Publications
Change search
Refine search result
3456789 251 - 300 of 6314
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 251. Bengtsson, Jennie
    Uppföljning och utvärdering av landsbygdsstöd: beviljade och utbetalda stöd under juli 2000 - december 20042006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under hösten 2005 har en utvärdering och uppföljning genomförts av de landsbygdsstöd som beviljats och utbetalts under juli 2000-december 2004 i Jönköpings län. Syftet med denna rapport är att kartlägga fördelningen av de landsbygdsstöd som utbetalats och beviljats under åren 2000-2004. Vidare belyses de faktorer som påverkar stödföretagens tillväxt samt vilka effekter landsbygdsstödet haft på tillväxten i stödföretagen.Syftet har analyserats utifrån följande frågeställningar:Hur har stödet fördelats?Har uppställda prioriteringar följts?Hur uppfattas stödhanteringen av stödmottagarna?Hur ser tillväxten ut i stödföretagen?Kan tillväxten tillskrivas landsbygdsstöden?Det material som legat till grund för analysen har varit en enkät som sänts till alla företag som beviljats och utbetalts stöd under juli 2000-december 2004. Svarsfrekvensen som beräknades på 223 stöd uppgick till 95 procent, vilket innebär en undersökningspopulation på 213 stöd. Utöver inkomna uppgifter från enkäterna bygger rapporten på ansöknings- och beslutshandlingar samt uppgifter hämtade från STINS. I STINS finns uppgifter som registrerats i samband med handläggningen av landsbygdsstödet. Analysen av enkäten har i denna undersökning utgått från statistiska analyser såsom en- och tvåvariabelsanalyser. Att mäta effekterna av landsbygdsstödet har varit svårt eftersom stödet ofta gäller sidoverksamheter eller delar av ett företags verksamhet.De viktigaste resultaten utifrån frågeställningarna är följande:Under den undersökta perioden har totalt 16 595 100 kronor betalats ut till 239 stödföretag. De flesta av landsbygdsstöden har tilldelats företag i Mål 2-kommuner, i synnerhet Vetlanda kommun. Detta är i enlighet med Länsstyrelsens prioritering gällande företag belägna i områden där stora konkurrensnackdelar föreligger. Dessa kommuners dominans kan i viss mån förklaras av kommunernas olika ambitioner gällande informationen om landsbygdsstödet och engagemanget i stödprocessen. Den kommun som inte tilldelats något landsbygdsstöd under den undersökta perioden var Habo kommun.Sammanfattningsvis är betyget överlag bra då det gäller stödhanteringen. Stödhanteringsprocessen har delats upp i tre olika faser: ansökan, rådgivning och rekvisition. Då stödmottagarnas enkätsvar analyseras kan ett visst mönster urskiljas. Det tycks vara så att ju längre in i stödhanteringsprocessen stödmottagaren befinner sig desto mer ökat missnöje. Detta kan ha sin grund i den information som ges i början av stödhanteringsprocessen. Många tycks missuppfatta vilka regler som gäller för att få stödet utbetalt. Alltså krävs tydlig information kring vilka regler som gäller så att missförstånd kan undvikas.Det övergripande tillväxtmönstret visar att vartannat företag ökat sin sysselsättning och ungefär 60 procent av företagen har ökat sin omsättning. Den totala sysselsättningsökningen uppgår till 312 nya arbetstillfällen, vilket innebär att den genomsnittliga kostnaden för varje arbetstillfälle ligger på 53 000 kronor. Branschanalysen visar att ett samband mellan bransch och tillväxt existera. Störst ekonomisk tillväxt under den undersökta perioden har företag verksamma inom friskvård samt stödföretag ledda av företagsledare inom åldersgruppen 25-34 år. Överlevnadsgraden av stödföretagen är hög. Endast 7 procent av företagen som tilldelats stöd under denna period har upphört. Trots detta har stödföretagen problem att brottas med där lönsamhet är det största problemet.Sammanfattningsvis hade stödföretagen inte utan stödet kunnat satsa i den utsträckning som krävts för att kunna skapa tillväxt i företaget. Till sist bör det påpekas att landsbygdsstödet inte enbart verkat för att öka den ekonomiska tillväxten i området. Landsbygdsstödet har haft minst lika stor betydelse för en spridning av framtidstro och entreprenörsandapå landsbygden.

  • 252. Bengtsson, Lars
    Grottor i Göteborgs och Bohus län.1993Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Grottor i Göteborgs och Bohus län.

  • 253.
    Bengtsson, Ola
    Swedish Environmental Protection Agency . Pro Natura.
    Miljöövervakning av lavar och mossor i skånska bokskogar 2011-20142016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Följande arbete ingår i Länsstyrelsens löpande miljöövervakningsarbete och utgör en del av delprogrammet kryptogamer i ädellövskog under miljömålet Levande skogar. Arbetet med inventering av kryptogamer i bokskogar i Skåne mellan 2011 och 2014 har genomförts av Pro Natura på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län.

    30 stycken bokskogsområden – skyddade eller avsatta som nyckelbiotop eller objekt med naturvärde – valdes slumpmässigt ut i länet. I områden mindre än tre hektar inventerades hela området men i de områden som var större än tre hektar slumpades ett antal inventeringsytor ut vars areal tillsammans uppgick till tre hektar. I de ytor som undersöktes inventerades sedan samtliga ädellövträd med en stamomkrets större än 60 cm (eller för avenbok större än 50 cm). Varje träd mättes in med handhållen GPS, försågs med uppgifter avseende omkrets, trädslag och trädtyp. På varje trädstam eftersöktes dessutom de lavar och mossor som listas i bilaga 1.

    De inventerade bokskogsobjekt är utspridda över större delen av Skåne. Objektens läge framgår av översiktskarta i samband med objektsbeskrivningarna nedan. Sammanlagt undersöktes 70,7 hektar och på denna areal inventerades 12 203 träd. Genomsnittlig täthet av träd i de inventerade bokskogarna blir då 172,6 träd/hektar. På inventerade träd gjordes sammanlagt 3166 artnoteringar. De vanligaste arterna var glansfläck Arthonia spadicea, havstulpanlav Thelotrema lepadinum, platt fjädermossa Neckera complanata och bokvårtlav Pyrenula nitida.

    Arterna uppvisar ett hierarkiskt förekomstmönster där vissa arter förekommer på i stort sett alla lokaler medan andra, mer ovanliga arter endast förekommer på de allra artrikaste lokalerna. Glansfläck förekommer på alla utom tre av lokalerna medan arter som lunglav Lobaria pulmonaria, bokfjädermossa Necekera pumila eller rosa lundlav Bacidia rosellabara noterats på de artrikare lokalerna.

    Noterade arter uppvisar också ett geografiskt förekomst mönster. Med hjälp av en så kallad IDW-analys konstruerades en länskarta med totalt antal noterade arter per undersökt områdena som underlag. Denna karta visar tydligt den nordöstra delen av länet som ett mycket viktigt område för bokskogsanknutna mossor och lavar. Även Romeleåsen och regionen öster om Hörby faller ut som sådana områden. Andra regioner med intressant moss- och lavflora finns i länet men faller inte ut i den gjorda analysen på grund av slumpmässiga effekter.

    De inventerade objekten bedömdes under den beskrivande delen med avseende på lämplighet att hysa de utvalda bokarterna samt lämplighet för att ingå i framtida övervakningsinsatser. Arton av de trettio undersökta objekten bedömdes hysa lämpliga förutsättningar för de utvalda arterna. För nio objekt där förutsättningarna inte bedömdes lämpliga var anledningen i första hand en artfattig artpool i landskapet och/eller hög belastning av luftburet kväve. Tre objekt bedömdes som tveksamma. I dessa fanns som regel en lämplig beståndsstruktur men artpool i landskapet eller grad av isolering kan här påverka förutsättningarna. Tjugoen av trettio objekt bedömdes lämpliga för framtida övervakning. För de sju objekt som bedömdes som mindre lämpliga grundades bedömningen dels på framtida förutsättningar för att hysa utvalda arter. Två objekt bedömdes som tveksamma antingen på grund av problem vid inmätning av träd eller tveksamma förutsättningar för utvalda bokarter.

  • 254. Bengtsson, Ola
    et al.
    Appelqvist, Thomas
    Andersson, Leif
    Övervakning av rikkärr i Västra Götalands län 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    20 slumpmässigt valda rikkärr övervakades 2011. Merparten var medelrikkärr som påverkades av dikning i 26% och av-verkning av närliggande skog i 16%Täckningsgrad för brun-mossor var 14%.

  • 255.
    Bengtsson, Ola
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Pro Natura.
    Fritz, Örjan
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst.
    Hagström, Mikael
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst.
    Epifytiska lavar och mossor i bokskog: Utvärdering av miljöövervakning i södra Sverige 2011-20142016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under åren 2011-2014 inventerades 20 arter av lavar och 6 arter av mossor samt trädstrukturer i bokskog i de fyra sydlänen Halland, Kronoberg, Blekinge och Skåne. Metodik och urval av arter samt objekt följer Naturvårdsverkets särskilda undersökningstyp "Epifytiska lavar och mossor i bokskog". Det slumpade urvalet av objekt innefattar såväl skyddade som oskyddade naturvådsintressanta objekt, dock ej vanlig produktionsskog. Målsättningen med miljöövervakningen är att dessa ytor ska återinventeras för att följa tillståd och förädringar i artsammansättningen av epifyter i bokskog.

    I de olika länen inventerades sammanlagt 120 bokskogar (30 per län) med en total yta av 270 ha. Totalt registrerades 45 611 träd.

    Samtliga 26 utpekade indikatorarter påträffades. Artrikedomen föefaller vara högst i bokskogar i Halland och västra delen av Kronobergs län, medan sydvästra Skåne utmärker sig som den artfattigaste delen. Detta kan ha klimatologiska orsaker.

    Det finns ett negativt samband mellan grov bokskog och ett högt artinnehåll i Skåne, dvs. de bokskogar i Skåne som har de i medeltal grövsta bokarna hade det lägsta artantalet. Endast glansfläck Arthonia spadicea och i viss mån stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera avviker från dessa generella mönster. Glansfläck uppvisar också ett negativt samband med förekomst av andra inventerade epifyter, dvs. där det finns många träd med glansfläck är det lägre sannolikhet att hitta de andra arterna. Även detta kan vara en följdeffekt av att glansfläck förekommer som rikligast i en trakt där de flesta andra studerade arter (kanske) inte har förutsättningar att finnas. Vidare verkar träd med förekomst av lavar med cyanobakterier som fotobiont ("cyanolavar") vara de som är artrikast.

    Högstubbar, levande som döda, är de trästrukturer som oftast hyser någon av de eftersökta arterna föjlt av rötade bokar. Objekt med många vitala så kallade normalträd hyser oftast en lägre mångfald av eftersökta epifyter.

    I denna studie finns ingen statistiskt signifikant skillnad vad gäller förekomst av de undersökta arterna i värdekärnor med eller utan formellt skydd.

    Metoden tillåter att man inom ramen för inventeringarna följer ytterligare arter vid kommande inventeringar. Man kan utifrån insamlat data göra ytterligare fördjupande analyser över samband mellan artförekomster och olika omvärldsvariabler.

    Sammantaget görs bedömningen att metodiken fungerar väl. Åtminstone en uppföljande inventering utan metodjusteringar bör utföras för att göra en bedömning av vilka variabler som ger utslag i förädringsanalyser. Förslagsvis görs omdrev med ett intervall på 6 år eller 12 år för att följa perioderna för rapportering till EU gällande utvecklingen för olika Natura 2000-habitat.

  • 256.
    Bengtsson, Roland
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Alger som fastnar på fisknät i Vänern, Mälaren och Hjälmaren2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Alger som fastnar på fisknät har under många år varit ett problem för yrkesfiskarna iVänern, Mälaren och Hjälmaren. Under hösten, vintern och våren får näten ibland entjock brun eller grön beläggning av kiselalger. Dessa problem har förmodligen funnitsså länge man fiskat med redskap. De äldsta kända noteringarna i Sverige handlar ombeläggningar på fisknät i Ringsjön 1887.På uppdrag av vattenvårdsförbunden i Vänern, Mälaren och Hjälmaren har problemenmed kiselalger studerats. Eftersom problemen uteblev hösten 1999 har inga provkunnat analyseras, och arbetet har framför allt gått ut på att genom telefonintervjuerförsöka ta reda på om algbeläggningarna ökat eller minskat under senare år. Speciellthar dagboksanteckningar över algproblemen efterfrågats. I Hjälmaren uppger trettonav de fjorton fiskare som har intervjuats att de inte tycker problemen blivit värre påsenare år. Detsamma svarade en klar majoritet i Mälaren, medan något mer än hälftenav de tillfrågade fiskarna i Vänern anser att problemen blivit värre.

  • 257. Bengtsson, Roland
    Inventering av rödlistade nate- och slinkearter i småvatten.2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under juli månad 2007 inventerades vegetationen i 37 småvatten i Västmanlands län av Roland Bengtsson på uppdrag av Länsstyrelsen. Fyra arter av släktet nate (Potamogeton) påträffades under inventeringen. Den starkt hotade (EN) spetsnate (P. acutifolius) påträffades på två lokaler varav rikligt på lokalen i Norra Järnäs och enstaka i Valstadammen. Rostnate (P. alpinus) påträffades i det före detta grustaget nordväst om gården Toftsjötorp. Rikligt med gropnate (P. brechtoldii) noterades i ett småvatten sydväst om Märsberg. Bandnate (P. compressus), som är klassad som sårbar (VU) på rödlistan och har få fynd i Västmanland, återfanns i ett exemplar i Mellandammen i Sala. Inga slinkearter upptäcktes i de inventerade vattnen. Den vanligaste undervattensväxten i de undersökta vattnen i Västmanlands län var dvärgblädra (Uticularia minor) men även rikligt av sydblädra (Uticularia australis) påträffades. Den enda kransalg som hittades var papillsträfse (Chara virgata.) Den fanns i små mängder i det före detta kalkbrottet norr om Gudmundtorp och rikligt i den före detta grustäkten nordväst Toftsjötrop, 4 km sydsydost om Arboga.

  • 258. Bengtsson, Roland
    Påväxtalger i Vättern 20022004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Vätternvårdsförbundet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB hösten 2002 förandra gången genomfört en undersökning av påväxtalger på sju lokaler i Vättern.Syftet har varit att beskriva de olika lokalernas påväxtalgsamhällen, samt jämföra med tidigare undersökningar. Detta har skett genom två olika analyser av de på stenar fastsittande algerna. Den ena är en detaljerad analys av hela algsamhället, där så många arter som möjligt identifieras och deras trofitillhörighet klassas i olika näringsnivåer. Den andra är en analys avkiselalgsamhället enligt rekommendationerna i "Påväxt Kiselalger", Naturvårdsverket,Rapport 4913.Undersökningen på dessa sju lokaler visade 2001 algsamhällen som är typiska för näringsfattiga miljöer med välbuffrat vatten samt några typiska kalkvattenarter. Sådanaalgsamhällen är ovanliga i Sverige, eller åtminstone har få undersökningar gjorts i denna typ av vatten. Undersökningen 2002 bekräftar resultaten från 2001. Även om alla lokalerna klart faller inom vad som betecknas vara ett näringsfattigt, oligotroft vatten är variationerna mellan dem ganska stora. De två mest näringsfattiga lokalerna var de mest vindexponerade: Mälludden (V25) och Långsnapen (V26). I den detaljerade analysen låg de i praktiken påsamma nivå som 2001. Kiselalganalysen placerade båda lokalerna i klass 2 men nära klass 1 ien femgradig skala, där 1 är den näringsfattigaste klassen. En uppdatering av det databasprogram med vilket indexberäkningarna av kiselalgerna görs har utlovats hösten 2004.Eftersom detta kommer att klassificera nya oligotrofa arter, som alltså inte ingått i dennaindexberäkning, kan man förmoda att dessa lokaler därmed skulle föras till klass 1. Vad gäller Långsnapen som 2001 ensam platsade i denna klass indikerar kiselalganalysen dock en försämring, mycket beroende på att en art som betraktas som eutrof fanns i stor mängd.Den minst näringsfattiga lokalen var enligt både kiselalganalysen och den detaljerade analysen, lokalen norr om Jönköping (V21). Den eutrofa grönslicken, Cladophora glomerata, vilken redan 2001 var ganska vanlig på lokalen, har ökat ytterligare. Efter den kom NorraDuvfjärden (V8) i den samlade påväxtanalysen; medan kiselalganalysen däremot placerade lokalen i klass 1 som den mest näringsfattiga.Antalet noterade taxa i denna undersökning var 450 vilket är betydligt fler än 2001. Detta beror huvudsakligen på ny litteratur som splittrat upp arter, längre analystid och ökad erfarenhet. De artrikaste grupperna i undersökningen är kiselalgerna och smyckesalgerna.Dessa grupper svarar för 278 respektive 76 taxa. De artrikaste lokalerna var samma som 2001dvs de i norr liggande, mindre näringsfattiga provtagningspunkterna i Östra och Norra Duvfjärdarna (V9 & V8) med 183 respektive 161 taxa. Minst antal taxa 120 styck, fanns på Mälludden.Jämfört med undersökningen 1996 fanns en större mängd makroalger på alla lokaler 2002, utom de mest exponerade storvättenlokalerna, Mälludden och Långsnapen. På lokalen norr om Jönköping var det huvudsakligen grönslick medan det på övriga lokaler var spiralbandsalgen Spirpgyra c, som ur näringssynpunkt snese vara indifferent. Jämför med 2001 fanns mer makroalger i Hankaviken (V3), Östra Duvfjärden och lokalen norr om Jönköping.Lokalernas näringstillstånd, näringspåverkan och biologiska mångfald har på samma sätt som 2001 försöksklassats i fem nivåer, där 1 betyder mycket näringsfattigt/ingen eller obetydlig påverkan/mycket låg biologisk mångfald, och där 5 betyder mycket näringsrikt/mycket starkpåverkan /mycket hög biologisk mångfald.

  • 259. Bengtsson, Roland
    Påväxtalger i Vättern hösten 20012002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Vätternvårdsförbundet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB hösten 2001 genomförten undersökning av påväxtalger på sju lokaler i Vättern.Syftet med undersökningen har varit att beskriva påväxtalgsamhället på de olika lokalerna,samt jämföra med tidigare undersökningar. Detta har skett genom två olika analyser av de påstenar fastsittande algerna. Den ena är en detaljerad analys av hela algsamhället, där så mångaarter som möjligt identifieras och deras trofitillhörighet klassats i olika näringsnivåer. I denandra har kiselalgsamhället analyserats enligt rekommendationerna i "Påväxt Kiselalger,"Naturvårdsverket, Rapport 4913.Undersökningen visade algsamhällen som är typiska för näringsfattiga sjöar, men som ocksåtyder på ett välbuffrat vatten. Variationerna mellan de olika lokalerna är ganska stor. De tvåmest likartade lokalerna var de mest vindexponerade: Mälludden (V25) och Långsnapen(V26). Dessa lokaler visade i den detaljerade analysen på den näringsfattigaste miljön. Kiselalganalysensatte Långsnapen ensam i klass 1, i en femgradig skala, det vill säga i den näringsfattigasteklassen. Samtliga övriga hamnade i klass 2, om än nära, ibland mycket näragränsen till klass 1. De minst näringsfattiga lokalerna var enligt det samlade påväxtalgsamhälletlokalen norr om Jönköping (V21) och de båda lokalerna Östra och Norra Duvfjärden(V9 och V8). För Jönköping lokalen berodde det på riklig förekomst av grönslick, Cladophoraglomerata, vilken har eutrof preferens. I den separata kiselalganalysen var dock Jönköpinglokalenen av de näringsfattigaste.Antalet noterade taxa i denna undersökning är 314 (art eller annan taxonomisk enhet). Deartrikaste grupperna i undersökningen är kiselalgerna och smyckesalgerna (desmidéerna ellerokalgerna). Dessa grupper svarar för 192 respektive 43 taxa. De artrikaste lokalerna är de inorr liggande, mindre näringsfattiga provtagningspunkterna i Östra och Norra Duvfjärdarnamed 145 respektive 134 taxa. Minst antal taxa fanns på Långsnapen, 91 styck.Jämfört med undersökningen 1996 fanns en större mängd makroalger på alla lokaler 2001,utom de mer .pelagiala. lokalerna Mälludden och Långsnapen. På lokalen norr om Jönköpingvar det huvudsakligen grönslick på övriga lokaler var det spiralbandsalgen Spirpgyra c, somur näringssynpunkt är indifferent.Lokalernas näringstillstånd, näringspåverkan och biologiska mångfald har på försök klassats ifem nivåer, där 1 betyder mycket näringsfattigt/ingen eller obetydlig påverkan/ mycket lågbiologisk mångfald, och där 5 betyder mycket näringsrikt/ mycket stark påverkan /mycket högbiologisk mångfald.

  • 260. Bengtsson, Roland
    Övervakning av sjöhjortron i Blekinge 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen har ansvaret för den regionala miljöövervakningen i länet. Denna rapport ingår som en del i arbetet med att följa tillståndet och förändringar i miljön. Övervakningen av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) ingår i programområdet Sötvatten inom delprogrammet Artövervakning – Nostoc zetterstedtii och berör miljömålen Levande sjöar och vattendrag samt Endast naturlig försurning. Sjöhjortron är av ArtDatabanken rödlistad (kategori missgynnad (NT)) och dess livsmiljöer är därför viktiga att bevara. Syftet med delprogrammet är, förutom att övervaka en rödlistad art, att övervaka förändringar i vattenkvalitet (försurning, salthalt och övergödning), samt generera data för miljömålsuppföljning och uppföljning av Natura 2000 (N2000) habitaten 3110 och 3130.

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge län har Roland Bengtsson, Mikroalg, tillsammans med Jenny Hertzman, Länsstyrelsen, undersökt förekomst av sjöhjortron i Blekinge 2014. Arten hittades i två sjöar: Horsasjön i Ronneby kommun samt Vitavatten (Rösjö) i Olofströms kommun.

  • 261. Bengtsson, Staffan
    Biskopstorp: skogstyper, ekologi och skötsel1999Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Biskopstorp utgör ett av Hallands värdefullaste ädellövskogsområden. Växt- och djurlivet är mycket rikt och gammelskogarna av bok och ek hyser många hotade arter. Biskopstorp har under många årtusenden varit bevuxet med ädellövskog. Sannolikt har människan under hela denna tid påverkat skogens sammansättning, under vissa skeden på ett högst avgörande sätt.Av områdets naturskogar är bokskogen den vanligaste skogstypen (17 % av arealen), tätt följd av ekskog (11 %). För bok och ek är markunderlaget svagt och ger upphov till örtfattiga hedboksskogar och hedekskogar av jämförelsevis låg bonitet. Åldersmässigt dominerar den äldre ädellövskogen med ungskog saknas nästan helt. Ett flertal bokbestånd är mycket gamla (mellan 200 och 300 år). En stor del av arealen (ca 40%) består av artfattig granskog, varav huvuddelen är planterad. För att utveckla områdets naturvärden på sikt kommer granskogen att avvecklas och ersättas med lövskog.Rapporten beskriver bl.a. landskapet kring Biskopstorp och dess historia, skogsmarkerna i området samt växt- och djurlivet. Rapporten mynnar även ut i förslag om hur och när den planterade granskogen ska avvecklas.

  • 262. Bengtsson, Staffan
    et al.
    Folkesson, Mats
    Bevarandeprogram för odlingslandskapet i Hallands län1994Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen har sammanstället ett bevarandeprogram för natur- och kulturmiljövårdens bevarandeintressen i odlingslandskapet. Programmet är en sammanställning av befintligt inventeringsunderlag, kompletterat med riktlinjer för odlingslandskapet bevarande. Syftet med programmet är bl.a. att utgöra underlag för följande åtgärder:- Samordning och styrning av samhällets olika former av ekonomisk ersättning till odlingslandskapet- Säkerställande med stöd av naturvårdslagen av de värdefullaste delarna av odlingslandskapet- Fysisk planering på olika nivåer- Information till markägare och allmänhet om odlingslandskapets bevarandevärdenI programmet tecknas odlingslandskapets karaktär i länet samt de styrmedel samhället förfogar över för att uppfylla målen med bevarandet av odlingslandskapet. De odlingslandskap som bedömts ha de högsta bevarandevärdena redovisas separat. 369 områden har kortfattat beskrivits och avgränsats på en översiktlig länskarta. För att särskilja graden av bevarandevärde har områdena delats upp i klasser. Naturvårdens intresseområden har fördelats på tre klasser, kulturmiljövårdens på två klasser. Programmet avslutas med kommunvisa förteckningar över områdena samt sammanställningar där områdena fördelats på kommuner, värdeklasser och markslag.Bevarandeprogrammet ligger till grund för ett kortsiktigt åtgärdsprogram, som preciserar vilka åtgärder som bör initieras och genomföras under de närmaste tre åren.

  • 263. Bengtsson, Staffan
    et al.
    Wirdheim, Anders
    Regional förvaltningsplan för rovdjur i Hallands län: Avser perioden 2005-2010. Antagen av Länsstyrelsen 2005-05-242006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Riksdagen antog i mars 2001 rovdjurspolitiken (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01: MJU9, rskr 2000/01:174). Den omfattar de fyra däggdjursarterna björn, järv, lodjur och varg samt kungsörn. I rovdjurspolitiken anges tydliga mål för hur många rovdjur det minst ska finnas i landet och var de ska få finnas.Länsstyrelserna ansvarar för rovdjursförvaltningen på regional nivå. Man ansvarar bland annat för att regelbundna inventeringar genomförs, för användandet av de tilldelade viltskademedlen, spridning av information samt utbildning och fortbildning av besiktningsmän och fältpersonal.Föreliggande förvaltningsplan för Hallands län ger riktlinjer för de förvaltningsinsatser av olika slag som erfordras och har förankrats i den regionala rovdjursgruppen där företrädare för olika intressen finns representerade. Förvaltningsplanen behandlar i första hand de båda arter, lodjur och kungsörn, som förekommer i reproducerande stammar i länet. Varg och björn som bara påträffas som tillfälliga besökare i länet behandlas mindre utförligt. Järven, det femte stora rovdjuret i den svenska faunan, har på grund av sin nordliga utbredning helt utelämnats. En grov skattning av lostammens storlek i länet 2003-2004 kan med nuvarande begränsade kunskaper anges till 15-30 individer. Antalet kända revirhävdande kungsörnspar i Halland var tre stycken år 2003.

  • 264.
    Benson, Peter
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Floraväkteri i fjällen - en pilotstudie2005Report (Other academic)
  • 265.
    Berg, Henrik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västmanlands län.
    Program för regional miljöövervakning i Västmanlands län 2015-20202014Report (Other academic)
  • 266. Berg, Åke
    Standardiserad inventering av kornknarr (Crex crex) i Västmanlands och Uppsala län 2006-2007.2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att visa vilken sorts habitat kornknarren föredrar att häcka i, och vilken skötsel som är mest gynnsam för arten. Slutsatserna som dras kan vara en hjälp i arbetet med att genomföra lämpliga åtgärder för arten, t.ex. senareläggning av skörd, så att kornknarren kan häcka ostört och så att populationen på sikt ökar i landet. Kornknarren förekommer på åkermark och ängsmark i södra delarna av landet och längs Norrlands kustland. Arten är talrikast på Öland, på Gotland, i Västra Götaland samt i Uppland och Västmanland. Arten har under 1900-talet minskat kraftigt i antal. Under 2006 och 2007 inventerades kornknarrar i 12 inventeringsområden, sju belägna i Uppland; Fyrisån, Bälinge mossar, Tegelsmora, Torstuna, Dannemora, Marma skjutfält och Alunda och fem belägna i Västmanland; Gnienområdet, Svartåområdet, Vibyslätten, Skultuna och Baggådalen. Totalt observerades 113 sjungande kornknarrar i de 12 undersökningsområdena (49 hanar 2006 och 64 hanar 2007). Det största antalet observerades på Marma skjutfält (7 resp. 25 revir), i Svartåområdet (14 resp. 8 revir) och Torstunaområdet (12 resp. 7 revir). Kornknarren föredrog platser med hög vegetation (medelvärde 60 cm), på platser med frisk till fuktig mark, ofta med förekomst av diken. Hög vegetation i lämpliga miljöer fanns på ohävdade strandängar, slåtterängar, vallar och fleråriga trädor. Vårsådd, höstsådd, kultiverad betesmark och ettårig träda hyste färre kornknarrar än vad som kunde förväntas. Kornknarrarna satt till stor del i olika revir de båda undersökningsåren. En relativt stor andel av reviren fanns i habitat som påverkas av slåtter och putsning (slåtterängar, vallar och fleråriga trädor). Till skillnad från många andra ängsmarksfåglar (t ex vadare) så undvek inte kornknarren skogskanter (många fanns inom 100m från kantzoner). 87 revir besöktes dagtid för att undersöka om kornknarrarna fanns kvar i reviren. Bandspelare användes för att locka kvarvarande hanar. I sex av reviren fanns kornknarrarna kvar och visade kraftiga reaktioner på uppspelning av band med ropande kornknarrar, vilket kan tas som ett tecken på att de fortfarande var aktiva i reviret och ”troligen häckade”. Strategier för att gynna kornknarren bör fokusera på att bibehålla ängsmarker med hög vegetation, genom slåtter med något eller några års mellanrum. Eftersom kornknarrarna inte återkommer till exakt samma revir år från år så är det svårt att i detalj peka ut olika revir som bör skötas extensivt för att gynna kornknarren, men områden där arten rapporteras regelbundet är de mest lämpliga. Större områden (>10ha) är att föredra eftersom kornknarren ofta förekommer i ”aggregationer”. På fleråriga trädor bör det vara rimligt att avstå från skötselåtgärder de år kornknarrar förekommer. På slåtterängar med miljöersättning bör slåttern kunna skjutas upp om kornknarrar förekommer, men ersättning för bortfall av produktion av foder skulle vara gynnsamt. Förslagsvis bör områden på 1-2 ha lämnas vid slåtter och om möjligt bör korridorer till angränsande områden med hög vegetation lämnas t ex längs diken och kantzoner.

  • 267. Bergdahl, Daniel
    Elfiske i Örebro län 20112011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Elfiskeundersökningar har utförts hösten 2011 i 24 regleringspåverkade vattendrag. Syftet med undersökningarna var att undersöka om och i vilken grad fiskfaunan visade påverkan från vattenreglering. Resultaten av elfiskeundersökningarna visade överlag på kraftigt störda/förändrade fisksamhällen. I de flesta av de elfiskade sträckorna dominerade arter som trivs bäst i stilla och långsamt flytande vatten medan arter som trivs i strömmande vatten saknades. Vid 7 lokaler uteblev fångst av fisk helt. Av de 24 undersökta lokalerna expertbedömdes 16 lokaler ha dålig ekologisk status med avseende på fiskfaunan. Endast två lokaler bedömdes ha en god ekologisk status. Vid övriga lokaler bedömdes ekologisk status till måttlig eller otillfredsställande.

  • 268. Bergdahl, Daniel
    Värna Skagersholmsån - Ett vattenvårdsprojekt2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Skagersholmsån och dess tillflöden finns höga naturvärden. Ån är utpekad som nationellt värdefull, främst på grund av flodpärlmusslan som finns i åns huvudtillflöde Kyrkån. I ån finns dessutom öring som vandrar upp från sjön Skagern för att leka. Projekt Värna Skagersholmsån startade våren 2012 av Laxå kommun och Länsstyrelsen i Örebro län. Målet med projektet är att återskapa livsmiljöer för vattenlevande djur. Flera åtgärder kommer att utföras i samarbete med Sveaskog och Trafikverket, men åtgärder kan även komma att involvera enskilda markägare.

  • 269. Bergdahl, Daniel
    et al.
    Eriksson, Peder
    Bottenfauna i 43 vattendrag i Örebro län 2007-2008 Status bedömning av miljötillståndet2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Bottenfaunaprover (bottenlevande, ryggradslösa djur som tex dagsländelarver) i vattendrag togs av Länsstyrelsen i Örebro län under hösten 2007 och 2008. Prov togs från 49 lokaler i 43 vattendrag i Örebro län (Figur 1 och Tabell 1). Under 2008 har konsulten Calluna AB på uppdrag av Länsstyrelsen analyserat bottenfaunaproven och sammanställt resultaten. Bottenfaunans artsammansättning i vattendrag kan användas som indikator för i vilken grad vattenmiljön är utsatt för miljöpåverkan. I ett påverkat vattendrag överlever framförallt arter som är toleranta mot den aktuella miljöpåverkan medan känsliga arter slås ut. I den här studien har bottenfaunaindex använt som visar på allmän ekologisk kvalitet - ASPT, påverkan från övergödning - DJ-index eller försurningspåverkan - MISA. Alla indexberäkningar har gjorts enligt Naturvårdsverkets handbok 2007:4. Det index som har fått sämst statusklass är utslagsgivande för bedömningen av vilken sammanvägd ekologisk status som vattendraget får. Bedömning av vattendragens Ekologiska status har gjorts efter en femgradig skala som går från opåverkade förhållanden, som benämns ha hög eller god status, till olika grad av påverkan, vilket kan beskrivas som måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Sexton vattendrag hade hög status, tretton vattendrag god status, sex måttlig status, sex hade otillfredsställande status och två dålig status (Tabell 1). 6 vattendrag bedömdes inte ha god status pga av försurning och 9 pga av övergödning. Försurningen är ett miljöproblem i skogsområdena i framförallt länets norra delar. Övergödning är huvudsakligen ett problem i slättbygden. ASPT-index och DJ-index har fungerat bra och bedöms ge en korrekt statusbedömning. När det gäller försurningsindexet MISA finns en osäkerhet. Det kan indikera att ett vatten är försurningspåverkat trots att försurningskänsliga arter finns i vattnet i relativt stort eller mycket stort antal och även att vattenkemin inte visar på försurning. För några vattenförekomster (Finnåkersån, Garphytteån-Falkabäcken, Torphyttebäcken och Venån mellan Älvlången och Mogruvälven) har vi på grund av detta bedömt den ekologisk statusen utan att ta hänsyn till MISA-index. I flera av vattendragen har hittats arter som i länet betraktas som ovanliga eller relativt ovanliga. Detta gäller t.ex. nattsländan Lype reducta och virvelbaggen Orectochilus villosus. Det rör sig i flera fall av arter som är ovanliga i området pga att de lever på gränsen av sitt naturliga utbredningsområde. Några har naturligt en mer nordlig utbredning och andra en mer sydlig utbredning. Bedömningen av om en art är ovanlig har gjorts med hjälp av Degerman et al. (1994). Ingen rödlistad art har hittats. Det vill säga en art som finns med på någon av listorna över hotade eller missgynnade arter i Sverige.

  • 270.
    Bergdahl, Ingvar A
    et al.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Svensson, Mona
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lundh, Thomas
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Metallmätningar hos gravida kvinnor i Västerbotten: Rapport till Miljöövervakningsenheten, Naturvårdsverketkontrakt nr 215 03052006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna studie har vi 2003-04 undersökt koncentrationerna av kvicksilver, kadmium

    och bly i blod från 96 gravida kvinnor i Västerbotten. För kvicksilver har vi även

    undersökt koncentrationen i hår. Västerbotten har tidvis haft ett betydande

    kvicksilvernedfall. Dessutom är fritidsfiske, inte minst i insjöar och mindre

    vattendrag, en vanlig hobby. Det finns därför skäl att undersöka om gravida kvinnor i

    Västerbotten har högre kvicksilvernivåer än i andra delar av Sverige.

    Drygt 40% av kvinnorna brukade äta insjöfisk och drygt en fjärdedel hade ätit

    insjöfisk senaste månaden. Detta är högre andelar än vad man sett på andra orter.

    Dock hade endast 3 kvinnor ätit sådana arter som Livsmedelsverket rekommenderar

    gravida att undvika. Kvicksilverkoncentrationen i blod var 0,02-3,5 (median: 0,6)

    μg/L. Det mesta var i organisk form (0,0-3,2; median: 0,5 μg/L). För kadmium var

    koncentrationen 0,04-2,5 (median: 0,14) μg/L och för bly 4-47 (median: 9) μg/L.

    Kvicksilverkoncentrationen i hår var 0,05-1,0 (median: 0,19) μg/g.

    De kvicksilverkoncentrationer vi fann var likvärdiga eller lägre än vad som tidigare

    uppmätts på andra orter i Sverige. Det är alltså inte så att gravida i Västerbotten har

    särskilt höga kvicksilverkoncentrationer, trots det kvicksilvernedfall som förekommit

    och den relativt höga konsumtionen av insjöfisk. Bly- och kadmiumkoncentrationerna

    är att betrakta som låga, vilket dock inte innebär att säkerhetsmarginalen till nivåer

    där effekter konstaterats är särskilt stor.

  • 271.
    Bergendorf, Ulf
    et al.
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Friman, Katarina
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Tinnerberg, Håkan
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Cancerframkallande ämnen i tätortsluft –Personlig exponering ochbakgrundsmätningar i Malmö 20082010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den allmänna befolkningens personliga exponering i Malmö för några cancerframkallande

    ämnen undersöktes under perioden september-december 2008. Totalt 61 mätningar

    genomfördes på 41 slumpmässigt utvalda individer med personburna passiva provtagare för

    bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, samt kvävedioxid, i sjudygnsperioder. Upprepade

    mätningar gjordes på 20 personer. Parallellt med de personburna mätningarna utfördes

    stationära mätningar på två platser i Malmö, en på Rådhustaket, som anses representera

    Malmös urbana bakgrund, samt en i gatunivå på Dalaplan.

    Utöver detta utfördes även pumpad tvådygnsprovtagning av partiklar (PM

    2.5) och

    polyaromatiska kolväten (PAH) stationärt inomhus i vardagsrum samt vid den urbana

    bakgrundsstationen. PAH-mätningarna presenteras nedan som nivåer av bens(a)pyren.

    Deltagarfrekvensen var 63 %. Medianresultat från studien i Malmö presenteras i nedanstående

    tabell:

    Ämne Personburna

    mätningar/

    vardagsrumsmätningar

    Utomhusmätningar

    Rådhustaket Dalaplan

    Bensen

    (

    μg/m3)

    1,0 0,65 1,1

    1,3-Butadien

    (

    μg/m3)

    0,31 0,05 0,12

    Formaldehyd

    (

    μg/m3)

    12 3,4 3,0

    Kvävedioxid

    (

    μg/m3)

    15 20 28

    Bens(a)pyren

    (pg/m

    3) 14 24 -

    PM

    2.5

    (

    μg/m3) 5,8 5,3 -

    Den

    personliga exponeringen för bensen korrelerade med halten av butadien, inga andra

    ämnen korrelerade med varandra.

    Den personliga exponeringen för bensen och butadien korrelerade med både egen rökning och

    passiv rökning. Det fanns också samband mellan butadien och tid i egen bostad.

    Kvävedioxidhalterna korrelerade till innehav av gasspis. Bens(a)pyren mätt i urban bakgrund

    korrelerade med både PM

    2.5 och summa PAH. För inomhusmätningarna korrelerade summa

    PAH med både PM

    2.5 och bens(a)pyren.

    Det fanns inga korrelationer mellan de parallella bakgrundsmätningarna och medelhalter av

    de personburna exponeringarna för något av de studerade ämnena.

    Vid en jämförelse med 2003 års mätning har de personburna halterna av bensen och butadien

    sjunkit signifikant. För kvävedioxid visar denna undersökning att de stationära

    bakgrundshalterna har sjunkit tydligt vilket också konfirmeras med mätningar genomförda av

    Malmö kommun, medan de personburna nivåerna ligger på samma nivåer.

    Denna studie är en del i Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning, luft, och

    finansieras av Naturvårdsverket. Liknande undersökning har tidigare genomförts i Malmö

    2003 och i Göteborg, Stockholm, Umeå och Lindesberg mellan 2000 och 2007.

  • 272. Bergengren, Jakob
    Manual för arbete med Stormusslor2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    "Manualen ska användas vid kurser och utbildningar där deltagarna har för avsikt att börja arbeta aktivt med undersökningar / inventeringar av stormusslor. Manualen ska ge en första teoretisk grund att stå på. De olika delarna ger inblick i de aktuella arternas utseende, ekologi och miljökrav. Vidare presenteras olika inventeringsmetodiker. Under kursen använder kursdeltagarna manualen vid den teoretiska genomgången samt ute i fält när de olika inventeringsmomenten visas och testas i praktiken. Efter kursen behåller deltagarna manualen (pärmen) för att använda den vid kommande egna karteringar och inventeringar av stormusslor. Manualen vänder sig till personer som har för avsikt att undersöka stormusselbestånd i sjöar och vattendrag. Det kan vara personal på länsstyrelser eller kommuner som ska starta miljöövervakning, likväl som intresserade personer från ideella organisationer med mera. I manualen ingår: - En inledning och bakgrund till arbetet med stormusslor i Sverige.- En översiktlig beskrivning av stormusslorna samt en presentation av respektive art och dess nuvarande status.- En bestämningstabell för nordiska arter av sötvattenslevande stormusslor.- Utbredningskartor för de i Sverige förekommande arterna av stormusslor.- Undersökningstypen ""Övervakning av stormusslor"" med tillhörande bilagor.- Undersökningstypen ""Lokalbeskrivning"".- Information om hur och till vem man rapporterar fynd av stormusslor.- Referenser, litteraturtips och kontaktpersoner.- Extra fältprotokoll."

  • 273. Bergengren, Jakob
    Stormusselprojektet 2002. Utveckling av metodik och undersökningstyp, Beskrivning av habitatval, Förekomst i fem län i södra Sverige.2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mål med stormusselprojektetHuvudmålet med detta projekt är att ta fram förslag på lämpliga undersökningstyper för övervakning av målarmusslor och dammusslor. Ett delmål är att utröna i vilka sötvattensmiljöer de tre arterna av dammusslor respektive de tre arterna av målarmusslor förekommer. Arbetet har också gett mycket värdefull kunskap om stormusslornas förekomst och status i de undersökta länen. Undersökta arterUndersökningarna har koncentrerats till lokaler med de nationellt rödlistade arterna tjockskalig målarmussla, Unio crassus [starkt hotad (EN), även upptagen i Natura 2000] samt flat dammmussla Pseudanodonta complanata [missgynnad (NT)]. Flodpärlmusslan [sårbar (VU), samt Natura 2000 art] är idag den mest kända av de totalt åtta i Sverige förekommande större arterna av sötvattensmusslor. Flodpärlmusslan är nationellt sett väl undersökt och ägnades därför mindre intresse i detta arbete. De övriga sju omfattar: Unio (målarmusslor, tre arter), Anodonta/Pseudanodonta (dammusslor, tre arter) och Dreissena polymorpha (vandrarmussla).

  • 274.
    Bergengren, Jakob
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Stormusslor i Jönköpings län: Utbredning och status i vattendrag åren 1959-20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen i Jönköping arbetar ständigt med att förbättra både underlaget och de faktiska livsmiljöerna för akvatiska organismer i sjöar och vattendrag. Varje år undersöks ett stort antal vattendrag och sjöar. För att kunna påvisa förändringar i våra sjöar och vattendrag behöver vi undersöka och kartera både den biologiska mångfalden och de fysiska förutsättningarna. Det finns idag ett flertal organismer och metoder att tillgå. 

    Stormusslor i allmänhet och flodpärlmussla i synnerhet har sedan i början på 1980-talet kommit att bli viktiga indikatorarter som ingår i den svenska akvatiska miljöövervakningen. Stormusslorna är tacksamma att övervaka då de är stationära, relativt lätta att inventera och indikerar, vid livskraftiga bestånd, en relativt opåverkad och naturlig miljö. 

    I Jönköpings län har Länsstyrelsen upprättat och följt ett miljöövervakningsprogram för flodpärlmussla sedan i mitten av 1990-talet. De övriga arterna av stormusslor, framförallt de som är med på den så kallade rödlistan för hotade arter, har fått ökat intresse sedan i början av 2000-talet och ett fåtal av dessa bestånd ingår och övervakas i särskilda program. Ett stort antal inventeringar, både noggranna kvantitativa och mer översiktligt kvalitativa, har genomförts i länets många vatten. 

    Föreliggande rapport beskriver de inventeringar och undersökningar som utförts och de resultat som de generat fram till och med 2014. Bakgrundsmaterialet i rapporten är till en del hämtat från utredningar Länsstyrelsen i Jönköping utfört tillsammans med Naturhistoriska Riksmuseet.

  • 275. Bergengren, Jakob
    System Aqua 2004. Del 1, Hierarkisk modell för karakterisering av sjöar och vattendrag2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett nytt samlande EG-direktiv för vatten antogs i december 2000. Tills nu har det funnits ett flertal EG-direktiv som rör vattenskyddet ur olika aspekter. Syftet med Ramdirektivet för vatten (ofta kallat "Vattendirektivet") är att göra skyddsarbetet för Europas vatten mer entydigt och kraftfullt. Naturvårdsverket har under de senaste åren ansvarat och drivit ett flertal projekt för att underlätta införandet av Ramdirektivet för vatten. Genomförandet av Ramdirektivet för vatten i Sverige innebär att många och skiftande arbetsmoment ska utföras under en relativt begränsad tid. Föreliggande dokument behandlar ett av de tidiga arbetsmomenten - karakteriseringen av sjöar och vattendrag - som utgör basen för det kommande arbetet med bedömning av ekologisk status, upprättande av miljömål, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Vägledningen har utvecklats utifrån det nationella verktyget för naturvärdesbedömning "System Aqua" (Naturvårdsverket Rapport 5157) och anpassats till de krav som ställs enligt Ramdirektivet för vatten. Även om strukturen hos System Aqua har stora likheter med vad som ingår i karakteriseringsfasen för Ramdirektivet för vatten så var en revidering nödvändig för att erhålla en fullgod anpassning till direktivets krav. Bland annat saknades i System Aqua möjlighet att dela upp vattenobjekten i olika typer. Föreliggande vägledning för karakterisering av sjöar och vattendrag har tagits fram av Länsstyrelsen i Jönköping i samarbete med Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium i Drottningholm. I det uppdraget som Länsstyrelsen fick av Naturvårdsverket 2002 ingick det att först ta fram ett allmänt förslag till revision av System Aqua. Ett första förslag till ändring/revidering presenterades våren 2003. Naturvårdsverket ändrade sedan i juni 2003 uppdragets inriktning så att tyngdpunkten blev att ta fram en vägledning för karakterisering av sjöar och vattendrag i enlighet med Ramdirektivet för vatten med hjälp av grunderna i System Aqua. En revidering har utförts under vintern 2003/2004. I och med framtagandet av denna vägledning för karakterisering av sjöar och vattendrag så har även grunden för ett nytt naturvärderingssystem tagits fram. Ett fullt reviderat System Aqua kommer att, förutom karakterisering, även att omfatta bedömning av ekologisk status och värdering av skyddsvärde, samt speciella förhållanden. Det "nya" reviderade System Aqua (2004) föreslås innehålla följande delar: 1. Karakterisering (Identifiering, typindelning, avgränsning och påverkansbedömning)2. Klassning av naturlighet och ekologisk status3. Värdering av skyddsvärde (Naturvärde)4. Redovisning av speciella förhållanden Det nya System Aqua kommer således dels att utgöra ett instrument för karakterisering och statusklassning, och dels en ny bas för naturvärdesbedömning, av sjöar och vattendrag. För att erhålla ett flexibelt system som kan tillämpas på flera olika skalnivåer beroende på tillgången på data föreslås att man arbetar enligt en hierarkisk modell som omfattar 5 nivåer. Den hierarkiska strukturen för karakterisering och värdering föreslås omfatta följande nivåer: 1. Distrikt/region, 2. Huvudavrinningsområde, 3. Delavrinningsområde, 4. Vattendrags-segment/delområde och 5. Vattendragsträckor eller Sjöar.

  • 276. Bergengren, Jakob
    et al.
    Carlsson, Maria
    Ramdirektivet för vatten och System Aqua: en tids- och kostnadsuppskattning av statusklassning av vattendrag i norra och södra Sverige2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Hösten 2001 sökte och erhöll Länsstyrelsen i Jönköpings län tillsammans med Länsstyrelserna i Östergötland och Västerbotten projektmedel från Naturvårdsverket. Projektmedlen har främst använts till att ta fram en tids- och kostnadsuppskattning för hur mycket arbete som krävs för att göra en karakterisering och statusbedömning av vattendrag enligt Ramdirektivet för vatten (Artikel V, bilaga II och V) utifrån det verktyg som System Aqua utgör. En naturvärdesbedömning (statusklassning) av ett antal vattendrag i södra Sverige (Jönköpings, Västra Götalands och Östergötlands län) och i norra Sverige (Västerbottens län) har genomförts. Men även en jämförelse av den nya versionen av System Aqua (2001) och dess naturvärdesbedömning med Ramdirektivet för vatten och dess statusbegrepp har gjorts. Att påvisa skillnader och likheter mellan de båda systemen samt dessa användbarhet har delvis också ingått i uppdraget. En rad frågor återstår dock när det gäller de båda systemens kompabilitet gentemot varandra. Dessa är både av mindre definitionskaraktär samt av större karaktär i form av rena bedömningar. En revision av System Aqua och de svenska bedömningsgrunderna har pågått parallellt med detta arbete.Övrigt arbete med Ramdirektivet för vattenUnder 2002-2003 pågår flera parallella arbeten med anknytning till artikel V (bilaga II och V) i Ramdirektivet för vatten. En revision av System Aqua och framtagande av en manual för det kommande arbetet med karakterisering och statusbedömning utförs våren 2003. Samtidigt genomförs en revidering av de nuvarande bedömningsgrunderna för bottenfauna, fisk, makrofyter, påväxtalger, växtplankton. Nya bedömningsgrunder för fysisk påverkan är dessutom under framtagande. Länsstyrelsen i Jönköping och Västerbotten fick i januari 2003 i uppdrag att ta fram en kostnad det kommande arbetet med artiklarna i Ramdirektivet för vatten. Kostnaderna togs först och främst fram på regional basis men även för de kommande distrikten för Södra Östersjön, Bottenhavet samt Bottenviken. Detta uppdrag redovisas för artikel V (bilaga II och V) i bilaga 3 och 4 i föreliggande rapport.

  • 277.
    Bergengren, Jakob
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Carlsson, Maria
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Andersson, Stefan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Årnfelt, Erik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Ramdirektivet för vattenoch System Aqua: En tids- och kostnadsuppskattning avstatusklassning av vattendragi norra och södra Sverige2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Hösten 2001 sökte och erhöll Länsstyrelsen i Jönköpings län tillsammans med

    Länsstyrelserna i Östergötland och Västerbotten projektmedel från Naturvårdsverket.

    Projektmedlen har främst använts till att ta fram en tids- och kostnadsuppskattning för hur

    mycket arbete som krävs för att göra en karakterisering och statusbedömning av vattendrag

    enligt Ramdirektivet för vatten (Artikel V, bilaga II och V) utifrån det verktyg som System

    Aqua utgör. En naturvärdesbedömning (statusklassning) av ett antal vattendrag i södra

    Sverige (Jönköpings, Västra Götalands och Östergötlands län) och i norra Sverige

    (Västerbottens län) har genomförts. Men även en jämförelse av den nya versionen av System

    Aqua (2001) och dess naturvärdesbedömning med Ramdirektivet för vatten och dess

    statusbegrepp har gjorts. Att påvisa skillnader och likheter mellan de båda systemen samt

    dessa användbarhet har delvis också ingått i uppdraget.

    En rad frågor återstår dock när det gäller de båda systemens kompabilitet gentemot varandra.

    Dessa är både av mindre definitionskaraktär samt av större karaktär i form av rena

    bedömningar. En revision av System Aqua och de svenska bedömningsgrunderna har pågått

    parallellt med detta arbete.

    Karakterisering

    Både Ramdirektivet och System Aqua är uppbyggt i flera delar som i stort sett har

    motsvarigheter i respektive system. I tabell I visas de parametrar som tas upp i den

    övergripande karakteriseringen.

    Tabell I.

    Karakteriserings faktorer som finns

    i System Aqua

    Karakteriserings faktorer som inte finns

    Floder Sjöar Floder Sjöar

    Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer

    Höjd / höjdtypologi

    Bredgrad / Längrad

    Storlek / Storlekstypologi

    baserad på

    tillrinningsområdet

    Höjd / höjdtypologi

    Bredgrad / Längrad

    Djup / Djuptypologi

    baserad på medeldjupet

    Storlek /

    Storlekstypologi baserad

    på ytan

    Ekoregioner

    Geologi

    Ekoregioner

    Geologi

    Tilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer

    Avstånd flodens källa

    Flödesenergi (?)

    Vattnets medelbredd*

    Vattnets medeldjup*

    Vattnets medelfallhöjd

    Huvudflodbäddens förlopp

    och form

    Vattenförings-

    (flödes)kategori

    Syraneutraliserande

    förmåga (ANC)**

    Substratets genomsnittliga

    sammansättning

    Vattnets medeldjup

    Sjöns form

    Uppehållstid

    Syraneutraliserande

    förmåga (ANC)**

    Bakgrundsnäringsstatus

    (?)

    Substrats genomsnittliga

    sammansättning

    Vattenståndsvariationer

    Dalgångsprofil

    Transport av fasta partiklar

    Klorid

    Lufttemperaturintervall

    Medellufttemperatur

    Nederbörd

    Medellufttemperatur

    Lufttemperaturintervall

    Blandningskarakteristik

    * Data hämtad från biotopkarteringen

    ** System

    Aqua har alkalinitet

  • 278.
    Bergengren, Jakob
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Lundberg, Stefan
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Nationell musselövervakning: Förslag till val av nationella musselvatten2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett grundläggande förslag ; Miljöövervakningsstrategi för stormusslor ”Utveckling av nationell miljöövervakning för sötvattenslevande stormusslor 2008” har tagits fram under 2008-2009 av Stefan Lundberg, Naturhistoriska riksmuseet, i samarbete med Jakob Bergengren, Länsstyrelsen i Jönköping enligt uppdrag 216 0740. Den 2 oktober 2008 anordnades ett referensgruppsmöte på Naturhistoriska riksmuseet. Deltagare var Jakob Bergengren, Lst-F, Stefan Lundberg och Thomas Lyrholm (del av mötet), NRM, Marie Eriksson, Lst-M, Cecilia Journath-Pettersson, Lst-T, Erik Årnfelt, Lst- E, Oskar Norrgrann, Håkan Söderberg och Frans Olofsson, Lst-Y, samt Håkan Marklund,NV. Vid detta möte beslutades att ta fram ett förslag till val av nationella musselvatten för övervakning utifrån ett upplägg med både trendstationer (undersökning enligt den kompletta undersökningstypen) samt screening (undersökning enligt den s.k. förenklade statusbedömningen). Den 15 januari 2009 träffades referensgruppen igen. Deltagare vid mötet var Jakob Bergengren, Lst-F, Stefan Lundberg, NRM, Marie Eriksson, Lst-M, Cecilia Journath- Pettersson, Lst-T, Helena Herngren, Lst-D, Håkan Söderberg, och Frans Olofsson, Lst-Y,Lena Tranvik, ADb, samt Håkan Marklund och Ulrika Stensdotter-Blomberg, NV. Föreliggande förslag har tagits fram efter synpunkter av ovanstående referensgrupp. Nedan, under ’Förslag – Nationella vatten’, redovisas förslag enligt Trend+Screening. Även det tidigare förslaget (enligt avtal 216 0740), bakgrund till detta, samt urvalskriterier, redovisas.

  • 279.
    Bergengren, Jakob
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    von Proschwitz, Ted
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Lundberg, Stefan
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Stormusselprojektet 2001: UTVECKLING AV METODIK OCH UNDERSÖKNINGSTYP -  BESKRIVNING AV HABITATVAL-FÖREKOMST I FEM LÄN I SÖDRA SVERIGE2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Mål med stormusselprojektet

    Huvudmålet med detta projekt är att ta fram förslag

    på lämpliga undersökningstyper för övervakning

    av målarmusslor och dammusslor. Ett delmål

    är att utröna i vilka sötvattensmiljöer de tre arterna

    av dammusslor respektive de tre arterna av

    målarmusslor förekommer. Arbetet har också gett

    mycket värdefull kunskap om stormusslornas förekomst

    och status i de undersökta länen.

    Undersökta arter

    Undersökningarna har koncentrerats till lokaler

    med de nationellt rödlistade arterna tjockskalig

    målarmussla,

    Unio crassus [starkt hotad (EN),

    även upptagen i Natura 2000

    ] samt flat dammmussla

    Pseudanodonta complanata

    [missgynnad

    (NT)

    ]. Flodpärlmusslan [sårbar (VU), samt Natura

    2000 art

    ] är idag den mest kända av de totalt

    åtta i Sverige förekommande större arterna av

    sötvattensmusslor. Flodpärlmusslan är nationellt

    sett väl undersökt och ägnades därför mindre intresse

    i detta arbete. De övriga sju omfattar:

    Unio

    (målarmusslor, tre arter),

    Anodonta/Pseudanodonta

    (dammusslor, tre arter) och

    Dreissena polymorpha

    (vandrarmussla). De arter som undersökts

    listas i Tabell 1 nedan.

    Tabell 1. Undersökta arter i stormusselprojektet.

    Vetenskapligt namn Svenskt namn

    Margaritifera margaritifera

    Flodpärlmussla

    Unio pictorum

    Allmän målarmussla

    Unio tumidus

    Spetsig målarmussla

    Unio crassus

    Tjockskalig målarmussla

    Anodonta anatina

    Allmän dammussla

    Anodonta cygnea

    Stor dammussla

    Pseudanodonta complanata

    Flat dammussla

    Undersökningarnas omfattning

    Undersökningarna har genomförts i fem län (Södermanland,

    Östergötland, Kalmar, Jönköping

    och Skåne). Totalt har 56 lokaler i vattendrag

    samt 32 lokaler i sjöar undersökts. Fältarbetet har

    utförts av Jakob Bergengren med assistans av personal

    från länsstyrelserna i de berörda länen. Planeringen

    av arbetet och analysen av materialet har

    utförts i samarbete med Stefan Lundberg från

    Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och Ted

    von Proschwitz vid Naturhistoriska museet i Göteborg.

    Utveckling av metodik och

    framtagande av ny

    undersökningstyp

    Vid metodutvecklingen har undersökningar av lokaler

    med tjockskalig målarmussla (

    U. crassus)

    och flat dammussla (

    P. complanata) prioriterats,

    men även lokaler med de andra musselarterna har

    undersökts. Nedan beskrivs föreslagna undersökningsmetoder

    i sjöar respektive vattendrag.

    Metodik i sjöar

    Att undersöka ett musselbestånd i en sjö är svårare

    än att arbeta på en avgränsad sträcka i ett vattendrag.

    Att skaffa sig en total uppfattning om ett

    musselbestånd, inte sällan med förekomst av flera

    arter, i en sjö är arbetsmässigt tidskrävande. Den

    ofta skiftande karaktären när det gäller bottensubstrat,

    bottenvegetation och djupförhållanden gör

    det omöjligt att undersöka en hel sjö.

    Följande metoder föreslås att användas i sjöar:

    􀀀

    Undersökning med vattenkikare i sjöars

    in- och utlopp.

    Dessa är lätta att avgränsa

    och undersöks och övervakas i ett första skede

    då de ofta hyser flest arter. Kvalitativ och

    kvantitativ övervakning.

    􀀀

    Linjetaxering används om förhållandena

    medger (siktdjup, bottenförhållanden mm).

    Denna metod medger övervakning av en avgränsad,

    subjektivt vald, sträcka. Kvalitativ

    och kvantitativ övervakning. Särskilda ansträngningar

    skall alltid göras för att finna

    ju

    S

    t o r m u s s e l p r o j e k t e t 2 0 0 1 , D e l 1

    12

    venila musslor, då dessa indikerar att populationen

    reproducerar sig.

    􀀀

    Luttnerräfsa används om förhållandena är

    så svåra att ingen av ovanstående metoder

    fungerar. Inventering med Luttnerräfsa ger

    enbart en kvalitativ uppfattning om musselfaunan.

    Metodik i vattendrag

    Att undersöka ett musselbestånd i ett vattendrag

    är ofta, men inte alltid, lättare än undersökningar i

    en sjö. Följande metoder föreslås att användas vid

    undersökningar av stormusslor i vattendrag:

    􀀀

    Undersökning med vattenkikare. Om vattendraget

    är relativt grunt, vadbart och siktförhållandena

    goda, är det ofta möjligt att använda

    en något modifierad variant av den befintliga

    metodiken för undersökning av flodpärlmussla.

    De förekommande arterna räknas

    separat för att en populationsuppskattning för

    respektive art ska kunna göras. Vid användande

    av flodpärlmusselmetodiken skall 15

    lokaler avgränsas och noggrant undersökas.

    Särskilda ansträngningar skall alltid göras för

    att finna juvenila musslor, då dessa indikerar

    att populationen reproducerar sig.

    􀀀

    Fridykning. Om vattendraget innehåller

    sträckor som är svåra att undersöka (stort

    vattendjup, dåliga siktförhållanden, höga

    strandbrinkar etc.), är undersökning med

    vattenkikare inte möjligt. I dessa fall rekommenderas

    fridykning. Denna metod är kvalitativ

    och semikvantitativ. En fördel med fridykning

    är att sökandet efter juvenila musslor

    blir effektivare.

    􀀀

    Luttnerräfsa. Används då förhållandena är

    sådana att ingen av de båda ovanstående

    metoderna kan användas (obefintligt siktdjup,

    låg vattentemperatur). Metoden ger enbart en

    kvalitativ bild av musselfaunan.

    Stormusslornas habitatval

    I Stormusselprojektet har musslornas val av habitat

    undersökts genom att typ av bottensubstrat

    samt vattendjup noterats för varje lokal under inventeringen.

    Undersökningarna har utförts på en

    avgränsad sträcka (en lokal) i ett vattendrag eller

    inom ett bestämt område (en lokal) i en sjö.

    Bottensubstrat – Vattendrag

    Stormusslornas val av bottensubstrat i vattendragen

    kan sammanfattas i följande punkter:

    􀀀

    Mjäla/ler dominerar som det mest prefererade

    substratet för samtliga arter.

    􀀀

    De subdominerande substraten består till stor

    del av grövre material huvudsakligen grus.

    􀀀

    Det substrat som uppvisar högst frekvens på

    lokalerna är grus/fin sten/grov sten. Detta är

    logiskt då dessa fraktioner är de mest förekommande

    i vattendrag överlag.

    Bottensubstrat – Sjöar

    Arternas val av bottensubstrat i sjöar kan sammanfattas

    i följande punkter

    􀀀

    Mjäla/ler dominerar, liksom i vattendragen,

    som det mest prefererade substratet. Detta

    gäller samtliga arter utom den allmänna

    dammusslan (

    A. anatina). Denna tycks föredra

    sand som bottensubstrat.

    􀀀

    De subdominerande substraten består till

    största delen av fraktioner med sand och fin

    sten.

    􀀀

    Det bottensubstrat som uppvisar högst frekvens

    på lokalerna är findetritus. Detta är logiskt

    eftersom findetritus är det dominerande

    substratet i sjöar med kraftig sedimentation.

    Djupintervall – Vattendrag

    Arternas förekomst i olika djupintervall i undersökta

    vattendrag kan sammanfatts i följande

    punkter:

    􀀀

    Medeldjupet som arterna återfanns på varierade

    i liten utsträckning, både mellan de olika

    arterna samt mellan de olika vattendragen.

    􀀀

    Den tjockskaliga målarmusslan (U. crassus)

    finns på de grundare (strömmande) partierna i

    de undersökta vattendragen. Medeldjupet för

    arten var 0,55 m.

    􀀀

    Den stora dammusslan (A. cygnea) finns oftare

    på djupare (lugnflytande) partier och förekommer

    på ett medeldjup av 0,75 m.

    􀀀

    Övriga arter har förekomster i djupintervallet

    0,55 - 0,75 m.

    Anmärkning: i vattendragen undersöktes stormusslornas

    utbredning ner till ca 3 meters djup.

    Djupintervall – Sjöar

    Arternas förekomst i olika djupintervall i undersökta

    sjöar kan sammanfatts i följande punkter

    :

    􀀀

    Medeldjupet som arterna återfanns på varierade

    i större utsträckning i sjöarna än i vattendragen.

    􀀀

    De två arter av målarmusslor (U. pictorum

    och

    U. tumidus) som förekom i sjöarna fanns

    S t o r m u s s e l p r o j e k t e t 2 0 0 1 , D e l 1

    13

    på större djup än de tre undersökta dammusselarterna.

    􀀀

    Den allmänna målarmusslan (U. pictorum)

    förekom på störst djup (medeldjup 1,5 m)

    medan den stora dammusslan (

    A. cygnea)

    fanns på ett medeldjup som enbart var 0,55

    m. Här bör dock beaktas att endast sex respektive

    åtta lokaler ligger till grund för detta

    påstående.

    Anmärkning: i sjöarna undersöktes stormusslornas

    utbredning ner till ca 4 meters djup.

    Stormusslornas utbredning och

    förekomst skiftar

    Stormusselfynd – totalt sett

    Den allmänna dammusslan (

    A. anatina) visade sig

    vara den vanligaste arten och hittades på flest lokaler

    (Tabell 2). Flodpärlmusslan (

    M. margaritifera),

    som ej var prioriterad i detta projekt då den

    tidigare varit föremål för många undersökningar,

    hittades endast på fem lokaler (Tabell 2).

    Tabell 2. Stormussellokaler i respektive län (D = Södermanland, E = Östergötland, , H = Kalmar, F = Jönköping, M = Skåne).

    Fynd Län

    Vetenskapligt namn Svenskt namn Samtliga fyndlokaler D E H F M

    M. margaritifera

    Flodpärlmussla 5 0 1 0 1 3

    U. pictorum

    Allmän målarmussla 13 2 3 2 0 6

    U. tumidus

    Spetsig målarmussla 40 6 12 9 4 9

    U. crassus

    Tjockskalig målarmussla 24 6 3 5 1 9

    A. anatina

    Allmän dammussla 52 3 11 9 16 13

    A. cygnea

    Stor dammussla 21 2 5 4 6 4

    P. complanata

    Flat dammussla 10 4 3 1 0 2

    Totalt antal undersökta lokaler:

    88 9 15 16 25 23

    Sjö eller vattendrag?

    Det är svårt att jämföra antalet fynd från de olika

    länen med varandra då antalet undersökta sjöar

    och vattendrag varierar både inom och mellan länen.

    Vid undersökningen kunde de olika arternas

    förekomst i sjöarna och vattendragen visas generellt.

    Utifrån hela inventeringsunderlaget kan följande

    slutsatser dras (Tabell 3):

    􀀀

    Tjockskalig målarmussla (U. crassus) (och

    flodpärlmussla) påträffades enbart i vattendrag.

    􀀀

    Stor dammussla (A. cygnea) förekommer

    främst i sjöar. Arten påträffades enbart i 8

    vattendrag.

    􀀀

    Flat dammussla (P. complanata) förekommer

    främst i vattendrag. Den påträffades endast i

    2 sjöar.

    􀀀

    Spetsig målarmussla (U. tumidus), allmän

    målarmussla (

    U. pictorum) och allmän dammussla

    (

    A. anatina) förekommer lika ofta i

    sjöar som i vattendrag.

    Tabell 3. Förekomst av arterna i sjöar och vattendrag i hela materialet i absolut och relativ (

    %) frekvens.

    Sjö eller Vattendrag (antal) Antal %

    Vetenskapligt namn Svenskt namn Lokaler Sjöar Vattendrag Sjöar Vattendrag

    M. margaritifera

    Flodpärlmussla 5 0 5 0 100

    U. pictorum

    Allmän målarmussla 13 6 7 46 54

    U. tumidus

    Spetsig målarmussla 40 21 19 52 48

    U. crassus

    Tjockskalig målarmussla 24 0 24 0 100

    A. anatina

    Allmän dammussla 52 24 28 46 54

    A. cygnea

    Stor dammussla 21 13 8 62 38

    P. complanata

    Flat dammussla 10 2 8 20 80

    S t o r m u s s e l p r o j e k t e t 2 0 0 1 , D e l 1

    14

    Studerar man materialet länsvis visar sig följande

    intressanta resultat:

    􀀀

    Den spetsiga målarmusslan (U. tumidus) dominerade

    i sjöarna i Skåne och Östergötlands

    län.

    􀀀

    Den allmänna målarmusslan (U. pictorum)

    förekom främst i vattendrag i Södermanlands

    län men även i sjöar i Skåne län.

    􀀀

    Den tjockskaliga målarmusslan (U. crassus)

    förekom enbart i vattendrag. De flesta förekomsterna

    konstaterades i Skåne och Södermanland.

    􀀀

    Den allmänna dammusslan (A. anatina) förekom

    i alla typer av undersökta vattenmiljöer

    men i Jönköpings län dominerade förekomster

    i sjöar.

    􀀀

    Den stora dammusslan (A. cygnea) förekom i

    både sjöar och vattendrag. I Kalmar län dominerade

    den dock i vattendragen.

    􀀀

    Den flata dammusslan (P. complanta) påträffades

    framför allt i vattendrag. De flesta förekomsterna

    konstaterades i Södermanlands

    län. I Jönköpings län hittades inga exemplar

    av arten över huvudtaget.

    Mycket värdefull kunskap inför

    framtiden

    En mycket värdefull del i projektet är den kunskap

    som samlats in om stormusselarterna. Kunskapen

    om arternas utbredning och habitatval har

    ökat väsentligt. I stort sett allt undersökningsmaterial

    är nytt. Den inhämtade kunskapen om arterna

    och en ny operativ övervakningsmetod kommer

    i framtiden att vara viktig t.ex. vid rapportering

    till EU gällande bevarandestatus för den

    tjockskaliga målarmusslan. De nya kunskaperna

    bör även leda till att naturvårdsåtgärder kan utformas

    effektivare i arternas habitat.

  • 280. Bergenstråhle-Lind, Anita
    Förslag tillProgram för miljödataom byggd miljö2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Utgångspunkten i förslaget till uppföljningsprogram för den byggda miljön är behovet

    av uppföljning av miljöaspekter, särskilt inom områdena människors hälsa, kulturmiljö,

    bebyggelsens kvalitet och lokalisering samt resurshushållning, både inom miljömålssystemet

    som för andra behov.

    Dagens övervaknings- och uppföljningssystem är inte uppbyggda för att omfatta den byggda

    miljön och behöver kompletteras med en mer systematisk uppföljning av denna. Det

    finns ett stort behov av utveckling av miljödata om byggd miljö.

    Det föreslagna programmet syftar till att samlat och kontinuerligt följa och kommunicera

    miljötillståndet för den byggda miljön och att ha en organisatorisk samlande roll

    för relevant miljödata för den byggda miljön. Programmets uppgift ska vara att beskriva

    tillståndet och dess förändringar, men inte att värdera betydelsen av dessa.

    Programmet har en utvecklingsbar struktur och föreslås inledningsvis ha fokus på tretton

    olika områden för uppföljning där det är särskilt intressant att följa förändringar i

    tillståndet:

    Bebyggelsens sammansättning

    Byggnaders tillstånd

    Lokalisering

    Täthet

    Allmänt tillgängliga områden

    Barriärer

    Energi

    Service

    Transporter

    Resurshushållning

    Vatten och avlopp

    Luft

    Ljud

    Tillståndet i miljön ska kommuniceras genom indikatorer. Uppföljningsområdena är

    idag olika väl försedda med existerande data och indikatorer. Programmet ska i största

    möjliga utsträckning använda data och indikatorer som redan används i andra sammanhang.

    I rapporten lämnas idéförslag på indikatorer samt aspekter som är angelägna

    att följa. I det fortsatta arbetet ska dessa bedömas avseende relevans, kvalitet och validitet.

    Data i programmet avses finnas tillgängligt via ett webbaserat söksystem samt sammanställas

    i återkommande rapporter. I denna rapport föreslås att arbete med att utveckla

    programmet ska fortsätta med målsättningen att systemet för uppföljning ska

    kunna leverera sina första data under 2011.

    Avsikten är att programmet ska genomföras i samverkan mellan Boverket, Riksantikvarieämbetet

    och Socialstyrelsen.

  • 281.
    Berger, Urs
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Egebäck, Anna-Lena
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    McLachlan, Michael
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Sellström, Ulla
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Utveckling av en analysmetod för perflourerade syror i luft2010Report (Other academic)
  • 282.
    Bergius, Gunnar
    et al.
    Executive, Myndigheter, Lantmäteriet.
    Zetterberg, Håkan
    Grenholm, Bengt
    Naturvård och friluftsliv i Gävleborgs län: Utredning verkställd år 1966 av Lantmäteriets planeringsavdelning, Gävle1966Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggandeutredning rörande naturvård och friluftsliv i Gävleborgs län bygger väsentligenpå det material som framkommit vid den översiktliga planering på området somunder de senaste två utförts inom flertalet av länets kommuner

  • 283.
    Berglind, Christina
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Programområde Kust och hav: Utvärdering av regional miljöövervakning i Stockholms län2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The Regional environmental monitoring programme for Stockholm County

    2009–2014 was designed to include an evaluation of all the current

    programme areas. This report evaluates the programme area for Coasts and

    Seas during the period 2009–2011.

    One of the main priorities of the regional environmental monitoring

    programme is to assess the ecological and chemical status of the county’s

    transitional and costal water bodies, in accordance with the EU Water

    Framework Directive.

    Despite financial problems, the Coasts and Seas programme has run

    according to plan. We have classified the ecological and chemical status of

    all the transitional and coastal water bodies in Stockholm County. The

    overall picture of the environmental situation is that the waters of the

    archipelago are negatively impacted by eutrophication, and that their

    ecological status is in most cases classified as “moderate” rather than

    “good”.

    This evaluation also intends to serve as a starting point for the revision of

    the monitoring programme, in preparation for the new environmental

    monitoring programme that should become operational by 2015. Recent

    marine environmental legislation, such as the EU Marine Strategy

    Framework Directive and the new Swedish system for marine spatial

    planning, places new demands on assessment and monitoring of our coastal

    waters and seas.

    According to the Marine Strategy Directive, Sweden must establish and

    adapt its marine monitoring programmes by 2014 in order to assess the

    environmental status of its marine waters. It is still unclear how the regional

    environmental programmes will be involved in this process.

    The budget for regional environmental monitoring is financed by the

    Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for

    Marine and Water Management. National funding is granted on a yearly

    basis and has not even covered half of the costs for the Coasts and Seas

    programme during the period 2009–2011.

    This short-term and inadequate funding constitutes a major problem, as we

    are attempting to monitor long-term environmental processes that may

    manifest themselves after several years, on an annual basis. Another

    problem is that the costs for monitoring some programme areas have to be

    spread over several years, but we do not know whether we will receive

    funding from year to year. Long-term funding would require greater

    regional collaboration and improved planning, which should also be the

    most effective way to handle limited economical resources.

  • 284. Berglind, Malin
    Konsekvenser av klimatförändringar i Jönköpings län2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Trots arbete med att minska vår klimatpåverkan står det nu klart att klimatförändringarna kommer att bli omfattande och få stor påverkan över hela världen. Även Sverige kommer att påverkas kraftigt av ett förändrat klimat och flera verksamheter och samhällssektorer berörs i olika omfattning. Det är därför nödvändigt att samhället påbörjar en anpassning till pågående klimatförändringar. Detta arbete är bara i sin början i Jönköpings län. Det är ett långsiktigt arbete som bör resultera i att klimatförändringsaspekter inkorporeras i berörda samhällssektorers verksamheter och beslutsprocesser. Detta dokument ger en bild av troliga konsekvenser av klimatförändringarna inom olika verksamheter i länet samt tips på hur man kan planera för dessa.

  • 285. Berglund, Håkan
    Artrikedom bland skorplavar och tickor i olika skogsbestånd: en rapport från Miljöanalysenheten2006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inventeringen utfördes för att kunna beskriva nuvarande artrikedom bland skorplavar och vedsvampar (tickor)i 24 olika skogsbestånd.

  • 286.
    Berglund, Ingemar
    et al.
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Fiskeriverket.
    Dahlberg, Magnus
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Järvi, Torbjörn
    Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Resultat från Sötvattenlaboratoriets nätprovfisken i sjöar år 20032004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan mitten av 1940-talet har Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium provfiskat sjöar i olika delar av Sverige. Sedan mitten av 1980-talet har provfiskena i första hand utförts i kalkade sjöar för att följa fiskbeståndens utveckling efter kalkning. I början av 1990-talet utökades verksamheten till att omfatta även referenssjöar som ej skulle vara påverkade av någon lokal föroreningskälla. Detta för att detektera biologiska förändringar som beror av mer diffusa orsaker som t ex klimatförändringar och en ändrad deposition av luftföroreningar. Följande rapport redovisar resultaten från de 37 sjöar som provfiskades under år 2003 och innehåller en övergripande del samt en utvärdering av resultaten från varje sjö.

  • 287. BERGLUND, JOEL
    Stormusslor i Västmanlands län2006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna undersökning är att översiktligt kartlägga stormusslornas utbredning i några av Västmanlands läns vattendrag. Totalt besöktes 63 punktlokaler, och 17 vattendragssträckor vandrades. Musslor påträffades på 26 punktlokaler och på fem av vattendragssträckorna. Det var endast tjockskalig målarmussla och vandrarmussla som inte påträffades i länet. Vad gäller vandrarmusslan så finns kända lokaler från Mälaren utanför Västerås samt i Hjälmaren. De vanligaste arterna var allmän dammussla och spetsig målarmussla följda av arterna flat dammussla,större dammussla och flodpärlmussla. Av den äkta målarmusslan påträffades endast tre exemplar på två lokaler, samtliga fynd gjordes i Svartån.Intressant är att fynd av flat dammussla och flodpärlmussla gjordes på flera lokaler. Flodpärlmusslan hittades endast i Hedströmmens huvudfåra i Skinnskattebergs kommun. Fynden av flat dammussla är spridda i större delen av länet

  • 288. Berglund, Joel
    Utveckling av metod för inventering av leklokaler för asp - metodbeskrivning och metodhandledning2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Aspen (Aspius aspius) är en hotad fiskart och finns med på rödlistan över hotade arter ikategorin sårbar (VU) (Gärdenfors 2005) och den finns även upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv. De största hoten mot arten är vandringshinder exempelvis i form av dammar, som hindrar fisken från att nå viktiga lekområden högre upp i vattensystemen och habitatdegradering som utdikningar och rensningar. Artens huvudutbredning i Sverige är i de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren (Berglund 2004). Åtgärder är generellt nödvändiga för att bevara artens livsmiljöer.I Uppsala län har flera projekt genomförts de senaste åren för att ta reda på mer om aspbestånden i länet (Tenfält 2003, Berglund 2006, Berglund 2007). Åtgärder för att bevarabestånden har också vidtagits. Bland annat har Sävjaån upptagits i nätverket Natura 2000 och i centrala Uppsala stad byggs det fiskvägar förbi Islandsfallet och Kvarnfallet.Aspen leker under en intensiv period på ca en vecka i slutet av april och det kan vara svårt att få syn på fisken i det ofta grumliga vattnet även om man lyckas besöka lokalerna vid rätt tidpunkt. Vid en inventering av aspens leklokaler i Uppsala län gjordes ett försök leta efterasprom istället för att observera vuxen fisk (Berglund 2006). Rom har fördelen att den ligger kvar under cirka 14 dagar, vilket ger en längre tidsperiod att genomföra själva inventeringen. Rom går även att inventera i djupa och grumliga vattendrag (Gustafsson 2006). Problemet med att inventera rom är att det är svårt att veta till vilka arter rommen hör. Det finns flera arter som vandrar upp i vattendrag för att leka och flera som lägger sin rom på justströmsträckor. Under 2006 genomfördes försök med att utveckla en kvantitativ metod för att försöka följa beståndsutveckling hos asp med hjälp av rominventeringar. Slutsatserna var att en kvantitativ metod baserad på rom inte är praktiskt genomförbar (Berglund 2007).En kvalitativ metod där man kan avgöra om asp leker på en lokal är dock genomförbar. Att kunna identifiera lekområden för asp är viktigt bland annat för det kommandeåtgärdsprogrammet som Fiskeriverket tar fram för aspen. I områden där asp förekommer kan man placera ut fällor och samla in rom från potentiella lekområden och på så vis snabbt kartlägga leklokalerna. Fiskeriverket har i en rapport pekat ut potentiella lekområden för asp (Berglund 2004) och med denna metod skulle lek kunna verifieras. Detta projekt syftar till att utveckla en metod för inventering av leklokaler för fiskarten asp baserad på rominventering samt att försöka definiera andra arters lekhabitat. Genom rominventeringar minimerar manrisken att störa fisken under en känslig del av livscykeln.I rapporten redovisas försök som syftar till att utveckla en metod för kvalitativ inventering av asp. I försöket testades om den DNA-metod som utvecklades 2006 (Berglund 2007) fungerar för asppopulationer utanför Uppland. Olika typer av romfällor prövades även i olika habitat ivattendrag och sjöar.DNA-analyserna från 2007 visade att metoden fungerar för andra populationer än den/de uppländska men även att det kan finnas en liten risk för felaktiga artbestämningar. Av de olika testade materialen i fällor visade det sig att stenbelagd dammduk och betongplattor fungerade bäst. Plastbelagt hönsnät är ett annat material som lämpar sig väl i strömmande vattendrag. Resultaten av försöken 2006 och 2007 har resulterat i en metodhandledning för inventering av aspleklokaler.

  • 289.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Ask, Karolin
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Britta
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Björs, Ulla
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Undersökning av kvicksilverexponering hos gravida kvinnor i Uppsala län2001Report (Other academic)
  • 290.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Ek, Britt-Marie
    Executive, Universitet, Uppsala University.
    Thunholm, Bo
    Executive, Universitet, Uppsala University.
    Lax, Kaj
    Executive, Universitet, Uppsala University.
    Nationell kartläggning av arsenikhalter i brunnsvatten samt hälsoriskbedömning2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Arsenik (As) är ett grundämne som förekommer naturligt i berggrunden. I områden

    med sulfidrika bergarter som vissa skiffrar och andra äldre sedimentbergarter kan

    arsenikhalten i vattnet vara över eller mycket över gränsvärdet för dricksvatten (10 μg

    As/l). Dricksvattnet från framför allt bergborrade brunnar kan därför utgöra en

    betydande källa till arsenikexponering. Drygt en miljon permanentboende och ungefär

    lika många fritidsboende har sin dricksvattenförsörjning från egen brunn. Antalet

    borrade brunnar ökar. Tidigare undersökningar har visat förhöjda till höga

    arsenikhalter i brunnsvatten, framför allt i bergborrade brunnar, i Skelleftefältet i

    Västerbotten, i ett stråk mellan Västerås och Enköping och kring Sollefteå. I flera län

    saknas i dagsläget helt information om arsenikhalter i grundvatten.

    Gränsvärdet för arsenik i dricksvatten baseras på livstidsrisken för cancer. Arsenik

    kan ge tumörer i hud, lunga och urinblåsa, möjligen även i lever och njure. De

    tidigaste symptomen på kronisk arsenikförgiftning är pigmenteringsförändringar i

    huden och förtjockning av hudens hornlager framför allt på handflator och fotsulor.

    Risken för negativa hälsoeffekter minskar om exponeringen minskar eller upphör. Det

    är således önskvärt att begränsa intaget av arsenik så långt det är möjligt. Detta gäller

    speciellt för barn, eftersom experimentella studier tyder på att foster och små barn kan

    vara känsligare än vuxna.

    Inom ramen för den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen analyserades

    under 2004 arsenik i 199 brunnsvattenprover tagna före eventuella filter. I denna

    rapport redovisas även resultaten från arsenikanalyser utförda vid SGU 2001-2003

    (totalt 178 brunnsvatten). Sammantaget redovisas arsenikanalyser för 377

    brunnsvatten från 14 län och 97 kommuner. I några län har endast ett fåtal prov tagits.

    Syftet med undersökningen var att kartlägga arsenikhalter i enskilda brunnar samt att

    sätta uppmätta halter i relation till kända risknivåer och göra en hälsoriskbedömning.

    Arsenikhalterna var låga i del flesta län. I 4,8% av brunnarna var arsenikhalten högre

    än 10 μg/l (range 11-297 g/l) och i 1,9% av brunnarna var halten högre än 100 μg/l

    (range 108-297 g/l). De högsta halterna uppmättes i Västerbotten (297 μg/l),

    Stockholm (max-halt 231μg/l) och Västmanlands län (25 μg/l). Arsenikhalter strax

    under gränsvärdesnivån 10 μg/l uppmättes i Jämtland, Norrbotten och

    Västernorrlands län samt på Öland. I övriga län låg alla uppmätta arsenikhalter under

    10 μg/l.

    Syfte

    Att kartlägga arsenikhalter i enskilda brunnar samt att sätta uppmätta halter i relation

    till kända risknivåer och göra en hälsoriskbedömning.

  • 291.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Holmström, Katrin
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Ask, Karolin
    Executive, Universitet, Karolinska institutet.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Pickova, Jana
    Executive, Universitet, Uppsala University.
    Järnberg, Ulf
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Exponering för perfluorkarboner hos kvinnor med högt fiskintag2004Report (Other academic)
  • 292.
    Berglund, Marika
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Åkesson, Agneta
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Utvärdering av genomförda studier av halter av kadmium i urin hos två åldersgrupper av kvinnor2008Report (Other academic)
  • 293. Berglund, Toni
    Inventering av lavar i sex ekområden i västra Närke: en inventering utförd år 20002001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fem områden samt en ek vid ett område har inventerats. Uppdraget var att välja ut lämpliga träd, i första hand ek, i viss omfattning andra träslag för att eftersöka rödlistade lavar och dokumentera dessa. Rödlistade lavar förekommer främst i de objekt där träd uppnår en relativt hög ålder. I övriga objekt noterades i samtliga fall god tillgång på lavar tillhörande andra naturvärdeskategorier. Endast ett urval av beståndens träd har, i paritet med uppdragets riktlinjer, granskats. Utvalda träd var de mest intressanta i områdena men detta medför dock attt ett mörkertal kan förväntas finnas med avseende på förekomsten av rödlistade lavar. Framförallt gäller det de små och svårupptäckta arterna. Det är naturligvis ett faktum som gäller för alla övergripande inventeringar men är ändock viktigt att framhäva.

  • 294. Berglund, Toni
    Lavflora på Ekåsen Hackvad socken2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna inventering syftar till att dokumetnera lavfloran i Ekåsenområdet i Hackvad socken. Närkeslätten har allt sedan värmetiden under en period av flera tusen år haft kontinuitet i förekomsten av av ekdominerade ädellövbestånd. Under värmetiden täcktes denna del av Närkeslätten av rika ädellövskogar utgörande norra flanken av sammanhängade ädellövskogsområden. Då kunde huvuddelen av ädellövskogens arter invandra till området. Genom denna kontinuitet uppvisar ädellövskogsfragmenten i området fortfarande en mycket rik biologisk mångfald trots att de numera ligger tämligen isolerade i ett landskap präglat av jordbruk och barrskogar. I området inventerades främst rödlistade lavar på ek. Totalt elva delområden inventerades inom vilka det gjordes fynd av 27 rödelistade lav- och vedsvampar samt 36 signalarter.

  • 295.
    Berglund, Örjan
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö. Sveriges lantbruksuniversitet.
    GIS som ett verktyg för analys av odlingsinventering inom Typområden på jordbruksmark2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inom svensk miljöövervakning, med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet,bedrivs mätprogram för att belysa omfattningen av jordbrukets påverkan på yt- ochgrundvattenkvalitét. ”Observationsfält på åkermark” och ”Typområden på jordbruksmark”är exempel på sådana miljöövervakningsprogram. Examensarbetet syftartill att utveckla nya rutiner för inventering av odlingsuppgifter i programmet ”Typområdenpå jordbruksmark” med Jordbruksverkets blockkartor som digitalt kartunderlag.I arbetet ingår även att koppla blockkartor för några testområden till befintligaodlingsdatabaser, för att sedan analysera områdena med hjälp av GIS.

  • 296.
    Berglund, Örjan
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Organogen jordbruksmark i Sverige 1999-20082009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det går med relativt stor noggrannhet att bestämma arealen odlad organogen jord med hjälp

    av de databaser vi haft tillgång till. Noggrannheten varierar dock inom olika delar av landet

    framför allt på grund av att detaljerad jordartskartering inte finns i digitaliserad form över allt

    (figur 1 och tabell 1). Jämfört med tidigare uppskattningar (Berglund & Berglund, 2008) har

    vi i denna undersökning haft tillgång till mer digitaliserade data (jämför figur 1 och bilaga 2)

    På ca 9 % av blockarealen finns fortfarande ingen regelrätt jordartskartering utan

    40K-kartan

    eller de minst noggranna karteringarna har använts istället (tabell 1). Uppskattningar med

    hjälp av

    40K-kartan är mycket osäkra (Berglund & Berglund, 2008) men trots allt bättre än att

    helt utesluta områden utan digitaliserade jordartsdata. I områden med kaliumfattig berggrund

    är tolkningen generellt osäker och i kuperad terräng kan gammastrålning reflekteras in över

    torvmarken och bestämningen av torvmarksgränsen försvåras (Ek, 1987). Dessutom kan även

    22

    minerogena jordar med hög vattenhalt avskärma gammastrålningen vilket kan felaktigt tolkas

    som torv.

    Enligt inventeringen är ca 5,6 % av jordbruksmarken (åkermark + betesmark/slåtteräng)

    torvjord (tabell 1). Om man även inkluderar gyttjejordarna (gyttja, lergyttja, gyttjelera,

    kalkgyttja och bleke) blir procentandelen 7,6 %. Av en total blockareal på 3 525 259 ha har

    267 990 ha klassats som organogen jord. Som mest odlade vi ca 705 000 ha myrjord vid

    mitten av 1940-talet (Hjertstedt, 1946). Andelen organogen jord varierade redan då mycket

    mellan länen med 5,5 % av den odlade arealen i Värmlands län och 23,6 % i Kronobergs län.

    I vår inventering är motsvarande siffror 1,3 % och 12,8 %. Den organogena jorden fördelar

    sig i vår inventering på 61 % torv (torvdjup

    ≥ 0,5 m), 14 % ytlig torv (torvdjup < 0,5 m) och

    25 % gyttjejordar (gyttja, lergyttja, gyttjelera, kalkgyttja och bleke). På 40-talet var andelen

    gyttjejordar mindre (ca 11 %), men eftersom torvjordarna ofta underlagras av gyttjejordar har

    bortodlingen av torven gjort att många av dessa jordar idag klassas som mullrika gyttjejordar.

    Uppskattningen av arealen gyttjejordar är i denna undersökning emellertid ganska osäker

    eftersom dessa jordar klassas mycket olika i de olika databaserna. Ibland klassas all

    organogen jord, inklusive gyttja, som torv och ibland klassas lergyttja och gyttjelera som

    lerjord och hamnar helt utanför de organogena jordarna. Dessutom är en del karteringsdata av

    äldre datum (se Berglund & Berglund, 2008: bilaga 2) vilket gör att en del av den ytliga

    torven idag kan vara bortodlad och inte längre borde klassas som organogen jord.

    Odlingsintensiteten på de organogena jordarna är i allmänhet lägre jämfört med genomsnittet

    för all odlad jord. För all jordbruksmark oberoende av jordart utnyttjades år 2008 ca 35 % till

    spannmålsodling, 38 % till vall och grönfoder, 15 % till betesmark och 5 % låg i träda (SCB,

    2009). På de organogena jordarna var vallandelen ca 40 %, betesmark 22 % och träda ca 7 %

    av totalarealen (tabell 3). Inom de organogena jordarna är torvjordarna mindre intensivt

    odlade än gyttjejordarna vars egenskaper påminner mer om mineraljordarna (tabell 4 och 5).

    Dränerade organogena jordar (torv- och gyttjejordar) står för en stor andel av emissionerna av

    CO

    2 och N2O från jordbruksmark i Sverige (Berglund & Berglund, 2008). Arealen odlade

    organogena jordar var som störst på 1940-talet (Hjertstedt , 1946) då den odlade

    myrjordsarealen uppgick till ca 705 000 ha vilket då motsvarade 12,3 % av all torvmark i

    landet och ca 20 % av den totala åkerarealen (Wilson, 1999). Vid en uppskattning gjord 1961

    (Hallgren & Berglund, 1961) bedömde man att arealen odlad organogen jord hade minskat till

    ca 400 000 ha och utgjorde då ca 12 % av den totala åkerarealen. Arealen organogen

    jordbruksmark uppskattas idag (denna undersökning) till ca 270 000 ha. Vi har med andra ord

    en mycket stor areal (dryga 400 000 ha) tidigare odlade organogena jordar i landet. Tyvärr

    upphör inte växthusgasemissionerna när man överger markerna och man skördar inte heller

    någon biomassa som kan kompensera för utsläppen. Huvuddelen av den areal som togs ur

    produktion först är antagligen beskogad idag medan en hel del av den areal som tagits ur

    produktion på senare tid nog helt enkelt ligger för fäfot. Dessa ofta mycket kväverika marker

    kommer att fortsätta att avge stora mängder N

    2O och även CO2, men det är osäkert om de

    idag omfattas av vår klimatrapportering. En intressant fråga framöver är att försöka identifiera

    den areal organogen jordbruksmark som tagits ur produktion under senare tid för att bättre

    kunna uppskatta Sveriges växthusgasemissioner samt testa om det är möjligt att identifiera

    lämpliga områden av övergiven organogen jordbruksmark som kan återställas till våtmark i

    syfte att minska utsläppen av växthusgaser från dessa jordar.

    23

  • 297. Bergman, Carl
    et al.
    Alström, Tette
    Larsson, Karin
    Historiska våtmarker i Blekinge2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna studie är att, genom databearbetning i GIS-miljö, ge ett underlag för lokalisering av potentiella lägen för återskapande av våtmarker i Blekinge län. Resultaten ger dessutom en bild av hur våtmarksområdena har förändrats de senaste drygt 100 åren. De ger även exempel på svårigheten att jämföra historiskt kartmaterial med dagens karta.

  • 298. Bergman, Fredrik
    Utbredningsförändringar hos vassbälten och sävruggar i sjön Östen2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Utbredningsförändringar hos vassbälten och sävruggar i sjön Östen

  • 299. Bergman, Karl-Olof
    Analys av fjärilsdata från ängs- och betesmarker i syd- och mellansverige2015Report (Other academic)
  • 300.
    Bergman, Åke
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Fång, Johan
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Bignert, Anders
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Nyberg, Elisabeth
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Uppdaterande och nya tidstrendsanalyser av halogenerade persistentaämnen i svensk bröstmjölk: PCDDs, PCDFs och DL-PCBs: Rapport till Naturvårdsverket – 2013-03-302013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDDs), dibensofuraner (PCDFs) och dioxinliknande

    polylorerade bifenyler (DL-PCBs) har analyserats i mjölk från Stockholmsmödrar under tiden

    1972 till 2011. Halterna redovisas som toxiska ekvivalenter och resultaten visar på en

    kontinuerlig årlig nedgång med 6-7%. Halterna är nu ungefär 1/10 av halterna 1972.

3456789 251 - 300 of 6314
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf