Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
12 51 - 75 av 75
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 51.
    Kyllmar, Katarina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kristina, Grill
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Växtnäringsförluster i små jordbruksdominerade avrinningsområden 2005/2006: Årsredovisning för miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområdenför sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmetingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet.I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2005/2006. Under året har mätningarpågått i 23 typområden, varav 8 områden undersöks inom en nationell del av programmet med SLU somansvarig utförare. För 13 typområden ansvarar länsstyrelser för undersökningarna medan två typområdenundersöks av kommuner. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinningför varje typområde medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelningredovisas för nationellt undersökta typområden. Årsnederbörd och årsavrinning var för de flesta typområden nära eller under den normala. Hösten 2005 var varmare än normalt och nederbörden var låg. Efter sommarens lågflöde ökade avrinningen i många typområden först i november. Vintermånaderna januari till mars karakteriserades av snö och kall väderlek och därmed liten avrinning. Sista dagarna i mars kom våren i de södra delarna av landet och gav i början av april mycket höga flöden i bäckarna i de flesta typområden. Regn i april förlängde perioden med hög avrinning och som genomsnitt kom en tredjedel av årsavrinningen i denna månad. Årsmedelhalter av både totalkväve och totalfosfor var både lägre och högre än respektive typområdes långtidsmedelvärde. Transporterna blev mindre än medel för flertalet typområden.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 52.
    Köhler, Stephan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Faktorer som styr skillnader mellan totalhalter och lösta halter metaller i ett antal svenska ytvatten2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Analysresultat av metallhalter inom den svenska miljöövervakningen avser den syrelösliga halten av metaller (Metotal) i vattenfasen. Enligt definitionen av lösta ämnen i vatten så passerar bara metaller i löst form (Melöst) ett 0,45 m filter medan metaller i partikulär form (Mepart) fastnar i filtret. Resultat från den svenska miljöövervakningen omfattar därför både former av metallerna (Metotal = Melöst + Mepart). Eftersom bara den lösta fasen anses vara direkt biotillgänglig kan den nuvarande metoden överskatta metallhalter. För att skatta hur stor andel metaller föreligger i partikulär form utfördes en studie där andel metaller i löst form Mefrac = Melöst/Metotal) undersöktes. Metallerna bly (Pb), kadmium (Cd), kobolt (Co), zink (Zn), nickel (Ni), koppar (Cu), arsenik (As), vanadin (V) och krom (Cr) samt aluminium (Al), mangan (Mn) och järn (Fe) studerades. Mätresultat från 31 stationer i hela landet samt ett mindre antal stickprov i olika sjöar runt om i landet är inkluderat. I denna rapport studerades I) hur metaller skiljer sig i deras beteende, II) hur man kan skatta halten metaller i löst form (Melöst) utifrån kemiska variabler eller kemiska modeller, III) hur olika områden skiljer sig åt, IV) och det testades om markanvändningen kan påverka hur metaller fördelas till sist så testades V) om klassningen av höga metallhalter skulle påverkas om man bara hade tillgång till totalhalter eller halter lösta metaller

     

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 53.
    Lindström, Bodil
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel): Årssammanställning 20132015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment, nederbörd och luft för undersökningsåret 2013.

    Undersökningarna genomförs inom programområdet Jordbruksmark och Luft inom

    ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket.

    Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning.

     

    Under 2013 provtogs ytvatten från fyra bäckar i intensiva jordbruksområden, sk

    typområden, i Västergötland, Östergötland, Halland och Skåne. Under ordinarie

    provtagningsperiod för ytvatten, som pågick under maj-november i samtliga områden,

    togs totalt 97 tidsstyrda veckosamlingsprov. I Halland och Skåne fortsatte

    provtagningen med tidsstyrda samlingsprov varannan vecka resten av vintern och

    fram till månadsskiftet april/maj 2014, totalt 22 prover. I Skåne genomfördes flödesstyrd provtagning parallellt med den tidsstyrda provtagningen mellan maj och

    november varefter tre veckor med flödestoppar (i maj, juni och oktober) valdes ut

    för analys, totalt 25 prover. Utöver detta togs momentana ytvattenprover i två åar i

    Skåne (Skivarpsån och Vege å) under maj-november, totalt 18 prover. I september

    togs ett sedimentprov i samtliga bäckar och åar, totalt 6 sedimentprover. I typområdena togs också ytligt grundvatten från två lokaler på två djup vid fyra tillfällen, totalt 62 prover. Nederbörd och luft samlades in från Vavihill, Skåne, under april till oktober. Nederbörd samlades också in från Aspvreten, Södermanland, mellan

    maj och november. Totalt blev det 28 nederbördsprover och 12 luftprover.

     

    Av de 131 substanser som ytvattenproverna analyserades för påträffades totalt 86

    enskilda substanser vid minst ett tillfälle, i en eller flera av bäckarna eller i åarna

    under den ordinarie provtagningsperioden 2013. Flest antal substanser påträffades i

    Hallands och Skånes typområden. De vanligast förekommande substanserna i ytvattenproverna från alla typområden och åar var AMPA (nedbrytningsprodukt till

    glyfosat), BAM (nedbrytningsprodukt till diklobenil), bentazon, glyfosat, isoproturon,

    kvinmerak och metazaklor. De flesta substanserna som påträffas i bäckarna

    användes också i typområdena under 2013, men vissa rester är läckage från tidigare

    års besprutningar. Av dessa sju vanligt påträffade substanser var det isoproturon

    och metazaklor som uppmättes i halter som överskred sina respektive riktvärden

    vid några tillfällen under 2013.

     

    Summahalterna i bäckarnas och åarnas ytvatten varierade under ordinarie provtagningsperiod med förhöjda halttoppar vid flera tillfällen. I medeltal påträffades

    minst en substans över riktvärdet i vart annat ytvattenprov, där Skånes och Hallands

    typområden stod för flest riktvärdesöverskridande. Inga överskridanden återfanns

    i Västergötlands typområde. De substanser som oftast påträffades över riktvärdet

    i typområdena och åarna var diflufenikan (29% av alla prover år 2013), metiokarb

    (16%) och imidakloprid (9%). Metiokarb påträffades i ett prov från Skånes

    typområde i en halt som var 385 gånger högre än sitt riktvärde, vilket var det

    högsta överskridandet under 2013.

     

    Den beräknade transportförlusten, dvs procentkvoten mellan de uppmätta mängderna

    i bäckarna och mängd växtskyddsmedel som spridits på åkrarna inom samma

    typområde, var 0,32% i Hallands typområde, medan övriga typområden hade en

    förlust på ≤ 0,05%. Den enskilda substans som stod för högst andel av den totala

    mängd som transporterades med ytvattnet i respektive typområdena var glyfosat,

    och dess nedbrytningsprodukt AMPA, med motsvarande 72% av den totalt transporterade mängden i Skåne, 51% i Västergötland och 46% i Halland. I Östergötlands typområde stod MCPA för högst andel av transporten (57%).

     

    Under vinterprovtagningen påträffades totalt 35 enskilda substanser under 2013.

    Summahalterna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Dock var vattenflödena i bäckarna större under vintern jämfört med

    sommaren vilket gav betydande vintertransport, i Skånes typområde 46% och i

    Hallands typområde 25% av totala årstransporten.

     

    I de flödesstyrda prover som togs under en vecka i maj, juni respektive oktober

    påträffades mellan 16-20 substanser som inte påträffades i motsvarande veckosamlingsprov. De flödesstyrda proven i maj och juni hade som mest en summahalt som var 10 gånger högre än motsvarande veckosamlingsprov. För oktoberveckan hade flödesprovet som mest dubbelt så hög summahalt. Den substans med högst halt i flödesproverna hade knappt 20 gånger högre halt än i motsvarande veckosamlings prov i maj och juni. För oktoberveckan var halten drygt fyra gånger högre i flödesprovet. Detta visar att förhöjda halter av flera substanser kan passera i vattenföringstoppar utan att det syns tydligt i veckosamlingsproverna.

     

    I grundvattenproven påträffades totalt 18 enskilda substanser av 131 analyserade. Högst summahalt och flest substanser (16 st) påträffades i Skånes typområde. Dricksvattengränsvärdet på 0,1 μg/l överskreds inte i något prov under 2013, vilket är i överensstämmelse med tidigare års resultat.

     

    I sedimentproven påträffades totalt sju enskilda substanser av 54 analyserade.

    Växtskyddsmedel påträffades från alla platser utom typområdet i Västergötland,

    samt Vege å. Flest substanser och högst summahalt var det i sedimentprovet från

    Skånes typområde.

     

    I nederbördsproverna från Vavihill påträffades totalt 47 och från Aspvreten totalt

    14 enskilda substanser av 137 analyserade. På dessa platser var det prosulfokarb

    (godkänd för användning) respektive DETA (ej godkänd) som hade högst halt. En

    betydande andel av de fynd som gjordes i nederbörden var växtskyddsmedel som

    inte längre är tillåtna i Sverige utan har transporterats hit. Depositionen av växtskyddsmedel var 220 mg per ha och månad i Vavihill och 25 mg per ha och månad

    i Aspvreten, under 2013.

     

    I luftproverna från Vavihill påträffades totalt 24 enskilda substanser av 65 analyserade.

    Den godkända substansen prosulfokarb hade högst halt men överlag påträffades

    många substanser som inte är tillåtna för användning i Sverige.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 54.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Sammanfattning av 1997-2001 och årsrapport för 20012004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet(IVL), Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IMövervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar förhållandena under perioden 1997-2001 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Bearbetade resultat från 2001 återfinns i Tabellbilagan i slutet på rapporten. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Tämligen hög nederbörd innebar att grundvattennivåerna i allmänhet varit något över de normala under åren omkring millenniumskiftet. Detta återspeglas även i avrinningen, vilken var hög både 1998 och 2000. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under den studerade femårsperioden har samtliga områden uppvisat en svagt ökande export av buffertkapacitet med tiden. Ökningen motsvarar 10-20 mEq ANC m-2 år-1, med stora mellanårliga variationer, vilket indikerar att markerna har ökat sin förmåga att balansera den aciditet som tillförs till och skapas i ekosystemen. År 2001 hade samtliga områden förutom Kindla, vilket är det suraste området, en positiv ANC-export. Denna ökade bufferkapacitet kan spåras i bäckvattnet i form av en svag ökning av pH i de tre sydligaste områdena. Det sker följaktligen en återhämtning från det försurningstryck som områdena tidigare varit utsatta för. Skogsmarkens läckage av kol och kväve till bäckarna har under perioden 1997-2001 varierat med en faktor 1,5-2 i de fyra IM-områdena. Huvuddelen (>70%) av det kväve som frigjorts har varit organiskt bundet och kopplat till humusläckaget från marken. Humus- och kväveläckaget är normalt för svenska skogsområden och har uppgått till 35-100 kg C ha-1 år-1 respektive 0,9-3,5 kg N ha-1 år-1. Fosforkoncentrationerna i avrinningsvattnet från IM-områdena varierade mellan 0.001 och 0.10 mg L-1, med PO4-halter <0.003 mg L-1. För Anebodaområdet, med ofta relativt höga TOC-halter, var koncentrationerna ibland högre med Ptot-värden över 0.015 mg L-1. Fosfortransporten varierade mellan 0.02 och 0.09 kg P ha-1 år-1 varav fosfatfosfor utgjorde 0.004 - 0.02 kg P ha-1 år-1. Störst fosforflöden noterades i Gammtratten. De årliga Pb-transporterna genom B-horisonterna var 0,15, 0,22 respektive 0,13 mg m-2 år-1 i Aneboda, Kindla och Gammtratten, dvs avsevärt mindre än införsel via krondropp och t o m något mindre än uttransporter i bäckarna. Trots starkt minskad deposition de senaste decennierna sker det uppenbarligen fortfarande en ackumulation i marken. Även Cd uppvisade stark retention mellan regn och bäck i avrinningsområdena, med undantag av i Kindla, som utmärker sig genom att ha en uttransport av Cd, nästan i nivå med inflödet. Transporterna av Cd genom B-horisonten i Aneboda, Kindla och Gammtratten skattas till 0.10, 0,06 och 0,03 mg Cd m-2 år-1. Transporterna är ännu större genom humusskiktet vilket innebär en minskning av Cd-förråden i markens övre delar. Uttransporten av Hg från avrinningsområdena var cirka 5 % av depositionen utom i det nordligaste området Gammtratten där den var 19 %. Hg-transporterna genom B-horisonten skattas till 0,001, 0,003 och 0,001 mg m-2 år-1 för Aneboda, Kindla respektive Gammtratten. Transporterna genom B-horisonten var mindre än i bäcken, vilket indikerar att det sker en kraftig ackumulation av Hg i markens övre 25 cm. Endast Aneboda uppvisar en tidsmässigt riktad förändring i vegetationssammansättningen under undersökningsperioden. Ellenbergindex visar att denna förändring delvis beror på ljusare och torrare förhållanden i vegetationsytan. Den främsta orsaken till att det inte gick att se några förändringar i de övriga områdena är förmodligen de korta tidsserierna. Artsammansättningen är relativt homogen och pHgradienterna är små i IM-områdenas intensivytor, vilket gör det svårt att påvisa miljöpåverkan. Kompletterande mätningar i fuktighetsgradienter planeras därför.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 55.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Sammanfattning av 2002 års resultat2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet (IM) i fyra skogsekosystem inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FNkonventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). Konventionsarbetet är organiserat i ett antal arbetsgrupper, varav den effektrelaterade omfattar sex övervakningsprogram (ICP) och Task Force on Health. IM utgör en av dessa och tjugotvå av Europas länder deltar. Sverige är ordförandeland medan Finland samordnar datainsamlingen och den årliga internationella rapporteringen (ICP IM Annual Report). Övervakningen omfattar ett antal obligatoriska delprogram, som alla länder genomför. Sverige har dessutom valt att utföra några frivilliga delprogram, bl.a. studier av metaller, skogsskador, algbeläggning på barr och förnanedbrytning. Övervakningen är inriktad mot att studera miljöeffekter och att undersöka konsekvenserna för hela ekosystemet av depositionen av kväve, svavel och tungmetaller. Det övergripande syftet med övervakningen i Sverige är att: • i små, väldefinierade avrinningsområden samordna mätningar och utvärderingar så att samhällets behov av detaljerad kunskap och prognoser långsiktigt kan tillgodoses m. a. p. försurning, eutrofiering och metallpåverkan i typiska, svenska skogsekosystem, • tillhandahålla kunskap som nationellt och internationellt kan användas som underlag för att optimera miljöförbättrande åtgärder, • tillhandahålla kunskap som kan användas för att underlätta tolkningen av resultat från andra miljöövervakningsprogram eller forskningsprojekt, • generera underlag till utveckling av modeller för att beräkna t. ex. kritiska belastningsnivåer (Critical Loads/Levels) och framtida miljötillstånd, • sprida kunskap till allmänheten om vilka processer som påverkar miljötillståndet i skogen. Miljöövervakningen utförs på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Mätningarna används för att särskilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Prognostisering av utvecklingen med hjälp av matematiska modeller är ett viktigt inslag. Områdena ligger i skyddade naturmiljöer med lång kontinuitet, utan skogsbruksåtgärder. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. För att kunna uppfylla målsättningarna med programmet måste övervakningen vara långsiktig. IM-övervakningen skiljer sig från övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön. IM-programmet bör på sikt också kunna inrymma övervakning av klimatförändringar, ozon samt persistenta organiska föreningar (POP) och deras effekter på biotan.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 56.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark :  IM Årsrapport 19992001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet iskogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogsvårdande åtgärder. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 1999 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Vädret 1999 kännetecknades dels av den varma inledningen på året, vilket resulterat i vattenföringstoppar under januari både i Gårdsjön, Aneboda och Kindla, och dels av långa torrperioder orsakade av avdunstning i juli- augusti i samtliga områden. Höga temperaturer i Gammtratten under oktober - november resulterade i förhöjd vattenföring långt in i november. Sett på årsbasis avrann mellan 37-58 % av nederbörden. Den uppskattade avdunstningen varierade från 450-600 mm/år. Vattengenomsläppligheten i de översta 35 centimetrarna av marklagret är en tiopotens större än 60 cm ner i marken i Kindla. Det betyder att mängden grundvatten som flödar fram i de ytliga marklagren är mycket stor under regnepisoder. Under perioden 21/9 – 7/10 låg grundvattenytan uppe i B-horisonten,vilket innebär att grundvattnet tillförde bäcken vatten med annan kemisk sammansättning än under perioder med lägre grundvattennivåer. De speciella högvattenepisoderna är korta, men sätter sina spår i ekosystemet i form av t.ex. surstötar, kraftig tillförsel av organiskt material etc. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Övriga metaller, med undantag av bly i Aneboda, uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. I mark-och grundvatten överskreds dock dessa gränsvärden frekvent. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Depositionen via krondropp av salter och försurande ämnen är högre i Gårdsjön än i Göteborg- & Bohuslän som helhet. Gårdsjön är också den av IM-ytorna där belastningen är högst. Aneboda tycks däremot vara något lägre belastad än Kronobergs län som helhet. Kindla representerar i de flesta fall depositionen inom Örebro län, även om vissa årliga avvikelser förekommer. Vid Gammtratten uppmäts den lägsta belastningen av de fyra områdena/länen. För svavel och klorid tycks värdena vara på samma nivå som vid övriga krondroppsstationer i Västernorrlands län. Utlakning av kväve uppgick till 1,4–3,5 kg ha-1 år-1, dvs. 26-32% av depositionen ovan krontak. Detta är avsevärt högre än under de två föregående åren då andelen utlakning var 10-20%, undantaget Aneboda 1998 med 34%. Det organiskt bundna kvävet dominerade utlakningen med andelar från 80% i Gårdsjön till 100% i Gammtratten. Nitratutlakningen var 0,1 kg ha-1 år-1 i alla områden förutom Gammtratten, där utlakningen av oorganiskt kväve var nästan obefintlig. Enligt bestämningarna av arginin i granbarr och Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för skogslandskapet avseende risken för kväveläckage från skogsmark föreligger mycket liten risk för kväveläckage från IM-områdena. Sommaren 1999 påverkades Gårdsjön olyckligtvis av att timmer transporterades tvärs genom den övre delen av avrinningsområdet. Störningen innebar att en torvmark delvis dämdes upp samt att mårskiktet slets bort eller skadades av den traktorväg som bildades. Provtagningar uppströms och nedströms skadan visade att flertalet ämnen i avrinningen inte påverkades alls eller bara obetydligt. De ämnen som påverkades i högre grad var sådana som är relaterade till det organiska materialet och/eller ackumulerats i blötmark/mossmark Den största effekten uppstod för metylkvicksilver (MeHg), som omedelbart ökade halten med ca 100 ggr. Ökningen varade ca 3 månader varefter halterna sjönk. Ett år efter skadan var halterna MeHg fortfarande förhöjd ca 10 ggr. För Aneboda finns en tidsserie över vegetationsutvecklingen från samma provytor mellan 1982 och 1991. Denna visar att bottenskiktet, d.v.s. mossor och lavar, som helhet ökat stadigt från cirka 55 till cirka 80% täckning. Störst andel i bottenskiktets ökning har stor kvastmossa (48% till 59%) och väggmossa (5% till 13%). Förändringen förklaras sannolikt av naturlig succession. Biomassan i de levande trädens alla delar är störst i Aneboda och Kindla (ca 200 ton/ha) och minst i Gammtratten (ca 100 ton/ha). Gårdsjön ligger ungefär mitt mellan dessa mängder. Kronutglesningen hos gran var ca 20% i de tre sydliga IMområdena, vilken kan betraktas som ringa. I Aneboda, där 12 procent av barren hos gran var missfärgade 1997, hade återhämtningen från 1998 fortsatt. Vid 1999 års inventering var mindre än en procent av barren missfärgade. Under perioden 1997-99 har tjockleken av algskiktet på unga granars barr inte förändrats nämnvärt.Däremot har de under denna tid börjat kolonisera barren i snabbare takt. Hos lavarna på småträdens kvistar kan en liknande, men inte lika tydlig trend iakttas.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 57.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20002002Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Longrange transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2000 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Vädret år 2000 kännetecknades av en likartad temperaturutvecklingen i samtliga områden, med en varm inledning i januari och februari, en kall sommarperiod (juni-september) och en varm avslutning på året (oktober-december). Samtliga områden hade ett nederbördsöverskott med som mest 458 mm i Kindla. För Kindla är det 44% högre än medelvärdet för tidsperioden 1967-2001. Särskilt hösten (oktober-november) var nederbördsrik, medan september uppvisade underskott. I Kindla uppmättes ett stort nederbördsöverskott även i juli. Vattenföringstoppar uppträde under januari i Gårdsjön, Aneboda och Kindla och under hösten i samtliga områden. Avrinningen i Kindla på 797 mm är den högsta registrerade under de senaste 35 åren. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (<80 μg L-1). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. I grundvatten överskreds dock dessa gränsvärden med avseende på koppar, bly och zink. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. I avrinningsområdenas intensivområden är trädbeståndet vanligen homogent och tätt, vilket innebär hög interception av nederbörden. I avrinningsområdet som helhet finns däremot både kala fläckar, t.ex. myrytor, och bestånd som är betydligt glesare än intensivområdets, varför interceptionen blir mindre. Beräkningar indikerar att krondroppet för hela avrinningsområdet är mellan 20 och 30% större än det som uppmäts i intensivområdena i Aneboda, Kindla och Gammtratten. I Gårdsjön indikerar långtidsstudier av krondropp och avrinning att uppmätt krondropp sannolikt ger en rättvisande bild av det verkliga för hela området. Under perioden 1994-2000 undersöktes de småskaliga sambanden (50 x 50 m provytor) mellan metallhalter och respiration i humusskiktet på de fyra IMlokalerna. Bly (Pb) och kivicksilver (Hg) var starkt rumsligt korrelerade med varandra inom de sydsvenska provytorna (Gårdsjön, Aneboda och Kindla), men respirationen hade endast svaga eller inga samband med Hg. Inte heller kadmium (Cd) uppvisade samband med respirationen. Resultaten från IM visar liksom tidigare forskningsresultat en tydlig markbiologisk störning av Pb i humusskikten. Hg-effekter är mera osäkra och Cd-effekter saknas. De högsta aluminiumhalterna uppmättes i markvattnet i E- och B-horisonterna i Gårdsjön, Aneboda och Kindla och huvuddelen av aluminiumet (>1 mg Ali/l)uppträdde i oorganisk form både i E- och B-horisonten. I Gammtratten förekom oorganiskt aluminium i mycket låga halter även i E-horisonten (≤0,03 mg Ali/l). I markvattnet i utströmningsområdena var andelen oorganiskt aluminium 11% i Aneboda, 35% i Kindla och 53% i Gårdsjön. De högsta halterna av oorganiskt aluminium i bäckvattnet uppmättes i Kindla (61%), följt av Gårdsjön (46%), Aneboda (17%) och Gammtratten (10%). Arealförlusterna av aluminium var större från Kindla än från det betydligt mer försurade Gårdsjön. Detta indikerar att bäckar kan ha höga Ali-halter under högflödesperioder utan att området för den skull behöver vara utsatt för särskilt stor belastning av surt nedfall (krondropp = 5,3 kg S/ha, år). Den naturliga jordmånsbildningen (podsolering) och ytliga flödesvägar för grundvattnet skulle kunna vara tillräckligt. Nederbörden lakade ut betydande mängder kol ur krontaket i IM-områdena och krondroppet tillförde marken nästan lika mycket kol som det som transporterades i bäckarna (70-100 kg C/ha, år). Eftersom mycket av krondroppet hamnar över inströmningsområdena är det dock inte detta kol som uppträder i bäcken. Förnafallet utgör den absolut största kolkällan till marken och överstiger krondroppet med 10-20 gånger. Detta kol måste dock brytas ned och bli vattenlösligt innan det transporteras vidare i systemet. Kolflödena genom E-horisonten visar att betydande mängder transporterades djupare ned i markprofilen. Med undantag av Gårdsjön fastnade eller mineraliserades en stor del (40-80%) av kolet i B-horisonten. Även i djupare markprofiler skedde en betydande retention i inströmningsområdena, alternativt så transporteras kolet horisontellt nedströms i systemen. Kolflödet i bäckarna utgjorde <2‰ av markförråden, vilket visar att en liten förändring av det organiska materialets vattenlöslighet kan ge upphov till stora skillnader i TOC-halter i bäckarna.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 58.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20032005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM)inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2003 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonat-alkalinitet i bäckvattnet. Temperaturen var i medeltal 1,5°C kallare än normalt vid de båda södra områdena medan det motsatta (+0,8°C) gällde i norr. Nederbörden var normal i samtliga områden. Avrinningen var något lägre än normalt vid Gårdsjön och Aneboda, medan högre än normal avrinning registrerades vid Kindla och Gammtratten. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalt-tillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Kväve uppvisar en syd-nordlig gradient med högst nivåer i Gårdsjön både med avseende på lufthalter (NO2) och N-deposition på öppet fält och i krondropp. I samtliga dessa medier har förändringarna varit tämligen små över tiden sedan 1996. Huvuddelen av det kväve som deponeras har tagits upp i trädkronorna i samtliga områden förutom Gårdsjön, där hög trädålder gett låg tillväxt och kväveupptag. Motsvarande geografiska gradienter finns även för svavel, men skillnaderna mellan områdena är mindre. Svaveldepositionen har minskat sedan 1996, vilket överrensstämmer med den generella trenden. SO2-halterna har varit tämligen oförändrade. Statistiska analyser av hur olika ämnen samvarierar i grundvattnet visar att nederbördens kemiska sammansättning, det organiska materialets rörlighet i marken och redoxförhållandena påverkar grundvattnets kemi påtagligt. Primärt förefaller pH att styras av vittring och katjonbyte samt i Kindlas utströmningsområde även av TOC. Sulfathalterna påverkar inte grundvattnets pH och aluminiumhalter vare sig i Aneboda eller Kindla. I Aneboda ökar aluminiumhalterna med ökande TOC-halt och då vattnet är jonsvagt. Något motsvarande samband erhölls ej för Kindla. Nitrat-halterna påverkas av redoxförhållandena och det biologiska upptaget. Preliminära modellberäkningar visar att varken depositionen, markvattenflödena eller avrinningen överskrider den kritiska belastningen för Cd i IM-områdena. Däremot överskred Pb- och Hg-depositionen den kritiska belastningen särskilt i de sydsvenska områdena. Transporter i markvatten och avrinnande vatten var däremot väsentligt lägre än den kritiska belastningen. Dagens deposition innebär följaktligen att IM-områdena fortfarande lagrar upp Pb och Hg i marken, vilket innebär att de ännu inte uppnått steady state. I svensk skogsmark överskrids inte den kritiska belastningen för Cd medan den för Pb och Hg överskrids i 49% respektive 98 %, enligt de preliminära skattningarna. Den slutgiltiga karteringen av critical loads för metaller pågår för närvarande. Halter och transporter av kväve och fosfor i IM-områdena har jämförts med tre brukade skogsområden, som följts under lång tid. De mest drastiska effekterna uppstår en kort tid (3-5 år) efter skoglig åtgärd varefter det sker en successiv återgång till skogliga förhållanden. De långsiktiga studierna av brukad skog antyder att koncentrationer och utlakning kan ligga på något förhöjda nivåer under lång tid. Såväl fosfor som kväve noteras ligga 10-50% över naturskogens bakgrundsvärden. Det föreligger inte några tydliga samband mellan arginin i granbarr och tillgängligt kväve i krondropp och markvatten i IM-områdena. Argininhalten ligger i stort sett på en jämn, relativt kontant nivå, med några få undantag. Det finns inget mönster i vilka prover som avviker, utan det tolkas tills vidare som naturlig variation. Argininhalten kan uppenbarligen skjuta i höjden ett år för att vara tillbaka på låga nivåer året efter. Trots att argininhalten för det mesta ligger på en jämn och låg nivå, finns tendenser till ökande halter med åren. Detta var fallet även för totalhalten av kväve i granbarr i två av områdena. Detta kan tolkas som tecken på ett ökat kväveupptag, vilket inte kan förväntas utgående från kvävedepositionen som varit tämligen konstant. De högsta halterna återfinns i Gårdsjön och de lägsta i Gammtratten. Detta är helt och hållet vad som kan förväntas mot bakgrund av skillnader i deposition mellan områdena. Aneboda och Kindla uppvisar en viss variation. Detta tyder på skillnader i kvävets utnyttjande och kretslopp i de båda områdena. Bytet av laboratorium för aluminiumanalyserna 2003/04 innebar en metodskillnad vad avser bestämningarna av AlT och Alo. Till och med 2003 utfördes slutbestämningen med AAS medan ICP använts därefter. Statistiska analyser (t-test) visar att AlT-halterna, men inte Alo-halterna, var högre före metodbytet. Detta indikerar att något led i laboratoriernas arbetsmetoder från provhantering, jonbyte och analys orsakar de systematiska (ca 100 μg AlT/l respektive 50 μg Ali/l) och slumpmässiga felen (45-148 μg AlT/l, 1-86 μg Alo/l och 18-88 μg Ali/l, 95%konfidensintervall). Al-fraktioneringen inom IM används främst för att följa hur aluminium frigörs i marken och transporteras via grundvattnet ut i bäcken samt för att studera trender. Haltskillnaderna mellan de olika medierna samt variationen inom- och mellan år är påtagliga och betydligt större än de redovisade analysosäkerheterna. Bytet av laboratorium 2003 har därför begränsad betydelse för tolkbarheten av de insamlade Al-resultaten.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 59.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20052007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndeti skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relateradtill FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-rangetransboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL),Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA,SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket.Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningarav vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studierav markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels attsöka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering förprognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl tilltestning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utanskogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de endamänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftenamed övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklaraförändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensivaprogrammen

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 60.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20062008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2006 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet i Aneboda under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2006 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +2,1°C vid Gammtratten. För Kindla och Aneboda var överskottet +1,6 oC respektive +0,5 oC. Vid Gårdsjön saknades data under tre vintermånader och årsmedeltemperaturen kunde ej beräknas. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Aneboda. I Kindla och Gammtratten var överskottet drygt 100 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i oktober till december i Gårdsjön gav 426 mm mer än normalt. Avrinningsregimen var däremot normal för Gårdsjön med stor avrinning vår, höst och vinter. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämt fördelad under året men med något lägre värden årets tre första månader och på sommaren. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2006 var dock avrinning betydligt lägre än normalt i början på hösten. I Gammtratten dominerande vårfloden i april-maj och avrinningen under oktober-december. I stort uppvisade avrinningen 2006 tämligen regiontypiska mönster. Aneboda ligger inom det område som drabbades av stormen Gudrun den 8-9 januari 2005. En kvantitativ sammanställning av hur mycket träd som blåste omkull visade att lågor utgjorde 24 % av alla stående och liggande träd i området 2006. Volymen på lågorna nästan tredubblats mellan 2001 och 2006. Totalvolymen lågor uppgick till 1910 m3 i hela avrinningsområdet, vilket motsvarar en box med sidorna 12,4 meter eller ungefär ett fyravåningshus med tre små lägenheter i varje våning. I den boreala skogen räknar man med att det tar mellan 70 och 90 år för en låga att försvinna helt och hållet. Utgående från detta så kommer effekter av stormen Gudrun att synas under mycket lång tid framöver. De klimatmodeller som används för att simulera framtida klimat indikerar en ökad frekvens av extrema förhållanden såsom höga flöden och torra perioder. Om dessa scenarier är riktiga kommer utlakningsmönstret för många ämnen att förskjutas och infalla under andra tider på året än vad vi är vana vid. Det kan också påverka intensiteten d.v.s. storleken på utlakningen. Resultat från Kindlaområdet indikerar att det kan bli ökad utlakning höst och vinter av bl.a. organiskt material i framtiden. Tack vare minskade luftutsläpp av svavel har försurningen avstannat och den naturliga återhämtningen påbörjats. MAGIC-simuleringar indikerar att inom loppet av 25-30 år kommer koncentrationen av oorganiskt aluminium (Ali) att ligga under gränsen 50 μg/l (gränsen för höga halter Ali enligt Naturvårdsverkets förslag till bedömningsgrunder) i bäckvattnet i båda de starkt försurade IM-områdena Gårdsjön och Kindla. Däremot är det enligt modellen tveksamt om pH och ANC kommer att återfå förindustriella värden inom en rimlig framtid, med undantag av Gammtratten. Jämförelse av resultaten från två markkemiska studier utförda med ca 10 års mellanrum i Gårdsjön respektive Aneboda visar att marken är tröga system och att det är svårt att tolka de olika trenderna i parametrarna kopplade till markförsurning. De markvattenkemiska undersökningarna i bl.a. Kindla visar dock mycket tydlig återhämtning från försurningen i marklösningen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 61.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20072009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för vatten och miljö vid SLU (IVM, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj ska kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2007 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade data och resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Anebodas bäckvatten uppvisade halter under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada med avseende på de övriga metallerna. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2007 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +1,5°C vid Gammtratten. För Kindla, Aneboda och Gårdsjön var överskottet +1,1 oC, +0,9 oC respektive +0,7°C. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Gammtratten som hade ett underskott på ca 76 mm. I Aneboda var överskottet 242 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i januari och december i Gårdsjön gav ca 500 mm mer än normalt. Avrinningsregimen avvek från det normala vid Gårdsjön med ovanligt hög avrinning under juli månad. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämnt fördelad under året men med något högre värden årets tre första månader och i december. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2007 var dock avrinning betydligt lägre än normalt på våren eftersom snösmältning mer eller mindre saknades. I Gammtratten dominerade vårfloden i april-maj. Baserat på de ca 10 år långa medelvärdena för IM-områdena har den högsta årliga nederbördsmängden uppmätts vid Gårdsjön (ca 1200 mm) och med en uppmätt avrinning på ca 560 mm ger det en avdunstning på ca 640 mm. Detta är en betydligt högre avdunstning än vad SMHI anger för området under perioden 1961-1990 (ca 500 mm). Avdunstningen vid Aneboda och Kindla ligger närmare de officiella värdena med 548 mm respektive 468 mm medan Gammtrattens 263 mm uppvisat lägre värden. Det senare området ligger dock högt (545 m ö.h.), vilket medför lägre temperaturer och därmed lägre avdunstning. Den lägre avdunstningen vid Aneboda än vid Gårdsjön indikerar att det vid Aneboda funnits otillräckligt med vatten under delar av året (växtperioden) för att den potentiella avdunstningen ska uppnås. Även temperaturskillnaden på ca 1°C kan ha viss betydelse för avdunstningen. Under 10-årsperioden förekommer flera år med avvikande mönster från de normala flödesregimerna. Den kalla vintern 2006 gav t.ex. låg avrinning under vintermånaderna och höga flöden i samband med snösmältningen både i Aneboda och Gårdsjön i likhet med vad som normalt uppmäts i mellersta och norra Sverige. Den varma hösten och vintern 2006/07 i Kindla gav upphov till ett avrinningsmönster liknande flödesregimen i södra Sverige med hög avrinning under denna period och mer eller mindre avsaknad av vårflödestopp eftersom snömagasinet var mer eller mindre obefintligt. Även Gammtratten uppvisade höga flöden långt fram i december 2006 på grund av högre temperatur än normalt. Om klimatet förändras i enlighet med vad som förväntas utifrån den globala uppvärmningen kan förhållandena under hösten och vintern 2006/07 förväntas bli betydligt mer vanligt förekommande. Många studier rapporterar ökande TOC-halter (humus) under de senaste 20 åren i sjöar och vattendrag i Europa, Kanada och USA. Flera olika processer har föreslagits förklara dessa trender bl.a. återhämtning från försurning p.g.a. minskad svaveldeposition. Svenska ytvatten och skogsjordar uppvisar tydliga signaler på återhämtning från försurning, vilket indikerar att de ökade TOC-halterna skulle kunna vara en effekt av ökad pH och minskade aluminiumhalter i marklösningen. Om denna hypotes är korrekt, skulle TOC-halterna öka både i marklösningen och i de omgivande ytvattnen i takt med att pH stiger och tillförseln av sulfat minskar. Vid Aneboda och Kindla uppvisade markvattnet i huvudsak statistiskt signifikanta minskande TOC-halter och tydlig återhämtning från försurning. Resultaten stöder följaktligen inte hypotesen om ökande TOC-halter på grund av återhämtning från försurningen vare sig i inströmnings- eller utströmningsområdena. IM-mätningarna visar att koncentrationerna av Pb, Cd och Hg ökar från nederbörd, via krondropp, förnafall till mårskiktet och att halterna vanligtvis minskat eller varit oförändrad i samtliga medier sedan 1990-talet. Respirationen i mårskiktet vid Aneboda och Kindla indikerar att de metallbiologiska effekterna av Pb försvagats eller upphört under 2000-talet, medan sambanden förstärktes i Gårdsjön. Pb-trenderna återspeglas även i sambanden för Hg. Resultaten indikerar olika metall- och koltillgänglighet för mikroorganismerna i de olika områdena. Under perioden augusti 2005 t.o.m. oktober 2006 utplacerades 28 krondroppsinsamlare systematiskt inom Gammtratten och 34 st inom Kindla. Syftet med studien var att undersöka om de ordinarie krondroppslinjerna ger en representativ bild av krondroppet i området. Resultaten visar att krontäckning, vattenvolym, konduktivitet och vätejonkoncentration inte skiljer sig nämnvärt mellan insamlare fördelade i avrinningsområdet och insamlare utmed krondroppslinjen. Utifrån dessa parametrar kan man därför utgå ifrån att linjerna representerar områdena tämligen väl.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 62.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Regional övervakning av avrinningen frånbrukad skogsmark i Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län: Utvärdering av perioden 1996-2009 och förslag till framtida utformning2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I denna rapport utvärderas och redovisas avrinningskemin från brukad skog i de fem skogsbäckar där undersökningarna finansierats av Västra Götalands (Fallabäcken, Sågebäcken och Kvarnebäcken), Hallands (Näverbäcken) och Jönköpings län (Ramsjöbäcken). Utvärderingen omfattar data från det att mätningarna startades 1996 - 2000 och fram till och med år 2009. Syftet med arbetet är att dokumentera den vattenkemiska variationen i skogsbäckar i sydvästra Sverige och att analysera om olika skogsbruksåtgärder, främst slutavverkning, påverkat denna variation. I uppdraget har även ingått att lämna förslag på hur övervakningen av avrinning från brukad skog bör utformas i framtiden.

    Avrinningsområdenas area varierar mellan 331 och 698 ha och andelarna skogs och myrmark ligger i intervallet 82-95% respektive 5-13%. Samtliga områden är följaktligen utpräglade skogsområden med visst inslag av myr och små tjärnar.

    Under perioden 2004/05 till 2009/10 slutavverkades 4-14% av avrinningsområdena bl.a. p.g.a. skador orsakad av stormarna Gudrun (2005) och Per (2007). Grenar och toppar (GROT) skördades på en stor del av den avverkade arealen i tre områden (76-92%). och även markberedning var vanligt i tre områden (80-83%).

    Medelårsavrinningen under mätperioden varierade påtagligt mellan områdena (279-765 mm) och den mellanårliga variationen var stor. Beroende på område skilde det 2-4 gånger mellan torra och blöta år. Exporten av kväve och fosfor från avrinningsområdena följde i stort sett samma rangordning som avrinningen. De uppmätta medelårstransporterna låg i huvudsak inom de intervall (1,4-4,2 kg N/ha, år respektive 0,01-0,18 kg P/ha, år) som tidigare uppmätts i brukad skog och naturskog i Sverige och Finland. Andelen oorganiskt kväve varierade mellan 17 och 39% och huvuddelen utgjordes av nitrat (76-84%). Andelen fosfat varierade mellan 22 och 33%. De flödesvägda årsmedelhalterna för totalkväve, och nitrat låg i intervallen 419-667 μg/l respektive 64-115 μg/l och för totalfosfor och fosfat 6-14 μg/l respektive 2-5 μg/l.

    Samtliga områden uppvisade som årsmedelvärde export av buffertkapacitet (ANC) d.v.s. det exporterades mer baskatjoner (kalcium, magnesium, natrium och kalium) än anjoner kopplade till mineralsyrorna (svavelsyra, salpetersyra och saltsyra).

    Exporten av ANC dominerades av organiska anjoner (humus) medan vätekarbonat (alkalinitet) antingen saknades helt eller endast utgjorde en mycket liten andel (≤13%). Buffring av svaga organiska syror ledde till låga pH-värden (4,8-5,7) och export av protoner. Områdenas närhet till havet återspeglades i transporten av natrium och klorid. Återhämtningen från försurning kopplat till det minskade nedfallet av svavel har sannolikt bromsats av ett ökat havssaltnedfall. Betydelsen av svaga organiska syror (humus) för ANC och pH har ökat över tiden.

    Transporten av totalt organiskt kol varierade påtagligt mellan områdena (faktor 2-3) och i grova drag följde metallerna järn, mangan och aluminium samma mönster.

    Utlakningen av dessa ämnen låg på liknande nivåer som i naturskogsområdena Gårdsjön och Aneboda. Transporten av oorganiskt aluminium, vilken är den giftigaste formen för fisk och andra organismer som andas med gälar, utgjorde 12-37% av aluminiumexporten i de tre områden där oorganiskt aluminium analyserats. De flödesvägda medelhalterna för totalt organiskt kol, järn och aluminium var generellt något högre i slutet på tidsserierna, vilket sammanfaller med den generella trenden av ökande humushalter i svenska sjöar och vattendrag. Baserat på data från 1-5 år låg de flödesvägda medelhalterna för oorganiskt aluminium över (högsta halt ca 100 μg/l) eller inom det intervall om 30-50 μg/l som betraktas som skadligt för bl.a. fisk. Den 5-åriga tidsserien från Ramsjöbäcken indikerar sjunkande halter oorganiskt aluminium, vilket överensstämmer med observationer från flera andra skogsbäckar i södra Sverige. Ett 10-tal andra metaller har analyserats i tre av områdena och transporter och halter låg där på ungefär samma nivåer som i naturskogsområdena Gårdsjön och Aneboda. Halterna var generellt betydligt lägre än de lägsta halterna där negativa biologiska effekter kan förväntas.

    Skogsbruksåtgärderna har påverkat en så liten andel av avrinningsområdena att effekterna av dem inte med säkerhet kan särskiljas från bäckvattenkemins naturliga variation. Resultaten överensstämmer med tidigare studier där brukade områden jämförts med naturskog i södra Sverige. Resultatet är glädjande i och med att det på en rumslig skala av några hundra hektar inte finns några indikationer på att skogsbruket påtagligt ökat utlakningen av näringsämnen eller på annat sätt påverkat det vattenkemiska tillståndet t.ex. surheten. Skogsbruket ger därför primärt upphov till mycket lokala effekter på vattenmiljön.

    De regionala programmen för övervakning av avrinningen från brukad skogsmark i Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län har sedan start genererat mycket värdefull data. Resultaten blir än mer värdefulla i takt med att tidsserierna förlängs.

    Den stora areella utbredningen av skogs- och myrmark i sydvästra Sverige innebär att övervakning av vattenkvaliteten i sådana områden bör ha hög prioritet för att studera trender och utgöra underlag till olika modeller. Mätningarna i Fallabäcken, Kvarnebäcken, Sågebäcken, Näverbäcken och Ramsjöbäcken bör därför fortsätta.

    Mätprogrammen kan i viss mån förbättras bl.a. genom införande av enhetlig analysmetodik för oorganiskt aluminium och genom att komplettera mätningarna med provtagning i direkt anslutning till utförda skogsskötselåtgärder främst slutavverkning.

     

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 63.
    Nanos, Therese
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) Årssammanställning 20142017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i yt-vatten, grundvatten, sediment, regnvatten och luft för undersökningsåret 2014. Undersökningarna genomförs inom programområdena Jordbruksmark och Luft inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsver-ket. Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning.

    Provtagningarna 2014 har ägt rum i fyra jordbruksbäckar i typområden för svensk jordbruksmark (Västergötland O 18, Östergötland E 21, Halland N 34 och Skåne M 42), samt två skånska åar (Skivarpsån och Vege å). I samtliga typområden och åar provtas ytvatten och sediment. I typområdena provtas även grundvatten från två olika lokaler. Dessutom provtas regnvatten och luft på Vavihill i Skåne och regn-vatten i Aspvreten i Södermanland. Ytvattenprovtagningarna pågår från maj-oktober i samtliga områden och fortsätter sedan med vinterprovtagningar i områ-dena i Halland och Skåne. I Skåne genomförs dessutom en parallell provtagning av flödesproportionella prover under sommarperioden.

    Under 2014 har sammanlagt 74 olika substanser påträffats i ytvattenproverna vid ett eller flera tillfällen. Flest antal substanser påträffades i områdena i Halland och Skåne, som också är de områden där användningen är som störst. Den samman-lagda halten av växtskyddsmedel i ytvattenproverna varierade under året, och för-höjda halter uppmättes i Östergötland (E21) och Halland (N34) under vår och höst, vilket är de tidpunkter som sammanfaller med den mest intensiva användningen av växtskyddsmedel. Ofta är det en enskild substans som ger en förhöjd sammanlagd halt. Under 2014 var det framförallt MCPA som bidrog till den högsta samman-lagda halten som påträffades i Östergötlands typområde våren 2014. MCPA påträf-fades också i Halland under våren 2014, där den bidrog till en förhöjd sammanlagd halt. Den vanligaste påträffade substansen i ytvatten är bentazon följt av glyfosat, men även isoproturon och MCPA är vanligt förekommande.Totalt påträffades 23 substanser över sitt riktvärde i ytvattenprover 2014 och andelen prover med fynd över riktvärdet uppgick till 49 %. Diflufenikan är den substans som under 2015 påträffats flest gånger över sitt riktvärde, 24 gånger. Diflufenikan är även den sub-stans som oftast påträffats över sitt riktvärde under 2002-2014.

    Under vinterprovtagningen påträffades totalt 29 enskilda substanser under 2014, varav 25 påträffades i Skånes typområde och 15 i Hallands typområde. Summahal-terna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Större vattenflöden i bäckarna under vintern jämfört med sommaren innebär å andra sidan att transporterade mängder under vintern utgör en inte obetydlig andel av den totala årstransporten, i Skånes typområde var vintertransporten 43% och i Hallands typområde 17% av den totala årstransporten.Institutionen för vatten och miljö 2

    I den flödesproportionella provtagningen påträffades substanser i högre halter och med fler riktvärdesöverskridanden jämfört med motsvarande tidsstyrda provet, vilket är i linje med tidigare år.

    I grundvattenproverna från de fyra typområdena påträffades totalt 18 enskilda sub-stanser. I Östergötlands typområde påträffades endast 1 substans, medan det i Skåne påträffades 11 substanser och med fynd i 88 % av proverna. Det var också i Skånes typområde den högsta sammanlagda halten i ett prov påträffas, 0,09 μg/l, samt den högsta halten av enskild substans, bentazon och DEA 0,015 μg/l. Överlag är halterna i grundvatten lägre än i ytvatten och inga fynd gjordes över riktvärdet för grundvatten.

    I nederbörd påträffas fler substanser samt högre halter i Vavihill än i Aspvreten, vilket är i linje med tidigare år. I regnvatten är det framförallt substanser som är förbjudna för användning i Sverige som påträffas mest frekvent. I luftprov återfinns till största delen förbjudna substanser i adsorbenten (PUF), medan filterdelen till största delen fångar upp godkända ämnen. Även flyktiga växtskyddsmedel som används i Sverige påträffas i luft och regnproverna och då i betydligt högre halter än de förbjudna ämnena. Under 2014 var det ogräsmedlet prosulfokarb som upp-mätte högst halt i både regnvatten och luft från Vavihill, samt i regnvatten från Aspvreten.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 64.
    Persson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Svensson, Jan-Erik
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Kvantitativa djurplanktonundersökningar i Sverige: När, var, hur och varför?2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Under den taxonomiskt-faunistiska epoken inom zooplanktologin (1800- och början på 1900-talet) infångades planktondjuren oftast med planktonhåv och närvaron av olika taxa registrerades, ibland med en bedömning av mängden i relation till övriga taxa. Man samlade ingen information om i vilken täthet djuren förekom eller om deras biomassor. Även idag använder man ofta planktonhåv när man vill undersöka vilka organismer som finns i en sjö. Förutom en ren faunistisk beskrivning kan identifiering av "indikatorarter", "nyckelarter" eller liknande ev. föra vidare till en bedömning av olika störningar. Nästan alla typer av störningar påverkar dock även olika arters mängder och utbredning i vattnet. Det finns således fördelar med att ta prov som gör det möjligt att beskriva djurens mängdförhållanden i vattnet: en insikt som i och för sig är sekelgammal men som inte började tillämpas på allvar förrän på 1950-talet. Då påbörjades ett mindre antal undersökningar där zooplanktonmängderna i prov tagna med volymsbestämd vattenhämtare analyserades. Denna typ av verksamhet växte snabbt och hade sin kulmen under 1970- talets slut. Antalet olika sätt att få den eftersträvade informationen ökade också mycket markant. Rör, pump, håv med flödesmätare och "planktonfällor" kom till användning. Dessutom förflyttades intresset för kvantitativa mängduppgifter från individer per volymsenhet till biovolym eller biomassa per volymsenhet. Detta ledde till utveckling av olika metoder för beräkning av individvikter eller individvolymer Valet av olika metoder i de delmoment som en undersökning omfattar kan i stor utsträckning påverka resultatens användbarhet för olika syften. Vi poängterar här detta genom att i ovanligt hög utsträckning redovisa dessa detaljer, där uppgifter finns. I den del av rapporten som beskriver enskilda undersökningar anges förutom undersökningarnas omfattning och metodik även deras syften, placering i idéhistorien och resultat, allt i mycket kortfattad form. Referenser har placerats efter varje projektpresentation. I princip görs genomgången från norr till söder men ett försök har gjorts att hålla samman projekt med samma tema men i olika sjöar. Om flera olika projekt med allmän målsättning genomförts i samma sjöar vid olika tidpunkter har de hållits samman i vad vi kallar ett "projekt". Projektens nummer i den skriftliga genomgången är en ingång till motsvarande projekt i den digitala metadatabasen. Den detaljerade databasen har byggts upp för att beskriva vilka zooplanktonprovtagningar som gjorts i en given sjö ett givet år samt de metoder som använts. Den omfattar 1900 rader med data från ca 550 sjöar och ligger i .XLS - eller .TXT- format på CD-skiva. I vår framställning i text och metadatabas har vi betonat provens kvantitativa aspekter. Det finns därför anledning att notera att dessa analyser också ger en beskrivning av vilka taxa som finns i proven. Ibland har dock provvolymen varit alltför liten eller också har subsamplingen drivits alltför långt för att ge en säker beskrivning av den provtagna sjöns artsammansättning. Ibland har också artbestämning lämnats därhän för svåra grupper. Det svenska zooplanktomprojektets tankegångar framgår i en strategiskiss som även visar hur insamlingen bedrivits (figur 1). I den box som betecknar "artförekomst/kvantitet" har kvantitativa och kvalitativa data ("håvprovsdata") samlats. Eftersom vi i denna rapport bara behandlar kvantitativa data inkluderas inte merparten av museíproven som nästan uteslutande betecknas som "kvalitativa".

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 65.
    Persson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Weyhenmeyer, Gesa
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Willén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund.
    Miljöövervakning i Mälaren 20032004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för miljöanalys vid SLU i Uppsala utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten i Mälarens fjärdar under år 2003.Föreliggande årsredogörelse beskriver huvuddragen av resultaten som dessutom bifogas i sinhelhet i tabellform. En fristående sammanfattning på 4 sidor har dessutom producerats och distribuerats.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 66.
    Persson, Kristian
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Ulén, Barbro
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Jordbearbetningens påverkan på fosforförlusterna från en mjälalättlera i södra Dalarna, Fosforläckage från elva observationsfälrt under tjugoett år, Bekämpningsmedelsrester i svenska vatten 1985-1999: Riktade provtagningar och monitoring samlade i en databas2000Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

     Totalt har 4000 vattenprover av olika slag analyserats med avseende på bekämpningsmedel under perioden 1985-1999.  Ofta togs prov för att man misstänkte problem eller tidigare haft problem på platsen.  Bekämpningsmedel återfanns i såväl yt- som grundvatten, och i båda grävda och borrade brunnar.  Totalt har 56 olika bekämpningsmedel påträffats i ett eller flera vattenprov.  Högsta fyndfrekvensen hade ogräsmedlen bentazon, MCPA, atrazin, mekoprop och diklorprop, samt nedbrytningsprodukten 2,6-diklorbensamid (BAM).  Mediankoncentrationen av fynden för dessa substanser var 0,1-0,3 µg/l.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 67.
    Sandin, Leonard
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Bedömning av miljökvalitet i rinnande vatten för fisk och bottenfauna: hur representativa är våra provtagningslokaler?2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I en tidigare studie (Sandin m.fl. 2003)undersöktes tio vattendrag i Emåns och Mörrumsåns avrinningsområden, längs en naturlighetsgradient. De två viktigaste resultaten från denna studie var att de nuvarande biologiska Bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag är dåliga på att indikera effekter av fysisk påverkan på vattendrag, samt att en väldigt viktig frågeställning är vad ett prov av t.ex. bottenfauna eller elfiske egentligen representerar. Är det den yta man provtar som index och bedömning representerar, eller hela vattendraget och dess avrinningsområde? För att utvärdera hur väl den bedömda ekologiska statusen på de provtagningslokaler vi använder i miljöövervakningen representerar vattendragets miljökvalitet med avseende på både fysisk och kemisk påverkan, utfördes denna uppföljande studie. I den nya studien har tre olika material använts: (i) bottenfauna och kemidata från Riksinventeringen 2000 (Wilander, Johnson & Goedkoop 2003), (ii) data från de elfiskelokaler som sammanfaller med vattendrag från denna Riksinventering (totalt 207 lokaler i 207 olika vattendrag), samt (iii) data från 30 Höglandsvattendrag i Jönköpings län där påverkan på vattendragen klassats på avrinningsområdesnivå, för vattendragsobjektet, samt för den provtagna lokalen med hjälp av System Aqua. I studien har varje provtagningslokal klassats med avseende på fysisk och kemisk påverkan och efter habitattyp (t.ex. långsamt- kontra snabbt rinnande vatten) med hjälp av data från lokalbeskrivningsprotokollen i Riksinventeringen och elfiskeundersökningarna. Påverkan på avrinningsområdet som helhet har även klassats (exempelvis med avseende på markanvändningstyp). Analysen har gjorts genom att analysera vilka fysiska/kemiska parametrar som påverkar den ekologiska bedömningen av ett prov tagen på en lokal (för fisk eller bottenfauna). Inledningsvis jämfördes de 207 vattendrag som ingick i denna studie med data för hela Riksinventeringen 2000, för att se hur väl lokalerna i de vattendrag som både elfiskats och provtagits med avseende på bottenfauna skiljer sig åt med avseende på fysiska och kemiska parametrar. Skillnader fanns framförallt i strömhastighet, där de lokaler som ingår i denna studie i högre grad har snabbt rinnande vatten och andelen lugnflytande vatten är underrepresenterade. Det man tydligt kan se i den här studien är att varken bedömningsgrunderna baserat på fisk eller bottenfauna är särskilt bra på att indikera fysisk påverkan (även om fisk fungerar något bättre). Det borde därför utvecklas bedömningsrunder för biologiska parametrar som indikerar fysisk påverkan på rinnande vatten och inte bara kemisk påverkan (som är fallet med bottenfaunan). Det fanns generellt få samband mellan avvikelse från jämförvärdet för fisk/bottenfauna och de olika fysiska påverkansparametrarna, oavsett vilken nivå (avrinningsområde, vattendragsobjekt eller provtagningslokal) som man tittade på. När man istället tittade på indexvärdena för bottenfaunan fanns något fler signifikanta samband, det vill säga man förlorar information på att titta på en femgradig skala, till skillnad från att titta på en kontinuerlig gradient av indexvärden. För bedömningsgrunderna för fisk finns ett flertal samband mellan fysiska faktorer och enskilda parametrar, men aldrig något sådant samband när man tittar på den sammanvägda bedömningen för en lokal. Man skall komma ihåg att minst tre lokaler skall provtas i ett vattendrag för att få en rättvisande bedömning baserat på fisk. Slutsatsen av denna studie blir att för att bedöma kemisk status verkar det inte spela så stor roll hur provtagningslokalen ser ut, det vill säga närmiljö, strömhastighet etc, när man tittar på avvikelse från jämförvärdet, däremot kan enskilda index/parametrar påverkas av hur området runt vattendraget och i avrinningsområdet ser ut. När man däremot skall bedöma den fysiska påverkan på ett vattendrag, måste man se till att den lokal man väljer för provtagning väl representerar vattendragsobjektet, så att den biologiska bedömning man gör utifrån den biologiska provtagningen blir rättvisande för vattendraget som helhet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 68.
    Sundin, Peter
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. SLU, institutionen för miljöanalys.
    Kylin, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Söderström, Maria
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Asplund, Lillemor
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Alsberg, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Fridström, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Strandell, Michael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Mätning av organiska ämnen i sediment2000Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Av 100 provtagna ytsediment har hittills 80 analyserats. De 20 sjöar som i denna studie tillsvidare har bortprioriterats ligger främst i södra Sverige och i områden där det finns flera närliggande sjöar av samma typ. Grunden för prioriteringen har varit att inte välja bort närliggande sjöar med liknande vattenkemi och morfometri eller sjöar som ingår i i olika intensivprogram inom miljöövervakningen. Detta för att få ett så bra underlag som möjligt för fortsatta studier på området. Ytsedimentproven analyserades med avseende på 19 polycykliska aromatiska kolväten (PAH), med högupplösande GC-MS (se Bilaga 2). Koncentrationerna av S16PAH varierade mellan 0.1 och 39 µg/g på torrviktsbas. Medelvärdet var 4.6 µg/g ts ± 1.3% RSD, medianvärdet var 2.2 µg/g ts. PAH-profilerna domineras av osubstituerade PAH med en förskjutning mot högre molekylvikter, dvs de indikerar en anrikning av högmolekylära pyrolytiskt bildade ämnen. Det relativt kraftiga inslaget av koronen gör det troligt att stoft från bilavgaser utgör en väsentliga källa. Perylen följer ej samma mönster som övriga PAH i denna undersökning, sannolikt beroende på att förekomsten av denna förening i sediment kan förklaras av naturliga källor. En tydlig geografisk trend med lägre halter i norr jämfört med söder, såväl på torrviktsbasis som på glödförlustbasis, kunde påvisas. Samtliga sjöar i undersökningen är att betrakta som bakgrundssjöar, utan kända lokala källor av de undersökta miljöföroreningarna. Vad gäller PAH utgör dock trafiken en diffus källa med regional spridning. Halterna av både sPCB och sDDT var ca 10 gånger högre i ytsediment från sjöar i de mest påverkade länen i södra Sverige än i sedimentprover från de minst påverkade delarna av norra Sverige (se Bilaga 1). Medelhalten av sPCB låg på 9,5 ng/g ts ± 62 % RSD i södra Sverige jämfört med 4,7 ng/g ts ± 121% RSD i norra Sverige. Mängden organiskt material mätt som glödförlust (Gf) verkade inte skilja mellan norra och södra Sverige. Därför utjämnade inte normering mot Gf nämnvärt de geografiska skillnaderna och inte heller de regionala skillnaderna. PCB profilerna varierade mycket ute i landet. Det fanns dock antydan till global fraktionering av de mest lättflyktiga kongenerna (CB-28 och CB-52) som ökade svagt från söder mot norr (som andel av sPCB). Detta gällde även hexaklorbensen (HCB), som har visat sig vara en relativt stabil omvandlingsprodukt av andra klorerade organiska föreningar. DDT-mönstret dominerades av p,p’-DDD och p,p’-DDE i de flesta av sjösedimenten. Endast i 7 av sjöarna kunde p,p’-DDT med säkerhet påvisas. I en av sjöarna dominerade p,p’-DDT vilket antydde en lokal och sentida källa.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 69.
    Ulén, Barbro
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Eriksson, Ann Kristin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Observationsfält med lerjord: Markkarakterisering av sorption och fosfortillgänglighet2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    En av de främst bidragande faktorerna till övergödning av Östersjön är de diffusa utsläppen av fosfor från jordbruksmark (Helsinki Commission, 2009). Sambandet mellan fosforläckaget och jordens egenskaper är dock komplicerat. Fosforn kan t ex både adsorberas och desorberas från jordpartiklarna varvid bl. a. jordens innehåll av kalcium, leraggregatens och mineralernas innehåll aluminium och järn, samt läckagevattnets pH och saltsammansättning har betydelse. För att kunna extrapolera läckagesiffrorna från observationsfälten till olika typer av andra fält bör därför jordens förmåga att frigöra och att adsorbera fosforn kvantifieras på flera sätt. Syftet med denna studie har varit att jämföra olika extraktionsmetoder för fosfor, hur dessa överensstämmer med desorptionen av fosfor till markvattenlösningen och vilka andra parametrar som påverkar adsorptionen av fosfor i marken. Några utvalda observationsfält med stora fosforförluster och lerjord valdes ut. Detta gjordes dels för att bättre förstå dessa jordars egenskaper att frigöra och binda fosfor dels att ge underlag för den utveckling av fosformodellering som pågår på institutionen för Mark och Miljö, SLU.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 70.
    Ulén, Barbro
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Lindvall, Annika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Övervakning med SLU:s långliggande odlingssystem med och utan stallgödsel: Utvärdering av fosforläckage med lysimeterteknik2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Åkermarkens förlust av fosfor till vattendrag, sjöar och hav har fått alltmer fokus under de senaste åren. Att förstå vilka processer som styr fosforförluster från åkermark är viktigt för såväl det nationella miljömålet ”Ingen övergödning” som EU:s ramdirektiv för vatten och arbetet för en hållbar utveckling i Östersjön. Jordbruket står för en betydande del av den fosfor som transporteras från Sverige till våra omgivande hav. Att minska de diffusa fosforförlusterna från jordbruksmark till vatten är komplicerat men troligtvis är kontroll av djurhållningen och begränsningar för mineral- och stallgödselgivor baserat på läckagerisken de mest effektiva åtgärderna. I SLU:s ”Långliggande Bördighetsförsök” gödslas jordarna från ett tjugotal platser med olika strategier; fyra nivåer av mineralgödsel med sexåriga växtföljder med resp. utan stallgödsel. Jordarna som gödslats med mineralgödsel har tidigare studerats med hjälp av djupa lysimetrar (Djodjic, et al., 2004). Resultaten antyder att fosforläckaget är starkt beroende på markens inneboende egenskaper och att kemin i alven är viktig. I den undersökningen kan dock läckaget ha påverkats mera av förhållandena i alven än under naturliga förhållanden. I en lerjord med större volym transporteras ofta vatten snabbt ner från matjorden genom makroporer samtidigt som flödet interagerar med grundvattnet. I de här redovisade försöken utvärderas därför fosforläckage direkt från matjordskiktet med hjälp av grunda lysimetrar. Studier av fosforläckage från höga, omedelbara tillsatser av stallgödsel till djupa lysimetrar från försöksplatsen Lanna (Bergström & Kirchmann, 2006) har antytt att fosforläckaget också kan bero på stallgödselns egenskaper. Vid höga stallgödselgivor verkar gödselns kalciuminnehåll och pH ha betydelse för imobiliseringen av fosforn. På motsvarande sätt har bildningen av kalciumkomplex indikerats vara av viktiga för imobiliseringen, även om jordens innehåll av kalcium är mycket lågt (Ulén & Snäll, 2007). I SLU:s ”Långliggande Bördighetsförsök” gödslas jordarna med rimliga givor av stallgödsel - 30 ton/ha en gång under fyra- respektive sexåriga växtföljder. Att stallgödslingstillfällena är så pass utspridda i tiden kan innebära att gödseln och marken får bättre möjlighet att nå jämvikt än vid kortvariga tillsatser av stora stallgödselgivor. Genom att utnyttja jordar från SLU:s långliggande odlingssystem kan man jämföra effekten av om stallgödsel tillförts under lång tid med effekten av en omedelbar tillsats av gödsel.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 71.
    Wallin, Mats
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund.
    Weyhenmeyer, Gesa
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Mälarens grumlighet o vattenfärg: Effekter av det extremt nederbördsrika året 20002001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    En kraftig ökning av grumlighet och vattenfärg (brunhet) har iakttagits i samtligabassänger i Mälaren under 2001. Detta kan kopplas till de extrema nederbördsmängdernaunder 2000, speciellt i okt-dec, vilket ledde till ökade transporter avpartiklar och färgade lösta organiska ämnen (humusämnen) i Mälarens tillflöden.Vattenfärgen, mätt som absorbans för filtrerat vatten, fluktuerar naturligt i Mälarenmed lägre värden under perioder med liten nederbörd, t.ex. mitten av 1970-talet ochhögre värden under ”blöta” perioder, t.ex. i slutet av 1980-talet samt de senaste årenmed ett maximum i samtliga bassänger 2001. Vattenfärgen varierar också naturligtunder året med högsta värdena i mars och sedan successivt avtagande värden framtill september.Noterbart är att de naturliga fluktuationerna i Mälarens vattenfärg tycks heltkorrelerad i tiden i samtliga bassänger. Den snabba responsen på förändringar itillrinning även i sjöns centrala delar, med en omsättningstid på 2 år, är någotförvånande. En orsak till detta kan vara att tillförseln av partiklar och humus frånvattendrag i Mälarens närområde är kraftigt underskattad och/eller att utbytetmellan olika bassänger går betydligt snabbare än de medelomsättningstider somfinns beräknade – i varje fall vid kraftig tillrinning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 72.
    Walve, Jakob
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Stockholms universitet; Svealands Kustvattenvårdsförbund.
    Sandberg, Maria
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitets Östersjöcentrum.
    Slutredovisning av projektet "Digitalisering av pelagialdata från Stockholm Vatten 1968-1981"2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Stockholm Vatten började sina provtagningar i Stockholms skärgård redan 1968 vilket har genererat ett stort värdefullt dataset. Data från 1982 och framåt finns digitalt i databaser hos Stockholm Vatten (SV), på Länssyrelsen i Stockholm (LstAB) och Svealands kustvattenvårdsförbund (SKVVF). Data mellan 1968-1981 fanns tidigare enbart i form av pappersrapporter, men har i och med detta projekt digitaliserats och finns nu inlagt i databas. Projektet har finansierats av Naturvårdsverket, Stockholm Vatten AB och Svealands kustvattenvårdsförbund.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 73.
    Weyhenmeyer, Gesa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Östlund, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Miljöövervakning i Mälaren 2003: Sammanfattning2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för Miljöanalys vid SLU utfört provtagning och analys av vatten i Mälarens fjärdar. Biologiska och kemiska samt vissa fysikaliska förhållanden har undersökts. Denna broschyr ären sammanfattning av den utvärdering av 2003 års data som redovisas i separat rapport.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 74.
    Weyhenmeyer, Gesa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Östlund, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Sedimentens bidrag till forforbelastningen i Mälaren2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    En stor extern fosforbelastning har varit ett av Mälarens stora problem, vilket resulterade i en omfattande algproduktion under mitten av förra seklet. I början av 1970-talet vidtogs åtgärder för att minska fosforbelastningen (framför allt avloppsrening) varvid vattenkvaliteten förbättrades snabbt. Men trots den reducerade externbelastningen av fosfor med en förbättrad vattenkvalitet är fosforhalterna fortfarande höga i Mälarens vatten (medelvärdena 27 - 48 μg/l för bassängerna enligt fi gur 1 under perioden 1985 till 2000). En bidragande orsak till de höga fosforhalterna är sannolikt fosforläckage från sedimenten, en process benämnd som internbelastning. Syftet med detta projekt är att undersöka och kvantifi era denna internbelastning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 75.
    Wilander, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Johnson, Richard K
    Goedkoop, Willem
    Riksinventering 2000: En synoptisk studie av vattenkemi och bottenfauna i svenska sjöar och vatten2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inventeringen år 2000 omfattade ca 3400 sjöar och 700 vattendrag. I huvudsak provtogs samma objekt som vid riksinventeringen 1995. Prover för vattenkemi togs i alla objekt, medan bottenfaunaprover togs i alla vattendrag och i en tredjedel av sjöarna. Inventeringen bidrar med underlag för uppföljning av fyra av Sveriges miljömål; levande sjöar och vattendrag, bara naturlig försurning, ingen eutrofiering och giftfri miljö (spårmetaller). Vid sammanställningen av resultaten från riksinventeringen 2000 är det lockande att jämföra resultatet från riksinventeringen 1995, men man bör komma ihåg att inventeringar ger ögonblicksbild och att skillnader kan bero på en mängd andra miljöfaktorer än just föroreningsläget. Miljödata visar normalt en mellanårsvariation som beror på flera olika faktorer (t.ex. variationer i klimat) och det är därför vanligt att mätvärden skiljer mellan olika mättillfällen. Hösten 2000 kännetecknades av en ovanligt hög nederbörd som medförde höga vattenstånd och flöden. Västra Götalands län, Värmlands län, Örebro län och Västmanlands län drabbades extra hårt och som följd av de extrema väderleksförhållandena saknas till exempel från Örebro län samtliga bottenfaunaprover utom ett i riksinventeringen 2000. Utgående från Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet beskrivs tillstånd och påverkan (avvikelse från jämförvärde. Med hjälp av en ny digitaliserad karta (GSD 1:100 000) kunde mer områdesspecifika uppgifter erhållas. Dessutom inkluderades områden som tidigare saknades, som t.ex. fjälltrakterna. Provtagningarna genomfördes väl trots höga vattenstånd och andra väderproblem. Alla bestämningar har gjorts vid Inst. för miljöanalys vid SLU, utom aluminiumfraktioner som bestämdes av ITM, Stockholms universitet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
12 51 - 75 av 75
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf