Publications
Change search
Refine search result
1234567 1 - 50 of 737
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Aastrup, Mats
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Lång, Lars-Ove
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Thunholm, Bo
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Åsman, Magnus
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Utvärdering av grundvattendata från den regionalamiljöövervakningen i Blekinge: Rapport till Länsstyrelsen Blekinge län2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sveriges geologiska undersökning (SGU) har fått i uppdrag av länsstyrelsen i Blekinge

    län att utvärdera länets nuvarande program för övervakning av grundvatten. Programmet

    omfattar regelbundna analyser av grundvatten från 13 brunnar vid vattenverk, 21 privata

    brunnar i jordbruks- eller skogsmark samt 30 källor. I uppdraget ingår att bedöma

    grundvattenstatusen enligt Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet –

    Grundvatten” samt att göra tidseriestudier av vissa parametrar. Ett förslag till framtida

    övervakningsprogram lämnas. Uppdraget redovisas i denna rapport och som underlag

    har legat mätdata tillgängliga i mars 2001.

    Länsstyrelsens mål med programmet är att kunna kontrollera att grundvattnet kan ge en

    tillräcklig mängd dricksvatten med fullgod kvalitet. Tyngdpunkten ligger på övervakning av

    försurning av grundvattnet. Genom att bevaka både grunda grundvattentäkter med snabb

    omsättning av grundvattnet samt djupa med långsam omsättning är avsikten att både

    långtidseffekter och tidiga miljöförändringar skall kunna spåras. Detta syfte illustreras av att

    den genomsnittliga alkaliniteten för lokalerna ligger inom hela intervallet 0 till 236 mg/l.

    Enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet – Grundvatten finns tre geografiska regioner

    representerade inom Blekinge: A – Sydsveriges sedimentära berggrundsområde, B –

    Sydsvenska höglandet och C – Väst- och sydostkusten. Efter indelning i grundvattenmiljö

    och djup hamnade 20 av lokalerna i

    B3g = ”grunda brunnar (<4 m) i öppna akviferer i

    morän eller svallsediment i region Sydsvenska höglandet”. Vid indelningen erhölls för

    övriga typområden-djup få lokaler. Resultaten visar ändå god samstämmighet med

    referensvärden. Alkaliniteten för lokalerna i morän i både region B och C är dock låg vilket

    visar på att övervakningsnätet bevakar grundvatten med mycket låg buffertförmåga.

    Mätseriernas längd och frekvens i provtagning varierar för lokalerna i de olika

    undersökningsprogrammen. För tolkningen av tidsmässiga förändringar används i första

    hand lokaler med tidsserier från en 15 års-period och där minst åtta analyser har utförts. De

    övriga, korta tidsserierna återspeglar främst tendenser från 90-talet. Resultaten visar att i

    jonsvaga grundvatten har en viss ökning skett av pH, alkalinitet och färg medan halterna av

    kalcium, magnesium och sulfat minskat. Förändringarna i halter som ger de signifikanta

    trenderna är oftast små. Det finns inget tydligt mönster i förändringar av klorid och

    konduktivitet. Halterna av kväve och fosfor minskar i flera lokaler.

    Det är av värde att de analyser som utförs är så samstämmiga som möjligt inom hela

    övervakningsprogrammet. För samtliga prov bör huvudkomponenterna kalcium,

    magnesium, kalium, natrium, alkalinitet, sulfat, klorid och kväve ingå för att jonbalanser

    skall kunna beräknas och kvaliteten i analyserna kunna kontrolleras. En översiktlig

    prioritering av källor och brunnar har föreslagits. För slutlig bedömning av programmets

    framtida omfattning behöver informationen om respektive lokal utökas, främst med en

    hydrogeologisk dokumentation i fält.

  • 2.
    Abrahamsson, Ingemar
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Gotlands län.
    Vattenkemiska tillstånd och trender ivattendrag på Gotland: En utvärdering av resultat från den samordnade recipientkontrollen2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Föreliggande rapport har tillkommit på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län. Syftet

    med uppdraget var att utvärdera de vattenkemiska tillstånden och trenderna i gotländska

    vattendrag samt belysa några specifika frågeställningar med avseende på belastning av

    näringsämnen.

    Rapporten behandlar resultaten från de fysikalisk-kemiska provtagningar som har utförts

    vid 27 vattendragslokaler sedan 1988 inom den samordnade recipientkontrollen på

    Gotland. Dessutom redovisas resultat från två nationella trendstationer där provtagning

    och analys har utförts i regi av SLU. Utvärderingen omfattar främst en beskrivning av

    tillstånd och trender för parametrarna totalfosfor, totalkväve, alkalinitet, organiskt material,

    vattenfärg och grumlighet.

    De provtagna vattendragen var under åren 2007-2009 genomgående mycket näringsrika.

    Med avseende på fosforhalter uppvisade 24 av de 29 provpunkterna en måttlig, otillfredsställande

    eller dålig status. Vad gäller kväve registrerades mycket höga till extremt

    höga halter i 26 av de 29 provpunkterna. Vattenfärgen och grumligheten var måttlig till

    betydande och halterna av organiskt material var generellt måttligt hög till hög. De

    provtagna vattendragen hade samtliga mycket god buffertförmåga.

    I hälften av provpunkterna uppvisar fosforhalterna en tydligt sjunkande trend sedan

    mätningarna påbörjades i slutet av 1980-talet. För kvävehalterna finns inga tydliga trender

    i merparten av vattendragen. Färgtalen, grumligheten, alkaliniteten och halterna av

    organiskt material har inte förändrats nämnvärt under de senaste 20 åren.

    I den nedre delen av Halorån minskade halterna av fosfor med 40 % från åren 1988-94

    till tidsperioden 2004-2009. Sannolikt har de förbättringar av enskilda avlopp som inleddes

    2003 i Haloråns avrinningsområde varit en starkt bidragande orsak till denna

    förändring.

    Vid Roma och Stånga finns bevattningsdammar med renat avloppsvatten. Resultaten

    från recipientkontrollen tyder på att avloppsdammarna vid Roma endast obetydligt har

    tillfört näringsämnen till den närliggande Gothemsån i samband med de provtagningar

    som utfördes under åren 2000-2009. Vad gäller avloppsdammarna vid Stånga ger resultaten

    från provtagningarna inte något bra underlag för en bedömning av eventuell tillförsel

    av näringsämnen till den närliggande Närkån.

    De gotländska miljömålen med avseende på övergödning anger att utsläppen av fosfor

    skall minska från 1995 till 2010 medan utsläppen av kväve skall minska med 30 % under

    samma tidsperiod. En sammanvägd beräkning av de flödesvägda halterna av fosfor

    och kväve under åren 1994-2009 vid åtta åmynningar ger ett underlag för att bedöma

    om dessa miljömål kommer att uppfyllas. Åmynningarna representerar utvecklingen i

    ett sammanlagt avrinningsområde som utgör 40 % av Gotlands yta. Baserat på haltförändringarna

    från 1994 till 2009 beräknas belastningen av fosfor ha minskat med knappt

    30 % i de åtta provpunkterna sedan mitten av 1990-talet. Belastningen av kväve har

    däremot varit oförändrad. Resultaten visar att miljömålet för fosfor, men inte för kväve,

    kommer att uppnås till 2010.

  • 3.
    Ageheim, Sofia
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2012-20132013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Gävleborgs län finns fasta stammar av Sveriges samtliga stora rovdjur: björn, järv, kungsörn, lodjur och varg. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för rovdjursinventeringar, det vill säga att kartlägga rovdjursförekomsten i länet. I den här rapporten redovisas resultaten från rovdjurs-inventeringar samt länsstyrelsens bedömning av järvförekomst i Gävleborg inventeringssäsongen 2012/2013.

     

    Syftet med inventeringarna är att övervaka rovdjursstammarnas storlek, status och utveckling. Inventeringsresultaten utgör ett viktigt underlag i länsstyrelsens arbete med att förvalta rovdjuren utifrån uppsatta nationella och regionala mål. Kunskap om rovdjursstammarnas utveckling kan också vara av betydelse inom övrig viltförvaltning.

     

     Jägares och allmänhetens rapportering av rovdjursobservationer till länsstyrelsen är till stor hjälp i arbetet med att göra så bra inventeringar som möjligt utifrån de resurser som finns. Rapporteringen gör enklast via hemsidorna www.rovobs.se och www.skandobs.se. Länsstyrelsens fältpersonal följer löpande upp inrapporterade observationer.

     

    Inventeringsmetoderna i fält efter lo och varg är huvudsakligen snoking och mindre områdesinventeringar utförda av länsstyrelsens personal. Vid lodjursinventeringen 2012/2013 kvalitetssäkrades 21 lodjursföryngringar, det vill säga 21 honor som fött ungar 2012. Antalet lodjur i Gävleborg kan därmed uppskattas till cirka 137 vintern 2012/2013. Två av föryngringarna delades med Uppsala län och en med Dalarnas län.

     

     Gävleborg berördes av fem vargrevir vintern 2012/2013: Haverö, Prästskogen, Kukumäki, Sjösveden och Korså. I två av reviren, Prästskogen och Korså, bekräftades föryngringar 2012. Länsstyrelsen bedömer att föryngring också kan ha skett i Sjösvedenreviret, men det har inte kunnat bekräftas. Utifrån inventeringsresultatet kan länets vargpopulation vintern 2012/2013 uppskattas till 20-30 vargar.

     

    Björn inventerades hösten 2012 genom en spillningsinventering genomförd av länsstyrelsen och Jägareförbundet. Det preliminära resultatet visar att björnstammen i Gävleborg och Dalarna uppgår till 700-800 björnar, jämt fördelade över de två länen. Inventeringen visar också att björnarna finns i hela Gävleborg med kärnområden i Ljusdals, Ovanåkers, Bollnäs och Ockelbo kommuner, och att stammen är glesare vid kusten och i de södra länsdelarna.

     

    Ingen riktad järvinventering har gjorts i länet de senaste åren, men järvspår dokumenteras av länsstyrelsen under lodjurs- och varginventeringen. Vintern 2012/2013 dokumenterades järv och järvspår framför allt i länets nordliga och nordvästra delar. Länsstyrelsens bedömning är att järven ökar något i dessa områden och det finns indikationer på att stammen sprider sig söderut i länet.

     Kungsörn inventeras av Kungsörnsgruppen, på uppdrag av länsstyrelsen, genom besök vid kända boplatser under häckningstiden. Tre lyckade häckningar konstaterades i Gävleborg 2012.

  • 4.
    Ageheim, Sofia
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Nordin, Hans
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Sundin, Sara
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2014-20152015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

     

    Länsstyrelsen ansvarar för att årliga rovdjursinventeringar genomförs i Gävleborgs län. Syftet är att

    övervaka rovdjursstammarnas storlek, utbredning, genetiska status och hur stammarna utvecklas

    över tiden.

     

    I den här rapporten redovisas resultaten från inventeringar av lodjur, varg, järv och kungsörn, samt

    länsstyrelsens bedömning av förekomsten av björn i Gävleborg under inventeringssäsongen

    2014/2015.

     

    Vid lodjursinventeringen 2014/2015 kvalitetssäkrades 15 familjegrupper, det vill säga 15 honor som

    fött ungar 2014. Lodjursstammen i Gävleborg kan därmed uppskattas till cirka 83 individer vintern

    2014/2015. Fyra av familjegrupperna delades med angränsande län.

     

    Gävleborg berördes av tio vargrevir vintern 2014/2015: Prästskogen/Haverö, Naggen, Kukumäki,

    Sjösveden, Tandsjön, Lingbo, Åmot/Ockelbo, Bondskog, Björnås och Glamsen. I sju av reviren

    bekräftades att föryngring skett våren 2014. Sex av reviren delades med andra län. Det innebär att

    Gävleborg anses ha haft 4,7 familjegrupper vintern 2014/2015, enligt Viltskadecenters fördelning.

    Vargarna i Korsåreviret, som tidigare delades mellan Gävleborg och Dalarna, har denna säsong vistats

    väster om länsgränsen och har inte spårats i Gävleborg. Tandsjö-reviret försvann under

    inventeringssäsongen genom skyddsjakt i februari 2015.

     

    Ingen inventering av björn har genomförts denna säsong. Länsstyrelsen bedömer att björnstammens

    storlek och spridning i länet sannolikt överensstämmer med resultatet från 2012 års spillningsinventering. Björnstammen uppskattades då till cirka 380 individer i Gävleborgs län.

     

    En riktad järvinventering har för första gången på många år genomförts i Gävleborgs län vintern

    2014/2015. Med hjälp av fotostationer har bilder på järv erhållits på flera ställen i hela norra delen av

    Gävleborg och en föryngring 2014 har kvalitetssäkrats.

     

    Vid inventeringen av kungsörn i Gävleborg 2014 konstaterades totalt 25 revir, varav 8 hade lyckade

    häckningar och 3 av dessa var dubbelkullar, det vill säga kullar med två ungar. Storleken på länets

    fasta kungsörnspopulation 2014 uppskattas till 50-65 individer.

     

    Inventeringarna av lo, järv och varg utfördes av länsstyrelsens personal, medan kungsörn

    inventerades av Kungsörnsgruppen Gävleborg på uppdrag av länsstyrelsen. Allmänhetens

    rapportering av rovdjursobservationer har varit till stor hjälp i arbetet med att göra så bra

    inventeringar som möjligt utifrån de resurser som finns.

  • 5.
    Agné, Katarina
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västmanlands län.
    Bottenfauna i Västmanlands län 2015: Bottenfaunaundersökning i rinnande vatten med bedömning av försurningspåverkan, ekologisk status och allmänt förorenande ämnen2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Länsstyrelsen i Västmanlands län genomför årligen bottenfaunaundersökningar i kalkade och regionalt övervakade vattendrag. Under våren och sommaren 2015 utfördes bottenfaunaprovtagning i nio rinnande vatten i länets nordvästra del. Efter provtagningen analyserades bottenfaunan på Sveriges Lantbruksuniversitet och olika index som visar försurningspåverkan, ekologisk status och allmänt förorenande ämnen togs fram. Sju av de undersökta vattendragen är kalkade medan två är okalkade. Ett av de okalkade vattendragen är ett referensvattendrag som idag rinner genom det stora skogsbrandområdet.

    Det främsta syftet med undersökningen är att bedöma om bottenfaunan är försurningspåverkad, att se om utförd kalkning gett önskvärd effekt och att få underlag för framtida kalkningsverksamhet. Bottenfaunan har bedömts enligt bedömningsgrunden för bottenfauna i vattendrag (Naturvårdsverket 2007), försurningsindex SI (Henriksson & Medin 1986) och BpHI (Lingdell & Engblom 2002), renhetsindex BMWP (Hellawell 1986) och föroreningsindex FOI (Degerman et al 1994). Som stöd för bedömningen av försurningspåverkan hos bottenfauna har resultat från vattenkemisk kalkeffektuppföljning använts. För att få information om bottenfauna på artnivå har en kartläggning av hotad och ovanlig bottenfauna även utförts.

    Bottenfaunaundersökningen resultat, se tabell 1 sidan 4.

    Försurningspåverkan hos bottenfauna Resultaten visar ingen eller obetydlig försurningspåverkan hos bottenfauna i sju av nio undersökta vattendrag (Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån, Hedströmmen och Långängsbäcken). I två vattendrag bedöms försurningspåverkan som måttlig (Ulbobäcken och Gärsjöbäcken).

