Övervakning av kustfiskbestånd har tidigarefrämst varit inriktad mot att bedöma förändringari för fisket viktiga arter och årsklasseroch i mindre utsträckning mot attbedöma förändringar relaterade till biologiskmångfald. Under 2002 startade länsstyrelsernai Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlandsoch Gävleborgs län, Fiskeriverket,Umeå Marina Forskningscentrum och Naturvårdsverketett projekt med syfte att utarbetaen strategi för ett samordnat nationellt/regionalt övervakningsprogram för kustfiski Bottniska viken. Projektet finansieras avNaturvårdsverket och Fiskeriverket. Ett samordnatövervakningsprogram är framför alltnödvändigt för att klara uppföljningen av detnationella miljömålet ”Hav i balans samtlevande kust och skärgård” och motsvaranderegionalt formulerade mål. Ambitionen är attsamordning även kan göras med uppföljningenenligt EU:s ramdirektiv för vatten. I föreligganderapport redovisas resultaten frånprojektets första år. Resultaten omfattar jämförelsermellan två provfiskestrategier ochett preliminärt förslag till strategi för ett samordnatövervakningsprogram för kustfisk.

In August 2015, the Swedish Environmental Protection Agency was commissioned by the government to identify the key sources in Sweden of the release of microplasticsinto the ocean and to take action to reduce the discharge levels from these sources.1This report presents the results of the Swedish EPA’s work towards achieving these objectives. Results from the initial comprehensive survey of sources and distribution of microplastics in Sweden are presented, as well as a selection of the key sources of microplastics. The report also contains an assessment of the ability to take action on emissions from these sources and proposals for action.

The occurrence of microplastics in the marine environment has attracted more and more attention in recent years. Microplastics is a generic term for tiny plasticfragments ranging from 1 nm to 5 mm. The microplastics found in the world’s oceans have different sources. Microplastics can be formed unintentionally when plastic items are torn and plastic particles released, or when we do not reuse, recycle or properly dispose of plastic materials. In these cases, the plastic turns into debris that is gradually fragmented into smaller parts and released in nature. Plastic originally manufactured as small pellets or granules has also been detected.

The following environmental quality objectives formed the starting point for this work: A Balanced Marine Environment and Flourishing Coastal Areas, Flourishing Lakes and Streams, and A Non-Toxic Environment.2Reducing the release ofmicroplastics into oceans, lakes and waterways contributes to achieving these goals.

The tasks of the commission were conducted by the Swedish EPA in cooperation with the relevant authorities, as well as with the participation of concerned organisations and other stakeholders between August 2015 and May 2017.

Sedan mitten av 1940-talet har Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium provfiskat sjöar i olika delar av Sverige. Sedan mitten av 1980-talet har provfiskena i första hand utförts i kalkade sjöar för att följa fiskbeståndens utveckling efter kalkning. I början av 1990-talet utökades verksamheten till att omfatta även referenssjöar som ej skulle vara påverkade av någon lokal föroreningskälla. Detta för att detektera biologiska förändringar som beror av mer diffusa orsaker som t ex klimatförändringar och en ändrad deposition av luftföroreningar. Följande rapport redovisar resultaten från de 37 sjöar som provfiskades under år 2003 och innehåller en övergripande del samt en utvärdering av resultaten från varje sjö.

Det saknas idag en standardiserad metodik för att övervaka fiskbestånd i djupa och breda vattendrag där konventionellt elfiske med vadning inte går att genomföra. I ett pilotprojekt har båtelfiske och hydroakustiska undersökningar (ekolodning)testats som metoder för övervakning av fiskbestånd i större vattendrag. De olika metoderna testades under olika miljöförhållanden i två olika vattendrag – Österdalälven (uppströms Älvdalen) och Svartån (vid Örebro). Österdalälven är ett näringsfattigt och snabbt strömmande vattendrag medan Svartån är ett näringsrikt och lugnflytande vattendrag. Innan undersökningarna genomfördes biotopkarterades de sträckor som hade valts ut. Med hjälp av karteringsuppgifterna avgränsades i varje vattendrag 400–850 m långa sträckor (undersökningslokaler)som delades upp i grunda (medeldjup <2 m) och djupa (medel djup >2 m)biotoper. På varje lokal och inom varje biotop genomfördes båtelfisken dagtid med s.k. ”strip-fishing” metodik som innebär en kvantitativ stratifierad undersökning av fiskbeståndet i flera habitat-specifika strips där varje stripomfattade ett område som var 5 m brett och 100–150 m långt. För varje habitat (biotop) beräknades ett medelvärde för fisktäthet och biomassa som sedan användes för att beräkna ett viktat medelvärde för hela lokalen. I Svartån genomfördes även utfiskningsförsök för att fastställa elfiskets fångsteffektivitet för de dominerande arterna. För övriga arter skattades fångsteffektiviteten utgående från korrelationer med data från vadningselfiske (Svenskt ElfiskeRegiSter; SERS). De hydroakustiska undersökningarna genomfördes som mobil horisontell ekolodning längs stränderna, både i uppströms och nedströmsriktning, med ekolodets transduktor riktad mot flodfårans centrala del. Ekolodningen genomfördes både på kvällstid (Österdalälven) och nattetid (Svartån). Räckvidden för ekolodet varierade med vattendjupet, men var ca 15 m vid 2 m vattendjup. Ekolodsresultaten analyserades huvudsakligen med bildanalys och filtrering av data (korsfiltrering) eftersom den metoden bedömdes ge mest tillförlitliga resultat. Med hjälp av analyserade och räknade fiskspår beräknades fiskförekomsten inom den djupa delen av varje lokal och jämfördes med resultaten från båtelfisket. Vid jämförelsen mellan båtelfiske- och ekolodsresultaten användes enbart fångstresultaten för pelagiskt uppträdande arter, då ekolodet inte detekterar bottenlevande fiskarter som lake, gers och stensimpa. Vid båtelfisket i Österdalälven varierade de viktade medelvärdena för den totala fisktätheten mellan 37 och 187 individer/ha. Dominerande arter var elritsa, stensimpa, harr och öring. I Svartån, som är mera näringsrik, var fisktätheten som väntat betydligt högre och de viktade medelvärdena för den totala fisktätheten varierade mellan 271 och 912 individer/ha. Vid båtelfisket i Svartån dominerades fångsten av karpfiskar som benlöja, mört och braxen. Fiskbiomassan varierade från 9,3 till 24,6 kg/ha. Båtelfisket gav en representativ bild av förekommande arter och storlekar i de båda vattendragen enligt tillgängligt referensmaterial. De erhållna skattningarna av fiskförekomsten i Österdalälven och Svartån var i nivå med resultat rapporterade från båtelfisken i andra länder. Den från ekolodningarna beräknade fiskförekomsten (beräkningar baserad på bildanalys) visade generellt en relativt god överensstämmelse med resultaten från båtelfisket i båda vattendragen även om ekolodsresultaten var något högre i Svartån. Vid ekolodningarna i Österdalälven låg den beräknade fisktätheten i intervallet 15–21 individer/ha. I Svartån var fisktätheten betydligt högre och varierade från 532 till 1 261 individer/ha. Fiskbiomassan låg i intervallet 17,1–23,7 kg/ha. Resultaten visar att båtelfiske och mobil horisontell ekolodning är lämpliga metoder för långsiktig övervakning av fisk i större vattendrag. I grunda områden med vattendjup mindre än 2 m kan båtelfiske användas som ensam metod för att kvantifiera fiskförekomsten (individtäthet och biomassa), men i områden med större vattendjup där båtelfisket inte är effektivt krävs att båtelfisket kompletteras med horisontell ekolodning. Genom att kombinera metoderna kan mängden fisk kvantifieras även i de djupa delarna av vattendragen. Båtelfisket ger information om förekommande fiskarter och deras storleksfördelning och dessa uppgifter kan sedan användas för att tolka de ekon (fiskspår) som registreras vid ekolodningen i de djupa avsnitten. Vår bedömning är att de testade metoderna, med vissa förbättringar, väl motsvarar kraven i en framtida övervakning av fiskresurser, ekologisk status och miljömål. Båda metoderna ger kvantitativa och upprepbara skattningar av fiskfaunan i en miljö som idag saknar lämplig kvantitativ metodik och bör implementeras i de nationella resurs- och miljöövervakningsprogrammen.

Vattendragsdelen i Naturvårdsverkets nationella effektuppföljningsprogram för kalkade vatten (IKEU-programmet), som startade 1989,omfattar för närvarande 12 kalkade vattendrag och 11 referensvattendrag fördelade på 5 geografiska regioner. I båda vattendragstyperna genomförs integrerade undersökningar med identiska undersökningsprogram som omfattar både vattenkemiska och biologiska undersökningar (bottenfauna och fisk). Programmets mål är att studera och analysera de långsiktiga effekterna av kalkning i försurade vatten och att bedöma om den svenska kalkningsverksamheten återskapar ekosystem med en artsammansättning, funktion och biologisk mångfald liknande situationen innan försurning. Uppföljningen görs också i syfte att kunna avgöra om kalkningsverksamheten leder till oönskade effekter i sjöar och vattendrag.

I denna internrapport redovisas de analyser som utgjort underlag till Kustlaboratoriets bidragtill Fiskeriverkets gemensamma resurs- och miljööversikt år 2006. Analyserna häri byggerpå loggboksdata, provfi ske, journalföringsdata, samt i vissa fall även omgivningsdata, ochomfattar abborre, gädda, gös, piggvar, sik, siklöja och skrubbskädda. Syftet har varit attdokumentera analyserna för spridning inom laboratoriet, och de tillhörande texterna är därförkortfattade. Vidare information kan fås av Ann-Britt Florin, Kerstin Söderberg, Lena Bergströmeller Anna Gårdmark, som genomförde analyserna.

Naturvårdsverket uppdrog 2006–01–26 åt Fiskeriverkets Kustlaboratorium att inom ramen förprogramområdet Kust och Hav genomföra ett specialprojekt för utveckling och utvärdering avmöjligheter för ett samordnat nationellt–regionalt kustfiskprogram för Östersjön och Västerhavet.Syftet med projektet är:• Att starta ett samarbete med marina centra, länsstyrelser och vattenmyndigheter kring en samordnadkustfiskövervakning.• Att genomföra en analys av pågående övervakningsprogram i de aktuella kustlänen. Analysen börresultera i ett förslag till hur pågående program kompletterar varandra och var eventuella bristerförekommer.• Att få till stånd ett samordnat nationellt – regionalt kustfiskprogram längs hela Sveriges kust. Nyaövervakningsprogram inleds om och där så anses vara nödvändigt. Pågående program kompletterasmed rekryteringsundersökningar (engångsinsats) om så anses nödvändigt.• Att vidareutveckla indikatorer och faktablad baserade på kustfiskövervakning.• Att öka kunskapen om fiskrekrytering i en eller flera övervakningslokaler genom inventering avrekryteringsmiljöer.Arbetet inleddes under 2006 och skulle enligt avtalet slutrapporteras 31 mars 2007. Efter godkännandeav uppdragsgivaren förlängdes tiden för slutlig rapportering till 30 juni 2007. Rapporteringen delashär upp i en del som omfattar en utredning av möjligheter till utveckling och samordning avkustfiskövervakning och indikatorer och en fristående del som beskriver resultaten frånrekryteringsutredningar och betydelsen av sådan för tolkning av övervakningens resultat (Bergströmet al. 2007).

HELCOM redovisade 2004 sin fjärde stora sammanställningav belastningen av övergödande ämnen och metaller på Östersjön – PLC4. Den avsåg situationen år 2000.Nu planeras den femte sammanställningen - PLC5 - med bidrag från alla länder kring Östersjön. I denna rapport redovisas Sveriges utsläpp till vattenav kväve och fosfor samt belastningen på havet år 2006. Den är ett av underlagen till PLC5, men också en del avuppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Resultaten kommer också att användas för vattenförvaltningeninom ramen för EU:s ramdirektiv för vatten. Rapporten är byggd på ett stort dataunderlag ommarkanvändning, jordbruk, utsläpp från reningsverkoch industrier, enskilda avlopp, atmosfäriskt nedfall, dagvatten och naturligt bakgrundsläckage i ca 13 000 delavrinningsområden i Sverige. Modellberäkningar haranvänts för läckage från jordbruk och för retention isjöar och vattendrag. Resultaten redovisas på havsbassängnivå.

Under sommaren 1999 provfiskade Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium 39 geografiskt väl spridda sjöar runt om i landet, från Abiskojaure i norr till Brunnsjön i söder. Provfisket genomfördes på uppdrag av Naturvårdsverket inom ramen för nationell miljöövervakning och kalkeffektuppföljning. I det nationella kalkeffektuppföljningsprogrammet (IKEU) ingår 13 kalkade och 8 okalkade, sura eller neutrala, sjöar. Syftet med undersökningarna är att följa kalkningens långsiktiga effekter och bedöma om sjöarnas fiskfauna återfår sin naturliga status. I det nationella miljöövervakningsprogrammet ingår 7 sjöar med årliga provfisken och 16 sjöar som provfiskas vart 3:e år. Programmet syftar till att följa utvecklingen i lokalt opåverkade sjöar för att bedöma övergripande förändringar i fiskfaunan. Utöver dessa program har provfiske skett i fem sjöar som utgör recipienter för lakvatten från kommunala avfallsdeponier för att bedöma fisksamhällenas status i dessa. I de flesta kalkade sjöarna, förutom Gyslättasjön, har fiskbestånden normaliserats efter kalkning och de avvikelser i provfiskefångsterna som observerats i några kalkade sjöar har sannolikt andra orsaker än försurning. I de okalkade sjöarna som sedan lång tid är försurade är fiskbestånden fortfarande starkt påverkade av försurning. I några av dessa finns vissa tecken på att en återhämtning har börjat ske, sannolikt beroende på den minskade depositionen av försurade ämnen. I en sjö har rekrytering av braxen och sarv skett under de senaste åren och i en annan sur sjö håller ett fiskbestånd möjligen på att återetableras. I några av sjöarna fångades även fiskarter som inte fångats i respektive sjö vid tidigare provfisken, bland annat fångades sutare i en sjö och lake i en sjö. Resultaten från provfiskena i de fem sjöarna som utgör recipienter för lakvatten från kommunala avfallsdeponier visade att fisksamhällena i åtminstone två av sjöarna är kraftigt påverkade av miljöstörningar. Båda sjöarna uppvisade gravt utarmade fisksamhällen med få arter och individer. Fisksamhällena i två ytterligare sjöar visade tecken på förhöjd närsaltbelastning och indikationer på att det kan föreligga perioder med låg syrgashalt. Fisksamhället i den femte provfiskade sjön avvek inte från förväntat. Fångsten var emellertid relativt liten vilket kan tyda på att sjön är näringsfattig. Analysen av provfiskeresultaten i enlighet med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder visade att sjöar som är påverkade av någon miljöstörning ofta avvek från det förväntade. En utvärdering av bedömningsgrundernas förmåga att upptäcka förändringar i miljön visar att fisksamhällen som bioindikator fungerar väl för att upptäcka miljöförändringar i en sjö. Det finns emellertid några svagheter i bedömningsgrunderna som måste beaktas vid analysen för att undvika att resultatet av ett provfiske feltolkas.

År 2002 fick Sötvattenslaboratoriet uppdrag av Naturvårdsverket att genomföra elfisken i vattendrag som ingår i nationella kalkeffektuppföljningen (IKEU) och den nationella miljöövervakningen. IKEU-programmet omfattar för närvarande 12 kalkade vattendrag och 11 referensvattendrag. Programmets mål är att studera och analysera de långsiktiga effekterna av kalkning i försurade vatten och att bedöma om den svenska kalkningsverksamheten återskapar ekosystem liknande situationen innan försurning. Elfisken inom det nationella miljöövervakningsprogrammet omfattar för närvarande unders ökningar i 15 referensvattendrag. Syftet med programmet är att följa mellanårsvariationer och förändringar över tiden i ett för landet representativt urval av vattendrag som inte direkt är påverkade av utsläpp eller intensiv markanvändning. Under år 2002 var fångsterna av årsungar generellt högre jämfört med år 2001. IKEUvattendragen (både kalkade och okalkade vattendrag)hade liksom tidigare år lägre täthet av öringungar än miljöövervakningens referensvattendrag. Till stor del beror detta på att öringbest ånden i de kalkade IKEU-vattendragen huvudsakligen är strömlevande medan flera av miljöövervakningens vattendrag har havsvandrande öringbestånd med höga tätheter av öringungar. Tätheten av äldre öring var dock ungefär lika stor i alla tre typerna av vattendrag. Klassificeringen utgående från bedömningsgrunderna för fisk och förekomsten av försurningskänsliga arter och stadier indikerade att IKEU-programmets referensvattendrag var mer påverkade av försurning än miljöövervakningens referensvattendrag och de kalkade IKEU-vattendragen. Detta var väntat eftersom IKEU-referenserna omfattar två kraftigt försurade och två vattendrag som troligen påverkas av sura episoder.

Under sommaren 2001 provfiskade Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium 37 geografisktspridda sjöar runt om i landet. Provfisketgenomfördes på uppdrag av Naturvårdsverketinom ramen för nationell miljöövervakningoch kalkeffektuppföljning. Ide flesta kalkade sjöarna, förutom Gyslättasjön,har fisksamhällena normaliserats efterkalkning. Fisksamhällena är dock inte heltjämställda med neutrala sjöar då artantaletär färre, diversiteten och antal fångade individerär lägre. I flera av de sjöar som regelbundetprovfiskas av Sötvattenlaboratoriethar fisksamhällena uppvisat tydliga försurningsskador.I några av dessa sjöar synsingen förbättring och fiskbestånden är fortfarandestarkt påverkade av försurning. Inågra sjöar finns vissa tecken på att en återhämtninghar börjat ske, sannolikt beroendepå den minskade depositionen av försuradeämnen. I en sjö där rekryteringen avden försurningskänsliga mörten var störd islutet av 1980-talet och början av 1990-talethar frekvensen av små mörtar varit god ifångsten sedan 1995 vilket tyder på att rekryteringennumera fungerar normalt.

Sedan mitten av 1940-talet har FiskeriverketsSötvattenlaboratorium provfiskat sjöar i olikadelar av Sverige. Sedan mitten av 1980-talethar provfiskena i första hand utförts i kalkadesjöar för att följa fiskbeståndens utveckling efterkalkning. I början 1990-talet utökades verksamhetentill att omfatta även referenssjöar somej skulle vara påverkade av någon lokal föroreningskälla.Detta för att detektera eventuellabiologiska förändringar som beror av mer diffusaorsaker som t ex klimatförändringar och en ändrad deposition av luftföroreningar. År2002 provfiskades sammanlagt 44 sjöar. Förutomde ordinarie programmen provfiskades fyrasjöar inom det biologiska återställningsprogrammet,två sjöar i programmet om miljöövervakningi skyddad natur och en sjö på uppdragav ett företag där provfiskeresultatet skaingå i en miljökonsekvensbeskrivning. Följanderapport redovisar resultaten från 2002 års provfiskenoch innehåller en övergripande del samten utvärdering av resultaten från varje sjö.

• Fångsterna under provfisket 2016 skiljer sig en del från tidigare år. Till exempel var den trofiska novån den lägsta och diversitetsindexet var det högsta som uppmätts sedan provfisket startade 2002. Detta kan förklaras av en ökad fångst av arter som inte är rovfiskar, främst abborre som är den dominerande rovfisken i Lagnö.
• Fångsten av karpfisk, framför allt mört, var också jämförelsevis hög i 2016 års fiske. Under 2015 och 2016 var fångsten karpfiskar för första gången, sedan provfisket i Lagnö inleddes 2002, högre än fångsten av abborre. Orsaken till detta kan vara en kombination av gynnsamma förhållanden för karpfisken (t.ex. nääringsbelastning och minskat predationstryck från rovfisk och möjligen mindre gynnsamma förhållanden för abborren såsom högt fisketryck (framförallt från fritidsfiske) i kombination med en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv och hög exploatering av lek och uppväxthabitat i Lagnös närområde.
• Fångsten av stora individer (> 30 cm) har minskat över tid sedan provfisket startade. 2016 fångades det lägsta antalet abborar sedan provfisket inleddes 2002. Vad detta beror på är oklart men kan möjligen kopplas till ökat fisketryck och/eller en ökad naturlig dödlighet.
• Totalfångsten visar en positiv trend samtidit som antalet fångade arter per år visar en negativ trend, samverkan av dessa trender bidrar till ett ökat diversitetsindex och minskat trofiskt index.
• De arter där det ses förändringar sedan provfisket startade är strömming och tånglake som visar ökande trender, samt björkna och gädda som visar nedåtgående trender.
• Två arter som finns på Artdatabankens rödlista har fångats i provfisket; torsk och vimma.
• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom havsmiljödirektivet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen längs Sveriges kuster. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Lagnö nå upp till god miljöstatus för abborre och rovfisk, men inte för karpfisk som ligger på en för hög nivå.
• Sammanfattningsvis är det värt att notera att om den utveckling vi ser i Lagnö (med färre stora fiskar, färre stora rovfiskar som gädda och gös, ökade nivåer av karpfisk samt färre arter i fångsten) fortsätter så är det oroande och det är en förändring som inte är önskvärd.

• I Vaxholm uppmättes något högre medeltemperatur samt lägre siktdjup och salthalt jämfört med närliggande provfiskestationerna i Lagnö. Det lägre siktdjupet indikerar att Vaxholm kan vara mer påverkat av övergödning än Lagnö.
• Sammanlagt fångades 13 arter under provfisket 2016. Mört är den vanligaste arten i fångsten (43 procent), följt av abborre, strömming, gers och braxen.
• Fångsten av stora individer (> 30 cm) domineras av braxen och abborre men även gös och sik förekommer i fångsten. Under provfisket 2016 fångades mer än tre gånger så många stora abborrar (25 cm och över) mot vad som fångades i det närliggande provfiskeområdet Lagnö under 2016. Även fångsterna av gös över 30 respektive 40 cm var högre än i Lagnö.
• Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var 28,9 individer per ansträngning vilket är högt jämfört med det närliggande provfiskeområdet i Lagnö.
• 2016 är första året som provfiske utförs i Vaxholm och med anledning av detta är det svårt att dra några slutsatser om fisksamhällets struktur och funktion. Överlag är det dock inga stora avvikelser jämfört med närliggande områden frånsett den höga andelen mört, vilket kan bero på att området runt Vaxholm är näringsrikt. Intressant är även att det fångades förhållandevis mycket stor abborre, detta trots att området är mycket populärt för fritidsfiske.

The purpose of this report is to present a review and an evaluation of thestrategy of integrated fish monitoring included in the Swedish national marinemonitoring programme. As a background to the review an assessment is madeof some of the long-term changes observed in monitoring.The project is financed by the Environment Protection Agency (Contract no.212 0326) and the Faculty of Science, Göteborg University. The project leader isProf. Åke Larsson. Dr Olof Sandström, Skärgårdsutveckling SKUTAB AB, is contractedas external reviewer of the programme. Subproject leaders and participantsin the programme have contributed with results and comments on thepaper.

Utvecklingen de senaste 200 åren har gått från nedgrävda latriner via underjordiska kloaker som släpptes ut i närmaste sjö eller kustvatten till avancerade avloppsreningsverk. Avloppsfrågan har förändrats från att vara lösningen på ett lokalt sanitärt problem till att bli en global miljöfråga.

Rening av avloppsvatten i Sverige ges ut av Naturvårdsverket och beskriver hur reningen av avloppsvatten från tätorter utvecklats i Sverige under 1900- och 2000-talen. Skriften ges ut vartannat år och har uppdaterats med senaste statistiken från 2014 angående utsläpp och slam från reningsverk.

Informationen presenteras enligt artikel 16 i avloppsdirektivet (91/271/EEG). Direktivet omfattar allt avloppsvatten som samlas upp i ledningsnät, men kvantitativa krav ställs bara för de reningsverk som betjänar mer är 2 000 personer. I Sverige motsvarar det drygt 400 anläggningar. De gamla medlemsländerna i EU (EU15) skulle ha uppfyllt alla åtgärder inom ramen för direktivet vid utgången av 2005. De 12 nya EU-länderna har olika övergångsregler.

Resultaten från ryssjeprovfiskena år 2002 skilde sig från föregående år, sannoliktpå grund av den varma sommaren. Tre nya arter för fisket kunde noteras,oxsimpa, randig sjökock och tångspigg. Tånglake har sedan ett antal år uppvisatsjunkande fångster och sjönk i år ytterligare till den lägsta nivå som förekommit.Fångsterna av gulål var fortsatt låga i motsats till vitling, som efter några år medlåga fångster visade en starkt positiv förändring. Förekomsten av torsk gicktillbaka i jämförelse med 2001 års resultat till en förhållandevis normal nivå.Under höstprovtagningen var andelen tånglakehonor med döda yngel någotmindre än fjolåret, antalet döda yngel per hona var däremot något högre. Enökning av andelen honor med missbildade yngel kunde noteras, liksom av honormed yngel med lägre tillväxt. Tånglakehonor med döda yngel var något äldre iförhållande till övriga honor.

Under år 2021 undersöktes bentiska kiselalger vid 25 lokaler i Jönköpings län. Samtliga lookaler ingår i länsstyrelsens regionala miljöövervakning.Proverna analyserades av Pelagia Nature & Environment AB med avseende på IPS (näring) och ACID (surhet).Kiselalgsanalysen indikerade God status för lokalerna Kyrkesjön ned, Lillån Perstorp ochViskeån inlopp Draven och resterande lokaler uppvisade Hög status med avseende på näringsämnen och organisk förorening (IPS).Klassificeringen av vattendragens surhet visade på Måttligt sura förhållanden för lokalerna Kyrkbäcken, Sågån vägbron och Västerån Burseryd. Lokal Lillån Mo visade på Mycket suraförhållanden och resterande lokaler uppvisade Sura förhållanden.Samtliga lokaler, förutom Viskeån inlopp Draven och Kyrkesjön ned, uppvisade ett relativt lågt artantal på under 30 arter. Lokalerna Jonsbäcken, Belån Klockaregården, Flinterydsbäcken Spjuthult, Kinnebrobäcken Kinnebro, Kärraboån Barkansjö kvarn, Töllstorpaån Nordbäck, Västerån gångbron och Lillån Mo uppvisade alla på ett artantal <20 arter vilket ger upphov till riskflaggning. Låg diversitet (<1,5) noterades för lokalen Lillån Mo, vilket även det ger upphov till riskflaggning.Med hänseende till skaldeformationer uppvisade en lokal, Kärraboån Barkansjö kvarn, Svag miljöpåverkan, medan resterande lokaler uppvisade Försumbar miljöpåverkan.

Vi har modellerat transporten av skarpsillslarver och deras individuella tillväxt i subdivision 27 under åren 1996-2005 med en hydrodynamisk cirkulationsmodell (baserad på drivdata från SMHI) kopplad med en individ-baserad tillväxtmodell. Syftet var att identifiera (i) säsongs- och mellanårsvariation i skarspsillslarvers spridningsmönster, (ii) åldersspecifik (50 dgr) och längdspecifik (25 mm) utbredning av skarpsillslarver, (iii) potentiella uppväxtområden för skarspillslarver, samt (iv) analysera huruvida skarpsillslarvernas utbredning överlappar med rekryteringsområden av abborre och gädda. Dessutom har vi studerat torsklarvers spridning från lekområden i de tre djupbassängerna in till subdivision 27. Våra resultat visar att i genomsnitt 65-100 % av skarpsillslarverna som kläcks i djupvattnen (>40m) i subdivision 27 hålls kvar inom subdivisionen. Variationen är stor mellan år, men generellt driver larver som kläcks sent på säsongen i högre grad ut ur området jämfört med tidigt kläckta larver. Det finns en skillnad i utbredning av 50 dgr gamla larver och larver som är 25 mm stora (motsvarande 8-25 dgr gamla). När larverna är större än 25 mm antas de kunna simma aktivt, och predikterade transportmönster är därför mindre tillförlitliga för larver >25 mm. På grund av den kortare spridningsperioden är de yngre larverna, som är 25 mm stora, inte lika utspridda som de som är 50 dgr, och de är mer koncentrerade till de norra delarna av västra Gotlandsbassängen. Andelen skarpsillslarver som transporteras in till grundare vatten (< 30m) längs kusten varierar mindre mellan år. På grund av den kortare drifttiden så når en lägre andel av 25 mm-larver grundare vatten än 50 dgr gamla larver. Då tillväxten (och därmed perioden av passiv transport) beror av temperaturen varierar andelen larver som når grundare vatten med säsong. Tidigt kläckta larver, som växer långsamt pga låga temperaturer, transporteras i högre grad in till grundområden än sent kläckta individer. I genomsnitt når omkring 15 % av skarpsillslarverna som kläcks i subdivision 27 de grundare vattnen längs kusten. Våra resultat indikerar att hela kuststräckan i subdivision 27 kan utgöra uppväxtområde för skarpsill, med en viss tyngdpunkt mot de nordligare delarna. Den genomsnittliga utbredningen av 25 mm-larver under 1996-2005 korrelerar endast svagt med potentiella rekryteringsområden (<6m djup) för abborre och gädda. Minskad rekryteringsframgång hos dessa arter kan därför inte förklaras med passivt transporterade skarpsillslarver. Det bör dock påpekas att vår studie inte omfattar prediktioner av aktivt simmande larver, vilka har en stor möjlighet att sprida sig från de häri modellerade utbredningsområdena vidare in på grunda kustvatten. Våra prediktioner för transport och settling av torsklarver visar att endast mycket låga andelar av torsk som kläcks i Bornholmbassängen, och som potentiellt skulle kunna kläckas i Gdansk- och Gotlandsbassängen, når kustområdena i subdivision 27. På grund av avsaknad av zooplankton data har vi antagit att födointag (och därmed tillväxt) begränsas enbart av temperatur. Individerna i modellen har därför maximal tillväxthastighet, och perioderna av passiv transport för 25 mm stora skarpsillslarver är därför kortast möjliga. Vårt resultat att omkring 15 % av skarpsillslarverna som kläcks i subdivision 27 transporteras in till de grundare vattnen längs kusten är därmed en konservativ skattning. Vid längre transporttider på grund av lägre födotillgång kan potentiellt en större andel av skarpsillslarverna spridas in till kusten. Projektet har visat att modellen kan generera typiska utbredningsmönster av skarpsill för områden från tidigare studier, och därför kan användas för att studera kopplingen mellan kust och utsjö på grund av larvtransport. Projektet har vidare visat att prediktioner av transport och utbredning av absoluta larvtätheter kräver data på såväl zooplankton som ägg och larver av skarpsill, liksom studier av hur vertikala rörelsemönster hos skarpsill påverkar dess horisontella driftmönster.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel innehåller bestämmelser som innebär att det är förbjudet att utan tillstånd från den kommunala nämnden använda växtskyddsmedel inom vattentäktzon, primär och sekundär skyddszon inom vattenskyddsområde. Tillståndsplikt för användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområden kan också gälla enligt lokala vattenskyddsföreskrifter som beslutats med stöd av 7 kap. miljöbalken.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har därmed ett gemensamt ansvar för vägledning i frågorna som rör tillståndsprövning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområden. Myndigheterna har därför valt att utarbeta en gemensam vägledning för frågorna. Det är myndigheternas förhoppning att vägledningen ska bidra till att handläggningen av tillståndsansökningar inom vattenskyddsområden ska förenklas och bli mer enhetlig över landet.

Innehållet i denna vägledning ersätter Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2000:7) för tillståndsprövning enligt 14 § SNFS 1997:2 rörande användning av kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområde, samt i relevanta delar Naturvårdsverkets allmänna råd (97:3) om tillämpning av Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel, vilka båda har upphört att gälla den 1 november 2015.

Vägledningen har tagits fram gemensamt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten men har getts ut i Havs- och vattenmyndighetens rapportserie. (Havs- och vattenmyndigheten. ISBN 978-91-87967-15-3.)

Human introductions of invasive non-indigenous species are predicted to accelerate due to increasing globalization. This in turn, introduces a serious threat against biodiversity and accompanying ecosystem services. In the European Union’s framework directive on marine strategy also known as the Marine Strategy Framework Directive (MSFD), the non-indigenous species descriptor (descriptor 2) is one of eleven qualitative descriptors that aims to establish good environmental status (GEnS). The definition of GEnS for descriptor 2 is “Non-indigenous species introduced by human activities are at levels that do not adversely alter the ecosystem”. In this report we discuss criteria and attributes associated with descriptor 2 and examples of suggested indicators for the quantification of GEnS. Because the MSFD aims to secure the long-term ability of ecosystems to provide ecosystem services and to reach GEnS by 2020, we are critical of the current definition of descriptor 2 and attributing criteria which focus on measuring trends and effects of invasive non-indigenous species after their introduction to a new area.

Once introduced, invasive species are inherently difficult to exterminate or control in marine environments. Therefore, preventive measures should be taken prior to their arrival. Moreover, to be able to follow up on such measures, an environmental monitoring program should be designed in such a way that allows new species to be discovered as soon as possible. Moreover, it will facilitate that measures are taken in time to prevent further spread. The MSFD indicators must be operational management tools with clear targets, and should thus be designed in such a way as to give incentives for actions that minimize, and in the long-term eliminate introductions. In conclusion, we recommend an indicator for descriptor 2 of the MSFD that is based on the number of new species introductions in a given assessment area. This also gives strong incentive for member states to present preventive management strategies with aims to minimize new introductions. The proposed indicator will as such be manageable and ensure a long-term availability of ecosystem services.

Under sommaren 2002 genomfördes pilotförsök med den nya Nordiska metodiken för provfiske, parallellt med att ordinarie fiskövervakning med Kustöversiktsnät genomfördes. En jämförelse mellan de bägge metoderna visar att den Nordiska metodiken ger en bättre täckning av artförekomst inom ett undersökningsområde, vilket i sin tur ökar möjligheterna att observera förändringar av den biologiska mångfalden. Även ett bredare storleksspektrum av fisk fångas, vilket ger en mer sann bild av hela fisksamhällets och enskilda bestånds storleksstruktur. Storleks- och åldersstrukturen kan i sin tur spegla effekter av omgivningspåverkan som t.ex. rekryteringsstörningar eller överfiske. Att även de minsta storleksklasserna fångas medger att säkrare beståndsprognoser kan göras, och att fiskrekryteringsstörningar observeras i ett tidigare skede.

å uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län har Ekologigruppen undersökt bottenfaunan vid 16 lokaler i rinnande vatten inom ramen för kalkeffektuppföljningen och vattenförvaltningen. Bedömning har gjorts av försurningspåverkan, föroreningspåverkan samt naturvärde. En bedömning av ekologisk status avseende surhet, näringspåverkan och ekologisk kvalitet har också gjorts. Sommarhalvåret 2018 hade extremt varm och torrt väder och många vattendrag var uttorkade under sommaren. Faunan var förvånansvärt väl bibehållen,men i några vattendrag märktes ett lägre art- och individantal som troligen beror på uttorkning/lågt flöde.

Inom ramen för kalkeffektuppföljningen i Jönköpings län har Ekologigruppen undersökt botten­faunan vid 32 lokaler i rinnande vatten (tabell 2), på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköping.

Årets provpunkter ligger huvudsakligen inom Lagans vattensystem. Provtagningen genomfördes i oktober 2019. Sommaren hade låga flöden, men hösten var nederbördsrik och flödena var normala vid provtagningen.

En omfattande kalkningsverksamhet bedrivs i länet sedan många år. En av målsättningarna med föreliggande undersökning har varit att utröna hur försurningspåverkade bottenfauna­samhällena är och hur kalknings­insatserna påverkat botten­faunan i vattendragen. Undersök­ningen kommer också att ligga till grund för bedömning av vattendragens ekologiska status samt framtida arbeten med biologisk återställning i vattendragen.

Rapporten är upplagd på så sätt att resultatet med sammanfattande utvärdering presenteras först. En detaljerad beskrivning av provpunkterna och deras enskilda resultat inklusive artlista redovisas därefter med en provpunkt per uppslag. Metodik och redovisning av resultatbehandlingen med förklaring av indexen redovisas i bilaga 1 och 2, medan litteratur redovisas i bilaga 3. I bilaga 4 finns en sammanfattande tabell över rödlistade och ovanliga arter som noterats i årets undersökning.

I tabell 1 redovisas försurningspåverkan och närings­påverkan grundat på Naturvårdsverkets rapport 4913. I påverkansbedömningen har även en expertbedömning av lokalens artsammansättning, övriga index och fakta om lokalen vägts in, detta kommenteras i den provpunktsvisa redovisningen i bilaga 4. I tabell 3 redovisas statusbedömningar enligt Havs- och Vattenmyndighetens bedömningsgrunder (Havs- och Vattenmyndigheten 2013), som endast avser ekologisk kvalitet (ASPT-index).

Rapporten redovisar den tredje och sista gemensamma utvärderingen av regional och nationell miljöövervakning inom det gemensamma delprogrammet ”Kiselalger i vattendrag”. Delprogrammet startade 2009 och är ett frivilligt samarbete mellan ett stort antal länsstyrelser i Sverige. Rapporten omfattar en utvärdering av tidsseriedata för kiselalger i vattendrag från 2007–2020. Vidare omfattar uppdraget en första utvärdering av kiselalger i sjöar och en kort lägesrapport om aktuella projekt kring eDNA-teknik för kiselalgsanalys.

SAMMANFATTNING

Övervakning av mal i Möckelnområdet har skett på sju lokaler 24 augusti – 4 september med ryssjor. Övervakning har skett på samma sätt varje år sedan 2005. Årets resultat tyder på att reproduktionen varit god 2013 och 2014 och att det finns gott om mal inom området. Inget kan sägas om reproduktionen 2015, eftersom fiskar från detta år ännu var för små för att fångas i de ryssjor som användes.

För första gången kunde konstateras att mal återetablerats i Lilla Helgeå ovanför Diö. Två tvåsomriga malar fångades, vilket visar att malen reproducerar sig. Detta är ett resultat av den återintroduktion av mal som gjordes 2008 då 53 stycken 20- 50 cm långa malar sattes ut. Dessa har nu vuxit och blivit så stora att de är könsmogna och reproducerat sig.

Beståndstätheten av små, ett- och tvååriga malar, var störst på de mest strömmande områdena. På de mer lugnflytande områdena var malarna större än i de mer strömmande områdena.

Rapporten innehåller även resonemang om strömhastighetens betydelse för beståndets täthet och malens storlek samt rensningens konsekvenser för malbeståndet samt konsekvenser av skyddsåtgärder.

INLEDNING

Malen (Silurus glanis Linné) är en av de hotade arter som ingår i Länsstyrelsens miljöövervakningsprogram. Målsättningen är att följa hur beståndet förändras på lång sikt men även att följa variationer mellan olika år. Resultaten är viktiga för bevarande och skydd av malen och för att följa malens utveckling i Möckelnområdet.

Malen är beroende av varma somrar för att reproduktionen ska lyckas och den står i direkt relation till julitemperaturen. Det är den faktor som mest kan förklara årsvariationer i beståndets storlek (Lessmark 2014).

Under åren 2001-2014 har Länsstyrelsen i Kronobergs län gjort inventeringar av miljöer lämpliga för mal i Möckelnområdet och genomfört provfisken (Samuelsson 2001 och 2003, Lessmark 2003, 2005, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, Denward 2007). I dessa rapporter har redovisats hot mot malen, miljökrav, utbredning och förekomst i landet samt mycket annat. Detta upprepas inte här och årets rapport har gjorts mycket kortfattad med huvudsakligen fakta från årets undersökning utan djupare analys och jämförelse med andra års resultat. En sådan analys har gjorts för övervakningen fram till och med år 2013 (Lessmark 2014).

Ören är utpekad som Natura 2000-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv samt klassad som nationellt särskilt värdefullt vatten för natur och fiske (2006). Den har även bedömts ha ett högt naturvärde enligt System Aqua. Sjön provfiskades inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket 2017 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Provfisket har finansierats av Jönköpings och Aneby kommun samt Länsstyrelsen i Jönköpings län. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik och ägde rum under tre nätter mellan den 14:e och 17:e augusti 2017. Provfisket utfördes av personal från Länsstyrelsen i Jönköpings län där medlemmar ur Örens fiskevårdsområdesförening bistod med hjälp i samband med fältarbetet. Under provfisket 2017 fångades abborre, bergsimpa, braxen, gers, gädda, gös, lake, mört, nors, sarv, sik och siklöja. I bottensatta nät fångades 1596 fiskar med en sammanlagd vikt av 103 kilo. Fångsten dominerades av abborre. Antalsmässigt var fångsten i bottensatta nät normalt jämfört med liknande regionala sjöar. Fångstvikten var hög och förklaras till stor del av den stora fångsten av abborre, där medelvikten var hög. I pelagiska nät fångades 216 fiskar med en sammanlagd vikt av sju kilo. Nors och siklöja dominerade fångsten, men även abborre, braxen, mört fångades. Antalsmässigt var fångsten per ansträngning liten medan fångstvikten var i underkant av vad som betraktas som normalt i regionala jämförelser. Det mest anmärkningsvärda i provfisket 2017 var att fångsten var så dominerad av fiskätande abborre, att det fångades flera gösar av olika åldrar och att fångsten av nors var stor. Jämfört med provfisket 2005 har abborrens medelstorlek ökat och fångsten av nors minskat. Jämfört med provfisket 1990, som förvisso har utförts med en äldre metodik, har norsen ökat markant. Möjligen kan detta vara en effekt av att rödingen gått tillbaka i Ören. Röding, sutare och stensimpa fångades inte under provfisket. Vid provfisket 2005 fångades en individ av respektive art. Att ingen röding fångades i provfisket 2017 betraktas som normalt utifrån den metodik som användes. Däremot är det alarmerande att lekprovfisken efter röding visar en hög andel återfångster och att rödingens medellängd och medelvikt ökat sedan 1990-talet. Stensimpa är upptagen som skyddsvärd enligt art- och habitatdirektivet. Ytterligare undersökningar är eftersträvansvärt för att stärka kunskapen om arten. Om simpor fångas vid fiske eller fiskeribiologiska undersökningar bör dessa undersökas av specialister på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm eller någon med likvärdig kompetens. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Det beräknade medelvärdet av de parametrar som ingår i EQR8 pekade på otillfredsställande status och påverkades av den stora fångsten av abborre. Sjöns samlade ekologiska status har tidigare bedömts vara måttlig, där undersökningar av fisksamhället varit avgörande. Att rödingen är akut hotad är ett viktigt tecken på att sjön är påverkad av någon eller flera störningar. Tillsammans med att sjön uppvisar flera introducerade arter, där gös är den senaste i raden, motiverar att sjön inte uppnår god status. De viktigaste åtgärderna framöver utöver att gå i mål med förstärkningsutsättningarna av röding bedöms vara att upprätthålla ett regelverk som förbjuder uttag och minimerar bifångst av röding. Dessutom är det mycket viktigt att se till att regleringen av Ören tar hänsyn till sjöns fiskarter, där rödingen sannolikt är sjöns allra mest känsliga fiskart.

Föreliggande rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Fegen under fem nätter i mitten av augusti, 2014. Provfisket utfördes av medlemmar ur Fegens fiskevårdsområdesförening, Länsstyrelsen i Jönköpings län och frivilliga medhjälpare. Provfisket finansierades av fvof, Länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands och Västra Götalands län, Gislaved, Falkenberg och Svenljunga kommun. Syftet med provfisket 2014 var regional miljöövervakning Fisk i Värdefulla vatten. Provfisket ska ligga till grund för en uppdatering av åtgärdsförslagen i fiskevårdsplanen för Fegen. Resultaten från provfisket är viktiga för att kunna föreslå eventuella förändringar i planen och peka ut vilka åtgärder som är viktigast för föreningen att arbeta med. Provfisket ligger även till grund för en statusbedömning för vattenförvaltningen. Sjön nätprovfiskades senast 2003 av Länsstyrelsen i Jönköpings län, i samband med utarbetandet av en lokal fiskevårdsplan. Fisket 2014 utfördes enligt samma metod och samma nätpositioner som 2003. Man satte 56 bottensatta nät och 18 pelagiska nät. Fångsten 2014 bestod av abborre, benlöja, bergsimpa, braxen, gers, gädda, gös, lake, mört, sik, siklöja. Av de fångade siklöjorna var det minst två som var vårlekande siklöjor. Enligt Länsstyrelsen i Jönköpings läns fiskregister finns det även ruda, sarv, sutare och ål i sjön. Totalt fångades 2190 fiskar med en sammanlagd vikt av 74 kilo. Biomassan dominerades av abborre följt av mört, braxen, gös och siklöja. Fegen får anses vara dominerad av rovfisk då den totala biomassan av abborre, gädda, gös och lake överstiger den totala biomassan av benlöja, braxen och mört i bottensatta nät. Förutom rovfisk och karpfisk förekommer även en ansenlig mängd laxartad fisk (framförallt siklöja men även sik).

I den här rapporten redovisas och utvärderas resultaten från 25 sjöar som nätprovfiskades av Länsstyrelsen i Jönköpings län sommaren 2015. Syftet med provfiskena har i de flesta fall varit kalkeffektuppföljning. Syftet kan också vara uppföljning av biologisk återställning i form av mörtutsättningar i sjöar som varit så försurade att mörtbestånden slagits ut eller kraftigt försvagats. Resultatet kommer även ligga till grund för bedömning av ekologisk status inom vattenförvaltningen. Provfisket kan också ligga till grund för fiskerättsägarnas fortsatta arbete med fiskevården.

Provfiskena har finansierats via kalkeffektuppföljningen. Samtliga sjöar utom Försjön, Hagasjön och Mossjön har kalkats. Av de provfiskade sjöarna har 18 provfiskats utifrån standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Övriga sju sjöar har provfiskats genom ett så kallat inventeringsfiske med begränsad nätansträngning.

Kansjön provfiskades inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket 2018 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Provfisket har finansierats av Kansjöns fiskevårdsområdesförening, Nässjö kommun och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik och ägde rum under två nätter mellan den 1:e och 3:e augusti 2018. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdesföreningen. Vid provfisket 2018 fångades abborre, gädda, mört och siklöja. Både vikt och antal fångade individer dominerades av mört. Den totala fångsten per ansträngning i bottensatta nät kan betraktas som mycket stor och fångstvikten normal i jämförelse med regionala sjöar. Fisk fångades inte i de djupare delarna av sjön på grund av syrebrist. Antal fångade abborrar per ansträngning var stor i både bottensatta och pelagiska nät. Fångstvikten var stor i pelagiska nät men mer normal i bottensatta nät i jämförelse med andra regionala sjöar. Även mörten visade samma mönster där fångade mörtar per ansträngning var stor både i antal och vikt jämfört med andra regionala sjöar. Siklöja var mest framträdande i pelagiska nät där fångsten var nära normal jämfört med andra sjöar i regionen. På grund av den rikliga fångsten av mört var sjön karpfiskdominerad. Fångsten dominerades av små individer för abborre. Det var få individer som var stora nog för att gå över till fiskdiet. Det kan bero på hög konkurrens om föda med mörten. De får inte tillräckligt med mat för att växa sig stora nog att börja äta fisk. En minskad mängd mört skulle troligen gynna abborren som då kan växa sig större och övergå till fiskdiet och samtidigt hålla nere mörtbeståndet vilket skulle gynna sjön. Sjön var sommaren 2018 även helt syrefri från 4 meter och ner till botten på 14 meter. Det påverkar var fisken kan vara i vattenmassan. Även temperaturen var hög i den delen av vattnet där fisken kunde uppehålla sig. Att siklöjan tvingas att vistas i höga temperaturer där dessutom förekomsten av andra arter är stor påverkar siklöjan negativt genom ökad predation och konkurrens. Om förhållandena som rådde under sommaren 2018 blir återkommande framöver kan siklöjans existens i sjön vara hotad. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara måttlig. För att gynna den ekologiska statusen med avseende på fisk bör man minska näringstillförseln. En minskad näringshalt skulle sannolikt medföra lägre individtäthet och lägre fångstvikter samtidigt som en bättre balans mellan abborre och mört skulle främjas. Sjön är idag karpfiskdominerad och inga fångade arter uppvisar rekryteringsstörningar. Det kan vara aktuellt att anlägga risvasar för att bidra till fler lekplatser för abborre och vara gynnsamt för produktion av bottenfauna. De bör placeras ut så att de inte ligger på djup som blir syrefria på varma somrar.

Mycklaflon är utpekad som nationellt särskilt värdefullt vatten för natur och fiske. Sjön är även utpekad som Natura 2000-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv samt bedömts ha ett mycket högt naturvärde enligt System Aqua. Sjön provfiskades inom rovfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med det standardiserade nätprovfisket 2018 var regionalmiljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Undersökning och utvärdering finansierades av Mycklaflons iskevårdsområdesförening, Eksjö kommun, Eksjö Energi samt via Länsstyrelsen i Jönköpings läns provfiskeprogram ”Värdefulla Vatten” och arbete med uppföljning av skyddade områden. Fältarbetet utfördes under fyra nätter mellan den 13:e och 17:e augusti 2018 av personal från Länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdesföreningen.

Ralången är utpekad som regionalt särskilt värdefullt vatten för natur och regionalt värde-fullt vatten för fiske (2006), samt bedömts ha ett högt naturvärde enligt System Aqua. Sjön provfiskades inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket 2021 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Aneby kommun, Ralångens fiskevårdsområdesförening samt Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fältarbetet utfördes under tre nätter mellan den 9 och 12 augusti 2021 av personal från länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdesföreningen.

Rusken är utpekad som regionalt särskilt värdefull för natur och nationellt värdefull för fiske (2006). Sjön provfiskades inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket 2017 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Provfisket har finansierats av Ruskens fiskevårdsområdesförening och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik och ägde rum under två nätter mellan den 9:e och 11:e augusti 2017. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdesföreningen. Under provfisket 2017 fångades abborre, benlöja, braxen, gers, gädda, gös, lake, mört och sik. Fångstvikten dominerades av gös medan abborre var talrikast. I bottensatta nät var fångsten mycket stor jämfört med liknande regionala sjöar. Fisk fångades på samtliga djup, vilket var möjligt på grund av goda syreförhållanden i hela vattenmassan. Antalet abborrar betraktas i bottensatta nät som mycket högt medan fångstvikten var hög. Medelvikten av abborrarna var låg och förklaras till stor del av mängden årsyngel. Fångsten per ansträngning har ökat jämfört med 2004 och liknar fångsten 1996. Även tidigare har fångsten dominerats av årsyngel. Dominansen har dock inte varit lika tydlig som 2017. En förhållandevis liten del av årsynglen tycks överleva den första vintern. Till det andra levnadsåret ska abborren gå över från att äta djurplankton till bottenfauna. Konkurrensen med andra abborrar och övriga arter (exempelvis gers) är troligen hög och kan begränsa mängden abborrar som förmår växla över till att äta bottenfauna. Abborren skulle troligen påverkas positivt av en mer talrik bottenfauna. Om abborrarna överlever den första vintern tycks konkurrensen bli lägre och inte begränsa möjligheten att växla över till fiskdiet. Antalet mörtar i bottensatta nät betraktas som normalt medan fångstvikten var stor. Jämfört med 2004 har fångstvikten fördubblats medan andelen mört har minskat mellan provfisketillfällena. Äldre provfiskeundersökningar vittnar om ett fiskbestånd dominerat av mört. Att mörtbeståndet minskat över tid får ses som positivt då det är ett tecken på att sjön är på väg mot ett mer näringsfattigt tillstånd, vilket Rusken historiskt sett varit. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara måttlig. Sjöns samlade ekologiska status har tidigare bedömts vara god, där undersökningar av fisksamhället varit avgörande. Resultatet från 2017 bedöms vara mer pålitligt än resultatet från 2004 till följd av en betydligt mindre fångst 2004 jämfört med 1996 och 2017. För att gynna den ekologiska statusen med avseende på fisk bör man minska näringstillförseln. En minskad näringshalt skulle sannolikt medföra lägre individtäthet och lägre fångstvikter samtidigt som en bättre balans mellan abborre, gädda och gös främjas. Sjön är idag rovfiskdominerad och inga fångade arter uppvisar rekryteringsstörningar. Gös är idag en viktig resurs och utgör ett stort värde för sjön. Gösbeståndet tycks tåla dagens fisketryck. Samtidigt kan man sannolikt öka tillgången på stor gös genom att begränsa uttaget av stor gös, över exempelvis 65-70 centimeter. Det kan vara aktuellt att anlägga risvasar i Rusken. Med tanke på den stora rekryteringen av årsyngel av abborre bör risvasarna i så fall inte ligga för grunt att de bidrar till ökade lekmöjligheter för abborre. Djupare belägna risvasar kan däremot vara gynnsamt för produktionen av bottenfauna. Detta leder i sin tur till mer mat för abborren och att fler abborrar överlever den första vintern, vilket tycks vara en flaskhals i Rusken.

Södra Vixen är utpekad som Natura 2000-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv, samt klassad som nationellt särskilt värdefullt vatten för natur och regionalt särskilt värdefullt vatten för fiske (2006). Den har även bedömts ha ett mycket högt naturvärde enligt System Aqua. Sjön provfiskades inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket 2017 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Provfisket har finansierats av Södra Vixens fiskevårdsområdesförening, Eksjö kommun samt Länsstyrelsen i Jönköpings län. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik och ägde rum under två nätter mellan den 7:e och 9:e augusti 2017. Provfisket utfördes av personal från Länsstyrelsen och medlemmar ur Södra Vixens fiskevårdsområdesförening bistod med hjälp i samband med fältarbetet. Under provfisket 2017 fångades abborre, bergsimpa, braxen, gädda, mört, sarv, siklöja och sutare. I bottensatta nät fångades 2415 fiskar med en vikt av 56 kilo. I pelagiska nät fångades 678 fiskar med en vikt av fem kilo. Fångsten dominerades i både bottensatta och pelagiska nät av abborre och mört. Oavsett nättyp var fångsten antalsmässigt mycket stor jämfört med liknande regionala sjöar. Fångstvikten var däremot normal, vilket tyder att fångsten dominerades av små och unga individer. Vid de tre senaste provfisketillfällena har fler abborrar och mörtar fångats per bottensatt nät samtidigt som fångstvikten minskat. Sjön uppvisade under provfisket ett tydligt språngskikt där vattnet från språngskiktet var i princip syrefritt. Detta är ett återkommande problem i Södra Vixen och påverkar fiskens och kräftornas djupfördelning. Endast enstaka fiskar fångades djupare än språngskiktet. Kallvattensarter som lake och siklöja är sannolikt utsatta för hård konkurrens då de om sommaren inte kan uppehålla sig under språngskiktet, vilket de vanligtvis gör. Fångsten av abborre betraktas som hög antalsmässigt och normal viktmässigt. Medelvikten av fångade abborrar var låg. Den låga medelvikten förklaras till stor del av den stora fångsten av årsyngel. Jämfört med tidigare provfisketillfällen har antalet abborrar ökat samtidigt som fångstvikten per nät minskat. Fångsten av mört i bottensatta nät var mycket hög och har ökat jämfört med föregående provfisken, i synnerhet vad gäller antal mörtar. Detta är troligtvis en effekt av mer näringsrika förhållanden men kan också vara ett tecken på att uttaget av äldre mört ökat. För första gången var fångstvikten av karpfisk högre än för abborre. Andelen mört av den totala fångstvikten av karpfisk var högre 2017 än vid tidigare provfisken 1996 och 2006. Detta tyder på att balansen mellan framförallt abborre och mört har förändrats på senare år, även om fisksamhället fortfarande är tämligen välbalanserat. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Sänkningen från det beräknade värdet av EQR8 motiveras av att fisksamhället uppvisar tecken på mer näringsrika förhållanden där syrefritt vatten under språngskiktet är återkommande. Att begränsa tillförseln av näringsämnen (främst fosfor) är viktigt för sjön och dess fisksamhälle. Ytterligare åtgärder kan vara aktuella men kräver ett större regionalt samarbete med Länsstyrelsen, kommunen och andra aktörer. Detta kan handla om att syresätta vattnet under språngskiktet och/eller att dammsuga det översta lagret sediment i sjöns djuphålor. Ett riktat fiske efter mört kan också vara aktuellt för att pusha sjön till att bli rovfiskdominerad och därigenom minska problem med försämrat siktdjup och algblomning.

Västra Lägern är utpekad som nationellt värdefullt vatten för natur och fiske, samt bedöms ha ett högt naturvärde enligt System Aqua. Sjön provfiskades inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket 2018 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Västra Lägerns fiskevårdsområdesförening, Länsstyrelsen i Jönköpings och Östergötlands län, Sommens sjöregleringsfond och Aneby kommun. Fältarbetet utfördes under fyra nätter mellan den 6:e och 10:e augusti 2018 av personal från Länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdesföreningen. Under provfisket 2018 fångades samtliga sjöns fiskarter förutom bergsimpa, sik och öring. Om sik överhuvudtaget fortfarande finns är oklart. Att ingen öring fångades var väntat dels på grund av att öring sällan fångas i nät, men också på grund av att statusen för beståndet är prekärt. Förutom fisk fångades även 14 kg signalkräftor i näten. Fångsten per ansträngning var i både bottensatta och pelagiska nät mycket liten i jämförelse med sjöar av liknande storlek och djup på sydsvenska höglandet. I bottensatta nät dominerade abborre fångsten och utgjorde mer än halva fångstvikten. I pelagiska nät dominerade siklöja. Att fångsten per ansträngning var låg förklaras till stor del av sjöns näringsfattiga och djupa karaktär. Några större förändringar jämfört med föregående nätprovfiske 2005 har inte skett. Antalet abborrar har visserligen halverats men förklaras främst av att färre årsyngel fångades 2018. Gers som kan uppehålla sig på samtliga djup står för den största minskningen jämfört med 2005. Sjön är idag rovfiskdominerad och inga fångade arter uppvisar rekryteringsstörningar. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning vara måttlig, trots att EQR8 indikerar god status. Motivet till sänkningen av ekologisk status är öringens negativa utveckling i sjön, vilket inte fångas upp nämnvärt med standardiserade nätprovfisken. För att gynna den ekologiska statusen med avseende på fisk bör man införa åtgärder som gynnar öringen. Dessa åtgärder innefattar både regleringar i sjön och tillrinnande vattendrag. Det är positivt att föreningen inför 2019 införde ett fångstförbud för öring. Skyddet kan ökas ytterligare med fredningsområden, i första hand utanför Bordsjöbäckens mynning. I dag fångas sällan öring i sjön, men risken för bifångster kommer öka när de cirka 4000 öringar som sattes ut i Bordsjöbäcken 2019 simmat ut i sjön. Arbetet med åtgärder i tillrinnande vattendrag skulle sannolikt underlättas om även dessa var en del av fiskevårdsområdet. Med anledning av sjöns näringsfattiga och karga karaktär kan produktionen av abborre sannolikt främjas av att fler risvasar anläggs i sjön. Detta kommer även gynna produktionen av bottenfauna, vilket också är en viktig föda för sjöns signalkräftor. Dessutom bidrar ofta risvasar till ett givande fiske efter i första hand abborre.

Denna rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Ylen under fyra nätter mellan den 30 juli och 3 augusti 2018. Syftet med det standardiserade nätprovfisket 2018 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisketska även ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården och uppdatering av åtgärdsförslag i den lokala förvaltnings- och utvecklingsplanen som presenteras i detta dokument. Projektet har finansierats av Ylens fiskevårdsområdesförening, Jönköpings kommun, bygdemedel för Huskvarnaån samt via Länsstyrelsen i Jönköpings län.

Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdesföreningen.Nätprovfiske är en väl beprövad metodik för att undersöka fiskbestånd i sjöar. Provfisket ger oss en uppfattning om fisksamhällets storlek, artsammansättning och struktur, men även om enskilda arters täthet. Vi får också en uppfattning om populationsstrukturen inom enskilda arter och kan göra en uppskattning av vilka åldersklasser som varit svaga eller kanske saknas helt.

Genom att använda den standardiserade metodiken (SIS, 2015) är det möjligt att jämföra resultatet med andra sjöar som fiskats med samma metodik. Det blir även möjligt att upptäcka förändringar i resultatet mellan olika år. Fiskbestånden fungerar som indikatorer på hur tillståndet i en sjö varit en längre tid och ger en mer rättvis bild än enstaka vattenprover som endast visar ett momentanvärde. Provfiske kan därför ge en bild av i vilken omfattning sjön är påverkad av försurning, eutrofiering (övergödning), giftiga substanser och fysiska miljöstörningar. Fisken intar en central plats i sjöekosystemet och utgör de övre trofiska nivåerna i sjöns näringsväv. Därför är det viktigt att bedöma fisksamhällenas status och eventuella förändringar, vilket i sin tur gör det möjligt att utvärdera sjöns allmänna tillstånd. Resultatet kan även användas till förvaltningsarbete och planering av fiskevårdsinsatser.

För att bedöma fisksamhällets status används standardiserade bedömningsgrunder förnätprovfisken i sjöar, EQR8 (Holmgren med flera, 2007). Indexet är baserat på åtta indikatorer vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. Bedömningen av fisksamhällets status utgör en del av uppföljningen av arbetet med vattendirektivets mål; att skapa god ekologisk och kemisk status i våra vatten. Förutom en statusbedömning kan man genom att granska de olika delindexen i bedömningsgrunderna även få indikationer på vilken påverkan som ligger bakom en statusförsämring. Bedömningsgrunderna är konstruerade så att det främst kan ge indikationer på påverkan av försurning och/eller övergödning (Dahlberg 2007).

I den här rapporten redovisas och utvärderas resultaten från 29 sjöar som nätprovfiskades av Länsstyrelsen i Jönköpings län sommaren 2016. Syftet med provfiskena har i de flesta fall varit kalkeffektuppföljning. Syftet kan också vara uppföljning av biologisk återställning i form av mörtutsättningar i sjöar som varit så försurade att mörtbestånden slagits ut eller kraftigt försvagats. Två sjöar (Kåvasjön och Vederydssjön) provfiskades på uppdrag av Jönköpings kommun. Resultatet kommer även ligga till grund för bedömning av ekologisk status inom vattenförvaltningen. Provfisket kan också ligga till grund för fiskerättsägarnas fortsatta arbete med fiskevården.

27 av de provfiskade sjöarna har kalkats och provfisket har därmed finansierats via kalkeffektuppföljningen. Kåvasjön och Vederydssjön har finansierats av Jönköpings kommun. 23 av sjöarna har provfiskats utifrån standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Övriga sex sjöar har provfiskats genom ett så kallat inventeringsfiske med begränsad nätansträngning.

• Resultaten indikerar att fisksamhällets status varit oförändrad under den studerade

tidsperioden 2002-2014, sett till antal fiskar, antal arter och trofisk struktur. Fisksamhällets

artssammansättning har dock förändrats.

• Fångsten av strömming har ökat medan björkna, braxen, gädda, gös, och id har minskat.

• Fångsten av individer större än 30 centimeter har minskat.

• I områden fångas tre arter som återfinns på Artdatabankens rödlista; torsk, tånglake

och vimma.

• En del av förändringarna skulle kunna förklaras av en sjunkande vattentemperatur

vid fisket.

Majoriteten av analyserna på art- och samhällsnivå tyder på ett relativt stabilt fisksamhälle under de analyserade åren. Stabila eller ökande fångster av fiskar av konsumtionsstorlek av kommersiellt viktiga arter som torsk, skrubbskädda och ål indikerar ett måttligt fisketryck och/eller goda förutsättningar för föryngring i bestånden.

Litteraturgenomgången i rapporten bygger på en tidigare gjord genomgång (Palm m.fl., 2002) där litteratur fram till ca. år 2001 sammanfattats och denna har kompletterats med nytillkommen litteratur. Främst har kompletterande lösningar till markbäddar och infiltrationsanläggningar som finns som färdiga produkter, alternativt har testats i pilotskala, beaktats. I litteraturgenomgången ingår även referenser som rör funktionen hos markbäddar och infiltrationsanläggningar. Två huvudprinciper på kompletterande teknik har identifierats: I) tillsats av fällningskemikalier i flytande eller fast form och II) filter med fosforsorberande förmåga. Tekniken med tillsats av fällningskemikalier till avloppsvattnet finns som färdiga produkter på marknaden. Tekniken kan ge upp till 90 % fosforreduktion över anläggningen. Påfyllnad av kemikalier samt en extra slamtömning per år förutsätts för att tekniken ska fungera. Filter med fosforsorberande förmåga är produkter som håller på att testas och utvärderas, och därför finns de ännu inte ute på den svenska marknaden. Fosforreduktionen över anläggningen verkar kunna bli i samma storleksordning som för tillsats av fällningskemikalier, dvs. ca. 90 %. Arbetet vid installation och byte av filtermaterial är mer omfattande än vid tillsats av fällningskemikalier. Däremot går det flera år innan filtermaterialet behöver bytas. Därför behöver en totalbedömning av arbetsinsats och ingrepp göras för att kunna jämföra de bägge systemen med varandra. Framställningen av många fosforsorberande filtermaterial är mycket energikrävande, och det är nödvändigt att livscykelanalyser utförs för dessa material, samt en bedömning av dess lämplighet för jordbruksanvändning. Vid litteraturgenomgången inom detta projekt har inga resultat från fullskaleförsök med exempelvis halm eller torv som filtermaterial påträffats. Litteraturgenomgången pekar mot att väl anlagda markbäddar och infiltrationsanläggningar har en långsiktig reduktionsförmåga av fosfor på i storleksordningen 50 %. För nyare anläggningar finns indikationer i litteraturen att fosforreduktionen kan vara större. Resultatvariationerna i undersökningar av markbäddars och infiltrationsanläggningars funktion är stora. Troligen beror detta på svårigheten att få representativa prover från en anläggning i drift, samt att funktionen hos olika anläggningar varierar beroende på hur anläggningen är byggd. Kunskap saknas om vilken livslängd man kan förvänta sig av en markbädd eller infiltrationsanläggning som är anlagd enligt anvisningarna, och i rapporten diskuteras behovet av ett uppföljningssystem för att möjliggöra värdering av livslängden hos en specifik anläggning. I rapporten diskuteras även behov av ett sammanhållande kunskapscentrum för enskilda avlopp. Kunskapscentrum skulle kunna bidra till att stärka både myndigheter och enskilda fastighetsägare när enskilda avloppsanläggningar ska anpassas till miljöbalkens krav. 

Denna skrift presenterar det mesta du behöver veta om algblomning i Egentliga Östersjön, särskilt blomningar av cyanobakterier (även kända som "blågrönalger"). Materialet är baserat på en rapport från 1996 som gavs ut av Informationscentralen för Egentliga Östersjön, Länsstyrelsen i Stockholm. Materialet är något modifierat och utökat i den här versionen.

The implementation of the EU Marine Strategy Framework directive (MSFD) has become a strong driver for the development of indicator-based status assessments in Europe, including an explicit link to the development of measures and supporting the ecosystem approach to marine management. The objective of the MSFD is to reach good environmental status by the year 2020, which is described using commonly agreed descriptors and criteria for good environmental status and evaluation using indicators.

Several challenges are, however, associated with this development. Two key issues for operationalizing the indicator-based assessment system are to understand the drivers behind changes in the ecosystem components, and to develop cost-efficient monitoring programs. Further, there is a need to understand how different information sources can potentially be used for this purpose, the applicability of the obtained assessment results at different spatial scales, as well as implications of merging assessment results for several indicators into an integrated assessment for the ecosystem component as a whole.

Coastal fish are one of the key ecosystem components in assessing biodiversity status in the MSFD. In the following project, we used the example of coastal fish indicators in the Baltic Sea to address the above-mentioned challenges. More specifically, we evaluated; 1) what is the relationship between the coastal fish indicators and different environmental drivers, 2) can data from the small-scale coastal commercial fisheries be used as an additional information source in coastal fish status assessment, 3) can the findings of questions one and two be used to support the status assessment of coastal fish in areas lacking monitoring, and finally, 4) what are the preferred approaches for integrating indicator-based assessment results to higher hierarchical levels and what is the preferred spatial scale.

The first question was addressed using Bayesian networks. This modelling approach has, to our knowledge, not been tested previously for studying pressure-response relationships in indicators in this context. The approach made it possible to include a large selection of potential drivers and their interactions in a common analysis for each indicator. The results show that both studied indicators (the abundance of perch and the abundance of Cyprinids) were influenced by variability in natural environmental factors and by humaninduced pressures. The indicator abundance of Cyprinids showed a stronger response to environmental variability than abundance of perch.

For the second question, we evaluated if data from the small-scale coastal commercial fisheries can be used as complement to environmental monitoring of coastal fish for the purposes of status assessment. The results showed that data to support the indicator abundance of perch can potentially be obtained from this source. However, the overall scope for using Swedish commercial fisheries data in status assessment was limited, since catch data did not include information on fish size, and since the commercialfisheries is focused on a small selection of species. Hence, for example assessing the abundance of Cyprinids was not possible.

Third, we evaluated if the Bayesian models of part one of the project can be used for predicting the status of coastal fish in areas that lack monitoring, based on knowledge on the key environmental variables. The models were, however, not robust enough to support this, most likely because the data set on which they were developed was too limited.

Fourth, different approaches for integrating indicator-based assessment results were evaluated, addressing how the currently available monitoring program supports a status assessment of coastal fish at different spatial scales. The results showed that an assessment at the level of sub-basins may provide relatively higher certainty than an assessment at the level of coastal water types. In the current example, the assessment at sub-basin level gave a higher overall status level. Aggregation by averaging was considered most suitable for the purpose, as compared to the one-out-all-out principle and majority rule. Regardless of assessment scale there was an insufficient overall spatial coverage.

To conclude, the results show that several environmental variables contribute to the variability in the coastal fish indicators, and that natural factor need to be accounted for when addressing the responses of the indicators to human induced pressures. Further, the spatial coverage of the monitoring needs to be improved. The Bayesian network models proved highly useful for studying ecological interactions of relevance for coastal fish, enabling the inclusion of many variables in the same model. Data from the small-scale commercial fisheries in Sweden were seen to not currently have sufficient quality for use in an indicator-based status assessment. If this is to be achieved, more in depth analyses are needed and the data collection needs to be developed further. One way could potentially be to contract selected fishermen to keep more detailed journals of their catches. Finally, for applying predictive models in status assessment, additional model development is required as well as improved coverage of the input data.

Syftet är att skapa en bättre förklaringsmodell för hur en mänskligt betingad miljöpåverkan påverkar känsliga och tidigt inducerade biologiska funktioner på låg och hög organisationsnivå. Fiskövervakningen omfattar mätningar på individnivå av koncentrationer av miljögifter och biokemiska, fysiologiska och patologiska variabler, samt mätningar av ekologiska variabler på individ-, bestånds- och samhällsnivå. Verksamheten ger oss möjligheter att tidigt spåra fysiologiska effekter av giftiga ämnen i miljön som antingen är okända eller inte ingår i övervakningsprogrammet för miljögifter. Studierna på individnivå kopplas sedan till ekologiska undersökningar av kustfiskens individtillväxt, populationernas täthet och struktur och andra ekologiska mått. De olika undersökningarna genomförs årligen vid samma årstid på de utvalda provtagningsområden vilket ökar jämförbarheten för de olika mätningarna mellan år och område. Här redovisas resultaten från Kvädöfjärden i Östergötland, den kustlokal som ligger i Egentliga Östersjön. Området är mycket lämpligt för långsiktig miljöövervakning eftersom det saknar större tillflöden och lokala större utsläpp från industri och samhälle. Härigenom är det ett unikt skärgårdsområde längs en i övrigt hårt industriellt belastad östersjökust. En annan stor fördel är att området sedan 1960-talet utnyttjats som referensområde vid fiskeribiologiska undersökningar, och sedan början av 1980-talet för miljögiftsövervakning. Det innebär att man har ett förhållandevis långt tidsperspektiv.

The development of indicators for the Marine Strategy Framework Directive (MSFD) is particularly challenging for food-webs. Ideally, these indicators should signal the state of marine systems, despite that these are highly dynamic with complex and often non-linear interactions. Marine regions characterized by strong environmental gradients, such as the Baltic Sea, imply additional complexity, as the relevance of indicators needs to be known for the entire range of environmental conditions. Here, a robust testing of these indicators is necessary, accounting for their responsiveness to multiple pressures and the linkages between indicators caused by species interactions. In this project, we applied different approaches to robustly test pelagic food-web indicators across Baltic Sea offshore regions (Bornholm basin, Gotland basin, Bothnian Sea), organized into three work packages.

In work package 1, we developed a framework based on models in which single indicators were linked to single pressures (such as nutrient concentration and fishing) to validate the performance of individual indicators in terms of their sensitivity, robustness, and specificity. This framework allowed us to evaluate and compare six zooplankton-based and seven fish-based indicators suggested as pelagic food-web indicators across two central Baltic Sea basins (Bornholm and Gotland Basin) and the northern Bothnian Sea (only zooplankton-based indicators evaluated in this basin, due to lack of long time-series of pelagic survey data on fish). Those indicators that showed a better performance, including the two HELCOM core zooplankton-based indicators Total Zooplankton Abundance (TZA) and Mean Size (MS), were further analysed for potential coupling among indicators.

Two different novel indicator-testing approaches were developed to assess and account for the linkages among indicators arising from species interactions, and to identify the relationships between indicators and pressures while accounting for such linkages among indicators. These two methods were then applied to food-web indicators across two trophic levels (work package 2; size- and abundance-based indicators of piscivorous and planktivorous fish) and three trophic levels (work package 3; different fish- and zooplankton based indicators) in the Bornholm and Gotland basins.

To explain temporal variation of abundance- and size-based food-web indicators based on the predator species cod (Gadus morhua) and its two main prey sprat (Sprattus sprattus) and herring (Clupea harengus) in the Bornholm Basin, weshowed that linkages among indicators corresponding to predator-prey interactions and intra-specific density-dependence were essential. Long-term variation in the abundance-based indicators (tested for 1979-2012) was better explained than in the size-based indicators (1984-2012). We could not find any statistically validatedmodel for the time series on these two sets of indicators from the Gotland Basin. The tests of indicators across three trophic levels based on a different statistical method also showed that indicators at different trophic levels often influence each other. Robust models explaining temporal variation in the indicators were found for zooplankton-based indicators (in both basins) and for the piscivore-based indicator (cod abundance in the Bornholm Basin), whereas variation in size-based fish indicators were less well explained also when using this statistical method.

In both types of analyses in work packages 2 and 3, indicators responded to multiple pressures rather than single ones, including climate-linked variables, fishing and nutrient concentrations or primary production indicators. When including only fish-based indicators in the two-trophic level approach, salinity, temperature, oxygen conditions as well as nutrients were found essential in explaining the temporal development of the food-web indicators. In the threetrophic level approach, which included zooplankton-based indicators, climate variables had more often a stronger effect on these indicators than fishing and primary production. This highlights the need to account for climate change when interpreting indicators and evaluating management efforts. In addition, indicator responses to these external pressures were often not linear and even depended on the condition of another pressure variable. This illustrates the usefulness of advanced modelling tools to fully capture relevant dynamics in systems characterized by different regimes.

The project provides the first steps towards an assessment of the current food-web status based on basin-specific sets of well performing fish- and zooplanktonbased food-web indicators. Our results highlight that (1) linkages among indicators that arise from interactions between species at different trophic levels need to be accounted for in further development of food-web indicators, (2) pelagic food-web indicators representing zooplankton, planktivorous fish, and piscivorous fish all respond to multiple pressures, (3) variation in variables linked to fishing, eutrophication (primary production/nutrients) and climate change all explained indicator historical development (1979/1984-2012). Despite a few differences in the indicator-specific pressures identified as significant between the three approaches, we have confidence in the indicator-pressure relationships identified by at least two approaches. We consider these pressures as key drivers. However, not all indicators showed a statistically robust relationship to the tested pressures – either within one approach or across approaches. Consequently only a subset of indicators, given the underlying data and sampling scheme as basis, is recommended suitable for risk analysis or management strategy evaluations of pelagic food-webs in the studied areas, as required under an integrated food-web assessment programme within MSFD:

• Total zooplankton abundance (TZA), ratio cladocerans to copepods (RCC), Sprat, Herring, and Cod for the Bornholm basin

• Mean zooplankton size (MS), ratio cladocerans to copepods (RCC), Sprat, erring, and Cod for the Gotland basin

• Total zooplankton abundance (TZA), mean zooplankton size (MS), and opepod biomass (Cops) for the Bothnian Sea

Under 2021–2022 har Brockmann Geomatics tillsammans med Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län utvärderat möjligheten använda satellitdata från Copernicusprogrammets satelliter Sentinel-2 och Sentinel-3 för operativ miljöövervakning av sjöar enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om övervakning av ytvatten enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) (HVMFS 2015:26).

Projektet inleddes med en utvärdering av lågupplösta (300 m) Sentinel-3 data, som sedan låg till grund för till en nära-realtidsservice under juni-september 2022. För servicen implementerades en datakub med vattenkvalitetsinformation från 2016, då första Sentinel-3 satelliten sköts upp, till 2021. En datakub är en databas med samtliga data georefererade till samma referenssystem och med tidsinformation för varje dataskikt för lätt sökning av data i tid och rum. Historiska data i kuben utökades sedan på daglig basis under serviceperioden. För att kunna se vattenkvalitetsinformationen i kuben implementerades CyanoAlert®Viewer, ett visualiserings- och analysverktyg som alla projektdeltagare fick tillgång till. CyanoAlert® App har varit öppen och gratis för alla användare som är intresserad av uppdaterad vattenkvalitetsinformation.

Efter avslutad säsong sammanställdes för 2022 kvalitetskontrollerade skattningar av klorofyll-a, en cyanobakterieindikator, turbiditet, siktdjup och humusabsorption (adg) för länens utvalda sjöstationer. Historiska data (2016–2021) levererades tidigare i projektet och kompletterades alltså i oktober 2022 med data från 2022. Sammanställda data levererades via e-post i Excel-format, med en fil per parameter. Leveransen innehöll samtliga månader för samtliga år och inte bara juni-september.

Även mer högupplösta (30 m) Sentinel-2 data utvärderades för att få med mindre och/eller smalare sjöar. Utvärderingen omfattade huvudsakligen tre års satellitdata (2018–2020) och fältdata från motsvarande år. Parallellt med projektarbetet implementerade Brockmann även en datakub och viewer, en kartapplikation, för Sentinel-2. Brockmanns demonstrationskub för Sverige täcker nästan alla utvalda sjöar och stationer som inkluderats i det här projektet.

Denna projektrapport är en data- och metodbeskrivning med en summering av utvärderingsresultaten samt exempel från övervakningsservicen, viewer och app.