Publications
Change search
Refine search result
1 - 22 of 22
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Ask, Karolin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den övergripande målsättningen med den hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) är att följa exponering för miljöföroreningar över tid, speciellt hos känsliga och riskutsatta grupper, och att så långt som möjligt identifiera de huvudsakliga exponeringskällorna för att möjliggöra en effektiv exponeringsreduktion. Det specifika syftet med föreliggande projekt var att belägga exponeringsnivåer för kvicksilver, framförallt metylk vicksilver (MeHg), hos kvinnor i barnafödande ålder med hög fiskkonsumtion. De utgör en potentiell riskgrupp i den allmänna befolkningen eftersom fostret är speciellt känsligt för MeHg. Kvicksilverhalter i blod och hår utvärderas i relation till fiskintag (sort och mängd). Tidigare undersökningar inom den hälsorelaterade miljöövervakningen har påvisat stor variation i exponeringen för MeHg även bland kvinnor med måttlig fiskkonsumtion. Genom denna studie och upprepade undersökningar kan eventuella förändringar i exponering över tid detekteras. Resultaten från studien jämförs med resultat från tidigare projekt inom HÄMI och andra svenska studier. På lång sikt är förhoppningen att exponeringen sjunker till en nivå som medför att kostrekommendationerna för fiskintag kan tas bort. Detta är i linje med det nationella miljömålet ”giftfri miljö” som regering och riksdag beslutat om. Föreliggande undersökning har utförts i samarbete mellan Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet och Livsmedelsverket på uppdrag av Naturvårdsverket.

  • 2.
    Ask, Karolin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Report (Other academic)
  • 3.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Ask, Karolin
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Britta
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Björs, Ulla
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Undersökning av kvicksilverexponering hos gravida kvinnor i Uppsala län2001Report (Other academic)
  • 4.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Holmström, Katrin
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Ask, Karolin
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Pickova, Jana
    Executive, Universitet, Uppsala University.
    Järnberg, Ulf
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Exponering för perfluorkarboner hos kvinnor med högt fiskintag2004Report (Other academic)
  • 5.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Åkesson, Agneta
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Utvärdering av genomförda studier av halter av kadmium i urin hos två åldersgrupper av kvinnor2008Report (Other academic)
  • 6.
    Borg, Daniel
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Håkansson, Helen
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Environmental and Health Risk Assessment of Perfluoroalkylated and Polyfluoroalkylated Substances (PFASs) in Sweden2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report summarizes the outcome of a project to present new information and knowledge about possible environmental- and health risks of perfluoroalkylated and polyfluoroalkylated substances (PFASs) in the Swedish population and in Swedish biota. The project was carried out as a risk assessment, consisting of an exposure assessment with Swedish biomonitoring data for 23 PFASs measured in humans, mammals, birds and fish, a hazard assessment with toxicological data from studies on mammals, birds and fish for the selected compounds and a risk characterization for humans, mammals, birds and fish. This is the first environmental and health risk assessment investigating a large number of PFASs, individually and in combination.

    In the human exposure assessment, two populations were identified and selected – individuals exposed indirectly via the environment (i.e. the general population) and an occupationally exposed subpopulation – professional ski waxers. The exposure data used consisted of PFASs levels in blood and serum. The result showed that PFAS congeners were found at low ppb (ng/ml) concentrations in serum in the general population. In a small subpopulation eating contaminated fish, PFOS was found at higher ppb concentrations.

    In the occupationally exposed, the levels of some congeners were significantly higher than in the average population, i.e. PFNA and PFOA reaching high ppb and low ppm (μg/ml) levels in serum, being approximately 125 and 200 times higher than in the general population. Temporal trend studies in the general population showed that the levels of PFOS, PFDS, PFOSA and PFOA seem to decrease, whereas, the levels of PFBS, PFHxS, PFNA, PFDA and PFUnDA in serum seem to increase.

    In the human hazard assessment, toxicity data and conclusions were primarily based on already existing hazard- and/or risk assessments and supplemented with additional published toxicological data of relevance. Two toxicological endpoints common for PFASs were identified and selected: 1) hepatotoxicity and 2) reproductive toxicity. For congeners lacking toxicological data or internal dose measurements a read-across was performed to the closest most potent congener for the respective endpoint. In addition, other endpoints showing lower effect levels were also considered. The result showed that the PFAS congeners were relatively similar with regard to their hepatotoxic and reproductive toxic properties, with points of departure (PODs) ranging from 4–89 μg/ml serum and 4–> 60 μg/ml, respectively. However, relevant toxicological data with internal doses were available for 4 of 15 congeners in the general population and for 5 of 17 in the occupationally exposed. For some congeners, other endpoints were identified at very low doses (e.g. immunotoxicity, impaired mammary gland development, obesity), similar to or below current human exposure levels. Epidemiological studies on PFASs showed inconsistent results.

    The risk characterization did not indicated any cause for concern 2 for hepatotoxicity or reproductive toxicity in the general population, neither for congeners assessed individually nor in combination. PFOS levels in the subpopulation that consumed contaminated fish were, or were close to, being of concern. For the occupationally exposed ski waxers a cause for concern was identified for hepatotoxicity based on single and combined PFAS exposure, as well as for reproductive toxicity based on combined PFAS exposure. It should be noted, that this group comprises a very limited number of people in Sweden.

    In the environmental exposure assessment, five species/subgroups with corresponding tissues were identified and selected: 1) seals (liver), 2) otters (liver), 3) birds (eggs), 4) marine fish (liver), and 5) highly exposed freshwater fish (muscle) based on the presence of PFASs in these species. All of these are present in or connected to the aquatic environment, demonstrating how PFASs enter the food chain via this route. In contrast, PFASs-levels were significantly lower in the terrestrial species examined. PFOS was the dominant congener in all species, often present at levels one to three orders of magnitude higher than the other congeners, and found at low ppm (μg/g) or high ppb (ng/g) levels in seals and otters, bird’s eggs and highly exposed freshwater fish, and at low ppb levels in marine fish. In seals and otters, there was a tendency for levels of sulfonates to decrease and carboxylates to increase. In peregrine falcon eggs, all PFASs detected were long chain congeners and temporal trends showed that the levels of sulfonates were either unchanged or decreasing. For carboxylates, the levels of congeners with 11–15 carbons were decreasing, but increasing for PFNA and PFDA. In marine fish, all congeners detected contained six or more carbons for sulfonates and nine or more for carboxylates, likely reflecting the higher bioconcentration factor (BCF) for the long chain congeners. In highly exposed freshwater fish, PFASs levels were significantly higher than in marine fish. In the environmental hazard assessment, hepatotoxicity and reproductive toxicity were assessed for seals and otters, and the PODs were derived from the same toxicological database as for the human hazard assessment but with hepatic concentrations used as internal dose. Toxicological data with hepatic PFASs-levels were available for 4 of 17 congeners assessed; thus data for the other congeners had to be extrapolated. For birds, only data from reproductive toxicity studies with PFASs-levels in eggs were considered, which was available for 5 of 15 congeners, and data for the other congeners had to be extrapolated. Few relevant studies on the reproductive toxicity of PFASs in birds were available, with effects being shown only for PFOS, hence the data can be considered uncertain with regard to effects and effect levels, and consequently, the extrapolations were uncertain. For fish, toxicological data were available for 5 of 17 congeners but are highly uncertain due to different species, study durations and endpoints used in the different studies.

    The result of the environmental risk characterization indicated a cause for concern for seals and otters for hepatotoxicity and reproductive toxicity, for either individual congeners and/or all congeners combined. It should be noted that the conclusions regarding seals and otters are based on the average PFASslevels at the latest time-point in temporal studies, and that the levels can be higher on an individual basis, which would result in lower safety margins than presented herein. For reproductive toxicity in birds, a cause for concern was indicated for PFOS where the highest level in peregrine falcons eggs (sampled in 2006) exceeded the toxic effect level identified in one study and where the average PFOS level is close to the toxic effect level. Thus, it cannot be excluded that these levels of PFOS in the eggs could give rise to adverse effects. For marine as well as freshwater fish, the available data do not indicate any cause for concern, even in waters contaminated by PFOS. However, it should be noted that the data for fish, monitoring as well as toxicity data, were subject to highly uncertain extrapolations.

  • 7.
    Enghardt Barbieri, Heléne
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Nälsén, Cecilia
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Sand, Salomon
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Littorin, Margareta
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Provinsamling i anslutning till Riksmaten pilot 2008 – slutrapport2008Report (Other academic)
  • 8.
    Glynn, Anders
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Weiderpass, Elisabete
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Granath, Fredrik
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Atuma, Samuel
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Bjerselius, Rickard
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Regionala skillnader i kvinnors kroppsbelastning av persistenta organiskamiljöföroreningar2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Serumhalter av PCB och klorerade bekämpningsmedel studerades bland 205 äldre kvinnor

    från 12 län efter syd- och ostkusten samt runt Vänern och Vättern. Syftet var att undersöka om

    det finns regionala skillnader i kroppsbelastning av PCB och klorerade bekämpningsmedel

    bland äldre kvinnor i Sverige. Tio PCB-föreningar (IUPAC nr 28, 52, 101, 105, 118, 138,

    153, 156, 167 och 180) och 10 föreningar härrörande från klorerade bekämpningsmedel

    analyserades (

    p,p'-DDT, o,p'-DDT, p,p'-DDE, p,p'-DDD, HCB, -HCH, -HCH, -HCH,

    trans

    -nonaklor och oxyklordan). I den statistiska analysen delades de 12 länen in i fyra

    regioner, Malmö-, Linköpings-, Uppsala- och Umeå-regionen. Multipel regressionsanalys, där

    medelhalterna justerats för kvinnornas ålder, BMI och viktminskning under de senaste tre

    månaderna, visade att kroppsbelastningen av PCB 153, PCB 156, PCB 180 och HCB var

    13%-29% högre i Malmö-regionen än i de andra regionerna. Störst skillnad erhölls för -

    HCH, där kvinnor från Malmö-regionen hade nästan dubbelt så höga medelhalter än kvinnor

    från Uppsala- och Umeå-regionen. I fallet oxyklordan visade de justerade medelvärdena en

    motsatt trend, dvs. halterna var högst i norr. Trots att kroppsbelastningen i några fall var högre

    i vissa regioner var skillnaderna inte dramatiska, vilket antyder att exponeringen för PCB och

    klorerade bekämpningsmedel har varit förhållandevis jämn över landet bland den allmänna

    befolkningen. Resultaten visade att serumhalten av vissa PCB föreningar ökade med ökad

    konsumtion av fet fisk bland kvinnorna. De regionala skillnaderna i serumhalt berodde dock

    inte på skillnader i konsumtion av fet fisk utan beror troligen till viss del på skillnader i

    miljöbelastning mellan olika regioner.

  • 9.
    Hanberg, Annika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Högberg, Johan
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Bensryd, Inger
    University Hospital of Lund.
    Skerfving, Staffan
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Remberger, Mikael
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Calafat, Antonia
    Division of Laboratory Sciences, National Centre for Environmental Health, Atlanta.
    Appelgren, Malin
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Filipsson Falk, Agneta
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Jansson, Bo
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Håkansson, Helen
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Phthalates and their metabolites in human breast milk, blood and urine as measures for monitoring exposure in human risk groups2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    För att undersöka halter av ftalater i svenskar och vilken matris som bäst lämpar sig för hälsorelaterad miljöövervakning har ftalater och ftalatmetaboliter analyserats i en grupp kvinnor som nyligen fött barn. I samband med förlossning på Universitetssjukhuset i Lund tillfrågades förstföderskor om medverkan och 42 kvinnor kom att ingå i studien. När barnet var 2-3 veckor gammalt pumpade mamman ut 50 mL bröstmjölk. Blod- och urinprov togs en vecka senare. Omfattande förändringar av standardmetoder för provtagning av mjölk och blod gjordes för att minimera risken för kontaminering av proverna. För mjölkprovtagningen användes en specialkonstruerad manuell pump av polykarbonat med ftalatfri packning. Blodprov togs med hjälp av endast kanyl och provrör (eftersom propparna i vaccutainrör innehåller ftalater). Proverna förvarades i värmebehandlade glasbehållare och fosforsyra tillsattes för att motverka metabolism av ftalater i mjölk- och blodprover. Analyserna av bröstmjölk visade värden nära eller under detektionsgränsen (LOD) för flertalet ftalater eller deras metaboliter. Även i blod och serum var nivåerna vanligtvis nära eller under LOD. I urin analyserades endast metaboliter och dessa kunde kvantifieras i 53-100 % av proverna. Nivåerna av ftalatmetaboliter i urin hos de svenska kvinnorna var i paritet med nivåerna hos en allmänbefolkning i USA och Tyskland. Några klara korrelationer mellan nivåer i t ex urin och bröstmjölk respektive blod påvisades inte. Resultaten av studien anger att för närvarande är analys av ftalatmetaboliter i urin den mest framkomliga vägen för skattning av ftalatexponering hos människa. Provtagning och analys av mjölk och blod innebar betydligt större svårigheter. Framför allt framstår risken för kontaminering vid provtagning som betydande och en stor del av ftalaterna och dess metaboliter uppvisade låga halter, vid eller under LOD. Dessutom kan ftalater brytas ned i blod och mjölk. I flertalet internationella publicerade studier av ftalatexponering används urinmetabolit-analyser som ett mått på exponering för ftalater. I en nyligen publicerad amerikansk studie av ett 80-tal nyfödda pojkar sågs ett samband mellan kort ano-genitalt avstånd och nivåer av ftalatmetaboliter i urin hos deras mammor under graviditeten. Den amerikanska studien behöver bekräftas, men metaboliterna var desamma som i vår studie och en jämförelse visar att mediannivåerna var lägre för vissa men högre för andra metaboliter. Vår studie indikerar att svenska kvinnor i fertil ålder inte sällan exponeras för ftalater i nivåer som satts i samband med fosterpåverkan.

  • 10.
    Helmfrid, Ingela
    et al.
    Executive, Universitet, Linköpings universitet, LiU.
    Ström, Sofie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Aune, Marie
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Leanderson, Per
    Executive, Universitet, Linköpings universitet, LiU.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Risk och nytta med fisk2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) har exponering

    för metylkvicksilver (MeHg), persistenta organiska föreningar (POP) och intag av

    fiskfettsyror i form av fettsyresammansättningen (Omega-3 index) kartlagts. Studieområdet

    begränsades till kommuner i Gävleborgs län, kring Vänern, Vättern och i Småländska

    höglandet. Totalt skickades 6 500 enkäter till ett slumpmässigt urval av flickor och kvinnor i

    barnafödande ålder (15-45 år). Svarsfrekvensen var 30 %.

    Enligt enkätsvaren är det endast en femtedel av landets kvinnor (15-45 år) som följer

    Livsmedelsverkets råd att äta fisk 2-3 gånger i veckan, och ca 5 procent åt sällan eller aldrig

    fisk. En mindre andel av kvinnorna (1,5 %) konsumerade all sorts fisk minst 30 gånger per

    månad, vilket är minst en fiskmåltid varje dag. Konsumtion av riskfiskar var betydligt

    vanligare i den studerade gruppen än vad Livsmedelsverket råd anger (2-3 gånger per år).

    Enligt enkätsvaren åt 80 procent MeHg-fisk och ca 60 procent åt POP-fisk mer än tre gånger

    per år, men de flesta åt dessa fiskar högst en gång per månad.

    Baserat på de 1950 enkätsvaren, valdes två grupper av personer ut för förfrågan om

    provtagning och kompletterande enkät, en grupp med hög konsumtion av fisk och en med

    ingen eller låg konsumtion. Totalt deltog 75 kvinnor i högkonsumentgruppen och 55 kvinnor i

    lågkonsumentgruppen.

    Blodserumhalten av PCB 153 och HCB hos högkonsumenter av POP-fiskar var signifikant

    högre än hos lågkonsumenter. Medianhalten i serum för PCB 153 var 36 ng/g fett (range 9-

    125 ng/g fett) bland högkonsumenter och 24 ng/g fett (range 4-74 ng/g fett) bland

    lågkonsumenter. Halterna bland högkonsumenterna var något högre än jämförbara halter i

    bröstmjölk från förstföderskor från Uppsala (median 31 (range 19-91) ng/g fett) år 2006, men

    lägre än tidigare mätningar (median 68 (range 24-186) ng/g fett) från år 1996-97. PCB 153-

    halten och även HCB och DDE bland förstföderskor har generellt minskat över tid i takt med

    att POP-halterna i miljön har minskat. I vår studie ingick både gravida, förstföderskor,

    omföderskor och kvinnor som inte fått barn. Trots att exponeringen har minskat syns ett

    samband mellan PCB-halt och konsumtion av fisk, framförallt för konsumtion av fet fisk som

    innehåller låg/medelhög halt av POP och av POP-fisk.

    Det var ett starkt samband mellan kvicksilverhalten i hår och konsumtion av mager fisk

    (R=0,51), riskfiskar (R=0,47) och total fiskkonsumtion (R=0,54). MeHg-halten i hår var

    signifikant högre bland högkonsumenter av fisk (MeHg-grupp: median 0,28 mg/kg (range

    0,07-2,1 mg/kg), POP/MeHg-grupp: median 0,4 mg/kg (range 0,17-1,6 mg/kg), POP-grupp:

    median 0,37 mg/kg (range 0,10-1,2 mg/kg) jämfört med lågkonsumenterna (median 0,07

    mg/kg (range 0,01-0,45 mg/kg). Jämfört med tidigare HÄMI-studier var hårhalterna av MeHg

    låga i alla grupper. I en tidigare studie av kvinnor (19-56 år) med högt fiskintag var

    medianhalten i hår 1,9 mg/kg (range 0,30-14 mg/kg). I en HÄMI-studie av gravida

    förstföderskor (20-40 år) från Uppsala var medianhalten i hår 0,35 mg/kg (range 0,07-1,5

    mg/kg; Berglund et al., 2001) och i en studie av gravida kvinnor i Västsverige var

    medianhalten i hår 0,43 mg/kg (range 0,02-1,8 mg/kg; Rödström et al., 2004). Trots ett

    (självrapporterat) högt intag av fisk med potentiellt höga kvicksilverhalter var det ingen av

    kvinnorna som överskred WHO:s expertorgan JECFA tolerabla kvicksilverhalt i hår på 2,2

    mg/kg. Tre procent av kvinnorna överskred National Research Concil (NRC) tolerabla hårhalt

    på 1,2 mg/kg.

    Fettsyresammansättningen i blod visade tydligt samband mellan Omega-3 index och total

    fiskkonsumtion och konsumtion av olika sorters fisk. Likaså visades att intag av Omega-3

    kosttillskott har stor betydelse. De flesta personerna hade ett adekvat intag av Omega-3.

    Några (10 %) hade Omega 3-index under 4. Dessa personer tillhör främst lågkonsumentgruppen.

    De skulle behöva öka sitt intag av Omega 3, t ex genom ökad fiskkonsumtion. Ett

    generellt ökat fiskintag enligt Livsmedelsverkets rekommendationer kommer dock att leda till

    en ökad exponering för miljögifter i fisk, eftersom även andra fisksorter än riskfiskar, bidrar

    till den totala exponeringen. Det är därför viktigt att även i fortsättningsvis övervaka

    exponeringen.

     

  • 11.
    Helmfrid, Ingela
    et al.
    Executive, Universitet, Linköpings universitet, LiU.
    Wingren, Gun
    Executive, Universitet, Linköpings universitet, LiU.
    Salihovic, Samira
    Executive, Universitet, Linköpings universitet, LiU.
    van Bavel, Bert
    Executive, Universitet, Örebro universitet.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Exponering och kroppsbelastning av PCB och metaller hos befolkningen i ett historiskt kontaminerat samhälleReport (Other academic)
    Abstract [sv]

    I ett förorenat område i Gusum, Valdemarsviks kommun i Östergötland har en epidemiologisk fall

    ‐kontrollstudie genomförts. Omgivningsmätningar i detta område har påvisat förhöjda halter av zink (Zn), koppar (Cu), bly (Pb) och kadmium (Cd) i jord, grönsaker, rotfrukter, bär och svamp. Mätningar i lokalt fångad gädda och abborre har påvisat förhöjda halter av PCB och även kvicksilver.

    Att äta grönsaker, frukt, bär, svamp och fisk från ett förorenat samhälle skulle kunna innebära ökad exponering för miljögifter jämfört med om man inte äter sådana livsmedel. Vid långvarig hög exponering för miljögifter ökar risken för hälsoeffekter. Risken för hälsoeffekter beror på vilka miljöföroreningar man exponeras för, hur mycket man får i sig av de olika ämnena och hur känslig man är som individ.

    Syftet med den här studien var att undersöka om: a) rapporterad konsumtion av lokala livsmedel samvarierar med uppmätta halter av PCB, bekämpningsmedel, bly, kadmium och kvicksilver i en befolkning boende i ett förorenat område, b) befolkningen i ett förorenat område är högre exponerade än befolkningsgrupper i andra områden, c) exponeringen skiljer sig mellan kvinnor och män, och d) individer med cancerdiagnos, som tidigare identifierats via ett nationellt register, skiljer sig från kontroller med avseende på uppmätta halter av miljöföroreningar.

    Individer med cancerdiagnos (n=36) och kontroller (n=59; högkonsumenter och lågkonsumenter av lokala livsmedel) som ingick i den tidigare fall

    ‐kontrollstudien tillfrågades om de ville lämna blod, urin och hår för analys av PCB, bekämpningsmedel, bly, kadmium och kvicksilver samt besvara en enkät om konsumtionsfrekvenser av livsmedel, livsstils‐ och exponeringsfaktorer.

    Faktorer som ålder, kön, rökvanor, yrke och cancerdiagnos utvärderades i relation till konsumtion av lokala livsmedel och uppmätta halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår. Samband sågs mellan kadmiumhalt i urin och att vara aktiv rökare, konsument av svamp och vegetabilier från Gusum/Ringarums församling, ålder, metallarbete, att ha bott i Gusum i 5 år eller mer och att ha fått en cancerdiagnos. Blyhalt i blod samvarierade med rapporterad konsumtion av viltkött och kvicksilver i hår samvarierade med fiskkonsumtion, både Gusumfisk och annan fisk. PCB samvarierade med ålder, konsumtion av Gusumfisk och strömming, lantbruksarbete och cancerdiagnos. Även halter av bekämpningsmedel samvarierade med lantbruksarbete.

    Generellt hade män högre halt av PCB och bekämpningsmedlen transklordan, transnonaklordan än kvinnor och cancerfallen hade högre halt av PCB och bekämpningsmedlet HCB än kontrollerna. Det förekom ingen skillnad i metallhalt mellan män och kvinnor eller mellan cancerfall och kontroller.

    Resultaten tyder på att konsumtion av svamp och vegetabilier från Gu

    Gusumområdet bidrar till exponeringen för kadmium och att konsumtion av fisk från Gusumområdet bidrar till exponering för PCB och MeHg, men att faktorer som kön, ålder, rökning och yrke spelar stor roll för de uppmätta halterna. Exponering för bekämpningsmedel och kvicksilver kunde inte kopplas till konsumtion av föda från Gusum. Istället är det användning av bekämpningsmedel samt att ha arbetat inom lantbruk som bidrar till exponeringen för bekämpningsmedel och konsumtion av fisk generellt (och inte enbart fisk från Gusum) som bidrar till kvicksilverexponeringen. Uppmätta halter av miljöföroreningar i blod,

    urin och hår uppvisade stor variation mellan studiedeltagarna, men låg i nivå med vad som uppmätts hos andra grupper av befolkningen i samma åldersintervall.

    I den multivariata analysen sågs samvariation mellan cancerdiagnos och PCB i blod respektive kadmium i urin. I den här studien går det inte att uttala sig om orsaken till cancersjuklighet, dels för att provtagningen har utförts långt efter det att personer har fått sin cancerdiagnos, dels för att orsakerna till cancersjukdom oftast är många och till stor del okända. Materialet är också litet vilket

    ökar osäkerheten i analysen. Fortsatta studier av exponering och hälsorisker hos befolkning i kontaminerade områden planeras.

  • 12.
    Larsson, Kristin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Children’s exposure to chemicals in indoor environments - a literature survey of chemicals in dust2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Children spend the majority of their time indoors where they can be exposed to hazardous chemicals in dust. Due to their frequent hand-to-mouth and object-to-mouth activities, children have a higher intake of dust compared to adults. Therefore, there is a need to estimate and evaluate children’s exposure to chemicals via dust in the indoor environments where they spend most time.

    In this report, we have reviewed the literature about chemicals in indoor dust collected in Europe, North America and Australasia over the last 13 years. In total, data from 132 publications reporting concentrations of chemicals in dust from homes, schools and preschools were included. The main chemical groups that have been measured in dust were brominated and organophosphate flame retardants (BFRs and OPEs), phthalates and non-phthalate plasticizers, per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs), polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs), polychlorinated biphenyls (PCBs), dioxins, pesticides, bisphenols, parabens and metals.

    High molecular weight phthalates and non-phthalate plasticizers were generally found at the highest concentrations in dust, followed by lead and some OPEs. The intakes of different chemicals via dust ingestion in 1-2 year old children, based on the highest reported median concentrations in dust, did not exceed available health based reference values. The estimated intakes of the phthalates DEHP and DBP, the brominated flame retardants BDE-47 and -99 as well as lead were among the highest in relation to the health based reference values. The relatively high intakes of phthalates are representative for indoor environments in Sweden, whereas the relatively high intakes of PBDEs reflect the high degree of contamination in the US, which is not relevant for Sweden. For lead, there is no established safe exposure level and the intakes of lead via dust ingestion in 1-2 year old children were

  • 13.
    Larsson, Kristin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Jönsson, Bo AG
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Lindh, Christian H
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    de Wit, Cynthia
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Sellström, Ulla
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Magnér, Jörgen
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Tidstrender av kemiska ämnen i barns urin och utvärdering av förskoledamm som exponeringskälla2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I en tidsserie av kemiska ämnen i urin från fyraåriga barn i Stockholm samlades urinprov in 2015 från 113 barn och analyserades för ftalater, bisfenoler och bekämpningsmedel. Resultaten jämfördes med urinprov insamlade 1998-2000 från en jämförbar grupp fyraåringar. Halter av BPA och metaboliter till idag tillståndspliktiga ftalater var signifikant lägre i urinproven från 2015, medan halterna av metaboliter till en ftalat som fortfarande används i stor utsträckning (DiNP) var högre 2015.

    I studien utvärderades även förekomsten av ftalater, alternativa mjukgörare, bisfenoler, fosforbaserade och bromerade flamskyddsmedel i damm från förskolor, samt faktorer av betydelse för dammhalterna av dessa ämnen. Byggnadsår och förekomst av vissa produkter, som skummadrasser, elektronik och PVC-golv, samvarierade med halter av vissa mjukgörare och flamskyddsmedel i damm.

    Barns exponering för de undersökta ämnena via dammintag beräknades och jämfördes med hälsobaserade riktvärden. Exponeringen för de undersökta ämnena via damm i förskolan underskred i samtliga fall de hälsobaserade riktvärdena. Exponeringen via intag av damm på förskolan uppskattades motsvara 2-27% av barnens totala intag (baserat på urindata) av olika ftalater och BPA.

    Halter av mjukgörare och BPA i damm samvarierade inte med halter av motsvarande metaboliter i urin från förskolebarn, vilket talar för att andra källor än förskoledamm är viktigare för den totala exponeringen för dessa ämnen. Däremot observerades signifikanta korrelationer mellan vissa flamskyddsmedel i damm och handavstrykningsprov från förskolebarn, vilket reflekterar betydelsen av kemikalier i damm för hand-till-mun exponering

  • 14.
    Lindh, Christian
    et al.
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Jönsson, Bo
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Berggren, Maya
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Beronius, Anna
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Carlberg, Bo
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Sundkvist, Anneli
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Bergdahl, Ingvar
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Bisfenol A i urin från män och kvinnor i Norr- och Västerbotten2012Report (Other academic)
  • 15.
    Ljung Björklund, Karin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Grandér, Margaretha
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Lignell, Sanna
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Metals and trace element concentrations inbreast milk of first time healthy mothers: abiological monitoring study2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Background:

    Breast milk is the best source of nutrition for the newborn infant. However, since all infants cannot be

    breast-fed, there is a need for background data for setting adequate daily intakes. Previously, concentration data on

    major essential elements and some toxic elements in breast milk, based on different analytical techniques, have

    been published. There is no recent study on a large number of metals and trace elements in breast milk, using a

    sensitive analytical method for determination of low element concentrations.

    Methods:

    Breast milk concentrations of 32 metals and elements in early lactation (days 14–21) were determined in

    a random sample of first time Swedish mothers (n = 60) using inductively coupled plasma mass spectrometry

    (ICPMS).

    Results:

    There were small inter-individual concentration variations in the macroelements Ca, K, Mg, P and S, and

    striking similarities across studies and over time, supporting a tight regulation of these elements in breast milk.

    Large inter-individual and over time differences were detected for Na concentrations, which may reflect an increase

    in salt consumption in Swedish women. Large inter-individual differences were also detected for the microelements

    Co, Cr, Mn and Mo, and the toxic metals As, Cd, Pb, Sb and V. Arsenic and B were positively correlated with fish

    consumption, indicating influence of maternal intake on breast milk concentrations. Observed differences in breast

    milk element concentrations across studies and over time could be attributed to the timing of sampling and a

    general decline over time of lactation (Cu, Fe, Mo, Zn), a possible lack of regulation of certain elements in breast

    milk (As, B, Co, Mn, Se) and time trends in environmental exposure (Pb), or in some cases to differences in analytical

    performance (Cr, Fe).

    Conclusions:

    This study provides reliable updated information on a number of metals and elements in breast milk,

    of which some have not previously been reported.

    Keywords:

    Breast milk, Toxic metals, Trace elements, Infant exposure, Microelements, Macroelements

  • 16.
    Ljung, Karin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Manganese in drinking water2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mangan är en metall som förekommer naturligt i vår miljö. Det är ett ämne som har många användningsområden, främst som en komponent i stål, men det används även i färgämnen, rengöringsmedel, svampmedel, blekmedel, tändstickor, fyrverkerier, batterier, som näringstillskott till växter, djur och människa, inom röntgentekniken och som blyersättningsmedel i bensin. Det största tillskottet till vår miljö är dock naturligt, dvs det kommer från berggrunden. Människor får i sig mangan främst genom födan, där cirka 20% av vuxnas dagliga intag beräknas komma från dricksvatten. För spädbarn som främst får bröstmjölksersättning kan dock dricksvatten utgöra en betydande källa. Dessutom innehåller bröstmjölksersättning i sig ofta avsevärt högre halter än de som återfinns i bröstmjölk.

    Mangan är ett essentiellt ämne som kroppen behöver för en mängd funktioner. Det är därför viktigt för fostrets normala utveckling. Dock har studier visat att högt intag hos framförallt barn, men även hos äldre, kan påverka nervsystemet, vilket visar sig framförallt genom störningar på beteendet. Samband mellan manganintag och neurotoxicitet har påvisats för olika biomarkörer (manganhalter i blod, hår och konsumerat vatten), olika kognitiva test och olika exponeringskällor. Även om ingen av studierna är helt övertygande med avseende på mangans toxiska effekter på barn, indikerar antalet studier som ändå funnit någon form av samband att barn är mer känsliga för mangans negativa effekter än vuxna. Fler studier behövs dock för att bekräfta dessa samband.

    Socialstyrelsens allmänna råd för mangan i dricksvatten från enskilda brunnar (300

    μg/L) skyddar sannolikt vuxna och ungdomar från ohälsosam exponering. Det är även troligt att riktvärdet skyddar foster samt ammande spädbarn, eftersom transporten av mangan via modersmjölk och placenta verkar vara begränsad. Riktvärdet är under den lägsta halten där negativa effekter har rapporterats i samband med neurotoxiska effekter hos en grupp människor över 50 års ålder (2000 μg/L). Det är dock förhastat att dra slutsatser från endast en studie, vilket visar på behovet av vidare forskning kring äldres exponering för mangan och eventuella samband med Parkinsons-liknande symptom. Det finns även behov av ytterligare forskning på transporten mellan mor och foster.

    Ett flertal studier har funnit samband mellan högt manganintag och effekter på barns beteende. Det är i nuläget oklart om ett högt manganintag påverkar både yngre och äldre barn, eller om symptom som påvisats hos äldre barn är effekter från manganintag vid en yngre ålder. Det nuvarande riktvärdet på 300

    μg/L är dock lågt nog för att skydda barn över ett år från negativa effekter, då det endast utgör 15% av ett barns dagliga manganintag (~2 mg/dag) vid en normal vattenkonsumption (ca 1 L/dag).

    Den största riskgruppen för överexponering av mangan utgörs av spädbarn som får bröstmjölksersättning. De flesta bröstmjölksersättningar innehåller betydande mängder mangan redan i pulverform, motsvarande 400

    μg/L i beredd form. Det är därför viktigt att det vatten som mjölkpulvret blandas ut med har en låg manganhalt. I nuläget överskrids ofta den högsta tillåtna manganhalten för bröstmjölksersättning, 650 μg/L, när vanligt mjölkersättningspulver blandas med vatten innehållandes 300 μg Mn/L. Vi vill dock framhålla att det finns en del frågetecken även kring det vetenskapliga underlaget till den högsta tillåtna halten av mangan i bröstmjölksersättning. Det rekommenderas därför att både vatten och mjölkersättning som avses för spädbarn innehåller så låga manganhalter som möjligt för att förhindra att den färdiga produkten innehåller halter som väsentligen överstiger de som förekommer normalt i human bröstmjölk.

    Socialstyrelsens allmänna råd om en högsta manganhalt i vatten vid 300

    μg/L är inte juridiskt bindande. Det är därför upp till varje hushåll med enskilt vatten att ansvara för sin egen vattenkvalitet. För att förhindra att spädbarn exponeras för alltför höga manganhalter genom dricksvatten bör föräldrar informeras om vikten av ett lågt manganintag för att minimera eventuella risker för barnets hälsa. Enligt den internationella koden för marknadsföring av bröstmjölksersättning får information om mjölkersättningsprodukter endast ges av "personal som är knuten till hälso- och sjukvården och får endast anordnas för föräldrar vilkas barn är i behov av sådana livsmedel" (SOSFS 1983:21). Detta bör därför även vara en passande och effektiv informationskanal till föräldrar om vikten av låga manganhalter i spädbarns kost, samt om hur överexponering av mangan kan undvikas.

    Om kranvattnet innehåller förhöjda manganhalter kan flaskvatten användas för att blanda till mjölkersättning till spädbarn. I Sverige finns det idag fyra typer av buteljerat vatten. Manganhalterna i naturligt mineralvatten och källvatten får

    ej överstiga 500

    μg/L, medan det för förpackat dricksvatten och bordsvatten ställs samma krav som på drickvatten från kommunala vattenverk; 50 μg/L.

    Dessa två vatten med lägre manganhalt kan därmed användas istället för kranvatten, om vattnet från den enskilda brunnen ger förhöjda manganhalter. Mangan kan även filtreras bort från kranvatten.

    Sammanfattningsvis kan sägas att det fortfarande föreligger en hel del osäkerheter angående vilka lägsta manganintag som kan innebära negativa hälsoeffekter hos spädbarn och barn, och även hos äldre och hos foster. Vidare forskning behövs för att förstå sambanden mellan manganintag och barns hälsa, och för att möjliggöra en förbättrad hälsoriskbedömning. Det bör utredas hur biotillgängligheten av mangan i bröstmjölk skiljer sig från den i mjölkersättning och vatten, samt hur upptag och retention varierar med ålder. Det behövs även en tillförlitlig biomarkör för att kunna utvärdera dos-respons förhållanden för mangan.

  • 17.
    Lundh, T
    et al.
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Axmon, A
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Skerfving, S
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Broberg, K
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM. Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Cadmium and mercury exposure over time in children in southern Sweden (1986 – 2013)2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The variation in exposure to toxic metals over time is still not well-characterized, especially in children, the most vulnerable group. The aim of this study was to evaluate whether a reduction in environmental pollution with cadmium (Cd) and mercury (Hg) caused a change in exposure over time in two Swedish cities. For this, 1,257 children between the ages of 4 and 9 from Landskrona and Trelleborg, in the south of Sweden, were sampled once during 1986-2013. Cd (n=1120) and Hg (n=560) concentrations were determined in blood (b-Cd, b-Hg). The median b-Cd was 0.10 (geometric mean 0.10; range 0.01-0.61) μg/L and b-Hg was 0.91 (geometric mean 0.83; range 0.02-8.2) μg/L.

    No sex or age difference was seen in b-Cd or b-Hg. Regarding the cities, children living in Landskrona close to a smelter had higher b-Cd and b-Hg than those living in urban and rural areas. Over the studied time, b-Cd slightly decreased (0.7% per year, p<0.001) while b-Hg showed a marked decrease (3% per year, p<0.001).

    In conclusion, exposure to Cd was low during the ages 4 to 9, but the risk of disease might increase later in life since b-Cd only showed a minor decrease over time. This indicates, that Cd pollution should be further restricted. Regarding Hg, b-Hg concentration in children was low and decreased over time. The decrease is probably due to the reduced use of dental amalgam and the lower Hg intake from fish.

  • 18.
    Sagán, Ilia
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Löhmus Sundström, Mare
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Hälsorelaterad miljöövervakning Cancerframkallande ämnen i tätortsluft: Personlig exponering och bakgrundsmätning Stockholm 20152015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Cancerframkallande ämnen i tätortsluft är en studie som utförs på uppdrag av Naturvårdsverket. Projektet utförs i fem städer i Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Lindesberg) och återkommer till samma stad ungefär vart femte år. Studien genomfördes första gången i Stockholm 2002, andra gången 2009 och nu senast hösten 2015. Syftet med projektet är att kartlägga allmänbefolkningens exponering för utvalda luftburna cancerframkallande ämnen, såsom: bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, kvävedioxid (NO2), kväveoxid (NOx) samt PM2,5 och ett antal polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er). Resultaten används främst för att utvärdera miljökvalitetsmålet "Frisk Luft" och som underlag för en förbättrad riskvärdering hos allmänbefolkningen. Kemikalier vars utbredning undersöktes i studien är vanliga i tätortsluft och kan i höga koncentrationer ge upphov till olika symptom i luftvägar, ögon och slemhinnor, samt öka förekomsten av hjärt- och kärlsjukdom och antalet cancerfall.

    40 slumpvis utvalda stockholmsbor i åldrarna 20-50 rekryterades för årets undersökning. Samtliga försökspersoner bar på personliga provtagare för respektive ämnen under en veckas tid. Hälften av dessa gjorde även en upprepad mätning, bortsett från formaldehyd. Tjugo av deltagarna samtyckte även till mätningar av PM2,5 (partiklar med aerodynamisk diameter ≤2,5μm) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) i deras vardagsrum under 48 timmar. Parallellt med dessa mätningar genomfördes även stationära mätningar av samma ämnen i den urbana utomhusluften. Detta gjordes vid två referensplatser, Wollmar Yxkullsgatan, Capio Maria (taknivå) och Hornsgatan (gatunivå).

    Deltagarfrekvensen var 25 % och medelåldern för deltagarna 38,5 år. Fördelningen mellan könen var 37,5/62,5 (15 män och 25 kvinnor). Medianhalten som uppmättes av de personburna mätarna var för bensen 0,9 μg/m3, vilket är lägre än miljökvalitetsmålet (1 μg/m3). Det motsvarande värdet för 1,3-butadien var 0,3 μg/m3, vilket är högre än miljökvalitetsmålet (0,2 μg/m3). Jämfört med den senaste mätning i Stockholm 2009 har medelvärden, som uppmättes av de personburna mätarna, för bensen blivit lägre medan halterna av 1,3-butadien blivit något högre. Dock ligger bakgrundshalterna för bensen oförändrade sedan senaste mätning i Stockholm medan halterna för 1,3-butadien har ökat något.

    Medianhalten för den personliga exponeringen för formaldehyd var 15 μg/m3, vilket ligger något högre än miljökvalitetsmålets årsmedelvärde och är dessutom en ökning med 5 μg/m3 sedan senaste mätningen i Stockholm 2009. Jämfört med mätomgången från 2002 låg bakgrundshalter av formaldehyd vid referensplatserna på en högre nivå under 2015, men när det gäller gatunivå (Hornsgatan) så ligger halterna lägre under 2015 jämfört med mätomgångarna från 2002 och 2009.

    Medianhalter för kvävedioxid och kväveoxid var 16 μg/m3 respektive 45,4 μg/m3. Halterna av kvävedioxid ligger därmed under både miljökvalitetsnormen och miljökvalitetsmålen. Trendmässigt kan man se en liten ökning i kvävedioxidhalterna i den urbana bakgrunden sedan senaste mätomgången i Stockholm (2009). Även medianhalter för den personliga exponeringen för kvävedioxid ökade från 15 μg/m3 (2009) till 16 μg/m3. 3

    Medianhalten för PM2,5 i deltagarnas vardagsrum var 5,8 μg/m3 för 48 timmar vilket är under miljökvalitetsmålet (10 μg/m3). De urbana bakgrundshalterna av partiklar ligger på ett medianvärde på 4,7 μg/m3 för två dygn (48 timmar) vilket också är lägre än miljökvalitetsmålet. PM2,5 filtren från vardagsrumsmätningarna och de stationära mätningarna analyserades även på sitt innehåll av nio polycykliska kolväten. Bens(a)pyren användes som ett indikatorvärde av dessa och halterna inomhus ligger under rådande gräns- och riktvärden och betydligt lägre än motsvarande halter utomhus vid samma tillfälle

  • 19.
    Sällsten, Gerd
    et al.
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Hg i hår hos gravida kvinnor i Västsverige2009Report (Other academic)
  • 20.
    Widenfalk, Anneli
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Mie, Axel
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Jämförelse mellan beräknad exponering för resthalter av bekämpningsmedel bland svenska konsumenter – baserat på konsumtionsdata och uppmätta halter i livsmedel eller omräknat från halter av metaboliter i urin2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    To perform consumer risk assessments of pesticide residues in food, EFSA and other organizations use information on residue levels in food and consumption data from dietary surveys. It can sometimes be questioned if exposure calculated by this method reflects the actual exposure, or if it over- or underestimates the intakes. In this project the National Food Agency, in cooperation with KI, has estimated the exposure of pesticide residues, by using two different methods to be able to compare the results. Firstly, the more traditional exposure assessment based on data of the mean residue levels in foods from the Swedish monitoring program 2008-2012 and mean consumption data for 197 women in the age 50-60 years who participated in the Swedish dietary survey Riksmaten 2010. In the other method, mean levels of metabolites of pesticides in urine from a group of 128 women in the same age range, were used to convert to an estimated intake. The pesticides included in the study were 2,4-D, chlormequat, mepiquat, chlorpyrifos and the groups dithiocarbamates and pyrethroids. None of the estimated intakes exceeded the respective ADI of the substances (0.01-18% of the ADI). It was shown that for chlormequat and the sum of pyrethroids, the estimated mean intakes were similar for both calculation methods. However, for 2,4-D and dithiocarbamates the estimated intakes based on residue levels in food and consumption data were approximately 3-4 times higher than estimates based on urine metabolites, whereas the estimated intakes of mepiquat and chlorpyrifos were higher when based on urine metabolites. Possible explanations for these deviances are that residues are present in the peel or other non-edible parts of fruits (2,4-D and dithiocarbamates) or that there is an exposure of the metabolite directly from the food (chlorpyrifos) or that the exposure comes from other sources, as mepiquat which is formed during the roasting of coffee beans. The study shows that both methods can be used to estimate the intake of pesticide residues, and they have their strengths and weaknesses. Based on the estimated average intakes among this group of the population which has a relatively high consumption of fruits and vegetables that contribute much to the exposure of pesticide residues, there is no concern for negative health effects.

  • 21.
    Yazar, Mine
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Merritt, Anne-Sophie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Bellander, Tom
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Cancerframkallandeämnen i tätortsluft 20092009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Cancerframkallande ämnen i tätortsluft

    är en studie som utförs på uppdrag av

    Naturvårdsverket. Projektet utförs i fem städer i Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö,

    Umeå och Lindesberg) och återkommer till samma stad ungefär vart femte år. Studien

    genomfördes första gången i Stockholm 2002 och nu senast hösten 2009. Syftet är att

    undersöka allmänbefolkningens exponering för 1,3-butadien, bensen, formaldehyd och

    kvävedioxid samt PM

    2.5 och ett antal polycykliska aromatiska kolväten (PAH), däribland

    bens(a)pyren. I studien 2009 i Stockholm gjordes även ett tillägg med analys av kväveoxider

    och sot. Resultaten används främst för att utvärdera miljökvalitetsmålet ”Frisk luft” och som

    underlag för en förbättrad riskvärdering hos allmänbefolkningen. De ämnen som ingår i

    studien är vanliga i tätortsluft och kan ge olika symtom i luftvägar, ögon och slemhinnor, ge

    upphov till hjärt- kärlsjukdom samt vara cancerframkallande i höga koncentrationer.

    Fyrtio deltagare rekryterades slumpmässigt till studien för personburna mätningar under en

    vecka varav 20 utförde en upprepad mätning några veckor senare. Parallellt med de

    personburna mätningarna gjordes stationära mätningar vid två referensplatser, urban bakgrund

    (taknivå, Wollmar Yxkullsgatan) och vid trafikerad gata (Hornsgatan). Partikelmätningar

    gjordes med pump i 20 av deltagarnas vardagsrum under två dygn och även samtidigt vid den

    urbana bakgrundsplatsen. Av deltagarna var 21 män och 19 kvinnor. Hälften bodde i

    Stockholms innerstad och hälften utanför innerstaden. Medelåldern var 38 år och fem av

    deltagarna var rökare. Större delen av deltagarnas tid (89 procent i mätomgång ett)

    tillbringades i olika inomhusmiljöer.

    För samtliga ämnen som ingick i studien var halterna högre vid trafikerad gata än vid urban

    bakgrund. Kväveoxider och kvävedioxid samt 1,3-butadien och bensen samvarierade vid

    bägge referensplatser. Kväveoxider och kvävedioxid samvarierade även mellan

    referensplatserna. Det fanns ett statistiskt säkerställt samband mellan PM

    2.5 och sot samt

    mellan PM

    2.5 och bens(a)pyren i den urbana bakgrunden. Bens(a)pyren korrelerade även med

    sot i urban bakgrund.

    Halter av 1,3-butadien var statistiskt säkerställt högre för rökare jämfört med icke-rökare.

    Formaldehydhalterna var lägre hos de deltagare som bodde i innerstaden, jämfört med dem

    som bodde utanför innerstaden. Det fanns även en signifikant skillnad mellan deltagare med

    och utan gasspis i hemmet, där de med gasspis hade högre halter av kväveoxider och

    kvävedioxid.

    Halterna för de personburna mätningarna av kväveoxider samvarierade statistiskt säkert med

    de uppmätta halterna i urban bakgrund. Inga andra ämnen som mättes personburet uppvisade

    något samband med referensplatsmätningarna. Det fanns inget samband mellan partiklarna

    som mättes inomhus hos deltagarna och utomhus på referensplatsen i urban bakgrund.

    Däremot fanns ett signifikant samband mellan inom- och utomhushalterna av bens(a)pyren.

    Halterna för de personburna mätningarna hade minskat mellan år 2002 (då studien tidigare

    utförts i Stockholm) och 2009 för samtliga ämnen som undersöktes i studien. Vid bägge

    referensplatserna var halterna i samma nivå eller lägre för 1,3-butadien, bensen, formaldehyd,

    kvävedioxid och bens(a)pyren, förutom för formaldehyd vid trafikerad gata där det skett en

    ökning.

  • 22.
    Åkesson, Agneta
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Lind, Birger
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Björs, Ulla
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Metaller i miljön - riskfaktorer under graviditet och amning1999Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Abstract

    When investigating metal concentrations during pregnancy, it is important to consider the

    physiological hemodilution of the maternal blood that occurs, and which is most prominent in

    the beginning of the third trimester.

    The cadmium load seemed to increase after a terminated pregnancy. This can, to a large

    extent, be explained by an increased absorption of cadmium in the intestine due to a

    concomitant increased absorption of iron. In women with two or more children the increase in

    urinary cadmium with increasing age was more pronounced than in women with none or one

    previous child.

    Methyl mercury constituted about 75% of the total amount of mercury in the maternal blood.

    Moreover, it was almost twice as high in the cord blood compared to the maternal blood in

    late gestation. The concentration of methyl mercury in cord blood was related to the maternal

    intake of fresh water fish, while the level of inorganic mercury was related to the maternal

    number of amalgam fillings. The level of inorganic mercury decreased during and after

    lactation which can be explained by an elimination to the milk.

    The levels of lead in cord blood was similar to that of the mother four weeks before delivery.

    The concentration of maternal blood lead seemed to increase after the terminated pregnancy.

    This may partly be explained by a higher bone turn over during lactation than during

    pregnancy, and thereby an increased release of lead from bone tissue. This will be further

    evaluated in relation to markers of bone metabolism.

1 - 22 of 22
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf