Publications
Change search
Refine search result
1 - 19 of 19
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Aastrup, Mats
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Lång, Lars-Ove
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Thunholm, Bo
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Åsman, Magnus
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Utvärdering av grundvattendata från den regionalamiljöövervakningen i Blekinge: Rapport till Länsstyrelsen Blekinge län2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sveriges geologiska undersökning (SGU) har fått i uppdrag av länsstyrelsen i Blekinge

    län att utvärdera länets nuvarande program för övervakning av grundvatten. Programmet

    omfattar regelbundna analyser av grundvatten från 13 brunnar vid vattenverk, 21 privata

    brunnar i jordbruks- eller skogsmark samt 30 källor. I uppdraget ingår att bedöma

    grundvattenstatusen enligt Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet –

    Grundvatten” samt att göra tidseriestudier av vissa parametrar. Ett förslag till framtida

    övervakningsprogram lämnas. Uppdraget redovisas i denna rapport och som underlag

    har legat mätdata tillgängliga i mars 2001.

    Länsstyrelsens mål med programmet är att kunna kontrollera att grundvattnet kan ge en

    tillräcklig mängd dricksvatten med fullgod kvalitet. Tyngdpunkten ligger på övervakning av

    försurning av grundvattnet. Genom att bevaka både grunda grundvattentäkter med snabb

    omsättning av grundvattnet samt djupa med långsam omsättning är avsikten att både

    långtidseffekter och tidiga miljöförändringar skall kunna spåras. Detta syfte illustreras av att

    den genomsnittliga alkaliniteten för lokalerna ligger inom hela intervallet 0 till 236 mg/l.

    Enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet – Grundvatten finns tre geografiska regioner

    representerade inom Blekinge: A – Sydsveriges sedimentära berggrundsområde, B –

    Sydsvenska höglandet och C – Väst- och sydostkusten. Efter indelning i grundvattenmiljö

    och djup hamnade 20 av lokalerna i

    B3g = ”grunda brunnar (<4 m) i öppna akviferer i

    morän eller svallsediment i region Sydsvenska höglandet”. Vid indelningen erhölls för

    övriga typområden-djup få lokaler. Resultaten visar ändå god samstämmighet med

    referensvärden. Alkaliniteten för lokalerna i morän i både region B och C är dock låg vilket

    visar på att övervakningsnätet bevakar grundvatten med mycket låg buffertförmåga.

    Mätseriernas längd och frekvens i provtagning varierar för lokalerna i de olika

    undersökningsprogrammen. För tolkningen av tidsmässiga förändringar används i första

    hand lokaler med tidsserier från en 15 års-period och där minst åtta analyser har utförts. De

    övriga, korta tidsserierna återspeglar främst tendenser från 90-talet. Resultaten visar att i

    jonsvaga grundvatten har en viss ökning skett av pH, alkalinitet och färg medan halterna av

    kalcium, magnesium och sulfat minskat. Förändringarna i halter som ger de signifikanta

    trenderna är oftast små. Det finns inget tydligt mönster i förändringar av klorid och

    konduktivitet. Halterna av kväve och fosfor minskar i flera lokaler.

    Det är av värde att de analyser som utförs är så samstämmiga som möjligt inom hela

    övervakningsprogrammet. För samtliga prov bör huvudkomponenterna kalcium,

    magnesium, kalium, natrium, alkalinitet, sulfat, klorid och kväve ingå för att jonbalanser

    skall kunna beräknas och kvaliteten i analyserna kunna kontrolleras. En översiktlig

    prioritering av källor och brunnar har föreslagits. För slutlig bedömning av programmets

    framtida omfattning behöver informationen om respektive lokal utökas, främst med en

    hydrogeologisk dokumentation i fält.

  • 2.
    Asp, Therese
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Lööv, Arpad
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Jansson, Nicklas
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Persson, John
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Framtagande av inventeringsmetodik för ekoxe 2007-20092009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Blekinge och Östergötlands län med syfte

    att ta fram en bra inventeringsmetod för ekoxe påbörjades 2007. Ekoxen har gått starkt

    tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena. Den är fridlyst i hela landet och

    förutom i Blekinge, vissa delar av Kalmar- och Östergötlands län är ekoxen en sällsynt

    art. Ekoxen är upptagen på rödlistan som missgynnad (NT) och ingår i Natura 2000 som

    annex-II art vilket innebär att arten ska inventeras inom nätverket men i dagsläget finns

    ingen bra inventeringsmetodik. Tanken med detta projekt har varit att utarbeta en inventeringsmetodik

    inom miljöövervakningen som även skulle vara lämplig att använda

    inom Basinventering Natura 2000 samt Uppföljning och övervakning av Natura 2000

    framöver.

    Ett flertal inventeringsmetodiker testades i Västra Götaland (Kungsbacka kommun)

    under sommaren 2006 men ingen av dessa fungerade riktigt bra. Med utgångspunkt från

    ekoxens krav på sin miljö samt vad som eventuellt lockar till sig individerna till ett visst

    område valdes ett par nya sätt att inventera arten ut för att testas i Blekinge och Östergötland.

    Det som testades var om artificiell eksav kunde locka till sig ekoxar samt om

    man genom GIS/landskapsanalys kan prediktera förekomst av arten genom vissa habitatparametrar.

    Försök med artificiell eksav utfördes i kända ekoxlokaler i både Östergötland och Blekinge

    under sommaren 2007 men med lite olika metoder. I Östergötland fälldes några

    ekar och från dessa samlades löv, innerbark och lite av den yttersta veden in för att sedan

    genomgå en jäsprocess precis som vid vinframställning. Den jästa produkten blandades

    med sirap och spån för att bilda en massa som man sedan smetade på fällor tillverkade

    av ek (plankor med tak, golv och en bakre vägg där barken fortfarande satt

    kvar). Dessa fällor hängdes upp på solbelysta ekstammar i kända ekoxlokaler. I Blekinge

    testades själva eksavsjäsningen direkt på träden. Där valdes ett tiotal ekar ut i tre

    naturreservat. Ekarna som valdes ut stod solbelysta under större delen av dagen, de var

    inte vindexponerade och inte solitärer. I ekarna höggs ett ca 2 dm vertikalt sår upp så att

    det nådde ned till splintveden och i detta sår sprayades en 20 %:ig socker/

    alkohollösning. Såren sprayades var tredje dag i ca två veckor innan själva inventeringsförsöket

    sattes igång. Under maj-juni utfördes sedan inventering i båda länens

    testområden. Lokalerna besöktes dels på eftermiddagen dels vid skymningen då inventering

    utfördes m.h.a. nattorienteringslampa. Ingen av metoderna kan sägas vara direkt

    lyckad.

    Förutom fälttest har en GIS-analys genomförts i Blekinge. Syftet med denna undersökning

    var att se om man kan förutsäga ekoxförekomst genom att titta på vissa habitatparametrar.

    Under åren 1995-1998 pågick i Blekinge ”Projekt Ekoxe” bl a med syfte att

    kartlägga artens förekomst i länet. Detta, tillsammans med att allmänheten kan rapportera

    in fynd av ekoxe på Länsstyrelsen i Blekinges hemsida, har bidragit till att kunskapen

    om artens utbredning i länet är relativt god. Dessa fyndlokaler användes i analysen där

    en buffertzon på 100m respektive 500m lades runt varje fynduppgift och där analyser

    utfördes inom dessa ytor. Det som undersöktes var om det var något speciellt habitat

    som föredrogs, om de föredrog något speciellt väderstreck samt om närhet till vatten

    kunde vara avgörande. Resultatet visade att ekoxar förekom i områden där tre habitat

    (lövskog, åkermark och betesmark) var vanligt förekommande,. Det visade även att väderstrecken

    öst, sydväst, syd, sydöst och väst föredrogs med tyngdpunkt på sydslutt

    ningar. Då man använder sig av denna framtagna modell ser man att i Blekinge finns

    mycket habitat som är lämpligt men som vi ännu inte har några fynduppgifter från.

    Under 2008 togs en inventeringsblankett fram i samarbete med Artdatabanken. Blanketten

    och den framtagna GIS-modellen testades i fält i Blekinge under 2009. Från den

    framtagna GIS-modellen slumpades 20 lokaler ut för test av den framtagna inventeringsblanketten

    samt för att se hur modellen fungerade i verkligheten. Hälften av de utslumpade

    lokalerna fanns inom områden som enligt modellen skulle vara bra ekoxmiljöer

    och resten av punkterna låg i enligt modellen mindre lämpliga ekoxmiljöer. Inventeraren

    fick utföra ett blindtest och fick enbart koordinater och kartor över de lokaler som

    skulle besökas utan att veta om han befann sig i lämpliga eller olämpliga miljöer. Testet

    visade att modellen som den är utformad idag är otillräcklig men att den har potential då

    de lokaler som enligt modellen skulle vara mer lämpliga för ekoxar faktiskt var något

    bättre än de tio mindre lämpliga lokalerna. Däremot behöver modellen finjusteras ytterligare

    för att vara optimal eller helt enkelt ses som ett första steg i urvalet av lämpliga

    inventeringsområden. Med kompletterande uppgifter från allmänheten skulle man kunna

    få fram lämpliga inventeringsområden som man därefter skulle kunna besöka och

    utföra en inventering på.

    Utöver dessa test har ekoxen stått i fokus på ett flertal andra sätt i Blekinge under 2008

    och 2009. Från och med 2008 kommer Länsstyrelsen i Blekinge i samarbete med Naturum

    i Ronneby att satsa på mer information om årligen utvalda arter, ”Årets djur”. Under

    2008 valdes ekoxe ut som en av två arter till ”årets djur” och detta har inneburit en

    hel del aktiviteter på Naturum i Ronneby. En utställning om arten finns att beskåda på

    Naturum, allmänheten har kunnat rapportera in ekoxfynd direkt till personalen och en

    föreläsning om ekoxar och andra eklevande skalbaggar hölls av Nicklas Jansson, Länsstyrelsen

    Östergötland på Naturum i Ronneby. Under 2009 hade Mitt i Naturen ett landskapsdjurstema.

    Då besöktes Blekinge och dess landskapsdjur Ekoxen presenterades.

    Dessutom, deltog Therese Asp från Länsstyrelsen i Blekinge och Niklas Jansson från

    Länsstyrelsen i Östergötland på en ekoxworkshop i England under 2008. Detta för att få

    nya idéer till projektet samt för att dela med oss av våra erfarenheter.

    Sammanfattningsvis kan man alltså säga att ingen av de testade metoderna visade sig

    vara optimala men GIS-modellen kan ses som ett grovt hjälpmedel för att få fram tänkbara

    inventeringsområden och kan förfinas betydligt med hjälp av rapporter från allmänheten.

  • 3.
    Bilén, Anna-Karin
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Miljöövervakning i Blekinge 2003-20062004Report (Other academic)
  • 4.
    Carlsson, Maria
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Grundvattenövervakning i Blekinge län –Brunnar och källor2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Källor, enskilda brunnar och kommunala grundvattentäkter ingår i det regionala miljöövervakningsprogrammet

    för Blekinge län sedan många år. De första källorna provtogs

    i mitten på 1980-talet och idag provtas 25 källor årligen. Tjugo enskilda brunnar började

    provtas regelbundet i mitten av 1990-talet. Arton brunnar är kvar i dagens övervakning.

    De kommunala grundvattentäkterna provtas av respektive kommun i enlighet med

    Livsmedelsverkets föreskrifter (Livsmedelsverket 2001). Resultatet av dessa provtagningar

    har inte sammanställts i denna rapport.

    I rapporten redovisas miljötillståndet i källor och enskilda brunnar med avseende på

    försurning, övergödning och salthalt. Försurningen bedöms med hjälp av buffringsförmågans

    (alkalinitetens) medelvärde för åren 2001-2007. Nitrat och salthalt (klorid) bedöms

    genom medelvärde från år 2004-2007 då dessa ämnen provtogs för första gången

    2004.

    Det vanligaste miljöproblemet i brunns- och källvatten är försurning. Alkaliniteten ökar

    något, men är fortfarande mycket låg i de flesta källor och brunnar. Kalciumhalterna

    minskar i många av källorna. Vattnet är obetydligt färgat de flesta källor och brunnar,

    men några källor visar tendenser till ökande färgtal. I ytvatten har man länge observerat

    stigande färgtal på grund av ökande humushalter. Grundvattnet har ofta mycket långsam

    omsättning och reagerar därför också långsamt på förändringar, både positiva och negativa.

    Färg i grundvatten kommer att följas upp för att se om ytvattnens ökande färgtal

    även påverkar grundvattnet, eller om grundvattnet genom olika processer, bl a filtrering

    genom marken förblir i det närmaste ofärgat.

    Nitrathalten är hög på flera platser och miljökvalitetsnormen överskrids på två platser i

    länet. Kloridhalterna är låga och bara i enstaka fall förhöjda. I vattentäkter med stora

    uttag nära havet finns uppenbara risker med saltvatteninträngning. Ett exempel på detta

    är Ronnenabbens samfällighetsuttag på Sturkö. Inga källor eller brunnar har metallhalter

    som leder till anmärkning på vattenkvaliteten enligt Socialstyrelsen allmänna råd (Socialstyrelsen

    2003 inkl ändringar 2005).

    Det regionala miljöövervakningsprogrammet kommer under 2008 att omarbetas och

    anpassas efter vattenförvaltningens krav. De brunnar och källor som i dagens provtas

    regelbundet kommer i första hand att ingå i det regionala program som ska gälla från

    2009-2014. Övervakningsprogrammet innehåller redan idag de flesta av de parametrar

    som är obligatoriska eller rekommenderade för övervakning enligt Vattenkvalitetsförordningen

    (SGU 2006).

  • 5.
    Cederwall, Hans
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län. Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Kvalitetssäkring av data från mjukbottenfauna undersökningar inom miljöövervakningen2002Report (Other academic)
  • 6.
    Ericsson, Ulf
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Medin, Mats
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Bottenfauna i Blekinge län 1997: En undersökning av bottenfaunan i sex sjöar och vid tjugotvå lokaler i rinnande vatten1997Report (Other academic)
  • 7.
    Erlandsson, Åsa
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Miljöövervakning i Blekinge fram till 19961996Report (Other academic)
  • 8.
    Kahlert, Maria
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Framtagande av gemensamt delprogram ”Kiselalger i vattendrag”: Underlag för utformning av övervakningsprogram och verifiering av kiselalgsindex2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    -

  • 9.
    Kahlert, Maria
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Jämförande test av kiselalgers och bottenfaunas lämplighet som indikatorer för närsaltshalt och surhet inom miljömålsuppföljningen2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Data från 321 enskilda vattendrag med information om vattenkemi, kiselalger och bottenfauna sammanställdes och analyserades för att jämföra kiselalgers och bottenfaunas lämplighet som indikatorer på närsaltshalt och surhet inom miljömålsuppföljningen. Vad gäller surhet gav kiselalgsindexet en mer precis och pålitlig överrensstämmelse med uppmätta pH-halter (både årsmedel och lägsta pH under året) än bottenfaunaindexen. Kiselalgsindexet hade även en lägre mellanårsvariation som var starkare kopplad till variationen i pH. Vi fann inga regionala skillnader i bedömningen av surhet med något av indexen. Vad gäller bedömningen av närsalter var skillnaderna mellan de jämförda indexen mindre men kiselalgerna svarade i allmänhet något bättre mot de uppmätta halterna av närsalter än bottenfaunaindexen. Vid en jämförelse av bedömning av ekologisk status för vattendrag som klassats med båda bedömningsgrunderna ger bottenfaunan i genomsnitt en högre status än kiselalgerna, särskilt i södra Sverige. Kiselalgernas bedömning av ekologisk status korrelerade bättre än bottenfaunan med statusklassning av näringsämnen (totalfosfor) i vattendrag . Vi konstaterar att skillnaderna i bedömning av ekologisk status med avseende på näring behöver undersökas vidare men att för miljömålsuppföljningens syfte att hitta en väl fungerande och kostnadseffektiv biologisk indikator på vattenkemiska variabler som surhet och närsaltshalt så verkar kiselalger bättre lämpade än bottenfauna.

  • 10.
    Kahlert, Maria
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Kiselalgsundersökning i Blekinge län 20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattningsvis så visar kiselalgsfloran i de undersökta vattendragen i Blekinge län att närsaltshalten i dessa vatten är något högre än i oligotrofa vattendrag, men den ekologiskastatusklassen ligger fortfarande mellan hög och god status förutom i Mörrumsån Johannesfors, där den ligger mellan god och måttlig status. Angående surhet så visar kiselalgsmetoden att alla lokaler har nära neutrala eller alkaliska förhållanden förutom Lyckebyån Kättilsmåla nedströms Lillåns tillflöde och Ronnebyån nedströms Kallinge som har något surare förhållanden mellan måttligt surt och nära neutralt. De vanligaste kiselalgstaxa räknat till antal räknade skal var

    Achnanthidium minutissimum grupp II (medelbredd 2,2-2,8μm), Achnanthidium minutissimum grupp III (medelbredd > 2,8μm),

    Aulacoseira ambigua (Grunow) Simonsen och Karayevia oblongella M.

    Aboal. Om man istället definierar en vanlig kiselalgstaxon som en som förekommer i alla undersökta prover så var de tre andra taxa som kom först:

    Fragilaria gracilis Østrup,

    Psammothidium abundans

    Bukhtiyarova och Aulacoseira pseudodistans Lange-Bertalot

    'manuskriptnamen', men de förkom inte med så hög dominans som de förut nämnda. Några av de vanliga taxa indikerar närsaltsfattiga vatten, andra något högre närsaltshalter. Några av de vanliga taxa föredrar neutrala förhållanden, andra mera sura. Alla tillhör också vanliga taxa för hela Sverige.

     

  • 11.
    Kilnäs, Maria
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Förslag till övervakningsprogram för grundvattnet i Blekinge: grundvattentäkter, enskilda brunnar och källor.1998Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A

    BSTRACT

    This report describes a long-term monitoring programme for the groundwater of Blekinge.

    Blekinge, a small county in the southeast of Sweden, is strongly affected by the acidification of the

    environment. The main purpose of the monitoring programme is to mesure the effects of the

    acidification on the groundwater quality, both in deep and shallow groundwater reservoirs.

    The aim of monitoring the groundwater is to be able to guarantee a sufficient amount of

    groundwater, with high quality, for drinking-water supplies.

    By monitoring both deep groundwater reservoirs, with long turnover-rates, and shallow groundwater

    reservoirs, it is possible to detect long-term effects as well as getting a quick respons to the effects

    of environmental changes on the groundwater quality.

    The monitoring programme includes 10 groundwater catchments, 20 private wells and 20 springs.

    In addition to this, the Geological Survey of Sweden (SGU) has one sampling station in Blekinge,

    which is part of the national montoring programme.

  • 12.
    Kinsten, Björn
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Glacialrelikta kräftdjur i Stora Kroksjön Blekinge 20182018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Stora Kroksjön har med avseende på glacialrelikta kräftdjur undersökts vid två till-fällen under 1960-talet och vid sju tillfällen fr.o.m. 1991. Vid samtliga tillfällen har samma tre arter påträffats, nämligen

    Mysis relicta s.l., Monoporeia affinis och Pallaseopsis (Pallasea) quadrispinosa. De övriga tre i Sverige förekommande glacialrelikta kräftdjursarterna Gammaracanthus lacustris, Saduria entomon och Limnocalanus macrurus har aldrig påträffats i Stora Kroksjön. Stora Kroksjön är en av bara två sjöar som idag har påvisade bestånd av glacialrelikta kräftdjur i Ble-kinge län men är den enda sjön i länet som har flera arter. Den andra sjön i Blek-inge som hyser glacialrelikta kräftdjur är Immeln i Olofströms kommun. Sannolikt har kalkningar av Stora Kroksjön minskat risken för att nämnda djur utrotats från sjön. Detta kan jämföras med två andra sjöar i länet, Galtsjön och Blanksjön i Ron-neby kommun, som tidigare hyst bestånd av glacialrelikta kräftdjur, men idag sak-nar dessa djur. Sannolikt har försurning varit orsak till dessa försvinnanden.

    Vid samtliga sju tillfällen under perioden 1991–2018 då Stora Kroksjön undersök-tes sommartid har trålning utförts med en s.k. bomtrål. Mätseriens tidsutsträckning och antal mättillfällen är för svenska förhållanden ovanligt omfattande. Trålning är den bästa metoden då förekomst av glacialrelikta kräftdjur skall undersökas, men har sin klara begränsning vid kvantifiering av dessa djur. Den talrikaste arten i trål-proven har varit

    M. relicta s.l., medan P. quadrispinosa vanligtvis har varit den art som har haft klart lägst täthet. De beräknade tätheterna av den tredje förekom-mande arten, M. affinis, har sannolikt underskattats en hel del då arten gräver ned sig i sedimentet och på så vis kan undgå att fångas i trålen. Vid trålningen 2018 noterades högre tätheter av M. relicta s.l. än vid tidigare trålningar, vilket framför-allt gällde på cirka 9 meters djup där medeltätheten var ovanligt hög och klart högre än den medeltäthet som skattades över det största djupet. Alla tre arternas skattade tätheter har varierat mellan undersökningsåren, men variationen kan mest sannolikt förklaras med naturlig variation och metodbrister. En statistisk analys visade dock på en tendens till ökning av tätheten hos M. relicta s.l. i trålproven 1991 till 2018. Ökningen var signifikant. Däremot förelåg ingen signifikant föränd-ring av tätheten hos M. affinis och P. quadrispinosa under samma period.

    Vid undersökningen 2013 användes för första gången en ny metod i Stora Kroksjön nämligen håvning med stor håv nattetid över största djupet (22 m). Metoden an-vändes även 2018 och är bättre för beräkning av tätheten hos

    M. relicta s.l. än trål-ning. Den skattade medeltätheten för hela tidsintervallet under kvällen/natten den 2–3 juli 2018 var 198 individer per m2 (ind./m2). Tätheten ökade under nämnda tidsperiod med maximala tätheter vid midnatt (kl 23.40-00.45) då den skattade me-deltätheten var 277 ind./m2. Nämnda tätheter var högre än 2013 vid motsvarande tidpunkter på dygnet. Högre tätheter än tidigare noterades alltså 2018 såväl vid trålning som håvning.

    Vid en jämförelse av trålprov insamlade på olika djup framgick det att andelen små individer ökade markant mot mindre djup. Samma trend syntes också tydligt i håv-proven där andelen små djur ökade på de lägre djupen 5 och 10 meter.

    Längdmätningar av M. relicta s.l. antydde att livscykeln i Stora Kroksjön är tvåårig med vinterfortplantning.

    Med tanke på den globala uppvärmningen och de glacialrelikta kräftdjurens krav på låg temperatur är det av stort värde om undersökningar av det slag som redovisats i denna rapport kan fortsätta även i framtiden. Sjön är unik på det viset att den är en av de sydligaste i Sverige med glacialrelikta kräftdjur som dessutom har undersökts under många år.

  • 13.
    Larsson, Rolf
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Forsärlan Motacilla cinerea i Blekinge: -En studie inom det regionala miljöövervakningsprogrammet 2002 - 20122012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Populationen av forsärla i Blekinge förefaller

    vara relativt stabil. De variationer som undersökningen

    visat på kan bero på en rad faktorer

    såsom svårigheter att hitta arten på en viss lokal,

    variationer i vattenföringen, kalla vintrar i övervintringsområdet,

    variation i häckningsframgång,

    kullstorlek, antal rötägg, predation och störningar

    vid boplatsen.

  • 14.
    Larsson, Rolf
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Asp, Therese
    Varför minskar ejdern (Somateria mollissima) på Utklippan och i övriga Östersjön?: SammanstälIning av inventering 2005-20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ejdern tillhör toppkonsumenterna i den marina näringsväven och kan därför sägas vara en indikator för näringstillståndet och miljögifter i havet. Arten började etablera sig i Blekinge i Bräkne Hoby skärgård under 1940-talet. På 1960-talet började den även att häcka i östra och västra Blekinge. Den första ejderhäckningen på ögruppen Utklippan i Karlskrona skärgård inträffade 1968 och 1975, då den första inventeringen genomfördes på Utklippan, noterades 6 par. Antalet ökade därefter kraftigt fram till toppåret 1994, då 243 häckande ådor noterades. Därefter har populationen minskat och 2010 häckade 154 ådor.

    Troliga orsaker till den kraftiga tillväxten av ejderstammen mellan 1968-1994 är bl a förbudet mot vårjakt på ejder som genomfördes 1953 men som i Blekinge inte respekte-rades förrän långt senare (Larsson 1993), inrättandet av fågelskyddsområden samt den tilltagande näringstillförseln till Östersjön (Svensson, Svensson & Tjernberg 1999). Även avfolkningen av Utklippan i och med automatiseringen av fyren har troligtvis haft betydelse för ejderstammen genom minskad störning och upphörd vårjakt (Larsson 1993).

    Karlskrona Ornitologiska Klubb inledde årliga inventeringar av ejder på Utklippan

    1984. Sedan 1996 är inventeringen del av den regionala miljöövervakningen, vilken finansieras via Naturvårdsverket och administreras av Länsstyrelsen i Blekinge.

    Syftet med inventeringen är att inom Utklippans naturreservat räkna samtliga ruvande

    ådor under vecka 19 eller 20 samt fastställa häckningsframgång (antal ägg och

    eventuellt antal ungar per häckning). Fram till och med 2005 fångades en stor del av ådorna för ringmärkning. Under perioden 1984-2010 har 537 häckande ejdrar ring-märkts och 973 kontroller av tidigare märkta ådor har registrerats. När det gäller antal ungar och ägg per kull så har sammantaget 9 165 ägg i 2 064 kullar räknats mellan åren 1995-2010, vilket ger ett genomsnitt på 4,44 ägg per kull. Räkningarna på Utklippan ger inte någon vägledning till hur stor del av ejderungarna som blir flygga men personal på fågelstationen har noterat att antalet ungar kring öarna under sommarmånaderna är lågt.

    Runt hela Östersjön är bilden av ejderns expansion och tillbakagång densamma. Ejder-populationen hade sin topp i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Därefter har en kraftig tillbakagång skett. Efter populationstoppen har ådornas kondition försämrats och antalet ägg per kull har minskat på många håll. Dödligheten bland ällingarna (ej-derns ungar) har också ökat till alarmerande nivåer. Fördelningen mellan könen har bli-vit allt snedare, till ådornas nackdel.

    Orsakerna till ejderns långsiktiga tillbakagång är inte klarlagda, men det finns flera teo-rier: att ejdern misslyckas med sin reproduktion på grund av brist på vitamin B eller tiamin, att kvaliteten på ejderns huvudföda (blåmusslor) försämrats, att ejdrarna påver-kas av gift från blommande alger som gynnas av övergödningen i havet, att bottnar där ejdern söker sin föda drabbas av syrebrist, att den globala uppvärmningen gör att vatten-temperaturen i havet stiger och därmed påverkar ejderns föda samt att det kommersiella musselfisket ökar. Vad som orsakar bristen på tiamin vet man inte idag.

    Beståndet av häckande ådor på Utklippan minskade med 55 procent mellan åren 2007 och 2008. Det var en alarmerande snabb minskning, i synnerhet som beståndet gick ner med 23 procent mellan 2006 och 2007. Det finns anledning att anta att övergödningen

    Varför minskar ejdern (Somateria mollissima) på Utklippan och i övriga Östersjön? 6

    och den intensiva vårblomningen av

    Chrysochromulina polylepis 2008 påverkade kvali-teten på ejderns föda och därmed ådornas hälsotillstånd och benägenhet till att häcka.

    Det är angeläget att orsakerna till tiaminbristen utreds samt att tillgång och kvalitet på ejderns huvudföda, blåmusslor, studeras både på häcknings- och övervintringsområde-

    na.

  • 15.
    Lindahl, Ulf
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Inventering av sikyngel i Blekinge skärgård 20172017Report (Other academic)
  • 16.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, biologi och miljövetenskap. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Grundström, Maria
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, biologi och miljövetenskap. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Ozonmätnätet i södra Sverige Marknära ozon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn till ozonets variation i landskapet Resultat för 20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet AB länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom "Ozonmätnätet i södra Sverige" i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårdsförbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad, heltäckande bild av ozonbelastningen i bakgrundsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden av olika målvärden för ozon, både miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och miljökvalitetsmålet

    Frisk Luft. Inriktningen ligger på de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till 30 september. Området som omfattas av Ozonmätnätet ligger huvudsakligen söder om den biologiska norrlandsgränsen, vilket kan vara viktigt för sambandet mellan ozondynamiken och temperaturdynamiken. Urbana och periurbana områden omfattas inte av mätprogrammet.

    Då ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi och ej efter länsgränser. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet samt en västlig, en ostlig och en nordlig zon.

    Övervakningen baseras på en metodik att uppskatta viktiga ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används resultat från förekommande ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett samband mellan variationen hos timvisa värden av ozonhalter inom en mätperiod och variationen hos lufttemperaturerna under samma period. Resultaten från 2009 och 2010 års mätningar bekräftade att denna metodik fungerar.

    Medan sommarhalvåret 2009 karakteriserades av lågtrycksbetonat väder karaktäriserades säsongen 2010 av en sen vår, varmt och soligt i april, svalt och ostadigt i maj och juni, soligt och varmt i juli och en höst som kom tidigt, redan i slutet av augusti i delar av södra Sverige. Dygnets genomsnittliga temperaturvariation var, precis som för 2009, för 2010 minst för de kustnära lokalerna. Detta beror framför allt på att nattemperaturerna var högre på dessa lokaler jämfört med låglänta och höglänta lokaler. För säsongen 2010 var den genomsnittliga temperaturvariationen för de kustnära lokalerna 24 % lägre jämfört med de låglänta lokalernas genomsnittliga temperaturvariation. För de höglänta lokalerna var den genomsnittliga temperaturvariationen 18 % lägre än för de låglänta lokalerna.

    Under 2010 var ozonförekomsten för de flesta lokalerna högst under april och juli medan augusti och september hade de lägsta ozonhalterna. De höglänta lokalerna hade under säsongen den genomsnittligt högsta ozonhalten förutom under augusti då de kustnära lokalerna hade något högre genomsnittliga ozonhalter. De låglänta lokalerna hade under april till september genomgående de lägsta ozonhalterna och av dessa hade de i den ostliga zonen de allra lägsta ozonhalterna.

    Miljömålssystemet har under 2010 förändrats kraftigt och generationsmålen och delmålen har tagits bort och ersatts med miljömål med preciseringar. Till skydd för växtligheten gäller därför idag att exponeringsmåttet AOT40 (april-september) inte bör överskrida 10 000 μg m

    -3 timmar per år. De gällande miljökvalitetsnormerna är dock oförändrade.

    Som genomsnitt för alla zoner och kategorier ger resultaten att miljömålet som finns för skydd av växtligheten överskreds vid samtliga höglänta platser i kustzonen, centrala zonen och ostliga zonen, men ej i den västliga och nordliga zonen. Mijömålet överskreds även vid låglänta platser i kustzonen och i den centrala zonen, medan låglänta platser i den västliga, ostliga och nordliga zonen ej överskred gränsvärdet på 10 000 μg m

    -3 timmar beräknat som AOT 40 (apr-sept). Miljömålet överskreds ej heller vid kustnära platser i kustzonen. Det skall dock tas med i beräkningen att under 2010 förekom några ozonepisoder som påverkade vissa områden av Sverige och där gav högre halter än genomsnittet, varför gränsvärdet överskreds där.

    Miljökvalitetsnormen för ozon bör ej överskridas 2010 - 2019 med mer än 18 000 μg m

    -3 timmar beräknat som AOT 40 (maj-juli), bestämt som ett glidande 5-årsmedelvärde. Från 2020 sänks målvärdet till 6 000 μg m-3 timmar som ej bör överskridas något år. Årets resultat visar att de beräknade AOT40-värdena i genomsnitt låg klart under miljökvalitetsnormen vid samtliga kategorier i samtliga zoner, något som gällde även under 2009. Om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade dock normen överskridits vid samtliga platser i södra Sverige förutom vid låglänta lokaler i den västliga och den ostliga zonen.

  • 17.
    Ryberg, Arne
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län. Föreningen Blekinges Flora.
    Hotade svamparter i Blekinge: – sammanställning av fynd t.o.m. år 20062006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreningen Blekinges Flora m.fl. övervakar svamplokaler i Blekinge med fynd av rödlistade arter. Förutom

    övervakningen av kända lokaler så inventeras även nya lokaler. Vid inventeringarna har svamparter noterats

    som är nya för Blekinge och Sverige och även nya för vetenskapen.

    Denna sammanställning redovisar fynd från 1900-talets början och fram till och med år 2006. En stor del av

    fynden är gjorda efter 1990 och för många av de äldre fynden finns aktuella återfynd. Totalt har 1525 fynd

    av 188 rödlistade svamparter samlats in i Blekinge fram till och med år 2006. Förekomsten av svampar

    i

    Blekinge är mycket stor och länet hyser många hotade arter. De hotade arter som hittas oftast är oxtungsvamp

    och skillerticka. Speciellt de äldre ädellövskogarna utmärker sig genom en rik förekomst av rödlistade

    svampar. Flera lokaler är bland de mest skyddsvärda i södra Sverige.

    Tromtös gamla bokskogar står i särklass bland skogarna i Blekinge vad det gäller kända förekomster av

    rödlistade svampar. Där har 38 rödlistade arter hittats av vilka igelkottaggsvamp länge var känd endast från

    Tromtö inom Blekinge. Även hartstickan hade länge sin enda kända lokal i Blekinge på Tromtö men har

    hittats på ytterligare några få lokaler. Från Skärvas gamla bok- och blandskogar är 21 rödlistade svamparter

    kända, varav gräddporing är exklusiv för Skärva. Från den delvis betade Valjehalvön vid Sölvesborg med sina

    mycket gamla bokar och ekar finns uppgifter om 37 rödlistade arter. Grå vedslidskivling och filtfotsbrosking

    har sina enda kända Blekingelokaler där. Bland övriga arter kan nämnas oxtungsvamp och tårticka. (Delar

    av texten är hämtad från Brunet 2003)

    I västra Blekinge finns förutom Valje flera områden med en rik svampförekomst. Ynde-Siesjöområdet hyser ett

    antal kalkkrävande arter. I den gamla bokskogen på södra Ryssberget finns flera sällsynta mykorrhizasvampar.

    De äldre blandlövskogarna mellan Pukavik och Elleholm (Stensnäsområdet) hyser flera sällsynta tickor. I

    nordvästra Blekinge har 12 rödlistade svampar blivit funna vid Mörrumsån i naturreservatet Käringahejan

    (Ryberg & Svensson 1999). På några orörda småöar i ån gjordes där det uppmärksammade fyndet av en ny

    svampart. Den nya arten har fått det svenska namnet vit stjärnnavling (Hygroaster lacteus). I östra Blekinge

    är det förutom de ovan nämnda områdena bl.a. ädellövskogarna mellan Lösen och Augerum som hyser

    många rödlistade svampar. Nyckelbiotopsinventeringen har lett till många nya fynd av rödlistade svampar,

    t.ex. igelkottröksvamp, oxtungsvamp, kandelabersvamp, korallticka, tårticka och skillerticka. Skillerticka

    har en stor andel av sina svenska förekomster i Blekinge och räknas därför som en särskild ansvarsart i

    länet.

    (Brunet 2003)

  • 18.
    Sundberg, Iréne
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län. Medins Biologi AB.
    Meissner, Ylva
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län. Medins Biologi AB.
    Kiselalger i vattendrag i Blekinge län 20122012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kiselalger analyserades på 8 vattendragslokaler i Blekinge län år 2012.

    Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrävande (TDI) och andelen förore-ningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.

    Sex stycken av de undersökta lokalerna bedömdes ha

    hög status, nämligen 6 Grytån, 4 Bäck från Porsgölen, 8 Mållebäcken, 2 Åbyån, 5 Vilshultsån och 1 Brömsebäck. De tre sistnämnda låg dock i den nedre (sämre) delen av klassintervallet.

    IPS-indexet visade

    god status i 7 Gallån, men indexvärdet hamnade mycket nära grän-sen mot hög status.

    3 Lillån hamnade i

    måttlig status och hade förhöjda mängder näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger.

    Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget fram-för allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.

    I undersökningen i Blekinge län 2012 hamnade 2 Åbyån i

    alkaliska förhållanden (årsmedelvärde för pH över 7,3), men indexvärdet låg relativt nära gränsen mot nära neutrala förhållanden.

    Nära neutrala förhållanden

    (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) visade ACID-indexet i 5 Vilshultsån och 1 Brömsebäck.

    Fem lokaler hamnade i

    måttligt sura förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum är under 6,4. Dessa är 3 Lil-lån, 7 Gallån, 6 Grytån, 4 Bäck från Porsgölen och 8 Mållebäcken. De tre förstnämnda låg mer eller mindre nära gränsen mot nära neutrala förhållanden, medan Mållebäcken hamnade i den nedre delen av klassintervallet.

    Inga förhöjda andelar av missbildade kiselalgsskal noterades i denna undersökning.

  • 19.
    Wärnersson, Ingegerd
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Larsson, Jan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Screening av läkemedelsresteri lakvatten, avloppsvattenoch slam i Blekinge län.2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Läkemedel används i stor utsträckning och under det

    senaste decenniet har läkemedel alltmer uppmärksammats

    som angelägna föroreningar i miljön. Tre grupper

    av läkemedel inkluderades i detta screeninguppdrag:

    antibiotika, anti-inflammatoriska ämnen samt hormoner.

    Totalt sett har 22 prover i matriserna slam,

    avloppsvatten och lakvatten analyserats. Syftet med

    studien var att bestämma koncentrationen av utvalda

    substanser i olika matriser för Blekinge samt att

    diskutera olika källors betydelse för belastningen i

    miljön. Provtagningsstrategin i studien ger en så kallad

    ”ögonblicksbild” vilket är av stor betydelse för tolkningen

    av resultaten. Proverna från Blekinge ingick i

    Naturvårdsverkets nationella screeningprogram av

    läkemedelsrester 2005 och har även analyserats och

    rapporterats i

    Andersson et al., 2006”Results from the Swedish National

    Screening Programme 2005. Subreport 1: Antibiotics,

    Anti-inflammatory substances and Hormones”.

    De anti-inflammatoriska substanserna återfanns

    i högst halter av de tre studerade läkemedelsgrupperna

    i Blekinge vilket stämde överens med resultaten från

    den svenska studien.

    Bland de anti-inflammatoriska ämnena var det

    ibuprofen och naproxen som detekterades i högst

    halter medan halterna av diklofenak var lägst. Bland

    antibiotikapreparaten var det tetracyklin och doxycyklin

    som förekom i högst halter och bland hormonerna

    var det progesteron som förekom i högst halter

    följt av etinylestradiol för vattenprover och noretisteron

    i slam.

    Variationen mellan provtagningslokaler är stor

    dels mellan fördelningen av olika ämnen dels mellan

    hur höga halter man återfinner. På grund av det

    begränsade antalet prover per lokal är det svårt att dra

    några slutsatser om olika individuella källors betydelse

    för halterna. För de flesta ämnena var halterna lägre i

    det utgående vattnet från reningsverken än i det

    inkommande. Diklofenak kunde däremot återkommande

    detekteras i högre halter i det utgående vattnet

    än i det inkommande både i Blekinge samt i den

    svenska studien. En möjlig förklaring till detta är att

    ämnet återbildas från nedbrytningsprodukter till

    modersubstansen under processen i reningsverket.

    Reningsverkens design och metabolism samt nedbrytningsväg

    för ämnet tycks därför vara av stor betydelse

    för halterna av läkemedel som når ut i miljön. Även

    andra substanser visade denna tendens i den svenska

    screeningen dock ej i proverna från Blekinge län.

    Läkemedel fanns i lakvatten från avfallsdeponier

    och i sjukhusens avloppsvatten. Båda dessa källor leder

    till reningsverken och halterna är sällan högre än för

    det inkommande vattnet till reningsverken. Hushållens

    förbrukning av de undersökta substanserna tycks

    därför vara av större betydelse än sjukhusen förbrukning.

    Påverkan från slam och läkemedelsavfall som

    hamnar på deponier kan också betraktas som mindre

    betydande än förbrukningen av ämnena i hushåll.

    Riskbedömningarna för preparaten visade att

    endast en utgående halt för ett ämne, etinylestradiol

    hade riskkvot över 1. Detektionsgränserna för

    hormonerna var däremot högre än effektnivåerna och

    man kan därför inte utesluta att flera prover har halter

    av dessa ämnen som kan leda till effekter. Riskbedömningen

    tog inte heller hänsyn till antibiotikaresistens

    vilket kan vara av stor betydelse för reningsverken.

1 - 19 of 19
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf