Publications
Change search
Refine search result
123456 151 - 200 of 276
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 151.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Persson, Tony
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Oneill, Courtney
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Djodjic, Faruk
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp Slutrapport2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har

    SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve

    från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa

    förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp

    ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska

    fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket

    är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna.

    Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört

    med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger

    lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra

    källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning

    har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra

    felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i

    projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den

    uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget

    problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det

    även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling

    reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både

    ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

  • 152.
    Olshammar, Mikael
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Persson, Tony
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Oneill, Courtney
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Djodjic, Faruk
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Förbättrad beräkningsmetodikför retention av fosfor frånenskilda avloppSlutrapport2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har

    SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve

    från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa

    förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet.

    Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp

    ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska

    fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket

    är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna.

    Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört

    med den från enskilda avlopp i detta område.

    För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger

    lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra

    källor för kväve är betydligt högre än för fosfor.

    Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning

    har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra

    felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i

    projektområdet är runt 50%.

    SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den

    uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget

    problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det

    även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling

    reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både

    ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp.

  • 153.
    Palm, Anna
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL. Executive, Vattenvårdsförbund, Vänerns vattenvårdsförbund.
    Furusjö, Erik
    Executive, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL.
    Rahmberg, Magnus
    Executive, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL.
    Sternbeck, John
    Executive, Forskningsinstitut, Svenska Miljöinstitutet, IVL.
    Miljögifter i Vänern: Vilka ämnen bör vi undersöka och varför?2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En utvärdering har gjorts avseende Vänerns vattenvårdsförbundets miljöövervakningsprogram av miljögifter i fisk. De ämnen som regelbundet har mätts i abborre sedan 1996 är As, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn, Hg, PCB samt DDT vid fyra lokaler (Torsö, Millesvik, Åsunda samt Köpmannebro) samt Hg i gädda vid en lokal. Dessutom har punktinsatser gjorts avseende vissa andra ämnen såsom dioxiner, pesticider samt vattendirektivets prioriterade ämnen. Trender har analyserats och visar på ökande halter av PCB, Ni, och DDT i abborre vid 1-2 stationer. I jämförelse med andra svenska lokaler uppvisar Vänern likartade eller lägre koncentrationer av Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn, samt DDT och något högre halter av As samt PCB. Halterna av PCB ligger långt under det uppsatta gränsvärdet. Vattendirektivets prioriterade ämnen i vänernfisk ligger i allmänhet under detektionsgränsen, eller under nivåer som kan betraktas som säkra för konsumtion. En analys har även gjorts avseende möjligheten att detektera trender förutsatt förändringar i programmet. Rekommendationer för framtida övervakning presenteras också.

  • 154.
    Palm, Anna
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Sternbeck, John
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Remberger, Mikael
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Screening av pentaklorfenol (PCP) i miljön2002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av pentaklorfenol (PCP) i den svenska miljön har undersökts i syfte att få kunskap om betydande emission fortfarande sker av detta ämne som förbjöds nationellt år 1978. Potentiella nutida punktkällor har identifierats och mätningar har utförts i anslutning till dessa källor samt i bakgrundsområden. Mätningarna har omfattat luft, deposition, mark, vatten, sediment, slam och biota samt avgång från mark till luft. Mätningarna inkluderade även en metabolit till PCP: pentakloranisol (PCA). De uppmätta halterna av PCP i miljön är låga i jämförelse med internationellt uppsatta miljökvalitetskriterier. Högre halter har påvisats vid vissa av de potentiella punktkällorna, men även dessa ligger i allmänhet under generella riktvärden. Kvoten PCA/PCP varierar beroende på medium med högre andel PCA i luft medan PCP förekommer i högre halter i mark, sediment samt slam. De halter som uppmätts i miljön är så låga, att indirekt exponering för PCP från den yttre miljön kan anses ligga långt under publicerade säkerhetsnivåer.

  • 155.
    Palm Cousins, Anna
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Remberger, Mikael
    Kaj, Lennart
    Ekheden, Ylva
    Dusan, Brita
    Brorström-Lundén, Eva
    Results from the Swedish National Screening Programme 2006: Subreport 1: Phthalates2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av ftalater. De två substanser som ursprungligen ingick i studien var di-isononylftalat (DINP) och di-isodecylftalat (DIDP). Dessa är de två ftalater som är vanligast förekommande som mjukgörare i EU idag. De är högmolekylära och har relativ hög persistens och antas vara ganska orörliga i miljön. Som grupp hör dock inte ftalater till de mest långlivade kemikalierna. Vissa studier indikerar även carcinogena effekter av DINP, men det är inte helt klarlagt. Tillsammans med di-n-oktylftalat (DNOP) får DINP och DIDP inte förekomma i barnleksaker som kan stoppas i munnen i halter över 0.1 % (summan av de tre). Utöver DINP och DIDP inkluderades även di-(2-etyl)hexylftalat (DEHP) som jämförelsesubstans. Denna var tidigare den mest använda ftalaten men har till stor del ersatts av de två förstnämnda. Även adipaten di-(2-ethyl)hexyladipat (DEHA) inkluderades i mätningarna. Denna ingick i ett tidigare screeningprogram (Remberger et al., 2005) och är en mjukgörare som i många fall ersatt DEHP. I luftproverna analyserades ytterliggare fyra ftalater; di-etylftalat (DEP), di-iso-butylftalat (DIBP), di-n-butylftalat (DBP) samt butylbensylftalat (BBzP), då dessa ämnen tidigare bestämts i luftprover och analysmetoden fanns utvecklad. Det huvudsakliga syftet med föreliggande screeningstudie var att bestämma koncentrationer av ftalater i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ytterligare syften var att utreda förekomsten av atmosfärisk transport samt upptag i biota och i människor. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån en kartläggning om möjliga källor. Utifrån denna valdes provplatser som representerade punktkällor, diffusa källor (reningsverk, urban miljö) samt bakgrundsområden. För att kartlägga mänsklig exponering insamlades livsmedel samt urinprover. Totalt bestämdes ftalater i 66 prover av luft, sediment, slam, fisk, livsmedel samt urin. 11 av dessa 66 prover utgjordes av regionala prover (10 slamprover samt ett sedimentprov) som skickats in från tre deltagande länsstyrelser. Urvalet av regionala prover baserades på olika strategier, de utgör antingen ett komplement till andra regionala övervakningsprogram, eller kommer ifrån lokala misstänkta punktkällor. De flesta regionala prover kom från kommunala reningsverk, med syfte att få en uppfattning om den diffusa belastningen i länet. DEHP var den substans som oftast detekterades. Iso-ftalaterna återfanns i samtliga slamprover, men de återfanns också i de flesta andra matriser med undantag för urin och biota. Mätningarna indikerar tydligt att iso-ftalater släpps ut i den svenska miljön idag. Låga halter av ftalater förekom generellt i prover insamlade i bakgrundsområdena varför långväga atmosfärisk transport av ftalater inte torde vara något stort problem. Halterna i luft av iso-ftalater är fortfarande i allmänhet något lägre än halterna av DEHP, med undantag av urban luft, där DIDP dominerar. Vad detta beror på är oklart, eftersom användningen av DIDP är cirka hälften så stor som användningen av DINP, och den är inte heller mer flyktig än DINP. Vi rekommenderar därför ytterligare mätningar av iso-ftalater i urban luft och möjligen i anslutning till punktkällor, för att vidare utreda frågan. I sediment och slam är nivåerna av DINP i samma storleksordning eller högre än DEHP. För sediment gäller detta även för DIDP, medan denna i slam motsvarar ca 50 % av uppmätta halter av DEHP. Upptag av iso-ftalater i biota tycks vara begränsat, då de ej återfunnits i fisk. Den relativa fördelningen av ftalathalter i miljön tycks reflektera konsumtionsmönstret för ca 5 år sedan – vilket indikerar en tidsförskjutning som kan förklaras av att stora mängder DEHP trots den minskade användningen fortfarande finns lagrade i teknosfären och ger upphov till sekundära emissioner. Monoestrar av iso-ftalater kunde inte detekteras i urin, vilket indikerar en låg human exponering. På grund av den relativt höga detektionsgränsen (50 μg/l) går det inte att jämföra denna exponering med exempelvis exponering för DEHP. Halterna av iso-ftalater i livsmedel är lägre än halterna av DEHP vilket tyder på lägre exponering genom föda. Det finns dock betydligt fler exponeringsvägar som kan vara av betydelse, exempelvis inandning av inomhusluft vilket inte ingick i denna undersökning. Eftersom det inte finns några bestämda risknivåer (PNEC-värden) och då toxicitetsdata gällande iso-ftalater är motsägelsefulla är det inte möjligt att göra någon riskbedömning avseende dessa ämnens förekomst i miljön.

  • 156.
    Paulrud, Susanne
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Fridell, Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Stripple, Håkan
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Gustafsson, Tomas
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Uppdatering av klimatrelaterade emissionsfaktorer2010Report (Other academic)
  • 157.
    Paulrud, Susanne
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Gustafsson, Tomas
    SCB.
    Emission factors and emissions from residential biomass combustion in Sweden2010Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Small scale biomass combustion can be a major source of air pollutants like emissions of greenhouse gases, acidifying pollutants, NMVOC, particulate matter, heavy metals, PAH and dioxins. On a yearly basis Sweden is obliged to report air emissions of these pollutants to different international bodies. Until submission 2005, covering data for 1990-2003, only one emission factor for each pollutant was used for the reporting of emissions from residential biomass combustion. The results from a closer examination by Statistics Sweden of existing national energy statistics for residential heating has enabled a disaggregation of the fuel consumption of biomass by fuel type (wood logs, pellets, wood chips), as well as by technology (boiler, stoves, and open firing places). This study aimed at improving the reporting of emissions from small- scale combustion of biomass by revising the emission factors for N2O, NOX, CO, NMVOC, SOX, NH3, total suspended particles (TSP, PM10, PM2.5, metals dioxins and PAH. Furthermore, the time series 1990-2004 for these emissions were updated. In this work the revised emissions factors were to a large extent based on results from the Swedish Energy Agency research program “Biofuel, Health and Environment”. In addition a literature review was carried out to collect data from other Swedish studies as well as relevant international studies. Results from several recent measurement studies, together with dissaggregation of emissions factors by technology and fuel type, lead to quite large differences between previously used emission factors and the revised emission factors presented In particular the new emission factors for NMVOC and particles are much lower, whereas the new emission factors for CO and dioxin are higher.

  • 158.
    Paulrud, Susanne
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kindbom, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Cooper, David
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Gustafsson, Tomas
    SCB.
    Methane emissions from residential biomass2005Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Small scale biomass combustion can be a major source of air pollutants like hydrocarbons and particulate matters. Methane is one of the hydrocarbons emitted when burning biomass fuels and recent studies show that methane emissions from different kinds of residential biomass systems can vary significantly depending on type of combustion system and type of fuel. On a yearly basis Sweden is obligated to report air emissions of several pollutants to different international bodies. In previous reporting only one emission factor for methane is accounted for, including all technologies and all fuel types. This study aims to improve the reporting of methane emissions from small scale combustion of biomass by revising both activity data and emission factors. Further, the times series 1990-2003 for methane emission will be updated. New methane emission factors from small scale combustion of wood log, pellets and wood chips/sawdust was determined and an improved method was then used to calculate the emissions. In order to match the activity data categories, the emission factors were grouped by heating system category and fuel type. The result showed that methane emissions from wood log combustion are significantly higher compared to pellets combustion. However, significant variations in emission factors occur for specific combustion appliances and operation conditions. The recalculated time series for 1990- 2003 showed higher values of methane emissions due to desegregation of emission factors by combustion technology

  • 159.
    Paulrud, Susanne
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kindbom, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Cooper, David
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Gustafsson, Tomas
    Methane emissions from residential biomass combustion2005Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Small scale biomass combustion can be a major source of air pollutants like hydrocarbons and particulate matters. Methane is one of the hydrocarbons emitted when burning biomass fuels and recent studies show that methane emissions from different kinds of residential biomass systems can vary significantly depending on type of combustion system and type of fuel. On a yearly basis Sweden is obligated to report air emissions of several pollutants to different international bodies. In previous reporting only one emission factor for methane is accounted for, including all technologies and all fuel types. This study aims to improve the reporting of methane emissions from small scale combustion of biomass by revising both activity data and emission factors. Further, the times series 1990-2003 for methane emission will be updated. New methane emission factors from small scale combustion of wood log, pellets and wood chips/sawdust was determined and an improved method was then used to calculate the emissions. In order to match the activity data categories, the emission factors were grouped by heating system category and fuel type. The result showed that methane emissions from wood log combustion are significantly higher compared to pellets combustion. However, significant variations in emission factors occur for specific combustion appliances and operation conditions. The recalculated time series for 1990-2003 showed higher values of methane emissions due to desegregation of emission factors by combustion technology.

  • 160.
    Paulrud, Susanne
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kindbom, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Gustafsson, Tomas
    SCB.
    Emission factors and emissions from residential biomass combustion in Sweden2010Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Small scale biomass combustion can be a major source of air pollutants like

    emissions of greenhouse gases, acidifying pollutants, NMVOC, particulate matter,

    heavy metals, PAH and dioxins.

    On a yearly basis Sweden is obliged to report air emissions of these pollutants

    to different international bodies. Until submission 2005, covering data for 1990-

    2003, only one emission factor for each pollutant was used for the reporting of

    emissions from residential biomass combustion. The results from a closer examination

    by Statistics Sweden of existing national energy statistics for residential heating

    has enabled a disaggregation of the fuel consumption of biomass by fuel type

    (wood logs, pellets, wood chips), as well as by technology (boiler, stoves, and open

    firing places). This study aimed at improving the reporting of emissions from

    small- scale combustion of biomass by revising the emission factors for N2O, NOX,

    CO, NMVOC, SOX, NH3, total suspended particles (TSP, PM10, PM2.5, metals,

    dioxins and PAH. Furthermore, the time series 1990-2004 for these emissions were

    updated.

    In this work the revised emissions factors were to a large extent based on results

    from the Swedish Energy Agency research program “Biofuel, Health and

    Environment”. In addition a literature review was carried out to collect data from

    other Swedish studies as well as relevant international studies.

    Results from several recent measurement studies, together with dissaggregation

    of emissions factors by technology and fuel type, lead to quite large differences

    between previously used emission factors and the revised emission factors presented.

    In particular the new emission factors for NMVOC and particles are much

    lower, whereas the new emission factors for CO and dioxin are higher.

  • 161.
    Paulrud, Susanne
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kindbom, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Gustafsson, Tomas
    Emission factors and emissionsfrom residential biomasscombustion in Sweden2006Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Small scale biomass combustion can be a major source of air pollutants like

    emissions of greenhouse gases, acidifying pollutants, NMVOC, particulate matter,

    heavy metals, PAH and dioxins.

    On a yearly basis Sweden is obliged to report air emissions of these pollutants

    to different international bodies. Until submission 2005, covering data for 1990-

    2003, only one emission factor for each pollutant was used for the reporting of

    emissions from residential biomass combustion. The results from a closer examination

    by Statistics Sweden of existing national energy statistics for residential heating

    has enabled a disaggregation of the fuel consumption of biomass by fuel type

    (wood logs, pellets, wood chips), as well as by technology (boiler, stoves, and open

    firing places). This study aimed at improving the reporting of emissions from

    small- scale combustion of biomass by revising the emission factors for N

    2O, NOX,

    CO, NMVOC, SO

    X, NH3, total suspended particles (TSP, PM10, PM2.5, metals,

    dioxins and PAH. Furthermore, the time series 1990-2004 for these emissions were

    updated.

    In this work the revised emissions factors were to a large extent based on results

    from the Swedish Energy Agency research program “Biofuel, Health and

    Environment”. In addition a literature review was carried out to collect data from

    other Swedish studies as well as relevant international studies.

    Results from several recent measurement studies, together with dissaggregation

    of emissions factors by technology and fuel type, lead to quite large differences

    between previously used emission factors and the revised emission factors presented.

    In particular the new emission factors for NMVOC and particles are much

    lower, whereas the new emission factors for CO and dioxin are higher

  • 162.
    Paulrud, Susanne
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kindbom, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Gustafsson, Tomas
    SCB.
    Methane emissions from residential biomass combustion2005Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Small scale biomass combustion can be a major source of air pollutants like hydrocarbons and particulate matters. Methane is one of the hydrocarbons emitted when burning biomass fuels and recent studies show that methane emissions from different kinds of residential biomass systems can vary significantly depending on type of combustion system and type of fuel. On a yearly basis Sweden is obligated to report air emissions of several pollutants to different international bodies. In previous reporting only one emission factor for methane is accounted for, including all technologies and all fuel types. This study aims to improve the reporting of methane emissions from small scale combustion of biomass by revising both activity data and emission factors. Further, the times series 1990-2003 for methane emission will be updated. New methane emission factors from small scale combustion of wood log, pellets and wood chips/sawdust was determined and an improved method was then used to calculate the emissions. In order to match the activity data categories, the emission factors were grouped by heating system category and fuel type. The result showed that methane emissions from wood log combustion are significantly higher compared to pellets combustion. However, significant variations in emission factors occur for specific combustion appliances and operation conditions. The recalculated time series for 1990-2003 showed higher values of methane emissions due to desegregation of emission factors by combustion technology.

  • 163.
    Persson, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Analys avseende utvärdering av luften i Sverige utifrån kraven i EU:s luftkvalitetsdirektiv2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Utvärderingen av luftkvaliteten ska, enligt luftkvalitetsdirektivet (2008/50/EG), ske inom fastställda zoner, som täcker in hela medlemslandets territorium. Luftkvaliteten inom varje zon ska klassificeras enligt särskilda utvärderingströsklar som, tillsammans med befolkningsmängd, styr omfattningen av kontrollen inom varje zon. Zonklassificeringen ska ses över minst vart femte år.

    I denna rapport redovisas en analys av luftkvalitetssituationen inom Sveriges sex zoner, en klassificering av zonerna utifrån utvärderingströsklarna, en kartläggning av vilka stationer som finns inom zonerna samt identifiering av hur många mätstationer som krävs för respektive zon enligt gällande direktiv för övervakning av luftkvalitet (2008/50/EG, 2004/107/EG). Utifrån detta presenteras också ett förslag på utvärderingsstrategier för de sex zonerna.

    År 2011 fastställdes nya bestämmelser (2011/850/EG) (Implementing Provisions on Reporting (IPR)) för rapportering av luftkvalitetsdata och information enligt direktiven (2008/50/EG, 2004/107/EG). IPR trädde i kraft 2014 och innebär avsevärt ökade rapporteringskrav för Sverige. Bland annat innebär de nya kraven att utvärderingsstrategierna för Sveriges sex zoner, enligt luftkvalitetsdirektivet, för det kommande året ska rapporteras tillsammans med detaljerade metadata för alla stationer som ingår i dessa strategier senast i december varje år.

    EU:s gränsvärden överskrids i Sverige för luftföroreningarna partiklar (PM10) och kvävedioxid (NO2). Gränsvärdet för kolmonoxid (CO) har också överskridits under vissa år på grund av ett årligt bilevenemang i Stockholm, men generellt sett är halterna av CO i Sverige mycket låga. För övriga luftföroreningar förekommer främst halter under NUT, vilket innebär att luftkvalitetsövervakningen kan utföras genom objektiv skattning och/eller modellberäkningar.

    Enligt det framtagna förslaget på utvärderingsstrategier för rapportering till EU framgår att antalet befintliga stationer, med några undantag, räcker för att uppfylla de krav som ställs. För NO2 i zon 2 (Mellansverige) behövs dock ytterligare 3 stationer. I denna studie har emellertid ej tagits hänsyn till om modellberäkningar eller indikativa mätningar utförts, vilket kan medföra upp till 50 % reduktion av det antal mätstationer som krävs.

    Även kraven på fördelning mellan stationer i urban bakgrund och gaturum uppfylls för Sveriges rapportering i enlighet med förslag på utvärderingsstrategi. Däremot uppfylls inte kravet på fördelningen mellan PM10- och PM2.5 – stationer fullt ut. Kvoten mellan antalet mätstationer för PM10 och PM2.5 är enligt förslaget 2.7, jämfört med kravets 2.0, vilket innebär att antalet PM10-stationer som föreslås rapporteras är för många i förhållande till PM2.5. Generellt är det dock för halterna av PM10 det föreligger risk för överskridanden av EU-direktiv och utvärderingströsklar i Sverige, medan halterna av PM2.5 är låga. Därmed bedöms det relevant att antalet stationer för PM10 är något högre än för PM2.5 vid Sveriges rapportering till EU.

  • 164.
    Persson, Karin
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ferm, Martin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Sjöberg, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Utredning avseende indikatorer för luft2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En miljöindikator har som syfte att beskriva ett tillstånd i miljön, dels genom att beskriva

    en trendutveckling, dels genom att visa hur situationen är i förhållande till uppsatta

    miljömål/gällande miljökvalitetsnormer. För uppföljning av miljömålet Frisk luft behövs en

    vidareutveckling och förbättring av de indikatorer som används idag, dels till

    Naturvårdsverkets De Facto på nationell bas, dels till Länsstyrelsernas samverkansorgan

    avseende miljömålssystemet (RUS)(www.rus.lst.se) på läns- och kommunnivå. I

    föreliggande rapport, framtagen av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av

    Naturvårdsverket, görs en sammanställning av olika indikatorer, nationella och

    internationella samt en översyn av nuvarande indikatorer och datatillgång. Dessutom ges

    förslag på format för framtida indikatorer.

    Indikatorer är tänkta att kunna användas av en rad olika aktörer med olika kunskapsnivåer

    och olika intressen. Utgångspunkten och ambitionen har därför varit att eftersträva ett

    lagom antal indikatorer som ska vara relevanta, kunna illustrera trender, vara lätta att förstå och omfatta tillräckligt med underlagsdata för att vara trovärdiga.

    Sammanfattningsvis föreslås beräkningen av indikatorer främst baseras på:

    års- eller vinterhalvårsmedelvärden för trenduppföljning

    dygns- eller timmedelvärden för uppföljning av miljökvalitetsmål/-normer

    urbana bakgrundshalter för trender

    gaturumshalter för korttidsmedelvärden

    användning av samtliga tillgängliga mätdata, med avseende på såväl stationsantal

    som startår (förutsatt tillräckligt antal stationer)

    befolkningsviktade medelvärden

    regional uppföljning, baserad på zonindelning1

    I nedanstående tabell sammanfattas förslaget till framtida indikatorer för användning på

    nationell nivå. För den regionala redovisningen föreslås uppföljning med motsvarande

    indikatorer för respektive zon, med reservation för vissa luftföroreningar (svaveldioxid,

    bensen, benso(a)pyren) där dataunderlaget under vissa år kan vara alltför begränsat.

     

     

  • 165.
    Persson, Karin
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Rehngren, Erika
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Halter av polycykliskaaromatiska kolväten (PAH)i Västra Götaland2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län har IVL Svenska Miljöinstitutet utfört

    analyser av halter i luft med avseende på polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i 4

    kommuner i länet. Analyserna utfördes på PM

    10 – filter från Mariestad, Trollhättan, Borås

    och Färgelanda.

    De högsta halterna av PAH uppmättes i Färgelanda (1.8 ng/m

    3) för perioden december

    2002 – maj 2003 och de lägsta i Trollhättan under 2008 i såväl gaturum som urban

    bakgrund (0.5 ng/m

    3).

    För miljökvalitetsnormen för PAH används benso(a)pyren som indikator (SFS 2001:527).

    Den enda mätserie som fullt ut uppfyllde de mätkrav som föreligger enligt

    mätföreskrifterna till MKN (NFS 2007:7) finns för Borås under 2008, och där uppvisades

    en halt av B(a)P på 0.06 ng/m

    3. Det högsta uppmätta periodmedelvärdet uppmättes i

    Färgelanda 2002/03, 0.18 ng/m

    3.

    De i den här studien uppmätta halterna låg, under samtliga mätperioder och i de olika

    miljöerna, klart under MKN och det nationella delmålet, men i nivå med generationsmålet.

  • 166.
    Phil Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Swedish Environmental Protection Agency .
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU. Swedish Environmental Protection Agency .
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Swedish Environmental Protection Agency .
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Swedish Environmental Protection Agency .
    Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    μI denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Stockholms län från perioden oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. I Stockholms län görs mätningar av lufthalter vid två ytor, mätningar av nedfall med nederbörd över öppet fält och som krondropp samt mätningar i markvatten vid tre ytor. Dessutom mäts, genom separat finansiering av Länsstyrelsen i Stockholms län, lufthalter vid Svenska Högarna, beläget långt ut i Stockholms skärgård.

    Lufthalterna av SO2 vid Farstanäs, sydväst om Stockholm, var i mitten av 1990-talet höga, men har minskat signifikant sedan dess. Halterna ligger i nivå med motsvarande halter uppmätta utanför tätorter i Skåne och på västkusten. Lufthalterna av SO2 under sommaren 2015 vid Bergby, nordväst om Stockholm, låg på ungefär samma nivå som vid Farstanäs. Lufthalterna av SO2 vid Svenska Högarna var som sommarmedelvärde 2015 högre jämfört med både Bergby och Farstanäs, sannolikt beroende på utsläpp från fartygstrafiken. Även lufthalterna av NO2 vid Farstanäs har varit höga, högre jämfört med motsvarande halter uppmätta i Skåne och på västkusten. Som ett årsmedelvärde för de senaste tre åren var halten av NO2 vid Farstanäs fortfarande hög för att vara i bakgrundsmiljö, 4,5 μg/m3. Årsmedelhalten av NO2 låg något lägre vid Bergby jämfört med Farstanäs. Sommarmedelhalten av NO2 2015 vid Svenska Högarna var nästan lika hög som vid Bergby, återigen sannolikt beroende på inverkan från fartygsemissioner.

    Lufthalterna av NH3 låg under första hälften av 2000-talet vid både Bergby och Farstanäs runt 0,5 – 1,0 μg/m3. Under de följande 10 åren har halterna av NH3 tenderat att minska, men detta är statistiskt säkerställt endast för halterna vid Bergby vintertid.

    Svavelnedfallet i krondropp har minskat signifikant sedan mätstarten vid samtliga ytor i länet. Under de senaste ca fem åren har dock svavelnedfallet legat konstant. Mätningarna av markvattenkemin vid länets provytor visar på en relativt god försurningsstatus. pH i markvattnet är vid de flesta lokaler runt 5,0, den syraneutraliserande förmågan, ANC, är oftast positiv och halterna oorganiskt aluminium är oftast låga.

    Beräknade värden för totaldeposition av oorganiskt kväve till barrskog i länet uppgår till ca 5-7.5 kg N per hektar och år. Den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve för Sveriges barrskogar, 5 kg N per hektar och år, överskrids därför något i länet. I huvudsak har dock halterna av oorganiskt kväve i markvattnet varit relativt låga, vilket indikerar att kväveupplagringen i skogsmarken i Stockholms län inte nått den nivå där risken för läckage till markvattnet ökar.

    Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminarium presenterades bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samt vilket behov det finns av miljöövervakning i skogen framöver. Dessutom presenterades Krondroppsnätets frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndigheters olika ansvarsområden (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen). Under firandet skedde även en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt. I samband med 30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskaplig temarapport, ”Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar och dess effekter på skogsmark”, som kan beställas från IVL.

    Gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla skärptes den 1 januari 2015, från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Mätresultaten indikerar att beslutet att skärpa gränsvärdet för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla har gett resultat. Mätningar av lufthalter inom

    Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN)1 visar att halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser i sydöstra Sverige som medelvärde för 2015 (jan-dec) var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmast föregående åren. För andra mätplatser inom Krondroppsnätet och LNKN i sydöstra Sverige, belägna längre inåt landet, syns inte motsvarande förändring. Detta tyder på att minskad svavelhalt i fartygsbränsle resulterat i lägre SO2-halter i luft i starkt trafikerade kustnära områden i sydöstra Sverige.

    Under 2015 initierades ett nytt sexårigt samarbetsprojekt som finns att läsa om på Krondroppsnätets webbplats: www.krondroppsnatet.ivl.se. Grundtanken är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på växtlighet, mark och vatten. 

    Mätningarna inom Luft- och Nederbördskemiska nätet genomförs av IVL inom ramen för den nationella miljöövervakningen, finansierad av NV.

    Konferensen Acid Rain hålls vart 5:e år och utgör ett forum för forskare och beslutsfattare att diskutera forskningsfrågor och policies relaterade till försurning och återhämtning. Vid konferensen 2015 presenterades resultat avseende återhämtning från försurning och kväveutlakning vid tre krondroppsytor som drabbats av klimatrelaterade händelser: havssaltepisoder, storm och insektsangrepp.

    Under 2015 utförde IVL tillsammans med Lunds universitet, på uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbottens län, kartläggningar av kritisk belastning för aciditet och kväve för olika ekosystemtyper i Norrbottens län. Tre olika modeller användes: PROFILE, ForSAFE och MAGIC. Dessutom beräknades kritisk belastning för kväve baserat på empiriskt framtagna gränsvärden.

  • 167.
    Phil Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Stockholms län från perioden oktober 2013 till september 2014, vilka relateras till tidigare års mätningar. I Stockholms län görs mätningar av nedfall med nederbörd över öppet fält vid fyra ytor, i krondropp vid fyra ytor och i markvatten vid sex ytor. Svavelnedfallet (utan havssalt) i krondroppet vid samtliga fyra krondroppsytor i länet har minskat signifikant sedan mätstarten. Under 2013/14 varierade svavelnedfallet mellan 1,3 - 3,1 kg per hektar och år. Den generella bedömningen av länets markvatten vid fem av de sex mätplatserna visar på en relativt god försurningsstatus. pH i markvattnet är vid de flesta lokaler runt 5,0, ANC är oftast positiv och halterna oorganiskt aluminium är oftast låga. Vid Gladö i länets södra del visar dock markvattenmätningarna på en försämrad försurningsstatus. Kvävenedfallet, som följs främst som nedfall på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogsytorna, har varierat mellan 4 och 5 kg per hektar under 2013/14 vid länets lokaler. Det totala nedfallet till skog kan antas vara cirka 15 % högre i länet på grund av torrdepositionen till skogen. Den kritiska belastningsgränsen med avseende på övergödning till skog har satts till 5 kg per hektar och år. I dagsläget är det beräknade kvävenedfallet runt 5,5 kg per hektar och år vid två av länets mätlokaler och vid resterande två mätlokaler strax under belastningsgränsen. Den kritiska belastningen för kvävenedfall har tidigare överskridits under lång tid i Stockholms län, och vegetationen är sannolikt redan sedan länge påverkad. Nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet har använts till de fördjupade utvärderingarna av Bara naturlig försurning och Ingen övergödning som slutförs under 2015. Under 2014 utvärderades Skogsstyrelsens obsyte-program, då programmet avslutades under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, har mätningar i träd och mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten av Krondroppsnätets ytor utgör en delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen var att obsyte-programmets mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de två mätprogrammen ger unika möjligheter till studier av orsakssamband för hela kedjan från atmosfäriskt nedfall till tillstånd i träd och mark. 31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige. Röken spreds över ett stort område, och vissa indikationer tyder på att NO2-halten i närområdet skulle kunna påverkats av branden. Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på Island sedan 1783, vilket påverkat luftföroreningssituationen i Sverige. Vulkanutbrottet producerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade svavelutsläpp. Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att SO2-halterna, framförallt i norra Sverige, var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare utredning om påverkan från vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer under 2015.

  • 168.
    Phil Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofia
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20132013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning:

    I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Stockholms län

    från perioden oktober 2012 till september 2013, vilka relateras till tidigare års mätningar.

    Vidare redovisas andra aktiviteter med anknytning till Krondroppsnätet.

    De senaste modellberäkningarna visar att ca 2 % av länets sjöar kan anses vara försurade 2010,

    på grund av mänsklig verksamhet.

    Mätningar inom länet visar att det atmosfäriska nedfallet av svavel under de senaste drygt 20

    åren har minskat i takt med Sveriges och Europas rapporterade utsläppsminskningar. De

    senaste åren har svavelnedfallet i länet varit lågt, och en bidragande orsak skulle kunna vara

    minskningen av svavelhalterna i fartygsbränsle runt 2006-2007. Försurningen orsakas inte bara

    av försurande nedfall utan även av kvävenedfall samt skogsbruk. Svavelnedfall har en direkt

    försurande effekt, medan kvävenedfall försurar först när skogsekosystemets förmåga att ta upp

    kväve överskrids, och det börjar läcka. Skogsbruket försurar genom bortförsel av buffringskapacitet

    vid skörd. Provtagning och analys av markvattnet tyder på att försurningsstatusen för

    skogsmarken i länet är god.

    Även utsläppen av oxiderat och reducerat kväve uppges ha minskat avsevärt under de senaste

    20 åren. Nedfallet av kväve med nederbörden visar dock inga tecken på att ha minskat i samma

    storleksordning under motsvarande period. Dock visar mätningarna av kvävenedfall på öppet

    fält i länet att kvävebelastningen i länet varit förhållandevis låg under de senaste åren. Kvävenedfallet

    innebär en upplagring av kväve i skogsmarken. I slutändan kan detta medföra att

    nitratkväve läcker ut till grundvatten och ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar att

    förhöjda halter av nitrat stundtals förekommer i länet vid ytorna med växande skog. Ett

    framtida högre kväveläckage från skogsmarken kan innebära negativa effekter både för övergödning

    och för försurning.

    Aspekter kring skogsbrukets försurande inverkan, kvävegödsling av skogsmark, fördjupad

    utvärdering av miljömålet samt EU:s luftvårdspolitik diskuteras också i rapporten.

  • 169.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Krondroppsnätet 1985-2015: Tre decennier med övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmark2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Hur allt började...

    De första mätningarna av krondropp, det vill säga nederbörd som har passerat genom trädkronorna till marken, skedde för mer än hundra år sedan. Redan 1896 publicerade Eduard Hoppe i Wien en artikel om krondroppsmätningar. Men det skulle dröja ytterligare cirka 80 år innan krondroppsmätningar startades med syfte att övervaka försurningsproblemet i de svenska skogarna.

    Försurningsproblemet upptäcks

    1967 publicerade Svante Odén vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) den banbrytande artikeln Nederbördens försurning på Dagens Nyheters kultursida. Odén började intressera sig för ämnet efter att han kontaktats av Ulf Lundin, fiskerikonsulent i Uddevalla, som uppmärksammat sambandet mellan fiskdöd och lågt pH i sjöar. I artikeln visade Odén att nederbörden i Europa under de senaste 20 åren kraftigt försurats och att pH-värdet i nederbörden, särskilt i sydvästra Sverige, var mycket lägre än tidigare. Detta kopplade han ihop med långdistanstransport av svavel från Storbritannien och Centraleuropa. Odéns försurningshypotes grundades bland annat på Erik Erikssons och Carl-Gusaf Rossbys studier vid Stockholms universitet samt Hans Egnérs studier vid dåvarande Lantbrukshögskolan i Uppsala. Odéns artikel kom att påverka forskningsinriktningen vid många lärosäten i Sverige.

    Inspirerad av artikeln började Bengt Nihlgård vid Lunds universitet (LU) att koppla nederbördsstudier i skog till svavelnedfallet. Tillsammans startade Folke Anderson, LU/SLU, och Bengt Nihlgård "Barrskogsprojektet". Begränsningar i projektet gjorde dock att det endast lokaliserades till södra Norrland. Studierna av sur nederbörd och långdistanstransporterade partiklar i södra Norrland gav dock inte samma utslag som tidigare studier gjort i Skåne, då försurningsproblemet var relativt litet i södra Norrland.

    början av 1970-talet visade Göte Bertilsson, vid dåvarande Supra i Landskrona, genom lysimeterförsök i jordbruksgrödor att atmosfäriskt nedfall av svavel i form av gaser och partiklar, så kallad torrdeposition, påverkade försurningsgraden minst lika mycket som svavlet i nederbörden.

    Under 1970-talet handlade försurningsforskningen till stor del om tillståndet i sjöar och vattendrag. Detta berodde på att försurningen hade satt sina tydligaste spår i strömmande vatten och sjöar. Att den omgivande marken med buffringsförmåga och vegetation hade en avgörande inverkan för det avrinnande vattnet förbisågs ofta.

    Den första internationella försurningskonferensen arrangerades i USA 1975. Då presenterades resultat som visade att krondroppsmätningar gav goda kvantitativa uppskattningar av det totala nedfallet av olika ämnen till skog. Amerikansk forskning visade även på kvantitativa samband mellan nedfall och uttransport av svavel från ett avrinningsområde i New York State. Dessa resultat ledde till att mätningar av nedfall på öppet fält och som krondropp i skog började användas inom IVL Svenska Miljöinstitutets (IVL) omfattande studier i Gårdsjön, på västkusten, som startade 1979. Genom dessa mätningar kunde bidragen från både torr- och våtdeposition uppskattas. Forskningen i Gårdsjön, med insatser från bland annat Hans Hultberg, IVL, visade att det i de starkt försurade områdena fanns en god överensstämmelse mellan den totala depositionen uppmätt i krondroppet och den samlade avrinningen av svavel från små väldefinierade avrinningsområden.

    I början av 1980-talet startade IVL ytterligare mätningar av nedfall via nederbörd och krondropp samt bäckvattenkemi i fyra småländska avrinningsområden. Baserat på dessa mätningar, samt tidigare erfarenheter från mätningar vid Gårdsjön, konstaterades att det fanns ett behov av

    landsomfattande mätningar av totaldepositionen, då skillnaderna i torrdeposition mellan västkusten och Götalands centrala delar var mycket stora. Den nationella miljöövervakningen omfattade vid denna tidpunkt endast våtdeposition. Det krävdes dock larm om skogsdöd från Centraleuropa för att Krondroppsnätet skulle bli verklighet.

    I skuggan av skogsdöden – starten för skogliga observationsytor och Krondroppsnätet

    I början av 1980-talet fick försurningsproblematiken ett tydligt fokus mot skogsmark då man befarade att den skogsdöd som noterades i Centraleuropa även skulle drabba Sverige. Med skogen som en viktig hörnsten i den svenska ekonomin befarades en liknande utveckling i Sverige få förödande konsekvenser. Professor Bernhard Ulrich i Västtyskland varnade för att den pågående försurningen riskerade att leda till omfattande skador på skogen.

    I Sverige fick Skogsstyrelsen i uppdrag att följa skadeutvecklingen i skogen genom observationsytor. Samtidigt konstaterade flera länsstyrelser att denna övervakning var otillräcklig då den inte omfattade faktorer som kunde förklara försurningen. 1985 bildades Blekinge Luftvårdsförbund, med Camilla Odhnoff och Ulf Lettevall som starkt pådrivande för tillkomsten av förbundet. På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund startade IVLs kontor i Aneboda i oktober samma år mätningar av nedfall och

    markvattenkemi vid 10 utvalda skogliga observationsytor i Blekinge. Syftet var att se om observerade skogsskador kunde förklaras av försurande nedfall och markvattnets sammansättning. 1986 startade Kronobergs län ett luftvårdsförbund, och Krondroppsnätets verksamhet växte undan för undan då allt fler län anslöt sig för att slutligen inkludera hela Sverige. Inom Krondroppsnätet byggdes databaser, rutiner för validering, utvärdering och utveckling, samtidigt som metodik och utrustning testades och utvecklades.

    Olle Westling, IVL, kom att få en avgörande betydelse för tillkomsten av skogsövervakningen i Blekinge och Kronobergs län, liksom för den vidare utvecklingen av Krondroppsnätet. Genom hans entusiasm och målmedvetenhet blev Krondroppsnätet basen för regional miljöövervakning med inriktning på luftföroreningarnas hot mot skogen och för luftvårdsarbetet i allmänhet.

    Genom åren har arbetet inom Krondroppsnätet både utvecklats och förändrats. Idag, 30 år efter starten, är det fortfarande ett väl fungerande, landsomfattande stationsnät som har sin bas i regional och nationell miljöövervakning och miljömålsuppföljning. Många frågor har besvarats, medan andra kvarstår. Klimatförändringar liksom ett förändrat skogsbruk innebär dessutom att nya frågor tillkommit.

  • 170.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Swedish Environmental Protection Agency .
    KRONDROPPSNÄTET (SWETHRO) Nedfall och effekter av luftföroreningar – för regional och nationell övervakning. (version för Kronobergs län): Förslag till Program 2015-20202014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    1 Krondroppsnätet – en sammanfattande beskrivning

    Krondroppsnätet startade 1985 i Blekinge, som ett svar på den oro som rådde kring frågan om skogsdöd i Europa, och med syfte att övervaka miljötillståndet i brukad skog. Verksamheten samordnades med Skogsstyrelsens s.k. observationsytor. Krondroppsnätet omfattade som mest flera hundra provytor, men i dagsläget finns ca 65 provytor fördelade över hela landet.

    Krondroppsnätet innefattar mätningar av nedfall till skog (krondropp), nedfall på närliggande yta på öppet fält, torrdeposition med strängprovtagare, markvattenkemi och lufthalter. Krondropp och markvattenkemi mäts på de flesta av ytorna, medan övriga mätningar sker på ett urval av ytorna. Resultaten från insamlade data analyseras i relation till effekter främst på tillstånd i mark, ytvatten, vegetation samt den brukade skogens långsiktiga näringstillstånd och hälsa. En del av resultaten används i arbetet med de svenska miljökvalitetsmålen, framför allt underlag "Bara Naturlig Försurning", "Ingen Övergödning" och Frisk Luft". Vidare relateras resultaten på regional nivå till modellresultat från det nationella miljömålsarbetet, bland annat med avseende på kritisk belastning, antropogent försurade sjöar och kväve-upplagring i skogmarken, för att ytterligare fördjupa underlaget för miljömålsuppföljningen.

    Krondroppsnätet har en länsvis förankring och drivs främst med regional finansiering från luftvårdsförbund, länsstyrelser och kommuner, men även enskilda företag. Naturvårdsverket bidrar även med viss finansiering, främst vad gäller mätningar av nederbörd och torrdeposition över öppet fält. Krondroppsnätet publicerar årliga rapporter, länsvis, regionalt eller nationellt samordnade. Rapporterna, mätdata och kartor finns tillgängliga på Krondroppsnätets webbplats, www.krondroppsnatet.ivl.se. Mätdata lämnas också till nationell datavärd (för närvarande IVL). Resultat från Krondroppsnätet används i stor utsträckning inom den länsvisa och den regionala miljöövervakningen, samt som underlag i åtgärdsplaner för kalkning.

    En styrka med Krondroppsnätets är att mätningar gjorts i många år och med god täckning över hela Sverige, vilket gör att detaljerade studier av variation i tid och rum kan göras. Krondroppsnätet har en stark koppling till den regionala och nationella miljöövervakningen, men är även starkt förankrad i forskningen. Genom att mätningarna inom Krondroppsnätet är nationellt samordnade och bedrivs med samma metoder överallt, kan mätningarna användas för att beskriva tidsutvecklingen vad gäller olika miljöindikatorer såväl regionalt som nationellt.

    Krondroppsnätets verksamhet spänner över stora tidsrymder, och har bland de längsta mät-serierna i hela Europa, vilket möjliggör studier av långsiktiga trender. Krondroppsnätets omfattande mätningar med en stor geografisk spridning i landet ger en bra överblick av nuläget och olika problemställningar i olika delar av landet. Data från Krondroppsnätet bidrar till modellutveckling, med målet att kunna prediktera den framtida utvecklingen, inte minst i perspektivet av pågående klimatförändringar som kan medföra stora förändringar vad gäller försurnings- och övergödningsproblematiken.

    2 Bakgrund

    Sveriges skogar täcker 56 % av Sveriges landareal, och mycket av avrinningen till sjöar och vattendrag härstammar från skogsmark. Nedfallet av försurande och övergödande ämnen från luften till skogsekosystemen i Sverige måste bedömas utifrån vad mark och vatten långsiktigt tål, samt utifrån orsakerna bakom nedfallet och de åtgärder som krävs för att motverka detta nedfall. Därför är det viktigt att följa upp effekter av luftföroreningar i skogslandskapet.

    Sedan 1990 har lufthalterna och nedfallet av svavel till den svenska skogen minskat kraftigt, i takt med minskningen av de samlade svavelutsläppen från Europa. Kväveemissionerna har däremot inte minskat i samma utsträckning, och på de flesta mätplatser har nedfallet av kväve inte minskat signifikant, varken i den svenska skogen eller i övriga Europa. Det pågår en återhämtning från försurning i markvattnet, men det går långsamt och effekterna på pH och den syraneutraliserande förmågan är i många fall ännu små eller obefintliga. Växtligheten i Sverige är påverkad av rådande kvävenedfall och halterna av nitratkväve i markvattnet har ibland varit förhöjda, framför allt i sydvästra Sverige. Problematiken med nedfall av för-surande och övergödande ämnen är därför långt ifrån löst.

    Krondroppsnätet driver en samordnad, länsvis miljöövervakning i brukad skog i hela Sverige, med målsättningen att resultaten skall vara direkt användbara inom den regionala miljö-övervakningen. Övervakningen är inriktad mot lufthalter, nedfall av försurande och över-gödande ämnen samt deras inverkan på markvattnets kvalitet. Resultaten från insamlade data analyseras i relation till påverkan främst på tillstånd i mark, ytvatten, vegetation samt den brukade skogens långsiktiga näringstillgång och hälsa. Samordning görs med skogliga observationer från bl.a. Skogsstyrelsens observationsytor. Mätmetoder utvecklas och förbättras kontinuerligt. Mätresultaten från Krondroppsnätet kan användas för att beskriva historiska förändringar och nuläge. Resultaten relateras även till modellresultat från det nationella miljömålsarbetet, bland annat med avseende på kritisk belastning, antropogent försurade sjöar och kväveupplagring i skogmarken, för att ytterligare fördjupa underlaget för miljömålsuppföljningen. Krondroppsnätet genererar regionala och nationella underlag till indikatorer för långsiktiga bedömningar inom den regionala miljömålsuppföljningen, främst med inriktning på miljömålet Bara Naturlig Försurning och indikatorerna nedfall av svavel och kväve. Resultaten från Krondroppsnätet skall vara direkt användbara inom den regionala miljöövervakningen.

    Krondroppsnätet avser att löpande producera långsiktiga regionala bedömningar av tillstånden hos skogsekosystemen i Sverige, främst med avseende på försurning, näringstillstånd samt övergödning. Dessa bedömningar kan användas för att motivera fortsatta höga krav på utsläppsminskningar från lokala och regionala verksamheter, såsom trafik och industri, men även för påtryckningar mot regering och riksdag att öka aktiviteterna vad gäller internatio-nella förhandlingar om begränsningar av långdistanstransporterade luftföroreningar. Resultaten kan även användas för att driva på utvecklingen när det gäller att få ner utsläppen från fartygstrafiken, såväl i hamnar som ute på öppet vatten.

    Krondroppsnätet är idag ett s.k. gemensamt delprogram. Genom de gemensamma del-programmen önskar Naturvårdsverket öka samverkan och samordning mellan nationell och regional miljöövervakning samt öka samverkan mellan olika aktörer. Inom programområde Luft finns hittills endast två gemensamma delprogram, varav Krondroppsnätet är det ena. Detta har medfört att i de prioriteringar som Naturvårdsverket gett ut inför framtagandet av de regionala miljöövervakningsplanerna för 2015-2020 är Krondroppsnätet högt prioriterat.

    Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se) startade i Blekinge 1985. Genom åren har olika programperioder med olika fokus avlöst varandra. Inför Program 2007 (2007-2010) gjordes en omfattande revision av programmet med hjälp av representanter från länsstyrelser och luftvårdsförbund, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket samt IVL. Sedan 2007 har Krondroppsnätet främst finansierats av

    olika luftvårdsförbund och länsstyrelser, men även till viss del av Naturvårdsverket. Även olika företag och enskilda kommuner är med och finansierar.

    Inför den nu föreslagna programperioden 2015-2020 ger vi med detta förslag återigen alla medverkande luftvårdsförbund, länsstyrelser och Naturvårdsverket möjlighet att ge syn-punkter och kommentarer. Dessa synpunkter kommer att utgöra underlag för den slutliga utformningen av Program 2015.

    Krondroppsnätets styrgrupps förslag inför Program 2015 syftar till att optimera programmet utifrån aktuella frågeställningar och de rådande ekonomiska ramarna. I sin helhet anses antalet mätplatser inom programmet vara i underkant, så en besparing på bekostnad av antalet stationer är inte önskvärd, utan hellre då i form av något färre analysparametrar.

    En ambition inför Program 2015 är att ytterligare samordna resultaten mellan olika mätplatser oavsett länstillhörighet. Detta för att bäst beskriva olika områden i länen. Det finns även möjligheter att andra mätningar som bedrivs inom länet/regionen kan samredovisas med resultat från Krondroppsnätet, i de fall det är relevant.

    8 Förslag till Program 2015 (2015-2020)

    Förslaget till Program 2015 utgör en fortsättning på Program 2011 med några förändringar, främst motiverade utifrån ambitioner att hålla nere kostnaderna. Det nya programmet omfattar sammanfattningsvis främst följande förändringar:

     Under Program 2015 föreslås att analyser av alkalinitet (buffertkapacitet) i nederbörden över öppet fält, krondropp samt markvatten utgår. Vidare föreslås att analyser av TOC i krondropp och öppet fält utgår. I dagsläget är det de analyser som vi anser är minst viktiga. För många forskare har våra mätningar av TOC i öppet fält och krondropp varit mycket intressanta då det nästan inte mäts alls i Sverige, men inom Krondroppsnätet känner vi att vi kan avstå från att mäta dessa under en programperiod, då analyskostnaden för dem är relativt hög. Analyserna av TOC i markvatten föreslås däremot vara kvar. Brunifiering av sjöar och vattendrag, genom ökande halter av organiska ämnen, är ett problem som uppmärksammats mycket på senare tid, och orsakssambanden är inte helt klarlagda. Tidsserier av TOC i markvatten kan vara en viktig pusselbit när orsaks-sambanden studeras.

     Under programperioden 2011-2014 beräknades kommunvis deposition för svavel och kväve från SMHI:s "MATCH-Sverige"-modellsystem. Depositionsredovisning på lokal nivå hämtad från MATCH är förenligt med stora osäkerheter. Dessutom finns det en eftersläpning i modelldata som gör att det vissa år inte har varit möjligt att jämföra det senaste årets mätningar med de modellerade värdena för verifiering. På grund av kostnadsskäl, samt att vi bedömer att en modellberäknad kommundeposition är förenlig med stora osäkerheter, har vi valt att plocka bort den kommunvisa depositionen i detta förslag. Om osäkerheterna i modelleringen minskar framöver kan detta komma att ingå igen i nästa programperiod efter 2020. Vår ambition är att fortsätta samarbetet med SMHI för att försöka utreda detta vidare.

     I några län föreslås en flytt av lokaler men för de flesta länen föreslås inga större förändringar, varken vad gäller antal stationer eller val av plats. I bilaga 1-18 finns en detaljerad beskrivning av förslaget samt en kostnadsuppskattning för varje län.

  • 171.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Örebro län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Örebro län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Örebro län från perioden oktober 2013 till september 2014, vilka relateras till tidigare års mätningar. I Örebro län görs mätningar av nedfall på öppet fält, nedfall i krondropp och kemi i markvatten på en granyta (Greckssundet) och en tallyta (Örlingen). Mätningarna startade 1996.

    Svavelnedfallet på provytorna i länet har minskat från cirka 5 kg per hektar 1996/97 till cirka 2 kg per hektar 2013/14.

    Markvattnet återhämtar sig endast mycket långsamt från försurning. Status i markvattnet visar på fortsatta betydande försurningsproblem för skogsmarken i länet. Relativt höga halter av svavel samt toxiskt oorganiskt aluminium i markvattnet förekommer vid båda mätlokalerna. Vidare är markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) fortsatt runt noll eller negativ, och till och med minskande, samtidigt som pH är runt 5 vid båda lokalerna.

    Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogsytorna, har varierat mellan 3 och 10 kg N per hektar och år på länets ytor. Kvävenedfallet har minskat signifikant i nederbörden vid båda ytorna i länet och var under 2013/14 cirka 4 respektive 5 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog kan antas vara något högre på grund av torrdepositionen till skogen. Den kritiska belastningen för kväve med avseende på övergödning till skog har satts till 5 kg per hektar och år och överskrids troligen i hela länet, möjligen undantaget tallskogar i länets norra delar. Även om kvävenedfallet till skogsmarken varit betydande genom åren har det sannolikt ännu inte resulterat i något betydande läckage av nitrat till markvattnet eller avrinningen. Förhöjda nitrathalter i markvattnet kan dock uppträda vid störningar, såsom avverkning, stormskador, insektsangrepp etc.

    Resultat för nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet har använts till de fördjupade utvärderingarna av Bara naturlig försurning och Ingen övergödning som slutförts under 2015.

    Under 2014 utvärderades Skogsstyrelsens program för observationsytor (obsytor), då programmet avslutades under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, har mätningar i träd och mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten av Krondroppsnätets ytor utgör en delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen var att obsyte-programmets mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de två mätprogrammen ger unika möjligheter till studier av orsakssamband för hela kedjan från nedfall till tillstånd i träd och mark.

    31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige. Röken spreds över ett stort område och vissa indikationer tyder på att NO2-halterna i luft endast påverkades av branden i begränsad omfattning i närområdet.

    Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på Island sedan 1783, vilket påverkade luftföroreningssituationen i Sverige. Vulkanutbrottet producerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade svavelutsläpp. Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att lufthalterna av SO2, framförallt i norra Sverige, var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare utredning om påverkan från vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer att göras under 2015.

  • 172.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Swedish Environmental Protection Agency.
    Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Kronobergs län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I slutet på 1980-talet var svavelnedfallet i länet mellan 10 och 40 kg per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 1,1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet i länet har minskat med mer än 90 % sedan 1990.Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Kronobergs län förbättrats, mätt som den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet. Det tar dock lång tid för skogsmarken att återhämta sig efter tidigare historisk försurnings-belastning. Hur mycket svavelnedfall skogsmarken tål i dagsläget beror på flera samverkande faktorer, såsom kvävenedfall och bortförsel av buffrande ämnen vid skogsavverkning. Svavelnedfallet i Kronobergs län har minskat kraftigt under åren och är nu relativt lågt, under 2 kg/ha och år sedan 2010. Detta har resulterat i en pågående återhämtning från försurning i skogsmarken.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 7-12 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt. Kvävenedfallet i länet överskrider de kritiska nivåer som antagits främst för att mot-verka förändringar av biodiversiteten för skog i Sverige, 10 kg kväve per hektar och år för lövskog och 5 kg kväve per hektar och år för barrskog. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. I dagsläget är nitrathalterna i markvattnet ännu låga men det finns en risk för att skogsekosystemet bygger upp ett kväveförråd som kan börja läcka om nedfallet fortsätter vara högt framöver.

  • 173.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Krondroppsnätet i södra Sverige: Övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön. Resultat till och med september 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I denna andra omgång av årsrapporter inom Krondroppsnätets Program 2015-2020 fokuserar vi på en analys av hur atmosfäriskt nedfall, och effekterna på markvattenkemi, av försurande och övergödande ämnen har förändrats under de senaste 19 åren. Vi redovisar denna analys såväl nationellt som för södra Sverige separat. Vi visar även resultaten för samtliga mätstationer i södra Sverige var för sig i Bilaga 1.

    De europeiska utsläppen till luft av svavel har minskat med nästan 90 % mellan 1990 och 2014. Motsvarande minskning för kväveoxider är drygt 50 %. Sverige har minskat sina utsläpp i ungefär samma omfattning. Mer problematiskt är det med ammoniak, där Europas utsläpp endast minskat 24 % och Sveriges utsläpp knappt förändrats alls. Lufthalterna av svavel- och kväveoxider på olika platser i Sverige har generellt minskat i samma utsträckning som rapporterade utsläppsminskningar, vilket utgör en värdefull bekräftelse av metodiken för svensk och europeisk utsläppsrapportering.

    De minskade svavelutsläppen i Europa har kraftigt reducerat svavelnedfallet i Sverige sedan slutet av 1980-talet. I de högst belastade sydvästra delarna av södra Sverige har nedfallet minskat från omkring 20 till under 4 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2015/16 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på flertalet mätplatser i Sverige. En bidragande orsak till den låga nivån på nedfallet 2015/16 var de låga nederbördsmängderna i stora delar av landet.

    Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns även tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på 50 cm markdjup vid flertalet platser i Sverige, även om svavelprocesser i marken gör att minskningen ofta inte är lika kraftig som nedfallsminskningen.

    Markvattnet är dock fortfarande försurat på många platser, framför allt i stora delar av södra Sverige. Den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit negativ på flertalet platser under den senaste treårsperioden, och pH har varierat från mycket surt, mindre än 4.4, på flera av platserna i söder, till över 5.2 på några platser i de mellersta/norra delarna av södra Sverige. Ungefär hälften av mätplatserna i södra Sverige visar på en signifikant, men långsam, återhämtning från försurning. Den långsamma återhämtningen beror dels på frigörelse av tidigare i marken adsorberat svavel (svaveldesorption), dels på att vittringen, som är den process som motverkar försurningen, generellt är långsam i de relativt näringsfattiga moränmarker som finns i södra Sverige.

    Det samlade nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat + ammonium), uppmätt som våtdeposition på öppet fält, har under perioden mellan 1996/97 och 2015/16 minskat statistiskt säkerställt vid 7 av 24 platser i Sverige. Av de 10 platserna i södra Sverige minskade våtdepositionen av kväve vid två av dessa. Beräknat totalt nedfall av oorganiskt kväve, som summan av torr- och våtdeposition till skogsmark, har för de tre senaste hydrologiska åren överskridit den kritiska belastningen för barrskog, 5 kg N/ha/år, i hela södra och drygt hälften av mellersta Sverige. Även den kritiska belastningen för lövskog, 10 kg N/ha/år, överskrids i stora delar av sydvästra Sverige, där lövskogsandelen är hög. Överskridanden kan leda till påverkan på markvegetationen i skogsekosystemen, samt risk för läckage av nitrat till yt- och grundvatten.

    Nitrat förekommer dock hittills sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem, förutom i de sydvästligaste delarna av Sverige. Som våra mätningar i södra Sverige inom Krondroppsnätet visat kan dock halterna av nitrat öka till ganska höga nivåer i markvattnet efter relativt begränsade stormskador.

  • 174.
    Pihl Karlsson,, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Utsläpp av svavel och kväve i Europa under många decennier har orsakat försurning av mark och vatten i Sverige, och även bidragit till övergödningen. Blekinge tillhör den del av Sverige som tagit emot mest nedfall. Sveriges utsläpp av svavel har minskat med 84 % mellan 1990-2016 medan motsvarande minskning för nitrat- och ammoniumkväve har varit 53 % respektive 12 %. Inom Krondroppsnätet följs effekterna på nedfall och markvattenkemi upp. Svavelnedfallet till skog har minskat kraftigt i Blekinge, i enlighet med utsläppsminskningarna, från mellan 20 och 30 kg per hektar och år i mitten av 1980-talet, till 1-2 kg per hektar och år de senaste två åren. Dagens nivåer är avsevärt lägre än i Centraleuropa, där nedfallet också minskat kraftigt, men fortfarande uppgår till mer än 10 kg per hektar och år på vissa platser. Det totala nedfallet av kväve till skogsmark i Blekinge har beräknats till 6-10 kg per hektar för 2016/17, och nedfallet översteg därmed kritisk belastning av kväve för barrskog, 5 kg per hektar och år. Det förhöjda kvävenedfallet kan ha påverkat markvegetationen i länets skogar och har även ökat risken för kväveutlakning från skogsmark, vilket även kan bidra till försurningen. Markvattnet i Blekinge visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) har ökat signifikant på de tre aktiva ytorna med långa tidsserier (se figur). Ökningen går dock långsamt, och ANC är fortfarande oftast negativt. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett positivt ANC för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Markvattnets pH visar generellt på hög till måttlig surhet enligt bedömningsgrunderna för markförsurning, och tidstrenderna är inte lika tydliga som för ANC. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet. Ingen av de fyra aktiva ytorna i länet uppvisar förhöjda nitratkvävehalter i markvattnet, men fram till mitten av 1990-talet fanns flera ytor med förhöjda halter. Mätningar på en avverkad yta, Kallgårdsmåla, har visat att avverkning i ett kvävebelastat område kan leda till mycket höga halter av nitratkväve i markvattnet under ungefär fem år. Ytan i Vång, som avverkades hösten 2016, hade förhöjda halter vid mätningen hösten 2017. Det är troligt att halten förhöjs ytterligare under 2018. De höga halterna efter avverkning, och det faktum att det har funnits flera platser med förhöjda nitratkvävehalter i markvattnet, visar att skogsmarken är nära kvävemättnad, och att det finns risk för förhöjd kväveutlakning framöver, framför allt efter störningar.

  • 175.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet

    i Blekinge län från perioden oktober 2012 till september 2013, vilka relateras till tidigare års

    mätningar. Vidare redovisas andra aktiviteter med anknytning till Krondroppsnätet.

    Uppdaterade modellberäkningar visar att ca 60 % av länets sjöar i nuläget kan anses vara

    försurade på grund av mänsklig verksamhet. Mätningar inom länet visar att det atmosfäriska

    nedfallet av svavel under de senaste drygt 20 åren har minskat i takt med Sveriges och Europas

    rapporterade utsläppsminskningar. Mätningarna isar även ett minskat svavelnedfall runt 2006-

    2007 vilket skulle kunna bero på att en minskning av svavelhalterna i fartygsbränsle skedde

    runt 2006-2007. Provtagning och analys av markvattnet visar på bestående försurningsproblem

    för skogsmarken i länet, men samtidigt syns tecken på återhämtning från försurningen. Trots

    att svavelnedfallet har minskat kraftigt i länet har det omfattande sura nedfallet under de

    senaste decennierna tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan den

    försurade marken återhämtar sig.

    Även utsläppen av oxiderat och reducerat kväve i Europa uppges ha minskat avsevärt under de

    senaste 20 åren. Nedfallet av kväve med nederbörden visar inga tecken på att ha minskat i

    samma omfattning under motsvarande period. Dock visar mätningarna av kvävenedfallet på

    öppet fält i länet att kvävebelastningen i länet är något lägre än tidigare, ca 7 kg N/ha/år de

    senaste fyra åren jämfört med 11 kg N/ha/år i slutet av 90 talet. Den kritiska belastningen för

    kvävenedfall, 5 kg N/ha/år, har sannolikt överskridits under lång tid i Blekinge län.

    Förhöjda halter av nitrat förekommer stundtals i markvattnet vid flertalet mätplatser i länet,

    dock fortfarande på relativt låga nivåer. Förhöjda nitrathalter i markvattnet i växande skog är

    vanligt i angränsande län och förekommer sannolikt också inom Blekinges gränser. Förhöjda

    nitrathalter i markvattnet medför negativa effekter både för övergödning och försurning.

    Aspekter kring skogsbrukets försurande inverkan, kvävegödsling av skogsmark, fördjupad

    utvärdering av miljömålet samt EU:s luftvårdspolitik diskuteras också i rapporten.

  • 176.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Blekinge län under

    perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare

    beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet.

    Det atmosfäriska nedfallet av svavel till skogen i Blekinge har minskat kraftigt, i takt med minskade

    svavelutsläpp i Sverige och från Europa. Sedan mätningarna inom Krondroppsnätet började 1985 har

    svavelnedfallet minskat kraftigt från cirka 20 till 3 – 4 kg S/ha och år. Under senare år tyder dock

    mätningarna på att minskningen avstannat. Det är tydligt att försurningspåverkan i länets

    markvatten minskat sedan mätstarten 1985 genom att halterna av svavel minskat, pH ökat, ANC ökat

    och halten oorganiskt aluminium minskat. Trots det positiva i att försurningstillståndet förbättrats är

    det ännu inte tillfredställande, och sedan några år tillbaka verkar återhämtningen ha avstannat. Det

    finns i markvattnet kvarstående betydande halter av oorganiskt aluminium, pH är i de flesta fall

    under 5 och ANC är negativt eller runt noll.

    Det går ännu inte att statistiskt fastställa att nedfallet av kväve i länet har förändrats sedan mätstart.

    Kvävenedfallet i nederbörden var 2014/15 ca 9 kg/ha/år. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus

    torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera från 10 till 15 kg per hektar med högst nedfall

    i de allra västligaste delarna av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med

    avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits

    de flesta år i länet, även överskreds 2014/15. Förhöjda nitrathalter i markvattnet förekommer dock

    relativt sällan i växande skog i Blekinge, vilket tyder på att skogarna i länet ännu inte nått

    kvävemättnad. När en granskog i länet avverkades år 2000 var dock halterna av nitrat i markvattnet

    kraftigt förhöjda under en period av ca 6 år.

    Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminarium presenterades

    bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samt vilket behov det

    finns av miljöövervakning i skogen framöver. Vi hörde även föredrag om Krondroppsnätets

    frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndigheters olika ansvarsområden

    (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen). Under firandet skedde även

    en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt.

    I samband med 30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskaplig temarapport,

    ”Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar och dess effekter på

    skogsmark”, som kan beställas från IVL.

    Gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla skärptes den 1 januari 2015,

    från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Beslutet att skärpa gränsvärdet ser ut att ha gett

    resultat. Mätningar av lufthalter inom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet

    (LNKN) visar att halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser i Östersjön som medelvärde för

    2015 (jan-dec) var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmast

    föregående åren.

    Under 2015 initierades ett nytt sexårigt samarbetsprojekt som finns att läsa om på Krondroppsnätets

    webplats: www.krondroppsnatet.ivl.se. Grundtanken är att utifrån depositions-, markvatten- samt

    lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på växtlighet,

    mark och vatten.

    Konferensen Acid Rain hålls vart 5:e år och utgör ett forum för forskare och beslutsfattare att

    diskutera forskningsfrågor och policies relaterade till försurning- och återhämtning. Vid konferensen

    2015 presenterades återhämtning från försurning och kväveutlakning vid tre krondroppsytor som

    drabbats av klimatrelaterade händelser: havssaltepisoder, storm och insektsangrepp.

    Under 2015 utförde IVL tillsammans med Lunds universitet kartläggningar av kritisk belastning för

    aciditet och kväve för olika ekosystemtyper i Norrbottens län, på uppdrag av Länsstyrelsen i

    Norrbottens län. Tre olika modeller användes: PROFILE, ForSAFE och MAGIC. Dessutom

    beräknades kritisk belastning för kväve baserat på empiriskt framtagna gränsvärden.

  • 177.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    Karlsson, Per Erik
    Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län: Resultat från Krondroppsnätet t.om september 20152016Report (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Kalmar län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet.

  • 178.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Malm, Gunnar
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län - mätningar och modellering: Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2008. Kalenderår: resultat t.o.m. 20072009Report (Other academic)
  • 179.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Malm, Gunnar
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län - mätningar och modellering: Hydrologiskt år: resultat t.o.m. september 2009Kalenderår: resultat t.o.m. 20082010Report (Other academic)
  • 180.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Malm, Gunnar
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige och Dalarna –mätningar och modellering2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    På uppdrag av

    Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och

    Norrbottens län samt Boliden Mineral

    mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet

    vid 17 platser i länen.

    Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder, och 2007

    initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen

    med Program 2007 är att

    utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av

    luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras

    med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på

    nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av

    mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition.

    Svavelnedfallet har minskat signifikant i norra Sverige. Nedfallet är högst längs

    Norrlandskusten, med den högsta noteringen vid mätningarna 2008/09 i Holmsvatten, 3,2 kg

    per hektar och år, vilket är på samma nivå som många ytor i södra och mellersta Sverige. I

    inlandet är nedfallet lågt, oftast under 1 kg per hektar och år. Kvävenedfallet uppvisar ingen

    tydlig trend i tiden i någon del av Sverige. Nedfallet är avsevärt lägre i de nordliga länen än i

    söder, oftast mindre än 3 kg per hektar och år på öppet fält. Till skogen är nedfallet ännu lägre,

    vilket beror på ett upptag direkt i trädkronorna. Mätningarna i fjällen (öppet fält) visar att

    depositionen ofta är högre på hög höjd.

    I takt med att svavelnedfallet minskat har även halten sulfatsvavel i markvattnet minskat på

    flertalet ytor. Markvattenstatusen i länen är generellt god, med höga pH, högt ANC

    (syraneutralisenade förmåga) och låga halter oorganiskt aluminium. Dessa försurningsrelaterade

    parametrar har inte förändrats signifikant under mätperioden, vilket i de flesta fall kan förklaras

    av att ytorna inte varit nämnvärt försurade. Ett par ytor längs kusten uppvisar dock tydliga

    tecken på försurning, Bäcksjö som är den enda ytan med pH mindre än 5 och Holmsvatten,

    där pH är omkring 5. På dessa två ytor finns inga tecken på återhämtning från försurning under

    mätperioden. Kvävehalten i markvattnet har oftast varit mycket låg. På några ytor har mindre

    förhöjningar skett, till exempel i Storulvsjön har halten ammoniumkväve varit förhöjd vid ett

    flertal tillfällen av okänd anledning, och Holmsvatten har haft förhöjda halter av ammoniumoch

    nitratkväve efter störningar i samband med avverkning av närliggande skog och

    stormskador med efterföljande röjningsarbete.

    Förhöjda halter av mangan i nederbörden och

    markvattnet har uppmätts vid olika platser i norra Sverige under olika perioder, men orsakerna till

    detta är ännu inte kända.

    De

    lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 som uppmätts vid lokaler i norra Sverige var alla mycket låga

    under 2008/09. Låga lufthalter av SO

    2, NO2, NH3 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sv

    erige

    under det senaste året.

  • 181.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Malm, Gunnar
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Övervakning av luftföroreningar i Stockholms län - mätningar och modellering2009Report (Other academic)
  • 182.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Blekinge läns Luftvårdsförbund mäter IVL Svenska Miljöinstitutet nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Målet med Krondroppsnätet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå, som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition och försurning av sjöar.

    Emissionerna av svavel i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet vid alla fem krondroppsytorna. Det kvarstår också ett betydande kvävenedfall som även det verkar försurande. Det sura nedfallet har dock minskat markens buffringskapacitet och det tar lång tid innan försurade marken återhämtar sig. Markvattnet vid de fem krondroppsytorna är eller har varit kraftigt försurat. Hela 60 % av sjöarna i länet har försurningsproblem (majoriteten av dessa kalkas). Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. Emissionerna av kväve i Europa har inte minskat i samma takt som svavel, 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak sedan 1990. Trots minskningen syns inte många tecken på minskad kvävebelastning i länet. Interncirkulationen i trädkronorna gör att det ej går att använda krondroppsdata på samma sätt som för svavel. För kvävenedfall på öppet fält syns inga trender. Nedfallet ligger långt över den kritiska belastningen på 5 kg per hektar och år som Sverige har antagit som skydd för vegetationen. Förhöjda nitrathalterna i markvattnet förekommer inte vid de fyra ytorna med växande skog inom länet, men är vanligt i angränsande län och förekommer säkerligen inom Blekinges gränser också. Där det förekommer innebär det negativa effekter både för övergödning och försurning.

    I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Blekinge län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning.

    Resultaten visar på vikten av att minskningen i svavelemissionerna fortsätter och att åtgärder vidtas för att avsevärt minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste bedrivas på lokal och regional nivå såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation

  • 183.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län mäter IVL Svenska Miljöinstitutet nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sju platser i länet. Måletmed Krondroppsnätet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på mätresultat i kombination med modellering av kommunvis deposition och av antropogent försurade sjöar.

    Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i minskande nedfall av svavel till skog och minskande halter av svavel i markvattnet i Stockholms län. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. pH i markvattnet vid mätlokalerna i Stockholms län har inte förändrat sig nämnvärt genom åren och pH ligger relativt högt vid de flesta platser. Halterna av oorganiskt aluminium i markvattnet ligger dock så högt att det finns risk för betydande skador på ekosystemet vid flera lokaler i länet. Det har skett en betydande återhämtning från försurning hos länets sjöar, och i dagsläget bedöms 2 % av länets sjöar vara fortsatt antropogent försurande.

    Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel, 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak sedan 1990. Minskningen syns på vissa håll i landet i lufthalterna. För kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender då interncirkulationen i trädkronorna av kväve gör att det ej går att använda krondroppsdata på samma sätt som för svavel. För kvävenedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i Stockholms län. Om man till våtdepositionen lägger en uppskattad mängd torrdeposition samt det organiska kvävet i nedfallet överskrids den lägre gränsen i det kritiska belastningsintervallet 5-10 kg per hektar och år. En hög kvävebelastning kan leda till förändringar hos växtligheten så väl som till negativa effekter både för övergödningen och försurningen. I slutändan kan ett högt kvävenedfall medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något generellt begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län.

    I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Stockholms län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 50 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar, toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning.

    Resultaten visar att är viktigt att minskningen av svavelutsläppen fortsätter och att åtgärder vidtas för att minska kväveutsläppen. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation.

  • 184.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län: Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Blekinge

    län under perioden från oktober 2013 till september 2014, vilka relateras till tidigare

    års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2014 med anknytning till

    Krondroppsnätet.

    Det atmosfäriska nedfallet av svavel till skogen i länet har minskat kraftigt, i takt med

    minskade svavelutsläpp i Sverige och från Europa. Sedan mätningarna inom

    Krondroppsnätet började 1986 har svavelnedfallet minskat 80-90 %, från cirka 20 till 2

    – 3 kg S/ha och år. Generellt har det under de senaste decennierna skett en

    återhämtning från försurning i markvattnet, där halterna av svavel och oorganiskt

    aluminium har minskat och pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) har ökat.

    Under de senaste 4-5 åren verkar dock återhämtningen ha avstannat.

    Försurningssituationen i markvattnet i länets skogar är överlag ännu

    otillfredsställande, med kvarstående betydande halter av oorganiskt aluminium, pH i

    de flesta fall under 5 och ett ANC som är negativt eller runt noll.

    Det går inte att statistiskt fastställa att nedfallet av kväve i länet har minskat. Det

    samlade kvävenedfallet ligger på ca 7-10 kg N/ha och år, vilket är klart över den kritiska

    belastningsgränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha och år. Förhöjda nitrathalter i

    markvattnet förekommer dock relativt sällan i växande skog, vilket tyder på att

    skogarna i Blekinge ännu inte nått kvävemättnad. När en granskog i länet avverkades

    år 2000 var dock halterna av nitrat i markvattnet kraftigt förhöjda under en period av

    ca 6 år.

    Resultat för nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet

    har använts till de fördjupade utvärderingarna av Bara naturlig försurning och Ingen

    övergödning som slutförts under 2015.

    Under 2014 utvärderades Skogsstyrelsens program för observationsytor (obsytor), då

    programmet avslutades under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, har

    mätningar i träd och mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten av

    Krondroppsnätets ytor utgör en delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen

    var att obsyte-programmets mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de

    två mätprogrammen ger unika möjligheter till studier av orsakssamband för hela

    kedjan från nedfall till tillstånd i träd och mark.

    31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige.

    Röken spreds över ett stort område, och vissa indikationer tyder på att NO2-halterna i

    luft endast påverkades av branden i begränsad omfattning i närområdet.

    Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på

    Island sedan 1783, vilket påverkade luftföroreningssituationen i Sverige.

    Vulkanutbrottet producerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade

    svavelutsläpp. Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att lufthalterna av SO2,

    framförallt i norra Sverige, var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare

    utredning om påverkan från vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer under

    2015.

  • 185.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I Kronobergs län görs mätningar i krondropp och markvatten på två granytor (Angelstad

    och Tagel) samt en tallyta (Attsjö). Alla mätningar startade 1996, men mätningarna vid

    två av ytorna har flyttats en kort sträcka sedan dess på grund av stormskador, Tagel

    (2007) och Angelstad (2013). För nedfall antas data före och efter flytt vara jämförbara

    Detta gäller dock inte för markvattenkemi, vilket innebär att inga trendanalyser för

    markvattenkemi har gjorts för Tagel. Nedfall på öppet fält mäts inom länet endast i

    Tagel.

    Svavelnedfallet (exklusive havssalt) på provytorna i länet har minskat från mellan 5 och 7

    kg per hektar och år 1996/97 till under 2 kg per hektar och år 2013/14. Kvävenedfallet,

    som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogsytorna, har

    varierat mellan 6 och 14 kg per hektar och år på länets enda yta på öppet fält, Tagel.

    Ingen tidstrend kan påvisas. Det totala nedfallet till skog kan antas vara något högre på

    grund av torrdepositionen till skogen. Den kritiska belastningen för kväve med avseende

    på övergödning till skog har satts till 5 kg per hektar och år och överskrids därmed.

    Det minskade svavelnedfallet återspeglas i minskande halter av svavel i markvattnet.

    Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit mycket låga. Undantaget är i Angelstad

    där nitrathalterna, efter stormarna Gudrun 2005 och Per 2007, varit förhöjda. Angelstad

    är den enda yta i länet som visar på minskad försurning, med ökande pH och

    syraneutraliserande förmåga (ANC) och minskande halter oorganiskt aluminium.

    Förändringarna innan 2005 kan tillskrivas återhämtningen, medan förändringarna efter

    2005 är mer komplicerade att tolka, då stormeffekterna påverkat markvattenkemin i stor

    utsträckning. Surhetsgraden på ytorna har varierat mycket, med lägst pH i Angelstad,

    där pH efter flytten 2013 uppmätts till 4,4 - 4,5, och högst i Tagel, där pH oftast varit

    över 5.

    Nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet har använts till

    de fördjupade utvärderingarna av Bara naturlig försurning och Ingen övergödning som

    slutförs under 2015.

    Under 2014 utvärderades av Skogsstyrelsens obsyte-program, då programmet avslutades

    under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, har mätningar i träd och

    mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten av Krondroppsnätets ytor utgör en

    delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen var att obsyte-programmets

    mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de två mätprogrammen ger unika

    möjligheter till studier av orsakssamband för hela kedjan från atmosfäriskt nedfall till

    tillstånd i träd och mark.

    31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige.

    Röken spreds över ett stort område, och vissa indikationer tyder på att NO2-halten i

    närområdet skulle kunna påverkats av branden.

    Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på

    Island sedan 1783, vilket påverkat luftföroreningssituationen i Sverige. Vulkanutbrottet

    producerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade svavelutsläpp.

    Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att SO2-halterna, framförallt i norra Sverige,

    var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare utredning om påverkan från

    vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer under 2015.

  • 186.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I Kronobergs län görs mätningar av krondropp och markvattenkemi på två granytor (Angelstad

    och Tagel) och en tallyta (Attsjö). I Tagel mäts även nedfall på öppet fält. Provytorna i Tagel och

    Angelstad har flyttats en kort bit under mätperioden, 2007 respektive 2013, till följd av

    stormskador efter stormarna Gudrun och Per. Trendanalyser för markvatten innefattar inte båda

    mätserierna, före och efter flytt, på dessa ytor, då markvattenkemin kan variera kraftigt på korta

    avstånd och resultaten därmed inte är direkt jämförbara.

    Svavelnedfallet har minskat signifikant på samtliga skogsytor i länet, och även på öppet fält i

    Tagel. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskade halter av svavel i

    markvattnet i Angelstad och Attsjö. I Tagel är de båda mätserierna för korta för statistisk analys,

    men det finns tydliga tendenser till minskning av halterna under den första mätperioden (1996-

    2007). Tolkningen av trenderna för de försurningsrelaterade parametrarna i Angelstad och Tagel

    försvåras av att ytorna drabbats av stormar som påverkat markvattenkemin mycket. I Angelstad

    fanns dock tydliga tecken på återhämtning, med ökat pH och ANC samt minskade halter

    oorganiskt aluminium, innan stormen Gudrun 2005. Efter flytten av ytan i Angelstad har

    markvattnet varit avsevärt surare, och ytan tillhör nu de mest försurade i landet. Markvattnet från

    ytan innehåller mycket salt, och försurningen skulle därmed kunna vara orsakad av jonbyte till

    följd av salttillförsel. Källan till saltet är dock ännu okänd. Tagel är den yta som är minst försurad,

    med pH, ANC och halter av oorganiskt aluminium som är i nivå med mer nordostliga ytor. I Tagel

    är tidsserierna för korta för att dra några slutsatser om eventuella trender. I Attsjö finns inga

    tendenser till återhämtning.

    Kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält i Tagel har varierat sedan mätstart, och det finns

    inga signifikanta trender. Under det senaste hydrologiska året har nedfallet på öppet fält varit ca 7

    kg/ha. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- och torrdeposition) för de två senaste åren har

    beräknats till mellan knappt 10 kg per hektar och år i nordost till över 15 kg i de västra delarna av

    länet. Detta innebär att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning

    till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, har överskridits. Kvävehalterna i markvattnet

    har generellt varit mycket låga, men i Angelstad ökade halten nitratkväve betydligt efter stormen

    Gudrun 2005, och var fortfarande förhöjd 2013 när mätutrustningen flyttades.

    Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminarium

    presenterades bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samt

    vilket behov det finns av miljöövervakning i skogen framöver. Dessutom presenterades

    Krondroppsnätets frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndigheters

    olika ansvarsområden (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen).

    Under firandet skedde även en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt. I samband med

    30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskaplig temarapport,

    ”Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar och dess effekter

    på skogsmark”, som kan beställas från IVL.

    Gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla skärptes den 1 januari 2015,

    från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Mätresultaten indikerar att beslutet att skärpa

    gränsvärdet för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla har gett resultat. Mätningar av

    lufthalter inom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN)1 visar att

    halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser i Östersjön som medelvärde för 2015 (jan-dec)

    var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmast föregående åren.

    Under 2015 initierades ett nytt sexårigt samarbetsprojekt som finns att läsa om på

    Krondroppsnätets webbplats: www.krondroppsnatet.ivl.se. Grundtanken är att utifrån

    depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar

    och dess effekter på växtlighet, mark och vatten.

    Konferensen Acid Rain hålls vart 5:e år och utgör ett forum för forskare och beslutsfattare att

    diskutera forskningsfrågor och policies relaterade till försurning och återhämtning. Vid

    konferensen 2015 presenterades resultat avseende återhämtning från försurning och

    kväveutlakning vid tre krondroppsytor som drabbats av klimatrelaterade händelser:

    havssaltepisoder, storm och insektsangrepp.

    Under 2015 utförde IVL tillsammans med Lunds universitet, på uppdrag av Länsstyrelsen i

    Norrbottens län, kartläggningar av kritisk belastning för aciditet och kväve för olika

    ekosystemtyper i Norrbottens län. Tre olika modeller användes: PROFILE, ForSAFE och MAGIC.

    Dessutom beräknades kritisk belastning för kväve baserat på empiriskt framtagna gränsvärden.

  • 187.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Blomgren, Håkan
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Petersson, Kjell
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Svensson, Annika
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Sjöberg, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nationell miljöövervakning av luft och nederbördskemi 20022003Report (Other academic)
  • 188.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Metaller i mossa i Kalmar län 2015: På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund2016Report (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört förtätningsmätningar av koncentrationer av metaller i mossa insamlade i Kalmar län under 2015. Idén att storskaligt använda mossor som bioindikator för mätningar av metaller utvecklades i Sverige under 1970-talet, och metoden ger fortsatt en god bild av nedfallet. De nationella mossundersökningarna startade i Sverige 1975 och har genomförts vart 5:e år sedan dess. I Kalmar län har förtätande undersökningar av metallkoncentrationer i mossa genomförts under 1989, 1995, 2000, 2011 samt 2015. Förutom förtätningsundersökningen 1995, då det provtogs i bakgrundsmiljön, har förtätningsundersökningarna fokuserats på att provta i olika miljöer såsom; i närheten av glasbruk, gruva, massa-, metall-, mineralindustri samt i stadsmiljö. I denna rapport har samtliga tillgängliga mätresultat i Kalmar län, från såväl förtätningsstudierna som den nationella studien, använts.

  • 189.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige: Ozonmätnätet i södra Sverige 20172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mätningar inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige” syftar till att ge en förbättrad regional uppskattning av överskridanden av de ozonindex som beskriver inverkan av marknära ozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden av ozonbelastningen bidrar även ”Ozonmätnätet i södra Sverige” till den nationella ozonövervakningen, då en mer detaljerad information ges av variationen av ozonhalterna i södra Sverige. Mätprogrammet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån enkla och kostnadseffektiva ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis, i kombination med temperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på variationen i luftens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på ozonhalternas variation under dygnet. Utifrån resultaten från mätningarna görs skattningar av AOT40 med en relativt hög tillförlitlighet. En mätsäsong omfattar perioden 1 mars till 30 september. Förekomsten av marknära ozon i landsbygdsmiljön beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning. Ozonhalterna inom en region varierar beroende på lokalens topografi (höglänt eller låglänt) samt avståndet från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala omständigheter den lokala ozonförekomsten. Detta ligger till grund för den geografiska uppdelning i fem olika zoner som görs av södra Sverige i detta mätprogram, baserat främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta).

    RESULTAT 2017

    Ozonmedelhalter

    Generellt var ozonhalterna (AOT40) i södra Sverige under sommarhalvåret 2017 lägre jämfört med tidigare sommarhalvår, endast undantaget 2015 och 1998.

    Ozonhalterna är normalt högst under senvåren och försommaren. Under 2017 var ozonhalterna högst i april och maj. Vädret i juni - september 2017 var ostadigt med lite solsken, vilket bidrog till de låga ozonförekomsterna dessa månader. April och maj hade soligare väder samtidigt som mängden nederbörd var låg, vilket bidrog till högre ozonförekomster under dessa månader.

    Miljökvalitetsmål för ozon

    Miljökvalitetsmålets precisering för ozon (målvärde: AOT40, april-september, 10 000 µg m-3 timmar): Under april-september 2017 överskred inte det beräknade värdet för AOT40 målvärdet för skydd av växtlighet i något område, zon, plats eller län, i södra Sverige.

    Miljökvalitetsnormer för ozon

    Nuvarande miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon (målvärde: 18 000 µg m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli, som femårsmedel): De beräknade AOT40-värdena under femårsperioden, maj-juli 2013-2017, låg under den nu gällande miljökvalitetsnormen vid samtliga platser, zoner eller län i hela det undersökta området.

    Miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon från 2020 (målvärde: 6 000 µg m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli): Om MKN, som skall gälla från och med 2020, hade gällt för 2017 visar beräkningarna att MKN inte heller då hade överskridits i någon del av södra Sverige som omfattas av denna undersökning

  • 190.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet.: Mätningar 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mätningar inom "Ozonmätnätet i södra Sverige" genomförs med syfte att ge en förbättrad regional uppskattning av i vilka områden som det sker ett överskridande av de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden av ozonbelastningen bidrar även "Ozonmätnätet i södra Sverige" till den nationella ozonövervakningen, då en mer detaljerad information ges av variationen av ozonhalterna i södra Sverige.

    Mätprogrammet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis samt temperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på skillnader i luftens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på ozonhalternas variation under dygnet. Utifrån resultaten från mätningarna görs skattningar av AOT40 med en relativt hög tillförlitlighet. En mätsäsong omfattar perioden 1 mars till 30 september.

    Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är problem som beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning. Ozonhalterna inom en region varierar beroende på lokalens topografi (höglänt eller låglänt) samt avståndet från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala förutsättningar den lokala ozonförekomsten. Detta ligger till grund för att i detta mätprogram dela upp södra Sverige i fem olika geografiska zoner, baserat främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta).

    RESULTAT 2016

    Temperaturvariationer

    För de tre lokaltyperna uppmättes under de båda perioderna maj-juli och april-september 2016, liksom tidigare år, den minsta temperaturvariationen över dygnet i de kustnära områdena medan den största temperaturvariationen fanns i de låglänta områdena.

     Ozonmedelhalter

    Generellt var ozonhalterna i södra Sverige under sommarhalvåret 2016 högre jämfört med sommarhalvåret 2015 men på liknande nivå som åren 2009-2014.

    Ozonhalterna är normalt högst under senvåren och försommaren. Under 2016 var ozonhalterna högst i april, maj och juni. Vädret i mars, juni, juli, augusti och september 2016 var relativt dåligt med mycket regn, vilket bidrar till att förklara de låga ozonförekomsterna dessa månader. April och maj hade mer soligt väder och liten nederbörd, vilket bidrog till högre ozonförekomster under dessa månader. 

    Miljökvalitetsmål för ozon

    Miljökvalitetsmålets precisering för ozon (målvärde: AOT40, april-september, 10 000 μ m-3 timmar):

    • Under april-september 2016 överskred det beräknade värdet för AOT40 målvärdet för skydd av växtlighet i höglänta områden i kustzonen och i den centrala zonen. I övriga områden och zoner (kustnära och låglänta områden i kustzonen, låglänta områden i den centrala zonen, höglänta och låglänta områden i de västliga, ostliga och nordliga zonerna) var det beräknade värdet för AOT40 lägre än miljökvalitetsmålets precisering.

    Miljökvalitetsnormer för ozon

    Nuvarande miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon (målvärde: 18 000 μ m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli, som femårsmedel):

    • De beräknade AOT40-värdena under femårsperioden, maj-juli 2012-2016 låg under den nu gällande miljökvalitetsnormen vid samtliga platser, zoner eller län i hela det undersökta området.

    Miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon från 2020 (målvärde: 6 000 μ m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli):

    • Om MKN, som skall gälla från och med 2020, hade gällt för 2016 visar beräkningarna att MKN hade överskridits vid höglänta och låglänta områden i kustzonen samt höglänta områden i den centrala zonen.
  • 191.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet. Resultat 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I enlighet med direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa ställs krav på att halter av marknära ozon ska övervakas. Mätningar inom ”Ozonmänäet i södra Sverige” genomförs med syfte att ge en förbättrad regional uppskattning av i vilka områden som det sker ett överskridande av de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden av ozonbelastningen bidrar även ”Ozonmänäet i söra Sverige” till den nationella ozonövervakningen.

    Ozonövervakningen inom ”Ozonmänäet i söra Sverige” startades 2009 av IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Göteborgs universitet, på uppdrag av Länsstyrelserna i Skåne, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland samt Östergötland län och Luftvårdsförbunden i Blekinge och Västmanlands län. Programmet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis samt utifrån temperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på skillnader i luftens stabilitet under dygnet vilket i sin tur ger ett mått på variationen i ozonhalter under dygnet. Resultaten från mätningarna resulterar i skattningar av AOT40 med en relativt hög tillförlitlighet. Ett mätår omfattar perioden 1 mars till 30 september.

    Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är en regional fråga men beror av utsläpp av ozonbildande ämnen på lokal, nationell och global nivå. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning där förekommande halter även beror på topografi (höglänt eller låglänt) samt avstånd från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala förutsättningar ozonförekomsten vilket ligger till grund för att dela upp södra Sverige i fem olika geografiska zoner, baserat främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning samt tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta) inom zonerna. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket.

  • 192.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige - med beaktande av variationen i landskapet.: Resultat 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det ställs krav på att halter av marknära ozon skall övervakas i enlighet med direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa. Mätningar inom "Ozonmätnätet i södra Sverige" genomförs med syfte att ge en förbättrad regional uppskattning av i vilka områden som det sker ett överskridande av de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden av ozonbelastningen bidrar även "Ozonmätnätet i södra Sverige" till den nationella ozonövervakningen då en mer detaljerad information ges av variationen av ozonhalterna i södra Sverige.

    "Ozonmätnätet i södra Sverige" startades 2009 av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Göteborgs Universitet, på uppdrag av ett antal länsstyrelser och luftvårdsförbund i södra Sverige. Under 2015 startade ett nytt samarbetsprogram som avser tiden 2015-2020. Det nya mätprogrammet genomförs på uppdrag av länsstyrelser och luftvårdsförbund i följande län: Skåne, Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Västra Götaland, Östergötland samt Stockholm.

    Programmet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis samt utifrån temperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på skillnader i luftens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på variationen i ozonhalter under dygnet. Utifrån resultaten från mätningarna görs skattningar av AOT40 med en relativt hög tillförlitlighet. En mätsäsong omfattar perioden 1 mars till 30 september.

    Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är problem som beror av utsläpp av ozonbildande ämnen på lokal, regional, nationell och global nivå. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning. Ozonhalterna inom en region varierar beroende på lokalens topografi (höglänt eller låglänt) samt avståndet från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala förutsättningar den lokala ozonförekomsten. Detta ligger till grund för att i detta mätprogram dela upp södra Sverige i fem olika geografiska zoner, baserat främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta).

  • 193.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, biologi och miljövetenskap. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Grundström, Maria
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, biologi och miljövetenskap. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Ozonmätnätet i södra Sverige Marknära ozon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn till ozonets variation i landskapet Resultat för 20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet AB länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom "Ozonmätnätet i södra Sverige" i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårdsförbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad, heltäckande bild av ozonbelastningen i bakgrundsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden av olika målvärden för ozon, både miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och miljökvalitetsmålet

    Frisk Luft. Inriktningen ligger på de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till 30 september. Området som omfattas av Ozonmätnätet ligger huvudsakligen söder om den biologiska norrlandsgränsen, vilket kan vara viktigt för sambandet mellan ozondynamiken och temperaturdynamiken. Urbana och periurbana områden omfattas inte av mätprogrammet.

    Då ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi och ej efter länsgränser. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet samt en västlig, en ostlig och en nordlig zon.

    Övervakningen baseras på en metodik att uppskatta viktiga ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används resultat från förekommande ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett samband mellan variationen hos timvisa värden av ozonhalter inom en mätperiod och variationen hos lufttemperaturerna under samma period. Resultaten från 2009 och 2010 års mätningar bekräftade att denna metodik fungerar.

    Medan sommarhalvåret 2009 karakteriserades av lågtrycksbetonat väder karaktäriserades säsongen 2010 av en sen vår, varmt och soligt i april, svalt och ostadigt i maj och juni, soligt och varmt i juli och en höst som kom tidigt, redan i slutet av augusti i delar av södra Sverige. Dygnets genomsnittliga temperaturvariation var, precis som för 2009, för 2010 minst för de kustnära lokalerna. Detta beror framför allt på att nattemperaturerna var högre på dessa lokaler jämfört med låglänta och höglänta lokaler. För säsongen 2010 var den genomsnittliga temperaturvariationen för de kustnära lokalerna 24 % lägre jämfört med de låglänta lokalernas genomsnittliga temperaturvariation. För de höglänta lokalerna var den genomsnittliga temperaturvariationen 18 % lägre än för de låglänta lokalerna.

    Under 2010 var ozonförekomsten för de flesta lokalerna högst under april och juli medan augusti och september hade de lägsta ozonhalterna. De höglänta lokalerna hade under säsongen den genomsnittligt högsta ozonhalten förutom under augusti då de kustnära lokalerna hade något högre genomsnittliga ozonhalter. De låglänta lokalerna hade under april till september genomgående de lägsta ozonhalterna och av dessa hade de i den ostliga zonen de allra lägsta ozonhalterna.

    Miljömålssystemet har under 2010 förändrats kraftigt och generationsmålen och delmålen har tagits bort och ersatts med miljömål med preciseringar. Till skydd för växtligheten gäller därför idag att exponeringsmåttet AOT40 (april-september) inte bör överskrida 10 000 μg m

    -3 timmar per år. De gällande miljökvalitetsnormerna är dock oförändrade.

    Som genomsnitt för alla zoner och kategorier ger resultaten att miljömålet som finns för skydd av växtligheten överskreds vid samtliga höglänta platser i kustzonen, centrala zonen och ostliga zonen, men ej i den västliga och nordliga zonen. Mijömålet överskreds även vid låglänta platser i kustzonen och i den centrala zonen, medan låglänta platser i den västliga, ostliga och nordliga zonen ej överskred gränsvärdet på 10 000 μg m

    -3 timmar beräknat som AOT 40 (apr-sept). Miljömålet överskreds ej heller vid kustnära platser i kustzonen. Det skall dock tas med i beräkningen att under 2010 förekom några ozonepisoder som påverkade vissa områden av Sverige och där gav högre halter än genomsnittet, varför gränsvärdet överskreds där.

    Miljökvalitetsnormen för ozon bör ej överskridas 2010 - 2019 med mer än 18 000 μg m

    -3 timmar beräknat som AOT 40 (maj-juli), bestämt som ett glidande 5-årsmedelvärde. Från 2020 sänks målvärdet till 6 000 μg m-3 timmar som ej bör överskridas något år. Årets resultat visar att de beräknade AOT40-värdena i genomsnitt låg klart under miljökvalitetsnormen vid samtliga kategorier i samtliga zoner, något som gällde även under 2009. Om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade dock normen överskridits vid samtliga platser i södra Sverige förutom vid låglänta lokaler i den västliga och den ostliga zonen.

  • 194.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Grundström, Maria
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ozonmätnätet i södra Sverige Marknära ozon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn till ozonets variation i landskapet: Resultat 20092010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet AB länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom”Ozonmätnätet i södra Sverige” i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårdsförbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad heltäckande bild av ozonbelastningen i bakgrundsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden av olika målvärden för ozon, både miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och miljökvalitetsmålet Frisk Luft. Inriktningen ligger iförsta hand på det ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till den 30 september. Området som omfattas av Ozonmätnätet ligger huvudsakligen söder om den biologiska norrlandsgränsen, vilket kan vara viktigt för sambandet mellan ozondynamiken och temperaturdynamiken. Urbana och periurbana områden omfattas inte av mätprogrammet.

    Eftersom ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi och ej efter länsgränser. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet, en västlig zon, en ostlig zon och en nordlig zon.

    Övervakningen baseras på en metodik att uppskatta viktiga ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används förekommande ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett samband mellan variationen hos timvisa värden av ozonhalter inom en mätperiod och variationen hos lufttemperaturerna under samma period. Resultaten från 2009 års mätningar bekräftade att denna metodik fungerar.

    Sommarhalvåret 2009 karakteriserades i hög grad av lågtrycksbetonat väder och därmed även låga ozonhalter. När denna vädertyp råder brukar skillnaderna mellan olika mätplatser vad gäller temperatur och ozonhalter att bli förhållandevis små. Årets resultat inom Ozonmätnätet bekräftar detta, med relativt små skillnader av de genomsnittliga dygnsvariationerna i temperatur mellan kustlokaler samt högt och lågt belägna lokaler i inlandet. De kustnära lokalerna hade som väntat minst dygnsvariation i temperatur, främst beroende på att nattemperaturerna var högre än vid andra typer av lokaler. Lågt belägna lokaler hade i genomsnitt lägre temperaturer nattetid än övriga.

    Generellt var ozonförekomsten under 2009 högst under april och maj, vilket är ett vanligt förekommande mönster. Under de följande månaderna sjönk ozonhalterna betydligt, men var dock i genomsnitt högre i juni än under juli, augusti och september. Kustlokalerna hade högst ozonkoncentrationer, följt av högt belägna lokaler i inlandet. Sannolikt hade dessa skillnader, liksom skillnaderna mellan olika lokaler och kategorier i temperatur, varit större under en sommar med mer högtrycksbetonat väder. Inom kategorin låglänta platser fanns det en tendens till lägre ozonhalter i nordlig-, ostlig- och västlig zon jämfört med den centrala zonen och kustzonen men variationen är relativt stor inom zonerna.

    Generationsmålet för ozon, som gäller från 2020 är satt till 50 μg m-3 (april-september), överskreds vid samtliga kategorier i samtliga zoner. Överskridandet var dock litet för låglänta platser i den nordliga och ostliga zonen. Variationen mellan mätlokaler gör att på enstaka låglänta lokaler i den ostliga zonen samt i den nordliga zonen kan medelhalten april-september ha varit strax under målvärdet. Det finns ett förslag till miljömål för skydd av växligheten på AOT40 20 000 μg m-3 timmar för sommarhalvåret som föreslås gälla från 2015. Resultaten från 2009 visar att detta målvärde sannolikt inte överskreds på någon plats i södra Sverige.

    Miljökvalitetsnormen för ozon som ej får överskridas 2010 - 2019 med mer än 18 000 μg m-3 timmar beräknat som AOT 40 (maj-juli), bestämt som ett glidande 5-årsmedelvärde. Från 2020 sänks målärdet till 6 000 μg m-3 timmar som ej får överskridas något år. Årets resultat visar att för 2009 låg de beräknade AOT40-värdena klart under miljökvalitetsnormen vid samtliga kategorier i samtliga zoner. Även om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen endast överskridits vid en kustnära lokal i kustzonen och vid en låglänt lokal i den centrala zonen.

    Sammanfattningsvis kan sägas att under sommaren 2009 överskreds inga föreslagna miljömål eller gällande miljökvalitetsnormer som gäller AOT40 inom något område i södra Sverige.  Endast generationsmålet inom Frisk Luft på 50 μg m-3 som sommarhalvårsmedelvärde, överskreds under 2009 i hela södra Sverige. Avsaknaden av överskridanden kan förklaras av de låga ozonhalter som uppmättes under 2009. Sannolikt låg ozonhalterna under 80 μg m-3 den mesta tiden, vilket medförde att det ej bidrog till AOT40 värdena.

  • 195.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ozonmätnätet i södra Sverige Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet: Resultat för 20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Årets resultat inom Ozonmätnätet i södra Sverige visade att under sommaren 2013 överskreds miljömålet för skydd av växtlighet inom Frisk Luft vid samtliga platser i samtliga zoner, utom möjligen höglänta platser i den nordliga zonen där risken för överskridande var något mindre.

    Under maj-juli 2011 - 2013 låg de beräknade AOT40-värdena under den nu gällande miljökvalitetsnormen vid samtliga platser, i samtliga zoner, i hela det undersökta området.

    Dock, om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020, hade gällt 2013 hade normen överskridits vid samtliga platser i kustzonen, i den västliga och den centrala zonen samt vid låglänta platser i den ostliga zonen.

  • 196.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, biologi och miljövetenskap.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ozonmätnätet i södra Sverige Marknära ozon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn till ozonets variation i landskapet: Resultat för 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom programmet "Ozonmätnätet i södra Sverige" i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårds-förbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad, heltäckande bild av ozonbelastningen i bakgrundsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden av olika målvärden för ozon, både inom miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och inom miljökvalitets-målet Frisk Luft. Inriktningen ligger på de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till 30 september.

    Då ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet samt en västlig, en ostlig och en nordlig zon.

    Övervakningen baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffu-sionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett starkt samband mellan variationen i timvisa ozonhalter inom en mätperiod och variationen i lufttemperaturer under samma period. Resultaten från 2009-2011 bekräftar att denna metodik att uppskatta AOT40 fungerar väl.

    Sommarhalvåret 2011 karakteriserades av en på många håll rekordvarm april, en ostadig maj och varma månadsskiften för maj/juni, juni/juli samt juli/augusti. För övriga tidsperioder dominerade regn, skurar och åska. Dygnets genomsnittliga temperaturvariation var, precis som för 2009 och 2010, även för 2011 minst vid de kustnära lokalerna. Detta beror framför allt på att nattemperaturerna var högre på dessa lokaler. Under 2011 var ozonhalterna för de flesta lokalerna högst under maj. I den nordliga zonen uppmättes däremot för nästan alla platser de högsta ozonhalterna under mars. De lägsta månadsmedelhalterna upp-mättes främst i september. Värt att notera är att vid fem av mätlokalerna uppmättes den lägsta månads-medelhalten under juli, vilket är ovanligt men berodde på det regniga vädret denna månad. De genomsnitt-ligt högsta ozonhalterna under säsongen uppmättes vid de höglänta lokalerna. Vid jämförelse av lokaltyper-nas månadsvisa medelhalter visar det sig dock att de kustnära lokalerna hade högre genomsnittliga ozonhal-ter jämfört med övriga lokaltyper under juni och augusti. De låglänta lokalerna hade under perioden april till september de lägsta ozonhalterna. Av dessa hade lokalerna i den ostliga zonen de allra lägsta ozon-halterna.

    I april 2012 kommer regeringen med en skrivelse där preciseringarna för ozon inom Miljömålet Frisk Luft skall fastläggas. Det förväntas inga förändringar utifrån 2010 års förslag och till skydd för växtligheten gäller att exponeringsmåttet AOT40 (april-september) inte får överskrida 10 000 μg m-3 timmar per år. Årets resultat visade att som genomsnitt för alla zoner och kategorier överskreds miljömålet för skydd av växtlighet i samtliga zoner och kategorier förutom vid låglänta platser i den ostliga och den nord-liga zonen.

    Miljökvalitetsnormen för ozon som gäller för perioden 2010 - 2019 anger att AOT40 maj till juli ej får överskrida 18 000 μg m-3 timmar beräknat som ett glidande. Årets resultat visar att de beräknade AOT40-värdena under maj-juli i genomsnitt låg klart under miljökvalitetsnormen vid samtliga kategorier i samtliga zoner, något som gällde även under 2009, 2010 och som periodmedelvärden för 2009-2011. Om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020, hade gällt idag hade dock normen överskridits i hela södra Sverige för 2011.

    Mätningarna inom "Ozonmätnätet i södra Sverige" bidrar avsevärt till att, tillsammans med instrument-mätningarna, bättre beskriva den geografiska variationen av marknära ozon i landskapet än om endast instrumentmätningar användes.

    Ozonbelastningen i södra och mellersta Sverige vad gäller inverkan på växtligheten är generellt högt vid kustnära platser och högt belägna platser i inlandet.

    Årets resultat visade att som genomsnitt för alla zoner och kategorier överskreds miljömålet för skydd av växtlighet i samtliga zoner och kategorier förutom vid låglänta platser i den ostliga och den nordliga zonen.

    Miljökvalitetsnormen för ozon som gäller för perioden 2010 – 2019 överskreds inte vid någon plats. Ozonförekomsten i södra Sverige beror till största delen på långväga transport av ozonbildande ämnen från kontinentala och södra Europa. Detta kan åtgärdas genom att Sverige är verksamt inom internationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar vad gäller ozonbildande ämnen.

  • 197.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Pleijel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, biologi och miljövetenskap.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära pzon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn tagen till ozonets variation i landskapet.: Resultat för 20122013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom programmet "Ozonmätnätet i södra Sverige" i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårds­ förbund. Grundtanken  med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad, heltäckande bild

    av ozonbelastningen i bakgnmdsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridanden

    av olika målvärden för ozon, både avseende miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och inom miljökvalitets-målet Frisk Luft. Inriktningen ligger på de ozonindex som besktiver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till30 september.

    Då ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet samt en västlig, en ostlig och en nordlig zon.

    Öve!Yakningen baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används ozonmätningar med instrument  på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett starkt samband mellan variationen i rimvisa ozonhalter inom en mätperiod och variationen i lufttemperaturer under sanuna period. Resultaten från 2009-2012 bekräftar att denna metodik att uppskatta AOT40 fungerar väl.

    Liksom under 2011 präglades sommaren 2012 av lågtrycksbetonat väder. Våren var dock varm och relativt nederbördsfattig. Som helhet var sommaren och början på hösten dock kyligare och regnigare än normalt i nästan hela Sverige. Dygnets genomsnittliga temperaturvariation var under 2012, precis som för 2009-2011 minst vid de kustnära lokalerna. Detta beror framför allt på att nartemperaturerna var högre på dessa lokaler jämfört med vid de låglänta och höglänta lokalerna.

    De högsta ozonhaltema  uppmättes vid de flesta platser under maj. Under juni-september var ozonhalterna låga beroende på det lågtrycksbetonade vädret. Under våren uppmättes de högsta ozonmedelhalterna vid de höglänta lokalerna och under resten av sommaren fram till och med september uppmättes de högsta

    halterna vid de kustnära lokalerna. De lägsta ozonmedelhalterna uppmättes vid de låglänta lokalerna. Under maj- juli var AOT40 vid de låglänta lokalerna högst i den centrala zonen och under april- september i kustzonen. För de höglänta lokalerna var AOT40 högst i den ostliga zonen under båda perioderna.

    Det miljömål som gäller till skydd för växtligheten att exponeringsmåttet AOT40 (april-september) inte får överskrida 1 O 000 J..l8 m-3 timmar per år. Som genomsnitt för alla zoner och kategorier visar resultaten

    2012 att miljömålet för skydd  av växtligheten överskreds endast vid samtliga platser ikustzonen samt  höglänta platser iden ostliga zonen.

                                Miljökvalitetsnormen för ozon som gäller fram till och med 2019 anger att AOT40 (maj- juli) inte får överskrida 18 000 fl!\ m' timmar beräknat som ett glidande femårsmedelvärde (om fem års data inte finns används data för tre år). Årets resultat visar att de beräknade AOT40-värdena under  maj-juli, 2012, i genomsnitt låg klart under miljökvalitetsnonnen vid samtliga platser i samtliga zoner, något som gällde  även för åren 2009, 2010 och 2011 ocb som  periodmedelvärde får 2010-2012. Dock, om den nya strängare normen2020 (AOT40 maj -juli 6 000 fl!\ m' timmar), som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen överskridits vid samtliga platser i kustzonen, låglänta platser i den centrala zonen samt höglänta plaster i den ostliga zonen.

     

    Ozonbelastningen i södra  och mellersta Sverige vad gäller inverkan på växtligheten är generellt högt vid kustnära platser och högt  belägna platser i inlandet.

    Årets resultat visade  att som  genomsnitt för alla zoner  och kategorier överskreds endast miljömålet för skydd av växtlighet vid samtliga platser i kostzonen samt höglänta platser  i den ostliga zonen.

    Miljökvalitetsnormen får ozon som  gliller för perioden 2010 -2019 överskreds inte vid någon plats. Dock, om den  nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen överskritlits vid samtliga platser i knstzonen, låglänta platser  i den centrala zonen samt höglänta plaster i den ostliga zonen.

    Ozonförekomsten i södra Sverige  beror till största delen  på långväga transport av ozonbildande ämnen från kontinentala och södra Europa. Genom att Sverige är verksamt inom intemationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar vad gäller  ozonbildande ämnen kan man  på sikt minska denna påverkan.

     

  • 198.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Danielsson, Helena
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Plejel, Håkan
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet: Resultat för 20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Övervakningen inom Ozonmätnätet i södra Sverige startade 2009 och baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis och temperaturmätningar på timbasis. Inriktningen inom Ozonmätnätet i södra Sverige ligger på de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40).Årets resultat visade att under april-september 2013 överskreds målvärdet för skydd av växtlighet inom Frisk Luft vid samtliga platser i samtliga zoner, utom möjligen höglänta platser i den nordliga zonen.Miljökvalitetsnormen för ozon som gäller under perioden 2011 – 2013 överskreds ej vid någon plats, och inte i någon zon, i hela det undersökta området under maj-juli 2011-2013.Dock, om den nya strängare normen, som kommer gälla från och med 2020, hade gällt under maj-juli 2013, hade normen överskridits vid samtliga platser i kustzonen, i den västliga och centrala zonen samt vid låglänta platser i den ostliga zonen.Under 2013 var medelhalterna för ozon högst i mars, följt av april och maj, vilket medförde att även AOT40 var högt under dessa månader. Ozonhalterna och AOT40 var under senare delen av sommaren, juni-september, avsevärt lägre för flertalet platser. Det var relativt stora variationer i ozonhalt och AOT40 mellan de enskilda mätplatserna under 2013, främst beroende på hur vädersystemen, och därmed de långdistanstransporterade luftföroreningarna rörde sig under sommarhalvåret. Generellt var ozonhalterna 2013 högre jämfört med de senaste 5-7 åren vid flertalet mätstationer.För de tre subzonerna (kustnära, höglänta och låglänta områden) uppmättes under perioderna maj-juli respektive april-september 2013 den lägsta temperaturvariationen över dygnet, som väntat, vid de kustnära områdena. Den högsta temperaturvariationen över dygnet uppmättes vid de lågt belägna områdena.Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är en regional fråga samtidigt som det är en lokal, nationell och internationell fråga. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och bl.a. ger upphov till höga ozonhalter och ozonbildning. När luftmassorna kommer in över land deponeras ozon mot mark och växtlighet, vilket gör att ozonhalterna i huvudsak avtar norrut. Ozonhalterna vid olika platser kan skilja sig åt relativt mycket beroende på topografi (höglänt eller låglänt) samt avstånd från havet.Genom att Sverige är verksamt inom internationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar av ozonbildande ämnen kan man på sikt minska påverkan av ozon på växtlighet och människors hälsa runt om i landet.

  • 199.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ferm, Martin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Svensson, Annika
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Jämförelse mellan en nyframtagen och tidigare använda nederbördssamlare för mätningar över öppet fält2011Report (Other academic)
  • 200.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Tillståndet i skogsmiljö i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Report (Other academic)
123456 151 - 200 of 276
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf