Syftet med denna studie var tvådelat där den första delen var att ta fram en effektiv flygbildsinventeringsmetodik för att kunna inventera ett större landskapsutsnitt än 1 x 1 km rutan och den andra delen var att hitta ett samband mellan myrfåglar och de landskapsdata som vi kunde plocka fram med den nya metodiken. Den flygbildsinventeringsmetodik som tagits fram under detta projekt medför att ett större område (3 x 3 km) kan inventeras på relativt kort tid (i genomsnitt 2 dagar). Tidsåtgången för att inventera hela 5 x 5 km rutan med denna metodik uppskattas till ca 3 dagar. Skillnaden från ordinarie NILS metodik är att betydligt större strukturer fångas upp eftersom karteringsenheten är större men även att detaljrikedomen som finns inom ordinarie NILS har fått minska betydligt. Med tiden finns förhoppningen att kunna effektivisera denna typ av flygbildsinventering än mer då den flygbildsinventeringstid som lagts ned under detta projekt även räknar in utveckling av metoden. I väntan på att nya möjligheter skall utvecklas skulle den metodik som vi tagit fram kunna utgöra en bra stomme för fortsatt verksamhet på en större skala än 1 x 1 km. Våra analyser av fågelarter på myrar och landskapsdata visade att fågeldata utgjorde för lite data för att vi skulle kunna se tydliga mönster samt kunna gå ned på den detaljnivå dvs. finindelning av myren, som vi ville. Tanken med den framtagna flygbildsinventeringsmetodiken var att ge data som passade för fler organismgrupper än fåglar samt att dessa data skulle kunna nyttjas även inom andra projekt såsom lillNILS. På grund av att projektet försökte svara mot både ett specifikt behov (SFT:s) samt ett mer generellt så kan vi konstatera att valet av rutor inte blev helt optimalt för att matcha landskapsdata från myrar med fågeldata. Vid fortsatta analyser kan det vara lämpligt att göra ett urval av de rutor som ligger i områden där dessa arter har sitt häckningsområde för att på så sätt begränsa antalet rutor med noll förekomst av dessa arter. Dessutom är det önskvärt att analysera flera NILS-rutor med en totalarea av myrar mellan 150 och 220 ha.

Den totala arealen fjäll dvs. fjällbarrskog (övergångszonen mellan skogsmark och fjäll med <10 m medelhöjd på barrträden), fjällbjörkskog och mark ovan skogsgränsen (ovan fjällbjörkskogen) är i denna studie uppskattad till ca 1404 km 2 inom NILS-strata 10, varav ca 91 % utgörs av fastmark. De dominierande Natura 2000 biotoperna är fjäll- och borealhed (32 %) och nordisk fjällbjörkskog (26 %).

En sammanställning av fältinventerade data från NILS stratum 10 visar att de finns ca 1 km stigar, körspår eller leder, > 2 dm i bredd, per km

2 dvs. spår med en sammansättning avvikande från omgivningen pga. tramp eller fordonskörning. Var åttonde av dess stigar, körspår eller leder är påverkade av terränghjulingar.

En tidigare genomförd enkätundersökning (Allard et al. 2004) antyder att det finns större områden med skador från terrängkörning än vad som hittades i denna studie. Detta kan bero på (1) att terrängkörningen inte orsakat större skador i fjällen och enkätundersökningen överskattat påverkansgraden eller (2) att enkätundersökningen som metod framförallt förmedlar information om lokala störningar och inte ger en bild av påverkansgraden i fjällen som helhet eller (3) att antalet NILS-ytor i fjällen måste utvidgas för att terrängkörningen skall fångas upp i högre utsträckning i fältinventeringen.

Diffusa förluster av näringsämnen från åkermark är en stor och relativt osäker källa för belastning på vatten eftersom de inte går att mäta annat än i mycket små fältförsök utan måste beräknas. Metodiken för beräkning av fosforförluster för jordbruksmark är nyframtagen och grundas på läckagekoefficienter som framräknades med ICECREAMDB–modellen. Dessa läckagekoefficienter beräknades för PLC5-rapporteringen till HELCOM för 22 läckageregioner, 15 grödor, 10 jordarter, 3 lutningsklasser samt 3 klasser för markens fosforhalt (Phalt) (Brandt m.fl., 2008). Problem som uppträder på grund av bristfällig indata på nationell skala är inte fokus i detta projekt. Men eftersom bristande indata påverkar våra möjligheter att bedöma modellens prestation testades modellen och läckagekoefficienter i ett antal studieområden för vilka mer detaljerade indata redan finns eller kan skaffas. En analys av avvikelser mellan modellerade resultat och uppmätta data för avrinnande vatten utfördes för att identifiera både svagheter i metodiken och möjliga förbättringar inför framtida beräkningar. För att i största möjliga mån avskilja jordbruket som P-källa från övriga källor studerades små avrinningsområden där jordbruksförluster dominerar övriga P-källor. För att undvika osäkerheter kring Pretention i sjöar valdes dessutom områden med liten eller ingen sjöyta. Förutom denna avvikelseanalys studerades ytterligare två frågor. Den ena berör underlaget för införandet av säsongs- eller flödesberoende läckagekoefficienter vilket studerades genom statistiska analyser av mätdata. Den andra berör de iakttagna höga P-förluster i region 9 där det gjordes en jämförelse av beräkningsresultat och befintliga mätdata. Tre grundförklaringar för avvikelser mellan uppmätta och modellerade värden identifierades: 1) Indata är inte representativa eller är för grova för att kunna beskriva förhållanden i det berörda delavrinningsområdet. 2) Parametriseringen av ICECREAMDB modellen är inadekvat och/eller gjorda antaganden är osäkra 3) Processer i modellen är inte beskrivna på tillbördigt sätt och bör modifieras/bytas ut för att förbättra resultaten Beträffande gjorda antaganden med avseende på osäkerheter kring klassindelningen av lutningen och markens P-halt föreslår vi användning av regressionsekvationer som möjliggör användning av diskreta värden för varje delavrinningsområde istället för klasser. I detta projekt identifierades också ett antal områden där det finns stor potential att förbättra modellens beskrivning av viktiga processer för P-transport, där den 3 viktigaste är beskrivningen av P-kemi och P-pooler i marken. Dessutom kan användningen av modellen förbättras genom en mer jordartsberoende parametrisering av till exempel parametrar som styr fördelningen mellan ytavrinning och infiltration eller partikelgenerering. Därutöver föreslår vi en utökad kalibrering och testning av både ICECREAMDBmodellen och de framräknade läckagekoefficienterna genom att i ett första steg sätta upp, parametrisera, kalibrera och validera ICECREAMDB för relevanta observationsfält för att minska osäkerheter och testa modellens prestation. Sedan, i det andra steget, föreslår vi uppsättning, parametrisering, kalibrering och validering av en källfördelningsmodell för ett antal små, sjölösa, jordbruksdominerade avrinningsområden för att testa och validera framräknade läckagekoefficienter och ge feedback till fältmodellering samt till framtida beräkningar. Utförda statistiska analyser visar at det finns lite underlag för att kunna införa säsongsvisa eller flödesberoende läckagekoefficienter istället för den årsmedelhalt som används för tillfället. En jämförelse av de höga P-förluster i läckageregion 9 med uppmätt data visade att beräkningarna snarare underskattade än överskattade P-förluster.

Diffusa förluster av näringsämnen från åkermark är en stor och relativt osäker källa för belastning på vatten eftersom de inte går att mäta annat än i mycket små fältförsök utan måste beräknas. Metodiken för beräkning av fosforförluster för jordbruksmark är nyframtagen och grundas på läckagekoefficienter som framräknades med ICECREAMDB–modellen. Dessa läckagekoefficienter beräknades för PLC5-rapporteringen till HELCOM för 22 läckageregioner, 15 grödor, 10 jordarter, 3 lutningsklasser samt 3 klasser för markens fosforhalt (Phalt) (Brandt m.fl., 2008).

Problem som uppträder på grund av bristfällig indata på nationell skala är inte fokus i detta projekt. Men eftersom bristande indata påverkar våra möjligheter att bedöma modellens prestation testades modellen och läckagekoefficienter i ett antal studieområden för vilka mer detaljerade indata redan finns eller kan skaffas. En analys av avvikelser mellan modellerade resultat och uppmätta data för avrinnande vatten utfördes för att identifiera både svagheter i metodiken och möjliga förbättringar inför framtida beräkningar. För att i största möjliga mån avskilja jordbruket som P-källa från övriga källor studerades små avrinningsområden där jordbruksförluster dominerar övriga P-källor. För att undvika osäkerheter kring Pretention i sjöar valdes dessutom områden med liten eller ingen sjöyta. Förutom denna avvikelseanalys studerades ytterligare två frågor. Den ena berör underlaget för införandet av säsongs- eller flödesberoende läckagekoefficienter vilket studerades genom statistiska analyser av mätdata. Den andra berör de iakttagna höga P-förluster i region 9 där det gjordes en jämförelse av beräkningsresultat och befintliga mätdata.

Tre grundförklaringar för avvikelser mellan uppmätta och modellerade värden identifierades:

1) Indata är inte representativa eller är för grova för att kunna beskriva

förhållanden i det berörda delavrinningsområdet.

2) Parametriseringen av ICECREAMDB modellen är inadekvat och/eller gjorda antaganden är osäkra

3) Processer i modellen är inte beskrivna på tillbördigt sätt och bör modifieras/bytas ut för att förbättra resultaten

Beträffande gjorda antaganden med avseende på osäkerheter kring klassindelningen av lutningen och markens P-halt föreslår vi användning av regressionsekvationer som möjliggör användning av diskreta värden för varje delavrinningsområde istället för klasser.

I detta projekt identifierades också ett antal områden där det finns stor potential att förbättra modellens beskrivning av viktiga processer för P-transport, där det viktigaste är beskrivningen av P-kemi och P-pooler i marken. Dessutom kan användningen av modellen förbättras genom en mer jordartsberoende parametrisering av till exempel parametrar som styr fördelningen mellan ytavrinning och infiltration eller partikelgenerering.

Därutöver föreslår vi en utökad kalibrering och testning av både ICECREAMDBmodellen och de framräknade läckagekoefficienterna genom att i ett första steg sätta upp, parametrisera, kalibrera och validera ICECREAMDB för relevanta observationsfält för att minska osäkerheter och testa modellens prestation. Sedan, i det andra steget, föreslår vi uppsättning, parametrisering, kalibrering och validering av en källfördelningsmodell för ett antal små, sjölösa, jordbruksdominerade avrinningsområden för att testa och validera framräknade läckagekoefficienter och ge feedback till fältmodellering samt till framtida beräkningar.

Utförda statistiska analyser visar at det finns lite underlag för att kunna införa säsongsvisa eller flödesberoende läckagekoefficienter istället för den årsmedelhalt som används för tillfället. En jämförelse av de höga P-förluster i läckageregion 9 med uppmätt data visade att beräkningarna snarare underskattade än överskattade P-förluster

Diffusa förluster av näringsämnen från åkermark är en stor och relativt osäker källa för belastning på vatten eftersom de inte går att mäta annat än i mycket små fältförsök utan måste beräknas. Metodiken för beräkning av fosforförluster för jordbruksmark är nyframtagen och grundas på läckagekoefficienter som framräknades med ICECREAMDB–modellen. Dessa läckagekoefficienter beräknades för PLC5-rapporteringen till HELCOM för 22 läckageregioner, 15 grödor, 10 jordarter, 3 lutningsklasser samt 3 klasser för markens fosforhalt (Phalt) (Brandt m.fl., 2008).

Problem som uppträder på grund av bristfällig indata på nationell skala är inte fokus i detta projekt. Men eftersom bristande indata påverkar våra möjligheter att bedöma modellens prestation testades modellen och läckagekoefficienter i ett antal studieområden för vilka mer detaljerade indata redan finns eller kan skaffas. En analys av avvikelser mellan modellerade resultat och uppmätta data för avrinnande vatten utfördes för att identifiera både svagheter i metodiken och möjliga förbättringar inför framtida beräkningar. För att i största möjliga mån avskilja jordbruket som P-källa från övriga källor studerades små avrinningsområden där jordbruksförluster dominerar övriga P-källor. För att undvika osäkerheter kring Pretention i sjöar valdes dessutom områden med liten eller ingen sjöyta. Förutom denna avvikelseanalys studerades ytterligare två frågor. Den ena berör underlaget för införandet av säsongs- eller flödesberoende läckagekoefficienter vilket studerades genom statistiska analyser av mätdata. Den andra berör de iakttagna höga P-förluster i region 9 där det gjordes en jämförelse av beräkningsresultat och befintliga mätdata.

Tre grundförklaringar för avvikelser mellan uppmätta och modellerade värden identifierades:

1) Indata är inte representativa eller är för grova för att kunna beskriva förhållanden i det berörda delavrinningsområdet.

2) Parametriseringen av ICECREAMDB modellen är inadekvat och/eller gjorda antaganden är osäkra

3) Processer i modellen är inte beskrivna på tillbördigt sätt och bör modifieras/bytas ut för att förbättra resultaten

Beträffande gjorda antaganden med avseende på osäkerheter kring klassindelningen av lutningen och markens P-halt föreslår vi användning av regressionsekvationer som möjliggör användning av diskreta värden för varje delavrinningsområde istället för klasser.

I detta projekt identifierades också ett antal områden där det finns stor potential att förbättra modellens beskrivning av viktiga processer för P-transport, där den viktigaste är beskrivningen av P-kemi och P-pooler i marken. Dessutom kan användningen av modellen förbättras genom en mer jordartsberoende parametrisering av till exempel parametrar som styr fördelningen mellan ytavrinning och infiltration eller partikelgenerering.

Därutöver föreslår vi en utökad kalibrering och testning av både ICECREAMDBmodellen och de framräknade läckagekoefficienterna genom att i ett första steg

sätta upp, parametrisera, kalibrera och validera ICECREAMDB för relevanta observationsfält för att minska osäkerheter och testa modellens prestation. Sedan, i det andra steget, föreslår vi uppsättning, parametrisering, kalibrering och validering av en källfördelningsmodell för ett antal små, sjölösa, jordbruksdominerade avrinningsområden för att testa och validera framräknade läckagekoefficienter och ge feedback till fältmodellering samt till framtida beräkningar.

Utförda statistiska analyser visar at det finns lite underlag för att kunna införa säsongsvisa eller flödesberoende läckagekoefficienter istället för den årsmedelhalt som används för tillfället.

En jämförelse av de höga P-förluster i läckageregion 9 med uppmätt data visade att beräkningarna snarare underskattade än överskattade P-förluster.

Erosion och transport av suspenderat material i vatten är i Sverige sällan av en sådan omfattning att det utgör ett allvarligt storskaligt miljöproblem. I vissa fall kan dock suspenderat material och ökad grumlighet ha direkta negativa effekter på akvatiska ekosystem genom t. ex. påverkan på fisklek, utslagning av filtrerare som t.ex. stormusslor och minskad primärproduktion och därmed minskad födotillgång. Sedimentering av partiklar kan också förändra livsförutsättningarna för bottenfauna vilket kan resultera i förändrad artsammansättning. Dessutom är suspenderat material som bärare av näringsämnen, främst fosfor, och även andra ämnen (som t. ex. metaller, bekämpningsmedel, organiska miljögifter mm) mycket betydelsefull för de totala transporterade mängderna av dessa ämnen. I SMED-kontexten är det intressant att vidare studera transport av suspenderat material eftersom både fosfor-och metalltransporter påverkas av dessa processer.

Syftet med denna studie är att sammanställa och utvärdera befintlig litteratur och data över sedimenttransport i Sverige och kopplingar till fosfor och eventuellt andra ämnen samt att försöka fördjupa vår förståelse av transportdynamiken genom att modellera vatten och sedimenttransport.

Statistiska signifikanta samband mellan halter och transport av suspenderat materi-al och dominerande jordarter i tillrinningsområden hittades både för små jord-bruksdominerade avrinningsområden och för större områden. Högre andel lerjordar resulterade i högre halter/transporter av suspenderat material vilket tyder på en högre erosionsbenägenhet av lerjordar jämfört med grövre sandjordar. För de större avrinningsområdena fanns även ett positivt och statistiskt signifikant samband med andel åkermark i tillrinningsområdet.

Olika angreppssätt med modellering testades för Sävjaåns avrinningsområde. För det första visade en analys av olika delar av den hydrologiska cykeln med hjälp av FyrisQ-modellen på två intressanta samband. Högre halter av suspenderat material var kopplade till perioder då blötare förhållanden rådde i avrinningsområdet samt vid snösmältningsepisoder. För det andra, tillämpades INCA-Sed modellen för första gången i Sverige. Denna tillämpning visar att modellen kan vara användbar för att öka förståelsen av mobilisering och transport av sediment under svenska förhållanden, även om fler studier behövs för att öka tillförlitligheten och minska osäkerheterna

Jordarten har en betydande roll för nivåer av näringsläckage från åkermarken. Därmed skapar en pålitlig kartläggning av jordartsfördelningen förutsättningar för trovärdiga beräkningar av näringsämnesförluster från åkermark. Eftersom det finns påtalade brister i den existerande jordartskartan både vad det gäller upplösningen och precisionen testades inom detta projekt möjligheter att förbättra den existerande kartan samt att validera och verifiera interpoleringsresultat. Skåne användes som studieområde för testning av olika metoder att förbättra den existerande kartan. Det visades att de data som står till grund för jordartskartan har ett antal brister som i sin tur kraftigt påverkar möjligheterna att använda vissa beprövade geostatistiska metoder. De två viktigaste bristerna är att punkternas täthet är låg samt att deras geografiska läge inte är precist fasställt utan att positionen av en majoritet av punkterna bestäms av avrundade koordinater. Detta gör att geostatistikens huvudantagande, att värdena blir mer lika med minskat avstånd mellan provpunkterna, inte uppfylls, och interpoleringsresultaten blir otillfredsställande. Med hänsyn till ovan nämnda bristfälligheter samt till det faktum att interpolering av texturpartiklar ändå är en omväg för att ta fram en jordartskarta, testades i detta projekt en annan metod där jordarten i de icke-provtagna punkterna bestämdes utifrån jordarten i den närmaste provtagna punkten, med SGU:s lokala karta som styrande för avgränsningar mellan olika jordartsgrupper. Den framtagna kartan jämfördes med den existerande kartan och validerades mot tre oberoende dataset. Huvudslutsatsen av utförda valideringar är att den nyframtagna kartan förbättrar upplösningen (kartan innehåller fler jordarter) medan noggrannheten i bestämningen inte blir sämre jämfört med den existerande jordartskartan. Övriga fördelar är att den nyframtagna kartan bättre återspeglar de bakomliggande punkterna samt att punkternas täthet återspeglas bättre. Dessutom är övergångarna mellan olika jordarter mer naturliga eftersom de styrs av SGU:s lokala jordartskarta. Effekten på kväve- och fosforbelastningen av en ändrad jordartskarta för Skåne har testats med hjälp av HBV-NP modellkörningar. Sammanfattningsvis kan man konstatera att effekterna blir mer tydliga för fosfor än för kväve. Samtidigt är effekterna tydligare lokalt än regionalt, och den partikulära fosforn påverkas i högre utsträckning än den lösta fosforn. Den nyframtagna metodiken är tämligen enkel och kan tillämpas för hela Sverige, förutsatt att vissa villkor uppfylls.

De svenska PLC-beräkningarna av näringsämnesbelastning från jordbruksmark är baserade på läckagekoefficienter som är framtagna med NLeCCS systemet med ingående modellerna SOILNDB (för kväve) och ICECREAMDB (för fosfor) samt verktyg för växtföljdsgenerering och för beräkning av läckagekoefficienter. Dessa beräkningar utförs för en upplösning motsvarande ett fält. Utifrån dessa läckage-koefficienter beräknas enligt PLC5-metodiken arealviktade läckagehalter för varje delavrinningsområde där rådande grödfördelningen (för ett specifikt år) används tillsammans med delavrinningsområdesspecifika uppgifter om dominerande jordart, tillhörighet till produktionsområde, lutning (enbart fosfor) och fosforhalt (enbart fosfor). Genom att testa läckagehaltsberäkningarna i jordbruksdominerade små, sjölösa avrinningsområden kan både läckagekoefficienter och indata till läckagehaltsberäkningarna utvärderas. Därför har vi inom ramen för detta projekt testat och utvärderat läckagekoefficienter och arealviktade läckagehalter i sju små avrinningsområden som domineras av jordbruksmark och där jordbruket är den största bidragande källan till näringsämnesförluster. Detta gjordes genom tillämpning av källfördelningsmodellering i ovan nämnda små avrinningsområden där två huvudscenarier simulerades. I det första scenariot utnyttjades samma indata som användes i respektive område vid PLC5-beräkningarna. I det andra scenariot togs alla tillgängliga lokala data fram för att försöka förbättra indata med avseende på jordartsfördelning, fosforhalter i marken, lutning, odlingsdata mm. Ytterligare två scenarier modellerades i de fall där enbart anpassning till bättre lokala indata inte kunde förklara avvikelser mellan uppmätta och modellerade värden. I dessa scenarier ändrades även läckagekoefficienterna genom att nya läckagekoefficienter togs fram antingen från NLeCCS genom bättre anpassad växtföljd, eller genom omkörning av ICECREAMDB-modellen. Både kväve och fosfor modellerades med FyrisNP-modellen och resultaten jämfördes med uppmätta halter och transporter. Modelleringsperiod var nio och ett halvt år med ett tidssteg på en vecka vilket harmoniserar med kalibreringsdata från befintliga miljöövervakningsprogram. Generellt visar resultat i detta projekt att arealviktade läckagehalter fram-räknade utifrån läckagekoefficienter kan beskriva transporter av näringsämnen på ett tillfredställande sätt, oftast dock först efter att hänsyn tagits till lokala för-hållanden. Med tanke på vald skala kan man också konstatera att vissa avvikelser är en logisk konsekvens av den valda metodiken med läckagekoefficienter som representerar ett årsmedelvärde. I vissa fall visade det sig också att rimliga förklaringar för de avvikande resultaten ibland saknas, och att en djupare förståelse av styrande processer är nödvändigt innan vi ens på ett konceptuellt sätt kan förbättra modellerna.

Retentionsberäkningar ingick också i modelleringen där framförallt fosfor-retention mellan fältets kant och vattendragen är intressant eftersom hänsyn inte tagits till dessa processer vid PLC5-beräkningar. Även om en viss relation mellan fosforretention och områdens storlek framträder i modelleringar så är underlaget 7

för litet för att kunna ge generella rekommendationer för de nationella beräkningarna. Eftersom rimliga resultat kunde uppnås i de flesta fall med tämligen enkla anpassningar och förbättringar av indata anser vi att den tillämpade metodiken kan vara ett sätt att validera erhållna läckagekoefficienter från fältmodellerna i ett tidigt stadium innan de används för nationella beräkningar. Därför föreslår vi att detta steg inkorporeras i kommande PLC-beräkningar som en extra utvärdering och justering av framtagna läckagekoefficienter innan de används för de nationella beräkningarna

I Pollution Load Compilation 5 (PLC5) -beräkningen beskrevs fosforhalten (P-halten) i marken genom att dela in jordbruksmarken geografiskt i tre klasser där den lägsta klassen (P-klass 1) motsvarade en medelhalt av 60,7 mg P/100 g jord. Denna lägsta klass användes därefter i bakgrundsberäkningar av fosforläckaget för att kunna utskilja den antropogena belastningen från jordbruksmark från den totala belastningen från jordbruksmark. Ett enda värde på P-bakgrundshalt tar inte hänsyn till de naturliga variationerna i P-bakgrundshalten i den svenska åkermarken. I detta projekt utvärderade vi en annan metod för att kvantifiera bakgrundsbelastningen där vi använde fosforhalter i svensk jordbruksmark (P-HCl) i alven (40-60 cm) vid beräkning av bakgrundsförlusterna. Först jämförde vi dessa data med motsvarande data för svensk skogsmark för att bedöma likheter och skillnader i den geografiska variationen av Phalter över Sverige. Dessa två oberoende dataset uppvisar stora likheter och samvarierar åtminstone i den skala som jämförelsen gjordes i, det vill säga mellan olika utlakningsregioner. För det andra jämfördes P-halter i alven med motsvarande P-halter i matjorden i svensk åkermark, och med hänsyn tagen till gödslingsintensitet. De erhållna resultaten visar ett starkt samband mellan P-halter i matjorden och gödslingsintensiteten, medan ett sådant samband saknas för P-halter i alven, vilket stärker antagandet att alven är opåverkad av gödsling och därmed representativ som P-bakgrundshalt. Därefter beräknade vi effekterna av ändringar i P-bakgrundshalt, i förhållande till PLC5-resultatet. Både den översiktliga beräkningen och en mer fördjupad beräkning med osäkerhetsanalys tyder på att bakgrundsbelastningen från svensk åkermark, beräknad utifrån de nya bakgrundshalterna, blir lägre (ca 100 ton brutto) jämfört med PLC5- resultatet. Det är viktigt att betona att denna minskning består även om man tar hänsyn till osäkerheten i jordartsfördelningen, som troligtvis är den viktigaste källan till osäkerhet. Detta behöver dock inte innebära att den framräknade skillnaden utgörs enbart av en högre antropogen jordbruksbelastning. Nyare studier visar också att belastningen från skogen kan vara större än vad som beräknades i PLC5. Mer detaljerade beräkningar krävs dock för att till fullo kvantifiera om, eller i hur stor omfattning förändringarna som visats i dessa nya rön kompenserar varandra

I Pollution Load Compilation 5 (PLC5) -beräkningen beskrevs fosforhalten

(P-halten) i marken genom att dela in jordbruksmarken geografiskt i tre

klasser där den lägsta klassen (P-klass 1) motsvarade en medelhalt av 60,7

mg P/100 g jord. Denna lägsta klass användes därefter i

bakgrundsberäkningar av fosforläckaget för att kunna utskilja den

antropogena belastningen från jordbruksmark från den totala belastningen

från jordbruksmark. Ett enda värde på P-bakgrundshalt tar inte hänsyn till

de naturliga variationerna i P-bakgrundshalten i den svenska åkermarken. I

detta projekt utvärderade vi en annan metod för att kvantifiera

bakgrundsbelastningen där vi använde fosforhalter i svensk jordbruksmark

(P-HCl) i alven (40-60 cm) vid beräkning av bakgrundsförlusterna.

Först jämförde vi dessa data med motsvarande data för svensk skogsmark

för att bedöma likheter och skillnader i den geografiska variationen av Phalter

över Sverige. Dessa två oberoende dataset uppvisar stora likheter och

samvarierar åtminstone i den skala som jämförelsen gjordes i, det vill säga

mellan olika utlakningsregioner. För det andra jämfördes P-halter i alven

med motsvarande P-halter i matjorden i svensk åkermark, och med hänsyn

tagen till gödslingsintensitet. De erhållna resultaten visar ett starkt samband

mellan P-halter i matjorden och gödslingsintensiteten, medan ett sådant

samband saknas för P-halter i alven, vilket stärker antagandet att alven är

opåverkad av gödsling och därmed representativ som P-bakgrundshalt.

Därefter beräknade vi effekterna av ändringar i P-bakgrundshalt, i

förhållande till PLC5-resultatet. Både den översiktliga beräkningen och en

mer fördjupad beräkning med osäkerhetsanalys tyder på att

bakgrundsbelastningen från svensk åkermark, beräknad utifrån de nya

bakgrundshalterna, blir lägre (ca 100 ton brutto) jämfört med PLC5-

resultatet. Det är viktigt att betona att denna minskning består även om man

tar hänsyn till osäkerheten i jordartsfördelningen, som troligtvis är den

viktigaste källan till osäkerhet. Detta behöver dock inte innebära att den

framräknade skillnaden utgörs enbart av en högre antropogen

jordbruksbelastning. Nyare studier visar också att belastningen från skogen

kan vara större än vad som beräknades i PLC5. Mer detaljerade beräkningar

krävs dock för att till fullo kvantifiera om, eller i hur stor omfattning

förändringarna som visats i dessa nya rön kompenserar varandra.

I Pollution Load Compilation 5 (PLC5) -beräkningen beskrevs fosforhalten (P-halten) i marken genom att dela in jordbruksmarken geografiskt i tre klasser där den lägsta klassen (P-klass 1) motsvarade en medelhalt av 60,7 mg P/100 g jord. Denna lägsta klass användes därefter i bakgrundsberäkningar av fosforläckaget för att kunna utskilja den antropogena belastningen från jordbruksmark från den totala belastningen från jordbruksmark. Ett enda värde på P-bakgrundshalt tar inte hänsyn till de naturliga variationerna i P-bakgrundshalten i den svenska åkermarken. I detta projekt utvärderade vi en annan metod för att kvantifiera bakgrundsbelastningen där vi använde fosforhalter i svensk jordbruksmark (P-HCl) i alven (40-60 cm) vid beräkning av bakgrundsförlusterna.

Först jämförde vi dessa data med motsvarande data för svensk skogsmark för att bedöma likheter och skillnader i den geografiska variationen av Phalter över Sverige. Dessa två oberoende dataset uppvisar stora likheter och samvarierar åtminstone i den skala som jämförelsen gjordes i, det vill säga mellan olika utlakningsregioner. För det andra jämfördes P-halter i alven med motsvarande P-halter i matjorden i svensk åkermark, och med hänsyn tagen till gödslingsintensitet. De erhållna resultaten visar ett starkt samband mellan P-halter i matjorden och gödslingsintensiteten, medan ett sådant samband saknas för P-halter i alven, vilket stärker antagandet att alven är opåverkad av gödsling och därmed representativ som P-bakgrundshalt.

Därefter beräknade vi effekterna av ändringar i P-bakgrundshalt, i förhållande till PLC5-resultatet. Både den översiktliga beräkningen och en mer fördjupad beräkning med osäkerhetsanalys tyder på att bakgrundsbelastningen från svensk åkermark, beräknad utifrån de nya bakgrundshalterna, blir lägre (ca 100 ton brutto) jämfört med PLC5- resultatet. Det är viktigt att betona att denna minskning består även om man tar hänsyn till osäkerheten i jordartsfördelningen, som troligtvis är den viktigaste källan till osäkerhet. Detta behöver dock inte innebära att den framräknade skillnaden utgörs enbart av en högre antropogen jordbruksbelastning. Nyare studier visar också att belastningen från skogen kan vara större än vad som beräknades i PLC5. Mer detaljerade beräkningar krävs dock för att till fullo kvantifiera om, eller i hur stor omfattning förändringarna som visats i dessa nya rön kompenserar varandra.

• Fångsterna under provfisket 2016 skiljer sig en del från tidigare år. Till exempel var den trofiska novån den lägsta och diversitetsindexet var det högsta som uppmätts sedan provfisket startade 2002. Detta kan förklaras av en ökad fångst av arter som inte är rovfiskar, främst abborre som är den dominerande rovfisken i Lagnö.
• Fångsten av karpfisk, framför allt mört, var också jämförelsevis hög i 2016 års fiske. Under 2015 och 2016 var fångsten karpfiskar för första gången, sedan provfisket i Lagnö inleddes 2002, högre än fångsten av abborre. Orsaken till detta kan vara en kombination av gynnsamma förhållanden för karpfisken (t.ex. nääringsbelastning och minskat predationstryck från rovfisk och möjligen mindre gynnsamma förhållanden för abborren såsom högt fisketryck (framförallt från fritidsfiske) i kombination med en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv och hög exploatering av lek och uppväxthabitat i Lagnös närområde.
• Fångsten av stora individer (> 30 cm) har minskat över tid sedan provfisket startade. 2016 fångades det lägsta antalet abborar sedan provfisket inleddes 2002. Vad detta beror på är oklart men kan möjligen kopplas till ökat fisketryck och/eller en ökad naturlig dödlighet.
• Totalfångsten visar en positiv trend samtidit som antalet fångade arter per år visar en negativ trend, samverkan av dessa trender bidrar till ett ökat diversitetsindex och minskat trofiskt index.
• De arter där det ses förändringar sedan provfisket startade är strömming och tånglake som visar ökande trender, samt björkna och gädda som visar nedåtgående trender.
• Två arter som finns på Artdatabankens rödlista har fångats i provfisket; torsk och vimma.
• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom havsmiljödirektivet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen längs Sveriges kuster. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Lagnö nå upp till god miljöstatus för abborre och rovfisk, men inte för karpfisk som ligger på en för hög nivå.
• Sammanfattningsvis är det värt att notera att om den utveckling vi ser i Lagnö (med färre stora fiskar, färre stora rovfiskar som gädda och gös, ökade nivåer av karpfisk samt färre arter i fångsten) fortsätter så är det oroande och det är en förändring som inte är önskvärd.

• I Vaxholm uppmättes något högre medeltemperatur samt lägre siktdjup och salthalt jämfört med närliggande provfiskestationerna i Lagnö. Det lägre siktdjupet indikerar att Vaxholm kan vara mer påverkat av övergödning än Lagnö.
• Sammanlagt fångades 13 arter under provfisket 2016. Mört är den vanligaste arten i fångsten (43 procent), följt av abborre, strömming, gers och braxen.
• Fångsten av stora individer (> 30 cm) domineras av braxen och abborre men även gös och sik förekommer i fångsten. Under provfisket 2016 fångades mer än tre gånger så många stora abborrar (25 cm och över) mot vad som fångades i det närliggande provfiskeområdet Lagnö under 2016. Även fångsterna av gös över 30 respektive 40 cm var högre än i Lagnö.
• Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var 28,9 individer per ansträngning vilket är högt jämfört med det närliggande provfiskeområdet i Lagnö.
• 2016 är första året som provfiske utförs i Vaxholm och med anledning av detta är det svårt att dra några slutsatser om fisksamhällets struktur och funktion. Överlag är det dock inga stora avvikelser jämfört med närliggande områden frånsett den höga andelen mört, vilket kan bero på att området runt Vaxholm är näringsrikt. Intressant är även att det fångades förhållandevis mycket stor abborre, detta trots att området är mycket populärt för fritidsfiske.

A TIME STUDY AND DESCRIPTION OF THE WORK METHODS FOR THE FIELD WORK IN THE NATIONAL INVENTORY OF LANDSCAPES IN SWEDEN

Fieldwork is an essential part of forest or environmental inventories and has one of the biggest parts of the budget, but the way in which the resources are distributed is usually unknown. The use of a time study of the inventory fieldwork seems to be a good approach to understand the way the resources are distributed. Time studies have already been used for many years in the industry and in the forest sector in order to analyze and optimize the working methods.

This study applies this methodology to study fieldwork of the National Inventory of Landscapes in Sweden, (NILS) during the season 2004. NILS survey the biological diversity, its factors and other cultural and recreational values from a national perspective and study its changes over time. Fieldwork is done by teams of two persons distributed along the whole of Sweden and includes transportation, field inventory and administrative work.

Each team spend an average of two hours and 25 minutes travelling to the location of the  area of study every working day, in addition they have to walk an average of 16 minutes. The field inventory is divided into plots and lines. The average time per each plot done by two persons is 34 minutes. The average time per each line done by two persons is 18 minutes. The average time spend by a team in the administrative work is 42 minutes every day. The estimation of the cost of each plot is 1592 SEK and each line 859 SEK. There are 7572 plots and lines distributed in to 631 landscape areas to be inventoried one fifth every year in a cycle of five years.

The main factors that influence the consumed time considered in this study are: Area, number of divisions of the plot, number of intersections found in the line and presence of obstacles that makes the plot or parts of the line inaccessible. There are some other factors that should be analyzed in future studies by comparison of the time consumed and the data obtained in the inventory. The working method used by the different teams was very similar with only a few differences often due to the differences between the areas. There is a great potential to continue this line of investigation within inventories since there is not much done in this direction.

En uppföljning av två delmål för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning mellan år 1995 och 2005 har genomförts av SMED på uppdrag av Naturvårdsverket. Det gäller specifikt delmålen om tillförseln av kväve och fosfor till havet respektive till vatten. Underlag och indata till beräkningarna har tagits fram inom det parallella PLC5- projektet som genomförs för rapportering till HELCOM och från TRK-projektet (Brandt och Ejhed 2002). Metodik för beräkningarna har utvecklats mycket sedan TRK-projektet och beskrivs utförligt i rapporten. En av de största förändringarna i metodik har genomförts för fosfor belastningsberäkningar från jordbruksmark där nya mer fysikaliska modeller använts. Ytterligare en stor förändring har varit användning av Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV) som ska medföra en mer kvalitetssäkrad hantering av beräkningarna

Resultaten i denna rapport presenteras och bedöms med avseende på kvalitet och jämförs med transporterade mängder i flodmynningarna, TRK-resultat och resultat i HBV-NP.

Resultaten visar att den antropogena belastningen av kväve minskat med cirka 25 % från år 1995 till år 2005 för de svenska vattenburna utsläppen till haven söder om Ålands hav. Delmålet för kväve anger en minskning med 30 % till år 2010.

Resultaten visar vidare att den antropogena bruttobelastningen av fosfor minskat med cirka 14 % från år 1995 till år 2005 för de svenska vattenburna utsläppen till sjöar, vattendrag och kustvatten. Delmålet för fosfor anger en minskning med minst 20 procent till år 2010

En uppföljning av två delmål för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning mellan år 1995 och 2005 har genomförts av SMED på uppdrag av Naturvårdsverket. Det gäller specifikt delmålen om tillförseln av kväve och fosfor till havet respektive till vatten.

Underlag och indata till beräkningarna har tagits fram inom det parallella PLC5-projektet som genomförs för rapportering till HELCOM och från TRK-projektet (Brandt och Ejhed 2002). Metodik för beräkningarna har utvecklats mycket sedan TRK-projektet och beskrivs utförligt i rapporten. En av de största förändringarna i metodik har genomförts för fosfor belastningsberäkningar från jordbruksmark där nya mer fysikaliska modeller använts. Ytterligare en stor förändring har varit användning av Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV) som ska medföra en mer kvalitetssäkrad hantering av beräkningarna

Resultaten i denna rapport presenteras och bedöms med avseende på kvalitet och jämförs med transporterade mängder i flodmynningarna, TRK-resultat och resultat i HBV-NP.

Resultaten visar att den antropogena belastningen av kväve minskat med cirka 25 % från år 1995 till år 2005 för de svenska vattenburna utsläppen till haven söder om Ålands hav. Delmålet för kväve anger en minskning med 30 % till år 2010.

Resultaten visar vidare att den antropogena bruttobelastningen av fosfor minskat med cirka 14 % från år 1995 till år 2005 för de svenska vattenburna utsläppen till sjöar, vattendrag och kustvatten. Delmålet för fosfor anger en minskning med minst 20 procent till år 2010.

Belastning och utsläpp av metaller till vatten rapporteras inom ett flertal internat-ionella rapporteringar; årligen till HELCOM och OSPAR samt vart tredje år till EEA WISE SoE Emissions. Cd, Pb, Hg och Ni ingår i listan av prioriterade ämnen enligt dotterdirektivet (2008/105/EG) till EUs ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). För att analysera utsläpp och transport av metaller till inlandsvatten och havet måste källorna, men även avskiljning (retentionen) från källan till havet beräknas. En av de viktigaste indataparametrarna för att beräkna retention av metallerna är partikulär andel av metallerna i vatten.

Syftet med detta projekt var att beräkna retention av metaller under transport från källan till havet i ett helt huvudavrinningsområde, Dalälven. Syftet var vidare att ta fram bättre regressionsekvationer som kan skatta andel partikulär metall med ytter-ligare styrande data utöver de kemiska parametrar som användes i tidigare studier och som kan ta hänsyn till förutsättningarna i Dalälvens avrinningsområde. Detta arbete bygger vidare på en tidigare testad retentionsmodell och framtagna regress-ionsekvationer för partikulär andel metaller (Lindström och Håkanson 2001, Ejhed m.fl.2011) och bruttobelastning (utsläpp vid källan) av metaller beräknat för avrin-ningsområden i hela Sverige (Ejhed m.fl., 2010). De metaller som hanterades i projektet var de prioriterade ämnena Cd, Hg, Pb och Ni, samt Cu och Zn som prio-riterades av Naturvårdsverket.

För att förbättra regressionsekvationer för beräkning av andel partikulära metaller och anpassa till Dalälvens avrinningsområde utökades den befintliga miljööver-vakningen i Dalälven genom detta projekt med provtagning och analys av metaller i ofiltrerade prover både vid de redan befintliga provplatserna och vid ytterligare fem provplatser, i samråd med länsstyrelsen i Dalarna. Både flödesdata, andra ke-midata och markanvändning studerades för att bestämma vilka faktorer som styr andel metaller i partikulär form. Ekvationer togs fram för beräkning av andel me-taller i löst form för alla ovan nämnda metaller. Tillsammans med totalhalterna kan andel metaller i partikulär form skattas för alla metallerna i alla områden.

Av analysen framgår att det finns stora skillnader för partikulär respektive löst andel för de olika metallerna och de olika områdena. Den största källan till variat-ion är dock pH. I sura vatten så som Lill-Fämtan är nästan alla metaller i löst form medan i mer alkaliska områden så som Dalälven Älvkarleby finns mycket större andel metaller i partikulär form. Vatten med större tillrinningsområden har oftast högre pH värden eftersom bidragen av välbuffrat grundvatten är större. Detta gäller också för sjöar med längre uppehållstider. Områden med stor andel åkermark och låg terräng uppvisar också högre andel metaller i partikulär form (Holen). Detta härrör förmodligen av mobilisering av större andel partiklar än i de andra vatten-dragen. Regressionerna som framtogs i denna rapport verka vara någorlunda uni-

versella för alla studerade områden och påverkas inte av markanvändning eller om områdena är påverkade. Andel partikulära metaller varierar från 12% för Cu till 92% för Hg.

En förenklad retentionsmodell utvecklades baserat på sjöarea, medeldjup, medel-tillrinning, partikulär andel metaller och fallhastighet för metallerna i Dalälvens avrinningsområde. Nettobelastningen och transport mellan delavrinningsområdena i Dalälven ner till havet beräknades genom att använda uppsättningen av HYPE-modellen baserat på Svenskt vattenarkiv 2010_2. Retentionsmodellens tillförlitlig-het testades genom att jämföra beräknad retention med motsvarande uppmätta värden i tre sjöar i Dalälvens avrinningsområde. Det konstaterades att den förenk-lade modellansatsen tämligen väl beskriver retentionen för de undersökta metaller-na. Den största avvikelsen noteras för Cu där den genomsnittliga retentionen un-derskattas med 16 procentenheter medan det för Zn och Pb skiljer 8 procentenheter mellan empiriskt och modellerat värde. Den sammanlagda retentionen för metal-lerna till havet varierar från 35% för Cu till 78% för Hg. Den inbördes skillnaden mellan olika metaller beror av deras varierande partikelbundna förekomst.

Detta projekt har tagit fram en generell modell som med fördel skulle kunna appli-ceras och testas på andra avrinningsområden. Modellen kräver inte särskilt mycket indata, vilket kan anses vara en fördel då mycket indata sällan finns att tillgå i hu-vuddelen av Sveriges avrinningsområden. Modellen ger beräknad nettobelastning av källor till metaller och transport genom avrinningsområden, vilket är aktuellt och efterfrågat för påverkansanalys enligt ramdirektivet för vatten.

Modellresultaten visar att beräkningar av retention och nettobelastning är ett nyttigt verktyg för att verifiera resultat av bruttobelastning och redovisning av källor till belastning. Det blev tydligt att det saknas källor i beräkningen av bruttobelastning-en i Dalälvens avrinningsområde. Det troliga är att läckage från gamla gruvdepo-nier saknas, men även att lokala variationer med högre läckage från diffusa källor kan orsaka skillnaden i uppmätt flodtransport och beräknad belastning.

 Denna rapport omfattar redovisningar av beräkningar av bruttobelastning av metallerna Zn, Cd, Cu, Ni, Pb och Hg från diffusa källor och punktkällor geografiskt fördelat för hela Sverige. De diffusa källor som ingår är läckage från all markanvändning med klasserna: skog, hygge, övrig mark, fjäll, våtmark, vatten (öppen sjöyta) och tätort. Punktkällor som ingår är: samtliga i EMIR registrerade utsläpp till vatten och grundvatten gällande år 2007, kommunala reningsverk (KARV) utsläpp gällande år 2008 eller senast tillgängligt år, utsläpp enligt E-PRTR utgör en delmängd av EMIR utsläpp, nedlagda gruvdeponier (ej i EMIR) har sammanställts från länsstryrelse rapporter samt beräknade utsläpp från enskilda avlopp. Rapporten omfattar utförlig beskrivning av underlag till beräkningarna och svagheter i underlagen, diskussioner om skillnader mot uppmätt transport i flodmynningarna och förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag. Resultaten för industrier, som presenteras nedan, avser samtliga punktkällor utom KARV och enskilda avlopp. Resultaten har tagits fram för internationell rapportering till EEA (Europeiska miljöbyrån) sammanställt per vattendistrikt. Det har varit uppenbart liksom i tidigare sammanställningar att det saknas dataunderlag för många källor och att osäkerheterna därför blir mycket stora i det sammanlagda resultatet. Rapporten inkluderar förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag för att förbättra resultaten och inkludera, till exempel, avskiljning av metaller under transport från källan till havet.

Modellerade bruttobelastningen har gett resultat som är av samma storleksordning som uppmätt transport i flodmynningarna, vilket innebär att de största källorna troligen finns inkluderade i datamaterialet. Det finns dock konstaterade mörkertal för ett flertal källor, varav avfallsdeponier, utlakning från båtbottenfärger, färg och rostskydd, utsläpp från icke-rapporterande verksamheter samt återcirkulation från sediment kan vara stora.

Följande resultat i urval har beräknats i detta projekt:

· För samtliga metaller står de diffusa källorna för merparten av den totala bruttobelastningen, för Cd, Cu och Hg mer än 80 % och för Pb och Ni mer än 90 %.

· För Cd, Pb och Hg har läckage från skog och hygge samt depositionen på sjöyta beräknats vara de dominerande källorna.

· För Hg är bidragen från övrig mark och dagvatten i tätort också betydande.

· För Cu är skog och hygge den största källan, men övriga diffusa källor fördelas ungefär lika.

· Ni har störst belastning från skog och hygge samt från jordbruksmark.

· Zn har något lägre bidrag från diffusa källor, ca 77 % av totala bruttobelastningen relativt jämnt fördelat mellan de diffusa källorna.

· 20 % av den totala bruttobelastningen av Zn har beräknats komma från industrier.

· Av punktkällorna är industri den klart största källan till Cd och Pb (mer än 90 %) medan för Cu fördelas punktkällorna mer jämt mellan KARV och industri (cirka 30 respektive 60 %).

Det finns skillnader mellan uppmätta transporter och beräknade resultat, både totalt och mellan de olika metallerna. Följande skillnader i urval har konstaterats:

· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt högre i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i södra Sverige med några undantag, vilket kan bero på att metaller kan avskiljas vid transport från källorna till flodmynningarna (retention).

· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt låg i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i norra Sverige, vilket kan bero på för låga beräknade läckagehalter.

· Cu och Ni belastningarna har beräknats vara låga speciellt i norra Sverige, vilket kan bero på låga beräknade läckagehalter för markanvändningen skog, hygge och övrig mark eller på låga beräknade halter av jordbruksmark.

Fördelning mellan bakgrund och antropogent har inte vara möjlig att beräkna med tillgängliga underlag i projektet. På grund av processer som kan äga rum i de antropogent påverkade markanvändningarna, jordbruksmark och skog samt hygge och påverkan av deposition av metaller och surt regn på samtlig markanvändning, så är den antropogena påverkan svår att tolka. Ytterligare utredning är nödvändig innan resultat kan presenteras för alla källor. Dock har samtliga punktkällor och diffus belastning från tätorter och väg samt deposition konstaterats domineras av antropogent ursprung i denna rapport.

Förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag:

· Utredning av avvikelser jämfört med uppmätt transport.

· Utveckling av beräkningar av retention för metaller.

· Tillägg av saknade källor, till exempel Cu i båtbottenfärg.

· Utredning av fördelning mellan antropogen belastning och bakgrund för de diffusa källorna till metaller.

· Förbättring av underlagsmaterialet för läckagehalter (mätningar i jordbruks-, fjäll- och våtmarksområden) och deposition.

Denna rapport omfattar redovisningar av beräkningar av bruttobelastning av metallerna Zn, Cd, Cu, Ni, Pb och Hg från diffusa källor och punktkällor geografiskt fördelat för hela Sverige. De diffusa källor som ingår är läckage från all markanvändning med klasserna: skog, hygge, övrig mark, fjäll, våtmark, vatten (öppen sjöyta) och tätort. Punktkällor som ingår är: samtliga i EMIR registrerade utsläpp till vatten och grundvatten gällande år 2007, kommunala reningsverk (KARV) utsläpp gällande år 2008 eller senast tillgängligt år, utsläpp enligt E-PRTR utgör en delmängd av EMIR utsläpp, nedlagda gruvdeponier (ej i EMIR) har sammanställts från länsstryrelse rapporter samt beräknade utsläpp från enskilda avlopp. Rapporten omfattar utförlig beskrivning av underlag till beräkningarna och svagheter i underlagen, diskussioner om skillnader mot uppmätt transport i flodmynningarna och förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag. Resultaten för industrier, som presenteras nedan, avser samtliga punktkällor utom KARV och enskilda avlopp. Resultaten har tagits fram för internationell rapportering till EEA (Europeiska miljöbyrån) sammanställt per vattendistrikt. Det har varit uppenbart liksom i tidigare sammanställningar att det saknas dataunderlag för många källor och att osäkerheterna därför blir mycket stora i det sammanlagda resultatet. Rapporten inkluderar förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag för att förbättra resultaten och inkludera, till exempel, avskiljning av metaller under transport från källan till havet.

Modellerade bruttobelastningen har gett resultat som är av samma storleksordning som uppmätt transport i flodmynningarna, vilket innebär att de största källorna troligen finns inkluderade i datamaterialet. Det finns dock konstaterade mörkertal för ett flertal källor, varav avfallsdeponier, utlakning från båtbottenfärger, färg ochrostskydd, utsläpp från icke-rapporterande verksamheter samt återcirkulation från sediment kan vara stora.

Följande resultat i urval har beräknats i detta projekt:

·För samtliga metaller står de diffusa källorna för merparten av den totala bruttobelastningen, för Cd, Cu och Hg mer än 80 % och för Pb och Ni mer än 90 %.

·För Cd, Pb och Hg har läckage från skog och hygge samt depositionen på sjöyta beräknats vara de dominerande källorna.

· För Hg är bidragen från övrig mark och dagvatten i tätort också betydande.

· För Cu är skog och hygge den största källan, men övriga diffusa källor fördelas ungefär lika.

· Ni har störst belastning från skog och hygge samt från jordbruksmark.

· Zn har något lägre bidrag från diffusa källor, ca 77 % av totala bruttobelastningen relativt jämnt fördelat mellan de diffusa källorna.

· 20 % av den totala bruttobelastningen av Zn har beräknats komma från industrier.

· Av punktkällorna är industri den klart största källan till Cd och Pb (mer än 90 %) medan för Cu fördelas punktkällorna mer jämt mellan KARV och industri (cirka 30 respektive 60 %).

Det finns skillnader mellan uppmätta transporter och beräknade resultat, både totalt och mellan de olika metallerna. Följande skillnader i urval har konstaterats:

· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt högre i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i södra Sverige med några undantag, vilket kan bero på att metaller kan avskiljas vid transport från källorna till flodmynningarna (retention).

· Bruttobelastningen har beräknats vara generellt låg i förhållande till medelvärde av flodmynningstransporten i norra Sverige, vilket kan bero på för låga beräknade läckagehalter.

· Cu och Ni belastningarna har beräknats vara låga speciellt i norra Sverige, vilket kan bero på låga beräknade läckagehalter för markanvändningen skog, hygge och övrig mark eller på låga beräknade halter av jordbruksmark.

Fördelning mellan bakgrund och antropogent har inte vara möjlig att beräkna med tillgängliga underlag i projektet. På grund av processer som kan äga rum i de antropogent påverkade markanvändningarna, jordbruksmark och skog samt hygge och påverkan av deposition av metaller och surt regn på samtlig markanvändning, så är den antropogena påverkan svår att tolka. Ytterligare utredning är nödvändig innan resultat kan presenteras för alla källor. Dock har samtliga punktkällor och diffus belastning från tätorter och väg samt deposition konstaterats domineras av antropogent ursprung i denna rapport.

Förslag till vidareutveckling och förbättring av underlag:

Utredning av avvikelser jämfört med uppmätt transport.

· Utveckling av beräkningar av retention för metaller.

· Tillägg av saknade källor, till exempel Cu i båtbottenfärg.

· Utredning av fördelning mellan antropogen belastning och bakgrund för de diffusa källorna till metaller.

· Förbättring av underlagsmaterialet för läckagehalter (mätningar i jordbruks-, fjäll- och våtmarksområden) och deposition.

På uppdrag av Naturvårdverket har SMED genomfört beräkningar av kväve- och fosforbelastningar på vatten och hav i Sverige för år 2009. Beräkningarna har ge-nomförts med PLC5-metodik och underlag för att möjliggöra jämförelse med tidi-gare beräknad belastning år 1995, 2000 och 2006. Inom uppdraget har underlag och sammanställningar tagits fram till den nationella miljömålsuppföljningen av målet "Ingen övergödning" och uppföljning av utsläppsreduktion i förhållande till de Svenska betingen inom Baltic Sea Action Plan.

Tidigare belastningsberäkningar (år 1995, 2000 och 2006) genomfördes baserat på långtidsmedelvärde av avrinning för att korttidsvariationer i klimatet inte skulle överskugga förändringar i källornas storlek. Beräkningarna genomfördes också av nettobelastningen på havet för kväve och fosfor, d.v.s. hur stor del som når havet efter avskiljning (retention) som sker vid transport genom mark, sjöar och vatten-drag. I detta projekt har samma metodik utnyttjats; samma avrinning och retent-ionsandel har använts för att resultaten från samtliga år ska kunna jämföras med varandra.

Den totala bruttobelastningen av kväve från samtliga källor är 155 700 ton kväve år 2009 (utan bidrag från hygge), vilket motsvarar en minskning med totalt 11 % från år 1995. Den totala diffusa bruttobelastningen av kväve beräknades för år 2009 till 129 200 ton, d.v.s. ca 6 % minskning från 1995 års bruttobelastning av kväve från diffusa källor. Bruttobelastningen av kväve från jordbruksmark minskade med ca 10 % från 1995 års nivå och med ca 2 % från år 2006. Den minskade totala arean jordbruksmark står för i stort sett hela minskningen av belastningen från jord-bruksmark från år 2006 till 2009. Åtgärder i form av skyddszoner och fånggrödor har minskat under perioden och bidrar därmed inte till den lägre belastningen. Bruttobelastningen av kväve från reningsverk och industrier har minskat under perioden 1995 till 2009 med totalt 31 % respektive 34 %. Den största förändringen skedde mellan år 1995 och 2000 då kväverening infördes som reningssteg i många reningsverk och industrier. Från år 2000 till år 2009 har bruttobelastningen fortsatt att minska med 8 och 17 % från reningsverk respektive industrier. Belastningen från enskilda avlopp har däremot ökat något med 200 ton kväve sedan år 1995 på grund av ökat antal fastigheter med enskilda avlopp.

Total nettobelastning av kväve år 2009 för hela Sverige var 115700 ton, vilket motsvarar en minskning från 1995 med 11 %. Regeringens havsmiljöplan (Rege-ringens skrivelse 2009/10:213 ) riktar in miljöarbetet bland annat för att klara ut-släppsreduktioner enligt Baltic Sea Action Plan (BSAP). Minskningen i nettobe-lastning av kväve från år 2000 till 2009 utgör endast 4700 ton kväve (Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt) och mycket återstår om målet, 20780 ton kväve, ska uppnås.

Den antropogena belastningen efter retention (netto) var 59000 ton kväve år 2009 för hela Sverige, totalt inklusive hyggen. Punktutsläpp av kväve år 2009 var 21800 ton och står för en betydande del av minskningen av den antropogena nettobelast-ningen med 30 % från 1995. De antropogena diffusa källorna har minskat med 12 % (netto) från år 1995 till 2009. Delmålet för kväve inom miljökvalitetsmålet "Ing-en övergödning" anger att senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå. Den totala antropogena nettobelast-ningen av kväve till haven söder om Ålands hav har beräknats till 42400 ton (utan hyggen för jämförelse med år 1995). Det innebär en minskning med ca 25 % från år 1995 till år 2009, vilket betyder att delmålet för kväve inte uppnåtts.

Den totala bruttobelastningen av fosfor (diffusa källor och punktkällor) var sam-manlagt 4730 ton år 2009 (4750 ton med bidrag från hyggen inkluderat). Det mots-varar en minskning med 10 % sedan år 1995.Den totala diffusa bruttobelastningen av fosfor minskar med ca 4 % från år 1995. Bruttobelastningen av fosfor från jord-bruksmark minskade med ca 7 % från 1995 års nivå och med ca 2 % från år 2006. Orsaken till förändringen mellan 1995 och 2006 är införsel av åtgärder för minskat växtnäringsläckage, men från år 2006 till 2009 är det minskad total areal jord-bruksmark som står för i stort sett hela förändringen. Bruttobelastning av fosfor från punktkällor år 2009 beräknades till 880 ton, vilket motsvarar en minskning med ca 17 % från år 2006 och 30 % sedan år 1995. Kommunala avloppsrenings-verk står för den största förändringen, motsvarande ca 45 % lägre belastning år 2009 jämfört med år 1995. Den viktigaste orsaken till minskningen är att ny re-ningsteknik införts framför allt i de största reningsverken. Industrier står också för en betydande minskning, motsvarande 33 % från år 1995 till år 2009. De totala förändringarna i utsläpp innebär att enskilda avlopp, KARV respektive industrier står för ungefär lika stor belastning år 2009.

Den antropogena bruttobelastningen av fosfor var sammanlagt 1930 ton år 2009, vilket motsvarar en minskning med ca 7 % från år 2006. Delmålet för fosfor inom miljökvalitetsmålet "Ingen övergödning" anger att till år 2010 ska de svenska vat-tenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vatten-drag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå. Den av mänsk-lig verksamhet orsakade vattenburna belastningen av fosfor har minskat med ca 18 % från år 1995 till år 2009 och miljömålet har därmed inte uppnåtts. Enligt dessa beräkningar återstår det att minska ca 50 ton fosfor för att miljömålet ska uppnås.

Total nettobelastning av fosfor år 2009 för hela Sverige är 3360 ton, vilket motsva-rar en minskning från 1995 med 11 %. Den antropogena nettobelastningen av fos-for på havet har minskat med ca 22 % (380 ton) från år 1995 för hela Sverige. En-ligt Baltic Sea Action Plan (BSAP) är målet att minska belastningen av fosfor med 290 ton från land till Egentliga Östersjön. Minskningen i nettobelastning av fosfor från år 2000 till 2009 till Egentliga östersjön utgör endast 50 ton fosfor och mycket återstår om målet ska uppnås.

Belastning av metaller på vattenmiljön beror på bruttobelastning från primära och sekundära källor, men även på transport och fastläggning av metallerna inom vattenmiljön. Målet i denna studie var att undersöka möjligheten att använda retentionsmodeller/metoder för att beräkna nettobelastning av metaller på nationell skala med relativt hög upplösning. Detta för att uppfylla krav på internationell rapportering från Sverige. I denna studie har fokus lagts på litteraturstudier av retentionsprocesserna av metaller, test av två retentionsmodeller och en massbalansmetod. Dessutom har speciellt fokus lagts på att tillföra kunskap om partiklar, kolloider och lösta former av metaller i svenska vattendrag och sjöar.

Studier av metallretention som finns redovisade i litteraturen visar att det är stor variation i resultaten, från ett par procent upp till nära 100 %. Retentionen är i de flesta studier fördelad enligt: Pb>Cd, Zn, Cu> Ni, Cr. Retentionen i Mälaren har i en studie beräknats till max 60 % för Cd , 50 % för Zn och 30 % för Cu. I en annan studie har retentionen i Vättern beräknats för Cd till 60 % och för Hg till 97 %. Avrinningsområdena till de stora sjöarna är inte fullständigt övervakade med avseende på tillförseln av metaller, vilket innebär att tester av retentionsmodellerna inte kunde genomföras i denna studie. Fastläggning av metaller sker genom lagring i sedimenten. Flera artiklar omfattar framgångsrik användning av uppehållstid för vattnet för att beskriva retentionen med modeller och pekar på vikten av kornstorlek i sediment samt mängden partikulärt bundna metaller. Fortsatt arbete bör fokusera på de parametrarna.

Den partikulära fraktionen av metallerna Al, Fe, Ni, Cu, Zn och Pb i svenska sjöar och vattendrag har undersökts i denna studie baserat på två metoder; empirisk regression med linjär regression och PLS analys, respektive kemisk speciering med hjälp av programmet VisualMinteq. Linjär regression visades vara den mest användbara metoden för att beräkna partikulärt bunden fraktion av metallerna och bör användas tills att en förbättrad kemisk karakterisering av metallerna blir tillgänglig. Regressionsmetoden fungerar bra för att bestämma partikulär koncentration av Al, Fe och Pb, acceptabelt för Zn och Ni, men dåligt för Cu. Utöver detta har en begränsad studie genomförts av förändringen av Pb kolloidala specier, järnhydroxider och organiskt kol, mellan uppströms och nedströms platser baserat på det nationella miljöövervakningsprogrammet ”Omdrevssjörna” (tidigare Riksinventeringen). Resultaten tyder på att förluster av organiskt material från markanvändning kan ha betydande påverkan på belastning av Pb. Fastläggning av organiskt bundet Pb i vattendragen var större än minerogent bundet Pb. Fortsatta studier av dessa observationer vid andra platser och med andra metaller rekommenderas starkt.

Två dynamiska processbaserade metallretentionsmodeller, Lindström och Håkanson-modellen samt QWASI-modellen, har i denna studie framgångsrikt testats avseende metallerna Pb, Cd, Zn och Cu i tre sjöar. En massbalansmodell (FlowNorm) har också framgångsrikt testats i sex vattendrag. Det fanns bara ett fåtal nationellt tillgängliga sjödata enligt urvalet, med flera års övervakning av metallkoncentrationen i inflöde samt utflöde. Antalet sjöar med data kan utökas genom utökade urvalskriterier som föreslås i denna studie för fortsatt arbete med kalibrering och validering av modeller. Båda retentionsmodellerna Lindström och Håkanson samt QWASI gav jämförbara resultat, speciellt av koncentrationen i utflödet. Koncentrationen från sjöarna Innaren och Vidöstern beskrivs bra för alla metaller av båda modellerna. Båda modellerna har däremot beräknat koncentrationen i utflödet från sjön Södra Bergundasjön mycket högre än uppmätt medianhalt. Skillnaden beror troligtvis på överskattad bruttobelastning till Södra Bergundasjön. Testet visar nyttan av retentionsberäkningarna för att validera och korrigera bruttobelastning av metallerna. Lindström och Håkanson-modellen testades vidare i denna studie genom en känslighets- och en osäkerhetsanalys. Modellen var mest känslig för variationen i bruttobelastning. Nyttan av de dynamiska modellerna har vidare testats, som verktyg för att förutsäga effekten av eventuella förändringar av belastningen, vilket illustreras genom scenarioberäkningar i denna studie av Innaren och Vidöstern. Lindström och Håkanson-modellen kräver färre indata än QWASI och rekommenderas för fortsatt arbete.

Enbart ett fåtal provplatser var lämpliga för retentionsmodellering med FlowNormprogrammet för vattendrag, och ännu färre data fanns tillgängligt för att beräkna den potentiella retentionen av metaller längs med vattendragen. För att kunna beräkna metallretentionen längs vattendragen på nationell nivå behövs ett annat urvalskriterie än de krav som ställts i denna studie. De platser som fanns tillgängliga för denna studie, visade dock att retention av metaller sker i vattendragen till olika grad. Fortsatt arbete bör därför beakta retention av metaller i både sjöar och vattendrag.

Rekommendationer för fortsatt arbete:

- Linjär regressionsmodell fungerar bäst för beräkning av den partikulära fraktionen av metaller och bör användas tillsvidare.

- Ytterligare undersökningar av kolloidala och partikulära fraktioner, liknande den som genomförts för Pb i denna studie, rekommenderas för andra platser och metaller, vilket även innebär följande rekommendationer för att utöka underlagen: -

-Provtagning av sediment i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.

- Provtagning av filtrerade och ofiltrerade prover i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.

- Fortsatt arbete med retention av metaller rekommenderas starkt för att förbättra beräkningarna av bruttobelastningen av metallerna.

- Öka antalet platser för kalibrering och validering genom föreslagna urvalskriterier.

- Tillämpa Lindström och Håkanson-modellen på nationell nivå.

Belastning av metaller på vattenmiljön beror på bruttobelastning från primära och

sekundära källor, men även på transport och fastläggning av metallerna inom vattenmiljön.

Målet i denna studie var att undersöka möjligheten att använda retentionsmodeller/

metoder för att beräkna nettobelastning av metaller på nationell skala

med relativt hög upplösning. Detta för att uppfylla krav på internationell rapportering

från Sverige. I denna studie har fokus lagts på litteraturstudier av retentionsprocesserna

av metaller, test av två retentionsmodeller och en massbalansmetod.

Dessutom har speciellt fokus lagts på att tillföra kunskap om partiklar, kolloider

och lösta former av metaller i svenska vattendrag och sjöar.

Studier av metallretention som finns redovisade i litteraturen visar att det är stor

variation i resultaten, från ett par procent upp till nära 100 %. Retentionen är i de

flesta studier fördelad enligt: Pb>Cd, Zn, Cu> Ni, Cr. Retentionen i Mälaren har i

en studie beräknats till max 60 % för Cd , 50 % för Zn och 30 % för Cu. I en annan

studie har retentionen i Vättern beräknats för Cd till 60 % och för Hg till 97 %.

Avrinningsområdena till de stora sjöarna är inte fullständigt övervakade med avseende

på tillförseln av metaller, vilket innebär att tester av retentionsmodellerna

inte kunde genomföras i denna studie. Fastläggning av metaller sker genom lagring

i sedimenten. Flera artiklar omfattar framgångsrik användning av uppehållstid för

vattnet för att beskriva retentionen med modeller och pekar på vikten av kornstorlek

i sediment samt mängden partikulärt bundna metaller. Fortsatt arbete bör fokusera

på de parametrarna.

Den partikulära fraktionen av metallerna Al, Fe, Ni, Cu, Zn och Pb i svenska sjöar

och vattendrag har undersökts i denna studie baserat på två metoder; empirisk

regression med linjär regression och PLS analys, respektive kemisk speciering med

hjälp av programmet VisualMinteq. Linjär regression visades vara den mest användbara

metoden för att beräkna partikulärt bunden fraktion av metallerna och bör

användas tills att en förbättrad kemisk karakterisering av metallerna blir tillgänglig.

Regressionsmetoden fungerar bra för att bestämma partikulär koncentration av Al,

Fe och Pb, acceptabelt för Zn och Ni, men dåligt för Cu. Utöver detta har en begränsad

studie genomförts av förändringen av Pb kolloidala specier, järnhydroxider

och organiskt kol, mellan uppströms och nedströms platser baserat på det nationella

miljöövervakningsprogrammet ”Omdrevssjörna” (tidigare Riksinventeringen).

Resultaten tyder på att förluster av organiskt material från markanvändning kan ha

betydande påverkan på belastning av Pb. Fastläggning av organiskt bundet Pb i

vattendragen var större än minerogent bundet Pb. Fortsatta studier av dessa observationer

vid andra platser och med andra metaller rekommenderas starkt.

6

Två dynamiska processbaserade metallretentionsmodeller, Lindström och Håkanson-

modellen samt QWASI-modellen, har i denna studie framgångsrikt testats

avseende metallerna Pb, Cd, Zn och Cu i tre sjöar. En massbalansmodell

(FlowNorm) har också framgångsrikt testats i sex vattendrag. Det fanns bara ett

fåtal nationellt tillgängliga sjödata enligt urvalet, med flera års övervakning av

metallkoncentrationen i inflöde samt utflöde. Antalet sjöar med data kan utökas

genom utökade urvalskriterier som föreslås i denna studie för fortsatt arbete med

kalibrering och validering av modeller. Båda retentionsmodellerna Lindström och

Håkanson samt QWASI gav jämförbara resultat, speciellt av koncentrationen i

utflödet. Koncentrationen från sjöarna Innaren och Vidöstern beskrivs bra för alla

metaller av båda modellerna. Båda modellerna har däremot beräknat koncentrationen

i utflödet från sjön Södra Bergundasjön mycket högre än uppmätt medianhalt.

Skillnaden beror troligtvis på överskattad bruttobelastning till Södra

Bergundasjön. Testet visar nyttan av retentionsberäkningarna för att validera och

korrigera bruttobelastning av metallerna. Lindström och Håkanson-modellen testades

vidare i denna studie genom en känslighets- och en osäkerhetsanalys. Modellen

var mest känslig för variationen i bruttobelastning. Nyttan av de dynamiska modellerna

har vidare testats, som verktyg för att förutsäga effekten av eventuella

förändringar av belastningen, vilket illustreras genom scenarioberäkningar i denna

studie av Innaren och Vidöstern. Lindström och Håkanson-modellen kräver färre

indata än QWASI och rekommenderas för fortsatt arbete.

Enbart ett fåtal provplatser var lämpliga för retentionsmodellering med FlowNormprogrammet

för vattendrag, och ännu färre data fanns tillgängligt för att beräkna

den potentiella retentionen av metaller längs med vattendragen. För att kunna beräkna

metallretentionen längs vattendragen på nationell nivå behövs ett annat urvalskriterie

än de krav som ställts i denna studie. De platser som fanns tillgängliga

för denna studie, visade dock att retention av metaller sker i vattendragen till olika

grad. Fortsatt arbete bör därför beakta retention av metaller i både sjöar och vattendrag.

Rekommendationer för fortsatt arbete:

- Linjär regressionsmodell fungerar bäst för beräkning av den partikulära

fraktionen av metaller och bör användas tillsvidare.

- Ytterligare undersökningar av kolloidala och partikulära fraktioner, liknande

den som genomförts för Pb i denna studie, rekommenderas för andra

platser och metaller, vilket även innebär följande rekommendationer för att

utöka underlagen:

- Provtagning av sediment i de områden där den synoptiska provtagningen

ägde rum.

- Provtagning av filtrerade och ofiltrerade prover i de områden där

den synoptiska provtagningen ägde rum.

7

- Fortsatt arbete med retention av metaller rekommenderas starkt för att förbättra

beräkningarna av bruttobelastningen av metallerna.

- Öka antalet platser för kalibrering och validering genom föreslagna urvalskriterier.

- Tillämpa Lindström och Håkanson-modellen på nationell nivå.

Belastning av metaller på vattenmiljön beror på bruttobelastning från primära och sekundära källor, men även på transport och fastläggning av metallerna inom vattenmiljön. Målet i denna studie var att undersöka möjligheten att använda retentionsmodeller/ metoder för att beräkna nettobelastning av metaller på nationell skala med relativt hög upplösning. Detta för att uppfylla krav på internationell rapportering från Sverige. I denna studie har fokus lagts på litteraturstudier av retentionsprocesserna av metaller, test av två retentionsmodeller och en massbalansmetod. Dessutom har speciellt fokus lagts på att tillföra kunskap om partiklar, kolloider och lösta former av metaller i svenska vattendrag och sjöar.

Studier av metallretention som finns redovisade i litteraturen visar att det är stor variation i resultaten, från ett par procent upp till nära 100 %. Retentionen är i de flesta studier fördelad enligt: Pb>Cd, Zn, Cu> Ni, Cr. Retentionen i Mälaren har i en studie beräknats till max 60 % för Cd , 50 % för Zn och 30 % för Cu. I en annan studie har retentionen i Vättern beräknats för Cd till 60 % och för Hg till 97 %. Avrinningsområdena till de stora sjöarna är inte fullständigt övervakade med avseendepå tillförseln av metaller, vilket innebär att tester av retentionsmodellerna inte kunde genomföras i denna studie. Fastläggning av metaller sker genom lagring i sedimenten. Flera artiklar omfattar framgångsrik användning av uppehållstid för vattnet för att beskriva retentionen med modeller och pekar på vikten av kornstorlek i sediment samt mängden partikulärt bundna metaller. Fortsatt arbete bör fokusera på de parametrarna.

Den partikulära fraktionen av metallerna Al, Fe, Ni, Cu, Zn och Pb i svenska sjöar och vattendrag har undersökts i denna studie baserat på två metoder; empirisk regression med linjär regression och PLS analys, respektive kemisk speciering med hjälp av programmet VisualMinteq. Linjär regression visades vara den mest användbara metoden för att beräkna partikulärt bunden fraktion av metallerna och bör användas tills att en förbättrad kemisk karakterisering av metallerna blir tillgänglig. Regressionsmetoden fungerar bra för att bestämma partikulär koncentration av Al, Fe och Pb, acceptabelt för Zn och Ni, men dåligt för Cu. Utöver detta har en begränsad studie genomförts av förändringen av Pb kolloidala specier, järnhydroxider och organiskt kol, mellan uppströms och nedströms platser baserat på det nationella miljöövervakningsprogrammet ”Omdrevssjörna” (tidigare Riksinventeringen). Resultaten tyder på att förluster av organiskt material från markanvändning kan ha betydande påverkan på belastning av Pb. Fastläggning av organiskt bundet Pb i vattendragen var större än minerogent bundet Pb. Fortsatta studier av dessa observationer vid andra platser och med andra metaller rekommenderas starkt.

Två dynamiska processbaserade metallretentionsmodeller, Lindström och Håkanson- modellen samt QWASI-modellen, har i denna studie framgångsrikt testats avseende metallerna Pb, Cd, Zn och Cu i tre sjöar. En massbalansmodell (FlowNorm) har också framgångsrikt testats i sex vattendrag. Det fanns bara ett fåtal nationellt tillgängliga sjödata enligt urvalet, med flera års övervakning av metallkoncentrationen i inflöde samt utflöde. Antalet sjöar med data kan utökas genom utökade urvalskriterier som föreslås i denna studie för fortsatt arbete med kalibrering och validering av modeller. Båda retentionsmodellerna Lindström och Håkanson samt QWASI gav jämförbara resultat, speciellt av koncentrationen i utflödet. Koncentrationen från sjöarna Innaren och Vidöstern beskrivs bra för alla metaller av båda modellerna. Båda modellerna har däremot beräknat koncentrationen i utflödet från sjön Södra Bergundasjön mycket högre än uppmätt medianhalt. Skillnaden beror troligtvis på överskattad bruttobelastning till Södra Bergundasjön. Testet visar nyttan av retentionsberäkningarna för att validera och korrigera bruttobelastning av metallerna. Lindström och Håkanson-modellen testades vidare i denna studie genom en känslighets- och en osäkerhetsanalys. Modellen var mest känslig för variationen i bruttobelastning. Nyttan av de dynamiska modellerna har vidare testats, som verktyg för att förutsäga effekten av eventuella förändringar av belastningen, vilket illustreras genom scenarioberäkningar i denna studie av Innaren och Vidöstern. Lindström och Håkanson-modellen kräver färre indata än QWASI och rekommenderas för fortsatt arbete.

Enbart ett fåtal provplatser var lämpliga för retentionsmodellering med FlowNormprogrammet för vattendrag, och ännu färre data fanns tillgängligt för att beräkna den potentiella retentionen av metaller längs med vattendragen. För att kunna beräkna metallretentionen längs vattendragen på nationell nivå behövs ett annat urvalskriterie än de krav som ställts i denna studie. De platser som fanns tillgängliga för denna studie, visade dock att retention av metaller sker i vattendragen till olika grad. Fortsatt arbete bör därför beakta retention av metaller i både sjöar och vattendrag.

Rekommendationer för fortsatt arbete:

- Linjär regressionsmodell fungerar bäst för beräkning av den partikulära fraktionen av metaller och bör användas tillsvidare.

- Ytterligare undersökningar av kolloidala och partikulära fraktioner, liknande den som genomförts för Pb i denna studie, rekommenderas för andra platser och metaller, vilket även innebär följande rekommendationer för att utöka underlagen:

- Provtagning av sediment i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.

- Provtagning av filtrerade och ofiltrerade prover i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.

- Fortsatt arbete med retention av metaller rekommenderas starkt för att förbättra beräkningarna av bruttobelastningen av metallerna.

- Öka antalet platser för kalibrering och validering genom föreslagna urvalskriterier.

- Tillämpa Lindström och Håkanson-modellen på nationell nivå.

Denna rapport sammanställer lokala bruttoutsläpp av diffusa källor , punktkällor samt totalt utsläpp av metallerna kadmium, koppar, kvicksilver och zink geografiskt fördelat till rapporteringsområden för att ge underlag till rapportering enligt ramdirektivet för vatten. Ingen beräkning av avskiljning av metaller till mark eller sediment under transporten genom vattensystemet har genomförts.

Utsläpp av diffusa källor har beräknats baserat på inom projektet nya framtagna typhalter och samband för utlakning av metaller för olika markanvändning samt sammanställningar av kända typhalter för utlakning av typhalter där de bedömts vara trovärdiga. De nya typhalterna baseras på uppmätta halter från miljöövervakningsprogram för sjöar och vattendrag samt typområden för jordbruksmark. Deposition av metallerna på öppen sjöyta har tagits fram baserat på uppmätta depositionsvärden kopplat till nederbörd för området samt för metallerna kadmium, koppar och zink baserat på ett omfattande nätverk av uppmätta halter i husmossa och väggmossa. Typhalterna har multiplicerats markanvändning som till stor del tagits fram inom TRK-projektet förutom vägmark som tagits fram för det statliga vägnätet inom detta projekt. Typhalterna har också multiplicerats med avrinningen för området som togs fram inom TRK-projektet som ett långtidsmedel för perioden 1985-2000. Stora punktutsläpp har framför allt inhämtats från Länsstyrelsens databas EMIR med efterföljande omfattande kvalitetssäkring av data. Data har inhämtats för år 2003 eller senast registrerat data, nedlagd verksamhet exkluderad utom avseende deponier och avfallsupplag. Utöver denna databas har data inhämtats från enskilda Statistiska meddelanden avseende utsläpp från reningsverk och miljörapporter och uppgifter från Länsstyrelser och Naturvårdsverks rapporter avseende gruvverksamhet samt SMED rapport avseende avfallsanläggningar. Små punktkällor har ansatts schabloner för utsläpp baserat på resultat i enskilda referenser och SMED rapporter och avseende små reningsverk baserat på medelvärde för reningsgrad och föroreningsmängd redovisat för stora reningsverk.

Resultaten redovisas i tabeller summerat per vattendistrikt och i kartbilder över utsläppen per rapporteringsområde och havsområde. Kartorna läggs till rapporten i separata filer med numrering enligt rapportens avsnitt kartbilder. Kartorna presenterar klassade data enligt percentil indelning av utsläpp i kg i 25:e, 50:e, 75:e och 90:e percentilen för att visa fördelningen av utsläppen så tydligt som möjligt samt kartor över omräknat utsläpp vid källan med hjälp av avrinning och områdets areal till mg/l med klassning enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag för att visa utsläppen i förhållande till gränser för biologisk effekt. Resultaten presenteras även för tillförseln till havsområden klassade enligt 25:e, 50:e, 75:e samt 95:e percentilen av diffusa utsläpp och totalt utsläpp i enheten g/ha för att skillnader i tillrinningsområdets areal inte skulle dominera resultatet. Tillförseln av punktkällor till havsområdena presenteras totalt summerat i kg eftersom dessa källor inte är relaterade till arealen. Jämförelser mellan beräknat resultat och beräknade transporter baserat på uppmätta halter i flodmynningarna visar att beräkningarna är av rätt storleksordning. Vissa områden har större transport baserat på uppmätta data än beräknat resultat och kan bero på brister i de ingående utsläppen eller avsaknad av utsläppskällor som till exempel återcirkulation av metaller från sediment.Osäkerheter i markläckagens storlek vilka står för en stor del av utsläppen kan också vara en orsak till skillnad i resultat och transporterad mängd i flodmynningarna. Resultaten för jordbruksmarkens utlakning av kadmium jämfördes dessutom med en beräkning av kadmiumbalansen baserat på tillförsel i form av gödsel, kalkning, utsäde, deposition samt slam och bortförsel i form av upptag i gröda till jordbruksmarken.

Skillnader mellan resultat i denna rapport och tidigare totala sammanställningar av utsläpp av metaller till vatten beskrivs översiktligt i avsnittet diskussion. Brister i indata redovisas delvis i delrapporter avseende typhalter för de diffusa markläckagen i appendix till rapporten och delvis i avsnittet bristanalys. Estimerat bortfall av utsläpp för olika typer av större punktkällor på grund av saknade data har beräknats och visar att stora enskilda utsläpp troligen saknas i rapportens resultat.

SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram denna rapport om föroreningar och belastning från dagvatten. Studien är en del av ett Regeringsuppdrag ”Föreslå etappmål om dagvatten”. Syftet med projektet har varit att ta fram en sammanställning om belastning av föroreningar från dagvatten till vattenrecipienter. Primära källor, potentiella toxiska och hormonstörande effekter samt belastning på ytvatten har sammanställts och beräknats av ett urval av prioriterade ämnen och Särskilda Förorenande Ämnen (SFÄ) och omfattande sammanlagt 22 st näringsämnen, metaller och organiska miljöföroreningar. Dessa ämnen valdes ut eftersom de är kända ämnen i dagvatten, prioriterade ämnen av Vattenmyndigheterna på grund av att de orsakar att god kemisk eller ekologisk status inte uppnås i många vattenförekomster samt att det var möjligt att göra beräkningar av belastning av dessa tack vare att det fanns data tillgängligt. Dessa 22 ämnen har sådana ekologiska, toxiska och/eller hormonstörande effekter i akvatisk miljö att belastningen av samtliga av dessa ämnen bör begränsas eller helt förhindras. Dagvattnets påverkan och effekter på miljön har sammanställts utifrån tillgänglig litteratur. Studierna är dock få och av varierande karaktär, vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser gällande dagvattnet påverkan.

Antalet föroreningar i dagvatten kan dock vara många fler än de 22 utvalda ämnena. Uppmätta halter i dagvatten har sammanställts från Naturvårdsverkets Screeningdatabas i denna rapport och visar att 74 st ämnen förekommer i samtliga prover av dagvatten där de har analyserats, och ytterligare 117 st ämnen förekommer i en del av dagvattenproverna. Många är ämnen som ännu inte är prioriterade av vattenförvaltningen. Bland annat förekommer ofta metaller och grundämnen, vissa dioxiner och furaner, alkylfenoler, antioxidanter, bekämpningsmedel, kolväten, LAS (Linear alkyl benzene sulfonate) och olika flamskyddsmedel. 

Resultat av belastningsberäkningarna visar att dagvatten är en betydande spridningsväg till belastningen i recipienter för vissa ämnen trots att arealen tätort är mindre än 1% av Sveriges totala yta. För metallerna kadmium, zink, bly och koppar så har bidragen från dagvatten beräknats till mellan 15% och 17% av den totala belastningen till recipienter i Sverige och kan anses vara betydande belastning. I mellan 451 och 1090 st enskilda vattenförekomstområden är belastningen från dagvatten den dominerande spridningsvägen (>50% av total belastning) till de olika metallerna. Dagvatten utgör 100% av belastningen i 17 st vattenförekomster för koppar, zink och bly, i 12 st vattenförekomster för kadmium och nickel och i enbart 3 st vattenförekomster för kvicksilver. För de organiska ämnena är uppgifterna om utsläpp väldigt osäkra eller saknas helt för många källor till total belastning i Sverige, så som läckage från olika marktyper, jordbruksmark och skog, men de tillgängliga data och beräkningarna som gjorts indikerar att dagvatten utgör en viktig spridningsväg för PAH16, DEHP, Nonylfenol, HCH, TBT, PBDE, PFOS och PCB7 till vattenrecipienter.

Betydande bidrag (>25%) till belastningen i dagvatten kommer ifrån mark inom tätorter som används till ”industri, handelsplats, grus- och sandtag, hamn och deponiverksamhet” för samtliga metaller, för nonylfenol (58%), PFOS (54%), PAH16 (40%), HCH (23%), PCB7 (23%), PBDE (22%) och oktylfenol (18%). Industri och handelsplats utgör den största arealen inom den markanvändningsklassen och bör prioriteras i det fortsatta arbetet. Industri och handelsplatser har höga typhalter och höga avrinningskoefficienter som orsakar den höga belastningen. Belastningen i dagvatten av ftalaten DEHP kommer däremot till största del ifrån ytor av ”enstaka hus, mycket grönyta” (35%), ”bostadsområde, mindre grönyta” (29%) samt ”urbant grönområde, idrottsanläggning, flygfält gräs” (25%). Markanvändningsklassen ”enstaka hus, mycket grönyta” utgör den största arealen totalt inom tätorter i Sverige (35% av arean), vilket innebär att den ytan bidrar med generellt stor belastning.

Det finns stora osäkerheter i resultaten beroende bland annat på brist på mätningar av ämnen i dagvatten. Beräkningarna i denna rapport baseras på markanvändning som sammanställts av SMED till HELCOM Pollution Load Compilation (PLC7) rapporteringen, typhalter och avrinningskoefficienter inom tätorter från Stormtac databasen samt rapporterade utsläpp i miljörapporter från avloppsreningsverk och industrier i Svenska Miljörapporteringsportalen. Framförallt för organiska ämnen är dataunderlaget litet, vilket gör dessa uppskattningar mer osäkra. Utökad miljöövervakning av metaller och organiska ämnen behövs för att kunna följa trender och sätta in rätt åtgärder uppströms vid källorna och nedströms genom rening av dagvatten.

Det stora antalet ämnen som har uppmätts i dagvatten och den betydande belastningen som dagvatten har beräknats bidra med, indikerar trots osäkerheterna på att miljöproblemen med dagvatten kan vara omfattande. Påverkan i form av eventuella överskridanden av miljökvalitetsnormer i recipienterna har inte kunnat beräknas inom ramen för detta projekt.

Den integrerade kustfiskövervakningen i Fjällbacka har pågått under oktober

månad sedan år 1989 och under augusti sedan 1998 (med uppehåll 1999). Övervakningen visar följande tillstånd och förändringar för fiskens status och miljögiftsbelastning:

• Omgivningsfaktorer såsom siktdjup och temperatur har inte förändrats i Fjällbacka sedan undersökningarna startade. Däremot ses en ökning i de temperaturmätningar som gjorts i området under maj-oktober sedan 1989.

• Fisksamhället domineras av torsk, rötsimpa, gråsej och vitling. Antalet arter i fångsten har ökat i oktoberfisket sedan provfisket startade. Bland de fångade arterna klassas gulål, lyrtorsk, sjurygg, torsk, tånglake och vitling som rödlistade av ArtDatabanken.

• Signifikanta nedgångar har noterats för den kallvattengynnade arten tånglake och även för gulål och rödspotta under oktoberfisket. Oxsimpa och svart smörbult ökar på lång sikt i fångsterna under oktober. I oktoberfisket är den enda signifikanta förändringen att berggyltan ökat sedan provfisket startade.

• Det har inte setts någon förändring i diversiteten i fisksamhället varken under augusti eller oktober. Den trofiska medelnivån är lägre i oktober än i augusti, men inte vid något av fiskena ses någon signifikant trend. Fångsten av stora fiskar (större än 30 cm) i oktober har minskat sedan provfisket startade.

• Fångsten av tånglake var år 2014 bland de lägsta sedan provfisket startade, både under fisket i augusti och i oktober. Detta är en stor nedgång sedan året innan, då båda månadernas fisken noterade bland de högsta fångsterna av tånglake.

• Tånglaken är en stationär art som föder levande yngel. Dess ekologi gör den därmed lämplig som miljöindikator. De fångade tånglakehonorna har med tiden blivit kortare, lättare och fått sämre kondition. Andelen honor med yngel som dött har ökat med tiden. Resultaten av undersökningarna indikerar att den kallvattenslevande tånglaken i Fjällbacka utsätts för stress på grund av ökande vattentemperatur.

• Allt fler hälsovariabler hos tånglake i Fjällbacka uppvisar signifikanta tidstrender som tyder på att de exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem, stimulerat immunförsvar, en tendens till ökad oxidativ stress, samt en påverkad jonreglering hos fisken.

• Förändringarna hos tånglake i Fjällbacka stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Holmön, Torhamn och Kvädöfjärden). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen och andra faktorer.

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser. Öregrund 2015.

• Halterna av bly, kvicksilver och HCH:er i tånglake har minskat signifikant under övervakningsperioden. Flera av de andra organiska miljögifterna (PCB, HCB och DDT) håller sig däremot på en stabil nivå hos tånglake i Fjällbacka medan halterna i Östersjön generellt har minskat till följd av totalförbud av ämnena. Halterna av kadmium uppvisar ingen trend över tidsperioden men ligger generellt lägre jämfört med tånglake från Östersjön. Samtliga av de undersökta ämnena ligger under deras respektive satta gränsvärden, dock ligger halten kvicksilver väldigt nära gränsvärdet.

Kustområdet vid Holmön i Västerbotten är sedan slutet av 1980-talet ett nationellt referensområde för Bottenviken. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status, fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen vid Holmön under tidsperioden 1989-2014:

• Omgivningsfaktorer såsom siktdjup och temperatur har inte förändrats vid Holmön sedan undersökningarna startades, även om 2000-talet inleddes med några varma somrar.

• Fisksamhället, som domineras av abborre och mört, tycks gå mot ett mer karpfiskdominerat stadium. Den mest sannolika förklaringen till ökningen av karpfiskar är en ökad vattentemperatur, minskad salthalt och möjligen en påverkan av övergödning.

• Den kraftiga ökningen i individtillväxt hos abborre som varit konsekvensen av gynnsamma vattentemperaturer under 2000-talets början har nu avtagit.

• Tånglake och lake, som återfunnits i fångsten, är rödlistade av ArtDatabanken.

• Vid Holmön uppnår de yngelbärande tånglakehonorna relativt sett högre ålder, men har en långsammare tillväxttakt än i andra referensområden i Egentliga Östersjön och i Västerhavet.

• Missbildade eller döda tånglakeyngel förkommer mycket sällan vid Holmön och inga tidstrender har noterats, vare sig för frekvensen av yngel eller andelen honor med missbildade eller döda yngel. Trots att parametrarna gonadvikt och embryosomatiskt index uppvisar vikande trender, så tyder den goda yngelstatusen på goda förutsättningar för tånglaken vid Holmön.

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos honabborrar vid Holmön signifikanta tidstrender eller starka tendenser till förändringar som tyder på att de sannolikt exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem, förminskade könskörtlar med färre ägg och ökad GR-aktivitet i levern, vilket tyder på ökad oxidativ stress. Dessutom noteras en påverkad kalciumreglering och förändrad rödablodcellsbild. Hos hanfiskar noteras en signifikant ökning av leverstorleken (LSI) och en minskning av hematokritvärdet, samt minskad kloridkoncentration i blodet.

• Förändringarna hos abborrar vid Holmön stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Kvädöfjärden, Torhamn och Fjällbacka). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen.

• De flesta organiska miljögifter och metaller som övervakas uppvisar dock minskande halter i abborre och tånglake över hela tidsperioden. Undantag är kadmium som ökat mellan 1995 och 2007 i tånglake, och kadmium och kvicksilver, som inte visar någon minskande trend hos abborre samt PCB och HCB i abborre, som planat ut respektive ökar under de senaste tio åren. I tånglake ses ingen tydlig minskning av organiska miljögifter som DDT och PCB, medan α-HCH minskar sedan 1995.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk vid Holmön

Den integrerade kustfiskövervakningen visar för varje år ett alltmer påverkat hälsotillstånd hos abborre trots att de flesta analyserade metaller och organiska miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter. Den tydliga och successiva påverkan som ses på hälsotillståndet på individnivå har ännu inte resulterat i några påtagliga förändringar på bestånds- eller samhällsnivå. Den individuella tillväxttakten hos abborre har ökat, något som tyder på i övrigt gynnsamma förhållanden för abborrar i området. Hos tånglake fluktuerar halterna av miljögifter mellan åren, men artens tillstånd vid Holmön bedöms som stabilt.

Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskars hälsotillstånd, och om eventuella följdeffekter kan spåras på populationsnivå.

Kvädöfjärden i södra Östergötland är sedan slutet av 1980-talet ett nationellt referensområde för Egentliga Östersjön. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status samt fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen i Kvädöfjärden under tidsperioden 1988-2014:

• Det har setts en svag minskning av det siktdjup som uppmätts i samband med provfisket i Kvädöfjärden under perioden 1988-2014. Denna förändring ses tydligare i en längre tidsserie från 1965. Temperaturmätningarna under fisket visar ingen förändring under 1988-2014. Däremot ses en ökning av vattentemperaturen i området i den längre tidsserien.

• Fisksamhället domineras av abborre och mört. Mängden karpfiskar (mört, sarv och andra karpfiskar) har minskat över tiden och en allmän trend är att det totala antalet fiskar i fångsten minskar. Diversiteten i området har ökat något sedan provfisket startade.

• Den kraftiga ökningen i individtillväxt hos abborre, som konsekvensen av gynnsamma vattentemperaturer under 2000-talets början, har avstannat något under senare år.

• Inga tidstrender för längd, vikt, kondition eller levervikt hos yngelbärande tånglakehonor kan skönjas. Inte heller har olika mått på honornas fertilitet eller ynglens längd förändrats. Andelen honor med missbildade eller döda yngel är väsentligt lägre än i referensområdet Fjällbacka på västkusten, men samtidigt högre än i Holmön i Bottniska viken.

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos abborre och tånglake i Kvädöfjärden signifikanta tidstrender, vilket tyder på att de exponerats för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Effekterna är mest påtagliga hos abborre. Liknande symptombild ses hos abborrar och tånglakar i andra kustreferensområden.

• Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem, förminskade könskörtlar med färre ägg (endast abborre), påverkat immunförsvar, förhöjt hematokritvärde och minskad bildning av nya röda blodceller (endast abborre), störd reglering av klorid och kalcium i blodet, samt påverkad ämnesomsättning. Dessutom signalerar en starkt ökad aktivitet av leverenzymerna GR och katalas att det föreligger en ökad oxidativ stress hos abborre av båda könen. Dessa effekter och en minskad aktivitet av leverenzymet GST är tecken på att fiskarna sannolikt är exponerade för miljögifter. Den komplexa symptombilden pekar på att det kan vara fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen som tillförs kustvattenmiljön.

• De flesta övervakade metaller och organiska miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter i abborre och tånglake. Kvicksilver, HCB och DDE i abborre visar dock en signifikant uppåtgående trend under de senaste 10 åren och även halterna av PCB-kongenern CB-153 visar en tendens till ökning under senare år. Halterna av kvicksilver ligger över gränsvärdet för både abborre och tånglake medan halterna av de andra undersökta ämnena ligger under respektive gränsvärde.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Kvädöfjärden

Den integrerade kustfiskövervakningen visar på minskade karpfiskbestånd, minskad totalfångst av fisk, minskade fångster av tånglake, och ett alltmer påverkat hälsotillstånd hos kustfisk, trots att de flesta analyserade miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter. Det är oroande att dessa förändringar sker i ett referensområde som anses vara relativt opåverkat. Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskens hälsotillstånd och den begynnande negativa utvecklingen som ses på populationsnivå.

Torhamnsfjärden i Blekinge skärgård är sedan 2002 ett nationellt referensområde för Södra Östersjön. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status, fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen i Torhamnsområdet under tidsperioden 2002-2014:

• Omgivningsfaktorer såsom siktdjup och säsongstemperatur har inte förändrats i Torhamn sedan undersökningarna startades. Noterbart är dock att temperaturen vid redskap under augusti månad vid provfiske minskat under tidsperioden.

• Fisksamhället domineras av abborre och mört. Ål, torsk och vimma har återfunnits i fångsten, samtliga rödlistade av ArtDatabanken.

• Den invasiva arten svartmunnad smörbult fångades 2013 under provfisket. Det är viktigt att följa utvecklingen över tid av arten om den visar sig vara etablerad i området.

• Den totala fångsten uppvisade en avtagande trend till 2011 men efter 2012 års fiske syns inte den trenden längre. Fångsterna av både sik och gers har ökat under provfiskeperioden.

• Abborrarnas tillväxttakt är hög i området och de försvinner ur fångsten redan vid tidig ålder. Varför de försvinner har ännu inte kunnat förklaras, men det kan bero på ett högt fisketryck.

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos abborrar vid Torhamn signifikanta tidstrender eller starka tendenser till förändringar som tyder på att de exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner.

• Tydliga förändringar är ökad oxidativ stress, ökning av blodets hematokritvärde och minskad bildning av nya röda blodceller. Dessutom noteras en tendens till minskad aktivitet av leverenzymet glutation-S-transferas (GST), en ökad aktivitet av leverenzymet katalas, samt en påverkan på ämnesomsättning. Aktiviteten av avgiftningsenzymet EROD i levern, som tidigare visat en signifikant ökande tidstrend, har minskat under åren 2011-2014. Könskörtlarnas storlek hos honabborrar visar en svag men signifikant ökning från den låga nivå som rådde vid periodens start 2002. Storleken ligger dock fortfarande på samma låga nivå som hos honabborrar i andra kustreferensområden.

• Signifikanta förändringar för vissa hälsovariabler liksom tendenser till förändringar för andra variabler hos abborrar vid Torhamn stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Holmön, Kvädöfjärden och Fjällbacka). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen.

• Det finns ännu inga analysresultat för metaller eller organiska miljögifter i fisk från området. Årligen sker en insamling av abborre som läggs i provbank vid Naturhistoriska Riksmuseet för att möjliggöra senare tidsserieanalys.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Torhamn

Resultaten av tretton års undersökningar visar en alltmer tydlig påverkan på hälsotillståndet hos abborre liknande den som observeras hos abborre och tånglake i andra kustreferensområden. Denna tydliga och successiva påverkan som ses på abborrens hälsa på individnivå har ännu inte resulterat i några påtagliga förändringar på bestånds- eller samhällsnivå. Någon koppling till miljögiftsbelastning kan inte göras idag. Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfisken

Den integrerade kustfiskövervakningen i Fjällbacka har pågått under oktobermånad sedan år 1989 och under augusti sedan 1998 (med uppehåll 1999). Övervakningen visar följande tillstånd och förändringar för fiskens status och miljögiftsbelastning:

Temperatur och siktdjup

• Det ses inga förändringar av siktdjup och temperatur i de mätningar som görs varje år under provfiskena i oktober i Fjällbacka. I provfiskemätningarna i augusti har däremot siktdjupet ökat sedan undersökningarna startade. Det ses också svag ökning i de säsongsmätningar av temperatur som görs regelbundet vid mätstationen Byttelocket under maj-oktober sedan 1989.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället domineras i oktober av torsk, rötsimpa, gråsej och vitling. Antalet arter i fångsten har ökat i oktoberfisket sedan provfisket startade. Bland de fångade arterna klassas gulål, lyrtorsk, sjurygg, torsk och vitling som rödlistade av ArtDatabanken.

• Signifikanta nedgångar har noterats för den kallvattengynnade arten tånglake samt rödspätta under oktoberfisket. Oxsimpa och svart smörbult har ökat i fångsterna under oktober.

• Fångsterna i augusti domineras av skär- och stensnultror. Ingen art visar någon signifikant förändring sedan provfisket i augusti startade.

• Det har inte setts någon förändring under någon säsong varken i diversiteten i fisksamhället eller i den trofiska medelnivån. Den trofiska medelnivån är lägre i augusti än i oktober. Fångsten av stora fiskar (större än 30 cm) i oktober har minskat sedan provfisket startade, framför allt på grund av lägre fångster av gulål.

• Fångsterna av tånglake har de senaste två åren varit bland de lägsta sedan provfisket startade, både under fisket i augusti och i oktober.

Yngelprovtagning tånglake

• De fångade tånglakehonorna i Fjällbacka har sedan undersökningarna 1992 fått sämre kondition. Fram tills år 2014 sågs även en ökande trend för andelen honor med döda yngel. År 2015 bröts dock den trenden, då nivån var lägre än den varit i området sedan mitten av 1990-talet. Missbildade och döda yngel har under den tid yngelundersökningar pågått i Fjällbacka varit mycket vanligare här än i referensområdena Holmön i Västerbotten och Kvädöfjärden i Östergötland.

Hälsotillstånd

• Allt fler hälsovariabler hos tånglake i Fjällbacka uppvisar signifikanta tidstrender som tyder på att fisken exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Tydliga förändringar är induceratavgiftningssystem, stimulerat immunförsvar, en tendens till ökad oxidativ stress, samt en påverkad jonreglering.

• Förändringarna hos tånglake i Fjällbacka stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Holmön, Torhamn och Kvädöfjärden). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen och andra faktorer.

Metaller och organiska miljögifter

• Halterna av bly, kvicksilver och HCH:er i tånglake har minskat signifikant under övervakningsperioden. Flera av de andra organiska miljögifterna (PCB, HCB och DDT) håller sig däremot på en stabil och låg nivå hos tånglake i Fjällbacka, medan halterna i Östersjön generellt har minskat till följd av totalförbud av ämnena. Halterna av kadmium uppvisar ingen trend över tidsperioden men ligger generellt lägre jämfört med tånglake från Östersjön. Samtliga undersökta ämnen ligger under deras respektive satta gränsvärden, dock ligger halten kvicksilver väldigt nära gränsvärdet.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Fjällbacka

Situationen för tånglaken i Fjällbacka är ansträngd. En återhämtning kan dock skönjas de allra sista åren. Tidigare vikande fångster och en försämring av flera individuella indikatorer samt yngelstatus antyder att arten påverkas negativt av omgivningsfaktorer såsom den ökande vattentemperaturen, syrenivåer och exponering för kemikalier. En negativ utveckling ses också för gulål, trots positiva tendenser de senaste åren. Orsaken till tillbakagången för ål speglar en storskalig nedgång för rekrytering av yngel till hela det europeiska ålbeståndet. Åltätheten i Fjällbacka i augusti bedöms ändå vara relativt hög i förhållande till andra undersökta områden på västkusten och betydligt högre än i Östersjöns kustområden. När det gäller tånglakens hälsostatus kan en av flera möjliga förklaringar vara en ständig och ökande tillförsel av kända och/eller okända kemiska ämnen till kustvattnen. Eftersom effekterna hos tånglake bedöms som relativt omfattande och berör flera viktiga fysiologiska funktioner är det angeläget att kartlägga bakomliggande orsaker innan eventuella effekter uppkommer eller förstärker den negativa utvecklingen som nu kan ses på populationsnivå.

Kustområdet vid Holmön i Västerbotten är sedan slutet av 1980-talet ett nationellt referensområde för Bottenviken. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status, fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen vid Holmön under tidsperioden 1989-2015:

Temperatur och siktdjup

• Omgivningsfaktorer såsom siktdjup och temperatur har inte förändrats vid Holmön sedan undersökningarna startades, även om 2000-talet inleddes med några varma somrar.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället, som domineras av abborre och mört, tycks gå mot ett mer karpfiskdominerat tillstånd, då mängden karpfisk, främst mört, ökat kraftigt. Förklaringar till en ökning av karpfiskar i ett område kan vara ökad vattentemperatur, minskad salthalt och en påverkan av övergödning. Vid Holmön har det som nämnts ovan inte setts någon signifikant trend över tid för temperaturen som mätts under provfisket i augusti.

• Mört är den enda arten som ökat signifikant i den tidsserie för Nordiska kustöversiktsnät som startade år 2002 i området. Åren 1989-2014 fiskades det även med traditionella kustöversiktsnät. Under denna tidsperiod sågs förutom ökningen av mört, också en positiv trend för löja, samt en negativ trend för sik. Fångsterna av sik har dock under senare år ökat.

• I tidsserien för de Nordiska kustöversiktsnäten ses en ökning av stora fiskar sedan starten år 2002. Den här ökningen beror framför allt på att det har fångats fler stora mörtar och sikar under senare år. Samma trend finns även i den längre tidsserien under perioden 2002-2014.

• Den trofiska medelnivån i fångsten av minskat i båda provfiskeserierna, vilket troligtvis beror på den ökade fångsten av mört.

• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom Helcom-samarbetet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Holmön nå upp till god miljöstatus för alla dessa indikatorer utom karpfisk, som ligger på en för hög nivå.

• Några varma somrar i början av 2000-talet har gynnat tillväxten hos abborre, och medellängden hos två-, tre- och fyraåringar har ökat under mätperioden.

Yngelprovtagning tånglake

• Vid Holmön uppnår de yngelbärande tånglakehonorna relativt sett högre ålder, men har en långsammare tillväxttakt än i de sydligare referensområdena i Egentliga Östersjön och i Västerhavet.

• Det ses en ökande trend för andelen tånglakehonor med missbildade yngel. Trots detta tyder övriga resultat på relativt goda förutsättningar för tånglaken vid Holmön. Missbildade eller döda tånglakeyngel förkommer mycket sällan vid Holmön jämfört med i referensområdena Kvädöfjärden i Östergötland och Fjällbacka i Bohuslän.

Hälsotillstånd

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos honabborrar vid Holmön signifikanta tidstrender eller starka tendenser till förändringar som tyder på att de sannolikt exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem och förminskade könskörtlar med färre ägg. Ökade aktiviteter av enzymen glutationreduktas (GR) och katalas i levern tyder på ökad oxidativ stress. Dessutom noteras en påverkad kalciumreglering och förändrad röda blodcellsbild. Hos hanfiskar noteras en signifikant minskning av hemoglobinhalten i blodet och ett minskat antal omogna röda blodceller.

• Förändringarna hos abborrar vid Holmön stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Kvädöfjärden, Torhamn och Fjällbacka). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen.

Metaller och organiska miljögifter

• De flesta organiska miljögifter och metaller som övervakas uppvisar dock minskande halter i abborre och tånglake över hela tidsperioden. Undantag är kadmium som ökat mellan 1995 och 2007 i tånglake, och kadmium och kvicksilver, som inte visar någon minskande trend hos abborre samt PCB och HCB i abborre som planat ut under de senaste tio åren. I tånglake ses ingen tydlig minskning av organiska miljögifter som DDT och PCB, medan α-HCH minskar sedan 1995.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk vid Holmön

Den integrerade kustfiskövervakningen visar för varje år ett alltmer påverkat hälsotillstånd hos abborre trots att de flesta analyserade metaller och organiska miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter. Den tydliga och successiva påverkan som ses på hälsotillståndet på individnivå har ännu inte resulterat i några påtagliga förändringar på bestånds- eller samhällsnivå. Den individuella tillväxttakten hos abborre har ökat, något som tyder på i övrigt gynnsamma förhållanden för abborrar i området. Hos tånglake fluktuerar halterna av miljögifter mellan åren, men artens tillstånd vid Holmön bedöms som stabilt.

Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskars hälsotillstånd, och om eventuella följdeffekter kan spåras på beståndsnivå.

Kvädöfjärden i södra Östergötland är sedan slutet av 1980-talet ett nationellt referensområde för Egentliga Östersjön. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status samt fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen i Kvädöfjärden under tidsperioden 1989-2015:

Temperatur och siktdjup

• Det har skett en minskning av det siktdjup som uppmätts i samband med provfisket i Kvädöfjärden under perioden 1989-2015. Denna förändring ses även i en längre tidsserie från 1965. Temperaturmätningarna under fisket visar ingen förändring under 1989-2015. Däremot ses en ökning av vattentemperaturen i området i den längre tidsserien från 1965.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället domineras av abborre och mört. Mängden karpfiskar har minskat över tiden och en allmän trend är att det totala antalet fiskar i fångsten minskar, framför allt på grund av den minskade karpfiskfångsten. Diversiteten i området har ökat något sedan provfisket startade.

• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom Helcom-samarbetet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Kvädöfjärden nå upp till god miljöstatus för alla dessa indikatorer.

• Den kraftiga ökningen i individtillväxt hos abborre, som konsekvensen av gynnsamma vattentemperaturer under 2000-talets början, har avstannat något under senare år.

Yngelprovtagning tånglake

• Det har skett en ökning av andelen tånglakehonor med döda yngel i undersökningarna i området. År 2015 var nivån högre i Kvädöfjärden än i referensområdet Fjällbacka i Västerhavet, ett område som tidigare år som regel alltid legat över Kvädöfjärdens nivåer. Det har även skett en minskning i de undersökta honornas kondition åren 1994-2015.

Hälsotillstånd

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos abborre och tånglake i Kvädöfjärden signifikanta tidstrender, vilket tyder på att de exponerats för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Effekterna är mest påtagliga hos abborre. Liknande symptombild ses hos abborrar och tånglakar i andra kustreferensområden.

• Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem, förminskade könskörtlar med färre ägg (endast abborre), påverkat immunförsvar, förhöjt hematokritvärde och minskad bildning av nya röda blodceller (endast abborre), störd reglering av klorid, natrium och kalcium i blodet samt påverkad ämnesomsättning. Dessutom signalerar en starkt ökad aktivitet av leverenzymerna GR och katalas att det föreligger en ökad oxidativ stress hos abborre av båda könen. Dessa effekter är tecken på att fiskarna sannolikt är exponerade för miljögifter. Den komplexa symptombilden pekar på att det kan vara fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen som tillförs kustvattenmiljön.

Metaller och organiska miljögifter

• De flesta övervakade metaller och organiska miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter i abborre och tånglake. Kvicksilver, HCB och DDE i abborre visade signifikanta uppåtgående trender mellan 2004 och 2013 men data från 2014 indikerar att dessa ökningar har avstannat. Halterna av kvicksilver ligger över gränsvärdet för både abborre och tånglake medan halterna av de andra undersökta ämnena ligger under respektive gränsvärde.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Kvädöfjärden

Den integrerade kustfiskövervakningen visar på minskade karpfiskbestånd, minskad totalfångst av fisk och ett påverkat hälsotillstånd hos kustfisk, samtidigt som de flesta analyserade miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter. Det är oroande att dessa förändringar sker i ett referensområde som anses vara relativt opåverkat. Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskens hälsotillstånd och den begynnande negativa utvecklingen som ses på populationsnivå.

Torhamnsfjärden i Blekinge skärgård är sedan 2002 ett nationellt referensområde för Södra Östersjön. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status, fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen i Torhamnsområdet under tidsperioden 2002-2015:

Temperatur och siktdjup

• Medeltemperaturen vid provfiskestationerna har minskat signifikant sedan fisket startade i Torhamn. För siktdjupet ses ingen förändring, och inte heller för den säsongstemperatur som mäts augusti-oktober varje år.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället domineras av abborre och mört. Ål, torsk och vimma är de arter i fångsten som är upptagna i ArtDatabankens rödlista.

• Den invasiva arten svartmunnad smörbult har fångats i provfisket i Torhamn sedan 2013. År 2015 fångades 12 individer, vilket är fler än de tidigare åren. Det är viktigt att följa utvecklingen över tid och dess eventuella effekt i den lokala näringsväven.

• Den totala fångsten av fisk uppvisade en avtagande trend till 2011 men efter 2012 års fiske syns inte den trenden längre. Fångsterna av både sik och gers har ökat under provfiskeperioden.

• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom Helcom-samarbetet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Torhamn nå upp till god miljöstatus för samtliga indikatorer.

• Abborrarnas tillväxttakt är hög i området och fångsterna av äldre individer är relativt låg.

Hälsotillstånd

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos abborrar vid Torhamn signifikanta tidstrender eller starka tendenser till förändringar som tyder på att de exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner.

• Tydliga förändringar är en ökning av blodets hematokritvärde och minskad nybildning av röda blodceller. Dessutom noteras en ökad aktivitet av leverenzymen glutationsreduktas (GR) och katalas, samt en påverkan på ämnesomsättning. Aktiviteten av avgiftningsenzymet EROD i levern, som tidigare visat en signifikant ökande tidstrend, har minskat under åren 2011-2014 men visar på nytt höga värden år 2015. Könskörtlarnas storlek (GSI) hos honabborrar visar under mätperioden en svag ökning från den låga nivå som rådde vid starten 2002. 2014 och 2015 sker dock en tydlig minskning av GSI. Under hela mätperioden ligger GSI i medeltal på samma låga nivå som hos honabborrar i andra kustreferensområden.

• Signifikanta förändringar för vissa hälsovariabler liksom tendenser till förändringar för andra variabler hos abborrar vid Torhamn stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Holmön, Kvädöfjärden och Fjällbacka). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen.

Metaller och organiska miljögifter

• Det finns ännu inga analysresultat för metaller eller organiska miljögifter i fisk från området. Årligen sker en insamling av abborre som läggs i provbank vid Naturhistoriska Riksmuseet för att möjliggöra senare tidsserieanalys.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Torhamn

Resultaten av fjorton års undersökningar visar en alltmer tydlig påverkan på hälsotillståndet hos abborre liknande den som observeras hos abborre och tånglake i andra kustreferensområden. Denna tydliga och successiva påverkan som ses på abborrens hälsa på individnivå har ännu inte resulterat i några påtagliga förändringar på bestånds- eller samhällsnivå. Avsaknad av miljögiftsanalyser i området gör att någon koppling till miljögiftsbelastning inte kan göras idag. Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskens hälsotillstånd, och om följdeffekter kan spåras på populationsnivå.

Den integrerade kustfiskövervakningen i Fjällbacka har pågått under oktober

månad sedan år 1989 och under augusti sedan 1998 (med uppehåll 1999). Övervakningen visar följande tillstånd och förändringar för fiskens status och miljögiftsbelastning:

Temperatur och siktdjup

• Det ses inga förändringar av siktdjup och temperatur i de mätningar som görs varje år under provfiskena i oktober i Fjällbacka. I provfiskemätningarna i augusti har däremot siktdjupet ökat sedan undersökningarna startade. Det ses också svag ökning i de säsongsmätningar av temperatur som görs regelbundet vid mätstationen Byttelocket under maj-oktober sedan 1989.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället domineras i oktober av torsk, rötsimpa, gråsej och vitling. Antalet arter i fångsten har ökat i oktoberfisket sedan provfisket startade. Bland de fångade arterna klassas gulål, lyrtorsk, sjurygg, torsk och vitling som rödlistade av ArtDatabanken.

• Signifikanta nedgångar har noterats för den kallvattengynnade arten tånglake samt rödspätta och gulål under oktoberfisket. Skärsnultra, oxsimpa och svart smörbult har ökat i fångsterna under oktober.

• Fångsterna i augusti domineras av skär- och stensnultror. Ingen art visar någon signifikant förändring sedan provfisket i augusti startade.

• Det har inte setts någon förändring under någon säsong i diversiteten i fisksamhället. Den trofiska medelnivån under augustifisket har varit oförändrad över tid, men i oktober ses en signifikant ökning av indikatorn. Den trofiska medelnivån är också lägre i augusti än i oktober. Fångsten av stora fiskar (större än 30 cm) i oktober har minskat sedan provfisket startade, framför allt på grund av lägre fångster av gulål.

• Fångsterna av tånglake har de senaste åren varit bland de lägsta sedan provfisket startade, både under fisket i augusti och i oktober.

Yngelprovtagning tånglake

• De fångade tånglakehonorna i Fjällbacka har sedan undersökningarna 1992 fått sämre kondition. Missbildade och döda yngel har under den tid yngelundersökningar pågått i Fjällbacka varit mycket vanligare här än i referensområdena Holmön i Västerbotten och Kvädöfjärden i Östergötland.

Hälsotillstånd

• Allt fler hälsovariabler hos tånglake i Fjällbacka uppvisar signifikanta tidstrender som tyder på att fisken exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem, stimulerat immunförsvar, en tendens till ökad oxidativ stress, samt en påverkad jonreglering.

3

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser. Öregrund 2017.

• Förändringarna hos tånglake i Fjällbacka stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Holmön, Torhamn och Kvädöfjärden). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen och andra faktorer.

Metaller och organiska miljögifter

• Halterna av bly och HCH:er i tånglake har minskat signifikant under övervakningsperioden medan det för kvicksilver ses en signifikant nedåtgång endast för de senaste 10 åren. Flera av de andra organiska miljögifterna (PCB, HCB och DDT) håller sig däremot på en stabil och låg nivå hos tånglake i Fjällbacka, medan halterna i Östersjön generellt har minskat till följd av totalförbud av ämnena. Halterna av kadmium indikerar en uppåtgåendetrend över hela tidsperioden men ligger generellt lägre jämfört med tånglake från Östersjön (där även en signifikant uppåtgående trend uppvisas för de senaste 10 åren). Nämnvärt är även den indikerade ökning av koppar över hela tidsperioden och signifikanta ökning av zink de 10 senaste åren som observerats för tånglake i Fjällbacka och som överensstämmer med de signifikanta uppåtgående trender som uppmättats för tånglake i Östersjön de 10 senaste åren. Samtliga undersökta ämnen ligger under deras respektive satta gränsvärden, förutom halten kvicksilver som ligger strax över gränsvärdet.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Fjällbacka

Situationen för tånglaken i Fjällbacka är ansträngd. Vikande fångster och en försämring av flera individuella indikatorer samt yngelstatus antyder att arten påverkas negativt av omgivningsfaktorer såsom den ökande vattentemperaturen, syrenivåer och exponering för kemikalier. Överlag är fångsterna av de flesta arterna i fisksamhället stabila, men svart smörbult och skärsnultra har ökat i förekomst medan fångsterna av tånglake, rödspätta och gulål minskat över tid. Detta trots positiva tendenser för ålen under de senaste åren. Orsaken till tillbakagången för ål speglar en storskalig nedgång för rekrytering av yngel till hela det europeiska ålbeståndet. Åltätheten i Fjällbacka i augusti bedöms ändå vara relativt hög i förhållande till andra undersökta områden på västkusten och betydligt högre än i Östersjöns kustområden. När det gäller tånglakens hälsostatus kan en av flera möjliga förklaringar vara en ständig och ökande tillförsel av kända och/eller okända kemiska ämnen till kustvattnen. Halterna av majoriteten av de metaller och organiska miljögifter som mäts ligger dock på en relativt låg och stabil nivå. Eftersom dessa effekter hos tånglake bedöms som omfattande och berör flera viktiga fysiologiska funktioner kan det inte uteslutas att de speglar den negativa utvecklingen som ses på populationsnivå.

Kustområdet vid Holmöarna i Västerbotten utgör sedan slutet av 1980-talet ett referensområde för Bottenviken inom den nationella miljöövervakningen. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status, fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen vid Holmöarna under tidsperioden 1989- 2016:

Temperatur och siktdjup

• Det har inte skett någon signifikant förändring i siktdjup och temperatur vid Holmöarna sedan undersökningarna startade.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället, som domineras av abborre och mört, tycks gå mot ett mer karpfiskdominerat tillstånd, då mängden karpfisk, främst mört, ökat kraftigt under åren. Förklaringar till en ökning av karpfiskar i ett område kan vara ökad vattentemperatur, minskad salthalt och en påverkan av övergödning. Vid Holmöarna har det som nämnts ovan inte setts någon signifikant trend över tid för temperaturen eller siktdjupet som mätts under provfisket i augusti.

• Mört och sik är de enda arterna som ökat signifikant i den tidsserie för Nordiska kustöversiktsnät som startade år 2002 i området. Åren 1989- 2014 fiskades det även med traditionella kustöversiktsnät. Under denna tidsperiod sågs förutom ökningen av mört, också en positiv trend för löja, samt en negativ trend för sik.

• I tidsserien för de Nordiska kustöversiktsnäten ses en ökning av stora fiskar sedan starten år 2002. Den här ökningen beror framför allt på att det har fångats fler stora mörtar och sikar under senare år.

• Den trofiska medelnivån i fångsten av minskat i båda provfiskeserierna, vilket troligtvis beror på den ökade fångsten av mört.

• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom Havsmiljödirektivet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen i Sverige och Östersjön. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Holmöarna nå upp till god miljöstatus för abborre och rovfisk, men inte för karpfisk, som ligger på en för hög nivå.

• Några varma somrar i början av 2000-talet har gynnat tillväxten hos abborre, och medellängden hos två-, tre- och fyraåringar har ökat under mätperioden.

Yngelprovtagning tånglake

• Vid Holmöarna uppnår de yngelbärande tånglakehonorna relativt sett högre ålder, men har en långsammare tillväxttakt än i de sydligare referensområdena i Egentliga Östersjön och i Västerhavet.

3

• Andelen honor med döda yngel var rekordhög i Holmöarna år 2016. Trots detta tyder övriga resultat på relativt goda förutsättningar för tånglaken vid Holmöarna. Missbildade eller döda tånglakeyngel förekommer mer sällan vid Holmöarna jämfört med i referensområdena Kvädöfjärden i Östergötland och Fjällbacka i Bohuslän.

Hälsotillstånd

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos honabborrar vid Holmöarna signifikanta tidstrender eller starka tendenser till förändringar som tyder på att de sannolikt exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem, förminskade könskörtlar med färre ägg och minskande halter guleprotein i blodet. Ökade aktiviteter av enzymen glutationreduktas (GR) och katalas i levern tyder på ökad oxidativ stress. Dessutom noteras en påverkad kalciumreglering och förändrad röda blodcellsbild. Hos hanfiskar noteras en signifikant ökad aktivitet av enzymet glutationtransferas (GST) i levern, en signifikant minskning av hematokritvärdet i blodet och ett minskat antal omogna röda blodceller.

• Förändringarna hos abborrar vid Holmöarna stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Kvädöfjärden, Torhamn och Fjällbacka). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen.

Metaller och organiska miljögifter

• De flesta organiska miljögifter och metaller som övervakas uppvisar dock minskande halter i abborre över hela tidsperioden. Undantag är koppar som ökat under hela tidsperioden samt PCB och HCB som planat ut de senaste tio åren

• Till skillnad från i abborre ses i tånglake ingen tydlig minskning av organiska miljögifter som DDT och PCB samt metallen bly sett över hela tidsperioden, men övervakningen påbörjades senare (1995) och avslutades 2007. α-HCH och HCB minskar, medan kadmium ökar över hela tidsperioden.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk vid Holmöarna

Den integrerade kustfiskövervakningen visar för varje år ett alltmer påverkat hälsotillstånd hos abborre trots att de flesta analyserade metaller och organiska miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter. Den tydliga och successiva påverkan som ses på hälsotillståndet på individnivå har ännu inte resulterat i några påtagliga förändringar på bestånds- eller samhällsnivå. Här ses ökad individuell tillväxt för abborre, ökande bestånd av karpfisk och ökning av stora fiskar sedan början av 2000-talet. Den ökade tillväxttakten hos abborre tyder på i övrigt gynnsamma förhållanden för abborrar i området, medan utveckling för karpfisk är oönskad. Hos tånglake fluktuerar halterna av miljögifter mellan åren, men artens tillstånd vid Holmöarna bedöms som stabilt.

4

Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskars hälsotillstånd, och om eventuella följdeffekter kan spåras på beståndsnivå.

Kvädöfjärden i södra Östergötland är sedan slutet av 1980-talet ett nationellt referensområde för Egentliga Östersjön. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status samt fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen i Kvädöfjärden under tidsperioden 1989-2016:

Temperatur och siktdjup

• En minskande trend för siktdjup och en ökande trend för temperatur ses i en tidsserie för säsongsmätningar i undersökningsområdet sedan 1965. Däremot ses ingen förändring för siktdjup eller temperatur i samband med mätningarna som utförts under provfisket 1989-2016.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället domineras av abborre och mört. Mängden karpfiskar har minskat över tiden medan diversiteten i området har ökat något sedan provfisket startade.

• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom Havsmiljödirektivet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen i Sverige och Östersjön. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Kvädöfjärden nå upp till god miljöstatus för karpfisk men inte för abborre och rovfisk.

• Den kraftiga ökningen i individtillväxt hos abborre, som en konsekvens av gynnsamma vattentemperaturer under 2000-talets början, har avstannat något under senare år.

Yngelprovtagning tånglake

• Det har skett en ökning av andelen tånglakehonor med döda yngel i undersökningarna i området.

Hälsotillstånd

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos abborre och tånglake i Kvädöfjärden signifikanta tidstrender, vilket tyder på att de exponerats för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner. Effekterna är mest påtagliga hos abborre. Liknande symptombild ses hos abborrar och tånglakar i andra kustreferensområden.

• Tydliga förändringar är inducerat avgiftningssystem, förminskade könskörtlar med färre ägg, minskade halter av guleprotein i blodet (endast abborre), påverkat immunförsvar, förhöjt hematokritvärde och minskad bildning av nya röda blodceller (endast abborre), störd reglering av klorid, natrium och kalcium i blodet, samt påverkad ämnesomsättning. Dessutom signalerar en starkt ökad aktivitet av leverenzymerna GR och katalas att det föreligger en ökad oxidativ stress hos abborre av båda könen. Dessa effekter är tecken på att fiskarna sannolikt är exponerade för miljögifter. Den komplexa symptombilden

3

pekar på att det kan vara fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen som tillförs kustvattenmiljön.

Metaller och organiska miljögifter

• De flesta övervakade metaller och organiska miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter i abborre och tånglake. Kvicksilver, HCB och DDE i abborre visade signifikanta uppåtgående trender mellan 2004 och 2013 men data från 2014/2015 indikerar att dessa ökningar har avstannat. För kadmium, koppar och zink ses dock en signifikant ökning de senaste 10 åren för tånglake men inte för abborre. Halterna av kvicksilver ligger över gränsvärdet för både abborre och tånglake medan halterna av de andra undersökta ämnena ligger under respektive gränsvärde.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Kvädöfjärden

Den integrerade kustfiskövervakningen visar på god status för karpfiskar trots minskade fångster under senare år, icke önskvärd status för abborre och rovfisk, och ett påverkat hälsotillstånd hos kustfisk, samtidigt som de flesta analyserade miljögifter visar nedåtgående trender eller oförändrade halter. Det är oroande att dessa förändringar sker i ett referensområde som anses vara relativt opåverkat. Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskens hälsotillstånd och den begynnande negativa utvecklingen som ses på populationsnivå hos abborre, rovfisk och karpfisk.

Torhamnsfjärden i Blekinge skärgård är sedan 2002 ett referensområde inom den nationella miljöövervakningen för Södra Östersjön. Här bedrivs årligen en omfattande och integrerad kustfiskövervakning i syfte att kartlägga fiskbeståndens status, fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning. Detta faktablad presenterar följande resultat och bedömningar från den integrerade kustfiskövervakningen i Torhamnsområdet under tidsperioden 2002-2016:

Temperatur och siktdjup

• Medeltemperaturen vid provfiskestationerna har minskat signifikant sedan fisket startade i Torhamn. För siktdjupet ses ingen förändring, och inte heller för den säsongstemperatur som mäts augusti-oktober varje år.

Fisksamhällets struktur och funktion

• Fisksamhället domineras av abborre och mört. Ål, torsk och vimma är de arter i fångsten som är upptagna i ArtDatabankens rödlista.

• Den invasiva arten svartmunnad smörbult har fångats i provfisket i Torhamn sedan 2013. År 2016 fångades 55 individer, vilket är en stor ökning jämfört med tidigare år. Det är viktigt att följa utvecklingen över tid och dess eventuella effekt i den lokala näringsväven.

• Den totala fångsten av fisk uppvisade en avtagande trend till 2011 men efter 2012 års fiske ses inte den trenden längre. Fångsterna av både sill, sik och gers har ökat under provfiskeperioden. Detta kan bero på den minskade temperaturen, vilket gynnar dessa arter. Fångsterna av sarv har minskat.

• Fångst av abborre, rovfisk och karpfisk är indikatorer som används inom Havsmiljödirektivet för att bedöma miljöstatus för kustfisksamhällen i Sverige och i Östersjön. Enligt nuvarande bedömningsgrunder anses Torhamn nå upp till god miljöstatus för samtliga indikatorer utom karpfisk, där nivåerna har minskat under den bedömningsperiod som använts (2005-2016).

• Abborrarnas tillväxttakt är hög i området, men fångsterna av äldre individer är relativt låg.

Hälsotillstånd

• Med tiden uppvisar allt fler hälsovariabler hos abborrar vid Torhamn signifikanta tidstrender eller starka tendenser till förändringar som tyder på att de exponeras för kemiska ämnen som påverkar olika fysiologiska funktioner.

• Tydliga förändringar är en ökning av blodets hematokritvärde och minskad nybildning av röda blodceller. Dessutom noteras en ökad aktivitet av leverenzymen glutationsreduktas (GR) och katalas. Aktiviteten av avgiftningsenzymet EROD i levern, som tidigare visat en signifikant ökande tidstrend, har minskat under åren 2011-2016 frånsett ett mycket högt värde år 2015. Könskörtlarnas storlek (GSI) hos honabborrar visar fram till år 2013 en signifikant ökning från den låga

3

nivå som rådde vid starten 2002. Åren 2014-2016 noteras dock något lägre GSI-värden. Under hela mätperioden ligger GSI i medeltal på samma låga nivå som hos honabborrar i andra kustreferensområden.

• Signifikanta förändringar för vissa hälsovariabler liksom tendenser till förändringar för andra variabler hos abborrar vid Torhamn stämmer väl överens med den mångfacetterade symptombild som även ses hos abborrar respektive tånglakar i andra kustreferensområden (Holmön, Kvädöfjärden och Fjällbacka). Den komplexa symptombilden pekar på att det sannolikt är fråga om samverkanseffekter av flera olika kemiska ämnen.

Metaller och organiska miljögifter

• Det finns ännu inga analysresultat för metaller eller organiska miljögifter i fisk från området. Årligen sker en insamling av abborre som läggs i provbank vid Naturhistoriska Riksmuseet för att möjliggöra senare tidsserieanalys.

Sammanvägd bedömning av tillståndet för kustfisk i Torhamn

Resultaten av fjorton års undersökningar visar en alltmer tydlig påverkan på hälsotillståndet hos abborre liknande den som observeras hos abborre och tånglake i andra kustreferensområden. Denna tydliga och successiva påverkan som ses på abborrens hälsa på individnivå har ännu inte resulterat i några påtagliga förändringar på bestånds- eller samhällsnivå. Fisksamhället i Torhamn har varit relativt stabilt under undersökningsperioden där de flesta indikatorer visar en stabil utveckling. Därtill har fångsterna av sik, gers och sill ökat. En något oönskad utveckling är att förekomsten av den invasiva fiskarten svartmunnad smörbult ökat kraftigt under senare år och att karpfisken minskar till för låga nivåer. Avsaknad av miljögiftsanalyser i området gör att någon koppling till miljögiftsbelastning inte kan göras idag. Det är angeläget att klarlägga om det är okända miljögifter, kända miljögifter som inte övervakas idag, eller andra bakomliggande miljöfaktorer som orsakar förändringarna i kustfiskens hälsotillstånd, och om följdeffekter kan spåras på populationsnivå.

Denna arthandbok har tagits fram för att användas inom Nationell Inventering av Landskapet iSverige (NILS).NILS är ett rikstäckande miljöövervakningsprogram som finansieras av Naturvårdsverket.NILS ingår i Naturvårdsverkets programområde landskap. Syftet med NILS är att följa upp endel av de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper, samt att visa om genomfördamiljöskyddsåtgärder leder till önskade förbättringar eller inte.Det primära syftet med den här handboken är att användas som bestämnings- ochreferenslitteratur av fältpersonalen i samband med NILS fältinventering av provytor (Esseenm. fl. 2004). I arthandboken ingår samtliga fältskiktsarter som inventeras i fält undersäsongerna 2003 och 2004.

I denna rapport redovisas resultatet av den andra provtagningsomgången (omdrevet) i miljöövervakningsprogrammet ”Yttäckande rikskartering av åkermark”.

Karteringen innefattar markens organiska material, syra/bas-status, fosfor- och aliumtillstånd och spårelement samt halter av makro- och mikroelement i höstvete, korn och havre. I rapporten redovisas också ett urval av nya kartor baserade på alla provpunkter i de två provtagningsomgångarna. Fler kartor och möjlighet att söka statistik för produktionsområden, län, jordbrukstäta kommuner och stora avrinningsområden samt rapporterna från omdrev 1 (pdf-filer) är tillgängliga via datavärdskapet för jordbruksmark: www-jordbruksmark.slu.se

I omdrev 2 har sammanlagt 2034 provpunkter provtagits fördelat på fyra delprovtagningar åren 2001, 2003, 2005 och 2007. I alla provpunkterna har ett prov från matjorden (0-20 cm) och ett från alven (40-60 cm) uttagits. Matjordsproverna har analyserats, medan alvproverna tills vidare arkiverats utan analys. Om grödan vid provtagningstillfället var höstvete, vårkorn eller havre togs också kärnprov (301, 303 och 231 prov av respektive gröda). De utvalda provpunkterna i denna omgång har exakta koordinater och var och en kommer att provtas igen vart 10:e år.

Följande analyser utfördes på matjordsproverna: pH (H2O), total kolhalt, kolhalt efter syrabehandling för avdrivande av karbonatkol (organiskt C), total kväve och svavelhalt, utbytbart Ca2+, Mg2+, K+ och Na+, titrerbar aciditet vid pH 7, ammoniumlaktat-acetatlöslig fosfor (P-AL) och kalium (K-AL) samt saltsyralöslig fosfor (P-HCl) och kalium (K-HCl). Vidare utfördes analys av spårelementen arsenik (As), bly (Pb), cesium (Cs), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), mangan (Mn), molybden (Mo), nickel (Ni), selen (Se), strontium (Sr), vanadin (V) och zink (Zn) efter uppslutning i 7M HNO

3. På matjordar med mindre än 20 % organiskt material utfördes också mekanisk analys för bestämning av mineraljordart.

På kärnproverna analyserades totalhalter av följande element: makroämnena kalcium (Ca), magnesium (Mg), kalium (K), fosfor (P) och kväve (N) samt spårelementen arsenik (As), bly (Pb), kadmium (Cd), cesium (Cs), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), mangan (Mn), molybden (Mo), nickel (Ni), strontium (Sr), vanadin (V) och zink (Zn).

Det går inte att redan i denna andra provtagningsomgång säkert påvisa några förändringar i de undersökta markegenskaperna. En orsak är att många av de variabler som ingår förändras ganska långsamt - miljöövervakningen har ett mycket längre perspektiv än 10 år. En annan är att kontrollprover som inkluderats i analyserna visar att det är mycket svårt att undvika systematiska skillnader i mätnivå när laboratorierna mäter med många års mellanrum.

Fosforgödslingen har mer eller mindre kontinuerligt minskat sedan början av 1990-talet, men det har inte lett till någon nämnvärd minskning av matjordens fosforvärden mellan omdreven. Det kan tolkas som att ett tillstånd nära balans mellan tillförsel via gödsling och bortförsel via grödorna uppnåddes i tidsperioden

● Tillståndet i svensk åkermark och gröda 8 mellan de två omdreven. Inte heller matjordens pH verkar ha förändrats nämnvärt trots en relativt sparsam kalkning den aktuella tidsperioden. Detsamma gäller spårelementhalterna.

Det senare kan bero på att åtgärder för att minska tillförsel via nedfall från luften, gödselmedel och avloppsslam resulterat i mer eller mindre balans mellan tillförsel och bortförsel. Inte heller halten organiskt material har förändrats nämnvärt mellan mätningarna. Andelen jordar som har halter över gränsvärdet för tillåten halt av någon av tungmetallerna Cd, Cu, Cr, Hg, Ni, Pb och Zn vid användning av avloppsslam är ca 15 %.

I det andra omdrevet har några nya variabler analyserats. Exempelvis har titrerbar aciditet bestämts vilket innebär att katjonbyteskapacitet (CEC) vid pH7 och motsvarande basmättnadsgrad har kunnat beräknas. Dessa mått på förmåga att binda baskatjoner (Ca 2+, Mg2+, K+ och Na+) och försurningsgrad/kalkbehov är de som traditionellt används i jordbrukssammanhang. Medelvärdet för CEC pH7 är 20,3 cmol c/kg medan medianvärdet är 14,8 cmolc/kg. Den relativt stora skillnaden mellan dessa värden beror på att mulljordarna drar upp medelvärdet eftersom organiskt material har mycket hög CEC per viktsenhet. I övrigt bestäms CEC av lerhalt och typ av lermineral. Basmättnadsgraden uppvisade medel- och medianvärden på 70 respektive 73 %.

Även K-AL och K-HCl är nya variabler i andra omdrevet. K-AL ger ett mått på lätt tillgängligt K medan K-HCl är ett mått på förråd som relativt lätt kan mobiliseras.

Medel- och medianvärdena var 12,4 respektive 10,4 mg/100 g för K-AL och 173 respektive 127 mg/100 g för K-HCl. Både K-AL och K-HCl-talen är koncentrerade mot mitten av skalan för markkarteringsklasser. Den procentuella fördelningen mellan klasserna I, II,III, IV och V för K-AL är 9, 26, 41, 21 respektive 3 %. För K-HCl är motsvarande fördelning 18, 25, 25, 24 och 9 % i klasserna 1, 2, 3, 4 respektive 5. Eftersom lermineralen i svenska jordar är ganska kaliumrika är K-HCl ganska starkt korrelerat till lerhalt (R2 = 0,72).

I denna rapport redovisas också statistik över K/Mg-kvoten baserat på mängder i utbytbar form av dessa ämnen. 24 % av jordarna hade en kvot större än de riktvärden som anges i Jordbruksverkets riktlinjer för gödsling och kalkning. Hög kvot innebär risk för magnesiumbrist. Om K/Mg-kvoten är under 0,7 kan jordar med K-AL-klass IV behöva gödslas enligt rekommendationen för den lägre klass III.

Tre procent av jordarna uppfyllde detta kriterium för potentiell kaliumbrist.

Elementhalterna i spannmålskärna varierade som väntat med årsmånen (variationer i tillväxtbetingelser mellan år som styrs av väderleksförhållandena), vilket gör att det är för tidigt att dra några slutsatser om eventuella trender.

Sambandet mellan elementhalterna i grödan och några utvalda markegenskaper såsom halten i marken av samma ämne, pH, halt organiskt material, lerhalt och CEC undersöktes med hjälp av multipel regressionsanalys. Elementhalterna i kärna var generellt starkare kopplade till markens egenskaper för havre än för de andra grödorna. För makroämnena N, K, P, Ca och Mg var korrelationen till de undersökta markegenskaperna i de flesta fall mycket svagt, speciellt för de ämnen som regelbundet tillförs med gödsling. För spårelementen var kopplingen mellan växt och markvariabler i de flesta fall starkare än de var för makroelementen. För de flesta av spårelementen fanns ett signifikant samband mellan halten i växt och den i

● Tillståndet i svensk åkermark och gröda 9 mark av samma ämne. För många ämnen ökade också koncentrationen i kärna med ökande pH.

Hur olika driftsinriktningar eventuellt påverkat matjordens egenskaper undersöktes också. För att få tillräckligt stort och samtidigt jämförbart underlag med avseende på markegenskaper, klimatförhållanden mm. gjordes dessa studier huvudsakligen på produktionsområdesnivå. pH i matjorden var i de flesta fall några tiondelar lägre på gårdar med nötkreatur än på gårdar med enbart växtodling och svinproduktion. Nötkreatursgårdarnas jordar hade också i de flesta fall 0,5 till 1 procentenheter högre halt organiskt material jämfört med de andra gårdstyperna.

Fosforhalterna tenderade att vara högre på svinproducerande gårdar än på  växtodlingsgårdar.

Nötkreatursdominerade gårdar tenderade att ha högre P-HCl- och lägre P-AL-tal än de andra gårdstyperna. Den mindre andelen lättlöslig fosfor (P-AL) kan vara kopplad till den lägre pH-nivån. För Cd, Cu och Zn var det svårt att se några systematiska skillnader mellan gårdstyperna.

I en specialundersökning analyserades organiskt kol förutom i matjorden också i nivåerna 20-40 cm och 40-60 cm. Syftet var att ta fram en databas för beräkningar av kolförråd i åkermarken. I 461 mineraljordar med minde än 12 % organiskt material var medianhalten organiskt kol 2,4 % (4,1 % org. material) i 0-20 cm, 1,4 % (2,5 %) i 20-40 och 0,6 % (1,1 %) i 40-60 cm. Också 46 jordar med mer än 12 % organiskt material undersöktes. På ett urval av mineraljordar från Skåne och Mälardalen bestämdes också skrymdensitet (volymvikt) varpå sambandet mellan skrymdensitet och halt organiskt material beräknades. En grov beräkning baserat på medianvärdena för de undersökta mineraljordarna och motsvarande skrymdensitet ger en genomsnittlig kolmängd ned till 60 cm i storleksordningen 125 ton/ha.

På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för miljöanalys vid SLU iUppsala utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten i Mälarens fjärdar under år2002.Föreliggande årsredogörelse beskriver huvuddragen av resultaten som dessutom bifogas i sinhelhet i tabellform. En fristående sammanfattning på 8 sidor har dessutom producerats ochdistribuerats.

Syftet med denna utredning har varit att se över hela datahanteringen i NILS för att kunna identifiera särskilt kritiska processer och för att få en bild av helheten. I rapporten presenteras en kravspecifikation för de nya system (datahantering, statistik/redovisning och datavärdskap) som behöver byggas upp, de resurser som behövs för detta samt ges ett förslag på hur och i vilken tidsordning som systemen bör byggas upp.

I rapporten presenteras den rekommenderade framtida datahanteringen inom NILS, från datafångst till datavärdskap. Data som idag ingår i datahanteringen för NILS är fältdata, tolkningsdata samt medföljande metadata, stöddata och annan nödvändig dokumentation. I denna rapport föreslås att datahantering i NILS skall delas in i fyra olika huvudprocesser.

Den första processen är

Datafångstprocessen som samlar in rådata, samt kvalitetssäkrar och levererar detta. I NILS datafångstprocess ingår i dagsläget två delar, dels fältinventering, dels flygbildstolkning av 1 km x 1 km rutan. Det är nödvändigt att uppbyggnaden av fältdatabas och tolkningsdatabas samordnas vad gäller såväl systemstruktur, variabelnamn mm för att underlätta samkörningar av data. Den största kraften och resurserna skall läggas på att effektivisera datahanteringen inom datafångsten för då uppnås den största nyttan med insatserna.

Den andra processen är

Databasprocessen som tar emot rådata, metadata och stöddata från fält- och flygbildsprocessen i datafångsten och lagrar detta i ett databassystem. I systemet lagras även beräknade data, alternativt beräkningsfunktioner (script) som utför beräkningar direkt beroende på olika användares behov. För både flygbildstolkning och fältinventering skall normaliserade databaser upprättas. Detta är en absolut nödvändighet och ett krav för att Databas och Datavärdskap skall vara genomförbart.

Den tredje processen är

Statistikprocessen som producerar skattningar, bearbetningar, sammanställningar och resultatrapporter från NILS grunddata i databasen.

Den fjärde processen utgörs av själva

Datavärdskapet där det ingår att ta emot och kontrollera

data, tillgängliggöra data för externa användare (via webb-portal bl.a.) samt att permanent arkivera kvalitetssäkrade data. I datavärdskapet ingår grunddata från NILS rådatabas samt bearbetade data, resultatrapporter, sammanställningar av data, tabeller, figurer mm som producerats i Statistikprocessen.

Denna rapport ger följande övergripande förslag till hur huvudprocesserna i NILS datahantering skall genomföras och byggas upp:

1. Beställarens uppdrag skall vara klart definierat för utföraren
2. Tydligt uppsatta mål för arbetet
3. Utförlig planering - baserat på tillräckligt kunskapsunderlag
4. Tydligt definierade roller för personalen
5. Att personalen har de personella, ekonomiska och materiella resurser som behövs för genomförandet (kompetens, tid, verktyg, utrustning mm)
6. Planera helheten, men bygg från litet till stort, undvik onödig komplexitet
7. Delleveranser till avnämare ska ske tidigt och fortlöpande
8. Kvalitetssäkring ska finnas i alla processer

I samtliga huvudprocesser skall det ingå tillräcklig säkerhetskopiering av data, anpassad till varje process särskilda krav

1. Tillräcklig dokumentation av alla ingående delprocesser
2. Tydlig strategi för att minimera risker
3. Fortlöpande dialog och adaptiv utveckling – för att säkerställa att målen nås
4. Kostnadseffektivitet i alla led – beakta möjligheter till intern och extern samordning
5. Samverkan – såväl inom som utom SLU.

Under arbetets gång har särskilt kritiska moment i utvecklingsarbetet identifierats bl.a. lednings- och organisationsstrukturen, val av programvara för databaserna samt kvalitetssäkring av rådata. Dessa bör lyftas fram i det fortsatta arbetet.

Rapporten ger ett förslag till en 5-årsplan för uppbyggnad av huvudprocesserna. De mest kritiska processerna är uppbyggnaden av kvalitetsäkrade rådatabaser för fältinventeringen och flygbildstolkning. Fokus de första åren ligger därför på NILSbasen och statistikdelen. Uppbyggnaden av själva datavärdskapet senareläggs.

Utifrån 5-årsplanen har en kostnadsberäkning gjorts att utveckla och ta i drift samtliga huvudprocesser och komponenter i datahanteringen. Den beräknade kostnaden för 2008 är 4415 kkr, 2009 5230 kkr, 2010 7147 kkr, 2011 7760 kkr och 2012 8406 kkr.

På uppdrag av Naturvårdsverket har en informationsanalys utförts för att utreda prioriterade övervakningsbehov för programmet Stickprovsvis Landskaps Övervakning (SLÖ). Rapporten utgör underlag för det fortsatta arbetet med att ta fram vilken detaljinformation som ska ingå i SLÖ. Syftet har varit att göra en relevant analys av vilka frågeställningar och informationsbehov som olika kravställare prioriterar. Primära kravställare är de nationella miljökvalitetsmålen, olika myndigheter och organisationer samt internationella konventioner och EUdirektiv.

Arbetet har huvudsakligen bedrivits i form av telefonintervjuer. Totalt har ett 90-tal personer från olika myndigheter, organisationer, företag, forskningsinstitut och universitet intervjuats.

Den information som efterfrågats omfattar bl a: vilken variabel eller typ av information som bör övervakas, syfte, typ av analys (tillstånd, förändring, orsakssammanhang, prognoser), målpopulation (naturtyp, specifik biotop etc), redovisningsgrupper (naturtyp, geografisk och tematisk indelning, t ex miljöstöd), tidskrav (frekvens, specifika årtal) och eventuella krav på statistisk precision.

Arbetet har skett naturtypsvis för fem olika naturtyper: jordbrukslandskap, urban miljö, våtmarker och stränder, skogslandskap samt fjällmiljö. I rapporten redovisas först utdatavariabler genererade av miljökvalitetsmål och andra kravställande dokument. Därefter ges korta sammanfattningar av allmänna synpunkter som framkommit vid intervjuerna.

Föreslagna utdatavariabler och informationsområden har ställts samman i bruttolistor för respektive naturtyp. Variablerna har ordnats efter fallande prioritetsordning och har delats upp i fem olika kategorier: 1. processer och påverkan, 2, biotoper, 3. linjeelement, 4. punktelement, och 5. organismer. Övriga synpunkter på utformningen av SLÖ, särskilt med avseende på stratifiering, rutstorlek, omdrevsintervall, flygbildstolkning och nomenklatur har också ställts samman.

Resultaten från intervjuerna visar att det finns ett mycket stort intresse för övervakning av biologisk mångfald i ett landskapsperspektiv. I jordbruksmiljö prioriterade man information inom tre områden: 1. ängs- och hagmarker, 2. småbiotoper (inklusive punkt- och linjeelement) och 3. odlingslandskapets sammansättning. I urban miljö efterfrågades information inom följande områden: 1. grönyteområden (träd- och gräsbevuxna), 2. äldre lövträd och bärande träd, 3. småbiotoper (småvatten, trädgårdar, ruderatområden) samt 4. rekreation och landskapsbild. För våtmarker och stränder urskiljdes sju olika informationsområden: 1. markavvattning, 2. naturlig eller påverkad vattenregim, 3. hävd, 4. markstörning och exploatering, 5. strukturell variation, 6. näringstillgång och kemisk påverkan, och 7. hotade och främmande arter. Viktiga informationsområden i skogslandskapet är: 1. störningsprocesser och människans påverkan, 2. landskapets sammansättning, 3. beståndsegenskaper, 4. strukturelement och 5. organismer. I fjällmiljö identifierades fyra olika områden: 1. renskötselns påverkan, främst genom bete och tramp, 2. barmarkskörning och linjära strukturer, 3. klimatförändringar, och 4. hotade arter och främmande arter.

För fyra naturtyper ges förslag till prioriterade utdatavariabler i ett appendix.