    Bedömningen av försurningspåverkan tyder på att utförd kalkning inte gett tillräcklig effekt på bottenfaunan i Ulbobäcken. Kalkningen har däremot gett önskad effekt på bottenfaunan i Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån och Långängsbäcken. Det är dock svårt att bedöma kalkningens effekter på bottenfauna i Håltjärnsbäckens, Valsjöbäckens och Jeråns nedre delar eftersom bottenfaunalokalerna ligger högt upp i bäckarna och relativt stora biflöden med låga pH-värden rinner in längre nedströms.

    I det okalkade referensvattendraget Gärsjöbäcken, som ligger i skogsbrandområdet, stämmer bedömningen av försurningspåverkan relativt bra överens med tidigare bedömningar innan branden. På den relativt korta tid som gått från att skogsbranden startade hösten 2014 till bottenfaunaprovet togs våren 2015 har ingen ytterligare försämring av försurningspåverkan hos bottenfaunan skett. För mer långsiktiga effekter av skogsbranden på bottenfaunan i Gärsjöbäcken hänvisas till SLU:s övervakningsprojekt av ytvatten i brandområdet. Projektet kommer att pågå till år 2017.

    Ekologisk status enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund Bottenfaunans sammanvägda status var Hög vid alla lokaler utom Gärsjöbäcken, där det sammanvägda resultatet var God ekologisk status. Statusklassificeringarna baseras på M42-metoden istället för den rekommenderade sparkmetoden. I och med det frångås bedömningsgrundens krav på underlagsdata. Statusklassificeringarna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund bör därför hamna i kategorin ”låg tillförlitlighet” om de används för att bedöma bottenfaunans ekologiska status.

    M42-metoden används bland annat för att visa förekomst av rödlistade arter, försurningsstatus och om den biologiska målsättningen med kalkningen uppfylls. Detta är också de främsta syftena med 2015 års bottenfaunaundersökning. Inventering med M42metoden gör det möjlig att beräkna BpHI och SI som i denna rapport utgör underlag för expertbedömning av försurningspåverkan hos bottenfauna (tabell 1).

    Påverkan av allmänt förorenande ämnen hos bottenfauna Vid alla lokaler indikerade bedömningen av allmänt förorenande ämnen ”Relativt ostörda förhållanden”. Samtliga lokaler bedöms därmed vara relativt opåverkade av exempelvis höga närsaltshalter och syretärande ämnen.

    Rödlistade och ovanliga arter som påträffades var: Den ovanliga nattsländan Adicella reducta (Forsån och Hedströmmen,Bernshammar) Den rödlistade flodkräftan Astacus astacus (Sandån) Den rödlistade bäcksländan Neumora dubitans (Håltjärnsbäcken och Jerån) Den ovanliga nattsländan Oecetis notata (Hedströmmen, Bernshammar) Den ovanliga bäcksländan Siphonoperla burmeisteri (Forsån)

  • 6.
    Ahlcrona, Eva
    et al.
    Executive, Företag, Metria AB.
    Johansson, Thomas
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Ädellövskogskartering med satellitdata i Kalmar län: Test av operativ metod2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ädellövskogar är ofta skyddsvärda skogar med avseende på biologisk mångfald,kulturmiljövärden och sociala värden. Kännedomen om ädellövskogens läge,skogstyp, areal, hur pass värdefull ädellövskogen är samt trender/förändringar avoch inom ädellövskog är idag bristfälliga. Denna studie är inriktad på att ta framett underlag för att avgränsa var ädellövskogen finns genom en heltäckande,aktuell och homogen kartering baserat på satellitdata.Målet är att med aktuell satellitdata identifiera och avgränsa ädellövskog inom enstörre region i Kalmar län med en operativ metod tillämpbar för hela ädellövskogsområdeti Sverige. Karteringen skall resultera i klasserna ”säker”ädellövskog/-hagmark (enligt skogsvårdslagen) och potentiell ädellövskog/-hagmark.

  • 7.
    Ahlgren, Johan
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Stenberg, Marika
    Nyström, Per
    Åbjörnsson, Kajsa
    Klimatrelaterade förändringar i sjöar och vattendrag: En jämförelse mellan två perioder (1995-2000 och 2009-2014)2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakningsprogrammen ger oss möjligheten att övervaka hur storskaliga förändringar,såsom klimatet och försurningen, påverkar våra sjöar och vattendrag. Det nationellasötvattensprogrammets delprogram "Trendstationer sjöar" och "Trendstationer vattendrag"kan tillsammans med regionala övervakningsprogram ge en övergripande bild av dennuvarande statusen samt fungera som ett verktyg för övervakning av potentiella förändringari våra sötvattenssystem.En faktor som kan framkalla stora förändringar är den pågående klimatförändringen, vilkenbland annat innebär en högre medeltemperatur och förändrade vädersystem. Till exempelleder dessa förändringar till en förlängd växtsäsong och en snabbare nedbrytning av organisktmaterial i marken. Samtidigt kommer de kraftigare regnen att öka på vissa platser, vilketleder till att mer organiskt material sköljs ut i våra sjöar och vattendrag. Den ökade temperaturenförändrar också spelreglerna för de organismer som är anpassade för kallt vattenoch det möjliggör att nya områden kan koloniseras av arter som är anpassade för varmareklimat.Det finns även andra antroprogena störningar som påverkar våra sjöar och vattendrag, tillexempel utsläppen av svaveldioxid som låg bakom den kraftiga försurning av mark och vattensom man än idag ser konsekvenserna av. Utsläppen av svaveldioxid har sedan 80-taletminskat kraftigt och nu börjar man se en långsam återhämtning i vissa sjöar och vattendrag. För att förstå mer om hur dessa direkta och indirekta effekter av klimatförändringarna ochförsurningen påverkar våra svenska vatten har denna studie utvärderat tidsseriedata för perioderna1995-2000 och 2009-2014 från svenska sjöar och vattendrag. Samtliga sjöar och vattendrag i denna studie ingår i den nationella eller regionala miljöövervakningenoch totalt har 177 sjöar och 121 vattendragslokaler inkluderats i analyserna. Generellaförändringar mellan perioderna i vattenkemi och biologiska parametrar har studerats. Likaså om dessa förändringar skiljer sig åt beroende på sjöarnas och vattendragensstorlek, vattenfärg och alkalinitet. Slutligen har även sjöarnas och vattendragens geografiskaplacering baserat på de så kallade ekoregionerna inkluderats i utvärderingen.De kemisk-fysikaliska parametrar från sjöarna och vattendragen som har undersökts är lufttemperatur,absorbans, TOC (totalt organiskt kol), järn, sulfat, totalkväve, totalfosfor samtpH och alkalinitet. Förändringar avseende växtplankton har studerats med hjälp av parametrarnatotal biovolym (mm3/l), trofiskt planktonindex (TPI), antalet växtplanktonarteroch andelen cyanobakterier. För bottenfauna har förändringar av kvotenOligochaeta/Chironomidae analyserats.Resultaten visar att siktdjupet i de undersökta sjöarna minskar mellan perioderna. Dennaminskning i siktdjup kan kopplas till den ökning av TOC, absorbans och järn som sker parallellt.För vattendragen sker en liknande utveckling med en generell ökning i absorbans,TOC och järn. Dessa förändringar har dels en direkt koppling till klimatförändringarna genomen förlängd växtsäsong och dels en koppling till ökad nedbrytning vilket leder till mertillgängligt organiskt material. Vidare så kan förändringar i nederbörden påverka hur mycket av detta organiska material som spolas ut i vattensystemen. Dessutom så spelar denminskade sulfatdepositionen en stor roll i den ökande vattenfärgen och i förlängningensiktdjupet genom kemiska förändringar i jordlagren som leder till att mer material blir tillgängligtoch kan sköljas ut i vattnet. Den minskade mängden sulfat i sjöarna och vattendragenär den tydligaste förändringen i datamaterialet och kan direkt kopplas till en minskadsulfatdeposition, men inte till klimatförändringarna. Denna minskning syns även i pH ochalkaliniteten som båda generellt ökar mellan perioderna. Förändringen för pH och alkalinitetär dock inte lika tydlig som för sulfat. Även om trenderna är desamma i vattendragensom för sjöarna är förändringen dock inte lika tydlig i vattendragen. Orsaken är de fysiskaskillnaderna mellan vattendrag och sjöar, där vattendragen ser mycket kraftigare variationeri flöde inom och mellan år och därmed också i de undersökta variablerna.För sjöarnas närsalter sker också signifikanta förändringar mellan perioderna, kväve minskargenerellt, medan fosfor minskar eller ökar beroende på vilken sjötyp man tittar på. Förvattendragen sker inte några generella förändringar i fosfor mellan de undersökta perioderna,däremot så minskar kväve generellt även i vattendragen. Kväveminskningen kandelvis härledas direkt till den minskning i atmosfärisk deposition som skett under perioden,men åtgärder inom skogs- och jordbruket för att minska kväve- och fosforläckaget påverkarantagligen också förändringen av närsaltskoncentrationerna. Här kan en mer lokal utvärderingdär man även inkluderar olika kväveminskande åtgärder samt markanvändning ianalyserna, ge en bättre förståelse för vad som drivit förändringen i näringssalter.Bland de biologiska variabler som har kunnat undersökas så ökar antalet växtplanktonartergenerellt i sjöarna mellan perioderna, vilket kan vara en respons på den minskade försurningen.Vidare så ökar det trofiska planktonindexet mellan perioderna, vilket indikerar attsjöarna blivit näringsrikare. En möjlig förklaring kan också vara den ökade mängden TOCoch därmed en tillförsel av mer organiskt bundna närsalter. Det är dock så att även om detsker en ökning i trofiska planktonindex så visar det fortfarande inte på att det finns någrakraftiga övergödningsproblem i de undersökta sjöarna. Vidare har andelen cyanobakterieroch den totala biovolymen växtplankton inte förändrats generellt under perioden. För bottenfaunanundersöktes Oligochaeta/Chironomidae-kvoten, som ökar generellt vid övergödningför att syrgashalten blir låg och/eller den organiska belastningen hög på sjöbotten.För kvoten sker inga generella förändringar, dock sker det förändringar när sjöarna delasupp i sjötyp. Det är svårt att hitta någon generell förklaring till dessa förändringar, men lokalaoch mer ingående analyser kan möjligen hitta förklaringar till dessa förändringar i O/Ckvoten. Det saknas mycket biologiska provtagningar i det datamaterial som låg till grundför denna studie, för vattenkemin finns det till exempel ca 170 sjöar, men för biologin endastca 50 sjöar som kan inkluderas i utvärderingen. Med tanke på de stora förändringar somsker i vattenfärg och sulfatkoncentrationer så skulle övergripande analyser av både bottenfaunaoch växtplankton vara av stor betydelse för miljöövervakningen av våra sjöar ochvattendrag. Sammanfattningsvis har klimatförändringarna i form av temperaturökningar och förändradenederbördsmönster påverkat våra sjöar och vattendrag under perioden 1995-2014.Men även andra faktorer, såsom den minskande sulfatdepositionen, påverkar våra sjöar ochvattendrag. Dels direkt genom högre pH och alkalinitet, men framför allt indirekt genomförändringar i exporten av TOC och järn. I förlängningen ökar denna export brunifieringenoch tillgången på kol och närsalter för djur och växter.

  • 8.
    Ahlström, Johan
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Försurning och kalkning av sjöar och vattendrag i Västerbottens län: Årsrapport 20152016Report (Other academic)
  • 9.
    Ahlström, Johan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Förändring av vattenkemi, bottendjur och fisk i Västerbottens vattendrag från 1993 till 2010: Förändring av vattenkemi, bottendjuroch fisk i Västerbottens vattendrag från 1993 till 20102010Report (Other academic)
  • 10.
    Ahlén, Johan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Fladdermöss i Götene, Skara, Skövde, Falköpings,Ulricehamns och Marks kommuner 20092010Report (Other academic)
  • 11.
    Ahlén, Johan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Fladdermöss i Vänersborgs, Melleruds och Färgelanda kommuner sommaren 20062006Report (Other academic)
  • 12.
    Alexandersson, Hans
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Bohuskustens häckfågelfauna 2001‒2009 Förekomst, reproduktion och habitat2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under nio år (2001 ‒2009) har Svensk Naturförvaltning AB, på uppdrag av länsstyrelsen, initierat och utfört inventeringar av fåglar i Västra Götalands läns marina skärgård. Arbetet har syftat till att övervaka trender i antal och utbredningsmönster för olika fågelarter, samt att identifiera eventuella effekter av predation och miljöstörning på deras populationer. Vidare har målsättningen varit att ta fram underlag för att kunna utvärdera olika förvaltningsåtgärder och naturvårdsprojekt. Inventeringarna har gett information om förändringar i antal och utbredning för fågelarter som vistas längs Bohuskusten under häckningssäsongen. Liknande information har samlats in även för andra arter som är karaktäristiska inslag i denna miljö och/eller kan påverka fågelfaunan, såsom knubbsäl, mink och makaonfjäril. Information har även samlats in angående kullstorlek och döda fåglar.

    I denna rapport redovisas resultaten av inventeringarna. Av samtliga 79 fågelarter som påträffades under inventeringarna var det sex (8%) som ökade påtagligt i antal. Den art som ökade mest var grågås, följd av vitkindad gås, silvertärna, storskarv, toppskarv och ängspiplärka. Ytterligare 22 arter (28%) uppvisade en positiv trend. Tolv arter (15%) uppvisade en påtaglig minskning.

    Sånglärkan minskade mest, följd av, i tur och ordning, kråka, stare, berguv, näktergal, drillsnäppa, havstrut, gulärla, knölsvan, korp, gråsiska och strandskata. För ytterligare 39 arter (49%) påvisades en negativ trend. En analys av populationsutvecklingen för de 56 arter som påträffades i större antal under inventeringarna ger en liknande bild. Totalt sett har alltså fler arter uppvisat en negativ (64%) än en positiv (36%) trend under inventeringsperioden. En jämförelse mellan de 56 arternas populationsutveckling längs Bohuskusten och i landet i övrigt under de senaste tio åren visar att fler arter har haft en sämre än en bättre utveckling längs Bohuskusten jämfört med i övriga landet under 2000-talet. Kanadagås och tornfalk visar en starkt negativ skillnad, och ytterligare åtta arter avviker klart till Bohuskustens nackdel, nämligen knölsvan, strandskata, fiskmås, tordmule, gök, ärtsångare, kaja och korp. För tre arter är utvecklingen längs Bohuskusten betydligt bättre jämfört med landet i övrigt; vitkindad gås, gråtrut och ängspiplärka.

    När det gäller förändringen i utbredning längs Bohuskusten finner man att en del arter som haft en negativ populationstrend trots allt har utvidgat sitt utbredningsområde. Däremot finns det ingen art som har ökat i antal samtidigt som dess utbredningsområde har minskat.

    Artdiversiteten längs Bohuskusten ökade under inventeringsperioden. Detta som en effekt av att de vanligaste arterna minskade i antal snarare än att antalet arter ökade. Områden med någon form av skydd verkar inte ha någon generell effekt på artrikedomen. Däremot kan områden skyddas för att bevara en speciell biotop som förekommer i begränsad omfattning och som är viktig för vissa arter, t.ex. tobisgrissla. Skyddsområden är även viktiga för knubbsälen.

    För 18 arter inventerades kullstorleken, vilken ökade för två arter, nämligen fisktärna och ängspiplärka. För tre arter minskade kullstorleken under inventeringsperioden; knölsvan, strandskata och skrattmås.

    Antalet döda fåglar som hittades under inventeringsperioden minskade. För en art var minskningen statistiskt säkerställd, nämligen gråtrut

    Under hösten och vintern 2002/2003 gjordes för första gången i landet ett försök att skatta minkpopulationens storlek längs Bohuskusten genom en regelrätt inventering och information från avskjutning. Resultaten av denna undersökning har redovisats i tidigare rapporter (Wallin m.fl. 2002, 2003). I övrigt har minkpopulationen varit stabil eller svagt ökande under inventeringsperioden.

    Sommaren 2002 dog tusentals knubbsälar i en epizooti längs Västkusten. Följaktligen minskade antalet knubbsälar i skärgården med 33 % mellan 2002 och 2003. Därefter har populationen stabiliserats på en lägre nivå. Totalt sett kan endast en svag nedgång konstateras under inventeringsperioden.

  • 13.
    Alexandersson, Solbritt
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Kvicksilver och cesium i fisk1995Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Data om kvicksilver och cesium i insjöfisk i länet har sammanställts i syfte att beskriva tillståndet i länet som ett underlag för bedömning av konsumtionsmöjligheter enligt de kostråd som finns. Ett annat syfte har varit att systematisera befintliga data för senare uppföljningar inom ramen för den regionala miljöövervakningen.

    Vi tackar länets kommuner samt Radiakgruppen i Nordanstig som har ställt sina analysresultat till förfogande. För äldre kvicksilverdata tackar vi Bert Karlsson på institutet för Miljöanalys.

    Solbritt Alexandersson har sammanställt materialet. Handlare för projekt har varit Anna Helena Lindahl

  • 14.
    Alexandersson, Solbritt
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Miljötillståndet i länets kustvatten1994Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna sammanställningsrapport bygger till största delen på resultat från 1990-1993.Under den tiden visade de delar av kustvttnet som ligger nära tätorter och större industrier en tydlig påverkan av de verksamheter som pågår där.Situationen är emellertid inom flera områden bättre idag än vad den har varit.Det beror främst på en minskning av utsläpp från industrier och kommunala reningsverk, men även på att enheter inom skogindustrin har lagts ner.Bottenfauna-undersökningar har gjorts i närheten av de större industrierna samt i Söderhamnsfjärden.Dessa undersökningar har visat på att bottenfaunan är störd. På vissa provtagningspunkter nära utsläppskällor saknades bottenfauna helt.På andra ställen bestod den endast av föroreningståliga djur såsom vissa fjädermygglarver och glattmaskar.På större avstånd från föroreningskällorna var bottenfaunan mer mångformig och även känsliga djur förekom.

  • 15.
    Alias, Izabela
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Andersson, Sven
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Borger, Tobias
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län. Länsstyrelsen Kalmar län.
    B Jönsson, Rita
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Eriksson, Joel
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Hauxwell, Maria
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Johansson, Thomas
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Ringberg, Amie
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Svensson, Anders
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Persson, Karl-Johan
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Brusin, Martin
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Kalmar län.
    Miljöövervakning i Kalmar län: En kort beskrivning av tillståndet i länet2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Broschyren sammanfattar övervakning och resultat inom ett urval av delprogram inom den regionala miljöövervakningen i Kalmar län.

  • 16.
    Almer, Anne-Catrin
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Oscarsson, Amanda
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Setzer, Malin
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Klimatdata i Jönköpings län 2016: Indikatorer och underlag2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Klimat är en av de viktigaste faktorerna som påverkar arters utbredning och välstånd. Väderrelaterade data är därmed i flera avseenden ett viktigt underlag vid utvärdering av biologiska undersökningar. Diverse klimatrelaterat underlag, både uppmätt och modellerat, sammanställs i föreliggande rapport och avsikten är att den ska åskådliggöra vilken information som finns tillgänglig, men även ge uppslag till användningsområden av tillgänglig information. Rapporten är tänkt att tydliggöra hur klimatförändringar konkret gestaltar sig i länet.

  • 17.
    Almer, Anne-Catrin
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Setzer, Malin
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Klimatdata Jönköpings län 2015: Indikatorer och underlag2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Klimat är en av de viktigaste faktorerna som påverkar arters utbredning och välstånd. Väderrelaterad data är i flera avseende därmed ett viktigt underlag vid utvärdering av biologiska undersökningar. Diverse klimatrelaterat underlag, både uppmätt och modellerat, sammanställs i föreliggande rapport och avsikten är att den ska åskådliggöra vilken information som finns tillgänglig men även ge uppslag till användningsområden av tillgänglig information. Rapporten är tänkt att tydliggöra hur klimatförändringar konkret gestaltar sig i länet. År 2015 var ett varmt år och medeltemperaturen för länet som helhet var 1,8°C varmare än under referensperioden. Särskilt vintermånaderna januari, februari och december var ovanligt varma. Endast två månader, maj och juni, var svalare än referensperioden. Även nederbörden var större än under referensperioden. Maj och december var nederbördsrika månader medan oktober var ovanligt torr. Mängden nederbörd skiljer sig åt mellan olika delar av länet, med en högre nederbörd i de västra delarna av länet än de östra. Vattentemperaturen i utvalda vattendrag visar en överensstämmande bild, att tillsammans med 2014 är 2015 överlag ett varmt år. Dessa två år sticker ut som varmare år jämfört med det underlag som finns i länet för vattentemperaturer. 2013 sticker istället ut med låga vattentemperaturer under vårmånaderna och en större del av 2013 har lägre vattentemperaturer jämfört med 2014-2015. För vattendragen med modellerad data, med avseende av vattenföring, var det en högre medelvattenföring än referensperioden men variationen var stor lokalt. Övervakningen av grundvattennivåerna har inte varit igång så länge så det går inte utläsa några trender ännu. Befintligt underlag visar att grundvattennivåerna var sjunkande under en stor del av 2015, för att sedan vända uppåt i slutet av året. 

  • 18.
    Andersson, Carin
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Övervakning av grundvatten i Jönköpings län 2005-20082010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Grundvattnet har stor betydelse för naturen eftersom det försörjer sjöar, vattendrag, våtmarker

    och källor med vatten. Det förser också många av länets invånare med dricksvatten.

    Det är därför nödvändigt att grundvattnet är av god kvalitet och att negativ miljöpåverkan

    motverkas. För att följa eventuella förändringar i grundvattnets kvalitet har Länsstyrelsen i

    Jönköpings län genomfört en undersökning i 25 vattentäkter och fem källor. Konduktivitet,

    pH, ammonium, nitrat, sulfat och klorid samt metaller analyserades i vattentäkterna och

    källorna. Dessutom analyserades råvatten för bekämpningsmedel och klorerade lösningsmedel

    vid några grundvattentäkter. För att kunna bedöma tillstånd och påverkan har Sveriges

    geologiska undersöknings föreskrifter om statusklassificering och miljökvalitetsnormer

    för grundvatten och Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för grundvatten använts. I

    denna rapport redovisas resultat från provtagningar i de 25 grundvattentäkterna 2005-2008.

    För att utläsa trender har även äldre resultat använts som underlag.

    Enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder anses alkaliniteten vara måttlig - mycket låg

    vid 70 % av vattentäkterna vilket kan innebära att alkaliniteten är otillräcklig för att i framtiden

    ge en stabil och acceptabel pH-nivå i områden med hög syradeposition. Nitrathalten

    visar en måttlig till stark påverkan i 76 % av vattentäkterna. Klorid-halterna bedöms som

    låga eller mycket låga i samtliga vattentäkter och källor.

    Sammanfattningen i tabell 2 visar medelvärden för de undersökta parametrarna i källorna

    och vattentäkterna bedömda efter SGUs föreskrifter. Ingen koncentration översteg riktvärdet

    för grundvatten vare sig i källorna eller i vattentäkterna. Ammonium-, klorid- och sulfathalterna

    översteg referensvärdet i ett fåtal av täkterna och ammoniumhalten översteg referensvärdet

    i två av källorna. Kvävehalten är i tabell 1 och 2 utryckt som nitrat, NO

    3, för

    att kunna jämföra med värdena i SGUs föreskrifter. Nitrathalten överskrider utgångspunkt

    för att vända trend vid fyra vattentäkter. Sju vattentäkter och en källa har kvävehalter över

    referensvärdet. Metallhalterna i vattentäkterna och källorna var generellt sett låga. 2,6-

    diklorbensamid (BAM) var det enda bekämpningsmedel som detekterades vid fem av vattentäkterna.

    Baserat på resultaten i denna rapport har fem vattentäkter otillfredsställande

    status (på grund av BAM), tre vattentäkter är ”at risk” (överstiger värdet för utgångspunkt

    för att vända trend, tabell 5) övriga har god status enligt vattendirektivet. Den tydligaste

    trenden som kunde påvisas var att nitrat- och sulfathalterna i vattentäkterna minskar (tabell 1).

    Tabell 1.

    Trendbedömning av konduktivitet (Kond), pH, Alkalinitet (Alk), ammonium (NH4N),

    nitrat, klorid och sulfat i vattentäkterna (VT).

    Kond

    mS/m

    pH Alk

    mg/l

    NH4N

    mg/l

    Nitrat

    mg/l

    Klorid

    mg/l

    Sulfat

    mg/l

    Antal VT där trend kan bedömmas 8 18 17 7 12 13 12

    Antal VT där ingen trend kan påvisas 6 12 13 7 5 10 6

    Antal VT där en ökande trend kan påvisas 0 3 3 0 1 0 0

    Antal VT där en minskade trend kan påvisas 2 3 1 0 6 3 6

    ÖVERVAKNING AV GRUNDVATTEN I JÖNKÖPINGS LÄN 2005-2008

    5

    Tabell 2.

    Medelvärden 2005-2008 för konduktivitet (kond), pH, alkalinitet (alk), ammonium (NH4), nitrat, klorid, sulfat, försurningsbelastning (förs.), arsenik (AS), kadmium (CD),

    kobolt (CO), krom (CR), kvicksilver (HG), nickel (NI), bly (PB) och zink (ZN). Gult = halten överstiger referensvärdet, orange = värdet överstiger utgångspunkt för att vända

    trend, rött = värdet överstiger riktvärdet för grundvatten. x = ej analyserat / halterna överstiger ej detektionsgränserna.

    *Baseras endast på en mätning. **Vid provtagningarna

    i Malmbäck (2 st 2008) uppmättes en hög koncentration av bly (15.4 μg/l ) och en låg koncentration (0.07 μg/l

    Vattentäkt Kond

    mS/m

    pH Alk

    mg/l

    NH4

    mg/l

    Nitrat

    mg/l

    Klorid

    mg/l

    Sulfat

    mg/l

    Förs. AS

    μg/l

    CD

    μg/l

    CO

    μg/l

    CU

    g/l

    HG

    μg/l

    NI

    μg/l

    PB

    μg/l

    ZN

    μg/l

    BAM

    μg/l

    Status vattentäkt

    Anneberg 22.9 6.95 63.3 0.005 9 16.00 15.00 3.3 0.15 0.011 0.03 4.5 0.001 0.8 0.1 10.3 0.33 Otillfredställande

    Baskarp X 6.78 X 0.050 0.3 5.30 6.50 X 0.15 0.003 0.004 0.7 0.001 0.1 0.1 6.1 x God

    Bor 8.1 6.3 22.0 0.035 2.2 7.8 7.20 1.2 0.11 0.040 1.13 7.7 0.026 4.8 0.3 24.4 x God

    Bottnaryd 8.3 6.20 23.5 0.010 2.0 5.60 8.10 1.2 0.08 0.002 0.01 0.9 0.001 0.3 0.1 5.1 x God

    Broaryd 24.5 7.93 89.0 0.005 24.8 9.48 8.38 4.8 0.04 0.034 0.03 3.9 0.001 1.0 0.1 4.1 x Risk

    Bäckshult 14.8 6.64 23.3 0.005 0.3 6.80 6.10 1.1 0.04 0.010 0.05 3.7 0.018 0.4 0.3 2.6 x God

    Furusjö X 6.35 X 0.010 3.3 6.00 7.60 X 0.16 0.036 0.03 7.6 0.001 0.2 0.4 10.3 x God

    Grimstorp 6.1 6.30 13.3 0.005 2.2 5.20 6.90 0.7 0.03 0.008 0.05 42.7 0.001 1.8 0.2 4.1 x God

    Hjältevad 6.7 6.50 20.0 0.005 0.3 4.57 7.37 1.1 0.09 0.008 0.04 5.9 0.002 0.2 0.1 4.8 x God

    Holsby 16.0 6.40 46.0 0.050 15 7.55 9.70 2.5 0.03 0.007 0.06 8.0 0.002 0.2 0.1 3.1 x God

    Horda X 5.69 5.4 0.005 7.5 7.2 11,00 0.2 0.04 0.044 1.41 5.0 0.026 2.9 0.2 11.5 x God

    Jularp 35.3 7.68 165.0 0.005 7 19.00 24.00 9.3 0.31 0.008 0.02 3.4 0.001 0.3 0.3 5.5 x God

    Korsberga 10.0 6.55 28.5 0.038 2.3 6.90 8.90 1.5 0.11 0.010 0.08 4.1 0.001 0.2 0.2 24.4 x God

    Landsbro 24.5 6.65 61.5 0.038 22 15.50 22.00 3.3 0.08 0.007 0.04 1.6 0.001 0.8 0.1 3.8 x Risk

    Lanna X 5.83 5.4 0.005 0.2 6.8 8.5 0.3 0.04 0.027 0.04 3.9 0.026 0.7 0.2 14.2 x God

    Lekeryd 19.8 6.60 60.6 0.010 5.3 15.50 13.00 3.0 0.18 0.002 0.01 2.5 0.001 1.3 0.2 3.2 x God

    Ljusseveka X 7.40 X 0.071 X 13.50 21.00 X 0.41 0.015 0.92 0.1 0.001 2.8 0.03 3.6 0.11 Otillfredställande

    Malmbäck 8.0 6.67 30.0 0.005 1.0 5.70 9.60 1.9 0.04 0.023 0.03 5.1 0.002 1.8 7.7** 32.8 0.45 Otillfredställande

    N.Unnaryd 15.3 6.05 27.5 0.010 30.5 6.10 11.00 1.5 0.52 0.011 0.01 2.7 0.001 0.7 0.1 5.2 x Risk

    Skede 20.0 6.55 51.0 0.050 16.5 15.50 9.00 2.7 0.11 0.018 0.14 7.9 0.003 1.2 0.7 9.6 x God

    Starhult 19.9 6.70 36.1 0.005 2.7 X X 1.9 0.09 0.003 0.02 1.4 0.002 0.4 0.8 5.3 x God

    Sunnerby 14.9 6.27 21.2 0.005 10 X X 1.1 0.11 0.039 0.14 9.1 0.002 0.5 1.2 21.2 x God

    Svenarum X 6.10 12.0 0.005 4.8 6.90 8.70 0.6 0.06 0.018 0.02 2.9 0.026 1.4 0.1 8.6 0.37 Otillfredställande

    Viebäck X X X X X X X X 0.11 0.008 0.19 15.7 0.002 1.07 0.4 6.3 x God

    Vireda 60.1* 7.70 207.5 0.008 23 22.00* 75.00* 10.8 0.20 0.049 0.02 3.5 0.001 0.7 0.1 2.4 0.76 Otillfredställande

    Glörje källa 23.66 7.7 127 0.064 0.79 7.37 6.70 6.7 1.14 0.001 0.10 0.1 0.001 0.1 0.01 1.2 x God

    Gränseryd 14.95 7.3 56.6 0.006 3.1 6.65 10.5 3.0 0.11 0.007 0.01 0.2 0.002 0.1 0.01 1.6 x God

    Skogshyltan 4.8 6.1 5.33 0.066 0.95 5.21 6.82 0.3 0.03 0.001 0.01 0.1 0.001 0.1 0.04 1.1 x God

    Sunneränga 17.35 7.4 65 0.023 4.8 7.3 13.35 3.5 0.23 0.005 0.01 0.3 0.002 0.1 0.005 1.4 x God

    Taberg 2 33.5 8.35 115.3 0.022 2.6 7.5 19.35 6.1 0.04 0.002 0.20 0.8 0.001 1.9 0.09 0.7 x God

    ÖVERVAKNING AV GRUNDVATTEN I JÖNKÖPINGS LÄN 2005-2008

    6

  • 19.
    Andersson, Elin
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Jämtlands län.
    Kempe, Göran
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Larsson, Artur
    Siira, Ulrika
    Executive, Myndigheter, Skogsstyrelsen.
    Uppföljning av biologisk mångfald meddata från Riksskogstaxeringen: Slutrapport, mars 20122012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultatet av ett samarbete mellan två projekt, dels ett projekt inom fortlöpande

    miljöanalys på SLU, lett av Artdatabanken, dels ett projekt som letts av Länsstyrelsen i Jämtland

    tillsammans med Artdatabanken och Skogsstyrelsen. Det senare drivs som ett så kallat miljömålsprojekt,

    med medel från Naturvårdsverket. I båda projekten är Riksskogstaxeringen en samarbetspartner.

    Grundtanken i båda projekten är att undersöka vilka parametrar i Riksinventeringen av skog (RIS) som

    bäst speglar tillståndet för biologisk mångfald.

    I ett första steg har arbetsgruppen valt ut ett antal parametrar som bör tas fram och undersökas. I ett andra

    steg har SLU tagit fram ett bakgrundsmaterial som diskuterats vidare inom gruppen. Därefter har gruppen

    tagit fram ett preliminärt förslag på vilka parametrar som kan vara lämpliga att prioritera för uppföljning

    av miljömålen. Förslaget har remitterats till forskare och myndigheter som kan tänkas ha intresse av

    innehållet och inkomna synpunkter har inarbetats i föreliggande slutrapport. Innehållet kan utgöra

    lämpligt bakgrundsmaterial om tillståndet i skogen, men också som indikatorer och andra mått som kan

    användas på olika sätt i uppföljning av biologisk mångfald.

    Övergripande kan det konstateras att RIS ger värdefull kunskap om främst utvecklingen av skogliga

    strukturer som trädens ålder, trädslag, beståndsålder och andra kvaliteter. Denna information kan bidra till

    att beskriva förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Ett flertal av parametrarna har haft en

    positiv utveckling under miljömålsperioden. Det är däremot inte liktydigt med att utvecklingen för den

    biologiska mångfalden utvecklats i en positiv riktning. Detta på grund av att de nivåer som vi har att utgå

    från (1999) ofta ligger på en så låg nivå jämfört med många arters behov att det krävs kraftiga

    förändringar för att arterna ska kunna utvecklas i positiv riktning.

    Projektet har hitintills prioriterat drygt ett tjugotal skogliga parametrar för uppföljning av biologisk

    mångfald inom miljömålssystemet. Av de skogliga parametrarna har följande föreslagits få hög prioritet:

    Antal gamla träd över 121 år per kvadratkilometer, indelat i åldersklasser

    Areal gammal skog fördelad på skogstyper; tall, gran, barr (ädel, barrädel, barrlöv)

    Volym död ved av olika trädslag; tall, gran, löv

    Volym död ved av olika grovlek

    Areal ädellövskog indelad i åldersklasser

    Areal ädellövskog fördelat på olika klasser för mängden död ved

    De arter och spårtecken från inventeringen som särskilt uppmärksammats är:

    Hackmärken

    Vedsvamp

    Tickor

    Mjölkört

    Hänglavar; man- och skägglav

  • 20.
    Andersson, Henrik C
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Fisk i vattendrag och stora sjöar: Metoder för övervakning2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande studie syftade till en genomgång av befintliga elfiskeprogram i

    kustvattendrag i södra Sverige för att se om programmen kunde samordnas

    och optimeras. Genom en enkät till 11 länsstyrelser och 14 andra organisationer

    (kommuner, vattenvårdsförbund, fiskevårdsområden, Fiskeriverket

    m.fl.) erhölls uppgifter om 28 pågående elfiskeprogram från Uppsala till

    Hallands län, även tillrinnande vattendrag till Vättern inräknades.

    De flesta elfiskeprogram (96 %) förväntas pågå långsiktigt.

    De flesta program hade startats under 2000-talet, men några program

    hade pågått sedan 1980-talet.

    I hälften av de pågående elfiskeprogrammen elfiskades samtliga

    lokaler årligen.

    De pågående elfiskeprogrammen som hade ett renodlat syfte var

    främst de som genomfördes inom de samordnade recipientkontrollerna

    (10 program), medan resterande program oftast hade två

    eller flera syften.

    I majoriteten (79 %) av de pågående elfiskeprogrammen hade inga

    specifika mål satts upp för vare sig lokaler och vattendrag.

    I knappt hälften (46 %) av de pågående elfiskeprogrammen skedde

    en årlig utvärdering, följt av enbart redovisning av elfiskeresultaten

    (39 %).

    I drygt hälften av programmen hade även en samlad utvärdering

    gjorts och/eller var planerad.

    Genomgången av elfiskeresultat visade att:

    En lokal bör följas minst fem år för att få en bild av samtliga

    förekommande fiskarter.

    300-400 m2 samplad area kan sättas som en övre gräns vid elfiske för

    att fånga förekommande arter.

    En god statistisk precision i skattning av artantalet kan uppnås med

    4-6 lokaler per vattendrag och år.

    Med samplingen vartannat år istället för varje skulle hälften av de

    signifikanta förändringarna av artantalet ej detekterats, trots att

    samma tidsperiod undersökts.

    Det är viktigare att fiska vid samma vattennivå än att hålla provtagningsdatum

    exakt när avsikten är att bestämma öringtätheten.

    12

    En god precision i bestämning av öringtäthet kan uppnås med

    5 undersökta lokaler per vattendrag och år.

    Provtagning vartannat år jämfört med varje år gör att endast 60

    procent av trender i öringtäthet kan påvisas. Minskas samplingsfrekvensen

    till vart tredje år kan bara 25 procent av signifikanta

    förändringar beläggas statistiskt.

    Biologisk mångfald bör inte övervakas med diversitetsindex på

    grund av få arter, utan hellre med frekvensen av rödlistade resp.

    främmande arter. Exempel redovisas.

    Skattningen av ekologisk status kan påverkas av vattentemperaturen,

    avrinningsområdets storlek och vattenhastigheten.

    Rekommendationer för lokalval ges.

    Utgående från ovanstående resultat görs rekommendationer för hur elfiskeprogrammen

    kan optimeras för att passa multipla syften med god statistisk

    precision (avsnitt 4).

  • 21.
    Andersson, Håkan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Gaddsteklar och blomflugor i tio skogsområden i Västra Götalands län 20082010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I samband med bestämningsarbetet av skalbaggar vid en inventering av tio ädellövskogsområden i

    Västra Götaland 2008, lades en del andra insekter undan för att eventuellt artbestämmas vid ett senare

    tillfälle.

    Alla gaddsteklar (här avses guldsteklar, bin och humlor, getingar, vägsteklar och rovsteklar) och

    blomflugor samt ytterligare några enstaka insekter artbestämdes i början av 2010. Sammanlagt

    artbestämdes 1 135 gaddsteklar, 141 blomflugor och fem övriga insekter. Antalet arter uppgick till 58

    gaddsteklar, 25 blomflugor och två övriga insekter. En rödlistad art påträffades samt en art som

    tidigare varit rödlistad. Två nya landskapsfynd för landskapet Bohuslän gjordes.

    De mest anmärkningsvärda fynden var den rödlistade skalbaggsstriten

    Issus muscaeiformis som

    påträffades i fyra exemplar i Gunnarsbo på Orust, samt rovstekeln

    Ectemnius sexcinctus som hittades i

    ett exemplar i Skottek utanför Ulricehamn.

  • 22.
    Andersson, Jonny
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    von Barth, Peter
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Månsson, Jenny
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Broström, Anna
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Skånska småvatten nu och då: En förändringsinventering med hjälp av flygbilder från 1940-, 1980- och 2000-talet2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Småvatten i form av dammar och våtmarker har en viktig funktion i både den

    terrestra och akvatiska miljön. Småvatten är en svacka eller hålighet som är

    vattenfylld året om. De främjar den biologiska mångfalden på landskaps och art

    nivå genom att utöka antalet småbiotoper och vara uppehållsplats och födoplats

    för många djur och växter. De fungerar även som buffert för flödesvariationer och

    som kväverenare i vattendrag, vilket minskar halten näringsämnen som når ut i

    havet och där bidrar till övergödning. De flesta antropogena småvattnen har sitt

    ursprung från 1800-talet och 1900-talets början, då näringsrik märgellera grävdes

    upp från åkrar och hålen på åkrar fylldes upp med nederbörd. I samband med

    jordbrukets effektivisering så jämnades många av dessa märgelhålor och antalet

    småvetten minskade avsevärt. Sedan mitten på 1980-talet har småvatten och

    våtmarker uppmärksammats i en rad olika miljöprojekt i Skåne.

    Syftet med det här projektet var att undersöka hur förekomsten av småvatten

    förändrats under de senaste 60 åren. Inventeringen gjordes med hjälp av

    flygfotografier från 1940-, 1980- och 2000-talet. Basen för studien är 30 stycken

    5*5 kilometers rutor slumpmässigt fördelade i Skåne. Analysen innebar att

    uppskatta antalet och totala arean småvatten i varje ruta. En indelning av skog och

    åker region gjordes för att studera regionsskillnader. En klassificering av

    omkringliggande marktyp utfördes för att se i vilken marktyp som främsta

    förändringarna skett samt i vilken storleksklass dessa förändringar inträffat.

    Projektet syftade även till att utarbeta en metodik för att kunna utföra en storskalig

    inventering av småvattenförändringar under en lång tidsperiod.

    Resultaten visar att metodiken för att genomföra en inventering av detta slag var

    tillfredsställande vad gäller area- och antalsförändringen, och grunddata för att

    vidare undersöka kvävereningspotential för småvatten saknas. Vidare har antalet

    småvatten nästan halverats mellan 1940-talet och 1980-talet för att därefter öka

    framtill 2000-talet. Förändringen är störst bland de minsta småvatten (0-0.1 ha)

    som minskar kraftigt i framförallt åkermark. Sedan 1980-talet har antalet

    medelsmå småvatten (0.1-1 ha) tillkommit i gräsmark. Medelantalet småvatten

    har minskat och därmed småbiotopstätheten och goda förutsättningar för växter

    och djur knutna till dessa att spridas och fortplanta sig i landskapet. Medelarean

    av småvatten med eller utan genomflöde har ökat sedan 1940-talet vilket skulle

    innebära att kvävereningspotentialen förbättrats. Dock har förmodligen

    kvävebelastningen ökat avsevärt under samma tid.

    För framtida studier om hydrologiska förändringar i Skåne bör grunddata för

    utbredning av vattendrag kompletteras och förbättras. Långtidsstudier kan med

    fördel sträcka sig längre tillbaka med hjälp av historiska kartor och

    palaeolimnologiska studier. Dessa studier skulle utföras i ett dräneringsområde

    istället för i slumpade inventerings rutor.

  • 23.
    Andersson, Karin
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Berglind, Sven-Åke
    Executive, Universitet, Uppsala University. Naturvårdsbiologi och genetik, EBC.
    Inventering av sandödla (Lacerta agilis) i Gävleborg: med notiser om andra hotade sandmarksarter2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En inventering av sandödla (Laverta agilis) utfördes i gävleborgs län under sommaren 2001, som ett led i naturvårdsverkets åtgärdsprogram för atrens bevarande i Sverige.Syftet var att fastställa atrens eventuella förekomst och hotstatus i länet.Inga sandödlor kunde påvisas, ej heller några särskilt troliga lokaler med eventuell förekomst. En orsak till att sandödlan sannolikt saknas i länet kan vara att storleken på de största flygsandområdena är mindre än i de närmast belägna nordliga länen med sandödla (Dalarna och Värmland).

  • 24.
    Andersson, Magnus
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. FORAN Sverige AB.
    Inventering av marksvamp i Gävleborgs kalkbarrskogar och sandtallskogar2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inventering av marksvamp i Gävleborgs kalkbarrskogar och sandtallskogar

  • 25.
    Andersson, Magnus
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Skogsmiljöer  och arter i den utvidgade Hamra natioalpark- inventeringsrapport(RS)2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Skogsmiljöer och arter i den utvidgade Hamra nationalpark- inventeringsrapport(RS)

  • 26.
    Andersson, Sandra
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Lövgren, Olof
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Inventering av vegetationsklädda bottnar i Silviksfjärden och Norbergsfjärden 20092011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Arbetet med förorenade områden är ett led i arbetet med att uppnå miljömålet ”Giftfri

    miljö”. Inventering av förorenade områden utgör ett prioriteringsunderlag inför det fortsatta

    arbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden. Miljöproblematiken i

    samband med tjärfabriker består generellt i att tjära och tjärämnen har släppts ut i

    närliggande vattendrag. Tjäran kan sedan ligga kvar i sediment under väldigt lång tid. Runt

    fabrikerna finns ofta kolrester i marken som kan innehålla polycykliska aromatiska kolväten

    (PAH).

     

    Inventeringen av tjärfabriker har huvudsakligen pågått under 2008 och 2009. Områdena har

    riskklassats i enlighet med Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenade

    områden” (MIFO). Totalt har 36 tjärfabriker identifierats, varav 33 har riskklassats med

    följande resultat:

     

    Riskklass 1 (mycket stor risk)                                         0 områden

    Riskklass 2 (stor risk)                                                      12 områden

    Riskklass 3 (måttlig risk)                                                  11 områden

    Riskklass 4 (liten/ingen risk)                                            10 områden

    Därutöver har ytterligare sju områden där det förekommit tjärtillverkning, men även kan ha

    förekommit annan verksamhet, inventerats och riskklassats sedan tidigare. Resultatet av

    detta arbete är ett av skälen till att branschen tjärtillverkning prioriterats för inventering i

    länet:

    Riskklass 1 (mycket stor risk)                                           2 områden

    Riskklass 2 (stor risk)                                                        3 områden

    Riskklass 3 (måttlig risk)                                                   2 områden

    Riskklass 4 (liten/ingen risk)                                                 -

    Flest inventerade tjärfabriker finns i Ovanåkers kommun. Här återfinns Räkåfors tjärfabrik i

    riskklass 2 som finns med bland de 30 högst prioriterade förorenade områdena i länet.

     

    Arbetet har också visat att det funnits ytterligare ca 40 namngivna tjärfabriker i länet. Det

    har dock inte varit möjligt att lokalisera dessa geografiskt.

     

    En viktig del vid inventeringen av tjärfabriker har varit fältbesöken. I fält bedömdes bland

    annat förekomsten av synliga föroreningar, troliga utsläppspunkter och förorenade sediment

    där det varit möjligt. Vid platsbesöken har stickspjut använts för att se hur det ser ut under

    markytan. För att kunna göra en riskbedömning enligt MIFO uppskattades bland annat

    markens genomsläpplighet, avståndet till skyddsobjekt som recipienter, bostäder och

    vattentäkter.

  • 27.
    Andersson, Ylva
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Överenskommelser för en bättre miljö: Utvärdering och uppföljning av åtgärdsprogrammet för miljömål i Gävleborg2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelserna har i uppdrag att ansvara för åtgärdsprogram för miljömålen på länsnivå men uppdraget är inte så tydligt när det kommer till hur arbetet ska genomföras. Det finns därför inte något självklart sätt att arbeta med miljömålsarbetet på regional nivå. När Länsstyrelsen i Gävleborgs län tog fram åtgärdsprogrammet baserat på de regionala miljömålen var man en av de första länsstyrelserna i landet att arbeta på det sättet. Idén med överenskommelsen uppstod då man funderade på hur ansvaret för genomförandet skulle kunna struktureras. Under 2009 tecknade alla länets kommuner samt Region Gävleborg, Gästrike Återvinnare, Gävle Energi, Landstinget Gävleborg, Naturskyddsföreningen och länets samlade taxibolag överenskommelser med Länsstyrelsen.

     

     Vid undertecknandet samlades landshövdingen och några av de högst ansvariga politikerna och tjänstemännen på slottet. Länsstyrelsen bjöd i samband med detta in media som också uppmärksammade det hela. Den här utvärderingen av arbetet med överenskommelserna

    bygger på intervjuer med någon representant, beslutsfattare eller tjänsteman, i de organisationer som

    deltagit. I rapporten utvärderas arbetssättet med överenskommelser. Utvärderingen utgör en viktig grund för fortsatt arbete med det nya åtgärdsprogram som kommer att gälla från 2014–2020.

     

    I de flesta fall har överenskommelsen inte bidragit till att ytterligare miljöåtgärder har genomförts. En förklaring är att överenskommelsen inte föregicks av någon demokratisk process. Allt gick lite för fort

    Tjänstemän på kommun och länsstyrelse tvingades göra det enkelt för sig och valde därför att ta med de åtgärder som kommunerna redan jobbade med. Beslutet blev en formsak och dokumentet var inte bindande på något sätt. En annan förklaring är Länsstyrelsens bristande resurser.

     

     På grund av ekonomiskt svåra år tvingades Länsstyrelsen skära ner på verksamheten som helhet

    under några år och då drabbades även miljömålsarbetet. Det har inte förekommit någon aktivitet relaterad till överenskommelserna under de här åren, förutom den uppföljning som gjordes vintern 2011. De flesta är trots detta positiva till överenskommelsen som arbetsmetod.

     

    En förklaring är förmodligen att man tror på idén som sådan. Det är dock inte självklart hur överenskommelsen ska integreras i det befintliga miljöarbetet ute i de olika organisationerna. Några menar att det skulle ha varit bättre att göra en överenskommelse kring en eller ett par frågor där det finns tydliga behov av regional samverkan. Om arbetet med överenskommelserna fortsätter tycker de flesta, såväl politiker som tjänstemän, att det ska kombineras med någon form av aktiviteter kopplade till miljömålen till exempel föredrag eller workshops.

     

    Förutom att bidra till det konkreta förändringsarbetet var Länsstyrelsens mål att synliggöra miljöarbetet i länet. Detta uppfattar i princip alla som något positivt. Det tycks dock inte finnas någon tydlig idé om vad det är som ska synas och vem som ska nås? Är det allmänheten? Eller är det politiker och tjänstemän som ska inspireras av varandra? Man kan fråga sig om det faktum att det pågår ett miljöarbete i länet är värt att synliggöra, oavsett hur bra eller bristfälligt det är, och vem som i så fall vinner på det.

  • 28.
    Andersson, Åke
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Inventering av häckande kustfåglar på Hallands Väderö 20052005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Utvecklingen av kustfågelfaunan på Hallands Väderö har följts genom kvantitativa inventeringar som upprepats med oregelbundna mellanrum sedan den första inventeringen genomfördes 1937. Under senare år har inventeringar genomförts år 1979, 1986 och 1994. Under häckningssäsongen 2005 upprepades inventeringarna på nytt. Denna rapport innehåller en kortfattad redovisning av resultaten. En mer omfattande analys omfattande samtliga kustfågelinventeringar är planerad att genomföras under år 2006. Den kommer att innefatta beskrivning av förändringar i kustfågelfaunan och försök att förklara orsakerna till dessa.

    Gråtruten har länge varit den dominerande arten bland häckande kustfåglar på Hallands Väderö. En kraftig tillbakagång konstaterades vid 1994 års inventering. Minskningen har fortsatt och beståndet uppgår nu till i storleksordningen 1100 häckande par. Även havstruten uppvisar en viss minskning sedan 1994. Ejdern, som är den andra dominanten bland öns kustfåglar, uppvisar en måttlig tillbakagång jämfört med inventeringen 1979.

    Storskarv konstaterades 2005 för första gången häcka på Hallands Väderö. Även vitkindad gås har tillkommit som häckfågel på ön sedan föregående inventering.

    Ett bestånd av mård finns etablerat på huvudön sedan drygt 20 år, men varken mård eller mink finns regelbundet på skären. Intressanta jämförelser kan därför göras av fågelfaunans utveckling mellan huvudön och skären runt Väderön. Ejdern uppvisar en långsiktig minskning på huvudön och en ökning på skären - i första hand på Vinga skär. En viss omfördelning av bestånden av de hålhäckande arterna tordmule och tobisgrissla har också skett under den tid mård funnits på ön. För de främst på huvudön och likaledes i håligheter häckande arterna småskrake och gravand inräknades vid inventeringen 2005 ett antal par som ligger nära tidigare års resultat. Bland annat genom årlig ringmärkning av ungar av tobisgrissla har det framgått att de tobisgrisslor som häckar på huvudön får ytterst få flygfärdiga ungar. Predationstrycket på kustfåglarnas ägg och ungar är med stor sannolikhet högt. Av allt att döma är detta främst orsakat av mården. I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att inte större förändringar skett speciellt när det gäller de hålhäckande arternas numerär och fördelning.

  • 29.
    Andreasson, Ida
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Regionala miljömål i Kronobergs län 2013-2020: beslutade 2013-01-08 uppdaterade med etappmål som fastställdes 2014-02-272013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förord - Regionala miljömål i Kronobergs län Varför behövs regionala mål? Konkreta och uppföljningsbara mål för länet är redskap som pekar ut riktningen för länets miljöarbete. Regionala mål behövs för att styra det regionala och lokala miljöarbetet mot miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Miljömålen är alltså hela länets angelägenhet, inte enbart Länsstyrelsens. Miljökvalitetsmålen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö-, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Målen ska nås inom en generation, det vill säga till 2020 (Begränsad klimatpåverkan till 2050). Miljökvalitetsmålen syftar till att: •   främja människors hälsa •   värna den biologiska mångfalden och naturmiljön •   ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena •   bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga •   trygga en god hushållning med naturresurserna Det har gått 12 års sedan miljömålssystemet infördes och det återstår åtta år innan miljökvalitetsmålen ska vara uppnådda. Nationellt beslutade preciseringar gäller fullt ut i länet. De regionala miljömålen ska ses som ett komplement till Svenska miljömål, preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål som fastställdes våren 2012 av regeringen, samt till generationsmålet som fastställdes våren 2010. Länsstyrelsen har fastställt Regionala miljömål för perioden 2013-2020. Samtidigt upphävdes tidigare regionala mål. För Kronobergs län finns därmed 45 regionala mål som har beslutats för att komplettera de nationella besluten. Sammantaget visar de bedömningar som görs varje år att även om arbetet går framåt krävs det kraftfulla insatser om vi ska kunna nå miljökvalitetsmålen till år 2020. Den senaste bedömningarna finns att ta del av på Miljömålsportalen. Slutligen: Ska vi lyckas måste alla göra sitt för att nå målen, och allas insatser är  viktiga. Det är vår gemensamma miljö vi talar om. Vad kan egentligen vara viktigare? Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län (2013)

  • 30.
    Andreasson, Ida
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Persson, Per-Anders
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län 2014-2020: Hälsa i miljöarbetet, det hållbara landskapet,klimat och energi2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    FÖRORDÅtgärder för ett grönare KronobergGrunden för ett effektivt miljöarbete är de miljömål som vi gemensamt tagit fram. De visar den kvalitet vår miljö behöver, för att säkerställa att kommande generationer har lika goda eller bättre förutsättningar att fylla sina behov som vi som lever nu. Något som är lika viktigt är att vidta åtgärder för att nå upp till de miljömål vi gemensamt tagit fram. Mycket bra miljöarbete pågår i länet, vilket också har gett effekter på flera håll. Sammantaget visar dock de bedömningar som görs varje år, att även om arbetet går framåt, kommer det att krävas stora insatser för att nå våra miljömål till 2020. Det är av denna anledning som Länsstyrelsen har tagit fram detta åtgärdsprogram. I detta dokument lyfts ett urval av åtgärder som tillsammans bidrar till ett grönare Kronoberg. Det är både stora och små åtgärder, men vi är många som delar ansvaret för att genomföra dem. Vi bidrar alla på olika sätt till negativ miljöpåverkan och har därför ett ansvar för att vidta åtgärder. Om vi ska nå miljömålen krävs engagemang på alla nivåer. Flera av er har visat stort engagemang under arbetets gång och bidragit till de åtgärder som föreslås i detta program. Vår förhoppning är att Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län ska stödja och stimulera näringsliv, kommuner, myndigheter, organisationer och föreningar att utveckla arbetet för en bättre miljö i länet. Stort tack till alla som redan deltar, och vill fortsätta resan mot ett grönare Kronoberg!Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län (2014)

  • 31.
    Angelstam, Per
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Executive, Universitet, Örebro universitet.
    Analys av skogarna i Dalarnas och Gävleborgs län: Prioriteringsstöd inför områdesskydd2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den svenska skogspolitiken innebär att biologiska mångfald ska bevaras, både i from av hållbara produktiva ekosystem och bevarande av livskraftiga populationer av alla förekommande arter. Givet en lång historia av intensivt nyttjande av skogarna för produktion av virke, och en konkurrens mellan arealer för produktion och naturvård, så är det angeläget att utveckla kostnadseffektiva och verksamma tekniker för strategisk och taktisk planering.

    Detta gäller såväl skydd av natur, men även skogsskötsel och återskapande av funktionella ekosystem.

    Som en praktisk tillämpning av utvecklingsarbetet inom forskningsprogrammet ” Fjärranalys för miljö” genomfördes under 2002 en regional bristanalys presenteras sedan en rumslig analys av var trakter av speciellt intresse för bevarande av av olika skogstyper ligger, i vilken grad är de skyddade och om de utgör fungerade nätverk av livsmiljöer för olika artar.

     Inledningsvis presenteras en metodik för regional bristanalys.

    I det andra avsnittet presenterar vi ett angreppssätt för att utvärdera funktionen av de arealer som det enligt den regionala bristanalysen är brist på. Detta baseras på kvalitativa och kvantitativa kunskaper om arter med olika landskapsekologiska krav som är specialiserade på olika skogstyper, och en kartering av olika skogstyper.

  • 32.
    Appelberg, Magnus
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Fiskeriverket.
    Forsgren, Gunilla
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Holmqvist, Malin
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Strategi för ett samordnat nationellt/regionalt övervakningsprogram för kustfisk i Bottniska Viken2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Övervakning av kustfiskbestånd har tidigarefrämst varit inriktad mot att bedöma förändringari för fisket viktiga arter och årsklasseroch i mindre utsträckning mot attbedöma förändringar relaterade till biologiskmångfald. Under 2002 startade länsstyrelsernai Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlandsoch Gävleborgs län, Fiskeriverket,Umeå Marina Forskningscentrum och Naturvårdsverketett projekt med syfte att utarbetaen strategi för ett samordnat nationellt/regionalt övervakningsprogram för kustfiski Bottniska viken. Projektet finansieras avNaturvårdsverket och Fiskeriverket. Ett samordnatövervakningsprogram är framför alltnödvändigt för att klara uppföljningen av detnationella miljömålet ”Hav i balans samtlevande kust och skärgård” och motsvaranderegionalt formulerade mål. Ambitionen är attsamordning även kan göras med uppföljningenenligt EU:s ramdirektiv för vatten. I föreligganderapport redovisas resultaten frånprojektets första år. Resultaten omfattar jämförelsermellan två provfiskestrategier ochett preliminärt förslag till strategi för ett samordnatövervakningsprogram för kustfisk.

  • 33.
    Arnelind, Catrin
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Flodkräftan: Förvaltningsplan för Gävleborgs län2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Flodkräftan(Astacus) är vår enda inhemska sötvattenskräfta. Sedan början av 1900-talet har den minska starkt i utbredning och antal. Det största hotet mot flodkräftan är signalkräftan (Pasifastacus leniusculus), främst på grund av kräftpesten som är en mycket smittsam sjukdom som signalkräftan i princip alltid bär på. Signalkräftan är mycket utbredd över hela södra Sverige och flodkräftan har trängts undan till begränsade lokaler på otillgängliga plaster. Läget är inte full så kritiskt i vårt län men det krävs ett aktivt arbete för att situationen inte ska förvärras. Signalkräftan etableras ofta i nya vattendrag genom att människor planterar ut den illegalt.

    Flodkräftan är mycket känslig mot försurning och har specifika krav på boplatser och jaktmarker. Därför räcker det inte med att bara hindra spridning av signalkräfta och kräftpest. Andra nyckelfrågor är biotopvård och kalkning för att återskapa bra områden för flodkräftor som blivit förstörda.

    För att kunna arbeta på ett bra sätt med att bevara flodkräftorna i länet är det mycket viktigt att frågan är lokalt förankrad. Det är avgörande att fiskerättsägare och boende är delaktiga i arbetet för att det ska bli framgångsrikt.

    Målsättningen med det här projektet är att ha friska och fiskbara flodkräftbestånd inom alla skyddsområden och en positiv utveckling för flodkräftan i länet. Förhoppningen är att en ökning av antalet välmående flodkräftbestånd i länet ska minska intresset, och därmed risken, för illegala utsättningar av signalkräftor. För att uppnå detta har Länsstyrelsen kartlagt alla kända flodkräftlokaler i länet och börjat utarbeta en strategi för bevarandet av flodkräftan i länet. I denna rapport beskrivs problembilden omkring flodkräftor och hur man planerar att arbeta för att främja flodkräftan.

  • 34.
    Arup, Ulf
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Westberg, Martin
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Fröberg, Lars
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Öländsk tegellav Psora vallesiaca på Öland och Gotland 20072008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Öländsk tegellav

    Psora vallesiaca är rödlistad som akut hotad (CR). Arten var fram till

    2005 känd från en lokal på Öland, där den blev funnen 1970. Under 2004–2006 hittades

    fyra nya lokaler på Gotland under samma period togs ett åtgärdsprogram fram för att

    säkerställa artens fortlevnad i landet. I åtgärdsprogrammet föreslogs en inventering på

    Öland och Gotland för att försöka finna nya lokaler i landet och för att få ett bättre grepp

    om ekologi, status och utbredning. I denna rapport redovisas resultaten av denna

    inventering, som utfördes 2007.

    Inga nya lokaler hittades på Öland och chansen att finna nya lokaler där får nu anses som

    små. På Gotland hittades fem nya lokaler, varav några med flera dellokaler. Totalt är nu tio

    aktuella lokaler kända i landet. På Gotland har arten noterats på sammanlagt 34 block eller

    avsatser och täcker nästan 900 cm

    2. Lokalerna är spridda på ön, i norr och öster samt längst

    i söder. Tre av lokalerna ligger i ett naturreservat och de andra är utan formellt skydd.

    Det är nu, genom de nya fynden, möjligt att beskriva artens ekologi mer i detalj. Den

    uppträder oftast på väl vittrade kalkstensblock, men även på avsatser. Laven skyr dock den

    hårda revkalkstenen som bygger upp de flesta raukar, klintar och hällmarker. Man finner

    arten huvudsakligen på sidan av blocken och avsatserna, bara mer sällan på ovansidan.

    Lokalerna bör vara ljusa, helt öppna till halvöppna med gles buskvegetation eller spridda

    träd. Under dessa förhållanden är arten oftast fertil och mår väl. Under skuggigare

    förhållanden mår arten sämre och är ofta steril. Ungefär samma förhållanden gäller dess

    släkting falsk guldskivlav

    Psora testacea, som dock påträffas på något hårdare, eller

    åtminstone inte så vittrad kalksten, men inte heller den växer på revkalksten. Bara på en

    lokal uppträder arterna tillsammans och intrycket är därför att om den ena arten finns på en

    lokal är sannolikheten inte så stor att den andra finns.

    Under inventeringen besöktes de allra flesta områden på Gotland som har gynnsamma

    förhållanden för öländsk tegellav. Dessa områden är inte speciellt många då kalkstenen på

    de flesta ställen är för hård och inte tillräckligt vittrad. Mörkertalet för arten bör därför,

    enligt vår bedömning inte vara så stort. Trots det kan det finnas oupptäckta lokaler eller

    delpopulationer.

    Flertalet av de aktuella lokalerna hålls mer eller mindre öppna genom bete. Igenväxning är

    således inte något större problem idag, men är något man på sikt måsta bevaka. En av

    lokalerna bör dock röjas omgående. Stenbrottsverksamhet skulle också kunna utgöra ett

    hot mot någon av lokalerna.

    Uppföljningen av åtgärdsprogrammet bör nu koncentrera sig på att se till att de tio kända

    lokalerna har så gynnsamma förutsättningar som möjligt för öländsk tegellav. Viss

    övervakning bör ske, dels på de lokaler där skötselåtgärder görs, dels på några av de

    rikligaste lokalerna.

  • 35.
    Arvidsson, Mia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB .
    Inventering av makrofyteri Stockholms län 2009: Albysjön, Långsjön, Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran,Måsnaren och Bornan2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering av Albysjön, Långsjön,

    Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran, Måsnaren och Bornan i Stockholms län

    sommaren 2009. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas

    ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten i

    Roslagen AB på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

    Samtliga sjöar bedömdes till måttlig status, undantaget Västra Styran som bedömdes vara av god

    status.

    Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de

    sjöar, Västra Styran och Kyrksjön, som låg på gränsen till en lägre klassgräns

    rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder.

    Sammantaget noterades 57 arter av makrofyter, övervattenväxter undantaget.

    Artantalet var

    högst i Långsjön där 40 arter noterades och lägst i Kyrksjön med endast nio arter.

    Tre rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen kransalgen uddslinke (

    Nitella

    mucronata

    ) och natearterna bandnate (Potamogeton compressus) och uddnate (Potamogeton

    friesii

    ). Uddslinke noterades i Uttran och Måsnaren och anges i rödlistan som starkt hotad

    (EN), bandnate noterades i Albysjön och anges i rödlistan som sårbar (VU) och uddnate

    noterades i Albysjön och Långsjön och anges i rödlistan som missgynnad (NT). I nya

    rödlistan som planeras till 2010 kommer, med förbehåll för ytterligare förändringar, bandnate

    och uddslinke att klassificeras som missgynnade i stället för sårbar respektive starkt hotad.

  • 36.
    Arvidsson, Mia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Garnsviken, Väntholmsviken, Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea),spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

     

     

  • 37.
    Arvidsson, Mia
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Naturvatten i Roslagen AB.
    Gustafsson, Anna
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Naturvatten i Roslagen AB.
    Yngelinventering i Långvinds- och Harkskärsområdet - Gävleborgs län 20132013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten redogör för resultat av inventering av fiskyngel i sex grunda

    vikar i Långvinds- och Harkskärsområdet, Gävleborgs län 2013.

    Inventeringen utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen i

    Gävleborgs län. Syfte var att undersöka fiskyngelförekomsten.

     

    Inventeringen utfördes under perioden 7-9 augusti i Yttra Storhamn,

    Åskärsviken, Mjölkviken och Fågelviken i Långvindsområdet samt i viken

    syd S:t Olofs sten och Näsviken i Harkskärsområdet. Provtagningen

    utfördes med 10-gram sprängladdningar enligt metodik framtagen av

    Fiskeriverket. Åskärsviken inventerades för första gången vid

    föreliggande undersökning medan övriga vikar inventerats ett flertal

    gånger sedan 2002.

     

    Inventeringen 2013 visar på mycket låg förekomst av yngel, framförallt

    när det gäller gädda men även av övriga varmvattensarter i flera av

    vikarna. I Yttre Storhamn dominerades yngelfångsten av storspigg och

    endast ett fåtal abborrar och ett gäddyngel noterades. I Åskärsviken

    dominerades fångsten av abborre men även gädda och mört noterades.

    Fångsten i Mjölkviken dominerades av storspigg men även abborre och

    mört noterades. I Fågelviken utgjordes hela fångsten av storspigg.

    Fångsten i viken syd S:t Olofs sten dominerades av karpfisk men även ett

    fåtal abborrar noterades samt både små- och storspigg. Även i Näsviken

    dominerades fångsten av storspigg och endast ett par abborrar och en

    björkna/braxen noterades.

     

    Resultaten visar på allvarliga rekryteringsproblem för flera av de

    varmvattenskrävande arterna i de flesta vikarna. Generellt sett tyder

    inventeringen 2013 på en fungerande om än svag rekrytering av abborre

    och mört i Mjölkviken och Åskärsviken samt av björkna/braxen och löja i

    viken syd S:t Olofs sten.

     

    Under perioden 2002-2013 har rekryteringen av abborre och mört minskat

    i Långvindsvikarna. Samtidigt syns en uppgång i antalet storspigg under

    de senaste åren. Samma trend kan ses i Harkskärsvikarna. Här är dock

    mellanårsvariationerna betydande för abborre och mört och trenden är inte

    statistiskt signifikant. Trenderna måste dock tolkas med försiktighet på

    grund av osäkerheter i och med konvertering av äldre resultat.

     

    I Mjölkviken (Långsvindsområdet) ses sedan 2008 en uppåtgående trend i

    abborrens förekomst, troligtvis tack vare ökad utbredning av

    undervattensvegetation.

  • 38.
    Asp, Anette
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Gotlands län.
    Återinventering av grönfläckig padda(Bufo viridis) på Gotland 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    År 2009 var fjärde året i rad som grönfläckig padda återinventerades vid Kättelviken på södra

    Gotland. Utsättning av arten under åren 1995-2008, hade fram till i år inte resulterat i någon

    verifierad föryngring, men i år var det dags.

    Under inventeringen år 2009 verifierades föryngring av grönfläckig padda, baserat på en

    extern fotogranskning (Christer Larsson och Mats Wirén) av nyligen metamorfoserade

    individer, som påträffades vid det undersökta området den 1 juli. Resultatet av inventeringen

    var också att en tidigare aldrig påträffad grönfläckig padda, kallad individ nr 40, påträffades

    två gånger med 48 dagars mellanrum (den 19 maj samt den 6 juli). Den hittades bägge

    gångerna på exakt samma plats när den korsade genomfartsvägen, den första gången i riktning

    ut mot havet och den senare gången var den på väg upp mot Husrygg igen.

    Årets glädjande och positiva resultat kan anses motivera vidare uppföljning och eventuellt för

    arten ytterligare befrämjande åtgärder i området.

  • 39.
    Asp, Therese
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Lööv, Arpad
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Jansson, Nicklas
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Persson, John
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Framtagande av inventeringsmetodik för ekoxe 2007-20092009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Blekinge och Östergötlands län med syfte

    att ta fram en bra inventeringsmetod för ekoxe påbörjades 2007. Ekoxen har gått starkt

    tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena. Den är fridlyst i hela landet och

    förutom i Blekinge, vissa delar av Kalmar- och Östergötlands län är ekoxen en sällsynt

    art. Ekoxen är upptagen på rödlistan som missgynnad (NT) och ingår i Natura 2000 som

    annex-II art vilket innebär att arten ska inventeras inom nätverket men i dagsläget finns

    ingen bra inventeringsmetodik. Tanken med detta projekt har varit att utarbeta en inventeringsmetodik

    inom miljöövervakningen som även skulle vara lämplig att använda

    inom Basinventering Natura 2000 samt Uppföljning och övervakning av Natura 2000

    framöver.

    Ett flertal inventeringsmetodiker testades i Västra Götaland (Kungsbacka kommun)

    under sommaren 2006 men ingen av dessa fungerade riktigt bra. Med utgångspunkt från

    ekoxens krav på sin miljö samt vad som eventuellt lockar till sig individerna till ett visst

    område valdes ett par nya sätt att inventera arten ut för att testas i Blekinge och Östergötland.

    Det som testades var om artificiell eksav kunde locka till sig ekoxar samt om

    man genom GIS/landskapsanalys kan prediktera förekomst av arten genom vissa habitatparametrar.

    Försök med artificiell eksav utfördes i kända ekoxlokaler i både Östergötland och Blekinge

    under sommaren 2007 men med lite olika metoder. I Östergötland fälldes några

    ekar och från dessa samlades löv, innerbark och lite av den yttersta veden in för att sedan

    genomgå en jäsprocess precis som vid vinframställning. Den jästa produkten blandades

    med sirap och spån för att bilda en massa som man sedan smetade på fällor tillverkade

    av ek (plankor med tak, golv och en bakre vägg där barken fortfarande satt

    kvar). Dessa fällor hängdes upp på solbelysta ekstammar i kända ekoxlokaler. I Blekinge

    testades själva eksavsjäsningen direkt på träden. Där valdes ett tiotal ekar ut i tre

    naturreservat. Ekarna som valdes ut stod solbelysta under större delen av dagen, de var

    inte vindexponerade och inte solitärer. I ekarna höggs ett ca 2 dm vertikalt sår upp så att

    det nådde ned till splintveden och i detta sår sprayades en 20 %:ig socker/

    alkohollösning. Såren sprayades var tredje dag i ca två veckor innan själva inventeringsförsöket

    sattes igång. Under maj-juni utfördes sedan inventering i båda länens

    testområden. Lokalerna besöktes dels på eftermiddagen dels vid skymningen då inventering

    utfördes m.h.a. nattorienteringslampa. Ingen av metoderna kan sägas vara direkt

    lyckad.

    Förutom fälttest har en GIS-analys genomförts i Blekinge. Syftet med denna undersökning

    var att se om man kan förutsäga ekoxförekomst genom att titta på vissa habitatparametrar.

    Under åren 1995-1998 pågick i Blekinge ”Projekt Ekoxe” bl a med syfte att

    kartlägga artens förekomst i länet. Detta, tillsammans med att allmänheten kan rapportera

    in fynd av ekoxe på Länsstyrelsen i Blekinges hemsida, har bidragit till att kunskapen

    om artens utbredning i länet är relativt god. Dessa fyndlokaler användes i analysen där

    en buffertzon på 100m respektive 500m lades runt varje fynduppgift och där analyser

    utfördes inom dessa ytor. Det som undersöktes var om det var något speciellt habitat

    som föredrogs, om de föredrog något speciellt väderstreck samt om närhet till vatten

    kunde vara avgörande. Resultatet visade att ekoxar förekom i områden där tre habitat

    (lövskog, åkermark och betesmark) var vanligt förekommande,. Det visade även att väderstrecken

    öst, sydväst, syd, sydöst och väst föredrogs med tyngdpunkt på sydslutt

    ningar. Då man använder sig av denna framtagna modell ser man att i Blekinge finns

    mycket habitat som är lämpligt men som vi ännu inte har några fynduppgifter från.

    Under 2008 togs en inventeringsblankett fram i samarbete med Artdatabanken. Blanketten

    och den framtagna GIS-modellen testades i fält i Blekinge under 2009. Från den

    framtagna GIS-modellen slumpades 20 lokaler ut för test av den framtagna inventeringsblanketten

    samt för att se hur modellen fungerade i verkligheten. Hälften av de utslumpade

    lokalerna fanns inom områden som enligt modellen skulle vara bra ekoxmiljöer

    och resten av punkterna låg i enligt modellen mindre lämpliga ekoxmiljöer. Inventeraren

    fick utföra ett blindtest och fick enbart koordinater och kartor över de lokaler som

    skulle besökas utan att veta om han befann sig i lämpliga eller olämpliga miljöer. Testet

    visade att modellen som den är utformad idag är otillräcklig men att den har potential då

    de lokaler som enligt modellen skulle vara mer lämpliga för ekoxar faktiskt var något

    bättre än de tio mindre lämpliga lokalerna. Däremot behöver modellen finjusteras ytterligare

    för att vara optimal eller helt enkelt ses som ett första steg i urvalet av lämpliga

    inventeringsområden. Med kompletterande uppgifter från allmänheten skulle man kunna

    få fram lämpliga inventeringsområden som man därefter skulle kunna besöka och

    utföra en inventering på.

    Utöver dessa test har ekoxen stått i fokus på ett flertal andra sätt i Blekinge under 2008

    och 2009. Från och med 2008 kommer Länsstyrelsen i Blekinge i samarbete med Naturum

    i Ronneby att satsa på mer information om årligen utvalda arter, ”Årets djur”. Under

    2008 valdes ekoxe ut som en av två arter till ”årets djur” och detta har inneburit en

    hel del aktiviteter på Naturum i Ronneby. En utställning om arten finns att beskåda på

    Naturum, allmänheten har kunnat rapportera in ekoxfynd direkt till personalen och en

    föreläsning om ekoxar och andra eklevande skalbaggar hölls av Nicklas Jansson, Länsstyrelsen

    Östergötland på Naturum i Ronneby. Under 2009 hade Mitt i Naturen ett landskapsdjurstema.

    Då besöktes Blekinge och dess landskapsdjur Ekoxen presenterades.

    Dessutom, deltog Therese Asp från Länsstyrelsen i Blekinge och Niklas Jansson från

    Länsstyrelsen i Östergötland på en ekoxworkshop i England under 2008. Detta för att få

    nya idéer till projektet samt för att dela med oss av våra erfarenheter.

    Sammanfattningsvis kan man alltså säga att ingen av de testade metoderna visade sig

    vara optimala men GIS-modellen kan ses som ett grovt hjälpmedel för att få fram tänkbara

    inventeringsområden och kan förfinas betydligt med hjälp av rapporter från allmänheten.

  • 40.
    Aspenberg, Per
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Förekomst av trutsjuka och onormal fågeldöd i Gävlebukten sommaren 20172017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Besök har sommaren 2017 skett vid samtliga kända kolonierna i landskapets kustområde. Undersökningen har gjorts på så sätt att antalet par gråtrut som inleder häckning först bedömts genom ett eller flera tidiga besök. Vid ett senare tillfälle längre fram i häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats.

    Vid besöken på häckningslokalerna 2017 hittades bara en enda död gammal gråtrut med riktigt typiska symptom på den tidigare grasserande trutsjukan. Fågeln hittades döende på östra delen av Eggegrund. Inte heller hittades särskilt många individer av andra skärgårdsfågelarter som uppvisade sjukdomssymptom utan predation. Ännu sommaren 2017 kunde Gävlebukten därmed i stort sett friskförklaras med avseende på förlamningsepidemier. Inte sedan 2006 har trutsjukan grasserat i större omfattning i området.

    Summering av totalpopulationen i undersökningsområdet visade på ett ökande bestånd av gråtrut. Efter tre år av nedgång från toppnivån på 720 par 2013 kom nu en ökning på 8% jämfört med 2016 upp till 633 par.

    Ejdern har fortfarande en gynnsam utveckling med ökningar i antal och god förekomst av kullar med ungar. Situationen är därmed mer positiv vid Bottenhavet än i skärgårdarna från Roslagen och längre söderut.

  • 41.
    Aspenberg, Per
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Ingen trutdöd i Gävlebukten sommaren 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Massdöd hos gråtrutar, kopplad till karaktäristiska förlamningssymptom, upptäcktes år 2000 i

    södra Sveriges kusttrakter. Denna onormala sjöfågeldöd med oklar orsak har varit föremål för

    flera speciella studier i landet. För Gävleborgs läns del har fältstudier gjorts under alla år från

    och med 2002. Detta år dog så mycket som ca 35% av de adulta gråtrutarna vid södra delen av

    länets kust. Fortsatta kontroller har visat att andelen döda gråtrutar vid gästrikekusten under

    åren 2003-2006 minskade till en lägre nivå på ca 7-8%. Denna andel klingade av ytterligare

    till nära 0% under åren 2007-2008 och har hållit sig kvar på denna harmlösa nivå även

    sistlidna sommar 2009.

     

    Efter utbrottet 2002 minskade antalet häckande par gråtrut efter gästrikekusten påtagligt

    (antalet kolonihäckande minskade från uppskattningsvis 715 par till 595 par år 2003). Denna

    nedgång fortsatte ytterligare till sommaren 2004 (då 483 par räknades in). Därefter har de

    skattade totalerna från räkningar i kolonierna pendlat i storleksordningen 500 till 600 par.

    Båda åren 2007 och 2008 låg siffran på runt 550 par, men 2009 hade den sjunkit med ca 40

    par. En generell minskning av den lokala gråtrutstammen har alltså nu kunnat dokumenteras.

    Trutsjukans roll i dessa sammanhang är svår att bedöma. Populationsutvecklingen bestäms

    naturligtvis också av många andra faktorer, som t ex tillgången till föda, inte minst under höst

    och vinter i övervintringsområdena i södra Östersjön, vilket i sin tur är kopplat till samhällets

    avfallshantering samt omfattningen av yrkesfiske.

     

    Liksom 2008 hittades inte en enda förlamad (levande) trut under sommarens fältarbete 2009.

    Ett i sammanhanget obetydligt antal om två sedan länge döda adulta gråtrutar påträffades

    under alla besök i kolonierna. Någon hypotes beträffande dödsorsak var inte möjlig att ange

    för dessa fåglar. Därmed måste man sammanfatta läget med att den observerade dödligheten i

    trutsjukan stannade på i princip 0% av den häckande populationen.

     

    Tre nyligen döda fåglar av andra arter (en vardera av havstrut, grågås och knölsvan) verkade

    emellertid ha kunnat drabbats av trutsjukan. Den slutsatsen var näraliggande genom att de var

    nersmetade med rester av gulgrön spillning runt kloaköppningen.

  • 42.
    Aspenberg, Per
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Minimal trutdöd i Gävlebukten sommaren 20102010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Flera kustfågelarter har under 2000-talet drabbats av vad som betraktas som överdödlighet

    under normal häckningstid. En art som särskilt uppmärksammats i detta avseende är gråtruten.

    Stora mängder av gråtrutar har hittats döda vid häckplats och många har påträffats i

    förlamningstillstånd. Sedan 2002 har gråtrutarna årligen undersökts i Gävlebukten. Efter

    konstaterad massdöd i detta område 2002 avklingade andelen döda adulta åren 2003-2006 för

    att 2007-2009 hamna nära noll.

     

    Uppföljningarna har gjorts på så sätt att samtliga kända kolonier i Gävlebukten har besökts

    först i ett tidigt skede för att bedöma antalet par gråtrut som inleder häckning. Vid ett senare

    besök i slutfasen av häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats. Med tillgång till

    detta material kan dels totalpopulationen kolonihäckande bestämmas och dels även andelen

    av de adulta fåglarna som drabbats av ”trutdöden”.

     

    Från alla besök 2010 har endast registrerats tre döda gamla gråtrutar där man kan

    misstänka den tidigare grasserande trutsjukan som orsak. Detta motsvarar en obetydlig

    andel på ca 0,3% av de häckande adulta. En summering av totalpopulationen i

    undersökningsområdet hamnar på 529 par jämfört med 512 par 2009. I stort sett låg

    populationen alltså på oförändrad nivå.

     

    Man kan dock se tendenser till en liten men mer tydlig ökning i kolonierna i söder (+13%)

    och en tydlig minskning i de nordliga kolonierna (-20%). Materialet är litet men inbjuder ändå

    till spekulationer om att mink kan förklara en del geografisk omfördelning. De nordliga

    kolonierna ligger nämligen på minkbesökta skär och flera av de sydliga på minkfria öar.

  • 43.
    Aspenberg, Per
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Gävleborgs läns ornitologiska förening.
    Örngruppens verksamhet 1978-2017: Rapport till Länsstyrelsen augusti 2017 2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Detta är en ny årsrapport från GLOF:s örngrupp. Här redogörs för det regionala arbetet inom projekt Havsörn i Gävleborgs län fram till och med sommaren 2017.

    Beräkningen av totalt antal besökande havsörnar (inklusive omärkta) vid de två kontinuerligt drivna vinterutfodringarna landar på 400 individer, betydligt lägre än förra säsongens 656.

    Under våren-sommaren 2017 undersöktes 62 olika kända havsörnsrevir inom örngruppens traditionella område (Hälsingland-Gästrikland-Nedre Dalälven samt Älvkarleby kommun). Inom kärnområdet kunde häckningsförsök konstateras i 45 av reviren av vilka hela 37 (66%) ledde till lyckade häckningar. I dessa producerade örnarna 59 flygga ungar, varav 45 kunde ringmärkas.

    Räknat på häckningarna i kärnområdet utföll alltså andelen lyckade till höga 82% (jämfört med fjolårets mycket låga 66% och åren innan dess 87% 2015, 74% 2014, rekorddåliga 54% 2013, 75% 2012, 67% 2011, och 72% 2009). Antalet ungar per lyckad häckning blev för regionen det nära normala 1,6 (mot 1,45 ifjol,1,5 år 2015, 1,7 år 2014, 1,6 år 2013, 1,7 år 2012 och bara 1,3 år 2011).

  • 44.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Axbrink, Mats
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Kustfåglar i Gävleborg 20072009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det främsta syftet med inventeringen 2007 var att kartlägga förekomsten av häckande

    kustfåglar detta år, för att genom jämförelse med motsvarande siffror från tidigare

    inventeringar få en uppfattning om populationsutvecklingen. Andra syften var att samla in

    data om onormal fågeldöd och om olika aspekter på skötsel av skyddade områden, t ex status

    för skyltning.

     

    De kustfåglar som inventerats är främst fågelarter som är knutna till vattenmiljön, dvs

    sjöfåglar, måsar, tärnor och vadare. Därutöver inkluderades andra arter utanför dessa

    kategorier som har sin regionala utbredning begränsad till just skärgårdsmiljö (t ex

    skärpiplärka) samt gråhäger och ängspiplärka som är relativt lättinventerade arter med en

    faunistiskt intressant förekomst i skärgården.

     

    För storskarv och häger skedde (liksom 1997) en systematisk boräkning. I övrigt användes

    antalet närvarande fåglar som underlag för uppskattningar av antalet häckande par.

     

    För att tillfredsställa möjligheterna till goda jämförelser tio år bakåt i tiden användes nu,

    liksom 1997, en metodik innebärande tre räkningstillfällen. Den första räkningen var inriktad

    på sjöfåglar (men noteringar gjordes för alla observerade fåglar) och genomfördes

    tidsperioden 28 april – 13 maj. Den andra räkningen genomfördes i huvudsak 31 maj – 16

    juni. Vid båda dessa taxeringsomgångar genomkorsades länets skärgård av de två författarna

    tillsammans i en öppen båt från länsgränsen mot Uppland i söder till gränsen mot Medelpad i

    norr. Den tredje taxeringsomgången genomfördes under perioden 18 juni – 22 juli. Vid denna

    omgång, som huvudsakligen syftade till att studera reproduktion, minkpredation och onormal

    sjöfågeldöd, arbetade författarna parallellt på olika håll.

     

    En jämförelse av resultatet för 2007 med tidigare inventeringar visar exempel på arter med en

    uppseendeväckande populationsökning såväl som arter med en lika kraftig minskning inom

    länets gränser.

     

    Populationsökningarna kan bero på en ökad födotillgång till följd av eutrofiering. Även en

    förbättrad miljögiftssituation och minskad jakt kan spela in. Minskningar av populationer

    beror sannolikt på predation från framför allt mink.

     

    Resultatet kan sammanfattas i nedanstående tabell, där förändringar mellan 1997 och 2007

    samt möjliga orsaker till dessa redovisas för olika artgrupper.

     

    Artgrupp

    Trend

    Möjlig orsak

    Doppingar

    Stark ökning

    Eutrofiering

    Storskarv

    Explosionsartad ökning

    Minskad jakt, ökad   födotillgång

     

    Svanar & gäss

    Ökning

    Minskad jakt

    Simänder

    Ökning

    Eutrofiering

     

    Dykänder

    Splittrad bild

    Olika påverkan av mink

    Vadare

    Minskning (dock ej f.

    strandskata

    Eutrofiering? Mink?   Flyttning – övervintring?

    Labb

    Viss ökning

    Fler tärnor

    Skrattmås

    Ökning

    Omflyttning från   insjöar till skärgård,

    eutrofiering

    Övriga måsfåglar

    Tämligen oförändrat

     

    Fisk- och silvertärna

    Ökning

    Ökad födotillgång

    Alkfåglar

    Ökad födotillgång

    Predation från mink   och ökad födotillgång

     

    Återgivning av tabell 2 från avsnitt 6.1.2 i rapporten.

     

    Ett intryck som förstärktes under fältarbetet våren-sommaren 2007 var skillnaden mellan

    fågelrika och fågelfattiga skärgårdsavsnitt. I stort sett tycks samma geografiska skillnader som

    noterades under inventeringen 1997-1998 kvarstå.

    Resultaten visar att onormal sjöfågeldöd betingat av sjukdom och/eller toxiner endast

    förekom i mycket ringa omfattning denna sommar. Betydande ungförluster förorsakade av

    mink kunde dock dokumenteras för de markhäckande kustfåglarna och det kan konstateras att

    problemet kvarstår i tämligen oförminskad omfattning.

     

    Förslag på åtgärder för att minska hoten mot kustfåglarna inkluderar fortsatt övervakning av

    skärgårdens toppkonsumenter och miljögifter, skapa säkrare farleder och navigationssystem

    för att minska risken för oljeolyckor, fortsatt uppföljning av trutsjukan samt stimulera

    decimeringen av mink. Även hänsyn vid planering och exploatering längs kusten anses

    angeläget, liksom aktiva åtgärder för att minska igenväxningen av öppna strandängar och

    vissa fågelskär utan högre vegetation. Slutligen bör häckfågellivet i skärgårdarna undersökas

    även framöver med tanke på den förväntade klimatförändringen.

  • 45.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Keller, Olle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Metodjämförelse av undersökningstyper för kustfåglar2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sommaren 2008 genomfördes jämförande studier mellan två olika inventeringsmetoder för

    kustfågeltaxering. Fältarbetet skedde efter en elva kilometer lång skärgårdssträcka i södra

    Gävleborgs län. Syftet med studien var att studera skillnaden i utfall med att taxera kustfåglar

    genom dels den s.k. Anderssons metod och dels en senare av länsstyrelsen i Gävleborg

    beskriven förenklad metod. Båda metoderna innehåller en tidig andfågelräkning som inte

    behandlades. Jämförelsen skedde bara mellan metodernas utfall i den senare inventeringsfasen,vilket för Anderssons metod innebar två inventeringstillfällen och för den nya metoden ett samlat inventeringstillfälle.

     

    De arter som var föremål för räkning i Anderssons första inventeringstillfälle fick sammantaget en högre numerär där än i den nya metoden med en enda integrerad räkning (ca 25 % högre). Hela skillnaden kunde förklaras av en stor diskrepans för småskrak. De arter som var föremål för räkning i Anderssons andra inventeringstillfälle fick omvänt en högre sammanlagd numerär i den nya metoden (också ca 25 % skillnad).

     

    Studien var upplagd med jämförande taxeringar med ganska stora tidsmellanrum. Det bedöms

    som att båda de ovan beskrivna skillnaderna huvudsakligen kunde förklaras av säsongsmässiga

    skillnader. Tidpunkten för inventeringen skulle alltså vara viktigare än vilken av de

    två metoderna som väljs.

     

    Även behovet av landstigning undersöktes genom jämförelser mellan observationer från båt

    före landstigning på ön och efter landstigning. De arter som då främst studerades var

    måsfåglar, tärnor och vadare. För samtliga dessa grupper gav landstigning inte oväntat något

    högre numerärer än räkningar från båt. För måsfåglar och tärnor sågs dock från närgången båt

    så mycket som 80-90% av antalet inräknade efter landstigning. För vadare indikerade

    undersökningen ett lägre utfall från båt på runt 60%.

  • 46.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Kellner, Olle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Metodstudie Kustfågelinventering 20072009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vid kustfågelinventering kan ingen inventerare se alla häckande fåglar vid ett enda besök.

    Den andel av de häckande fåglarna som en viss inventerare noterar vid ett visst tillfälle kan

    kallas inventeringseffektivitet. Inventeringseffektiviteten skiljer sig mellan olika inventerare

    och varierar under säsongen och mellan arter. Dessutom finns ett inslag av slumpmässiga

    faktorer som tillfällig frånvaro av fåglar, inventerarens ”dagsform”, väder m.m.

     

    Inventeringseffektiviteten undersöktes våren-sommaren 2007 genom en serie inventeringsbesök av sju olika observatörer vid tre fågelöar i Gävlebukten, huvudsakligen under perioden 23 maj – 2 juli. Sex av observatörerna saknade direkt erfarenhet av kustfågelinventering men hade alla mycket stora erfarenheter av fältornitologi och var därmed genomgående skickliga på artbestämning.

     

    Rent generellt kan man säga att ca 70 % var ett vanligt värde på inventeringseffektiviteten.

    För de mest lättinventerade arterna (t.ex. knölsvan, roskarl, rödbena) nåddes regelmässigt ca

    90 % inventeringseffektivitet, medan det för svårinventerade arter (t.ex. gräsand, drillsnäppa)

    snarare låg på 20-30 %.

     

    Inventeringseffektiviteten minskade under studieperioden, särskilt mot slutet. Dessutom var

    det en påtaglig slumpmässig variation mellan olika inventeringsdagar under samma vecka,

    särskilt för kolonihäckande fåglar som kunde variera 10-20 procentenheter inom några dagar,

    för de tre öarna i testet. Man kan dock anta att denna korttidsvariation spelar mindre roll i en

    större inventering som sträcker sig över flera inventeringsdagar.

     

    Skillnaderna mellan de olika inventerarna var som regel 5-10 procentenheter. När det fanns

    risk för sammanblandning av arter var dock skillnaden större, särskilt för blandade fisksilvertärnekolonier. Även för änderna som är generellt svårinventerade blev det stora

    personskillnader. Skillnaderna var också mycket större för en ”ringrostig” inventerare som

    varit mindre aktiv under några år. Personskillnaderna var delvis systematiska. Det beror

    troligen dels på ovana att räkna kolonihäckande fåglar (systematisk underskattning) samt

    skillnader i bedömning av fåglarnas uppträdande (häckar anden här eller är den bara tillfällig

    gäst vid ön). Dessa skillnader accentuerar värdet av att:

     

    • använda samma inventerare helt eller delvis i manskapet mellan olika år
    • introducera nya inventerare i problematiken med att särskilja förväxlingsarter
    • koncentrera sig på ett urval av vissa arter vid ett inventeringsbesök
    • använda fotografering som dokumentationsmetod vid större vitfågelkolonier
    • styra upp fältanteckningarna med t ex strikt användning av protokoll

    Slutsatser:

    • Inventeringsresultat underskattar de verkliga populationsstorlekarna
    • Det är viktigt att inventerarna är tränade i just kustfågelinventering, och nya

    inventerare bör samkalibrera sig med mer erfarna.

    • Även med tränad personal kommer ett visst fel att kvarstå, och små

    populationsförändringar (10-20 %) är mycket svåra att säkert skilja från metodfel. För

    svårinventerade arter är metodfelet ofta avsevärt större.

  • 47.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Risberg, E Lennart
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Gävle Skärgård Naturvårdsinventering 1971-72 avseende RÖRLIGT FRILUFTSLIV och FÅGELLIV1972Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av länsstyrelsen i Gävleborgs län utfördes en naturvårdsinventering, som syftade till att samla beslutsunderlag i frågor om rörligt friluftsliv och fågelliv.

    Inventeringen gällde kustområdet från länsgränsen i söder t.o.m. I ggön inorr och genomfördes somrarna 1971 och 1972 . fältarbetet bestod dels av en taxering av häckande fågla, dels av en intervjuundersökning jämte kompletterande iakttagelser i syfte att samla material om det  rörliga friluftslivet .

    Den ornitologiska inventeringen avslöjade inte några anmärkningsvärda fågelförekomster i Gävle skärgård, med undantag för ett par av landets större kolonier av silver tärna. I området häckade dock arter som skräntärna (1971) ock labb. Av änder dominerade vigg med ca 170 par, följd av svärta och småskrake. Bland vadarna var strandskata, roskarl och rödbena särskilt väl representerade. Anmärkningsvärt mycket vitfågel häckade i området, mest fiskmås (ca 1000 par) men också en hel del silltrut och gråtrut. Den begränsade övärlden är i jämförelse med innanför liggande strand relativt

  • 48. Aulen, Gustaf
    et al.
    Holmstedt, Stig
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Turesson, Anders
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Fågelfaunan på Torrön Sandvikens kommun1975Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    föreligganderapport behandlar fågellivet och förslag till skydd av detta på Torrön iDalälven, Sandvikens kommun, Gävleborgs län. Den bygger i huvudsak på eninventering enligt den s.k. punkttaxeringsmetoden som undertecknade genomfördevåren 1975. I den sammanfattande artlistan i att 4 är dock även observationerfrån tidigare besök på ön medtagna

  • 49.
    Backe, Cecilia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Gifter i Skånes miljö: - en kunskapssammanställning om miljöfarliga ämnen bromerade flamskyddsmedel, nonylfenol/nonylfenoletoxylat,tennorganiska föreningar och triclosan2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Vi lever idag i ett kemikaliesamhälle. Inom Europa saluförs ca 40 000 kemiska ämnen (Sundin 2001)

    och varje år introduceras några hundra nya ämnen på marknaden. De flesta kemiska ämnen når miljön

    via miljontals konsumenter, via jordbruket, via industriprodukter och olika processer. I Sverige räknar

    man med att ca 10 % av de 20 000 olika kemikalier som finns på den svenska marknaden är

    miljöfarliga (Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen 1999). Kunskap om spridning och

    förekomst i miljön är begränsad och nästan årligen kommer nya larmrapporter om miljögifter.

    I denna rapport har tillgängliga mätdata från Skåne län för fyra utvalda, miljöfarliga

    ämnen/ämnesgrupper sammanställts. Ämnena som inventeringen gällt är bromerade flamskyddsmedel

    (BFR), nonylfenol/nonylfenoletoxylater (NF/NFE), tennorganiska föreningar och triclosan. Urvalet av

    ämnen har bland annat baserats på regional användning/förekomst, kemiska egenskaper, och att de är

    utpekade för åtgärd inom det nationella miljömålsarbetet.

    Det framkom i inventeringen att det finns ett mycket begränsat dataunderlag om spridning och

    förekomst av de utvalda ämnena i Skånes miljö.

    För BFR finns det en del uppgifter från kommunala reningsverk om förekomst i slam. Fem

    Skånekommuner har vid ett eller ett fåtal tillfällen analyserat ett antal BFR. Från dessa analyser kan vi

    konstatera att det finns detekterbara halter av BFR i de kommunala reningsverkens slam. Nivån av

    dessa är jämförbara med halter från andra reningsverk i Sverige, men betydligt lägre än vad som

    rapporterats från övriga Europa och USA. Det har visat sig att det även finns detekterbara halter av

    BFR i luften och i regn. Från Helsingborgs kustvattenkontroll har det framkommit att BFR finns i

    blåmusslor utanför Helsingborgs kust. Även grodor från områden runt Lund och mört från Krankesjön

    innehåller mätbara halter av BFR. Kunskapen om BFR i Skånes miljö är bristfällig och det behövs

    omfattande studier och analyser av ämnena för att kunna bedöma exponeringssituationen i länet.

    NF analyseras rutinmässigt vid alla Skånes kommunala reningsverk. Halten av detta ämne minskar

    stadigt i slam från början av 90-talet. Miljökontoret i Höganäs kommun har dessutom undersökt

    NF-halt i slam från oljeavskiljare vid kommunens bilvårdsanläggningar och funnit att det finns

    höga halter av ämnet i slam. Några andra analyser av NF finns inte från Skånes miljö och i denna

    rapport ges en rad förslag till undersökningar för att öka kunskaperna om NF.

    Tennorganiska föreningar har endast undersökts i marina organismer och sediment längs

    Öresundskusten. Halten av dessa föreningar är alarmerande höga i vissa prover. Negativa

    miljöeffekter av tributyltenn (TBT) har observerats hos snäckor i Öresund. Det är högst angeläget

    att utöka kontrollen av tennorganiska föreningar längs Skånes kuster och att utreda om det finns

    andra källor än sjöfarten till de höga halterna som man funnit i vissa områden. Inga andra analyser

    har gjorts av tennorganiska ämnen i Skåne. Det är motiverat att studera halter i slam m.m. för att

    få kontroll på hur exponeringen av dessa föreningar ser ut i Skåne. Tennorganiska föreningar

    används i stora mängder som tillsats i t.ex. PVC-plast.

    För Triclosan finns det inga mätdata alls från Skåne och mätdata från övriga Sverige är mycket

    begränsade. Det finns en studie från Institutet för Tillämpad Miljöforskning (ITM), där man

    analyserat triclosan i modersmjölk och i fisk. Studien visar att det förekommer höga halter av

    triclosan både i modersmjölk och i fisk som är påverkad av utsläpp från kommunala

    avloppsreningsverk. Triclosan har ingått i det nationella screening-programmet för år 2000 och

    2001 och mätresultat därifrån väntas inom kort.

    I Skåne, som är en befolkningstät region, är miljön hårt belastad. Sydvästra Skåne är en expansiv

    region med många industrier och ett intensivt lantbruk, där många kemiska produkter används.

    Förutom de regionala verksamheterna är även den diffusa belastningen av miljögifter i form av

    deposition från luft och nederbörd av betydelse. I rapporten ges förslag till undersökningar som

    behövs för att följa upp de miljökvalitetsmål och delmål som håller på att utarbetas inom länsstyrelsen

    i Skåne (projektet ”Nya Miljömål för Skåne”).

    Kemikalieinspektionen (KemI) och Naturvårdsverket arbetar på uppdrag från regeringen med att

    identifiera riskerna med de kemiska ämnen som nu används. Detta innebär att potentiella miljögifter

    skall identifieras och deras spridning skall kartläggas och minimeras. Det är i detta sammanhand

    viktigt att både nationell, regional och lokal miljöövervakning utförs för att kunna mäta effekterna av

    de åtgärder som utförs för att minska belastningen i miljön. I denna rapport beskrivs den förändring

    och utvidgning av den regionala och lokala miljöövervakning som behövs för att följa upp arbetet med

    de 15 miljökvalitetsmål som regeringen har antagit (prop. 97/08:145).

  • 50.
    Backe, Cecilia
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Eriksson, Ann-Sofie
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Andreasson, Fredrik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kadmiumsituationen i Skåne: Delrapport 2 Kadmium inom Höjeåns avrinningsområde – en substansflödesanalys2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    är stort. En analys av flödesschemat visar att det sker en utfasning av kadmium via produkt

    och avfallsflödet. Kadmium ingår i allt färre nyproducerade varor, och därför blir inflödet av

    kadmium också allt mindre, medan förbrukningen av äldre produkter som innehåller

    kadmium leder till att flödet via avfallsflödet fortfarande är relativt stort.

    Inom jordbrukssektorn tillförs den Skånska åkermarken kadmium bl.a. via handelsgödsel,

    kalk och rötslam. Atmosfärsdepositionen bidrar också med en betydande mängd kadmium.

    Tillförseln av kadmium balanseras av bortförseln av kadmium via grödor och markläckage.

    Vad gäller jordbrukssektorns tillförsel bör det dock påpekas att tack vare minskade

    kadmiumhalter i handelsgödsel och i rötslam så är skillnaden mellan tillförsel och bortförsel

    nästan ± 0 inom Höjeåns avrinningsområde. Tillskottet av kadmium via

    atmosfärsdepositionen gör dock att en upplagring av kadmium i avrinningsområdet

    fortfarande sker.

    Det regionala miljömålet om att det inte ska ske någon nettotillförsel av kadmium till

    jordbruksmarken i Skåne, utöver tillförsel via luften, ser enligt flödesanalysen ut att kunna

    uppfyllas.

    S

    AMMANFATTNING

    Miljöproblemens karaktär ändras över tiden. Från att under 60- och 70-talet dominerats av

    punktutsläpp från industrin så utgörs idag en stor del av miljöproblemen om föroreningar och

    skadliga ämnen av diffusa emissioner. Myndigheternas miljöövervakning av föroreningar

    måste i samma takt ändras för att kunna verka effektivt. Substansflödesanalys eller

    materialflödesanalys är exempel på effektiva verktyg som kan användas för att få en ökad

    kunskap om och en helhetsbild av föroreningars spridningsvägar och upplagring i samhället.

    Denna studie är ett försök att via en flödesanalys kartlägga omsättningen av kadmium inom

    Höjeåns avrinningsområde i sydvästra Skåne. Flödesanalysen har genomförts på uppdrag av

    Länsstyrelsen i Skåne. Syftet med flödesanalysen är att tjäna som vägledning för framtida

    miljöövervakning av kadmium och i det fortsatta miljömålsarbetet inom Skåne län.

    Kadmium är ett exempel på ett ämne som kan ge betydande konsekvenser för människor och

    djur om halterna i vår omgivning är för höga. Kadmium kan orsaka njurskador och benskörhet

    hos människor och ämnet misstänks också vara cancerframkallande. Kadmium finns naturligt

    i vissa typer av berggrund. Det har använts i stora mängder inom plastindustrin som

    stabilisator och pigment. Det har använts i industrin till ytbehandling och i legeringar. Idag är

    den största användningen förknippad med tillverkning av NiCd- batteri. I Sverige och EU

    arbetar man för att fasa ut användningen av kadmium för produktionsändamål. Kadmium

    förekommer även som förorening i zink och andra mineral. Via handelsgödsel sprids

    kadmium till åkermark eftersom kadmium, i varierande halt, finns som förorening i råfosfat

    som är råvara till fosforgödsel.

    Det största inflödet av kadmium till Höjeåns avrinningsområde sker via produkter, och utgörs

    till ca 70% av kadmium i NiCd-batterier. De flesta flödena är ett resultat av att kadmium ingår

    i produkter i låga koncentrationer eller som förorening i råmaterial, som t.ex. i

    jordbrukssektorns handelsgödsel. Det sker ingen aktiv import av kadmium som råvara till

    avrinningsområdet. Kadmiumflödet via atmosfärsdeposition är förhållandevis stort i Skåne

    och ca 90% av depositionen kommer från utländska källor. Ytterligare ett betydelsefullt

    kadmiuminflöde till avrinningsområdet är via bränsle för energi och värmeproduktion.

    Återvinningen av NiCd-batteri är det klart dominerande utflödet av kadmium från systemet.

    Allt annat avfall som genereras innanför systemgränserna transporteras också ut från

    avrinningsområdet, det finns ingen aktiv avfallsdeponering eller avfallsförbränning inom

    avrinningsområdet.

    Utsläppen av kadmium i samband med industriella aktiviteter och via trafiken inom

    avrinningsområdet är mycket små. Utsläppen av kadmium till Höjeå domineras av flöden från

    dagvatten och utgående vatten från avloppsreningsverken (och troligen även en del från

    enskilda avlopp som dock inte har kvantifierats i denna studie). Kadmium i slam som

    uppkommer vid reningsverken används både som jordförbättringsmedel inom jordbruket, och

    i olika kommunala planteringar i avrinningsområdet. En del slam exporteras ut från

    avrinningsområdet för att deponeras på avfallsupplag eller användas.

    De stora förråden av kadmium i avrinningsområdet är i nedlagda avfallsupplag och i

    produkter. Kadmiumförrådet i avfallsupplagen kommer troligen att bestå under mycket lång

    tid. Utlakningen av kadmium, liksom emissionen till luft, är mycket långsam. Idag är

    kadmiumemissionen via lakvatten och biogas försumbar. Det är dock osäkert hur rörligheten

    av kadmium i deponier förändras i takt med nedbrytningen. Förrådet av kadmium i produkter

1234567 1 - 50 of 737
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf