Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1234567 151 - 200 av 5651
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 151. Aronson, Jan-Anders
    Vegetationsförändringar på kalkade våtmarker 1995-2003: uppföljning av Grovkalkprojektet i Värnamo kommun2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det som gått under benämningen "Grovkalkprojektet" avrapporterades 1998 (meddelande 1998:14 Länsstyrelsen i Jönköpings län). Syftet med projektet var att pröva olika kalkprodukter (grov Ignabergskalk, finparikulär P-kalk och en granulerad fin-kalk), dels ur miljösynpunkt (skador på vegetationen), dels som kalkmedel för att buffrautströmningsområden. När det gäller buffertverkan fanns önskemål om att öka varaktigheten av kalkeffekten genom att använda grövre fraktioner. Samtidigt var det intressant och se om en grövre fraktion gav mindre skador på vegetationen. Min uppgift var att studera vegetationen före och efter kalkning. Projektet innefattade 16 kärr, varav fyra var referensområden. Området undersöktes första gången på vegetationen innan kalkning 1995. Kalkspridningen kom igång på våren (april) 1997. I slutet av juli och början på augusti, samma år 1997, inventerades vegetationen första gången efter kalkning (initial påverkan på vitmossa). Sedan år 2000 är 8 områden medtagna i Naturvårdsverkets projekt "Kalkning av våtmarker -uppföljning av växtekologiska effekter". Inventeringar inom detta projekt har ägt rum under år 2000 och år 2003 med samma metod som tidigare. Denna rapport avser att redovisa en sammanställning och begränsad utvärdering (diskussion) över samtliga år: 1995-2003.

  • 152. Aronsson, Andreas
    et al.
    Karlberg, Andreas
    Persson, Bernt
    Öhrling, Helene
    Göthe, Leif
    Översiktlig kustinventering 2002-2004 - Inventering och bedömning av stränder i Västernorrland2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Huvudsyftet med denna översiktliga kustinventering har varit att peka ut områden som är viktiga för att bevara den biologiska mångfalden längs länets kust. Inventeringen omfattar landområdet inom 300 m från strandlinjen och ner till ca 1 meters djup ut i vattnet. Förutom en klassificering av den fysiska påverkansgraden längs stränderna för hela länets kuststräcka har även 356 objekt med indikationer på höga naturvärden inventerats i fält. Dessa områden har plockats ut med hjälp av kartor och flygbilder utifrån vissa utvalda biotoper som t. ex. sandstränder, grunda vikar, avsnörda vikar, vattendragsmynningar och vattensamlingar.Fältinventeringen har främst omfattat kärlväxter, makroalger, bottenfauna, strandskalbaggar samt mindre- och större vattensalamander. Inventeringen har genomförts under åren 2002 - 2004. Ångermanlandskusten inventerades 2002- 2003 och medelpadskusten 2004.

  • 153. Aronsson, Gillis
    Inventering av rökpipsvamp, Urnula craterium, i Uppsala län 20062007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala gjorde Upplandsstiftelsen en inventering avrökpipsvamp, Urnula craterium, i C län under våren 2006. Samtliga 13 kända växtlokaler ilänet återbesöktes. Dessutom eftersöktes arten på 29 nya, potentiella lokaler, framför allt iUppsala och Enköpings kommun.Efter en ganska snörik vinter och sen vår var förutsättningarna för fruktkroppsbildning godaunder perioden april till början av maj. Inga nya lokaler för rökpipsvampen hittades dock,men på de 13, sedan tidigare kända lokalerna, återfanns arten på 8 lokaler med totalt 848fruktkroppar.Av de 5 lokalerna där svampen inte kunde återfinnas har en lokal, under senare tid, troligenförändrats negativt på grund av angränsande slutavverkning. Två lokaler var till synesoförändrade sedan svampen sågs där sist och på de två övriga lokaler har rökpipsvampen inteobserverats sedan 1930-talet. Var exakt svamparna hittades på 1930-talet är osäkert, men enav lokalerna verkar fortfarande kunna vara en lämplig biotop för rökpipsvampen, medan denandra lokalen troligen är förstörd.Rökpipsvampen är beroende av kontinuerlig tillgång på död hasselved i miljöer med högmark- och luftfuktighet. Arten växer ofta i svaga sluttningar med rörligt markvatten, gärnaintill små bäckar eller s.k. glupar med underjordiska vattenflöden.Största hotet mot arten är skogbruksåtgärder eller skötsel i skyddade områden som minskarmängden död hasselved eller som gör biotopen torrare. För att bevara rökpipsvampen börsamtliga recenta växtplatser skyddas formellt. I skyddade objekt kan man sedan företa olikaskötselinsatser för att gynna svampen.Ett särskilt ansvar vilar på Uppsala län för bevarandet av rökpipsvampen eftersom en stor delav de svenska växtlokalerna är påträffade här.

  • 154. Arrendal, Johanna
    et al.
    Blomkvist, Per
    Utterns förekomst längs kusten och Dalälven i Uppsala län 20062007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Utterns utbredning längs Sveriges kuster är idag relativt okänd. Antalet inventeringslokaler längs kusterna har varit få, dels pga att en inventering i kustmiljö har ansetts vara mer resurskrävande än en inlandsinventering. Också Nedre Dalälven har blivit begränsat inventerad. Utterförekomst i kustlandskapen är intressant på flera sätt: dels är den ett tecken på en bättre miljö, dels kan utterns återkomst till skärgården ha en negativ inverkan på minkens utbredning. Här redovisas den inventering av hela Uppsala läns kust och dalälvspartier som genomfördes hösten 2006. Som metod har barmarksinventering av utterspårtecken använts, men justerats för att passa kustförhållanden. Vid inventeringen samlades utterspillning in för eventuell DNA‐analys. Totalt inventerades 111 lokaler, varav 20% i Dalälven och 80% längs kusten. Säkra utterspårtecken fanns på 49% av lokalerna (55% av dalälvslokalerna och 47% av kustlokalerna) och därmed kan vi dra slutsatsen att utterförekomsten i Uppland utbredningsmässigt är lika god längs kusten och Dalälven som i inlandet. Det är däremot tänkbart att det kan finnas skillnader mellan kust och inland vad gäller tätheten av individer. Uttern förekom inte jämnt fördelat mellan olika miljötyper (vattendrag, kustlinje, inner‐, mellan‐, och ytterskärgård), utan förekom i högre frekvens längs kustlinjen jämfört med ytterskärgården. För minken fanns inget sådant samband, utan den förekom i lika hög frekvens i alla miljötyper. Minkspårtecken hittades på 64% av lokalerna. Minkens förekomst jämfördes översiktligt med kända naturvårdsinsatser med aktiv minkjakt. Mink fanns nära alla de tre jaktområdena. För framtiden ser vi ingen anledning att separera inventeringar av inland och kust, utan det vore bättre att en heltäckande inventering görs vid ett och samma tillfälle.

  • 155. Arrendal, Johanna
    et al.
    Blomkvist, Per
    Utterns förekomst längs Stockholms läns kust 20072007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Utterns utbredning längs Sveriges kuster är idag relativt okänd. Antalet inventeringslokaler längs kusterna har varit få, dels pga att en inventering i kustmiljö har ansetts vara mer resurskrävande än en inlandsinventering. Utterförekomst i kustlandskapen är intressant på flera sätt: dels är den ett tecken på en bättre miljö, dels kan utterns återkomst till skärgården ha en negativ inverkan på minkens utbredning. I denna rapport redovisas den inventering av Stockholms läns kust och delar av skärgården som genomfördes hösten 2007. Som metod harbarmarksinventering av utterspårtecken använts, men justerats för att passa kustförhållanden. Vid inventeringen samlades utterspillning in för eventuell DNAanalys.Totalt inventerades 163 lokaler. Säkra utterspårtecken fanns på 22.1% av lokalerna. Förekomsten skiljde sig åt över det inventerade området, med utterspårtecken funna på 42.1% av lokalerna i norra delen och 4.6% av lokalerna isödra delen, där gränsen mellan områdena dras ungefär rakt österut från Stockholm stad. Den norra delen av länskusten har utbredningsmässigt en god utterförekomst, jämförbar med förekomsten i Upplands inland, medan arten förekommer mycketsparsamt i den södra delen. Inventeringen har visat att uttern har ökat sin utbredning i området de senaste åren. Uttern finns i alla typer av miljöer, såväl längs kustlinjen, som i inner‐, mellan‐ och ytterskärgårdsmiljö. Minkspårtecken hittades på 41.7% avlokalerna, vilket är lägre än i flera andra undersökningar. För framtida inventeringar ser vi ingen anledning till att separera inventeringar av inland och kust, annat än avresursskäl.

  • 156. Arup, Ulf
    Grynig Påskrislav stereocalon incrustatum i Sverige2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Grynig påskrislav Stereocaulon incrustatum är i Sverige rödlistad som Akut hotad och arten var inför denna inventeringkänd bara från en aktuell lokal i landet, i Blekinge. Där hittades arten första gången 1938 och växer numera iett naturreservat med speciellt utformade skötselföreskrifter. Ytterligare åtta lokaler är kända från spridda landskap;Västergötland, Bohuslän, Öland, Dalarna och Jämtland. Under 2005 togs ett åtgärdsprogram fram för att säkerställaartens fortlevenad i landet och föreslå åtgärder som kan gynna artens bevarande och fortsatta utveckling. Som ett ledi detta arbete har därför de mest akuta åtgärderna utförts under 2007 och resultaten presenteras i denna rapport.Syftena med föreliggande arbete var huvudsakligen:1. Att söka laven på samtliga gamla kända lokaler i hela landet och om laven försvunnit dokumentera varför.2. Att söka arten på nya lämpliga lokaler på olika plaster i landet.3. Att noggrant dokumentera förekomsten i Blekinge (Högasand) och uppskatta hur stor populationen där är.4. Att lägga grunden för en framtida regelbunden övervakning av några delpopulationer i Blekinge.

  • 157. Arup, Ulf
    Mark- och stenlevande lavar i naturskyddade områden i Hallands län 2001-20032006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län har lavfloran på mark och sten undersökts i befintliga som blivande reservat, naturvårds- eller Natura 2000-områden. Totalt besöktes 82 olika områden i länet. Dessa varierar kraftigt i arealstorlek och artrikedom. I det artfattigaste området, Årnarp, noterades bara 6 arter och i det artrikaste, Vendelsö, drygt 150 arter. I nästan samtliga områden noterades intressanta arter som antingen är sällsynta, rödlistade eller nya för landskapet. Totalt omfattar artlistan ca 373 arter av lavar, parasymbionter eller parasiter. Av de 373 arterna är 81 nya för landskapet Halland och två är nya för landskapet Småland. Med dessa nya arter har artantalet i landskapet Halland ökat från 695 till 776, en ökning med ca 12 %. Av de 373 arterna är fyra rödlistade och en femte har varit rödlistad under hela inventeringen, men avförts från listan 2005. Ytterligare 120 får anses vara sällsynta, fyra (ev. fem) är nya för landet och slutligen är sex eventuellt nya för vetenskapen.Man kan se en tydlig trend i artantal bland områdena. Artrikast är Kungsbacka och Varberg kommuners stora kustreservat med varierande exponering för ljus, vind, salt och vågor. Där finns 65-150 arter, medan många områden längre söderut hyser upp till ca 70 arter. Artrika miljöer är även kulturlandskapen runt gamla gårdar med 50-70 arter vardera. Så fort stenytor beskuggas av skog eller buskar minskarartantalet. Inlandsområdena hyser således ofta 10-40 arter färre än kustreservaten. Öppna betesmarker med block och klippor är ofta relativt artrika med 30-50 arter. Lavfloran i och vid bäckar och åar är ofta inte så artrik då de hyser starkt specialiserade arter. Sjöstränder är ibland något artrikare, men det beror på hur bred strandremsan med sten är och hur brant klipporna lutar. Artantalet är högre i norra Halland än i södra, men det är inte överraskande eftersom Bohuslän och Västergötlands kusttrakter är mycket artrika. Det är svårt att peka ut speciellt viktiga miljöer då i princip alla besökta miljöer har några ovanliga arter eller åtminstone lokalt sällsynta arter. En rangordning har ändå gjorts där 29 av de 82 inventerade områdena utpekas som mer värdefulla än de andra. Dessutom rangordnas de sinsemellan i tre olika grupper. Vid bedömningen har hänsyn tagits till artrikedom och förekomst av lokalt och regional sällsynta arter samt om de är rödlistade eller ej. De övriga 53 områdena anses dock inte sakna värden utan hyser en eller flera intressanta arter vardera.Det finns flera hot mot lavfloran på sten och mark. För många arter som är ljuskrävande är igenväxning det största hotet. Åtminstone en nationellt hotad art är direkt beroende av bränning av ljunghedar. För arter knutna till lodytor, bergbranter och liknande platser i lövskog med jämn och hög luftfuktighet är avverkning av den omkringliggande skogen ett starkt hot. Ett alltför stort graninslag i lövskogen intill lodytor och bergbranter är dock negativt då det skuggar ut lavfloran. I de äldre kulturmiljöerna finns ofta gamla stenmurar och stenrösen, som har lång kontinuitet. Det är dock inte ovanligt att dessa habitat växer igen och det är viktigt att det röjs runt dem. Bränning skadar dock lavfloran och kan inte rekommenderas. Många arter är knutna till stränder av vattendrag och sjöar. För dessa är stora fluktuationer i vattennivån ett stort hot, även om mindre naturliga vattenståndsvariationer kan vara en förutsättning för att de ska trivas. Liksom för många trädlevande arter är luftföroreningar negativt för mark-och stenlevande arter, men kunskapen därom är begränsad. Gifter och höga näringshalter i vattendrag och sjöar är också ett hot. Däremot är kunskapen nästan obefintlig vad gäller effekterna av föroreningar och övergödning i havet på lavfloran på kustklippor.

  • 158. Arup, Ulf
    Övervakning av Öländsk tegellav2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den enda kända lokalen för öländsk tegellav övervakas sedan 2006 med fem års intervall. Resultaten av 2011 års unndersökning visar att de händer relativt mycket på lokalen. De mest dramatiska förändringarna, när hela exemplar försvinner, beror sannolikt på den frostsprängning som sker på lokalen och förorsakar stora rörelser i underlaget. Således har två exemplar försvunnit helt eller nästan helt. Ytterligare 5 exemplar har minskat, ett kraftigt och de övriga i något mindre omfattning. Som motvikt har exemplaren på 9 foton ökat i areal och ofta även fått förbättrad fertilitet. Dessutom hittades ett helt nytt exemplar som tidigare undgått upptäckt och det är friskt och fertilt. Totalt har arealen minskat något, trots nytillskottet, från 43,39 till 41,45 cm2. De dokumenterade upp- och nedgångarna visar sannolikt på den naturliga dynamik som finns på lokalen och den tillväxt och nyetablering av en mängd bålsjäll som skett på fem år indikerar att vi kan hysa relativt gott hopp inför nästa femårsperiod.

  • 159.
    Arup, Ulf
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Westberg, Martin
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Fröberg, Lars
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Lännstyrelsen Kalmar län.
    Öländsk tegellav Psora vallesiaca på Öland och Gotland 20072008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Öländsk tegellav

    Psora vallesiaca är rödlistad som akut hotad (CR). Arten var fram till

    2005 känd från en lokal på Öland, där den blev funnen 1970. Under 2004–2006 hittades

    fyra nya lokaler på Gotland under samma period togs ett åtgärdsprogram fram för att

    säkerställa artens fortlevnad i landet. I åtgärdsprogrammet föreslogs en inventering på

    Öland och Gotland för att försöka finna nya lokaler i landet och för att få ett bättre grepp

    om ekologi, status och utbredning. I denna rapport redovisas resultaten av denna

    inventering, som utfördes 2007.

    Inga nya lokaler hittades på Öland och chansen att finna nya lokaler där får nu anses som

    små. På Gotland hittades fem nya lokaler, varav några med flera dellokaler. Totalt är nu tio

    aktuella lokaler kända i landet. På Gotland har arten noterats på sammanlagt 34 block eller

    avsatser och täcker nästan 900 cm

    2. Lokalerna är spridda på ön, i norr och öster samt längst

    i söder. Tre av lokalerna ligger i ett naturreservat och de andra är utan formellt skydd.

    Det är nu, genom de nya fynden, möjligt att beskriva artens ekologi mer i detalj. Den

    uppträder oftast på väl vittrade kalkstensblock, men även på avsatser. Laven skyr dock den

    hårda revkalkstenen som bygger upp de flesta raukar, klintar och hällmarker. Man finner

    arten huvudsakligen på sidan av blocken och avsatserna, bara mer sällan på ovansidan.

    Lokalerna bör vara ljusa, helt öppna till halvöppna med gles buskvegetation eller spridda

    träd. Under dessa förhållanden är arten oftast fertil och mår väl. Under skuggigare

    förhållanden mår arten sämre och är ofta steril. Ungefär samma förhållanden gäller dess

    släkting falsk guldskivlav

    Psora testacea, som dock påträffas på något hårdare, eller

    åtminstone inte så vittrad kalksten, men inte heller den växer på revkalksten. Bara på en

    lokal uppträder arterna tillsammans och intrycket är därför att om den ena arten finns på en

    lokal är sannolikheten inte så stor att den andra finns.

    Under inventeringen besöktes de allra flesta områden på Gotland som har gynnsamma

    förhållanden för öländsk tegellav. Dessa områden är inte speciellt många då kalkstenen på

    de flesta ställen är för hård och inte tillräckligt vittrad. Mörkertalet för arten bör därför,

    enligt vår bedömning inte vara så stort. Trots det kan det finnas oupptäckta lokaler eller

    delpopulationer.

    Flertalet av de aktuella lokalerna hålls mer eller mindre öppna genom bete. Igenväxning är

    således inte något större problem idag, men är något man på sikt måsta bevaka. En av

    lokalerna bör dock röjas omgående. Stenbrottsverksamhet skulle också kunna utgöra ett

    hot mot någon av lokalerna.

    Uppföljningen av åtgärdsprogrammet bör nu koncentrera sig på att se till att de tio kända

    lokalerna har så gynnsamma förutsättningar som möjligt för öländsk tegellav. Viss

    övervakning bör ske, dels på de lokaler där skötselåtgärder görs, dels på några av de

    rikligaste lokalerna.

  • 160.
    Arvidsson, Mia
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Naturvatten i Roslagen AB .
    Inventering av makrofyteri Stockholms län 2009: Albysjön, Långsjön, Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran,Måsnaren och Bornan2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering av Albysjön, Långsjön,

    Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran, Måsnaren och Bornan i Stockholms län

    sommaren 2009. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas

    ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten i

    Roslagen AB på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

    Samtliga sjöar bedömdes till måttlig status, undantaget Västra Styran som bedömdes vara av god

    status.

    Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de

    sjöar, Västra Styran och Kyrksjön, som låg på gränsen till en lägre klassgräns

    rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder.

    Sammantaget noterades 57 arter av makrofyter, övervattenväxter undantaget.

    Artantalet var

    högst i Långsjön där 40 arter noterades och lägst i Kyrksjön med endast nio arter.

    Tre rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen kransalgen uddslinke (

    Nitella

    mucronata

    ) och natearterna bandnate (Potamogeton compressus) och uddnate (Potamogeton

    friesii

    ). Uddslinke noterades i Uttran och Måsnaren och anges i rödlistan som starkt hotad

    (EN), bandnate noterades i Albysjön och anges i rödlistan som sårbar (VU) och uddnate

    noterades i Albysjön och Långsjön och anges i rödlistan som missgynnad (NT). I nya

    rödlistan som planeras till 2010 kommer, med förbehåll för ytterligare förändringar, bandnate

    och uddslinke att klassificeras som missgynnade i stället för sårbar respektive starkt hotad.

  • 161.
    Arvidsson, Mia
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Garnsviken, Väntholmsviken, Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea),spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

    Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

    Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

    Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

    Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

    Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

    Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

    Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

    Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

    Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

     

     

  • 162. Asbenberg, Per
    Särskild rapportering från ornitologisk inventering av Axmarområdet 19831983Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vid den av fritidsbebyggelse hårt exploaterade södra delen av gävleborgskusten finns få kvarvarande oexploaterade kustavsnitt. Det största området med orörd karaktär ligger på gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland (gävle kommun och Söderhamns kommun) och blev 1978 avsatt som naturreservat. I detta område, Axmar naturreservat, finns betydande skyddsvärden för den vetenskapliga naturvården. Här förekommer samtidigt ett intensivt rörligt friluftsliv, särskilt sommartid. Vidare sker här bl a fiske både som fritidsfiske och i mer yrkesmässaiga former. Mot bakgrund av vissa brister i dokumentationen av fågellivet gavs uppdraget att genomföra en ornitologisk inventering i skärgårdsområdet, kuststräckan från Gåsholmen i söder till Tupparna i norr. Inventeringens målsättning var uttryckt som: -att ge en kvantiativ beskrivning av skärgårdsfåglarna -att peka ut särskilt skyddsvärda barrskogsbestånd(skyddsvärda ur orntiologisk synvinkel) -att peka ut särskilt skyddsvärda skogsbestånd med stort lövinslag/inslag av döda träd, av värde för fågellivet

  • 163.
    Ask, Jenny
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Karlsson, Jan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Jansson, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Övervakning av produktion i fjällsjöar Förslag till övervakningsprogram med särskild inriktning på att följa klimatets inverkan på fjällsjöars produktivitet2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I klara, grunda till medeldjupa, sjöar i svenska fjällen domineras ofta basproduktionen av bentiska alger. Den bentiska primärproduktionen utgör även den huvudsakliga basresursen för fisk via deras konsumtion av zoobenthos. I ett klimatförändringsperspektiv kan man anta att lufttemperaturen kommer att öka och därigenom även den terrestra produktionen. En ökad terrester produktion medför att inflöde av näringsämnen och kol till fjällsjöar kommer att öka. Ett ökat inflöde av kol och näring gynnar den pelagiska produktionen samtidigt som det missgynnar den bentiska produktionen genom försämrat ljusklimat. Eftersom fisk i fjällsjöar är starkt beroende av den bentiska produktionen missgynnas även fisken vid ett försämrat ljusklimat via dess negativa inverkan på bentisk produktion. Det har visats att fiskens biomassa och produktion är direkt kopplade till ljusklimatet i sjöar med naturligt låga näringshalter (0-30

    μg fosfor/L). Nästan alla fjällsjöar har näringshalter i detta intervall och kan därför antas ha en basproduktion och fiskproduktion som är ljusberoende. Vi visar här hur sambandet mellan ljusklimat och fiskproduktion kan användas i ett övervakningsprogram för sjöar i svenska fjällen.

     

  • 164.
    Ask, Karolin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den övergripande målsättningen med den hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) är att följa exponering för miljöföroreningar över tid, speciellt hos känsliga och riskutsatta grupper, och att så långt som möjligt identifiera de huvudsakliga exponeringskällorna för att möjliggöra en effektiv exponeringsreduktion. Det specifika syftet med föreliggande projekt var att belägga exponeringsnivåer för kvicksilver, framförallt metylk vicksilver (MeHg), hos kvinnor i barnafödande ålder med hög fiskkonsumtion. De utgör en potentiell riskgrupp i den allmänna befolkningen eftersom fostret är speciellt känsligt för MeHg. Kvicksilverhalter i blod och hår utvärderas i relation till fiskintag (sort och mängd). Tidigare undersökningar inom den hälsorelaterade miljöövervakningen har påvisat stor variation i exponeringen för MeHg även bland kvinnor med måttlig fiskkonsumtion. Genom denna studie och upprepade undersökningar kan eventuella förändringar i exponering över tid detekteras. Resultaten från studien jämförs med resultat från tidigare projekt inom HÄMI och andra svenska studier. På lång sikt är förhoppningen att exponeringen sjunker till en nivå som medför att kostrekommendationerna för fiskintag kan tas bort. Detta är i linje med det nationella miljömålet ”giftfri miljö” som regering och riksdag beslutat om. Föreliggande undersökning har utförts i samarbete mellan Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet och Livsmedelsverket på uppdrag av Naturvårdsverket.

  • 165.
    Ask, Karolin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Vahter, Marie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Palm, Brita
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Berglund, Marika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag2002Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 166.
    Asp, Anette
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Gotlands län.
    Återinventering av grönfläckig padda(Bufo viridis) på Gotland 20092010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    År 2009 var fjärde året i rad som grönfläckig padda återinventerades vid Kättelviken på södra

    Gotland. Utsättning av arten under åren 1995-2008, hade fram till i år inte resulterat i någon

    verifierad föryngring, men i år var det dags.

    Under inventeringen år 2009 verifierades föryngring av grönfläckig padda, baserat på en

    extern fotogranskning (Christer Larsson och Mats Wirén) av nyligen metamorfoserade

    individer, som påträffades vid det undersökta området den 1 juli. Resultatet av inventeringen

    var också att en tidigare aldrig påträffad grönfläckig padda, kallad individ nr 40, påträffades

    två gånger med 48 dagars mellanrum (den 19 maj samt den 6 juli). Den hittades bägge

    gångerna på exakt samma plats när den korsade genomfartsvägen, den första gången i riktning

    ut mot havet och den senare gången var den på väg upp mot Husrygg igen.

    Årets glädjande och positiva resultat kan anses motivera vidare uppföljning och eventuellt för

    arten ytterligare befrämjande åtgärder i området.

  • 167. Asp, Therese
    Övervakning av rödlistade kärlväxter i Jönköpings län: sammanställning av 6 kärlväxter övervakade inom ramen för floraövervakningsverksamheten i Jönköpings län, 20022003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Floraövervakningen påbörjades 1994 i Jönköpings län. Det är föreningen Smålands flora som på uppdrag av ArtDatabanken och Länsstyrelsen återbesöker lokaler med rödlistade och regionalt hotade växter. De flesta fynden registrerades ursprungligen i samband med inventeringen för Landskapsfloran, men fler har tillkommit. Sedan 2002 ingår även Habo- och Mullsjö kommuner i verksamheten. I övervakningen ingår, förutom att notera om arten finns kvar eller inte, även att rapportera antal samt om det förekommer några eventuella hot mot växtplatsen. I den här sammanställningen presenteras floraövervakningens resultat från återbesökta lokaler av 5 rödlistade kärlväxter och en regionalt hotad kärlväxt. Arterna är gaffelglim, kattmynta, granspira, ljungögontröst, mosippa och myggblomster. Tyngdpunkten i denna rapport har valts att läggas på mosippan som under 2002 utsågs till årets växt av Svenska Botaniska föreningen och ArtDatabanken. Arten har minskat kraftigt under 1900-talet och år 2002 gjordes därför en omfattande inventering i hela landet för att finna alla förekomster. Arten var inte rödlistad i Sverige 1995, men 2000 blev den rödlistad som sårbar (VU). Efter 2002 års inventering kan man dra slutsatsen att den är på väg mot en högre hotklassificering. Mosippan är den art som har mest negativ trend i länet av de arter som övervakas. Av de 94 lokaler som besöktes under 2002 hade arten försvunnit från 34 varav flertalet låg i Habo kommun. Fem nya lokaler hittades vid inventeringen, fyra nya fynd i Eksjö kommun och ett i Vetlanda. En tillfällig gäst dök upp i länet 1997, nämligen gaffelglim. Den hittades vid en vägkant i Jönköpings kommun, men vid återbesöket 2000 hade arten försvunnit. Kattmynta förekommer på ett fåtal platser i Nässjö kommun. Arten har tidigare funnits på fler lokaler i Jönköpings-, Nässjö- och Tranås kommuner men den har försvunnit på flertalet genom förstörelse av växtplatserna, jordhögar har till exempel tippats på en växtplats. Idag finns tre övervakningsplatser registrerade. I Jönköpings län finns idag 22 registrerade övervakningslokaler för ljungögontröst. Vid återbesök ett flertal gånger mellan åren 1994-2002 visade det sig att arten försvunnit från sju lokaler, ökat på sex och har relativt stabila populationer på resten. En art som finns spridd i hela länet är granspira. Den övervakas på ett stort antal lokaler och har likt så många andra arter haft en negativ populationstrend. Idag finns 111 lokaler registrerade för övervakning, arten har försvunnit från 32 och minskat på 13. Under 2002 återbesöktes 30 lokaler med återfynd på 25 av dem. Myggblomster är inte en nationellt rödlistad art, men är regionalt sällsynt i Jönköpings län. Övervakning sker på 21 lokaler idag och tio av dessa återbesöktes under 2002. Resultatet gav att arten försvunnit från sex av dem. Vid återbesök under perioden 1994-2002 hade populationen ökat vid fem lokaler. Arten finns främst i de östra och nordöstra delarna av länet.

  • 168. Asp, Therese
    Övervakning av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) i Blekinge1998Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii), en makroskopisk cyanobakterie som är indikatorart förnäringsfattiga, icke-humösa klarvattensjöar, har rapporterats från tre sjöar i Blekinge: Horsasjön iRonneby kommun, Vitavatten (Rösjö) och Vitavatten (Baggeboda) i Olofströms kommun.Vid inventeringen 1997 förekom sjöhjortron i riklig mängd i Horsasjön och som enstaka, géleartadekolonier i Vitavatten (Baggeboda). I Vitavatten (Rösjö) återfanns inga kolonier.De tre Nostoc-sjöarna kommer att övervakas årligen inom det regionala delprogrammet Biotopernasinnehåll.

  • 169. Asp, Therese
    Övervakning av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) i Blekinge, 1997-20042004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) är en makroskopisk cyanobakterie som utgör indikatorart för näringsfattiga, icke-humösa klarvattensjöar. 1994 utfördes en större inventering av arten i Småland och Blekinge (Bengtsson 1995) och av tolv undersökta sjöar i Blekinge upptäcktes arten i tre: Horsasjön i Ronneby kommun, Vitavatten (Rösjö) och Vitavatten (Baggeboda) i Olofströms kommun. Första inventeringen i miljöövervakningens regi utfördes 1997 och har sedan dess skett årligen i de tre sjöarna förutom 2001 då ingen undersökning utfördes och 2003 då endast Horsasjön besöktes. Vid inventeringen 1997 förekom sjöhjortron i riklig mängd i Horsasjön och som enstaka, géleartade kolonier i Vitavatten (Baggeboda). I Vitavatten (Rösjö) återfanns inga kolonier. Kolo nier av Nostoc hittade man återigen i Vitavatten (Rösjö) 1999, 2000 och 2002. Vid besöken 1999 och 2000 var kolonierna i form av små björnbär, men 2002 var kolonierna mindre (5mm) och det förekom även mikroskopiska kolonier. Vid den senaste inventeringen 2004 återfanns inte arten i Vitavatten (Rösjö). I de två andra sjöarna har det sett likadant ut vid alla besök. De tre Nostoc-sjöarna övervakas inom det regionala delprogrammet Artövervakning - Nostoc zetterstedtii och berör miljömålen Levande sjöar och vattendrag samt Endast naturlig försurning. En utökad inventering planeras 2005 dels för att se om arten finns på fler lokaler i de idag kända sjöarna dels för att undersöka andra sjöar som bedöms kunna hysa arten och därmed eventuellt hitta nya övervakningslokaler.

  • 170. Asp, Therese
    et al.
    Haag, Tobias
    Kalkningar i Jönköpings kommun 1999-2001. Måluppfyllelse och effekter: en rapport från kalkningsverksamheten i Jönköpings län2002Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    "I Jönköpings kommun har kalkning skett sedan 1985. Idag bedrivs kalkning i sju åtgärdsområden i Jönköpings kommun. Kalkningen är en nödvändig och i dagsläget ofrånkomlig del i den miljövård som bedrivs för att behålla de höga naturvärden som finns i området. Kalkning är en av åtgärderna för att nå de nationella miljömålen ""bara naturlig försurning"" och ""levande sjöar och vattendrag"". Kalkning är också en åtgärd för att nå målet om ""god ekologisk status"" enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Kalkningarna i Jönköpings kommun utvärderas vart tredje år. Utvärderingen omfattar både vattenkemiska och biologiska resultat och ger förslag på förändringar i kalkningsstrategi och effektuppföljning. Utvärdering omfattar perioden 1999-2001 och en jämförelse har gjorts med den föregående utvärderingen, för perioden 1996-1998. Kalkningen i kommunen har gjort stor nytta och fungerar på ett tillfredställande sätt. De genomförda kalkningsåtgärderna har resulterat i att de flesta specifika målsättningarna har uppfyllts. Det finns dock delmål som inte har uppnåtts och delmål som inte går att bedöma ännu. Under perioden 1999-2001 uppnåddes 80% av de bedömda målen. Inom åtgärdsområdena har måluppfyllelsen ökat i ett åtgärdsområde men minskat i de resterande sex åtgärdsområdena. Antalet bedömda mål har dock ökat från 50 till 59, vilket gör det svårt att jämföra måluppfyllelsen."

  • 171. Asp, Therese
    et al.
    Jonsson, Peter
    Projekt östra Vätternbranterna. Rapport 12002Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Landskapet öster om Vättern, de östra Vätternbranterna, är mycket mångformigt och spännande. Det har av WWF utsetts till ett av Europas 100 mest värdefulla skogsområden att bevara för framtiden. Området har för länge sedan påverkats av starka geologiska krafter vilket skapat en natur med stora höjdskillnader över korta sträckor. Detta har i sin tur inneburit att man inom de östra Vätternbranterna kan hitta miljöer som representerar både sydsvenska och norrländska förhållanden. Områdets syd-väst vända läge och närheten till Vättern ger också mycket speciella förutsättningar för floran och faunan. Exempel på miljöer man hittar i området är branter, lövskogsklädda raviner, ädellövskog, äldre barrskog, småskaligt odlingslandskap och vattendrag. Här finns de unika bergarterna grännait, lakarpit och kaxtorpit. Det starkt varierande landskapet i kombination med många i stort sett orörda miljöer har möjliggjort en stor artrikedom. Den långvariga hävden i odlingslandskapet är också ett viktigt skäl. Antalet hotade (rödlistade) arter är högt. Till exemepl har den större barksnäckan (Ena montana) här sin enda kända förekomst i Skandinavien och luddbandmossan (Apometzgeria pubescens) här sin enda kända förekomst i Sverige. De östra Vätternbranterna sträcker sig från Tenhult i Jönköpings län upp till Omberg i Östergötland. För att bevara och utveckla de naturvärden som finns inom Jönköpings läns del av branterna startade Länsstyrelsen i Jönköpings län tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen i Jönköping/Kronoberg 1998 Projekt östra Vätternbranterna. Projektet är ett samarbete mellan myndigheter, kommunen, markägarrepresentanter och ideell naturvård. Projektet strävar efter att på flera sätt se till helheten i området. Naturvårdsinsatser görs både i skogs och jordbrukslandskapet samtidigt som hänsyn till skogs- och jordbruksproduktionen tas. Markägostrukturen med många små privatägda fastigheter gör också att ett nära samarbete med markägarna är en förutsättning för att bevara områdets olika värden. Projektets första fas, vilken denna rapport redogör för, har i huvudsak inriktats på kunskapsuppbyggnad om området. En rad olika inventeringar har utförts, bland annat nyckelbiotopsinventering i skogs- och odlingslandskapet, ängs- och hagmarksinventering, biotopkartering av bäckar och flera olika artinventeringar. En sammanställning av dessa inventeringar och en beskrivning av projektet redovisas i denna rapport.

  • 172.
    Asp, Therese
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Lööv, Arpad
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Jansson, Nicklas
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Persson, John
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Framtagande av inventeringsmetodik för ekoxe 2007-20092009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Blekinge och Östergötlands län med syfte

    att ta fram en bra inventeringsmetod för ekoxe påbörjades 2007. Ekoxen har gått starkt

    tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena. Den är fridlyst i hela landet och

    förutom i Blekinge, vissa delar av Kalmar- och Östergötlands län är ekoxen en sällsynt

    art. Ekoxen är upptagen på rödlistan som missgynnad (NT) och ingår i Natura 2000 som

    annex-II art vilket innebär att arten ska inventeras inom nätverket men i dagsläget finns

    ingen bra inventeringsmetodik. Tanken med detta projekt har varit att utarbeta en inventeringsmetodik

    inom miljöövervakningen som även skulle vara lämplig att använda

    inom Basinventering Natura 2000 samt Uppföljning och övervakning av Natura 2000

    framöver.

    Ett flertal inventeringsmetodiker testades i Västra Götaland (Kungsbacka kommun)

    under sommaren 2006 men ingen av dessa fungerade riktigt bra. Med utgångspunkt från

    ekoxens krav på sin miljö samt vad som eventuellt lockar till sig individerna till ett visst

    område valdes ett par nya sätt att inventera arten ut för att testas i Blekinge och Östergötland.

    Det som testades var om artificiell eksav kunde locka till sig ekoxar samt om

    man genom GIS/landskapsanalys kan prediktera förekomst av arten genom vissa habitatparametrar.

    Försök med artificiell eksav utfördes i kända ekoxlokaler i både Östergötland och Blekinge

    under sommaren 2007 men med lite olika metoder. I Östergötland fälldes några

    ekar och från dessa samlades löv, innerbark och lite av den yttersta veden in för att sedan

    genomgå en jäsprocess precis som vid vinframställning. Den jästa produkten blandades

    med sirap och spån för att bilda en massa som man sedan smetade på fällor tillverkade

    av ek (plankor med tak, golv och en bakre vägg där barken fortfarande satt

    kvar). Dessa fällor hängdes upp på solbelysta ekstammar i kända ekoxlokaler. I Blekinge

    testades själva eksavsjäsningen direkt på träden. Där valdes ett tiotal ekar ut i tre

    naturreservat. Ekarna som valdes ut stod solbelysta under större delen av dagen, de var

    inte vindexponerade och inte solitärer. I ekarna höggs ett ca 2 dm vertikalt sår upp så att

    det nådde ned till splintveden och i detta sår sprayades en 20 %:ig socker/

    alkohollösning. Såren sprayades var tredje dag i ca två veckor innan själva inventeringsförsöket

    sattes igång. Under maj-juni utfördes sedan inventering i båda länens

    testområden. Lokalerna besöktes dels på eftermiddagen dels vid skymningen då inventering

    utfördes m.h.a. nattorienteringslampa. Ingen av metoderna kan sägas vara direkt

    lyckad.

    Förutom fälttest har en GIS-analys genomförts i Blekinge. Syftet med denna undersökning

    var att se om man kan förutsäga ekoxförekomst genom att titta på vissa habitatparametrar.

    Under åren 1995-1998 pågick i Blekinge ”Projekt Ekoxe” bl a med syfte att

    kartlägga artens förekomst i länet. Detta, tillsammans med att allmänheten kan rapportera

    in fynd av ekoxe på Länsstyrelsen i Blekinges hemsida, har bidragit till att kunskapen

    om artens utbredning i länet är relativt god. Dessa fyndlokaler användes i analysen där

    en buffertzon på 100m respektive 500m lades runt varje fynduppgift och där analyser

    utfördes inom dessa ytor. Det som undersöktes var om det var något speciellt habitat

    som föredrogs, om de föredrog något speciellt väderstreck samt om närhet till vatten

    kunde vara avgörande. Resultatet visade att ekoxar förekom i områden där tre habitat

    (lövskog, åkermark och betesmark) var vanligt förekommande,. Det visade även att väderstrecken

    öst, sydväst, syd, sydöst och väst föredrogs med tyngdpunkt på sydslutt

    ningar. Då man använder sig av denna framtagna modell ser man att i Blekinge finns

    mycket habitat som är lämpligt men som vi ännu inte har några fynduppgifter från.

    Under 2008 togs en inventeringsblankett fram i samarbete med Artdatabanken. Blanketten

    och den framtagna GIS-modellen testades i fält i Blekinge under 2009. Från den

    framtagna GIS-modellen slumpades 20 lokaler ut för test av den framtagna inventeringsblanketten

    samt för att se hur modellen fungerade i verkligheten. Hälften av de utslumpade

    lokalerna fanns inom områden som enligt modellen skulle vara bra ekoxmiljöer

    och resten av punkterna låg i enligt modellen mindre lämpliga ekoxmiljöer. Inventeraren

    fick utföra ett blindtest och fick enbart koordinater och kartor över de lokaler som

    skulle besökas utan att veta om han befann sig i lämpliga eller olämpliga miljöer. Testet

    visade att modellen som den är utformad idag är otillräcklig men att den har potential då

    de lokaler som enligt modellen skulle vara mer lämpliga för ekoxar faktiskt var något

    bättre än de tio mindre lämpliga lokalerna. Däremot behöver modellen finjusteras ytterligare

    för att vara optimal eller helt enkelt ses som ett första steg i urvalet av lämpliga

    inventeringsområden. Med kompletterande uppgifter från allmänheten skulle man kunna

    få fram lämpliga inventeringsområden som man därefter skulle kunna besöka och

    utföra en inventering på.

    Utöver dessa test har ekoxen stått i fokus på ett flertal andra sätt i Blekinge under 2008

    och 2009. Från och med 2008 kommer Länsstyrelsen i Blekinge i samarbete med Naturum

    i Ronneby att satsa på mer information om årligen utvalda arter, ”Årets djur”. Under

    2008 valdes ekoxe ut som en av två arter till ”årets djur” och detta har inneburit en

    hel del aktiviteter på Naturum i Ronneby. En utställning om arten finns att beskåda på

    Naturum, allmänheten har kunnat rapportera in ekoxfynd direkt till personalen och en

    föreläsning om ekoxar och andra eklevande skalbaggar hölls av Nicklas Jansson, Länsstyrelsen

    Östergötland på Naturum i Ronneby. Under 2009 hade Mitt i Naturen ett landskapsdjurstema.

    Då besöktes Blekinge och dess landskapsdjur Ekoxen presenterades.

    Dessutom, deltog Therese Asp från Länsstyrelsen i Blekinge och Niklas Jansson från

    Länsstyrelsen i Östergötland på en ekoxworkshop i England under 2008. Detta för att få

    nya idéer till projektet samt för att dela med oss av våra erfarenheter.

    Sammanfattningsvis kan man alltså säga att ingen av de testade metoderna visade sig

    vara optimala men GIS-modellen kan ses som ett grovt hjälpmedel för att få fram tänkbara

    inventeringsområden och kan förfinas betydligt med hjälp av rapporter från allmänheten.

  • 173.
    Aspenberg, Per
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Förekomst av trutsjuka och onormal fågeldöd i Gävlebukten sommaren 20172017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Besök har sommaren 2017 skett vid samtliga kända kolonierna i landskapets kustområde. Undersökningen har gjorts på så sätt att antalet par gråtrut som inleder häckning först bedömts genom ett eller flera tidiga besök. Vid ett senare tillfälle längre fram i häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats.

    Vid besöken på häckningslokalerna 2017 hittades bara en enda död gammal gråtrut med riktigt typiska symptom på den tidigare grasserande trutsjukan. Fågeln hittades döende på östra delen av Eggegrund. Inte heller hittades särskilt många individer av andra skärgårdsfågelarter som uppvisade sjukdomssymptom utan predation. Ännu sommaren 2017 kunde Gävlebukten därmed i stort sett friskförklaras med avseende på förlamningsepidemier. Inte sedan 2006 har trutsjukan grasserat i större omfattning i området.

    Summering av totalpopulationen i undersökningsområdet visade på ett ökande bestånd av gråtrut. Efter tre år av nedgång från toppnivån på 720 par 2013 kom nu en ökning på 8% jämfört med 2016 upp till 633 par.

    Ejdern har fortfarande en gynnsam utveckling med ökningar i antal och god förekomst av kullar med ungar. Situationen är därmed mer positiv vid Bottenhavet än i skärgårdarna från Roslagen och längre söderut.

  • 174.
    Aspenberg, Per
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Gävleborgs läns ornitologiska förening.
    Örngruppens verksamhet 1978-2017: Rapport till Länsstyrelsen augusti 2017 2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Detta är en ny årsrapport från GLOF:s örngrupp. Här redogörs för det regionala arbetet inom projekt Havsörn i Gävleborgs län fram till och med sommaren 2017.

    Beräkningen av totalt antal besökande havsörnar (inklusive omärkta) vid de två kontinuerligt drivna vinterutfodringarna landar på 400 individer, betydligt lägre än förra säsongens 656.

    Under våren-sommaren 2017 undersöktes 62 olika kända havsörnsrevir inom örngruppens traditionella område (Hälsingland-Gästrikland-Nedre Dalälven samt Älvkarleby kommun). Inom kärnområdet kunde häckningsförsök konstateras i 45 av reviren av vilka hela 37 (66%) ledde till lyckade häckningar. I dessa producerade örnarna 59 flygga ungar, varav 45 kunde ringmärkas.

    Räknat på häckningarna i kärnområdet utföll alltså andelen lyckade till höga 82% (jämfört med fjolårets mycket låga 66% och åren innan dess 87% 2015, 74% 2014, rekorddåliga 54% 2013, 75% 2012, 67% 2011, och 72% 2009). Antalet ungar per lyckad häckning blev för regionen det nära normala 1,6 (mot 1,45 ifjol,1,5 år 2015, 1,7 år 2014, 1,6 år 2013, 1,7 år 2012 och bara 1,3 år 2011).

  • 175.
    Aspenberg, Per
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Forslund, Mats
    Naturvårdsverket.
    Holmstedt, Stig
    Naturvårdsverket.
    Lundberg, Arne
    Naturvårdsverket.
    Natur vid Nedre Dalälven 3. Ornitologisk inventering1977Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapportens syfte är att ge en kvalitativ och fråga om vissa arter även en kvantitativ bild av nedre Dalälvens fågelfauna. Att kartlägga vilka biotoper och områden som är ornitologiskt skyddsvärda . Att klargöra hoten mot de ornitologiska skyddsvärdena. Att ge rekommendationer om hur områdena skall skyddas för att de ornitologiska värdena ska kunna behållas.

  • 176.
    Asplund, Lillemor
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Egebäck, Anna-Lena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Eriksson, Ulla
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Haglund, Malin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Winberg, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Screening av Tetrabrombisfenol A2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Tetrabrombisfenol A (TBBPA), CAS nr 79-94-7, är ett flamskyddsmedel med stor användning. Till största delen används det som reaktivt flamskyddsmedel, dvs. TBBPA binds in kemiskt i polymera material. Allt binds dock inte in utan en mindre del kan läcka ut från den flamskyddade produkten (Sellström och Jansson, 1995). En viss användning av TBBPA som additivt flamskyddsmedel förekommer också (KemI, 2000). TBBPA är det flamskyddsmedel som omsätts mest i Sverige, 2001 omsattes 203 ton vilket kan jämföras med 58 ton för hexabromcyklododekan (HBCD). Användningen av HBCD ökade medan användningen av TBBPA minskade enligt KEMI (KemI, 2003, 4/03 ). TBBPA används främst vid tillverkning av flamskyddad epoxy- och polykarbonatplast men även i omättad polyester (WHO/IPCS, 1995). Epoxyplast som flamskyddats med TBBPA används huvudsakligen i kretskort. TBBPA används också i plastinkapslingar av elektroniska komponenter, i kåpor och i höljen till elektrisk utrustning.

  • 177.
    Asplund, Lillemor
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Nylund, Kerstin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Studie av Okta- Nona- DekaBDE inom den marina miljöövervakningen2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med undersökningen har varit att undersöka förekomst av högbromerade difenyletrari sill, musslor och sillgrissleägg från Östersjön och sill och musslor från västerhavet.

    Orsak till valet av ämne: Polybromerade difenyletrar (PBDE) används som flamskyddsmedel. Polybromerade difenyletrar utgör huvudkomponenter i tre tekniska produkter med mellan 4 och 10 bromatomer per molekyl: pentaBDE (som främst innehåller tetra- penta- och hexaBDE), oktaBDE (främst hexa-, hepta- och oktaBDE) och decaBDE (innehåller förutom decaBDE även små mängder okta- och nonaBDE). Vid bromering av difenyletrar kan teoretiskt 209 olika föreningar bildas (sk. kongener). Dessa numreras efter ökande bromeringsgrad. Till de lågbromerade hör: BDE47 BDE99, BDE100, BDE153 och BDE154 och till de högbromerade räknas oktaBDE: BDE-196, BDE-197, BDE-203, BDE-205 och nonaBDE: BDE-206, BDE-207 och dekaBDE: BDE-209. Under de senaste årtiondena har det skett en förskjutning i tillvekning och användning av BDE mot högrebromerad BDE. Allmänt är PBDE strukturellt lik PCB och befaras därför ha liknande skadeeffekter. PBDE har också visat sig inverka negativt på motorik, beteende och inlärning hos möss och råttor efter exponering i tidiga livsstadier (Viberg et al., 2007). Lågbromerad PBDE (BDE47 BDE99, BDE100, BDE153 och BDE154) analyseras årligen (sedan 2000) inom det marina miljöövervakningsprogrammet, däremot analyseras inte högbromerad PBDE, vilket är bakgrunden till den aktuella undersökningen. Ämnets användning:Flamskyddsmedel används för att förhindra uppkomst av brand. Polybromerade difenyletrar (PBDE) används som additiva flamskyddsmedel i bl.a. plast, textilier och elektronik och har visat sig vara allmänt spridda i miljön. Det finns ingen tillverkning av PBDE i Sverige och all användning av penta- och oktaprodukten är förbjudna inom EU, sedan 2004, men importeras fortfarande i varor. När det gäller decaBDE infördes i Sverige, restriktioner för användning i textiler, möbler och kablar 2007, men decaBDE får fortfarande andvändas i elektronik. Huvudsakliga källor och typ av spridning: Källorna är huvudsakligen produkter och varor. PBDE sprids till största delen genom diffus spridning. Undersökningens huvudsakliga syfte: Syftet med undersökningen har varit att undersöka förekomst av högbromerade difenyletrar i sill, musslor och sillgrissleägg från Östersjön och sill och musslor från västerhavet.

  • 178.
    Asplund, Lillemor
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Nylund, Kerstin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Studie av Okta- Nona-DekaBDE inom denmarinamiljöövervakningen: Utvärdering av utförd studie av oktadekaBDEi marin miljö, enligt kontraktnr212 0716.2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 179.
    Assefa, Anteneh
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Tysklind, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Bignert, Anders
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sources of dioxins in Baltic Sea herring: A modelling study for identification of dioxin sources and quantification of their temporal and spatial impacts2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This study presents a step-by-step statistical analysis for tracing dioxins sources that have contributed to levels in Baltic herring during the last decades. The study is based on the concentrations of the 17 toxic (2,3,7,8-substituted) dioxin congeners in herring and sediment from the Baltic Sea, and it evaluates how the impacts of the sources may have changed during the studied periods, i.e. 1990–2009 in the Bothnian Bay, 1979–2009 in the Bothnian Sea and 1988–2009 in the Baltic Proper. The modelling technique used (PMF) extracted three dioxin patterns in herring that could be used to obtain source patterns after applying transformation factors. The transformed patterns were compared to real dioxin source patterns available through previous measurement and modelling studies. The identified sources included tetrachlorophenol (TCP), pentachlorophenol/atmospheric background (PCP/AB) and emissions from thermal activities.

    The results indicate that the thermal source type has been the major contributor of dioxins to Baltic herring during the pre-and post-2000 periods (72% and 59%, respectively). Its impact appears, however, to have declined by 19% in the Bothnian Bay, by 67% in the Bothnian Sea, and by 48% in the Baltic Proper (TEQ-basis). On the other hand, the relative importance of TCP and PCP/AB appear to have increased over time, from 1.4% and 1.5% to 19% and 6.6% in the Bothnian Bay, from 3.3% and 7.2% to 12% and 10% in the Bothnian Sea, and from 8.9% and <1% to 33% and 13% in the Baltic Proper. Comparisons using absolute values (pg TEQ g-1 lipid weight) indicate an increase of the TCP source by five times in the Bothnian Bay from the pre-2000 to the post-2000 period, a slight increase in the Bothnian Sea, and more than a doubling of the levels in the Baltic Proper. The agreement between the trends in the three sub-basins is a good indication for an increased impact of the TCP source during recent years (post-2000). Corresponding analysis for the PCP/AB source type, indicate slightly decreased TEQ levels from the PCP/AB source type in the Bothnian Sea (by ~50%), more than twice as high in the Bothnian Bay, and more than triplicated in the Baltic Proper. While the declining trends of the thermal source type encourages continuing management efforts for air emissions, the apparent increase of TCP and PCP/AB call for more attention to such sources in the Baltic Sea. As the use of technical products containing TCP and PCP have been banned/restricted since the 1970s and 1980s, more focus on contaminated sites may be required in the mitigation actions of such sources.

  • 180.
    Athanasiadou, Maria
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Bergman, Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Insamling av bröstmjölksprover från Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå samt Analyser av insamlade bröstmjölksprover Resultat från 2007 års arbete: Rapport till Naturvårdsverket – 2008-03-31 2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    De båda projekten avser dels insamling av mjölkprover från mödrar som bor och lever i Stockholm, Göteborg, Lund respektive Umeå, dels kemisk analys av mjölken för bedömning av miljögiftshalter. Proverna arkiveras i miljöprovbanken vid Naturhistoriska riksmuseet.

    Det finns en lång tradition med kemisk analys av modersmjölk i Sverige. Vi har således en av världens bästa dokumentation av temporala trender av miljöföroreningar i människor. Det gäller dock att regelbundet följa upp med nya provtagningar och analyser. Ursprungligen har prover analyserats i mjölk från kvinnor som bor/lever i huvudstadsregionen.

    Årets insamling av prover visar på svårigheter att erhålla prover från samtliga fyra platser. År 2007 kunde prover från Stockholm och Göteborg hämtas in men däremot inte från Lund och Umeå.

    De kemiska analyserna redovisar halter i modersmjölk från Stockholm och Göteborg för 4,4’-DDT, 4,4’-DDE, HCB,

    β-HCH, Oxychlordan och Transnonachlor, samt för CB-118, -146, -153, -138, -187, -183, 128,-180 och CB-170, liksom för summa-PCB av dessa kongener. Analyserna avsåg också modersmjölksnivåer av BDE-47, -99, -100, 153, -154 och BDE-209. De högsta modersmjölkskoncentrationerna står 4,4’-DDE och CB-153 för och med halter upp till 212 respektive 74 ng/bröstmjölksfett 2007 medan medianvärdena låg på 82 respektive 51 ng/g fett. PBDE-kongenerhalterna är lägre och mera i paritet av flera av PCB-kongenerna, HCH, HCB, Oxychlordan och Transnonachlor. BDE-209 dominerar med halter på i medeltal om 0.2-1.8 ng/g fett. Av lägre bromerade difenyletrar dominerar BDE-47.

  • 181.
    Aune, Marie
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Barregård, Lars
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Claesson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Organiska miljögifter i bröstmjölk från Göteborg 20012002Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 182.
    Aune, Marie
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Cantillana, Tatiana
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Isaksson, Martin
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Larsson, Lotta
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Nilsson, Ingrid
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lignell, Sanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Matkorgsstudien 2010 – analys av persistenta organiska ämnen i svenska matkorgsprover2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 183.
    Axe, Philip
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Hydrografi och hydrokemi2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Mätningar utförs av Umeå Marina Forskningscentrum åtta gånger på utsjöstationerna och sju gånger på stationerna i Örefjärden. De hydrografiska variabler som mäts är temperatur och konduktivitet (salthalt). De hydrokemiska variablerna mäts på upp till 9 olika djup vid varje station. De variabler som mäts är totala koncentrationer av fosfor och kväve, löst oorganiskt kväve respektive fosfor, kisel, syrekoncentration och syremättnad. Mätningarna kompletteras av en vinterprovtagning med stor geografisk täckning, som utförs av SMHI. Vid denna provtagning tas prover från 17 olika djup på 23 stationer.

  • 184.
    Axe, Philip
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Temporal and spatial monitoring of eutrophication variables in CEMP2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    The OSPAR Revised Eutrophication Monitoring Programme (ETG 05/3/Info.1-E)requests that nutrient “monitoring should include sufficient samples to confirm that themaximum winter nutrient concentration has been determined”, while para. 7 of theTerms of Reference for the preparation of guidance on the spatial and temporalresolution of monitoring for nutrients and eutrophication effects (ICG 003) states that“there are at least nine different water types covered by the OSPAR MaritimeArea”…”guidance must, therefore, be at least complex enough to cover each type withsufficient clarity to guide contracting parties in their evaluation of the temporal andspatial coverage required to adequately assess the relevant water body”.This document summarises the national reports submitted to the OSPAR IntersessionalCorrespondence Group on Eutrophication Monitoring, and highlights commonproblems faced in the monitoring of (primarily) inorganic nutrients and chlorophyll. Inaddition, it presents tests of different approaches to solving the spatial and temporalsampling problems associated with delivering marine eutrophication data.Based on tests of model data, monthly sampling appears adequate to give a goodestimate of annual mean concentrations. Buoy data suggests that this would not besufficient where there is tidal variability. It was not possible to determine maximumconcentrations through a practical ship sampling scheme, or by using extreme valuestatistics.The optimum sampling programme to observe rapid events is likely to be a combinationof ferrybox systems, which appear to be reliable and give both good spatial andtemporal coverage, combined with buoy observations. To ensure data of sufficientquality, these must be controlled against conventional research vessel observations.Research vessels still have a role in seasonal mapping, and in providing data ofsufficient quality for trend analysis from a large area. This is likely to remain so, at leastuntil technologies such as gliders and optical nutrient sensors become widely availableand capable of delivering reliable, high quality data.

  • 185.
    Axe, Philip
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Bjerkebæk-Lindberg, Amund E.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
    Hydrografi/hydrokemi2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Under den första halvan av året uppvisade ytvattnet i båda bassängerna temperaturer som låg under eller mycket under medelvärdet för jämförelseperioden 1991–2000. Ytvattnet i Bottenviken uppvisar en mycket liten mellanårsvariation, bl.a. eftersom det fryser vid ~ -0,3 ºC . Som ett resultat av den varma sommaren steg temperaturerna i båda bassängerna under juli och augusti. Efter detta höll sig temperaturerna i ytvattnet över det normala till slutet på september. Året avslutades med att temperaturerna i ytvattnet sjönk till jämförelseperiodens värden eller något lägre under årets sista två månader. Som mest var temperaturen i båda bassängernas ytvatten ~6ºC högre än medeltemperaturen för perioden och den lägsta temperaturen i ytvattnet var ~2ºC under medelvärdet. För djupvattnet tenderar temperaturen generellt att vara något mer konstant än i ytan. Årstidsvariationen i Bottenhavets djupvattnet motsvarade 0,8ºC (max.-min.). Motsvarande årstidsvariation för Bottenviken var ~2ºC. För Bottenhavet låg temperaturen ca en standardavvikelse lägre än medelvärdet för perioden under hela året. I Bottenviken, däremot, var temperaturen i djupvattnet generellt högre än medelvärdet för perioden. Variationen var större än i Bottenhavet, dock inte större än en standardavvikelse från medelvärdet för perioden.

  • 186. Axelsson, Erika
    et al.
    Jezek, Andreas
    Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten i Blekinge 2007-20102007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Problemen för vattenlevande organismer i länet är främst kopplad till försurning, övergödning och vattenreglering. Försurningen börjar minska tack vare minskat nedfall av försurande ämnen (främst svavel) och kalkplaner kan anpassas till nya förhållanden. Vattenmiljöer som blivit påverkade fysiskt behöver ofta åtgärdas fysiskt för att lösa problemen, dessa åtgärder är det som oftast förknippas med biologisk återställning. Inom ramen för denna plan, behandlas i huvudsak försurning och fysisk påverkan av vattenmiljöerna och möjligheterna till åtgärda för att främja ett "fungerande ekosystem".

  • 187. Axelsson, Ulrik
    et al.
    Ribbenhed, Malin
    Strömberg, Ann
    Miljömålsstyrd tillsyn: Miljökvalitetsmål, miljölagstiftning ochföretagens frivilliga miljöarbete i samverkan Huvudrapport2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna studie är främst kvalitativ med syftet att bygga upp kunskap om hur miljötillsynen framöver kan

    utvecklas för att ge största möjliga miljönytta och därmed bidra till att de nationella miljökvalitetsmålen

    uppnås samtidigt som det inte hämmar det svenska näringslivet utan snarare bidrar till att förbättra

    deras förutsättningar att bedriva ett kraftfullt miljöarbete. Projektet har huvudsakligen fokuserat på små

    företags förutsättningar.

    Projketet har omfattat flera olika delmoment såsom litteraturstudie, enkät till landets kommuner,

    intervjuer med kommuner som bedriver stödjande insatser inom ramen för miljötillsynen och intervjuer

    med små företag kring tillsyn och lagefterlevnad.

    Litteraturstudien har fokuserat på två frågor; små företags syn på miljölagstiftning och förutsättningar

    för lagefterlevnad samt småföretagsanpassade tillsynsmetoder. Litteraturen kopplat till dessa båda

    frågor har funnits starkt begränsad.

    I rapporten diskuteras den stödjande och kontrollerande rollen inom miljötillsynen. Vidare presenteras

    ett antal slutsatser vilka är viktiga att beakta för att den framtida miljötillsynen ska få största möjliga

    miljönytta.

    Utifrån studiens kunskaper har en workshop genomförts för att diskutera ”Morgondagens miljötillsyn –

    hur kan den bli effektiv ur ett miljömåls- och näringslivsperspektiv?”.

    Studie är genomförd av IVL Svenska Miljöinstititet med finansiellt stöd från Miljömålsrådet och Nutek.

  • 188.
    Axenrot, Thomas; Bergqvist, Björn; Carlstein, Mikael; Degerman, Erik,
    Fiskeriverket.
    Fiskundersökningar i större vattendrag2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    De större vattendragen (åar, älvar och floder) är ofta bristfälligtundersökta, trots att de ofta är kraftigt påverkade av mänskligaaktiviteter. Under senare år har behovet av undersökningari dessa vattendrag ökat eftersom EU:s ramdirektiv för vattenkräver övervakning av vattnens ekologiska status i alla typer avvatten. Det har också under senare förts fram önskemål om attkunna använda metoder som inte är destruktiva (dödande) vidkvantifi ering av fi skförekomsten i både sjöar och vattendrag.I syfte att utveckla icke dödande metoder för kvantitativafi skundersökningar i större vattendrag har under åren 2005och 2006 ett pilotprojekt omfattande både båtelfi ske ochhydroakustiska metoder (mobil horisontell ekolodning)genomförts i vattendragen Österdalälven (Älvdalens kommun)och Svartån (Örebro kommun). Projektet har genomförts som ettsamarbetsprojekt mellan Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium,Systemekologiska institutionen vid Stockholms Universitet ochF.A.S.T. – Fiskeresursgruppen vid Älvdalens utbildningscentrum.Projektet har genomförts som ett utvecklingsprojekt inommiljöövervakningsprogrammet och har fi nansierats avNaturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet.Arbetet har genomförts med målsättningen att metodiken skallvara tillämpbar för såväl övervakning av fi skresurserna somför miljöövervakning och bedömning av ekologisk status enligtramdirektivets krav. Dessutom skall metodiken kunna användasför uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen. Villkorsom måste uppfyllas är att metoderna skall ge informationom fi skbeståndens sammansättning, individtäthet ochstorleksfördelning utan att fi sken behöver dödas.I denna rapport redovisas resultatet av undersökningarna ochen jämförelse av de båda testade metoderna (båtelfi ske ochekolodning), dessutom ges rekommendationer för framtidaundersökningar i större vattendrag. Avsikten är att rapporten skallutgöra plattform för arbetet med att ta fram en standardiseradmetodik för undersökningar i större vattendrag som inte ärvadbara.

  • 189. Axnér, Johan
    Inventering av större vattensalamander (Triturus cristatus) i Västmanlands län2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den större vattensalamandern (Triturus cristatus) förekommer framför allt i södra- och mellersta delarna av Sverige. Den större vattensalamandern är en hotad art och därför har det upprättats ett Åtgärdsprogram som ska säkerställa dess fortlevnad. Det övergripande syftet med Åtgärdsprogrammet är att kartlägga den större vattensalamanderns utbredningsområde, dess förekomst och status i Sverige och att åstadkomma åtgärder som gynnar arten. Över tid är målet även att följa upp den större vattensalamandern utveckling samt hur dess livsmiljö "småvattenlandskap" förändras.Den här studien utgör en del av Åtgärdsprogrammet för den större vattensalamandern. Rapporten sammanfattar 2006 års inventering av den större vattensalamanderns larver i Västmanlands län. Totalt har 23 dammar i nio områden undersökts. Inventeringen gjordes under en vecka i slutet av juli månad. Dammarna som inventerades har tidigare valts ut efter att de blivit klassade som värdefulla lokaler för den större vattensalamandern. Inventeringarna i de utvalda områden genomförs för att reda ut eventuella bevarandeåtgärder och var bevarandeåtgärderna bäst skulle behövas. Bevarandeåtgärder kan t ex vara restaurering av befintliga dammar eller anläggande av nya dammar för att öka utsikterna för livskraftiga salamanderbestånd i dessa områden. Merparten av dammarna ligger i Västerås och Köpings kommuner.Inventeringsmetodiken går ut på att håva salamanderlarver med hjälp av en håv. Håven förs genom vegetationen enligt ett z-likt mönster, strax ovanför bottnen. Enligt metoden skall håvningen följas upp tre dagar i rad för att det ska bli möjligt att uppskatta storleken på populationerna i varje enskild damm. Tid till detta fanns emellertid inte varför endast ett besök per lokal, d v s ett håvningstillfälle, genomfördes. Inventeringen var lyckad då den resulterade i en fångst av 92 larver av större vattensalamander samt 16 vuxna honor. Dessutom fångades 191 larver av den mindre vattensalamandern.

  • 190.
    Backe, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Gifter i Skånes miljö: - en kunskapssammanställning om miljöfarliga ämnen bromerade flamskyddsmedel, nonylfenol/nonylfenoletoxylat,tennorganiska föreningar och triclosan2000Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Vi lever idag i ett kemikaliesamhälle. Inom Europa saluförs ca 40 000 kemiska ämnen (Sundin 2001)

    och varje år introduceras några hundra nya ämnen på marknaden. De flesta kemiska ämnen når miljön

    via miljontals konsumenter, via jordbruket, via industriprodukter och olika processer. I Sverige räknar

    man med att ca 10 % av de 20 000 olika kemikalier som finns på den svenska marknaden är

    miljöfarliga (Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen 1999). Kunskap om spridning och

    förekomst i miljön är begränsad och nästan årligen kommer nya larmrapporter om miljögifter.

    I denna rapport har tillgängliga mätdata från Skåne län för fyra utvalda, miljöfarliga

    ämnen/ämnesgrupper sammanställts. Ämnena som inventeringen gällt är bromerade flamskyddsmedel

    (BFR), nonylfenol/nonylfenoletoxylater (NF/NFE), tennorganiska föreningar och triclosan. Urvalet av

    ämnen har bland annat baserats på regional användning/förekomst, kemiska egenskaper, och att de är

    utpekade för åtgärd inom det nationella miljömålsarbetet.

    Det framkom i inventeringen att det finns ett mycket begränsat dataunderlag om spridning och

    förekomst av de utvalda ämnena i Skånes miljö.

    För BFR finns det en del uppgifter från kommunala reningsverk om förekomst i slam. Fem

    Skånekommuner har vid ett eller ett fåtal tillfällen analyserat ett antal BFR. Från dessa analyser kan vi

    konstatera att det finns detekterbara halter av BFR i de kommunala reningsverkens slam. Nivån av

    dessa är jämförbara med halter från andra reningsverk i Sverige, men betydligt lägre än vad som

    rapporterats från övriga Europa och USA. Det har visat sig att det även finns detekterbara halter av

    BFR i luften och i regn. Från Helsingborgs kustvattenkontroll har det framkommit att BFR finns i

    blåmusslor utanför Helsingborgs kust. Även grodor från områden runt Lund och mört från Krankesjön

    innehåller mätbara halter av BFR. Kunskapen om BFR i Skånes miljö är bristfällig och det behövs

    omfattande studier och analyser av ämnena för att kunna bedöma exponeringssituationen i länet.

    NF analyseras rutinmässigt vid alla Skånes kommunala reningsverk. Halten av detta ämne minskar

    stadigt i slam från början av 90-talet. Miljökontoret i Höganäs kommun har dessutom undersökt

    NF-halt i slam från oljeavskiljare vid kommunens bilvårdsanläggningar och funnit att det finns

    höga halter av ämnet i slam. Några andra analyser av NF finns inte från Skånes miljö och i denna

    rapport ges en rad förslag till undersökningar för att öka kunskaperna om NF.

    Tennorganiska föreningar har endast undersökts i marina organismer och sediment längs

    Öresundskusten. Halten av dessa föreningar är alarmerande höga i vissa prover. Negativa

    miljöeffekter av tributyltenn (TBT) har observerats hos snäckor i Öresund. Det är högst angeläget

    att utöka kontrollen av tennorganiska föreningar längs Skånes kuster och att utreda om det finns

    andra källor än sjöfarten till de höga halterna som man funnit i vissa områden. Inga andra analyser

    har gjorts av tennorganiska ämnen i Skåne. Det är motiverat att studera halter i slam m.m. för att

    få kontroll på hur exponeringen av dessa föreningar ser ut i Skåne. Tennorganiska föreningar

    används i stora mängder som tillsats i t.ex. PVC-plast.

    För Triclosan finns det inga mätdata alls från Skåne och mätdata från övriga Sverige är mycket

    begränsade. Det finns en studie från Institutet för Tillämpad Miljöforskning (ITM), där man

    analyserat triclosan i modersmjölk och i fisk. Studien visar att det förekommer höga halter av

    triclosan både i modersmjölk och i fisk som är påverkad av utsläpp från kommunala

    avloppsreningsverk. Triclosan har ingått i det nationella screening-programmet för år 2000 och

    2001 och mätresultat därifrån väntas inom kort.

    I Skåne, som är en befolkningstät region, är miljön hårt belastad. Sydvästra Skåne är en expansiv

    region med många industrier och ett intensivt lantbruk, där många kemiska produkter används.

    Förutom de regionala verksamheterna är även den diffusa belastningen av miljögifter i form av

    deposition från luft och nederbörd av betydelse. I rapporten ges förslag till undersökningar som

    behövs för att följa upp de miljökvalitetsmål och delmål som håller på att utarbetas inom länsstyrelsen

    i Skåne (projektet ”Nya Miljömål för Skåne”).

    Kemikalieinspektionen (KemI) och Naturvårdsverket arbetar på uppdrag från regeringen med att

    identifiera riskerna med de kemiska ämnen som nu används. Detta innebär att potentiella miljögifter

    skall identifieras och deras spridning skall kartläggas och minimeras. Det är i detta sammanhand

    viktigt att både nationell, regional och lokal miljöövervakning utförs för att kunna mäta effekterna av

    de åtgärder som utförs för att minska belastningen i miljön. I denna rapport beskrivs den förändring

    och utvidgning av den regionala och lokala miljöövervakning som behövs för att följa upp arbetet med

    de 15 miljökvalitetsmål som regeringen har antagit (prop. 97/08:145).

  • 191.
    Backe, Cecilia
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Eriksson, Ann-Sofie
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Andreasson, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Kadmiumsituationen i Skåne: Delrapport 2 Kadmium inom Höjeåns avrinningsområde – en substansflödesanalys2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    är stort. En analys av flödesschemat visar att det sker en utfasning av kadmium via produkt

    och avfallsflödet. Kadmium ingår i allt färre nyproducerade varor, och därför blir inflödet av

    kadmium också allt mindre, medan förbrukningen av äldre produkter som innehåller

    kadmium leder till att flödet via avfallsflödet fortfarande är relativt stort.

    Inom jordbrukssektorn tillförs den Skånska åkermarken kadmium bl.a. via handelsgödsel,

    kalk och rötslam. Atmosfärsdepositionen bidrar också med en betydande mängd kadmium.

    Tillförseln av kadmium balanseras av bortförseln av kadmium via grödor och markläckage.

    Vad gäller jordbrukssektorns tillförsel bör det dock påpekas att tack vare minskade

    kadmiumhalter i handelsgödsel och i rötslam så är skillnaden mellan tillförsel och bortförsel

    nästan ± 0 inom Höjeåns avrinningsområde. Tillskottet av kadmium via

    atmosfärsdepositionen gör dock att en upplagring av kadmium i avrinningsområdet

    fortfarande sker.

    Det regionala miljömålet om att det inte ska ske någon nettotillförsel av kadmium till

    jordbruksmarken i Skåne, utöver tillförsel via luften, ser enligt flödesanalysen ut att kunna

    uppfyllas.

    S

    AMMANFATTNING

    Miljöproblemens karaktär ändras över tiden. Från att under 60- och 70-talet dominerats av

    punktutsläpp från industrin så utgörs idag en stor del av miljöproblemen om föroreningar och

    skadliga ämnen av diffusa emissioner. Myndigheternas miljöövervakning av föroreningar

    måste i samma takt ändras för att kunna verka effektivt. Substansflödesanalys eller

    materialflödesanalys är exempel på effektiva verktyg som kan användas för att få en ökad

    kunskap om och en helhetsbild av föroreningars spridningsvägar och upplagring i samhället.

    Denna studie är ett försök att via en flödesanalys kartlägga omsättningen av kadmium inom

    Höjeåns avrinningsområde i sydvästra Skåne. Flödesanalysen har genomförts på uppdrag av

    Länsstyrelsen i Skåne. Syftet med flödesanalysen är att tjäna som vägledning för framtida

    miljöövervakning av kadmium och i det fortsatta miljömålsarbetet inom Skåne län.

    Kadmium är ett exempel på ett ämne som kan ge betydande konsekvenser för människor och

    djur om halterna i vår omgivning är för höga. Kadmium kan orsaka njurskador och benskörhet

    hos människor och ämnet misstänks också vara cancerframkallande. Kadmium finns naturligt

    i vissa typer av berggrund. Det har använts i stora mängder inom plastindustrin som

    stabilisator och pigment. Det har använts i industrin till ytbehandling och i legeringar. Idag är

    den största användningen förknippad med tillverkning av NiCd- batteri. I Sverige och EU

    arbetar man för att fasa ut användningen av kadmium för produktionsändamål. Kadmium

    förekommer även som förorening i zink och andra mineral. Via handelsgödsel sprids

    kadmium till åkermark eftersom kadmium, i varierande halt, finns som förorening i råfosfat

    som är råvara till fosforgödsel.

    Det största inflödet av kadmium till Höjeåns avrinningsområde sker via produkter, och utgörs

    till ca 70% av kadmium i NiCd-batterier. De flesta flödena är ett resultat av att kadmium ingår

    i produkter i låga koncentrationer eller som förorening i råmaterial, som t.ex. i

    jordbrukssektorns handelsgödsel. Det sker ingen aktiv import av kadmium som råvara till

    avrinningsområdet. Kadmiumflödet via atmosfärsdeposition är förhållandevis stort i Skåne

    och ca 90% av depositionen kommer från utländska källor. Ytterligare ett betydelsefullt

    kadmiuminflöde till avrinningsområdet är via bränsle för energi och värmeproduktion.

    Återvinningen av NiCd-batteri är det klart dominerande utflödet av kadmium från systemet.

    Allt annat avfall som genereras innanför systemgränserna transporteras också ut från

    avrinningsområdet, det finns ingen aktiv avfallsdeponering eller avfallsförbränning inom

    avrinningsområdet.

    Utsläppen av kadmium i samband med industriella aktiviteter och via trafiken inom

    avrinningsområdet är mycket små. Utsläppen av kadmium till Höjeå domineras av flöden från

    dagvatten och utgående vatten från avloppsreningsverken (och troligen även en del från

    enskilda avlopp som dock inte har kvantifierats i denna studie). Kadmium i slam som

    uppkommer vid reningsverken används både som jordförbättringsmedel inom jordbruket, och

    i olika kommunala planteringar i avrinningsområdet. En del slam exporteras ut från

    avrinningsområdet för att deponeras på avfallsupplag eller användas.

    De stora förråden av kadmium i avrinningsområdet är i nedlagda avfallsupplag och i

    produkter. Kadmiumförrådet i avfallsupplagen kommer troligen att bestå under mycket lång

    tid. Utlakningen av kadmium, liksom emissionen till luft, är mycket långsam. Idag är

    kadmiumemissionen via lakvatten och biogas försumbar. Det är dock osäkert hur rörligheten

    av kadmium i deponier förändras i takt med nedbrytningen. Förrådet av kadmium i produkter

  • 192.
    Backe, Susanne
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Norbotten.
    Eriksson, Katarina
    Gunnarsson, Urban
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Dalarnas län.
    Markanvändningsbetingade vegetationsförändringar inom öppen myr 1987-2000 i Norrbottens län- Satellitbaserad övervakning2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakning av våtmarker bedrivs inom Naturvårdsverkets programområde våtmark med syfte att långsiktigt följa utvecklingen av våtmarkernas tillstånd vad gäller hydrologiskorördhet och biologisk mångfald. För ett av delprogrammen används en satellitbaserad metodik för att upptäcka markanvändningsbetingade vegetationsförändringar i öppna myrar. Metoden baseras på antagandet att spektralt och vegetationsmässigt homogena myrtyper uppträder likartat med avseende på normal variation i fenologi och väder. Detta innebär att om grupper av homogena myrtyper avgränsas vid tidpunkt 1 så kan spektralt avvikande myrar, dvs förändrade myrar, sökas genom riktad förändringsanalys inom grupperna vid tidpunkt 2. Förändringsriktningen som analyserats är ökad biomassa/igenväxning. Förändringarna redovisas i två klasser; säker och potentiell. Analysen kommer att genomföras i hela landet nedanför fjällen från norr till söder med ett omdrev på tio år.

    Under 2008 utfördes denna förändringsanalys i Norrbottens län. Satellitscenerna som har använts är för tidpunkt 1 från 1984, 1987 samt 1990 och för tidpunkt 2 från 2000. Analysen har resulterat i en mängd ytor inom öppen myr där indikationer på förändring finns. De förändrade ytorna omfattar ca 16 800 ha, vilket motsvarar 1,22 % av arealen öppen myr i undersökningsområdet, dvs hela Norrbottens län med undantag av fjällen

    Vid en utvärdering av resultatet från förändringsanalysen ingick totalt 300 ytor varav 250 förändrade ytor och 50 referensytor. Referensytorna slumpades ut inom den oförändrade delen av den öppna myrmasken. Utvärderingen utfördes mha flygbilder och fältbesök för att verifera förändringar. Utvärderingen visade att säkerheten i förändringsanalysen var mellan 48-91 %. I 48 % av ytorna kunde förändring verifieras. I ytterligare 43 % av fallen var det svårt att bedöma om en förändring skett, men möjlighet fanns att biomassa kan ha ökat under aktuell tidsperiod, dvs säkerheten i analysen kan vara upp till 91%. Förändringsytorna skiljde sig från referensytorna genom att de i högre grad låg i anslutning till vattendrag, sjöar och dråg samt hade fler ingrepp i omgivningen. Vanligast förekommande ingrepp inom 100 m från de förändrade ytorna var dikningar, ungskogar och upphörd myrslåtter. I de östra delarna kunde förändringarna i högre grad verifieras jämfört med i de västra delarna. I väster fanns fler svårbedömda fall. Med andra ord kan man säga att förändringsanalysen har en högre säkerhet och i högre grad kan kopplas till markanvändning i de östra jämfört med de västra delarna. En möjlig orsak till denna skillnad kan vara att fenologiska effekter påverkar analysresultatet i mer höglänta områden med kortare vegetationsperiod.

    Markanvändning i anslutning till de förändrade myrarna har analyserats med hjälp av flygbildstolkning av de förändrade ytornas tillrinningsområde. Flygbilderna som användes var från tre olika tidsperioder : 1960-, 1980- och 2000-tal. Markanvändningen i anslutning till de förändrade ytorna hade ökat i högre grad jämfört med referensytor. Ökningen har framförallt skett under perioden 1980 till 2000. Diken för skogsbruk stod för den största delen av ökningen.

    Kring ytor med säker förändringsindikation fanns en större andel skogsdiken jämfört med ytor som hade potentiell förändringsindikation. Det fanns fler rester av lador och hässjor sedan myrslåtterepoken kring de förändrade ytorna jämfört med referensytorna. Markanvändningsanalysen gav oss ytterligare en bekräftelse på att resultatet från förändringsanalysen fångat upp ytor där snabba förändringar i form av igenväxning skett pga ingrepp.

    Ett förslag på indikator för att följa miljökvalitetsmålet för Myllrande våtmarker har tagits fram baserat på resultatet från förändringsanalysen. Förslaget är att man använder måttet andel förändrad öppen myr av den totala arealen öppen myr som indikator på snabba förändringar.

    Vi föreslår att indikatorn används dels på länsnivå och dels på kommunnivå.

  • 193.
    Backlund, Linda
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Indikatorer till miljömålsuppföljning från det gemensamma regionala delprogrammet Nyckelarter i fjällen2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Projektet är ett utvecklingsprojekt inom RUS där det gemensamma regionala miljöövervakningsprogrammet Nyckelarter i fjällen har utvärderats i syfte att utveckla fler miljömålsindikatorer. Nyckelarter är arter som skapar viktiga livsbetingelser för många andra arter och är ett relativt etablerat, om än omdiskuterat, begrepp inom bevarandebiologin.

    Ansvarsarter används inte i lika stor utsträckning som nyckelarter men kan till exempel definieras som arter tilldelade län på grund av att huvuddelen av den svenska, europeiska eller världsutbredning finns inom länets gränser. I delprogrammet redovisas övervakningsresultat från nyckelarterna ren, smågnagare, dalripa, samt ansvarsarterna järv, fjällräv och jaktfalk.

    Idag finns tre miljömålsindikatorer på miljömålsportalen som härstammar från dessa övervakningar men resultatet visar att fler kan utvecklas. Nio förslag till nya indikatorer utvecklades för att främst följa upp miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Tre av dem bör prioriteras och det är Dalripa i fjällen, Cyklicitet hos smågnagare i fjällen och Vinterförhållanden och smågnagare i fjällen

    . Den sistnämnda indikatorn följer även upp miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.

    Två av de befintliga indikatorerna, Antal renar i fjällen och Antal järvar i fjällen, kan vidareutvecklas till att redovisas även på regional nivå. Detta bör prioriteras. Renindikatorn bör dessutom endast redovisa antal renar från fjällsamebyarna eftersom den då följer upp miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Idag redovisar den renantalet även från skogs- och koncessionssamebyarna. Järvindikatorn bör byta namn till Antal järvföryngringar i fjällen

    eftersom den redovisar antal föryngringar och inte antal järvar. Den bör också redovisa endast

    föryngringar hos järvar i fjällen och inte järvar med sitt huvudsakliga revir i skogslandskapet.

    Tre av förslagen till nya indikatorer bygger på redovisning av flera arter i samma indikator.

    Dessa bör i dagsläget prioriteras lägre eftersom de uppfattades som röriga och svåra att tolka.

    Eventuellt kan en bytesindikator som redovisar smågnagare och dalripa prioriteras.

    Ren- och järvindikatorerna kan vidareutvecklas omgående och börja redovisas regionalt vid

    nästa indikatoruppdatering, likaså indikatorförslagen

    Cyklicitet hos smågnagare i fjällen och

    Dalripa i fjällen

    .

  • 194.
    Backlund, Linda
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Indikatorer till miljömålsuppföljning från miljöövervakningens gemensamma regionala delprogram2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Regional miljöövervakning sker på alla länsstyrelser och möjligheten att använda resultaten

    till indikatorer för miljömålsuppföljning är relativt outnyttjad. I projektet har 21 gemensamma

    delprogram utvärderats och idag levererar fem av dem underlag till totalt 12 indikatorer på

    miljömålsportalen. Resultaten visar att 19 delprogram skulle kunna utveckla nya indikatorer

    och i några fall har den processen redan påbörjats.

    I fyra delprogram har arbetet med utveckling av nya miljömålsindikatorer påbörjats och det är

    Tillstånd i våtmarker (via satellitdata), Häckande fåglar, Kustfåglar i Bottniska viken och

    Nyckelarter i fjällen. I 15 delprogram finns det goda möjligheter att utveckla nya

    miljömålsindikatorer. I de tre delprogrammen Stormusslor i vattendrag, Fjällvegetation och

    Smågnagare i fjällen finns redan förslag på möjliga indikatorer men utveckling har inte

    påbörjats. Delprogrammen Nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet i skog,

    Kustfisk, Miljögifter i kustfisk, Mjukbottenfauna i kust och hav och Miljötillståndet i

    skogslandskap berörs av närliggande indikatorprojekt (som till exempel IVL-s

    indikatorprojekt angående krondroppsdata, Helcom och deras indikatorprojekt Fish Pro och

    Core set samt Skogsstyrelsen/Jämtlands läns RIS-indikatorprojekt). Resterande delprogram

    har möjlighet till utveckling av indikatorer men det finns inget sådant arbete inplanerat.

    Utöver detta har nationella övervakningsprogrammet NILS mycket goda förutsättningar att

    förstärka miljömålsuppföljningen med nya indikatorer.

    De två delprogrammen som i dagsläget inte har möjlighet att utveckla nya indikatorer är

    Screening och Vegetationsklädda bottnar i kust och hav. Vegetationsklädda bottnar i kust och

    hav behöver först och främst vidareutveckla metodik och bedömningsgrunder. Screening

    använder en stickprovsmetodik som inte bygger på långsiktiga uppföljningar av ett tillstånd

    utan övervakar nya ämnen varje år. Det kan i sin tur leda till fortsatta och mer långvariga

    uppföljningar och då kan möjligheten att utveckla indikatorer vara större.

    Elva av miljökvalitetsmålen har möjlighet till nya indikatorer från den regionala

    miljöövervakningen och det är i första hand indikatorer som följer upp biologisk mångfald

    som kan utvecklas. Miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv har till exempel potential att

    få närmare 20 nya indikatorer, Storslagen fjällmiljö kan få elva nya indikatorer och Begränsad

    klimatpåverkan åtta nya indikatorer. Den här utredningen visar inte behovet av indikatorer

    utan främst vilka som kan utvecklas och hur de kan följa upp miljökvalitetsmålen.

    Behovsanalyser måste tas fram av nationellt och regionalt miljökvalitetsmålsansvariga.

    Två statusindikatorer inom det gemensamma delprogrammet Smågnagare i fjällen (och

    Nyckelarter i fjällen) kan utvecklas omgående:

    Cykliciteten hos smågnagare (Storslagen fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv).

    Vinterstörningar hos smågnagarpopulationer (Begränsad klimatpåverkan, Storslagen

    fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv).

  • 195. Bader, Pekka
    et al.
    Edenius, Lars
    Lessmann, Joakim
    Häckande kustfåglar på Holmöarna2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Öar och skär i Norra Kvarken hyser ett rikt kustfågelliv och mångfalden av arter och antalet individerär intressant ur ett nationellt perspektiv. Stora delarna av Holmöarna avsattes 1980 till naturreservat,bland annat med utgångspunkt från områdets rika kustfågelfauna. Svärta och tobisgrissla ärtvå arter som förekommer i nationellt betydelsefulla antal i Holmöarkipelagen.Häckande skärgårdsfåglar bedöms vara en bra indikator för miljötillståndet och den biologiska mångfalden i skärgårdsmiljö. År 2000 påbörjades på allvar diskussionen om hur kustfågelfaunan på Holmöarna, men även i hela Norra Kvarken, på bästa sätt skulle följas upp och övervakas i ett långsiktigt perspektiv. Ett övervakningsprogram för häckande kustfågel ska kunna ligga till grund förbedömning av de nationella och regionala miljömålen samt bedömning av gynnsam bevarandestatus i Natura 2000 habitat. Ett nära samarbete kring dessa frågor finns med Finland inom Kvarken Miljö II, ett Interreg IIIA-projekt.Rapporten omfattar tre artiklar med fokus på häckande kustfågel i Holmöarkipelagen:Den första artikeln är en redovisning av de inventeringar som har genomförs i fyra områdenlängs Holmöarnas östra sida under perioden 2000-2003. Inventeringarna genomfördes av StoraFjäderäggs fågelstation i samarbete med och finansierat av Länsstyrelsen i Västerbotten och Umeåkommun. Utvärderingen av inventeringsresultaten gjordes av Pekka Bader och Joakim Lessmann.Den andra artikeln har författats av Lars Edenius och är en statistisk utvärdering av de inventeringarsom genomfördes under åren 2000-2003. Dessutom diskuteras i artikeln kustfåglars värde som indikatorför miljöförändringar i skärgårdsmiljö och där lämnas även ett förslag till upplägg av ett övervakningsprogramav häckande kustfågel på Holmöarna.Den sista artikeln, som är skriven av Lars Edenius, är en utvärdering av en metodstudie för inventeringav svärta som genomfördes inom Interregprojektet Kvarken Miljö II sommaren 2004.Kvalitetssäkring och harmonisering av inventeringsmetoder mellan Sverige och Finland görs i syfteatt i framtiden kunna etablera ett gemensamt övervakningsprogram för bland annat svärta i NorraKvarken.

  • 196.
    Barregård, Lars
    Utförare miljöövervakning, Sahlgrenska universitetssjukhuset, arbets- och miljömedicin, Miljömedicinskt Centrum, VMC.
    BIG - Bensenexponering hos allmänbefolkningen i Göteborg 19991999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Bensen är det cancerframkallande ämne som hanteras i störst mängd i samhället idag. Det

    förekommer i bensin, avgaser från motorfordon, tobaksrök och bildas vid vedeldning. För

    riskbedömningar vad avser allmänbefolkning behövs kunskap om exponeringen, men hittills

    har i Sverige nästan enbart stationära mätningar utförts.

    Hos 26 slumpmässigt utvalda Göteborgare i åldern 20 – 50 år mättes bensenexponeringen

    med personburna diffusionsprovtagare dels under ett helt dygn och dels under dagtid i april

    1999. Mätningen upprepades vid två olika tillfällen under månaden. Bakgrundsuppgifter

    och aktiviteter registrerades med enkät och dagbok.

    Medianvärdet för dygns- respektive dagsexponeringen var 3.3 (95% konfidensintervall 2.9

    – 4.1) μg/m

    3 och 4.1 (95% konfidensintervall 3.3 – 5.3) μg/m3. Variationen inom individer

    (mellan dagar) var betydligt större än mellan individers genomsnittsexponering. Försökspersoner

    som tankat bilen under mätdagen hade en signifikant högre bensenexponering.

    Nivåerna var något högre hos boende i högtrafikerade områden, men inverkan härav var

    inte statistiskt signifikant. Tio stationära mätningar under samma tidsperiod visade betydligt

    lägre nivåer än de personburna.

    Exponeringsnivån för bensen är högre än den så kallade lågrisknivån (1.3 μg/m

    3). Den är

    lägre än vad vi fann vid en motsvarande undersökning 1998 hos boende i Borås i samma

    ålder (median 7.3 μg/m

    3). Det är oklart om detta avspeglar en generell skillnad mellan de

    båda städerna. Tillfälliga faktorer som väderleksförhållanden kan ha påverkat resultaten

    eller möjligen den sänkning som redan skett av bensenhalten i bensin.

  • 197.
    Barregård, Lars
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Sällsten, Gerd
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Kadmium och kvicksilver i urin hos yngre män och kvinnor samt medelålders män2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 198. Bartsch, Hans
    Insektsinventering av sandtaget Lindormsnäs samt förslag till åtgärder2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inventeringen inriktades på intressantare grupper av flugor och gaddsteklar och genomfördes under perioden 4/5 till 12/9 2006. I uppdraget ingick också utvärdering av fyndoch observationer från tidigare mer sporadiska besök under åren 2002 till 2006.Resultatet blev en lista omfattande över 330 arter, varav nästan 140 flugor, nästan 150 gaddsteklar och i övrigt omfattande ett antal skalbaggar, fjärilar mm.Nio arter är upptagna i Rödlista 2005 (två i kategori VU, övriga i kategori NT och ytterligare fyra arter bara i föregående Rödlista 2000 (NT).Min rekommendation är kortsiktigt att skuggande träd och buskar intill kritiska sublokaler avverkas inom ett eller ett par år och långsiktigt att sandtaget långsiktigt får utvecklas så att det kan utgöra resurs för- att bevara och utveckla av fauna och flora i öppna sandiga miljöer- att kompensera för andra miljöer som gått förlorade- rekreation i fin miljö- begränsad skogsproduktionRekommendationen innebär i klartext att ingen traditionell efterbearbetning ska ske vare sig på de ytor där brytningen upphört sedan länge eller på de ytor där brytning fortfarande pågår. Den innebär också att de förstnämnda ytorna inte ska störas av den fortsatta brytningen och desistnämnda ytorna avslutas med kvarlämnade tjocka lager av grus och sand och där så är möjligt med rasvinkel. Ännu bättre vore om den fortsatta brytningen ske i etapper med ett par decenniers mellanrum. Hårdgjorda ytor bör åter täckas med lager av grus och sand från sandtaget. Rekommendationen innebär därmed också att främmande schaktmassor eller kross inte skall tillföras och läggas ut. Skulle tippning av mindre mängder av främmande massorändå komma ifråga skall detta göras i norrläge och täckas av tjockt lager av grus och sand. Sandtagets närområde präglas av närliggande Natura 2000 - området Rösaringen,mellanliggande jordbruksverksamhet, parkliknande natur runt Säbyholm och Låssa Kyrka samt Säbyholmsvikens strandzoner. Den sammantagna bedömningen är att en stor del av länets insektsfauna finns här inom ett par kilometers omkrets.

  • 199.
    Bastviken, Sofia
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Bäckman, Niclas
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Carlsson, Maria
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Ek Henning, Helene
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Hjälte, Urban
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Östergötland.
    Läget i länet? Tillståndet i Östergötlands vattenmiljöer2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Östergötland finns många varierande och värdefulla vattenmiljöer. Mer än hälften av länets vattenmiljöer har dock inte tillräckligt bra vattenkvalitet för att nå upp till de mål som antagits inom Sverige och EU. Länets vatten har under lång tid varit utsatt för olika typer av miljöpåverkan från mänskliga verksamheter. I många fall leder det till miljöproblem som algblomningar eller förstörda livsmiljöer.

    Flera åtgärder genomförs nu för att för att förbättra miljötillståndet i länets vatten. De största hoten mot Östergötlands vattenmiljöer är övergödning, utsläpp av miljögifter och fysisk påverkan i form av t.ex. dikning, dämning och omledning av vatten. Andra mindre omfattande problem är försurning och införsel av främmande arter som ibland tränger undan våra inhemska arter.

    Övergödning är främst ett problem i sjöar och vattendrag på östgötaslätten

    samt i kustvattnet. Läckage från jordbruksmark, utsläpp av avloppsvatten och förbränning av fossila bränslen är några av de källor som tillför näringsämnen till vattenmiljön. För mycket näring leder bland annat till algblomningar, grumling och syrefria bottnar.

    Från syrefria bottnar läcker i sin tur fosfor till ovanliggande vatten och det krävs därför kraftiga åtgärdsinsatser för att vända en negativ spiral. Många åtgärder genomförs för att minska utsläpp av näringsämnen, och utsläpp från industri och reningsverk har minskat markant. Än så länge kan vi dock inte utifrån våra miljödata se några tydliga förbättringar i miljötillståndet. Detta beror på att det efter decennier av utsläpp finns stora mängder näringsämnen upplagrade i mark och bottensediment. De ”gamla synderna” medför att det tar tid innan vi ser resultat av de åtgärder som hittills genomförts.

    De senaste tio åren har dessutom varit blötare än tidigare och under nederbördsrika år läcker generellt mer näringsämnen från mark till vatten. Länsstyrelsen arbetar tillsammans med kommuner, vattenråd och andra berörda parter inom länet för att förbättra miljötillståndet.

    Takten på åtgärdsarbetet har ökat under senare år och förhoppningsvis återspeglar det sig snart i våra mätdata. Mycket har också hänt på miljögiftsområdet och halterna av flera miljögifter har minskat under senare år. Men faran är inte över, hela tiden framställs nya kemikalier som förr eller senare hamnar i vattenmiljön. Genom så kallade screeningundersökningar försöker Länsstyrelsen hitta nya ämnen som kan hota miljön och människors hälsa. Nya regelverk inom EU gör det också enklare att få kontroll på kemikalier samt att minska utsläppen. Många av de ämnen och produkter som vi använder i vår vardag återfinns i miljön, till exempel bisfenol A och nonylfenol. Länsstyrelsen och kommunerna arbetar också för att minska spridning av föroreningar från redan förorenade mark- och vattenområden som till exempel i Gusum och Valdemarsviken. Ett kvarstående problem, i såväl Östergötland som övriga Sverige, är också det höga kvicksilverinnehållet i sötvattenslevande fisk. För att öka kunskaperna om förekomst och spridning av miljögifter i länet har Länsstyrelsen och Motala ströms vattenvårdsförbund utökat övervakningen av miljögifter.

    Ett annat utbrett miljöproblem i länets sjöar och vattendrag är olika former av fysiska förändringar. Människan har under lång tid utnyttjat vattnet för olika ändamål, ofta utan hänsyn till växt- och djurliv. Flera sjöar har torrlagts eller sänkts för att kunna bruka marker som översvämmats eller varit försumpade. Nästan alla större vattendrag i länet är idag utbyggda med vattenkraftverk och regleringsmagasin.

    Ingreppen har förändrat vattnets naturliga väg och flöde, och dammar utgör dessutom ofta vandringhinder för t.ex. fisk. I länet pågår nu flera projekt för att åtgärda vandringshinder och återställa rensade vattendrag till mer naturliga förhållanden, med bättre förutsättningar för fisk och andra organismer.

    Ett mindre utbrett problem i länets sjöar och vattendrag är försurning. Tack vare att stora områden i länet består av kalkhaltiga jordar som buffrar surt nedfall har vi inte lika stora problem med försurning som många andra län. Problem med försurning är störst i länets  norra och södra skogsbygder. Orsaker till försurningen är utsläpp från transporter, energianläggningar, industri och jordbruk.

    Utsläppen av svavel och kväve har minskat kraftigt under de senaste tio åren, men återhämtningen tar tid och flera vatten måste därför kalkas under en lång tid framöver.

    I länets vattenmiljöer finns flera främmande arter som kommit hit med människans hjälp. De allra flesta arter är harmlösa, medan vissa tränger undan våra inhemska arter och därmed minskar den biologiska mångfalden. En art som ställt till med stora problem i länets vatten är signalkräftan. Signalkräftan sprider kräftpest till vår inhemska flodkräfta och flodkräftan är nu akut hotad. Den låga salthalten gör att Östersjöns ekosystem är extra känslig för påverkan i och med att flera av de arter som lever här lever nära eller på gränsen av vad de klarar av. De är mer eller mindre stressade av salthalten och är därför ofta känsligare än när de förekommer i sin ursprungsmiljö. Ökad konkurrens från främmande arter kan bidra till att de ursprungliga arterna får svårare att överleva. Under senare år har två främmande arter, havsborstmasken Marenzelleria och tusensnäckan Potamopyrgus antipodarum blivit allt vanligare på bottnarna i östgötaskärgården. Dessa arter är särskilt vanliga i länets innerskärgårdar och det finns risk att de tränger ut inhemska bottendjur.

    Eftersom havsborstmasken Marenzelleria kan gräva mycket djupa gångar i bottnarna kan de bidra till ökad frisättning av miljögifter och näringsämnen som länge legat begravda i sedimenten. Tillgången på grundvatten är generellt god i länet, men olika former av mänsklig påverkan riskerar att förorena grundvattnet. Övervakningen av grundvattenmagasin är relativt nystartad och vi vet ännu relativt lite om grundvattnets kvalitet. De undersökningar som Länsstyrelsen hittills genomfört har visat spår av både organiska föroreningar och tungmetaller i några av länets grundvattenmagasin.

    En del av de problem som finns i grundvattnet, som till exempel höga halter av radon, fluorid och uran, kan dock kopplas till naturliga förekomster i berggrunden. Överuttag av grundvatten i kust och skärgårdsområden kan leda till saltvatteninträngning. Eftersom större delen av Östergötland har varit täckt av hav kan grundvattnet även vara påverkat av relikt (gammalt) saltvatten.

    Den här rapporten är en del i Länsstyrelsens satsning för att öka kunskapen och medvetenheten om länets vattenmiljöer. Tillsammans kan vi verka för att vårda, bevara och förbättra miljötillståndet i våra unika vattenmiljöer.

    Det pågår ett intensivt förbättringsarbete på flera nivåer, såväl internationellt som nationellt. På den lokala nivån finns ett stort intresse och engagemang inom länets nio lokala samverkansforum, de s.k. vattenråden.

    Det har aldrig funnits så stor chans att påverka vattenmiljön som nu!

  • 200. Beckman, Mimmi
    Grova lövträd på Kinnekulle - resultaten från trädkarteringen 2002-20042006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten presenterar resultaten från ett delprojekt inom Life-projektet ”Platåberget Kinnekulle – restaurering och bevarande” som syftade till att kartlägga alla grova lövträd inom Natura 2000-området på Kinnekulle. Trädkarteringen på Kinnekulle inleddes i mars 2002 och avslutades i början av maj 2004 och under denna period deltog fem olika inventerare/inventerarpar i inventeringsarbetet. Så gott som samtliga marker har besökts och lövträd med en diameter på minst 70 cm i diameter (vilket motsvarar en omkrets på 220 cm) har beskrivits och lägesbestämts med hjälp av GPS. Resultaten av inventeringen visar att Kinnekulle har en mycket stor rikedom av grova lövträd. 4488 träd har mätts in och bland dessa var ek, ask och alm de vanligaste trädslagen (dessa stod för 42 %, 29 % respektive 11 % av de inventerade träden). Drygt vart 5:e inventerat träd (1000 stycken) hade en diameter på 1 meter eller mer (vilket motsvararen omkrets på 314 cm) och klassas därmed som jätteträd. Det grövsta trädet i inventeringen var en alm som mätte 678 cm i omkrets. Vidare har det framkommit att nästan vart annat inmätt träd (46%) är ett så kallat hålträd, det vill säga att det utvecklat hål i stammen där veden murknat till följd av svampangrepp. Sådana håligheter är av stor betydelse för många insekter, framför allt för olika arter av skalbaggar. De grova träden på Kinnekulle är koncentrerade till igenvuxna ängs- och hagmarker, till hävdade betesmarker och till gårdar och vägkanter. En stor andel växer i de stora godsens närhet på Kinnekulles västsida. Idag finns ett spektrum av grova träd där alla storleksklasser upp till knappt 7 meter i omkrets finns representerade. Detta gäller även ekarna och på Kinnekulle finns det alltså inget glapp i åldersfördelningen så som det gör i ekpopulationerna på många andra håll i landet. Den jämna fördelningen av ekar i olika storleksklasser som sammanställningen visar, döljer dock att variationerna kan vara relativt stora på ett mer lokalt plan. De grövsta ekarna är till exempel inte jämnt utspridda utan är koncentrerade till några mindre områden. En stor del av de yngre ekarna har vidare växt upp i skogsmiljöer och är därmed inga självklara efterträdare till de grova hagmarksekarna. Överlag så står många träd igenvuxet och det krävs skötsel och planering inför framtiden; 43 % av de inmätta träden bedömdes vara i behov av en skötselinsats i form av friställning och störst var behovet bland ekarna.

1234567 151 - 200 av 5651
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf