Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
3456789 251 - 300 of 6719
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 251. Bader, Pekka
    et al.
    Edenius, Lars
    Lessmann, Joakim
    Häckande kustfåglar på Holmöarna2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Öar och skär i Norra Kvarken hyser ett rikt kustfågelliv och mångfalden av arter och antalet individerär intressant ur ett nationellt perspektiv. Stora delarna av Holmöarna avsattes 1980 till naturreservat,bland annat med utgångspunkt från områdets rika kustfågelfauna. Svärta och tobisgrissla ärtvå arter som förekommer i nationellt betydelsefulla antal i Holmöarkipelagen.Häckande skärgårdsfåglar bedöms vara en bra indikator för miljötillståndet och den biologiska mångfalden i skärgårdsmiljö. År 2000 påbörjades på allvar diskussionen om hur kustfågelfaunan på Holmöarna, men även i hela Norra Kvarken, på bästa sätt skulle följas upp och övervakas i ett långsiktigt perspektiv. Ett övervakningsprogram för häckande kustfågel ska kunna ligga till grund förbedömning av de nationella och regionala miljömålen samt bedömning av gynnsam bevarandestatus i Natura 2000 habitat. Ett nära samarbete kring dessa frågor finns med Finland inom Kvarken Miljö II, ett Interreg IIIA-projekt.Rapporten omfattar tre artiklar med fokus på häckande kustfågel i Holmöarkipelagen:Den första artikeln är en redovisning av de inventeringar som har genomförs i fyra områdenlängs Holmöarnas östra sida under perioden 2000-2003. Inventeringarna genomfördes av StoraFjäderäggs fågelstation i samarbete med och finansierat av Länsstyrelsen i Västerbotten och Umeåkommun. Utvärderingen av inventeringsresultaten gjordes av Pekka Bader och Joakim Lessmann.Den andra artikeln har författats av Lars Edenius och är en statistisk utvärdering av de inventeringarsom genomfördes under åren 2000-2003. Dessutom diskuteras i artikeln kustfåglars värde som indikatorför miljöförändringar i skärgårdsmiljö och där lämnas även ett förslag till upplägg av ett övervakningsprogramav häckande kustfågel på Holmöarna.Den sista artikeln, som är skriven av Lars Edenius, är en utvärdering av en metodstudie för inventeringav svärta som genomfördes inom Interregprojektet Kvarken Miljö II sommaren 2004.Kvalitetssäkring och harmonisering av inventeringsmetoder mellan Sverige och Finland görs i syfteatt i framtiden kunna etablera ett gemensamt övervakningsprogram för bland annat svärta i NorraKvarken.

  • 252.
    Barregård, Lars
    Utförare miljöövervakning, Sahlgrenska universitetssjukhuset, arbets- och miljömedicin, Miljömedicinskt Centrum, VMC.
    BIG - Bensenexponering hos allmänbefolkningen i Göteborg 19991999Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Bensen är det cancerframkallande ämne som hanteras i störst mängd i samhället idag. Det

    förekommer i bensin, avgaser från motorfordon, tobaksrök och bildas vid vedeldning. För

    riskbedömningar vad avser allmänbefolkning behövs kunskap om exponeringen, men hittills

    har i Sverige nästan enbart stationära mätningar utförts.

    Hos 26 slumpmässigt utvalda Göteborgare i åldern 20 – 50 år mättes bensenexponeringen

    med personburna diffusionsprovtagare dels under ett helt dygn och dels under dagtid i april

    1999. Mätningen upprepades vid två olika tillfällen under månaden. Bakgrundsuppgifter

    och aktiviteter registrerades med enkät och dagbok.

    Medianvärdet för dygns- respektive dagsexponeringen var 3.3 (95% konfidensintervall 2.9

    – 4.1) μg/m

    3 och 4.1 (95% konfidensintervall 3.3 – 5.3) μg/m3. Variationen inom individer

    (mellan dagar) var betydligt större än mellan individers genomsnittsexponering. Försökspersoner

    som tankat bilen under mätdagen hade en signifikant högre bensenexponering.

    Nivåerna var något högre hos boende i högtrafikerade områden, men inverkan härav var

    inte statistiskt signifikant. Tio stationära mätningar under samma tidsperiod visade betydligt

    lägre nivåer än de personburna.

    Exponeringsnivån för bensen är högre än den så kallade lågrisknivån (1.3 μg/m

    3). Den är

    lägre än vad vi fann vid en motsvarande undersökning 1998 hos boende i Borås i samma

    ålder (median 7.3 μg/m

    3). Det är oklart om detta avspeglar en generell skillnad mellan de

    båda städerna. Tillfälliga faktorer som väderleksförhållanden kan ha påverkat resultaten

    eller möjligen den sänkning som redan skett av bensenhalten i bensin.

  • 253.
    Barregård, Lars
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Sällsten, Gerd
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Kadmium och kvicksilver i urin hos yngre män och kvinnor samt medelålders män2006Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 254. Bartsch, Hans
    Insektsinventering av sandtaget Lindormsnäs samt förslag till åtgärder2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inventeringen inriktades på intressantare grupper av flugor och gaddsteklar och genomfördes under perioden 4/5 till 12/9 2006. I uppdraget ingick också utvärdering av fyndoch observationer från tidigare mer sporadiska besök under åren 2002 till 2006.Resultatet blev en lista omfattande över 330 arter, varav nästan 140 flugor, nästan 150 gaddsteklar och i övrigt omfattande ett antal skalbaggar, fjärilar mm.Nio arter är upptagna i Rödlista 2005 (två i kategori VU, övriga i kategori NT och ytterligare fyra arter bara i föregående Rödlista 2000 (NT).Min rekommendation är kortsiktigt att skuggande träd och buskar intill kritiska sublokaler avverkas inom ett eller ett par år och långsiktigt att sandtaget långsiktigt får utvecklas så att det kan utgöra resurs för- att bevara och utveckla av fauna och flora i öppna sandiga miljöer- att kompensera för andra miljöer som gått förlorade- rekreation i fin miljö- begränsad skogsproduktionRekommendationen innebär i klartext att ingen traditionell efterbearbetning ska ske vare sig på de ytor där brytningen upphört sedan länge eller på de ytor där brytning fortfarande pågår. Den innebär också att de förstnämnda ytorna inte ska störas av den fortsatta brytningen och desistnämnda ytorna avslutas med kvarlämnade tjocka lager av grus och sand och där så är möjligt med rasvinkel. Ännu bättre vore om den fortsatta brytningen ske i etapper med ett par decenniers mellanrum. Hårdgjorda ytor bör åter täckas med lager av grus och sand från sandtaget. Rekommendationen innebär därmed också att främmande schaktmassor eller kross inte skall tillföras och läggas ut. Skulle tippning av mindre mängder av främmande massorändå komma ifråga skall detta göras i norrläge och täckas av tjockt lager av grus och sand. Sandtagets närområde präglas av närliggande Natura 2000 - området Rösaringen,mellanliggande jordbruksverksamhet, parkliknande natur runt Säbyholm och Låssa Kyrka samt Säbyholmsvikens strandzoner. Den sammantagna bedömningen är att en stor del av länets insektsfauna finns här inom ett par kilometers omkrets.

  • 255.
    Bastviken, Sofia
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Bäckman, Niclas
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Carlsson, Maria
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Ek Henning, Helene
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Hjälte, Urban
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Läget i länet? Tillståndet i Östergötlands vattenmiljöer2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Östergötland finns många varierande och värdefulla vattenmiljöer. Mer än hälften av länets vattenmiljöer har dock inte tillräckligt bra vattenkvalitet för att nå upp till de mål som antagits inom Sverige och EU. Länets vatten har under lång tid varit utsatt för olika typer av miljöpåverkan från mänskliga verksamheter. I många fall leder det till miljöproblem som algblomningar eller förstörda livsmiljöer.

    Flera åtgärder genomförs nu för att för att förbättra miljötillståndet i länets vatten. De största hoten mot Östergötlands vattenmiljöer är övergödning, utsläpp av miljögifter och fysisk påverkan i form av t.ex. dikning, dämning och omledning av vatten. Andra mindre omfattande problem är försurning och införsel av främmande arter som ibland tränger undan våra inhemska arter.

    Övergödning är främst ett problem i sjöar och vattendrag på östgötaslätten

    samt i kustvattnet. Läckage från jordbruksmark, utsläpp av avloppsvatten och förbränning av fossila bränslen är några av de källor som tillför näringsämnen till vattenmiljön. För mycket näring leder bland annat till algblomningar, grumling och syrefria bottnar.

    Från syrefria bottnar läcker i sin tur fosfor till ovanliggande vatten och det krävs därför kraftiga åtgärdsinsatser för att vända en negativ spiral. Många åtgärder genomförs för att minska utsläpp av näringsämnen, och utsläpp från industri och reningsverk har minskat markant. Än så länge kan vi dock inte utifrån våra miljödata se några tydliga förbättringar i miljötillståndet. Detta beror på att det efter decennier av utsläpp finns stora mängder näringsämnen upplagrade i mark och bottensediment. De ”gamla synderna” medför att det tar tid innan vi ser resultat av de åtgärder som hittills genomförts.

    De senaste tio åren har dessutom varit blötare än tidigare och under nederbördsrika år läcker generellt mer näringsämnen från mark till vatten. Länsstyrelsen arbetar tillsammans med kommuner, vattenråd och andra berörda parter inom länet för att förbättra miljötillståndet.

    Takten på åtgärdsarbetet har ökat under senare år och förhoppningsvis återspeglar det sig snart i våra mätdata. Mycket har också hänt på miljögiftsområdet och halterna av flera miljögifter har minskat under senare år. Men faran är inte över, hela tiden framställs nya kemikalier som förr eller senare hamnar i vattenmiljön. Genom så kallade screeningundersökningar försöker Länsstyrelsen hitta nya ämnen som kan hota miljön och människors hälsa. Nya regelverk inom EU gör det också enklare att få kontroll på kemikalier samt att minska utsläppen. Många av de ämnen och produkter som vi använder i vår vardag återfinns i miljön, till exempel bisfenol A och nonylfenol. Länsstyrelsen och kommunerna arbetar också för att minska spridning av föroreningar från redan förorenade mark- och vattenområden som till exempel i Gusum och Valdemarsviken. Ett kvarstående problem, i såväl Östergötland som övriga Sverige, är också det höga kvicksilverinnehållet i sötvattenslevande fisk. För att öka kunskaperna om förekomst och spridning av miljögifter i länet har Länsstyrelsen och Motala ströms vattenvårdsförbund utökat övervakningen av miljögifter.

    Ett annat utbrett miljöproblem i länets sjöar och vattendrag är olika former av fysiska förändringar. Människan har under lång tid utnyttjat vattnet för olika ändamål, ofta utan hänsyn till växt- och djurliv. Flera sjöar har torrlagts eller sänkts för att kunna bruka marker som översvämmats eller varit försumpade. Nästan alla större vattendrag i länet är idag utbyggda med vattenkraftverk och regleringsmagasin.

    Ingreppen har förändrat vattnets naturliga väg och flöde, och dammar utgör dessutom ofta vandringhinder för t.ex. fisk. I länet pågår nu flera projekt för att åtgärda vandringshinder och återställa rensade vattendrag till mer naturliga förhållanden, med bättre förutsättningar för fisk och andra organismer.

    Ett mindre utbrett problem i länets sjöar och vattendrag är försurning. Tack vare att stora områden i länet består av kalkhaltiga jordar som buffrar surt nedfall har vi inte lika stora problem med försurning som många andra län. Problem med försurning är störst i länets  norra och södra skogsbygder. Orsaker till försurningen är utsläpp från transporter, energianläggningar, industri och jordbruk.

    Utsläppen av svavel och kväve har minskat kraftigt under de senaste tio åren, men återhämtningen tar tid och flera vatten måste därför kalkas under en lång tid framöver.

    I länets vattenmiljöer finns flera främmande arter som kommit hit med människans hjälp. De allra flesta arter är harmlösa, medan vissa tränger undan våra inhemska arter och därmed minskar den biologiska mångfalden. En art som ställt till med stora problem i länets vatten är signalkräftan. Signalkräftan sprider kräftpest till vår inhemska flodkräfta och flodkräftan är nu akut hotad. Den låga salthalten gör att Östersjöns ekosystem är extra känslig för påverkan i och med att flera av de arter som lever här lever nära eller på gränsen av vad de klarar av. De är mer eller mindre stressade av salthalten och är därför ofta känsligare än när de förekommer i sin ursprungsmiljö. Ökad konkurrens från främmande arter kan bidra till att de ursprungliga arterna får svårare att överleva. Under senare år har två främmande arter, havsborstmasken Marenzelleria och tusensnäckan Potamopyrgus antipodarum blivit allt vanligare på bottnarna i östgötaskärgården. Dessa arter är särskilt vanliga i länets innerskärgårdar och det finns risk att de tränger ut inhemska bottendjur.

    Eftersom havsborstmasken Marenzelleria kan gräva mycket djupa gångar i bottnarna kan de bidra till ökad frisättning av miljögifter och näringsämnen som länge legat begravda i sedimenten. Tillgången på grundvatten är generellt god i länet, men olika former av mänsklig påverkan riskerar att förorena grundvattnet. Övervakningen av grundvattenmagasin är relativt nystartad och vi vet ännu relativt lite om grundvattnets kvalitet. De undersökningar som Länsstyrelsen hittills genomfört har visat spår av både organiska föroreningar och tungmetaller i några av länets grundvattenmagasin.

    En del av de problem som finns i grundvattnet, som till exempel höga halter av radon, fluorid och uran, kan dock kopplas till naturliga förekomster i berggrunden. Överuttag av grundvatten i kust och skärgårdsområden kan leda till saltvatteninträngning. Eftersom större delen av Östergötland har varit täckt av hav kan grundvattnet även vara påverkat av relikt (gammalt) saltvatten.

    Den här rapporten är en del i Länsstyrelsens satsning för att öka kunskapen och medvetenheten om länets vattenmiljöer. Tillsammans kan vi verka för att vårda, bevara och förbättra miljötillståndet i våra unika vattenmiljöer.

    Det pågår ett intensivt förbättringsarbete på flera nivåer, såväl internationellt som nationellt. På den lokala nivån finns ett stort intresse och engagemang inom länets nio lokala samverkansforum, de s.k. vattenråden.

    Det har aldrig funnits så stor chans att påverka vattenmiljön som nu!

  • 256. Beckman, Mimmi
    Grova lövträd på Kinnekulle - resultaten från trädkarteringen 2002-20042006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten presenterar resultaten från ett delprojekt inom Life-projektet ”Platåberget Kinnekulle – restaurering och bevarande” som syftade till att kartlägga alla grova lövträd inom Natura 2000-området på Kinnekulle. Trädkarteringen på Kinnekulle inleddes i mars 2002 och avslutades i början av maj 2004 och under denna period deltog fem olika inventerare/inventerarpar i inventeringsarbetet. Så gott som samtliga marker har besökts och lövträd med en diameter på minst 70 cm i diameter (vilket motsvarar en omkrets på 220 cm) har beskrivits och lägesbestämts med hjälp av GPS. Resultaten av inventeringen visar att Kinnekulle har en mycket stor rikedom av grova lövträd. 4488 träd har mätts in och bland dessa var ek, ask och alm de vanligaste trädslagen (dessa stod för 42 %, 29 % respektive 11 % av de inventerade träden). Drygt vart 5:e inventerat träd (1000 stycken) hade en diameter på 1 meter eller mer (vilket motsvararen omkrets på 314 cm) och klassas därmed som jätteträd. Det grövsta trädet i inventeringen var en alm som mätte 678 cm i omkrets. Vidare har det framkommit att nästan vart annat inmätt träd (46%) är ett så kallat hålträd, det vill säga att det utvecklat hål i stammen där veden murknat till följd av svampangrepp. Sådana håligheter är av stor betydelse för många insekter, framför allt för olika arter av skalbaggar. De grova träden på Kinnekulle är koncentrerade till igenvuxna ängs- och hagmarker, till hävdade betesmarker och till gårdar och vägkanter. En stor andel växer i de stora godsens närhet på Kinnekulles västsida. Idag finns ett spektrum av grova träd där alla storleksklasser upp till knappt 7 meter i omkrets finns representerade. Detta gäller även ekarna och på Kinnekulle finns det alltså inget glapp i åldersfördelningen så som det gör i ekpopulationerna på många andra håll i landet. Den jämna fördelningen av ekar i olika storleksklasser som sammanställningen visar, döljer dock att variationerna kan vara relativt stora på ett mer lokalt plan. De grövsta ekarna är till exempel inte jämnt utspridda utan är koncentrerade till några mindre områden. En stor del av de yngre ekarna har vidare växt upp i skogsmiljöer och är därmed inga självklara efterträdare till de grova hagmarksekarna. Överlag så står många träd igenvuxet och det krävs skötsel och planering inför framtiden; 43 % av de inmätta träden bedömdes vara i behov av en skötselinsats i form av friställning och störst var behovet bland ekarna.

  • 257. Beier, Björn-Axel
    et al.
    Månsson, Marie
    Nordström, Pernilla
    Nyberg, Lars
    Strömberg, Rebecca
    Framtidens nationalstadspark: handlingsprogram. Del 1, Vision och förutsättningar2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I arbetet med regeringsuppdraget har en övergripande vision för Nationalstadsparkens utveckling, skötsel och förvaltning tagits fram: »Nationalstadsparken med där verksamma kunskapsinstitutioner ska utvecklas utifrån sina unika kultur-, natur- och rekreationsvärden och vara ett upplevelserikt och lättillgängligt område.« Viktiga förutsättningar för att visionen ska kunna förverkligas är:" att Nationalstadsparken blir ett känt och positivt begrepp," att Nationalstadsparken ses som en resurs," att Nationalstadsparken förvaltas och utvecklas i samverkan och samsyn.För att skapa en plattform och en inriktning för det fortsatta arbetet med Nationalstadsparken har fem ledord formulerats. För varje ledord anges de viktigaste förutsättningarna för att värdena ska kunna bevaras och utvecklas. Ledorden ska i ett längre tidsperspektiv vara vägledande för beslut om utveckling, skötsel och markanvändning.Ledorden är:" Kungligt inflytande och Sveriges historia" Folknöje" Kunskap" Biologisk mångfald" Hälsa och motionLedorden har även bildat utgångspunkt för de förslag till utvecklingsidéer som presenteras i del I och till de åtgärder som föreslås i del II.Några av de utvecklingsidéer som förs fram är:" Fler markerade entréer." Bättre förbindelser mellan sevärdheterna inom parken." Ta fasta på Brunnsviken som ett sammanhållet landskap från Gustav III:s tid." Utvecklat maritimt centrum kring Skeppsholmen-Galärvarvet-Beckholmen." Tydliga promenadstråk." Ett etablerat kunskaps- och informationscentrum för helaNationalstadsparken." Förbättrad tillgänglighet till parken." Förstärkning av kärnområden och spridningszoner för biologisk mångfald.

  • 258. Beier, Björn-Axel
    et al.
    Månsson, Marie
    Nordström, Pernilla
    Nyberg, Lars
    Strömberg, Rebecca
    Framtidens nationalstadspark: handlingsprogram. Del II , Åtgärder och utveckling2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen i Stockholms län har på uppdrag av regeringen arbetat fram ett program för Nationalstadsparkens utveckling. Det är utarbetat i samarbete med berörda aktörer. Programmet består av två delar. I del I redovisas förutsättningar och utvecklingsidéer för att bevara och utveckla Nationalstadsparken. I del II, handlingsprogrammet, föreslås ett antal åtgärder som behöver genomföras de närmaste åren. I de följande avsnitten redovisas de aktuella förslagen indelade i åtta olika åtgärdsområden:" Resurser" Informationsinsatser" Tillgänglighet" Särskilda insatser för minskat buller" Förvaltning" Särskilda insatser för det historiska landskapet" Särskilda insatser för biologisk mångfald" SamverkanFörslagen innefattar dels direkta åtgärder för att utveckla parken, dels sådana åtgärder som utgör viktiga medel för att stärka detta arbete. De föreslagna åtgärdernaredovisas först i tabellform. I de olika avsnitten följer sedan en mer utförlig redovisning av varje åtgärd.

  • 259. Bekkby, Trine
    et al.
    Rosenberg, Rutger
    Marine habitaters utbredelse - terrängmodellering i Gullmarsfjorden2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denne rapporten presenterer framgangsmåten, resultatene og diskusjonen rundt arbeidet med modellering av de relevante marine habitatene. Rapporten, figurene og dataene som ligger til grunn for figurene vil også være tilgjengelig på cd som leveres Länsstyrelsen Västra Götaland Län ved prosjektets slutt.

  • 260.
    Belleza, Elin
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Luukka, Emma
    Statistiska Centralbyrån, SCB.
    Svenska textilflöden: Textilflöden från välgörenhet och utvalda verksamheter2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I detta projekt undersöktes flöden av andrahandstextil som samlades in via välgörenhetsorganisationer i Sverige och textilavfall som uppkom i utvalda verksamheter, under 2016.

    Siffrorna för insamlad andrahandstextil via välgörenheter uppdaterades, och visade att insamlingen av textil har ökat till 3,8 kilo per person år 2016, jämfört med 3,0 kilo per person år 2008. Även mängden återanvänd textil i Sverige uppdaterades, och visade på en ökning mot 2011 och 2013. Andelen återanvänd textil per person och år har dock inte ökat utan ligger på 0,8 kilo per person, jämfört med 0,8 kilo år 2011 och 0,9 kilo år 2013. Detta beror på att befolkningen i Sverige ökat. Även export och återanvändning utomlands ökade jämfört med tidigare år.

    Flera av de mer textilintensiva branscherna, som vård och hotellverksamheter, använder huvudsakligen tvätterier och har därför lite eget textilavfall. Tvätterierna exkluderat så har många verksamheter inte någon aktiv uppföljning av sitt textilavfall. SMED har endast kunnat göra mycket grova uppskattningar av storleksordningar på textilavfallet, men estimerar att det rör sig om 10-tals till 100-tals ton textilavfall årligen i varje bransch, medan tvätteribranschens textilavfall rör sig i storleksordningen 1000-tals ton årligen. 

  • 261. Bendz, David
    Stabilisering och solidifiering av muddermassor2011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 262.
    Bendz-Hellgren, Malin
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Når vi miljömålen?: Uppföljning av miljömål i Kronobergs län 20062006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vi har nu haft miljömål för Kronobergs län sedan 2002. Målen kan tyckas ambitiösa men de utgår ifrånvad miljön kräver. Det kan upplevas som en övermäktig uppgift att nå alla mål men jag är övertygad om att vi tillsammans kan åstadkomma en betydandeförbättring.

    I den här rapporten har vi gjort de första bedömningarnaav hur samhället utvecklats i förhållandetill miljömålen. En översiktlig bedömning är att detkommer att bli mycket svårt att nå hälften av de fjortonmiljömål som berör vårt län. För de övriga sju är målen möjliga att nå men bara om vi gör stora insatser. Uppföljningen är gjord utifrån dagens situation och det är möjligt att vi om ett par år kommer att semera positivt på miljöutvecklingen i vårt län och i vår omvärld. Ny teknik kan ha utvecklats och andra förutsättningar kan ha förändrats.

    Miljömålsarbetet måste bedrivas på bred front i länet.Alla kan vara med och bidra, från den enskildamedborgaren till företag och myndigheter. Ansvaret ligger inte enbart hos politiker och andra beslutsfattare, utan varje människa behövs i miljömålsarbetet. Varje dag fattar vi beslut och gör mer eller mindre stora val som påverkar vår miljö. Denna rapport vänder sig i första hand till beslutsfattareoch tjänstemän på kommunal och regional nivå. Vi hoppas emellertid också att andra ska ha glädje av den både i sitt arbete och som kunskapskälla för den vetgirige.

    Alla vill vi ju att nästa generation ska få uppleva och leva i en miljö som är minst lika bra och helst mycket bättre än den vi själva lever i.

  • 263. Bengt, Stridh
    Lindmoren - en inventering av fanerogamer och kärlkryptogamer1981Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Lindmorens rykte som botaniskt intressant lokal i Hälsingland är inte alls lika stort som t ex det klassiska Lindefallet. Däremot skulle nog Lindmoren kunna placera sig på en tio-i-topp lista över Hälsinglands botaniskt intressanta lokaler. Vad som saknats är en skriftlig dokumentation över områdets växtliv. Den mesta av tiden har ägnats åt att göra en komplett artförteckning. Under sommaren 1980 las dessutom en fast provruta ut.

  • 264. Bengtson, Johanna
    et al.
    Vesslén, Göran
    Inventering av fjälltaggsvampar (Sárcodon) och violgubbe (Gomphus clavatus) i Gävleborgs län 20082009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Åtgärdsprogrammens arter, fjälltaggsvampar (Sárcodon) och violgubbe (Gomphus clavatus), är marklevande storsvampar som kräver levnadsmiljöer med lång skoglig kontinuitet och specifika markförhållanden. En snabb förstörelse av dessa habitat har lett till att arterna blivit mycket sällsynta, vilket återspeglas i rödlistor över hela Europa. Länsstyrelsens inventering är ett led i de åtgärdsprogram som upprättats i Sverige för att bevara landets delpopulationer av de aktuella svamparterna, som utgör en betydande del av Europas populationer. Årets inventering har lett till flera upptäckter. Länets första fynd av den sällsynta lilaköttiga taggsvampen har gjorts på öarna Orarna och Limön (blivande naturreservat) med över nio mycel. Också friluftsområdet Hemlingbyskogen (naturreservat) har visat sig hysa en nationell topplokal, med goda förutsättningar för en utökning av fyndlistan under kommande inventeringshöstar. Totalt har fynd gjorts på nio lokaler, där sammanlagt fyra av åtgärdsprogrammens tio arter har hittats: • koppartaggsvamp Sárcodon lundéllii (VU) (11 mycel) • lilaköttig taggsvamp Sárcodon fuligíneovioláceus (EN) (9 mycel) • skrovlig taggsvamp Sárcodon scabrósus (VU) (2 mycel) • violgubbe Gomphus clavatus (VU) (11 mycel) Växtplatserna utgörs både av skyddade lokaler, som Orarna och Hemlingby, och av lokaler i produktionsmark. Fyra av växtplatserna saknar specifikt områdesskydd. Eftersom svamparnas habitat utgörs av äldre barrskog, i skogsbrukssammanhang avverkningsmogen skog, är upprättandet av skydds- och skötselplaner i många fall mycket brådskande om växtplatserna ska kunna bevaras. Den aktuella inventeringen ger ett kunskapsunderlag som tidigare helt saknats i länet. Detta ger en ny möjlighet till prioritering och planering av skyddsåtgärder av stor betydelse både för åtgärdsprogrammens arter och för den allmänna biodiversiteten i skogslandskapet. 3

  • 265. Bengtson, Linda
    Förorenade områden: Inventering av textilindustrier och garverier i Stockholms län2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen i Stockholms län har utfört en inventering av nedlagda textilindustrier och garverier i Stockholms län. Syftet är att hitta misstänkt förorenade områden och prioritera bland dessa genom att riskklassa dem. Inventeringen är ett första steg som ska leda till att de områden i länet som är angelägnast att sanera blir åtgärdade. Detta projekt har varit en orienterandestudie och omfattar identifiering, arkivstudier och intervjuer samt riskklassning enligt Naturvårdsverkets MIFO-modell. MIFO innebär Metodik för Inventering av Förorenade Områden, och beskrivs i rapport från Naturvårdsverket 1999 (nr 4918). Inventeringen av textilindustrier och garverierhar utförts under 2005/2006 av Linda Bengtson och Elin Sieurin på miljöskyddsenheten. Projektledare har varit Birgitta Swahn. Bland 72 identifierade platser där textilindustri bedrivits har 22 ansetts viktiga att riskbedöma och har därför riskklassats. En fick riskklass 1 – mycket hög risk och mycket angelägen att utreda vidare. Fjorton fick riskklass 2 – hög risk och angelägen att utreda vidare. Sex objekt fick riskklass 3 – måttligrisk, och två fick riskklass 4 – låg risk. Av 25 identifierade garverier riskklassades två platser. Övriga saknades det information om eller så hade inte mineralgarvning skett utan endast vegetabiliskgarvning. Båda fick riskklass 3 – måttlig risk.

  • 266. Bengtson, Ola
    Ädellövskogar i Orust kommun.1992Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Föreliggande utredning över ädellövskogarna i Orust kommun utgör den åttonde sammanställningen i en planerad utgivning för Göteborgs och Bohus län. Ädla lövskogar utgör i södra och mellersta Bohusläns kusttrakter ett naturligt växtgeografiskt inslag i landskapsbilden. Lövskogarna utgör genom sin biologiska mångfald en av de rikaste och mest skyddsvärda biotoperna i länet. Sedan 1984 gäller en särskild ädellövskogslag (SFS 1984:119) vars syfte är att för framtiden bevara landets ädellövskogar. Detta ska ske genom aktivt, produktionsinriktat lövskogsbruk. Detta innebär bl a att befintlig ädellövskog endast får föryngras med ädla lövträd om inte särskilda skäl talar emot detta. Rådgivning och tillsyn sker genom skogsvårdsstyrelsens ordinarie skogliga verksamhet. Frågor rörande överföring av ädellövskog till annan skogstyp prövas av länsstyrelsen. Följande inventering och utvärdering är tänkt att tjäna som underlag dels vid myndigheternas prövning och rådgivning enligt gällande skogslagstiftning och dels i samband med den naturvårdsplanering som bedrivs i statlig och kommunal regi. Vid de bedömningar som gjorts i utredningen har hänsyn tagits huvudsakligen till områdenas vetenskapliga värden. Skogsbeståndens värde för landskapsbild och friluftsliv har i viss mån medtagits vid bedömningen. Lövskogsmiljöer har ofta ett nära samband med det äldre kulturlandskapet vilket har beaktats till en mycket liten del i det slutliga urvalet. I några fall har lövskogar vilka ej uppfyller lagens definition på ädellövskogar medtagits. Det gäller skogar av stort ekologiskt värde vilka påträffats under inventeringsarbetet. Det är önskvärt att i en nära framtid en mer heltäckande bild av denna, starkt hotade, skogstyp kan tas fram.

  • 267. Bengtson, Ola
    et al.
    Lundh, Niclas
    Nordén, Björn
    Ädellövskogar i Lysekils kommun1997Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport ingår som en del i ett större projekt som avser att kartera och naturvärdes-bedöma länets ädellövskogar och i vissa fall även andra typer av lövskogar. Inventeringen av Lysekils kommun genomfördes under 1994 av Pro Natura i nära samarbete med Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län där Katrina Envall haft det övergripande ansvaret.

  • 268. Bengtsson, Birgitta
    Bottenfauna 2013: Undersökning av nio vattendrag och fyra sjölitoraler i Kalmar län2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Årets bottenfaunaundersökning har omfattat nio lokaler i rinnande vatten och fyra lokaler i sjölitoraler. Resultatet har utvärderats enligt två av Naturvårdsverkets publikationer. En bedömning har gjorts av ekologisk status avseende surhet, påverkan av näringsämnen, allmän ekologisk kvalitet samt sammanvägd ekologisk status, enligt Naturvårdsverkets handbok 2007:4. Dessutom har bedömningar gjorts av försurningspåverkan och organisk/eutrofierande påverkan enligt Naturvårdsverkets rapport 4913. Naturvärdet har bedömts enligt naturvärdes-index (Nilsson et al 2001).

  • 269.
    Bengtsson, Birgitta
    Ekologgruppen.
    Vattenkemiska tillstånd och trender i vattendrag på Gotland 2010-2015: Sammanställning och utvärdering2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Om man jämför resultaten för de olika provpunkterna 1988-2009 med 2010-2015 (18 st) finner man att

    halterna har minskat i vattendragen med följande undantag:

    • Totalkväve: alla provpunkter utom en (Storsundsån, där det skett en obetydlig ökning).

    • Totalfosfor: alla provpunkter utom fyra (en ökning i Gothemån vid provplatserna Södra Aumunds och Högbro samt i Snoderån Ringome dike och oförändrade halter i Snoderån vid Levide).

    • Syretärande ämnen (COD): alla provpunkter utom tre (Närkån Stånga, Västergarnsån Liffedarve och Gothemån Hörsne, där de var oförändrade).

    • Färgtal: alla provpunkter utom fem. (en ökning i Gothemån Västerbjärs och Snoderån Ringome dike, samt oförändrade halter i Gothemån vid Södra Aumunds och vid Högbro, samt i Snoderån, Levide.

    Av de 28 sammanställda provpunkterna var det en som bedömdes ha

    hög status, en god, nio måttlig, sex otillfredsställande och elva provpunkter bedömdes ha dålig status (baserad på parametern näringsämnen (fosfor)) 2010-2015.

    De högsta arealförlusterna av fosfor 2010-2015 beräknades för Närkån Stånga (Y21) och när det gäller kväve var de högsta arealförlusterna i Snoderån Ringome dike. De lägsta förlusterna av både fosfor och kväve beräknades för Storsundsån Vallmyr.

  • 270. Bengtsson, Birgitta
    et al.
    Holmström, Cecilia
    Bottenfauna i 17 vattendrag i Örebro län 2011- Statusbedömning av miljötillståndet2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Bottenfaunaundersökning har genomförts i 17 vattendrag i Örebro län år 2011. Undersökningen är ett led i länets arbete med karakterisering av vattendrag enligt EU:s ramdirektiv för vatten och bevarande av biologisk mångfald. Sammanvägd Ekologisk status: Enligt den bedömning som utförts så är det Hög status i Albäcksån, Gränssjöälven, Hyttbäcken, Limmingsbäcken och Sirsjöbäcken, God status i Dammsjön utlopp, Lankälven, Malälven, Mogruvälven, Ringshyttebäcken, Smygarebäcken och Tomsjöälven, Måttlig status i Långboån och Sågån, Otillfredsställande status i Estaboån, Orobäcken och Örlaxbäcken. Inget av vattendragen visade sålunda Dålig status.

  • 271. Bengtsson, Birgitta
    et al.
    Holmström, Cecilia
    Bottenfauna i Jönköpings län 2011. En undersökning av bottenfauna på 40 lokaler i rinnande vatten2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län har Ekologgruppen undersökt bottenfaunan vid 40 lokaler i rinnande vatten inom ramen för kalkeffekt-uppföljningen. Bedömning har gjorts av försurningspåverkan, föroreningspåverkan samt naturvärde. En bedömning av ekologisk status avseende surhet, näringspåverkan och ekologisk kvalitet har också gjorts.

  • 272. Bengtsson, Göran
    et al.
    Malmqvist, Björn
    Herrmann, Jan
    Nilsson, Ingvar N.
    Svensson, Björn S.
    Öbiogeografisk teori och bildning av naturreservat1982Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturreservat kan betraktas som ekologiska öar i en alltmer påverkad omgivning och därmed bedömas utifrån öbiogeografisk teori. Innebörden av denna teori, som beskriver bl a sambandet mellan ö-storlek och artantal med utgångspunkt från invandrings- resp. utdöendehastigheter presenteras i föreliggande rapport, liksom den debatt som uppstått kring teorin. Analyser demonstrerar ö-teorins giltighet för o lika organismgrupper (fiskar, skalbaggar, kärlväxter) i Sverige. De teoretiska konsekvenserna av förändringar av reservat ytor för antalet fågelarter diskuteras, samt den konflikt som råder mellan intressen företrädande dag ens produktionslandskap och ur ö-teoretisk synvinkel önskvärd reservatavsättning. Det aktuella antalet svenska reservat och deras yta, storleksfördelning, former och lokalisering är f n i ringa samstämmighet med ö-teorin. För att i framtiden ha kvar ett så varierat växt- och djurliv som möjligt måste de n totala reservat ytan öka. Man bör avsätta fler större reservat än små, och minska avstånden till andra reservat genom att skapa nya småreservat eller biotopkorridorer. Reservat bör ha så liten omkrets i förhållande till yta som möjligt och vidare, ej nödvändigtvis vara anpassade till aktuella ägogränser.

  • 273.
    Bengtsson, H
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Wernersson, A
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    TBT, koppar, zink och irgarol i dagvatten, slam och mark i småbåtshamnar2012Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 274.
    Bengtsson, Henrik
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Cato, Ingemar
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    TBT i småbåtshamnar i Västra Götalands län 2010: - En studie av belastning och trender2011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 275. Bengtsson, Jennie
    Uppföljning och utvärdering av landsbygdsstöd: beviljade och utbetalda stöd under juli 2000 - december 20042006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under hösten 2005 har en utvärdering och uppföljning genomförts av de landsbygdsstöd som beviljats och utbetalts under juli 2000-december 2004 i Jönköpings län. Syftet med denna rapport är att kartlägga fördelningen av de landsbygdsstöd som utbetalats och beviljats under åren 2000-2004. Vidare belyses de faktorer som påverkar stödföretagens tillväxt samt vilka effekter landsbygdsstödet haft på tillväxten i stödföretagen.Syftet har analyserats utifrån följande frågeställningar:Hur har stödet fördelats?Har uppställda prioriteringar följts?Hur uppfattas stödhanteringen av stödmottagarna?Hur ser tillväxten ut i stödföretagen?Kan tillväxten tillskrivas landsbygdsstöden?Det material som legat till grund för analysen har varit en enkät som sänts till alla företag som beviljats och utbetalts stöd under juli 2000-december 2004. Svarsfrekvensen som beräknades på 223 stöd uppgick till 95 procent, vilket innebär en undersökningspopulation på 213 stöd. Utöver inkomna uppgifter från enkäterna bygger rapporten på ansöknings- och beslutshandlingar samt uppgifter hämtade från STINS. I STINS finns uppgifter som registrerats i samband med handläggningen av landsbygdsstödet. Analysen av enkäten har i denna undersökning utgått från statistiska analyser såsom en- och tvåvariabelsanalyser. Att mäta effekterna av landsbygdsstödet har varit svårt eftersom stödet ofta gäller sidoverksamheter eller delar av ett företags verksamhet.De viktigaste resultaten utifrån frågeställningarna är följande:Under den undersökta perioden har totalt 16 595 100 kronor betalats ut till 239 stödföretag. De flesta av landsbygdsstöden har tilldelats företag i Mål 2-kommuner, i synnerhet Vetlanda kommun. Detta är i enlighet med Länsstyrelsens prioritering gällande företag belägna i områden där stora konkurrensnackdelar föreligger. Dessa kommuners dominans kan i viss mån förklaras av kommunernas olika ambitioner gällande informationen om landsbygdsstödet och engagemanget i stödprocessen. Den kommun som inte tilldelats något landsbygdsstöd under den undersökta perioden var Habo kommun.Sammanfattningsvis är betyget överlag bra då det gäller stödhanteringen. Stödhanteringsprocessen har delats upp i tre olika faser: ansökan, rådgivning och rekvisition. Då stödmottagarnas enkätsvar analyseras kan ett visst mönster urskiljas. Det tycks vara så att ju längre in i stödhanteringsprocessen stödmottagaren befinner sig desto mer ökat missnöje. Detta kan ha sin grund i den information som ges i början av stödhanteringsprocessen. Många tycks missuppfatta vilka regler som gäller för att få stödet utbetalt. Alltså krävs tydlig information kring vilka regler som gäller så att missförstånd kan undvikas.Det övergripande tillväxtmönstret visar att vartannat företag ökat sin sysselsättning och ungefär 60 procent av företagen har ökat sin omsättning. Den totala sysselsättningsökningen uppgår till 312 nya arbetstillfällen, vilket innebär att den genomsnittliga kostnaden för varje arbetstillfälle ligger på 53 000 kronor. Branschanalysen visar att ett samband mellan bransch och tillväxt existera. Störst ekonomisk tillväxt under den undersökta perioden har företag verksamma inom friskvård samt stödföretag ledda av företagsledare inom åldersgruppen 25-34 år. Överlevnadsgraden av stödföretagen är hög. Endast 7 procent av företagen som tilldelats stöd under denna period har upphört. Trots detta har stödföretagen problem att brottas med där lönsamhet är det största problemet.Sammanfattningsvis hade stödföretagen inte utan stödet kunnat satsa i den utsträckning som krävts för att kunna skapa tillväxt i företaget. Till sist bör det påpekas att landsbygdsstödet inte enbart verkat för att öka den ekonomiska tillväxten i området. Landsbygdsstödet har haft minst lika stor betydelse för en spridning av framtidstro och entreprenörsandapå landsbygden.

  • 276. Bengtsson, Lars
    Grottor i Göteborgs och Bohus län.1993Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Grottor i Göteborgs och Bohus län.

  • 277.
    Bengtsson, Ola
    Naturvårdsverket. Pro Natura.
    Miljöövervakning av lavar och mossor i skånska bokskogar 2011-20142016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Följande arbete ingår i Länsstyrelsens löpande miljöövervakningsarbete och utgör en del av delprogrammet kryptogamer i ädellövskog under miljömålet Levande skogar. Arbetet med inventering av kryptogamer i bokskogar i Skåne mellan 2011 och 2014 har genomförts av Pro Natura på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län.

    30 stycken bokskogsområden – skyddade eller avsatta som nyckelbiotop eller objekt med naturvärde – valdes slumpmässigt ut i länet. I områden mindre än tre hektar inventerades hela området men i de områden som var större än tre hektar slumpades ett antal inventeringsytor ut vars areal tillsammans uppgick till tre hektar. I de ytor som undersöktes inventerades sedan samtliga ädellövträd med en stamomkrets större än 60 cm (eller för avenbok större än 50 cm). Varje träd mättes in med handhållen GPS, försågs med uppgifter avseende omkrets, trädslag och trädtyp. På varje trädstam eftersöktes dessutom de lavar och mossor som listas i bilaga 1.

    De inventerade bokskogsobjekt är utspridda över större delen av Skåne. Objektens läge framgår av översiktskarta i samband med objektsbeskrivningarna nedan. Sammanlagt undersöktes 70,7 hektar och på denna areal inventerades 12 203 träd. Genomsnittlig täthet av träd i de inventerade bokskogarna blir då 172,6 träd/hektar. På inventerade träd gjordes sammanlagt 3166 artnoteringar. De vanligaste arterna var glansfläck Arthonia spadicea, havstulpanlav Thelotrema lepadinum, platt fjädermossa Neckera complanata och bokvårtlav Pyrenula nitida.

    Arterna uppvisar ett hierarkiskt förekomstmönster där vissa arter förekommer på i stort sett alla lokaler medan andra, mer ovanliga arter endast förekommer på de allra artrikaste lokalerna. Glansfläck förekommer på alla utom tre av lokalerna medan arter som lunglav Lobaria pulmonaria, bokfjädermossa Necekera pumila eller rosa lundlav Bacidia rosellabara noterats på de artrikare lokalerna.

    Noterade arter uppvisar också ett geografiskt förekomst mönster. Med hjälp av en så kallad IDW-analys konstruerades en länskarta med totalt antal noterade arter per undersökt områdena som underlag. Denna karta visar tydligt den nordöstra delen av länet som ett mycket viktigt område för bokskogsanknutna mossor och lavar. Även Romeleåsen och regionen öster om Hörby faller ut som sådana områden. Andra regioner med intressant moss- och lavflora finns i länet men faller inte ut i den gjorda analysen på grund av slumpmässiga effekter.

    De inventerade objekten bedömdes under den beskrivande delen med avseende på lämplighet att hysa de utvalda bokarterna samt lämplighet för att ingå i framtida övervakningsinsatser. Arton av de trettio undersökta objekten bedömdes hysa lämpliga förutsättningar för de utvalda arterna. För nio objekt där förutsättningarna inte bedömdes lämpliga var anledningen i första hand en artfattig artpool i landskapet och/eller hög belastning av luftburet kväve. Tre objekt bedömdes som tveksamma. I dessa fanns som regel en lämplig beståndsstruktur men artpool i landskapet eller grad av isolering kan här påverka förutsättningarna. Tjugoen av trettio objekt bedömdes lämpliga för framtida övervakning. För de sju objekt som bedömdes som mindre lämpliga grundades bedömningen dels på framtida förutsättningar för att hysa utvalda arter. Två objekt bedömdes som tveksamma antingen på grund av problem vid inmätning av träd eller tveksamma förutsättningar för utvalda bokarter.

  • 278. Bengtsson, Ola
    et al.
    Appelqvist, Thomas
    Andersson, Leif
    Övervakning av rikkärr i Västra Götalands län 20112012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    20 slumpmässigt valda rikkärr övervakades 2011. Merparten var medelrikkärr som påverkades av dikning i 26% och av-verkning av närliggande skog i 16%Täckningsgrad för brun-mossor var 14%.

  • 279. Bengtsson, Ola
    et al.
    Bengtsson, Vikki
    Lindholm, Mattias
    Slåtterängar i Västra Götalands län: Resultat av övervakning 2000-20062009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Följande rapport är en sammanställning av återkommande vegetationsanalysersom genomförts i ett urval av slåtterängar i Västra Götalands län under 2000,2003, 2004, 2005 och 2006. Under 2004-2006 undersöktes 10 fasta objektårligen och ytterligare 20 objekt årligen som slumpvis valdes ut ur befintligdatabas över länets slåttermarker. I varje objekt placerades sedan en kvadratiskprovruta om 10x10 meter ut i ett för ängen "representativt avsnitt". I dennaruta lades sedan 10 mindre provrutor om 1 m2 ut enligt ett på förhand utslumpatmönster. Vegetationen i dessa provrutor dokumenterades sedan med hjälp avart-area analys. I varje provruta om 1 m2 bedömdes också mängden förna i enfyragradig skala efter täckningsgrad.Vid analysen delades de noterade växterna in i de ekologiska grupperingarnapollineringssätt, livsform och växtform. Artnoteringarna behandlades somförekomst/icke förekomst per provruta om 1 m2. Analys av artrikedom gjordesgenom att jämföra medelvärde (antal arter/m2) per provruta för respektiveobjekt. Som jämförelse gjordes även analys av ekologiska grupperingar av dearter som tas upp i Ekstam 1992. Förändringen över tid analyserades med linjärregressionsanalys. Skillnader mellan hävdade och ohävdade ängar analyseradesmed 2-vägs ANOVA, med hävd och fuktighet som faktorer.

  • 280.
    Bengtsson, Ola
    et al.
    Naturvårdsverket. Pro Natura.
    Fritz, Örjan
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst.
    Hagström, Mikael
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst.
    Epifytiska lavar och mossor i bokskog: Utvärdering av miljöövervakning i södra Sverige 2011-20142016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under åren 2011-2014 inventerades 20 arter av lavar och 6 arter av mossor samt trädstrukturer i bokskog i de fyra sydlänen Halland, Kronoberg, Blekinge och Skåne. Metodik och urval av arter samt objekt följer Naturvårdsverkets särskilda undersökningstyp "Epifytiska lavar och mossor i bokskog". Det slumpade urvalet av objekt innefattar såväl skyddade som oskyddade naturvådsintressanta objekt, dock ej vanlig produktionsskog. Målsättningen med miljöövervakningen är att dessa ytor ska återinventeras för att följa tillståd och förädringar i artsammansättningen av epifyter i bokskog.

    I de olika länen inventerades sammanlagt 120 bokskogar (30 per län) med en total yta av 270 ha. Totalt registrerades 45 611 träd.

    Samtliga 26 utpekade indikatorarter påträffades. Artrikedomen föefaller vara högst i bokskogar i Halland och västra delen av Kronobergs län, medan sydvästra Skåne utmärker sig som den artfattigaste delen. Detta kan ha klimatologiska orsaker.

    Det finns ett negativt samband mellan grov bokskog och ett högt artinnehåll i Skåne, dvs. de bokskogar i Skåne som har de i medeltal grövsta bokarna hade det lägsta artantalet. Endast glansfläck Arthonia spadicea och i viss mån stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera avviker från dessa generella mönster. Glansfläck uppvisar också ett negativt samband med förekomst av andra inventerade epifyter, dvs. där det finns många träd med glansfläck är det lägre sannolikhet att hitta de andra arterna. Även detta kan vara en följdeffekt av att glansfläck förekommer som rikligast i en trakt där de flesta andra studerade arter (kanske) inte har förutsättningar att finnas. Vidare verkar träd med förekomst av lavar med cyanobakterier som fotobiont ("cyanolavar") vara de som är artrikast.

    Högstubbar, levande som döda, är de trästrukturer som oftast hyser någon av de eftersökta arterna föjlt av rötade bokar. Objekt med många vitala så kallade normalträd hyser oftast en lägre mångfald av eftersökta epifyter.

    I denna studie finns ingen statistiskt signifikant skillnad vad gäller förekomst av de undersökta arterna i värdekärnor med eller utan formellt skydd.

    Metoden tillåter att man inom ramen för inventeringarna följer ytterligare arter vid kommande inventeringar. Man kan utifrån insamlat data göra ytterligare fördjupande analyser över samband mellan artförekomster och olika omvärldsvariabler.

    Sammantaget görs bedömningen att metodiken fungerar väl. Åtminstone en uppföljande inventering utan metodjusteringar bör utföras för att göra en bedömning av vilka variabler som ger utslag i förädringsanalyser. Förslagsvis görs omdrev med ett intervall på 6 år eller 12 år för att följa perioderna för rapportering till EU gällande utvecklingen för olika Natura 2000-habitat.

  • 281.
    Bengtsson, Roland
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Alger som fastnar på fisknät i Vänern, Mälaren och Hjälmaren2001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Alger som fastnar på fisknät har under många år varit ett problem för yrkesfiskarna iVänern, Mälaren och Hjälmaren. Under hösten, vintern och våren får näten ibland entjock brun eller grön beläggning av kiselalger. Dessa problem har förmodligen funnitsså länge man fiskat med redskap. De äldsta kända noteringarna i Sverige handlar ombeläggningar på fisknät i Ringsjön 1887.På uppdrag av vattenvårdsförbunden i Vänern, Mälaren och Hjälmaren har problemenmed kiselalger studerats. Eftersom problemen uteblev hösten 1999 har inga provkunnat analyseras, och arbetet har framför allt gått ut på att genom telefonintervjuerförsöka ta reda på om algbeläggningarna ökat eller minskat under senare år. Speciellthar dagboksanteckningar över algproblemen efterfrågats. I Hjälmaren uppger trettonav de fjorton fiskare som har intervjuats att de inte tycker problemen blivit värre påsenare år. Detsamma svarade en klar majoritet i Mälaren, medan något mer än hälftenav de tillfrågade fiskarna i Vänern anser att problemen blivit värre.

  • 282. Bengtsson, Roland
    Inventering av rödlistade nate- och slinkearter i småvatten.2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under juli månad 2007 inventerades vegetationen i 37 småvatten i Västmanlands län av Roland Bengtsson på uppdrag av Länsstyrelsen. Fyra arter av släktet nate (Potamogeton) påträffades under inventeringen. Den starkt hotade (EN) spetsnate (P. acutifolius) påträffades på två lokaler varav rikligt på lokalen i Norra Järnäs och enstaka i Valstadammen. Rostnate (P. alpinus) påträffades i det före detta grustaget nordväst om gården Toftsjötorp. Rikligt med gropnate (P. brechtoldii) noterades i ett småvatten sydväst om Märsberg. Bandnate (P. compressus), som är klassad som sårbar (VU) på rödlistan och har få fynd i Västmanland, återfanns i ett exemplar i Mellandammen i Sala. Inga slinkearter upptäcktes i de inventerade vattnen. Den vanligaste undervattensväxten i de undersökta vattnen i Västmanlands län var dvärgblädra (Uticularia minor) men även rikligt av sydblädra (Uticularia australis) påträffades. Den enda kransalg som hittades var papillsträfse (Chara virgata.) Den fanns i små mängder i det före detta kalkbrottet norr om Gudmundtorp och rikligt i den före detta grustäkten nordväst Toftsjötrop, 4 km sydsydost om Arboga.

  • 283. Bengtsson, Roland
    Påväxtalger i Vättern 20022004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Vätternvårdsförbundet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB hösten 2002 förandra gången genomfört en undersökning av påväxtalger på sju lokaler i Vättern.Syftet har varit att beskriva de olika lokalernas påväxtalgsamhällen, samt jämföra med tidigare undersökningar. Detta har skett genom två olika analyser av de på stenar fastsittande algerna. Den ena är en detaljerad analys av hela algsamhället, där så många arter som möjligt identifieras och deras trofitillhörighet klassas i olika näringsnivåer. Den andra är en analys avkiselalgsamhället enligt rekommendationerna i "Påväxt Kiselalger", Naturvårdsverket,Rapport 4913.Undersökningen på dessa sju lokaler visade 2001 algsamhällen som är typiska för näringsfattiga miljöer med välbuffrat vatten samt några typiska kalkvattenarter. Sådanaalgsamhällen är ovanliga i Sverige, eller åtminstone har få undersökningar gjorts i denna typ av vatten. Undersökningen 2002 bekräftar resultaten från 2001. Även om alla lokalerna klart faller inom vad som betecknas vara ett näringsfattigt, oligotroft vatten är variationerna mellan dem ganska stora. De två mest näringsfattiga lokalerna var de mest vindexponerade: Mälludden (V25) och Långsnapen (V26). I den detaljerade analysen låg de i praktiken påsamma nivå som 2001. Kiselalganalysen placerade båda lokalerna i klass 2 men nära klass 1 ien femgradig skala, där 1 är den näringsfattigaste klassen. En uppdatering av det databasprogram med vilket indexberäkningarna av kiselalgerna görs har utlovats hösten 2004.Eftersom detta kommer att klassificera nya oligotrofa arter, som alltså inte ingått i dennaindexberäkning, kan man förmoda att dessa lokaler därmed skulle föras till klass 1. Vad gäller Långsnapen som 2001 ensam platsade i denna klass indikerar kiselalganalysen dock en försämring, mycket beroende på att en art som betraktas som eutrof fanns i stor mängd.Den minst näringsfattiga lokalen var enligt både kiselalganalysen och den detaljerade analysen, lokalen norr om Jönköping (V21). Den eutrofa grönslicken, Cladophora glomerata, vilken redan 2001 var ganska vanlig på lokalen, har ökat ytterligare. Efter den kom NorraDuvfjärden (V8) i den samlade påväxtanalysen; medan kiselalganalysen däremot placerade lokalen i klass 1 som den mest näringsfattiga.Antalet noterade taxa i denna undersökning var 450 vilket är betydligt fler än 2001. Detta beror huvudsakligen på ny litteratur som splittrat upp arter, längre analystid och ökad erfarenhet. De artrikaste grupperna i undersökningen är kiselalgerna och smyckesalgerna.Dessa grupper svarar för 278 respektive 76 taxa. De artrikaste lokalerna var samma som 2001dvs de i norr liggande, mindre näringsfattiga provtagningspunkterna i Östra och Norra Duvfjärdarna (V9 & V8) med 183 respektive 161 taxa. Minst antal taxa 120 styck, fanns på Mälludden.Jämfört med undersökningen 1996 fanns en större mängd makroalger på alla lokaler 2002, utom de mest exponerade storvättenlokalerna, Mälludden och Långsnapen. På lokalen norr om Jönköping var det huvudsakligen grönslick medan det på övriga lokaler var spiralbandsalgen Spirpgyra c, som ur näringssynpunkt snese vara indifferent. Jämför med 2001 fanns mer makroalger i Hankaviken (V3), Östra Duvfjärden och lokalen norr om Jönköping.Lokalernas näringstillstånd, näringspåverkan och biologiska mångfald har på samma sätt som 2001 försöksklassats i fem nivåer, där 1 betyder mycket näringsfattigt/ingen eller obetydlig påverkan/mycket låg biologisk mångfald, och där 5 betyder mycket näringsrikt/mycket starkpåverkan /mycket hög biologisk mångfald.

  • 284. Bengtsson, Roland
    Påväxtalger i Vättern hösten 20012002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Vätternvårdsförbundet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB hösten 2001 genomförten undersökning av påväxtalger på sju lokaler i Vättern.Syftet med undersökningen har varit att beskriva påväxtalgsamhället på de olika lokalerna,samt jämföra med tidigare undersökningar. Detta har skett genom två olika analyser av de påstenar fastsittande algerna. Den ena är en detaljerad analys av hela algsamhället, där så mångaarter som möjligt identifieras och deras trofitillhörighet klassats i olika näringsnivåer. I denandra har kiselalgsamhället analyserats enligt rekommendationerna i "Påväxt Kiselalger,"Naturvårdsverket, Rapport 4913.Undersökningen visade algsamhällen som är typiska för näringsfattiga sjöar, men som ocksåtyder på ett välbuffrat vatten. Variationerna mellan de olika lokalerna är ganska stor. De tvåmest likartade lokalerna var de mest vindexponerade: Mälludden (V25) och Långsnapen(V26). Dessa lokaler visade i den detaljerade analysen på den näringsfattigaste miljön. Kiselalganalysensatte Långsnapen ensam i klass 1, i en femgradig skala, det vill säga i den näringsfattigasteklassen. Samtliga övriga hamnade i klass 2, om än nära, ibland mycket näragränsen till klass 1. De minst näringsfattiga lokalerna var enligt det samlade påväxtalgsamhälletlokalen norr om Jönköping (V21) och de båda lokalerna Östra och Norra Duvfjärden(V9 och V8). För Jönköping lokalen berodde det på riklig förekomst av grönslick, Cladophoraglomerata, vilken har eutrof preferens. I den separata kiselalganalysen var dock Jönköpinglokalenen av de näringsfattigaste.Antalet noterade taxa i denna undersökning är 314 (art eller annan taxonomisk enhet). Deartrikaste grupperna i undersökningen är kiselalgerna och smyckesalgerna (desmidéerna ellerokalgerna). Dessa grupper svarar för 192 respektive 43 taxa. De artrikaste lokalerna är de inorr liggande, mindre näringsfattiga provtagningspunkterna i Östra och Norra Duvfjärdarnamed 145 respektive 134 taxa. Minst antal taxa fanns på Långsnapen, 91 styck.Jämfört med undersökningen 1996 fanns en större mängd makroalger på alla lokaler 2001,utom de mer .pelagiala. lokalerna Mälludden och Långsnapen. På lokalen norr om Jönköpingvar det huvudsakligen grönslick på övriga lokaler var det spiralbandsalgen Spirpgyra c, somur näringssynpunkt är indifferent.Lokalernas näringstillstånd, näringspåverkan och biologiska mångfald har på försök klassats ifem nivåer, där 1 betyder mycket näringsfattigt/ingen eller obetydlig påverkan/ mycket lågbiologisk mångfald, och där 5 betyder mycket näringsrikt/ mycket stark påverkan /mycket högbiologisk mångfald.

  • 285. Bengtsson, Roland
    Övervakning av sjöhjortron i Blekinge 20142015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen har ansvaret för den regionala miljöövervakningen i länet. Denna rapport ingår som en del i arbetet med att följa tillståndet och förändringar i miljön. Övervakningen av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) ingår i programområdet Sötvatten inom delprogrammet Artövervakning – Nostoc zetterstedtii och berör miljömålen Levande sjöar och vattendrag samt Endast naturlig försurning. Sjöhjortron är av ArtDatabanken rödlistad (kategori missgynnad (NT)) och dess livsmiljöer är därför viktiga att bevara. Syftet med delprogrammet är, förutom att övervaka en rödlistad art, att övervaka förändringar i vattenkvalitet (försurning, salthalt och övergödning), samt generera data för miljömålsuppföljning och uppföljning av Natura 2000 (N2000) habitaten 3110 och 3130.

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge län har Roland Bengtsson, Mikroalg, tillsammans med Jenny Hertzman, Länsstyrelsen, undersökt förekomst av sjöhjortron i Blekinge 2014. Arten hittades i två sjöar: Horsasjön i Ronneby kommun samt Vitavatten (Rösjö) i Olofströms kommun.

  • 286. Bengtsson, Staffan
    Biskopstorp: skogstyper, ekologi och skötsel1999Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Biskopstorp utgör ett av Hallands värdefullaste ädellövskogsområden. Växt- och djurlivet är mycket rikt och gammelskogarna av bok och ek hyser många hotade arter. Biskopstorp har under många årtusenden varit bevuxet med ädellövskog. Sannolikt har människan under hela denna tid påverkat skogens sammansättning, under vissa skeden på ett högst avgörande sätt.Av områdets naturskogar är bokskogen den vanligaste skogstypen (17 % av arealen), tätt följd av ekskog (11 %). För bok och ek är markunderlaget svagt och ger upphov till örtfattiga hedboksskogar och hedekskogar av jämförelsevis låg bonitet. Åldersmässigt dominerar den äldre ädellövskogen med ungskog saknas nästan helt. Ett flertal bokbestånd är mycket gamla (mellan 200 och 300 år). En stor del av arealen (ca 40%) består av artfattig granskog, varav huvuddelen är planterad. För att utveckla områdets naturvärden på sikt kommer granskogen att avvecklas och ersättas med lövskog.Rapporten beskriver bl.a. landskapet kring Biskopstorp och dess historia, skogsmarkerna i området samt växt- och djurlivet. Rapporten mynnar även ut i förslag om hur och när den planterade granskogen ska avvecklas.

  • 287. Bengtsson, Staffan
    et al.
    Folkesson, Mats
    Bevarandeprogram för odlingslandskapet i Hallands län1994Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen har sammanstället ett bevarandeprogram för natur- och kulturmiljövårdens bevarandeintressen i odlingslandskapet. Programmet är en sammanställning av befintligt inventeringsunderlag, kompletterat med riktlinjer för odlingslandskapet bevarande. Syftet med programmet är bl.a. att utgöra underlag för följande åtgärder:- Samordning och styrning av samhällets olika former av ekonomisk ersättning till odlingslandskapet- Säkerställande med stöd av naturvårdslagen av de värdefullaste delarna av odlingslandskapet- Fysisk planering på olika nivåer- Information till markägare och allmänhet om odlingslandskapets bevarandevärdenI programmet tecknas odlingslandskapets karaktär i länet samt de styrmedel samhället förfogar över för att uppfylla målen med bevarandet av odlingslandskapet. De odlingslandskap som bedömts ha de högsta bevarandevärdena redovisas separat. 369 områden har kortfattat beskrivits och avgränsats på en översiktlig länskarta. För att särskilja graden av bevarandevärde har områdena delats upp i klasser. Naturvårdens intresseområden har fördelats på tre klasser, kulturmiljövårdens på två klasser. Programmet avslutas med kommunvisa förteckningar över områdena samt sammanställningar där områdena fördelats på kommuner, värdeklasser och markslag.Bevarandeprogrammet ligger till grund för ett kortsiktigt åtgärdsprogram, som preciserar vilka åtgärder som bör initieras och genomföras under de närmaste tre åren.

  • 288. Bengtsson, Staffan
    et al.
    Wirdheim, Anders
    Regional förvaltningsplan för rovdjur i Hallands län: Avser perioden 2005-2010. Antagen av Länsstyrelsen 2005-05-242006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Riksdagen antog i mars 2001 rovdjurspolitiken (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01: MJU9, rskr 2000/01:174). Den omfattar de fyra däggdjursarterna björn, järv, lodjur och varg samt kungsörn. I rovdjurspolitiken anges tydliga mål för hur många rovdjur det minst ska finnas i landet och var de ska få finnas.Länsstyrelserna ansvarar för rovdjursförvaltningen på regional nivå. Man ansvarar bland annat för att regelbundna inventeringar genomförs, för användandet av de tilldelade viltskademedlen, spridning av information samt utbildning och fortbildning av besiktningsmän och fältpersonal.Föreliggande förvaltningsplan för Hallands län ger riktlinjer för de förvaltningsinsatser av olika slag som erfordras och har förankrats i den regionala rovdjursgruppen där företrädare för olika intressen finns representerade. Förvaltningsplanen behandlar i första hand de båda arter, lodjur och kungsörn, som förekommer i reproducerande stammar i länet. Varg och björn som bara påträffas som tillfälliga besökare i länet behandlas mindre utförligt. Järven, det femte stora rovdjuret i den svenska faunan, har på grund av sin nordliga utbredning helt utelämnats. En grov skattning av lostammens storlek i länet 2003-2004 kan med nuvarande begränsade kunskaper anges till 15-30 individer. Antalet kända revirhävdande kungsörnspar i Halland var tre stycken år 2003.

  • 289.
    Benson, Peter
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Floraväkteri i fjällen - en pilotstudie2005Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 290.
    Berg, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västmanlands län.
    Program för regional miljöövervakning i Västmanlands län 2015-20202014Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 291. Berg, Åke
    Standardiserad inventering av kornknarr (Crex crex) i Västmanlands och Uppsala län 2006-2007.2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att visa vilken sorts habitat kornknarren föredrar att häcka i, och vilken skötsel som är mest gynnsam för arten. Slutsatserna som dras kan vara en hjälp i arbetet med att genomföra lämpliga åtgärder för arten, t.ex. senareläggning av skörd, så att kornknarren kan häcka ostört och så att populationen på sikt ökar i landet. Kornknarren förekommer på åkermark och ängsmark i södra delarna av landet och längs Norrlands kustland. Arten är talrikast på Öland, på Gotland, i Västra Götaland samt i Uppland och Västmanland. Arten har under 1900-talet minskat kraftigt i antal. Under 2006 och 2007 inventerades kornknarrar i 12 inventeringsområden, sju belägna i Uppland; Fyrisån, Bälinge mossar, Tegelsmora, Torstuna, Dannemora, Marma skjutfält och Alunda och fem belägna i Västmanland; Gnienområdet, Svartåområdet, Vibyslätten, Skultuna och Baggådalen. Totalt observerades 113 sjungande kornknarrar i de 12 undersökningsområdena (49 hanar 2006 och 64 hanar 2007). Det största antalet observerades på Marma skjutfält (7 resp. 25 revir), i Svartåområdet (14 resp. 8 revir) och Torstunaområdet (12 resp. 7 revir). Kornknarren föredrog platser med hög vegetation (medelvärde 60 cm), på platser med frisk till fuktig mark, ofta med förekomst av diken. Hög vegetation i lämpliga miljöer fanns på ohävdade strandängar, slåtterängar, vallar och fleråriga trädor. Vårsådd, höstsådd, kultiverad betesmark och ettårig träda hyste färre kornknarrar än vad som kunde förväntas. Kornknarrarna satt till stor del i olika revir de båda undersökningsåren. En relativt stor andel av reviren fanns i habitat som påverkas av slåtter och putsning (slåtterängar, vallar och fleråriga trädor). Till skillnad från många andra ängsmarksfåglar (t ex vadare) så undvek inte kornknarren skogskanter (många fanns inom 100m från kantzoner). 87 revir besöktes dagtid för att undersöka om kornknarrarna fanns kvar i reviren. Bandspelare användes för att locka kvarvarande hanar. I sex av reviren fanns kornknarrarna kvar och visade kraftiga reaktioner på uppspelning av band med ropande kornknarrar, vilket kan tas som ett tecken på att de fortfarande var aktiva i reviret och ”troligen häckade”. Strategier för att gynna kornknarren bör fokusera på att bibehålla ängsmarker med hög vegetation, genom slåtter med något eller några års mellanrum. Eftersom kornknarrarna inte återkommer till exakt samma revir år från år så är det svårt att i detalj peka ut olika revir som bör skötas extensivt för att gynna kornknarren, men områden där arten rapporteras regelbundet är de mest lämpliga. Större områden (>10ha) är att föredra eftersom kornknarren ofta förekommer i ”aggregationer”. På fleråriga trädor bör det vara rimligt att avstå från skötselåtgärder de år kornknarrar förekommer. På slåtterängar med miljöersättning bör slåttern kunna skjutas upp om kornknarrar förekommer, men ersättning för bortfall av produktion av foder skulle vara gynnsamt. Förslagsvis bör områden på 1-2 ha lämnas vid slåtter och om möjligt bör korridorer till angränsande områden med hög vegetation lämnas t ex längs diken och kantzoner.

  • 292. Bergdahl, Daniel
    Elfiske i Örebro län 20112011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Elfiskeundersökningar har utförts hösten 2011 i 24 regleringspåverkade vattendrag. Syftet med undersökningarna var att undersöka om och i vilken grad fiskfaunan visade påverkan från vattenreglering. Resultaten av elfiskeundersökningarna visade överlag på kraftigt störda/förändrade fisksamhällen. I de flesta av de elfiskade sträckorna dominerade arter som trivs bäst i stilla och långsamt flytande vatten medan arter som trivs i strömmande vatten saknades. Vid 7 lokaler uteblev fångst av fisk helt. Av de 24 undersökta lokalerna expertbedömdes 16 lokaler ha dålig ekologisk status med avseende på fiskfaunan. Endast två lokaler bedömdes ha en god ekologisk status. Vid övriga lokaler bedömdes ekologisk status till måttlig eller otillfredsställande.

  • 293. Bergdahl, Daniel
    Värna Skagersholmsån - Ett vattenvårdsprojekt2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I Skagersholmsån och dess tillflöden finns höga naturvärden. Ån är utpekad som nationellt värdefull, främst på grund av flodpärlmusslan som finns i åns huvudtillflöde Kyrkån. I ån finns dessutom öring som vandrar upp från sjön Skagern för att leka. Projekt Värna Skagersholmsån startade våren 2012 av Laxå kommun och Länsstyrelsen i Örebro län. Målet med projektet är att återskapa livsmiljöer för vattenlevande djur. Flera åtgärder kommer att utföras i samarbete med Sveaskog och Trafikverket, men åtgärder kan även komma att involvera enskilda markägare.

  • 294. Bergdahl, Daniel
    et al.
    Eriksson, Peder
    Bottenfauna i 43 vattendrag i Örebro län 2007-2008 Status bedömning av miljötillståndet2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Bottenfaunaprover (bottenlevande, ryggradslösa djur som tex dagsländelarver) i vattendrag togs av Länsstyrelsen i Örebro län under hösten 2007 och 2008. Prov togs från 49 lokaler i 43 vattendrag i Örebro län (Figur 1 och Tabell 1). Under 2008 har konsulten Calluna AB på uppdrag av Länsstyrelsen analyserat bottenfaunaproven och sammanställt resultaten. Bottenfaunans artsammansättning i vattendrag kan användas som indikator för i vilken grad vattenmiljön är utsatt för miljöpåverkan. I ett påverkat vattendrag överlever framförallt arter som är toleranta mot den aktuella miljöpåverkan medan känsliga arter slås ut. I den här studien har bottenfaunaindex använt som visar på allmän ekologisk kvalitet - ASPT, påverkan från övergödning - DJ-index eller försurningspåverkan - MISA. Alla indexberäkningar har gjorts enligt Naturvårdsverkets handbok 2007:4. Det index som har fått sämst statusklass är utslagsgivande för bedömningen av vilken sammanvägd ekologisk status som vattendraget får. Bedömning av vattendragens Ekologiska status har gjorts efter en femgradig skala som går från opåverkade förhållanden, som benämns ha hög eller god status, till olika grad av påverkan, vilket kan beskrivas som måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Sexton vattendrag hade hög status, tretton vattendrag god status, sex måttlig status, sex hade otillfredsställande status och två dålig status (Tabell 1). 6 vattendrag bedömdes inte ha god status pga av försurning och 9 pga av övergödning. Försurningen är ett miljöproblem i skogsområdena i framförallt länets norra delar. Övergödning är huvudsakligen ett problem i slättbygden. ASPT-index och DJ-index har fungerat bra och bedöms ge en korrekt statusbedömning. När det gäller försurningsindexet MISA finns en osäkerhet. Det kan indikera att ett vatten är försurningspåverkat trots att försurningskänsliga arter finns i vattnet i relativt stort eller mycket stort antal och även att vattenkemin inte visar på försurning. För några vattenförekomster (Finnåkersån, Garphytteån-Falkabäcken, Torphyttebäcken och Venån mellan Älvlången och Mogruvälven) har vi på grund av detta bedömt den ekologisk statusen utan att ta hänsyn till MISA-index. I flera av vattendragen har hittats arter som i länet betraktas som ovanliga eller relativt ovanliga. Detta gäller t.ex. nattsländan Lype reducta och virvelbaggen Orectochilus villosus. Det rör sig i flera fall av arter som är ovanliga i området pga att de lever på gränsen av sitt naturliga utbredningsområde. Några har naturligt en mer nordlig utbredning och andra en mer sydlig utbredning. Bedömningen av om en art är ovanlig har gjorts med hjälp av Degerman et al. (1994). Ingen rödlistad art har hittats. Det vill säga en art som finns med på någon av listorna över hotade eller missgynnade arter i Sverige.

  • 295.
    Bergdahl, Ingvar A
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Svensson, Mona
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lundh, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Metallmätningar hos gravida kvinnor i Västerbotten: Rapport till Miljöövervakningsenheten, Naturvårdsverketkontrakt nr 215 03052006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna studie har vi 2003-04 undersökt koncentrationerna av kvicksilver, kadmium

    och bly i blod från 96 gravida kvinnor i Västerbotten. För kvicksilver har vi även

    undersökt koncentrationen i hår. Västerbotten har tidvis haft ett betydande

    kvicksilvernedfall. Dessutom är fritidsfiske, inte minst i insjöar och mindre

    vattendrag, en vanlig hobby. Det finns därför skäl att undersöka om gravida kvinnor i

    Västerbotten har högre kvicksilvernivåer än i andra delar av Sverige.

    Drygt 40% av kvinnorna brukade äta insjöfisk och drygt en fjärdedel hade ätit

    insjöfisk senaste månaden. Detta är högre andelar än vad man sett på andra orter.

    Dock hade endast 3 kvinnor ätit sådana arter som Livsmedelsverket rekommenderar

    gravida att undvika. Kvicksilverkoncentrationen i blod var 0,02-3,5 (median: 0,6)

    μg/L. Det mesta var i organisk form (0,0-3,2; median: 0,5 μg/L). För kadmium var

    koncentrationen 0,04-2,5 (median: 0,14) μg/L och för bly 4-47 (median: 9) μg/L.

    Kvicksilverkoncentrationen i hår var 0,05-1,0 (median: 0,19) μg/g.

    De kvicksilverkoncentrationer vi fann var likvärdiga eller lägre än vad som tidigare

    uppmätts på andra orter i Sverige. Det är alltså inte så att gravida i Västerbotten har

    särskilt höga kvicksilverkoncentrationer, trots det kvicksilvernedfall som förekommit

    och den relativt höga konsumtionen av insjöfisk. Bly- och kadmiumkoncentrationerna

    är att betrakta som låga, vilket dock inte innebär att säkerhetsmarginalen till nivåer

    där effekter konstaterats är särskilt stor.

  • 296.
    Bergendorf, Ulf
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Friman, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Tinnerberg, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Cancerframkallande ämnen i tätortsluft –Personlig exponering ochbakgrundsmätningar i Malmö 20082010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den allmänna befolkningens personliga exponering i Malmö för några cancerframkallande

    ämnen undersöktes under perioden september-december 2008. Totalt 61 mätningar

    genomfördes på 41 slumpmässigt utvalda individer med personburna passiva provtagare för

    bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, samt kvävedioxid, i sjudygnsperioder. Upprepade

    mätningar gjordes på 20 personer. Parallellt med de personburna mätningarna utfördes

    stationära mätningar på två platser i Malmö, en på Rådhustaket, som anses representera

    Malmös urbana bakgrund, samt en i gatunivå på Dalaplan.

    Utöver detta utfördes även pumpad tvådygnsprovtagning av partiklar (PM

    2.5) och

    polyaromatiska kolväten (PAH) stationärt inomhus i vardagsrum samt vid den urbana

    bakgrundsstationen. PAH-mätningarna presenteras nedan som nivåer av bens(a)pyren.

    Deltagarfrekvensen var 63 %. Medianresultat från studien i Malmö presenteras i nedanstående

    tabell:

    Ämne Personburna

    mätningar/

    vardagsrumsmätningar

    Utomhusmätningar

    Rådhustaket Dalaplan

    Bensen

    (

    μg/m3)

    1,0 0,65 1,1

    1,3-Butadien

    (

    μg/m3)

    0,31 0,05 0,12

    Formaldehyd

    (

    μg/m3)

    12 3,4 3,0

    Kvävedioxid

    (

    μg/m3)

    15 20 28

    Bens(a)pyren

    (pg/m

    3) 14 24 -

    PM

    2.5

    (

    μg/m3) 5,8 5,3 -

    Den

    personliga exponeringen för bensen korrelerade med halten av butadien, inga andra

    ämnen korrelerade med varandra.

    Den personliga exponeringen för bensen och butadien korrelerade med både egen rökning och

    passiv rökning. Det fanns också samband mellan butadien och tid i egen bostad.

    Kvävedioxidhalterna korrelerade till innehav av gasspis. Bens(a)pyren mätt i urban bakgrund

    korrelerade med både PM

    2.5 och summa PAH. För inomhusmätningarna korrelerade summa

    PAH med både PM

    2.5 och bens(a)pyren.

    Det fanns inga korrelationer mellan de parallella bakgrundsmätningarna och medelhalter av

    de personburna exponeringarna för något av de studerade ämnena.

    Vid en jämförelse med 2003 års mätning har de personburna halterna av bensen och butadien

    sjunkit signifikant. För kvävedioxid visar denna undersökning att de stationära

    bakgrundshalterna har sjunkit tydligt vilket också konfirmeras med mätningar genomförda av

    Malmö kommun, medan de personburna nivåerna ligger på samma nivåer.

    Denna studie är en del i Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning, luft, och

    finansieras av Naturvårdsverket. Liknande undersökning har tidigare genomförts i Malmö

    2003 och i Göteborg, Stockholm, Umeå och Lindesberg mellan 2000 och 2007.

  • 297. Bergengren, Jakob
    Manual för arbete med Stormusslor2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    "Manualen ska användas vid kurser och utbildningar där deltagarna har för avsikt att börja arbeta aktivt med undersökningar / inventeringar av stormusslor. Manualen ska ge en första teoretisk grund att stå på. De olika delarna ger inblick i de aktuella arternas utseende, ekologi och miljökrav. Vidare presenteras olika inventeringsmetodiker. Under kursen använder kursdeltagarna manualen vid den teoretiska genomgången samt ute i fält när de olika inventeringsmomenten visas och testas i praktiken. Efter kursen behåller deltagarna manualen (pärmen) för att använda den vid kommande egna karteringar och inventeringar av stormusslor. Manualen vänder sig till personer som har för avsikt att undersöka stormusselbestånd i sjöar och vattendrag. Det kan vara personal på länsstyrelser eller kommuner som ska starta miljöövervakning, likväl som intresserade personer från ideella organisationer med mera. I manualen ingår: - En inledning och bakgrund till arbetet med stormusslor i Sverige.- En översiktlig beskrivning av stormusslorna samt en presentation av respektive art och dess nuvarande status.- En bestämningstabell för nordiska arter av sötvattenslevande stormusslor.- Utbredningskartor för de i Sverige förekommande arterna av stormusslor.- Undersökningstypen ""Övervakning av stormusslor"" med tillhörande bilagor.- Undersökningstypen ""Lokalbeskrivning"".- Information om hur och till vem man rapporterar fynd av stormusslor.- Referenser, litteraturtips och kontaktpersoner.- Extra fältprotokoll."

  • 298. Bergengren, Jakob
    Stormusselprojektet 2002. Utveckling av metodik och undersökningstyp, Beskrivning av habitatval, Förekomst i fem län i södra Sverige.2002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Mål med stormusselprojektetHuvudmålet med detta projekt är att ta fram förslag på lämpliga undersökningstyper för övervakning av målarmusslor och dammusslor. Ett delmål är att utröna i vilka sötvattensmiljöer de tre arterna av dammusslor respektive de tre arterna av målarmusslor förekommer. Arbetet har också gett mycket värdefull kunskap om stormusslornas förekomst och status i de undersökta länen. Undersökta arterUndersökningarna har koncentrerats till lokaler med de nationellt rödlistade arterna tjockskalig målarmussla, Unio crassus [starkt hotad (EN), även upptagen i Natura 2000] samt flat dammmussla Pseudanodonta complanata [missgynnad (NT)]. Flodpärlmusslan [sårbar (VU), samt Natura 2000 art] är idag den mest kända av de totalt åtta i Sverige förekommande större arterna av sötvattensmusslor. Flodpärlmusslan är nationellt sett väl undersökt och ägnades därför mindre intresse i detta arbete. De övriga sju omfattar: Unio (målarmusslor, tre arter), Anodonta/Pseudanodonta (dammusslor, tre arter) och Dreissena polymorpha (vandrarmussla).

  • 299.
    Bergengren, Jakob
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Stormusslor i Jönköpings län: Utbredning och status i vattendrag åren 1959-20142015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen i Jönköping arbetar ständigt med att förbättra både underlaget och de faktiska livsmiljöerna för akvatiska organismer i sjöar och vattendrag. Varje år undersöks ett stort antal vattendrag och sjöar. För att kunna påvisa förändringar i våra sjöar och vattendrag behöver vi undersöka och kartera både den biologiska mångfalden och de fysiska förutsättningarna. Det finns idag ett flertal organismer och metoder att tillgå. 

    Stormusslor i allmänhet och flodpärlmussla i synnerhet har sedan i början på 1980-talet kommit att bli viktiga indikatorarter som ingår i den svenska akvatiska miljöövervakningen. Stormusslorna är tacksamma att övervaka då de är stationära, relativt lätta att inventera och indikerar, vid livskraftiga bestånd, en relativt opåverkad och naturlig miljö. 

    I Jönköpings län har Länsstyrelsen upprättat och följt ett miljöövervakningsprogram för flodpärlmussla sedan i mitten av 1990-talet. De övriga arterna av stormusslor, framförallt de som är med på den så kallade rödlistan för hotade arter, har fått ökat intresse sedan i början av 2000-talet och ett fåtal av dessa bestånd ingår och övervakas i särskilda program. Ett stort antal inventeringar, både noggranna kvantitativa och mer översiktligt kvalitativa, har genomförts i länets många vatten. 

    Föreliggande rapport beskriver de inventeringar och undersökningar som utförts och de resultat som de generat fram till och med 2014. Bakgrundsmaterialet i rapporten är till en del hämtat från utredningar Länsstyrelsen i Jönköping utfört tillsammans med Naturhistoriska Riksmuseet.

  • 300. Bergengren, Jakob
    System Aqua 2004. Del 1, Hierarkisk modell för karakterisering av sjöar och vattendrag2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Ett nytt samlande EG-direktiv för vatten antogs i december 2000. Tills nu har det funnits ett flertal EG-direktiv som rör vattenskyddet ur olika aspekter. Syftet med Ramdirektivet för vatten (ofta kallat "Vattendirektivet") är att göra skyddsarbetet för Europas vatten mer entydigt och kraftfullt. Naturvårdsverket har under de senaste åren ansvarat och drivit ett flertal projekt för att underlätta införandet av Ramdirektivet för vatten. Genomförandet av Ramdirektivet för vatten i Sverige innebär att många och skiftande arbetsmoment ska utföras under en relativt begränsad tid. Föreliggande dokument behandlar ett av de tidiga arbetsmomenten - karakteriseringen av sjöar och vattendrag - som utgör basen för det kommande arbetet med bedömning av ekologisk status, upprättande av miljömål, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Vägledningen har utvecklats utifrån det nationella verktyget för naturvärdesbedömning "System Aqua" (Naturvårdsverket Rapport 5157) och anpassats till de krav som ställs enligt Ramdirektivet för vatten. Även om strukturen hos System Aqua har stora likheter med vad som ingår i karakteriseringsfasen för Ramdirektivet för vatten så var en revidering nödvändig för att erhålla en fullgod anpassning till direktivets krav. Bland annat saknades i System Aqua möjlighet att dela upp vattenobjekten i olika typer. Föreliggande vägledning för karakterisering av sjöar och vattendrag har tagits fram av Länsstyrelsen i Jönköping i samarbete med Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium i Drottningholm. I det uppdraget som Länsstyrelsen fick av Naturvårdsverket 2002 ingick det att först ta fram ett allmänt förslag till revision av System Aqua. Ett första förslag till ändring/revidering presenterades våren 2003. Naturvårdsverket ändrade sedan i juni 2003 uppdragets inriktning så att tyngdpunkten blev att ta fram en vägledning för karakterisering av sjöar och vattendrag i enlighet med Ramdirektivet för vatten med hjälp av grunderna i System Aqua. En revidering har utförts under vintern 2003/2004. I och med framtagandet av denna vägledning för karakterisering av sjöar och vattendrag så har även grunden för ett nytt naturvärderingssystem tagits fram. Ett fullt reviderat System Aqua kommer att, förutom karakterisering, även att omfatta bedömning av ekologisk status och värdering av skyddsvärde, samt speciella förhållanden. Det "nya" reviderade System Aqua (2004) föreslås innehålla följande delar: 1. Karakterisering (Identifiering, typindelning, avgränsning och påverkansbedömning)2. Klassning av naturlighet och ekologisk status3. Värdering av skyddsvärde (Naturvärde)4. Redovisning av speciella förhållanden Det nya System Aqua kommer således dels att utgöra ett instrument för karakterisering och statusklassning, och dels en ny bas för naturvärdesbedömning, av sjöar och vattendrag. För att erhålla ett flexibelt system som kan tillämpas på flera olika skalnivåer beroende på tillgången på data föreslås att man arbetar enligt en hierarkisk modell som omfattar 5 nivåer. Den hierarkiska strukturen för karakterisering och värdering föreslås omfatta följande nivåer: 1. Distrikt/region, 2. Huvudavrinningsområde, 3. Delavrinningsområde, 4. Vattendrags-segment/delområde och 5. Vattendragsträckor eller Sjöar.

3456789 251 - 300 of 6719
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf