Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
34567 251 - 300 of 344
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 251.
    Lundström, Karl
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Karlsson, Olle
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Sälens matvanor kartläggs2012Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 252.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Sammanfattning av 1997-2001 och årsrapport för 20012004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet(IVL), Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IMövervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar förhållandena under perioden 1997-2001 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Bearbetade resultat från 2001 återfinns i Tabellbilagan i slutet på rapporten. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Tämligen hög nederbörd innebar att grundvattennivåerna i allmänhet varit något över de normala under åren omkring millenniumskiftet. Detta återspeglas även i avrinningen, vilken var hög både 1998 och 2000. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under den studerade femårsperioden har samtliga områden uppvisat en svagt ökande export av buffertkapacitet med tiden. Ökningen motsvarar 10-20 mEq ANC m-2 år-1, med stora mellanårliga variationer, vilket indikerar att markerna har ökat sin förmåga att balansera den aciditet som tillförs till och skapas i ekosystemen. År 2001 hade samtliga områden förutom Kindla, vilket är det suraste området, en positiv ANC-export. Denna ökade bufferkapacitet kan spåras i bäckvattnet i form av en svag ökning av pH i de tre sydligaste områdena. Det sker följaktligen en återhämtning från det försurningstryck som områdena tidigare varit utsatta för. Skogsmarkens läckage av kol och kväve till bäckarna har under perioden 1997-2001 varierat med en faktor 1,5-2 i de fyra IM-områdena. Huvuddelen (>70%) av det kväve som frigjorts har varit organiskt bundet och kopplat till humusläckaget från marken. Humus- och kväveläckaget är normalt för svenska skogsområden och har uppgått till 35-100 kg C ha-1 år-1 respektive 0,9-3,5 kg N ha-1 år-1. Fosforkoncentrationerna i avrinningsvattnet från IM-områdena varierade mellan 0.001 och 0.10 mg L-1, med PO4-halter <0.003 mg L-1. För Anebodaområdet, med ofta relativt höga TOC-halter, var koncentrationerna ibland högre med Ptot-värden över 0.015 mg L-1. Fosfortransporten varierade mellan 0.02 och 0.09 kg P ha-1 år-1 varav fosfatfosfor utgjorde 0.004 - 0.02 kg P ha-1 år-1. Störst fosforflöden noterades i Gammtratten. De årliga Pb-transporterna genom B-horisonterna var 0,15, 0,22 respektive 0,13 mg m-2 år-1 i Aneboda, Kindla och Gammtratten, dvs avsevärt mindre än införsel via krondropp och t o m något mindre än uttransporter i bäckarna. Trots starkt minskad deposition de senaste decennierna sker det uppenbarligen fortfarande en ackumulation i marken. Även Cd uppvisade stark retention mellan regn och bäck i avrinningsområdena, med undantag av i Kindla, som utmärker sig genom att ha en uttransport av Cd, nästan i nivå med inflödet. Transporterna av Cd genom B-horisonten i Aneboda, Kindla och Gammtratten skattas till 0.10, 0,06 och 0,03 mg Cd m-2 år-1. Transporterna är ännu större genom humusskiktet vilket innebär en minskning av Cd-förråden i markens övre delar. Uttransporten av Hg från avrinningsområdena var cirka 5 % av depositionen utom i det nordligaste området Gammtratten där den var 19 %. Hg-transporterna genom B-horisonten skattas till 0,001, 0,003 och 0,001 mg m-2 år-1 för Aneboda, Kindla respektive Gammtratten. Transporterna genom B-horisonten var mindre än i bäcken, vilket indikerar att det sker en kraftig ackumulation av Hg i markens övre 25 cm. Endast Aneboda uppvisar en tidsmässigt riktad förändring i vegetationssammansättningen under undersökningsperioden. Ellenbergindex visar att denna förändring delvis beror på ljusare och torrare förhållanden i vegetationsytan. Den främsta orsaken till att det inte gick att se några förändringar i de övriga områdena är förmodligen de korta tidsserierna. Artsammansättningen är relativt homogen och pHgradienterna är små i IM-områdenas intensivytor, vilket gör det svårt att påvisa miljöpåverkan. Kompletterande mätningar i fuktighetsgradienter planeras därför.

  • 253.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Sammanfattning av 2002 års resultat2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet (IM) i fyra skogsekosystem inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FNkonventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). Konventionsarbetet är organiserat i ett antal arbetsgrupper, varav den effektrelaterade omfattar sex övervakningsprogram (ICP) och Task Force on Health. IM utgör en av dessa och tjugotvå av Europas länder deltar. Sverige är ordförandeland medan Finland samordnar datainsamlingen och den årliga internationella rapporteringen (ICP IM Annual Report). Övervakningen omfattar ett antal obligatoriska delprogram, som alla länder genomför. Sverige har dessutom valt att utföra några frivilliga delprogram, bl.a. studier av metaller, skogsskador, algbeläggning på barr och förnanedbrytning. Övervakningen är inriktad mot att studera miljöeffekter och att undersöka konsekvenserna för hela ekosystemet av depositionen av kväve, svavel och tungmetaller. Det övergripande syftet med övervakningen i Sverige är att: • i små, väldefinierade avrinningsområden samordna mätningar och utvärderingar så att samhällets behov av detaljerad kunskap och prognoser långsiktigt kan tillgodoses m. a. p. försurning, eutrofiering och metallpåverkan i typiska, svenska skogsekosystem, • tillhandahålla kunskap som nationellt och internationellt kan användas som underlag för att optimera miljöförbättrande åtgärder, • tillhandahålla kunskap som kan användas för att underlätta tolkningen av resultat från andra miljöövervakningsprogram eller forskningsprojekt, • generera underlag till utveckling av modeller för att beräkna t. ex. kritiska belastningsnivåer (Critical Loads/Levels) och framtida miljötillstånd, • sprida kunskap till allmänheten om vilka processer som påverkar miljötillståndet i skogen. Miljöövervakningen utförs på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Mätningarna används för att särskilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Prognostisering av utvecklingen med hjälp av matematiska modeller är ett viktigt inslag. Områdena ligger i skyddade naturmiljöer med lång kontinuitet, utan skogsbruksåtgärder. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. För att kunna uppfylla målsättningarna med programmet måste övervakningen vara långsiktig. IM-övervakningen skiljer sig från övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön. IM-programmet bör på sikt också kunna inrymma övervakning av klimatförändringar, ozon samt persistenta organiska föreningar (POP) och deras effekter på biotan.

  • 254.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark :  IM Årsrapport 19992001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet iskogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogsvårdande åtgärder. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 1999 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Vädret 1999 kännetecknades dels av den varma inledningen på året, vilket resulterat i vattenföringstoppar under januari både i Gårdsjön, Aneboda och Kindla, och dels av långa torrperioder orsakade av avdunstning i juli- augusti i samtliga områden. Höga temperaturer i Gammtratten under oktober - november resulterade i förhöjd vattenföring långt in i november. Sett på årsbasis avrann mellan 37-58 % av nederbörden. Den uppskattade avdunstningen varierade från 450-600 mm/år. Vattengenomsläppligheten i de översta 35 centimetrarna av marklagret är en tiopotens större än 60 cm ner i marken i Kindla. Det betyder att mängden grundvatten som flödar fram i de ytliga marklagren är mycket stor under regnepisoder. Under perioden 21/9 – 7/10 låg grundvattenytan uppe i B-horisonten,vilket innebär att grundvattnet tillförde bäcken vatten med annan kemisk sammansättning än under perioder med lägre grundvattennivåer. De speciella högvattenepisoderna är korta, men sätter sina spår i ekosystemet i form av t.ex. surstötar, kraftig tillförsel av organiskt material etc. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Övriga metaller, med undantag av bly i Aneboda, uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. I mark-och grundvatten överskreds dock dessa gränsvärden frekvent. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Depositionen via krondropp av salter och försurande ämnen är högre i Gårdsjön än i Göteborg- & Bohuslän som helhet. Gårdsjön är också den av IM-ytorna där belastningen är högst. Aneboda tycks däremot vara något lägre belastad än Kronobergs län som helhet. Kindla representerar i de flesta fall depositionen inom Örebro län, även om vissa årliga avvikelser förekommer. Vid Gammtratten uppmäts den lägsta belastningen av de fyra områdena/länen. För svavel och klorid tycks värdena vara på samma nivå som vid övriga krondroppsstationer i Västernorrlands län. Utlakning av kväve uppgick till 1,4–3,5 kg ha-1 år-1, dvs. 26-32% av depositionen ovan krontak. Detta är avsevärt högre än under de två föregående åren då andelen utlakning var 10-20%, undantaget Aneboda 1998 med 34%. Det organiskt bundna kvävet dominerade utlakningen med andelar från 80% i Gårdsjön till 100% i Gammtratten. Nitratutlakningen var 0,1 kg ha-1 år-1 i alla områden förutom Gammtratten, där utlakningen av oorganiskt kväve var nästan obefintlig. Enligt bestämningarna av arginin i granbarr och Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för skogslandskapet avseende risken för kväveläckage från skogsmark föreligger mycket liten risk för kväveläckage från IM-områdena. Sommaren 1999 påverkades Gårdsjön olyckligtvis av att timmer transporterades tvärs genom den övre delen av avrinningsområdet. Störningen innebar att en torvmark delvis dämdes upp samt att mårskiktet slets bort eller skadades av den traktorväg som bildades. Provtagningar uppströms och nedströms skadan visade att flertalet ämnen i avrinningen inte påverkades alls eller bara obetydligt. De ämnen som påverkades i högre grad var sådana som är relaterade till det organiska materialet och/eller ackumulerats i blötmark/mossmark Den största effekten uppstod för metylkvicksilver (MeHg), som omedelbart ökade halten med ca 100 ggr. Ökningen varade ca 3 månader varefter halterna sjönk. Ett år efter skadan var halterna MeHg fortfarande förhöjd ca 10 ggr. För Aneboda finns en tidsserie över vegetationsutvecklingen från samma provytor mellan 1982 och 1991. Denna visar att bottenskiktet, d.v.s. mossor och lavar, som helhet ökat stadigt från cirka 55 till cirka 80% täckning. Störst andel i bottenskiktets ökning har stor kvastmossa (48% till 59%) och väggmossa (5% till 13%). Förändringen förklaras sannolikt av naturlig succession. Biomassan i de levande trädens alla delar är störst i Aneboda och Kindla (ca 200 ton/ha) och minst i Gammtratten (ca 100 ton/ha). Gårdsjön ligger ungefär mitt mellan dessa mängder. Kronutglesningen hos gran var ca 20% i de tre sydliga IMområdena, vilken kan betraktas som ringa. I Aneboda, där 12 procent av barren hos gran var missfärgade 1997, hade återhämtningen från 1998 fortsatt. Vid 1999 års inventering var mindre än en procent av barren missfärgade. Under perioden 1997-99 har tjockleken av algskiktet på unga granars barr inte förändrats nämnvärt.Däremot har de under denna tid börjat kolonisera barren i snabbare takt. Hos lavarna på småträdens kvistar kan en liknande, men inte lika tydlig trend iakttas.

  • 255.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20002002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Longrange transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2000 och inbegriper de fyra IM-områdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Vädret år 2000 kännetecknades av en likartad temperaturutvecklingen i samtliga områden, med en varm inledning i januari och februari, en kall sommarperiod (juni-september) och en varm avslutning på året (oktober-december). Samtliga områden hade ett nederbördsöverskott med som mest 458 mm i Kindla. För Kindla är det 44% högre än medelvärdet för tidsperioden 1967-2001. Särskilt hösten (oktober-november) var nederbördsrik, medan september uppvisade underskott. I Kindla uppmättes ett stort nederbördsöverskott även i juli. Vattenföringstoppar uppträde under januari i Gårdsjön, Aneboda och Kindla och under hösten i samtliga områden. Avrinningen i Kindla på 797 mm är den högsta registrerade under de senaste 35 åren. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (<80 μg L-1). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. I grundvatten överskreds dock dessa gränsvärden med avseende på koppar, bly och zink. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. I avrinningsområdenas intensivområden är trädbeståndet vanligen homogent och tätt, vilket innebär hög interception av nederbörden. I avrinningsområdet som helhet finns däremot både kala fläckar, t.ex. myrytor, och bestånd som är betydligt glesare än intensivområdets, varför interceptionen blir mindre. Beräkningar indikerar att krondroppet för hela avrinningsområdet är mellan 20 och 30% större än det som uppmäts i intensivområdena i Aneboda, Kindla och Gammtratten. I Gårdsjön indikerar långtidsstudier av krondropp och avrinning att uppmätt krondropp sannolikt ger en rättvisande bild av det verkliga för hela området. Under perioden 1994-2000 undersöktes de småskaliga sambanden (50 x 50 m provytor) mellan metallhalter och respiration i humusskiktet på de fyra IMlokalerna. Bly (Pb) och kivicksilver (Hg) var starkt rumsligt korrelerade med varandra inom de sydsvenska provytorna (Gårdsjön, Aneboda och Kindla), men respirationen hade endast svaga eller inga samband med Hg. Inte heller kadmium (Cd) uppvisade samband med respirationen. Resultaten från IM visar liksom tidigare forskningsresultat en tydlig markbiologisk störning av Pb i humusskikten. Hg-effekter är mera osäkra och Cd-effekter saknas. De högsta aluminiumhalterna uppmättes i markvattnet i E- och B-horisonterna i Gårdsjön, Aneboda och Kindla och huvuddelen av aluminiumet (>1 mg Ali/l)uppträdde i oorganisk form både i E- och B-horisonten. I Gammtratten förekom oorganiskt aluminium i mycket låga halter även i E-horisonten (≤0,03 mg Ali/l). I markvattnet i utströmningsområdena var andelen oorganiskt aluminium 11% i Aneboda, 35% i Kindla och 53% i Gårdsjön. De högsta halterna av oorganiskt aluminium i bäckvattnet uppmättes i Kindla (61%), följt av Gårdsjön (46%), Aneboda (17%) och Gammtratten (10%). Arealförlusterna av aluminium var större från Kindla än från det betydligt mer försurade Gårdsjön. Detta indikerar att bäckar kan ha höga Ali-halter under högflödesperioder utan att området för den skull behöver vara utsatt för särskilt stor belastning av surt nedfall (krondropp = 5,3 kg S/ha, år). Den naturliga jordmånsbildningen (podsolering) och ytliga flödesvägar för grundvattnet skulle kunna vara tillräckligt. Nederbörden lakade ut betydande mängder kol ur krontaket i IM-områdena och krondroppet tillförde marken nästan lika mycket kol som det som transporterades i bäckarna (70-100 kg C/ha, år). Eftersom mycket av krondroppet hamnar över inströmningsområdena är det dock inte detta kol som uppträder i bäcken. Förnafallet utgör den absolut största kolkällan till marken och överstiger krondroppet med 10-20 gånger. Detta kol måste dock brytas ned och bli vattenlösligt innan det transporteras vidare i systemet. Kolflödena genom E-horisonten visar att betydande mängder transporterades djupare ned i markprofilen. Med undantag av Gårdsjön fastnade eller mineraliserades en stor del (40-80%) av kolet i B-horisonten. Även i djupare markprofiler skedde en betydande retention i inströmningsområdena, alternativt så transporteras kolet horisontellt nedströms i systemen. Kolflödet i bäckarna utgjorde <2‰ av markförråden, vilket visar att en liten förändring av det organiska materialets vattenlöslighet kan ge upphov till stora skillnader i TOC-halter i bäckarna.

  • 256.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20032005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM)inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidraga till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2003 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,5 och frekvent förekommande vätekarbonat-alkalinitet i bäckvattnet. Temperaturen var i medeltal 1,5°C kallare än normalt vid de båda södra områdena medan det motsatta (+0,8°C) gällde i norr. Nederbörden var normal i samtliga områden. Avrinningen var något lägre än normalt vid Gårdsjön och Aneboda, medan högre än normal avrinning registrerades vid Kindla och Gammtratten. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalt-tillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Kväve uppvisar en syd-nordlig gradient med högst nivåer i Gårdsjön både med avseende på lufthalter (NO2) och N-deposition på öppet fält och i krondropp. I samtliga dessa medier har förändringarna varit tämligen små över tiden sedan 1996. Huvuddelen av det kväve som deponeras har tagits upp i trädkronorna i samtliga områden förutom Gårdsjön, där hög trädålder gett låg tillväxt och kväveupptag. Motsvarande geografiska gradienter finns även för svavel, men skillnaderna mellan områdena är mindre. Svaveldepositionen har minskat sedan 1996, vilket överrensstämmer med den generella trenden. SO2-halterna har varit tämligen oförändrade. Statistiska analyser av hur olika ämnen samvarierar i grundvattnet visar att nederbördens kemiska sammansättning, det organiska materialets rörlighet i marken och redoxförhållandena påverkar grundvattnets kemi påtagligt. Primärt förefaller pH att styras av vittring och katjonbyte samt i Kindlas utströmningsområde även av TOC. Sulfathalterna påverkar inte grundvattnets pH och aluminiumhalter vare sig i Aneboda eller Kindla. I Aneboda ökar aluminiumhalterna med ökande TOC-halt och då vattnet är jonsvagt. Något motsvarande samband erhölls ej för Kindla. Nitrat-halterna påverkas av redoxförhållandena och det biologiska upptaget. Preliminära modellberäkningar visar att varken depositionen, markvattenflödena eller avrinningen överskrider den kritiska belastningen för Cd i IM-områdena. Däremot överskred Pb- och Hg-depositionen den kritiska belastningen särskilt i de sydsvenska områdena. Transporter i markvatten och avrinnande vatten var däremot väsentligt lägre än den kritiska belastningen. Dagens deposition innebär följaktligen att IM-områdena fortfarande lagrar upp Pb och Hg i marken, vilket innebär att de ännu inte uppnått steady state. I svensk skogsmark överskrids inte den kritiska belastningen för Cd medan den för Pb och Hg överskrids i 49% respektive 98 %, enligt de preliminära skattningarna. Den slutgiltiga karteringen av critical loads för metaller pågår för närvarande. Halter och transporter av kväve och fosfor i IM-områdena har jämförts med tre brukade skogsområden, som följts under lång tid. De mest drastiska effekterna uppstår en kort tid (3-5 år) efter skoglig åtgärd varefter det sker en successiv återgång till skogliga förhållanden. De långsiktiga studierna av brukad skog antyder att koncentrationer och utlakning kan ligga på något förhöjda nivåer under lång tid. Såväl fosfor som kväve noteras ligga 10-50% över naturskogens bakgrundsvärden. Det föreligger inte några tydliga samband mellan arginin i granbarr och tillgängligt kväve i krondropp och markvatten i IM-områdena. Argininhalten ligger i stort sett på en jämn, relativt kontant nivå, med några få undantag. Det finns inget mönster i vilka prover som avviker, utan det tolkas tills vidare som naturlig variation. Argininhalten kan uppenbarligen skjuta i höjden ett år för att vara tillbaka på låga nivåer året efter. Trots att argininhalten för det mesta ligger på en jämn och låg nivå, finns tendenser till ökande halter med åren. Detta var fallet även för totalhalten av kväve i granbarr i två av områdena. Detta kan tolkas som tecken på ett ökat kväveupptag, vilket inte kan förväntas utgående från kvävedepositionen som varit tämligen konstant. De högsta halterna återfinns i Gårdsjön och de lägsta i Gammtratten. Detta är helt och hållet vad som kan förväntas mot bakgrund av skillnader i deposition mellan områdena. Aneboda och Kindla uppvisar en viss variation. Detta tyder på skillnader i kvävets utnyttjande och kretslopp i de båda områdena. Bytet av laboratorium för aluminiumanalyserna 2003/04 innebar en metodskillnad vad avser bestämningarna av AlT och Alo. Till och med 2003 utfördes slutbestämningen med AAS medan ICP använts därefter. Statistiska analyser (t-test) visar att AlT-halterna, men inte Alo-halterna, var högre före metodbytet. Detta indikerar att något led i laboratoriernas arbetsmetoder från provhantering, jonbyte och analys orsakar de systematiska (ca 100 μg AlT/l respektive 50 μg Ali/l) och slumpmässiga felen (45-148 μg AlT/l, 1-86 μg Alo/l och 18-88 μg Ali/l, 95%konfidensintervall). Al-fraktioneringen inom IM används främst för att följa hur aluminium frigörs i marken och transporteras via grundvattnet ut i bäcken samt för att studera trender. Haltskillnaderna mellan de olika medierna samt variationen inom- och mellan år är påtagliga och betydligt större än de redovisade analysosäkerheterna. Bytet av laboratorium 2003 har därför begränsad betydelse för tolkbarheten av de insamlade Al-resultaten.

  • 257.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20052007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndeti skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relateradtill FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-rangetransboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL),Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA,SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket.Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningarav vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studierav markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels attsöka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering förprognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl tilltestning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utanskogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de endamänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftenamed övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklaraförändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensivaprogrammen

  • 258.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20062008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för miljöanalys vid SLU (IMA, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj skall kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2006 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Övriga metaller uppvisade halter i bäckvattnet i Aneboda under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2006 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +2,1°C vid Gammtratten. För Kindla och Aneboda var överskottet +1,6 oC respektive +0,5 oC. Vid Gårdsjön saknades data under tre vintermånader och årsmedeltemperaturen kunde ej beräknas. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Aneboda. I Kindla och Gammtratten var överskottet drygt 100 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i oktober till december i Gårdsjön gav 426 mm mer än normalt. Avrinningsregimen var däremot normal för Gårdsjön med stor avrinning vår, höst och vinter. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämt fördelad under året men med något lägre värden årets tre första månader och på sommaren. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2006 var dock avrinning betydligt lägre än normalt i början på hösten. I Gammtratten dominerande vårfloden i april-maj och avrinningen under oktober-december. I stort uppvisade avrinningen 2006 tämligen regiontypiska mönster. Aneboda ligger inom det område som drabbades av stormen Gudrun den 8-9 januari 2005. En kvantitativ sammanställning av hur mycket träd som blåste omkull visade att lågor utgjorde 24 % av alla stående och liggande träd i området 2006. Volymen på lågorna nästan tredubblats mellan 2001 och 2006. Totalvolymen lågor uppgick till 1910 m3 i hela avrinningsområdet, vilket motsvarar en box med sidorna 12,4 meter eller ungefär ett fyravåningshus med tre små lägenheter i varje våning. I den boreala skogen räknar man med att det tar mellan 70 och 90 år för en låga att försvinna helt och hållet. Utgående från detta så kommer effekter av stormen Gudrun att synas under mycket lång tid framöver. De klimatmodeller som används för att simulera framtida klimat indikerar en ökad frekvens av extrema förhållanden såsom höga flöden och torra perioder. Om dessa scenarier är riktiga kommer utlakningsmönstret för många ämnen att förskjutas och infalla under andra tider på året än vad vi är vana vid. Det kan också påverka intensiteten d.v.s. storleken på utlakningen. Resultat från Kindlaområdet indikerar att det kan bli ökad utlakning höst och vinter av bl.a. organiskt material i framtiden. Tack vare minskade luftutsläpp av svavel har försurningen avstannat och den naturliga återhämtningen påbörjats. MAGIC-simuleringar indikerar att inom loppet av 25-30 år kommer koncentrationen av oorganiskt aluminium (Ali) att ligga under gränsen 50 μg/l (gränsen för höga halter Ali enligt Naturvårdsverkets förslag till bedömningsgrunder) i bäckvattnet i båda de starkt försurade IM-områdena Gårdsjön och Kindla. Däremot är det enligt modellen tveksamt om pH och ANC kommer att återfå förindustriella värden inom en rimlig framtid, med undantag av Gammtratten. Jämförelse av resultaten från två markkemiska studier utförda med ca 10 års mellanrum i Gårdsjön respektive Aneboda visar att marken är tröga system och att det är svårt att tolka de olika trenderna i parametrarna kopplade till markförsurning. De markvattenkemiska undersökningarna i bl.a. Kindla visar dock mycket tydlig återhämtning från försurningen i marklösningen.

  • 259.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark: IM Årsrapport 20072009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet genomför Integrerad övervakning av miljötillståndet i skogsekosystem (IM) inom programområdet ”Skog”. Övervakningen är relaterad till FN-konventionen om effekter av långtransporterade luftföroreningar ”Long-range transboundary air pollution – LRTAP 1979” (UN/ECE). IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Institutionen för vatten och miljö vid SLU (IVM, SLU) utför övervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket. Miljöövervakningen omfattar ekosystemstudier på avrinningsområdesnivå med bestämningar av vattenbalans, kemiska ämnesbudgetar och effekter på biota, främst vegetation och studier av markprocesser. Syftet är dels att som referensområden ge relevanta bakgrundsdata, dels att söka skilja effekter av mänsklig påverkan från naturlig variation. Modellering för prognostisering av utvecklingen är ett viktigt inslag. IM programmet lämpar sig också väl till testning av modeller. Mätningarna utförs i skyddade områden med lång kontinuitet, utan skogliga aktiviteter. Deposition av luftföroreningar och potentiell klimatpåverkan är de enda mänskliga störningarna i områdena. Syftet med IM-övervakningen skiljer sig från syftena med övriga miljöövervakningsprogram genom att IM i detalj ska kunna förklara förändringar i miljön och därmed bidra till tolkningen av resultaten från de mer extensiva programmen. Föreliggande rapport redovisar undersökningar från år 2007 och inbegriper de fyra IMområdena Gårdsjön, Aneboda, Kindla och Gammtratten. Verksamheten under året beskrivs kortfattat i text med glimtar av intressanta resultat som framkommit. Bearbetade data och resultat återfinns i tabellbilagan i slutet på rapporten. Mark och vatten i IM-områdena är jonsvaga, med permanent sura förhållanden och med tämligen höga aluminiumhalter i bäckvatten. Endast Gammtratten uppvisade låga halter oorganiskt aluminium, på nivåer som är tämligen ofarliga för gälandande organismer som fisk (Lydersen et al. 2002). Anebodas bäckvatten uppvisade halter under de nivåer där man anser att det föreligger risk för biologisk skada med avseende på de övriga metallerna. Områdena uppvisade låga halter av oorganiska näringsämnen. Gårdsjöns närhet till havet återspeglas tydligt i kemin medan de höga halterna organiskt material påverkar vattenkvaliteten i Aneboda. Kindlas kemi förefaller präglas av vattnets snabba och ytliga transportvägar i marken, vilket är en vanlig företeelse i svensk skogsmark. Gammtratten, som är beläget längst norr ut och har låg depositionsbelastning, är det minst sura området med ett medel-pH runt 5,6 och frekvent förekommande vätekarbonatalkalinitet i bäckvattnet. Jonflödet i Gårdsjön styrs i hög grad av nedfallet av havssalter, medan jonflödet i Aneboda och Kindla påverkas till ungefär lika delar av havssalttillförsel, svaveldeposition och interna biologiska processer. I Gammtratten styrs jonflödena i huvudsak av interna biologiska processer. Under 2007 var den årliga medeltemperaturen högre än normalt för samtliga IM-områden och överskreds med som mest +1,5°C vid Gammtratten. För Kindla, Aneboda och Gårdsjön var överskottet +1,1 oC, +0,9 oC respektive +0,7°C. Nederbörden var högre än normalt i samtliga områden förutom Gammtratten som hade ett underskott på ca 76 mm. I Aneboda var överskottet 242 mm mer än normalt och stora nederbördsmängderna i januari och december i Gårdsjön gav ca 500 mm mer än normalt. Avrinningsregimen avvek från det normala vid Gårdsjön med ovanligt hög avrinning under juli månad. Vid Aneboda var avrinning tämligen jämnt fördelad under året men med något högre värden årets tre första månader och i december. Bergslagsområdet Kindla har vanligtvis en utpräglad vårflod och tämligen höga vattenflöden i samband med höstregn. Under 2007 var dock avrinning betydligt lägre än normalt på våren eftersom snösmältning mer eller mindre saknades. I Gammtratten dominerade vårfloden i april-maj. Baserat på de ca 10 år långa medelvärdena för IM-områdena har den högsta årliga nederbördsmängden uppmätts vid Gårdsjön (ca 1200 mm) och med en uppmätt avrinning på ca 560 mm ger det en avdunstning på ca 640 mm. Detta är en betydligt högre avdunstning än vad SMHI anger för området under perioden 1961-1990 (ca 500 mm). Avdunstningen vid Aneboda och Kindla ligger närmare de officiella värdena med 548 mm respektive 468 mm medan Gammtrattens 263 mm uppvisat lägre värden. Det senare området ligger dock högt (545 m ö.h.), vilket medför lägre temperaturer och därmed lägre avdunstning. Den lägre avdunstningen vid Aneboda än vid Gårdsjön indikerar att det vid Aneboda funnits otillräckligt med vatten under delar av året (växtperioden) för att den potentiella avdunstningen ska uppnås. Även temperaturskillnaden på ca 1°C kan ha viss betydelse för avdunstningen. Under 10-årsperioden förekommer flera år med avvikande mönster från de normala flödesregimerna. Den kalla vintern 2006 gav t.ex. låg avrinning under vintermånaderna och höga flöden i samband med snösmältningen både i Aneboda och Gårdsjön i likhet med vad som normalt uppmäts i mellersta och norra Sverige. Den varma hösten och vintern 2006/07 i Kindla gav upphov till ett avrinningsmönster liknande flödesregimen i södra Sverige med hög avrinning under denna period och mer eller mindre avsaknad av vårflödestopp eftersom snömagasinet var mer eller mindre obefintligt. Även Gammtratten uppvisade höga flöden långt fram i december 2006 på grund av högre temperatur än normalt. Om klimatet förändras i enlighet med vad som förväntas utifrån den globala uppvärmningen kan förhållandena under hösten och vintern 2006/07 förväntas bli betydligt mer vanligt förekommande. Många studier rapporterar ökande TOC-halter (humus) under de senaste 20 åren i sjöar och vattendrag i Europa, Kanada och USA. Flera olika processer har föreslagits förklara dessa trender bl.a. återhämtning från försurning p.g.a. minskad svaveldeposition. Svenska ytvatten och skogsjordar uppvisar tydliga signaler på återhämtning från försurning, vilket indikerar att de ökade TOC-halterna skulle kunna vara en effekt av ökad pH och minskade aluminiumhalter i marklösningen. Om denna hypotes är korrekt, skulle TOC-halterna öka både i marklösningen och i de omgivande ytvattnen i takt med att pH stiger och tillförseln av sulfat minskar. Vid Aneboda och Kindla uppvisade markvattnet i huvudsak statistiskt signifikanta minskande TOC-halter och tydlig återhämtning från försurning. Resultaten stöder följaktligen inte hypotesen om ökande TOC-halter på grund av återhämtning från försurningen vare sig i inströmnings- eller utströmningsområdena. IM-mätningarna visar att koncentrationerna av Pb, Cd och Hg ökar från nederbörd, via krondropp, förnafall till mårskiktet och att halterna vanligtvis minskat eller varit oförändrad i samtliga medier sedan 1990-talet. Respirationen i mårskiktet vid Aneboda och Kindla indikerar att de metallbiologiska effekterna av Pb försvagats eller upphört under 2000-talet, medan sambanden förstärktes i Gårdsjön. Pb-trenderna återspeglas även i sambanden för Hg. Resultaten indikerar olika metall- och koltillgänglighet för mikroorganismerna i de olika områdena. Under perioden augusti 2005 t.o.m. oktober 2006 utplacerades 28 krondroppsinsamlare systematiskt inom Gammtratten och 34 st inom Kindla. Syftet med studien var att undersöka om de ordinarie krondroppslinjerna ger en representativ bild av krondroppet i området. Resultaten visar att krontäckning, vattenvolym, konduktivitet och vätejonkoncentration inte skiljer sig nämnvärt mellan insamlare fördelade i avrinningsområdet och insamlare utmed krondroppslinjen. Utifrån dessa parametrar kan man därför utgå ifrån att linjerna representerar områdena tämligen väl.

  • 260.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Regional övervakning av avrinningen frånbrukad skogsmark i Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län: Utvärdering av perioden 1996-2009 och förslag till framtida utformning2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna rapport utvärderas och redovisas avrinningskemin från brukad skog i de fem skogsbäckar där undersökningarna finansierats av Västra Götalands (Fallabäcken, Sågebäcken och Kvarnebäcken), Hallands (Näverbäcken) och Jönköpings län (Ramsjöbäcken). Utvärderingen omfattar data från det att mätningarna startades 1996 - 2000 och fram till och med år 2009. Syftet med arbetet är att dokumentera den vattenkemiska variationen i skogsbäckar i sydvästra Sverige och att analysera om olika skogsbruksåtgärder, främst slutavverkning, påverkat denna variation. I uppdraget har även ingått att lämna förslag på hur övervakningen av avrinning från brukad skog bör utformas i framtiden.

    Avrinningsområdenas area varierar mellan 331 och 698 ha och andelarna skogs och myrmark ligger i intervallet 82-95% respektive 5-13%. Samtliga områden är följaktligen utpräglade skogsområden med visst inslag av myr och små tjärnar.

    Under perioden 2004/05 till 2009/10 slutavverkades 4-14% av avrinningsområdena bl.a. p.g.a. skador orsakad av stormarna Gudrun (2005) och Per (2007). Grenar och toppar (GROT) skördades på en stor del av den avverkade arealen i tre områden (76-92%). och även markberedning var vanligt i tre områden (80-83%).

    Medelårsavrinningen under mätperioden varierade påtagligt mellan områdena (279-765 mm) och den mellanårliga variationen var stor. Beroende på område skilde det 2-4 gånger mellan torra och blöta år. Exporten av kväve och fosfor från avrinningsområdena följde i stort sett samma rangordning som avrinningen. De uppmätta medelårstransporterna låg i huvudsak inom de intervall (1,4-4,2 kg N/ha, år respektive 0,01-0,18 kg P/ha, år) som tidigare uppmätts i brukad skog och naturskog i Sverige och Finland. Andelen oorganiskt kväve varierade mellan 17 och 39% och huvuddelen utgjordes av nitrat (76-84%). Andelen fosfat varierade mellan 22 och 33%. De flödesvägda årsmedelhalterna för totalkväve, och nitrat låg i intervallen 419-667 μg/l respektive 64-115 μg/l och för totalfosfor och fosfat 6-14 μg/l respektive 2-5 μg/l.

    Samtliga områden uppvisade som årsmedelvärde export av buffertkapacitet (ANC) d.v.s. det exporterades mer baskatjoner (kalcium, magnesium, natrium och kalium) än anjoner kopplade till mineralsyrorna (svavelsyra, salpetersyra och saltsyra).

    Exporten av ANC dominerades av organiska anjoner (humus) medan vätekarbonat (alkalinitet) antingen saknades helt eller endast utgjorde en mycket liten andel (≤13%). Buffring av svaga organiska syror ledde till låga pH-värden (4,8-5,7) och export av protoner. Områdenas närhet till havet återspeglades i transporten av natrium och klorid. Återhämtningen från försurning kopplat till det minskade nedfallet av svavel har sannolikt bromsats av ett ökat havssaltnedfall. Betydelsen av svaga organiska syror (humus) för ANC och pH har ökat över tiden.

    Transporten av totalt organiskt kol varierade påtagligt mellan områdena (faktor 2-3) och i grova drag följde metallerna järn, mangan och aluminium samma mönster.

    Utlakningen av dessa ämnen låg på liknande nivåer som i naturskogsområdena Gårdsjön och Aneboda. Transporten av oorganiskt aluminium, vilken är den giftigaste formen för fisk och andra organismer som andas med gälar, utgjorde 12-37% av aluminiumexporten i de tre områden där oorganiskt aluminium analyserats. De flödesvägda medelhalterna för totalt organiskt kol, järn och aluminium var generellt något högre i slutet på tidsserierna, vilket sammanfaller med den generella trenden av ökande humushalter i svenska sjöar och vattendrag. Baserat på data från 1-5 år låg de flödesvägda medelhalterna för oorganiskt aluminium över (högsta halt ca 100 μg/l) eller inom det intervall om 30-50 μg/l som betraktas som skadligt för bl.a. fisk. Den 5-åriga tidsserien från Ramsjöbäcken indikerar sjunkande halter oorganiskt aluminium, vilket överensstämmer med observationer från flera andra skogsbäckar i södra Sverige. Ett 10-tal andra metaller har analyserats i tre av områdena och transporter och halter låg där på ungefär samma nivåer som i naturskogsområdena Gårdsjön och Aneboda. Halterna var generellt betydligt lägre än de lägsta halterna där negativa biologiska effekter kan förväntas.

    Skogsbruksåtgärderna har påverkat en så liten andel av avrinningsområdena att effekterna av dem inte med säkerhet kan särskiljas från bäckvattenkemins naturliga variation. Resultaten överensstämmer med tidigare studier där brukade områden jämförts med naturskog i södra Sverige. Resultatet är glädjande i och med att det på en rumslig skala av några hundra hektar inte finns några indikationer på att skogsbruket påtagligt ökat utlakningen av näringsämnen eller på annat sätt påverkat det vattenkemiska tillståndet t.ex. surheten. Skogsbruket ger därför primärt upphov till mycket lokala effekter på vattenmiljön.

    De regionala programmen för övervakning av avrinningen från brukad skogsmark i Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län har sedan start genererat mycket värdefull data. Resultaten blir än mer värdefulla i takt med att tidsserierna förlängs.

    Den stora areella utbredningen av skogs- och myrmark i sydvästra Sverige innebär att övervakning av vattenkvaliteten i sådana områden bör ha hög prioritet för att studera trender och utgöra underlag till olika modeller. Mätningarna i Fallabäcken, Kvarnebäcken, Sågebäcken, Näverbäcken och Ramsjöbäcken bör därför fortsätta.

    Mätprogrammen kan i viss mån förbättras bl.a. genom införande av enhetlig analysmetodik för oorganiskt aluminium och genom att komplettera mätningarna med provtagning i direkt anslutning till utförda skogsskötselåtgärder främst slutavverkning.

     

  • 261.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brandt, Maja
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväve och fosfor i skogsmark, fjäll och myr i norra Sverige: Slutrapport 2005-06-092005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom TRK-projektet noterades behovet av ett antal förbättringar inför framtida beräkningar, bl.a. översyn av kväve-typhalter (N) från skog, myr och fjäll i norra Sverige. Den använda skogstyphalten i TRK-projektet gav simulerade kvävekoncentrationer i vattendrag från fjällnära skogar liksom i delar av Norrlands inland som var för höga jämfört med mätdata i stora avrinningsområden. Resultat från mätningar av N-förlusterna från skog, myr och fjäll i Göta älvs och Dalälvens avrinningsområden visar att det föreligger ett höjdberoende för N-typhalterna.

    Detta projekt har bestått av två delar. I det första momentet har syftet varit att utveckla bättre kväve- och fosfortyphalter (N- och P-typhalter) för skog, fjäll och myr genom att analysera om det föreligger ett generellt höjdberoende för N- och P-typhalterna i små skogsbäckar i norra Sverige, samt om N- och P-halterna varierar med andra egenskaper i tillrinningsområdet.

    Vattenkemisk information har insamlats från 613 skogs-, fjäll- och myrdominerade avrinningsområden inom och norr om Värmland, Dalarna, Västmanland och Gävleborgs län (0,13-249 km2, median 43 km2 ). Till samtliga mätpunkter har avrinningsområdet tagits fram med hjälp av manuell skärmdigitalisering och Lantmäteriets höjddatabas, ur vilken även höjdinformation inhämtats. Markslagen inom varje avrinningsområde har extraherats ur Röda kartan, Blå kartan och IAKS99 Klimatdata och högsta kustlinjen har inhämtats från Sveriges Nationalatlas. För att minimera effekten av annan påverkan än atmosfärsdeposition och skogsbruk har alla avrinningsområden som innehåller tätortsareal och jordbruksmark sorterats bort. Dessutom har de vattenkemiska resultaten från tre områden bedömts som outliers. Detta innebär att resultaten från 259 vattendrag använts för statistisk analys.

    Resultaten från denna analys visar att skog, myr och fjäll kan hanteras likvärdigt och att samma typhalter kan användas oberoende av markslag. Algoritmer har tagits fram för att beräkna typhalterna för totalkväve (Tot-N) och totalfosfor (Tot-P) utgående från deras höjdberoende, medan de oorganiska fraktionerna hanteras som konstanta halter. Organiskt kväve (Org-N) och residualfosfor (Res-P) har beräknats som en mellanskillnad mellan totalhalt och oorganiska fraktioner. Säsongsdynamik har introducerats för Tot-N, Org-N, Oorg-N, Tot-P och Res-P, men inte för Oorg-P.

    I nästa moment har den framtagna algoritmen för N testats i sex huvudavrinningsområden i norra Sverige. Totalt har koncentrationer för Tot-N, Oorg-N och Org-N simulerats i 59 områden och jämförts med uppmätta koncentrationer samt med tidigare TRK-simuleringar. Efter en första testomgång skedde en mindre justering av typhalten och säsongsvariationen för Oorg-N.

    Slutsatsen är att den framtagna algoritmen för N ger bättre överensstämmelse med mätdata i TRK-områden än de typhalter som användes för TRK-beräkningarna. Det finns dock en tendens till för höga simulerade koncentrationer av Tot-N och Org-N, medan de simulerade Oorg-N-halterna är något lägre än vad mätdata visar

  • 262.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brandt, Maja
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväve och fosfor i skogsmark, fjäll och myr i norra Sverige: Slutrapport 2005-06-092005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom TRK-projektet noterades behovet av ett antal förbättringar inför framtida

    beräkningar, bl.a. översyn av kväve-typhalter (N) från skog, myr och fjäll i norra

    Sverige. Den använda skogstyphalten i TRK-projektet gav simulerade kvävekoncentrationer

    i vattendrag från fjällnära skogar liksom i delar av Norrlands inland

    som var för höga jämfört med mätdata i stora avrinningsområden. Resultat från

    mätningar av N-förlusterna från skog, myr och fjäll i Göta älvs och Dalälvens

    avrinningsområden visar att det föreligger ett höjdberoende för N-typhalterna.

    Detta projekt har bestått av två delar. I det första momentet har syftet varit att utveckla

    bättre kväve- och fosfortyphalter (N- och P-typhalter) för skog, fjäll och myr genom

    att analysera om det föreligger ett generellt höjdberoende för N- och P-typhalterna i

    små skogsbäckar i norra Sverige, samt om N- och P-halterna varierar med andra

    egenskaper i tillrinningsområdet.

    Vattenkemisk information har insamlats från 613 skogs-, fjäll- och myrdominerade

    avrinningsområden inom och norr om Värmland, Dalarna, Västmanland och

    Gävleborgs län (0,13-249 km2, median 43 km2). Till samtliga mätpunkter har

    avrinningsområdet tagits fram med hjälp av manuell skärmdigitalisering och

    Lantmäteriets höjddatabas, ur vilken även höjdinformation inhämtats. Markslagen

    inom varje avrinningsområde har extraherats ur Röda kartan, Blå kartan och IAKS99.

    Klimatdata och högsta kustlinjen har inhämtats från Sveriges Nationalatlas. För att

    minimera effekten av annan påverkan än atmosfärsdeposition och skogsbruk har alla

    avrinningsområden som innehåller tätortsareal och jordbruksmark sorterats bort.

    Dessutom har de vattenkemiska resultaten från tre områden bedömts som outliers.

    Detta innebär att resultaten från 259 vattendrag använts för statistisk analys.

    Resultaten från denna analys visar att skog, myr och fjäll kan hanteras likvärdigt och

    att samma typhalter kan användas oberoende av markslag. Algoritmer har tagits fram

    för att beräkna typhalterna för totalkväve (Tot-N) och totalfosfor (Tot-P) utgående

    från deras höjdberoende, medan de oorganiska fraktionerna hanteras som konstanta

    halter. Organiskt kväve (Org-N) och residualfosfor (Res-P) har beräknats som en

    mellanskillnad mellan totalhalt och oorganiska fraktioner. Säsongsdynamik har

    introducerats för Tot-N, Org-N, Oorg-N, Tot-P och Res-P, men inte för Oorg-P.

    I nästa moment har den framtagna algoritmen för N testats i sex huvudavrinningsområden

    i norra Sverige. Totalt har koncentrationer för Tot-N, Oorg-N och

    Org-N simulerats i 59 områden och jämförts med uppmätta koncentrationer samt med

    tidigare TRK-simuleringar. Efter en första testomgång skedde en mindre justering av

    typhalten och säsongsvariationen för Oorg-N.

    Slutsatsen är att den framtagna algoritmen för N ger bättre överensstämmelse med

    mätdata i TRK-områden än de typhalter som användes för TRK-beräkningarna. Det

    finns dock en tendens till för höga simulerade koncentrationer av Tot-N och Org-N,

    medan de simulerade Oorg-N-halterna är något lägre än vad mätdata visar.

  • 263.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brandt, Maja
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Kväve och fosfor i skogsmark, fjäll och myri norra Sverige: Slutrapport2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    1. Sammanfattning

    Inom TRK-projektet noterades behovet av ett antal förbättringar inför framtida

    beräkningar, bl.a. översyn av kväve-typhalter (N) från skog, myr och fjäll i norra

    Sverige. Den använda skogstyphalten i TRK-projektet gav simulerade kvävekoncentrationer

    i vattendrag från fjällnära skogar liksom i delar av Norrlands inland

    som var för höga jämfört med mätdata i stora avrinningsområden. Resultat från

    mätningar av N-förlusterna från skog, myr och fjäll i Göta älvs och Dalälvens

    avrinningsområden visar att det föreligger ett höjdberoende för N-typhalterna.

    Detta projekt har bestått av två delar. I det första momentet har syftet varit att utveckla

    bättre kväve- och fosfortyphalter (N- och P-typhalter) för skog, fjäll och myr genom

    att analysera om det föreligger ett generellt höjdberoende för N- och P-typhalterna i

    små skogsbäckar i norra Sverige, samt om N- och P-halterna varierar med andra

    egenskaper i tillrinningsområdet.

    Vattenkemisk information har insamlats från 613 skogs-, fjäll- och myrdominerade

    avrinningsområden inom och norr om Värmland, Dalarna, Västmanland och

    Gävleborgs län (0,13-249 km

    2, median 43 km2). Till samtliga mätpunkter har

    avrinningsområdet tagits fram med hjälp av manuell skärmdigitalisering och

    Lantmäteriets höjddatabas, ur vilken även höjdinformation inhämtats. Markslagen

    inom varje avrinningsområde har extraherats ur Röda kartan, Blå kartan och IAKS99.

    Klimatdata och högsta kustlinjen har inhämtats från Sveriges Nationalatlas. För att

    minimera effekten av annan påverkan än atmosfärsdeposition och skogsbruk har alla

    avrinningsområden som innehåller tätortsareal och jordbruksmark sorterats bort.

    Dessutom har de vattenkemiska resultaten från tre områden bedömts som outliers.

    Detta innebär att resultaten från 259 vattendrag använts för statistisk analys.

    Resultaten från denna analys visar att skog, myr och fjäll kan hanteras likvärdigt och

    att samma typhalter kan användas oberoende av markslag. Algoritmer har tagits fram

    för att beräkna typhalterna för totalkväve (Tot-N) och totalfosfor (Tot-P) utgående

    från deras höjdberoende, medan de oorganiska fraktionerna hanteras som konstanta

    halter. Organiskt kväve (Org-N) och residualfosfor (Res-P) har beräknats som en

    mellanskillnad mellan totalhalt och oorganiska fraktioner. Säsongsdynamik har

    introducerats för Tot-N, Org-N, Oorg-N, Tot-P och Res-P, men inte för Oorg-P.

    I nästa moment har den framtagna algoritmen för N testats i sex huvudavrinningsområden

    i norra Sverige. Totalt har koncentrationer för Tot-N, Oorg-N och

    Org-N simulerats i 59 områden och jämförts med uppmätta koncentrationer samt med

    tidigare TRK-simuleringar. Efter en första testomgång skedde en mindre justering av

    typhalten och säsongsvariationen för Oorg-N.

    Slutsatsen är att den framtagna algoritmen för N ger bättre överensstämmelse med

    mätdata i TRK-områden än de typhalter som användes för TRK-beräkningarna. Det

    finns dock en tendens till för höga simulerade koncentrationer av Tot-N och Org-N,

    medan de simulerade Oorg-N-halterna är något lägre än vad mätdata visar.

  • 264.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Fröberg, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    N- och P-halterna i skog, myr och fjäll hösten 2011 i Dalälven, Viskan, Ätran, Nissan och Lagan: - projekt för att förbättra skattningarna av typhalter inför PLC62012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för två tidigare pilotprojekt (SMED rapport nr 52:2011 och SMED rapport nr 100:2011) har data från riksinventeringen av skog (RIS) och satellitscener använts för att med den statistiska metoden

    Probabilistic Classifier klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan, Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna vår och sommar för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer avlägsen skog. Modellernas förklaringsgrad för Tot-N och Tot-P var betydligt bättre än de som användes inom ramen för PLC5 både vår och sommar.

    Inom ramen för detta projekt analyserades vattenprover insamlade i november 2011 från de ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendragen i Dalälven och Västsverige. De uppmätta halterna jämfördes med sommar- och vårhalterna och baserat på ny metodik (Bayesian Model Averages) skapades nya modeller för att skatta typhalterna vår, sommar, höst och sen höst för Tot-N och Tot-P i bäckvattnet.

    Resultaten visar att de framtagna modellernas förklaringsgrad är betydligt bättre samtliga säsonger för Tot-N och Tot-P (R2 Tot-N=0,46-0,66 respektive R2 Tot-P =0,27- 0,40) än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (R2 Tot-N =0,25 respektive R2 Tot-P =0,11). Studien indikerar att PLC5-typhalterna kraftigt undervärderar skogsläckaget av både Tot-N (25-140%) och Tot-P (63-175%) på Västkusten, medan resultaten från Dalälven indikerar en överskattning av skogsläckaget vår och senhöst (23-36%) och underskattning sommar och höst (19-22%) med avseende på Tot-N. Modellerna indikerar att skogstillväxten, andelen hyggen och våtmarker är de mest styrande variablerna för typhalterna. Typhalterna framtagna inom ramen för PLC5 kan inte okritiskt användas för t.ex. källfördelningsmodellering och som underlag för att beräkna N- och P-retention från källa till hav. För det krävs typhalter skapade med modeller som ger bättre precision t.ex. de här redovisade.

    Med tanke på den vanligtvis höga vattenföringen vår och höst och den därmed kraftiga inverkan på transportberäkningarna (= halt x vattenföring) finns det goda skäl att inför källfördelningsarbetet i PLC6 beakta den rumsliga och säsongsmässiga haltvariationen genom att förbättra skattningarna av typhalterna för N och P. Liknande inventeringar och utvärderingar bör därför utföras i sydöstra Sverige och Norrland för att förbättra skattningarna av N- och P-förlusterna från skog, myr och fjäll även i dessa delar av landet.

  • 265.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrade skattningar av Noch P-förlusterna från skog, myr och fjäll inför PLC6 - pilotprojekt2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) och satellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifier klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan, Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer avlägsen skog. Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligt bättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25 respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdets egenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassning är en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättring jämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganiskt kväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för de oorganiska fraktionerna är dock osäkra. Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken till detta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar att sommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre än medel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsoch mellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritiskt användas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade på vattenkemisk information även från andra årstider. Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga och tidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringar som krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsat tidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) och probabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led) upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt en förbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår, sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag för förbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutveckling som krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom en treårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys av slumpmässigt insamlade prover från olika årstider

  • 266.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrade skattningar av Noch P-förlusterna från skog, myr och fjäll inför PLC6 - pilotprojekt2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) och

    satellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifier

    klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära

    skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät

    (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan,

    Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna

    för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer

    avlägsen skog.

    Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligt

    bättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25

    respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdets

    egenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassning

    är en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättring

    jämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganiskt

    kväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för de

    oorganiska fraktionerna är dock osäkra.

    Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken till

    detta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar att

    sommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre än

    medel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsoch

    mellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritiskt

    användas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade på

    vattenkemisk information även från andra årstider.

    Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga och

    tidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringar

    som krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsat

    tidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) och

    probabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led)

    upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt en

    förbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår,

    sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag för

    förbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutveckling

    som krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom en

    treårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys av

    slumpmässigt insamlade prover från olika årstider.

  • 267.
    Löfgren, Stefan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nisell, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Yu, Jun
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrade skattningar av NochP-förlusterna från skog,myr och fjäll inför PLC6- pilotprojekt2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) och

    satellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifier

    klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära

    skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät

    (VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan,

    Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna

    för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer

    avlägsen skog.

    Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligt

    bättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25

    respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdets

    egenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassning

    är en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättring

    jämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganiskt

    kväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för de

    oorganiska fraktionerna är dock osäkra.

    Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken till

    detta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar att

    sommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre än

    medel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsoch

    mellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritiskt

    användas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade på

    vattenkemisk information även från andra årstider.

    Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga och

    tidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringar

    som krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsat

    tidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) och

    probabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led)

    upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt en

    förbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår,

    sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag för

    förbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutveckling

    som krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom en

    treårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys av

    slumpmässigt insamlade prover från olika årstider.

  • 268.
    Malmgren, Jan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Gustafson, Daniel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Journath Pettersson, Cecilia
    Rygne, Helena
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Grandin, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Undersökningstyp: Inventering och övervakning av större vattensalamander (Triturus cristatus)2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den större vattensalamandern, Triturus cristatus, förekommer i Sverige i hela Göta- och Svealand utom på Gotland, samt sparsamt längs Norrlands kustland. Man finner arten främst i öppna kulturpräglade landskap men även i rena skogslandskap. Landhabitaten ska helst vara mogna skogsbestånd med lång kontinuitet och ha en komplex markstruktur som ger god tillgång till gömslen och platser för födosök. Tidigt på våren lämnar djuren sin övervintrings-plats på land för att söka sig till sin lekdamm. Under lekperioden är arten främst knuten till fiskfria, väl solexponerade småvatten med riklig vegetation. I skogslandskapet kan man dock finna arten i ganska sura och nästan helt vegetationslösa skogstjärnar och myrgölar. Vatten med alltför låga pH-värden tycks generellt undvikas. Då artens larver har en lång utvecklings-period bör vattensamlingen även vara permanent eller åtminstone hålla vatten under perioden mars-april till oktober-november. Kännedomen om artens förekomst och utbredning är fortfarande dålig i stora delar av landet, men man kan anta att den minskar i antal. Hoten mot större vattensalamander är främst landskapsförändringar av olika slag som påverkar dess land- och vattenhabitat. För långsiktigt livskraftiga populationer krävs dessutom att det finns fler populationer inom ett begränsat område med gynnsamma spridningsvägar emellan, s.k. metapopulationer. Detta är något som blivit sällsynt i många av våra landskap då det småskaliga mosaiklandskapet har fått ge vika för storskaligt jord- och skogsbruk. Dessutom är skogar med lång kontinuitet sällsynta och granplantering samt igenväxning på tidigare åker-, ängs- och betesmark har haft en skuggande och ibland försurande effekt på många småvatten. Utdikning, dränering och inplantering av fisk där fisk tidigare saknats är andra faktorer som bidragit till att småvatten lämpliga för större vattensalamander har isolerats eller förstörts. Större vattensalamander är rödlistad (klass NT/Missgynnad) i Sverige, EU och IUCN samt fridlyst i Sverige. Eftersom arten är upptagen i EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG) och Bernkonventionens appendix II är alla länder inom EU förbundna att bevara inte bara arten, utan också dess habitat. I Sverige regleras artens skydd av Artskyddsförordningen (SFS 1998:179). För mer information om den större vattensalamanderns biologi och status, se Malmgren (2002) och Gustafson & Malmgren (2002).

  • 269.
    Malmsten, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    NILS-inventerare och allemansrätten2009Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 270.
    Marklund, Liselott
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Allard, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Egberth, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Holmgren, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Högström, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Nilsson, Björn
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Olsson, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skånes, Helle
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Walter, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Sundquist, Sture
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Utveckling av metodik för flygbildstolkning inom NILS landskapsrutor (5x5 km)2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS) bygger på en kombination av fältinventering och flygbildstolkning och ger ett dataunderlag för att skatta tillstånd och förändringar i det svenska landskapets alla naturtyper. För att utföra landskapsanalyser krävs data från ett större område än den centrala kilometerruta (1 km 2) som utgör basen inom NILS. Den omgivande landskapsrutan (25 km2) är där ett viktigt komplement för att kunna beskriva den rumsliga fördelningen av olika typer av landskapselement, och landskapets fragmenteringsgrad, med mera.

    Projektet har syftat till att ta fram ett beslutsunderlag som ska ligga till grund för beslut om hur flygbildstolkningen av landskapsrutan ska utföras.

    Utgångspunkten i projektet har varit att ta hänsyn till så många användarbehov som möjligt vid förslaget på tolkningsmetodik. Undersökningen av användarbehov har till stor del baserats på den informationsanalys (Esseen et al . 2004) som legat till grund för designen av NILS. Genomgången visar att de största användarbehoven är att kunna följa landskapets sammansättning och struktur. För att detta ska vara möjligt krävs uppgifter om storlek, form och rumslig fördelning av en mängd marktäcketyper och markanvändning. Användarnas behov av detaljeringsgrad varierar och inom urban miljö och inom odlingslandskapet är kraven på detaljeringsnivå är högre jämfört med skogsmark och våtmarker, där en högre generaliseringsgrad kan tolereras.

    Metodtester och en genomgång av nya tekniker och metoder för datafångst och tolkning har genomförts med utgångspunkt från de användarbehov som påtalats i informationsanalysen (Esseen et al . 2004). Ett förslag på möjlig klassificering har framarbetats för att visa på den detaljeringsgrad som krävs vid tolkningen för att skapa vissa typer av markslagsklasser.

    Förslaget baseras i första hand på användarbehoven varför vissa avvikelser från ett vanligt hierarkiskt klassificeringssystem förekommer.

    De metoder som testat har varit manuell flygbildstolkning med stöd av befintliga GIS-data och tolkning med stöd av segmenteringsprocesser. Metodtesterna har utmynnat i förslag på tolkningskoncept för landskapsrutan indelat på 3 scenarier.

    I scenario 1 redovisas en manuell lösning som bygger på en kombination av manuell flygbildstolkning och nyttjande av befintliga eller kommande GIS-data.

    I scenario 2 redovisas en kombination av manuella och semiautomatiska metoder som bygger på manuell flygbildstolkning, nyttjade av befintliga GIS-data som kNN-Sverige och segmentering, där segmenteringen utnyttjas för polygonavgränsning, framförallt i skog.

    I scenario 3 redovisas ett framtidsscenario där det är möjligt att kombinera data från flygbilder och laserskanning med segmenteringsprocesser, semiautomatisk klassning av segment och manuell flygbildstolkning kontroll och tolkning.

    Slutsatsen är att scenario 1 är den mest kostsamma lösningen och scenarion 3 är inte möjligt att genomföra inom den närmaste framtiden varför scenario 2 bedöms vara det alternativ som har högst potential att vara kostnadseffektivt. Slutsatsen blir att förslaget i scenario 2 behöver avgränsas ytterligare och att det krävs utförliga metodtester för att kunna bedöma den totala kostnadsbilden för förslaget.

  • 271.
    McKie, Brendan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Goedkoop, Willem
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Final Report Development of alternative approaches for monitoring the effects of the mosquito control agent Bti on ecosystems of the Dalälven catchment2010Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 272.
    Nanos, Therese
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Boye, Kristin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) Årssammanställning 20112012Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 273.
    Nanos, Therese
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) Årssammanställning 20142017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i yt-vatten, grundvatten, sediment, regnvatten och luft för undersökningsåret 2014. Undersökningarna genomförs inom programområdena Jordbruksmark och Luft inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsver-ket. Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning.

    Provtagningarna 2014 har ägt rum i fyra jordbruksbäckar i typområden för svensk jordbruksmark (Västergötland O 18, Östergötland E 21, Halland N 34 och Skåne M 42), samt två skånska åar (Skivarpsån och Vege å). I samtliga typområden och åar provtas ytvatten och sediment. I typområdena provtas även grundvatten från två olika lokaler. Dessutom provtas regnvatten och luft på Vavihill i Skåne och regn-vatten i Aspvreten i Södermanland. Ytvattenprovtagningarna pågår från maj-oktober i samtliga områden och fortsätter sedan med vinterprovtagningar i områ-dena i Halland och Skåne. I Skåne genomförs dessutom en parallell provtagning av flödesproportionella prover under sommarperioden.

    Under 2014 har sammanlagt 74 olika substanser påträffats i ytvattenproverna vid ett eller flera tillfällen. Flest antal substanser påträffades i områdena i Halland och Skåne, som också är de områden där användningen är som störst. Den samman-lagda halten av växtskyddsmedel i ytvattenproverna varierade under året, och för-höjda halter uppmättes i Östergötland (E21) och Halland (N34) under vår och höst, vilket är de tidpunkter som sammanfaller med den mest intensiva användningen av växtskyddsmedel. Ofta är det en enskild substans som ger en förhöjd sammanlagd halt. Under 2014 var det framförallt MCPA som bidrog till den högsta samman-lagda halten som påträffades i Östergötlands typområde våren 2014. MCPA påträf-fades också i Halland under våren 2014, där den bidrog till en förhöjd sammanlagd halt. Den vanligaste påträffade substansen i ytvatten är bentazon följt av glyfosat, men även isoproturon och MCPA är vanligt förekommande.Totalt påträffades 23 substanser över sitt riktvärde i ytvattenprover 2014 och andelen prover med fynd över riktvärdet uppgick till 49 %. Diflufenikan är den substans som under 2015 påträffats flest gånger över sitt riktvärde, 24 gånger. Diflufenikan är även den sub-stans som oftast påträffats över sitt riktvärde under 2002-2014.

    Under vinterprovtagningen påträffades totalt 29 enskilda substanser under 2014, varav 25 påträffades i Skånes typområde och 15 i Hallands typområde. Summahal-terna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Större vattenflöden i bäckarna under vintern jämfört med sommaren innebär å andra sidan att transporterade mängder under vintern utgör en inte obetydlig andel av den totala årstransporten, i Skånes typområde var vintertransporten 43% och i Hallands typområde 17% av den totala årstransporten.Institutionen för vatten och miljö 2

    I den flödesproportionella provtagningen påträffades substanser i högre halter och med fler riktvärdesöverskridanden jämfört med motsvarande tidsstyrda provet, vilket är i linje med tidigare år.

    I grundvattenproverna från de fyra typområdena påträffades totalt 18 enskilda sub-stanser. I Östergötlands typområde påträffades endast 1 substans, medan det i Skåne påträffades 11 substanser och med fynd i 88 % av proverna. Det var också i Skånes typområde den högsta sammanlagda halten i ett prov påträffas, 0,09 μg/l, samt den högsta halten av enskild substans, bentazon och DEA 0,015 μg/l. Överlag är halterna i grundvatten lägre än i ytvatten och inga fynd gjordes över riktvärdet för grundvatten.

    I nederbörd påträffas fler substanser samt högre halter i Vavihill än i Aspvreten, vilket är i linje med tidigare år. I regnvatten är det framförallt substanser som är förbjudna för användning i Sverige som påträffas mest frekvent. I luftprov återfinns till största delen förbjudna substanser i adsorbenten (PUF), medan filterdelen till största delen fångar upp godkända ämnen. Även flyktiga växtskyddsmedel som används i Sverige påträffas i luft och regnproverna och då i betydligt högre halter än de förbjudna ämnena. Under 2014 var det ogräsmedlet prosulfokarb som upp-mätte högst halt i både regnvatten och luft från Vavihill, samt i regnvatten från Aspvreten.

  • 274.
    Nilsson, Per
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Kempe, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Toe, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skogsdata 2008: Aktuella uppgifter om de svenska skogarna från Riksskogstaxeringen2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Resultat från Riksskogstaxeringen sammanställs årligen i Skogsdata, som har utgetts sedan 1981. Från och med år 2000 förändrades såväl format som innehåll. Förutom de tabeller som tidigare varit det huvudsakliga innehållet, belyses ett särskilt tema mera ingående. Årets temaavsnitt behandlar skogens roll för klimatet. Riksskogstaxeringens data utgör en central del av Sveriges skogliga klimatrapportering. I temat beskrivs vad som rapporteras, hur uppgifterna tas fram samt vilken roll de rapporterade siffrorna har i vårt klimatåtagande. Skogsdata utgör en del av landets officiella statistik. Det ska dock observeras att vissa uppgifter av olika anledningar inte klassificeras som officiell statistik, vilket framgår av att logotypen för denna saknas. Detta gäller för temaavsnittet samt tabellerna med uppgifter om årlig avverkning. Skogsdata 2008 baseras i huvudsak på 2003-2007 års inventeringar. Liksom tidigare finns möjlighet att erhålla samtliga tabeller i Skogsdata 2008 på cd i Microsoft Excel-format. Priset är detsamma som för den tryckta versionen. För beställning hänvisas till hemsidan. Tabellerna, samt ytterligare resultat och beskrivning av Riksskogstaxeringen, finns även på Internet. På hemsidan finns också en interaktiv resultatsökning där besökaren själv kan välja bland och kombinera ett urval av Riksskogstaxeringens variabler. Resultaten erhålls i överskådliga tabeller som enkelt kan laddas ner i Excelformat. Riksskogstaxeringen samlar in en mängd uppgifter om landets skogar och marker utöver de uppgifter som redovisas i Skogsdata. Dessutom finns i det närmaste oändliga möjligheter att kombinera variabler, geografiska områden, med mera. Vid behov av uppgifter som inte finns redovisade i Skogsdata kan man vända sig direkt till oss. Vi kan då ge anvisningar om var dessa uppgifter finns, eller på uppdragsbasis göra specialbearbetningar av vårt material.

  • 275.
    Odsjö, Tjelvar
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM. Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Time series of DDT- and PCB-substances, Hg, Cd, Pb, Cu and Znin starling (Sturnus vulgaris) from reference areas in Sweden2000Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 276.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Tony
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Oneill, Courtney
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Djodjic, Faruk
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp Slutrapport2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna. Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

  • 277.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Tony
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Oneill, Courtney
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Djodjic, Faruk
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp Slutrapport2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har

    SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve

    från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa

    förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp

    ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska

    fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket

    är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna.

    Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört

    med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger

    lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra

    källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning

    har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra

    felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i

    projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den

    uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget

    problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det

    även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling

    reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både

    ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

  • 278.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Tony
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Oneill, Courtney
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Djodjic, Faruk
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Förbättrad beräkningsmetodikför retention av fosfor frånenskilda avloppSlutrapport2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har

    SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve

    från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa

    förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp

    ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska

    fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket

    är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna.

    Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört

    med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger

    lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra

    källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning

    har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra

    felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i

    projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den

    uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget

    problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det

    även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling

    reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både

    ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

  • 279.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Finnish Environment Institute, Helsinki, Finland.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    Finnish Forest Research Institute (Metla), Helsinki, Finland.
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models – a comparison of quantification methods for SOC changes in forest soils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant changes may have an impact on the Swedish CO2 balance. Sampling based methods may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining measurements and models. In this study results from the two soil carbon models, Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of 1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was ¨1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between the three methods mainly due to different assumptions regarding annual climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr-1 and 5.6 Mton C yr-1 with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7 Mton C yr-1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr-1 respectively. The mean annual change for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr-1 and 2.5 M ton C yr-1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a change of method from inventory to model predictions. However, the agreement between the methods shows that the models are suitable as a complement to other soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we recommend a further development of the modelling tools.

    1 UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change 2 LULUCF, Land Use and Land Use Change and Forestry

  • 280.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Finnish Environment Institute, Helsinki, Finland.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    3Finnish Forest Research Institute (Metla), Helsinki, Finland.
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models – a comparison of quantification methods for SOC changes in forest soils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in

    compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel

    on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish

    Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in

    the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil

    carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to

    the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the

    soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant

    changes may have an impact on the Swedish CO2 balance. Sampling based methods

    may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous

    in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there

    has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the

    uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining

    measurements and models. In this study results from the two soil carbon models,

    Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory

    during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two

    models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty

    ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations

    of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of

    1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was

    1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between

    the three methods mainly due to different assumptions regarding annual

    climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic

    carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and

    direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual

    change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr-1 and 5.6 Mton C yr-

    1 with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7

    Mton C yr-1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging

    between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr-1 respectively. The mean annual change

    for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr-1 and 2.5 M ton C

    yr-1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that

    both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil

    organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The

    estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase

    in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a

    change of method from inventory to model predictions. However, the agreement

    between the methods shows that the models are suitable as a complement to other

    soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we

    recommend a further development of the modelling tools.

    1 UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change

    2 LULUCF, Land Use and Land Use Change and Forestry

  • 281.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, The Finnish Environment Institute, SYKE.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models –a comparison of quantificationmethods for SOC changes in forestsoils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC

    1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in

    compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel

    on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish

    Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in

    the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil

    carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to

    the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the

    soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant

    changes may have an impact on the Swedish CO

    2 balance. Sampling based methods

    may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous

    in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there

    has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the

    uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining

    measurements and models. In this study results from the two soil carbon models,

    Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory

    during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two

    models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty

    ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations

    of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of

    1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was

    1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between

    the three methods mainly due to different assumptions regarding annual

    climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic

    carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and

    direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual

    change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr

    -1 and 5.6 Mton C yr-

    1

    with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7

    Mton C yr

    -1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging

    between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr

    -1 respectively. The mean annual change

    for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr

    -1 and 2.5 M ton C

    yr

    -1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that

    both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil

    organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The

    estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase

    in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a

    change of method from inventory to model predictions. However, the agreement

    between the methods shows that the models are suitable as a complement to other

    soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we

    recommend a further development of the modelling tools.

  • 282.
    Ottvall, Richard
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Green, Martin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Lindström, Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Esseen, Per-Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Marklund, Liselott
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Landskapets betydelse för fåglarnas förekomst och populationsutveckling: En pilotstudie med monitoringdata från Svensk Fågeltaxering och NILS2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Populationsutvecklingen hos ett antal utvalda fågelarter används idag som indikatorer påhur den biologiska mångfalden utvecklas, både inom EU och i Sverige. Det ärföljaktligen av största vikt att kunna förklara fågelpopulationernas utveckling. En av deviktigaste faktorerna härvidlag är landskapets sammansättning och utveckling. I Sverigesamlas fågeldata från häckningstid in av Svensk Fågeltaxering (genom de s.k.standardrutterna). Detaljerade habitatdata samlas parallellt in av Nationell Inventering avLandskapet i Sverige (NILS). De två systemen är rikstäckande, geografiskt överlappandeoch data samlas in med standardiserade metoder.Till denna rapport använde vi redan tillgängliga GIS-skikt med habitatdata (SvenskMarktäckeData, skogliga data från kNN-Sverige samt altituddata) för att undersöka ivilken utsträckning nästa generations habitatdata av den typ som NILS för närvarandesamlar in kan gå att använda till att förklara olika fågelarters förekomst. Detta för att vi iframtiden skall kunna använda förändringar i habitatens utbredning och kvalitet till attförklara antalsförändringar hos fåglarna.En viktig del av arbetet var att finna lämpliga analysmetoder och relevant statistiskbehandling av data. Vi arbetade med flera olika statistiska metoder, med tyngdpunkt pålogistisk regression och ROC-kurvor (Receiver Operating Curve). I analyserna har vifokuserat på de jordbruks- och skogsfåglar som används som miljömålsindikatorer.Både kvalitativa (närvaro/frånvaro) och kvantitativa (antal individer) mått påfågeltillgången korrelerade väl med förekomsten av olika habitat. Bäst korrelation fann viför typiska jordbruksfåglar, även om flera av jordbruksarterna även förekom i andramiljöer. Även förekomsten av ett par andra habitatspecialister, ringtrast (stenbranter ifjällen) och backsvala (grustag), gick med stor precision att förutsäga med hjälp avhabitatdata. Antal jordbruksarter sedda per inventeringsrutt ökade med mängdenjordbruksmark runt rutten. Först vid ungefär 30 % jordbruksmark förekommer de flestajordbruksarter. Artrikedomen bland skogslevande fåglar var högst när lövskogsinslagetvar ungefär 25 %, men kopplingen till habitat var svagare än för jordbruksfåglarna.En given yta jordbruksmark eller skog höll i många fall fler individer av en art omäven omgivningen innehöll stora mängder av det föredragna habitatet. En arts förekomstpåverkas alltså inte bara av habitatförekomsten i fågelns omedelbara närhet utan även ilandskapet i större perspektiv.Inom Svensk Fågeltaxering beräknas i huvudsak artspecifika populationstrender. Dehabitatbeskrivningar som nu kan göras med NILS-data möjliggör separatatrendberäkningar för de populationer av en art som uppträder i olika habitat. I ett exempelpå hur sådana analyser kan göras fann vi att trender för de törnskator och gulsparvar somförekommer i jordbrukslandskap respektive övriga habitat var ungefär de samma.Vi har visat att det redan med tillgängliga habitat- och fågeldata går att görameningsfulla analyser om olika fågelarters absoluta och relativa förekomst på olikageografiska nivåer. Det finns dock brister i befintliga habitatdata, framför allt är mångahabitatklasser väl grova. De metoder vi nu provat ut kommer att bli än mer kraftfulla närnya, mer detaljerade habitatdata blir tillgängliga inom NILS. Vi föreslår därför att merdetaljerade analyser görs i den takt som nya NILS-data blir tillgängliga. Givet skogensdominerande betydelse som fågelhabitat är det av speciell vikt är att närmare utredasambanden mellan fågelförekomsten där och de habitatstrukturer som utpekas somviktiga för biologisk mångfald i miljömålet Levande skogar. Motsvarande analys börockså göras för fåglar i odlingslandskapet.

  • 283.
    P, Christensen
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, M
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ringvall, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Myrarnas areal och vegetation: skattningar från provytedata i NILS 2003-20072008Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 284.
    Persson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Svensson, Jan-Erik
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Kvantitativa djurplanktonundersökningar i Sverige: När, var, hur och varför?2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under den taxonomiskt-faunistiska epoken inom zooplanktologin (1800- och början på 1900-talet) infångades planktondjuren oftast med planktonhåv och närvaron av olika taxa registrerades, ibland med en bedömning av mängden i relation till övriga taxa. Man samlade ingen information om i vilken täthet djuren förekom eller om deras biomassor. Även idag använder man ofta planktonhåv när man vill undersöka vilka organismer som finns i en sjö. Förutom en ren faunistisk beskrivning kan identifiering av "indikatorarter", "nyckelarter" eller liknande ev. föra vidare till en bedömning av olika störningar. Nästan alla typer av störningar påverkar dock även olika arters mängder och utbredning i vattnet. Det finns således fördelar med att ta prov som gör det möjligt att beskriva djurens mängdförhållanden i vattnet: en insikt som i och för sig är sekelgammal men som inte började tillämpas på allvar förrän på 1950-talet. Då påbörjades ett mindre antal undersökningar där zooplanktonmängderna i prov tagna med volymsbestämd vattenhämtare analyserades. Denna typ av verksamhet växte snabbt och hade sin kulmen under 1970- talets slut. Antalet olika sätt att få den eftersträvade informationen ökade också mycket markant. Rör, pump, håv med flödesmätare och "planktonfällor" kom till användning. Dessutom förflyttades intresset för kvantitativa mängduppgifter från individer per volymsenhet till biovolym eller biomassa per volymsenhet. Detta ledde till utveckling av olika metoder för beräkning av individvikter eller individvolymer Valet av olika metoder i de delmoment som en undersökning omfattar kan i stor utsträckning påverka resultatens användbarhet för olika syften. Vi poängterar här detta genom att i ovanligt hög utsträckning redovisa dessa detaljer, där uppgifter finns. I den del av rapporten som beskriver enskilda undersökningar anges förutom undersökningarnas omfattning och metodik även deras syften, placering i idéhistorien och resultat, allt i mycket kortfattad form. Referenser har placerats efter varje projektpresentation. I princip görs genomgången från norr till söder men ett försök har gjorts att hålla samman projekt med samma tema men i olika sjöar. Om flera olika projekt med allmän målsättning genomförts i samma sjöar vid olika tidpunkter har de hållits samman i vad vi kallar ett "projekt". Projektens nummer i den skriftliga genomgången är en ingång till motsvarande projekt i den digitala metadatabasen. Den detaljerade databasen har byggts upp för att beskriva vilka zooplanktonprovtagningar som gjorts i en given sjö ett givet år samt de metoder som använts. Den omfattar 1900 rader med data från ca 550 sjöar och ligger i .XLS - eller .TXT- format på CD-skiva. I vår framställning i text och metadatabas har vi betonat provens kvantitativa aspekter. Det finns därför anledning att notera att dessa analyser också ger en beskrivning av vilka taxa som finns i proven. Ibland har dock provvolymen varit alltför liten eller också har subsamplingen drivits alltför långt för att ge en säker beskrivning av den provtagna sjöns artsammansättning. Ibland har också artbestämning lämnats därhän för svåra grupper. Det svenska zooplanktomprojektets tankegångar framgår i en strategiskiss som även visar hur insamlingen bedrivits (figur 1). I den box som betecknar "artförekomst/kvantitet" har kvantitativa och kvalitativa data ("håvprovsdata") samlats. Eftersom vi i denna rapport bara behandlar kvantitativa data inkluderas inte merparten av museíproven som nästan uteslutande betecknas som "kvalitativa".

  • 285.
    Persson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Weyhenmeyer, Gesa
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Willén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö. Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund.
    Miljöövervakning i Mälaren 20032004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för miljöanalys vid SLU i Uppsala utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten i Mälarens fjärdar under år 2003.Föreliggande årsredogörelse beskriver huvuddragen av resultaten som dessutom bifogas i sinhelhet i tabellform. En fristående sammanfattning på 4 sidor har dessutom producerats och distribuerats.

  • 286.
    Persson, Jens
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Det svenska järvprojektet – slutrapport 20082008Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 287.
    Persson, Kristian
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Ulén, Barbro
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Jordbearbetningens påverkan på fosforförlusterna från en mjälalättlera i södra Dalarna, Fosforläckage från elva observationsfälrt under tjugoett år, Bekämpningsmedelsrester i svenska vatten 1985-1999: Riktade provtagningar och monitoring samlade i en databas2000Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

     Totalt har 4000 vattenprover av olika slag analyserats med avseende på bekämpningsmedel under perioden 1985-1999.  Ofta togs prov för att man misstänkte problem eller tidigare haft problem på platsen.  Bekämpningsmedel återfanns i såväl yt- som grundvatten, och i båda grävda och borrade brunnar.  Totalt har 56 olika bekämpningsmedel påträffats i ett eller flera vattenprov.  Högsta fyndfrekvensen hade ogräsmedlen bentazon, MCPA, atrazin, mekoprop och diklorprop, samt nedbrytningsprodukten 2,6-diklorbensamid (BAM).  Mediankoncentrationen av fynden för dessa substanser var 0,1-0,3 µg/l.

  • 288.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bennet, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    von Brömssen, Claudia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Lunds Universitet.
    Hansen, Karin
    Karlsson, Per Erik
    Granat, Lennart
    Kronnäs, Veronika
    Engardt, Magnuz
    Hellsten, Sofie
    Svensson, Annika
    Simpson, David
    Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-20112013Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 289.
    Ranneby, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Stickprovsstorlek vidövervakning av kryptogamer i ädellövskog Del 1 och del 22011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Stickprovsstorlek vid övervakning av kryptogamer i ädellövskog Del 1 och del 2

  • 290.
    Ringvall, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ståhl, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Löfgren, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Fridman, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skattningar och precisionsberäkning i NILS - Underlag för diskussion om lämplig dimensionering.2004Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 291.
    Rivinoja, Peter
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Carlsson, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Miljöövervakning av lax i Västerbotten: Effekter av laxutplantering i Öre- och Lögdeälven under femton år2008Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 292.
    Sandin, Leonard
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Bedömning av miljökvalitet i rinnande vatten för fisk och bottenfauna: hur representativa är våra provtagningslokaler?2003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I en tidigare studie (Sandin m.fl. 2003)undersöktes tio vattendrag i Emåns och Mörrumsåns avrinningsområden, längs en naturlighetsgradient. De två viktigaste resultaten från denna studie var att de nuvarande biologiska Bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag är dåliga på att indikera effekter av fysisk påverkan på vattendrag, samt att en väldigt viktig frågeställning är vad ett prov av t.ex. bottenfauna eller elfiske egentligen representerar. Är det den yta man provtar som index och bedömning representerar, eller hela vattendraget och dess avrinningsområde? För att utvärdera hur väl den bedömda ekologiska statusen på de provtagningslokaler vi använder i miljöövervakningen representerar vattendragets miljökvalitet med avseende på både fysisk och kemisk påverkan, utfördes denna uppföljande studie. I den nya studien har tre olika material använts: (i) bottenfauna och kemidata från Riksinventeringen 2000 (Wilander, Johnson & Goedkoop 2003), (ii) data från de elfiskelokaler som sammanfaller med vattendrag från denna Riksinventering (totalt 207 lokaler i 207 olika vattendrag), samt (iii) data från 30 Höglandsvattendrag i Jönköpings län där påverkan på vattendragen klassats på avrinningsområdesnivå, för vattendragsobjektet, samt för den provtagna lokalen med hjälp av System Aqua. I studien har varje provtagningslokal klassats med avseende på fysisk och kemisk påverkan och efter habitattyp (t.ex. långsamt- kontra snabbt rinnande vatten) med hjälp av data från lokalbeskrivningsprotokollen i Riksinventeringen och elfiskeundersökningarna. Påverkan på avrinningsområdet som helhet har även klassats (exempelvis med avseende på markanvändningstyp). Analysen har gjorts genom att analysera vilka fysiska/kemiska parametrar som påverkar den ekologiska bedömningen av ett prov tagen på en lokal (för fisk eller bottenfauna). Inledningsvis jämfördes de 207 vattendrag som ingick i denna studie med data för hela Riksinventeringen 2000, för att se hur väl lokalerna i de vattendrag som både elfiskats och provtagits med avseende på bottenfauna skiljer sig åt med avseende på fysiska och kemiska parametrar. Skillnader fanns framförallt i strömhastighet, där de lokaler som ingår i denna studie i högre grad har snabbt rinnande vatten och andelen lugnflytande vatten är underrepresenterade. Det man tydligt kan se i den här studien är att varken bedömningsgrunderna baserat på fisk eller bottenfauna är särskilt bra på att indikera fysisk påverkan (även om fisk fungerar något bättre). Det borde därför utvecklas bedömningsrunder för biologiska parametrar som indikerar fysisk påverkan på rinnande vatten och inte bara kemisk påverkan (som är fallet med bottenfaunan). Det fanns generellt få samband mellan avvikelse från jämförvärdet för fisk/bottenfauna och de olika fysiska påverkansparametrarna, oavsett vilken nivå (avrinningsområde, vattendragsobjekt eller provtagningslokal) som man tittade på. När man istället tittade på indexvärdena för bottenfaunan fanns något fler signifikanta samband, det vill säga man förlorar information på att titta på en femgradig skala, till skillnad från att titta på en kontinuerlig gradient av indexvärden. För bedömningsgrunderna för fisk finns ett flertal samband mellan fysiska faktorer och enskilda parametrar, men aldrig något sådant samband när man tittar på den sammanvägda bedömningen för en lokal. Man skall komma ihåg att minst tre lokaler skall provtas i ett vattendrag för att få en rättvisande bedömning baserat på fisk. Slutsatsen av denna studie blir att för att bedöma kemisk status verkar det inte spela så stor roll hur provtagningslokalen ser ut, det vill säga närmiljö, strömhastighet etc, när man tittar på avvikelse från jämförvärdet, däremot kan enskilda index/parametrar påverkas av hur området runt vattendraget och i avrinningsområdet ser ut. När man däremot skall bedöma den fysiska påverkan på ett vattendrag, måste man se till att den lokal man väljer för provtagning väl representerar vattendragsobjektet, så att den biologiska bedömning man gör utifrån den biologiska provtagningen blir rättvisande för vattendraget som helhet.

  • 293.
    Sandin, Leonard
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö. SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet).
    Stendera, Sonja
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Analys av befintlig övervakning med avseende på biologisk mångfald - Utredning2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I och med att det sextonde miljömålet (om biologisk mångfald) beslutats behöver vi få reda på hur väl dagens miljöövervakning av biologiska komponenter i sötvatten klarar av att utvärdera detta miljömål. Är dagens miljöövervakning av sötvatten upplagt på ett sådant sätt att mångfalden och förändringar i denna kan utvärderas och är de metoder vi använder i miljöövervakningen också lämpliga för att mäta och undersöka mångfalden.

  • 294.
    Schütz, Andrejs
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Lundh, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Bergdahl, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Skerfving, Staffan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Samuelsson, Gösta
    Oskarsson, Agneta
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Barany, Ebba
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Studie av bakgrundshalter av metaller hos svenska ungdomar2000Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Försurande luftföroreningar leder till försurning av mark och vatten. Detta leder till mobilisering av vissa metaller/element (medan andra fixeras starkare i marken). Via dricksvatten och föda kan dessa förskjutningar påverka människans exponering. Ett bra sätt att studera detta är att mäta retentionen genom biologisk monitorering, d.v.s. bestämning av element i biologiskt prov, t ex blod. Upprepade mätningar över tid kan ge en god uppfattning om utvecklingen av miljö- och exponeringssituationen i ett givet område och användas för att utvärdera effekter av insatta åtgärder. För att kunna göra jämförelser och följa utvecklingen är det viktigt att ha tillgång till bakgrundshalter av miljöföroreningar, vilket är en av målsättningarna med detta projekt. Vänersborg-Trollhättan utgör ett område som starkt förorenats med både försurande luftföroreningar samt metaller. 1993/94 togs blodprov på sammanlagt 372 st 15-åringar i Trollhättan och Uppsala. 1995/96 togs nya prover på 292 av ungdomarna, som då var 17 år gamla. Även en rad andra förhållanden registrerades, bl a andra blodvariabler, som återspeglar järnstatus. Tretton element bestämdes i helblod och plasma med induktivt kopplad plasma masspektrometri. Genom intervju och enkät inhämtades uppgifter om bl a livsstilsfaktorer. Utifrån sju dagars kostregistrering beräknades intag av olika näringsämnen. En stor mängd data angående halter av olika element i helblod och serum hos svenska ungdomar har genererats. Särskilt för rubidium (Rb) och bly (Pb), men också för zink (Zn) och kvicksilver (Hg) var halterna högre i helblod än i plasma. För kadmium (Cd) var medianhalten högre i serum än i helblod. För kobolt (Co), koppar (Cu), selen (Se) och tallium (Tl) var koncentrationerna i helblod och serum ungefär lika höga. Det fanns signifikanta samband mellan halterna i helblod och plasma för Co, Cu, Zn, Se, Rb, volfram (W), Hg och Pb, men inte för rhodium (Rd), palladium (Pd), Cd, platina (Pt) eller Tl. 1993/94 fanns en rad skillnader i elementhalter mellan orterna: Halten av Pb (19%), W (75%) och Rb (9%) var högre i både helblod och plasma hos ungdomar i Trollhättan än i Uppsala. Även för Co, Se, Rb och Pd var koncentrationen högre i antingen helblod eller plasma. För inget av det 13 elementen hade Uppsala-ungdomarna högre halter. Mellan 1993/94 och 1995/96 (ungdomar studerade båda åren) visade halterna av Cu, Se och Cd ökande trender i både helblod och plasma, medan W, Hg och Pb sjönk. Det är inte klart hur stor del av detta som är en tidstrend, respektive återspeglar ökande ålder. En rad andra förhållanden påverkade elementhalterna: Flickorna hade högre halter i helblod av Co och Cu än pojkarna, som hade högre halt av Rb och Pb. Halten av Se i serum var associerat med intaget av selen. Koncentrationerna av Hg i både helblod och serum var relaterade till intaget av fisk, såväl totalt (rS=0,32; P=0,0001), som insjö- och annan fisk, serumhalten också med antalet amalgamfyllningar. Cd i helblod var starkt korrelerat till rökning och till dåligt järnstatus, återspeglat i serumhalten av ferritin (rS=-0,17; P=0,002). Det fanns ett stort antal signifikanta associationer mellan halter av olika element i blod, och särskilt i serum, mycket långt över det slumpen skulle kunna förklara. Det är oklart om detta sammanhänger med kopplad exponering eller metabolism, t ex bindningar till proteiner eller interaktion. Mängder av ytterligare bearbetningar återstår i detta omfattande datamaterial.

  • 295.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Fredricsson, Malin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nanos, Therese
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Areskoug, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Alpfjord, Heléne
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Josefsson, Weine
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nationell luftövervakning Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 20152016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2015 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon. Den nationella luftövervakningen omfattar även viss mätverksamhet på Svalbard, men denna redovisas inte i föreliggande rapport. Den 1 januari 2016 flyttades verksamheten vid EMEP-stationen Vavihill, på Söderåsen i Skåne, till Hallahus, 1 km norr om den tidigare mätplatsen.

    För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.

    För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.

    Försurande och övergödande ämnen

    Den luftföroreningsrelaterade belastningen på miljön har under de senaste årtiondena minskat kraftigt till följd av internationella överenskommelser om att begränsa utsläppen av bland annat svavel- och kväveoxider samt av strukturella förändringar inom industrin.

    Luft

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av svaveldioxid (SO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med mellan 88 och 95 % vid EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2010-talet varit lägst i norra Sverige medan koncentrationerna i sydöstra och sydvästra Sverige legat på en jämförbar nivå. Ett undantag är 2014 då koncentrationerna i norra Sverige var på nästan samma nivå som i resten av Sverige. Anledningen till detta antas vara luftintransport av svavel från utbrottet vid Holuhraun på Island. I Sveriges sydvästra och sydöstra regioner har minskningen av SO2 i luft varit större jämfört med i norra Sverige. Motsvarande resultat ses även för halter av svavel i deposition, där minskningen av svavelhalterna i södra Sverige var större jämfört med i norra Sverige. Även deposition av svavel med nederbörd var högre 2014 jämfört med omkringliggande år. Årliga medelkoncentrationer av sulfat i luft (SO4) i luft, uppmätta vid EMEP-stationerna, har minskat med mellan 70 och 80 % från 1980-talet till 2010-talet.

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av kvävedioxid (NO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 50 % i södra Sverige (Vavihill, Rörvik/Råö och Aspvreten) och med drygt 70 % i norra Sverige (Bredkälen).

    Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2010-talet varit högst i sydvästra Sverige och lägst i norra Sverige. Koncentrationerna i sydöstra Sverige ligger däremellan.

    Årliga medelkoncentrationer av nitrat (NO3) i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2015, visar en minskning på ungefär 50 % vid Vavihill och Aspvreten och 35 % vid Rörvik/Råö. Nitratkoncentrationen vid Bredkälen har för hela tidsperioden varit betydligt lägre jämfört med vid övriga EMEP-stationer, men även här har koncentrationerna minskat signifikant. Årsmedelvärdet av ammonium (NH4) i luft har vid EMEP-stationerna minskat med 50 - 60 % under motsvarande tidsperiod.

    Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2015. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö och lägst vid Bredkälen.

    Modellering av regionala lufthalter utförs med MATCH Sverigesystemet genom att kombinera observationer och modelldata till en nationell kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.

    Modelleringen visar att för reducerat kväve (NHX, ammonium + ammoniak) i luft varierade årsmedel av totalhalten av NHX för 2014 mellan som högst 1,19 μg N/m3 i söder och som lägst 0,04 μg N/m3 i nordligaste Sverige. För kvävedioxid varierade årsmedelhalten mellan som lägst 0,06 i Norrlands inland och som högst i södra Sverige och Stockholmsregionen, med maxvärde 2,31 μg N/m3. Koncentrationen av svaveldioxid år 2014 varierade mellan 0,03 och 0,81 μg S/m3. Under 2014 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 27 % av totalhalterna för SO2 över svenska landområden. Motsvarande siffra för NO2 och reducerat kväve beräknas till 48 % respektive 37 %.

    Nederbörd och deposition

    Våtdepositionen av svavel var betydligt högre under 2014 jämfört med 2015. Detta berodde med stor sannolikhet på det stora svavelutsläppet från vulkanutbrottet på Island mellan augusti 2014 och februari 2015. Även våtdepositionen av oorganiskt kväve var betydligt högre 2014 jämfört med 2015, framförallt i sydvästra Sverige. I sydligaste Skåne, på Romeleåsen, uppmättes inom Krondroppsnätet 2014 ett årligt kvävenedfall via nederbörden på strax över 20 kg/ha. Under 2015 uppmättes det högsta kvävenedfallet i nederbörden i södra Halland på 14 kg/ha.

    En statistisk trendanalys för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har genomförts för perioden 2000-2015, uppdelat på tre olika områden i Sverige (norra, sydöstra och sydvästra). De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitetsaspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen. En period på 15 år är dock relativt kort för att beräkna trender för nedfall via nederbörden, eftersom nedfallet beror av en kombination av utsläppsförändringar och nederbördsmängder. Det finns därför en risk att trenderna kan växla beroende på vilken period som analyseras. När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något av de tre analyserade områdena (norra, sydöstra eller sydvästra Sverige). Våtdepositionen av svavel har minskat med 51-65 % för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige, där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på denförsurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden. Ingen statistiskt signifikant förändring har erhållits för kloriddepositionen i något område sedan år 2000.

    Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2015 minskat signifikant i norra (29 %) och sydvästra Sverige (24 %), medan ingen signifikant förändring kunde påvisas för sydöstra Sverige. För enbart ammoniumkväve erhölls ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat signifikant i alla tre områdena sedan år 2000. I sydvästra Sverige har kvävenedfallet som nitrat minskat med 41 %, i sydöstra Sverige med 35 % och i norra Sverige med 34 %.

    Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet MATCH Sverige och redovisas i denna rapport för exempelvis oxiderat svavel utan havssalt (XSOX, summan av svaveldioxid och sulfat), reducerat kväve (NHX, summan av ammonium och ammoniak) samt oxiderat kväve (NOY, summan av bland annat NO, NO2, HNO3, PAN, N2O5, NO3-salter och organiskt NO3-). Modelleringen visar att andelen våtdeposition relativt totaldepositionen för t.ex. 2014 över svenska landområden i genomsnitt över Sverige var 71 %, 79 % och 78 % för oxiderat svavel (havssalt ej inkluderat), reducerat respektive oxiderat kväve.

    Modelleringen visar att största depositionen av reducerat kväve sker i södra Sverige och minst deponeras i norra Norrlands inland. En markant ökning av totaldepositionen ses för 2014 jämfört med 2013, främst i Skåne och Blekinge, men även upp ovanför Stockholmsområdet. Det svenska bidraget beräknades vara marginellt högre i södra Sverige under 2014 än 2013, vilket indikerar att den ökade totaldepositionen till stor del berodde på långtransportbidrag. Till exempel varierade totaldepositionen över Sverige mellan 35 och 820 mg N/m2 under 2014. Liknande mönster syns för oxiderat kväve, och för 2014 varierade totaldepositionen mellan 40 och 690 mg N/m2.

    Totaldepositionen av XSOX (oxiderat svavel exklusive havssalt) var högre i hela landet 2014 jämfört med 2013, främst i södra och mellersta Sverige. Det svenska bidraget var ungefär detsamma för de två åren, vilket indikerar att långdistanstransporten orsakade ökningen av totaldeposition. För XSOX var vulkanutbrottet vid Bardarbunga på Island en bidragande orsak, framförallt i mellan-Sverige. Totaldepositionen av oxiderat svavel utan havssalt varierade mellan 100 och 600 mg S/m2 år 2014.

    Enligt modelleringen orsakade de svenska emissionerna under 2014 i genomsnitt 5 % av totaldepositionen för oxiderat svavel (exklusive havssalt) över svenska landområden. Motsvarande siffra för oxiderat kväve och reducerat kväve var 6 % respektive 15 %.

    Tungmetaller

    Halterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra jämförbara EU-länder, främst till följd av vår nordliga position och våra förhållandevis låga inhemska emissioner. Årsmedelvärden av bly, nickel, kadmium och arsenik i luft i södra Sverige är som högst en faktor 10 gånger lägre än de tröskelvärden som anges i EU:s direktiv om halter i luft (2004/107/EG; 2008/50/EG). Eftersom kvicksilver huvudsakligen uppträder som en gas, med lång uppehållstid i atmosfären, har metallen ett delvis annorlunda spridningsmönster än övriga tungmetaller. Numera är halterna av kvicksilver i luft och nederbörd i södra Sverige och i stora delar av Europa ungefär lika höga.

    Organiska miljögifter

    Halterna av PCB och klorerade pesticider i bakgrundsluft har generellt minskat sedan mätningarna startade 1996, men minskningen har klingat av och halterna under de senaste åren ligger i samma nivå.

    Under perioden 2009 till 2015 har halterna i luft av PAH, PCB och DDT varit högre i södra Sverige jämfört med i norra Finland, medan α-HCH och klordaner har varit i samma nivå, vilket också gäller för depositionen.

    Pesticiderna aldrin, heptaklor, diuron, atrazin och isoproturon, vilka mäts vid Råö, har endast kunnat detekteras i enstaka luft- och depositionsprover. Endosulfan (α-, β-endosulfan, endosulfan-sulfat) förekommer i samtliga luft- och depositionsprover från både Råö och Pallas.

    Sedan starten av mätningarna har BDE (47, 99, 100) i luft och deposition vid Pallas minskat för att nu ligga i samma storleksordning som vid Råö och Aspvreten. BDE 85, 153, 154, 209 och HBCDD har endast detekterats vid enstaka tillfällen.

    Under 2009-2014 uppmättes vid de flesta tillfällen högre halter dioxiner/furaner i luften på svenska västkusten jämfört med östkusten, medan halten av klorparaffiner (SCCP) var högre vid Aspvreten.

    Dessa mätningar, vars syfte är följa upp halter i luft och deposition av organiska miljögifter, visar att åtgärder som förbud mot användning, medför att halter i luft och deposition långsiktigt minskar. PCB förekommer dock fortfarande i luft vid svenska bakgrundsområden trots att användning för länge sedan stoppats. Minskningen av PCB-halterna går långsamt, vilket visar att det i samhället och i ekosystem har lagrats upp PCB. Vad gäller t.ex. PBDE syns en tydlig nedgång av halterna, vilket visar effekten av att dessa kemikalier har förbjudits inom EU.

    Växtskyddsmedel (pesticider)

    Högre halter och fler substanser av växtskyddsmedel påträffades i nederbörd vid Vavihill i sydligaste Sverige jämfört med nederbörd vid Aspvreten som ligger längre åt nordost (strax söder om Stockholm). Skillnaden mellan lokalerna beror på att Vavihill ligger betydligt närmare stora jordbruksområden, både i Sverige och på kontinenten, jämfört med Aspvreten. För båda platserna gällde att knappt hälften av de substanser som oftast påträffades i nederbörden inte har varit godkända för användning i Sverige under de åren undersökningen pågått. Den samlade depositionen av pesticider vid Vavihill har i medeltal varierat mellan 100 och 650 mg/ha, mån (10-65 µg/m2, mån). Vid Aspvreten ligger depositionen cirka en tiopotens lägre. I luftprov från Vavihill påträffas i stor utsträckning samma substanser som i nederbördsproven. I ett specialprojekt undersöktes om det finns bekämpningsmedel som huvudsakligen transporteras i luften bundna till partiklar. Resultaten visar att en betydande andel av de substanser som idag är tillåtna för användning, både inom Sverige och EU, kunde detekteras i filtret snarare än i adsorbenten som normalt analyseras. Projektet visar att det framöver vore angeläget att inkludera analyser även av filtermaterialet inom den löpande luftövervakningen för pesticider.

    Flyktiga organiska ämnen (VOC)

    Halterna för de flesta VOC:er från användning lösningsmedel och förbränning är högst under november till mars, d.v.s. under den kallaste tiden av året. Orsakerna till årstidsvariationen är sannolikt att utsläppen från olika typer av förbränning är större under den kallare tiden av året, men även att blandningsskiktet i den lägre delen av atmosfären är lägre under vintermånaderna. Ingen årstidsspecifik variation av fördelningen mellan mer eller mindre flyktiga VOC påvisades för 2009-2015 i urban bakgrundsluft i Göteborg, de mest volatila ämnena stod för den största andelen under alla årstider.

    MKN för bensen är 5 µg/m3 som ett aritmetiskt årsmedelvärde som inte skall överskridas. Med ledning av 85 veckomätningar av bensen vid bakgrundsstationen Råö och 58 veckomedel av uppmätta bensenhalter i urban bakgrundsluft i Göteborg, i taknivå, överskreds sannolikt inte MKN på dessa platser under 2009-2015.

    För 1,3-butadien och bensen finns preciseringar till de nationella miljömålen som för butadien är 0,2 µg/m3 och för bensen 1 µg/ m3 som årsmedelvärden. Medelhalter från drygt 6000 timmedelvärden under 2009-2015, i urban bakgrundsluft i Göteborg, var för 1,3-butadien < 0,1 µg/m3 och för bensen 0,9 µg/m3, vilket indikerar att det finns risk att miljömålet för bensen överskrids på årsbas.

    Partiklar

    Halten av PM10 i den regionala bakgrunden är ungefär 15 µg/m³ i södra Sverige (Vavihill och Råö), ungefär 8 i Mellansverige (Aspvreten och Norr Malma i Uppland) och 3 – 4 i norra Sverige (Bredkälen). Halten av PM2.5 i den regionala bakgrunden är 7 -9 µg/m³ i södra Sverige (årsmedelvärde, Vavihill), 5 – 7 µg/m³ i mellersta Sverige (Råö och Aspvreten) och cirka 2 i norra delen av landet (Bredkälen). Även i den urbana bakgrunden avtar medelhalten avseende PM2.5 norrut i landet, och är i södra Sverige (Burlöv, Stockholm) i samma storleksordning som i den regionala bakgrunden. I norra Sverige (Umeå) är halten något högre i tätort än på landsbygd. Den genomsnittliga exponeringsindikatorn visar att Sverige uppnår de krav som EU ställt på en acceptabel exponeringsnivå.

    Vid Aspvreten i Mellansverige, där mätningar av PM10 har pågått sedan 1990 har halten sjunkit från nästan 20 till 7 – 9 µg/m³ idag. Vid Vavihill i Skåne, där mätningarna startade 2000, och Råö i Göteborgstrakten (mätstart 2007) finns ingen tydlig trend.

    PM2.5 vid Aspvreten har sedan 1998 sjunkit från 11- 12 till cirka 6 µg/m³ i dag. Det är framförallt under perioden 2000 – 2005 som halten sjunkit, därefter verkar minskningen avstannat. Trenden på de övriga stationerna överensstämer väl med den på Aspvreten.

    Halten av organiskt kol (OC) i PM10-fraktionen är i södra och mellersta delen av Sverige (Vavihill och Aspvreten) ungefär 1,5 µg/m³ utan någon tydlig årstidsvariation. Halten av elementärt kol (EC) är cirka 0,2 – 0,5 µg/m³(månadsmedelvärden) under vintern och 0,1 – 0,2 under sommarhalvåret. Mätningar har gjorts sedan april 2008. Ingen tendens till ökande eller minskande halter av OC och EC syns under denna relativt korta tid. Inga mätningar görs i norra Sverige.

    Sot har mätts med en indirekt metod som ’black smoke’ (BS) på flera bakgrundsstationer sedan början av 1980-talet. Sedan dess har halten i södra Sverige minskat från 4 - 8 till strax under 1,5 µg/m³ idag. I norra Sverige (Bredkälen) var halten cirka 1,5 µg/m³ under 1980-talet och är under 1 µg/m³ idag. Det mesta av minskningen skedde under 1980-talet och början av 1990-talet. En orsak till att ingen minskning kan ses därefter kan vara att halterna ofta är under mätmetodens detektionsgräns.

    Marknära ozon

    Halten av ozon styrs i stor utsträckning av de meteorologiska förutsättningarna, och för medelbelastningen av ozon finns det varken någon tydlig tidsmässig trend eller någon geografisk gradient över landet. Antalet höghaltstillfällen är dock betydligt fler i södra än i norra Sverige, vilket återspeglas i såväl 8-timmarsmedelvärdet (MKN för hälsa) som AOT40 (MKN för växtlighet). Under åren 2014 och 2015 uppmättes inga timmedelhalter över informationsnivån (180 µg/m3). Däremot överskreds såväl miljömålet för timme (80 µg/m3) som MKN för 8-timmarsmedelvärdet (120 µg/m3) vid flera av mätstationerna under dessa år.

    Modellerade dygnsöverskridanden över 70 μg/m3 av marknära ozon visar att antalet överskridanden var större 2013 än 2014 och 2015 i hela landet. Flest överskridanden inträffade i södra Sverige samt Norrlands inland. Trenden visar att dessa överskridanden under åren 1990-2013 är ökande i princip i hela landet.

    När det gäller överskridanden av 120 μg/m3 så sker de främst i södra Sverige, och under 2013 också längs Norrlandskusten. Flest antal överskridanden under 2013-2015 skedde i Blekinge år 2014, med cirka 13 dygn över 120 μg/m3. För 2015 skedde de flesta överskridandena i Skåne och kring Göteborg, med som mest cirka 4 dagars överskridande. Det årliga antalet överskridanden över 120 μg/m3 var över perioden 1990-2013 lågt i norr (upp till 2 dygn) och högre i söder (ca 4-15 dygn). Det innebär att 2013 var ett normal-lågt år för de högsta halterna, medan 2014 var ett år med fler höga halter än normalt, men inte ett extremt år under perioden förutom i Blekinge. Trenden är minskande i söder för överskridande av 120 μg/m3. Att de modellerade halterna under 2014 var högre än 2013 och 2015 var en effekt av meteorologisk variabilitet.

    Måttet AOT40, som indikerar vegetationspåverkan på grödor respektive skog, var högre under 2013 än 2014 och 2015, och störst påverkan var det i södra Sverige, Stockholmsregionen och området kring Gävleborgs län. AOT40 för grödor hade 2013 ett värde som var ungefär som medel över perioden 1990-2013, medan 2014 och definitivt 2015 var lägre än medelåret. AOT40 för skog var högre i norr och lägre än/liknande i söder under 2013 jämfört med medlet över perioden. Trenden över 1990-2013 är minskande överallt utom i norra Norrland för både grödor och skogseffekter. Skillnaderna mellan åren 2013-2015 orsakade av meteorologisk variabilitet.

    Stratosfäriskt ozon

    Mängden av ozon i stratosfären över Sverige varierar ofta kraftigt från dag till dag och uppvisar även en tydlig årlig cykel. Dessa variationer beror i huvudsak på storskaliga variationer i hur luften i stratosfären rör sig men även på att kemiska reaktioner både bildar och bryter ner ozon. Överlagrat på detta finns en långsiktig trend som beror på att människans utsläpp av ozonnedbrytande ämnen har påverkat kemin. I globala mätdata syns nu antydningar till en återhämtning av ozonskiktets tjocklek efter decennier av förtunning, men detta är oftast svårt att se för enskilda stationer beroende på den stora naturliga variationen.

    STRÅNG

    Modellen, STRÅNG, för beräkning av några solstrålningsstorheter för norra Europa har producerat data under ett antal år. Den är för närvarande under uppgradering, vilket ska vara klart under 2017. För de senaste åren syns de typiska mönstren med ett starkt latitudberoende med avtagande strålning mot norr, med relativt sett mycket strålning över Östersjöområdet i jämförelse med motsvarande latituder i närheten.

  • 296.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lindström, Bodil
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Areskoug, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Alpfjord, Heléne
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Sakrapport 2013: Data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. år 20132014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, ITM och SLU) till och med 2013 och modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2012.

    För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.

    För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM 2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.

    Försurande och övergödande ämnen

    Luft

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av SO2-S på 1980-talet och 2000-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med cirka 90 % på EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2000-talet var högst i Götaland-kust och Skåne samt Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av SO4-S i luft, uppmätta på EMEP-stationerna, har minskat med 65-70 % från 1980-talet till 2000-talet.

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av NO2-N på 1980-talet och 2000-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 40 % i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö) och med 70 % i de västra delarna av norra Sverige (Bredkälen). Halterna i Bredkälen har dock varit låga (< 1 μg m-3) under hela perioden, med undantag för 2003.

    Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2000-talet varit högst i Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av NO3-N i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2013, visar en tendens till att ha minskat något i södra Sverige (Vavihill). Mätningarna på övriga stationer uppvisar ingen märkbar trend. För NH4-N-koncentrationen i luft har årsmedelvärdet minskat med 30-35 % under motsvarande tidsperiod vid stationerna i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö).

    Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2013. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö (Hallands län) och lägst vid Bredkälen (Jämtlands län).

    Modelleringen av lufthalter utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.

    Modelleringen visar att för reducerat kväve i luft varierar totalhalten för 2012 mellan som högst 1,7 μg N m-3 i söder och som lägst 0,09 μg N m-3 i nordligaste Sverige. För oxiderat kväve ses de högsta koncentrationerna i storstadsregionerna och varierar mellan 0,07 och 2,6 μg N m -3 över Sverige. För svaveldioxid varierar koncentrationen i luft mellan 0,03 och 1,9 μg S m-3 över Sverige, med högst värden vid storstäderna och Norrlandskusten. Över svenska landområden står Sveriges bidrag till totalhalterna år 2012 för 42 % för SO2, 39 % för NO2 och 35 % för NHx enligt modellering.

    Nederbörd och deposition

    Depositionen för flertalet ämnen var relativt låg under 2013 vilket främst kan förklaras av den låga nederbördsmängden.

    Uppmätta halter av olika ämnen i nederbörd över öppet fält består till största delen av våtdeposition, men i södra Sverige kan torrdepositionen uppgå till 40 % av den samlade depositionen. Ju längre norrut i Sverige desto lägre andel torrdeposition. Den statistiska analysen för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har koncentrerats till 2000-2013 uppdelat på tre olika områden i Sverige. De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitets-aspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen.

    När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något område i Sverige. Våtdepositionen av svavel har minskat med 49-62 % under perioden 2000-2013 för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på den försurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden sedan år 2000.

    Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2013 minskat signifikant i alla tre områdena i Sverige. Mest har depositionen av oorganiskt kväve minskat i sydöstra Sverige (30 %) och minst i norra Sverige (25 %). För enbart ammoniumkväve finns ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat med 40 % i sydvästra Sverige och med 33 % i sydöstra Sverige sedan år 2000. I norra Sverige finns inga statistiskt säkerställda förändringar för nitratkväve. Man bör dock betänka att det endast är vid ett fåtal av de enskilda stationerna i de olika områdena som minskningen i våtdepositionen är statistiskt säkerställd, om man undantar nitratdepositionen i sydvästra Sverige som minskat vid 5 av 6 mätstationer.

    Modellering utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar och modeller kompletterar varandra, i syfte att uppnå förbättrad kunskap. Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet och redovisas i denna rapport. Modelleringen visar att våtdepositionens andel av totaldepositionen är det största bidraget, t.ex. år 2012 för svavel (havssalt ingår ej) 73 %, för NHX 77 % och för NOY 80 %.

    Modelleringen visar att oxiderat kväve har högst totaldeposition i sydvästra Sverige och lägst i norra Norrland. För 2012 varierar totaldepositionen mellan 40 och 650 mg N m

    -2. Liknande mönster syns för reducerat kväve, där totaldepositionen varierar mellan 35 och 620 mg N m-2 under 2012. För svavel (exklusive havssalt) varierar totaldepositionen mellan 80 och 670 mg S m-2. Högst är depositionen i södra Sverige och längs Norrlandskusten, och lägst i Norrlands inland. Under 2012 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 9 % av totaldepositionen för svavel (exklusive havssalt) över Sveriges landyta. Motsvarande siffra för oxiderat och reducerat kväve var 7 % respektive 17 %.

    Tungmetaller

    Halterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra jämförbara EU-länder, främst till följd av vår nordliga position och våra förhållandevis låga inhemska emissioner. Årsmedelvärden av bly, nickel, kadmium och arsenik i luft i södra Sverige är som högst en faktor 10 gånger lägre än de tröskelvärden som anges i EU:s direktiv om halter i luft

    (2004/107/EG; 2008/50/EG) . Eftersom kvicksilver huvudsakligen uppträder som en gas, med lång uppehållstid i atmosfären, har metallen ett delvis annorlunda spridningsmönster än övriga tungmetaller. Numera är halterna av kvicksilver i luft och nederbörd i södra Sverige och i stora delar av Europa ungefär lika höga.

    Organiska miljögifter

    Halterna av PCB och klorerade pesticider i bakgrundsluft har generellt minskat sedan mätningarna startade 1996, men minskningen har klingat av och halterna under de senaste åren ligger i samma nivå.

    Under perioden 2009 till 2013 har halterna i luft av PAH, PCB och DDT varit högre i södra Sverige jämfört med norra Finland, medan α-HCH och klordaner har varit i samma nivå, vilket också gäller för depositionen.

    Pesticiderna aldrin, heptaklor, diuron, atrazin och isoproturon, vilka mäts på Råö, har endast kunnat detekteras i enstaka luft- och depositionsprover. Endosulfan (α-, β-endosulfan, endosulfan-sulfat) förekommer i samtliga luft- och depositionsprover från både Råö och Pallas.

    Sedan starten av mätningarna har BDE (47, 99, 100) i luft och deposition vid Pallas minskat för att nu ligga i samma storleksordning som vid Råö och Aspvreten. BDE-209 och HBCDD har endast detekterats vid enstaka tillfällen.

    Under 2009-2012 uppmättes vid de flesta tillfällen högre halter dioxiner/furaner i luften på svenska västkusten jämfört med östkusten, medan halten av klorparaffiner (SCCP) var högre på Aspvreten.

    Dessa mätningar, vars syfte är följa upp halter i luft och deposition av organiska miljögifter, visar att åtgärder som förbud mot användning, medför att halter i luft och deposition långsiktigt minskar. PCB förekommer dock fortfarande i luft vid svenska bakgrundsområden trots att användning för länge sedan stoppats. Minskningen av PCB-halterna går långsamt, vilket visar att det i samhället och i ekosystem har lagrats upp PCB. Vad gäller t.ex. PBDE syns en tydlig nedgång av halterna, vilket visar effekten av att dessa kemikalier har förbjudits inom EU.

    Växtskyddsmedel (pesticider)

    Högre halter och fler substanser av växtskyddsmedel påträffades i nederbörd från Vavihill i sydligaste Sverige jämfört med nederbörd från Aspvreten som ligger längre åt nordost (strax söder om Stockholm). Skillnaden mellan lokalerna beror på att Vavihill ligger betydligt närmare stora jordbruksområden, både i Sverige och på kontinenten, jämfört med Aspvreten. Under maj-juni påträffades generellt flest substanser, men i relativt lägre halter jämfört med under oktober, då högst halter uppmättes i nederbörden. För båda platserna gällde att knappt hälften av de substanser som oftast påträffades i nederbörden inte har varit godkända för användning i Sverige under de åren undersökningen pågått. Dock uppvisar halterna av vissa förbjudna substanser, främst atrazin, en tydligt avtagande trend till följd av att de förbjudits inom EU. Av de i Sverige godkända substanserna var det ogräsmedlet prosulfokarb som oftast påträffades, och i högst halter. Denna substans har en mycket omfattande användning även i våra grannländer och är ganska flyktig. Den samlade depositionen av pesticider vid Vavihill har i medeltal varierat mellan 100 och 650 mg ha -1, mån-1 (10-65 μg m-2, mån-1). Vid Aspvreten ligger depositionen ca en tiopotens lägre. I luftprov från Vavihill påträffas i stor utsträckning samma substanser som i neder

    Flyktiga organiska ämnen (VOC)

    Halterna för de flesta VOC:er är högst under november till mars, d.v.s. under den kallaste tiden av året. Orsakerna till årstidsvariationen är sannolikt att utsläppen från olika typer av förbränning är större under den kallare tiden av året, men även att blandningsskiktet i den lägre delen av atmosfären är lägre under vintermånaderna. Ingen årstidsspecifik variation av fördelningen mellan mer eller mindre flyktiga VOC påvisades för 2009-2013, de mest volatila ämnena stod för den största andelen under alla årstider.

    MKN för bensen är 5 μg m

    -3 som ett aritmetiskt årsmedelvärde som inte skall överskridas. Med ledning av 60 veckomätningar av bensen vid bakgrundsstationen Råö och 30 veckomedel av uppmätta bensenhalter i urban bakgrundsluft i Göteborg, i taknivå, överskreds sannolikt inte MKN på dessa platser under 2009-2013.

    För 1,3-butadien och bensen finns preciseringar till de nationella miljömålen som för butadien är 0.2 μg m

    -3 och för bensen 1 μg m-3 som årsmedelvärden. Medelhalter från drygt 5000 timmedelvärden under 2009-2013, i urban bakgrundsluft i Göteborg, var för 1,3-butadien < 0.1 μg m-3 och för bensen 0.9 μg m-3 , vilket indikerar att det finns risk att miljömålet för bensen överskrids på årsbas.

    Partiklar

    Halten av PM

    10 i den regionala bakgrunden är ungefär 15 μg m-3 i södra Sverige (Vavihill och Råö), ungefär 8 i Mellansverige (Aspvreten) och 3 i norra Sverige (Bredkälen). Halten av PM2.5 i den regionala bakgrunden är 7 -9 μg m-3 i södra Sverige (årsmedelvärde, Vavihill), 5 – 7 μg m-3 i mellersta Sverige (Råö och Aspvreten) och cirka 2 i norra delen av landet (Bredkälen). Den urbana bakgrundshalten av PM2.5 är i södra Sverige (Burlöv, Stockholm) i samma storleksordning som i den regionala bakgrunden, medan nivån är något högre i tätort än på landsbygd i norra Sverige (ca 4 μg m-3 i Umeå). Den genomsnittliga exponeringsindikatorn visar att Sverige uppnår de krav som EU ställt på en acceptabel exponeringsnivå. I Burlöv överskreds dock miljömålet (högst 3 dygn > 25 μg m-3) både 2012 (11 dygn) och 2013 (8 dygn).

    Vid Aspvreten i Mellansverige, där mätningar av PM10 har pågått sedan 1990 har halten sjunkit från nästan 20 till 7 μg m-3 idag. Vid Vavihill i Skåne, där mätningarna startade 2000, och Råö i Göteborgstrakten (mätstart 2007) finns ingen tydlig trend.

    PM2.5 vid Aspvreten har sedan 1998 sjunkit från 11- 12 till cirka 6 μg m-3 idag. Det är framförallt under perioden 2000 – 2005 som halten sjunkit, därefter verkar minskningen avstannat. Trenden på de övriga stationerna överensstämmer väl med den vid Aspvreten.

    Halten av sot, mätt som organiskt kol (OC) i PM10-fraktionen, är i södra och mellersta delen av Sverige (Vavihill och Aspvreten) ungefär 1,5 μg m-3, utan någon tydlig årstidsvariation. Halten av elementärt kol (månadsmedelvärden) är cirka 0,2 – 0,5 μg m-3 under vintern och 0,1 – 0,2 under sommarhalvåret. Mätningar har gjorts sedan april 2008. Inga mätningar görs i norra Sverige.

    Sot har mätts med en indirekt metod som ’black smoke’ (BS) på flera bakgrundsstationer sedan början av 1980-talet. Sedan dess har halten i södra Sverige minskat från 4 - 7 till cirka 1,5 μg m-³ idag. I norra Sverige (Bredkälen) var halten cirka 1,5 μg m-3 under 1980-talet och är under 1 μg m-³ idag. Det mesta av minskningen skedde under 1980-talet och början av 1990-talet. En orsak till att ingen minskning kan ses därefter kan vara att halterna ofta är under mätmetodens detektionsgräns.

    Marknära ozon

    Halten av ozon styrs i stor utsträckning av de meteorologiska förutsättningarna, och för medelbelastningen av ozon finns det varken någon tydlig tidsmässig trend eller någon geografisk gradient över landet. Antalet höghaltstillfällen är dock betydligt fler i södra än i norra Sverige, vilket återspeglas i såväl 8-timmarsmedelvärdet (MKN för hälsa) som AOT40 (MKN för växtlighet). Under åren 2012 och 2013 uppmättes inga timmedelhalter över informationsnivån (180 μg m-3). Däremot överskreds såväl miljömålet för timme (80 μg m-3) som MKN för 8-timmarsmedelvärdet (120 μg m-3) vid flera av mätstationerna under dessa år.

     

     

     

  • 297.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, H-C
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brorström Lundin, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brodin, Yngve
    Johnsson, Anna
    Rapportering av utvärderingsprojekten metaller partiklar pesticider och organiska ämnen i luft inom programområdet LUFT2007Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 298.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL. Stockholms universitet.
    Hansson, H-C
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brorström-Lundin, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL.
    Metaller, partiklar, pesticider och organiska ämnen i luft inom programområde LUFT2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under den senaste 10 års perioden har det framkommit att luftföroreningar har en relativt stor inverkan på folkhälsan. Åtgärder för att minska utsläpp och spridning av miljögifter i form av pesticider, persistenta organiska föreningar och metaller behöver intensifieras. Partiklar har en stark direkt inverkan på hälsan och dessutom har de troligen en stor betydelse för det regionala klimatet. Från detta har behovet av mätningar ökad, dels genom direkt krav från EU och olika internationella organisationer som EMEP vilket ingår under konventionen för gränsöverskridande luftföroreningar LRTAP. Det behövs därmed en revidering av det svenska miljöövervakningsprogrammet för luft för att möta kraven från EU och andra internationella organ, men även för att bättre beskriva tillståndet i Sverige vad gäller hälsopåverkande föreningar eller komponenter som sprids med luften. Det gäller även att kunna möta den utmaning som ett förändrat klimat utgör, dels genom att en förändring av klimatet påverkar direkt spridningen av dessa komponenter i luft, vatten och mark, och dels genom att luftföroreningar som partiklar, sot och ozon påverkar det lokala klimatet, dvs ger temperatur och nederbördsförändringar.

  • 299.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Svensson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström - Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Rehngren, Erika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Areskoug, Hans
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nationell miljöövervakning - Luft Data tom 20092011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 300.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Svensson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Rehngren, Erika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Sjöblom, Ann
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Areskoug, Hans
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Södergren, Helena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Holmin Fridell, Sofi
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nationell Miljöövervakning - Luft: Data tom 20112013Rapport (Annet vitenskapelig)
34567 251 - 300 of 344
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf