sårbar (VU) samtpilblad, ävjebrodd och uddnate som är rödlistade i kategorin nära hotad (NT).Av dessa är fyndet av den rödlistade kransalgen att betrakta som det allra mestintressanta och något av en sensation med tanke att arten sedan tidigare endastär känd från ett fåtal lokaler i landet (Norrbottens kustområde, Östergötland,Skåne).

Djupast förekommande arter var smal vattenpest och spärrkrokmossa sompåträffades på 3,1 meter. I jämförelse med tidigare inventering förefallervegetationens djuputbredning ha ökat med cirka en halvmeter. Bedömningenmåste ses som osäker. En klassificering baserad på makrofyter indikerar måttligekologisk status. Det innebär en att bedömningen är oförändrad i jämförelsemed föregående klassning, baserad på inventering år 2010*.*

Halterna av näringsämnena fosfor och kväve är i stort sett oförändrade och fortsatt höga i de tätortspåverkade övergödda sjöarna i Tyresåns avrinningsområde visar en jämförelse mellan sexårsperioderna 2004-2009 och 2010-2015. Därför behövs fortsatta åtgärder mot övergödningsproblematiken i Tyresåns tätortspåverkade sjöar och vattendrag.

Halterna av näringsämnena fosfor och kväve har generellt minskat i tätortspåverkade sjöar och vattendrag i Tyresåns avrinningsområde sedan slutet av 1990-talet. I sjöarna märks den förbättrade vattenkvaliteten även i form av en minskad mängd alger och förbättrat siktdjup. Detta är ett resultat av mer eller mindre framgångsrika åtgärder mot belastningen av närsalter i avrinningsområdet under de senaste årtiondena.

Fortfarande kvarstår ett stort åtgärdsbehov för att ytterligare minska belastningen av näringsämnen i de delar av Tyresåns avrinningsområde som har stor urban påverkan. Även om halterna av fosfor och kväve minskat totalt sett under hela 18-årsperioden har ingen säkerställd haltminskning skett i någon av lokalerna under de senaste tio åren.

Övergödning fortsätter att vara ett påtagligt miljöproblem i tätortspåverkade delar av Tyresåns avrinningsområde. Halterna av näringsämnena fosfor och kväve har överlag minskat i de tätortspåverkade mätstationerna sedan mätningarna inleddes i slutet av 1990-talet. Tyvärr har denna minskning avstannat och under den senaste 20-årsperioden finns inga säkerställda minskande trender för halterna av fosfor och kväve. Dock finns indikationer på en förbättring av vattenkvaliteten de senaste två åren i de dittills mest övergödda sjöarna Orlången och Trehörningen-Sjödalen efter nyligen genomförda åtgärder mot fosforbelastningen.

Vattenkemisk provtagning i sjön Fysingen sker i nationell regi på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 1995/1996. En analys av data från nittonårsperioden 1996–2014 visar att sjöns vattenkvalitet ser ut att långsamt försämras med ökande halter av näringsämnet fosfor och brunare vatten kopplat till en haltökning av organiskt kol. Det är dock inga dramatiska förändringar som har skett. Haltökningen av organiskt kol kan kopplas till en samtidig minskning av vattnets elektriska ledningsförmåga och ökning av vattnets motståndskraft mot försurning. Detta kan sammantaget härledas till effekter av det minskade atmosfäriska nedfallet av försurande ämnen och möjliga effekter av ett förändrat klimat. De viktigaste förändringarna av vattenkemin i sjön Fysingen under perioden 1996–2014 omfattar:

•  Ökande totalhalter av organiskt kol (TOC)
•  Ökande vattenfärg (mätt som absorbans vid 420 nm för filtrerat prov)
•  Ökning av alkaliniteten (vattnets motståndskraft mot försurning)
•  Minskning av konduktiviteten (vattnets elektriska ledningsförmåga)
•  Minskande halter av elektrolyterna sulfat (SO₄^2-), kalcium (Ca²⁺), magnesium (Mg²⁺) och klorid (Cl^-)
•  Ökande halter av näringsämnet fosfor, både som totalfosfor (Tot-P) och fosfatfosfor (PO4-P)

Länsstyrelsen och Oxunda vattensamverkan har under lång tid bedrivit vattenkemisk provtagning i Oxundaåns mynning. Resultaten visar bland annat att halterna av näringsämnena kväve och fosfor är fortsatt höga i Oxundaån även om de minskat något. Under perioden syns även en ökning av alkaliniteten (vattnets motståndskraft mot försurning) från redan höga nivåer. En ökad användning av vägsalt kan dessutom ha bidragit till stigande halter av natrium- och kloridjoner.

Sedan 1998 har Länsstyrelsen och Tyresåns Vattenvårdsförbund bedrivit vattenkemisk provtagning i Tyresåns mynning. Resultaten av den senaste utvärderingen visar bland annat att halterna av näringsämnen inledningsvis har minskat sedan mätningarna påbörjades men att denna minskning avstannat de senaste 15 åren trots fortsatta åtgärder mot övergödning. På senare år har halten av sulfat ökat avsevärt, vilket möjligen kan relateras till minskande grundvattennivåer till följd av ett antal torra somrar.

• Halterna av näringsämnena totalfosfor, totalkväve, ammoniumkväve, samt nitrit- och nitratkväve har minskat något i Norrström under perioden 1998–2014 medan kväve-fosforkvoten tycks oförändrad.
•  I sjöpunkterna i Mälarens östra delar har halterna av totalfosfor generellt minskat något, medan totalkvävehalterna tycks oförändrade under perioden.
• Halterna av sulfat har minskat i Norrström eftersom nedfallet av försurande svavelföreningar fortsatt minska under perioden.
• Alkaliniteten, dvs. vattnets motståndskraft mot försurning, har ökat i Norrström.
• Totalhalterna av organiskt kol (TOC) har ökat i Norrström.
• Halterna av tungmetallerna krom och nickel har minskat medan halterna av mangan har ökat i Norrström.
• Trots förbättrad vattenkvalitet med avseende på näringsämnen har siktdjupet försämrats i Mälarens östra delar, vilket kan kopplas till en långsiktig haltökning av organiskt kol och brunfärgade humusämnen.