Publications
Change search
Refine search result
1 - 47 of 47
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Andersson, Jonny
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    von Barth, Peter
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Månsson, Jenny
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Broström, Anna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Skånska småvatten nu och då: En förändringsinventering med hjälp av flygbilder från 1940-, 1980- och 2000-talet2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Småvatten i form av dammar och våtmarker har en viktig funktion i både den

    terrestra och akvatiska miljön. Småvatten är en svacka eller hålighet som är

    vattenfylld året om. De främjar den biologiska mångfalden på landskaps och art

    nivå genom att utöka antalet småbiotoper och vara uppehållsplats och födoplats

    för många djur och växter. De fungerar även som buffert för flödesvariationer och

    som kväverenare i vattendrag, vilket minskar halten näringsämnen som når ut i

    havet och där bidrar till övergödning. De flesta antropogena småvattnen har sitt

    ursprung från 1800-talet och 1900-talets början, då näringsrik märgellera grävdes

    upp från åkrar och hålen på åkrar fylldes upp med nederbörd. I samband med

    jordbrukets effektivisering så jämnades många av dessa märgelhålor och antalet

    småvetten minskade avsevärt. Sedan mitten på 1980-talet har småvatten och

    våtmarker uppmärksammats i en rad olika miljöprojekt i Skåne.

    Syftet med det här projektet var att undersöka hur förekomsten av småvatten

    förändrats under de senaste 60 åren. Inventeringen gjordes med hjälp av

    flygfotografier från 1940-, 1980- och 2000-talet. Basen för studien är 30 stycken

    5*5 kilometers rutor slumpmässigt fördelade i Skåne. Analysen innebar att

    uppskatta antalet och totala arean småvatten i varje ruta. En indelning av skog och

    åker region gjordes för att studera regionsskillnader. En klassificering av

    omkringliggande marktyp utfördes för att se i vilken marktyp som främsta

    förändringarna skett samt i vilken storleksklass dessa förändringar inträffat.

    Projektet syftade även till att utarbeta en metodik för att kunna utföra en storskalig

    inventering av småvattenförändringar under en lång tidsperiod.

    Resultaten visar att metodiken för att genomföra en inventering av detta slag var

    tillfredsställande vad gäller area- och antalsförändringen, och grunddata för att

    vidare undersöka kvävereningspotential för småvatten saknas. Vidare har antalet

    småvatten nästan halverats mellan 1940-talet och 1980-talet för att därefter öka

    framtill 2000-talet. Förändringen är störst bland de minsta småvatten (0-0.1 ha)

    som minskar kraftigt i framförallt åkermark. Sedan 1980-talet har antalet

    medelsmå småvatten (0.1-1 ha) tillkommit i gräsmark. Medelantalet småvatten

    har minskat och därmed småbiotopstätheten och goda förutsättningar för växter

    och djur knutna till dessa att spridas och fortplanta sig i landskapet. Medelarean

    av småvatten med eller utan genomflöde har ökat sedan 1940-talet vilket skulle

    innebära att kvävereningspotentialen förbättrats. Dock har förmodligen

    kvävebelastningen ökat avsevärt under samma tid.

    För framtida studier om hydrologiska förändringar i Skåne bör grunddata för

    utbredning av vattendrag kompletteras och förbättras. Långtidsstudier kan med

    fördel sträcka sig längre tillbaka med hjälp av historiska kartor och

    palaeolimnologiska studier. Dessa studier skulle utföras i ett dräneringsområde

    istället för i slumpade inventerings rutor.

  • 2.
    Andersson, Åke
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Inventering av häckande kustfåglar på Hallands Väderö 20052005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Utvecklingen av kustfågelfaunan på Hallands Väderö har följts genom kvantitativa inventeringar som upprepats med oregelbundna mellanrum sedan den första inventeringen genomfördes 1937. Under senare år har inventeringar genomförts år 1979, 1986 och 1994. Under häckningssäsongen 2005 upprepades inventeringarna på nytt. Denna rapport innehåller en kortfattad redovisning av resultaten. En mer omfattande analys omfattande samtliga kustfågelinventeringar är planerad att genomföras under år 2006. Den kommer att innefatta beskrivning av förändringar i kustfågelfaunan och försök att förklara orsakerna till dessa.

    Gråtruten har länge varit den dominerande arten bland häckande kustfåglar på Hallands Väderö. En kraftig tillbakagång konstaterades vid 1994 års inventering. Minskningen har fortsatt och beståndet uppgår nu till i storleksordningen 1100 häckande par. Även havstruten uppvisar en viss minskning sedan 1994. Ejdern, som är den andra dominanten bland öns kustfåglar, uppvisar en måttlig tillbakagång jämfört med inventeringen 1979.

    Storskarv konstaterades 2005 för första gången häcka på Hallands Väderö. Även vitkindad gås har tillkommit som häckfågel på ön sedan föregående inventering.

    Ett bestånd av mård finns etablerat på huvudön sedan drygt 20 år, men varken mård eller mink finns regelbundet på skären. Intressanta jämförelser kan därför göras av fågelfaunans utveckling mellan huvudön och skären runt Väderön. Ejdern uppvisar en långsiktig minskning på huvudön och en ökning på skären - i första hand på Vinga skär. En viss omfördelning av bestånden av de hålhäckande arterna tordmule och tobisgrissla har också skett under den tid mård funnits på ön. För de främst på huvudön och likaledes i håligheter häckande arterna småskrake och gravand inräknades vid inventeringen 2005 ett antal par som ligger nära tidigare års resultat. Bland annat genom årlig ringmärkning av ungar av tobisgrissla har det framgått att de tobisgrisslor som häckar på huvudön får ytterst få flygfärdiga ungar. Predationstrycket på kustfåglarnas ägg och ungar är med stor sannolikhet högt. Av allt att döma är detta främst orsakat av mården. I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att inte större förändringar skett speciellt när det gäller de hålhäckande arternas numerär och fördelning.

  • 3.
    Backe, Cecilia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Gifter i Skånes miljö: - en kunskapssammanställning om miljöfarliga ämnen bromerade flamskyddsmedel, nonylfenol/nonylfenoletoxylat,tennorganiska föreningar och triclosan2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Vi lever idag i ett kemikaliesamhälle. Inom Europa saluförs ca 40 000 kemiska ämnen (Sundin 2001)

    och varje år introduceras några hundra nya ämnen på marknaden. De flesta kemiska ämnen når miljön

    via miljontals konsumenter, via jordbruket, via industriprodukter och olika processer. I Sverige räknar

    man med att ca 10 % av de 20 000 olika kemikalier som finns på den svenska marknaden är

    miljöfarliga (Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen 1999). Kunskap om spridning och

    förekomst i miljön är begränsad och nästan årligen kommer nya larmrapporter om miljögifter.

    I denna rapport har tillgängliga mätdata från Skåne län för fyra utvalda, miljöfarliga

    ämnen/ämnesgrupper sammanställts. Ämnena som inventeringen gällt är bromerade flamskyddsmedel

    (BFR), nonylfenol/nonylfenoletoxylater (NF/NFE), tennorganiska föreningar och triclosan. Urvalet av

    ämnen har bland annat baserats på regional användning/förekomst, kemiska egenskaper, och att de är

    utpekade för åtgärd inom det nationella miljömålsarbetet.

    Det framkom i inventeringen att det finns ett mycket begränsat dataunderlag om spridning och

    förekomst av de utvalda ämnena i Skånes miljö.

    För BFR finns det en del uppgifter från kommunala reningsverk om förekomst i slam. Fem

    Skånekommuner har vid ett eller ett fåtal tillfällen analyserat ett antal BFR. Från dessa analyser kan vi

    konstatera att det finns detekterbara halter av BFR i de kommunala reningsverkens slam. Nivån av

    dessa är jämförbara med halter från andra reningsverk i Sverige, men betydligt lägre än vad som

    rapporterats från övriga Europa och USA. Det har visat sig att det även finns detekterbara halter av

    BFR i luften och i regn. Från Helsingborgs kustvattenkontroll har det framkommit att BFR finns i

    blåmusslor utanför Helsingborgs kust. Även grodor från områden runt Lund och mört från Krankesjön

    innehåller mätbara halter av BFR. Kunskapen om BFR i Skånes miljö är bristfällig och det behövs

    omfattande studier och analyser av ämnena för att kunna bedöma exponeringssituationen i länet.

    NF analyseras rutinmässigt vid alla Skånes kommunala reningsverk. Halten av detta ämne minskar

    stadigt i slam från början av 90-talet. Miljökontoret i Höganäs kommun har dessutom undersökt

    NF-halt i slam från oljeavskiljare vid kommunens bilvårdsanläggningar och funnit att det finns

    höga halter av ämnet i slam. Några andra analyser av NF finns inte från Skånes miljö och i denna

    rapport ges en rad förslag till undersökningar för att öka kunskaperna om NF.

    Tennorganiska föreningar har endast undersökts i marina organismer och sediment längs

    Öresundskusten. Halten av dessa föreningar är alarmerande höga i vissa prover. Negativa

    miljöeffekter av tributyltenn (TBT) har observerats hos snäckor i Öresund. Det är högst angeläget

    att utöka kontrollen av tennorganiska föreningar längs Skånes kuster och att utreda om det finns

    andra källor än sjöfarten till de höga halterna som man funnit i vissa områden. Inga andra analyser

    har gjorts av tennorganiska ämnen i Skåne. Det är motiverat att studera halter i slam m.m. för att

    få kontroll på hur exponeringen av dessa föreningar ser ut i Skåne. Tennorganiska föreningar

    används i stora mängder som tillsats i t.ex. PVC-plast.

    För Triclosan finns det inga mätdata alls från Skåne och mätdata från övriga Sverige är mycket

    begränsade. Det finns en studie från Institutet för Tillämpad Miljöforskning (ITM), där man

    analyserat triclosan i modersmjölk och i fisk. Studien visar att det förekommer höga halter av

    triclosan både i modersmjölk och i fisk som är påverkad av utsläpp från kommunala

    avloppsreningsverk. Triclosan har ingått i det nationella screening-programmet för år 2000 och

    2001 och mätresultat därifrån väntas inom kort.

    I Skåne, som är en befolkningstät region, är miljön hårt belastad. Sydvästra Skåne är en expansiv

    region med många industrier och ett intensivt lantbruk, där många kemiska produkter används.

    Förutom de regionala verksamheterna är även den diffusa belastningen av miljögifter i form av

    deposition från luft och nederbörd av betydelse. I rapporten ges förslag till undersökningar som

    behövs för att följa upp de miljökvalitetsmål och delmål som håller på att utarbetas inom länsstyrelsen

    i Skåne (projektet ”Nya Miljömål för Skåne”).

    Kemikalieinspektionen (KemI) och Naturvårdsverket arbetar på uppdrag från regeringen med att

    identifiera riskerna med de kemiska ämnen som nu används. Detta innebär att potentiella miljögifter

    skall identifieras och deras spridning skall kartläggas och minimeras. Det är i detta sammanhand

    viktigt att både nationell, regional och lokal miljöövervakning utförs för att kunna mäta effekterna av

    de åtgärder som utförs för att minska belastningen i miljön. I denna rapport beskrivs den förändring

    och utvidgning av den regionala och lokala miljöövervakning som behövs för att följa upp arbetet med

    de 15 miljökvalitetsmål som regeringen har antagit (prop. 97/08:145).

  • 4.
    Backe, Cecilia
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Eriksson, Ann-Sofie
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Andreasson, Fredrik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kadmiumsituationen i Skåne: Delrapport 2 Kadmium inom Höjeåns avrinningsområde – en substansflödesanalys2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    är stort. En analys av flödesschemat visar att det sker en utfasning av kadmium via produkt

    och avfallsflödet. Kadmium ingår i allt färre nyproducerade varor, och därför blir inflödet av

    kadmium också allt mindre, medan förbrukningen av äldre produkter som innehåller

    kadmium leder till att flödet via avfallsflödet fortfarande är relativt stort.

    Inom jordbrukssektorn tillförs den Skånska åkermarken kadmium bl.a. via handelsgödsel,

    kalk och rötslam. Atmosfärsdepositionen bidrar också med en betydande mängd kadmium.

    Tillförseln av kadmium balanseras av bortförseln av kadmium via grödor och markläckage.

    Vad gäller jordbrukssektorns tillförsel bör det dock påpekas att tack vare minskade

    kadmiumhalter i handelsgödsel och i rötslam så är skillnaden mellan tillförsel och bortförsel

    nästan ± 0 inom Höjeåns avrinningsområde. Tillskottet av kadmium via

    atmosfärsdepositionen gör dock att en upplagring av kadmium i avrinningsområdet

    fortfarande sker.

    Det regionala miljömålet om att det inte ska ske någon nettotillförsel av kadmium till

    jordbruksmarken i Skåne, utöver tillförsel via luften, ser enligt flödesanalysen ut att kunna

    uppfyllas.

    S

    AMMANFATTNING

    Miljöproblemens karaktär ändras över tiden. Från att under 60- och 70-talet dominerats av

    punktutsläpp från industrin så utgörs idag en stor del av miljöproblemen om föroreningar och

    skadliga ämnen av diffusa emissioner. Myndigheternas miljöövervakning av föroreningar

    måste i samma takt ändras för att kunna verka effektivt. Substansflödesanalys eller

    materialflödesanalys är exempel på effektiva verktyg som kan användas för att få en ökad

    kunskap om och en helhetsbild av föroreningars spridningsvägar och upplagring i samhället.

    Denna studie är ett försök att via en flödesanalys kartlägga omsättningen av kadmium inom

    Höjeåns avrinningsområde i sydvästra Skåne. Flödesanalysen har genomförts på uppdrag av

    Länsstyrelsen i Skåne. Syftet med flödesanalysen är att tjäna som vägledning för framtida

    miljöövervakning av kadmium och i det fortsatta miljömålsarbetet inom Skåne län.

    Kadmium är ett exempel på ett ämne som kan ge betydande konsekvenser för människor och

    djur om halterna i vår omgivning är för höga. Kadmium kan orsaka njurskador och benskörhet

    hos människor och ämnet misstänks också vara cancerframkallande. Kadmium finns naturligt

    i vissa typer av berggrund. Det har använts i stora mängder inom plastindustrin som

    stabilisator och pigment. Det har använts i industrin till ytbehandling och i legeringar. Idag är

    den största användningen förknippad med tillverkning av NiCd- batteri. I Sverige och EU

    arbetar man för att fasa ut användningen av kadmium för produktionsändamål. Kadmium

    förekommer även som förorening i zink och andra mineral. Via handelsgödsel sprids

    kadmium till åkermark eftersom kadmium, i varierande halt, finns som förorening i råfosfat

    som är råvara till fosforgödsel.

    Det största inflödet av kadmium till Höjeåns avrinningsområde sker via produkter, och utgörs

    till ca 70% av kadmium i NiCd-batterier. De flesta flödena är ett resultat av att kadmium ingår

    i produkter i låga koncentrationer eller som förorening i råmaterial, som t.ex. i

    jordbrukssektorns handelsgödsel. Det sker ingen aktiv import av kadmium som råvara till

    avrinningsområdet. Kadmiumflödet via atmosfärsdeposition är förhållandevis stort i Skåne

    och ca 90% av depositionen kommer från utländska källor. Ytterligare ett betydelsefullt

    kadmiuminflöde till avrinningsområdet är via bränsle för energi och värmeproduktion.

    Återvinningen av NiCd-batteri är det klart dominerande utflödet av kadmium från systemet.

    Allt annat avfall som genereras innanför systemgränserna transporteras också ut från

    avrinningsområdet, det finns ingen aktiv avfallsdeponering eller avfallsförbränning inom

    avrinningsområdet.

    Utsläppen av kadmium i samband med industriella aktiviteter och via trafiken inom

    avrinningsområdet är mycket små. Utsläppen av kadmium till Höjeå domineras av flöden från

    dagvatten och utgående vatten från avloppsreningsverken (och troligen även en del från

    enskilda avlopp som dock inte har kvantifierats i denna studie). Kadmium i slam som

    uppkommer vid reningsverken används både som jordförbättringsmedel inom jordbruket, och

    i olika kommunala planteringar i avrinningsområdet. En del slam exporteras ut från

    avrinningsområdet för att deponeras på avfallsupplag eller användas.

    De stora förråden av kadmium i avrinningsområdet är i nedlagda avfallsupplag och i

    produkter. Kadmiumförrådet i avfallsupplagen kommer troligen att bestå under mycket lång

    tid. Utlakningen av kadmium, liksom emissionen till luft, är mycket långsam. Idag är

    kadmiumemissionen via lakvatten och biogas försumbar. Det är dock osäkert hur rörligheten

    av kadmium i deponier förändras i takt med nedbrytningen. Förrådet av kadmium i produkter

  • 5.
    Boström, Gustaf
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Sammanställning av befintligadata av växtskyddsmedel i ytvatten 1983-2014: Underlagsrapport till Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Screening av förekomsten av miljögifter2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanställts och analyseras befintliga bekämpningsmedelsanalyseri ytvatten i Sverige under perioden 1983-2014. Data har sammanställtsfrån databaserna Regionala pesticiddatabasen (RPD) som förvaltas av SverigesLantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket och Vattentäktsarkivet somförvaltas av Sveriges Geologiska Undersökning.Tidstrender av bekämpningsmedel i ytvatten har analyserats för hela perioden, delsför summahalter av bekämpningsmedel och dels för halterna av enskildasubstanser. En analys har även gjorts av vilka substanser som oftast detekteras iytvatten, vilka substanser som oftast överskrider gränsvärdet för dricksvatten sittriktvärde avseende risk för ekologisk skada. En jämförelse av resultaten har gjortsmed motsvarande sammanställningar från den nationella miljöövervakningen samtför data från endast Skåne. Av alla prover som ingått i sammanställningen har 48% haft fynd av något bekämpningsmedel. Detta kan jämföras med 74 % för dataendast från Skåne. Glyfosat har varit den vanligaste substansen att detektera iytvatten under hela den undersökta perioden. I den nationella miljöövervakningen(NMÖ) är bentazon den vanligaste substansen att detektera med glyfosat på andraplats. Ingen tydlig tidstrend kan ses för den totala andelen prover där man kandetektera bekämpningsmedel. En tendens kan dock ses till att prover överdricksvatten-gränsvärdet för summahalter blivit ovanligare sedan mitten på 1990-talet. Även andelen prover över dricksvattengränsvärdet för enskilda substanser harblivit lägre om man jämför perioderna 1983-2001 och 2002-2014. Glyfosat,AMPA, bentazon, azoxystrobin och MCPA är några substanser som fortfarande ärvanliga att detektera i ytvatten men som har fått en mindre andel prover överdricksvattengränsvärdet. Bentazon, MCPA, mekoprop och terbutylazin visar påtendenser till minskande halter sett över hela den undersökta perioden.Diflufenikan är den substans som är vanligast att hitta över sitt ekotoxikologiskariktvärde under 2002-2014. Detta är även fallet i NMÖ samt i data från endastSkåne. Ingen tidstrend kan ses för halterna av diflufenikan. Substanserna med nästhögst frekvens över sina riktvärden är terbutylazin-desetyl och imidakloprid.Terbutylazin-desetyl är en nedbrytningsprodukt till terbutylazin som är förbjudetsedan 2003 och uppvisar minskande halter. Imidakloprid har fått begränsadanvändning sedan 2013 så halter i miljön bör minska de kommande åren.Fyndfrekvenser och halter av bekämpningsmedel i dricksvatten från ytvattentäkterär avsevärt lägre än i övriga prover och fynd av bekämpningsmedel är mycketovanligt under de senaste 10 åren. Dricksvattengränsvärdet för summahaltbekämpningsmedel har aldrig överskridits under hela perioden. Gränsvärdet förenskilda substanser har överskridits 12 gånger på 3338 prover under 1988-2014.De substanser som någon gång överskridit gränsvärdet är BAM, bentazon,terbutylazin, terbutylazin-desetyl, aldrin och 2,4-D.

  • 6.
    Cronberg, Gertrud
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Annadotter, Heléne
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Undersokning av planktonsamhället i regionala referenssjöar i Skåne län,1969-2007.2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I Skane har sex sjoar valts ut som regionala referenssjoar. Referenssjoar for i forsta hand

    kalkade och forsurade sjoar ar Skaravattnet, Liasjon, Svanshalssjon, Faglasjon och

    Larkesholmssjon, alla belagna i norra Skane. Referenssjo till i forsta hand naringsrika

    slattsjoar ar Ellestadssjon som ar belagen i sodra Skane.

    Syftet med denna undersokning har varit att analysera artforekomst i insamlade prover och

    sammanstalla resultaten for att sakra 25 ars vaxtplanktondata fran regionala referenssjoar i

    Skane.

    Samtliga fem referenssjoar i norra Skane var, eller utvecklades under den studerade perioden

    till, ”

    Gonyostomum-sjoar”.

    Liasjon dominerades samtliga undersokta ar (1982, 1993-2007) av

    Gonyostemum semen,

    vaxtplanktonsamhallet var under hela perioden mycket artfattig och indikerade att vattnet var

    extremt surt.

    Skaravattnet dominerades hela undersokningsperioden(1982, 1993-2007) av

    Gonyostemum

    semen

    men med inslag av pansarflagellater fram till millennieskiftet. Darefter okade bade

    biomassan av vaxtplankton och dominansen av

    Gonyostemum semen.

    Tyvarr saknades prover fran 80-talet i Svanshalssjon. Fran 1993 och framat dominerade

    Gonyostemum semen

    men i Svanshalssjon utgjorde aven pansarflagellater en ganska stor del

    av biomassan under hela undersokningsperioden (1993-2007).

    Varken Faglasjon eller Larkesholmssjon var utpraglade

    Gonyostemum sjoar 1982 istallet

    dominerades sjoarna vid detta undersokningstillfalle av pansarflagellater. Darefter har det

    skett en forandring i artsammansattningen i sjoarna. Fran 1993 och framat dominerades

    Faglasjon av

    Gonyostemum semen och fran 2002 och framat dominerades Larkesholmssjon

    av

    Gonyostemum semen.

    Skillnaden mellan Ellestadssjon och de ovriga sjoarna var pataglig. Ellestadssjon dominerades

    av blagrona alger och/eller kiselalger. De hogsta biomassorna, som uppmattes i denna studie,

    registrerades i Ellestadssjon. Denna sjo ar en naringsrik slattsjo i sodra Skane. Det

    vaxtplankton, som patraffades, ar typiska for de naringsrika sjoarna pa sydskanska slatten.

    En dominans av

    Gonyostomum ar negativt for vattenkvaliteten, bade nar det galler rekreation

    och dricksvattenproduktion. Slemmet fran

    Gonyostomum kan klibba igen galarna pa fisk och

    kraftor och satta igen filtreringsorganen hos vattenloppor. Dessutom ar

    Gonyostomum-sjoar

    artfattigare an sjoar utan forekomst av

    Gonyostomum. Detta kan man tydligt se i Skaravattnet

    och Larkesholmssjon. Nar

    Gonyostomum okar i dessa sjoar, sa minskar antalet andra

    vaxtplanktonarter.

  • 7.
    Dahlqvist, Peter
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Thorén, Ann-Karin
    Executive, Myndigheter, Vattenmyndigheterna.
    Holgersson, Björn
    Executive, Myndigheter, Vattenmyndigheterna.
    Weichelt, Anna-Karin
    Executive, Myndigheter, Vattenmyndigheterna.
    Miljöövervakning grundvattennivåer: Handledning framtagen inom det gemensamma delprogrammet Regional miljöövervakning av grundvattennivåer – programområde sötvatten. 2009Report (Other academic)
  • 8.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Davidsson, Torbjörn
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kullberg, Anders
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Test av System Aqua 2000: Skåne2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har Länsstyrelsen i Skåne län tillsammans medLänsstyrelserna i Jönköpings och Västernorrlands län varit testlän, för den andra versionen avSystem Aqua (testversion 2000-04-07). Den ursprungliga versionen av System Aquapublicerades 1996, Naturvårdsverket Rapport 4553. Denna version har omarbetats kraftigt iett nära samarbete mellan Naturvårdsverk, SLU och Länsstyrelserna i Skåne, Jönköpings samt Västernorrlands län. System Aqua är tänkt att utgöra ett instrument för att bedöma naturvärden i vattendrag och sjöar samt tillhörande avrinningsområden. Den största förändringen i den nya versionen är attnaturvärdesbedömningen fokuseras på objektens naturlighet och raritet samt speciellaförhållanden. Artrikedom har fått en underordnad roll och används bara för att särskilja iövrigt likvärdiga objekt. Biotopkarteringar ges en framträdande roll som en metod för attsamla in information till värdering och karakterisering av såväl objekt som avrinningsområde. Karakteriseringen används till bakgrundsinformation och kan utnyttjas för att bygga upp endatabas för objekt och avrinningsområden. Basen är tänkt att kunna användas i olikajämförande sammanhang, där en jämförelse mellan vattenobjekt behövs. En nyhet i SystemAqua 2000 är den grafiska presentationen av värderingen för varje indikator och den slutligabedömningen av objekten och dess avrinningsområden.

  • 9.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Jarlman, Amelie
    Egenföretagare.
    Kiselalgsundersökning i Trydeån, Fyleån och Klingavälsån 2015: Delrapport: UC4LIFE - "E2. Monitoring" och regional miljöövervakning - kiselalger 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport utgör en delrapportering inom övervakningsdelen av UC4LIFE-projektet, som "genom åtgärder för den tjockskaliga målarmusslan ska ge friskare åar". Undersökningen utgör även en del av den regionala över-vakningen av kiselalger 2015. Inom UC4LIFE:s skånska projektområden Fyleån och Klingavälsån, tillhörande Nybroåns respektive Kävlingeåns vatten-system, har totalt fyra lokaler upp- respektive nedströms åtgärd undersökts med avseende på kiselalger 2013-2015. I Fyleån nedströms åtgärd togs prov även 2012 (inom regional miljöövervakning). Dessutom har Trydeån upp-ströms sammanflödet med Fyleån samt Fyleån nedströms sammanflödet med Trydeån undersökts 2012 och 2015.

    Kiselalger är oftast den största gruppen av de mikroskopiska organismer som går under samlingsnamnet påväxtalger, eftersom de sitter fast på bland annat stenar och vattenväxter. Olika arter av kiselalger har olika toleranskrav med avseende på t.ex. näring, förorening och surhet, och artsammansättning-en speglar därför vattnets kvalitet.

    Huvudsyftet med denna delrapportering är att tillgängliggöra resultaten från kiselalgsundersökningen i Trydeån, Fyleån och Klingavälsån. Kiselalgsun-dersökningen ingår som en del i övervakningen (UC4LIFE, E.2 Monitoring) för att ge en bild av kiselalgssamhället före och efter restaureringsåtgärd. Fyleån har återmeandrats sommaren 2013 och Klingavälsån under hösten 2014.

    Jarlman Konsult AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län, utfört kiselalgsundersökningen i samarbete med länsstyrelsepersonal. Fältarbetet utfördes 11 september 2015 av Marie Eriksson och Lars Risinger (Länsstyrel-sen i Skåne län). Amelie Jarlman har analyserat och bearbetat resultaten av kiselalgerna samt skrivit huvuddelen av rapporten. Samma index och bedöm-ningsgrunder som används inom vattenförvaltningsarbetet och regional miljö-övervakning, för att bedöma status utifrån kiselalgssamhället samt ekologisk status, har använts här. Projektet har delvis bekostats med medel från UC4LIFE-projektet, men till största delen av Havs- och vattenmyndigheten inom ramen för regional miljöövervakning, vattenförvaltningsarbetet och 1:12 anslaget.

  • 10.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Jarlman, Amelie
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kiselalgsundersökning i vattendrag i Skåne 2010 - statusklassning samt en studie av kopplingen mellan deformerade skal och förekomst av bekämpningsmedel2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fyra av de 26 undersökta vattendragslokalerna år 2010 bedömdes tillhöra klass 1,

    hög status, nämligen Holjeån vid Ljungryda-Östafors, Holjeån vid Näsum, Vieån

    samt Lillån (Visseltofta). Den sistnämnda klassades dock som sur (se nedan).

    Byaån, Hovdalaån, Mjöån i Åbjär, Almaån nära utflödet i Helge å,

    Önnerupsbäcken (se nedan), Vinnö å i Lommarp, Tuvebäcken, Vramsån i Årröd

    och Tormestorpsån hamnade i klass 2,

    god status. Alla utom Byaån, Hovdalaån

    och Mjöån i Åbjär befann sig emellertid i den nedre delen av klassintervallet.

    Framförallt Tuvebäcken, Vramsån i Årröd och Tormestorpsån kan sägas ligga

    i riskzonen för att hamna i klass 3, måttlig status . Önnerupsbäcken hade ett

    mycket lågt antal räknade arter och mycket låg diversitet, vilket tyder på någon

    annan form av störning. Troligen beror detta på att tillgången på växtsubstrat var

    dålig med alltför unga växter på lokalen. En tidigare undersökning något högre

    uppströms i Önnerupsbäcken visade måttlig status, vilket är mer rimligt.

    Elva vattendragslokaler tillhörde klass 3, måttlig status: Vramsån i Köpinge,

    Välabäcken, Tommarpsån i Smedstorp, Tommarpsån i Järrestad, Mjöån

    uppströms utflödet i Helge å, Almaån nedströms Finjasjön, Gessiebäcken,

    Kävlingeån, Råån, Vinnö å i Karpalund och Kölebäcken. Av dessa hade Vramsån

    i Köpinge och Välabäcken indexvärden mycket nära gränsen mot klass 2, god

    status, och Vramsån i Köpinge kan sägas befinna sig i gränslandet mellan god och

    måttlig status. I Välabäcken var emellertid stödparametern TDI (andelen

    näringskrävande kiselalger) mycket hög, vilket stärker bedömningen måttlig

    status. Råån, Vinnö å i Karpalund och Kölebäcken hade indexvärden i den nedre

    delen av klassintervallet. Framförallt de två sistnämnda kan, p.g.a. hög respektive

    mycket hög andel föroreningstoleranta arter (%PT), sägas ligga i riskzonen för

    att hamna i klass 4, otillfredsställande status

    .

    Görslövsån och Humlebäcken hade de lägsta IPS-indexen i undersökningen 2010

    och tillhörde klass 4,

    otillfredsställande status. I Görslövsån utgjordes en stor del

    av kiselalgssamhället av brackvattensarter, vilket visar att inflöde av vatten från

    Skälderviken sker på lokalen.

    Ur surhetssynpunkt bedömdes samtliga vattendrag, utom Lillån, ha

    alkaliska

    (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller

    nära neutrala (årsmedelvärde för pH

    mellan 6,5-7,3)

    förhållanden. Endast Lillån, uppströms Visseltofta sågverk, hade

    ett lågt indexvärde och hamnade i

    sura förhållanden, vilket tyder på att

    årsmedelvärdet för pH ligger mellan 5,5-5,9 och/eller att pH-minimum är under

    5,6.

    I årets kiselalgsundersökning har andelen deformerade (missbildade) skal

    8

    analyserats. Erfarenheter från andra undersökningar har visat att andra typer av

    föroreningsbelastning än näringsämnen och organiskt material, t.ex.

    bekämpningsmedel, metaller eller liknande, kan orsaka missbildningar på

    kiselalgsskalen. Inga gränser för påverkan/icke-påverkan finns i dagsläget

    framtagna för Sverige, men förekomst av mer än 1 % deformerade skal visar

    troligen någon form av påverkan. 1-2 % deformerade skal noterades i Kävlingeån,

    Kölebäcken, Tommarpsån i Järrestad, Tommarpsån i Smedstorp, Almaån nära

    utflödet i Helge å, Hovdalaån, Vieån och Byaån. I Råån, Välabäcken,

    Gessiebäcken och Mjöån i Åbjär förekom 2-5 % deformerade skal, medan störst

    andel (5,9 %) missbildade skal påträffades i Tuvebäcken.

    I undersökningen av kopplingen mellan deformerade skal och bekämpningsmedelsförekomsten

    i 8 (egentligen 12) av lokalerna i vattendrag med hög

    jordbrukspåverkan, är materialet alltför litet för att några säkra slutsatser ska

    kunna dras. Resultaten indikerar trots det att bekämpningsmedel kan vara en av

    huvudorsakerna till den förhöjda andelen deformerade kiselalgsskal på de

    undersökta lokalerna. Däremot fanns ingen direkt koppling mellan andelen

    deformerade skal och statusen för kvalitetsfaktorn kiselalger, vilket var förväntat

    eftersom IPS-indexet endast är framtaget för att visa allmän närings- och

    föroreningspåverkan.

    Andelen deformerade skal verkar framförallt hänga samman med den

    sammanlagda halten bekämpningsmedel och därefter antalet substanser som

    påträffats på lokalen. Tidsmässigt verkar andelen deformerade skal framförallt

    spegla bekämpningsmedelsförekomsten de två till tre månaderna närmast före

    kiselalgsprovtagningen. Den sammanlagda giftigheten enligt toxindexet förklarar

    inte i lika hög grad förekomsten av deformerade skal, vilket i sin tur kan bero på

    att ingen hänsyn har tagits till en eventuell ”cocktaileffekt”.

    I den mer omfattande utvärderingen av kiselalger och miljögiftspåverkan som

    kommer att genomföras av flera län under 2011 behöver fler studier göras. Helst

    bör både kiselalgsprov och vattenprov för bekämpningsmedelsanalys tas varje

    månad under perioden maj till september. Av kostnadsskäl är detta kanske inte

    möjligt men då bör kiselalgsprov tas i september och vattenprov för

    bekämpningsmedel varje månad från åtminstone juli till september. I projektet bör

    möjligheten att utveckla ett kiselalgsindex med avseende på gifter – i likhet med

    surhetsindexet – undersökas.

  • 11.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Jarlman, Amelie
    Egenföretagare.
    Kiselalgsundersökning i vattendrag i Skåne 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar den regionala övervakningen av kiselalger i Skåne län 2015. Totalt har 17 lokaler undersökts, varav 6 inom UC4LIFE och 11 inom miljöövervakning/screening. På tre av de sistnämnda lokalerna har även jämförelser med bekämpningsmedelsanalyser gjorts. Kiselalger är oftast den största gruppen av de mikroskopiska organismer som går under samlings-namnet påväxtalger, eftersom de sitter fast på bland annat stenar och vatten-växter. Olika arter av kiselalger har olika toleranskrav med avseende på t.ex. näring, förorening och surhet, och artsammansättningen speglar därför vatt-nets kvalitet.

    Jarlman Konsult AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Skåne utfört kisel-algsundersökningen i samarbete med länsstyrelsepersonal. Fältarbetet utfördes under september 2015 av Marie Eriksson, med hjälp av Pardis Pirzadeh och Lars Risinger (Länsstyrelsen Skåne) samt Birthe Bruun. Amelie Jarlman har utfört kiselalgsanalyserna, sammanställt resultaten och skrivit den delen av rapporten. Marie Eriksson har bearbetat analysresultaten av bekämpningsme-del och deras eventuella koppling till andelen missbildade kiselalgsskal, skrivit övriga delar av rapporten, tagit fram kartfigurer samt slutredigerat rapporten. Undersökningen har till största delen bekostats av Havs- och vattenmyndig-heten inom ramen för regional miljöövervakning, vattenförvaltningsarbetet och 1:12-anslaget samt i viss mån av medel från UC4LIFE-projektet.

  • 12.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Jarlman, Amelie
    Kiselalgsunderökningar i vattendrag i Skåne 20162017Report (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    Rapporten redovisar resultat från samtliga kiselalgsundersökningar som genomfördes av Länsstyrelsen Skåne under 2016. Huvudsyftet är att ge en bild av kiselalgssamhället och att bedöma statusen för kvalitetsfaktorn påväxt på de olika lokalerna. Sammanlagt 32 lokaler i 23 skånska vattendrag undersöktes. Av dessa lokaler är sju screeninglokaler, sju är tidsserielokaler där förändringen över tid följs, fyra lokaler är en fortsättning på UC4LIFE-projektet och följer upp effekten av vidtagna restaureringsåtgärder, fjorton är kalkeffektuppföljningslokaler. Kiselalgsundersökningarna har samordnats och samfinansierats inom ramen för Länsstyrelsen Skåne regionala miljöövervakning och vattenförvaltningsarbete

  • 13.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Jarlman, Amelie
    Egenföretagare.
    Sammanställning av kiselalgsundersökningar i vattendrag runt Ivösjön 2012-20142016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport utgör en sammanställning av de lokaler som har undersökts med avseende på kiselalger i vattendrag kring Ivösjön, Skräbeåns vattensystem, under perioden 2012-2014.

    Kiselalger är oftast den största gruppen av de mikroskopiska alger som går under samlingsnamnet påväxt, eftersom de sitter fast på bland annat stenar och vattenväxter. Olika arter av kiselalger har olika toleranskrav med avseende på t.ex. näring, förorening och surhet, och artsammansättningen speglar därför vattnets kvalitet.

    Huvudsyftet med denna sammanställning är att få en samlad bild av statusen med avseende på kiselalgssamhället i framförallt de vattendrag som rinner till Ivösjön, men också i det vattendrag som rinner ut från sjön. Undersökningarna ingår även i den regionala miljöövervakningen 2014.

    Sammanställningen av kiselalgsresultaten 2012-2014 har initierats och till största delen bekostats av Ivösjökommittén. Jarlman Konsult AB har på uppdrag av Ivösjökommittén genomfört sammanställningen, tillsammans med Marie Eriksson Länsstyrelsen Skåne, inom ramen för regional miljöövervakning och vattenförvaltningsarbetet. De flesta kiselalgsprover som redovisas för 2012-2014 har tagits av Marie Eriksson, med hjälp av medlemmar i Skräbeåns vattenråd, Skräbeåns vattenvårdskommitté och Bromölla kommun. Resterande prov har tagits inom ramen för Skräbeåns recipientkontroll. Amelie Jarlman har analyserat samtliga prov. Ivösjökommitténs rapport har omarbetats layoutmässigt av Marie Eriksson, för att passa i Länsstyrelsens rapportserie.

  • 14.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Svensson, Mikael
    Swedish Environmental Protection Agency . MS Naturfakta AB.
    Musselinventering Pinkabäcken 2014: Eftersök av flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) 2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I norra Skåne är förekomst av flodpärlmussla endast känd från de övre delarna av Almaåns vattensystem. De rikaste förekomsterna finns i Brönnestadsån (Hovdalaån). Från Tormestorpsån finns fynd av 1 levande mussla och i Hörlingeån finns ett mycket svagt bestånd i de nedre delarna. Uppgifterna om tidigare förekomst av flodpärlmussla i Pinkabäcken är helt nya och överraskande.

    De mera lättillgängliga delarna av Pinkabäcken är kraftigt påverkade och saknar helt förutsättningar att hålla bestånd med flodpärlmussla. De undersökta delarna av bäcken ligger dolda från insyn, har en hög grad av naturlighet och omfattar mycket fina miljöer, såväl i vattendraget som i det omgivande svämplanet. På sträckan finns gott om lämpliga livsmiljöer för flodpärlmussla. På minussidan kan sättas att det rör sig om en ganska kort sträcka, mellan ett definitivt vandringshinder vid det gamla sågverket och de rätade och hårt rensade delarna nedströms. Återkommande uttorkning kan förmodligen vara en del av förklaringen till att arten saknas.

    Fynden av spetsig målarmussla och allmän dammussla gjordes strax nedströms den gamla sågdammen. Eftersom flödena regelbundet är mycket låga är det troligen så att de musslor som finns i bäcken sitter koncentrerade i dammen och andra djupare partier, varifrån de ibland sköljs längre ner i bäcken.

    Fiskfaunan i Pinkabäcken är inte särskilt väl undersökt. Elfiskeundersökningar har genomförts på en lokal vid två tillfällen. Sammanlagt har det konstaterats förekomst av 6 arter fisk: abborre, bäcknejonöga, gärs, gädda, lake och mört. Däremot är det osäkert om sträckan hyser något bestånd av öring.

    De orörda delarna av Pinkabäcken är mycket fina och håller definitivt nyckelbiotopsklass. Markägaren är stolt över sin fina bäck och det finns inget direkt hot mot miljöerna i dagsläget. Det bör dock övervägas om man kan få till stånd någon form av långsiktigt skydd, t.ex. i form av ett naturvårdsavtal.

    En annan förbättrande åtgärd i Pinkabäcken skulle kunna vara att öppna upp vandringsvägen för fisk.

  • 15.
    Eriksson, Marie
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Wåland, Madeleine
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Biotopkartering av Vramsån– mellan Lilla Årröd och Rickarums kvarn 2001: Naturvärden och behov av restaureringsåtgärderi Vramsån2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Vramsån är det näst största biflödet till Helge å och har sitt ursprung i

    Hässleholms kommun och fortsätter sedan vidare in i Kristianstads kommun.

    Under sommaren 2001 karterades den övre delen av Vramsån, från Lilla Årröd

    upp till Rickarums kvarn, en sträcka på cirka 8 kilometer. Karteringen utfördes av

    Mikael Svensson (MS Naturfakta) som karterade omgivning och närmiljö samt av

    Torbjörn Davidsson (Ekologgruppen AB i Landskrona) som karterade

    vattenbiotopen.

    Inventeringen visar att både omgivning och närmiljö domineras av lövskog, vilket

    skapar bra förutsättningar för öring eftersom att träden skuggar vattenytan

    samtidigt som ved tillförs till vattendraget. Öringen gynnas även av att Vramsån

    domineras av strömmande partier och att bottensubstratet till största delen präglas

    av block, sten, sand och grus. Längs sträckan påträffades fem stycken vandringshinder

    där bl.a. fisk löper risk att skada sig vid turbiner. Efter det att karteringen

    gjordes har ett flertal av hindren åtgärdats genom att omlöp har anlagts. Vramsån

    har bra förutsättningar för både lek och uppväxt, medan förutsättningarna för goda

    ståndplatser är något sämre.

    Vramsån präglas av en hög naturlighet för att vara ett skånskt vattendrag. På flera

    sträckor i det karterade vattendraget förekommer nyckelbiotoper, vilka främst

    utgörs av strömvattensträckor i skogslandskap, kvillområden och

    utströmningskällor. Vramsån är klassat som ett Natura 2000-område och är av

    nationellt intresse eftersom det hyser flera värdefulla naturmiljöer. I vattendraget

    har samtliga sju inhemska musselarter påträffats, därutöver har även andra

    värdefulla arter noterats i och intill vattendraget, bl.a. havsöring, ål och

    kungsfiskare.

    De främsta åtgärderna som bör vidtas i Vramsån är att minska den omfattande

    rensningen, återmeandra vissa delar av vattendraget samt skapa skyddszoner intill

    artificiell mark och skogsmark. Det är även viktigt att säkerställa ett minimiflöde i

    Vramsån, både för att skydda värdefulla livsmiljöer och djurlivet samt fuktig mark

    i omgivningen. För att möjliggöra passage för fisk och andra vattenlevande

    organismer krävs även att åtgärder vidtas vid vandringshinder där trösklar och

    trappor behöver utjämnas samt utvandringsproblematiken för smolt och ål

    behöver ses över.

  • 16.
    Foltyn, Anna-Mary
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Åkerlund, Ulrika
    Franzén, Emma
    Mångfunktionella ytor: Klimatanpassning av befintlig bebyggd miljö i städer ochtätorter genom grönstruktur2010Report (Other academic)
  • 17.
    Gerell, Rune
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Naturvårdskonsult Gerell.
    Gerell Lundberg, Karin
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Naturvårdskonsult Gerell.
    Övervakning av fladdermöss i Skåne2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Årets inventering har genomförts i överensstämmelse med tidigare års inventeringar bortsett från att

    den har berört endast en av sträckorna, "Åsturen" (Brösarp – Klippan). Resultaten visar på en stabil

    förekomst av nordisk fladdermus (

    Eptesicus nilssonii), baserat på jämförelser med resultaten från åren

    1997 och 2000. Det föreligger inte heller några förändringar i den rumsliga fördelningen av arten

    utefter sträckan, ej heller i preferensen av landskapstyp. Inventeringarna av stor fladdermus (

    Nyctalus

    noctula

    ) visar inte heller på några förändringar i artens numerär. Det finns inte heller några påvisbara

    skillander i tätheten längs Åsturen.

    En jämförelse mellan medeltätheterna av de båda fladdermusarterna längs de båda rutterna visar på en

    högre täthet av nordisk fladdermus längs Åsturen i jämförelse med den från Slätturen.

  • 18.
    Gerell, Rune
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Naturvårdskonsult Gerell.
    Gerell Lundberg, Karin
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Naturvårdskonsult Gerell.
    Övervakning av fladdermöss i SkåneRapport för 20012001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Årets inventering har genomförts i överensstämmelse med tidigare års inventeringar bortsett från att den har

    berört endast en av sträckorna, "Slätturen" (Lövestad - Landskrona). Resultaten visar på en stabil förekomst av

    nordisk fladdermus (

    Eptesicus nilssonii), baserat på jämförelser med resultaten från åren 1997 och 2000. Det

    föreligger inte heller några förändringar i den rumsliga fördelningen av arten utefter sträckan, ej heller i

    preferensen av landskapstyp.

    På grund av stora variationer i resultaten av inventeringarna av stor fladdermus (

    Nyctalus noctula) var det ej

    möjligt att fastställa några förändringar i artens numerär. Stor fladdermus tenderar dock att minska i det öppna

    jordbrukslandskapet, vilket medfört att artens tyngdpunkt förskjutits än mer åt öster än tidigare.

  • 19.
    Green, Martin
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Inventering av strandängsfåglar: Sammanställning av resultat för västra Skåne och Vombsänkan 20122016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Resultaten från strandängsinventeringen 2012 följer det mönster som varit klart och tydligt under en längre tid (se Flodin m.fl. 2008). Antalet häckande vadare fortsätter att minska, medan utvecklingen för andra grupper av fåglar överlag är mer positiv. Inventerade andarter förefaller klara sig bra och antalet tärnor har ökat i antal. Under de senaste tio åren har ungefär en tredjedel av alla häckande vadarpar försvunnit från västra Skånes havsstrandängar. Även bland vadarna finns det skillnader mellan olika arter, men bland de sex talrikaste arterna uppvisar majoriteten, fyra arter, signifikanta minskningar under de senaste tio åren. Särskilt värt att uppmärksamma är att tidigare tämligen stabila arter såsom tofsvipa och rödbena minskat ordentligt under den senaste tioårsperioden.

    Minskande antal med häckande vadare på strandängar är inte något som bara sker i västra Skåne, utan något som försiggår i Sverige i stort (se Flodin m.fl. 2008, Johansson m.fl. 2007, Wallin m.fl. 2009) samt i hela Europa (Hötker m.fl. 2007, Roodbergen m.fl. 2012). De minskningar vi noterat i Skåne och på andra platser i södra Sverige är alltså delar av ett storskaligt internationellt mönster. Samtidigt ska sägas att de ökningar som exempelvis noterats för västra Skånes tärnor också är delar av mer storskaliga mönster i hela Östersjön (Ottosson m fl. 2012).

    Mycket forskning har under senare år ägnats åt att ta reda på vad som är grunden till de problem som dagens strandängsvadare lider av. Sett i ett längre perspektiv handlar det till stora delar om minskningar av strandängsmiljöns utbredning och försämringar av dess kvalitet. Stora ytor av tidigare fuktiga ängar har omvandlats till åkermark eller exploaterats på annat sätt. Betesdrift eller annan hävd har upphört. Torrläggningar och dränering har gjort markerna alltför torra. Alla dessa saker har på sitt sätt lett till att mycket av fokus hamnat på ängarnas skötsel och många gånger har nog tanken funnits att ”bara vi ser till att ängarna hävdas (=har tillräckligt låg gräshöjd) så kommer det nog gå bra för vadarna”. Tyvärr har det inte riktigt visat sig vara så enkelt. Stora resurser har under de senaste årtiondena satsats på att hävda de sista återstående strandängarna på ett så bra sätt som möjligt, men ändå fortsätter vadarna att minska i antal. I korttidsperspektivet har det visat sig att det riktigt stora problemet just nu, som sannolikt driver de sentida accelererande minskningarna, är dålig reproduktion hos vadarna. Sammanställningar av de över hundra studier som gjorts om bo- och ungöverlevnad hos vadare på gräsmarker i Europa visar att det generellt produceras alltför få ungar för att populationerna ska kunna hålla sig på stabila nivåer (Macdonald & Bolton 2008, Roodbergen m.fl. 2012). Predationstrycket är helt enkelt för högt på både ägg och ungar (Macdonald & Bolton 2008, Roodbergen m.fl. 2012) och enligt samstämmiga uppgifter har predationstrycket dessutom ökat markant under de senaste 40 åren (Roodbergen m.fl. 2012, Olsson m.fl. 2010). Samtidigt bör nämnas att de sammanställningar som gjorts inte pekar på någon dramatisk förändring av överlevnaden hos vuxna vadarfåglar över samma tid (Roodbergen m.fl. 2012). Detta innebär att roten till problemet återfinns i häckningsområdet och att det är i detta som insatser för att förbättra situationen bör göras i den mån man önskar vända den negativa utvecklingen. Självklart är inte predationstrycket frikopplat från ängarnas och omkringliggande områdens skötsel, och sannolikt finns även andra, mer indirekta, faktorer inblandade i vadarnas sentida tillbakagång. Alltför hårt betade strandängar (många gånger sannolikt pga. en kombination av i all välmening höga tätheter av betesdjur, man vill ju inte att betestrycket ska bli för lågt, och höga tätheter av betande gäss) gör det svårt för vadarna att hitta vegetation att gömma bon och ungar i. Fortsatt dränering av intilliggande åkermark, och i en del fall även av själva ängarna, gör ängarna allt torrare vilket sannolikt påverkar både vegetation och födotillgång på ett negativt sätt för vuxna vadare och deras ungar. I ett allt sterilare jordbrukslandskap kring strandängarna är kanske födotillgången för predatorer låg vilket kan leda till att strandängarna drar till sig en större andel av de predatorer som finns vilket i sin tur leder till ett högre tryck på de vadare som häckar på ängarna. Frågorna kring strandängarnas skötsel i allmänhet och vad att göra för att förbättra förhållandena för häckande vadare har stötts och blötts i många år, men nu börjar situationen bli akut. Inte bara för de allra sällsyntaste arterna utan även för många tidigare talrika arter. Om man vill ha häckande vadare kvar på strandängarna i framtiden så måste insatser göras nu även om alla samband kring olika orsaker inte nödvändigtvis är klarlagda. Kunskapen som trots allt finns är förhållandevis god, ett huvudproblem (predation) och därtill hörande andra bidragande faktorer är kända. Därför bör man använda dessa kunskaper till att försöka förbättra den situation som råder. Mycket lokal kunskap har under senare år kommit fram inom de specialinsatser som gjorts inom ramen för åtgärdsprogrammet för sydlig kärrsnäppa (Flodin m.fl. 2010, Olsson m.fl. 2010, 2011, 2012, 2013). I samband med detta har en lista på rekommenderade åtgärder tagits fram. Åtgärder som, om de bedrivs i större skala, inte bara skulle kunna gynna den sydliga kärrsnäppan utan även strandängsvadarna generellt. Här nedan upprepas därför den listan i förkortad form (baserad på Olsson m.fl. 2013, men något omformulerad).

    1. Ett intermediärt betestryck bör eftersträvas så att 20-30% av ytan består av tuvor av fjolårsgräs när häckningssäsongen startar. Betestrycket (hävden) bör alltså varken vara för stort eller för litet. Variation mellan välbetade partier och partier med något högre vegetation bör eftersträvas. Skyddsjakt på betande grå- och vitkindade gäss på ängar med alltför högt betestryck kan vara nödvändigt för att åstadkomma en större mängd fjolårsgräs inför kommande häckningssäsonger.

    2. Åtgärder syftande till att hålla kvar mer vatten och bidra till större ytor av fuktigare partier på ängarna under maj och juni bör införas. Detta skulle kunna ske genom att skonor och diken däms upp. Dämmena kan sedan öppnas upp så att ängarna torkar upp under juli-augusti.

    3. Åtgärder bör införas för att minska predationen på framför allt ägg i områden med större antal med häckande vadare och eller med extra utsatta arter. Elstängsel som utesluter rödräv och grävling bör övervägas i vissa områden. Skyddsjakt på predatorer där detta är möjligt (räv, grävling, kråkfåglar) bör genomföras i anslutning till strandängarna. Åtgärder som försvårar för tornfalk, pilgrimsfalk, korp, kråka, rödräv och grävling att föryngra sig i ängarnas närhet bör införas.

    4. För sydlig kärrsnäppa bör nya skyddsburar utformas som kan användas för att skydda kärrsnäppors bon utan att öka risken för predation på adulta fåglar, samt utan att öka frekvensen av övergivna bon.

  • 20.
    Grimvall, Anders
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Nordgaard, Anders
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Sjöar och vattendrag i Skåne– går utvecklingen åt rätt håll?: Statistisk utvärdering av vattenkvalitet ochprovtagningsprogram i Skåne län2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    1. Sammanfattning

    En statistisk utvärdering av tidsserier av vattenkvalitetsdata från sjöar och vattendrag i

    Skåne län visar att det skett tydliga miljöförändringar under tjugoårsperioden 1981-

    2000. I två viktiga avseenden har vattenmiljön förbättrats. Försurningen har gått

    tillbaka, åtminstone i vissa områden, och övergödningen av sjöar och vattendrag har

    kulminerat. Återhämtningen går dock långsamt och vissa andra förändringar som

    inträffat under studieperioden kan uppfattas som mindre önskvärda.

    Ljusförhållandena i sjöar och vattendrag har på vissa håll försämrats genom att

    mängden partiklar eller färgat organiskt material ökat. Det finns även en statistiskt

    säkerställd ökning av mängden syreförbrukande ämnen i vissa sjöar och vattendrag.

    En närmare granskning av försurningsrelaterade data visar att det främst är den

    syraneutraliserande kapaciteten (ANC-värdet) som ökat, medan förändringarna i pH

    är mindre systematiska. Dessutom föreligger stora skillnader mellan olika

    avrinningsområden.

    Det nuvarande provtagnings- och analysprogrammet för sjöar och vattendrag i Skåne

    län är ändamålsenligt i den bemärkelsen att det kunnat klarlägga hur obetydliga

    förändringar från år till år ackumulerats till statistiskt säkerställda förändringar av

    vattenmiljön under en tjugoårsperiod. Det är också uppenbart att provtagning och

    analyser i de flesta fall skett med god noggrannhet. Bara ett mindre antal mätvärden

    avviker på ett oförklarligt sätt från merparten av mätvärdena från samma plats, och de

    långtidstrender som identifierats för olika platser och tillståndsvariabler bildar med få

    undantag ett trovärdigt mönster.

    Om provtagningen i vattendragen glesas ut från ett prov per månad till ett prov per

    kvartal minskar självfallet sannolikheten att miljöförändringar upptäcks. Grovt räknat

    kommer det då att ta ca 50 % längre tid att upptäcka en viss given årlig förändring av

    miljötillståndet. Dessutom skulle programmet ge ett sämre underlag för att fastställa

    om de av riksdagen fastställda miljömålen uppfylls.

  • 21.
    Hanson, Sven-Åke
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Inventering av buksvampar inom kustnäraområden i Ystads kommun 2006 - 20072007Report (Other academic)
  • 22.
    Hansson, Paul
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Sturesson, Anna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Skånekustens kulturmiljöer2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Föreliggande rapport – Skånekustens kulturmiljöer – består av två delar, dels en

    karakterisering av kustens kulturmiljöer i del 1 dels en tillståndsbeskrivning för

    karaktärsdragen med vissa åtgärdsförslag i del 2. Karakteriseringen utgår från en

    helhetssyn på kustlandskapet och på miljömålet att kustens kulturarv kan bevaras

    och brukas. Det handlar således inte primärt om att välja ut särskilt värdefulla

    objekt eller miljöer.

    I del 2 lämnar vi också förslag till åtgärder som gynnar ett tillvaratagande av den

    skånska kustens karaktärsdrag. Det skall emellertid inte ses som ett fullständigt

    handlingsprogram då ett sådant med nödvändighet är omöjligt att göra då frågorna

    är komplexa och föränderliga. Syftet med rapporten är därför mera att lyfta fram

    karaktärsdragen och belysa hur de förändras samt förhoppningsvis göra det

    eftersträvansvärt att ta tillvara dessa. På så sätt uppmärksammas kustens

    karaktärsdrag och det blir naturligt att se till konsekvenserna för dessa i en rad

    olika frågor.

    Kustens karaktärsdrag kan enkelt uttryckas som det som gör att ”det ser ut som

    Skåne”. Det är dessa karaktärsdrag som måste bevaras, brukas och utvecklas med

    kontinuitet om vi skall känna igen oss. Karaktärsdrag kan vara både faktiska och

    upplevda, och skillnaden dem emellan kan vara stor. Exempelvis uppfattas Ystad

    som en korsvirkesstad trots att det faktiska antalet korsvirkeshus är i klar minoritet

    i bebyggelsemassan. Ser vi till kustens kulturmiljöer finns en stor skillnad mellan

    faktiskt och upplevt när det gäller städernas industrihamnar. De utgör rent faktiskt

    omfattande områden, i Malmö ca en tredjedel av staden, men besöks och upplevs

    sällan. Detta leder till att de omfattande förändringar som industrihamnarna nu

    genomgår sker utan någon större diskussion om konsekvenserna för kulturmiljön.

    De huvudsakliga karaktärsdragen för Skånekusten och deras tillstånd är:

    Fiskelägen, i Skåne finns ca 70 fiskelägen. Fiskelägenas byggnader är

    eftertraktade och betingar höga marknadsvärden. De tas ofta väl om hand

    av sina ägare och kommunerna har generellt en hög planaktivitet och

    bygglovhantering i dessa miljöer. Däremot är själva hamnarna och

    hamnbebyggelse i fiskelägena hotade då fisket får allt sämre

    förutsättningar.

    Småskaligt fiske, särskilt ålfiske. Sydkusten, d.v.s. Skåne och Blekinge,

    har ett småskaligt och kustnära fiske till skillnad från västkustens

    storskaliga havsfiske. Minskade fiskbestånd, skrotningsbidrag och gifter i

    havet är stora hot mot fisket och vi riskerar att få fiskelägen utan fiske och

    fiskare.

    Fritidshusområden och rekreationsanläggningar. Många vill bo vid havet

    och fritidshusområdena får ett allt större inslag av permanentboende. Ofta

    leder detta till förändringar i bebyggelsen som sällan sker med hänsyn till

    den befintliga karaktären.

    Försvarsanläggningar från olika tider, särskilt Per Albin-linjen. Stora delar

    av vårt försvar läggs ner och försvarsmakten frånhänder sig sina

    anläggningar.

    Det agrara kustlandskapet. I Skåne är landskapet ofta öppet och brukat

    ända ner till kustlinjen. Jordbruket rationaliseras vilket slår mot en del

    traditionella näringar. Just nu byggs och planeras för nya

    bebyggelseområden vid kusten.

    Gods och herrgårdar. En inte oväsentlig del av de skånska godsen ligger

    vid kusten och har utnyttjat havsutsikten i alléer och parker.

    Stads- och industrihamnar. Flertalet av de skånska städerna ligger vid

    kusten och har omfattande hamnområden, förändringstakten är hög, se

    ovan.

  • 23.
    Helgesson, Anna
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Uppföljning av gräsmarker inom statligt skyddade områden: Inventering av typiska arter kärlväxter i betesmarker och slåtterängar 20132013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som ett led i regional uppföljning av natur inom statligt skyddade områden har under sommaren 2013 Länsstyrelsen Skåne genomfört inventering av gräsmarksnaturtyper avseende typiska arter kärlväxter, negativa indikatorarter och gräshöjd.

    Syftet med uppföljningen är att få kunskap om förekomster av typiska arter kärlväxter i de olika gräsmarksnaturtyperna samt bedöma områdenas hävd och påverkansstatus. Detta ska sedan användas som underlag för områdenas skötsel, samt för att kunna sätta målnivåer för målindikatorer för de skyddade områdenas bevarandemål.

  • 24.
    Jarlman, Amelie
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Jarlman Konsult AB.
    Eriksson, Marie
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kiselalgsundersökning i Fyleån och Klingavälsån 2013.: Delrapport: UC4LIFE - ”E2. Monitoring” och regional miljöövervakning - kiselalger 20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande undersökning ingår i övervakningsdelen av UC4LIFE-projektet, som ”genom åtgärder för den tjockskaliga målarmusslan ska ge friskare åar”. Undersökningen utgör även en del av den regionala övervakningen av kiselalger 2013. Undersökningen har bekostats av UC4LIFE samt av Länsstyrelsen Skånes regionala miljöövervakning och vattenförvaltningsarbete.

    Undersökningen avser att ge underlag för uppföljning av de restaureringsåtgärder (bland annat i form av återmeandring), som har genomförts och kommer att genomföras i Fyleån och Klingavälsån inom UC4LIFE-projektetet. I Fyleån har två lokaler undersökts, varav lokalen Si96M Fyleån-nedströms Eriksdalsvägen ligger uppströms åtgärden och lokalen Si93M Fyleån-uppströms sammanflödet med Trydeån ligger nedströms åtgärden. Den sistnämnda lokalen undersöktes även 2012 inom den regionala miljöövervakningen, d.v.s. innan grävningarna hade påbörjats i Fyleån. I Klingavälsån har två lokaler undersökts, för att få en försituation inför att ån ska grävas om. Även här har en upp- och en nedströmslokal till åtgärden valts, Si97M Klingavälsån - nedströms Ilstorpsvägen respektive Si98M Klingavälsån - uppströms järnvägsbro.

    Kiselalger är ofta den dominerade gruppen inom de s.k. påväxtalgerna, vilka sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika typer av substrat i vattnet (t.ex. stenar eller växter). Påväxtalgerna spelar en viktig roll som primärproducenter, särskilt i rinnande vatten. Kiselalger används allmänt för att bedöma vattenkvalitet i Europa, liksom i många andra länder. I Hering et al. (2006) rekommenderas kiselalger som bioindikator i de flesta typer av europeiska vattendrag. Metoden baseras på det faktum att alla kiselalger har optima med avseende på tolerans eller preferens för olika miljöförhållanden (näringsrikedom, lättnedbrytbar organisk förorening, surhet m.m.).

  • 25. Jarlman, Amelie
    et al.
    Eriksson, Marie
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kiselalgsundersökning i Fyleån och Klingavälsån 2014.: Delrapport: UC4LIFE - ”E2. Monitoring” och regional miljöövervakning - kiselalger 20142014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande undersökning ingår i övervakningsdelen av UC4LIFE-projektet, som ”genom åtgärder för den tjockskaliga målarmusslan ska ge friskare åar”. Undersökningen utgör även en del av den regionala övervakningen av kiselalger 2014. Undersökningen har bekostats av UC4LIFE samt av Länsstyrelsen Skånes regionala miljöövervakning och vattenförvaltningsarbete.

    Undersökningen avser att ge underlag för uppföljning av de restaureringsåtgärder (bland annat i form av återmeandring), som har genomförts och genomförs i Fyleån och Klingavälsån inom UC4LIFEprojektetet. I Fyleån har två lokaler undersökts, varav lokalen Si96M Fyleån uppströms åtgärd UC4LIFE ligger nedströms Eriksdalsvägen och lokalen Si93M Fyleån nedströms åtgärd UC4LIFE ligger uppströms sammanflödet med Trydeån. Den sistnämnda lokalen undersöktes även 2012 inom den regionala miljöövervakningen, d.v.s. innan grävningarna hade påbörjats i Fyleån. I Klingavälsån har två lokaler undersökts, både förra året 2013 för att få en försituation samt i år 2014 då ån håller på att grävas om. Även här har en upp- och en nedströmslokal till åtgärden valts: Si97M Klingavälsån uppströms åtgärd UC4LIFE ligger nedströms Ilstorpsvägen och Si98M Klingavälsån nedströms åtgärd UC4LIFE ligger uppströms järnvägsbron.

    Kiselalger är ofta den dominerade gruppen inom de s.k. påväxtalgerna, vilka sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika typer av substrat i vattnet (t.ex. stenar eller växter). Påväxtalgerna spelar en viktig roll som primärproducenter, särskilt i rinnande vatten. Kiselalger används allmänt för att bedöma vattenkvalitet i Europa, liksom i många andra länder. I Hering et al. (2006) rekommenderas kiselalger som bioindikator i de flesta typer av europeiska vattendrag. Metoden baseras på det faktum att alla kiselalger har optima med avseende på tolerans eller preferens för olika miljöförhållanden (näringsrikedom, lättnedbrytbar organisk förorening, surhet m.m.).

  • 26. Jarlman, Amelie
    et al.
    Eriksson, Marie
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kiselalgsundersökning i Ybbarpsån och Klingstorpabäcken 2014.2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande undersökning utgör en del av vattenförvaltningsarbetet med att karakterisera och statusklassificera vattenförekomster, men också en del av den regionala miljöövervakningen. Syftet är att få en bättre kunskap om tillståndet i Ybbarpsån (Rönneåns vattensystem) utifrån kiselalgssamhället. Resultaten kan komma att användas i Miljö- och Marköverdomstolen gällande miljöprövningen av Perstorp AB, som är den största industriverksamheten i området. Undersökningen har bekostats med medel från vattenförvaltningsarbetet och regional miljöövervakning, Länsstyrelsen Skåne.

    Kiselalgsprov togs i Klingstorpabäcken och på fyra lokaler i Ybbarpsån – utflödet ur Ybbarpssjön, nedströms Perstorp AB, Storarydsdammens utlopp samt vid Herrevadskloster. Lokalerna vid utflödet ur Ybbarpssjön och i Klingstorpabäcken utgör referenser till övriga lokaler i Ybbarpsån och är alltså inte påverkade av Perstorp AB:s verksamhet.

    Kiselalger är ofta den dominerade gruppen inom de s.k. påväxtalgerna, vilka sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika typer av substrat i vattnet (t.ex. stenar eller växter). Påväxtalgerna spelar en viktig roll som primärproducenter, särskilt i rinnande vatten. Kiselalger används allmänt för att bedöma vattenkvalitet i Europa, liksom i många andra länder. I Hering et al. (2006) rekommenderas kiselalger som bioindikator i de flesta typer av europeiska vattendrag. Metoden baseras på det faktum att alla kiselalgsarter har optima med avseende på tolerans eller preferens för olika miljöförhållanden (näringsrikedom, lättnedbrytbar organisk förorening, surhet m.m.).

  • 27.
    Johansson, Lotten J.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Miljöförvaltningen i Malmö stad.
    Förslag på samverkansområden i Skåne för gemensam kontroll av luftkvalitet2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Varje kommun är skyldig att kontrollera att miljökvalitetsnormerna för utomhusluft uppfylls inom sin kommun. Kontrollen av luftkvaliteten kan dock bedrivas i samverkan med andra kommuner inom ett s.k. samverkansområde där kommunerna tillsammans kan uppfylla lagstiftningens krav. Fördelarna med samverkan och samordnad kontroll mellan kommunerna ligger i att kommunerna tillsammans kan koncentrera både kompetens och ekonomiska resurser genom främst en optimering av mätinsatser för att kontrollera att miljökvalitetsnormen för ett antal luftföroreningar uppfylls.

    Rapporten presenterar ett förslag på möjliga samverkansområden i Skåne, dvs grupperingar av kommuner för gemensam kontroll av luftkvalitet. Grupperingen bygger på att kommunerna i ett samverkansområde har likvärdig föroreningsbelastning och därmed samma krav på kontrollförfarande. Kommunernas föroreningsbelastning klassas efter om haltnivåerna av föroreningarna kvävedioxid och partiklar (PM2,5 och PM10) befinner sig (1)över den övre utvärderingströskeln, (2) mellan den övre och nedre utvärderingströskeln eller (3) under den nedre utvärderingströskeln.

    Kommunernas föroreningsbelastning avseende kvävedioxid (NO2) visar att Malmö stad och Helsingborgs stad befinner sig över den övre utvärderingströskeln samt överstiger miljökvalitetsnormen för dygnsmedelvärden. Bromölla, Ystad, Lund, Burlöv, Kristianstad och Trelleborg understiger övre utvärderingströskeln men uppskattas att riskera att överstiga nedre utvärderingströskeln för dygnsmedelvärden. Övriga kommuner understiger nedre utvärderingströskeln samt klarar miljömålet ”Frisk luft” avseende föroreningen kvävedioxid.

    Kommunernas föroreningsbelastning avseende partiklar PM10 visar att Malmö, Kristianstad, Helsingborg och Trelleborg befinner sig över den övre utvärderingströskeln. Kommunerna Bjuv och Landskrona befinner sig mellan nedre och övre utvärderingströskeln. Ystad, Bromölla, Hässleholm, Osby, Lund och Burlöv ligger under nedre utvärderingströskeln men uppskattas att riskera att överstiga för dygnsmedelvärden. Övriga kommuner understiger nedre utvärderingströskeln samt klarar miljömålet för ”Frisk luft” avseende partiklar PM10.

    Kommunernas föroreningsbelastning avseende partiklar PM2,5 visar att endast Malmö befinner sig över den övre utvärderingströskeln. Kommunerna Helsingborg, Bjuv, Ystad, Hässleholm, Lund, Trelleborg, Perstorp, Landskrona, Höganäs och Kristianstad befinner sig mellan nedre och övre utvärderingströskeln. Osby understiger nedre utvärderingströskeln men klarar inte miljömålet för ”Frisk luft” avseende partiklar PM2,5 och riskerar att överstiga nedre utvärderingströskeln. Övriga kommuner understiger nedre utvärderingströskeln men samtliga kommuner uppskattas att riskera att överstiga nedre utvärderingströskeln och miljömålet för ”Frisk luft” avseende partiklar PM2,5.

    Då administrationen av samverkan kan bli komplicerad med flera samverkansområden baserade på föroreningsbelastning för respektive föroreningsämne har kommunerna även grupperats utifrån en generellt likvärdig föroreningsbelastning avseende alla tre luftföroreningar; kvävedioxid, partiklar PM10 och PM2,5.

    Slutsatsen är dock att oberoende av vilken indelning av samverkansområden som väljs är det inte en samverkan kring minsta möjliga antalet fasta mätstationer som bör stå i fokus för kvävedioxid och partiklar PM10. Olikheter mellan kommunerna i vilka utsläppsskällor som påverkar haltnivåerna för kväveoxider och partiklar PM10 gör det svårt att förlita sig till minsta möjliga antal mätstationer, definierade av Naturvårdsverkets föreskrifter. MEN samverkan i samverkansområden ökar kommunernas flexibilitet för val av antal fasta mätstationer och ger möjlighet för att optimera ett mätprogram för ett större område till minsta möjliga kostnad. Mätprogram där mätningar i gatumiljö bör prioriteras för samtliga kommuner med medelstora tätorter. För partiklar PM2,5 är fördelarna vid samverkan i antal mätstationer större. Antalet fasta mätstationer kan minimeras eftersom skillnaderna i haltnivåerna mellan kommunerna är mindre och samtliga kommuner är påverkade av en hög regional bakgrundshalt.

    Vinsterna med kommungemensam kontroll av luftkvalitet ligger i att kompetens och resurser koncentreras och organisation för t.ex. kontrollrapportering och upphandling av mätinsatser och modellberäkningar samlas inom samverkansområdet. Så istället för att 33 kommuner ska kontrollera och rapportera in sin luftkvalitet så finns möjligheten att kontrollstrategi och övervakning av luftkvaliteten i Skåne sköts av 3 samverkansområden, alternativt 2 samverkansområden där inte de 4 större stadskommunerna (Malmö, Helsingborgs, Kristianstad och Trelleborg) ingår utan själva sköter sin kontrollstrategi. En gruppering av kommunerna i samverkansområden gör även att kommunerna får ett ökat regionalt perspektiv på luftföroreningarna och en möjlighet att skapa långsiktiga mätstrategier för regionen, inte enbart för att klara lagstiftningens krav utan för att lokalt och regionalt kunna förbättra luftkvaliteten så att vi når vårt miljömål ”Frisk luft”.

  • 28.
    Johansson, Lotten J.
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Miljöförvaltningen Malmö stad .
    Gustafsson, Susanna
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Miljöförvaltningen Malmö stad.
    Vägtransporternas påverkan på luftkvaliteten i Skåne: Beräknade utsläpp och haltbidrag för tunga fordon.2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Då Skåne utgör Sveriges huvudsakliga port för handel med den kontinentala delen av Europa och utmärker sig som en hamnregion är vägtransporterna märkbara i länet. Syftet med denna utredning var att undersöka vägtransporternas, dvs. den tunga trafikens miljöpåverkan avseende utsläpp av luftföroreningar och påverkan på luftkvaliteten i Skåne.

    Vägtransporterna i Skåne är koncentrerade på Europavägarna; E20, E6, E4, E65 och E22, samt länsvägarna 21 och 23. Europavägarna trafikeras av 1000-5000 lastbilar/dygn i genomsnitt medan länsvägarna 21 och 23 trafikeras av 500-1700 lastbilar/dygn. Av de godsmängder som transporteras på väg i Skåne 2013 utgör den del som sker inom Skåne ca 40 procent, transporter ut från Skåne (export) utgör ca 19 procent, transporter in till Skåne (import) utgör ca 18 procent och ca 24 procent av godsmängden är s.k. transit transporter, dvs. gods som transporteras genom Skåne.

    Resultaten från undersökningen visar att de tunga fordonen genererar ett betydande utsläpp av luftföroreningar per fordon. I Skåne står de tunga väg-transporterna för ca 10 procent av det totala trafikarbetet (antal fordonskilometer per år) medan de står för ca 54 procent av det totala utsläppet av kväveoxider från vägtrafiken och ca 16 procent av det totala utsläppet av kväveoxider (från alla utsläppskällor). Utsläppen från tunga fordon genererar ett haltbidrag på ca 10-20 procent i de stora skånska tätorterna. Störst påverkan har den tunga trafiken i Malmö. En slutsats som kan dras av resultaten i den aktuella utredningen är att vägar med ett genomsnittligt trafikflöde på mer än 2000 tunga fordon per dygn genererar ett haltpåslag mellan 5-10 μg/m3 kväveoxider, förutsatt att gaturummet inte är slutet. I slutna gaturum, med bebyggelse på båda sidor, genereras betydligt större haltbidrag. Exempelvis står de tunga fordonen (ca 2000 per dygn) på Södra Förstadsgatan i Malmö för ett haltbidrag på 25-30 μg/m3, vilket motsvarar ca 40 procent av den totala halten i gaturummet.

    Osäkerheter i både trafikdata och emissionsfaktor gör att uppskattningarna av utsläpp och haltbidrag bör tolkas med försiktighet. Trafikdata är bristfällig rörande mängden tunga fordon och fördelningen mellan lastbilar och lastbilar med släp. Emissionsfaktorerna som använts i beräkningarna baseras på sammansättningen av svenskregistrerade fordon. Andelen utlandsregistrerade transportfordon är påtaglig på de skånska vägarna och kanske uppemot 20 procent av transportarbetet saknar tillförlitlig statistik på fordonssammansättningen avseende fordonens ålder och vikt.

    För att minska de tunga transporternas utsläpp av luftföroreningar i Skåne krävs i första hand åtgärder som minskar trafikmängden. Förslagsvis ökas transportandelen på järnväg och sjöfart för den godstrafik som endast passerar genom länet, dvs. transit trafiken. Denna typ av åtgärd har en potential att reducera utsläppen av kväveoxider i Skåne med ca 13 procent av utsläppen från vägtransporter. Dessutom krävs en fortsatt omställning till mer miljövänliga transporter där hårdare utsläppskrav på transportfordon kan påskynda processen för att transporterna använder bästa möjliga teknik i större omfattning.

  • 29.
    Karlsson, Lennart
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Executive, Fågelstationer, Falsterbo fågelstation.
    Övervakning av beståndsväxlingar hos tropikflyttande småfåglar 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Genom standardiserad fångst och ringmärkning av småfåglar vid Falsterbo Fågelstation har beståndsväxlingar kunnat följas sedan 1980. Denna rapport redovisar ringmärkningssiffror för 2014 och sätter in dem i den långsiktiga övervakningen av fågelarternas beståndssvängningar. Rapporten fokuserar på småfåglar som övervintrar i tropikerna, då det har visat sig att många av dem har minskat kraftigt.

    Data för 24 arter redovisas och av dem är endast två (svarthätta och törnsångare) statistiskt säkerställda som ökande under perioden 1980–2014. Elva arter visar ingen statistiskt säker förändring åt någotdera hållet, medan elva arter har signifikanta negativa trender. Bland dessa är ladusvala, näktergal, stenskvätta, trädgårdssångare, lövsångare och svartvit flugsnappare. Ett tydligt mönster med kraftig nedgång kring 1990 kan ses.

    Ser man till trenderna för de senaste 18 åren visar ingen art signifikant minskning. Flertalet kurvor planar ut och i för fem arter ses signifikanta ökningar ses (backsvala, gräshoppsångare, härmsångare, törnsångare och grönsångare), dock på en låg nivå (p<0,05).

    Antalet ringmärkta fåglar under hösten 2014 låg överlag under 30-årsmedelvärdet (1980–2009) för respektive art. För några arter noterades en ovanligt hög andel äldre fåglar och tidigare bortflyttning. Sannolikt var häckningsutfallet under 2014 mindre gott, åtminstone i de norra delarna av Sverige, där det var extremt låga junitemperaturer i år.

    Man beräknar att den europeiska fågelfaunan har blivit 421 miljoner individer fattigare sedan 1980. Det är främst små och vanliga arter som har minskat. Detta får inte samma uppmärksamhet i naturvårdsarbetet som sällsynta arter får. Att vanliga arter minskar kan dock innebära mycket större konsekvenser för ekosystemen. För att verkligen värna om biologisk mångfald krävs alltså åtgärder för att övervaka och skydda både ovanliga och vanliga arter. Det gör man bäst genom att skydda biotoper.

  • 30.
    Kellner, Olle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Norrbotten. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Dalarnas län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Örebro län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västmanlands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Uppsala län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Södermanlands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Nilsson, Kristian
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Företag, WSP.
    Pilotkartering av påverkan på sötvattenstränder2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad för kommuner, län och hela landet. I denna rapport presenteras resultatet av en landstäckande kartering av inlandsstränders strandzon och av exploateringspåverkade ytor i strandzonen. Karteringsmetoden kan användas för att med ca fem års intervall följa upp exploatering av strandzonen på nationell, regional och lokal nivå. Metoden som använts går ut på att använda befintliga geografiska data och lägga samman dessa för att skapa en indikator som ger ett mått på hur stor arealandel av strandzonen som är exploaterad. Motsvarande kartering har även gjorts för havsstränder, vilket redovisas av Länsstyrelsen Norrbotten (Engdahl och Nilsson 2014).

     

    Karteringen redovisar kartor och arealer för stränder vid tre olika kategorier av sötvatten- sjöar, breda vattendrag och smala vattendrag. För varje vattenkategori finns 3 olika bredder på strandzoner – 30 meter bred, 100 meter bred respektive 300 meter bred. Sammanlagt får man alltså 3x3 = 9 olika kategorier strandzon. Inom strandzonerna karteras påverkansytor vid byggnader (50 m runt varje byggnad) och vägar (2,5 gånger vägbredden på varje sida). Andelen påverkad areal inom de olika strandzonskategorierna har beräknats kommunvis. Som en extra information har även påverkansytor av jordbruk (åker respektive betesmark) och skogsbruk (nya och gamla hyggen) karterats och arealandelarna beräknats.

     

    Karteringen var i stort sett framgångsrik, men det finns en del brister och förbättrings-möjligheter som redovisas i rapporten.

     

    Karteringen kompletterar Statistiska centralbyråns (SCB) redan pågående övervakning av bebyggelse vid stränder. I Länsstyrelsens exploateringsindikator ingår förutom byggnader även vägar. SCB mäter andelen exploaterad längd strandlinje, medan länsstyrelse-övervakningen mäter andelen exploaterad yta i strandzonen. En enkel statistisk jämförelse mellan de olika metodernas mått visar att korrelationen mellan de två måtten är god, men att SCB:s mått generellt sett ligger ca 1,5 gånger högre än länsstyrelse-övervakningens mått. SCB:s övervakning har möjlighet att använda mer detaljerade uppgifter om byggnaderna, men kan av sekretess-skäl inte redovisas annat än som siffror, på kommunnivå eller liknande. Länsstyrelse-övervakningen presenterar heltäckande kartor över resultatet, och det finns möjlighet att göra egna analyser av GIS-materialet. Det bör därför kunna få en bred användning inom uppföljning och planering

  • 31.
    Larsson, Krister
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Övervakning av kustnära sanddyner2000Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Summary

    The european litterature about coastal dunes have been rich during the last fifteen years and there also

    have been some international conferences on this theme. Especially from Great Britain and the

    Netherlands many research reports concerning management and monitoring of coastal dunes have been

    published. In many countries there also have been a change in management policy, from a more

    protective one towards a more active management with differnt kinds of disturbances to favour speciesrich

    younger successional stages. In Sweden so far it has been a more conservative policy and the

    research activity focusing on sand dunes and their biodiversity have been low.

    In coastal dunes in Sweden there are more than fifteen habitats who are listed in Annex 1 of the EU

    Habitats Directive and six of them are exclusive for coastal dunes. There are also two plants,

    Dianthus

    arenarius

    and Botrychium simplex, who are listed in Annex 2 of that directive and one species, Anthus

    campestris

    , which is listed in Annex 1 of the EU Birds Directive. There are also at least 152 nationally

    red-listed species, listed in appendix (bilaga) 1 in this report.

    Probably no european country has started a more complete long-term monitoring programme for coastal

    dunes, but preparations towards this have been done in some countries, for example in Wales. In this

    report a design for such a programme concerning swedish dunes is suggested. In swedish sand dunes

    today there is monitoring concerning 28 red-listed plants, tawny pipit

    Anthus campestris and in some

    areas in the county Halland vegetation changes in permanent transects. The following list gives short

    descriptions of a number of monitoring-projects and related projects from different countries in Europe:

    A study of the possibility to use satelite data för monitoring habitats listed in the Annex 1 of the EU

    Habitats Directive have been made in Sweden (Ahlcrona et al 2001).

    In the Amsterdam waterwork dunes a landscape-ecological mapping have been done as basis for

    management. Interpretation of air photos combined with field investigations have been done for an area

    of 3 300 hectares (Ehrenburg & Baeyens 1992).

    In a dutch study dune landscape development and changing groundwater regime have been followed by a

    combination of air photo interpretation, GIS and field analysis on the vegetation (Hartog et al 1992).

    At Meijendel in the Netherlands, blowout development have been described from air photographs using

    GIS and this method, compared to a field measuring method is discussed (Jungerius & van der Meulen

    1992).

    In Wales, during a project sponsored by the LIFE-Nature fund, a case study have been done for

    monitoring in five different sand dune habitats listed in the Annex 1 of the EU Habitats Directive (Brown

    2000, Hurford & Perry 2000 and Hurford et al 2000).

    Permanent transects for monitoring vegetation changes have been established since 1996 in ten dune

    areas on the swedish west coast (Flodin 2000).

    In Denmark the effects of fire in a dune forest 1992 concerning loss of organic matter and nutrients have

    been studied (Vestergaard & Alstrup 1996).

    A detailed sand dune survey have been made in England. This gives a detailed picture of the present

    status of british sand dunes with for example vegetation maps for each site (Radley 1994).

    On the island Jersey in Great Britain the effects of mowing and rabbit grazing on plant diversity in dunes

    have been monitored (Romeril 1987, Andersson & Romeril 1992).

    In 48 british sand dunes the effects of grazing on the vegetation have been studied. Each site was

    sampled using quadrats 2 x 2 m, covering the area on a grid basis (Boorman 1987).

    In Latvia a pilot project have investigated the possibility to use soil microarthropods as potential

    bioindicators for coastal monitoring (Melecis et al 1995).

    In Meijendel in the Netherlands a research programme have started to compare the vegetation

    development in grazed and ungrazed dunes (Seidenstucker 2000a).

    In a dutch study the long-term (100 years) effects of acid rain on dune vegetation have been recorded

    with a simulation model. The effects on both lime-rich and lime-poor soils have been studied

    (Seidenstucker 2000d).

    A long-term monitoring programme, to study the changes in vegetation after different ways to remove

    pines have, started on the danish island Anholt (Seidenstucker 2000b).

    In the nature reserve Ainsdale in England a research programme to monitor long-term changes in

    vegetation and in the soil after removing pine forest to get younger successional stages in the dunes has

    started (James & Wharfe 1987).

    Permanent plots have been established in danish dunes to monitor changes in lichen societies which are

    sensitive to air pollution (Feilberg & Jensen 1992).

    A swedish programme have been made for preservation and monitoring of the tawny pipit

    Anthus

    campestris

    . (Löfgren & Elfström 2001).

    In Lithuania

    Eryngium maritimum have been monitored since 1970 (Eringis & Pancekauskiene 1995).

    From sand dunes at Kenfig in Wales a demografic study of

    Liparis loeselii have been reported

    (Etherington 1992).

  • 32.
    Lingman, Anna
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kustfiskövervakning i Öresund, 2011 Barsebäck, Lundåkrabukten/Lommabukten 1999-2011 December2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Majoriteten av analyserna på art- och samhällsnivå tyder på ett relativt stabilt fisksamhälle under de analyserade åren. Stabila eller ökande fångster av fiskar av konsumtionsstorlek av kommersiellt viktiga arter som torsk, skrubbskädda och ål indikerar ett måttligt fisketryck och/eller goda förutsättningar för föryngring i bestånden.

  • 33.
    Loman, Jon
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Inventering av vanlig groda och åkergroda i Skåne 2002: Rapport för fältarbete samt jämförelse med tidigare inventeringar2002Report (Other academic)
  • 34.
    Nilsdotter, Jonna
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Uppföljning av bok- och ekskog inom statligt skyddade områden2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som ett led i regional uppföljning av natur inom statligt skyddade områden har Länsstyrelsen i Skåne under sommaren 2014 genomfört en inventering av bok- och ekskog avseende vilka biologiska värden som finns i skogen, samt hur en del av skogens strukturer ser ut.

    För att få ökad kunskap om strukturer och naturvärden i skogen så har inventeringen omfattat en utredning av skogens trädslagsfördelning, före-komst och täckningsgrad av olika buskarter, förekomst och mängd föryngring av bok och ek, volym av död ved i olika former och nedbrytningsfaser samt förekomst av grova träd. Utredningen ska sedan användas som underlag för områdenas skötsel, samt för att kunna sätta målnivåer för målindikatorer för de skyddade områdenas bevarandemål.

    Målsättningen är att samtliga nationalparker och naturreservat med ek- och bokskog ska inventeras under en period på 24 år.

  • 35.
    Nilsson, Nils-Otto
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne. Ekoscandica Naturguide AB.
    Rikkärr i Skåne 2011: En studie inom regional miljöövervakning och uppföljning av skyddade områden i Skåne län2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som ett led i regional miljöövervakning av rikkärr och uppföljning av rikkärr i skyddade områden, genomfördes under sommaren 2011 inventeringar enligt fastställd metodik i 8 utvalda rikkärr. För ett av rikkärren gjordes bedömningen att det bör utgå som naturtyp rikkärr. Ytterligare ett rikkärrsobjekt inventerades endast översiktligt.

    Totalt inventerades rikkärren för 246 småytor à 50 × 50 cm och 35 storytor à 5 × 5 m. Parametrar som skattades under inventeringen var vegetationshöjd, täckningsgrad av torv, spjutmossa och brunmossor i småytorna samt träd- och buskskikt i storytorna. I småytorna noterades även rikkärrsindikatorer av mossor och kärlväxter samt högvuxna, negativa kärlväxter. För alla inventerade rikkärr togs översiktsfoton och gjordes bedömningar av rikkärrens bevarandestatus.

    Resultaten för de enskilda rikkärren presenteras i detalj och visar på varierande, alltifrån otillräcklig till gynnsam, bevarandestatus. Inom miljöövervakningen inventerades 7 rikkärrsobjekt och 92 småytor. Den genomsnittliga vegetationshöjden i småytorna var 28,2 cm och många ytor var tydligt påverkade av högvuxna, negativa arter som blåtåtel, kärrfräken och vass. Även de negativa indikatorerna täckningsgrad av spjutmossa och täckningsgrad av bar torv skattades till i genomsnitt 9 % resp. 15 %. Som positiva indikatorer användes täckningsgrad av brunmossor, vilken i genomsnitt var 18 %, samt förekomsten av indikatorarter för rikkärr, där antalet arter varierade mellan 0 och 7 st per småyta ( = 1,7).

    Inom uppföljningen i skyddade områden inventerades 3 rikkärrsobjekt för 192 småytor. Resultaten från dessa småytor är mycket snarlika resultaten från miljöövervakningen, med de genomsnittliga värdena 27,8 cm för vegetationshöjd och 9 % resp. 8 % för täckningsgrad av spjutmossa respektive av bar torv. För de positiva indikatorerna var täckningsgraden av brunmossor i genomsnitt 21 % och antalet rikkärrsindikatorer varierade mellan 0 och 5 st per småyta ( = 1,6). Både inom miljöövervakningen och inom uppföljningen noterades att variationen i de skattade parametrarna var mycket hög.

    Trots det stora antalet inventerade småytor hittas endast ett tydligt samband mellan antalet indikatorarter per småyta och andelen av dessa ytor med hög täckningsgrad av brunmossa (p << 0,001***). Ett svagare samband noterades även mellan antalet indikatorarter och andelen ytor med hög täckningsgrad av torv (p < 0,05*). Orsakerna till de skattade parametrarnas stora variation och till de svaga sambanden mellan de olika parametrarna diskuteras i detalj och i relation till den använda inventeringsmetodiken.

  • 36.
    Olsson, Kjell-Arne
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Vad har hänt? – Floraförändringar i Skåne under desenaste 50 åren2007Report (Other academic)
  • 37.
    Olsson, Pål Axel
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Sjöholm, Christoffer
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Lätt identifierbara försurningsindikatorer: En utvärderande sammanställning med förslag till möjliga försurningsindikatorer2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning och slutsatser

    Information för 16 möjliga försurningsindikatorer, signalarter, har sammanställts i

    särskilda artpresentationer (se översikt i tabell på nästa sida). Dessa signalarter reagerar

    på försurningens drivkrafter svavel eller kväve, eller på dess effekter från marksurhet

    (pH) och/eller aluminiumhalt. Sju av de 16 signalarterna bedöms som särskilt lämpliga

    försurningsindikatorer för att deras reaktion är tydlig och för att de är välkända och lätta

    att studera.

    Fyra av dessa sju goda försurningsindikatorerna är växter av vilka två är utmärkta

    indikatorer för kväve, backsippa som minskar med ökat kväve och hallon som ökar med

    ökat kväve. Två andra växtarter svarar bra på förändringar i pH. En av dessa arter,

    harsyra, ökar när surheten ökar medan en annan, blåsippa, minskar när surheten ökar.

    En av de sju goda försurningsindikatorerna utgörs av en djurgrupp, brungrodor.

    Brungrodorna är vanlig groda, åkergroda och långbensgroda och de är känsliga för

    aluminium och minskar när aluminiumhalten ökar i det vatten där de växer upp. Deras

    ägg är också direkt påverkade av lågt pH i vattnet. Två av de sju goda

    försurningsindikatorerna är svampar. Den ena svamparten, kantarell, minskar när

    kvävemängden ökar och den andra, trattkantarell, ökar när det blir surare (pH sjunker).

    De övriga nio arterna fungerar mindre väl som försurningsindikatorer. Detta

    gäller för de fyra undersökta växtarterna, mosippa, ekorrbär, lungört och skogsbingel.

    Det gäller också för de tre djurgrupperna, vattensalamandrar (större och mindre

    vattensalamander), landsnäckor (en grupp med drygt 100 arter som t.ex. trädgårdssnäcka

    och vinbergssnäcka) och daggmaskar (en grupp med ca 20 arter) samt för fågelarten

    knipa. Inte heller den enda här studerade lavarten, lunglav, visade sig fungera bra som

    försurningsindikator.

    Vi föreslår att man fortsätter att arbeta vidare med de fyra arterna blåsippa, hallon,

    kantarell och trattkantarell.

    Dessa är sannolikt de mest lätt igenkännbara och mest

    allmänt spridda av de sju goda försurningsindikatorerna. Alla fyra speglar förhållanden i

    framför allt skogsmark, den livsmiljötyp där försurningstrycket sannolikt är störst idag.

    Två av dem svarar på ökat kvävenedfall: kantarell (minskar) och hallon (ökar). Kväve är

    sedan några år på väg att ta över svavlets roll som främsta drivkraft för det fortsatt höga

    försurningstrycket, och effekter av kvävenedfall är därför viktigt att följa.

    Två av de fyra är försurningsindikatorer som svarar på ökad syramängd, nämligen

    blåsippa (minskar) och trattkantarell (ökar). I skogsmarken är försurningsnivån idag

    fortfarande mycket hög och effekten av ändrad syramängd i skogsmark är därför viktig

    att kunna fortsätta följa.

    För de här föreslagna, fyra arterna behöver en uppföljnings- och

    redovisningsmetodik tas fram. Dessa metoder avses användas för att kunna föra en

    fruktbar dialog mellan allmänhet, myndigheter och forskare. Dialogen ska syfta till att

    driva åtgärdsarbetet snabbare fram mot ett minskat försurningshot och en snabbare

    återhämtning av påverkade livsmiljöer och arter.

  • 38.
    Pirzadeh, Pardis
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Bekämpningsmedel i skånska vattendrag: Resultat från den regionala miljöövervakningen 20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning de vattendrag som rinner igenom jorbrukslandskap är belastade med bekämpningsmedel. Vattendragsokalerna som ingått i undersökningen har stor andel jordbruksmark i sina tillrinningsområden, mycket frilandsodling av grönsaker och växthus inom sina avrinningsområden.

    Resultaten visar att förekomsten av ogräs-, svamp-och insektsbekämpningsmedel under maj till september är sådan att den kan påverka växt- och djurlivet i vattendragen negativt. Bekämpningsmedel hittades i alla vattendragslokalerna. Totalt togs 52 vattenprover i denna undersökning och i 49 av dessa, det vill säga 94 procent av proven, hittades bekämpningsmedel. Av de 41 undersökta substanserna hittades 26 substanser (63 procent). I medelantal återfanns sju substanser per prov. Totalhalten (summahalten) för alla bekämpningsmedel i ett prov var i medel 0,45 μg/l. Detta värde ligger nära EU:s gränsvärde för totalhalten i dricksvatten, 0,5 μg/l. I en tredjedel av proven överskred något ämne sitt riktvärde.

    Resultaten från den nationella miljöövervakningen i skånska Vemmenhög visar att bekämpningsmedelhalten har minskat tiofalt från 1990-talet till i dag. Denna positiva utveckling är i stor utsträckning tack vare Greppa Näringens rådgivning och olika miljöstöd för åtgärder inom jordbruket. Trots den positiva utvecklingen visar resultaten från denna studie och den nationella miljöövervakningen att vi inte har nått till acceptabla halter i ytvatten. Det krävs ytterligare åtgärder för att minska bekämpningsmedelhalter i ytvatten.

    En ytterst viktig åtgärd är att värna om de skyddsavstånd och skyddszoner som, enligt föreskrifter och rekommendationer, finns för att skydda yt- och grundvatten från att förorenas av bekämpningsmedel. Tillsynen som Länsstyrelsen och kommunerna genomför av bekämpningsmedelsanvändningen är viktig för att kontrollera att dessa skydd efterlevs. Ekologisk odling är en annan viktig åtgärd för att minska spridningen av bekämpningsmedel i miljön. Eftersom bekämpningsmedel inte används inom ekologisk odling minskar spridningen till miljön då andelen ekologisk odlad areal ökar.

    I dagsläget saknar Skåne en heltäckande miljöövervakning av bekämpningsmedel. Resultaten av övervakningen är viktiga för att driva åtgärder för att minska spridning och läckage till ytvatten och grundvatten. För att en heltäckande övervakning ska vara möjlig krävs det att alla är med och betalar för att övervaka den miljöpåverkan verksamhen bidrar till, i synnerhet lantbrukarna.

  • 39.
    Pirzadeh, Pardis
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Bekämpningsmedel i skånska vattendrag: Resultat från den regionala miljöövervakningen 20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning de vattendrag som rinner igenom jorbrukslandskap är belastade med bekämpningsmedel. Vattendragsokalerna som ingått i undersökningen har stor andel jordbruksmark i sina tillrinningsområden, mycket frilandsodling av grönsaker och växthus inom sina avrinningsområden.

    Resultaten visar att förekomsten av ogräs-, svamp-och insektsbekämpningsmedel under maj till september är sådan att den kan påverka växt- och djurlivet i vattendragen negativt. Bekämpningsmedel hittades i alla vattendragslokalerna. Totalt togs 52 vattenprover i denna undersökning och i 49 av dessa, det vill säga 94 procent av proven, hittades bekämpningsmedel. Av de 41 undersökta substanserna hittades 26 substanser (63 procent). I medelantal återfanns sju substanser per prov. Totalhalten (summahalten) för alla bekämpningsmedel i ett prov var i medel 0,45

    μg/l. Detta värde ligger nära EU:s gränsvärde för totalhalten i dricksvatten, 0,5 μg/l. I en tredjedel av proven överskred något ämne sitt riktvärde.

    Resultaten från den nationella miljöövervakningen i skånska Vemmenhög visar att bekämpningsmedelhalten har minskat tiofalt från 1990-talet till i dag. Denna positiva utveckling är i stor utsträckning tack vare Greppa Näringens rådgivning och olika miljöstöd för åtgärder inom jordbruket. Trots den positiva utvecklingen visar resultaten från denna studie och den nationella miljöövervakningen att vi inte har nått till acceptabla halter i ytvatten. Det krävs ytterligare åtgärder för att minska bekämpningsmedelhalter i ytvatten.

    En ytterst viktig åtgärd är att värna om de skyddsavstånd och skyddszoner som, enligt föreskrifter och rekommendationer, finns för att skydda yt- och grundvatten från att förorenas av bekämpningsmedel. Tillsynen som Länsstyrelsen och kommunerna genomför av bekämpningsmedelsanvändningen är viktig för att kontrollera att dessa skydd efterlevs. Ekologisk odling är en annan viktig åtgärd för att minska spridningen av bekämpningsmedel i miljön. Eftersom bekämpningsmedel inte används inom ekologisk odling minskar spridningen till miljön då andelen ekologisk odlad areal ökar.

    I dagsläget saknar Skåne en heltäckande miljöövervakning av bekämpningsmedel. Resultaten av övervakningen är viktiga för att driva åtgärder för att minska spridning och läckage till ytvatten och grundvatten. För att en heltäckande övervakning ska vara möjlig krävs det att alla är med och betalar för att övervaka den miljöpåverkan verksamhen bidrar till, i synnerhet lantbrukarna.

     

  • 40.
    Rosqvist, Linda
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Screening av fenoler i Skånes miljö: Utvärdering av provtagning 2003 i reningsverk, sjöar och hav2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Screeningen som genomfördes av Länsstyrelsen i Skåne län, 2003, är ett steg mot att uppnå

    det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Syftet med miljökvalitetsmålen är att kunna

    lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta till nästa generation.

    Screening är ett sätt att öka mängden kunskap om olika ämnen och deras spridning i naturen.

    Syftet är att få en uppfattning om den totala föroreningssituationen i ett område och vilka

    ämnen som kan behöva studeras ytterligare. Rapporten behandlar enbart kemiska ämnens

    miljöegenskaper. Ämnesgrupper som undersöks är antioxidanter, alkylfenoler och bisfenoler.

    Den regionala studien genomförs i samordning med Naturvårdsverkets nationella screening.

    Av de undersökta ämnesgrupperna är det alkylfenoler som används mest i Sverige.

    Ämneskvantiteten för antioxidanter och bisfenoler är betydligt lägre. Ämneskvantiteten för

    alkylfenoler har minskat över tiden, men för antioxidanter är den relativt konstant.

    Ämneskvantiteten för bisfenoler har varierat över tiden, men mellan 2001 till 2002 ökade

    användandet av tetrabutylmeten-di-fenol (bisfenol) kraftigt. Användningsområdet för de

    undersökta ämnena är bland annat smörjmedel, plaster, kosmetika och livsmedel.

    Skåne har, för svenska förhållanden, en hög befolkningsmängd, ett intensivt jordbruk och

    expansiva industrier. Detta kan till viss del avspegla sig i miljön då samtliga ämnen som

    ingick i studien har påvisats i Skånes miljö. Samtliga ämnen finns dock inte på varje

    provtagningslokal eller i varje matris. Diffus belastningen i form av föroreningar i ytvatten

    har påvisats. Om lokaliseringen nära kontinenten har påverkat är oklart.

    Samtliga ämnesgrupper uppvisar tendenser på samband mellan uppmätta halter i slam och

    uppmätta halter i avloppsvatten. De ämnen som återkommande under studien har detekterats i

    högst halter i olika matriser är BHT, 4-nonylfenol, 4-nonylfenol-mono-etoxilat, 2,4-di-tertbutylfenol,

    4-tert-butylfenol och bisfenol A.

    Halterna av 4-nonylfenol i slam överskrider på tre lokaler de riktvärden som finns för slam

    som ska användas inom jordbruket. Om slammet används på åkermark kan detta påverka

    organismerna i jorden och den kringliggande marken. Inga av de uppmätta halterna i

    undersökningen överskred halter för ekotoxikologiska effekter. Det skall dock noteras att

    halter för ekotoxikologiska effekter endast var för ett fåtal ämnen.

    Trots utökade undersökningsinsatser är det främst bristen på kunskap som gör det svårt att

    bedöma risken att ett ämne orsakar skada i miljön. Detta gör det dessutom svårt att bedöma

    vilka ämnen som skulle vara relevanta att studera vidare. BHT, 4-nonylfenol, 4-nonylfenolmono-

    etoxilat och bisfenol A påvisades återkommande i högst halter i olika matriser och kan

    därför vara intressanta att undersöka vidare. För dessa ämnen bör potentiella källor

    identifieras och utredas.

  • 41.
    Sahlén, Göran
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Birkedal, Linda
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Trollsländorlängs nedre Helgeåni Kristianstads Vattenrike2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Föreliggande rapport redovisar en inventering av trollsländor som utfördes i Kristianstads Vattenrike

    under sommaren 2001. Linda Birkedal, Lund, utförde största delen av fältarbetet samt

    bestämde de vuxna sländorna till art i denna inventering. Göran Sahlén, Högskolan i Halmstad,

    har sammanställt och analyserat materialet samt artbestämt exuvier (tomma larvhudar) och larver.

    Syftet med inventeringen var att om möjligt undersöka så många olika slags vattenmiljöer i våtmarksområdet

    i Vattenriket som möjligt, med fokus på det centrala systemet Helge å - Hammarsjön

    – Araslövsjön (Ramsar-området). Ett mindre antal dammar mm utanför vattensystemet

    medtogs också. Vid val av provtagningsplatser var syftet att lokalerna skulle representera så

    många olika vattenmiljöer i Vattenriket som möjligt under den tid som fanns till förfogande.

    Totalt påträffades 29 arter trollsländor på de 26 lokalerna i inventeringen. Två arter, (Sydlig smaragdflickslända,

    Lestes virens

    och Vinterflickslända, Sympecma fusca), finns upptagna i den

    svenska rödlistan i kategorin NT. En annan art (Grön mosaikslända,

    Aeshna viridis) finns upptagen

    i EU:s habitatdirektiv. Tre arter, (Röd flickslända,

    Pyrrhosoma nymphula, Grön mosaikslända,

    Aeshna viridis

    och Gulfläckad glanstrollslända, Somatochlora flavomaculata), är artmångfaldsindikatorer

    för Syd- och Mellansverige. För Vattenriket kan ytterligare sju arter (T-tecknad

    flickslända,

    Coenagrion hastulatum, Stor Sjötrollslända, Orthetrum cancellatum, Gungflymosaikslända,

    Aeshna subarctica

    , Vinterflickslända, Sympecma fusca, Blåbandad jungfruslända, Calopteryx

    splendens

    , Starrmosaikslända, Aeshna juncea samt Sydlig smaragdflickslända, Lestes

    virens)

    betraktas som artmångfaldsindikatorer. Om flera av dessa sammanlagt tio arter hittas på

    en lokal kan den antas ha hög diversitet. I Mellansverige har de artrikaste lokalerna mellan tre

    och fyra sådana indikatorarter.

    På lokal 14 (Kavrö - lilla sund), 21 (Aludden, militärdamm) och 26 (Horna Grustag) finns den

    högsta diversiteten, 13 arter. Även lokalerna 6 (Åsums ängar vid fågeltornet) och 24 (Herculesdammarna)

    hyser många arter, 12 i vardera. Dessa lokaler har högt skyddsvärde i Vattenriket.

    Lägst antal arter påträffades i anslutning till Helge å och Hammarsjön i stadsnära miljöer samt i

    dammarna på Näsby fält.

  • 42.
    Sandsten, Håkan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Vattenväxter i skånska sjöar: En jämförelse mellan 1970-talet och 20022002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Sven Jensén genomförde på 1970-talet en mycket omfattande inventering av vattenväxter

    i ett femtiotal skånska sjöar. På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne valde Håkan Sandsten

    ut elva av de mest värdefulla sjöarna och återupprepade studien med samma metodik

    under 2002. I denna rapport jämförs resultaten av de två studierna och slutsatser dras

    angående skillnader.

    En rad variabler visar att tillståndet är sämre 2002 än på 1970-talet, vilket är förvånande

    med tanke på allt vattenvårdsarbete som bedrivits de senaste trettio åren. Det är

    också tråkigt att detta gäller några av de ur natursynpunkt allra mest värdefulla sjöarna. I

    flertalet sjöar indikerar vegetationens artsammansättning på högre näringsstatus 2002 än

    på 1970-talet. Flera arter undervattensväxter, typiska för näringsfattiga sjöar, återfinns

    inte 2002. Den biologiska mångfalden av undervattens- och flytbladsväxter verkar vara

    lägre 2002.

    Möjliga orsaker till dessa skillnader kan vara övergödning och ökad vattenfärg som på

    olika sätt leder till ett sämre ljusklimat under vattenytan, vilket missgynnar många

    vattenväxter. Även minskat boskapsbete vid sjöstränderna kan på olika sätt försämra

    förhållandena för många vattenväxter.

    Vattenväxter har hittills inte utnyttjats i särskilt stor utsträckning inom miljöövervakning

    och recipientkontroll. Denna rapport visar vattenväxternas potential att tidigt

    indikera små men allvarliga förändringar i vår miljö. Stora delar av den omfattande

    inventeringen från 1970-talet presenteras för första gången och kan nu utgöra en mycket

    värdefull referens för framtida studier. Både det gamla och det nya materialet kommer,

    när det har överförts från excel till en databas, kunna användas till att svara på många

    intressanta frågor om vattenväxters förekomst och ekologi. Ett samband, tydligt i det

    gamla materialet, var att antalet arter ökade med sjöns storlek, vilket Naturvårdsverkets

    bedömningsgrunder inte till fullo tar hänsyn till. Förhoppningsvis kan materialet ingå som

    underlag vid framtida revideringar av bedömningsgrunderna.

    I denna rapport föreslås också nya inventeringar av vattenväxter i sjöar som verkar

    intressanta, mot bakgrund av Jenséns inventering. Några andra undersökningar för att

    kartlägga kransalger i Skåne föreslås också eftersom många kransalgsarter är hotade och

    eftersom de ofta har en mycket positiv effekt på vattenkvaliteten .

  • 43.
    Svensson, Mikael
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Ekström, Linus
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Musselinventering i några skånska vattendrag 2005: med särskild fokus på tjockskalig målarmussla (Unio crassus)2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Sommaren 2005 genomfördes en musselinventering i Skåne. Målsättningen var att undersöka

    förekomsten av tjockskalig målarmussla

    Unio crassus. Inventeringen gjordes riktat mot vattendrag

    där man visste, eller på goda grunder kunde misstänka, att arten förekommer.

    Tjockskalig målarmussla hittades i Mjöån (skal), Almaån, Tommarpsån, Örupsån (skal), Fyleån

    (skal), Björkaån, Bråån, Rössjöholmsån och Kägleån (skal). Inventeringen visade att arten förekommer

    betydligt mera spritt i Skåne än vad som tidigare varit känt. I Almaån, Tommarpsån

    och Bråån är bestånden goda, medan antalet levande musslor i de övriga inventerade vattendragen

    är litet. I flera av vattendragen hittades endast skal eller skalfragment.

    Den enda undersökta lokalen i Björkaån visade på goda yttre förhållanden och förekomst av levande

    tjockskalig målarmussla. Björkaån med biflöden är ett mycket spännande vattendrag som

    har goda förutsättningar att hysa ett livskraftigt bestånd. Huruvida så är fallet får framtida inventeringar

    utvisa.

    Tecken på föryngring hittades i Almaån, Tommarpsån och Bråån.

    Inventeringen visar att flera av bestånden är små och hårt trängda. För att arten långsiktigt skall

    kunna överleva i Skåne krävs riktade bevarandeåtgärder. Sådana åtgärder kan förhoppningsvis bli

    realiserade inom ramen för det åtgärdsprogram som är under framtagande. Den utförda inventeringen

    kan förhoppningsvis vara ett bra underlag för det framtida bevarandearbetet.

  • 44.
    Thunholm, Bo
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Grundvattennivåer i områden med risk för överuttag: utvärdering av det gemensamma delprogrammet2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I det gemensamma delprogrammet "Grundvattennivåer i områden med risk för överuttag" ingår följande län: Skåne, Jönköping, Kronoberg, Blekinge, Gotland, Kalmar, Östergötland, Södermanland och Västra Götaland. Ett viktigt syfte med delprogrammet har varit att mäta nivåer i påverkade områden och därmed komplettera SGU:s grundvattennät som främst fokuserar på opåverkade förhållanden. Ett resultat inom den tidigare delen av delprogrammet var handledningen "Miljöövervakning grundvattennivåer". Mätningar har delvis påbörjats av flera län. Praktiska problem har förekommit, exempelvis svårigheter att hitta lämpliga platser för etablering av observationsrör. Observationsrör har etablerats utifrån olika syften, bl a miljömål och vattenförvaltning. Delprogrammet bedöms inte i tillräcklig omfattning svara upp mot kraven enligt miljömål och vattenförvaltning, dock har det ännu inte kommit igång fullt ut. Behov av ökad övervakning i berg har påpekats, särskilt i kustnära områden med risk för överuttag. En större samordning mellan regional och nationell nivåövervakning rekommenderas för att nå större måluppfyllelse. Mätningar i opåverkade grundvattenförekomster utförs av SGU och resultaten från dessa mätningar bedöms representera stora delar av landet. SGU kan utifrån erfarenhet från nivåövervakning bidra med 1) stöd vad gäller etablering av mätstationer, 2) mottagning, lagring och tillhandahållande av data, samt 3) bearbetning och analys av data. Mätresultat från egenkontroll, exempelvis i anslutning till allmänna vattentäkter, kan ingå i eller komplettera det regionala delprogrammet. Möjligheter att ha kontroll över mätmetoder och mätfrekvens samt omgivningsfaktorer är dock begränsad inom denna typ av datainsamling. En undersökningstyp för grundvattennivåer som även är användbar för egenkontroll och liknande skulle vara värdefull för att säkra kvaliteten i mätningarna. En sådan saknas idag. Möjligheter att använda modeller för nivåövervakning bör prövas och utvärderas. Utvärdering av SMHI:s S-Hype för modellering av grundvattennivåer i opåverkade områden har visat att modellberäkningar kan vara ett komplement till nivåmätningar i fält. Möjligheter att slå samman de två delprogrammen "Grundvattennivåer i områden med risk för överuttag" och "Grundvattennivåer i Norrland" bör utvärderas separat i en sammantagen utvärdering av både den nationella nivåövervakningen och dessa två delprogram. I en sådan utvärdering bör också ingå en studie av möjligheter att använda nivådata från olika typer av egenkontroll.

  • 45.
    Virgin, Hillevi
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Persson, Karin
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Miljögifter i grundvatten 2014-2015 Sammanfattning av resultat2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En screeningundersökning av miljögifter i grundvatten genomfördes under 2014 och 2015 i Skåne. Grundvatten från totalt 38 provtagningslokaler undersöktes med avseende på basparametrar, metaller, PAH:er, BTEX, ftalater, klorerade lösningsmedel och högflorerade ämnen (PFOS och PFOA). I 34 av 42 prover (81 %) detekterades en eller flera organiska miljögifter. Totalt påträffades 18 olika substanser av 44 analyserade (41 %). Naftalen uppmättes i låga halter i 27 av 42 prover. I två fall (Perstorp, Osby) har halter över riktvärden uppmätts när det gäller klorerade lösningsmedel. I prover från tre provtagningslokaler (Perstorp, Osby och Bjällerud) har PFOS eller PFOA detekterats. I proverna från Skurup uppmättes halter över riktvärdet för grundvatten med avseende på arsenik.

  • 46.
    Wessberg, Nathalie
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Bekämpningsmedel i skånska vattendrag: Redovisning av resultatet från den nationella och regionala miljöövervakningen 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under sommaren 2015 genomfördes provtagningar i tio skånska vattendrag som en del av den nationella och regionala miljöövervakningen. Syftet med denna rapport är att redovisa resultatet från dessa provtagningar samt att ge förslag på åtgärder som kan vidtas för att minska halterna av bekämpningsmedel i skånska vattendrag. Resultatet från miljöövervakningen visar på att vattendragen har en stor belastning av bekämpningsmedel. I snitt hittades mer än 10 bekämpningsmedel i varje prov. De substanser som hittades i flest prov var AMPA, isoproturon, glyfosat, bentazon, kvinmerak och diflufenikan. Sex stycken av de tio undersökta vattendragen hade minst en riskkvot som var högre än 1, vilket innebär att det finns en risk för negativ påverkan på organismerna i vattendraget. Alla vattendrag förutom Kävlingeån hade vid något tillfälle ett toxicitetsindex som var högre än 1, vilket också innebär att det finns en ökad risk för negativ påverkan. I 44 % av proverna var summahalten högre än EU:s gränsvärde för dricksvatten. Resultaten visar att det finns en stor påverkan av bekämpningsmedel i de skånska vattendragen. Skivarpsån har högst belastning av bekämpningsmedel och Kävlingeån har lägst belastning. För att minska belastningen av bekämpningsmedel i vattendragen så behöver användningen av bekämpningsmedel minska. Detta kan ske genom att jordbrukarna använder sig mer av förebyggande åtgärder och om utbredningen av ekologisk odling ökar.

  • 47.
    Wigermo, Charlotte
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Övervakning av kärlväxter i Skåne: Under perioden 2009 till 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Skåne förekommer 318 hotade kärlväxter enligt 2010 års rödlista och dessa arter är fördelade på flera tusen lokaler. Många av dessa arter var betydligt vanligare för 50-75 år sedan. Sedan 1980-talet har flera av Skånes sällsyntare arter övervakats inom det regionala Floraväkteriet. Denna övervakning ger ett mått på tillståndet för de hotade kärlväxterna i det skånska landskapet och det är också möjlighet att mäta trender för dessa arter och tillståndet på deras växtplatser. Kunskapen om behov av restaurerings- och skötselåtgärder i landskapet ökar och tydliggörs. En dialog blir även möjlig med berörda markägare och myndigheter.

    Under åren 2009 till och med 2014 har det skånska Floraväkteriet ingått i länets miljöövervakningsprogram och lokaler med de hotade arter som omfattas av hotkategorierna CR, EN och VU har besökts enligt ett rullande schema med olika täta intervall beroende på art och hot. Besöken har gjorts under den mest optimala tidpunkten och antalet individ eller tuvor har noterats enligt en standardiserad metodik inom det nationella Floraväkteriet. Alla noteringar har lagts in i den gemensamma databasen på Artportalen (www.artportalen.se).

    Under 5-årsperioden övervakades sammanlagt 122 arter, för 96 arter besöktes alla lokaler och för 26 arter övervakades ett urval av de kända lokalerna. De flesta av de rödlistade arterna minskar till antalet och hoten är många.

    I Skåne förekommer 31 akut hotade arter (CR) och hälften av dessa förekommer endast på en lokal. Av de akut hotade arterna har antalet lokaler minskat för mer än hälften av arterna och för några arter har minskningen varit drastisk, bland annat för strandsötväppling och spädnarv.

    De 123 starkt hotade arterna (EN) i Sverige finns 105 i Skåne och 70 % av dessa har floraväktats, åtminstone på några av sina lokaler, inom perioden. Minst cirka 10 % av de inventerade arterna har minskat eller försvunnit från sina lokaler. Till exempel kund krypfloka endast återfinnas på hälften av de 79 lokaler som besöktes under inventeringen 2012- 2013. Av de knappt 40 lokaler med klubbfibbla från inventeringen av Skånes flora hittades arten endast på 5 lokaler under inventeringen 2012. På Skånes sju lokaler med raggarv hittades arten endast på fyra under 2013-2014.

    Av de sårbara arterna (VU) har Skåne ungefär hälften av landets 125 kärlväxtarter och de flesta av deras lokaler har besökts under perioden. Vissa av arterna har minskat kraftigt i antal, såsom fågelarv och klotgräs. Fågelarv är en nejlikväxt som är extremt känslig för igenväxning och under inventeringen 2013-2014 återfanns arten endast på 28 av de 47 kända lokalerna. Klotgräs är en liten ormbunksväxt som endast återfanns på hälften av sina kända lokaler. För andra arter har Floraväkteriet gett ny kunskap och arterna har visat sig vara betydligt vanligare än man tidigare trott, såsom sjötåtel och skogssvingel. Andra arter försvinner från några lokaler för att dyka upp på andra, såsom klibbveronika som var försvunnen på 91 lokaler och nyfynd gjordes på 17 lokaler.

1 - 47 of 47
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf