Publications
Change search
Refine search result
1 - 27 of 27
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Backe, Susanne
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Eriksson, Katarina
    Gunnarsson, Urban
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Dalarnas län.
    Markanvändningsbetingade vegetationsförändringar inom öppen myr 1987-2000 i Norrbottens län- Satellitbaserad övervakning2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakning av våtmarker bedrivs inom Naturvårdsverkets programområde våtmark med syfte att långsiktigt följa utvecklingen av våtmarkernas tillstånd vad gäller hydrologiskorördhet och biologisk mångfald. För ett av delprogrammen används en satellitbaserad metodik för att upptäcka markanvändningsbetingade vegetationsförändringar i öppna myrar. Metoden baseras på antagandet att spektralt och vegetationsmässigt homogena myrtyper uppträder likartat med avseende på normal variation i fenologi och väder. Detta innebär att om grupper av homogena myrtyper avgränsas vid tidpunkt 1 så kan spektralt avvikande myrar, dvs förändrade myrar, sökas genom riktad förändringsanalys inom grupperna vid tidpunkt 2. Förändringsriktningen som analyserats är ökad biomassa/igenväxning. Förändringarna redovisas i två klasser; säker och potentiell. Analysen kommer att genomföras i hela landet nedanför fjällen från norr till söder med ett omdrev på tio år.

    Under 2008 utfördes denna förändringsanalys i Norrbottens län. Satellitscenerna som har använts är för tidpunkt 1 från 1984, 1987 samt 1990 och för tidpunkt 2 från 2000. Analysen har resulterat i en mängd ytor inom öppen myr där indikationer på förändring finns. De förändrade ytorna omfattar ca 16 800 ha, vilket motsvarar 1,22 % av arealen öppen myr i undersökningsområdet, dvs hela Norrbottens län med undantag av fjällen

    Vid en utvärdering av resultatet från förändringsanalysen ingick totalt 300 ytor varav 250 förändrade ytor och 50 referensytor. Referensytorna slumpades ut inom den oförändrade delen av den öppna myrmasken. Utvärderingen utfördes mha flygbilder och fältbesök för att verifera förändringar. Utvärderingen visade att säkerheten i förändringsanalysen var mellan 48-91 %. I 48 % av ytorna kunde förändring verifieras. I ytterligare 43 % av fallen var det svårt att bedöma om en förändring skett, men möjlighet fanns att biomassa kan ha ökat under aktuell tidsperiod, dvs säkerheten i analysen kan vara upp till 91%. Förändringsytorna skiljde sig från referensytorna genom att de i högre grad låg i anslutning till vattendrag, sjöar och dråg samt hade fler ingrepp i omgivningen. Vanligast förekommande ingrepp inom 100 m från de förändrade ytorna var dikningar, ungskogar och upphörd myrslåtter. I de östra delarna kunde förändringarna i högre grad verifieras jämfört med i de västra delarna. I väster fanns fler svårbedömda fall. Med andra ord kan man säga att förändringsanalysen har en högre säkerhet och i högre grad kan kopplas till markanvändning i de östra jämfört med de västra delarna. En möjlig orsak till denna skillnad kan vara att fenologiska effekter påverkar analysresultatet i mer höglänta områden med kortare vegetationsperiod.

    Markanvändning i anslutning till de förändrade myrarna har analyserats med hjälp av flygbildstolkning av de förändrade ytornas tillrinningsområde. Flygbilderna som användes var från tre olika tidsperioder : 1960-, 1980- och 2000-tal. Markanvändningen i anslutning till de förändrade ytorna hade ökat i högre grad jämfört med referensytor. Ökningen har framförallt skett under perioden 1980 till 2000. Diken för skogsbruk stod för den största delen av ökningen.

    Kring ytor med säker förändringsindikation fanns en större andel skogsdiken jämfört med ytor som hade potentiell förändringsindikation. Det fanns fler rester av lador och hässjor sedan myrslåtterepoken kring de förändrade ytorna jämfört med referensytorna. Markanvändningsanalysen gav oss ytterligare en bekräftelse på att resultatet från förändringsanalysen fångat upp ytor där snabba förändringar i form av igenväxning skett pga ingrepp.

    Ett förslag på indikator för att följa miljökvalitetsmålet för Myllrande våtmarker har tagits fram baserat på resultatet från förändringsanalysen. Förslaget är att man använder måttet andel förändrad öppen myr av den totala arealen öppen myr som indikator på snabba förändringar.

    Vi föreslår att indikatorn används dels på länsnivå och dels på kommunnivå.

  • 2.
    Benson, Peter
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Floraväkteri i fjällen - en pilotstudie2005Report (Other academic)
  • 3.
    Blomkvist, Dan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Bladfotingar som försurningsindikatorer i fjällen1995Report (Other academic)
  • 4.
    Deely, Joanne
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Olevall, Isabell
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Baseline metal distributions in lake sediments of Norrbotten2009Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report presents an investigation of levels of metals in sediments from 11 lakes in

    Norrland, Sweden (see map, Figure 4.1), along with a literature review of metals in

    Swedish lake sediments. The report focuses on lakes in anthropogenically non-impacted (or

    relatively non-impacted) areas and its main objective is to map the distributions of metals in

    the sediments of these lakes. The levels of arsenic, cadmium, copper, mercury, nickel, lead

    and zinc i the sediments of the investigated lakes are compared with the Swedish

    Environmental Protection Agency (EPA) guidelines for metals in sediments.

    The natural metal content of sediment is mainly dependent on the local geological

    conditions. However, large amounts of metals are deposited annually through the

    atmosphere. The anthropogenic activities which contribute to the atmospheric deposition is

    among other things the combustion of coal, oil and gasoline, and also pyrometallurgical

    processes in different industries.

    Commonly, metal levels in sediments increase the further south in Sweden one travels and

    it is considered that Sweden receives its largest atmospheric deposition of metals from

    Europe. Small variations in (natural) levels of metals within the same area is thought to

    originate from differences in geochemical conditions, rather than from differences in local

    anthropogenic emissions.

    I the northern parts of Sweden large parts of the ground is covered by tills, as a result of the

    most recent ice age. Till is naturally low in heavy metals, which leads to generally very low

    natural levels of metals in Norrland. According to the guidelines erected by the Swedish

    EPA levels of metals in this investigation are in most cases very low (class 1), even though

    there are certain exceptions (the levels of copper, for instance, are labelled as low (class 2)

    to moderate/high (class 3)).

    It is clear that several metals are connected to the organic matter in the sediment, as the

    covariation is large (see profile diagrams in Appendix 5). Some metals (for instance

    titanium and aluminium) show the opposite pattern and instead covariate with the total

    solids content. This owes to the way these metals are bound to mineral particles, which

    implies that they are not affected by redox processes to the same extent as other metals.

    Many metals show local maxima in the upper 10 cm of the sediment, which in previous

    reports have been related to different peak industrial emissions. Such relationships are not

    as clear in this investigation. A decrease in metal levels in the top sediments may be the

    result from reduced metal deposition and/or changes waterchemical conditions. Several of

    the metals have probably been redistributed by redox processes and bound to different

    compounds at different depths in the sediment.

  • 5.
    Elfvendahl, Sara
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Broman, Andreas
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    MiljötillståndetiNorrbottens läns referenssjöar2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Sverige finns olika program för att övervaka miljöförhållandena i landets sjöar och

    vattendrag. Målet med övervakningen är att följa tillståndet i vattenmiljön med avseende på

    surhet, näringsämnen och i vissa sjöar även metaller och organiska ämnen samt biologisk

    mångfald. Genom att följa utvecklingen i sjöarna och vattendragen kan vi upptäcka

    förändringar i miljötillståndet och söka förklaringar till det och sätta in åtgärder som behövs

    för att bibehålla eller förbättra miljötillståndet ytterligare.

    I Norrbottens län övervakas 13 sjöar och 9 vattendrag inom olika program för fortlöpande

    miljöövervakning. De sjöar som övervakas fungerar som referenslokaler för länet och de ska

    representera olika sjötyper som kustsjöar, skogssjöar och fjällsjöar. Gemensamt för sjöarna är

    att de är relativt små och att de inte är direkt påverkade av mänsklig aktivitet som utsläpp eller

    intensiv markanvändning. Syftet med denna rapport är att göra en bedömning av tillståndet i

    dessa så kallade referenssjöar, genom att sammanställa och utvärdera de resultat som

    miljöövervakningen genererat. Åtta av sjöarna ingår i ett nationellt miljöövervakningsprogram

    och övriga ingår i länets regionala program. För ett flertal av sjöarna finns data från

    1980-talets början.

    Miljötillståndet i Norrbottens sjöar är generellt sett bra. Varken försurning eller övergödning

    är stora problem i länet. Tillgången till vatten av god kvalitet är allmänt sett mycket bra i

    Sverige och det gäller i synnerhet vattnet i Norrbottens län. Det är dock få vattenmiljöer i

    länet som är helt opåverkade av mänskliga aktiviteter som t.ex. dämningar och skogsbruk.

    Fjällsjöarna i länet karaktäriseras av näringsfattiga förhållanden och de har ett ofärgat, mycket

    klart vatten. Avrinningsområdena domineras av fjällhed och blockrik mark. Naturligt för

    många fjällsjöar är att de har surt vatten, d.v.s. lågt pH-värde, och många sjöar har en väldigt

    låg jonstyrka och buffertkapacitet. Variationen inom länet är dock stor. Det finns fjällsjöar

    som har bland de högsta uppmätta pH-värdena och den högsta jonstyrkan av länets sjöar.

    Växt- och djurplanktonsamhällena i fjällsjöarna kännetecknas av låga biomassor och det är

    tillgången till näringsämnen och klimatet som är de begränsande faktorerna för organismerna.

    Röding är den fiskart som är bäst anpassad till högfjällsmiljön, medan öring, harr och i viss

    mån lake och sik kan förekomma högt upp i fjällens vattensystem. Många högt belägna

    fjällsjöar är naturligt fisktomma, men tidigare var det vanligt att fisk planterades ut i sjöarna.

    Skogssjöarnas avrinningsområden utgörs främst av barrskog och våtmark, vilket gör att

    vattnet är mer färgat och innehåller betydligt mer partiklar än fjällsjöarna. Skogssjöarna har

    också högre näringshalter, men de flesta klassas ändå som näringsfattiga. Många av länets

    skogssjöar har ett naturligt svagt surt till surt vatten och är känsliga för ökad belastning av

    försurande föroreningar. Detta beror på att sjöarna ofta har svag buffertkapacitet bl.a. till följd

    av tillförseln av organiska syror från de skogs- och våtmarksdominerade avrinningsområdena.

    Även de tunna jordlagren och den svårvittrade berggrunden bidrar till att en stor del av länets

    sjöar har en relativt dålig förmåga att neutralisera försurande ämnen. De låga näringshalterna

    ger en liten tillväxt av växt- och djurplankton i sjöarna. Fisksamhällena utgörs främst av

    abborre, mört och gädda, men även sik är vanligt förekommande.

    De kustnära sjöarna ligger i områden som tidigare varit havsbotten, men miljön i sjöarna är i

    stort sett lika som i inlandets skogssjöar. Deras avrinningsområden utgörs också mest av

    barrskog och de har ett färgat vatten och vanligtvis ett litet siktdjup.

  • 6.
    Engström, Emma
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Rodushkin, Ilia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Förekomst av osmium och osmiumtetroxid i Norrbottens län2007Report (Other academic)
  • 7.
    Gullström, Martin
    et al.
    AquaBiota Water Research .
    Isæus, Martin
    AquaBiota Water Research .
    Berglund, Johnny
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Blomqvist, Mats
    Hafok AB .
    Karlsson, Annica
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Nygård, Lotta
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västernorrland.
    Wänstrand, Ingrid
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Övervakning av makrovegetation i Bottniska viken– en vägledning2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Vi rekommenderar att dyktransekter enligt den nationella undersökningstypen

    för

    Vegetationsklädda bottnar, ostkust (Naturvårdsverket 2004) används vid

    övervakning av makrovegetation. Metoden ger möjlighet till hög taxonomisk

    noggrannhet och kan svara upp mot i stort sett alla förvaltningsuppdrag. Den

    fungerar bra för att beskriva djuputbredning och täckningsgrad av arter.

    Skattningarna kan även omräknas till täckningsindex. Tyvärr finns det ingen

    fullständig metodbeskrivning. För att säkerställa kvalitén i nationella databaser

    och underlätta upphandling av inventeringsuppdrag för myndigheterna bör en

    tydlig metodbeskrivning omgående tas fram. Av samma orsaker behövs även

    metodikkurser anordnas och i kombination med kontinuerlig interkalibrering av

    täckningsgradsskattning och artbestämning kan en ackreditering av utförare

    genomföras.

    När det gäller att designa ett miljöövervakningsprogram så bör syftet med

    övervakningen först definieras. Att övervaka klimatförändringen, övergödningen

    eller följa upp ekologisk status i vattenförekomster styr hur programmet sätts

    upp. Ett brett program med transekter spridda från inner till ytter skärgård dvs. i

    skärgårdsgradienten och en metod som har bra taxonomisk (och rumslig)

    upplösning ger möjlighet att nyttja data för fler syften.

    Vår rekommendation när det gäller att designa ett övervakningsprogram för att

    följa upp storskaliga förändringar är att inte lägga stationerna alltför nära lokala

    utsläppskällor. Om stationerna ska användas som referens till recipienter ska de

    dock inte placeras för långt ut, så att de enbart beskriver förhållanden längst ut i

    skärgårdsgradienten.

    Vi rekommenderar att programmet bör följa upp flera responsvariabler t.ex.

    djuputbredning av arter, täckningsgrad, och diversitet. På detta sätt ökar chansen

    att programmet fångar upp framtida, okända förändringar. Det är också en

    förutsättning för att nyttja transekterna för fler förvaltningssyften.

    Bottensubstrat är en av de faktorer som har störst betydelse för

    makrovegetationens sammansättning och täckningsgrad. Det är viktigt att ta

    hänsyn till detta när framtida analyser av data görs. Det är troligtvis en mycket

    viktig faktor när det gäller att stratifiera placering och bestämma antalet stationer

    vid uppbyggnad av ett övervakningsprogram. I Bottniska viken är det mycket

    vanligt med transekter med blandade substrat eller att transekterna relativt snabbt

    övergår från hårdbotten till mjukbotten eftersom kusten är på många ställen

    flack. Detta är probelmatiskt för övervakning av ekologisk status kopplat till

    djuputbredning av arter.

    Våra analyser av djuputbredning och täckningsindex inom fyra skärgårdsområden

    visar att man med fördel kan stratifiera sina provpunkter utifrån

    vågexponering. Syftet med undersökningen bestämmer dock var i skärgården

    dessa lokaler bör ligga.

  • 8. Hahn, Niklas
    et al.
    Wester, Kjell
    Hedvall, Thomas
    Backe, Susanne
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Gunnarson, Urban
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Dalarnas län.
    Kellner, Olle
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Satellitbaserad övervakning av våtmarker - Kartering av vegetation på öppna myrar2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakning av våtmarker bedrivs inom Naturvårdsverkets programområde våtmark med syfte att långsiktigt följa utvecklingen av våtmarkernas tillstånd vad gäller hydrologisk orördhet och biologisk mångfald.

    För ett av delprogrammen används "Satellitbaserad övervakning av våtmarker" för att upptäcka markanvändningsbetingade vegetationsförändringar i öppna myrar. Metoden baseras på antagandet att spektralt och vegetationsmässigt homogena myrtyper uppträder likartat med avseende på fenologi och väder. Detta innebär att om myrtyperna avgränsas vid tidpunkt 1 så kan spektralt avvikande myrar, dvs. förändrade myrar, sökas genom riktad förändringsanalys inom grupperna vid tidpunkt 2. I "Satellitbaserad övervakning av våtmarker" görs en basklassning av öppen myr i den äldre satellitscenen. Basklassningen särskiljer spektralt homogena våtmarksenheter som utgör grunden för den riktade förändrings-analysen som genomförs i nästa steg.

    "Kartering av vegetation på öppna myrar" syftar till att ta fram en vegetationskarta för myrtyper genom att översätta basklassningens våtmarksenheter (via en översättningstabell) till välkända hydrologiska vegetationstyper.

  • 9.
    Hammarström, Eva
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Kvicksilver och cesium i gädda i Norrbottens län1996Report (Other academic)
  • 10.
    Högdahl, Anna
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Norrbotten.
    Basinventering av naturtypen 8120 Kalkrasmarker: Sarek, Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet och Badjelánnda/Padjelanta nationalparker 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket genomförde Länsstyrelsen i Norrbottens län år 2016 en basinventering av alpina rasmarker, för att få bättre kunskap om Natura 2000-naturtypen 8120 Kalkrasmarker och dess förekomst. Femton rasmarker i Sarek, Stuor Muorkke /Stora Sjöfallet och Badjelánnda /Padjelanta nationalparker valdes ut med hjälp av olika kartunderlag. I rapporten beskrivs de besökta rasmarkerna som låg ca 1000 m.ö.h. och dess flora. Där beskrivs även svårigheter med att prediktera och avgränsa naturtypens förekomster samt förslag på att ta fram en naturtypsnyckel och komplettera vägledningarna för att underlätta naturtypsbestämning av alpina naturtyper.

  • 11.
    Jacobson, Conny
    et al.
    Executive, Företag, Metria AB. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Jönsson, Camilla
    Executive, Företag, Metria AB. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Aapamyrar: Förändringsstudie i Norrbottens län2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Våtmarker täcker stora ytor i Sverige. Det finns ett behov av att kunna följavåtmarkernas tillstånd, dels generellt över landet men även för särskilt utpekadeområden, t.ex. områden som ingår i EUs nätverk Natura 2000. Denna rapport villbelysa satellitdatas roll för uppföljning av våtmarker.Målen är att:· Studera hur små linjära objekt som syns i satellitdata· Testa metoder som kan detektera om en våtmark utsätts för fysiska ingrepp /hydrologisk påverkan· Resonera kring förutsättningarna för operativ satellitövervakning avvåtmarker

  • 12.
    Kellner, Olle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Norrbotten. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Dalarnas län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Örebro län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västmanlands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Uppsala län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Södermanlands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Nilsson, Kristian
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Företag, WSP.
    Pilotkartering av påverkan på sötvattenstränder2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad för kommuner, län och hela landet. I denna rapport presenteras resultatet av en landstäckande kartering av inlandsstränders strandzon och av exploateringspåverkade ytor i strandzonen. Karteringsmetoden kan användas för att med ca fem års intervall följa upp exploatering av strandzonen på nationell, regional och lokal nivå. Metoden som använts går ut på att använda befintliga geografiska data och lägga samman dessa för att skapa en indikator som ger ett mått på hur stor arealandel av strandzonen som är exploaterad. Motsvarande kartering har även gjorts för havsstränder, vilket redovisas av Länsstyrelsen Norrbotten (Engdahl och Nilsson 2014).

     

    Karteringen redovisar kartor och arealer för stränder vid tre olika kategorier av sötvatten- sjöar, breda vattendrag och smala vattendrag. För varje vattenkategori finns 3 olika bredder på strandzoner – 30 meter bred, 100 meter bred respektive 300 meter bred. Sammanlagt får man alltså 3x3 = 9 olika kategorier strandzon. Inom strandzonerna karteras påverkansytor vid byggnader (50 m runt varje byggnad) och vägar (2,5 gånger vägbredden på varje sida). Andelen påverkad areal inom de olika strandzonskategorierna har beräknats kommunvis. Som en extra information har även påverkansytor av jordbruk (åker respektive betesmark) och skogsbruk (nya och gamla hyggen) karterats och arealandelarna beräknats.

     

    Karteringen var i stort sett framgångsrik, men det finns en del brister och förbättrings-möjligheter som redovisas i rapporten.

     

    Karteringen kompletterar Statistiska centralbyråns (SCB) redan pågående övervakning av bebyggelse vid stränder. I Länsstyrelsens exploateringsindikator ingår förutom byggnader även vägar. SCB mäter andelen exploaterad längd strandlinje, medan länsstyrelse-övervakningen mäter andelen exploaterad yta i strandzonen. En enkel statistisk jämförelse mellan de olika metodernas mått visar att korrelationen mellan de två måtten är god, men att SCB:s mått generellt sett ligger ca 1,5 gånger högre än länsstyrelse-övervakningens mått. SCB:s övervakning har möjlighet att använda mer detaljerade uppgifter om byggnaderna, men kan av sekretess-skäl inte redovisas annat än som siffror, på kommunnivå eller liknande. Länsstyrelse-övervakningen presenterar heltäckande kartor över resultatet, och det finns möjlighet att göra egna analyser av GIS-materialet. Det bör därför kunna få en bred användning inom uppföljning och planering

  • 13.
    Kempe, Göran
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten. Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Nilsson, Tina
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Uppföljning av miljötillståndet i skogbaserat på Riksskogstaxeringen2011Report (Other academic)
  • 14.
    Larsson, Ola
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Ansvarsarter i Norrbottens län: - En analys av ansvarsartsbegreppet och norrbottniska exempel2006Report (Other academic)
  • 15.
    Leonaedsson, Kjell
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Uppsala län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Dalarnas län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Jämtlands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västernorrland. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västerbotten. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Norrbotten. Swedish Environmental Protection Agency. Åtgärdsgrupp Nord.
    Mjukbottenfauna i Regional Miljöövervakning längs Norrlandskusten: Utvärdering av tidigare program och förslag till framtida strategi1995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mjukbottenfauna i Regional Miljöövervakning längs Norrlandskusten.En utvärdering av tidigare program och förslag till framtida strategi.

  • 16.
    Lindqvist, Lars
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Nederbördskemi och våtdeposition i Norrbottens län 1987-19921995Report (Other academic)
  • 17.
    Lindroth, Svante
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Linjeinventering av fjällvegetation - resultat av fältstudier 19951995Report (Other academic)
  • 18.
    Linkowski, Weronika I.
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, Centrum för biologisk mångfald, CBM.
    Lennartsson, Tommy
    Executive, Forskningsinstitut, Centrum för biologisk mångfald, CBM.
    Croneborg, Hjalmar
    Hörnberg, Greger
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ehnström, Bengt
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Jämtlands län. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Naturvärden i fjällbjörkskog: Dokumentation av seminarium anordnat av Centrum för Biologisk Mångfald, länsstyrelsen i Norrbottens län och länsstyrelsen i Jämtlands län2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan 2002 pågår ett samarbetsprojekt mellan CBM (forskningsprogrammet Naturvårdskedjan) och länsstyrelsen i Norrbotten rörande miljömålsuppföljning och övervakning av biologisk mångfald i fjällen. Sedan 2004 har även länsstyrelsen i Jämtlands län deltagit i projektet, som därmed vidgats till att också innefatta uppföljning i Natura 2000-habitat. Uppföljning av biologisk mångfald, miljömål eller liknande, kan i många avseenden ses som ett mellanting mellan forskning och praktisk naturvård. Praktiska aspekter är krav på naturvårdsrelevans, tillämpbarhet samt på anpassning till naturvårdens organisation och medel. Vetenskapliga aspekter är krav på kunskapsbaserade frågeställningar, samt på metoder som ger analyserbara data. Projektets utgångspunkt är att det behövs ett samarbete mellan praktisk och vetenskaplig expertis för att kunna utforma relevant och fungerande uppföljning. Samarbetet fokuserar här på uppföljning i fjäll, men det långsiktiga målet är utvecklat utbyte mellan forskare och naturvårdare även i andra naturvårdssammanhang. Genom sådant samarbete i projektet räknar vi med att höja kvalitén på den kedja av överväganden är basen för all uppföljning: 1. Formulering av frågeställningar och uppföljningsbehov, baserat på tillgänglig kunskap om fjällens processer, strukturer/funktioner och arter. 2. Prioritering av uppföljning, biotoper etc. baserat på tillgänglig kunskap och tillgängliga medel. 3. Framtagande av indikatorer som är relevanta för dessa frågeställningar och prioriteringar. 4. Utveckling av metoder som både fungerar praktiskt och ger sådana data att förändringar hos indikatorerna verkligen kan avläsas. Vidare ger projektet möjlighet till fördjupad analys av miljömålen, exempelvis av målkonflikter och av deras relevans för biologisk mångfald. Slutligen ges möjlighet att utvärdera och utveckla samarbete mellan forskare och naturvårdare i exempelvis övervakningssammanhang. Arbetssätt I ett första steg identifieras biotoper och eventuella geografiska områden som har en nyckelroll för bevarande av biologisk mångfald i fjällen — man kan kalla dessa biotoper ett slags nyckelbiotoper. Ett sådant arbete påbörjandes genom ett seminarium om fjällbiotoper i Uppsala januari 2004. Seminariet syftade till att identifiera fjällbiotoper med särskilt hög eller hotad biologisk mångfald, både inom och utanför Natura 2000-habitat. Syftet var vidare att belysa vad som krävs (ekologiska processer, substrat etc.) för att vidmakthålla naturvärdena samt hoten mot biotoperna. Frågeställningarna belystes från olika organismgruppers synvinkel och från markanvändningshistorisk synvinkel. I ett andra steg görs ett urval av lämpligt antal biotoper för utveckling av uppföljningsmetoder inom, baserat på ekologisk kunskap i kombination med hot och de krav som ställs av miljömålsuppföljning och Natura 2000. I ett tredje steg undersöks i vad mån delar av den ekologiskt motiverade uppföljningen redan utförs eller kommer att utföras av annan verksamhet, exempelvis NILS. De delar som inte omfattas av annan uppföljningsverksamhet kan alltså komma på fråga för miljömålsuppföljning, uppföljning av Natura 2000, eller regional miljöövervakning. Under arbetets gång har det blivit uppenbart att fjällbjörkskogen måste behandlas på ett särskilt seminarium. Seminarium och kunskapssammanställning om fjällbjörkskog Den svenska fjällbjörkskogen är ett av våra största sammanhängande lövskogsbälten. Biotopen är tillsammans men många andra biotoper i fjällen ett av de mest okända habitaten under det europeiska nätverket Natura 2000 vad gäller detaljerade kunskaper om biologisk mångfald. Avgörande för naturvärdena är biotopspecifika processer och strukturer, vilka ger upphov till livsmiljöer för arter. Liksom för många andra alpina och subalpina biotoper är sambanden mellan processer, substrat/strukturer, arter, hot ofullständigt kända eller ofullständigt sammanställda, jämfört med de flesta låglandsbiotoper. Några viktiga frågor vi hoppas belysa under seminariet är: • Till vilka substrat är egentligen naturvärdena i fjällbjörkskog knutna? Mark, ved eller andra substrat? • Hur påverkas biotopen och dess arter av renbete, fjällbjörkmätare och andra störningar? • Vilken betydelse har tidigare markanvändning för dagens naturvärden - på gott och ont? Hur ser de regionala skillnaderna ut i markanvändningens påverkan? • Hur viktiga är olika typer av fjällbjörkskog för exempelvis renbete, smågnagare och reproduktion av ripa? • Biotopen består av olika vegetationstyper, men vilken indelning är mest relevant från naturvårdssynpunkt? • Vilka typer av fjällbjörkskog har högst naturvärden, är mest hotade, och vilka typer bör prioriteras i Natura2000-arbetet? • Vilka är hoten mot fjällbjörkskogens värden och vilka åtgärder är viktiga att vidta? • Vilka är fjällbjörkskogens nyckelarter och nyckelfunktioner (om sådana finns)? Under hösten kommer, utöver seminariet, en kunskapssammanställning om fjällbjörkskogens naturvärden att göras. Detta arbete bekostas av Naturvårdsverket.

  • 19.
    Möller, Rebecca
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Makrofyter i Bergträsket och Valkeajärvi: – inventering och utvärdering av metod2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som ett led i miljöövervakningen av sötvatten i Norrbottens län har inventering av makrofyter

    genomförts under sensommaren 2005 i två av länets regionala referenssjöar, Bergträsket och

    Valkeajärvi. Syftet var i första hand att få en bild av sjöarnas växtsamhällen samt att utvärdera

    inventeringsmetoderna.

    Inventeringsmetoder

    En kvalitativ och en kvantitativ inventeringsmetod användes. Den kvalitativa metoden går ut

    på att beskriva växtsamhället i en hel sjö och upprätta en artlista, en metod som ger

    information om sjöns nuvarande status utan att jämförelser med tidigare inventeringar av sjön

    är nödvändiga. Resultatet blir än mer värdefullt om man gör en översiktskarta över växtsamhällena

    i sjön. Metoden visade sig ge en bra koppling till vattenkemiska data som tidigare

    insamlats. Genom den kvantitativa metoden mäts arters frekvens och täckning i en lokal, en

    metod som inte säger något om sjöns nuvarande status om man inte har tillgång till tidigare

    inventeringsresultat att jämföra med. Den kvantitativa metoden måste alltså följas upp under

    flera år. Dessutom är den svårare att utföra och efterarbetet mer tidskrävande i jämförelse med

    den kvalitativa metoden.

    Bergträsket

    Bergträsket är en ganska artrik sjö. Artsammansättningen indikerar att sjön är naturligt något

    sur. Detta bekräftas av långa tidsserier vattenkemiska data från miljöövervakningsprogrammet.

    Artsammansättningen varierar mycket mellan olika delar av sjön. Bestånd av gul

    näckros återfinns på alla platser med tillströmmande vatten och lös finsediment- eller

    gyttjebotten. Bestånd av vekt braxengräs finns där bottnen är något fastare. Några arter

    (strandranunkel, en kransalg, plattbladig igelknopp, två olika arter näckmossa, hästsvans,

    sjöfräken och sylört) bildar bara tydligt definierade bestånd på vardera en plats i sjön. I den

    lokal som inventerades kvantitativt dominerar vekt braxengräs både med avseende på

    frekvens och täckning.

    Valkeajärvi

    Valkeajärvi är en ganska artfattig sjö, vilket är vad man förväntar sig med tanke på dess

    storlek och geografiska belägenhet. Det finns ingen antydan till varken eutrofiering eller

    försurning. Artsammansättningen varierar mellan olika delar av sjön, men är inte lika

    heterogen som i Bergträsket. Vekt braxengräs förekommer över hela sjön ner till cirka 2,5 m

    djup, men är inte beståndsbildande på platser med lös dybotten. Gul näckros förekommer

    endast på dybotten, men bildar tydligt definierat bestånd endast på en plats i sjön. Bestånd av

    andra arter förekommer på flera ställen i sjön. I den lokal som inventerades kvantitativt

    dominerar vekt braxengräs både med avseende på frekvens och täckning.

  • 20.
    Nauwerck, Arnold
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Lindqvist, Lars
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    En översikt över zooplankton i Norrbottens länoch dess betingelser.: En kompletterande undersökning till riksinventeringen av sjöarår 2000.2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I samband med den - av naturvårdsverket föranledda sjöinventeringen hösten 2000, tog

    länsstyrelsen tillfället i akt att även insamla kvalitativa håvprover av zooplankton. Av totalt

    besökta 669 sjöar kunde prov tas från 584.

    Syftet med undersökningen var att dels fylla ut luckor i tidigare regionala undersökningar av

    zooplanktons utbredning i länet, dels att söka möjliga samband mellan samtidigt analyserade

    miljöparametrar och olika arters uppträdande. I sista hand var målsättningen att få fram

    huruvida zooplankton kunde användas som miljöindikator.

    I allt identifierades.71 zooplanktonarter, varav rotatorierna p.g.a. årstiden måste anses vara

    underrepresenterade. Cyclopoiderna blev i huvudsak endast summariskt behandlade p.g.a. den

    oproportionerligt stora arbetsinsatsen som artbestämningen i denna grupp skulle ha krävt.

    Fördelningskartor kunde tas fram för alla viktiga arter. Dessa visade generella mönster som

    dels speglade naturförhållandena (högfjäll, lågfjäll, skogslandet, nedre

    Tornedalen/kustlandet), dels också kolonisationsvägar och vandringsbarriärer (postglacial

    västlig invandring: t.ex.

    Arctodiaptomus laticeps, generell invandring söderifrån: t.ex. de

    flesta cladocererna, överlevnad i sjöar som genom landhöjningen blev skiljda från Östersjön:

    t.ex.

    Eudiaptomus gracilis, sentida invandring österifrån: t.ex. Eubosmina coregoni samt

    t.o.m. invandring norrifrån:

    Acanthodiaptomus tibetanus.)

    Medan olika arters invandringshistoria i många fall synes ha haft större betydelse för

    nuvarande fördelningsmönster än de berörda sjöarnas miljökvalitet kan dock också urskiljas

    samband mellan kemiskt-fysikaliska betingelser och zooplanktons preferenser. Dessa är i

    regel intimt kopplade till naturgeografiska villkor: temperatur - höjd över havet, pHvärde -

    skogs- och myrland, näringsämnen - odlingsbygder. Förekommande extremvärden verkar

    allmänt fortfarande ligga inom gränserna för arternas tolerans.

    Starkare än av de kemiskt-fysikaliska betingelserna tycks artförekomsten styras av biologiska

    faktorer, främst näringstillgången. Växt- och partikelätarna, som utgör majoriteten av

    planktondjuren, är i hög grad beroende av växternas primärproduktion. Den kan vara

    autokton, alltså relaterat till fytoplankton, eller allokton, relaterat till importerat organiskt

    material. Det förstnämnda fallet gäller främst i eutrofa sjöar, det senare i humusrika eller

    starkt genomrunna sjöar.

    Högre upp i näringskedjan verkar näringskonkurrens och predatorer och i sista led även

    fiskbestånden vara beståndsreglerande. Detta samband har här inte kunnat studeras, eftersom

    för de allra flesta undersökta sjöar föreligger inga uppgifter om fiskbestånden. Emellertid kan

    det kända faktum bekräftas att i fisktomma vatten (mestandels små tjärnar) främst

    cladocererna (

    Daphnia, Bosmina) växa fram till särskilt stora individ, medan den

    genomsnittliga storleken i populationen pressas ner där fiskarnas predationstryck är starkt.

    Inga direkta indikationer har kunnat tas fram för zooplankton som indikator för specifika

    former av antropogen förorening, som t.ex. försurning. Åtminstone vad gäller deras

    zooplanktonbestånd måste länets sjöar betraktas som helt naturliga. Möjligen skulle relativa

    förändringar av artsammansättningar och mängder kunna lämna information om pågående

    miljöförändringar. Men för detta ändamål skulle behövas regelbundna upprepningar av

    jämförbara undersökningar.

    7

    Därmed är det inte sagt att zooplankton inte på ett meningsfullt sätt skulle kunna sätts in i

    miljökontrollen. Bättre än stora regionala inventeringar med stora tidsintervaller kan täta

    provtagningar i lämpliga referenssjöar ge upplysningar om naturliga fluktuationer och

    eventuella trender. Även planktondjurens produktivitet mätt t.ex. i äggantal, eller sjukdomar,

    som t.ex. infektioner, eller biokemiska analyser av protein- och fetthalter- eller analys av

    främmande ämnen i torrsubstansen bör kunna prövas som miljöindikatorer.

    Denna undersökning är veterligen den först av sitt slag och med sitt syfte. Den kan inte ge

    mer än ideer eller ansatspunkter för fortsatta undersökningar men förhoppningsvis kan den

    rikta uppmärksamheten på en lucka i miljökontrollen som kan vara värt att bättre beaktas och

    att fyllas med kunskap.

  • 21.
    Nilsson, Tina
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Dittrich, Hanna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Karuvaara - En naturbeskrivning1997Report (Other academic)
  • 22.
    Pettersson, Ulf
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Särskilt skyddsvärda marina miljöer i Bottenviken, Norrbottens län2007Report (Other academic)
  • 23.
    Pettersson, Ulf
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Strömberg, Uno
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Metaller i sediment längs Norrbottenskusten.2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna sedimentstudie visar att metaller generellt visar förhöjda halter längs med hela

    norrbottenskusten. De högsta halterna av zink, kvicksilver, bly och kadmium återfanns i

    Vargödraget (Piteå skärgård), de högsta halterna av krom i Skomakarfjärden (Haparanda

    skärgård), och de högsta halterna av kobolt och nickel samt arsenik och koppar återfanns i

    referensområdena i Rånefjärden och Kinnbäcksfjärden (länsgränsen Norrbotten/Västerbotten)

    respektive. Vid en jämförelse med Naturvårdsverkets avvikelsevärden från naturliga

    bakgrundsvärden så visar metallerna bly och kvicksilver på låga avvikelsevärden, koppar,

    kobolt och nickel på tydliga avvikelsevärden samt kadmium, zink, arsenik och krom på stora

    avvikelsevärden. Hela undersökningen visar på en spridning av metallerna bly och kvicksilver

    mellan Naturvårdsverkets avvikelseklasser 1 till 2 (”ingen” till ”liten” avvikelse), koppar,

    kobolt och nickel mellan avvikelseklasserna 2 till 3 (”liten” till ”tydlig” avvikelse), kadmium

    och zink mellan avvikelseklasserna 2 till 4 (”liten” till ”stor” avvikelse) samt arsenik och

    krom mellan avvikelseklasserna 2 till 5 (”liten” till ”mycket stor” avvikelse).

    I referensområdena visar metaller ofta på halter som ligger högre än Naturvårdsverkets

    jämförvärden för ”ingen eller obetydlig avvikelse” från naturliga bakgrundsvärden. Inom

    referensområdena är det endast metallerna kvicksilver, nickel och bly som visar på halter som

    ligger inom Naturvårdsverket avvikelseklasser 1 och 2, d v s ”ingen eller obetydlig”- samt

    ”liten” avvikelse. Metallerna arsenik, kadmium, kobolt, koppar, krom och zink visar alla på

    högre avvikelseklasser inom referensområdena. En anledning till att höga metallhalter

    återfinns i referensområdena är att det är skyddade områden för vågpåverkan och att sediment

    därför kan ackumuleras relativt ostörts där under långa perioder. Genom anrikning av metaller

    i organiskt material och i järn- och manganoxidhyrdoxider blir metaller som sprids storskaligt

    i Bottenviken därför anrikade på ackumulationsbottnar. Det område som generellt visar lägsta

    metallhalter och goda ackumulationsförhållanden är Repskärsfjärden i Kalix skärgård.

    Repskärsfjärden skulle därmed kunna fungera som ett referensområde för metallhalter i

    Bottenviken. I och med att Repskärsfjärden ligger i anslutning till pappersindustrin i Kalix

    bör eventuell påverkan därifrån först utredas innan området ses som en referens för metaller i

    sediment.

    Länsstyrelsens miljöövervakningsprogram för metaller i kustabborre visar på

    Naturvårdsverkets avvikelseklasser 1 till 2 (”ingen eller obetydlig” till ”tydlig” avvikelse) för

    metallerna kvicksilver, krom, koppar och nickel. Metallerna bly, zink och kadmium visar på

    de högre avvikelseklasserna 1 till 3, 1 till 3 och 5 respektive (d v s ”ingen” till ”tydlig”

    avvikelse samt ”mycket stor” avvikelse). Av dessa metaller är det zink och kadmium som

    även visar på förhöjda halter i sediment. Krom som visade mycket förhöjda halter i

    sedimentet i den norra delen av skärgården visar inte på förhöjda halter i kustabborre samt bly

    som visar förhöjda halter i kustabborre visar inte på förhöjda halter i sediment.

  • 24.
    Törnqvist, Oscar
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Uppföljning av exploatering i kustzonen: rekommenderade geodata och analysmetoder2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kustens strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Sveriges kuster blir alltmer exploaterade och antalet orörda kuststräckor minskar. En ökande exploatering kan skada livsmiljöerna för många arter och därmed även hota de ekosystemtjänster som kustområdet förser oss människor med. Det finns därför ett behov av att följa trender i exploateringsgrad på kommunal‐, läns‐ och riksnivå. Kunskapen behövs som underlag för t ex miljömål, detaljplaner, tillståndsgivning och

    områdesskydd. Att kartera och följa exploateringen i kustnära områden har tidigare gjorts på många olika sätt, baserat på olika variabler och i olika geografiska områden. Resultaten är därmed inte jämförbara. För att kunna analysera det egna området i relation till andra områden krävs att samma metod appliceras över hela landet. En enhetlig metod krävs även för en relevant

    kvalitetssäkring av resultaten. Denna studie är en del av landets regionala miljöövervakning som finansieras av naturvårdsverket. Syftet med studien har varit att presentera en enkel och kostnadseffektiv metod för att kartera och följa upp exploatering av strandzonen på nationell nivå, med resultat

    som också är användbara på regional och lokal nivå. Metoden som förordas går ut på att använda befintliga geografiska data och lägga samman dessa för att skapa kunskapsunderlag som indikerar exploatering. Metoden omfattar inte all exploatering utan ett antal variabler som ska ge oss en bild av den exploatering som kan vara

    negativ för växt‐ och djurlivet i kustens strandområden. Resultaten är lämpliga att följa upp med ca fem års intervall. Inom den tidsperioden har alla terats nationel

    aktuella databaser hunnit uppdalt. Rekomm

    läggande uppföljning av exploatering är:

    rade variabler för

    grund

    er (fastighetskartan)  )

    VDB och fastighetskartan

     Kraftledningar (fastighetskartan) Variablerna kan antas spegla en generell exploateringsutveckling och de är lätt tillgängliga och väl dokumenterade. Metoden baseras på vektoranalys, vilket ger mer exakta avgränsningar än nalyse

    rasterar. För en

    utökad uppföljning kan ovanstående variabler kompletteras med bryggor, pirar och hamnar genom manuell digitalisering. Genom att detta redan är gjort krävs endast en

    uppdatering av digitaliseringen var 5:e år. Sjöfartsverket och Lantmäteriet har inlett ett samarbete för att ta fram en gemensam strandlinje, så kallad nationell strandlinje (NSL). Tidigare har strandlinjen skiljt sig åt mellan sjökort och kartor från lantmäteriet. När Nationell strandlinje är färdigställd kan variabler från denna till iss del ersätta den manuella digitaliseringen, t ex bryggor och pirar längre än 10 meter.

    v

    Metodes är att buffra ytor, linjer och punkter enligt följande:

    m rekommendera

    er 50 meter 

    edd multiplicerat med 2,5  meter baserat på typ

    ngar 25, 50 och 100 

     

     Hamnområden, marinor 50 meter Samtliga variabler läggs

    därefter samman till en gemensam yta som representerar den xploaterade ytan.

    e

    d

    Som analysområde rekommenderas i första hand strandzonen eftersom detta ger en mer robust yta för uppföljning jämfört med en strandlinje. Strandzonen skapas utifrån strandlinjen i lantmäteriets grundläggande geografiska data (GGD) i kombination med SMHI:s havsområden

    som avgränsar sötvatten från hav. Strandlinjen buffras 100 respektive 300 meter upp på land. En strandzon på 100 respektive 300 meter skapas genom att strandlinjen enligt fastighetskartan buffras. För att avgränsa sötvatten från hav används SMHI:s havsområden som grund. Från denna zon maskas ytor bort som är vatten enligt fastighetskartan så att strandzonen enbart

    omfattar landyta.

    Andel ech kommun beräknas.

    ploaterad yta (%) per län o

    m strandzon 100 meter 

    m strandzon 300 meter  Fördelat på fastland och öar

    Vill man dessutom följa upp de rent marina variablerna bör en marin zon också inkluderas. Här rekommenderas en minsta zon på 100 meter i överensstämmelse med strandskyddet. En större zon än detta bör endast beaktas i de fall många variabler avseende den marina miljön inkluderas

    i analysen. I samband med att variablerna sammanställs för regionen bör alltid kunskap om utbredning och samvariation mellan de olika variablerna sammanställas. På detta sätt kan eventuella trender

    bedömas bättre. Variablerna kan presenteras på olika sätt. De kan överlagras enskilt eller grupperat i teman så att "hotspots" med fler korsande intressen, verksamheter och exploateringar bildas. Enskilda buffrade variabler och hotspots överlagras strandzonen, strandlinjen och eventuellt markslag vilket visar hur stor andel strand och strandzon som är exploaterad eller påverkad. Vidare är det möjligt att analysera gröna korridorer för att hitta exempelvis bristande eller viktiga

    migrationskorridorer längs stränderna.Ovanstående analyser kan genomföras

    nationellt med tillhörande statistik på kommunnivå till en uppskattad kostnad av ca 120 000 SEK (exklusive moms) per omdrev. Detta motsvarar .

    ungefär 10 000 SEK per kustlän, vilket inkluderar rekvirering av data, bearbetning och analysAtt även inkludera uppdatering av bryggor, bryggliknande pirar och hamnar skulle innebära

    län.

  • 25.
    Westerberg, Sture
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Norrbotten.
    Rynbäck Andersson, Lotta
    Våtmarker i Norrbottens län2004Report (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 26.
    Wramner, Per
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Backe, Susanne
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Wester, Kjell
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Hedvall, Thomas
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Gunnarsson, Urban
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Alsam, Saad
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Eide, Wenche
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Förslag till övervakningsprogram för Sveriges palsmyrar. Länsstyrelsens rapportserie nr 16/20122012Report (Other academic)
  • 27.
    Wramner, Per
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Wester, Kjell
    Swedish Environmental Protection Agency. Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Backe, Susanne
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Norrbotten.
    Gunnarsson, Urban
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Dalarnas län.
    Hahn, Niklas
    Swedish Environmental Protection Agency. Brockmann Geomatics Sweden AB.
    Sirččám - Inledande dokumentation inom övervakningsprogram för Sveriges palsmyrar2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas den inledande dokumentationen av Sirččám, ett palsmyrområde vid Kaitumälven i norra Lappland som föreslagits att ingå i ett övervakningsprogram för svenska palsmyrar. Bakgrunden till detta program är palsmyrarnas stora värde från naturvårdssynpunkt och det hot mot palsarnas existens – genom att deras kärna av permafrost riskerar att tina upp – som pågående klimatförändringar innebär.

    En inledande dokumentation av här presenterat slag är det första steget i övervakningen av de områden som avses ingå i programmet. Sirččám är ett större våtmarkskomplex som är utsträckt på båda sidor av Kaitumälven. Dokumentationen omfattar en beskrivning av palsmyrarnas natur (morfologi, hydrologi, vegetation m.m.) och bygger på litteratur, flygbilder, en laserbaserad höjdmodell och fältstudier. Fokus ligger på faktorer som har påverkat palsarnas status fram till dagens situation och kan påverka deras bevarande framöver.

    En mer ingående dokumentation har skett i två områden i Sirččám. Den redovisas i bild (kartor, foton, transekter med morfologi, vegetation, djup till tjälytan m.m.) och text. Palsarna är över lag låga och flacka vilket torde hänga samman med grovkorniga mineraljordar och tunt torvtäcke. Det senare är särskilt uttalat i det södra området. Även rena lithalsar (palsartade bildningar utan torv i ytan) förekommer i dess nordligaste del. Här är morfologin tydligt präglad av såväl pågående som tidigare nedbrytning av palsar/lithalsar. Även palsarna i den södra delen liksom i hela det norra området är tydligt påverkade av tidigare nedbrytning men i allmänhet endast i ringa mån av pågående sådan, med ett undantag. Det gäller de embryonala palsar som förekommer i det norra området och i flera fall försvunnit helt mellan 2010 och 2016.

    Palsarna/lithalsarna i det södra området hade kring 2010 en total areal av 16,1 ha och en volym av 89 200 m³. Medelhöjden var 0,55 m och den maximala höjden 2,19 m. I det norra området var motsvarande siffror 3,49 ha, 10 970 m³, 0,31 m och 0,85 m.

    Både det södra området (utom längst i norr) och i än högre grad det norra (utom vad gäller de embryonala palsarna) bedöms vara mindre känsliga för pågående klimatförändringar än flertalet andra palsmyrar i övervakningsprogrammet. Tillgängliga klimatuppgifter tyder dock på att det redan är tveksamt om dagens temperaturförhållanden i Sirččám är sådana att förutsättningar för palsförekomst kommer att finnas kvar på sikt. Pågående klimatförändringar riskerar att ytterligare försämra dessa förutsättningar. Prognosen på sikt för bevarandet av palsarna – och lithalsarna – i Sirččám är således inte gynnsam.

1 - 27 of 27
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf