Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
23456 201 - 250 of 280
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 201.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Pleijel, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Göteborgs universitet, biologi och miljövetenskap.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära pzon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn tagen till ozonets variation i landskapet.: Resultat för 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom programmet "Ozonmätnätet i södra Sverige" i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårds­ förbund. Grundtanken  med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad, heltäckande bild

    av ozonbelastningen i bakgnmdsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden

    av olika målvärden för ozon, både avseende miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och inom miljökvalitets-målet Frisk Luft. Inriktningen ligger på de ozonindex som besktiver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till30 september.

    Då ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet samt en västlig, en ostlig och en nordlig zon.

    Öve!Yakningen baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används ozonmätningar med instrument  på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett starkt samband mellan variationen i rimvisa ozonhalter inom en mätperiod och variationen i lufttemperaturer under sanuna period. Resultaten från 2009-2012 bekräftar att denna metodik att uppskatta AOT40 fungerar väl.

    Liksom under 2011 präglades sommaren 2012 av lågtrycksbetonat väder. Våren var dock varm och relativt nederbördsfattig. Som helhet var sommaren och början på hösten dock kyligare och regnigare än normalt i nästan hela Sverige. Dygnets genomsnittliga temperaturvariation var under 2012, precis som för 2009-2011 minst vid de kustnära lokalerna. Detta beror framför allt på att nartemperaturerna var högre på dessa lokaler jämfört med vid de låglänta och höglänta lokalerna.

    De högsta ozonhaltema  uppmättes vid de flesta platser under maj. Under juni-september var ozonhalterna låga beroende på det lågtrycksbetonade vädret. Under våren uppmättes de högsta ozonmedelhalterna vid de höglänta lokalerna och under resten av sommaren fram till och med september uppmättes de högsta

    halterna vid de kustnära lokalerna. De lägsta ozonmedelhalterna uppmättes vid de låglänta lokalerna. Under maj- juli var AOT40 vid de låglänta lokalerna högst i den centrala zonen och under april- september i kustzonen. För de höglänta lokalerna var AOT40 högst i den ostliga zonen under båda perioderna.

    Det miljömål som gäller till skydd för växtligheten att exponeringsmåttet AOT40 (april-september) inte får överskrida 1 O 000 J..l8 m-3 timmar per år. Som genomsnitt för alla zoner och kategorier visar resultaten

    2012 att miljömålet för skydd  av växtligheten överskreds endast vid samtliga platser ikustzonen samt  höglänta platser iden ostliga zonen.

                                Miljökvalitetsnormen för ozon som gäller fram till och med 2019 anger att AOT40 (maj- juli) inte får överskrida 18 000 fl!\ m' timmar beräknat som ett glidande femårsmedelvärde (om fem års data inte finns används data för tre år). Årets resultat visar att de beräknade AOT40-värdena under  maj-juli, 2012, i genomsnitt låg klart under miljökvalitetsnonnen vid samtliga platser i samtliga zoner, något som gällde  även för åren 2009, 2010 och 2011 ocb som  periodmedelvärde får 2010-2012. Dock, om den nya strängare normen2020 (AOT40 maj -juli 6 000 fl!\ m' timmar), som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen överskridits vid samtliga platser i kustzonen, låglänta platser i den centrala zonen samt höglänta plaster i den ostliga zonen.

     

    Ozonbelastningen i södra  och mellersta Sverige vad gäller inverkan på växtligheten är generellt högt vid kustnära platser och högt  belägna platser i inlandet.

    Årets resultat visade  att som  genomsnitt för alla zoner  och kategorier överskreds endast miljömålet för skydd av växtlighet vid samtliga platser i kostzonen samt höglänta platser  i den ostliga zonen.

    Miljökvalitetsnormen får ozon som  gliller för perioden 2010 -2019 överskreds inte vid någon plats. Dock, om den  nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen överskritlits vid samtliga platser i knstzonen, låglänta platser  i den centrala zonen samt höglänta plaster i den ostliga zonen.

    Ozonförekomsten i södra Sverige  beror till största delen  på långväga transport av ozonbildande ämnen från kontinentala och södra Europa. Genom att Sverige är verksamt inom intemationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar vad gäller  ozonbildande ämnen kan man  på sikt minska denna påverkan.

     

  • 202.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Plejel, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet: Resultat för 20132014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Övervakningen inom Ozonmätnätet i södra Sverige startade 2009 och baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis och temperaturmätningar på timbasis. Inriktningen inom Ozonmätnätet i södra Sverige ligger på de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40).Årets resultat visade att under april-september 2013 överskreds målvärdet för skydd av växtlighet inom Frisk Luft vid samtliga platser i samtliga zoner, utom möjligen höglänta platser i den nordliga zonen.Miljökvalitetsnormen för ozon som gäller under perioden 2011 – 2013 överskreds ej vid någon plats, och inte i någon zon, i hela det undersökta området under maj-juli 2011-2013.Dock, om den nya strängare normen, som kommer gälla från och med 2020, hade gällt under maj-juli 2013, hade normen överskridits vid samtliga platser i kustzonen, i den västliga och centrala zonen samt vid låglänta platser i den ostliga zonen.Under 2013 var medelhalterna för ozon högst i mars, följt av april och maj, vilket medförde att även AOT40 var högt under dessa månader. Ozonhalterna och AOT40 var under senare delen av sommaren, juni-september, avsevärt lägre för flertalet platser. Det var relativt stora variationer i ozonhalt och AOT40 mellan de enskilda mätplatserna under 2013, främst beroende på hur vädersystemen, och därmed de långdistanstransporterade luftföroreningarna rörde sig under sommarhalvåret. Generellt var ozonhalterna 2013 högre jämfört med de senaste 5-7 åren vid flertalet mätstationer.För de tre subzonerna (kustnära, höglänta och låglänta områden) uppmättes under perioderna maj-juli respektive april-september 2013 den lägsta temperaturvariationen över dygnet, som väntat, vid de kustnära områdena. Den högsta temperaturvariationen över dygnet uppmättes vid de lågt belägna områdena.Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är en regional fråga samtidigt som det är en lokal, nationell och internationell fråga. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och bl.a. ger upphov till höga ozonhalter och ozonbildning. När luftmassorna kommer in över land deponeras ozon mot mark och växtlighet, vilket gör att ozonhalterna i huvudsak avtar norrut. Ozonhalterna vid olika platser kan skilja sig åt relativt mycket beroende på topografi (höglänt eller låglänt) samt avstånd från havet.Genom att Sverige är verksamt inom internationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar av ozonbildande ämnen kan man på sikt minska påverkan av ozon på växtlighet och människors hälsa runt om i landet.

  • 203.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ferm, Martin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Svensson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Jämförelse mellan en nyframtagen och tidigare använda nederbördssamlare för mätningar över öppet fält2011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 204.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Tillståndet i skogsmiljö i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 205.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västra Götalands län har under decennier legat långt över vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. Det bedrivs därför en omfattande kalknings-verksamhet i länet. Kvarvarande försurningsproblematik beror på en kombination av ett historiskt högt svavelnedfall och en låg syraneutraliserande förmåga hos skogsmarken.Nedfallet av svavel till skogen i länet låg i början av 1990-talet mellan 10 och 25 kg S per hektar och år, men har minskat i stort sett i takt med minskade utsläpp av svavel från Europa. Det hydro-logiska året 2016/17 låg svavelnedfallet mellan 0,2 och 2,0 kg S per hektar och år i länet.Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken förbättrats. Halterna av svavel i markvattnet har minskat vid alla nu aktiva mätplatser i Västra Götaland, och för pH har en ökning kunnat konstateras vid två av tre platser med tillräckligt långa tidsserier för en trendanalys. I början av 1990-talet saknades buffringskapacitet (syraneutraliserande förmåga, ANC) i markvattnet vid i stort sett alla mätplatser i länet, det vill säga ANC var negativt. Under 2000-talet har nu aktiva mätplatser närmat sig en positiv buffringskapacitet, med värden för ANC nära noll (se figur). Vid två av fyra platser har dock ANC de senaste åren återigen blivit negativ. För att sjöar och vattendrag i länet ska återhämta sig krävs att vattnet som passerat skogsmarken kan bidra med en betydande buffrande förmåga, det vill säga att ANC är klart positivt.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till länet under 2016/17 överskrider den kritiska nivån som antagits för att motverka förändringar av artsammansättningen hos markvegetationen, 5 kg kväve per hektar och år för barrskog, i hela länet. Motsvarande kritiska nivå för lövskog, 10 kg per hektar och år, överskrids i länets sydvästligaste delar under 2016/17. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Nitrat har i vissa fall uppträtt i förhöjda halter vid provytor med växande skog i länet. Vid en provyta i länet där granarna dött som ett resultat av ett angrepp av granbarkborre, uppträdde under flera år mycket höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar att kväveläckage kan uppstå vid störningar av skogsekosystemen i länet.

  • 206.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Utvärdering av Krondroppsnätet ur ett regionalt perspektiv: Förstudie2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En förstudie av främst regionala behov när det gäller miljöövervakning av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet har genomförts. I förstudien har även en enkätundersökning ingått. Studien, som finansierats av Naturvårdsverket via Länsstyrelsen i Jämtlands län, omfattar alla deltagande län inom Krondroppsnätet. Förstudien utgör en del av en kommande större gemensam nationell och regional utvärdering av bl.a. Krondroppsnätet.

    Krondroppsnätets medlemmar utgörs av luftvårdsförbund, länsstyrelser, Naturvårdsverket samt några enskilda företag. Dessa olika kategorier av medlemmar har i viss mån olika inriktningar och målsättningar vad gäller deltagande i Krondroppsnätet. Generella kriterier med mätplatser inom Krondroppsnätet innefattar bl.a.:

    • Det bör finnas ett större antal mätplatser per areal i områden där gradienten av luftföroreningsbelastning är som störst.
    • Mätplatserna bör omfatta olika naturtyper, främst inriktat mot olika trädslag. Trädslagen är även nära sammankopplade med olika jordmåner.
    • Variationer i markens jordart, det vill säga kornstorleksfördelningen, och dess innehåll av mineraler bör täckas in.
    • Långa tidsserier är värdefulla för att bedöma förändringar över tiden, samt upptäcka tillfälliga händelser.

    I rapporten diskuteras även Krondroppsnätets mätningars betydelse för den regional (och nationella) miljöövervakningen inom främst miljömålen Ingen övergödning och Bara naturlig försurning. Vidare diskuteras förbättringsförslag med avseende på den regionala indikatorsuppföljningen (indikatorerna; nedfall av svavel och nedfall av kväve) av ovan nämnda miljömål, där Krondroppsnätets mätningar har en avgörande roll. Förbättringen avser att avsevärt förbättra beräkningen av det länsvisa nedfallet samt förbättra beskrivningen av den geografiska variationen av svavel- och kvävenedfall i de olika länen.

    Nuvarande mätplatser inom Krondroppsnätet beskrivs i detalj, baserat på en geografisk indelning i sju regioner Regionsindelningen är framtagen inom ett Naturvårdsverksfinansierat forskningsprogram, CLEO, för att spegla skillnader över landet vad gäller föroreningsbelastning, klimat och skogliga egenskaper. Mätplatserna har klassificerats utifrån påverkan och tillstånd baserat på försurning och kvävebelastning. Information ges även om någon/några mätplatser historiskt visat sig vara betydelsefulla för att indikera olika tillfälliga händelser, exempelvis skogsbränder, vulkanutbrottet eller större stormar. Alla nu aktiva mätplatser inom Krondroppsnätet bedöms fylla en viktig roll för den regionala miljöövervakningen. De flesta mätplatserna fyller även en viktig roll utifrån ett nationellt miljöövervakningsperspektiv.

    En statistisk analys har gjorts av trender under tidsserien 1996/97-2015/16. Vidare har den geografiska variationen av deposition och markvattenkemi inom och mellan olika CLEO-regioner, baserat på data från de fem senaste åren, analyserats.

    En enkät har skickats ut till alla regionala aktörer med frågor om mätmetodik och provtagning, vad data används till samt vilka frågor som är viktiga i den kommande utvärderingen 2018. Svaren kan sammanfattas enligt följande:

    • Länen är intresserade av att följa upp en mängd frågor rörande miljötillståndet i länet. De absolut viktigaste användningsområdena för Krondroppsnätets mätningar är: regionala miljömålsbedömningar, uppföljning av tillståndet i miljön i länet, uppföljning av försurning/övergödning, stöd för utvärdering av annan typ av miljöövervakning och som underlag för planering och uppföljning av kalkningsåtgärder.
    • En majoritet av aktörerna tycker det är viktigt att fortsätta mäta samtliga parametrar för lufthalter, i nederbörden över öppet fält, i krondropp och i markvatten. Även mätningarna av torrdeposition med strängprovtagarna anses viktiga.
    • Aktörerna i de olika länen ser dessutom samordningsvinster och ytterligare användningsområden för data från Krondroppsnätet, bl.a. för kalkningsunderlag och uppföljning, men även som stöd för utvärdering av annan typ av miljöövervakning.
    • Frågor som är viktiga att fokusera på i den kommande utvärderingen 2018 gäller organisatoriska, finansiella, behovsanpassade och framtida viktiga frågeställningar inom miljöområdet där resultaten kan komma att spela stor roll.
  • 207.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Kronnäs, Veronika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Götaland – mätningar och modellering2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna sista omgång av årsrapporter inom Krondroppsnätets Program 2007-2010 fokuserar vi på en analys av hur nedfallet och effekterna på markvattenkemi av försurande och övergödande ämnen har förändrats under 2000-talet. Vi redovisar denna analys såväl nationellt som för Götaland. Vi visar även resultaten för varje mätstation för sig i Bilaga 1.

    Luftföroreningar känner inte av administrativa gränser. För att uppnå en geografiskt differentierad bedömning av luftföroreningssituationen delades Götaland upp i olika områden, baserat på närhet till kust samt gradienten av nedfall som går från sydväst mot nordost. Detta angreppssätt stärker bedömningarna av föroreningsbelastningen i olika delar av länen.

    Nedfallet till skogen i Sverige beror till stor del på långväga transporterade luftföroreningar. Belastningen från dessa långväga transporterade föroreningar avgör hur mycket som kan accepteras vad gäller lokala utsläpp av luftföroreningar. De samlade utsläppen av oxiderat svavel från EU rapporteras ha minskat med 43 % mellan år 2000 och 2008. Utsläppen av NOx från EU minskade med 18 %, och reducerat kväve med 10 % under samma period. Nedfallet till skogen beror också till stor del på nederbördsmängderna. Nederbörden vid krondroppsytorna i Götaland har inte förändrats under 2000-talet.

    Nedfallet av antropogent svavel (exklusive bidraget från havssalt) till skogen i Götaland, inkluderat både torr- och våtdeposition, har minskat under perioden 2000-2010 vid 26 av totalt 30 mätplatser, med i genomsnitt 50 %. Som ett medianvärde för perioden, representativt för alla mätplatser i Götaland, ligger det årliga nedfallet under 2000-talet på 3.6 kg S/ha. Halterna av sulfat i markvattnet har minskat vid hälften av de 30 mätplatserna i Götaland. Högsta sulfathalter förekommer i sydöstra Götaland, i Blekinge och Kalmar län. pH i markvattnet ligger vid eller under pH 4,5, som här används som gräns för kraftig försurning, vid en femtedel av mätplatserna i Götaland, i huvudsak lokaliserat till Skåne, södra Halland samt till Blekinge och Kalmar läns kustområden. Vid dessa kraftigt försurade platser fortsätter i flera fall pH att minska. Även markvattnets syraneutraliserande förmåga är vid dessa platser i de flesta fall mycket dålig, och det förekommer höga halter av toxiskt oorganiskt aluminium. Sett över alla mätplatser i Götaland ökar pH i markvattnet på ett statistiskt säkerställt sätt under 2000- talet vid knappt en tredjedel av platserna.

    Det årliga nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i Götaland, inkluderat både torr- och våtdepositionen, varierar från upp till 15 kg N/ha vid västkusten till 4-6 kg N/ha längst i nordost. Ett nedfall högre än 5 kg N/ha anses kunna påverka artsammansättningen hos skogens undervegetation. På grund av metodproblem kan vi endast bedöma tidsutvecklingen vad gäller kvävenedfallet med nederbörden, den s.k. våtdepositionen. Nedfallet av nitratkväve med nederbörden har minskat signifikant under 2000-talet vid två mätplatser samt som ett medelvärde för Götaland som helhet. Även nedfallet av ammoniumkväve har minskat på ett statistiskt säkerställt sätt vid en plats. Detta är första gången som vi kan konstatera en nedgång i kvävenedfallet vid någon av Krondroppsnätets mätplatser. Det har pågått en kontinuerlig upplagring av kväve i skogsmarken i Götaland även under 2000-talet. Storleken på upplagringen beror dock på vilket skogsbruk som tillämpas, där ett helträdsuttag, inklusive grenar och toppar, resulterar i en lägre upplagringstakt. I de sydliga och västra områdena av Götaland förekommer platser med relativt höga nitrathalter i markvattnet, i Skåne, Halland samt Kronobergs län. I övriga delar av Götaland är nitratförekomsten låg.

    Störningar av skogsmarken som vid avverkning, stormfällen eller angrepp av granbarkborre kan resultera i temporärt höga halter av nitrat i markvattnet.

  • 208.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Kronnäs, Veronika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Norrland – mätningar och modellering2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I denna sista omgång av årsrapporter inom Krondroppsnätets Program 2007-2010 fokuserar vi på en analys av hur nedfallet och effekterna på markvattenkemi av försurande och övergödande ämnen har förändrats under 2000-talet. Vi redovisar denna analys såväl nationellt samt för Norrland. Vi visar även resultaten för varje mätstation för sig i Bilaga 1.

    Luftföroreningar känner inte av administrativa gränser. För att uppnå en geografiskt differentierad bedömning av luftföroreningssituationen delades Norrland upp i olika områden, baserat på närhet till kust samt gradienten av nedfall som går från sydväst mot nordost. Detta angreppssätt stärker bedömningarna av föroreningsbelastningen i olika delar av länen.

    Nedfallet till skogen i Sverige beror till stor del av långväga transporterade luftföroreningar. Belastningen från dessa långväga transporterade föroreningar avgör hur mycket som kan accepteras vad gäller lokala utsläpp av luftföroreningar. De samlade utsläppen av oxiderat svavel från EU har rapporterats minskat med 43 % mellan år 2000 och 2008. Utsläppen av NO

    x från EU minskade med 18 %, och reducerat kväve med 10 %. Nedfallet till skogen beror också till stor del på nederbördsmängderna. Nederbörden vid krondroppsytorna i Norrland har inte förändrats under 2000-talet.

    Nedfallet av sulfatsvavel (exklusive bidraget från havssalt) till skogen i Norrland har under 2000-talet minskat signifikant endast vid en lokal i norra delen av Norrlands kustland, med 5 % årligen. På flera andra lokaler finns det dock tendenser till minskningar. Som ett medianvärde för perioden representativt för alla mätplatser i Norrland ligger det årliga nedfallet under 2000-talet på 1,4 kg S/ha. Svavelnedfallet på lokalerna i Norrland följer det generella nedfallsmönstret i Norrland med högst nedfall längs kusten och lägst i norra Norrlands inland. Vid Gammelgården i Norrbottens norra kustland och vid Storulvsjön i Västerbotten har halterna av sulfatsvavel i markvattnet minskat till följd av minskat nedfall. Vid övriga mätplatser syns inga statistiskt säkerställda förändringar för perioden 2000-2010. Inte heller pH i markvattnet visar några statistiskt säkerställda förändringar under 2000-talet. På två mätplatser i Norrland är pH mellan 4,5 och omkring 5, och de bedöms som måttligt försurade. Båda ligger i Norrlands kustland, och har haft jämförelsevis högtsvavelnedfall de senaste årtiondena. Inga tendenser till minskad försurning finns på dessa lokaler.

    Det årliga nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i Norrland uppskattas till mellan 2-4 kg/ha/år i södra delarna till mellan 1-2 kg/ha/år längst norrut under 2000-talet. Nedfallet av nitratkväve med nederbörden ökade signifikant under 2000-talet vid en mätplats på hög höjd i Jämtland. Även nedfallet av ammoniumkväve har ökat vid två platser i Norrland, mätplatsen på hög höjd i Jämtland samt en mätplats i Västerbotten. Nedfallet på öppet fält i de södra delarna av Norrland är relativt nära den kritiska belastningsgräns, 5 kg per hektar och år, som används för boreala skogar i Sverige. Om kvävenedfallet ökar finns risk för att belastningsgränsen överskrids. Redan det ökande kvävenedfallet som finns idag kan ha stor betydelse på den biologiska mångfalden i området, främst i fjällen som har känsliga ekosystem. Det pågår en begränsad upplagring (vanligtvis upp till 3 kg per hektar och år) av kväve i skogsmarken i Norrland i skogar där enbart stammar skördas efter avverkning. Helträdsuttag, då även grenar och toppar skördas, resulterar ofta i nettoförluster av kväve. Nitratkvävehalterna i markvattnet är generellt mycket låga på skogsytorna i Norrland. Endast i enstaka fall finns förhöjningar, och det finns inga exempel med kroniska förhöjningar, som det finns längre söderut. I ytan i Holmsvattnet påverkades mätningarna av avverkningar i området samt av upprensningar av vindfällen efter en storm. Detta visar att störningar kan innebära stora effekter på kväveutlakningen även i ekosystem som normalt inte läcker kväve, dock brukar dessa effekter vara temporära.

  • 209.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Kronnäs, Veronika
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Naturvårdsverket.
    Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige – mätningar och modellering: Resultat t.o.m. september 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Krondroppsnätets årliga rapport 2013 är en gemensam nationell rapport. Målsättningar har varit att ge en aktuell bild av situationen vad gäller försurning och övergödning i Sveriges skogsmark idag, tillsammans med en del prognoser för framtiden. Kartor visas med aktuella resultat vad gäller lufthalter, nedfall och markvattenkemi för det hydrologiska året 2011/2012 för alla ämnen som mäts inom Krondroppsnätet.

    Nedfallet till skogen i Sverige beror till stor del på långväga transporterade luftföroreningar. Utsläppen av svavel från länderna inom EU har under de senaste drygt 20 åren minskat med 80 %. Motsvarande minskning är 47 % för oxiderat kväve (NOx) och 28 % för reducerat kväve (NHy). Som ett resultat av detta har svavelnedfallet till Sveriges skogar minskat kraftigt, medan det har varit svårt att påvisa någon minskning av kvävenedfallet.

    Trots den stora minskningen av svavelnedfallet drar 19 av total 21 län slutsatsen att man inte kommer att nå det regionala miljömålet

    Bara naturlig försurning till år 2020. Dessa slutsatser baseras delvis på Krondroppsnätets länsvisa mätningar som används för att bedöma de olika preciseringarna inom miljömålet. En bidragande orsak till att de regionala målen för försurning inte uppnås är att flera andra faktorer än svavelnedfallet bidrar till försurningen av skogsmark och sjöar. Kväve bidrar till försurningen främst när kvävet börjar läcka till markvattnet under rotzonen. Skogsbrukets bidrar till försurning av skogsmarken genom trädens upptag av näringsämnen som kompenseras med att sura joner avges. Försurningen blir permanent när biomassa skördas och tas ut från skogsekosystemen.

    Mätningarna av markvattenkemin inom Krondroppsnätet visar att skogsmarken i många fall är på väg att återhämta sig från försurning, men att återhämtningen går långsamt och ibland inte alls. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering 2012 användes koncentrationen 0,4 mg oorganiskt aluminium per liter markvatten som en kritisk gräns för försurning. En analys av Krondroppsytorna visade att 68 % av ytorna överskred denna gräns i sydvästra Sverige. Motsvarande andel i mellersta/sydöstra Sverige var 28 % och i norra Sverige 10 %. Även beräkningar av kritisk belastning för försurning av sjöar visar att det finns många sjöar med överskridande i stora delar av landet, men mest i sydvästra Sverige.

    Prognoser för framtiden säger att svavelnedfallet kommer att fortsätta minska till år 2050. Samtidigt ökar uttaget av biomassa från skogen i samband med ökad skörd av grenar och toppar (GROT). Kvävenedfallet kommer att förbli på en hög nivå, vilket innebär fortsatt kväveupplagring i skogsmarken, med ökad risk för läckage av nitrat och därmed ytterligare markförsurning som följd.

    Kvävenedfallet till skogen ingår inte som en precisering till miljömålet

    Ingen övergödning. Kvävenedfallet kan ändå användas för att bedöma övergödningen av skogsmarken. Nyligen utförda beräkningar inom forskningsprogrammet SCARP visar att nedfallet av kväve i hela Götaland och i de södra delarna av Svealand överskrider den kritiska belastning som Sverige har antagit som målvärde för att skydda biodiversiteten hos markvegetationen. Kvävebalansberäkningar visar att det sker en kontinuerlig upplagring av kväve i skogsmarken, och förhöjda halter av nitratkväve i markvatten på ett antal krondroppsytor i de skogar där kväveupplagringen är som störst, i sydvästra Sverige, visar att skogens

    förmåga att ta upp kväve överskrids. Hur mycket som lagras upp beror främst på hur stort kvävenedfallet är, men också på hur mycket kväve som tas ut från skogsekosystemen i samband med avverkning.

    Krondroppsnätet strävar kontinuerligt efter att utveckla och anpassa verksamheten utifrån nya behov som uppstår. Frågan om sambanden mellan vattenkemi i markvatten och bäckvatten har blivit aktuell. Många län har en omfattande övervakning av bäckvatten. Några första analyser från mätningar i olika delar av landet tyder på att tidsutvecklingen vad gäller förändringar i mark- och bäckvattenkemi uppvisar stora likheter, i synnerhet vad gäller försurningsrelaterade parametrar.

    Skogsstyrelsen har under 2012 aviserat att man utreder om det finns skäl att revidera de allmänna råden för skogsgödsling. Krondroppsnätets mätningar bidrog redan till den förra revideringen 2007. Hur mycket man kan kvävegödsla skogen hänger i stor utsträckning samman med storleken på det atmosfäriska nedfallet av kväve. Även denna gång har forskare inom Krondroppsnätet varit involverade och gett synpunkter på det kunskapsunderlag som tagits fram inom revideringsprocessen. Budskapet har varit att skogsgödsling med kväve ej bör vara tillåtet i områden i södra Sverige där mätningar visar på ett betydande atmosfäriskt nedfall av kväve till skogen samt ett frekvent läckage av nitrat till markvattnet.

    En krondroppsyta i Jämtlands län med lågproduktiv tallskog gödslades under 2012 med 150 kg N/ha. Med finansiering från C.F. Lundströms Forskningsstiftelse intensifierades mätningarna av markvattenkemi vid krondroppsytan och Länsstyrelsen i Jämtland bidrog med parallella ytvattenmätningar i en närliggande tjärn och dess utlopp. Mycket höga halter av nitrat i markvattnet på 50 cm djup uppmättes tre veckor efter gödsling och under resten av sommaren. Ytvattenmätningarna visade dock inte någon tydlig förhöjning av nitrathalterna i tjärnen. Dessa mätningar fortsätter även under 2013, nu också med stöd från Havs- och Vattenmyndigheten.

    Fartygsemissioner står för en betydande andel av de svavelutsläpp som ligger bakom det nuvarande svavelnedfallet till skogarna i Sverige. Fartygsbranschen (IMO) har beslutat att svavelhalterna i fartygsbränslen skall minskas succesivt. År 2006/2007 beslutades att svavelhalten i fartygsbränslen vid trafik på Nordsjön, Skagerack, Kattegatt och Östersjön får vara högst 1.0 % och år 2015 planeras en ny sänkning från 1.0 till 0.1 %. Utredning pågår om hur nedfallsmätningarna inom Krondroppsnätet skulle kunna användas för att påvisa minskade svavelnedfall till skogarna i Sverige och hur detta i så fall skulle finansieras.

    Resultaten som kommit fram inom Krondroppsnätet har under de senaste åren utnyttjats inom ett flertal vetenskapliga artiklar. De viktigaste resultaten från de tre senaste artiklarna sammanfattas i rapporten.

  • 210.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Kronnäs, Veronika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige – mätningar och modellering: Resultat t.o.m. september 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Krondroppsnätets årliga rapport 2013 är en gemensam nationell rapport. Målsättningar har varit att ge en aktuell bild av situationen vad gäller försurning och övergödning i Sveriges skogsmark idag, tillsammans med en del prognoser för framtiden. Kartor visas med aktuella resultat vad gäller lufthalter, nedfall och markvattenkemi för det hydrologiska året 2011/2012 för alla ämnen som mäts inom Krondroppsnätet.

    Nedfallet till skogen i Sverige beror till stor del på långväga transporterade luftföroreningar. Utsläppen av svavel från länderna inom EU har under de senaste drygt 20 åren minskat med 80 %. Motsvarande minskning är 47 % för oxiderat kväve (NOx) och 28 % för reducerat kväve (NHy). Som ett resultat av detta har svavelnedfallet till Sveriges skogar minskat kraftigt, medan det har varit svårt att påvisa någon minskning av kvävenedfallet.

    Trots den stora minskningen av svavelnedfallet drar 19 av total 21 län slutsatsen att man inte kommer att nå det regionala miljömålet Bara naturlig försurning till år 2020. Dessa slutsatser baseras delvis på Krondroppsnätets länsvisa mätningar som används för att bedöma de olika preciseringarna inom miljömålet. En bidragande orsak till att de regionala målen för försurning inte uppnås är att flera andra faktorer än svavelnedfallet bidrar till försurningen av skogsmark och sjöar. Kväve bidrar till försurningen främst när kvävet börjar läcka till markvattnet under rotzonen. Skogsbrukets bidrar till försurning av skogsmarken genom trädens upptag av näringsämnen som kompenseras med att sura joner avges. Försurningen blir permanent när biomassa skördas och tas ut från skogsekosystemen.

    Mätningarna av markvattenkemin inom Krondroppsnätet visar att skogsmarken i många fall är på väg att återhämta sig från försurning, men att återhämtningen går långsamt och ibland inte alls. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering 2012 användes koncentrationen 0,4 mg oorganiskt aluminium per liter markvatten som en kritisk gräns för försurning. En analys av Krondroppsytorna visade att 68 % av ytorna överskred denna gräns i sydvästra Sverige. Motsvarande andel i mellersta/sydöstra Sverige var 28 % och i norra Sverige 10 %. Även beräkningar av kritisk belastning för försurning av sjöar visar att det finns många sjöar med överskridande i stora delar av landet, men mest i sydvästra Sverige.

    Prognoser för framtiden säger att svavelnedfallet kommer att fortsätta minska till år 2050. Samtidigt ökar uttaget av biomassa från skogen i samband med ökad skörd av grenar och toppar (GROT). Kvävenedfallet kommer att förbli på en hög nivå, vilket innebär fortsatt kväveupplagring i skogsmarken, med ökad risk för läckage av nitrat och därmed ytterligare markförsurning som följd.

    Kvävenedfallet till skogen ingår inte som en precisering till miljömålet Ingen övergödning. Kvävenedfallet kan ändå användas för att bedöma övergödningen av skogsmarken. Nyligen utförda beräkningar inom forskningsprogrammet SCARP visar att nedfallet av kväve i hela Götaland och i de södra delarna av Svealand överskrider den kritiska belastning som Sverige har antagit som målvärde för att skydda biodiversiteten hos markvegetationen. Kvävebalansberäkningar visar att det sker en kontinuerlig upplagring av kväve i skogsmarken, och förhöjda halter av nitratkväve i markvatten på ett antal krondroppsytor i de skogar där kväveupplagringen är som störst, i sydvästra Sverige, visar att skogens förmåga att ta upp kväve överskrids. Hur mycket som lagras upp beror främst på hur stort kvävenedfallet är, men också på hur mycket kväve som tas ut från skogsekosystemen i samband med avverkning.

    Krondroppsnätet strävar kontinuerligt efter att utveckla och anpassa verksamheten utifrån nya behov som uppstår. Frågan om sambanden mellan vattenkemi i markvatten och bäckvatten har blivit aktuell. Många län har en omfattande övervakning av bäckvatten. Några första analyser från mätningar i olika delar av landet tyder på att tidsutvecklingen vad gäller förändringar i mark- och bäckvattenkemi uppvisar stora likheter, i synnerhet vad gäller försurningsrelaterade parametrar.

    Skogsstyrelsen har under 2012 aviserat att man utreder om det finns skäl att revidera de allmänna råden för skogsgödsling. Krondroppsnätets mätningar bidrog redan till den förra revideringen 2007. Hur mycket man kan kvävegödsla skogen hänger i stor utsträckning samman med storleken på det atmosfäriska nedfallet av kväve. Även denna gång har forskare inom Krondroppsnätet varit involverade och gett synpunkter på det kunskapsunderlag som tagits fram inom revideringsprocessen. Budskapet har varit att skogsgödsling med kväve ej bör vara tillåtet i områden i södra Sverige där mätningar visar på ett betydande atmosfäriskt nedfall av kväve till skogen samt ett frekvent läckage av nitrat till markvattnet.

    En krondroppsyta i Jämtlands län med lågproduktiv tallskog gödslades under 2012 med 150 kg N/ha. Med finansiering från C.F. Lundströms Forskningsstiftelse intensifierades mätningarna av markvattenkemi vid krondroppsytan och Länsstyrelsen i Jämtland bidrog med parallella ytvattenmätningar i en närliggande tjärn och dess utlopp. Mycket höga halter av nitrat i markvattnet på 50 cm djup uppmättes tre veckor efter gödsling och under resten av sommaren. Ytvattenmätningarna visade dock inte någon tydlig förhöjning av nitrathalterna i tjärnen. Dessa mätningar fortsätter även under 2013, nu också med stöd från Havs- och Vattenmyndigheten.

    Fartygsemissioner står för en betydande andel av de svavelutsläpp som ligger bakom det nuvarande svavelnedfallet till skogarna i Sverige. Fartygsbranschen (IMO) har beslutat att svavelhalterna i fartygsbränslen skall minskas succesivt. År 2006/2007 beslutades att svavelhalten i fartygsbränslen vid trafik på Nordsjön, Skagerack, Kattegatt och Östersjön får vara högst 1.0 % och år 2015 planeras en ny sänkning från 1.0 till 0.1 %. Utredning pågår om hur nedfallsmätningarna inom Krondroppsnätet skulle kunna användas för att påvisa minskade svavelnedfall till skogarna i Sverige och hur detta i så fall skulle finansieras.

    Resultaten som kommit fram inom Krondroppsnätet har under de senaste åren utnyttjats inom ett flertal vetenskapliga artiklar. De viktigaste resultaten från de tre senaste artiklarna sammanfattas i rapporten.

  • 211.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Kronnäs, Veronika
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Krondroppsnätets övervakning avluftföroreningar i Götaland –mätningar och modellering Resultat t.o.m. september 20102011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna sista omgång av årsrapporter inom Krondroppsnätets Program 2007-2010 fokuserar vi på en analys av hur nedfallet och effekterna på markvattenkemi av försurande och övergödande ämnen har förändrats under 2000-talet. Vi redovisar denna analys såväl nationellt som för Götaland. Vi visar även resultaten för varje mätstation för sig i Bilaga 1.

    Luftföroreningar känner inte av administrativa gränser. För att uppnå en geografiskt differentierad bedömning av luftföroreningssituationen delades Götaland upp i olika mråden, baserat på närhet till kust samt gradienten av nedfall som går från sydväst mot nordost. Detta angreppssätt stärker bedömningarna av föroreningsbelastningen i olika delar av länen.

    Nedfallet till skogen i Sverige beror till stor del på långväga transporterade luftföroreningar. Belastningen från dessa långväga transporterade föroreningar avgör hur mycket som kan accepteras vad gäller lokala utsläpp av luftföroreningar. De samlade utsläppen av oxiderat svavel från EU rapporteras ha minskat med 43 % mellan år 2000 och 2008. Utsläppen av NO x från EU minskade med 18 %, och reducerat kväve med 10 % under samma period. Nedfallet till skogen beror också till stor del på nederbördsmängderna. Nederbörden vid krondroppsytorna i Götaland har inte förändrats under 2000-talet.

    Nedfallet av antropogent svavel (exklusive bidraget från havssalt) till skogen i Götaland, inkluderat både torr- och våtdeposition, har minskat under perioden 2000-2010 vid 26 av totalt 30 mätplatser, med i genomsnitt 50 %. Som ett medianvärde för perioden, representativt för alla mätplatser i Götaland, ligger det årliga nedfallet under 2000-talet på 3.6 kg S/ha. Halterna av sulfat i markvattnet har minskat vid hälften av de 30 mätplatserna i Götaland. Högsta sulfathalter förekommer i sydöstra Götaland, i Blekinge och Kalmar län. pH i markvattnet ligger vid eller under pH 4,5, som här används som gräns för kraftig försurning, vid en femtedel av mätplatserna i Götaland, i huvudsak lokaliserat till Skåne, södra Halland samt till Blekinge och Kalmar läns kustområden. Vid dessa kraftigt försurade platser fortsätter i flera fall pH att minska. Även markvattnets syraneutraliserande förmåga är vid dessa platser i de flesta fall mycket dålig, och det förekommer höga halter av toxiskt oorganiskt aluminium. Sett över alla mätplatser i Götaland ökar pH i markvattnet på ett statistiskt säkerställt sätt under 2000-talet vid knappt en tredjedel av platserna.

    Det årliga nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i Götaland, inkluderat både torr- och våtdepositionen, varierar från upp till 15 kg N/ha vid västkusten till 4-6 kg N/ha längst i nordost. Ett nedfall högre än 5 kg N/ha anses kunna påverka artsammansättningen hos skogens undervegetation. På grund av metodproblem kan vi endast bedöma tidsutvecklingen vad gäller kvävenedfallet med nederbörden, den s.k. våtdepositionen. Nedfallet av nitratkväve med nederbörden har minskat signifikant under 2000-talet vid två mätplatser samt som ett medelvärde för Götaland som helhet. Även nedfallet av ammoniumkväve har minskat på ett statistiskt säkerställt sätt vid en plats. Detta är första gången som vi kan konstatera en nedgång i kvävenedfallet vid någon av Krondroppsnätets mätplatser. Det har pågått en kontinuerlig upplagring av kväve i skogsmarken i Götaland även under 2000-talet. Storleken på upplagringen beror dock på vilket skogsbruk som tillämpas, där ett helträdsuttag, inklusive grenar och toppar, resulterar i en lägre upplagringstakt. I de sydliga och västra områdena av Götaland förekommer platser med relativt höga nitrathalter i markvattnet, i Skåne, Halland samt Kronobergs län. I övriga delar av Götaland är nitratförekomsten låg.

    Störningar av skogsmarken som vid avverkning, stormfällen eller angrepp av granbarkborre kan resultera i temporärt höga halter av nitrat i markvattnet.

  • 212.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Plejel, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige: Ozonmätnätet i södra Sverige 20172018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Matningar inom "Ozonmatnatet i sodra Sverige" syftar till att ge en forbattrad regionaluppskattning av overskridanden av de ozonindex som beskriver inverkan av marknara ozon pavaxtligheten (AOT40). Forutom regional information om overskridanden av ozonbelastningenbidrar aven "Ozonmatnatet i sodra Sverige" till den nationella ozonovervakningen, da en merdetaljerad information ges av variationen av ozonhalterna i sodra Sverige.Matprogrammet baseras pa en metodik att uppskatta ozonindex utifran enkla ochkostnadseffektiva ozonmatningar med diffusionsprovtagare pa manadsbasis, i kombinationmed temperaturmatningar pa timbasis. Temperaturmatningarna ger ett matt pa variationen iluftens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett matt pa ozonhalternas variation underdygnet. Utifran resultaten fran matningarna gors skattningar av AOT40 med en relativt hogtillforlitlighet. En matsasong omfattar perioden 1 mars till 30 september.Forekomsten av marknara ozon i landsbygdsmiljon beror pa utslapp av ozonbildande amnenlokalt, regionalt, nationellt och globalt. Omraden i sodra Sverige paverkas i huvudsak av attfororenade luftmassor, med ursprung fran olika delar av Europa, transporteras in over landetoch ger upphov till ozonbildning. Ozonhalterna inom en region varierar beroende pa lokalenstopografi (hoglant eller laglant) samt avstandet fran havet. Tillsammans paverkar dessaregionala omstandigheter den lokala ozonforekomsten. Detta ligger till grund for dengeografiska uppdelning i fem olika zoner som gors av sodra Sverige i detta matprogram,baserat framst pa geografisk position i nord-sydlig och ost-vastlig riktning. Ozonhalterna vidolika narliggande platser kan skilja sig at relativt mycket, darfor har varje zon aven delats in itre lokaltyper (hoglanta, kustnara eller laglanta).

  • 213.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Plejel, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknäraozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet: Resultat 20142015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I enlighet med direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa ställs kravpå att halter av marknära ozon ska övervakas. Mätningarinom "Ozonmänäet i söraSverige"genomförs med syfte att ge en förbättrad regional uppskattning av i vilkaområden som det sker ett överskridande av de ozonindex som beskriver inverkan avozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden avozonbelastningen bidrar även"Ozonmänäet i söra Sverige" till den nationellaozonövervakningen.Ozonövervakningen inom "Ozonmänäet i söra Sverige" startades 2009 av IVLSvenska Miljöinstitutet, i samarbete med Göteborgs universitet, på uppdrag avLänsstyrelserna i Skåne, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, VästraGötaland samt Östergötland län och Luftvårdsförbunden i Blekinge och Västmanlandslän. Programmet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrånozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis samt utifråntemperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på skillnader iluftens stabilitet under dygnet vilket i sin tur ger ett mått på variationen i ozonhalterunder dygnet. Resultaten från mätningarna resulterar i skattningar av AOT40 med enrelativt hög tillförlitlighet. Ett mätår omfattar perioden 1 mars till 30 september.Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är en regional fråga men beror av utsläpp avozonbildande ämnen på lokal, nationell och global nivå. Områden i södra Sverigepåverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar avEuropa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning därförekommande halter även beror på topografi (höglänt eller låglänt) samt avstånd frånhavet. Tillsammans påverkar dessa regionala förutsättningar ozonförekomsten vilketligger till grund för att dela upp södra Sverige i fem olika geografiska zoner, baseratfrämst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning samt tre lokaltyper(höglänta, kustnära eller låglänta) inom zonerna. Ozonhalterna vid olika närliggandeplatser kan skilja sig åt relativt mycket.

  • 214.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Plejel, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Klingberg, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Marknära ozon i södra Sverige: Utveckling av en manual förbedömning av överskridanden avmålvärden2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelserna i O, N, M, G, F, K samt H län har IVL Svenska Miljöinstitutet ochGöteborgs Universitet genomfört en studie av förekomsten av marknära ozon i södra Sverige, iförsta hand med inriktning på ovan nämnda län. Variationen i ozonförekomsten från kust och inåtlandet har undersökts genom timvisa mätningar av ozonhalter och meteorologi med ett mobiltmätsystem i Skåne. Dessutom har kompletterande, månadsvisa mätningar bedrivits avmedellufthalter av ozon och kvävedioxid samt temperatur. Vidare har de timvisa ozonmätningarsom bedrivs vid Asa, SLU´s försökspark strax norr om Växjö, utvärderats med avseende påjämförelser med andra timvisa ozonmätningar som bedrivs i södra Sverige. Slutligen har praktisktinriktad manual utarbetats för att möjliggöra länsvisa, yttäckande bedömningar av den årligaozonförekomsten i relation till förekommande målvärden.Utvärderingen av mätningarna av ozonförekomsten från kust och inåt landet vid Smygehuk påSkånes sydkust komplicerades av en oväntat hög förekomst av NO2. Höga NO2-halter påverkarozonmätningarna, eftersom en del av den sammanlagda nivån på oxidanter (Ox = O3 + NO2)förekommer som NO2. Uppmätta genomsnittliga halter av NO2 låg omkring 8 μg m-3 vidSmygehuk. Ett mönster med fallande NO2-halter med stigande avstånd från sydkusten upprepadesig varje period. De höga NO2-nivåerna förklaras av sjöfarten längs sydkusten.För ozon, uppmätt med diffusiva provtagare, observerades en avtagande trend med växandeavstånd från kusten mot inlandet norr om Smygehuk, vilket förklaras av den goda vertikalaluftomblandningen vid kusten, som effektivt kompenserar för deposition vid markytan, ikombination med en låg depositionshastighet för ozon över öppet vatten. Kusteffekt med avseendepå ozon sträckte sig ca 8 km in över land.Mätningar av timvisa ozonhalter och meteorologi med ett mobilt system på 0, 8 respektive 24 kmavstånd från Smygehuk vid kusten visade under samtliga mätperioder på ozonhalter somöverensstämde relativt väl med den permanenta EMEP-stationen Vavihill, belägen på Söderåsenssydsluttning. Detta var ett oväntat resultat. Det har tidigare antagits att den höga ozonförekomstenvid Vavihill beror på dess höga läge i förhållande till omgivande topografi. De platser somundersöktes inom innevarande projekt med det mobila mätsystemet i Skåne norr om Smygehukligger alla lågt belägna i förhållande till omgivande landskap och förväntades därför, med undantagav Smygehuk som är kustnära, ha en lägre ozonförekomst jämfört med Vavihill. Noggrannaberäkningar av den relativa topografin, dvs hur högt platsen ligger i förhållande till omgivandetopografi inom en radie av 3 km, visade att Vavihill inte såsom tidigare antagits ligger högt beläget iförhållande till den närmaste omgivningen. Utifrån detta resultat har vi omvärderat den högaozonförekomsten vid Vavihill och gör nu istället antagandet att ozonmätningarna vid Vavihillrepresenterar en generellt hög ozonförekomst över hela Skåne oberoende av topografi.Mätningarna i Skåne gav således anledning till att revidera uppdelning och definitioner av olikakategorier av ozonförekomster för södra Sverige. Den höga men likartade ozonförekomsten vid allahittills undersökta mätplatser i Skåne gjorde att hela Skåne betraktas som en ny, egen kategori medhög ozonförekomst över hela Skånes areal. Mätningarna av ozonförekomst och meteorologi frånkusten vid Smygehuk och norrut mot inlandet visade att kusteffekten för ozonförekomst i dennatyp av flackt jordbrukslandskap sträcker sid ca 8 km in från kustlinjen. Denna nya gräns föravgränsning av kusteffekten, 8 km, införs därför för de län där ett flackt jordbrukslandskap utgör enstor del av kustområdena, dvs för Hallands-, Blekinge- och Kalmar län. Vad gäller Skåne införs tillsMarknära ozon i södra Sverige. IVL rapport B1860Utveckling av en manual för bedömning av överskridanden av målvärden2vidare ingen särskild kustzon av två skäl. Dels har våra mätningar från Smygehuk visat att undervissa förhållanden, på grund av en hög förekomst av kvävemonoxid, är ozonförekomsten intehögre vid kusten jämfört med inlandet. Dels finns det för närvarande inga kustnära mätplatser iSkåne där ozonförekomsten permanent övervakas.En analys av de timvisa ozonmätningarna med instrument vid Asa visar att de fyller en viktigfunktion såsom representerandes ozonförekomst vid platser som ligger topografisk relativt lågt iskogslandskapet och som är i större utsträckning påverkat av förorenade luftmassor från söder ochöster, jämfört med en annan, lågt belägen mätplats för ozon i Västra Götalands inland.En manual har utarbetats som avser att ge en länsvis, yttäckande bedömningar avozonförekomsten, uttryckt i form av de ozonindex som används inom miljökvalitetsnormerna samtinom miljökvalitetsmålet Frisk Luft. Metodiken baserar sig på en geografisk uppdelning på tre olikakategorier för ozonförekomst inom varje län, kustnära, låglänt i inlandet samt höglänt i inlandet,samt en fjärde kategori som omfattar hela Skåne. Manualen är direkt tillämpbar endast förlandsbygdsmiljön, men tidigare mätningar tyder på att lägre ozonförekomst på grund av kemisktitrering med kvävemonoxid är begränsad till särskilt förorenade områden, såsom närheten tillstarkt trafikerade leder eller gaturum. Vad gäller de ozonindex som är integrerade över längretidsintervall, såsom periodmedelvärde för ozonhalter sommartid samt AOT40 maj-juli, kommerårsvisa värden att erhållas för varje län och zon från det nystartade "Ozonmätnätet i södra Sverige",där alla ovan nämnda län deltar. Detta kommer inte att vara fallet för de ozonindex som beror avkorta ozonepisoder, såsom det maximala en-timmas och 8-timmars medelvärdet. Istället anges förvarje län och zon en mätstation med timvisa instrumentmätningar som kan anses vara representativför länet och zonen ifråga. En bedömning av ozonförekomsten för respektive län ochozonklimatzon görs för året 2008.

  • 215.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nettelbladt, Anna
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kronnäs, Veronika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Malm, Gunnar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län - mätningar och modellering: Resultat till och med september 20072008Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 216.
    Potter, Annika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Andersson, Jeanette
    Sjöblom, Ann
    Junedahl, Erika
    Palm Cousins, Anna
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Cato, Ingemar
    Results from the Swedish National Screening Programme 2004: Subreport 3: Limonene2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screening av limonen i Sverige. Limonen är en terpen som finns naturligt i vår omgivning där den avges från växtlighet, t ex barrskogar. Limonen förekommer som två optiska isomerer: d och l. I Sverige är det framför allt l-limonen som emitteras naturligt då den avges bl a från tall. Limonen används som smak- och lukttillsatts till många livsmedel, hushållsprodukter, hygienprodukter och parfymer. Dessutom används limonen som lösningsmedel inom t ex färgindustrin. I troposfären bidrar limonen, tillsammans med andra volatila kolväten, till den fotokemiska bildningen av ozon. Limonen har visats sig vara toxisk för fisk och zooplankton. Flera oxidationsprodukter av limonen kan orsaka skador på vegetation. Den mänskliga hälsan kan påverkas bl a genom att limonen kan orsaka överkänslighet. I screeningstudien ingick provtagning och analys av d- och l-limonen i både luft och vatten från två bakgrundsstationer, den ena placerad vid havet, den andra i ett skogsområde. Sedimentprover från tre bakgrundslokaler i Östersjön har analyserats. Luftprov från en urban mätplats i Göteborg och tre slamprover från reningsverk inkluderades. Två punktkällor, en massaindustri och en juciefabrik har också undersökts. Länsstyrelserna har också haft möjlighet att skicka in prover för analys. Totalt fem länsstyrelser deltog och bidrog med 34 prover varav 19 slamprov, nio vattenprov, två fiskprov och fyra sedimentprov. Resultaten från luftmätningarna visade inte på några ökade limonenkoncentrationer i Göteborg jämfört med bakgrundsstationerna. Inte heller fördelningen mellan d- och l-limonen visade på någon skillnad i ursprunget av limonen i staden jämfört med bakgrundsstationerna. Halterna av främst d-limonen, ökade med stigande omgivningstemperatur i skogsområdet, vilket visar att en biogen emission från barrträden förkommer. Endast två vattenprover från bakgrundsstationerna hade koncentrationer som översteg detektionsgränserna. Båda dessa var provtagna i skogsområdet under den senare delen av maj när den biogena aktiviteten troligen är hög. Inget av sedimentproverna i det nationella programmet hade koncentrationer överstigande detektionsgränserna. De analyserade reningsverksslammen visade mycket varierande halter. Förhållandet mellan d- och l-limonen varierade också dem emellan vilket tyder på skillnader i antropogen påverkan. Tre prover av utgående vatten från reningsverk analyserades utan några koncentrationer över detektionsgränsen återfanns.

  • 217.
    Ramberg, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Results from the Swedish National Screening Programme 2004.: Subreport 12005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screening av adipater. Adipater är en grupp ämnen som ofta används som alternativ till ftalater och förekommer som bl a mjukgörare och smörjmedel i flera olika produkttyper. De adipater som ingick i studien var följande: dietyl-, di-iso-butyl-, dibutyl-, di-(2-etylhexyl)-(DEHA), dioktyl-, didecyl-, di-iso-oktyl- och di-iso-decyladipat. Det finns idag inga restriktioner gällande användningen av adipater i Sverige, och trots att ingen produktion förekommer inom landet så importeras stora kvantiteter, både som rena ämnen/kemiska produkter samt sannolikt även i form av färdiga konsumentprodukter och/eller halvfabrikat. Adipater är lättnedbrytbara både i miljön och i organismer. Vissa indikationer på toxicitet finns dock och det är möjligt att omfattande användning kan leda till koncentrationer som är tillräckligt höga för att utgöra en risk för levande organismer och för miljön. Det är därför av intresse att kartlägga förekomsten av adipater i den svenska miljön. Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ett ytterligare syfte var att bedöma omfattningen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas fördelningsegenskaper samt möjliga källor till utsläpp. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk), urban miljö, samt bakgrundsstationer valdes ut, och provtagning utfördes i luft, vatten, slam, sediment och fisk. För att undersöka potentialen för human exponering, analyserades även 40 prover av bröstmjölk. Elva länsstyrelser deltog i studien och bidrog med ytterligare 66 prover för analys. DEHA var den enda adipat som kunde detekteras frekvent i proven. Detta överensstämmer väl med data över konsumtion i Sverige, där den registrerade konsumtionen av DEHA utgör 50-90% av den totala adipatanvändningen (den registrerade användningen har under de senaste åren skiftat något mot andra adipater). DEHA hittades i slam, sediment och fisk samt i ett enstaka vattenprov (obehandlat lakvatten från deponi). Förutom DEHA kunde di-iso-butyladipat detekteras i två regionala slamprover. Di-decyladipat hittades i fyra slamprover och ett sedimentprov från det regionala programmet. Inga adipater kunde detekteras i luft. Inga adipater kunde detekteras i bröstmjölk. Resultaten från mätningarna i slam, sediment och fisk tyder på att industriområdet i Stenungsund samt plast/gummiindustrin i Gislaved utgör möjliga punktkällor för adipater, framförallt DEHA. Dessa indikationer utgjordes av:  I Stenungsund hittades förhöjda halter av DEHA framför allt i sediment utanför industriområdet, men även i prover av tånglake av hankön. Koncentrationerna i yngel och honor av tånglake var dock i nivå med uppmätta koncentrationer i sill och strömming från bakgrundsområden.  DEHA detekterades i slam från det industriella reningsverket vid plastindustrin i Gislaved samt i fisk från samma område i koncentrationer som var upp emot 3 gånger högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsfisk. DEHA detekterades däremot inte i sediment, men detektionsgränserna var högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsprover av sediment. Resultaten från den regionala screeningen i slam samt de förhöjda halterna i urbana sediment tyder på att användningen i hushåll och konsumentprodukter är en viktig källa för förekomsten av DEHA i den svenska miljön. Inget tydligt samband mellan koncentration av DEHA och befolkningstäthet (dvs storlek på reningsverk) kunde påvisas. Vilka faktorer som styr förekomsten av DEHA i slam är därmed okänt. Den generella frånvaron av adipater i luft bekräftar att dessa ämnen snabbt avlägsnas från atmosfären via sorption till partiklar följt av deposition eller via atmosfärisk nedbrytning. Adipater har därmed ej potential för långväga atmosfärisk transport och lokala källor dominerar sannolikt utsläppen till miljön. DEHA kunde inte detekteras i vatten förutom i ett prov. De uppmätta koncentrationerna i fisk från bakgrundsstationerna tyder dock på att DEHA kan finnas i den lösta vattenfasen i halter i samma storleksordning som detektionsgränsen, varför det är möjligt att DEHA förekommer här, om än i koncentrationer lägre än detektionsgränsen. DEHA har även påvisats i vatten i tidigare studier. Dessutom ger den generella förekomsten i både fisk och sediment en tydlig indikation om att DEHA faktiskt emitteras till den akvatiska miljön. Trots att adipater inte är särskilt persistenta, kan den omfattande användningen innebära att de lokalt kan uppnå höga koncentrationer i miljön. Då det inte finns några restriktioner gällande användningen, är det inte sannolikt att utsläppen kommer att minska under den närmaste tiden.

  • 218.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Bibi, Momina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kaj, Lennart
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Screening 2014 Analysis of UV-filters (and fragrances) used in cosmetics and textiles2015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    A screening study concerning mainly substances used as UV-filters in sunscreen lotions has been performed. The two main routes for these UV-filters to the aquatic environment after use are direct releases from the skin during bathing (outdoor) or during showering/bathing or washing of textiles. In the latter case the substances of concern will be transported with waste water to a waste water treatment plant (WWTP) and eventually to its receiving water. Thus, the sampling program was focused on water and sediment from bathing sites and effluent and sludge from WWTPs. Biota samples (fish muscle) were also included.

    Chemical analysis was carried out for 22 UV-filters (of which 18 are used mainly in cosmetic products and 4 in textiles) and 2 substances used as fragrances.

    In surface water from a lake with a bathing site, sampled at noon on a popular day for swimming, 13 UV-filters were found in a summed concentration of 170 ng/l. Dominating compounds were OC, DBENZO, BP3, HMS, 3BC and ethylhexyltriazone. Water samples taken at increasing distances from the bathing site showed an influence area on the km scale for many of the substances. In the morning and evening of the same day the number of detected substances and the summed concentrations were lower (approx. 50 ng/l). The concentrations on one day before and one day after the bathing season were even lower (approx 10 ng/l).

    The dominating compounds in sediment close to the bathing site were OC, DBENZO, BP3, EHS and UV360. Sediment samples from increasing distances showed an impact from the bathing site for most substances, also for UV360 and iscotrizinol, which could not be seen in the water column. The concentrations in sediments during the season did not vary much, but UV360 showed an accumulation from May to October.

    In WWTP effluents, all investigated substances, with the exception of BMDM and UV327, were detected. Highest individual concentrations were found for bemotrizinol (2500 ng/l), UV360 (650 ng/l) and DBENZO (560 ng/l). OC, BP, and OMC were also important and frequently detected components in the effluents.

    In WWTP sludge, OC and UV360 were found in highest concentrations (44 000 and 21 000 ng/g dw respectively), the maximum summed concentration was 99 000 ng/g dw. This is in the same range as what is often found as a summed concentration for phthalate plasticizers in sludge.

    Sediment sampled downstream the discharge point of a WWTP did not show as high concentrations of UV-filters as was found in the vicinity of the investigated bathing site. The highest levels of the UV-filter BP3 measured in sediments indicates a possible environmental risk.

    To the best of our knowledge, ethylhexyltriazone, bemotrizinol, UV360 and iscotrizinol have not been measured before in the Swedish environment and appears to be new important contaminants at bathing sites and in WWTPs.

  • 219.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kaj, Lennart
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Momina, Bibi
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Haglund, Peter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Liljelind, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Bergek, Sture
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Andersson, Rolf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Kitti-Sjöström, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Screening of Emerging Brominated Flame Retardants (BFRs) and Polybrominated dibenzofurans (PBDFs)2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of selected emerging brominated flame retardants (BFRs) and polybrominated dibenzofurans (PBDFs) has been carried out. Additional substances in the screening were polybrominated diphenyl ethers (PBDEs), polybrominated dibenzodioxins (PBDDs) and chlorinated dioxins and furans (PCDDs and PCDFs).

    The overall objective of this screening study was to determine the concentrations of selected BFRs and PBDFs in a variety of media in the Swedish environment. Additional aims were to assess possible emission sources and to highlight important transport pathways in the environment including large scale transport. An issue for the screening was also to investigate the presences of the BFRs in biota to give an indication if they pose an environmental risk. Possible human exposure was investigated by analysing BFRs in human blood samples and PBDFs in human milk samples.

    Measurements have been carried out both at background- and urban sites. The sampling was mainly performed at the Swedish west coast with Göteborg representing the urban area. Sediment and biota was sampled in the estuary of Göta Älv and in a background area.

    For identification of pathways to the environment storm water/sludge and samples from WWTPs were collected. Dust samples from different indoor environments were taken both at public spaces and in homes. Air and dust samples were collected at a recycling industry for electronic waste. Fire extinguishing water from a fire at a recycling industry was included in the sampling program.

    The emerging BFRs, PBDEs and PBDFs occurred in "high" concentrations in air and dust from the recycling industry. The occurrence of BFRs at this electronic waste facility shows that electronic articles contain these chemicals. BDE-209 and DBDPE were found in highest concentrations. DBDPE has similar applications as BDE-209 and it has been marketed as a general substitute for this chemical. The occurrence of PBDFs may indicate that the BFRs are contaminated or that PBDEs are transformed to PBDFs in the recycling processes.

    The presence of both the emerging BFRs and PBDEs in dust collected in a "new private car" shows that theses flame retardants are used in textiles and plastic details in newly manufactured cars. DBDPE and BDE-209 which are used as flame retardants in textiles occurred in high concentration. The simultaneous occurrence of high levels of PBDFs indicates presence in BFR formulations.

    The occurrences of the included BFRs in dust from different indoor environments indicates a wide application of these chemicals in articles and household products and that diffuse emissions of BFRs from consumer products may take place in the indoor environment. The differences in the distribution among the BFRs for the different dust samples indicate that t

    Higher ratios of PBDFs vs. BDE-209 were found in dust from environments that are likely to contain BFR containing plastics (offices and recycling facilities) than in dust from environments containing BFR treated textile products (car and conference center interiors). This may indicate that PBDFs are formed during production or use of flame retarded plastics.

    The emissions of BFRs and PBDFs will take place both to air and water. BFRs and PBDFs emitted indoors to air and to settled dust may via ventilation be transported to outdoor air. The presence of these pollutants in influent, effluent and sludge from municipal WWTPs also indicate that diffusive emissions from household products occur and that these chemicals may be emitted to the environment from WWTPs. The occurrence of the BFRs and PBDD/Fs in storm water and fire extinguishing water shows that this may also be pathways to the environment.

    Thus, the emerging BFRs and PBDFs were generally found in samples from WWTPs, storm water, indoor air and dust, indicating that they may be emitted and transported to the environment via these sources and pathways.

    Several of the emerging BFRs occurred in all the included environmental matrices except in atmospheric deposition. The concentrations in samples at urban sites were higher compared to background samples.

    Most of the emerging BFRs were detected in urban air, in the same levels or somewhat lower than BDE-47, -100 and -99. BDE-209 occurred in the highest concentrations. One of the emerging BFRs, HBB, was detected in background air, in the same concentration range as the PBDEs. It was found both at the Swedish West coast and in the remote area in Northern Finland, which shows the potential for atmospheric long range transport for HBB.

    PBDD/Fs were found in all air and deposition samples. There appears to be an annual variation in both PBDD/F and PCDD/F concentrations, with higher levels during winter. Significantly elevated levels were detected in May-June 2011, which coincided with extensive forest fires in southern Russia and Ukraine.

    In sediments, the emerging BFRs were only detected in a sample from Göta Älv near a former industrial site where they occurred in the same concentration level as the penta-BDEs.

    The occurrence of emerging BFRs in biota from background sites shows that these chemicals like the PBDEs are further spread to the ecosystem. The distribution of the BFRs differed between the various species as well as among the different sampling sites.

    The only emerging BFR detected in human sera was PBEB, which occurred in one out of 15 samples. PCDD/Fs were found in all human milk samples, but no PBDD/Fs were detected.

     

  • 220.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kaj, Lennart
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Palm, Anna
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kvernes, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Screening tertiary butylphenols, methylphenols, and long-chain alkylphenols in the Swedish environment2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En screeningstudie har utförts med avseende på 30 fenoliska ämnen, däribland 14 tertiära butylfenoler och besläktade substanser, 7 metylfenoler och 9 långkedjiga (C8, C9, C12) alkylfenoler. De huvudsakliga syftena med studien var att bestämma koncentrationer av dessa ämnen i ett flertal olika matriser i den svenska miljön, att spegla viktiga källtyper och att koppla förekomsten i miljön till den nuvarande användningen i Sverige. Ytterligare ett syfte var att undersöka möjligheten för atmosfärisk transport och upptag i biota. Mätningarna utgjordes av ett nationellt samt tre regionala mätprogram om totalt 130 prov fördelade mellan luft, mark, sediment, vatten, avloppsslam och fisk och inkluderade bakgrundsområden, urbana områden, punktkällor och reningsverk.

  • 221.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Lilja, Karl
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kaj, Lennart
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Viktor, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Results from the SwedishNational Screening Programme 2009: Subreport 3:UV-filters2011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av UVfilter i den svenska miljön. Solskyddsprodukter används för att skydda huden mot solbränna och hudcancer orsakad av solens ultravioletta strålning (UV-strålning). De aktiva substanserna i solskyddsprodukter är vanligtvis aromatiska föreningar med förmåga att absorbera UV-strålning och sedan frigöra energin i form av ofarlig lågenergetisk strålning.

    UV-filter kan emitteras till miljön via olika källor t ex. punktkällor och diffusa källor. Det övergripande målet med screeningundersökningen var att undersöka förekomsten och bestämma halterna av 13 utvalda UV-filter i olika miljöprover. Resultaten identifierar några olika emissionsvägar och hur stor spridning föreningarna har i den svenska miljön. En provtagningsstrategi i enlighet med detta togs fram. Vidare utvecklades en analysmetod anpassad för frågeställningen.

    Genom att solskyddsprodukter appliceras på huden anses de viktigaste emissionsvägarna för UVfilter vara tvättning, duschning och bad. Studien var därför inriktad på att undersöka diffusa källors betydelse i den urbana miljön. För att undersöka emissionen vid friluftsbad insamlades vattenprover från kommunala badplatser vid två tillfällen: före (tidig vår) och under badsäsong. Prover på sediment och fisk insamlades också i anslutning till badplatserna under badsäsongen.

    Eftersom UV-filter ingår i många hygien- och kosmetikprodukter och därför når avlopp vid tvätt och dusch togs prover på utgående vatten och slam från några kommunala avloppsreningsverk.

    Totalt ingick 52 prover i undersökningen fördelade på 24 ytvatten, 8 utgående vatten från reningsverk, 8 reningsverksslam, 7 sediment och 5 fiskprover.

    UV-filter påvisades frekvent i ytvatten, både i bakgrundssjöar och i den urbana miljön. Vattenprover från badplatser insamlade under badsäsongen innehöll 12 av 13 undersökta UV-filter och i sedimenten återfanns 10 av 13 föreningar. Fyra av UV-filtren påvisades också i fisk. UV-filter detekterades även före badsäsongen i ytvatten men halten och detektionsfrekvensen ökade markant under sommaren.

    UV-filtren påvisades frekvent i utgående avloppsvatten från reningsverk och i rötat slam från reningsprocessen. Alla undersökta föreningar påträffades i utgående vatten och i slam hittades 11 av 13 föreningar.

    Koncentrationen varierade mycket mellan de olika UV-filtren. Ytvatten från badplatser under sommaren innehöll generellt liknande halter UV-filter som utgående vatten från reningsverken. De högsta halterna av UV-filter påträffades i vatten från en badplats. Några av UV-filtren påvisades, om än i låga halter, även i ytvatten, sediment och fisk från tre undersökta bakgrundssjöar.

    Sammantaget tyder undersökningen på en utbredd förekomst av UV-filter i den svenska miljön. Viktiga emissionkällor har visat sig vara kommunala reningsverk och användandet avsolskyddsprodukter vid bad.

    En jämförelse av uppmätta halter av UV-filter med QSAR-framtagna PNEC och befintliga experimentella ekotoxikologiska data visade att flera av de undersökta UV-filtren kan utgöra en potentiell miljörisk.

  • 222.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Norström, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Palm Cousins, Anna
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansen, Irmelin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kaj, Lennart
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Results from the Swedish National Screening Programme Antibacterial substances2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    IVL Svenska Miljöinstitutet har under 2013 på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screeningstudie av antibakteriella substanser i miljön. De ämnen som ingick i studien var triklosan, triklokarban, silver och nedbrytningsprodukterna metyl-triklosan, och 3,4-dikloranilin (3,4-DCA).

    Det övergripande syftet med screeningen var att bestämma koncentrationer av de utvalda ämnena i kommunala avloppsreningsverk och bedöma förekomst och nivåer i recipienter i närheten av reningsverken.

    Prover togs vid sex olika kommunala reningsverk och omfattade inkommande och utgående avloppsvatten samt slam. Dessutom ingick sediment och fisk som samlats in i närheten av reningsverkens utlopp. Totalt analyserades 30 prover.

    Triklosan hittades i alla provtagningsmatriser, och förekom konsekvent i högst koncentrationer av de organiska ämnena, undantaget sediment, där koncentrationerna av triklokarban var i samma storleksordning. Koncentrationerna av triklosan i slam (890-1800 ng/g dw) och inkommande (81-130 ng/l) och utgående (27-52 ng/l) vatten från reningsverk låg i samma storleksordning som tidigare rapporterade halter och indikerar att den tidigare observerade nedåtgående trenden i reningsverksslam tycks börja plana ut.

    Metyl-triklosan, återfanns främst i slam, med halter motsvarande ungefär en faktor 200 lägre än koncentrationerna av triklosan.

    Triklokarban var allmänt förekommande i inkommande vatten, slam och sediment, men kunde inte detekteras i biota och endast i ett prov av utgående vatten. Halterna i sediment var i samma nivå som triklosan medan halterna i slam och inkommande vatten var en faktor 7,5 respektive 4 lägre än triklosan.

    3,4-DCA (och även 4-kloranilin, en ytteliggare nedbrytningsprodukt av triklokarban), kunde inte detekteras i något prov, men detektionsgränserna var högre för dessa föreningar jämfört med moderföreningen. Detektionsgränserna för dessa föreningar var dock betydligt lägre än de koncentrationer av 3,4-DCA som uppmätts i regioner utanför Sverige.

    Silver hittades i sediment och slam, men inte i biota eller utgående vatten och endast i ett prov av inkommande vatten till reningsverk. Halterna i slam var i samma storleksordning som tidigare rapporterade koncentrationer.

  • 223.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Strömberg, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Screening av triclosan och vissa bromerade fenoliska ämnen i Sverige2002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Triclosan och tetrabrombisfenol A (TBBPA) är två halogenerade fenoliska ämnen som förekommer i vanliga konsumentprodukter. Trots att båda ämnena uppmärksammats i miljösammanhang är kunskapen om deras förekomst i miljön begränsad. Här presenteras en screening som illustrerar förekomsten i miljön (både i bakgrundsmiljöer och vid förmodade spridningskällor) och i livsmedel. Dessutom beskrivs ämnenas förekomst i det svenska samhället. De två ämnena har olika emissionsscenarier: triclosan sprids till stora delar direkt under användning medan TBBPA huvudsakligen är molekylärt bundet i polymerer. Triclosan förekom i relativt höga halter i slam från kommunala reningsverk. Dessutom var triclosan markant förhöjt i luft och deposition från urban miljö, vilket visar att diffus spridning av detta ämne inte är begränsad till akvatisk miljö. TBBPA uppträdde ofta i något lägre halter än triclosan, trots en betydligt mer omfattande användning. Detta torde återspegla de två ämnenas skilda emissionsscenarier. Screeningen omfattar även 2,4-dibromfenol, 2,4,6-tribromfenol och pentabromfenol, föreningar som bl.a. används som flamskyddsmedel men även bildas naturligt samt kan utgöra nedbrytningsprodukter av syntetiska ämnen.

  • 224.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Woldegiorgis, Andreas
    Kaj, Lennart
    Andersson, Jeanette
    Palm Cousins, Anna
    Dusan, Brita
    Ekheden, Ylva
    Brorström-Lundén, Eva
    Results from the Swedish Screening Programme 2005: Subreport 2. Biocides2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket utförd en screening av biocider. Studien omfattade följande substanser: bronopol, 4-klor-3-kresol, 2-merkaptobensothiazol, N-didecyldimetylammoniumklorid (DDMAC), propikonazol, resorcinol, 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol, triklosan, metyl-, etyl-, propyl-, butyl- samt bensylparaben. Det övergripande syftet med studien var att bestämma koncentrationerna i ett antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. En provtagningsstrategi utarbetades. Provtagningsprogrammet baserades på användningen, identifierade möjliga utsläppskällor samt på ämnenas egenskaper. Programmet inkluderade mätningar i bakgrundsmiljöer och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem och urbana områden inkluderades. Mätningarna omfattade totalt 132 prover av luft, nederbörd, utgående avloppsvatten, ytvatten, slam, sediment samt fisk, varav 37 prover utgjordes av bidrag från det regionala programmet, där totalt sex länsstyrelser deltog. För att belysa human exponering för/upptag av bronopol och DDMAC analyserades även 12 prover av livsmedel och urin. Bakgrundsstationerna var generellt sett oförorenade med avseende på de inkluderade biociderna, endast 2 av 17 bakgrunsdprover innehöll detekterbara mängder av biocider och i dessa prover återfanns endast två substanser: triklosan och 2-merkaptobensothiazol samt parabener, då dessa påvisades i luft och depositionsprover. Bronopol och 2-(tiocyanometyltio)bensothiazol detekterades inte i några prover och resorcinol endast i några enstaka slamprover samt ett prov av utgående avloppsvatten. Dessa tre substanser anses inte orsaka några risker för miljön. Propikonazol kan vara av lokal betydelse, men i nuläget torde den inte innebära några problem på nationell nivå.

  • 225. Ricklund, Niklas
    et al.
    Kyrklund, Titus
    Sabelström, Helena
    Ross Jones, Matthew
    Persson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Sjöberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Svensson, David
    Eckberg, Per
    Ola, Lindén
    Thunberg, Göran
    Luften i Sverige 20092011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 226.
    Ryegård, Annika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brånvall, Gunnar
    SCB.
    Eriksson, Marianne
    SCB.
    Ek, Mats
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Olshammar, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Malander, Milla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Indata mindre punktkällor för PLC5 rapporteringen 2007: Slutrapport2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektet Indata mindre punktkällor för PLC5 rapporteringen 2007 har syftat till att

    ytterligare förbättra indata rörande belastning av fosfor och kväve från mindre

    punktkällor, d.v.s. C- och U-anläggningar, enskilda avlopp och dagvatten till beräkningssystem

    för diffus belastning, retention och tillförsel till havet. Arbetet har

    byggt vidare på metodik och resultat från projektet Beräkningsmetoder mindre

    punktkällor, som genomfördes inom SMED&SLU under 2002-2003.

    För enskilda avlopp har en komplettering av tidigare enkätstudier gjorts, och uppgifter

    om enskilda avlopp har därmed lämnats av samtliga kommuner i Sverige

    utom 31. De flesta av kommunerna för vilka statistik saknas har ett geografiskt läge

    som gör dem mindre intressanta ur belastningssynpunkt, då de har få invånare och

    ligger långt från havet, d.v.s. har hög retention. I det totala enkätunderlaget finns

    det nu uppgifter om 600 864 enskilda avlopp. Enligt uppgifter från SCB finns 745

    674 hushåll med enskilt avlopp. Det betyder att enkäternas uppgifter täcker ca 80%

    av de enskilda avloppen i Sverige.

    Metodiken för belastningsberäkningar från enskilda avlopp har byggts upp mot en

    databas skapad i Microsoft Access, där samtliga beräkningar görs genom att SQLfrågor

    ställs mot databasen. Detta gör att möjligheterna att göra kompletterande

    beräkningar, eventuella framtida förändringar av reningstyper och schabloner,

    scenarioberäkningar etc förenklats betydligt. En annan förbättring är att tillskrivning

    av fördelning av avloppstyper för de kommuner där denna uppgift saknas har

    skett genom att ett riksgenomsnitt beräknats och därefter tillskrivits de kommuner

    där uppgiften saknas.

    Resultatet av beräkningarna visar att belastningen från enskilda avlopp är 269 ton

    fosfor och 1943 ton kväve per år. Dessa resultat är betydligt lägre än de från TRKprojektet

    (Brandt och Ejhed, 2002), men i paritet med de som tidigare redovisats

    inom SMED&SLU. En stor del av skillnaden mellan resultatet från TRK-projektet

    och resultatet som presenteras här förklaras av en lägre antagen nyttjandegrad av

    permanenthus än i TRK-projektet. Andra faktorer som är av avgörande betydelse är

    olika antaganden rörande reningsgrad för de olika avloppstyperna samt uppskattad

    andel avlopp med olika reningstyp.

    Inom projektet har en dagvattendatabas byggts upp för samtliga svenska orter med

    mer än 200 invånare. Databasen kommer att medföra att vidare uppdateringar och

    metodutveckling underlättas. Belastningen av dagvatten redovisas per kommun och

    den totala belastningen från dagvatten i Sverige uppskattas till 2500 ton kväve och

    240 ton fosfor, vilket är markant högre än vad som redovisades i TRK-projektet. I

    TRK-projekt beräknades dock dagvattnet enbart från hårdgjorda ytor medan beräkningar

    utförda inom ramen för detta projekt inbegriper flera markanvändningsklasser

    som t.ex. skog och öppen mark inom tätorter. Dessutom innefattar beräkningarna

    i denna studie regionala skillnader i kvävedeposition.

    6

    Den dominerande utsläppskällan bland C-anläggningar utgörs av de icke tillståndspliktiga

    reningsverken. En mindre källa bedöms vara fiskodlingar. Fiskodlingar

    hanteras dock inte inom ramen för detta projekt, där fokus legat på mindre reningsverk.

    Ett mindre kvävebidrag kan också komma från användningen av urea vid

    avisning på flygplatser, något som inte heller beaktats här.

    Emissionsfaktorer för utsläpp från mindre reningsverk har tagits fram, liksom faktisk

    anslutningsgrad. För huvudparametrarna kväve och fosfor är beräknade mängder

    om 50 ton fosfor och 1 762 ton kväve betydligt mindre än de översiktliga skattningar

    som gjordes inom projektet Beräkningsmetodik för mindre punktkällor, där

    man anger 160 ton fosfor och 3 200 ton kväve. Huvudsakligen torde skillnaden

    bero på att man då antog en genomsnittlig anslutningsgrad på 1 000 pe per verk

    vilket, är dubbelt så mycket som den genomsnittliga faktiska anslutningsgrad som

    tagits fram i detta projekt.

  • 227.
    Ryegård, Annika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Olshammar, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Malander, Milla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Roslund, Maria
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Förbättring av dagvattenberäkningar Annika2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektet har genomförts i syfte att förbättra metodiken för beräkning av kväve- och fosforbelastning från tätorter och vägar. Projektet inleddes med en enkätstudie där landets 22 största kommuner lämnade uppgifter angående hur stor del av dag-vattnet som går till recipient, reningsverk, dagvattendammar, våtmarker eller annan dagvattenrening. För övriga kommuner skattades dessa uppgifter utifrån svaren från de mindre kommunerna i enkäten.

    En litteraturstudie genomfördes därefter för att sammanställa kunskap angående reningsgraden av näringsämnen i dagvattendammar och våtmarker för framtagande av reningsschabloner.

    Geografiskt minsta enhet (HRU-Hydrologic Response Unit) för beräkning av be-lastning från dagvatten i tätort bestämdes genom GIS-analys av kartskikten: Svens-ka Marktäckedata (SMD), Översiktskartans tätortsavgränsning, SMEDs delavrin-ningsområden och depositionskarta från Matchmodellen. Denna analys gav upphov till 142 803 HRUer.

    Beräkningar har även genomförts i syfte att uppskatta näringsbelastning från vägar utanför tätorter. För detta ändamål har Vägverkets nationella databas använts. Minsta geografiska beräkningsenhet var i detta fall en vägsträcka. En vägsträcka utgör enligt Vägverket en väglänk mellan två vägnoder och det finns i Sverige 132 113 väglänkar utom tätort. För varje vägsträcka finns ÅDT (antal fordon per årsmedeldygn), vägbredd och längd angiven.

    De avrinningskoefficienter och läckageschabloner för kväve och fosforbelastning som använts har hämtats från dagvattenmodellen StormTac.

    Med hjälp av dessa ingångsdata och uppgifter om nederbörd per kommun har brut-tobelastning för N-tot och P-tot beräknats.

    Därefter har belastning som går till reningsverk och de fraktioner som renas i dag-vattenrening dragits bort och en utgående nettobelastning till recipient har erhållits.

    Resultaten visar att den totala kvävebelastningen från tätorter beräknats till 1 740 ton per år, medan vägar utanför tätorter bidrar med 480 ton per år.

    Fosforbelastningen har beräknats till ca 200 ton per år från tätorter och 50 ton per år från vägar.

    Rening genom dammar, våtmarker och andra åtgärder inom tätort beräknas uppgå till ca 30 ton kväve och 5 ton fosfor per år. Rening i Vägverkets ca 400 dammar har inte kunnat uppskattas inom projektet.

    De nu framräknade belastningssiffrorna ligger något över de som redovisats i den nationella miljömålsuppföljningen (Ejhed et al., 2007). Där angavs kvävebelast-ningen från tätort till 1 540 ton/år och fosforbelastningen till 240 ton/år. Även om detta projekt tagit hänsyn till dagvattenrening i tätort har belastningen ökat. Detta kan förklaras genom den förbättrade markanvändningsinformationen och uppdate-rade statistiken från kommunerna. Övriga parametrar har endast ändrats marginellt sedan förra beräkningen.

  • 228.
    Segersson, David
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Fridell, Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Uppdatering av typfartyg för svensk inrikes sjöfart2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Ett uppdaterat typfartyg har tagits fram för svensk inrikes civil sjöfart. Avsikten är att denna beskrivning skall användas inom kommande internationell rapportering. Typfartyget grundas på samtliga fartygsrörelser som registrerats av HELCOM:s AIS-nätverk inom Östersjön och Västerhavet under år 2011. Endast fartygsrörelser mellan svenska hamnar används i sammanvägningen. Fartygen har klassats utifrån sin identitet (MMSI och IMO-nummer) och den information som finns att tillgå i Sjöfartsverkets databaser. Uppdelning på olika motortyper och bränsletyper inom varje fartygskategori har gjorts utifrån tidigare studier. Begränsningar i detaljeringsgraden vid klassificering av fartygen gjorde det svårt att avgöra hur bränsle bör allokeras mellan passagerarfärjor, Ro-Pax och kryssningsfartyg. Då emissionsfaktorer för dessa ligger nära varandra påverkas inte den slutliga emissionsberäkningen mer än marginellt.

  • 229.
    Segersson, David
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Verbova, Marina
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Gerner, Annika
    SCB.
    Metod-och kvalitetsbeskrivning Geografisk fördelning av emissioner till luft år 20082010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sverige rapporterar årligen nationella utsläpp till luft till UNFCCC (FN:s klimatkonvention) och CLRTAP (UNECE:s konvention om gränsöverskridande luftföroreningar). Förutom emissioner på nationell nivå finns även behov av data med högre geografisk upplösning. För regional uppföljning av miljömålen behövs emissioner på kommun- och länsnivå.

    Detta dokument utgör en metod- och kvalitetsbeskrivning av geografiskt fördelade emissioner för år 2008. Emissionerna presenteras i 40 olika sektorer uppdelade på 8 huvudsektorer. Huvudsektorerna är Energiförsörjning, Industriprocesser, Transporter, Lösningsmedels-användning, Avfall och avlopp, Internationell luftfart och sjöfart, Jordbruk samt Arbetsmaskiner.

    Inga växthusgaser fördelas geografiskt för huvudsektorn Internationell luftfart och sjöfart. Orsaken är att riktlinjerna för rapportering av växthusgaser till UNFCCC kräver att man utgår från mängd bunkrat bränsle inom landet. Emissionerna från detta bränsle sker sedan längs hela fartygets eller flygplanets färd och endast en mindre del emitteras inom Sveriges gränser. Nuvarande metodik för geografisk fördelning innebär att emissioner fördelas ut inom Sveriges gränser, och täcker därmed inte in specialfallet som växthusgaser från internationell luftfart och sjöfart utgör.

    Den geografiska fördelningen utförs huvudsakligen enligt konceptet "top-down". Detta innebär att emissioner bryts ner från en nationell eller regional totalemission för att uppnå en högre rumslig upplösning. Nedbrytningen till högre rumslig upplösning kräver en geografisk begränsning av emissionerna och statistik på regional nivå.

    Metoden för geografisk fördelning tillåter för vissa sektorer en mycket hög rumslig upplösning (t.ex. för vägtrafik). För flera sektorer är emellertid resultaten otillförlitliga om de ska studeras med högre upplösning än kommunnivå (och i vissa fall länsnivå). Denna leverans innehåller resultat i form av Excel-tabeller på läns- och kommunnivå. Exempel på resultaten redovisas grafiskt på länsnivå och för huvudsektorer i Bilaga 3. Dessutom levereras kartmaterial med ämnesvis totalemissioner för alla ingående ämnen.

    Arbetet med geografisk fördelning av Sveriges utsläpp till luft är sedan 2007 ett årligt projekt. Projektet har ett långsiktigt perspektiv med målsättningen att stegvis förbättra kvaliteten på geografiskt upplösta emissionsdata. Resultaten för alla sektorer presenteras med samma geografiska upplösning även om kvaliteten varierar. På grund av detta krävs det att användare av dessa emissionsdata går igenom kvalitetsbeskrivningen och bedömer om osäkerheterna är acceptabla för den aktuella tillämpningen. I de fall metodiken förbättras kan det innebära ett brott i tidsserien för emissioner från en viss sektor. För att inte förändringar i tidsserierna som orsakats av metodförändringar skall tolkas som verkliga förändringar redovisas samtliga förändringar som gjorts i fördelningsmetodiken i och med årets framtagning av data (se avsnittet Metodikförändringar). Under 2010 är ett projekt planerat för att möjliggöra omräkningar av tidigare års emissioner. På detta sätt kommer flera trendbrott kunna korrigeras.

  • 230.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Fredricsson, Malin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nanos, Therese
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Areskoug, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Alpfjord, Heléne
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Josefsson, Weine
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nationell luftövervakning Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 20152016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2015 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon. Den nationella luftövervakningen omfattar även viss mätverksamhet på Svalbard, men denna redovisas inte i föreliggande rapport. Den 1 januari 2016 flyttades verksamheten vid EMEP-stationen Vavihill, på Söderåsen i Skåne, till Hallahus, 1 km norr om den tidigare mätplatsen.

    För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.

    För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.

    Försurande och övergödande ämnen

    Den luftföroreningsrelaterade belastningen på miljön har under de senaste årtiondena minskat kraftigt till följd av internationella överenskommelser om att begränsa utsläppen av bland annat svavel- och kväveoxider samt av strukturella förändringar inom industrin.

    Luft

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av svaveldioxid (SO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med mellan 88 och 95 % vid EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2010-talet varit lägst i norra Sverige medan koncentrationerna i sydöstra och sydvästra Sverige legat på en jämförbar nivå. Ett undantag är 2014 då koncentrationerna i norra Sverige var på nästan samma nivå som i resten av Sverige. Anledningen till detta antas vara luftintransport av svavel från utbrottet vid Holuhraun på Island. I Sveriges sydvästra och sydöstra regioner har minskningen av SO2 i luft varit större jämfört med i norra Sverige. Motsvarande resultat ses även för halter av svavel i deposition, där minskningen av svavelhalterna i södra Sverige var större jämfört med i norra Sverige. Även deposition av svavel med nederbörd var högre 2014 jämfört med omkringliggande år. Årliga medelkoncentrationer av sulfat i luft (SO4) i luft, uppmätta vid EMEP-stationerna, har minskat med mellan 70 och 80 % från 1980-talet till 2010-talet.

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av kvävedioxid (NO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 50 % i södra Sverige (Vavihill, Rörvik/Råö och Aspvreten) och med drygt 70 % i norra Sverige (Bredkälen).

    Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2010-talet varit högst i sydvästra Sverige och lägst i norra Sverige. Koncentrationerna i sydöstra Sverige ligger däremellan.

    Årliga medelkoncentrationer av nitrat (NO3) i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2015, visar en minskning på ungefär 50 % vid Vavihill och Aspvreten och 35 % vid Rörvik/Råö. Nitratkoncentrationen vid Bredkälen har för hela tidsperioden varit betydligt lägre jämfört med vid övriga EMEP-stationer, men även här har koncentrationerna minskat signifikant. Årsmedelvärdet av ammonium (NH4) i luft har vid EMEP-stationerna minskat med 50 - 60 % under motsvarande tidsperiod.

    Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2015. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö och lägst vid Bredkälen.

    Modellering av regionala lufthalter utförs med MATCH Sverigesystemet genom att kombinera observationer och modelldata till en nationell kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.

    Modelleringen visar att för reducerat kväve (NHX, ammonium + ammoniak) i luft varierade årsmedel av totalhalten av NHX för 2014 mellan som högst 1,19 μg N/m3 i söder och som lägst 0,04 μg N/m3 i nordligaste Sverige. För kvävedioxid varierade årsmedelhalten mellan som lägst 0,06 i Norrlands inland och som högst i södra Sverige och Stockholmsregionen, med maxvärde 2,31 μg N/m3. Koncentrationen av svaveldioxid år 2014 varierade mellan 0,03 och 0,81 μg S/m3. Under 2014 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 27 % av totalhalterna för SO2 över svenska landområden. Motsvarande siffra för NO2 och reducerat kväve beräknas till 48 % respektive 37 %.

    Nederbörd och deposition

    Våtdepositionen av svavel var betydligt högre under 2014 jämfört med 2015. Detta berodde med stor sannolikhet på det stora svavelutsläppet från vulkanutbrottet på Island mellan augusti 2014 och februari 2015. Även våtdepositionen av oorganiskt kväve var betydligt högre 2014 jämfört med 2015, framförallt i sydvästra Sverige. I sydligaste Skåne, på Romeleåsen, uppmättes inom Krondroppsnätet 2014 ett årligt kvävenedfall via nederbörden på strax över 20 kg/ha. Under 2015 uppmättes det högsta kvävenedfallet i nederbörden i södra Halland på 14 kg/ha.

    En statistisk trendanalys för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har genomförts för perioden 2000-2015, uppdelat på tre olika områden i Sverige (norra, sydöstra och sydvästra). De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitetsaspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen. En period på 15 år är dock relativt kort för att beräkna trender för nedfall via nederbörden, eftersom nedfallet beror av en kombination av utsläppsförändringar och nederbördsmängder. Det finns därför en risk att trenderna kan växla beroende på vilken period som analyseras. När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något av de tre analyserade områdena (norra, sydöstra eller sydvästra Sverige). Våtdepositionen av svavel har minskat med 51-65 % för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige, där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på denförsurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden. Ingen statistiskt signifikant förändring har erhållits för kloriddepositionen i något område sedan år 2000.

    Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2015 minskat signifikant i norra (29 %) och sydvästra Sverige (24 %), medan ingen signifikant förändring kunde påvisas för sydöstra Sverige. För enbart ammoniumkväve erhölls ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat signifikant i alla tre områdena sedan år 2000. I sydvästra Sverige har kvävenedfallet som nitrat minskat med 41 %, i sydöstra Sverige med 35 % och i norra Sverige med 34 %.

    Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet MATCH Sverige och redovisas i denna rapport för exempelvis oxiderat svavel utan havssalt (XSOX, summan av svaveldioxid och sulfat), reducerat kväve (NHX, summan av ammonium och ammoniak) samt oxiderat kväve (NOY, summan av bland annat NO, NO2, HNO3, PAN, N2O5, NO3-salter och organiskt NO3-). Modelleringen visar att andelen våtdeposition relativt totaldepositionen för t.ex. 2014 över svenska landområden i genomsnitt över Sverige var 71 %, 79 % och 78 % för oxiderat svavel (havssalt ej inkluderat), reducerat respektive oxiderat kväve.

    Modelleringen visar att största depositionen av reducerat kväve sker i södra Sverige och minst deponeras i norra Norrlands inland. En markant ökning av totaldepositionen ses för 2014 jämfört med 2013, främst i Skåne och Blekinge, men även upp ovanför Stockholmsområdet. Det svenska bidraget beräknades vara marginellt högre i södra Sverige under 2014 än 2013, vilket indikerar att den ökade totaldepositionen till stor del berodde på långtransportbidrag. Till exempel varierade totaldepositionen över Sverige mellan 35 och 820 mg N/m2 under 2014. Liknande mönster syns för oxiderat kväve, och för 2014 varierade totaldepositionen mellan 40 och 690 mg N/m2.

    Totaldepositionen av XSOX (oxiderat svavel exklusive havssalt) var högre i hela landet 2014 jämfört med 2013, främst i södra och mellersta Sverige. Det svenska bidraget var ungefär detsamma för de två åren, vilket indikerar att långdistanstransporten orsakade ökningen av totaldeposition. För XSOX var vulkanutbrottet vid Bardarbunga på Island en bidragande orsak, framförallt i mellan-Sverige. Totaldepositionen av oxiderat svavel utan havssalt varierade mellan 100 och 600 mg S/m2 år 2014.

    Enligt modelleringen orsakade de svenska emissionerna under 2014 i genomsnitt 5 % av totaldepositionen för oxiderat svavel (exklusive havssalt) över svenska landområden. Motsvarande siffra för oxiderat kväve och reducerat kväve var 6 % respektive 15 %.

    Tungmetaller

    Halterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra jämförbara EU-länder, främst till följd av vår nordliga position och våra förhållandevis låga inhemska emissioner. Årsmedelvärden av bly, nickel, kadmium och arsenik i luft i södra Sverige är som högst en faktor 10 gånger lägre än de tröskelvärden som anges i EU:s direktiv om halter i luft (2004/107/EG; 2008/50/EG). Eftersom kvicksilver huvudsakligen uppträder som en gas, med lång uppehållstid i atmosfären, har metallen ett delvis annorlunda spridningsmönster än övriga tungmetaller. Numera är halterna av kvicksilver i luft och nederbörd i södra Sverige och i stora delar av Europa ungefär lika höga.

    Organiska miljögifter

    Halterna av PCB och klorerade pesticider i bakgrundsluft har generellt minskat sedan mätningarna startade 1996, men minskningen har klingat av och halterna under de senaste åren ligger i samma nivå.

    Under perioden 2009 till 2015 har halterna i luft av PAH, PCB och DDT varit högre i södra Sverige jämfört med i norra Finland, medan α-HCH och klordaner har varit i samma nivå, vilket också gäller för depositionen.

    Pesticiderna aldrin, heptaklor, diuron, atrazin och isoproturon, vilka mäts vid Råö, har endast kunnat detekteras i enstaka luft- och depositionsprover. Endosulfan (α-, β-endosulfan, endosulfan-sulfat) förekommer i samtliga luft- och depositionsprover från både Råö och Pallas.

    Sedan starten av mätningarna har BDE (47, 99, 100) i luft och deposition vid Pallas minskat för att nu ligga i samma storleksordning som vid Råö och Aspvreten. BDE 85, 153, 154, 209 och HBCDD har endast detekterats vid enstaka tillfällen.

    Under 2009-2014 uppmättes vid de flesta tillfällen högre halter dioxiner/furaner i luften på svenska västkusten jämfört med östkusten, medan halten av klorparaffiner (SCCP) var högre vid Aspvreten.

    Dessa mätningar, vars syfte är följa upp halter i luft och deposition av organiska miljögifter, visar att åtgärder som förbud mot användning, medför att halter i luft och deposition långsiktigt minskar. PCB förekommer dock fortfarande i luft vid svenska bakgrundsområden trots att användning för länge sedan stoppats. Minskningen av PCB-halterna går långsamt, vilket visar att det i samhället och i ekosystem har lagrats upp PCB. Vad gäller t.ex. PBDE syns en tydlig nedgång av halterna, vilket visar effekten av att dessa kemikalier har förbjudits inom EU.

    Växtskyddsmedel (pesticider)

    Högre halter och fler substanser av växtskyddsmedel påträffades i nederbörd vid Vavihill i sydligaste Sverige jämfört med nederbörd vid Aspvreten som ligger längre åt nordost (strax söder om Stockholm). Skillnaden mellan lokalerna beror på att Vavihill ligger betydligt närmare stora jordbruksområden, både i Sverige och på kontinenten, jämfört med Aspvreten. För båda platserna gällde att knappt hälften av de substanser som oftast påträffades i nederbörden inte har varit godkända för användning i Sverige under de åren undersökningen pågått. Den samlade depositionen av pesticider vid Vavihill har i medeltal varierat mellan 100 och 650 mg/ha, mån (10-65 µg/m2, mån). Vid Aspvreten ligger depositionen cirka en tiopotens lägre. I luftprov från Vavihill påträffas i stor utsträckning samma substanser som i nederbördsproven. I ett specialprojekt undersöktes om det finns bekämpningsmedel som huvudsakligen transporteras i luften bundna till partiklar. Resultaten visar att en betydande andel av de substanser som idag är tillåtna för användning, både inom Sverige och EU, kunde detekteras i filtret snarare än i adsorbenten som normalt analyseras. Projektet visar att det framöver vore angeläget att inkludera analyser även av filtermaterialet inom den löpande luftövervakningen för pesticider.

    Flyktiga organiska ämnen (VOC)

    Halterna för de flesta VOC:er från användning lösningsmedel och förbränning är högst under november till mars, d.v.s. under den kallaste tiden av året. Orsakerna till årstidsvariationen är sannolikt att utsläppen från olika typer av förbränning är större under den kallare tiden av året, men även att blandningsskiktet i den lägre delen av atmosfären är lägre under vintermånaderna. Ingen årstidsspecifik variation av fördelningen mellan mer eller mindre flyktiga VOC påvisades för 2009-2015 i urban bakgrundsluft i Göteborg, de mest volatila ämnena stod för den största andelen under alla årstider.

    MKN för bensen är 5 µg/m3 som ett aritmetiskt årsmedelvärde som inte skall överskridas. Med ledning av 85 veckomätningar av bensen vid bakgrundsstationen Råö och 58 veckomedel av uppmätta bensenhalter i urban bakgrundsluft i Göteborg, i taknivå, överskreds sannolikt inte MKN på dessa platser under 2009-2015.

    För 1,3-butadien och bensen finns preciseringar till de nationella miljömålen som för butadien är 0,2 µg/m3 och för bensen 1 µg/ m3 som årsmedelvärden. Medelhalter från drygt 6000 timmedelvärden under 2009-2015, i urban bakgrundsluft i Göteborg, var för 1,3-butadien < 0,1 µg/m3 och för bensen 0,9 µg/m3, vilket indikerar att det finns risk att miljömålet för bensen överskrids på årsbas.

    Partiklar

    Halten av PM10 i den regionala bakgrunden är ungefär 15 µg/m³ i södra Sverige (Vavihill och Råö), ungefär 8 i Mellansverige (Aspvreten och Norr Malma i Uppland) och 3 – 4 i norra Sverige (Bredkälen). Halten av PM2.5 i den regionala bakgrunden är 7 -9 µg/m³ i södra Sverige (årsmedelvärde, Vavihill), 5 – 7 µg/m³ i mellersta Sverige (Råö och Aspvreten) och cirka 2 i norra delen av landet (Bredkälen). Även i den urbana bakgrunden avtar medelhalten avseende PM2.5 norrut i landet, och är i södra Sverige (Burlöv, Stockholm) i samma storleksordning som i den regionala bakgrunden. I norra Sverige (Umeå) är halten något högre i tätort än på landsbygd. Den genomsnittliga exponeringsindikatorn visar att Sverige uppnår de krav som EU ställt på en acceptabel exponeringsnivå.

    Vid Aspvreten i Mellansverige, där mätningar av PM10 har pågått sedan 1990 har halten sjunkit från nästan 20 till 7 – 9 µg/m³ idag. Vid Vavihill i Skåne, där mätningarna startade 2000, och Råö i Göteborgstrakten (mätstart 2007) finns ingen tydlig trend.

    PM2.5 vid Aspvreten har sedan 1998 sjunkit från 11- 12 till cirka 6 µg/m³ i dag. Det är framförallt under perioden 2000 – 2005 som halten sjunkit, därefter verkar minskningen avstannat. Trenden på de övriga stationerna överensstämer väl med den på Aspvreten.

    Halten av organiskt kol (OC) i PM10-fraktionen är i södra och mellersta delen av Sverige (Vavihill och Aspvreten) ungefär 1,5 µg/m³ utan någon tydlig årstidsvariation. Halten av elementärt kol (EC) är cirka 0,2 – 0,5 µg/m³(månadsmedelvärden) under vintern och 0,1 – 0,2 under sommarhalvåret. Mätningar har gjorts sedan april 2008. Ingen tendens till ökande eller minskande halter av OC och EC syns under denna relativt korta tid. Inga mätningar görs i norra Sverige.

    Sot har mätts med en indirekt metod som ’black smoke’ (BS) på flera bakgrundsstationer sedan början av 1980-talet. Sedan dess har halten i södra Sverige minskat från 4 - 8 till strax under 1,5 µg/m³ idag. I norra Sverige (Bredkälen) var halten cirka 1,5 µg/m³ under 1980-talet och är under 1 µg/m³ idag. Det mesta av minskningen skedde under 1980-talet och början av 1990-talet. En orsak till att ingen minskning kan ses därefter kan vara att halterna ofta är under mätmetodens detektionsgräns.

    Marknära ozon

    Halten av ozon styrs i stor utsträckning av de meteorologiska förutsättningarna, och för medelbelastningen av ozon finns det varken någon tydlig tidsmässig trend eller någon geografisk gradient över landet. Antalet höghaltstillfällen är dock betydligt fler i södra än i norra Sverige, vilket återspeglas i såväl 8-timmarsmedelvärdet (MKN för hälsa) som AOT40 (MKN för växtlighet). Under åren 2014 och 2015 uppmättes inga timmedelhalter över informationsnivån (180 µg/m3). Däremot överskreds såväl miljömålet för timme (80 µg/m3) som MKN för 8-timmarsmedelvärdet (120 µg/m3) vid flera av mätstationerna under dessa år.

    Modellerade dygnsöverskridanden över 70 μg/m3 av marknära ozon visar att antalet överskridanden var större 2013 än 2014 och 2015 i hela landet. Flest överskridanden inträffade i södra Sverige samt Norrlands inland. Trenden visar att dessa överskridanden under åren 1990-2013 är ökande i princip i hela landet.

    När det gäller överskridanden av 120 μg/m3 så sker de främst i södra Sverige, och under 2013 också längs Norrlandskusten. Flest antal överskridanden under 2013-2015 skedde i Blekinge år 2014, med cirka 13 dygn över 120 μg/m3. För 2015 skedde de flesta överskridandena i Skåne och kring Göteborg, med som mest cirka 4 dagars överskridande. Det årliga antalet överskridanden över 120 μg/m3 var över perioden 1990-2013 lågt i norr (upp till 2 dygn) och högre i söder (ca 4-15 dygn). Det innebär att 2013 var ett normal-lågt år för de högsta halterna, medan 2014 var ett år med fler höga halter än normalt, men inte ett extremt år under perioden förutom i Blekinge. Trenden är minskande i söder för överskridande av 120 μg/m3. Att de modellerade halterna under 2014 var högre än 2013 och 2015 var en effekt av meteorologisk variabilitet.

    Måttet AOT40, som indikerar vegetationspåverkan på grödor respektive skog, var högre under 2013 än 2014 och 2015, och störst påverkan var det i södra Sverige, Stockholmsregionen och området kring Gävleborgs län. AOT40 för grödor hade 2013 ett värde som var ungefär som medel över perioden 1990-2013, medan 2014 och definitivt 2015 var lägre än medelåret. AOT40 för skog var högre i norr och lägre än/liknande i söder under 2013 jämfört med medlet över perioden. Trenden över 1990-2013 är minskande överallt utom i norra Norrland för både grödor och skogseffekter. Skillnaderna mellan åren 2013-2015 orsakade av meteorologisk variabilitet.

    Stratosfäriskt ozon

    Mängden av ozon i stratosfären över Sverige varierar ofta kraftigt från dag till dag och uppvisar även en tydlig årlig cykel. Dessa variationer beror i huvudsak på storskaliga variationer i hur luften i stratosfären rör sig men även på att kemiska reaktioner både bildar och bryter ner ozon. Överlagrat på detta finns en långsiktig trend som beror på att människans utsläpp av ozonnedbrytande ämnen har påverkat kemin. I globala mätdata syns nu antydningar till en återhämtning av ozonskiktets tjocklek efter decennier av förtunning, men detta är oftast svårt att se för enskilda stationer beroende på den stora naturliga variationen.

    STRÅNG

    Modellen, STRÅNG, för beräkning av några solstrålningsstorheter för norra Europa har producerat data under ett antal år. Den är för närvarande under uppgradering, vilket ska vara klart under 2017. För de senaste åren syns de typiska mönstren med ett starkt latitudberoende med avtagande strålning mot norr, med relativt sett mycket strålning över Östersjöområdet i jämförelse med motsvarande latituder i närheten.

  • 231.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lindström, Bodil
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Areskoug, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Alpfjord, Heléne
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Sakrapport 2013: Data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. år 20132014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, ITM och SLU) till och med 2013 och modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2012.

    För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.

    För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM 2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.

    Försurande och övergödande ämnen

    Luft

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av SO2-S på 1980-talet och 2000-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med cirka 90 % på EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2000-talet var högst i Götaland-kust och Skåne samt Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av SO4-S i luft, uppmätta på EMEP-stationerna, har minskat med 65-70 % från 1980-talet till 2000-talet.

    En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av NO2-N på 1980-talet och 2000-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 40 % i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö) och med 70 % i de västra delarna av norra Sverige (Bredkälen). Halterna i Bredkälen har dock varit låga (< 1 μg m-3) under hela perioden, med undantag för 2003.

    Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2000-talet varit högst i Svealand-Stockholmsregionen och lägst i de västra delarna av norra Sverige. Årliga medelkoncentrationer av NO3-N i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2013, visar en tendens till att ha minskat något i södra Sverige (Vavihill). Mätningarna på övriga stationer uppvisar ingen märkbar trend. För NH4-N-koncentrationen i luft har årsmedelvärdet minskat med 30-35 % under motsvarande tidsperiod vid stationerna i södra Sverige (Vavihill och Rörvik/Råö).

    Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2013. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö (Hallands län) och lägst vid Bredkälen (Jämtlands län).

    Modelleringen av lufthalter utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.

    Modelleringen visar att för reducerat kväve i luft varierar totalhalten för 2012 mellan som högst 1,7 μg N m-3 i söder och som lägst 0,09 μg N m-3 i nordligaste Sverige. För oxiderat kväve ses de högsta koncentrationerna i storstadsregionerna och varierar mellan 0,07 och 2,6 μg N m -3 över Sverige. För svaveldioxid varierar koncentrationen i luft mellan 0,03 och 1,9 μg S m-3 över Sverige, med högst värden vid storstäderna och Norrlandskusten. Över svenska landområden står Sveriges bidrag till totalhalterna år 2012 för 42 % för SO2, 39 % för NO2 och 35 % för NHx enligt modellering.

    Nederbörd och deposition

    Depositionen för flertalet ämnen var relativt låg under 2013 vilket främst kan förklaras av den låga nederbördsmängden.

    Uppmätta halter av olika ämnen i nederbörd över öppet fält består till största delen av våtdeposition, men i södra Sverige kan torrdepositionen uppgå till 40 % av den samlade depositionen. Ju längre norrut i Sverige desto lägre andel torrdeposition. Den statistiska analysen för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har koncentrerats till 2000-2013 uppdelat på tre olika områden i Sverige. De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitets-aspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen.

    När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något område i Sverige. Våtdepositionen av svavel har minskat med 49-62 % under perioden 2000-2013 för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på den försurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden sedan år 2000.

    Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2013 minskat signifikant i alla tre områdena i Sverige. Mest har depositionen av oorganiskt kväve minskat i sydöstra Sverige (30 %) och minst i norra Sverige (25 %). För enbart ammoniumkväve finns ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat med 40 % i sydvästra Sverige och med 33 % i sydöstra Sverige sedan år 2000. I norra Sverige finns inga statistiskt säkerställda förändringar för nitratkväve. Man bör dock betänka att det endast är vid ett fåtal av de enskilda stationerna i de olika områdena som minskningen i våtdepositionen är statistiskt säkerställd, om man undantar nitratdepositionen i sydvästra Sverige som minskat vid 5 av 6 mätstationer.

    Modellering utförs genom att kombinera observationer och modelldata till en kartläggning där mätningar och modeller kompletterar varandra, i syfte att uppnå förbättrad kunskap. Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet och redovisas i denna rapport. Modelleringen visar att våtdepositionens andel av totaldepositionen är det största bidraget, t.ex. år 2012 för svavel (havssalt ingår ej) 73 %, för NHX 77 % och för NOY 80 %.

    Modelleringen visar att oxiderat kväve har högst totaldeposition i sydvästra Sverige och lägst i norra Norrland. För 2012 varierar totaldepositionen mellan 40 och 650 mg N m

    -2. Liknande mönster syns för reducerat kväve, där totaldepositionen varierar mellan 35 och 620 mg N m-2 under 2012. För svavel (exklusive havssalt) varierar totaldepositionen mellan 80 och 670 mg S m-2. Högst är depositionen i södra Sverige och längs Norrlandskusten, och lägst i Norrlands inland. Under 2012 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 9 % av totaldepositionen för svavel (exklusive havssalt) över Sveriges landyta. Motsvarande siffra för oxiderat och reducerat kväve var 7 % respektive 17 %.

    Tungmetaller

    Halterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra jämförbara EU-länder, främst till följd av vår nordliga position och våra förhållandevis låga inhemska emissioner. Årsmedelvärden av bly, nickel, kadmium och arsenik i luft i södra Sverige är som högst en faktor 10 gånger lägre än de tröskelvärden som anges i EU:s direktiv om halter i luft

    (2004/107/EG; 2008/50/EG) . Eftersom kvicksilver huvudsakligen uppträder som en gas, med lång uppehållstid i atmosfären, har metallen ett delvis annorlunda spridningsmönster än övriga tungmetaller. Numera är halterna av kvicksilver i luft och nederbörd i södra Sverige och i stora delar av Europa ungefär lika höga.

    Organiska miljögifter

    Halterna av PCB och klorerade pesticider i bakgrundsluft har generellt minskat sedan mätningarna startade 1996, men minskningen har klingat av och halterna under de senaste åren ligger i samma nivå.

    Under perioden 2009 till 2013 har halterna i luft av PAH, PCB och DDT varit högre i södra Sverige jämfört med norra Finland, medan α-HCH och klordaner har varit i samma nivå, vilket också gäller för depositionen.

    Pesticiderna aldrin, heptaklor, diuron, atrazin och isoproturon, vilka mäts på Råö, har endast kunnat detekteras i enstaka luft- och depositionsprover. Endosulfan (α-, β-endosulfan, endosulfan-sulfat) förekommer i samtliga luft- och depositionsprover från både Råö och Pallas.

    Sedan starten av mätningarna har BDE (47, 99, 100) i luft och deposition vid Pallas minskat för att nu ligga i samma storleksordning som vid Råö och Aspvreten. BDE-209 och HBCDD har endast detekterats vid enstaka tillfällen.

    Under 2009-2012 uppmättes vid de flesta tillfällen högre halter dioxiner/furaner i luften på svenska västkusten jämfört med östkusten, medan halten av klorparaffiner (SCCP) var högre på Aspvreten.

    Dessa mätningar, vars syfte är följa upp halter i luft och deposition av organiska miljögifter, visar att åtgärder som förbud mot användning, medför att halter i luft och deposition långsiktigt minskar. PCB förekommer dock fortfarande i luft vid svenska bakgrundsområden trots att användning för länge sedan stoppats. Minskningen av PCB-halterna går långsamt, vilket visar att det i samhället och i ekosystem har lagrats upp PCB. Vad gäller t.ex. PBDE syns en tydlig nedgång av halterna, vilket visar effekten av att dessa kemikalier har förbjudits inom EU.

    Växtskyddsmedel (pesticider)

    Högre halter och fler substanser av växtskyddsmedel påträffades i nederbörd från Vavihill i sydligaste Sverige jämfört med nederbörd från Aspvreten som ligger längre åt nordost (strax söder om Stockholm). Skillnaden mellan lokalerna beror på att Vavihill ligger betydligt närmare stora jordbruksområden, både i Sverige och på kontinenten, jämfört med Aspvreten. Under maj-juni påträffades generellt flest substanser, men i relativt lägre halter jämfört med under oktober, då högst halter uppmättes i nederbörden. För båda platserna gällde att knappt hälften av de substanser som oftast påträffades i nederbörden inte har varit godkända för användning i Sverige under de åren undersökningen pågått. Dock uppvisar halterna av vissa förbjudna substanser, främst atrazin, en tydligt avtagande trend till följd av att de förbjudits inom EU. Av de i Sverige godkända substanserna var det ogräsmedlet prosulfokarb som oftast påträffades, och i högst halter. Denna substans har en mycket omfattande användning även i våra grannländer och är ganska flyktig. Den samlade depositionen av pesticider vid Vavihill har i medeltal varierat mellan 100 och 650 mg ha -1, mån-1 (10-65 μg m-2, mån-1). Vid Aspvreten ligger depositionen ca en tiopotens lägre. I luftprov från Vavihill påträffas i stor utsträckning samma substanser som i neder

    Flyktiga organiska ämnen (VOC)

    Halterna för de flesta VOC:er är högst under november till mars, d.v.s. under den kallaste tiden av året. Orsakerna till årstidsvariationen är sannolikt att utsläppen från olika typer av förbränning är större under den kallare tiden av året, men även att blandningsskiktet i den lägre delen av atmosfären är lägre under vintermånaderna. Ingen årstidsspecifik variation av fördelningen mellan mer eller mindre flyktiga VOC påvisades för 2009-2013, de mest volatila ämnena stod för den största andelen under alla årstider.

    MKN för bensen är 5 μg m

    -3 som ett aritmetiskt årsmedelvärde som inte skall överskridas. Med ledning av 60 veckomätningar av bensen vid bakgrundsstationen Råö och 30 veckomedel av uppmätta bensenhalter i urban bakgrundsluft i Göteborg, i taknivå, överskreds sannolikt inte MKN på dessa platser under 2009-2013.

    För 1,3-butadien och bensen finns preciseringar till de nationella miljömålen som för butadien är 0.2 μg m

    -3 och för bensen 1 μg m-3 som årsmedelvärden. Medelhalter från drygt 5000 timmedelvärden under 2009-2013, i urban bakgrundsluft i Göteborg, var för 1,3-butadien < 0.1 μg m-3 och för bensen 0.9 μg m-3 , vilket indikerar att det finns risk att miljömålet för bensen överskrids på årsbas.

    Partiklar

    Halten av PM

    10 i den regionala bakgrunden är ungefär 15 μg m-3 i södra Sverige (Vavihill och Råö), ungefär 8 i Mellansverige (Aspvreten) och 3 i norra Sverige (Bredkälen). Halten av PM2.5 i den regionala bakgrunden är 7 -9 μg m-3 i södra Sverige (årsmedelvärde, Vavihill), 5 – 7 μg m-3 i mellersta Sverige (Råö och Aspvreten) och cirka 2 i norra delen av landet (Bredkälen). Den urbana bakgrundshalten av PM2.5 är i södra Sverige (Burlöv, Stockholm) i samma storleksordning som i den regionala bakgrunden, medan nivån är något högre i tätort än på landsbygd i norra Sverige (ca 4 μg m-3 i Umeå). Den genomsnittliga exponeringsindikatorn visar att Sverige uppnår de krav som EU ställt på en acceptabel exponeringsnivå. I Burlöv överskreds dock miljömålet (högst 3 dygn > 25 μg m-3) både 2012 (11 dygn) och 2013 (8 dygn).

    Vid Aspvreten i Mellansverige, där mätningar av PM10 har pågått sedan 1990 har halten sjunkit från nästan 20 till 7 μg m-3 idag. Vid Vavihill i Skåne, där mätningarna startade 2000, och Råö i Göteborgstrakten (mätstart 2007) finns ingen tydlig trend.

    PM2.5 vid Aspvreten har sedan 1998 sjunkit från 11- 12 till cirka 6 μg m-3 idag. Det är framförallt under perioden 2000 – 2005 som halten sjunkit, därefter verkar minskningen avstannat. Trenden på de övriga stationerna överensstämmer väl med den vid Aspvreten.

    Halten av sot, mätt som organiskt kol (OC) i PM10-fraktionen, är i södra och mellersta delen av Sverige (Vavihill och Aspvreten) ungefär 1,5 μg m-3, utan någon tydlig årstidsvariation. Halten av elementärt kol (månadsmedelvärden) är cirka 0,2 – 0,5 μg m-3 under vintern och 0,1 – 0,2 under sommarhalvåret. Mätningar har gjorts sedan april 2008. Inga mätningar görs i norra Sverige.

    Sot har mätts med en indirekt metod som ’black smoke’ (BS) på flera bakgrundsstationer sedan början av 1980-talet. Sedan dess har halten i södra Sverige minskat från 4 - 7 till cirka 1,5 μg m-³ idag. I norra Sverige (Bredkälen) var halten cirka 1,5 μg m-3 under 1980-talet och är under 1 μg m-³ idag. Det mesta av minskningen skedde under 1980-talet och början av 1990-talet. En orsak till att ingen minskning kan ses därefter kan vara att halterna ofta är under mätmetodens detektionsgräns.

    Marknära ozon

    Halten av ozon styrs i stor utsträckning av de meteorologiska förutsättningarna, och för medelbelastningen av ozon finns det varken någon tydlig tidsmässig trend eller någon geografisk gradient över landet. Antalet höghaltstillfällen är dock betydligt fler i södra än i norra Sverige, vilket återspeglas i såväl 8-timmarsmedelvärdet (MKN för hälsa) som AOT40 (MKN för växtlighet). Under åren 2012 och 2013 uppmättes inga timmedelhalter över informationsnivån (180 μg m-3). Däremot överskreds såväl miljömålet för timme (80 μg m-3) som MKN för 8-timmarsmedelvärdet (120 μg m-3) vid flera av mätstationerna under dessa år.

     

     

     

  • 232.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per-Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Peterson, Kjell
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Förslag till utvidgning av stationsnätet för nationella mätningar av ozon2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den nationella luftkvalitetsövervakningen i Sverige avseende marknära ozon och ozonbildande ämnen uppfyller i dagsläget inte de krav som anges i EG-direktivet om luftkvalitet och renare luft i Europa (2008/50/EG). IVL Svenska Miljöinstitutet har därför, på uppdrag av Naturvårdsverket, utarbetat en plan för en utökning av det svenska nationella stationsnätet för kontinuerlig övervakning av ozon och kvävedioxid.

    I föreliggande utredning har ett preliminärt förslag till utökat mätprogram tagits fram och resultat från förberedande mätningar redovisas. Utifrån erhållna resultat presenteras därefter ett något reviderat, slutgiltigt förslag till ett framtida utbyggt nationellt program för ozonövervakning, där även utsedda mätplatser anges.

    Nyttan av att placera mätstationer för ozonövervakning i förortsmiljöer i Sverige (särskild i zon 1-3) är begränsad, då det med tanke på de relativt begränsade utsläppen av ozonbildande ämnen från svenska tätorter inte kan förväntas ske någon ozonbildning (och därmed förhöjda halter och ökad exponering) på dessa korta avstånd. Detta antagande styrks av de resultat som erhölls vid den mätkampanj som genomfördes under sommaren 2011.

    Förslaget innebär att stationsnätet för kontinuerlig ozonövervakning utökas med sex stationer i förortsmiljö (en plats per zon) samt ytterligare två stationer (Katterjåkk, Åreskutan) i fjällmiljö i zon 1. Övervakning av kväveoxider föreslås ske på samtliga mätplatser i förortsmiljö samt i Katterjåkk (zon 1) och Råö (zon 3). Det bör noteras att förslaget förutsätter fortsatta mätningar vid tre mätplatser som Naturvårdsverket inte har rådighet över.

  • 233.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Haeger-Eugensson,, Marie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Forsberg, Bertil
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Åström, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Tang, Lin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Quantification of population exposure to nitrogen dioxide in Sweden 20052007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Sweden is one of the countries in Europe which experiences the lowest concentrations of air pollutants in urban areas. However, the health impact of exposure to ambient air pollution is still an important issue in the country and the concentration levels, especially of nitrogen dioxide (NO 2) and particles (PM10,) exceed the air quality standards and health effects of exposure to air pollutants in many areas.

    IVL Swedish Environmental Research Institute and the Department of Public Health and Clinical Medicine at Umeå University have, on behalf of the Swedish EPA and the health-related environmental monitoring programme, performed a health impact assessment (HIA) for the year 2005. The population exposure to NO 2 in ambient air has been quantified (annual and daily mean concentrations) and the health and associated economical consequences have been calculated based on these results.

    The results from the urban modelling show that in 2005 most of the country had low NO 2 urban background concentrations compared to the environmental standard for the annual mean (40 μg/m3). In most of the small to medium sized cities the NO2 concentration was less than 15 μg/m3 in the city centre. In the larger cities and along the Skåne west coast the concentrations were higher, up to 20-25 μg/m3, which is of the same magnitude as the long-term environmental objective (20 μg/m3 as an annual mean).

    Almost 50% of the population were exposed to annual mean NO 2 concentrations of less than 5 μg/m3. A further 30% were exposed to concentration levels between 5-10 μg NO2/m3, and only about 5% of the Swedish inhabitants experienced exposure levels above 15 NO2 μg/m3.

    The health impact calculation has four components: a relevant effect estimate from epidemiologic data, a baseline rate for the health effect, the affected number of persons and their estimated "exposure" (here pollutant concentration). We have used 10 μg/m 3 as a lower cut off in our impact assessment scenarios for long-term exposure and mortality as well as in the assessment of short-term effects on hospital admissions. Exposure above 10 μg/m3 is therefore defined as excess exposure resulting in "excess cases".

    For our mortality assessment we have chosen to use the same estimate as in our previous similar HIA. The estimate came from a study in Auckland, and was 13% (95% CI: 11–15%) increase in non-external mortality per 10 μg/m

    3 increase in annual average NO2. This estimate is similar to what has been reported in some other referenced studies.

    For respiratory hospital admissions we have used the risk estimates from a Norwegian study reporting a relative risk of 2.9% per 10 μg/m3. For cardiovascular hospital admissions we have used a meta-analysis presented by an expert group in UK, assuming a relative risk of 1.0 % per 10 μg/m3 in the health impact assessment.

    Altogether we estimate that concentations of NO2 in urban air resulted in more than 3200 excess deaths per year. Almost 600 of these could have been avoided if annual mean concentrations above the environmental goal 20 μg/m3 did not exist. Most excess deaths are estimated to occur due to annual levels in the range of 10-15 μg/m3. We have crudely estimated the average years of life lost per excess death to be just over 11 years. In addition we estimated more than 300 excess hospital admissions for all respiratory disease and almost 300 excess hospital admissions for cardiovascular disease due to the short-term effect of levels above 10 μg/m3.

    The health effects related to high concentrations of NO 2 in ambient air are related to socio-economic costs, as are the costs for abating these high concentrations. It is important for decision 2 Quantification of population exposure to nitrogen dioxide IVL report B 1749 makers to use their economic resources in an efficient manner, which furthermore induces the need for assessments of what can be considered as an efficient use of resources. The socio-economic costs related to high levels of NO 2 in air are derived from the cost estimates of resources required for treatment of affected persons, productivity losses from work absence and most prominently from studies on the social Willingness To Pay for the prevention of health effects related to these high levels of NO2.

    In our study we have applied results from international socio-economic valuation studies to our calculated results on increased occurrences of hospital admissions and fatalities. The values from the studies have been adapted to Swedish conditions. The application of international results favours comparison with other estimates on economic valuation of health effects related to high levels of NO 2.

    The results suggest that the health effects related to annual mean levels of NO 2 higher than 10 μg / m3 can be valued to annual socio-economic costs of 18.5 billion Swedish crowns. These 18.5 billion Swedish crowns are to be considered as welfare losses. However, only 18 % of these costs are related to exceedance of the Swedish long term environmental objectives for NO2. The other 82 % of the costs are taken by the larger part of the Swedish population that are exposed to medium levels of NO2. This displacement in the distribution of the social costs indicates that the most cost effective abatement strategy for Sweden might be to reduce medium annual levels of NO2 rather than only focusing on abatement measures directed towards the highest annual mean levels.

    The trend analysis between 1990 and 2005 clearly shows an increasing number of people exposed to lower NO 2 concentration levels. Comparing 2005 with 1990, about 15% less people were exposed to annual mean NO2 levels above 15 μg/m3, while almost 20% more people were exposed to annual mean NO2 levels in the lowest concentration class, 0-5 μg/m3.

    In general, the improved URBAN model shows good performance. When using the actual weather instead of the normal weather the variability in air pollution concentrations governed by the meteorology is captured when applying the rather fine scaled meteorology. The difference between measurements and the calculated concentrations is less than 10%. It was determined that the use of normal year meteorology lead to much greater uncertainties and this method was therefore rejected.

    The comparison between the URBAN model and detailed calculations on a regional scale shows a good agreement as regards the annual mean concentrations. For concentrations above the cut off level used in the exposure studies (10 μg/m 3) the agreement between the two calculation methods lies within 5%. On the local scale the population weighted annual means correlate very well with the URBAN model calculations in Göteborg and Uppsala. For Umeå there are larger differences. The comparison of the number of people exposed to different concentration levels corresponds quite well (within 15%) in Göteborg, but the differences are larger in the two other cities (up to 45%). This may be due to uncertainties in the concentration distribution pattern.

    There are still a number of issues that can further improve the certainty of the calculations, i.e. the selection of population data to be used as well as application of relevant geographical areas and best degree of resolution to fit with the most valid epidemiological ER-functions. By increasing the asseessment frequency it is possible to minimize the uncertainties due to meteorological variations. Furthermore, the differences in exposure on the local level could be reduced if existing local dispersion concentration calculations were applied into the model.

  • 234.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, H-C
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brorström Lundin, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brodin, Yngve
    Johnsson, Anna
    Rapportering av utvärderingsprojekten metaller partiklar pesticider och organiska ämnen i luft inom programområdet LUFT2007Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 235.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL. Stockholms universitet.
    Hansson, H-C
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Brorström-Lundin, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL.
    Metaller, partiklar, pesticider och organiska ämnen i luft inom programområde LUFT2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under den senaste 10 års perioden har det framkommit att luftföroreningar har en relativt stor inverkan på folkhälsan. Åtgärder för att minska utsläpp och spridning av miljögifter i form av pesticider, persistenta organiska föreningar och metaller behöver intensifieras. Partiklar har en stark direkt inverkan på hälsan och dessutom har de troligen en stor betydelse för det regionala klimatet. Från detta har behovet av mätningar ökad, dels genom direkt krav från EU och olika internationella organisationer som EMEP vilket ingår under konventionen för gränsöverskridande luftföroreningar LRTAP. Det behövs därmed en revidering av det svenska miljöövervakningsprogrammet för luft för att möta kraven från EU och andra internationella organ, men även för att bättre beskriva tillståndet i Sverige vad gäller hälsopåverkande föreningar eller komponenter som sprids med luften. Det gäller även att kunna möta den utmaning som ett förändrat klimat utgör, dels genom att en förändring av klimatet påverkar direkt spridningen av dessa komponenter i luft, vatten och mark, och dels genom att luftföroreningar som partiklar, sot och ozon påverkar det lokala klimatet, dvs ger temperatur och nederbördsförändringar.

  • 236.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Haeger-Eugensson, Marie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Förslag till nationellt övervakningsprogram för marknära ozon2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet genomfört en utredning avseende antal mätstationer för övervakning av ozon i Sverige i relation till de krav som anges i EG-direktivet om luftkvalitet och renare luft i Europa (2008/50/EG). I utredningen har sammanställts de krav på övervakning som föreskrivs m.a.p. antal mätstationer; inventerats nuvarande nätverk för övervakning av ozonhalter i Sverige; utretts möjligheterna att minska stationsantal och sett över möjligheterna att kombinera olika mätmetoder och spridningsmodeller; bedömts kvaliteten och konsekvenserna avseende den information om ozonförekomsten som kan erhållas utifrån olika ambitionsnivåer i övervakningen;översiktligt studerats eventuellt framtagna mätprogram i Storbritannien, Danmark, Norge och Finland; getts 3 olika förslag på ett framtida nationellt övervakningsprogram för marknära ozon,

    dels utifrån direktivets krav, dels med hänsyn tagen till förekomsten av ozon i Sverige.

    Inom direktivet eftersträvar man en yttäckande bedömning av exponeringen av befolkning och

    ekosystem för luftföroreningar. Om något tröskelvärde för larm och information överskrids så bör

    allmänheten få information om riskerna för exponering. Detta kräver kännedom om vilket

    geografiskt område ett visst uppmätt överskridande vid en viss mätplats representerar.

    Fasta mätningar är obligatoriska i zoner och tätbebyggelse där de långsiktiga målen för ozon

    överskrids. Dessa kan kompletteras med beräkningsmodeller och/eller indikativa mätningar för att

    möjliggöra en utläsning av en geografisk fördelning utifrån punktmätningar.

    En sammanställning av förekommande mätdata slår fast att överskridande av tröskeln för

    information till allmänheten om höga ozonhalter (timvärden högre än 180 μg/m

    3) sällan uppmäts i

    Sverige. Under de senaste fem åren har det inträffat vid tre tillfällen. De målvärden som gäller för

    ozon har aldrig överskridits. Däremot överskrids de långsiktiga målen som anges inom ozondirektivet

    (där målet till skydd för människors hälsa motsvarar den svenska miljökvalitetsnormen) så

    gott som årligen i alla zoner och tätbebyggelse i Sverige. Eftersom de långsiktiga målen överskrids

    är fasta mätningar, alternativt kompletterande utvärderingsmetoder, obligatoriska i alla zoner i

    Sverige.

    Ozon övervakas idag, med den referensmetod (UV-instrument), som krävs enligt EU-direktivet vid

    2 platser i kategorin landsbygd och 9 platser i kategorin bakgrundsnivå landsbygd. Kvävedioxid

    mäts vid 1 plats i den förstnämnda och vid 8 av platserna i den senare kategorin, och flyktiga

    organiska föreningar (NMVOC) samt kväveoxider mäts i taknivå (ej i överensstämmelse med

    direktivets krav) i taknivå i en tätort. Därutöver mäts ozon och kvävedioxid i taknivå i ett flertal

    tätorter i landet. Inte heller dessa platser sammanfaller med direktivets krav på placering av

    mätpunkter.

    Tre olika förslag till ett nationellt övervakningsprogram för marknära ozon redovisas i rapporten.

    EU-direktivets krav på övervakning i bakgrundsmiljö landsbygd är i dagsläget uppfyllda avseende

    såväl ozon som ozonbildande ämnen. Noteras bör dock att staten, via Naturvårdsverket, endast har

    rådighet över 8 av de 9 stationer som krävs.

    Enligt

    Alternativ 1, som utgår från direktivets krav utan användande av någon kompletterande

    information, behöver Sverige, för att uppfylla kraven, inrätta ytterligare 18 fasta kontinuerliga

    mätstationer för ozon. Av dessa ska totalt minst 12 placeras i förortsområden inom respektive zon,

    4 i landsbygdmiljö och 2 i tätort. Vidare krävs kontinuerliga mätningar av kvävedioxid på 12

    stationer, varav 8 i förorter, i zon 1-6.

    Fördelen med detta alternativ är att direktivets krav uppfylls.

    Nackdelen

    är det stora antalet stationer som krävs, utan att det ger särskilt mycket mer

    information.

    I

    Alternativ 2 tas hänsyn till möjligheten att använda kompletterande information. För att uppfylla

    EU-direktivets krav behövs då ytterligare 8 fasta kontinuerliga mätstationer för ozon, varav 7 i

    förortsområden inom respektive zon och 1 i landsbygdmiljö. Jämfört med de krav som redovisats

    för Alternativ 1 medför användning av kompletterande utvärderingsmetoder att kravet på antalet

    provtagningspunkter för kvävedioxid minskar med 2 stationer, till totalt 10 stationer, varav 7 i

    förorter, i zon 1-6. För Alternativ 2, med ett reducerat antal mätstationer, krävs att det också finns

    tillgång till kompletterande information. Om kompletterande utvärderingsmetoder tillämpas måste

    dessa, enligt direktivet, kunna användas för en yttäckande utvärdering av eventuella överskridanden

    av målvärden och informationströsklar.

    Fördelen med detta alternativ är att antalet mätstationer

    kan minskas jämfört med Alternativ 1.

    Nackdelen är att kravet på att upprätta ett stort stationer i

    bl.a. förorter kvarstår, samt att det i dagsläget ännu inte finns några tillförlitliga metoder för att

    generera tillräckligt omfattande kompletterande information för att detta alternativ ska vara möjligt

    att tillämpa med syfte att uppfylla de krav som ställs i direktivet.

    I både alternativ 1 och 2 skulle den befintliga mätstationen för NMVOC i taknivå i Göteborg, för

    att uppfylla kraven, behöva flyttas till en förortsmiljö. Då skulle även den samordningsvinst som

    man idag gör med mätningarna av kväveoxider som Göteborgs kommun genomför, gå förlorad.

    Generellt kan sägas att direktivet i huvudsak har utarbetats och anpassats till de relativt höga

    luftföroreningsnivåer som råder i stora delar av kontinentala och södra Europa samt i södra

    Storbritannien. I dessa områden är det på grund av betydande lokala emissioner av ozonbildande

    ämnen en relativt stor skillnad i ozonförekomst mellan tätorter, förorter, landsbygd samt

    bakgrundsnivå landsbygd. Ozonförekomsten i Sverige beror däremot i huvudsak på långväga

    transport av ozonbildande ämnen och forskning har visat att skillnaderna i ozonförekomst mellan

    förorter, landsbygd och bakgrundsnivå landsbygd är relativt små. Således kan en viss, enstaka

    mätplats i Sverige i vissa fall anses representera flera olika kategorier av mätplatser såsom t ex

    förorter, landsbygd och bakgrundsnivå landsbygd.

    Alternativ 3

    utgår från resonemanget ovan om variationen i ozonförekomst i Sverige, och utgör en

    miniminivå för att erhålla tillräckligt god information om befolkningsexponering och belastning i

    landsbygdsmiljö, men uppfyller inte till fullo alla de krav som ställs enligt direktivet. För att täcka in

    områden där övervakning saknas idag föreslås här komplettering med en station per zon (totalt 6

    stationer); högalpin miljö (zon 1) respektive tätbefolkade områden i förorter (zon 2-6). Vid

    utvärdering av ozonförekomst bör i detta alternativ även mätdata genererade med andra

    mätmetoder/andra placeringar användas. Avseende övervakningen av ozonbildande ämnen föreslås

    utökning med en mätpunkt för kväveoxider i förortsmiljö/landsbygd i södra Sverige (zon 3, 5 eller

    6). Mätningar av NMVOC bör samlokaliseras med dessa utökade mätningar kväveoxider samt ges en förbättra

    Modellering av ozonförekomsten har pågått i många år, men hittills har de modellerade halterna

    uppvisat relativt dålig överensstämmelse med mätningar, speciellt vid hög tidsupplösning. För att

    modellerna skall kunna återge ozonbelastningen med god geografisk upplösning krävs också att

    även mindre dalgångar kan visualiseras (ca 1x1 km). För användning av modeller för övervakning

    av informationströsklar krävs modellering i ”nära real-tid” för prognosticering, och de modeller

    som finns tillgängliga idag är inte tillräckligt tillförlitliga för detta ändamål.

    Fördelen med detta alternativ är att antalet mätstationer begränsas avsevärt, vilket ger en mer kostnadseffektiv övervakning, då ytterligare mätningar ej bedöms ge något betydande

    informationstillskott.

    Nackdelen är, liksom för Alternativ 2, att direktivets krav inte uppfylls och

    att det i dagsläget saknas tillräckligt väl utvecklade modellverktyg för att ge en tillfredsställande bild

    av ozonsituationen i landet.

    Om ovan nämnda modelltillämpningar kan utvecklas vidare så att resultat med tillfredsställande

    precision kan erhållas och att modellerna kan användas för mer rutinmässigt bruk, bör dessa

    verktyg, i kombination med en mätomfattning enligt förslaget alternativ 3 och övrig pågående

    mätverksamhet, kunna ge en fullgod yttäckande bild av ozonhalterna i Sverige, både vad gäller

    tröskelvärden i realtid, målvärden och långsiktiga mål.

    En inventering av strategierna för ozonövervakning i Norge, Danmark, Finland samt Storbritannien

    visar att inga av dessa länder tänker utnyttja möjligheten att ersätta någon av nuvarande platser för

    ozonmätningar med instrument, med annan information t ex genom modellering.

    d tidsmässig täckning.

     

  • 237.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brodin, Yngve
    Luftkvalitet i tätorter 20042005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Luftkvaliteten i svenska tätorter har endast svagt förbättrats under de senaste fem till sex åren. Detta kan troligen främst förklaras av utvecklingen för utsläpp och annan påverkan från vägtrafik, energianvändning och energiproduktion (t ex vedeldning). Luftföroreningar i tätorter bedöms orsaka för tidig död för tusentals personer i Sverige. Störst hälsoproblem orsakar marknära ozon och partiklar. Denna rapport bygger på mätningar av luftkvaliteten från ett sextiotal svenska tätorter. Data redovisas särskilt för vintern 2003/2004 och året 2003. Vi gör jämförelser med utvecklingen sedan 1980-talet och bedömer vart utvecklingen är på väg. Flera kommuner har omfattande mätningar av luftföroreningar. Tre av dessa, en stor (Göteborg), en medelstor (Landskrona) och en mindre (Lycksele) redovisar sina erfarenheter i denna rapport. Halterna för de flesta luftföroreningar i tätorter var genomgående lägre vinterhalvåret 2003/2004 än det föregående vinterhalvåret. Förklaringen är troligen att vintern 2002/2003 var kallare och mindre blåsig. Ser man tillbaks ytterligare några år kan man konstatera att endast en svag förbättring av luftkvaliteten i svenska tätorter skett under de senast fem till sex åren. Under samma period skedde sammantaget ingen minskning av de svenska utsläppen av ämnen som har betydelse för luftkvaliteten i tätorter. Den svaga förbättringen av luftkvaliteten i tätorter beror troligen inte enbart på variationer i temperatur, vind och fuktighet i tätorter. Andra viktiga orsaker är förmodligen utvecklingen för utsläpp och annan påverkan från vägtrafiken, energianvändning och energiproduktion (t ex vedeldning). Miljökvalitetsnormer finns snart för de flesta allvarliga luftföroreningar i utomhusluft. Normerna för partiklar (2005), kvävedioxid (2006) och ozon (2010) är svårast att nå. Åtminstone en fjärdedel av alla tätorter kan ha problem att klara normen för partiklar (PM10) som ska uppnås den 1 januari 2005. Cirka en femtedel av alla tätorter kan ha halter som överskrider normen för kvävedioxid år 2006. Problemen är i bägge fallen störst i starkt trafikerade gator. Många kommuner kan få problem att nå miljökvalitetsnormen för marknära ozon 2010. Halterna i tätorter tenderar att öka, delvis till följd av minskade utsläpp av kväveoxider. Även normerna för bensen (2010) kan bli svåra att nå för några tätorter. Cirka 5-20 % av de svenska tätorterna kan i nuläget ha halter av bensen som överskrider normen. Utvecklingen för bensen är dock fortsatt minskande och skapar förutsättningar för att de flesta tätorter skall kunna klara normen före år 2010. Luftföroreningar i svenska tätorter bedöms orsaka förkortad livslängd för tusentals personer i landet, framför allt på grund av marknära ozon och partiklar. PAH (polycykliska aromatiska kolväten) och vissa VOC (lättflyktiga organiska ämnen) bidrar till en ökad risk för cancer. Många åtgärder har gjorts för att minska utsläppen av luftföroreningar i Europa. Mycket arbete återstår dock för att nå miljökvalitetsnormer och miljömål. Det gäller särskilt vägtrafiken, energianvändningen och internationell sjöfart.

  • 238. Sjöberg, Karin
    et al.
    Persson, Karin
    Lagerström, Malin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brodin, Yngve
    Luftkvalitet i tätorter2004Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 239.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brodin, Yngve
    Luftkvalitet i tätorter 20052006Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 240.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Peterson, Kjell
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Utredning avseende flytt av mätstationen Vavihill2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

     

     

  • 241.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Svensson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström - Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Rehngren, Erika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Persson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Areskoug, Hans
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nationell miljöövervakning - Luft Data tom 20092011Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 242.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Svensson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Wängberg, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Rehngren, Erika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Sjöblom, Ann
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Areskoug, Hans
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Södergren, Helena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Holmin Fridell, Sofi
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nationell Miljöövervakning - Luft: Data tom 20112013Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 243.
    Sjöberg, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Svensson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Blomgren, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nationell miljöövervakning inom EMEP och Luft och Nederbördskemiska nätet 2004 & 20052006Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 244.
    Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Henningsson, Emma
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Östman, Margareta
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Kemikalieinspektionen.
    Revised Method for Estimating Emissions of NMVOC from Solvent and Other Product Use in Sweden2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    This report describes how a new method for estimating emissions of NMVOC and CO2 from CRF sector 3, Solvent and Other Products Use, has been developed. This consumption-based method with a product related approach consists of two steps:

    1. Data on amounts of solvents and solvent based products produced in, imported to or used in Sweden, and exported from Sweden, was derived from the Swedish Product Register at the Swedish Chemicals Inspectorate. The information was used for generating quantity time series for emissions of NMVOC and C from activities included in CRF sector 3.

    2. Emission factors were established, considering emission reduction as well as application techniques, and emission time series for NMVOC were calculated. Knowledge of the carbon content of the individual NMVOCs was used for calculation of CO2 emission time series.

    This new Swedish method for estimating emissions of NMVOC and CO2 from Solvent and Other Product Use is more transparent, complete and better adapted to its purposes compared to previous methods. The design of the model makes it easy to adjust emission factors and include new years in the time series, which facilitates consistent annual updates of time series in the future

  • 245.
    Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kindbom, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Jernström, Mats
    SCB.
    Nyström, Anna-Karin
    SCB.
    Fortsättning av riktad kvalitetskontrollstudie av utsläpp från industrin i Sveriges internationella rapportering: Utsläpp rapporterade till UNFCCC, EU Monitoring Mechanism, CLRTAP & NEC2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I föreliggande studie har utsläpp av CO2, CH4, N2O, NOx, CO, NMVOC, NH3, TSP, PM10, PM2.5, Pb, Cd, Hg, dioxin, PAH, As, Cr, Cu, Ni, Zn från vissa industrier som rapporteras av Sverige till EU Monitoring Mechanism, EU:s takdirektiv (NEC), UNFCCC och CLRTAP studerats. Anledningen till studien är att misstankar finns att de rapporterade utsläppen inte alltid är korrekta. Inom studien har utsläpp från följande industrisektorer inkluderats; raffinaderi-, cement-, järn och stål- (primär och sekundär), metall- samt skogsindustrin. Data som rapporterats av Sverige för dessa sektorer har jämförts med data på anläggnings- eller sektorsnivå med data från andra källor (miljörapporter och branschorganisationer) och skillnader har noterats. Ett antal brister har påträffats i inventeringsdata som rapporterats internationellt och förslag på förbättringar ges, vilket innebär att kvalitén kommer att höjas i internationellt rapporterade utsläpp i framtiden, om förbättringsförslagen implementeras.

  • 246.
    Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kindbom, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Jernström, Mats
    SCB.
    Nyström, Anna-Karin
    SCB.
    Fortsättning av riktad kvalitetskontrollstudie av utsläpp från industrin i Sveriges internationella rapportering: Utsläpp rapporterade till UNFCCC, EU Monitoring Mechanism, CLRTAP & NEC2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I föreliggande studie har utsläpp av CO2, CH4, N2O, NOx, CO, NMVOC, NH3,

    TSP, PM10, PM2.5, Pb, Cd, Hg, dioxin, PAH, As, Cr, Cu, Ni, Zn från vissa industrier

    som rapporteras av Sverige till EU Monitoring Mechanism, EU:s takdirektiv

    (NEC), UNFCCC och CLRTAP studerats. Anledningen till studien är att misstankar

    finns att de rapporterade utsläppen inte alltid är korrekta. Inom studien har

    utsläpp från följande industrisektorer inkluderats; raffinaderi-, cement-, järn och

    stål- (primär och sekundär), metall- samt skogsindustrin.

    Data som rapporterats av Sverige för dessa sektorer har jämförts med data på anläggnings-

    eller sektorsnivå med data från andra källor (miljörapporter och branschorganisationer)

    och skillnader har noterats. Ett antal brister har påträffats i inventeringsdata

    som rapporterats internationellt och förslag på förbättringar ges,

    vilket innebär att kvalitén kommer att höjas i internationellt rapporterade utsläpp i

    framtiden, om förbättringsförslagen implementeras.

  • 247.
    Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kindbom, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Jernström, Mats
    Nyström, Anna-Karin
    Fortsättning av riktadkvalitetskontrollstudie av utsläppfrån industrin i Sverigesinternationella rapportering: Utsläpp rapporterade till UNFCCC, EU Monitoring Mechanism, CLRTAP & NEC2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I föreliggande studie har utsläpp av CO

    2, CH4, N2O, NOx, CO, NMVOC, NH3,

    TSP, PM

    10, PM2.5, Pb, Cd, Hg, dioxin, PAH, As, Cr, Cu, Ni, Zn från vissa industrier

    som rapporteras av Sverige till EU Monitoring Mechanism, EU:s takdirektiv

    (NEC), UNFCCC och CLRTAP studerats. Anledningen till studien är att misstankar

    finns att de rapporterade utsläppen inte alltid är korrekta. Inom studien har

    utsläpp från följande industrisektorer inkluderats; raffinaderi-, cement-, järn och

    stål- (primär och sekundär), metall- samt skogsindustrin.

    Data som rapporterats av Sverige för dessa sektorer har jämförts med data på anläggnings-

    eller sektorsnivå med data från andra källor (miljörapporter och branschorganisationer)

    och skillnader har noterats. Ett antal brister har påträffats i inventeringsdata

    som rapporterats internationellt och förslag på förbättringar ges,

    vilket innebär att kvalitén kommer att höjas i internationellt rapporterade utsläpp i

    framtiden, om förbättringsförslagen implementeras.

  • 248.
    Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Mawdsley, Ingrid
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Evaluation of thresholds for capacities and pollutants according to the Protocol on PRTRs: Case-study for the Nordic countries2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Based on experience gained from the implementation of the national PRTR (Pollutant Release and Transfer Register) registers parties to the Protocol on PRTRs shall consider evaluating the thresholds for capacities and pollutants listed in Annex I and II of the Protocol (Article 6 (2)). The thresholds were set aiming to cover about 90 % of industrial pollution in Europe.

    This case study for the Nordic countries aims to evaluate threshold values for capacity (Annex I) and substances (Annex II) according to the Protocol on PRTRs. The evaluation has been based on available data in the countries' national environmental reporting databases, European PRTR (E-PRTR) and, for emissions to air, data from CLRTAP (Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution). A number of pollutants to air (NOX, SOX, NH3 and PM10) and to water (total nitrogen, total phosphorus, Pb and Hg) has been included in the analysis.

    When comparing at European level for all included air pollutants, the results show that E-PRTR data does not capture 90% of the corresponding industrial emissions according to CLRTAP. For all pollutants, removal of threshold values for pollutants would increase the coverage in relation to CLRTAP. However, for NH3 and PM10, the difference between E-PRTR data and CLRTAP data is very large and additional measures are required. For both pollutants is it obvious that livestock is the activity where the difference between E-PRTR and CLRTAP is the largest. This indicates that the PRTR capacity threshold for livestock should be reviewed and that there is a need to evaluate the calculation methodology of the EMEP/EEA Guidebook. For PM10, it can also be noted that Annex 4 of the E-PRTR guidance document should be updated, as PM10 is not included since it is not expected to be emitted from livestock.

    For emissions to water, no dataset corresponding to CLRTAP exists, therefore any comparison on European level could not be made. Consequently, comparisons for water can only be made between two datasets, data reported to the national environmental reporting databases and to E-PRTR. For Pb, removing the threshold is enough to capture 90% of the reported emissions in the national reporting databases. For the remaining substances, however, additional measures are required to increase the coverage in relation to the national databases. Wastewater treatment plants and aquaculture are the industries that have been identified as the most relevant for a review of the capacity thresholds.

  • 249.
    Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Gustafsson, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Revision of estimated greenhouse gas emissions for integrated iron and steel production: For reporting to the United Nation Framework Convention on Climate Change2013Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 250.
    Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nyström, Anna-Karin
    SCB.
    Quality control of emitted NOX and SO2 in Swedish industries: Reported to the UNFCCC, EU Monitoring Mechanism and CLRTAP2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I föreliggande studie har utsläpp av NOxoch SO2från vissa industrier som rapporterasav Sverige till EU Monitoring Mechanism, EU:s takdirektiv, UNFCCC och CLRTAP studerats. Anledningen till studien är att misstankar finns att de rapporterade utsläppen inte alltid är korrekta. Inom studien har utsläpp från följande industrisektorer inkluderats; raffinaderi-, cement-, järn och stål-, övrig metall- samt skogsindustrin.

    Data som rapporterats av Sverige för dessa sektorer har jämförts med data på anläggnings- eller sektorsnivå med data från andra källor (miljörapporter och branschorganisationer) och skillnader har noterats. Ett antal brister har påträffats i inventeringsdata som rapporterats internationellt och förslag på förbättringar ges vilket innebär att kvalitén kommer att höjas i internationellt rapporterade utsläpp i framtiden, om de implementeras. Bland dessa förslag kan nämnas nya emissionsfaktorer för brännolja och raffinaderigas i raffinaderiindustrin, eliminering av dubbelrapporterade utsläpp inom t.ex. skogindustrin, tillägg av saknade utsläpp inom t.ex. järn- och stålindustrin, samt utbyte av aktivitetsdata/utsläpp inom cementindustrin. Slutligen föreligger ett behov av en översyn av vissa emissionsfaktorer inom järn och stål- och skogsindustrin

23456 201 - 250 of 280
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf