Publications
Change search
Refine search result
1 - 23 of 23
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Andreasson, Ida
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Regionala miljömål i Kronobergs län 2013-2020: beslutade 2013-01-08 uppdaterade med etappmål som fastställdes 2014-02-272013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förord - Regionala miljömål i Kronobergs län Varför behövs regionala mål? Konkreta och uppföljningsbara mål för länet är redskap som pekar ut riktningen för länets miljöarbete. Regionala mål behövs för att styra det regionala och lokala miljöarbetet mot miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Miljömålen är alltså hela länets angelägenhet, inte enbart Länsstyrelsens. Miljökvalitetsmålen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö-, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Målen ska nås inom en generation, det vill säga till 2020 (Begränsad klimatpåverkan till 2050). Miljökvalitetsmålen syftar till att: •   främja människors hälsa •   värna den biologiska mångfalden och naturmiljön •   ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena •   bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga •   trygga en god hushållning med naturresurserna Det har gått 12 års sedan miljömålssystemet infördes och det återstår åtta år innan miljökvalitetsmålen ska vara uppnådda. Nationellt beslutade preciseringar gäller fullt ut i länet. De regionala miljömålen ska ses som ett komplement till Svenska miljömål, preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål som fastställdes våren 2012 av regeringen, samt till generationsmålet som fastställdes våren 2010. Länsstyrelsen har fastställt Regionala miljömål för perioden 2013-2020. Samtidigt upphävdes tidigare regionala mål. För Kronobergs län finns därmed 45 regionala mål som har beslutats för att komplettera de nationella besluten. Sammantaget visar de bedömningar som görs varje år att även om arbetet går framåt krävs det kraftfulla insatser om vi ska kunna nå miljökvalitetsmålen till år 2020. Den senaste bedömningarna finns att ta del av på Miljömålsportalen. Slutligen: Ska vi lyckas måste alla göra sitt för att nå målen, och allas insatser är  viktiga. Det är vår gemensamma miljö vi talar om. Vad kan egentligen vara viktigare? Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län (2013)

  • 2.
    Andreasson, Ida
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Persson, Per-Anders
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län 2014-2020: Hälsa i miljöarbetet, det hållbara landskapet,klimat och energi2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    FÖRORDÅtgärder för ett grönare KronobergGrunden för ett effektivt miljöarbete är de miljömål som vi gemensamt tagit fram. De visar den kvalitet vår miljö behöver, för att säkerställa att kommande generationer har lika goda eller bättre förutsättningar att fylla sina behov som vi som lever nu. Något som är lika viktigt är att vidta åtgärder för att nå upp till de miljömål vi gemensamt tagit fram. Mycket bra miljöarbete pågår i länet, vilket också har gett effekter på flera håll. Sammantaget visar dock de bedömningar som görs varje år, att även om arbetet går framåt, kommer det att krävas stora insatser för att nå våra miljömål till 2020. Det är av denna anledning som Länsstyrelsen har tagit fram detta åtgärdsprogram. I detta dokument lyfts ett urval av åtgärder som tillsammans bidrar till ett grönare Kronoberg. Det är både stora och små åtgärder, men vi är många som delar ansvaret för att genomföra dem. Vi bidrar alla på olika sätt till negativ miljöpåverkan och har därför ett ansvar för att vidta åtgärder. Om vi ska nå miljömålen krävs engagemang på alla nivåer. Flera av er har visat stort engagemang under arbetets gång och bidragit till de åtgärder som föreslås i detta program. Vår förhoppning är att Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län ska stödja och stimulera näringsliv, kommuner, myndigheter, organisationer och föreningar att utveckla arbetet för en bättre miljö i länet. Stort tack till alla som redan deltar, och vill fortsätta resan mot ett grönare Kronoberg!Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län (2014)

  • 3.
    Bignert, Anders
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Statistisk utvärdering av miljöövervakningsmetoder för kryptogamer i bokskog2011Report (Other academic)
  • 4.
    Bisther, Mia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Brandt & Gröndahl AB.
    Barmarksinventering av utter i Kronobergs län: 2013-20142017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inledning

    Uttern var tidigare ett vanligt inslag i den svenska faunan. Jaktstatistik från slutet av 1940-talet visar att det sköts ungefär 1500 uttrar per år, i Sverige men populationen började minska drastiskt under 1950-70-talen och jakten upphörde. Den huvudsakliga anledningen till minskningen har ansetts vara miljögifter, främst PCB, men även andra faktorer som t.ex. biotopförstöring och jakt bidrog till utterns tillbakagång. Till följd av minskning startades Projekt Utter 1975 vars syfte var att undersöka anledningen till artens minskning, inventera förekomst och starta en avelsstation för eventuell utsättning av utter.

    På grund av artens snabba tillbakagång inventerades stora delar av landet under perioden 1983-1992 för att undersöka omfattningen av denna minskning. Utifrån dessa resultat skattades den svenska utterpopulationen till mellan 500 och 1 000 djur, varav endast ett 50-tal uttrar antogs finnas i södra Sverige, till exempel på småländska höglandet. Att uttern är Smålands landskapsdjur är därför inte särskilt förvånande. Kring mitten av 1990-talet verkade det som om den negativa trenden var bruten och att förekomsten av utter började sakta öka igen. I dagsläget skattas den svenska utterpopulationen till mellan 2 000 och 3 000 djur och majoriteten av populationen återfinns i landets norra och sydöstra regioner.

    Uttrar tillhör statens vilt enligt § 25 jaktlagen, (1987:259) och § 33 jaktförordningen (1987:905). Det innebär att alla döda uttrar som påträffas tillfaller staten och därför ska lämnas in till polismyndigheten som vidarebefordrar kroppen till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och sedan vidare till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm (NRM).

    Författare till denna rapport är Mia Bisther Brandt & Gröndahl AB 2016, e-post: mia.bisther@bog.se.

  • 5.
    Bjärnborg, Bruno
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Hallgren Larsson, Eva
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Luftkvalitet i Kronobergs län – Tätortsluft: Resultat till och med december 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga

    kommuner deltar och Kronobergs luftvårdsförbund samordnar ett uppföljningsprogram. Programmet

    är en kombination av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en

    samlad bedömning för länet. Sedan mars 2012 har programmet reviderats. Det nya programmet

    innebär bland annat minst två års mätningar i varje kommun under en femårsperiod.

    Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Inga överskridanden

    av miljökvalitetsnormerna befaras vare sig där mätningar har utförts eller i övriga

    tätorter. Undantaget är marknära ozon på landsbygden.

    Halterna av partiklar (PM

    10) har i genomsnitt varit 13-18 μg/m3 (mikrogram per kubikmeter).

    Halter på landsbygd i området, cirka 10 μg/m

    3, indikerar att en betydande andel av tätorternas

    halter beror på långväga intransport av föroreningar. Uppmätta värden är något under gränsen

    för beslutat miljömål, 20 μg/m

    3, men över gränsen för föreslaget miljömål år 2020, 15 μg/m3.

    De generellt högsta halterna noteras under mars och april. Det förklaras av att mycket sand

    och salt, som finns kvar efter vinterns halkbekämpning, virvlar upp i takt med att vägarna

    torkar upp. Samtidigt kör många fortfarande med dubbdäck. Dubbdäck river upp mycket mer

    partiklar från vägbanan än vad sommardäck gör. Värt att notera är att halterna av partiklar,

    PM

    10, var förhållandevis höga under 2011. Högre än medelvärdet sedan mätstart 2007 och

    markant högre än närmast föregående år.

    När det gäller kvävedioxid har halterna i Ljungby, Växjö och Älmhult varit 9-13 μg/m

    3, vilket

    innebär att de med god marginal klarar gällande miljömål på 20 μg/m

    3 som årsmedelvärde. På

    landsbygd i Kronobergs län är halterna av kvävedioxid 2-3 μg/m

    3, vilket dock innebär att

    kvävedioxid till stor det är egenproducerat i respektive tätort. Mätningarna i Växjö visar en

    tydlig koppling till trafikmängd. Halterna har varit tydligt högre måndag till fredag, då fler

    fordon passerar, än lördag till söndag.

    Uppmätta halter av bensen har varit under gällande miljömål både i Ljungby, Växjö och

    Älmhult, vilket är bra. Mätningar från början av 1990-talet i Älmhult visar en kraftig minskning

    av bensenhalter i luft. Detsamma gäller många andra svenska tätorter och förklaras till

    största delen av sänkt bensenhalt i bensin. Sedan mätningarna startade har antalet veckor med

    förhöjda halter av ett annat flyktigt organiskt ämne, butylacetat, i Älmhult minskat. De är

    dock fortfarande högre än i Ljungby och Växjö.

  • 6.
    Ellman Kareld, Louise
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Når vi miljömålen?: Uppföljning av miljömål i Kronobergs län 20112011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förord - I halvtid

    Når vi miljömålen i Kronobergs län?

    Miljökvalitetsmålen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Målen ska nås inom en generation, det vill säga till 2020 (Begränsad klimatpåverkan till 2050).

    Miljökvalitetsmålen syftar till att:

    •   främja människors hälsa

    •   värna den biologiska mångfalden och naturmiljön

    •   ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena

    •   bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga

    •   trygga en god hushållning med naturresurserna

    Vi har nu kommit halvvägs till det år, när de flesta nationella mål ska vara uppnådda.

    Nio av sexton mål nås inte

    Endast miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt bedöms kunna nås. Begränsad klimatpåverkan, Grundvatten av god kvalitet, Levande skogar och God bebyggd miljö är möjliga att nå, om fler åtgärder sätts in eller genomförs. Frisk luft, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Säker strålmiljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv är alla mycket svåra att nå, även om ytterligare åtgärder görs. Sammantaget visar bedömningen att även om arbetet går framåt krävs det kraftfulla insatser av oss alla inom flera områden, om vi ska kunna nå miljökvalitetsmålen för länet till år 2020.

    Det är hög tid att kavla upp ärmarna

    Ska vi lyckas, måste alla göra sitt för att nå målen, och allas insatser är viktiga. Det är vår gemensamma miljö vi talar om. Vad kan egentligen vara viktigare?

    Kristina Alsér, landshövding

  • 7.
    Ellman Kareld, Louise
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Andreasson, Ida
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Nawrocka, Dagmara
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Uppföljning 2016 av åtgärder i Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län 2014-20202017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING Åtgärdsprogrammet för miljömål innehåller 139 åtgärder. 45 följdes upp under sommaren 2016. Fem konstaterades vara genomförda. Även om ingen av åtgärderna i temat Hållbar konsumtion är genomförd så pågår det gott arbete i länet. UPPFÖLJNING AV ÅTGÄRDER 2016 Länsstyrelsen uppmanade i juni 2016 länets kommuner, Region Kronoberg, länets energibolag (fyra stycken), Kronobergs Luftvårdsförbund, Linnéuniversitetet, Energikontor Sydost samt Miljö Linné (tidigare Miljöresurs Linné), att redovisa hur arbetet går med att genomföra åtgärderna i Åtgärdsprogrammen för miljömålen i Kronobergs län 2014-2020.  Enkäten täcker inte hela åtgärdsprogrammet utan ett urval gjordes av de åtgärder som bedömdes ha störst inverkan på uppfyllandet av miljömålen och som kommunerna och några aktörer till har rådighet över. Sammanlagt frågades om 45 åtgärder av totalt 139 stycken i åtgärdsprogrammen (fullständig lista i bilaga 2).

  • 8.
    Fritz, Örjan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Miljöövervakning av epifytiska lavar och mossor i bokskog - förslag till nytt delprogram2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I maj 2009 fick Naturcentrum uppdrag från Länsstyrelsen i Kronobergs län att ta fram förslag på nytt delprogram för övervakning av naturvårdsintressanta epifytiska lavar och mossor i bokskog. Efter initiala studier av litteratur, internet och kontakter med liknande övervakningsprojekt knöts kontakter via Länsstyrelsen i Kronobergs län med Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseet, expert på design av miljöövervakningsmetoder. Samarbetet innefattade fältstudier (Naturcentrum) och datasimuleringar (Anders Bignert) för att svara på tre viktiga frågor: 1) Hur stor är effektiviteten i artfångst för olika s.k. förenklade metoder jämfört med helyteinventeringar? 2) Fångar någon av metoderna upp förändringar bättre än någon annan? 3) Hur stort stickprov behövs per län för att med viss sannolikhet notera dessa förändringar?

    Under hösten har därför Naturcentrum inventerat fyra olika stora (1-4 ha) gamla bokskogar i Hallands län på naturvårdsintressanta arter. Dessa arter har i bestånden eftersökts på samtliga bokar med en större brösthöjdsdiameter än 20 cm.

    Dessutom har strukturdata som trädomkrets och trädtyp angetts för varje studerad bok. Samtliga träd, med och utan förekomst av arter, koordinatsattes för att möjliggöra simuleringar i dator. Anders Bignert har därefter testat effektiviteten i artfångst för tre olika s.k. förenklade metoder jämfört med de utförda helyteinventeringarna:

    A) Transekter B) Cirkelprovytor och C) Slumpade träd. Resultaten av hittills utförda simuleringar (fråga 1 ovan) visade att många träd behövde inventeras i bestånden för att hitta minst 80% av arterna i minst 80% av fallen. Orsaken till det beror på bl.a. få fynddata och aggregerade artförekomster i bestånden. Ingen metod var effektivare än den andra, utan i stort sett jämförbara. Tidsmätningar av metoderna i fält har dock inte utförts.

    Mot bakgrund av testerna och tidigare erfarenheter föreslår Naturcentrum preliminärt att delprogrammets metodval blir helytesinventering. Därigenom blir det möjligt att utvärdera artförekomster inte bara på större geografisk nivå utan även objektsvis, vilket skapar mervärden för t.ex. naturvården (ÅGP, Natura 2000, Vård- och Förvaltning i reservat ). Viss samordning kan göras med Skogsstyrelsen.

    Viktigaste förändring jämfört med tidigare använd metod (”Hallands-metoden) är urvalet av objekt. Dessa objekt avses att slumpas fram från gemensam databas av nyckelbiotoper i skogsmark och värdekärnor inom skyddade områden. Beräkningar behöver göras hur många sådana objekt som behöver göras, men antalet kommer sannolikt hamna mellan 20 och 40 per län. Ett rullande omdrev av objekt kan göras vart femte eller vart tionde år beroende på ambitionsnivå.

    Därutöver föreslås en rad förenklingar och effektiviseringar av metoden relativt ”Hallands-metoden”. På metodens basnivå inriktas datafångsten för arter enbart till förekomst/icke förekomst per träd (central målvariabel), inventerat trädurval begränsas till bokar ≥20 cm i brösthöjdsdiameter, enbart stående träd inventeras och en begränsad uppsättning naturvårdsintressanta arter (20 lavar, 6 mossor) används. Detta kan möjliggöra jämförelser mellan länen. Användare som har högre ambitionsnivå kan bortse från hela eller delar av restriktionerna. Metoden möjliggör också inventering av andra skogstyper än bokskog, men andra artlistor måste då tas fram för dessa och urvalet av objekt blir annorlunda.

  • 9.
    Hagström, Mikael
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Epifyter i bokskog-en inventeringsrapport från miljöövervakning 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    -

  • 10.
    Lessmark, Olof
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Malprovfiske i Möckeln 20112011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Övervakning av mal i Möckelnområdet har skett på åtta lokaler under

    augusti-september med ryssjor. Övervakning har skett på samma sätt

    varje år sedan 2005. Årets resultat tyder på att reproduktionen är god

    och att det finns gott om mal inom området. En analys av storleksfördelning

    av fångade malar under hela perioden 2005-2011 tyder på att

    reproduktionen var svag 2007 och 2008. Detta kan möjligen förklaras

    med att vattentemperaturen dessa år var lägre än övriga år. Sett över

    längre period måste reproduktionen betraktas som god med rekrytering

    till beståndet nästan alla år. Beståndet kan betraktas som tryggat

    och inte akut hotat inom Möckelnområdet.

  • 11.
    Lessmark, Olof
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Malövervakning i Möckelnområdet 2015 och strömhastighetens betydelse för beståndstäthet och storlek på mal2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Övervakning av mal i Möckelnområdet har skett på sju lokaler 24 augusti – 4 september med ryssjor. Övervakning har skett på samma sätt varje år sedan 2005. Årets resultat tyder på att reproduktionen varit god 2013 och 2014 och att det finns gott om mal inom området. Inget kan sägas om reproduktionen 2015, eftersom fiskar från detta år ännu var för små för att fångas i de ryssjor som användes.

    För första gången kunde konstateras att mal återetablerats i Lilla Helgeå ovanför Diö. Två tvåsomriga malar fångades, vilket visar att malen reproducerar sig. Detta är ett resultat av den återintroduktion av mal som gjordes 2008 då 53 stycken 20- 50 cm långa malar sattes ut. Dessa har nu vuxit och blivit så stora att de är könsmogna och reproducerat sig.

    Beståndstätheten av små, ett- och tvååriga malar, var störst på de mest strömmande områdena. På de mer lugnflytande områdena var malarna större än i de mer strömmande områdena.

    Rapporten innehåller även resonemang om strömhastighetens betydelse för beståndets täthet och malens storlek samt rensningens konsekvenser för malbeståndet samt konsekvenser av skyddsåtgärder.

    INLEDNING

    Malen (Silurus glanis Linné) är en av de hotade arter som ingår i Länsstyrelsens miljöövervakningsprogram. Målsättningen är att följa hur beståndet förändras på lång sikt men även att följa variationer mellan olika år. Resultaten är viktiga för bevarande och skydd av malen och för att följa malens utveckling i Möckelnområdet.

    Malen är beroende av varma somrar för att reproduktionen ska lyckas och den står i direkt relation till julitemperaturen. Det är den faktor som mest kan förklara årsvariationer i beståndets storlek (Lessmark 2014).

    Under åren 2001-2014 har Länsstyrelsen i Kronobergs län gjort inventeringar av miljöer lämpliga för mal i Möckelnområdet och genomfört provfisken (Samuelsson 2001 och 2003, Lessmark 2003, 2005, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, Denward 2007). I dessa rapporter har redovisats hot mot malen, miljökrav, utbredning och förekomst i landet samt mycket annat. Detta upprepas inte här och årets rapport har gjorts mycket kortfattad med huvudsakligen fakta från årets undersökning utan djupare analys och jämförelse med andra års resultat. En sådan analys har gjorts för övervakningen fram till och med år 2013 (Lessmark 2014).

  • 12.
    Martinsson, Johan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Kvicksilver i fisk: Kronobergs län2012Report (Other academic)
  • 13.
    Nawrocka, Dagmara
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län 2014-2020 Komplettering: Hållbar konsumtion, beslutad av Länsstyrelsen 2015-11-172015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    BAKGRUND

    Målsättningen för Sveriges miljöpolitik är att vi ska kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Detta övergripande mål är det så kallade generationsmålet. Grunden för miljöarbetet är våra miljökvalitetsmål som beslutades av riksdagen år 1999.

    MILJÖMÅLSTRUKTUREN

    Riksdagen har antagit 16 miljökvalitetsmål och ett övergripande generationsmål. Miljökvalitetsmålen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö-, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Målen ska nås inom en generation, det vill säga till 2020 (Begränsad klimatpåverkan till 2050). Miljökvalitetsmålen syftar till att: • främja människors hälsa • värna den biologiska mångfalden och naturmiljön • ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena • bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga • trygga en god hushållning med naturresursernaLänsstyrelsen har fastställt Regionala miljömål för perioden  2013-2020. För Kronobergs län finns där med 45 regionala mål som har beslutats för att komplettera Generationsmålet, Miljökvalitets- målen och Etappmålen. Samtliga aktuella mål finns samlade i dokumentet Regionala mål i Kronobergs län 2013-2020. Dokumentet finns på Länsstyrelsens hemsida, www.lansstyrelsen.se/kronoberg.

  • 14.
    O Widgren, Ulrika
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Epifyter i bokskog: en inventeringsrapport från miljöövervakning 2012-20132013Report (Other academic)
  • 15.
    Persson, Kill
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Hallands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län. MiNa natur AB.
    Wirdheim, Anders
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Hallands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Karlsson, HG
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Hallands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Hur går det för fåglarna?: Trender för arter och miljöindikatorer baserade på standardrutter 2002-2014 i Hallands, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Resultat från standardrutter 2002-2014 har analyserats och populationstrender beräknats för såväl enskilda arter (118) som grupper av fåglar och för miljömålsindikatorer. Trender presenteras gemensamt för Jönköpings (F), Kronobergs (G), Kalmar (H) och Hallands län (N) för att resultatet ska bli stabilt.

    Resultatet för vårt område är något bättre för miljömålsindikatorn Levande skogar-gammal skog och den europeiska indikatorn vanliga skogsfåglar jämfört med landet i övrigt. För två av indikatorerna, Levande sjöar och vattendrag och Begränsad klimatpåverkan, är resultatet sämre än i övriga Sverige. I övrigt är resultaten samstämmiga med övriga delar av landet och innebär att ingen tydlig förändring ses i trenderna.

    Hälften av fågelarterna har en tydlig positiv eller negativ trend. För de andra 59 arterna finns ingen statistiskt säker förändring. 38 arter ökar, till exempel trana, ladusvala och gransångare. Bland de 21 arter som minskar finns storspov, tornseglare och kungsfågel.

    Det finns skillnader mellan de västra och de östra delarna: Till exempel går det bra i väster för arter som vigg, silltrut och i viss mån tornseglare, som går tillbaka i öster. Å andra sidan går det bättre för gravand, svartvit flugsnappare och sånglärka i öster än i väster. Effekter av klimatets förändring missgynnar vissa nordliga arter, medan några sydliga arter expanderar. Exempel på arter som missgynnas av klimatförändringen är björktrast och rödvingetrast, medan gransångare och gärdsmyg gynnas.

  • 16.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Krondroppsnätet 1985-2015: Tre decennier med övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmark2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Hur allt började...

    De första mätningarna av krondropp, det vill säga nederbörd som har passerat genom trädkronorna till marken, skedde för mer än hundra år sedan. Redan 1896 publicerade Eduard Hoppe i Wien en artikel om krondroppsmätningar. Men det skulle dröja ytterligare cirka 80 år innan krondroppsmätningar startades med syfte att övervaka försurningsproblemet i de svenska skogarna.

    Försurningsproblemet upptäcks

    1967 publicerade Svante Odén vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) den banbrytande artikeln Nederbördens försurning på Dagens Nyheters kultursida. Odén började intressera sig för ämnet efter att han kontaktats av Ulf Lundin, fiskerikonsulent i Uddevalla, som uppmärksammat sambandet mellan fiskdöd och lågt pH i sjöar. I artikeln visade Odén att nederbörden i Europa under de senaste 20 åren kraftigt försurats och att pH-värdet i nederbörden, särskilt i sydvästra Sverige, var mycket lägre än tidigare. Detta kopplade han ihop med långdistanstransport av svavel från Storbritannien och Centraleuropa. Odéns försurningshypotes grundades bland annat på Erik Erikssons och Carl-Gusaf Rossbys studier vid Stockholms universitet samt Hans Egnérs studier vid dåvarande Lantbrukshögskolan i Uppsala. Odéns artikel kom att påverka forskningsinriktningen vid många lärosäten i Sverige.

    Inspirerad av artikeln började Bengt Nihlgård vid Lunds universitet (LU) att koppla nederbördsstudier i skog till svavelnedfallet. Tillsammans startade Folke Anderson, LU/SLU, och Bengt Nihlgård "Barrskogsprojektet". Begränsningar i projektet gjorde dock att det endast lokaliserades till södra Norrland. Studierna av sur nederbörd och långdistanstransporterade partiklar i södra Norrland gav dock inte samma utslag som tidigare studier gjort i Skåne, då försurningsproblemet var relativt litet i södra Norrland.

    början av 1970-talet visade Göte Bertilsson, vid dåvarande Supra i Landskrona, genom lysimeterförsök i jordbruksgrödor att atmosfäriskt nedfall av svavel i form av gaser och partiklar, så kallad torrdeposition, påverkade försurningsgraden minst lika mycket som svavlet i nederbörden.

    Under 1970-talet handlade försurningsforskningen till stor del om tillståndet i sjöar och vattendrag. Detta berodde på att försurningen hade satt sina tydligaste spår i strömmande vatten och sjöar. Att den omgivande marken med buffringsförmåga och vegetation hade en avgörande inverkan för det avrinnande vattnet förbisågs ofta.

    Den första internationella försurningskonferensen arrangerades i USA 1975. Då presenterades resultat som visade att krondroppsmätningar gav goda kvantitativa uppskattningar av det totala nedfallet av olika ämnen till skog. Amerikansk forskning visade även på kvantitativa samband mellan nedfall och uttransport av svavel från ett avrinningsområde i New York State. Dessa resultat ledde till att mätningar av nedfall på öppet fält och som krondropp i skog började användas inom IVL Svenska Miljöinstitutets (IVL) omfattande studier i Gårdsjön, på västkusten, som startade 1979. Genom dessa mätningar kunde bidragen från både torr- och våtdeposition uppskattas. Forskningen i Gårdsjön, med insatser från bland annat Hans Hultberg, IVL, visade att det i de starkt försurade områdena fanns en god överensstämmelse mellan den totala depositionen uppmätt i krondroppet och den samlade avrinningen av svavel från små väldefinierade avrinningsområden.

    I början av 1980-talet startade IVL ytterligare mätningar av nedfall via nederbörd och krondropp samt bäckvattenkemi i fyra småländska avrinningsområden. Baserat på dessa mätningar, samt tidigare erfarenheter från mätningar vid Gårdsjön, konstaterades att det fanns ett behov av

    landsomfattande mätningar av totaldepositionen, då skillnaderna i torrdeposition mellan västkusten och Götalands centrala delar var mycket stora. Den nationella miljöövervakningen omfattade vid denna tidpunkt endast våtdeposition. Det krävdes dock larm om skogsdöd från Centraleuropa för att Krondroppsnätet skulle bli verklighet.

    I skuggan av skogsdöden – starten för skogliga observationsytor och Krondroppsnätet

    I början av 1980-talet fick försurningsproblematiken ett tydligt fokus mot skogsmark då man befarade att den skogsdöd som noterades i Centraleuropa även skulle drabba Sverige. Med skogen som en viktig hörnsten i den svenska ekonomin befarades en liknande utveckling i Sverige få förödande konsekvenser. Professor Bernhard Ulrich i Västtyskland varnade för att den pågående försurningen riskerade att leda till omfattande skador på skogen.

    I Sverige fick Skogsstyrelsen i uppdrag att följa skadeutvecklingen i skogen genom observationsytor. Samtidigt konstaterade flera länsstyrelser att denna övervakning var otillräcklig då den inte omfattade faktorer som kunde förklara försurningen. 1985 bildades Blekinge Luftvårdsförbund, med Camilla Odhnoff och Ulf Lettevall som starkt pådrivande för tillkomsten av förbundet. På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund startade IVLs kontor i Aneboda i oktober samma år mätningar av nedfall och

    markvattenkemi vid 10 utvalda skogliga observationsytor i Blekinge. Syftet var att se om observerade skogsskador kunde förklaras av försurande nedfall och markvattnets sammansättning. 1986 startade Kronobergs län ett luftvårdsförbund, och Krondroppsnätets verksamhet växte undan för undan då allt fler län anslöt sig för att slutligen inkludera hela Sverige. Inom Krondroppsnätet byggdes databaser, rutiner för validering, utvärdering och utveckling, samtidigt som metodik och utrustning testades och utvecklades.

    Olle Westling, IVL, kom att få en avgörande betydelse för tillkomsten av skogsövervakningen i Blekinge och Kronobergs län, liksom för den vidare utvecklingen av Krondroppsnätet. Genom hans entusiasm och målmedvetenhet blev Krondroppsnätet basen för regional miljöövervakning med inriktning på luftföroreningarnas hot mot skogen och för luftvårdsarbetet i allmänhet.

    Genom åren har arbetet inom Krondroppsnätet både utvecklats och förändrats. Idag, 30 år efter starten, är det fortfarande ett väl fungerande, landsomfattande stationsnät som har sin bas i regional och nationell miljöövervakning och miljömålsuppföljning. Många frågor har besvarats, medan andra kvarstår. Klimatförändringar liksom ett förändrat skogsbruk innebär dessutom att nya frågor tillkommit.

  • 17.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Krondroppsnätet i södra Sverige: Övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön. Resultat till och med september 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I denna andra omgång av årsrapporter inom Krondroppsnätets Program 2015-2020 fokuserar vi på en analys av hur atmosfäriskt nedfall, och effekterna på markvattenkemi, av försurande och övergödande ämnen har förändrats under de senaste 19 åren. Vi redovisar denna analys såväl nationellt som för södra Sverige separat. Vi visar även resultaten för samtliga mätstationer i södra Sverige var för sig i Bilaga 1.

    De europeiska utsläppen till luft av svavel har minskat med nästan 90 % mellan 1990 och 2014. Motsvarande minskning för kväveoxider är drygt 50 %. Sverige har minskat sina utsläpp i ungefär samma omfattning. Mer problematiskt är det med ammoniak, där Europas utsläpp endast minskat 24 % och Sveriges utsläpp knappt förändrats alls. Lufthalterna av svavel- och kväveoxider på olika platser i Sverige har generellt minskat i samma utsträckning som rapporterade utsläppsminskningar, vilket utgör en värdefull bekräftelse av metodiken för svensk och europeisk utsläppsrapportering.

    De minskade svavelutsläppen i Europa har kraftigt reducerat svavelnedfallet i Sverige sedan slutet av 1980-talet. I de högst belastade sydvästra delarna av södra Sverige har nedfallet minskat från omkring 20 till under 4 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2015/16 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på flertalet mätplatser i Sverige. En bidragande orsak till den låga nivån på nedfallet 2015/16 var de låga nederbördsmängderna i stora delar av landet.

    Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns även tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på 50 cm markdjup vid flertalet platser i Sverige, även om svavelprocesser i marken gör att minskningen ofta inte är lika kraftig som nedfallsminskningen.

    Markvattnet är dock fortfarande försurat på många platser, framför allt i stora delar av södra Sverige. Den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit negativ på flertalet platser under den senaste treårsperioden, och pH har varierat från mycket surt, mindre än 4.4, på flera av platserna i söder, till över 5.2 på några platser i de mellersta/norra delarna av södra Sverige. Ungefär hälften av mätplatserna i södra Sverige visar på en signifikant, men långsam, återhämtning från försurning. Den långsamma återhämtningen beror dels på frigörelse av tidigare i marken adsorberat svavel (svaveldesorption), dels på att vittringen, som är den process som motverkar försurningen, generellt är långsam i de relativt näringsfattiga moränmarker som finns i södra Sverige.

    Det samlade nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat + ammonium), uppmätt som våtdeposition på öppet fält, har under perioden mellan 1996/97 och 2015/16 minskat statistiskt säkerställt vid 7 av 24 platser i Sverige. Av de 10 platserna i södra Sverige minskade våtdepositionen av kväve vid två av dessa. Beräknat totalt nedfall av oorganiskt kväve, som summan av torr- och våtdeposition till skogsmark, har för de tre senaste hydrologiska åren överskridit den kritiska belastningen för barrskog, 5 kg N/ha/år, i hela södra och drygt hälften av mellersta Sverige. Även den kritiska belastningen för lövskog, 10 kg N/ha/år, överskrids i stora delar av sydvästra Sverige, där lövskogsandelen är hög. Överskridanden kan leda till påverkan på markvegetationen i skogsekosystemen, samt risk för läckage av nitrat till yt- och grundvatten.

    Nitrat förekommer dock hittills sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem, förutom i de sydvästligaste delarna av Sverige. Som våra mätningar i södra Sverige inom Krondroppsnätet visat kan dock halterna av nitrat öka till ganska höga nivåer i markvattnet efter relativt begränsade stormskador.

  • 18.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Kronnäs, Veronika
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Målet med nuvarande Program 2011 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade regionala modellberäkningar som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition och antropogent försurade sjöar.

    Emissionerna av svavel i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i halter av svaveldioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Markvattnets pH är fortfarande lågt på vissa ytor i Kronoberg, men visar svaga tecken på återhämtning. 55 % av sjöarna i Kronobergs län har bedömts som antropogent försurade. Detta är avsevärt högre än gränsen i det regionala miljömålet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats.

    Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel och för kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. För kvävenedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i Kronobergs län och nedfallet överskrider den lägre gränsen, och vissa år även den högre gränsen, i det kritiska belastningsintervallet 5-10 kg per hektar och år. Kvävenedfallet kan på sikt leda till en upplagring av kväve i skogsmarken, vilket kan medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Kronobergs län.

    I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Kronobergs län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (grot) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning.

    Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att kunna avsevärt minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl nationellt som internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av grot kan motverkas genom näringskompensation.

    Nyckelord:

    Deposition, svavel, kväve, skogsytor, försurning, övergödning, krondropp, markvatten, lufthalter, Kronobergs län

    Bibliografiska uppgifter

    IVL Rapport B 2040

    Rapporten beställs via:

    Webbplats: www.ivl.se, e-post: publikationservice@ivl.se, fax 08-598 563 90,

  • 19.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I Kronobergs län görs mätningar i krondropp och markvatten på två granytor (Angelstad

    och Tagel) samt en tallyta (Attsjö). Alla mätningar startade 1996, men mätningarna vid

    två av ytorna har flyttats en kort sträcka sedan dess på grund av stormskador, Tagel

    (2007) och Angelstad (2013). För nedfall antas data före och efter flytt vara jämförbara

    Detta gäller dock inte för markvattenkemi, vilket innebär att inga trendanalyser för

    markvattenkemi har gjorts för Tagel. Nedfall på öppet fält mäts inom länet endast i

    Tagel.

    Svavelnedfallet (exklusive havssalt) på provytorna i länet har minskat från mellan 5 och 7

    kg per hektar och år 1996/97 till under 2 kg per hektar och år 2013/14. Kvävenedfallet,

    som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogsytorna, har

    varierat mellan 6 och 14 kg per hektar och år på länets enda yta på öppet fält, Tagel.

    Ingen tidstrend kan påvisas. Det totala nedfallet till skog kan antas vara något högre på

    grund av torrdepositionen till skogen. Den kritiska belastningen för kväve med avseende

    på övergödning till skog har satts till 5 kg per hektar och år och överskrids därmed.

    Det minskade svavelnedfallet återspeglas i minskande halter av svavel i markvattnet.

    Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit mycket låga. Undantaget är i Angelstad

    där nitrathalterna, efter stormarna Gudrun 2005 och Per 2007, varit förhöjda. Angelstad

    är den enda yta i länet som visar på minskad försurning, med ökande pH och

    syraneutraliserande förmåga (ANC) och minskande halter oorganiskt aluminium.

    Förändringarna innan 2005 kan tillskrivas återhämtningen, medan förändringarna efter

    2005 är mer komplicerade att tolka, då stormeffekterna påverkat markvattenkemin i stor

    utsträckning. Surhetsgraden på ytorna har varierat mycket, med lägst pH i Angelstad,

    där pH efter flytten 2013 uppmätts till 4,4 - 4,5, och högst i Tagel, där pH oftast varit

    över 5.

    Nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet har använts till

    de fördjupade utvärderingarna av Bara naturlig försurning och Ingen övergödning som

    slutförs under 2015.

    Under 2014 utvärderades av Skogsstyrelsens obsyte-program, då programmet avslutades

    under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, har mätningar i träd och

    mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten av Krondroppsnätets ytor utgör en

    delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen var att obsyte-programmets

    mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de två mätprogrammen ger unika

    möjligheter till studier av orsakssamband för hela kedjan från atmosfäriskt nedfall till

    tillstånd i träd och mark.

    31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige.

    Röken spreds över ett stort område, och vissa indikationer tyder på att NO2-halten i

    närområdet skulle kunna påverkats av branden.

    Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på

    Island sedan 1783, vilket påverkat luftföroreningssituationen i Sverige. Vulkanutbrottet

    producerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade svavelutsläpp.

    Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att SO2-halterna, framförallt i norra Sverige,

    var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare utredning om påverkan från

    vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer under 2015.

  • 20.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I Kronobergs län görs mätningar av krondropp och markvattenkemi på två granytor (Angelstad

    och Tagel) och en tallyta (Attsjö). I Tagel mäts även nedfall på öppet fält. Provytorna i Tagel och

    Angelstad har flyttats en kort bit under mätperioden, 2007 respektive 2013, till följd av

    stormskador efter stormarna Gudrun och Per. Trendanalyser för markvatten innefattar inte båda

    mätserierna, före och efter flytt, på dessa ytor, då markvattenkemin kan variera kraftigt på korta

    avstånd och resultaten därmed inte är direkt jämförbara.

    Svavelnedfallet har minskat signifikant på samtliga skogsytor i länet, och även på öppet fält i

    Tagel. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskade halter av svavel i

    markvattnet i Angelstad och Attsjö. I Tagel är de båda mätserierna för korta för statistisk analys,

    men det finns tydliga tendenser till minskning av halterna under den första mätperioden (1996-

    2007). Tolkningen av trenderna för de försurningsrelaterade parametrarna i Angelstad och Tagel

    försvåras av att ytorna drabbats av stormar som påverkat markvattenkemin mycket. I Angelstad

    fanns dock tydliga tecken på återhämtning, med ökat pH och ANC samt minskade halter

    oorganiskt aluminium, innan stormen Gudrun 2005. Efter flytten av ytan i Angelstad har

    markvattnet varit avsevärt surare, och ytan tillhör nu de mest försurade i landet. Markvattnet från

    ytan innehåller mycket salt, och försurningen skulle därmed kunna vara orsakad av jonbyte till

    följd av salttillförsel. Källan till saltet är dock ännu okänd. Tagel är den yta som är minst försurad,

    med pH, ANC och halter av oorganiskt aluminium som är i nivå med mer nordostliga ytor. I Tagel

    är tidsserierna för korta för att dra några slutsatser om eventuella trender. I Attsjö finns inga

    tendenser till återhämtning.

    Kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält i Tagel har varierat sedan mätstart, och det finns

    inga signifikanta trender. Under det senaste hydrologiska året har nedfallet på öppet fält varit ca 7

    kg/ha. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- och torrdeposition) för de två senaste åren har

    beräknats till mellan knappt 10 kg per hektar och år i nordost till över 15 kg i de västra delarna av

    länet. Detta innebär att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning

    till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, har överskridits. Kvävehalterna i markvattnet

    har generellt varit mycket låga, men i Angelstad ökade halten nitratkväve betydligt efter stormen

    Gudrun 2005, och var fortfarande förhöjd 2013 när mätutrustningen flyttades.

    Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminarium

    presenterades bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samt

    vilket behov det finns av miljöövervakning i skogen framöver. Dessutom presenterades

    Krondroppsnätets frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndigheters

    olika ansvarsområden (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen).

    Under firandet skedde även en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt. I samband med

    30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskaplig temarapport,

    ”Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar och dess effekter

    på skogsmark”, som kan beställas från IVL.

    Gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla skärptes den 1 januari 2015,

    från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Mätresultaten indikerar att beslutet att skärpa

    gränsvärdet för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla har gett resultat. Mätningar av

    lufthalter inom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN)1 visar att

    halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser i Östersjön som medelvärde för 2015 (jan-dec)

    var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmast föregående åren.

    Under 2015 initierades ett nytt sexårigt samarbetsprojekt som finns att läsa om på

    Krondroppsnätets webbplats: www.krondroppsnatet.ivl.se. Grundtanken är att utifrån

    depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar

    och dess effekter på växtlighet, mark och vatten.

    Konferensen Acid Rain hålls vart 5:e år och utgör ett forum för forskare och beslutsfattare att

    diskutera forskningsfrågor och policies relaterade till försurning och återhämtning. Vid

    konferensen 2015 presenterades resultat avseende återhämtning från försurning och

    kväveutlakning vid tre krondroppsytor som drabbats av klimatrelaterade händelser:

    havssaltepisoder, storm och insektsangrepp.

    Under 2015 utförde IVL tillsammans med Lunds universitet, på uppdrag av Länsstyrelsen i

    Norrbottens län, kartläggningar av kritisk belastning för aciditet och kväve för olika

    ekosystemtyper i Norrbottens län. Tre olika modeller användes: PROFILE, ForSAFE och MAGIC.

    Dessutom beräknades kritisk belastning för kväve baserat på empiriskt framtagna gränsvärden.

  • 21.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Kronnäs, Veronika
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Swedish Environmental Protection Agency.
    Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige – mätningar och modellering: Resultat t.o.m. september 20122013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Krondroppsnätets årliga rapport 2013 är en gemensam nationell rapport. Målsättningar har varit att ge en aktuell bild av situationen vad gäller försurning och övergödning i Sveriges skogsmark idag, tillsammans med en del prognoser för framtiden. Kartor visas med aktuella resultat vad gäller lufthalter, nedfall och markvattenkemi för det hydrologiska året 2011/2012 för alla ämnen som mäts inom Krondroppsnätet.

    Nedfallet till skogen i Sverige beror till stor del på långväga transporterade luftföroreningar. Utsläppen av svavel från länderna inom EU har under de senaste drygt 20 åren minskat med 80 %. Motsvarande minskning är 47 % för oxiderat kväve (NOx) och 28 % för reducerat kväve (NHy). Som ett resultat av detta har svavelnedfallet till Sveriges skogar minskat kraftigt, medan det har varit svårt att påvisa någon minskning av kvävenedfallet.

    Trots den stora minskningen av svavelnedfallet drar 19 av total 21 län slutsatsen att man inte kommer att nå det regionala miljömålet

    Bara naturlig försurning till år 2020. Dessa slutsatser baseras delvis på Krondroppsnätets länsvisa mätningar som används för att bedöma de olika preciseringarna inom miljömålet. En bidragande orsak till att de regionala målen för försurning inte uppnås är att flera andra faktorer än svavelnedfallet bidrar till försurningen av skogsmark och sjöar. Kväve bidrar till försurningen främst när kvävet börjar läcka till markvattnet under rotzonen. Skogsbrukets bidrar till försurning av skogsmarken genom trädens upptag av näringsämnen som kompenseras med att sura joner avges. Försurningen blir permanent när biomassa skördas och tas ut från skogsekosystemen.

    Mätningarna av markvattenkemin inom Krondroppsnätet visar att skogsmarken i många fall är på väg att återhämta sig från försurning, men att återhämtningen går långsamt och ibland inte alls. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering 2012 användes koncentrationen 0,4 mg oorganiskt aluminium per liter markvatten som en kritisk gräns för försurning. En analys av Krondroppsytorna visade att 68 % av ytorna överskred denna gräns i sydvästra Sverige. Motsvarande andel i mellersta/sydöstra Sverige var 28 % och i norra Sverige 10 %. Även beräkningar av kritisk belastning för försurning av sjöar visar att det finns många sjöar med överskridande i stora delar av landet, men mest i sydvästra Sverige.

    Prognoser för framtiden säger att svavelnedfallet kommer att fortsätta minska till år 2050. Samtidigt ökar uttaget av biomassa från skogen i samband med ökad skörd av grenar och toppar (GROT). Kvävenedfallet kommer att förbli på en hög nivå, vilket innebär fortsatt kväveupplagring i skogsmarken, med ökad risk för läckage av nitrat och därmed ytterligare markförsurning som följd.

    Kvävenedfallet till skogen ingår inte som en precisering till miljömålet

    Ingen övergödning. Kvävenedfallet kan ändå användas för att bedöma övergödningen av skogsmarken. Nyligen utförda beräkningar inom forskningsprogrammet SCARP visar att nedfallet av kväve i hela Götaland och i de södra delarna av Svealand överskrider den kritiska belastning som Sverige har antagit som målvärde för att skydda biodiversiteten hos markvegetationen. Kvävebalansberäkningar visar att det sker en kontinuerlig upplagring av kväve i skogsmarken, och förhöjda halter av nitratkväve i markvatten på ett antal krondroppsytor i de skogar där kväveupplagringen är som störst, i sydvästra Sverige, visar att skogens

    förmåga att ta upp kväve överskrids. Hur mycket som lagras upp beror främst på hur stort kvävenedfallet är, men också på hur mycket kväve som tas ut från skogsekosystemen i samband med avverkning.

    Krondroppsnätet strävar kontinuerligt efter att utveckla och anpassa verksamheten utifrån nya behov som uppstår. Frågan om sambanden mellan vattenkemi i markvatten och bäckvatten har blivit aktuell. Många län har en omfattande övervakning av bäckvatten. Några första analyser från mätningar i olika delar av landet tyder på att tidsutvecklingen vad gäller förändringar i mark- och bäckvattenkemi uppvisar stora likheter, i synnerhet vad gäller försurningsrelaterade parametrar.

    Skogsstyrelsen har under 2012 aviserat att man utreder om det finns skäl att revidera de allmänna råden för skogsgödsling. Krondroppsnätets mätningar bidrog redan till den förra revideringen 2007. Hur mycket man kan kvävegödsla skogen hänger i stor utsträckning samman med storleken på det atmosfäriska nedfallet av kväve. Även denna gång har forskare inom Krondroppsnätet varit involverade och gett synpunkter på det kunskapsunderlag som tagits fram inom revideringsprocessen. Budskapet har varit att skogsgödsling med kväve ej bör vara tillåtet i områden i södra Sverige där mätningar visar på ett betydande atmosfäriskt nedfall av kväve till skogen samt ett frekvent läckage av nitrat till markvattnet.

    En krondroppsyta i Jämtlands län med lågproduktiv tallskog gödslades under 2012 med 150 kg N/ha. Med finansiering från C.F. Lundströms Forskningsstiftelse intensifierades mätningarna av markvattenkemi vid krondroppsytan och Länsstyrelsen i Jämtland bidrog med parallella ytvattenmätningar i en närliggande tjärn och dess utlopp. Mycket höga halter av nitrat i markvattnet på 50 cm djup uppmättes tre veckor efter gödsling och under resten av sommaren. Ytvattenmätningarna visade dock inte någon tydlig förhöjning av nitrathalterna i tjärnen. Dessa mätningar fortsätter även under 2013, nu också med stöd från Havs- och Vattenmyndigheten.

    Fartygsemissioner står för en betydande andel av de svavelutsläpp som ligger bakom det nuvarande svavelnedfallet till skogarna i Sverige. Fartygsbranschen (IMO) har beslutat att svavelhalterna i fartygsbränslen skall minskas succesivt. År 2006/2007 beslutades att svavelhalten i fartygsbränslen vid trafik på Nordsjön, Skagerack, Kattegatt och Östersjön får vara högst 1.0 % och år 2015 planeras en ny sänkning från 1.0 till 0.1 %. Utredning pågår om hur nedfallsmätningarna inom Krondroppsnätet skulle kunna användas för att påvisa minskade svavelnedfall till skogarna i Sverige och hur detta i så fall skulle finansieras.

    Resultaten som kommit fram inom Krondroppsnätet har under de senaste åren utnyttjats inom ett flertal vetenskapliga artiklar. De viktigaste resultaten från de tre senaste artiklarna sammanfattas i rapporten.

  • 22.
    Ranneby, Bo
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Stickprovsstorlek vidövervakning av kryptogamer i ädellövskog Del 1 och del 22011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Stickprovsstorlek vid övervakning av kryptogamer i ädellövskog Del 1 och del 2

  • 23.
    Wallquist, Elin
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Övervakning av grundvatten i Kronobergs län 2004-2010 Samordnad kommunal råvattenkontroll2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    För att kunna följa långsiktiga förändringar i grundvattnets kvalitet finns ett övervakningsprogram för grundvatten i Kronobergs län. Programmet startade hösten 2004 och bygger på en standardisering och samordning av den kommunala råvattenkontrollen. I rapporten ges en bild av grundvattnets status i Kronobergs län under perioden 2004 till 2010. Tillståndet för grundvattnet i hela regionen beskrivs, samt visas skillnader mellan olika täkter i länet. Observera att rapporten inte ger en bild av dricksvattenkvaliteten i länet, utan bara råvattenkvaliteten.

    Råvattnet behandlas ofta innan det går ut till konsumenterna som dricksvatten. Det finns ingen grundvattentäkt som överskrider riktvärdena för grundvatten. Några enstaka täkter har värden som ligger ovan utgångspunkten för vända trend vad gäller bly, klorid och nitrat. Generellt i länet finns det risk för försurning i grundvattnet, då alkaliniteten är låg i de flesta isälvsavlagringar, i bergborrorna är alkaliniteten något högre och risken för försurning mindre. Av de parametrar som har analyserats ligger de flesta på en låg eller mycket låg halt i länet, undantag finns i enstaka täkter. Vad gäller järn och mangan är variationerna mellan olika täkter stor från mycket höga halter till mycket låga halter. I östra delen av länet finns fler täkter med högre aluminiumhalter än i de västra delarna. Zinkhalterna är på många ställen måttliga till höga och nickel har i några enstaka prover uppmäts i mycket höga halter. Det är främst västra halvan av länet som har något högre nitrathalter medan samma spridningsmönster inte går att se vad gäller täkterna med höga halter av fosfater.

1 - 23 of 23
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf