Publications
Change search
Refine search result
2345678 201 - 250 of 6698
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 201. Arup, Ulf
    Övervakning av Öländsk tegellav2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den enda kända lokalen för öländsk tegellav övervakas sedan 2006 med fem års intervall. Resultaten av 2011 års unndersökning visar att de händer relativt mycket på lokalen. De mest dramatiska förändringarna, när hela exemplar försvinner, beror sannolikt på den frostsprängning som sker på lokalen och förorsakar stora rörelser i underlaget. Således har två exemplar försvunnit helt eller nästan helt. Ytterligare 5 exemplar har minskat, ett kraftigt och de övriga i något mindre omfattning. Som motvikt har exemplaren på 9 foton ökat i areal och ofta även fått förbättrad fertilitet. Dessutom hittades ett helt nytt exemplar som tidigare undgått upptäckt och det är friskt och fertilt. Totalt har arealen minskat något, trots nytillskottet, från 43,39 till 41,45 cm2. De dokumenterade upp- och nedgångarna visar sannolikt på den naturliga dynamik som finns på lokalen och den tillväxt och nyetablering av en mängd bålsjäll som skett på fem år indikerar att vi kan hysa relativt gott hopp inför nästa femårsperiod.

  • 202.
    Arup, Ulf
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Westberg, Martin
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Fröberg, Lars
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Öländsk tegellav Psora vallesiaca på Öland och Gotland 20072008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Öländsk tegellav

    Psora vallesiaca är rödlistad som akut hotad (CR). Arten var fram till

    2005 känd från en lokal på Öland, där den blev funnen 1970. Under 2004–2006 hittades

    fyra nya lokaler på Gotland under samma period togs ett åtgärdsprogram fram för att

    säkerställa artens fortlevnad i landet. I åtgärdsprogrammet föreslogs en inventering på

    Öland och Gotland för att försöka finna nya lokaler i landet och för att få ett bättre grepp

    om ekologi, status och utbredning. I denna rapport redovisas resultaten av denna

    inventering, som utfördes 2007.

    Inga nya lokaler hittades på Öland och chansen att finna nya lokaler där får nu anses som

    små. På Gotland hittades fem nya lokaler, varav några med flera dellokaler. Totalt är nu tio

    aktuella lokaler kända i landet. På Gotland har arten noterats på sammanlagt 34 block eller

    avsatser och täcker nästan 900 cm

    2. Lokalerna är spridda på ön, i norr och öster samt längst

    i söder. Tre av lokalerna ligger i ett naturreservat och de andra är utan formellt skydd.

    Det är nu, genom de nya fynden, möjligt att beskriva artens ekologi mer i detalj. Den

    uppträder oftast på väl vittrade kalkstensblock, men även på avsatser. Laven skyr dock den

    hårda revkalkstenen som bygger upp de flesta raukar, klintar och hällmarker. Man finner

    arten huvudsakligen på sidan av blocken och avsatserna, bara mer sällan på ovansidan.

    Lokalerna bör vara ljusa, helt öppna till halvöppna med gles buskvegetation eller spridda

    träd. Under dessa förhållanden är arten oftast fertil och mår väl. Under skuggigare

    förhållanden mår arten sämre och är ofta steril. Ungefär samma förhållanden gäller dess

    släkting falsk guldskivlav

    Psora testacea, som dock påträffas på något hårdare, eller

    åtminstone inte så vittrad kalksten, men inte heller den växer på revkalksten. Bara på en

    lokal uppträder arterna tillsammans och intrycket är därför att om den ena arten finns på en

    lokal är sannolikheten inte så stor att den andra finns.

    Under inventeringen besöktes de allra flesta områden på Gotland som har gynnsamma

    förhållanden för öländsk tegellav. Dessa områden är inte speciellt många då kalkstenen på

    de flesta ställen är för hård och inte tillräckligt vittrad. Mörkertalet för arten bör därför,

    enligt vår bedömning inte vara så stort. Trots det kan det finnas oupptäckta lokaler eller

    delpopulationer.

    Flertalet av de aktuella lokalerna hålls mer eller mindre öppna genom bete. Igenväxning är

    således inte något större problem idag, men är något man på sikt måsta bevaka. En av

    lokalerna bör dock röjas omgående. Stenbrottsverksamhet skulle också kunna utgöra ett

    hot mot någon av lokalerna.

    Uppföljningen av åtgärdsprogrammet bör nu koncentrera sig på att se till att de tio kända

    lokalerna har så gynnsamma förutsättningar som möjligt för öländsk tegellav. Viss

    övervakning bör ske, dels på de lokaler där skötselåtgärder görs, dels på några av de

    rikligaste lokalerna.

  • 203.
    Arvidsson, Mia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB .
    Inventering av makrofyteri Stockholms län 2009: Albysjön, Långsjön, Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran,Måsnaren och Bornan2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering av Albysjön, Långsjön,

    Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran, Måsnaren och Bornan i Stockholms län

    sommaren 2009. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas

    ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten i

    Roslagen AB på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

    Samtliga sjöar bedömdes till måttlig status, undantaget Västra Styran som bedömdes vara av god

    status.

    Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de

    sjöar, Västra Styran och Kyrksjön, som låg på gränsen till en lägre klassgräns

    rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder.

    Sammantaget noterades 57 arter av makrofyter, övervattenväxter undantaget.

    Artantalet var

    högst i Långsjön där 40 arter noterades och lägst i Kyrksjön med endast nio arter.

    Tre rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen kransalgen uddslinke (

    Nitella

    mucronata

    ) och natearterna bandnate (Potamogeton compressus) och uddnate (Potamogeton

    friesii

    ). Uddslinke noterades i Uttran och Måsnaren och anges i rödlistan som starkt hotad

    (EN), bandnate noterades i Albysjön och anges i rödlistan som sårbar (VU) och uddnate

    noterades i Albysjön och Långsjön och anges i rödlistan som missgynnad (NT). I nya

    rödlistan som planeras till 2010 kommer, med förbehåll för ytterligare förändringar, bandnate

    och uddslinke att klassificeras som missgynnade i stället för sårbar respektive starkt hotad.

  • 204.
    Arvidsson, Mia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Garnsviken, Väntholmsviken, Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea),spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

     

     

  • 205.
    Arvidsson, Mia
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Naturvatten i Roslagen AB.
    Gustafsson, Anna
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Naturvatten i Roslagen AB.
    Yngelinventering i Långvinds- och Harkskärsområdet - Gävleborgs län 20132013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten redogör för resultat av inventering av fiskyngel i sex grunda

    vikar i Långvinds- och Harkskärsområdet, Gävleborgs län 2013.

    Inventeringen utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen i

    Gävleborgs län. Syfte var att undersöka fiskyngelförekomsten.

     

    Inventeringen utfördes under perioden 7-9 augusti i Yttra Storhamn,

    Åskärsviken, Mjölkviken och Fågelviken i Långvindsområdet samt i viken

    syd S:t Olofs sten och Näsviken i Harkskärsområdet. Provtagningen

    utfördes med 10-gram sprängladdningar enligt metodik framtagen av

    Fiskeriverket. Åskärsviken inventerades för första gången vid

    föreliggande undersökning medan övriga vikar inventerats ett flertal

    gånger sedan 2002.

     

    Inventeringen 2013 visar på mycket låg förekomst av yngel, framförallt

    när det gäller gädda men även av övriga varmvattensarter i flera av

    vikarna. I Yttre Storhamn dominerades yngelfångsten av storspigg och

    endast ett fåtal abborrar och ett gäddyngel noterades. I Åskärsviken

    dominerades fångsten av abborre men även gädda och mört noterades.

    Fångsten i Mjölkviken dominerades av storspigg men även abborre och

    mört noterades. I Fågelviken utgjordes hela fångsten av storspigg.

    Fångsten i viken syd S:t Olofs sten dominerades av karpfisk men även ett

    fåtal abborrar noterades samt både små- och storspigg. Även i Näsviken

    dominerades fångsten av storspigg och endast ett par abborrar och en

    björkna/braxen noterades.

     

    Resultaten visar på allvarliga rekryteringsproblem för flera av de

    varmvattenskrävande arterna i de flesta vikarna. Generellt sett tyder

    inventeringen 2013 på en fungerande om än svag rekrytering av abborre

    och mört i Mjölkviken och Åskärsviken samt av björkna/braxen och löja i

    viken syd S:t Olofs sten.

     

    Under perioden 2002-2013 har rekryteringen av abborre och mört minskat

    i Långvindsvikarna. Samtidigt syns en uppgång i antalet storspigg under

    de senaste åren. Samma trend kan ses i Harkskärsvikarna. Här är dock

    mellanårsvariationerna betydande för abborre och mört och trenden är inte

    statistiskt signifikant. Trenderna måste dock tolkas med försiktighet på

    grund av osäkerheter i och med konvertering av äldre resultat.

     

    I Mjölkviken (Långsvindsområdet) ses sedan 2008 en uppåtgående trend i

    abborrens förekomst, troligtvis tack vare ökad utbredning av

    undervattensvegetation.

  • 206. Asbenberg, Per
    Särskild rapportering från ornitologisk inventering av Axmarområdet 19831983Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vid den av fritidsbebyggelse hårt exploaterade södra delen av gävleborgskusten finns få kvarvarande oexploaterade kustavsnitt. Det största området med orörd karaktär ligger på gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland (gävle kommun och Söderhamns kommun) och blev 1978 avsatt som naturreservat. I detta område, Axmar naturreservat, finns betydande skyddsvärden för den vetenskapliga naturvården. Här förekommer samtidigt ett intensivt rörligt friluftsliv, särskilt sommartid. Vidare sker här bl a fiske både som fritidsfiske och i mer yrkesmässaiga former. Mot bakgrund av vissa brister i dokumentationen av fågellivet gavs uppdraget att genomföra en ornitologisk inventering i skärgårdsområdet, kuststräckan från Gåsholmen i söder till Tupparna i norr. Inventeringens målsättning var uttryckt som: -att ge en kvantiativ beskrivning av skärgårdsfåglarna -att peka ut särskilt skyddsvärda barrskogsbestånd(skyddsvärda ur orntiologisk synvinkel) -att peka ut särskilt skyddsvärda skogsbestånd med stort lövinslag/inslag av döda träd, av värde för fågellivet

  • 207.
    Ask, Jenny
    et al.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Karlsson, Jan
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Jansson, Mats
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Övervakning av produktion i fjällsjöar Förslag till övervakningsprogram med särskild inriktning på att följa klimatets inverkan på fjällsjöars produktivitet2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I klara, grunda till medeldjupa, sjöar i svenska fjällen domineras ofta basproduktionen av bentiska alger. Den bentiska primärproduktionen utgör även den huvudsakliga basresursen för fisk via deras konsumtion av zoobenthos. I ett klimatförändringsperspektiv kan man anta att lufttemperaturen kommer att öka och därigenom även den terrestra produktionen. En ökad terrester produktion medför att inflöde av näringsämnen och kol till fjällsjöar kommer att öka. Ett ökat inflöde av kol och näring gynnar den pelagiska produktionen samtidigt som det missgynnar den bentiska produktionen genom försämrat ljusklimat. Eftersom fisk i fjällsjöar är starkt beroende av den bentiska produktionen missgynnas även fisken vid ett försämrat ljusklimat via dess negativa inverkan på bentisk produktion. Det har visats att fiskens biomassa och produktion är direkt kopplade till ljusklimatet i sjöar med naturligt låga näringshalter (0-30

    μg fosfor/L). Nästan alla fjällsjöar har näringshalter i detta intervall och kan därför antas ha en basproduktion och fiskproduktion som är ljusberoende. Vi visar här hur sambandet mellan ljusklimat och fiskproduktion kan användas i ett övervakningsprogram för sjöar i svenska fjällen.

     

  • 208.
    Ask, Karolin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den övergripande målsättningen med den hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) är att följa exponering för miljöföroreningar över tid, speciellt hos känsliga och riskutsatta grupper, och att så långt som möjligt identifiera de huvudsakliga exponeringskällorna för att möjliggöra en effektiv exponeringsreduktion. Det specifika syftet med föreliggande projekt var att belägga exponeringsnivåer för kvicksilver, framförallt metylk vicksilver (MeHg), hos kvinnor i barnafödande ålder med hög fiskkonsumtion. De utgör en potentiell riskgrupp i den allmänna befolkningen eftersom fostret är speciellt känsligt för MeHg. Kvicksilverhalter i blod och hår utvärderas i relation till fiskintag (sort och mängd). Tidigare undersökningar inom den hälsorelaterade miljöövervakningen har påvisat stor variation i exponeringen för MeHg även bland kvinnor med måttlig fiskkonsumtion. Genom denna studie och upprepade undersökningar kan eventuella förändringar i exponering över tid detekteras. Resultaten från studien jämförs med resultat från tidigare projekt inom HÄMI och andra svenska studier. På lång sikt är förhoppningen att exponeringen sjunker till en nivå som medför att kostrekommendationerna för fiskintag kan tas bort. Detta är i linje med det nationella miljömålet ”giftfri miljö” som regering och riksdag beslutat om. Föreliggande undersökning har utförts i samarbete mellan Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet och Livsmedelsverket på uppdrag av Naturvårdsverket.

  • 209.
    Ask, Karolin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Report (Other academic)
  • 210.
    Asp, Anette
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Gotlands län.
    Återinventering av grönfläckig padda(Bufo viridis) på Gotland 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    År 2009 var fjärde året i rad som grönfläckig padda återinventerades vid Kättelviken på södra

    Gotland. Utsättning av arten under åren 1995-2008, hade fram till i år inte resulterat i någon

    verifierad föryngring, men i år var det dags.

    Under inventeringen år 2009 verifierades föryngring av grönfläckig padda, baserat på en

    extern fotogranskning (Christer Larsson och Mats Wirén) av nyligen metamorfoserade

    individer, som påträffades vid det undersökta området den 1 juli. Resultatet av inventeringen

    var också att en tidigare aldrig påträffad grönfläckig padda, kallad individ nr 40, påträffades

    två gånger med 48 dagars mellanrum (den 19 maj samt den 6 juli). Den hittades bägge

    gångerna på exakt samma plats när den korsade genomfartsvägen, den första gången i riktning

    ut mot havet och den senare gången var den på väg upp mot Husrygg igen.

    Årets glädjande och positiva resultat kan anses motivera vidare uppföljning och eventuellt för

    arten ytterligare befrämjande åtgärder i området.

  • 211. Asp, Therese
    Övervakning av rödlistade kärlväxter i Jönköpings län: sammanställning av 6 kärlväxter övervakade inom ramen för floraövervakningsverksamheten i Jönköpings län, 20022003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Floraövervakningen påbörjades 1994 i Jönköpings län. Det är föreningen Smålands flora som på uppdrag av ArtDatabanken och Länsstyrelsen återbesöker lokaler med rödlistade och regionalt hotade växter. De flesta fynden registrerades ursprungligen i samband med inventeringen för Landskapsfloran, men fler har tillkommit. Sedan 2002 ingår även Habo- och Mullsjö kommuner i verksamheten. I övervakningen ingår, förutom att notera om arten finns kvar eller inte, även att rapportera antal samt om det förekommer några eventuella hot mot växtplatsen. I den här sammanställningen presenteras floraövervakningens resultat från återbesökta lokaler av 5 rödlistade kärlväxter och en regionalt hotad kärlväxt. Arterna är gaffelglim, kattmynta, granspira, ljungögontröst, mosippa och myggblomster. Tyngdpunkten i denna rapport har valts att läggas på mosippan som under 2002 utsågs till årets växt av Svenska Botaniska föreningen och ArtDatabanken. Arten har minskat kraftigt under 1900-talet och år 2002 gjordes därför en omfattande inventering i hela landet för att finna alla förekomster. Arten var inte rödlistad i Sverige 1995, men 2000 blev den rödlistad som sårbar (VU). Efter 2002 års inventering kan man dra slutsatsen att den är på väg mot en högre hotklassificering. Mosippan är den art som har mest negativ trend i länet av de arter som övervakas. Av de 94 lokaler som besöktes under 2002 hade arten försvunnit från 34 varav flertalet låg i Habo kommun. Fem nya lokaler hittades vid inventeringen, fyra nya fynd i Eksjö kommun och ett i Vetlanda. En tillfällig gäst dök upp i länet 1997, nämligen gaffelglim. Den hittades vid en vägkant i Jönköpings kommun, men vid återbesöket 2000 hade arten försvunnit. Kattmynta förekommer på ett fåtal platser i Nässjö kommun. Arten har tidigare funnits på fler lokaler i Jönköpings-, Nässjö- och Tranås kommuner men den har försvunnit på flertalet genom förstörelse av växtplatserna, jordhögar har till exempel tippats på en växtplats. Idag finns tre övervakningsplatser registrerade. I Jönköpings län finns idag 22 registrerade övervakningslokaler för ljungögontröst. Vid återbesök ett flertal gånger mellan åren 1994-2002 visade det sig att arten försvunnit från sju lokaler, ökat på sex och har relativt stabila populationer på resten. En art som finns spridd i hela länet är granspira. Den övervakas på ett stort antal lokaler och har likt så många andra arter haft en negativ populationstrend. Idag finns 111 lokaler registrerade för övervakning, arten har försvunnit från 32 och minskat på 13. Under 2002 återbesöktes 30 lokaler med återfynd på 25 av dem. Myggblomster är inte en nationellt rödlistad art, men är regionalt sällsynt i Jönköpings län. Övervakning sker på 21 lokaler idag och tio av dessa återbesöktes under 2002. Resultatet gav att arten försvunnit från sex av dem. Vid återbesök under perioden 1994-2002 hade populationen ökat vid fem lokaler. Arten finns främst i de östra och nordöstra delarna av länet.

  • 212. Asp, Therese
    Övervakning av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) i Blekinge1998Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii), en makroskopisk cyanobakterie som är indikatorart förnäringsfattiga, icke-humösa klarvattensjöar, har rapporterats från tre sjöar i Blekinge: Horsasjön iRonneby kommun, Vitavatten (Rösjö) och Vitavatten (Baggeboda) i Olofströms kommun.Vid inventeringen 1997 förekom sjöhjortron i riklig mängd i Horsasjön och som enstaka, géleartadekolonier i Vitavatten (Baggeboda). I Vitavatten (Rösjö) återfanns inga kolonier.De tre Nostoc-sjöarna kommer att övervakas årligen inom det regionala delprogrammet Biotopernasinnehåll.

  • 213. Asp, Therese
    Övervakning av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) i Blekinge, 1997-20042004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) är en makroskopisk cyanobakterie som utgör indikatorart för näringsfattiga, icke-humösa klarvattensjöar. 1994 utfördes en större inventering av arten i Småland och Blekinge (Bengtsson 1995) och av tolv undersökta sjöar i Blekinge upptäcktes arten i tre: Horsasjön i Ronneby kommun, Vitavatten (Rösjö) och Vitavatten (Baggeboda) i Olofströms kommun. Första inventeringen i miljöövervakningens regi utfördes 1997 och har sedan dess skett årligen i de tre sjöarna förutom 2001 då ingen undersökning utfördes och 2003 då endast Horsasjön besöktes. Vid inventeringen 1997 förekom sjöhjortron i riklig mängd i Horsasjön och som enstaka, géleartade kolonier i Vitavatten (Baggeboda). I Vitavatten (Rösjö) återfanns inga kolonier. Kolo nier av Nostoc hittade man återigen i Vitavatten (Rösjö) 1999, 2000 och 2002. Vid besöken 1999 och 2000 var kolonierna i form av små björnbär, men 2002 var kolonierna mindre (5mm) och det förekom även mikroskopiska kolonier. Vid den senaste inventeringen 2004 återfanns inte arten i Vitavatten (Rösjö). I de två andra sjöarna har det sett likadant ut vid alla besök. De tre Nostoc-sjöarna övervakas inom det regionala delprogrammet Artövervakning - Nostoc zetterstedtii och berör miljömålen Levande sjöar och vattendrag samt Endast naturlig försurning. En utökad inventering planeras 2005 dels för att se om arten finns på fler lokaler i de idag kända sjöarna dels för att undersöka andra sjöar som bedöms kunna hysa arten och därmed eventuellt hitta nya övervakningslokaler.

  • 214. Asp, Therese
    et al.
    Haag, Tobias
    Kalkningar i Jönköpings kommun 1999-2001. Måluppfyllelse och effekter: en rapport från kalkningsverksamheten i Jönköpings län2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    "I Jönköpings kommun har kalkning skett sedan 1985. Idag bedrivs kalkning i sju åtgärdsområden i Jönköpings kommun. Kalkningen är en nödvändig och i dagsläget ofrånkomlig del i den miljövård som bedrivs för att behålla de höga naturvärden som finns i området. Kalkning är en av åtgärderna för att nå de nationella miljömålen ""bara naturlig försurning"" och ""levande sjöar och vattendrag"". Kalkning är också en åtgärd för att nå målet om ""god ekologisk status"" enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Kalkningarna i Jönköpings kommun utvärderas vart tredje år. Utvärderingen omfattar både vattenkemiska och biologiska resultat och ger förslag på förändringar i kalkningsstrategi och effektuppföljning. Utvärdering omfattar perioden 1999-2001 och en jämförelse har gjorts med den föregående utvärderingen, för perioden 1996-1998. Kalkningen i kommunen har gjort stor nytta och fungerar på ett tillfredställande sätt. De genomförda kalkningsåtgärderna har resulterat i att de flesta specifika målsättningarna har uppfyllts. Det finns dock delmål som inte har uppnåtts och delmål som inte går att bedöma ännu. Under perioden 1999-2001 uppnåddes 80% av de bedömda målen. Inom åtgärdsområdena har måluppfyllelsen ökat i ett åtgärdsområde men minskat i de resterande sex åtgärdsområdena. Antalet bedömda mål har dock ökat från 50 till 59, vilket gör det svårt att jämföra måluppfyllelsen."

  • 215. Asp, Therese
    et al.
    Jonsson, Peter
    Projekt östra Vätternbranterna. Rapport 12002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Landskapet öster om Vättern, de östra Vätternbranterna, är mycket mångformigt och spännande. Det har av WWF utsetts till ett av Europas 100 mest värdefulla skogsområden att bevara för framtiden. Området har för länge sedan påverkats av starka geologiska krafter vilket skapat en natur med stora höjdskillnader över korta sträckor. Detta har i sin tur inneburit att man inom de östra Vätternbranterna kan hitta miljöer som representerar både sydsvenska och norrländska förhållanden. Områdets syd-väst vända läge och närheten till Vättern ger också mycket speciella förutsättningar för floran och faunan. Exempel på miljöer man hittar i området är branter, lövskogsklädda raviner, ädellövskog, äldre barrskog, småskaligt odlingslandskap och vattendrag. Här finns de unika bergarterna grännait, lakarpit och kaxtorpit. Det starkt varierande landskapet i kombination med många i stort sett orörda miljöer har möjliggjort en stor artrikedom. Den långvariga hävden i odlingslandskapet är också ett viktigt skäl. Antalet hotade (rödlistade) arter är högt. Till exemepl har den större barksnäckan (Ena montana) här sin enda kända förekomst i Skandinavien och luddbandmossan (Apometzgeria pubescens) här sin enda kända förekomst i Sverige. De östra Vätternbranterna sträcker sig från Tenhult i Jönköpings län upp till Omberg i Östergötland. För att bevara och utveckla de naturvärden som finns inom Jönköpings läns del av branterna startade Länsstyrelsen i Jönköpings län tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen i Jönköping/Kronoberg 1998 Projekt östra Vätternbranterna. Projektet är ett samarbete mellan myndigheter, kommunen, markägarrepresentanter och ideell naturvård. Projektet strävar efter att på flera sätt se till helheten i området. Naturvårdsinsatser görs både i skogs och jordbrukslandskapet samtidigt som hänsyn till skogs- och jordbruksproduktionen tas. Markägostrukturen med många små privatägda fastigheter gör också att ett nära samarbete med markägarna är en förutsättning för att bevara områdets olika värden. Projektets första fas, vilken denna rapport redogör för, har i huvudsak inriktats på kunskapsuppbyggnad om området. En rad olika inventeringar har utförts, bland annat nyckelbiotopsinventering i skogs- och odlingslandskapet, ängs- och hagmarksinventering, biotopkartering av bäckar och flera olika artinventeringar. En sammanställning av dessa inventeringar och en beskrivning av projektet redovisas i denna rapport.

  • 216.
    Asp, Therese
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Lööv, Arpad
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Jansson, Nicklas
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Persson, John
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Framtagande av inventeringsmetodik för ekoxe 2007-20092009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Blekinge och Östergötlands län med syfte

    att ta fram en bra inventeringsmetod för ekoxe påbörjades 2007. Ekoxen har gått starkt

    tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena. Den är fridlyst i hela landet och

    förutom i Blekinge, vissa delar av Kalmar- och Östergötlands län är ekoxen en sällsynt

    art. Ekoxen är upptagen på rödlistan som missgynnad (NT) och ingår i Natura 2000 som

    annex-II art vilket innebär att arten ska inventeras inom nätverket men i dagsläget finns

    ingen bra inventeringsmetodik. Tanken med detta projekt har varit att utarbeta en inventeringsmetodik

    inom miljöövervakningen som även skulle vara lämplig att använda

    inom Basinventering Natura 2000 samt Uppföljning och övervakning av Natura 2000

    framöver.

    Ett flertal inventeringsmetodiker testades i Västra Götaland (Kungsbacka kommun)

    under sommaren 2006 men ingen av dessa fungerade riktigt bra. Med utgångspunkt från

    ekoxens krav på sin miljö samt vad som eventuellt lockar till sig individerna till ett visst

    område valdes ett par nya sätt att inventera arten ut för att testas i Blekinge och Östergötland.

    Det som testades var om artificiell eksav kunde locka till sig ekoxar samt om

    man genom GIS/landskapsanalys kan prediktera förekomst av arten genom vissa habitatparametrar.

    Försök med artificiell eksav utfördes i kända ekoxlokaler i både Östergötland och Blekinge

    under sommaren 2007 men med lite olika metoder. I Östergötland fälldes några

    ekar och från dessa samlades löv, innerbark och lite av den yttersta veden in för att sedan

    genomgå en jäsprocess precis som vid vinframställning. Den jästa produkten blandades

    med sirap och spån för att bilda en massa som man sedan smetade på fällor tillverkade

    av ek (plankor med tak, golv och en bakre vägg där barken fortfarande satt

    kvar). Dessa fällor hängdes upp på solbelysta ekstammar i kända ekoxlokaler. I Blekinge

    testades själva eksavsjäsningen direkt på träden. Där valdes ett tiotal ekar ut i tre

    naturreservat. Ekarna som valdes ut stod solbelysta under större delen av dagen, de var

    inte vindexponerade och inte solitärer. I ekarna höggs ett ca 2 dm vertikalt sår upp så att

    det nådde ned till splintveden och i detta sår sprayades en 20 %:ig socker/

    alkohollösning. Såren sprayades var tredje dag i ca två veckor innan själva inventeringsförsöket

    sattes igång. Under maj-juni utfördes sedan inventering i båda länens

    testområden. Lokalerna besöktes dels på eftermiddagen dels vid skymningen då inventering

    utfördes m.h.a. nattorienteringslampa. Ingen av metoderna kan sägas vara direkt

    lyckad.

    Förutom fälttest har en GIS-analys genomförts i Blekinge. Syftet med denna undersökning

    var att se om man kan förutsäga ekoxförekomst genom att titta på vissa habitatparametrar.

    Under åren 1995-1998 pågick i Blekinge ”Projekt Ekoxe” bl a med syfte att

    kartlägga artens förekomst i länet. Detta, tillsammans med att allmänheten kan rapportera

    in fynd av ekoxe på Länsstyrelsen i Blekinges hemsida, har bidragit till att kunskapen

    om artens utbredning i länet är relativt god. Dessa fyndlokaler användes i analysen där

    en buffertzon på 100m respektive 500m lades runt varje fynduppgift och där analyser

    utfördes inom dessa ytor. Det som undersöktes var om det var något speciellt habitat

    som föredrogs, om de föredrog något speciellt väderstreck samt om närhet till vatten

    kunde vara avgörande. Resultatet visade att ekoxar förekom i områden där tre habitat

    (lövskog, åkermark och betesmark) var vanligt förekommande,. Det visade även att väderstrecken

    öst, sydväst, syd, sydöst och väst föredrogs med tyngdpunkt på sydslutt

    ningar. Då man använder sig av denna framtagna modell ser man att i Blekinge finns

    mycket habitat som är lämpligt men som vi ännu inte har några fynduppgifter från.

    Under 2008 togs en inventeringsblankett fram i samarbete med Artdatabanken. Blanketten

    och den framtagna GIS-modellen testades i fält i Blekinge under 2009. Från den

    framtagna GIS-modellen slumpades 20 lokaler ut för test av den framtagna inventeringsblanketten

    samt för att se hur modellen fungerade i verkligheten. Hälften av de utslumpade

    lokalerna fanns inom områden som enligt modellen skulle vara bra ekoxmiljöer

    och resten av punkterna låg i enligt modellen mindre lämpliga ekoxmiljöer. Inventeraren

    fick utföra ett blindtest och fick enbart koordinater och kartor över de lokaler som

    skulle besökas utan att veta om han befann sig i lämpliga eller olämpliga miljöer. Testet

    visade att modellen som den är utformad idag är otillräcklig men att den har potential då

    de lokaler som enligt modellen skulle vara mer lämpliga för ekoxar faktiskt var något

    bättre än de tio mindre lämpliga lokalerna. Däremot behöver modellen finjusteras ytterligare

    för att vara optimal eller helt enkelt ses som ett första steg i urvalet av lämpliga

    inventeringsområden. Med kompletterande uppgifter från allmänheten skulle man kunna

    få fram lämpliga inventeringsområden som man därefter skulle kunna besöka och

    utföra en inventering på.

    Utöver dessa test har ekoxen stått i fokus på ett flertal andra sätt i Blekinge under 2008

    och 2009. Från och med 2008 kommer Länsstyrelsen i Blekinge i samarbete med Naturum

    i Ronneby att satsa på mer information om årligen utvalda arter, ”Årets djur”. Under

    2008 valdes ekoxe ut som en av två arter till ”årets djur” och detta har inneburit en

    hel del aktiviteter på Naturum i Ronneby. En utställning om arten finns att beskåda på

    Naturum, allmänheten har kunnat rapportera in ekoxfynd direkt till personalen och en

    föreläsning om ekoxar och andra eklevande skalbaggar hölls av Nicklas Jansson, Länsstyrelsen

    Östergötland på Naturum i Ronneby. Under 2009 hade Mitt i Naturen ett landskapsdjurstema.

    Då besöktes Blekinge och dess landskapsdjur Ekoxen presenterades.

    Dessutom, deltog Therese Asp från Länsstyrelsen i Blekinge och Niklas Jansson från

    Länsstyrelsen i Östergötland på en ekoxworkshop i England under 2008. Detta för att få

    nya idéer till projektet samt för att dela med oss av våra erfarenheter.

    Sammanfattningsvis kan man alltså säga att ingen av de testade metoderna visade sig

    vara optimala men GIS-modellen kan ses som ett grovt hjälpmedel för att få fram tänkbara

    inventeringsområden och kan förfinas betydligt med hjälp av rapporter från allmänheten.

  • 217.
    Aspenberg, Per
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Förekomst av trutsjuka och onormal fågeldöd i Gävlebukten sommaren 20172017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Besök har sommaren 2017 skett vid samtliga kända kolonierna i landskapets kustområde. Undersökningen har gjorts på så sätt att antalet par gråtrut som inleder häckning först bedömts genom ett eller flera tidiga besök. Vid ett senare tillfälle längre fram i häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats.

    Vid besöken på häckningslokalerna 2017 hittades bara en enda död gammal gråtrut med riktigt typiska symptom på den tidigare grasserande trutsjukan. Fågeln hittades döende på östra delen av Eggegrund. Inte heller hittades särskilt många individer av andra skärgårdsfågelarter som uppvisade sjukdomssymptom utan predation. Ännu sommaren 2017 kunde Gävlebukten därmed i stort sett friskförklaras med avseende på förlamningsepidemier. Inte sedan 2006 har trutsjukan grasserat i större omfattning i området.

    Summering av totalpopulationen i undersökningsområdet visade på ett ökande bestånd av gråtrut. Efter tre år av nedgång från toppnivån på 720 par 2013 kom nu en ökning på 8% jämfört med 2016 upp till 633 par.

    Ejdern har fortfarande en gynnsam utveckling med ökningar i antal och god förekomst av kullar med ungar. Situationen är därmed mer positiv vid Bottenhavet än i skärgårdarna från Roslagen och längre söderut.

  • 218.
    Aspenberg, Per
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Ingen trutdöd i Gävlebukten sommaren 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Massdöd hos gråtrutar, kopplad till karaktäristiska förlamningssymptom, upptäcktes år 2000 i

    södra Sveriges kusttrakter. Denna onormala sjöfågeldöd med oklar orsak har varit föremål för

    flera speciella studier i landet. För Gävleborgs läns del har fältstudier gjorts under alla år från

    och med 2002. Detta år dog så mycket som ca 35% av de adulta gråtrutarna vid södra delen av

    länets kust. Fortsatta kontroller har visat att andelen döda gråtrutar vid gästrikekusten under

    åren 2003-2006 minskade till en lägre nivå på ca 7-8%. Denna andel klingade av ytterligare

    till nära 0% under åren 2007-2008 och har hållit sig kvar på denna harmlösa nivå även

    sistlidna sommar 2009.

     

    Efter utbrottet 2002 minskade antalet häckande par gråtrut efter gästrikekusten påtagligt

    (antalet kolonihäckande minskade från uppskattningsvis 715 par till 595 par år 2003). Denna

    nedgång fortsatte ytterligare till sommaren 2004 (då 483 par räknades in). Därefter har de

    skattade totalerna från räkningar i kolonierna pendlat i storleksordningen 500 till 600 par.

    Båda åren 2007 och 2008 låg siffran på runt 550 par, men 2009 hade den sjunkit med ca 40

    par. En generell minskning av den lokala gråtrutstammen har alltså nu kunnat dokumenteras.

    Trutsjukans roll i dessa sammanhang är svår att bedöma. Populationsutvecklingen bestäms

    naturligtvis också av många andra faktorer, som t ex tillgången till föda, inte minst under höst

    och vinter i övervintringsområdena i södra Östersjön, vilket i sin tur är kopplat till samhällets

    avfallshantering samt omfattningen av yrkesfiske.

     

    Liksom 2008 hittades inte en enda förlamad (levande) trut under sommarens fältarbete 2009.

    Ett i sammanhanget obetydligt antal om två sedan länge döda adulta gråtrutar påträffades

    under alla besök i kolonierna. Någon hypotes beträffande dödsorsak var inte möjlig att ange

    för dessa fåglar. Därmed måste man sammanfatta läget med att den observerade dödligheten i

    trutsjukan stannade på i princip 0% av den häckande populationen.

     

    Tre nyligen döda fåglar av andra arter (en vardera av havstrut, grågås och knölsvan) verkade

    emellertid ha kunnat drabbats av trutsjukan. Den slutsatsen var näraliggande genom att de var

    nersmetade med rester av gulgrön spillning runt kloaköppningen.

  • 219.
    Aspenberg, Per
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Minimal trutdöd i Gävlebukten sommaren 20102010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Flera kustfågelarter har under 2000-talet drabbats av vad som betraktas som överdödlighet

    under normal häckningstid. En art som särskilt uppmärksammats i detta avseende är gråtruten.

    Stora mängder av gråtrutar har hittats döda vid häckplats och många har påträffats i

    förlamningstillstånd. Sedan 2002 har gråtrutarna årligen undersökts i Gävlebukten. Efter

    konstaterad massdöd i detta område 2002 avklingade andelen döda adulta åren 2003-2006 för

    att 2007-2009 hamna nära noll.

     

    Uppföljningarna har gjorts på så sätt att samtliga kända kolonier i Gävlebukten har besökts

    först i ett tidigt skede för att bedöma antalet par gråtrut som inleder häckning. Vid ett senare

    besök i slutfasen av häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats. Med tillgång till

    detta material kan dels totalpopulationen kolonihäckande bestämmas och dels även andelen

    av de adulta fåglarna som drabbats av ”trutdöden”.

     

    Från alla besök 2010 har endast registrerats tre döda gamla gråtrutar där man kan

    misstänka den tidigare grasserande trutsjukan som orsak. Detta motsvarar en obetydlig

    andel på ca 0,3% av de häckande adulta. En summering av totalpopulationen i

    undersökningsområdet hamnar på 529 par jämfört med 512 par 2009. I stort sett låg

    populationen alltså på oförändrad nivå.

     

    Man kan dock se tendenser till en liten men mer tydlig ökning i kolonierna i söder (+13%)

    och en tydlig minskning i de nordliga kolonierna (-20%). Materialet är litet men inbjuder ändå

    till spekulationer om att mink kan förklara en del geografisk omfördelning. De nordliga

    kolonierna ligger nämligen på minkbesökta skär och flera av de sydliga på minkfria öar.

  • 220.
    Aspenberg, Per
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg. Gävleborgs läns ornitologiska förening.
    Örngruppens verksamhet 1978-2017: Rapport till Länsstyrelsen augusti 2017 2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Detta är en ny årsrapport från GLOF:s örngrupp. Här redogörs för det regionala arbetet inom projekt Havsörn i Gävleborgs län fram till och med sommaren 2017.

    Beräkningen av totalt antal besökande havsörnar (inklusive omärkta) vid de två kontinuerligt drivna vinterutfodringarna landar på 400 individer, betydligt lägre än förra säsongens 656.

    Under våren-sommaren 2017 undersöktes 62 olika kända havsörnsrevir inom örngruppens traditionella område (Hälsingland-Gästrikland-Nedre Dalälven samt Älvkarleby kommun). Inom kärnområdet kunde häckningsförsök konstateras i 45 av reviren av vilka hela 37 (66%) ledde till lyckade häckningar. I dessa producerade örnarna 59 flygga ungar, varav 45 kunde ringmärkas.

    Räknat på häckningarna i kärnområdet utföll alltså andelen lyckade till höga 82% (jämfört med fjolårets mycket låga 66% och åren innan dess 87% 2015, 74% 2014, rekorddåliga 54% 2013, 75% 2012, 67% 2011, och 72% 2009). Antalet ungar per lyckad häckning blev för regionen det nära normala 1,6 (mot 1,45 ifjol,1,5 år 2015, 1,7 år 2014, 1,6 år 2013, 1,7 år 2012 och bara 1,3 år 2011).

  • 221.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Axbrink, Mats
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Kustfåglar i Gävleborg 20072009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det främsta syftet med inventeringen 2007 var att kartlägga förekomsten av häckande

    kustfåglar detta år, för att genom jämförelse med motsvarande siffror från tidigare

    inventeringar få en uppfattning om populationsutvecklingen. Andra syften var att samla in

    data om onormal fågeldöd och om olika aspekter på skötsel av skyddade områden, t ex status

    för skyltning.

     

    De kustfåglar som inventerats är främst fågelarter som är knutna till vattenmiljön, dvs

    sjöfåglar, måsar, tärnor och vadare. Därutöver inkluderades andra arter utanför dessa

    kategorier som har sin regionala utbredning begränsad till just skärgårdsmiljö (t ex

    skärpiplärka) samt gråhäger och ängspiplärka som är relativt lättinventerade arter med en

    faunistiskt intressant förekomst i skärgården.

     

    För storskarv och häger skedde (liksom 1997) en systematisk boräkning. I övrigt användes

    antalet närvarande fåglar som underlag för uppskattningar av antalet häckande par.

     

    För att tillfredsställa möjligheterna till goda jämförelser tio år bakåt i tiden användes nu,

    liksom 1997, en metodik innebärande tre räkningstillfällen. Den första räkningen var inriktad

    på sjöfåglar (men noteringar gjordes för alla observerade fåglar) och genomfördes

    tidsperioden 28 april – 13 maj. Den andra räkningen genomfördes i huvudsak 31 maj – 16

    juni. Vid båda dessa taxeringsomgångar genomkorsades länets skärgård av de två författarna

    tillsammans i en öppen båt från länsgränsen mot Uppland i söder till gränsen mot Medelpad i

    norr. Den tredje taxeringsomgången genomfördes under perioden 18 juni – 22 juli. Vid denna

    omgång, som huvudsakligen syftade till att studera reproduktion, minkpredation och onormal

    sjöfågeldöd, arbetade författarna parallellt på olika håll.

     

    En jämförelse av resultatet för 2007 med tidigare inventeringar visar exempel på arter med en

    uppseendeväckande populationsökning såväl som arter med en lika kraftig minskning inom

    länets gränser.

     

    Populationsökningarna kan bero på en ökad födotillgång till följd av eutrofiering. Även en

    förbättrad miljögiftssituation och minskad jakt kan spela in. Minskningar av populationer

    beror sannolikt på predation från framför allt mink.

     

    Resultatet kan sammanfattas i nedanstående tabell, där förändringar mellan 1997 och 2007

    samt möjliga orsaker till dessa redovisas för olika artgrupper.

     

    Artgrupp

    Trend

    Möjlig orsak

    Doppingar

    Stark ökning

    Eutrofiering

    Storskarv

    Explosionsartad ökning

    Minskad jakt, ökad   födotillgång

     

    Svanar & gäss

    Ökning

    Minskad jakt

    Simänder

    Ökning

    Eutrofiering

     

    Dykänder

    Splittrad bild

    Olika påverkan av mink

    Vadare

    Minskning (dock ej f.

    strandskata

    Eutrofiering? Mink?   Flyttning – övervintring?

    Labb

    Viss ökning

    Fler tärnor

    Skrattmås

    Ökning

    Omflyttning från   insjöar till skärgård,

    eutrofiering

    Övriga måsfåglar

    Tämligen oförändrat

     

    Fisk- och silvertärna

    Ökning

    Ökad födotillgång

    Alkfåglar

    Ökad födotillgång

    Predation från mink   och ökad födotillgång

     

    Återgivning av tabell 2 från avsnitt 6.1.2 i rapporten.

     

    Ett intryck som förstärktes under fältarbetet våren-sommaren 2007 var skillnaden mellan

    fågelrika och fågelfattiga skärgårdsavsnitt. I stort sett tycks samma geografiska skillnader som

    noterades under inventeringen 1997-1998 kvarstå.

    Resultaten visar att onormal sjöfågeldöd betingat av sjukdom och/eller toxiner endast

    förekom i mycket ringa omfattning denna sommar. Betydande ungförluster förorsakade av

    mink kunde dock dokumenteras för de markhäckande kustfåglarna och det kan konstateras att

    problemet kvarstår i tämligen oförminskad omfattning.

     

    Förslag på åtgärder för att minska hoten mot kustfåglarna inkluderar fortsatt övervakning av

    skärgårdens toppkonsumenter och miljögifter, skapa säkrare farleder och navigationssystem

    för att minska risken för oljeolyckor, fortsatt uppföljning av trutsjukan samt stimulera

    decimeringen av mink. Även hänsyn vid planering och exploatering längs kusten anses

    angeläget, liksom aktiva åtgärder för att minska igenväxningen av öppna strandängar och

    vissa fågelskär utan högre vegetation. Slutligen bör häckfågellivet i skärgårdarna undersökas

    även framöver med tanke på den förväntade klimatförändringen.

  • 222.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Forslund, Mats
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Holmstedt, Stig
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Lundberg, Arne
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Natur vid Nedre Dalälven 3. Ornitologisk inventering1977Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapportens syfte är att ge en kvalitativ och fråga om vissa arter även en kvantitativ bild av nedre Dalälvens fågelfauna. Att kartlägga vilka biotoper och områden som är ornitologiskt skyddsvärda . Att klargöra hoten mot de ornitologiska skyddsvärdena. Att ge rekommendationer om hur områdena skall skyddas för att de ornitologiska värdena ska kunna behållas.

  • 223.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Keller, Olle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Metodjämförelse av undersökningstyper för kustfåglar2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sommaren 2008 genomfördes jämförande studier mellan två olika inventeringsmetoder för

    kustfågeltaxering. Fältarbetet skedde efter en elva kilometer lång skärgårdssträcka i södra

    Gävleborgs län. Syftet med studien var att studera skillnaden i utfall med att taxera kustfåglar

    genom dels den s.k. Anderssons metod och dels en senare av länsstyrelsen i Gävleborg

    beskriven förenklad metod. Båda metoderna innehåller en tidig andfågelräkning som inte

    behandlades. Jämförelsen skedde bara mellan metodernas utfall i den senare inventeringsfasen,vilket för Anderssons metod innebar två inventeringstillfällen och för den nya metoden ett samlat inventeringstillfälle.

     

    De arter som var föremål för räkning i Anderssons första inventeringstillfälle fick sammantaget en högre numerär där än i den nya metoden med en enda integrerad räkning (ca 25 % högre). Hela skillnaden kunde förklaras av en stor diskrepans för småskrak. De arter som var föremål för räkning i Anderssons andra inventeringstillfälle fick omvänt en högre sammanlagd numerär i den nya metoden (också ca 25 % skillnad).

     

    Studien var upplagd med jämförande taxeringar med ganska stora tidsmellanrum. Det bedöms

    som att båda de ovan beskrivna skillnaderna huvudsakligen kunde förklaras av säsongsmässiga

    skillnader. Tidpunkten för inventeringen skulle alltså vara viktigare än vilken av de

    två metoderna som väljs.

     

    Även behovet av landstigning undersöktes genom jämförelser mellan observationer från båt

    före landstigning på ön och efter landstigning. De arter som då främst studerades var

    måsfåglar, tärnor och vadare. För samtliga dessa grupper gav landstigning inte oväntat något

    högre numerärer än räkningar från båt. För måsfåglar och tärnor sågs dock från närgången båt

    så mycket som 80-90% av antalet inräknade efter landstigning. För vadare indikerade

    undersökningen ett lägre utfall från båt på runt 60%.

  • 224.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Kellner, Olle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Metodstudie Kustfågelinventering 20072009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vid kustfågelinventering kan ingen inventerare se alla häckande fåglar vid ett enda besök.

    Den andel av de häckande fåglarna som en viss inventerare noterar vid ett visst tillfälle kan

    kallas inventeringseffektivitet. Inventeringseffektiviteten skiljer sig mellan olika inventerare

    och varierar under säsongen och mellan arter. Dessutom finns ett inslag av slumpmässiga

    faktorer som tillfällig frånvaro av fåglar, inventerarens ”dagsform”, väder m.m.

     

    Inventeringseffektiviteten undersöktes våren-sommaren 2007 genom en serie inventeringsbesök av sju olika observatörer vid tre fågelöar i Gävlebukten, huvudsakligen under perioden 23 maj – 2 juli. Sex av observatörerna saknade direkt erfarenhet av kustfågelinventering men hade alla mycket stora erfarenheter av fältornitologi och var därmed genomgående skickliga på artbestämning.

     

    Rent generellt kan man säga att ca 70 % var ett vanligt värde på inventeringseffektiviteten.

    För de mest lättinventerade arterna (t.ex. knölsvan, roskarl, rödbena) nåddes regelmässigt ca

    90 % inventeringseffektivitet, medan det för svårinventerade arter (t.ex. gräsand, drillsnäppa)

    snarare låg på 20-30 %.

     

    Inventeringseffektiviteten minskade under studieperioden, särskilt mot slutet. Dessutom var

    det en påtaglig slumpmässig variation mellan olika inventeringsdagar under samma vecka,

    särskilt för kolonihäckande fåglar som kunde variera 10-20 procentenheter inom några dagar,

    för de tre öarna i testet. Man kan dock anta att denna korttidsvariation spelar mindre roll i en

    större inventering som sträcker sig över flera inventeringsdagar.

     

    Skillnaderna mellan de olika inventerarna var som regel 5-10 procentenheter. När det fanns

    risk för sammanblandning av arter var dock skillnaden större, särskilt för blandade fisksilvertärnekolonier. Även för änderna som är generellt svårinventerade blev det stora

    personskillnader. Skillnaderna var också mycket större för en ”ringrostig” inventerare som

    varit mindre aktiv under några år. Personskillnaderna var delvis systematiska. Det beror

    troligen dels på ovana att räkna kolonihäckande fåglar (systematisk underskattning) samt

    skillnader i bedömning av fåglarnas uppträdande (häckar anden här eller är den bara tillfällig

    gäst vid ön). Dessa skillnader accentuerar värdet av att:

     

    • använda samma inventerare helt eller delvis i manskapet mellan olika år
    • introducera nya inventerare i problematiken med att särskilja förväxlingsarter
    • koncentrera sig på ett urval av vissa arter vid ett inventeringsbesök
    • använda fotografering som dokumentationsmetod vid större vitfågelkolonier
    • styra upp fältanteckningarna med t ex strikt användning av protokoll

    Slutsatser:

    • Inventeringsresultat underskattar de verkliga populationsstorlekarna
    • Det är viktigt att inventerarna är tränade i just kustfågelinventering, och nya

    inventerare bör samkalibrera sig med mer erfarna.

    • Även med tränad personal kommer ett visst fel att kvarstå, och små

    populationsförändringar (10-20 %) är mycket svåra att säkert skilja från metodfel. För

    svårinventerade arter är metodfelet ofta avsevärt större.

  • 225.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Lantbrukshögskolan.
    Lundin, Lars
    Lantbrukshögskolan.
    Mellanljusnans Djurliv.1973Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som ett i de zoologiska undersökningarna för den s k Sehlstedtska utredningen 1) insamlades uppgifter om djurlivet vid Mellanljusnan. Det fanns ett särskilt intresse för denna del av Ljusnas mellan Laforsen och Karsjö (söder om Järvsö),  eftersom man här planerar att uppföra fyra nya kraftverk.

    Inom den här presenterade Mellanjusnan -utredningens ram har i första hand samlats uppgifter från lokala naturintresserade, men också från biologisk expertis. Tillgänglig faunistisk litteratur har läts medan studier i fält bedrivits bara i liten omfattning. Arbete begränsades till ryggradsdjur utom fiskar, dvs däggdjur, fåglar, groddjur och kräldjur. För dem skapades en så detaljerad förekomstbild som möjligt genom att för fåglarna uppskatta antal häckande par 1973 och för övriga djurgrupper ange kvalitativa förekomsttal.

    Vid sidan av en beskrivning av befintligt djurliv ingick som under sökningens mål att göra skyddsvärdesbedömningar samt diskutera tänkbara faunaförändringar efter en exploatering.

    Den särskilt skyddsvärda faunan befanns huvudsakligen utgöras av fåglar. Här häckar den i inlandet för övrigt så sällsynta silltruten. Andra företrädesvis kusthäckande fåglar återfinns här, av vilka åtminstone småskraken bör nämnas. Bläsand, jorduggla och strömstare är ytterligare några anmärkningsvärda fågelarter, som förhöjer områdets skyddsvärde. Också för att numera så sällsynta uttern finns kvar vid Mellanljusnan är älvsträckan värdefull.

    • Forsarna, och över huvud taget det strömmande vattnet, erbjuder den unika biotop som utgör en av grundvalarna för det säregna djurlivet.
    • I övre delen av Mellanljusnan är niporna och en del fuktiga strandområden betydelsefulla avbrott i det torra hedlandskapet.
    • En tredje egenart är att Ljusnans till stor del uppodlade dalgång ur ett större perspektiv bryter av mot omkringliggande land.Sådana fåglar som hornuggla tycks ha ett säkert fäste i kulturbygden. En bedömning av faunaförändringar efter en utbyggnad är vansklig att göra, men klart är att den unika älvbiotopen försvinner till förmån för en zoologiskt vida mer trivial miljö. Tillsammans med den genuina älvbiotopen försvinner säkert utter och strömstare, troligen även silltrut och småskrak.

    Sådana faktorer som att grunda vatten blir sällsynta, holmarna i älven minskar i antal och att flera värdefulla strandområden spolieras bidrar sannolikt till att Mellanljusnans i dag mycket intressanta djurliv fördärvas. Det vore stor skada för såväl forskningen.

  • 226.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Risberg, E Lennart
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Gävle Skärgård Naturvårdsinventering 1971-72 avseende RÖRLIGT FRILUFTSLIV och FÅGELLIV1972Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av länsstyrelsen i Gävleborgs län utfördes en naturvårdsinventering, som syftade till att samla beslutsunderlag i frågor om rörligt friluftsliv och fågelliv.

    Inventeringen gällde kustområdet från länsgränsen i söder t.o.m. I ggön inorr och genomfördes somrarna 1971 och 1972 . fältarbetet bestod dels av en taxering av häckande fågla, dels av en intervjuundersökning jämte kompletterande iakttagelser i syfte att samla material om det  rörliga friluftslivet .

    Den ornitologiska inventeringen avslöjade inte några anmärkningsvärda fågelförekomster i Gävle skärgård, med undantag för ett par av landets större kolonier av silver tärna. I området häckade dock arter som skräntärna (1971) ock labb. Av änder dominerade vigg med ca 170 par, följd av svärta och småskrake. Bland vadarna var strandskata, roskarl och rödbena särskilt väl representerade. Anmärkningsvärt mycket vitfågel häckade i området, mest fiskmås (ca 1000 par) men också en hel del silltrut och gråtrut. Den begränsade övärlden är i jämförelse med innanför liggande strand relativt

  • 227.
    Asplund, Lillemor
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Egebäck, Anna-Lena
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Eriksson, Ulla
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Haglund, Malin
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Winberg, Anna
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Screening av Tetrabrombisfenol A2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Tetrabrombisfenol A (TBBPA), CAS nr 79-94-7, är ett flamskyddsmedel med stor användning. Till största delen används det som reaktivt flamskyddsmedel, dvs. TBBPA binds in kemiskt i polymera material. Allt binds dock inte in utan en mindre del kan läcka ut från den flamskyddade produkten (Sellström och Jansson, 1995). En viss användning av TBBPA som additivt flamskyddsmedel förekommer också (KemI, 2000). TBBPA är det flamskyddsmedel som omsätts mest i Sverige, 2001 omsattes 203 ton vilket kan jämföras med 58 ton för hexabromcyklododekan (HBCD). Användningen av HBCD ökade medan användningen av TBBPA minskade enligt KEMI (KemI, 2003, 4/03 ). TBBPA används främst vid tillverkning av flamskyddad epoxy- och polykarbonatplast men även i omättad polyester (WHO/IPCS, 1995). Epoxyplast som flamskyddats med TBBPA används huvudsakligen i kretskort. TBBPA används också i plastinkapslingar av elektroniska komponenter, i kåpor och i höljen till elektrisk utrustning.

  • 228.
    Asplund, Lillemor
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Nylund, Kerstin
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Studie av Okta- Nona- DekaBDE inom den marina miljöövervakningen2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med undersökningen har varit att undersöka förekomst av högbromerade difenyletrari sill, musslor och sillgrissleägg från Östersjön och sill och musslor från västerhavet.

    Orsak till valet av ämne: Polybromerade difenyletrar (PBDE) används som flamskyddsmedel. Polybromerade difenyletrar utgör huvudkomponenter i tre tekniska produkter med mellan 4 och 10 bromatomer per molekyl: pentaBDE (som främst innehåller tetra- penta- och hexaBDE), oktaBDE (främst hexa-, hepta- och oktaBDE) och decaBDE (innehåller förutom decaBDE även små mängder okta- och nonaBDE). Vid bromering av difenyletrar kan teoretiskt 209 olika föreningar bildas (sk. kongener). Dessa numreras efter ökande bromeringsgrad. Till de lågbromerade hör: BDE47 BDE99, BDE100, BDE153 och BDE154 och till de högbromerade räknas oktaBDE: BDE-196, BDE-197, BDE-203, BDE-205 och nonaBDE: BDE-206, BDE-207 och dekaBDE: BDE-209. Under de senaste årtiondena har det skett en förskjutning i tillvekning och användning av BDE mot högrebromerad BDE. Allmänt är PBDE strukturellt lik PCB och befaras därför ha liknande skadeeffekter. PBDE har också visat sig inverka negativt på motorik, beteende och inlärning hos möss och råttor efter exponering i tidiga livsstadier (Viberg et al., 2007). Lågbromerad PBDE (BDE47 BDE99, BDE100, BDE153 och BDE154) analyseras årligen (sedan 2000) inom det marina miljöövervakningsprogrammet, däremot analyseras inte högbromerad PBDE, vilket är bakgrunden till den aktuella undersökningen. Ämnets användning:Flamskyddsmedel används för att förhindra uppkomst av brand. Polybromerade difenyletrar (PBDE) används som additiva flamskyddsmedel i bl.a. plast, textilier och elektronik och har visat sig vara allmänt spridda i miljön. Det finns ingen tillverkning av PBDE i Sverige och all användning av penta- och oktaprodukten är förbjudna inom EU, sedan 2004, men importeras fortfarande i varor. När det gäller decaBDE infördes i Sverige, restriktioner för användning i textiler, möbler och kablar 2007, men decaBDE får fortfarande andvändas i elektronik. Huvudsakliga källor och typ av spridning: Källorna är huvudsakligen produkter och varor. PBDE sprids till största delen genom diffus spridning. Undersökningens huvudsakliga syfte: Syftet med undersökningen har varit att undersöka förekomst av högbromerade difenyletrar i sill, musslor och sillgrissleägg från Östersjön och sill och musslor från västerhavet.

  • 229.
    Asplund, Lillemor
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Nylund, Kerstin
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Studie av Okta- Nona-DekaBDE inom denmarinamiljöövervakningen: Utvärdering av utförd studie av oktadekaBDEi marin miljö, enligt kontraktnr212 0716.2007Report (Other academic)
  • 230.
    Assefa, Anteneh
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences. Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Tysklind, Mats
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Josefsson, Sarah
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Bignert, Anders
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Wiberg, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Sources of dioxins in Baltic Sea herring: A modelling study for identification of dioxin sources and quantification of their temporal and spatial impacts2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This study presents a step-by-step statistical analysis for tracing dioxins sources that have contributed to levels in Baltic herring during the last decades. The study is based on the concentrations of the 17 toxic (2,3,7,8-substituted) dioxin congeners in herring and sediment from the Baltic Sea, and it evaluates how the impacts of the sources may have changed during the studied periods, i.e. 1990–2009 in the Bothnian Bay, 1979–2009 in the Bothnian Sea and 1988–2009 in the Baltic Proper. The modelling technique used (PMF) extracted three dioxin patterns in herring that could be used to obtain source patterns after applying transformation factors. The transformed patterns were compared to real dioxin source patterns available through previous measurement and modelling studies. The identified sources included tetrachlorophenol (TCP), pentachlorophenol/atmospheric background (PCP/AB) and emissions from thermal activities.

    The results indicate that the thermal source type has been the major contributor of dioxins to Baltic herring during the pre-and post-2000 periods (72% and 59%, respectively). Its impact appears, however, to have declined by 19% in the Bothnian Bay, by 67% in the Bothnian Sea, and by 48% in the Baltic Proper (TEQ-basis). On the other hand, the relative importance of TCP and PCP/AB appear to have increased over time, from 1.4% and 1.5% to 19% and 6.6% in the Bothnian Bay, from 3.3% and 7.2% to 12% and 10% in the Bothnian Sea, and from 8.9% and <1% to 33% and 13% in the Baltic Proper. Comparisons using absolute values (pg TEQ g-1 lipid weight) indicate an increase of the TCP source by five times in the Bothnian Bay from the pre-2000 to the post-2000 period, a slight increase in the Bothnian Sea, and more than a doubling of the levels in the Baltic Proper. The agreement between the trends in the three sub-basins is a good indication for an increased impact of the TCP source during recent years (post-2000). Corresponding analysis for the PCP/AB source type, indicate slightly decreased TEQ levels from the PCP/AB source type in the Bothnian Sea (by ~50%), more than twice as high in the Bothnian Bay, and more than triplicated in the Baltic Proper. While the declining trends of the thermal source type encourages continuing management efforts for air emissions, the apparent increase of TCP and PCP/AB call for more attention to such sources in the Baltic Sea. As the use of technical products containing TCP and PCP have been banned/restricted since the 1970s and 1980s, more focus on contaminated sites may be required in the mitigation actions of such sources.

  • 231.
    Athanasiadou, Maria
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Bergman, Åke
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Insamling av bröstmjölksprover från Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå samt Analyser av insamlade bröstmjölksprover Resultat från 2007 års arbete: Rapport till Naturvårdsverket – 2008-03-31 2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    De båda projekten avser dels insamling av mjölkprover från mödrar som bor och lever i Stockholm, Göteborg, Lund respektive Umeå, dels kemisk analys av mjölken för bedömning av miljögiftshalter. Proverna arkiveras i miljöprovbanken vid Naturhistoriska riksmuseet.

    Det finns en lång tradition med kemisk analys av modersmjölk i Sverige. Vi har således en av världens bästa dokumentation av temporala trender av miljöföroreningar i människor. Det gäller dock att regelbundet följa upp med nya provtagningar och analyser. Ursprungligen har prover analyserats i mjölk från kvinnor som bor/lever i huvudstadsregionen.

    Årets insamling av prover visar på svårigheter att erhålla prover från samtliga fyra platser. År 2007 kunde prover från Stockholm och Göteborg hämtas in men däremot inte från Lund och Umeå.

    De kemiska analyserna redovisar halter i modersmjölk från Stockholm och Göteborg för 4,4’-DDT, 4,4’-DDE, HCB,

    β-HCH, Oxychlordan och Transnonachlor, samt för CB-118, -146, -153, -138, -187, -183, 128,-180 och CB-170, liksom för summa-PCB av dessa kongener. Analyserna avsåg också modersmjölksnivåer av BDE-47, -99, -100, 153, -154 och BDE-209. De högsta modersmjölkskoncentrationerna står 4,4’-DDE och CB-153 för och med halter upp till 212 respektive 74 ng/bröstmjölksfett 2007 medan medianvärdena låg på 82 respektive 51 ng/g fett. PBDE-kongenerhalterna är lägre och mera i paritet av flera av PCB-kongenerna, HCH, HCB, Oxychlordan och Transnonachlor. BDE-209 dominerar med halter på i medeltal om 0.2-1.8 ng/g fett. Av lägre bromerade difenyletrar dominerar BDE-47.

  • 232. Aulen, Gustaf
    et al.
    Holmstedt, Stig
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Turesson, Anders
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Fågelfaunan på Torrön Sandvikens kommun1975Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    föreligganderapport behandlar fågellivet och förslag till skydd av detta på Torrön iDalälven, Sandvikens kommun, Gävleborgs län. Den bygger i huvudsak på eninventering enligt den s.k. punkttaxeringsmetoden som undertecknade genomfördevåren 1975. I den sammanfattande artlistan i att 4 är dock även observationerfrån tidigare besök på ön medtagna

  • 233.
    Aune, Marie
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Barregård, Lars
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Claesson, Annika
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Organiska miljögifter i bröstmjölk från Göteborg 20012002Report (Other academic)
  • 234.
    Aune, Marie
    et al.
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Cantillana, Tatiana
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Isaksson, Martin
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Larsson, Lotta
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Nilsson, Ingrid
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lignell, Sanna
    Executive, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Matkorgsstudien 2010 – analys av persistenta organiska ämnen i svenska matkorgsprover2012Report (Other academic)
  • 235.
    Axe, Philip
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Hydrografi och hydrokemi2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mätningar utförs av Umeå Marina Forskningscentrum åtta gånger på utsjöstationerna och sju gånger på stationerna i Örefjärden. De hydrografiska variabler som mäts är temperatur och konduktivitet (salthalt). De hydrokemiska variablerna mäts på upp till 9 olika djup vid varje station. De variabler som mäts är totala koncentrationer av fosfor och kväve, löst oorganiskt kväve respektive fosfor, kisel, syrekoncentration och syremättnad. Mätningarna kompletteras av en vinterprovtagning med stor geografisk täckning, som utförs av SMHI. Vid denna provtagning tas prover från 17 olika djup på 23 stationer.

  • 236.
    Axe, Philip
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Temporal and spatial monitoring of eutrophication variables in CEMP2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    The OSPAR Revised Eutrophication Monitoring Programme (ETG 05/3/Info.1-E)requests that nutrient “monitoring should include sufficient samples to confirm that themaximum winter nutrient concentration has been determined”, while para. 7 of theTerms of Reference for the preparation of guidance on the spatial and temporalresolution of monitoring for nutrients and eutrophication effects (ICG 003) states that“there are at least nine different water types covered by the OSPAR MaritimeArea”…”guidance must, therefore, be at least complex enough to cover each type withsufficient clarity to guide contracting parties in their evaluation of the temporal andspatial coverage required to adequately assess the relevant water body”.This document summarises the national reports submitted to the OSPAR IntersessionalCorrespondence Group on Eutrophication Monitoring, and highlights commonproblems faced in the monitoring of (primarily) inorganic nutrients and chlorophyll. Inaddition, it presents tests of different approaches to solving the spatial and temporalsampling problems associated with delivering marine eutrophication data.Based on tests of model data, monthly sampling appears adequate to give a goodestimate of annual mean concentrations. Buoy data suggests that this would not besufficient where there is tidal variability. It was not possible to determine maximumconcentrations through a practical ship sampling scheme, or by using extreme valuestatistics.The optimum sampling programme to observe rapid events is likely to be a combinationof ferrybox systems, which appear to be reliable and give both good spatial andtemporal coverage, combined with buoy observations. To ensure data of sufficientquality, these must be controlled against conventional research vessel observations.Research vessels still have a role in seasonal mapping, and in providing data ofsufficient quality for trend analysis from a large area. This is likely to remain so, at leastuntil technologies such as gliders and optical nutrient sensors become widely availableand capable of delivering reliable, high quality data.

  • 237.
    Axe, Philip
    et al.
    Executive, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Bjerkebæk-Lindberg, Amund E.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
    Hydrografi/hydrokemi2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under den första halvan av året uppvisade ytvattnet i båda bassängerna temperaturer som låg under eller mycket under medelvärdet för jämförelseperioden 1991–2000. Ytvattnet i Bottenviken uppvisar en mycket liten mellanårsvariation, bl.a. eftersom det fryser vid ~ -0,3 ºC . Som ett resultat av den varma sommaren steg temperaturerna i båda bassängerna under juli och augusti. Efter detta höll sig temperaturerna i ytvattnet över det normala till slutet på september. Året avslutades med att temperaturerna i ytvattnet sjönk till jämförelseperiodens värden eller något lägre under årets sista två månader. Som mest var temperaturen i båda bassängernas ytvatten ~6ºC högre än medeltemperaturen för perioden och den lägsta temperaturen i ytvattnet var ~2ºC under medelvärdet. För djupvattnet tenderar temperaturen generellt att vara något mer konstant än i ytan. Årstidsvariationen i Bottenhavets djupvattnet motsvarade 0,8ºC (max.-min.). Motsvarande årstidsvariation för Bottenviken var ~2ºC. För Bottenhavet låg temperaturen ca en standardavvikelse lägre än medelvärdet för perioden under hela året. I Bottenviken, däremot, var temperaturen i djupvattnet generellt högre än medelvärdet för perioden. Variationen var större än i Bottenhavet, dock inte större än en standardavvikelse från medelvärdet för perioden.

  • 238. Axelsson, Erika
    et al.
    Jezek, Andreas
    Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten i Blekinge 2007-20102007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Problemen för vattenlevande organismer i länet är främst kopplad till försurning, övergödning och vattenreglering. Försurningen börjar minska tack vare minskat nedfall av försurande ämnen (främst svavel) och kalkplaner kan anpassas till nya förhållanden. Vattenmiljöer som blivit påverkade fysiskt behöver ofta åtgärdas fysiskt för att lösa problemen, dessa åtgärder är det som oftast förknippas med biologisk återställning. Inom ramen för denna plan, behandlas i huvudsak försurning och fysisk påverkan av vattenmiljöerna och möjligheterna till åtgärda för att främja ett "fungerande ekosystem".

  • 239. Axelsson, Ulrik
    et al.
    Ribbenhed, Malin
    Strömberg, Ann
    Miljömålsstyrd tillsyn: Miljökvalitetsmål, miljölagstiftning ochföretagens frivilliga miljöarbete i samverkan Huvudrapport2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna studie är främst kvalitativ med syftet att bygga upp kunskap om hur miljötillsynen framöver kan

    utvecklas för att ge största möjliga miljönytta och därmed bidra till att de nationella miljökvalitetsmålen

    uppnås samtidigt som det inte hämmar det svenska näringslivet utan snarare bidrar till att förbättra

    deras förutsättningar att bedriva ett kraftfullt miljöarbete. Projektet har huvudsakligen fokuserat på små

    företags förutsättningar.

    Projketet har omfattat flera olika delmoment såsom litteraturstudie, enkät till landets kommuner,

    intervjuer med kommuner som bedriver stödjande insatser inom ramen för miljötillsynen och intervjuer

    med små företag kring tillsyn och lagefterlevnad.

    Litteraturstudien har fokuserat på två frågor; små företags syn på miljölagstiftning och förutsättningar

    för lagefterlevnad samt småföretagsanpassade tillsynsmetoder. Litteraturen kopplat till dessa båda

    frågor har funnits starkt begränsad.

    I rapporten diskuteras den stödjande och kontrollerande rollen inom miljötillsynen. Vidare presenteras

    ett antal slutsatser vilka är viktiga att beakta för att den framtida miljötillsynen ska få största möjliga

    miljönytta.

    Utifrån studiens kunskaper har en workshop genomförts för att diskutera ”Morgondagens miljötillsyn –

    hur kan den bli effektiv ur ett miljömåls- och näringslivsperspektiv?”.

    Studie är genomförd av IVL Svenska Miljöinstititet med finansiellt stöd från Miljömålsrådet och Nutek.

  • 240.
    Axenrot, Thomas; Bergqvist, Björn; Carlstein, Mikael; Degerman, Erik,
    Fiskeriverket.
    Fiskundersökningar i större vattendrag2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    De större vattendragen (åar, älvar och floder) är ofta bristfälligtundersökta, trots att de ofta är kraftigt påverkade av mänskligaaktiviteter. Under senare år har behovet av undersökningari dessa vattendrag ökat eftersom EU:s ramdirektiv för vattenkräver övervakning av vattnens ekologiska status i alla typer avvatten. Det har också under senare förts fram önskemål om attkunna använda metoder som inte är destruktiva (dödande) vidkvantifi ering av fi skförekomsten i både sjöar och vattendrag.I syfte att utveckla icke dödande metoder för kvantitativafi skundersökningar i större vattendrag har under åren 2005och 2006 ett pilotprojekt omfattande både båtelfi ske ochhydroakustiska metoder (mobil horisontell ekolodning)genomförts i vattendragen Österdalälven (Älvdalens kommun)och Svartån (Örebro kommun). Projektet har genomförts som ettsamarbetsprojekt mellan Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium,Systemekologiska institutionen vid Stockholms Universitet ochF.A.S.T. – Fiskeresursgruppen vid Älvdalens utbildningscentrum.Projektet har genomförts som ett utvecklingsprojekt inommiljöövervakningsprogrammet och har fi nansierats avNaturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet.Arbetet har genomförts med målsättningen att metodiken skallvara tillämpbar för såväl övervakning av fi skresurserna somför miljöövervakning och bedömning av ekologisk status enligtramdirektivets krav. Dessutom skall metodiken kunna användasför uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen. Villkorsom måste uppfyllas är att metoderna skall ge informationom fi skbeståndens sammansättning, individtäthet ochstorleksfördelning utan att fi sken behöver dödas.I denna rapport redovisas resultatet av undersökningarna ochen jämförelse av de båda testade metoderna (båtelfi ske ochekolodning), dessutom ges rekommendationer för framtidaundersökningar i större vattendrag. Avsikten är att rapporten skallutgöra plattform för arbetet med att ta fram en standardiseradmetodik för undersökningar i större vattendrag som inte ärvadbara.

  • 241. Axnér, Johan
    Inventering av större vattensalamander (Triturus cristatus) i Västmanlands län2006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den större vattensalamandern (Triturus cristatus) förekommer framför allt i södra- och mellersta delarna av Sverige. Den större vattensalamandern är en hotad art och därför har det upprättats ett Åtgärdsprogram som ska säkerställa dess fortlevnad. Det övergripande syftet med Åtgärdsprogrammet är att kartlägga den större vattensalamanderns utbredningsområde, dess förekomst och status i Sverige och att åstadkomma åtgärder som gynnar arten. Över tid är målet även att följa upp den större vattensalamandern utveckling samt hur dess livsmiljö "småvattenlandskap" förändras.Den här studien utgör en del av Åtgärdsprogrammet för den större vattensalamandern. Rapporten sammanfattar 2006 års inventering av den större vattensalamanderns larver i Västmanlands län. Totalt har 23 dammar i nio områden undersökts. Inventeringen gjordes under en vecka i slutet av juli månad. Dammarna som inventerades har tidigare valts ut efter att de blivit klassade som värdefulla lokaler för den större vattensalamandern. Inventeringarna i de utvalda områden genomförs för att reda ut eventuella bevarandeåtgärder och var bevarandeåtgärderna bäst skulle behövas. Bevarandeåtgärder kan t ex vara restaurering av befintliga dammar eller anläggande av nya dammar för att öka utsikterna för livskraftiga salamanderbestånd i dessa områden. Merparten av dammarna ligger i Västerås och Köpings kommuner.Inventeringsmetodiken går ut på att håva salamanderlarver med hjälp av en håv. Håven förs genom vegetationen enligt ett z-likt mönster, strax ovanför bottnen. Enligt metoden skall håvningen följas upp tre dagar i rad för att det ska bli möjligt att uppskatta storleken på populationerna i varje enskild damm. Tid till detta fanns emellertid inte varför endast ett besök per lokal, d v s ett håvningstillfälle, genomfördes. Inventeringen var lyckad då den resulterade i en fångst av 92 larver av större vattensalamander samt 16 vuxna honor. Dessutom fångades 191 larver av den mindre vattensalamandern.

  • 242.
    Backe, Cecilia
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Gifter i Skånes miljö: - en kunskapssammanställning om miljöfarliga ämnen bromerade flamskyddsmedel, nonylfenol/nonylfenoletoxylat,tennorganiska föreningar och triclosan2000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Vi lever idag i ett kemikaliesamhälle. Inom Europa saluförs ca 40 000 kemiska ämnen (Sundin 2001)

    och varje år introduceras några hundra nya ämnen på marknaden. De flesta kemiska ämnen når miljön

    via miljontals konsumenter, via jordbruket, via industriprodukter och olika processer. I Sverige räknar

    man med att ca 10 % av de 20 000 olika kemikalier som finns på den svenska marknaden är

    miljöfarliga (Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen 1999). Kunskap om spridning och

    förekomst i miljön är begränsad och nästan årligen kommer nya larmrapporter om miljögifter.

    I denna rapport har tillgängliga mätdata från Skåne län för fyra utvalda, miljöfarliga

    ämnen/ämnesgrupper sammanställts. Ämnena som inventeringen gällt är bromerade flamskyddsmedel

    (BFR), nonylfenol/nonylfenoletoxylater (NF/NFE), tennorganiska föreningar och triclosan. Urvalet av

    ämnen har bland annat baserats på regional användning/förekomst, kemiska egenskaper, och att de är

    utpekade för åtgärd inom det nationella miljömålsarbetet.

    Det framkom i inventeringen att det finns ett mycket begränsat dataunderlag om spridning och

    förekomst av de utvalda ämnena i Skånes miljö.

    För BFR finns det en del uppgifter från kommunala reningsverk om förekomst i slam. Fem

    Skånekommuner har vid ett eller ett fåtal tillfällen analyserat ett antal BFR. Från dessa analyser kan vi

    konstatera att det finns detekterbara halter av BFR i de kommunala reningsverkens slam. Nivån av

    dessa är jämförbara med halter från andra reningsverk i Sverige, men betydligt lägre än vad som

    rapporterats från övriga Europa och USA. Det har visat sig att det även finns detekterbara halter av

    BFR i luften och i regn. Från Helsingborgs kustvattenkontroll har det framkommit att BFR finns i

    blåmusslor utanför Helsingborgs kust. Även grodor från områden runt Lund och mört från Krankesjön

    innehåller mätbara halter av BFR. Kunskapen om BFR i Skånes miljö är bristfällig och det behövs

    omfattande studier och analyser av ämnena för att kunna bedöma exponeringssituationen i länet.

    NF analyseras rutinmässigt vid alla Skånes kommunala reningsverk. Halten av detta ämne minskar

    stadigt i slam från början av 90-talet. Miljökontoret i Höganäs kommun har dessutom undersökt

    NF-halt i slam från oljeavskiljare vid kommunens bilvårdsanläggningar och funnit att det finns

    höga halter av ämnet i slam. Några andra analyser av NF finns inte från Skånes miljö och i denna

    rapport ges en rad förslag till undersökningar för att öka kunskaperna om NF.

    Tennorganiska föreningar har endast undersökts i marina organismer och sediment längs

    Öresundskusten. Halten av dessa föreningar är alarmerande höga i vissa prover. Negativa

    miljöeffekter av tributyltenn (TBT) har observerats hos snäckor i Öresund. Det är högst angeläget

    att utöka kontrollen av tennorganiska föreningar längs Skånes kuster och att utreda om det finns

    andra källor än sjöfarten till de höga halterna som man funnit i vissa områden. Inga andra analyser

    har gjorts av tennorganiska ämnen i Skåne. Det är motiverat att studera halter i slam m.m. för att

    få kontroll på hur exponeringen av dessa föreningar ser ut i Skåne. Tennorganiska föreningar

    används i stora mängder som tillsats i t.ex. PVC-plast.

    För Triclosan finns det inga mätdata alls från Skåne och mätdata från övriga Sverige är mycket

    begränsade. Det finns en studie från Institutet för Tillämpad Miljöforskning (ITM), där man

    analyserat triclosan i modersmjölk och i fisk. Studien visar att det förekommer höga halter av

    triclosan både i modersmjölk och i fisk som är påverkad av utsläpp från kommunala

    avloppsreningsverk. Triclosan har ingått i det nationella screening-programmet för år 2000 och

    2001 och mätresultat därifrån väntas inom kort.

    I Skåne, som är en befolkningstät region, är miljön hårt belastad. Sydvästra Skåne är en expansiv

    region med många industrier och ett intensivt lantbruk, där många kemiska produkter används.

    Förutom de regionala verksamheterna är även den diffusa belastningen av miljögifter i form av

    deposition från luft och nederbörd av betydelse. I rapporten ges förslag till undersökningar som

    behövs för att följa upp de miljökvalitetsmål och delmål som håller på att utarbetas inom länsstyrelsen

    i Skåne (projektet ”Nya Miljömål för Skåne”).

    Kemikalieinspektionen (KemI) och Naturvårdsverket arbetar på uppdrag från regeringen med att

    identifiera riskerna med de kemiska ämnen som nu används. Detta innebär att potentiella miljögifter

    skall identifieras och deras spridning skall kartläggas och minimeras. Det är i detta sammanhand

    viktigt att både nationell, regional och lokal miljöövervakning utförs för att kunna mäta effekterna av

    de åtgärder som utförs för att minska belastningen i miljön. I denna rapport beskrivs den förändring

    och utvidgning av den regionala och lokala miljöövervakning som behövs för att följa upp arbetet med

    de 15 miljökvalitetsmål som regeringen har antagit (prop. 97/08:145).

  • 243.
    Backe, Cecilia
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Eriksson, Ann-Sofie
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Andreasson, Fredrik
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kadmiumsituationen i Skåne: Delrapport 2 Kadmium inom Höjeåns avrinningsområde – en substansflödesanalys2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    är stort. En analys av flödesschemat visar att det sker en utfasning av kadmium via produkt

    och avfallsflödet. Kadmium ingår i allt färre nyproducerade varor, och därför blir inflödet av

    kadmium också allt mindre, medan förbrukningen av äldre produkter som innehåller

    kadmium leder till att flödet via avfallsflödet fortfarande är relativt stort.

    Inom jordbrukssektorn tillförs den Skånska åkermarken kadmium bl.a. via handelsgödsel,

    kalk och rötslam. Atmosfärsdepositionen bidrar också med en betydande mängd kadmium.

    Tillförseln av kadmium balanseras av bortförseln av kadmium via grödor och markläckage.

    Vad gäller jordbrukssektorns tillförsel bör det dock påpekas att tack vare minskade

    kadmiumhalter i handelsgödsel och i rötslam så är skillnaden mellan tillförsel och bortförsel

    nästan ± 0 inom Höjeåns avrinningsområde. Tillskottet av kadmium via

    atmosfärsdepositionen gör dock att en upplagring av kadmium i avrinningsområdet

    fortfarande sker.

    Det regionala miljömålet om att det inte ska ske någon nettotillförsel av kadmium till

    jordbruksmarken i Skåne, utöver tillförsel via luften, ser enligt flödesanalysen ut att kunna

    uppfyllas.

    S

    AMMANFATTNING

    Miljöproblemens karaktär ändras över tiden. Från att under 60- och 70-talet dominerats av

    punktutsläpp från industrin så utgörs idag en stor del av miljöproblemen om föroreningar och

    skadliga ämnen av diffusa emissioner. Myndigheternas miljöövervakning av föroreningar

    måste i samma takt ändras för att kunna verka effektivt. Substansflödesanalys eller

    materialflödesanalys är exempel på effektiva verktyg som kan användas för att få en ökad

    kunskap om och en helhetsbild av föroreningars spridningsvägar och upplagring i samhället.

    Denna studie är ett försök att via en flödesanalys kartlägga omsättningen av kadmium inom

    Höjeåns avrinningsområde i sydvästra Skåne. Flödesanalysen har genomförts på uppdrag av

    Länsstyrelsen i Skåne. Syftet med flödesanalysen är att tjäna som vägledning för framtida

    miljöövervakning av kadmium och i det fortsatta miljömålsarbetet inom Skåne län.

    Kadmium är ett exempel på ett ämne som kan ge betydande konsekvenser för människor och

    djur om halterna i vår omgivning är för höga. Kadmium kan orsaka njurskador och benskörhet

    hos människor och ämnet misstänks också vara cancerframkallande. Kadmium finns naturligt

    i vissa typer av berggrund. Det har använts i stora mängder inom plastindustrin som

    stabilisator och pigment. Det har använts i industrin till ytbehandling och i legeringar. Idag är

    den största användningen förknippad med tillverkning av NiCd- batteri. I Sverige och EU

    arbetar man för att fasa ut användningen av kadmium för produktionsändamål. Kadmium

    förekommer även som förorening i zink och andra mineral. Via handelsgödsel sprids

    kadmium till åkermark eftersom kadmium, i varierande halt, finns som förorening i råfosfat

    som är råvara till fosforgödsel.

    Det största inflödet av kadmium till Höjeåns avrinningsområde sker via produkter, och utgörs

    till ca 70% av kadmium i NiCd-batterier. De flesta flödena är ett resultat av att kadmium ingår

    i produkter i låga koncentrationer eller som förorening i råmaterial, som t.ex. i

    jordbrukssektorns handelsgödsel. Det sker ingen aktiv import av kadmium som råvara till

    avrinningsområdet. Kadmiumflödet via atmosfärsdeposition är förhållandevis stort i Skåne

    och ca 90% av depositionen kommer från utländska källor. Ytterligare ett betydelsefullt

    kadmiuminflöde till avrinningsområdet är via bränsle för energi och värmeproduktion.

    Återvinningen av NiCd-batteri är det klart dominerande utflödet av kadmium från systemet.

    Allt annat avfall som genereras innanför systemgränserna transporteras också ut från

    avrinningsområdet, det finns ingen aktiv avfallsdeponering eller avfallsförbränning inom

    avrinningsområdet.

    Utsläppen av kadmium i samband med industriella aktiviteter och via trafiken inom

    avrinningsområdet är mycket små. Utsläppen av kadmium till Höjeå domineras av flöden från

    dagvatten och utgående vatten från avloppsreningsverken (och troligen även en del från

    enskilda avlopp som dock inte har kvantifierats i denna studie). Kadmium i slam som

    uppkommer vid reningsverken används både som jordförbättringsmedel inom jordbruket, och

    i olika kommunala planteringar i avrinningsområdet. En del slam exporteras ut från

    avrinningsområdet för att deponeras på avfallsupplag eller användas.

    De stora förråden av kadmium i avrinningsområdet är i nedlagda avfallsupplag och i

    produkter. Kadmiumförrådet i avfallsupplagen kommer troligen att bestå under mycket lång

    tid. Utlakningen av kadmium, liksom emissionen till luft, är mycket långsam. Idag är

    kadmiumemissionen via lakvatten och biogas försumbar. Det är dock osäkert hur rörligheten

    av kadmium i deponier förändras i takt med nedbrytningen. Förrådet av kadmium i produkter

  • 244. Backe, Susanne
    Kartering av Sveriges palsmyrar2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Palsas are hillocks or more extensive elevations in mires which are covered by or completely

    built of peat and contain permanently frozen soil. They have been formed by frost heave. The

    height of palsas in Sweden varies from a few decimeters to 6 – 7 meters. They are found at

    the edge of the distribution area of permafrost and are very sensitive to changes in climate.

    Palsa mires constitute a so called priority habitat in the Habitats Directive of the EU. This

    means that they are considered to be one of the most threatened habitat types within the

    Union. Every six years, Sweden shall report to the EU on the conservation status of palsa

    mires. The reporting shall include distribution, area, quality, prospects and an overall assessment.

    The previous reporting, in 2007, was based on a vegetation map which was produced

    in the 1980s. This map has symbols of palsas. The symbols show cartographically where

    palsas are found. However, they do not consist of surfaces and are therefore not suitable for

    area estimates. Because it is 25 years since the vegetation map was made and the climate

    has changed in the negative direction for palsa mires, the need for a new mapping of palsa

    mires emerged.

    Commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency, a mapping of palsa mires

    in Sweden was made in 2013. The mapping was performed by aerial photo interpretation

    in a grid of squares (100 m x 100 m). In each square, the percentage of palsas and water

    related to palsas was specified. A total of about 250 000 squares were mapped. 12 960 of

    these squares contain palsas. The total palsa area is 1977,30 hectares. 99,9 % of the Swedish

    palsa area is situated in the County of Norrbotten and the remaining 0,1 % in the County of

    Västerbotten. 47 % of the palsa area is situated within protected areas, e.g. national parks,

    nature reserves and Natura 2000 sites. Vissátvuopmi, the largest contiguous palsa region in

    Sweden, containing 13,8 % of its palsa area, is not protected. Ongoing climate change with

    higher temperature and increased precipitation means that palsa mires generally develop in

    a negative direction. However, some areas with local conditions favouring palsa growth have

    also been found during the mapping.

    The reporting to the EU 2013 on palsa mires, according to Article 17 of the Habitats Directive,

    was based on results of the mapping. These results provide an excellent basis for continued

    monitoring of palsa mires, in particular as regards the development of their conservation status.

    In the report a methodology for bio-geographical follow up of palsa mires is proposed. It

    can be used both for reporting to the EU and for monitoring and evaluation of the national

    environmental objective “Thriving wetlands”.

  • 245. Backe, Susanne
    et al.
    Engström, Henri
    Inventering av myrfåglar i Norrbotten: Pilotstudie inom Biogeografisk uppföljning2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör en pilotstudie inom arbetet Biogeografisk uppföljning, delsystem fåglar.

    I studien har ingått att i Norrbottens inland inventera 25 slumpade punktrutter förlagda till

    öppna och särskilt blöta myrmarker större än 200 ha representerande naturtyperna

    Myrsjöar (3160), Öppna mossar och kärr (7140), och Aapamyrar (7310). Syftet var att

    undersöka om dataunderlagen inom Svensk fågeltaxering kan väsentligt förbättras för ett

    antal mindre vanliga fågelarter förslagna som typiska arter för dessa naturtyper. Särskild

    fokus var att undersöka förekomster av dvärgbeckasin, myrsnäppa, salskrake, stjärtand,

    sädgås och svartsnäppa. Resultat från studien visar att observationer av endast svartsnäppa

    och i viss mån sädgås var så pass många att de nämnvärt bidrog till att förbättra

    datakvaliteten för dessa båda arter. Inte desto mindre var antalet observerade individer av

    dvärgbeckasin, myrsnäppa och salskrake relativt många ställt till de fåtaliga årliga

    observationer som gjorts av dessa arter vid standardrutter senaste åren. Överraskande

    många videsparvar observerades vilket bidrar till förstärkta underlag i Svensk fågeltaxering.

    Som underlag för Biogeografiskt uppföljning tillför nu aktuella dataunderlag sannolikt endast

    begränsade data men en närmare analys krävs av behoven.

  • 246.
    Backe, Susanne
    et al.
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Eriksson, Katarina
    Gunnarsson, Urban
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Dalarnas län.
    Markanvändningsbetingade vegetationsförändringar inom öppen myr 1987-2000 i Norrbottens län- Satellitbaserad övervakning2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakning av våtmarker bedrivs inom Naturvårdsverkets programområde våtmark med syfte att långsiktigt följa utvecklingen av våtmarkernas tillstånd vad gäller hydrologiskorördhet och biologisk mångfald. För ett av delprogrammen används en satellitbaserad metodik för att upptäcka markanvändningsbetingade vegetationsförändringar i öppna myrar. Metoden baseras på antagandet att spektralt och vegetationsmässigt homogena myrtyper uppträder likartat med avseende på normal variation i fenologi och väder. Detta innebär att om grupper av homogena myrtyper avgränsas vid tidpunkt 1 så kan spektralt avvikande myrar, dvs förändrade myrar, sökas genom riktad förändringsanalys inom grupperna vid tidpunkt 2. Förändringsriktningen som analyserats är ökad biomassa/igenväxning. Förändringarna redovisas i två klasser; säker och potentiell. Analysen kommer att genomföras i hela landet nedanför fjällen från norr till söder med ett omdrev på tio år.

    Under 2008 utfördes denna förändringsanalys i Norrbottens län. Satellitscenerna som har använts är för tidpunkt 1 från 1984, 1987 samt 1990 och för tidpunkt 2 från 2000. Analysen har resulterat i en mängd ytor inom öppen myr där indikationer på förändring finns. De förändrade ytorna omfattar ca 16 800 ha, vilket motsvarar 1,22 % av arealen öppen myr i undersökningsområdet, dvs hela Norrbottens län med undantag av fjällen

    Vid en utvärdering av resultatet från förändringsanalysen ingick totalt 300 ytor varav 250 förändrade ytor och 50 referensytor. Referensytorna slumpades ut inom den oförändrade delen av den öppna myrmasken. Utvärderingen utfördes mha flygbilder och fältbesök för att verifera förändringar. Utvärderingen visade att säkerheten i förändringsanalysen var mellan 48-91 %. I 48 % av ytorna kunde förändring verifieras. I ytterligare 43 % av fallen var det svårt att bedöma om en förändring skett, men möjlighet fanns att biomassa kan ha ökat under aktuell tidsperiod, dvs säkerheten i analysen kan vara upp till 91%. Förändringsytorna skiljde sig från referensytorna genom att de i högre grad låg i anslutning till vattendrag, sjöar och dråg samt hade fler ingrepp i omgivningen. Vanligast förekommande ingrepp inom 100 m från de förändrade ytorna var dikningar, ungskogar och upphörd myrslåtter. I de östra delarna kunde förändringarna i högre grad verifieras jämfört med i de västra delarna. I väster fanns fler svårbedömda fall. Med andra ord kan man säga att förändringsanalysen har en högre säkerhet och i högre grad kan kopplas till markanvändning i de östra jämfört med de västra delarna. En möjlig orsak till denna skillnad kan vara att fenologiska effekter påverkar analysresultatet i mer höglänta områden med kortare vegetationsperiod.

    Markanvändning i anslutning till de förändrade myrarna har analyserats med hjälp av flygbildstolkning av de förändrade ytornas tillrinningsområde. Flygbilderna som användes var från tre olika tidsperioder : 1960-, 1980- och 2000-tal. Markanvändningen i anslutning till de förändrade ytorna hade ökat i högre grad jämfört med referensytor. Ökningen har framförallt skett under perioden 1980 till 2000. Diken för skogsbruk stod för den största delen av ökningen.

    Kring ytor med säker förändringsindikation fanns en större andel skogsdiken jämfört med ytor som hade potentiell förändringsindikation. Det fanns fler rester av lador och hässjor sedan myrslåtterepoken kring de förändrade ytorna jämfört med referensytorna. Markanvändningsanalysen gav oss ytterligare en bekräftelse på att resultatet från förändringsanalysen fångat upp ytor där snabba förändringar i form av igenväxning skett pga ingrepp.

    Ett förslag på indikator för att följa miljökvalitetsmålet för Myllrande våtmarker har tagits fram baserat på resultatet från förändringsanalysen. Förslaget är att man använder måttet andel förändrad öppen myr av den totala arealen öppen myr som indikator på snabba förändringar.

    Vi föreslår att indikatorn används dels på länsnivå och dels på kommunnivå.

  • 247. Backe, Susanne
    et al.
    Hahn, Niklas
    Wester, Kjell
    Var finns det behov av att restaurera våtmarker i Norrbottens län?2016Report (Other academic)
  • 248.
    Backlund, Linda
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Indikatorer till miljömålsuppföljning från det gemensamma regionala delprogrammet Nyckelarter i fjällen2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Projektet är ett utvecklingsprojekt inom RUS där det gemensamma regionala miljöövervakningsprogrammet Nyckelarter i fjällen har utvärderats i syfte att utveckla fler miljömålsindikatorer. Nyckelarter är arter som skapar viktiga livsbetingelser för många andra arter och är ett relativt etablerat, om än omdiskuterat, begrepp inom bevarandebiologin.

    Ansvarsarter används inte i lika stor utsträckning som nyckelarter men kan till exempel definieras som arter tilldelade län på grund av att huvuddelen av den svenska, europeiska eller världsutbredning finns inom länets gränser. I delprogrammet redovisas övervakningsresultat från nyckelarterna ren, smågnagare, dalripa, samt ansvarsarterna järv, fjällräv och jaktfalk.

    Idag finns tre miljömålsindikatorer på miljömålsportalen som härstammar från dessa övervakningar men resultatet visar att fler kan utvecklas. Nio förslag till nya indikatorer utvecklades för att främst följa upp miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Tre av dem bör prioriteras och det är Dalripa i fjällen, Cyklicitet hos smågnagare i fjällen och Vinterförhållanden och smågnagare i fjällen

    . Den sistnämnda indikatorn följer även upp miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.

    Två av de befintliga indikatorerna, Antal renar i fjällen och Antal järvar i fjällen, kan vidareutvecklas till att redovisas även på regional nivå. Detta bör prioriteras. Renindikatorn bör dessutom endast redovisa antal renar från fjällsamebyarna eftersom den då följer upp miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Idag redovisar den renantalet även från skogs- och koncessionssamebyarna. Järvindikatorn bör byta namn till Antal järvföryngringar i fjällen

    eftersom den redovisar antal föryngringar och inte antal järvar. Den bör också redovisa endast

    föryngringar hos järvar i fjällen och inte järvar med sitt huvudsakliga revir i skogslandskapet.

    Tre av förslagen till nya indikatorer bygger på redovisning av flera arter i samma indikator.

    Dessa bör i dagsläget prioriteras lägre eftersom de uppfattades som röriga och svåra att tolka.

    Eventuellt kan en bytesindikator som redovisar smågnagare och dalripa prioriteras.

    Ren- och järvindikatorerna kan vidareutvecklas omgående och börja redovisas regionalt vid

    nästa indikatoruppdatering, likaså indikatorförslagen

    Cyklicitet hos smågnagare i fjällen och

    Dalripa i fjällen

    .

  • 249.
    Backlund, Linda
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Indikatorer till miljömålsuppföljning från miljöövervakningens gemensamma regionala delprogram2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Regional miljöövervakning sker på alla länsstyrelser och möjligheten att använda resultaten

    till indikatorer för miljömålsuppföljning är relativt outnyttjad. I projektet har 21 gemensamma

    delprogram utvärderats och idag levererar fem av dem underlag till totalt 12 indikatorer på

    miljömålsportalen. Resultaten visar att 19 delprogram skulle kunna utveckla nya indikatorer

    och i några fall har den processen redan påbörjats.

    I fyra delprogram har arbetet med utveckling av nya miljömålsindikatorer påbörjats och det är

    Tillstånd i våtmarker (via satellitdata), Häckande fåglar, Kustfåglar i Bottniska viken och

    Nyckelarter i fjällen. I 15 delprogram finns det goda möjligheter att utveckla nya

    miljömålsindikatorer. I de tre delprogrammen Stormusslor i vattendrag, Fjällvegetation och

    Smågnagare i fjällen finns redan förslag på möjliga indikatorer men utveckling har inte

    påbörjats. Delprogrammen Nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet i skog,

    Kustfisk, Miljögifter i kustfisk, Mjukbottenfauna i kust och hav och Miljötillståndet i

    skogslandskap berörs av närliggande indikatorprojekt (som till exempel IVL-s

    indikatorprojekt angående krondroppsdata, Helcom och deras indikatorprojekt Fish Pro och

    Core set samt Skogsstyrelsen/Jämtlands läns RIS-indikatorprojekt). Resterande delprogram

    har möjlighet till utveckling av indikatorer men det finns inget sådant arbete inplanerat.

    Utöver detta har nationella övervakningsprogrammet NILS mycket goda förutsättningar att

    förstärka miljömålsuppföljningen med nya indikatorer.

    De två delprogrammen som i dagsläget inte har möjlighet att utveckla nya indikatorer är

    Screening och Vegetationsklädda bottnar i kust och hav. Vegetationsklädda bottnar i kust och

    hav behöver först och främst vidareutveckla metodik och bedömningsgrunder. Screening

    använder en stickprovsmetodik som inte bygger på långsiktiga uppföljningar av ett tillstånd

    utan övervakar nya ämnen varje år. Det kan i sin tur leda till fortsatta och mer långvariga

    uppföljningar och då kan möjligheten att utveckla indikatorer vara större.

    Elva av miljökvalitetsmålen har möjlighet till nya indikatorer från den regionala

    miljöövervakningen och det är i första hand indikatorer som följer upp biologisk mångfald

    som kan utvecklas. Miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv har till exempel potential att

    få närmare 20 nya indikatorer, Storslagen fjällmiljö kan få elva nya indikatorer och Begränsad

    klimatpåverkan åtta nya indikatorer. Den här utredningen visar inte behovet av indikatorer

    utan främst vilka som kan utvecklas och hur de kan följa upp miljökvalitetsmålen.

    Behovsanalyser måste tas fram av nationellt och regionalt miljökvalitetsmålsansvariga.

    Två statusindikatorer inom det gemensamma delprogrammet Smågnagare i fjällen (och

    Nyckelarter i fjällen) kan utvecklas omgående:

    Cykliciteten hos smågnagare (Storslagen fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv).

    Vinterstörningar hos smågnagarpopulationer (Begränsad klimatpåverkan, Storslagen

    fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv).

  • 250. Bader, Pekka
    et al.
    Edenius, Lars
    Lessmann, Joakim
    Häckande kustfåglar på Holmöarna2006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Öar och skär i Norra Kvarken hyser ett rikt kustfågelliv och mångfalden av arter och antalet individerär intressant ur ett nationellt perspektiv. Stora delarna av Holmöarna avsattes 1980 till naturreservat,bland annat med utgångspunkt från områdets rika kustfågelfauna. Svärta och tobisgrissla ärtvå arter som förekommer i nationellt betydelsefulla antal i Holmöarkipelagen.Häckande skärgårdsfåglar bedöms vara en bra indikator för miljötillståndet och den biologiska mångfalden i skärgårdsmiljö. År 2000 påbörjades på allvar diskussionen om hur kustfågelfaunan på Holmöarna, men även i hela Norra Kvarken, på bästa sätt skulle följas upp och övervakas i ett långsiktigt perspektiv. Ett övervakningsprogram för häckande kustfågel ska kunna ligga till grund förbedömning av de nationella och regionala miljömålen samt bedömning av gynnsam bevarandestatus i Natura 2000 habitat. Ett nära samarbete kring dessa frågor finns med Finland inom Kvarken Miljö II, ett Interreg IIIA-projekt.Rapporten omfattar tre artiklar med fokus på häckande kustfågel i Holmöarkipelagen:Den första artikeln är en redovisning av de inventeringar som har genomförs i fyra områdenlängs Holmöarnas östra sida under perioden 2000-2003. Inventeringarna genomfördes av StoraFjäderäggs fågelstation i samarbete med och finansierat av Länsstyrelsen i Västerbotten och Umeåkommun. Utvärderingen av inventeringsresultaten gjordes av Pekka Bader och Joakim Lessmann.Den andra artikeln har författats av Lars Edenius och är en statistisk utvärdering av de inventeringarsom genomfördes under åren 2000-2003. Dessutom diskuteras i artikeln kustfåglars värde som indikatorför miljöförändringar i skärgårdsmiljö och där lämnas även ett förslag till upplägg av ett övervakningsprogramav häckande kustfågel på Holmöarna.Den sista artikeln, som är skriven av Lars Edenius, är en utvärdering av en metodstudie för inventeringav svärta som genomfördes inom Interregprojektet Kvarken Miljö II sommaren 2004.Kvalitetssäkring och harmonisering av inventeringsmetoder mellan Sverige och Finland görs i syfteatt i framtiden kunna etablera ett gemensamt övervakningsprogram för bland annat svärta i NorraKvarken.

2345678 201 - 250 of 6698
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf