Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
1234567 101 - 150 of 8872
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 101.
    Alm Bergvall, Ulrika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kjellander, Petter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nationella och internationella erfarenheter av inventeringsmetoder för vildsvinsskador: En kunskapssammanställning2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vildsvinet är en inhemsk art som producerar ekosystemtjänster till gagn för människor och natur samtidigt som de orsakar skador och därmed kostnader för lantbruket. I syfte att skapa en grund för en utveckling av tillförlitliga, praktiska och kostnadseffektiva skadeinventeringsmetoder, presenteras här ett kunskapsunderlag kring befintliga metoder för hur jordbruksskador inventeras och värderas. I rapporten sammanställs både internationell vetenskaplig litteratur och nationella metodbeskrivningar från en rad länder med liknande förhållanden som de svenska. Sammanfattningsvis används fyra olika huvudtyper av inventeringsmetoder eller kombinationer av dessa: enkätundersökning, markbaserad inventering, luftbaserad inventering med manuell avläsning, samt luftbaserad inventering med automatisk avläsning. Befintliga markbaserade metoder bör testas avseende noggrannhet och repeterbarhet, samt i vilken utsträckning de kan effektiviseras genom att kompletteras med drönar- eller satellitbilder. Automatiserade metoder med olika typer av optiska instrument och mjukvara bör också utvärderas i vilken mån de fungerar under svenska förhållanden och för olika grödor. Flera studier pekar på att stickprovsbaserade besiktningar kan behöva en referens i form av burar, hägn eller gårdar samt att totalinventeringar med hjälp av fjärranalys kan behöva kompletteras med markkontroller beroende på upplösningen i de bilder som används. I metodbeskrivningarna poängteras vikten av att samtliga parter har förtroende för valda kvantifieringsmetoder, och att detta uppnås genom gedigen kunskap hos, och kontinuerlig vidareutbildning av besiktningspersonerna. Vidare bör enkäter utformas och användas med stor kunskap om statistisk metodik. Flera vetenskapliga studier tar upp att omfattningen av skador kan påverkas av tidpunkten för skadegörelsen, och att det är centralt att också mäta följdskador i form av maskinskador och kasserat foder. Vi föreslår en satsning på att utveckla standardiserade och kvalitetssäkrade metoder med hög acceptans, samtidigt som man utvecklar ett användarvänligt rapporteringssystem som använder sig av information från den nationella blockdatabasen. Det är troligen avgörande för ett framgångsrikt rapporteringssystem att plattformen är enkel och inte för betungande för den enskilde lantbrukaren. Vi föreslår också en samordning mellan inventering på lokal, regional och nationell nivå och sannolikt även inrättande av referensgårdar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 102.
    Alm Bergvall, Ulrika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kjellander, Petter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    M. Arnemo, Jon
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Projektstatus: ”Fysiologiska och beteendemässiga effekter av fångst och märkning av rådjur”. Delrapportering 1301312013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    Märkning_rådjur.pdf
  • 103. Alm, Gunilla
    Plan för restaurering av vattendrag i Västmanlands län 2009-2010.2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna plan samlar statligt finansierade restaureringsåtgärder i vattendrag, som är prioriterade under 2009 och 2010 i ett dokument. Restaureringsåtgärderna som ingår i planen har som övergripande syfte att gynna naturvärdena och fisket i vattendragen samtidigt som stor hänsyn ska tas till kulturmiljövärden vid genomförandet av åtgärderna. De vattendrag som är högst prioriterade för restaureringsåtgärder under planperioden är de som är utpekade som nationellt skyddsvärda i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag samt vattendrag inom samma avrinningsområde som dessa. Ett viktigt syfte med planen är att precisera vad som behöver göras för att man ska kunna anse att delmål 2 i miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är uppfyllt. Delmål 2 går ut på att 25 % av de nationellt skyddsvärda vattendragen ska vara restaurerade år 2010. Länsstyrelsens förhoppning har varit att minst åtta vattendrag skulle vara färdigrestaurerade senast 2010, vilket skulle innebära att man uppfyller delmål 2 i Västmanlands län. Det kommer i praktiken att bli svårt att uppnå delmålet, då Naturvårdsverket nyligen har beslutat att man inte kommer att fördela några särskilda skötselmedel för restaurering av nationellt skyddsvärda vattendrag till nästa år. Dessa pengar har fördelats till länsstyrelserna under tre års tid med syftet att uppnå delmål 2, men omfördelas under nästa år för att istället finansiera arbetet med skogsskyddet (miljökvalitetsmålet Levande skogar). Restaureringsåtgärderna kan delas in i fyra typer: 1. Åtgärder av vandringshinder, 2. Biotopvårdsåtgärder, 3. Återintroduktion av hotade arter och 4. Långsiktigt skyddade funktionella skyddszoner, som handlar om att säkerställa en naturlig närmiljö. Alla typer är lika angelägna och alla måste tillgodoses för att man ska kunna anse att ett vattendrag är färdigrestaurerat. Åtgärder av vandringshinder har dock högsta prioritet. Planen omfattar åtgärder som kan finansieras av nio olika finansieringskällor. Länsstyrelsen förfogar över fem av de aktuella finansieringskällorna (skötselmedel för skyddade områden, medel för biologisk återställning av kalkade vatten, fiskevårdsmedel, åtgärdsprogram för hotade arter såsom asp, flodpärlmussla och flodkräfta samt fiskeavgiftsmedel). Därutöver finns Vägverkets särskilda pengar för miljöförbättrande åtgärder, Skogsstyrelsen NOKÅS-pengar samt Banverkets miljöpengar. Dessutom har Sveaskog under flera års tid avsatt pengar för att medfinansiera restaureringsåtgärder, framför allt åtgärder av vandringshinder. Kommunerna har de senaste åren blivit en allt viktigare part i restaureringsarbetet. I flera fall har man ställt upp som huvudman för restaureringsåtgärder, ibland med ersättning för den administrativa insatsen ibland inte. Man får heller inte glömma att både privata medel och pengar från fiskevårdssammanslutningar finansierar angelägna restaureringsprojekt. Totalt planeras restaureringsåtgärder att utföras och/eller utredas i 23 st vattendrag under planperioden till en kostnad av 6,0-6,4 miljoner. Knappt 2 miljoner beräknas att gå till olika utredningar (framför allt för fiskvägar) och omkring 4 miljoner kommer att läggas på åtgärder. Den dyraste av dessa åtgärder (cirka 2 miljoner) är en fiskväg som ska byggas i Forsån, en av våra nationellt särskilt värdefulla vattendrag. 6

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 104. Alm, Gunilla
    Vattenväxter i fem sjöar i Västmanlands länRapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten beskriver inventeringar av vattenväxter i fem sjöar i Västmanlands län. Fyra av sjöarna (Hörendesjön, Dagarn, Råksjön och Övre Skärsjön) inventerades första gången sommaren 1997 (Godow, 1999). I dessa sjöar ville vi se om vi kunde upptäcka några förändringar på de utvalda lokalerna som vi återbesökte första gången 2005. Den femte sjön (Vågsjön) är en näringsfattig, klarvattensjö som ligger högt upp i ett avrinningsområde med hög naturlighet (enligt System Aqua). Vågsjön är utpekad som en nationellt särskilt värdefull sjö och här finns länets enda kända förekomst av sjöhjortron (hotklass NT på rödlistan). Vi gjorde en förstagångsinventering av vattenväxter i hela Vågsjön 2005 och 2007 återbesöktes en av lokalerna. År 1997 fanns inte den metod för inventering av vattenväxter i sjöar som finns idag i Naturvårdsverkets ”Handledning för miljöövervakning” (Naturvårdsverket, 2003) utan man utvecklade en egen metod. Vid inventeringarna på senare år har vi försökt tillämpa metoden i Naturvårdsverkets handledning. Metoderna är relativt lika, men en stor skillnad är att man år 1997 utförde hela inventeringen från båt med hjälp av flytram, vattenkikare och Lutherräfsa medan merparten av senare års inventeringar har utförts av en inventerare som har varit i vattnet. Täckningsgraden har bedömts med hjälp av en aluminiumram som placerats på botten. Organismgrupper som är inventerade är akvatiska kärlväxter, kransalger och mossor. Vid inventeringen 2005 noterades även en del stormusslor och skal samlades in för bestämning från Vågsjön, Hörendesjön och Dagarn. Siktdjup och vattenstånd är uppmätt vid alla inventeringstillfällena. På lokalerna som inventerats med provruta har djupet för provrutan samt täckningsgrad för arterna i rutan noterats. Bottensubstrat noterades för varje inventerad ruta 2005, men endast sporadiskt vid inventeringen 1997. Förändringar hos vattenvegetationen i sjöarna mellan åren 1997 och 2005 är svåra att slå fast. Orsakerna är framför allt att metoderna för inventering skiljer sig åt alltför mycket samt att det har varit svårt att återfinna de vattenståndstenar man använde 1997, vilket innebär att man inte kan korrigera t.ex. maxdjupsutbredningar av olika arter. Metoden som användes 1997, att lägga en transekt/lokal längs vilken flytrutor inventeras från båt med vattenkikare, är inte optimal för inventering av vattenväxter av flera skäl. 1. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att lägga en transekt på samma ställe vid en uppföljning, vilket gör att de data man samlar in blir osäkra. Beroende på var transekten läggs får man olika (max-)djuputbredningar. Maxdjupen för arterna blir mycket osäkra. 2. Det är mycket vanskligt att dokumentera förändringar i djuputbredning om man inte kompletterar med rutor i sidled bredvid transekten när djupet ökar snabbt. 3. Sikten uppifrån en (gungande) båt är sällan optimal. 4. Täckningsgraden för olika arter måste vara mycket svårbedömd utifrån flytramar. Fördelen med att snorkla på lokalen är att man har betydligt bättre förutsättningar till korrekt artbestämning genom att man kommer närmre arterna, vilket även underlättar bedömningen av täckningsgrad. Dessutom får man en betydligt bättre bild av maxdjupsutbredningen för kortskottsväxterna. Det finns en del skillnader mellan resultaten från 1997 och återinventeringen 2005 som med största sannolikhet har sin förklaring i metodskillnader. I Dagarn hittade vi t.ex. ett rikligt bestånd av styvt braxengräs på djup mellan 2,2 och 3 meter. Detta bestånd fanns sannolikt redan 1997, men syntes förmodligen inte med vattenkikare från båt. För fyra av sjöarna (Övre Skärsjön, Dagarn, Hörendesjön och Vågsjön) finns data insamlade från samma lokal vid minst två tillfällen under åren 2002-2007 med samma metod (snorkling). Här är förutsättningarna för jämförelser mellan åren betydligt bättre än vid jämförelser med 1997 års data. Vi har observerat förändringar i en del arters täckningsgrader inom vissa djupintervall. Det är främst kortskottsväxter som uppvisar signifikanta förändringar i täckningsgrad mellan år: i Hörendesjön växer notblomster tätare i djupintervall 0,5-1 meter, i Vågsjön växer styvt braxengräs i tätare bestånd i djupintervallen 2-2,5 och 2,5-3 meter och i Dagarn har sylört dykt upp med ett nytt bestånd i djupintervall 0-0,5 meter. I Övre Skärsjön har ett flertal förändringar skett under de tre år inventeringar har utförts. Förändring i maxdjupsutbredning är med de data vi har att tillgå svårt att slå fast. Det är viktigt att man söker av ett väl definierat område utanför rutorna så att man inte begränsar sig till de inventerade rutorna. Det är även viktigt att läsa av vattennivån vid en referenspunkt så att man kan korrigera de uppmätta djupen mot en uppskattad normalvattennivå. Det finns en tydlig koppling mellan siktdjup och maxdjup för styvt braxengräs. I Dagarn med ett siktdjup på 5,5 m (2005) respektive 5,0 m (2007) växer styvt braxengräs på ca 3 meters djup. I Örsviken i Hörendesjön är siktdjupet 2,5-2,7 meter och styvt braxengräs finns på ca 1,7 meters djup. Samtliga sjöar utom Hörendesjön får bedömningen hög eller god enligt de nya bedömningsgrunderna för miljökvalitet (Naturvårdsverket, 2007). I många fall är dock en rimlighetsbedömning nödvändig, vilket till stor del beror på att klassgränserna oftast är mycket snäva. För rimlighetsbedömningarna kan man använda sig av en artlista (tabell 4.4 i Bilaga A till Naturvårdsverkets handbok 2007:4) som hjälp, eftersom vissa arter indikerar näringsfattiga alt. näringsrika förhållanden. Man tar dock ingen hänsyn till livskraftigheten eller spridningen av arterna i sjön vilket gör att bedömningen av ekologisk status baserat på makrofyter ibland kan kännas något trubbig och grov. En strategi för övervakning av vattenväxter, som vi har utvecklat under de senaste tre åren är att etablera en miljöövervakningslokal i varje sjö. Lokaler som vi anser är lämpliga för miljöövervakning av vattenväxter bör slutta lagom och inte vara alltför blockiga. Dessutom bör det förekomma kortskottsvegetation som lämpar sig väl för täckningsgradsbedömningar samt sannolikt svarar bra på påverkan i form av försämrat siktdjup (=övergödning) genom att maxdjupsutbredningen minskar.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 105.
    Almasi, Alexandra
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ahlm, Maria
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Berglund, Ragnhild
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Johann Bolinius, Dämien
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Möjligheter till minskad klimatpåverkan genom cirkulär användning av plast i byggsektorn: Sammanställning av befintlig kunskap2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Byggsektorn är den näst största användaren av plast efter förpackningssektorn och förbrukar cirka 21 procent av all plast i Sverige.

    Om plast används på rätt sätt har den ett stort värde och ger tydlig samhällsnytta. Plast har många goda egenskaper som gör den lämplig som byggmaterial. Men dagens produktion och användning av plast innebär stora utmaningar. Precis som andra material måste plast anpassas för att ingå i en cirkulär ekonomi, så att vi minimerar miljö- och klimatpåverkan, minskar nedskräpning och spridning av plast och farliga ämnen till naturen.

    Vill du veta mer om plastanvändning, klimatpåverkan från plast och plastavfall från byggsektorn? Och få konkreta exempel på och rekommendationer kring hur olika aktörer inom byggsektorn kan bidra till en mer hållbar användning av plast? Då hoppas vi att den här rapporten ska vara användbar för dig.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 106. Almasi, Alexandra
    et al.
    Ahlm, Maria
    Berglund, Ragnhild
    Johann Bolinius, Dämien
    Opportunities for reducingclimate impact through the circular use of plastic in the construction and demolition sector: State of knowledge in the field2022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Used correctly, plastic is very valuable and provides great benefits to society. Plastic has many good properties that make it a suitable building material as it is dense, light and cheap, and has high moisture resistance and good insulating properties. In certain contexts, plastic can help save energy and reduce greenhouse gas emissions. But today’s production and use of plastics also pose major challenges. Like other materials, plastic needs to be adapted for use in a circular economy, so that we can minimise environmental and climate impacts and reduce litter and emissions of plastic and hazardous substances into nature. The construction and demolition sector is the second largest user of plastic after the packaging sector and consumes approximately 21 per cent of all plastic in Sweden. Do you want to know more about the use of plastic and the climate impact of plastic and plastic waste from the construction and demolition sector? And read about specific examples and recommendations on how different stakeholders in the construction and demolition sector can contribute to more sustainable use of plastic? In that case, we hope that you will find this report to be useful. 

    The report has been prepared by IVL and was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency. The Swedish Environmental Protection Agency has not taken a position on the content of the report. The authors from IVL are responsible for the report’s content and its conclusions. The Swedish Environmental Protection Agency’s work with plastics is based on its role as Sweden’s expert authority in the environmental field. We have been tasked by the government’s to be responsible for national plastic coordination. Our work is focused on gathering, building and disseminating knowledge and coordinating and pursuing issues with a view to contributing to sustainable plastic use. We do this in conjunction with relevant authorities and other stakeholders. Our work with plastic aims at ensuring that the material is used in a sustainable way.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 107.
    Almasi, Alexandra
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nellström, Maja
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Ahlm, Maria
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Berglund, Ragnhild
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Johannesson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hållbar plastanvändning: Tips, verktyg och exempel2021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vilka val kan just er verksamhet göra för att bidra till en hållbar plastanvändning? Och vilken miljönytta kan de ge? Med den här guiden hoppas vi kunna underlätta för dig att svara på dessa frågor.

    En hållbar plastanvändning innebär i korthet att plast används på rätt plats, i resurs och klimateffektiva, giftfria och cirkulära flöden med minimalt läckage. Råvara med minimal miljöbelastning, resurssmart användning, kraftigt ökad och högkvalitativ materialåtervinning och att minska läckage av plast till naturen är alla viktiga delar i arbetet.

    I den här guiden får du hjälp att med utgångspunkt i er organisations förutsättningar undersöka hur ni kan bidra till en hållbar plastanvändning. Guiden innehåller: 

    • Tips på frågor ni kan ställa er i arbetet med att komma fram till vad er organisation kan göra för att bidra till en hållbar plastanvändning. Frågorna är utformade för att hjälpa er att undersöka hur ni kan bidra till de olika aspekterna av en hållbar plastanvändning.
    • Tips på verktyg och andra resurser ni kan ta stöd av för att besvara dessa, exempelvis databaser med sökfunktion, utbildningar och kurser, manualer och guider, webbsidor med djupgående information och webbaserade beräkningsverktyg med mera. Även livscykelanalys är givetvis ett viktigt verktyg i arbetet för en hållbar plastanvändning, de verktyg som presenteras i den här guiden vänder sig till dig som (i detta skede) inte har möjlighet att beställa/genomföra en fullständig livscykelanalys.
    • Exempel på vad andra företag gjort, som kan fungera som inspiration och konkret visa på vad ett arbete för en hållbar plastanvändning kan innebära.

    Guiden är tudelad, så att du kan välja det perspektiv som passar dig bäst:

    • Design och tillverkning av produkter som helt eller delvis består av plast
    • Inköp och försäljning av produkter som helt eller delvis består av plast

    Guiden vänder sig särskilt till dig som arbetar inom näringslivet, men kan i stora delar vara användbar även för dig som arbetar inom offentlig sektor.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 108.
    Almer, Anne-Catrin
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Oscarsson, Amanda
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Setzer, Malin
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Klimatdata i Jönköpings län 2016: Indikatorer och underlag2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Klimat är en av de viktigaste faktorerna som påverkar arters utbredning och välstånd. Väderrelaterade data är därmed i flera avseenden ett viktigt underlag vid utvärdering av biologiska undersökningar. Diverse klimatrelaterat underlag, både uppmätt och modellerat, sammanställs i föreliggande rapport och avsikten är att den ska åskådliggöra vilken information som finns tillgänglig, men även ge uppslag till användningsområden av tillgänglig information. Rapporten är tänkt att tydliggöra hur klimatförändringar konkret gestaltar sig i länet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 109.
    Almer, Anne-Catrin
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Setzer, Malin
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Klimatdata Jönköpings län 2015: Indikatorer och underlag2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Klimat är en av de viktigaste faktorerna som påverkar arters utbredning och välstånd. Väderrelaterad data är i flera avseende därmed ett viktigt underlag vid utvärdering av biologiska undersökningar. Diverse klimatrelaterat underlag, både uppmätt och modellerat, sammanställs i föreliggande rapport och avsikten är att den ska åskådliggöra vilken information som finns tillgänglig men även ge uppslag till användningsområden av tillgänglig information. Rapporten är tänkt att tydliggöra hur klimatförändringar konkret gestaltar sig i länet. År 2015 var ett varmt år och medeltemperaturen för länet som helhet var 1,8°C varmare än under referensperioden. Särskilt vintermånaderna januari, februari och december var ovanligt varma. Endast två månader, maj och juni, var svalare än referensperioden. Även nederbörden var större än under referensperioden. Maj och december var nederbördsrika månader medan oktober var ovanligt torr. Mängden nederbörd skiljer sig åt mellan olika delar av länet, med en högre nederbörd i de västra delarna av länet än de östra. Vattentemperaturen i utvalda vattendrag visar en överensstämmande bild, att tillsammans med 2014 är 2015 överlag ett varmt år. Dessa två år sticker ut som varmare år jämfört med det underlag som finns i länet för vattentemperaturer. 2013 sticker istället ut med låga vattentemperaturer under vårmånaderna och en större del av 2013 har lägre vattentemperaturer jämfört med 2014-2015. För vattendragen med modellerad data, med avseende av vattenföring, var det en högre medelvattenföring än referensperioden men variationen var stor lokalt. Övervakningen av grundvattennivåerna har inte varit igång så länge så det går inte utläsa några trender ännu. Befintligt underlag visar att grundvattennivåerna var sjunkande under en stor del av 2015, för att sedan vända uppåt i slutet av året. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 110.
    Almgren, Richard
    Green Business AB.
    Utvärdering av IVL:s samfinansierade miljöforskning 2001-20062008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Förord 

    Denna rapport är resultatet av en granskning av forskning inom IVL Svenska Miljöinstitutet i den del som avser den samfinansierade forskningen under åren 2001-2006, dvs. den del av forskningsverksamheten som finansieras delat mellan stat (Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag) och näringsliv. Utvärderingen påbörjades 2007 sedan IVL identifierat de projekt som berörs. En andra fas av utvärderingen har gjorts under 2008. Båda delarna redovisas samlat i denna rapport. Utvärderingen baseras primärt på dels en genomgång av de forskningsrapporter som forskningen resulterat i, dels intervjuer med ett antal projektledare och utomstående intressenter. Denna rapport fokuserar enbart på IVL:s forskning under åren 2001-2006 i den del av forskningen som finansieras med de samfinansierade medlen. Utöver detta utförs inom IVL forskning som finansieras på annat sätt. Den senare delen av forskningen berörs inte alls i denna rapport. Inte heller berörs annan verksamhet inom IVL. Ett förhållande som tidigt uppenbarade sig var svårigheten att skaffa en tydlig bild över vilka projekt som beviljats, vilka som faktiskt genomförts och avrapporterats. Det gör att det kan finnas enskilda felaktigheter i denna rapport. Det är dock osannolikt att dessa eventuella felaktigheter är av den omfattningen att de har en avgörande betydelse för bedömningarna. Utvärderingen har utförts av Richard Almgren, Green Business AB, som själv svarar för alla bedömningar och värderingar i rapporten. Det är hans förhoppning att granskningen ska komma till nytta och leda till förbättringar av forskningen vid IVL och spridningen av resultaten. Ansvarig handläggare på Naturvårdsverket har varit Catarina Johansson på Forskningssekretariatet. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 111. Almlöf, Karin
    et al.
    Sandsten, Håkan
    Lundkvist, Elisabeth
    Naturvärdesbedömning av sjöarna Misteln, Dunkern, Södra Kärrlången och Virlången samt Kilaån i Södermanland2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Calluna AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanland undersökt fyra potentiellt mycket värdefulla sjöar och ett vattendrag för att bedöma deras ekologiska status och naturvärde. I en sjö eftersöktes speciellt sjönajas och styvnate och i resten av sjöarna och i vattendraget Kilaån inventerades vattenväxter. I två av sjöarna undersöktes även bottenfauna och i Kilaån genomfördes ett provfiske. Den mest sällsynta arten som hittades var sjönajas som växte på en lokal i Södra Kärrlången. Den är bara känd från tre andra sjöar i hela Sverige. Styvnate som enligt tidigare uppgifter har funnits i Södra Kärrlången hittades inte. Eftersom utbredningen av sjönajas verkade ha minskat i sjön sedan 2005 bedöms den ha ogynnsam bevarandestatus. Även styvnate bedöms ha ogynnsam bevarandestatus i Södra Kärrlången. Inga andra rödlistade kärlväxter eller kransalger hittades i sjöarna eller i Kilaån. Både i Södra Kärrlången och Misteln hittades flera ovanliga, men inte rödlistade, arter av vattenlevande insekter och snäckor. Förutom eftersök av rödlistade arter som har ett fastställt åtgärdsprogram, syftade denna undersökning också till att bedöma sjöarnas naturvärde och ekologiska status enligt bedömningsgrunderna. Utifrån en bedömning av vattenväxter fick alla fyra sjöar en hög status. Något som styrker denna bedömning är i Misteln bottenfaunans tillstånd och i Södra Kärrlången både bottenfauna och vattenkvalitet. Sjöarnas naturvärde bedömdes som mycket högt. Kilaån bedömdes inte eftersom det saknas bedömningsgrunder för vattenväxter där, men den var tydligt påverkad av övergödning och med få arter. Inte heller fiskfaunan i ån visade något annat än allmänna naturvärden. Åtgärder för att förbättra åns status föreslås. Dunkern, Misteln och Södra Kärrlången hade ett ovanligt högt antal arter av undervattens- och flytbladsväxter och sett i ett större perspektiv har de en såpass ovanlig karaktär att de kanske borde få någon slags starkare områdesskydd. Endast Södra Kärrlången har något skydd alls och det är ett relativt svagt Natura 2000-område.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 112.
    Almqvist, Sara
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Ullerstam, Maria
    Naturvårdsverket.
    Wärmark, Katarina
    Naturvårdsverket.
    Lundberg, David
    Naturvårdsverket.
    Lundblad, Therese
    Naturvårdsverket.
    Kanth, Malin
    Naturvårdsverket.
    Henning, Dag
    Naturvårdsverket.
    Allerup, Jonas
    Naturvårdsverket.
    Löfström, Frida
    Naturvårdsverket.
    Bengtsson, Joel
    Naturvårdsverket.
    Al-Hanbali, Hakam
    Naturvårdsverket.
    Boström, Björn
    Naturvårdsverket.
    Tuckey, Aaron
    Naturvårdsverket.
    Diehl, Lisa
    Naturvårdsverket.
    Fördjupad analys av den svenska klimatomställningen 2020: Klimat och luft i fokus2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sverige har ambitiösa klimatåtaganden där regeringen uttalat att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Riksdagen har antagit ambitiösa mål för att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige för att vara med i omställningen och begränsa den globala uppvärmningen i linje med Parisavtalet. Under 2017 antog riksdagen ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige med nya klimatmål. Det långsiktiga klimatmålet innebär att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Det innebär att utsläppen av växthusgaser inom Sveriges gränser ska ha minskat med minst 85 procent senast år 2045 jämfört med utsläppen år 1990.

    Naturvårdsverket visar vägen mot klimatmålen

    Naturvårdsverket ansvarar för uppföljningen av Sveriges nationellt fastställda klimatmål. Årets rapport innehåller fördjupade analyser av trender i den svenska klimatomställningen för Sveriges utsläpp och nettoupptag av växthusgaser och ger en övergripande bild av hur vi befinner oss på vägen mot Sveriges klimatmål. Rapporten innehåller ett särskilt fokuskapitel som beskriver möjligheter med att integrera åtgärdsstrategier i luft- och klimatarbetet.

    Sveriges utsläpp av växthusgaser minskar för långsamt

    Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser var 50,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2019, vilket motsvarar en minskning om 2,4 procent jämfört med 2018. För att nå det långsiktiga klimatmålet om nettonollutsläpp till 2045 krävs en genomsnittlig minskningstakt om 6–10 procent per år från 2019.

    Det senaste årets utsläppsminskning beror främst på minskade utsläpp inom industrisektorn och el- och fjärrvärmesektorn. Inom industrin har utsläppen framför allt minskat på grund av planerade underhållsstopp på raffinaderier och minskad produktion inom mineralindustrin. Minskade utsläpp syns i de flesta sektorerna, förutom jordbrukssektorn och arbetsmaskiner där utsläppen har ökat jämfört med föregående år.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 113. Almér, Anne-Catrin
    Miljökvalitetsmålen och vattenförvaltningen– möjlig samordning2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Både inom vattenförvaltningen och miljömålsarbetet har åtgärdsprogram med syfte att förbättra miljökvaliteten i vatten, tagits fram. Det finns många samordningsvinster att göra. En genomgång visar att 24 åtgärder i miljökvalitetsmålens åtgärdsprogram (Åtgärdsprogram för miljömålen för vattnets bästa 2011-2015) har kopplingar gentemot vattenförvaltningens åtgärdsprogram. 17 av vattenförvaltningens åtgärder har en tydlig koppling mot miljömålen, det vill säga är likvärdig eller att miljömålsåtgärden är en del i den större vattenförvaltningsåtgärden.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 114.
    Alopaeus, Tea
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Boström, Björn
    Naturvårdsverket.
    Björsell, Mats
    Naturvårdsverket.
    Boije, Martin
    Naturvårdsverket.
    Dickinson, Joanna
    Naturvårdsverket.
    Henning, Dag
    Naturvårdsverket.
    Engström Stenson, Daniel
    Naturvårdsverket.
    Jernbäcker, Eva
    Naturvårdsverket.
    Morel, Julien
    Naturvårdsverket.
    Münnich Vass, Miriam
    Naturvårdsverket.
    Stigzelius, Karl-Anders
    Naturvårdsverket.
    Svensson, Ulrika
    Naturvårdsverket.
    Wollin, Per
    Naturvårdsverket.
    Med de nya svenska klimatmålen i sikte: Gapanalys samt strategier och förutsättningar för att nå etappmålen 2030 med utblick mot 20452017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under våren 2017 presenterade Naturvårdsverket scenarier för hur växthusgasutsläppen i Sverige skulle kunna utvecklas till 2035. Sedan Naturvårdsverket presenterade scenarierna har ett nytt klimatpolitiskt ramverk för Sverige beslutats av riksdagen med nya klimatmål till 2030, 2040 och 2045. Regeringen har även presenterat ett antal nya styrmedel i budgetpropositionen.

    Naturvårdsverket ska inom miljömålssystemet löpande och strategiskt analysera och utvärdera styrmedel och åtgärder. Naturvårdsverket har mellan maj och november 2017 gjort en första uppföljning mot de nya klimatmålen. I denna rapport presenteras hur beslutade och planerade styrmedel kan komma att falla ut givet olika antagande. En översiktlig analys av styrmedel görs också.

    Arbetsgruppens sammansättning har varierat över tid. Sammantaget har följande personer på Naturvårdsverket deltagit i arbetsgruppen: Tea Alopaeus (projektledare), Björn Boström, Mats Björsell, Martin Boije, Joanna Dickinson, Dag Henning, Daniel Engström Stenson, Eva Jernbäcker (projektledare till september), Julien Morel, Miriam Münnich Vass, Karl-Anders Stigzelius, Ulrika Svensson, Per Wollin.

    Stockholm 29 november 2017

    Björn Risinger

    Generaldirektör

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 115.
    Alpfjord Wylde, Heléne
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Leung, Wing
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nationell miljöövervakning med MATCH Sverigesystemet. Utvärdering och resultat för åren 2017-20192021Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    MATCH Sverigesystemet är ett operativt system inkluderande en atmosfärkemisk spridningsmodell, där regionalskaliga modellberäkningar och mätdata kombineras för att kartlägga aktuella förhållanden och följa förändringar i tiden av såväl luftkoncentrationer som deposition av svavel, kväve och baskatjoner över Sverige. De nationella miljömål som framför allt berörs är försurning, övergödning och luftkvalitet.

    Halter i luft och deposition till mark presenteras för svavel, kväve och baskatjoner för åren 2017-2019. Ett antal statistiska mått för halter i luft och deposition av marknära ozon presenteras också.

    Den största depositionen sker generellt i de sydvästra delarna av Sverige, och minskar norrut, medan lägst deposition sker i Norrlands inland. För totaldepositionen av kväve och svavel samt halterna av marknära ozon beror variationen mellan de tre åren främst på meteorologisk variabilitet.

    Totaldepositionen av oxiderat svavel exklusive havssalt (XSOX) för de senaste åren har lägst deposition av alla år som visas (1998-2018). Längst kusterna är depositionen lägre på grund av SECA-områdets krav på lägre svavelhalter i marina bränslen efter år 2015. Det svenska bidraget är ungefär detsamma för de tre åren, vilket indikerar att långdistanstransporten orsakar minskningen av totaldeposition.

    De högsta halterna av marknära ozon (antal dagar då halterna överstiger 120 μg/m3) inträffade under 2018 främst i södra Sverige under 2018 med i genomsnitt 10-20 dagars överskridande. För 2019 skedde också ett tiotal överskridanden i södra Sverige och Uppland, men även i norra fjällen. Jämfört med perioden 1990-2013 var 2018 och 2019 extremår för höga halter av marknära ozon i hela Sverige, med överskridanden av miljökvalitetsnormen i nästan hela landet.

    Under 2016 har ozondeposition till växter (ozonupptag), PODY för generisk lövskog och generiska grödor implementerats i MATCH-Sverigesystemet (Engardt et al, 2016). För de kartlagda åren framträder det en kraftig gradient från fjällområdena i nordväst där värdena är mycket låga till sydligaste Sverige där värdena är högre för både POD1gen-lövskog och POD3gen-grödor.

    Under 2019 har PODY för björk, gran, vete och potatis implementerats i modellsystemet MATCH Sverige, och PODY för generiska grödor och lövskog uppdaterats (Langner et al, 2019).

    Under hösten 2018 rapporterade Sverige för första gången modellerade luftkvalitetsdata till EU, som en del av den officiella e-rapporteringen till EEA. Halter av marknära ozon, beräknade med MATCH Sverigesystemet, rapporterades av SMHI i egenskap av datavärd.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 116.
    Alsberg, Tomas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Egebäck, Anna-Lena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Kärsrud, Anne-Sofie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Strandell, Michael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Karlsson, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Sakrapport för undersökningen organiska miljögifter i luft och nederbörd Aspvreten inom delprogrammet organiska miljögifter i luft och nederbörd inom programområde luft2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 117. Anderson, Robert
    Dagvatten Ökad kunskap och förståelse för dagvattnet som ett miljöproblem.2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Dagvattnet har med tiden blivit alltmer förorenat av metaller, näringsämnen, miljögifter och partiklar. Det beror bland annat på att industriella utsläpp, biltäthet och atmosfäriskt nedfall av föroreningar har ökat. Målet med projektet var att skaffa kunskaper om dagvattnet i Västmanlands län avseende mängder, föroreningsinnehåll, med mera. Målet var också att få kunskap om vilka åtgärder som kan utföras för att förbättra kvalitén på dagvattnet samt att klargöra vem det är som är ansvarig för att utföra åtgärder där de behövs. Dagvatten regleras juridiskt i bland annat miljöbalken, lagen om allmänna vattentjänster och plan- och bygglagen. Ledningsnäten för dagvatten är oftast ägda av kommunerna, vilket innebär att kommunerna därmed är att se som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. I lagstiftningen kan man bland annat läsa ut att dagvatten ska ledas bort eller behandlas så att störningar för människors hälsa eller miljön inte uppstår samt att det är förbjudet att släppa ut orenat dagvatten i ett vattenområde om det inte är uppenbart att utsläppet kan ske utan risk. Det finns olika sätt att minska föroreningsbelastningen från dagvatten. Antingen kan man förhindra att dagvattnet förorenas eller så kan dagvattnet renas i en lokal eller central reningsanläggning. Det finns olika sätt att rena dagvatten, till exempel i dammar, våtmarker och infiltrationsanläggningar. Arbetet med dagvatten behöver bedrivas strategiskt i länets kommuner, för att få till stånd ett långsiktigt hållbart arbete kring dagvattenfrågorna. Arbetet med dagvatten är i de flesta kommuner inte prioriterat, men intresset ser ut att öka. Dagvattnet samlas vanligen upp i duplikata ledningssystem under länets tätorter och leds sedan vidare ut till sjö eller vattendrag utan någon rening. De centrala recipienterna är Hedströmmen, Arbogaån, Sagån, Svartån, Kolbäcksån och Västeråsfjärden. Ingen av dessa recipienter uppfyller föreslagen miljökvalitetsnorm för vatten, god ekologisk status. Varje år beräknas omkring 36 ton kväve och 6 ton fosfor nå recipienten via det kommunala dagvattennätet. Ungefär 17 ton kväve och 2 ton fosfor leds vidare till Östersjön. Denna rapport visar att utsläppet av näringsämnen från dagvattnet är betydande. Arbetet med dagvatten behöver prioriteras högre i Västmanlands län. Kommunerna behöver agera mer i sina roller som tillsynsmyndigheter och Länsstyrelsen behöver vara mer verksam i sin roll som ansvarig för tillsynsvägledningen inom dagvattenområdet.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 118.
    Anderson, Sara
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Plast i Sverige – fakta och praktiska tips: Data för 20202022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    För att använda plast där den gör mest nytta måste välgrundade beslut kunna fattas. Det kräver i sin tur kunskap om nuläget: hur plast används, hur stora mängder plastavfall som uppkommer, hur avfallet behandlas samt information om de mest betydande källorna och spridningsvägarna för plast i miljön. Denna kartläggning av plast i Sverige syftar till att ge en sådan nulägesbild för 2020. Då data i vissa fall har saknats för 2020 har information från 2019 eller 2018 använts i stället.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 119.
    Anderson, Sara
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Plastic in Sweden – facts andpractical advice: Data from 20202022Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Well-founded decisions must be made if we are to use plastic where it has the most benefit. This requires knowledge of the current situation: how plastic is used, the amount of plastic waste that is generated, how waste is processed and information about the most significant sources and routes for the spread of plastic in the environment. The mapping of plastic flows in Sweden aims to provide this knowledge for 2020. In some cases, where there is a lack of data for 2020, information from 2019 or 2018 has been used instead.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 120.
    Andersson, Agneta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum. Umeå universitet.
    Wikner, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
    Vattenmassans biologi2001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av kiselalger och dinoflagellater visar ingen generell uppgång eller nedgång vid någon av stationerna i Bottenviken, Örefjärden eller Bottenhavet under perioden 1991–2000. Växtplanktonhalterna visar dock på stor variation mellan år, vilket kan påverka andra organismer i ekosystemet.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 121.
    Andersson, Agneta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum. Umeå universitet.
    Wikner, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
    Vattenmassans biologi1999Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inga statistiskt säkerställda förändringar kan påvisas bland de biologiska variabler som speglar näringstillgången i vattenmassan i Bottniska viken. Både växtplanktonarter och syrekonsumtion som redovisas nedan är exempel på detta. Tillsammans med stabila tidsserier av syre och närsalter tyder resultaten på en jämn näringstillgång i Bottniska vikens utsjöbassänger under övervakningsperioden.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 122. Andersson, Anna
    Övervakning och uppföljning av utter (Lutra lutra) i Västerbottens län2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Från att ha varit försvunnen från många områden tycks uttern nu åter förekomma i största delen av Västerbottens län. Detta är mycket glädjande. De faktorer som en gång orsakade utterns tillbakagång verkar vara mindre betydelsefulla nu. Uttern är alltså en indikator på att tillståndet av artens livsmiljö, vattenmiljöer av olika slag, verkar ha förbättrats på senare år. Uttern är dock fortfarande sårbar. Det är därför uttern ingår i EU:s Natura 2000-system, och det är därför ett nationellt åtgärdsprogram för arten har tagits fram. Uttern upplevs av många som ett väldigt sympatiskt djur och betraktas ofta som indikator för, och trevlig del av, en stor biologisk mångfald. Uttern fungerar också som indikator för uppföljningen av miljömålen Levande sjöar och vattendrag, Giftfri miljö, Biologisk mångfald och Bara naturlig försurning. Än återstår en lång väg att gå för att bevara uttern. Så måste vi ta fram ett övervaknings- och uppföljningsprogram för arten som gör det möjligt att bedöma dess status och hjälper oss att säkerställa utterns långsiktiga överlevnad i länet. Det föreliggande arbetet är första steget i denna strävan. Denna rapport har finansierats av Umeå universitet och Länsstyrelsen i Västerbotten länUnder 1960-1980-talet minskade utterpopulationen drastiskt i hela landet. Bland annat PCB och en intensiv jakt har angetts som troliga orsaker till utterns tillbakagång. På senare år har uttern börjat återhämta sig och sprida sig till sina ursprungliga biotoper i Västerbottens län. Då det både finns ett nationellt och internationellt intresse av att bevara uttern och dess livsmiljöer är det av yttersta vikt att noggrant övervaka återetableringar och beståndsutvecklingar. Då kunskapen om uttern i länet är begränsad ska denna kunskapssammanställning ligga till grund för Länsstyrelsens beslut om den regionala förvaltningen av utter. Genom informationsbrev och tidningsannonser samlades 175 rapporter in omfattande totalt 193 olika observationer. Utifrån rapporterna har en ungefärlig utbredning kunnat fastställas och uttern verkar vara spridd över hela länet med större täthet i vissa områden. Även ett antal föryngringar rapporterades från olika delar av länet. Utterns naturliga miljö skadas vid vattenregleringar. Vidare innebär en reglerad älv att uttern får svårare att söka föda vintertid då öppna forssträckor försvinner. Trots att uttern i dagsläget förekommer både i reglerade och oreglerade älvar är den mest förekommande i oreglerade vattensystem. Observationsrapporterna i kunskapssammanställningen antydde att det fanns fler uttrar vid den reglerade Umeälven jämfört med den oreglerade Vindelälven. Syftet med inventeringen var att undersöka huruvida rapporternas antydan stämde samt om det förekommer säsongsmässig förflyttning från bäck till älv. Sommarinventeringen i juli 2004 var resultatlös till följd av kraftigt regnande och höga vattenstånd. Vidare erhölls endast ett fåtal utterobservationer i form av spillning under vinterinventeringen i november 2004. Statistiska tester visade att det inte förelåg någon signifikant skillnad mellan älvarna. Undersökningen visar på de svårigheter som finns med de olika metoderna. De inkomna rapporterna återspeglar inte nödvändigtvis utterns täthet. Sommarinventeringar är besvärliga på grund av vattenflödets svängningar. Vidare är vinterinventeringar beroende av bra väder- och snöförhållanden.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 123.
    Andersson, Anna-Carin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lönn, Mikael
    Institutionen för livsvetenskaper Södertörns högskola.
    Genetisk variation hos vildaväxter och djur i Sverige: En kunskapsöversikt om svenska arter och populationer, teori och undersökningsmetoder Genetic variation in natural populations of animals and plants in Sweden – a review of case studies, theory and some methods2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sverige har genom Konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att bevarasin biologiska mångfald (biodiversitet) på ekosystem-, art- och gennivån. Ettvanligt synsätt är att bevarandet av ekosystem och naturtyper också bevarararter och att bevarandet av arter också bevarar genetisk variation inom arterna.Det finns en ökande insikt om att bevarandet av arter inte nödvändigtvis bevarar den genetiska mångfalden inom arterna. Bevarandet av genetisk variationhar hittills fått relativt liten uppmärksamhet inom den praktiska naturvården.På senare år har en del forskare argumenterat för att bevarandearbetetkanske borde fokuseras på att försöka förhindra utdöenden av genetisktdistinkta populationer snarare än att förhindra att arter dör ut. Förespråkarnamenar att man genom att satsa på att bevara genetiskt distinkta populationerbättre bevarar en arts evolutionära potential och anpassningsförmåga. På såsätt minskar risken att arten dör ut även i ett längre tidsperspektiv.Naturvårdsverket fick ett regeringsuppdrag 2006 att ”i samråd med Statensjordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och Sveriges lantbruksuniversitet,ta fram ett nationellt handlingsprogram för bevarande av genetisk variation hosvilda växter och djur.” Den här kunskapsöversikten är en del av underlagetinom uppdraget och har två huvudmålsättningar.Den första målsättningen med kunskapsöversikten är att beskriva den genetiska variationen i svenska populationer utifrån ett antal teman. Dessa teman ärvalda för att belysa vilka generella frågeställningar och problem som i dagslägetidentifieras som betydelsefulla inom den bevarandegenetiska forskningen. Varjetemaavsnitt redovisar det internationella forskningsläget, med exempel på relevanta genetiska studier av svenska organismer.Kunskapsöversiktens andra målsättning är att göra ämnesområdet genetikmer lättillgängligt för personer som inte har arbetat med genetiska frågeställningar tidigare eller de som vill repetera den teoretiska bakgrunden. Den somhar kunskap i populationsgenetiska och evolutionära processer behöver inteläsa detta för att kunna tillgodogöra sig resten av kunskapsöversikten. Kunskapsöversiktens syfte är inte att ge en heltäckande redogörelse för allagenetiska studier som är gjorda i Sverige. Studier före 1997 finns sammanställdai två tidigare rapporter (Laikre & Ryman 1997; Lönn m.fl. 1998). Dessa rapporter är fortfarande mycket aktuella. Eftersom det sker mycket genetiskforskning i Sverige och andra länder, gör den här kunskapsöversikten inteanspråk på att samla all nyvunnen genetisk kunskap om vilda växter och djursedan 1997, utan fokus ligger på de processer som kan antas förändra dengenetiska variationen i vilda populationer utifrån ett svenskt perspektiv.Nyttan av genetisk mångfald. Genetiska skillnader mellan individer, dengenetiska variationen, utgör grunden för all evolution och anpassning. Om allaindivider av en art är genetiskt identiska sätts evolutionen ur spel, med följd attarten inte kan anpassa sig till nya situationer t.ex. de klimatförändringar somförväntas ske till följd av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Att mäta dengenetiska variationen och sätta den i samband med evolutionär förändring och ekologisk funktion i vilda populationer är forskningsmässigt mycket krävande.Dock visar en sammanfattande studie av ett stort antal växtstudier ett tydligtsamband mellan populationsstorlek, genetisk variation och olika mått på fertilitetoch livsduglighet, och en annan att ålgräsängar bestående av flera genotypervar mindre känsliga för miljöförändringar, växte tätare och hyste fler smådjur,än genetiskt enhetliga ålgräsängar.Mänskliga aktiviteter kan ha negativa konsekvenser för den genetiskamångfalden och därmed för anpassningsförmågan. Oavsett om variationen ärtill nytta för dagens populationer vet vi inte säkert vilka egenskaper som blirnödvändiga för överlevnaden i en ny miljösituation.Genetisk utarmning av små populationer. Minskad populationsstorlek ärett problem för många djur och växter i människopåverkade områden. Små,isolerade populationer förlorar genetisk variation p.g.a. slumpmässiga, lokalaprocesser (genetisk drift), och på sikt kan även anpassningsförmågan påverkas.Undersökningar visar att många populationer är tillräckligt små och isoleradeför att påverkas av genetisk utarmning, och att utarmade populationer ofta harlägre fertilitet och överlevnadsförmåga som en följd av ökad inavel eller att värdefulla alleler gått förlorade. Enligt flera studier kan det dock räcka med ettfåtal immigranter för att motverka negativa effekter av inavel. Däremot är detsvårt att dra generella slutsatser om hur genetisk utarmning påverkar populationers långsiktiga anpassningsförmåga utifrån de få studier som hittills utförts.Genetisk mångfald efter genflöde och hybridisering. Mänskliga aktiviteterhar i många fall medfört ett ökat genutbyte mellan naturliga djur- och växtpopulationer. Ett stort eller långväga genflöde kan påverka de populationersom tar emot genflödet. Det finns flera fall där mänskliga aktiviteter ökat genflödet genom att skapa gränszoner eller ”hybridmiljöer” där genetiskt olikapopulationer eller närbesläktade arter kunnat mötas och utbyta gener medvarandra. Hos flera arter, t.ex. skogshare respektive växten gulluzern vet manatt gener från införda eller domesticerade släktingar (fälthare resp. blåluzern)spridits ut i den svenska naturen. Däremot saknar vi fortfarande kunskap omdet genflöde som sker när nyanlagda vägslänter besås med utländskt gräsfröeller när utplanterade skogsträd, fåglar och fiskar med främmande bakgrundkommer i kontakt med inhemska bestånd i Sverige. Studier av bl.a. lax visar att genflöde kan vara skadligt genom att ge upphovtill hybrider med låg fertilitet eller livskraft (utavelsdepression). I andra fall hargenflödet gått så långt att arters särprägel hotas, som i fallet med de individfattiga öländska bestånden av silverviol som lätt bildar hybrider med andraarter. Ibland har det uppstått populationer med förmåga att invadera naturligaekosystem efter det att människan underlättat hybridisering mellan närbesläktade arter. Negativa effekter av genflöde måste också beaktas när naturvårdsprojekt avser förstärka populationer genom att tillföra uppfödda individer ellerindivider från andra, avlägsna populationer.Genetiska effekter av beskattning. Många djur- och växtarter utsätts för enregelbunden beskattning i form av fiske, jakt eller skogsbruk. Beskattning förväntas bl.a. öka risken för genetisk utarmning genom att minska den genetiskteffektiva populationsstorleken. I en studie av torsk ledde lokal beskattning tillett ökat inflöde av individer (och gener) från andra populationer, med följd att även det storskaliga variationsmönstret också påverkades. Det finns flera exempel på beskattade djurpopulationer som genomgått en riktad evolutionär förändring, som ett resultat av att beskattningen varit selektiv. I flera fall har dennaförändring minskat populationens förmåga att återhämta sig. Genetisk mångfald och pågående habitat- och klimatförändringar. Lokalanpassning innebär att populationer av en art är genetiskt anpassade till olikamiljötyper. Förmågan att anpassa sig utgör populationers evolutionära potentialoch denna är generellt sett större ju mer genetisk variation som finns i en population. Det finns många exempel på svenska arter som utvecklat lokalt anpassadepopulationer i vissa miljöer, t.ex. strandsnäcka, blåmussla, sill, storspigg, spåtistel, tall, och vitklöver. Förekomsten av lokala anpassningar betyder attindivider från olika populationer inte är direkt utbytbara – lokalt anpassadepopulationer har ett bevarandevärde i sig. Lokal anpassning är därigenom enviktig aspekt vid restaurering, stödutsättning och utnyttjande av populationer.För varje typ av anpassning behövs specifik genetisk variation och hur dennavariation är fördelad inom och mellan populationer samt i hur hög grad variationen kan spridas genom genflöde är i huvudsak okänt och ett område där viktig kunskap saknas. Genetisk särprägel hos svenska populationer. Sverige har få endemiska arteroch de som finns har uppkommit i sen tid som resultat av lokala processer(hybridisering, polyploidisering). Samtidigt finns det många genetiskt särprägladepopulationer. Populationerna är olika för att de har olika ursprung och invandringsvägar eller för att de är anpassade till sin lokala miljö. Taxonomiska enheter som arter, varieteter och former, liksom indelningar i evolutionärt signifikanta enheter och skötselenheter avspeglar en genetisk differentieringsom skett inom eller utanför landet. Genetiskt skilda grupper kan vara svåra atturskilja morfologiskt (de är kryptiska) och det finns flera studier där man medhjälp av molekylära markörer kunnat upptäcka tidigare okända genetiskstruktur hos svenska arter.Lönn m.fl. (1998) framhöll att populationer med en huvudsaklig utbredning i Sverige inte är marginella ur ett genetiskt perspektiv, medan arter som harhuvudsaklig sydlig utbredning och randpopulationer i Sverige är mindre genetiskt variabla här. I många fall är svenska populationer minst lika variabla sompopulationer i områden som inte varit nedisade under den senaste istiden. Dessamönster har bekräftats av senare undersökningar. Likaså styrker senare studieratt populationer från Öland och Gotland, Östersjön med dess stränder,fjällvärlden och det gamla odlingslandskapet är genetiskt särpräglade. Varjeförlorad population innebär en risk att värdefull genetisk variation – och därmed anpassningsförmåga – också går förlorad. Eftersom den genetiska mångfalden återfinns i enskilda populationer eller som skillnader mellan populationerblir populationer eller grupper av populationer den mest naturliga enheten närden genetiska mångfalden skall bevaras.Genetisk övervakning. Behovet av ett genetiskt övervakningsprogram framhölls redan av Laikre & Ryman (1997). Detta behov finns fortfarande eftersomdet än så länge inte existerar något centralt organiserat genetiskt övervakningsprogram för svenska arter. Vårt förslag till övervakningsprogram baseras tillstor del på Laikre & Ryman (1997) och är tänkt som en utgångspunkt för disssioner om hur ett program kan utformas. Vi föreslår att den genetiska övervakningen fokuseras på sex olika typer av taxa (här definierade som arter ellergrupper av populationer inom arter), bl.a. taxa med negativ populationsutveckling och taxa som beskattas av människan. En av övervakningsprogrammetsviktigaste uppgifter är enligt vår mening att upprätta former för insamling ochlagring av olika typer av biologiskt material, t.ex. vävnadsprover, som kananvändas vid genetiska undersökningar av de taxa som ska övervakas. Det ärav största vikt att lagringsmetoderna möjliggör lagring under mycket lång tidoch att de inte begränsar vilka genetiska undersökningsmetoder som kan komma att användas. I vissa fall kan det bli aktuellt att använda kvantitativa genetiskametoder. Vi föreslår att det upprättas en gemensam databas över de museimaterial som kan komma till användning som referensmaterial i genetisk övervakning. Mycket av det biologiska material som lagras på många forskningsinstitutioner skulle också kunna användas på detta sätt. Det bör skapas ett formaliserat system för forskare att anmäla att de inte längre har möjlighet attbehålla insamlade material, så att dessa kan komma till användning i eventuellaövervakningsprogram.Kunskapsbrist och forskningsbehov. Vi har identifierat flera frågor somfortfarande är obesvarade trots att många studier har utförts. Vi efterlyser bl.a.mer genetisk forskning som belyser (i) vilken roll Sveriges genetiskt särprägladepopulationer kan spela för att möta en storskalig miljöförändring som t.ex. global uppvärmning. Finns det tillräckligt med genetisk variation i relevantaekologiska egenskaper för att arter i Sverige skall kunna anpassa sig? Vilkapopulationer är mest värdefulla – de centrala eller de i kanten av utbredningsområdet? Finns det risk att genetiskt särpräglade populationer går förlorade ide habitat som antas bli mest påverkade av global uppvärmning? Vilka genetiskametoder är relevanta för att mäta populationers framtida anpassningsförmåga?Hur påverkar den genetiska sammansättningen av arter som är huvudkomponenter i viktiga svenska ekosystem deras funktion, artsammansättning och stabilitet? Vi efterlyser också undersökningar av (ii) effekter av genflöde på genpooler av de omfattande utplanteringar som sker inom t.ex. skogsbruket ochfiskenäringen. Hur påverkas arter i naturliga gräsmarker av genflödet som skernär intilliggande vägslänter besås med främmande fröblandningar? När är detlämpligt att tillföra främmande individer för att förstärka populationer med fåindivider, hög grad av inavel, eller som är dåligt anpassade till ett förändrat klimat? När är sådana åtgärder skadliga? Varifrån bör förstärkningarna tas?(iii) Hur särskiljer man ”normala” genetiska förändringar från ”onormala”som skulle kunna utgöra ett hot mot mångfalden?Vad bör ingå i handlingsprogrammet? Det nationella handlingsprogrammetför bevarandet av genetisk variation hos vilda växter och djur i Sverige bör iförsta hand omfatta ett genetiskt övervakningsprogram och den forskning somföreslås i denna kunskapsöversikt. Dessutom föreslår vi att handlingsprogrammetmynnar ut i riktlinjer för hur man motverkar genetiska problem i övervakadepopulationer och i de stödutsättningar som föreslås i flera åtgärdsprogram.Handlingsprogrammet bör också ha som mål att utveckla riktlinjer och effektivasystem för registrering av alla de utsättningar som sker inom jord- och skogsbruket, i fiskenäringen, och för insåning i samband med vägbyggen och liknande.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 124.
    Andersson, Arne
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Fågelstationer, Ottenby fågelstation. Sveriges Ornitologiska Förening.
    Lindström, Åke
    Utförare miljöövervakning, Fågelstationer, Ottenby fågelstation.
    Hasselquist, Dennis
    Utförare miljöövervakning, Fågelstationer, Ottenby fågelstation.
    Hedenström, Anders
    Utförare miljöövervakning, Fågelstationer, Ottenby fågelstation.
    Hjort, Christian
    Utförare miljöövervakning, Fågelstationer, Ottenby fågelstation.
    Jonzén, Niclas
    Utförare miljöövervakning, Fågelstationer, Ottenby fågelstation.
    Bengtsson, Daniel
    Utförare miljöövervakning, Fågelstationer, Ottenby fågelstation.
    Ottenby fågelstation: Årsrapport 19991999Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Decenniets, seklets och milleniets sista år blev ett år av stora förändringar vid Ottenby fågelstation. Deföregående tre-fyra åren hade präglats av mycket dålig ekonomi och därtill personalproblem. Under 1998blev situationen akut. Som ett första led i att förbättra situationen ombildades Ottenbykommittén (avSveriges Ornitologiska Förening satt att sköta fågelstationen) under hösten 1998. Den störstaförändringen blev sedan att Jan Pettersson, platschef sedan 1978, sades upp. Därtill kom uppsägning,pensionering, dödsfall (se nedan) och sedan tidigare överflyttade tjänster till OFAB, vilket innebar detatt den “fast” anställda personalstyrkan, som 1992 var 7 personer, reducerades till noll!Ottenbykommittén har nu fått en mycket mer aktiv roll i stationens arbete. Olika verksamhetsdelar haridentifierats och ledamöterna har getts olika ansvarsområden.Kommittén bestod under året av :Åke Lindström (ordförande)Christian Hjort (sekreterare, utlandsverksamheten)Dennis Kraft (ekonomi)Arne Andersson (datafrågor)Dennis Hasselquist (samordning av ansökningar)Anders Hedenström (forskningssamordnare)Niclas Jonzén (personal)Lars Lindell (SOF:s styrelse).Aktiviteterna inom dessa olika områden redovisas nedan och här skallbara de generella linjerna i arbetet läggas fram.Tvivelsutan förbättrades arbetsklimatet för den ideellt arbetandepersonalen på fågelstationen och glädjande nog var tillströmningen storav arbetsvilliga ungdomar. Stationen blev på många sätt öppnare, inteminst mot fågelskådarleden. Fler personer besökte stationen och pådetta sätt kan många fler känna sig delaktiga och trivas. Nackdelen äratt det rent praktiskt blir svårare att driva verksamheten med mångamänniskor närvarande och relativt stor omsättning på personer.Genom mycket hård åtstramning på utgiftssidan kunde ett förväntat rejält underskott i budgeten vändastill en liten vinst. Alla inblandade skall ha stor ära av detta eftersom både stora som små uppoffringarkrävts för att styra ekonomin rätt. Den lilla vinsten användes till att börja täcka det underskott somunder många år ackumulerats. Även om det nu känns som att vi har en god kontroll över den löpandeekonomin så måste vi på lång sikt hitta fler finansieringskällor till stationens verksamhet. Det är tillexempel mycket otillfredsställande att vi nu inte har någon heltidsanställd personal, något som på siktmåste lösas.Fågelstationens gamla dröm om att ha en egen filial söder om Sahara gick i uppfyllelse under 1999 meden månads försöksverksamhet i Nigeria under våren. Denna slog väl ut på alla sätt och verksamhetenskall nu intensifieras under 2000.Datahanteringen fick sig en rejäl skjuts framåt under året och kan vi bara snart förnya maskinparken finnsgrunden för en smidig och effektiv datahantering vid stationen. Detta kommer att underlätta bådeutåtriktad verksamhet (Internet) och eget analysarbete.Ottenby Försäljnings AB (OFAB), som drivit den affärsmässiga delen av stationens verksamhet sedan1995, fortsatte sin verksamhet parallellt med fågelstationens ideella verksamhet. Genom verksamheten iNaturum och restaurang Fågel Blå svarar OFAB för en viktig del av fågelstationens publika aktiviteter.Det är av stor vikt för framtiden att behålla och utveckla det goda samarbetet mellan fågelstationen ochOFAB.Figur 1. Åke LindströmFigur 2. Patrik Rhönnstad, platschef 1999Kontinuiteten i det praktiska arbetet på stationen blev naturligtvis något lidande av att den rutineradepersonalen försvunnit. Situationen hjälptes dock upp signifikant av att OFABs personal fanns på plats(Håkan och Annika Lundkvist, Gösta Friberg) samt att nye platschefen och många av de ideelltarbetande hade erfarenhet från tidigare år.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 125.
    Andersson, Bengt
    et al.
    Naturvårdsverket.
    von Oelreich, Kristina
    Naturvårdsverket.
    Miljöledning i staten 2011: En redovisning2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Statliga myndigheter ska införa ett miljöledningssystem och årligen redovisa sina resultat till regeringen och Naturvårdsverket enligt förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter.

    Den här rapporten är en sammanställning av myndigheternas redovisning av miljöledningsarbetet i staten 2011. För verksamhetsåret 2011 har 192 av 194 myndigheter redovisat till Naturvårdsverket. Redovisningen omfattar totalt 177 000 årsarbetskrafter och 12 miljoner kvadratmeter lokalyta.

    Myndigheterna har under 2011 utvecklat sina miljöledningssystem utifrån de krav som ställs i förordningen. Förordningens redovisningskrav fyller därmed en viktig funktion för att driva arbetet framåt även om det finns ytterligare förbättringar att göra t.ex. då det gäller identifiering av myndigheternas betydande miljöpåverkan, kvaliteten på de mål och handlingsplaner som upprättas samt den statistik som samlas in avseende resor, energianvändning och upphandling.

    Det finns fortfarande stora osäkerheter i de siffror som redovisas. Det sker en utveckling mot bättre insamlingsmetoder och mer fullständig rapportering, men myndigheterna har kommit olika långt. Jämförelser med föregående års siffror bör därför ske med försiktighet och rapporteringen bör inte användas för att avgöra om myndigheternas totala miljöpåverkan ökat eller minskat. Detta är inte heller syftet med rapporteringen.

    Enligt förordningen bör de myndigheter vars verksamhet medför en betydande miljöpåverkan certifiera verksamheten. En certifiering har genomförts av 22 myndigheter, vilket motsvarar 11 procent av myndigheterna. Det framgår av de redovisningar som lämnats in, att de myndigheter som är miljöcertifierade har högre kvalitet på sina redovisade uppgifter. Naturvårdsverket har inlett ett samarbete med SIS-standardisering i syfte att öka kunskapen om och förståelsen för nyttan med en miljöcertifiering.

    Fulltekst (pdf)
    Miljöledning i staten 2011: En redovisning
  • 126.
    Andersson, Berta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Östlund, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Miljöövervakning i Mälaren 2000: Sammanfattning2001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen förmiljöanalys, SLU utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten iMälarens fjärdar och sund under år 2000. Biologiska, kemiska och vissafysikaliska förhållanden har undersökts. Denna broschyr är en sammanfattningav ”Miljövervakning av Mälarens fjärdar och sund 2000”.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 127. Andersson, Birgitta
    Fide prästäng-flora och vegetation under 55 år1994Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Genomgång av historisk och nuvarande vegetation i Fide prästänge på södra Gotland.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 128.
    Andersson, Birgitta
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län.
    Brink, Karin
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län.
    Nordfeldt, Sofi
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län.
    Regionalt miljöövervakningsprogram för Södermanlands län 2015-20202017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det övergripande målet för den svenska miljöpolitiken är att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Riksdagen har beslutat om 16 miljömål som beskriver vilka kvaliteter miljön ska ha för att detta ska vara uppfyllt. Miljöövervakningen är en av de viktigaste delarna av uppföljningen av miljökvalitetsmålen.

    Miljöövervakningen innebär att beskriva miljötillståndet i länet. Den ska ge svar på frågan hur det står till i miljön och hur miljön förändrar sig. Miljöövervakningen omfattar ett brett område från nedfall av luftföroreningar, arter i skogen, halter av näringsämnen i sjöar, fiskbestånd i havet, fåglar i olika miljöer till miljögifter i sediment.

    Processen med att ta fram detta program påbörjades 2013. Arbetet har utförts av Sofi Nordfeldt, Per Flodin och Karin Brink samt ansvariga för respektive delprogram. Genom möten med Naturvårdsverket och andra länsstyrelser har övervakningen kunnat samordnas med nationell miljöövervakning och med angränsande län. Ett exempel på samordning mellan länsstyrelsernas regionala miljöövervakning och den nationella är undersökningarna av bottenfauna i Östersjön, där resultaten kan jämföras med varandra och ge en bättre helhetsbild av tillståndet än var för sig. Ambitionen är att utveckla samarbeten inom programmet under den kommande programperioden med utgångspunkt från miljömålen.

    Länsstyrelsen i Södermanlands län har redovisat till Naturvårdsverket det Regionala miljöövervakningsprogrammet som ska gälla 2015-2020. Programmet innehåller detaljerad beskrivning av vilka delprogram som ska utföras respektive år.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 129.
    Andersson, Carin
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Övervakning av grundvatten i Jönköpings län 2005-20082010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Grundvattnet har stor betydelse för naturen eftersom det försörjer sjöar, vattendrag, våtmarker

    och källor med vatten. Det förser också många av länets invånare med dricksvatten.

    Det är därför nödvändigt att grundvattnet är av god kvalitet och att negativ miljöpåverkan

    motverkas. För att följa eventuella förändringar i grundvattnets kvalitet har Länsstyrelsen i

    Jönköpings län genomfört en undersökning i 25 vattentäkter och fem källor. Konduktivitet,

    pH, ammonium, nitrat, sulfat och klorid samt metaller analyserades i vattentäkterna och

    källorna. Dessutom analyserades råvatten för bekämpningsmedel och klorerade lösningsmedel

    vid några grundvattentäkter. För att kunna bedöma tillstånd och påverkan har Sveriges

    geologiska undersöknings föreskrifter om statusklassificering och miljökvalitetsnormer

    för grundvatten och Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för grundvatten använts. I

    denna rapport redovisas resultat från provtagningar i de 25 grundvattentäkterna 2005-2008.

    För att utläsa trender har även äldre resultat använts som underlag.

    Enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder anses alkaliniteten vara måttlig - mycket låg

    vid 70 % av vattentäkterna vilket kan innebära att alkaliniteten är otillräcklig för att i framtiden

    ge en stabil och acceptabel pH-nivå i områden med hög syradeposition. Nitrathalten

    visar en måttlig till stark påverkan i 76 % av vattentäkterna. Klorid-halterna bedöms som

    låga eller mycket låga i samtliga vattentäkter och källor.

    Sammanfattningen i tabell 2 visar medelvärden för de undersökta parametrarna i källorna

    och vattentäkterna bedömda efter SGUs föreskrifter. Ingen koncentration översteg riktvärdet

    för grundvatten vare sig i källorna eller i vattentäkterna. Ammonium-, klorid- och sulfathalterna

    översteg referensvärdet i ett fåtal av täkterna och ammoniumhalten översteg referensvärdet

    i två av källorna. Kvävehalten är i tabell 1 och 2 utryckt som nitrat, NO

    3, för

    att kunna jämföra med värdena i SGUs föreskrifter. Nitrathalten överskrider utgångspunkt

    för att vända trend vid fyra vattentäkter. Sju vattentäkter och en källa har kvävehalter över

    referensvärdet. Metallhalterna i vattentäkterna och källorna var generellt sett låga. 2,6-

    diklorbensamid (BAM) var det enda bekämpningsmedel som detekterades vid fem av vattentäkterna.

    Baserat på resultaten i denna rapport har fem vattentäkter otillfredsställande

    status (på grund av BAM), tre vattentäkter är ”at risk” (överstiger värdet för utgångspunkt

    för att vända trend, tabell 5) övriga har god status enligt vattendirektivet. Den tydligaste

    trenden som kunde påvisas var att nitrat- och sulfathalterna i vattentäkterna minskar (tabell 1).

    Tabell 1.

    Trendbedömning av konduktivitet (Kond), pH, Alkalinitet (Alk), ammonium (NH4N),

    nitrat, klorid och sulfat i vattentäkterna (VT).

    Kond

    mS/m

    pH Alk

    mg/l

    NH4N

    mg/l

    Nitrat

    mg/l

    Klorid

    mg/l

    Sulfat

    mg/l

    Antal VT där trend kan bedömmas 8 18 17 7 12 13 12

    Antal VT där ingen trend kan påvisas 6 12 13 7 5 10 6

    Antal VT där en ökande trend kan påvisas 0 3 3 0 1 0 0

    Antal VT där en minskade trend kan påvisas 2 3 1 0 6 3 6

    ÖVERVAKNING AV GRUNDVATTEN I JÖNKÖPINGS LÄN 2005-2008

    5

    Tabell 2.

    Medelvärden 2005-2008 för konduktivitet (kond), pH, alkalinitet (alk), ammonium (NH4), nitrat, klorid, sulfat, försurningsbelastning (förs.), arsenik (AS), kadmium (CD),

    kobolt (CO), krom (CR), kvicksilver (HG), nickel (NI), bly (PB) och zink (ZN). Gult = halten överstiger referensvärdet, orange = värdet överstiger utgångspunkt för att vända

    trend, rött = värdet överstiger riktvärdet för grundvatten. x = ej analyserat / halterna överstiger ej detektionsgränserna.

    *Baseras endast på en mätning. **Vid provtagningarna

    i Malmbäck (2 st 2008) uppmättes en hög koncentration av bly (15.4 μg/l ) och en låg koncentration (0.07 μg/l

    Vattentäkt Kond

    mS/m

    pH Alk

    mg/l

    NH4

    mg/l

    Nitrat

    mg/l

    Klorid

    mg/l

    Sulfat

    mg/l

    Förs. AS

    μg/l

    CD

    μg/l

    CO

    μg/l

    CU

    g/l

    HG

    μg/l

    NI

    μg/l

    PB

    μg/l

    ZN

    μg/l

    BAM

    μg/l

    Status vattentäkt

    Anneberg 22.9 6.95 63.3 0.005 9 16.00 15.00 3.3 0.15 0.011 0.03 4.5 0.001 0.8 0.1 10.3 0.33 Otillfredställande

    Baskarp X 6.78 X 0.050 0.3 5.30 6.50 X 0.15 0.003 0.004 0.7 0.001 0.1 0.1 6.1 x God

    Bor 8.1 6.3 22.0 0.035 2.2 7.8 7.20 1.2 0.11 0.040 1.13 7.7 0.026 4.8 0.3 24.4 x God

    Bottnaryd 8.3 6.20 23.5 0.010 2.0 5.60 8.10 1.2 0.08 0.002 0.01 0.9 0.001 0.3 0.1 5.1 x God

    Broaryd 24.5 7.93 89.0 0.005 24.8 9.48 8.38 4.8 0.04 0.034 0.03 3.9 0.001 1.0 0.1 4.1 x Risk

    Bäckshult 14.8 6.64 23.3 0.005 0.3 6.80 6.10 1.1 0.04 0.010 0.05 3.7 0.018 0.4 0.3 2.6 x God

    Furusjö X 6.35 X 0.010 3.3 6.00 7.60 X 0.16 0.036 0.03 7.6 0.001 0.2 0.4 10.3 x God

    Grimstorp 6.1 6.30 13.3 0.005 2.2 5.20 6.90 0.7 0.03 0.008 0.05 42.7 0.001 1.8 0.2 4.1 x God

    Hjältevad 6.7 6.50 20.0 0.005 0.3 4.57 7.37 1.1 0.09 0.008 0.04 5.9 0.002 0.2 0.1 4.8 x God

    Holsby 16.0 6.40 46.0 0.050 15 7.55 9.70 2.5 0.03 0.007 0.06 8.0 0.002 0.2 0.1 3.1 x God

    Horda X 5.69 5.4 0.005 7.5 7.2 11,00 0.2 0.04 0.044 1.41 5.0 0.026 2.9 0.2 11.5 x God

    Jularp 35.3 7.68 165.0 0.005 7 19.00 24.00 9.3 0.31 0.008 0.02 3.4 0.001 0.3 0.3 5.5 x God

    Korsberga 10.0 6.55 28.5 0.038 2.3 6.90 8.90 1.5 0.11 0.010 0.08 4.1 0.001 0.2 0.2 24.4 x God

    Landsbro 24.5 6.65 61.5 0.038 22 15.50 22.00 3.3 0.08 0.007 0.04 1.6 0.001 0.8 0.1 3.8 x Risk

    Lanna X 5.83 5.4 0.005 0.2 6.8 8.5 0.3 0.04 0.027 0.04 3.9 0.026 0.7 0.2 14.2 x God

    Lekeryd 19.8 6.60 60.6 0.010 5.3 15.50 13.00 3.0 0.18 0.002 0.01 2.5 0.001 1.3 0.2 3.2 x God

    Ljusseveka X 7.40 X 0.071 X 13.50 21.00 X 0.41 0.015 0.92 0.1 0.001 2.8 0.03 3.6 0.11 Otillfredställande

    Malmbäck 8.0 6.67 30.0 0.005 1.0 5.70 9.60 1.9 0.04 0.023 0.03 5.1 0.002 1.8 7.7** 32.8 0.45 Otillfredställande

    N.Unnaryd 15.3 6.05 27.5 0.010 30.5 6.10 11.00 1.5 0.52 0.011 0.01 2.7 0.001 0.7 0.1 5.2 x Risk

    Skede 20.0 6.55 51.0 0.050 16.5 15.50 9.00 2.7 0.11 0.018 0.14 7.9 0.003 1.2 0.7 9.6 x God

    Starhult 19.9 6.70 36.1 0.005 2.7 X X 1.9 0.09 0.003 0.02 1.4 0.002 0.4 0.8 5.3 x God

    Sunnerby 14.9 6.27 21.2 0.005 10 X X 1.1 0.11 0.039 0.14 9.1 0.002 0.5 1.2 21.2 x God

    Svenarum X 6.10 12.0 0.005 4.8 6.90 8.70 0.6 0.06 0.018 0.02 2.9 0.026 1.4 0.1 8.6 0.37 Otillfredställande

    Viebäck X X X X X X X X 0.11 0.008 0.19 15.7 0.002 1.07 0.4 6.3 x God

    Vireda 60.1* 7.70 207.5 0.008 23 22.00* 75.00* 10.8 0.20 0.049 0.02 3.5 0.001 0.7 0.1 2.4 0.76 Otillfredställande

    Glörje källa 23.66 7.7 127 0.064 0.79 7.37 6.70 6.7 1.14 0.001 0.10 0.1 0.001 0.1 0.01 1.2 x God

    Gränseryd 14.95 7.3 56.6 0.006 3.1 6.65 10.5 3.0 0.11 0.007 0.01 0.2 0.002 0.1 0.01 1.6 x God

    Skogshyltan 4.8 6.1 5.33 0.066 0.95 5.21 6.82 0.3 0.03 0.001 0.01 0.1 0.001 0.1 0.04 1.1 x God

    Sunneränga 17.35 7.4 65 0.023 4.8 7.3 13.35 3.5 0.23 0.005 0.01 0.3 0.002 0.1 0.005 1.4 x God

    Taberg 2 33.5 8.35 115.3 0.022 2.6 7.5 19.35 6.1 0.04 0.002 0.20 0.8 0.001 1.9 0.09 0.7 x God

    ÖVERVAKNING AV GRUNDVATTEN I JÖNKÖPINGS LÄN 2005-2008

    6

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 130.
    Andersson Cederholm, Erika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Sjöholm, Carina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Jaktturism – avvägningar,utmaningar och möjligheter2023Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Jaktturism anses ofta spela en viktig roll i hållbar landsbygdsutveckling. Turismen kan skapa arbeten, samt bidra till att traditioner och miljöer bevaras. En kommersiell jakt som riktar sig till lokala såväl som inresande jägare kan innebära att viltet kan användas som resurs på flera och nya sätt. När jakten ramas in och paketeras som turismprodukt, där boende, måltider och guidning ingår, kan jaktens värde som holistisk naturupplevelse bli mer uttalat. Att arbeta med och utveckla kommersiell jaktturism innebär emellertid en del utmaningar. Det är en typ av verksamhet som är inflätad i relationer och sociala sammanhang som inte främst karaktäriseras av en marknadslogik, utan av ett ansvar för förvaltning av både natur och kulturarv, samt ett upprätthållande av sociala relationer och ömsesidiga utbyten.

    Den som bedriver en jaktturismverksamhet behöver därför navigera på en komplex arena. Jaktturismen karaktäriseras av ständiga etiska och moraliska överväganden, i relation till viltet men också till kunder, andra företagare, grannar och markägare. Det här synliggör ideologiska, politiska och ekonomiska spänningar, både bland jägare själva och mellan jägare och andra aktörer i samhället. Den här studien visar vilka betydelser och värden jaktturismföretagare själva tillskriver sitt företag och sin produkt, samt hur de arbetar med service, relationer och iscensättning av jaktupplevelser.

    Projektet är framför allt baserad på ett heterogent urval av 30 samtals­intervjuer med 28 företagare från olika delar av Sverige med fokus på företagarnas egna berättelser och redovisningar. Studien lyfter fram begreppen ”balansarbete” och ”moralisk ekonomi” vilket synliggör jaktföretagandets relationsarbete i en komplex ekonomi, där många hänsyn och avvägningar – ekonomiska, moraliska och sociala – görs i det vardagliga arbetet.

    Resultatet av analysen sammanfattas i följande teman: Jaktturismens olika värden, Att iscensätta en jaktupplevelse, Jaktföretagandets relationsarbete. Avslutningsvis diskuteras betydelsen av att förstå jaktturismen som en moralisk ekonomi, samt hur begreppet ”tjänstefiering” kan användas för att belysa jaktturismen som upplevelsenäring.  

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 131. Andersson, Daniel
    Naturvårdsbränning av Flistersjönäset - inventeringsrapport och resultatsammanställning2002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den tredje augusti 1999 brändes i naturvårdssyfte ca 120 hektar ståndskog på Flistersjönäset. För att följa upp,dokumentera och utvärdera resultaten av branden genomfördes under juni 2000 en inventering av området.Rapportens syfte är att sammanställa, analysera och presentera data från inventeringen av brandfältet, för attåskådliggöra om branden åstadkommit önskvärda biologiska resultat. De företeelser som undersökts är främst;bildandet av bränd ved (levande och död), bildandet av döda eller skadade träd, brandpåverkan på fält- och bottenskiktsvegetation samt brandpåverkan på markens organiska skikt.Resultaten ligger väl i linje med vad som observerades vid bränningstillfället och visar att branden har tillskapatstora mängder bränd ved. Den största delen återfinns i lägre diameterklasser, eftersom de flesta träden i de huvudsakligen skiktade bestånden återfinns i dessa. Detta resultat gäller både stående träd och lågor. Branden haräven tillskapat stora mängder döda och skadade träd, framför allt i de lägsta diameterklasserna. Grövre träd har, med vissa undantag klarat branden utan skador.Både fält- och bottenskiktsvegetationens yttäckning har påverkats kraftigt. Däremot har markens organiska skiktoch därigenom även fältskiktsvegetationens rotsystem inte påverkats i någon större utsträckning. Brandpåverkansgraden varierar ganska kraftigt över området. Punktvis har vissa områden inte alls berörts avbranden medan andra påverkats betydligt mer än vad de generella resultaten gör gällande.På det hela taget kan man nog bedöma bränningen som lyckad ur ett naturvårdsperspektiv. Undantag från dettaär en något svag påverkan på markens organiska skikt till följd av en hög fukthalt vid bränningstillfället.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 132.
    Andersson, Elin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Jämtlands län.
    Kempe, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Larsson, Artur
    Siira, Ulrika
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Skogsstyrelsen.
    Uppföljning av biologisk mångfald meddata från Riksskogstaxeringen: Slutrapport, mars 20122012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultatet av ett samarbete mellan två projekt, dels ett projekt inom fortlöpande

    miljöanalys på SLU, lett av Artdatabanken, dels ett projekt som letts av Länsstyrelsen i Jämtland

    tillsammans med Artdatabanken och Skogsstyrelsen. Det senare drivs som ett så kallat miljömålsprojekt,

    med medel från Naturvårdsverket. I båda projekten är Riksskogstaxeringen en samarbetspartner.

    Grundtanken i båda projekten är att undersöka vilka parametrar i Riksinventeringen av skog (RIS) som

    bäst speglar tillståndet för biologisk mångfald.

    I ett första steg har arbetsgruppen valt ut ett antal parametrar som bör tas fram och undersökas. I ett andra

    steg har SLU tagit fram ett bakgrundsmaterial som diskuterats vidare inom gruppen. Därefter har gruppen

    tagit fram ett preliminärt förslag på vilka parametrar som kan vara lämpliga att prioritera för uppföljning

    av miljömålen. Förslaget har remitterats till forskare och myndigheter som kan tänkas ha intresse av

    innehållet och inkomna synpunkter har inarbetats i föreliggande slutrapport. Innehållet kan utgöra

    lämpligt bakgrundsmaterial om tillståndet i skogen, men också som indikatorer och andra mått som kan

    användas på olika sätt i uppföljning av biologisk mångfald.

    Övergripande kan det konstateras att RIS ger värdefull kunskap om främst utvecklingen av skogliga

    strukturer som trädens ålder, trädslag, beståndsålder och andra kvaliteter. Denna information kan bidra till

    att beskriva förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Ett flertal av parametrarna har haft en

    positiv utveckling under miljömålsperioden. Det är däremot inte liktydigt med att utvecklingen för den

    biologiska mångfalden utvecklats i en positiv riktning. Detta på grund av att de nivåer som vi har att utgå

    från (1999) ofta ligger på en så låg nivå jämfört med många arters behov att det krävs kraftiga

    förändringar för att arterna ska kunna utvecklas i positiv riktning.

    Projektet har hitintills prioriterat drygt ett tjugotal skogliga parametrar för uppföljning av biologisk

    mångfald inom miljömålssystemet. Av de skogliga parametrarna har följande föreslagits få hög prioritet:

    Antal gamla träd över 121 år per kvadratkilometer, indelat i åldersklasser

    Areal gammal skog fördelad på skogstyper; tall, gran, barr (ädel, barrädel, barrlöv)

    Volym död ved av olika trädslag; tall, gran, löv

    Volym död ved av olika grovlek

    Areal ädellövskog indelad i åldersklasser

    Areal ädellövskog fördelat på olika klasser för mängden död ved

    De arter och spårtecken från inventeringen som särskilt uppmärksammats är:

    Hackmärken

    Vedsvamp

    Tickor

    Mjölkört

    Hänglavar; man- och skägglav

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 133.
    Andersson, Henrik C
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Fisk i vattendrag och stora sjöar: Metoder för övervakning2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Föreliggande studie syftade till en genomgång av befintliga elfiskeprogram i

    kustvattendrag i södra Sverige för att se om programmen kunde samordnas

    och optimeras. Genom en enkät till 11 länsstyrelser och 14 andra organisationer

    (kommuner, vattenvårdsförbund, fiskevårdsområden, Fiskeriverket

    m.fl.) erhölls uppgifter om 28 pågående elfiskeprogram från Uppsala till

    Hallands län, även tillrinnande vattendrag till Vättern inräknades.

    De flesta elfiskeprogram (96 %) förväntas pågå långsiktigt.

    De flesta program hade startats under 2000-talet, men några program

    hade pågått sedan 1980-talet.

    I hälften av de pågående elfiskeprogrammen elfiskades samtliga

    lokaler årligen.

    De pågående elfiskeprogrammen som hade ett renodlat syfte var

    främst de som genomfördes inom de samordnade recipientkontrollerna

    (10 program), medan resterande program oftast hade två

    eller flera syften.

    I majoriteten (79 %) av de pågående elfiskeprogrammen hade inga

    specifika mål satts upp för vare sig lokaler och vattendrag.

    I knappt hälften (46 %) av de pågående elfiskeprogrammen skedde

    en årlig utvärdering, följt av enbart redovisning av elfiskeresultaten

    (39 %).

    I drygt hälften av programmen hade även en samlad utvärdering

    gjorts och/eller var planerad.

    Genomgången av elfiskeresultat visade att:

    En lokal bör följas minst fem år för att få en bild av samtliga

    förekommande fiskarter.

    300-400 m2 samplad area kan sättas som en övre gräns vid elfiske för

    att fånga förekommande arter.

    En god statistisk precision i skattning av artantalet kan uppnås med

    4-6 lokaler per vattendrag och år.

    Med samplingen vartannat år istället för varje skulle hälften av de

    signifikanta förändringarna av artantalet ej detekterats, trots att

    samma tidsperiod undersökts.

    Det är viktigare att fiska vid samma vattennivå än att hålla provtagningsdatum

    exakt när avsikten är att bestämma öringtätheten.

    12

    En god precision i bestämning av öringtäthet kan uppnås med

    5 undersökta lokaler per vattendrag och år.

    Provtagning vartannat år jämfört med varje år gör att endast 60

    procent av trender i öringtäthet kan påvisas. Minskas samplingsfrekvensen

    till vart tredje år kan bara 25 procent av signifikanta

    förändringar beläggas statistiskt.

    Biologisk mångfald bör inte övervakas med diversitetsindex på

    grund av få arter, utan hellre med frekvensen av rödlistade resp.

    främmande arter. Exempel redovisas.

    Skattningen av ekologisk status kan påverkas av vattentemperaturen,

    avrinningsområdets storlek och vattenhastigheten.

    Rekommendationer för lokalval ges.

    Utgående från ovanstående resultat görs rekommendationer för hur elfiskeprogrammen

    kan optimeras för att passa multipla syften med god statistisk

    precision (avsnitt 4).

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 134. Andersson, Henrik C
    Fiskar och fiskare i Stockholms län: läget år 20022003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det finns 53 licensierade yrkesfiskare i Stockholms län varav 5 är verksamma i Mälaren. Saltsjöfisket domineras av strömming och torsk medan fisket i Mälaren domineras av gös.I Mälaren har fisket efter siklöja minskat mycket drastiskt under senare år, från 150-200 ton under slutet av 1980-talet till 0,5-1 ton under början av 2000-talet. Merparten av yrkesfisket i Stockholms län bedrivs från små båtar, under 12 meter. Statistiken över yrkesfisket i Stockholms skärgård är ofullständig och endast 23 av de 48 licensieradefiskarena förekommer i den officiella statistiken. Fritidsfisket är omfattande i Stockholms län och ca 650 000 av länets invånare är intresserade av fiske. Fritidfisketsfångster är stora och de enkätundersökningar som genomförts av Fiskeriverket pekar mot att de överstiger yrkesfiskets av arter som gädda och abborre.Från och med 2002 ingår fisk i Länsstyrelsens regionala miljöövervakning och under augusti genomfördes ett provfiske i Stockholms skärgård och under hösten elfiskades 56 lokaler i 14 kustmynnande vattendrag. Utöver Länsstyrelsens provfiske genomförde Tyresö fiskeförening ett provfiske i Kalvfjärden i Tyresö kommun med länsstyrelsens hjälp. Provfiskefångsten vid Lagnö överensstämde med vad som är att förvänta i ett förhållandevis ostört nutida kustområde. Totalt fångades 18 fiskarter vilket var många i förhållande till andra provfiskade längs ostkusten. Fångsten av dominerades abborre både i vikt och antal. I Kalvfjärden var fångsten mindre, i förhållande till övriga områden, än vad som varförväntat. Det fångades även färre fiskarter än vad som var att förvänta och fångsten av karpfiskar var förhållandevis stor. Vid elfiskeunderökningen fångades totalt 13 arter i de undersökta vattendragen. Öring, abborre och gädda var de fiskarter som påträffades på flest lokaler. Flest fiskarter fångades i Bränningeån, Broströmmen, Loån, Skeboån och Moraån. De högsta tätheterna av fisk uppmättes i Igelbäcken, Kagghamraån, Moraån och Åvaån. I Igelbäcken utgjordes fångsten i huvudsak av grönling, i Kagghamraån och Moraån dominerades fångsten av stensimpa och öring medan den i Åvaån mestadels utgjordes av öring. Lite fisk fångades i Skeboån, Penningbyån och Skillebyån. Mycket öring påträffades i Bergshamraån, Hammerstaån,Kagghamraån och Åvaån. I vattendrag som Skillebyån och Penningbyån fångades oväntat få öringar. Kagghamraån har elfiskats kontinuerligt sedan 1994 och förekomstenav öring har ökat avsevärt genom olika typer av fiskevårdande åtgärder.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 135. Andersson, Henrik C
    et al.
    Östlund, Linda
    Sandström, Olof
    Fiskevårdsplan 2007 - 2010 för Stockholms län2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fiskevårdsbehovet är stort i Stockholms län. Problemen med fiskbestånden täcker hela skalan från gäddans kraftiga beståndsnedgångar med kopplingar till storskaliga miljöproblem i Östersjön till utdikade sjöar och våtmarker iinlandet. Påverkan på länets vattendrag är omfattande. Det finns även stort behov att förbättra förvaltningen av de kommersiella fiskarterna i länet och därigenom skapa underlag för livskraftiga näringar baserade på fisk samtrekreation för länets invånare.Det statliga fiskevårdsbidraget kan omöjligt täcka dessa behov. Det är därför nödvändigt att samordna olika finansieringskällor och intressen. I fiskevårdsplanen finns en översiktlig beskrivning av målen för verksamheten samt strategier för att öka samordning och skapasynergieffekter mellan olika åtgärder. Länsstyrelsen har en ambition att Stockholms skärgård skall bli ett "särskilt fiskeområde" under den innevarande strukturmedelsperioden.För fiskevården inom ramen för det statliga fiskevårdsanslaget beräknas till ca 5,5 kronor miljoner per år. Statsbidraget utgör ca 2,3 miljoner per år. Kostnaderna för åtgärder i skärgården har inte specificerats för åren 2009 och 2010. Under 2007-2008 kommer det att genomföras en förstudie tillsammans med Fiskeriverket för att definiera detta behov på objektsnivå.Målgruppen för planen är centrala verk, kommuner, fiskets organisationer och enskilda. Förhoppningen är att det i det kommande fiskevårdsarbetet sker en ökad integrering av fiskevårdsarbetet med övriga mål för miljö- ochfiskeripolitiken samt den kommunala översiktsplaneringen.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 136.
    Andersson, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Gaddsteklar och blomflugor i tio skogsområden i Västra Götalands län 20082010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I samband med bestämningsarbetet av skalbaggar vid en inventering av tio ädellövskogsområden i

    Västra Götaland 2008, lades en del andra insekter undan för att eventuellt artbestämmas vid ett senare

    tillfälle.

    Alla gaddsteklar (här avses guldsteklar, bin och humlor, getingar, vägsteklar och rovsteklar) och

    blomflugor samt ytterligare några enstaka insekter artbestämdes i början av 2010. Sammanlagt

    artbestämdes 1 135 gaddsteklar, 141 blomflugor och fem övriga insekter. Antalet arter uppgick till 58

    gaddsteklar, 25 blomflugor och två övriga insekter. En rödlistad art påträffades samt en art som

    tidigare varit rödlistad. Två nya landskapsfynd för landskapet Bohuslän gjordes.

    De mest anmärkningsvärda fynden var den rödlistade skalbaggsstriten

    Issus muscaeiformis som

    påträffades i fyra exemplar i Gunnarsbo på Orust, samt rovstekeln

    Ectemnius sexcinctus som hittades i

    ett exemplar i Skottek utanför Ulricehamn.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 137. Andersson, Håkan
    Inventering av dyngbaggar i Örebro län 2008 - förekomst av streckdyngbagge Aphodius merdarius2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I månadsskiftet maj-juni 2008 inventerades dyngbaggar på 40 lokaler på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län. Det viktigaste syftet med inventeringen var att ta reda på hur utbredd streckdyngbaggen Aphodius merdarius är i Örebro län. Ett annat syfte var att få bättre kännedom över vilka arter av dyngbaggar som förekommer i länet. Streckdyngbaggen är klassad som starkt hotad (EN) enligt den nationella rödlistan (Gärdenfors 2005). Arten ingår i åtgärdsprogrammet för dynglevande skalbaggar (Ljungberg 2007). Streckdyngbaggen är en art som är ganska starkt knuten till hästspillning, helst i torra, varma betesmarker. Efter 1950 har arten gått mycket snabbt tillbaka i Sverige och ansågs försvunnen från fastlandet. I slutet av 1990-talet och på 2000-talet har arten återfunnits på flera platser i södra Sverige, bl.a. på ca 20 lokaler i Stockholms län vid en inventering utförd av Calluna AB år 2007 (Andersson 2007). Vid denna inventering i Örebro län hittades streckdyngbaggen i sju av de 40 inventerade betesmarkerna. I något fall var dessutom streckdyngbaggen en av de dominerande arterna. Arten hittades främst i helt triviala kulturbeten utan några andra naturvärden. Alla fynden gjordes i den södra delen av länet och bara i hästspillning. Den främsta anledningen till att streckdyngbaggen minskade så snabbt efter 1950 var förändringar inom jordbruket, främst att hästen på allvar ersattes av traktorer. Skälet till att streckdyngbaggen åter igen verkar ha blivit vanligare beror på att hästar återigen blivit vanligare, t.ex. runt Stockholm där streckdyngbaggen verkar förekomma i ganska många hästbetesmarker. Förutom de sju nya lokalerna för streckdyngbagge var det intressantaste fyndet ett par exemplar av rakhorndyvel Onthophagus nuchicornis i Nydalen, Askersunds kommun. Denna art var inte funnen i Närke sedan 1930-talet. Nydalen var också inventeringens artrikaste lokal med tolv arter dynglevande skalbaggar.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 138. Andersson, Håkan
    Inventering av insekter i fem linddominerade lokaler i Västmanlands län 2006.2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vid inventeringen av de fem linddominerade lokalerna i Västmanland påträffades sammanlagt 20 rödlistade arter. Av dessa var två klassade i kategorin Starkt hotad (EN): mulmknäppare Elater ferrugineus och Synchita separanda (en barkbagge). Dessutom var tre arter klassade i kategorin Sårbar (VU): Quedius truncicola (en kortvinge), Eucnemis capucina (en halvknäppare) och trubbtandad lövknäppare Crepidoderus mutilatus. Övriga 15 arter var klassade i kategorin Missgynnad (NT). Sammanlagt gjordes elva nya landskapsfynd. Många av dessa fynd var arter som är ganska vanliga, låt vara att de i Västmanland befinner sig på gränsen av sitt utbredningsområde. Fyra av nyfynden är rödlistade, samtliga i kategorin Missgynnad (NT): sprängtickgnagare Dorcatoma substriata, Stephostethus alternans (en mögelbagge), brun vedborre Xyleborinus saxesenii samt hålträdklokrypare Anthrenochernes stellae. De mest intressanta fynden var mulmknäppare Elater ferrugineus i Sandholmarna, Strömsholm, kortvingen Quedius truncicola i Stensjöberget, Tidö samt barkbaggen Synchita separanda på Skutterön. Värt att notera är också att de sällsynta trubbtandad lövknäppare och halvknäpparen Eucnemis capucina hittades på tre lokaler vardera. Flest rödlistade arter påträffades i Stensjöberget (Tidö) med elva stycken. I Sandholmarna (Strömsholm), Fullerö och Skutterön påträffades åtta rödlistade arter och i Saxgarn fem stycken. Vid inventeringen påträffades två arter som finns med i åtgärdsprogrammet för hotade skalbaggar knutna till lind. Enfärgad brandsvampbagge Diplocoelus fagi hittades på tre platser (Fullerö, Saxgarn och Skutterön) medan Synchita separanda endast påträffades på Fullerö. Alla arter som är eller har varit rödlistade finns nämnda på följande sidor. Alla artbestämda arter finns listade i tabellerna.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 139. Andersson, Ingemar
    Inventering av flodpärlmusslan i Silletorpsån1990Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sommaren 1990 utförde jag en inventering, rörande förekomsten av flodpärlmusslor, i Silletorpsån. Målsättningen med undersökningen var främst att inventera kända muyssellokaler och jämföra resultaten med två tidigare utförda undersökningar (Björk 1962 och Persson 1981), för att därigenom försöka utröna i vilken utsträckning flodpärlmusslebeståndet påverkats de senaste 30 åren.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 140. Andersson, Jafet
    Övervakning av marknära ozon i Jönköpings län 2002-2004: resultat av mätningar med passiva ozonprovtagare under åren 2002-20042005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Marknära ozon mäts i Jönköpings län sedan 1993 i syfte att värdera länet gentemot gällande regler till skydd för vegetation och människors hälsa som kan ta skada vid höga halter. Denna rapport redovisar framför allt resultat under perioden 2002-2004. Under dessa år har mätningar utförts vid två stationer sommartid och två stationer året runt med hjälp av passiva provtagare med en månatlig exponeringstid.Gällande riktlinjer, konvention, EG direktiv, miljökvalitetsnormer samt miljömål specificerar gränsvärden baserat på timmedelvärden. Eftersom stora timvariationer i ozonkoncentration finns kan inte länets månatliga mätningar jämföras på ett tillfredställande sätt gentemot dessa.Länets ozonhalter fluktuerar i en regelbunden cykel på årsbasis och har varken ökat eller minskat signifikant under perioden 1996-2004. Typiska halter för sommar respektive vinterhalvår är 60-90 mikrogram per kubikmeter samt 20-60 mikrogram per kubikmeter mätt som månadsmedelvärde. Halten där risk finns för skada på människors hälsa (120 mikrogram per kubikmeter) överskrids sällan medan gränsvärdet för skada på växtlighet (80 mikrogram per kubikmeter) överskrids regelbundet speciellt under april-juni. Om den relativt konstanta flerårstrenden håller i sig blir det svårt att nå generationsmålet rörande marknära ozon. Länets stationer skiljer sig inte signifikant åt (p<0,001) utan visar istället på stor samstämmighet och därmed en övergripande länssituation snarare än lokal rumslig variation beträffande ozonhalter.Eftersom mätningarna i länet inte utförs med tillräcklig tidsupplösning för att kunna värderas gentemot gällande gränsvärden uppskattades länets förhållande till normerna beträffande människors hälsa samt vegetation med hjälp av den kontinuerligt ozonmätande stationen Norra Kvill som korrelerar mycket väl (R2 0,63-0,88) med samtliga länets stationer i fråga om månadsmedelhalter. Dessa beräkningar indikerar att länet med råge når de gränsvärden som ramdirektivet för luftkvalitet sätter mellan 2010-2020 beträffande skada på vegetation, men att det fortfarande är en bit kvar till att nå FN konventionen och miljökvalitetsnormen som börjar gälla 2020. Beträffande människors hälsa indikerar beräkningarna att länet erfar en trend av ökande antal dagar då den kritiska nivån där människors hälsa kan ta skada överskrids. Detta går i rakt motsatt riktning mot takdirektivet även fast gränserna satta i ramdirektivet inte nås ännu. Dessutom tycks ramdirektivets långtidsmål, miljökvalitetsnormen och miljömålet väldigt långt borta med den ökande trenden.Beträffande bidragande orsaker till bildandet av marknära ozon i länet observerades en svag korrelation mellan kvävedioxid och ozonhalt. Antalet soltimmar däremot visar på en variabel och komplicerad koppling till ozonhalt. Signifikanta korrelationer (p<0,05) observerades vid stationerna Bordsjö och Fagerhult där ozonhalt mäts året runt vilket tycks tyda på att solljuset är mer begränsande under vinterhalvåret än sommarhalvåret.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 141. Andersson, Jan
    Inventering av fisksamhällen vid Tromtö i Blekinge, augusti 20012001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Tromtö naturreservat i den västra delen av Karlskrona skärgård omfattar 12,4 km2, varav ca 70% utgörs av havsyta (figur 1). Provfisken genomfördes i augusti 2001, som en del av en större inventering av områdets marina växtoch djurliv. Fiskena utfördes av Fiskeriverkets Kustlaboratorium på uppdrag av länsstyrelsen i Blekinge län. Det undersökta området omfattade, förutom reservatets vattenområde, även angränsande vatten i öster mot Haglö och Skillingenäs samt i väster mot Almöhalvön. Det totala undersökningsområdet täckte 17-18 km2.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 142. Andersson, Jan
    et al.
    Franzén, Fredrik
    Kustfiskövervakning i de nationella referensområdena Kvädöfjärden och Torhamn2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fisksamhället i referensområdet Kvädöfjärden i södra Östergötland har studerats sedan 1987 genom

    provfisken under sommaren. Den totala fiskbiomassan förändrades inte under perioden fram till och

    med 2005. En förändring av samhällets sammansättning speglas av en stigande andel rovlevande fiskar,

    i första hand abborre, och av ett ökande antal fiskarter i fångsten. En allt snabbare tillväxthastighet hos

    abborre förklaras till största delen av att havsvattnet blivit varmare över tiden. Ett resultat av denna

    utveckling är att abborren mot slutet av perioden har rekryterats till fisket vid en lägre ålder.

    Övervakningen av kustfisk utökades 2002 med ett kustområde vid Torhamn i sydöstra Blekinge. Provfiskena

    där dokumenterar ett samhälle dominerat av abborre och andra sötvattenarter. Abborrens

    åldersstruktur tyder på en normalt fungerande reproduktion i området. Låga tätheter av mer än tre år

    gamla abborrar har konstaterats, men har ännu inte kunnat förklaras. Tillväxten hos abborre var något

    snabbare än den i Kvädöfjärden.

    Beståndstäthet och reproduktionsförmåga hos tånglake har övervakats i Kvädöfjärden sedan 1994.

    Beståndet förändras inte signifikant över tiden, men en vikande tillväxthastighet har observerats hos

    honorna. Inga förändringar har dokumenterats avseende enskilda honors reproduktionspotential. De

    variabler som representerar hälsotillstånd hos yngel indikerar inte någon negativ påverkan på den

    lokala miljön och bedöms beskriva naturliga bakgrundsnivåer.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 143. Andersson, Jan
    et al.
    Ljunghager, Fredrik
    Samordnat regionalt nationellt kustfiskprogram i Egentliga Östersjön och Västerhavet2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 144. Andersson, Jens
    et al.
    Jarlman, Amelie
    Kiselalger som surhetsindikator Försöksomgång 20072008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Biologiska provtagningar i form av bottenfaunaprovtagningar har genomförts inom kalkningsverksamhetens uppföljningsprogram under en lång rad år. Resultaten av dessa hjälper till vid bedömning av surhetsförhållanden och hur framgångsrik kalkningen varit, men ger också ofta motstridiga resultat. Överrensstämmelsen med uppmätta vattenkemiska värden är ibland dålig. En alternativ metodik, surhetsbedömning med hjälp av kiselalger finns dock framtagen. I en jämförelse, gjord av Cecilia Andrén, ITM, Stockholms universitet, mellan bottenfaunaprovtagning och kiselalgsprovtagning i ett annat projekt visade sig kiselalgerna i mycket högre grad korrespondera med hur vattenkemin sett ut. I Värmlands län har under 2007 ett test av metodiken med kiselalgsprovtagning genomförts på tio lokaler. Metodiken visade sig fungera lika bra, och i flera fall bättre än provtagning med hjälp av bottenfauna både i sjöar och vattendrag. Som försurningsindikator fungerar till synes kiselalger bättre än bottenfauna. Man förlorar dock vid en övergång till enbart kiselalgsprovtagning de extra data om sällsynta/rödlistade man får vid bottenfaunaprovtagningen

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 145.
    Andersson, Johan
    Naturvårdsverket. EnviroPlanning AB.
    Flodpärlmusslans status i Västra Götalands län: En inventering av sex av länets musselvattendrag 20172018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under hösten 2017 har EnviroPlanning inventerat flodpärlmusslor på uppdrag avLänsstyrelseni Västra Götalands län. Fem vattendrag inventerades medstatusbeskrivning och ett vattendrag inventerades med enkel statusbeskrivning som metod(figur 1).Årets inventeringar ger en ganska dyster bild av musselbestånden i de inventeradevattendragen,liksom de vattendrag som inventerades2016.I år, till skillnad frånförra året, hittades dock små musslor (mindre än 50 mm) som visar på föryngring itre av de sex vattendragen.För någravattendrag är tillståndet kritiskt. Ett av dessa är Gärån som har en av landets längsta tidsserier av inventeringar och denna tidsserie ser ut att kunna brytasdå flodpärlmusslorna håller på att dö ut i vattendraget. Det finns fler vattendrag därflodpärlmusselbeståndet minskar men dessa har ett större beståndså det kommertalängre tid för dessa att försvinna.Det finns dock ett vattendrag som sticker ut under de senaste två årens inventeringar och det är Sollumsån i Lilla Edets kommun, detta vattendrag har både ettstort antal av små musslor och ett bestånd som växer efter flera års tillbakagång. Pådetta vattendrag har det gjorts åtgärder för att gynna musslorna vilka behövs för attförhindra att flodpärlmusslan försvinner från Västra Götalands län.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 146.
    Andersson, Johan
    Naturvårdsverket. Sportfiskarna.
    Hot mot flodpärlmusslan i Västra Götalands län: En undersökning i sju vattendrag med flodpärlmussla2016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sportfiskarna har med stöd av VåGa medel undersökt hotfaktorer mot flod-pärlmusslan i Iglabäcken, Ljungaån, Nordån, Slereboån, Sävbäcken, Sörån och Teåkersälven. Resultaten visar att alla vattendrag är fysiskt påverkade, höga totalfosforhalter och höga färgtal. Glochidieförekomsten på öring var låg eller obefintlig i vattendragen vilket förmodligen beror på en hög vatten-temperatur och låg vattenföring vid infektionstillfället 2014. Glochidieun-dersökningen visar också att värdfisk och musslor inte uppehåller sig i samma område vilket är en nackdel för musslornas fortlevnad. En grävstu-die i Teåkersälven bekräftar att det inte förekommer någon föryngring i älven och att ca 20 % av populationen är nedgrävd. Prioriterade åtgärder för att gynna flodpärlmusslan i Västra Götalands län bör i första hand vara bio-topförbättrande åtgärder och fria vandringsvägar för musslornas värdfisk.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 147.
    Andersson, Jonny
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    von Barth, Peter
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Månsson, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Broström, Anna
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Skånska småvatten nu och då: En förändringsinventering med hjälp av flygbilder från 1940-, 1980- och 2000-talet2005Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Småvatten i form av dammar och våtmarker har en viktig funktion i både den

    terrestra och akvatiska miljön. Småvatten är en svacka eller hålighet som är

    vattenfylld året om. De främjar den biologiska mångfalden på landskaps och art

    nivå genom att utöka antalet småbiotoper och vara uppehållsplats och födoplats

    för många djur och växter. De fungerar även som buffert för flödesvariationer och

    som kväverenare i vattendrag, vilket minskar halten näringsämnen som når ut i

    havet och där bidrar till övergödning. De flesta antropogena småvattnen har sitt

    ursprung från 1800-talet och 1900-talets början, då näringsrik märgellera grävdes

    upp från åkrar och hålen på åkrar fylldes upp med nederbörd. I samband med

    jordbrukets effektivisering så jämnades många av dessa märgelhålor och antalet

    småvetten minskade avsevärt. Sedan mitten på 1980-talet har småvatten och

    våtmarker uppmärksammats i en rad olika miljöprojekt i Skåne.

    Syftet med det här projektet var att undersöka hur förekomsten av småvatten

    förändrats under de senaste 60 åren. Inventeringen gjordes med hjälp av

    flygfotografier från 1940-, 1980- och 2000-talet. Basen för studien är 30 stycken

    5*5 kilometers rutor slumpmässigt fördelade i Skåne. Analysen innebar att

    uppskatta antalet och totala arean småvatten i varje ruta. En indelning av skog och

    åker region gjordes för att studera regionsskillnader. En klassificering av

    omkringliggande marktyp utfördes för att se i vilken marktyp som främsta

    förändringarna skett samt i vilken storleksklass dessa förändringar inträffat.

    Projektet syftade även till att utarbeta en metodik för att kunna utföra en storskalig

    inventering av småvattenförändringar under en lång tidsperiod.

    Resultaten visar att metodiken för att genomföra en inventering av detta slag var

    tillfredsställande vad gäller area- och antalsförändringen, och grunddata för att

    vidare undersöka kvävereningspotential för småvatten saknas. Vidare har antalet

    småvatten nästan halverats mellan 1940-talet och 1980-talet för att därefter öka

    framtill 2000-talet. Förändringen är störst bland de minsta småvatten (0-0.1 ha)

    som minskar kraftigt i framförallt åkermark. Sedan 1980-talet har antalet

    medelsmå småvatten (0.1-1 ha) tillkommit i gräsmark. Medelantalet småvatten

    har minskat och därmed småbiotopstätheten och goda förutsättningar för växter

    och djur knutna till dessa att spridas och fortplanta sig i landskapet. Medelarean

    av småvatten med eller utan genomflöde har ökat sedan 1940-talet vilket skulle

    innebära att kvävereningspotentialen förbättrats. Dock har förmodligen

    kvävebelastningen ökat avsevärt under samma tid.

    För framtida studier om hydrologiska förändringar i Skåne bör grunddata för

    utbredning av vattendrag kompletteras och förbättras. Långtidsstudier kan med

    fördel sträcka sig längre tillbaka med hjälp av historiska kartor och

    palaeolimnologiska studier. Dessa studier skulle utföras i ett dräneringsområde

    istället för i slumpade inventerings rutor.

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 148.
    Andersson, Karin
    et al.
    SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik/Akzo Nobel, Technology & Engineering, Sustainable Development .
    Alm, Johan
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Angervall, Thomas
    SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik.
    Johansson, Joakim
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ziegler, Friederike
    SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik .
    Miljöprestanda och samhällsekonomi för saneringsmetoder2008Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Förord

    Ett av riksdagens miljömål är Giftfri miljö, och i detta mål ingår att efterbehandla och sanera förorenade områden. Brist på kunskap om risker med förorenade områden och hur de bör hanteras har identifierats som hinder för ett effektivt saneringsarbete. Naturvårdsverket har därför initierat kunskapsprogrammet Hållbar Sanering.Föreliggande rapport redovisar projektet ”Miljöprestanda och samhällsekonomi för saneringsmetoder” som genomförts inom Hållbar sanering. Följande personer har ingått i den projektgrupp som genomfört projektet och skrivit rapporten: Karin Andersson, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik/Akzo Nobel, Technology & Engineering, Sustainable Development, Johan Alm, WSP Environmental, Thomas Angervall, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, Joakim Johansson, WSP Analys & Strategi, John Sternbeck, WSP Environmental samt Friederike Ziegler, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik.Följande personer har ingått i projektets referensgrupp: Jonny Bergman, Soilrem - Envirotech AB, Marcus Carlsson Reich, Naturvårdsverket, HenrikEkman, EkoTec AB, Tomas Ekvall, IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Per Johansson, WSP Environmental samt Sverker Molander, Chalmers. Författarna riktar ett stort tack till referensgruppen! Stort tack också till SPIMFAB för tillgång till haltdata i förorenad jord! Kontaktperson för Hållbar Sanering har varit Knut Per Hasund, Sveriges Lantbruksuniversitet. Naturvårdsverket har inte tagit ställning till innehållet i rapporten. Författarna svarar ensamma för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. 

    Naturvårdsverket februari 2008  

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 149.
    Andersson, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Berglind, Sven-Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet. Naturvårdsbiologi och genetik, EBC.
    Inventering av sandödla (Lacerta agilis) i Gävleborg: med notiser om andra hotade sandmarksarter2003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En inventering av sandödla (Laverta agilis) utfördes i gävleborgs län under sommaren 2001, som ett led i naturvårdsverkets åtgärdsprogram för atrens bevarande i Sverige.Syftet var att fastställa atrens eventuella förekomst och hotstatus i länet.Inga sandödlor kunde påvisas, ej heller några särskilt troliga lokaler med eventuell förekomst. En orsak till att sandödlan sannolikt saknas i länet kan vara att storleken på de största flygsandområdena är mindre än i de närmast belägna nordliga länen med sandödla (Dalarna och Värmland).

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
  • 150.
    Andersson, Karolina
    et al.
    MISTRA EviEM.
    Land, Magnus
    MISTRA EviEM.
    Alternativa metoder för myggbekämpning: En kunskapsöversikt2018Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket fick 2013 ett regeringsuppdrag att utvärdera olika effekter av biologisk bekämpning av översvämningsmyggor med VectoBac G. Som en del av uppdraget publicerade EviEM under 2015 en kunskapsöversikt om vad som är känt kring effekterna av biologisk myggbekämpning med Bti(Bacillus thuringiensis israelensis) och specifikt insekticiden VectoBac G. Regeringen gav sedan i maj 2016 Naturvårdsverket i uppdrag att bevaka forskningsläget vad gäller alternativa åtgärder för att bekämpa och minska förekomsten av översvämningsmygg. I december 2017 beslutades att EviEM på uppdrag av Naturvårdsverket ska sammanfatta det vetenskapliga kunskapsläget kring alternativa metoder för myggbekämpning, användningen av Bti exkluderat. Denna rapport redovisar och sammanfattar kunskapsläget för sex alternativa metoder för minskning och bekämpning av mygg; bete, slåtter, dikesrensning, förändrad reglering av vattenflöden, buskröjning och sterilisering av mygghanar. 

    Fulltekst (pdf)
    fulltext
1234567 101 - 150 of 8872
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf