Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 24 av 24
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Aastrup Lotta, Mats
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Lewin-Pihlblad, Lotta
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Gierup, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    McCarthy, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Åsman, Magnus
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Förslag till nytt nationellt miljöövervakningsprogram för grundvatten inom Sötvattenprogrammet2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vi har utrett i vilken utsträckning en kombination av trendstationer och omdrevsstationerkan svara upp till ramdirektivets krav avseende den kontrollerande övervakningen avförekomster som inte bedömts vara utsatta för risk att inte nå målen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 2.
    Aastrup, Mats
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Lewin Pihlblad, Lotta
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    McCarthy, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Screening av miljögifter i grundvatten - sammanställning av undersökningar gjorda 2003-20092010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 3.
    Apler, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Swedish status and trend monitoring programme Chemical contamination in offshore sediments 2003– 20142016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    År 2003 lanserades det nationella svenska övervaknings- och trendprogrammet för föroreningar i sediment (SSTMP). Programmet finansieras av Naturvårdsverket och har syftet att undersöka belastning och långtidstrender av miljögifter i utsjösediment inom svenskt territorialvatten och ekonomisk zon (EEZ). Programmet omfattar provtagning och analys av ytsediment med ett tidsintervall på fem till sex år vid 16 utvalda utsjöstationer. Tidsintervallet är anpassat efter längden på havsmiljöförvaltningens sexåriga förvaltningscykel. Övervakningsstationerna är utsatta i de djupaste havsbassängerna längs Sveriges kust. Den insamlade informationen från dessa ska användas inom en rad olika områden såsom uppföljning av tre av Sveriges 16 miljömål: En giftfri miljö, Hav i balans samt levande kust och skärgård och Ingen övergödning. Programmet har sedan starten utförts i samarbete med Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) som analyserar radionuklider i ytsediment i syfte att följa upp miljömålet Säker strålmiljö. I utformningen av SSTMP har rekommendationer från de två konventioner som skyddar de marina miljöerna i Östersjön (HELCOM) och norra Atlanten (OSPAR) tagits i beaktande.

    16 utsjöstationer har valts ut för övervakning av förekomsten av miljögifter i utsjösediment längs Sveriges kust. Övervakningsstationerna definieras av en cirkel med en radie på 50 m inom vilken sju platser slumpmässigt provtas vid varje övervakningstillfälle. Dessa sedimentprover analyseras senare med avseende på metaller, organiska ämnen samt näringsämnen. På detta sätt kan de senaste årens belastning av miljöstörande ämnen bestämmas. Förutom kemiska analysdata samlas även information om geologisk beskaffenhet, undervattensfotografier och hydrografiska data in vid de provtagningsstationer där bottenförhållandena tillåter. Kemiska data med tillhörande information finns tillgängliga via datavärdskapet för miljögifter i sjö- och havssediment på SGUs webbplats www.sgu.se. Data rapporteras också till ICES (www.ices.dk).

    Sammanställningen av resultaten från 2003, 2008 och 2014 års miljöövervakningsomgångar visar ingen generell minskning av halter av metaller eller organiska miljögifter i ytsedimenten i utsjön längs Sveriges kust. Miljöstörande ämnen av olika sort tillförs fortfarande havet och påverkar koncentrationerna i sedimenten. Halterna av metaller varierar mellan de olika havsbassängerna. Till exempel uppvisar arsenik höga halter i Bottenviken och Bottenhavet, medan kadmium förekommer i höga halter i Egentliga Östersjön. Många av de presenterade organiska föreningarna har minskat i koncentration sedan 2008. Det finns dock ämnen som fortfarande ökar i mängd i ytsedimenten på vissa platser. Dit hör substansen hexaklorbensen (HCB). Den kemiska gruppen polycykliska aromatiska kolväten (PAH) är den ämnesgrupp som minskar avsevärt i koncentration i de flesta övervakade havsområdena. Det är dock viktigt att understryka att inga statistiska analyser har gjorts för att undersöka om variationerna i koncentrationerna mellan de 3 åren är statistiskt signifikanta. Samtliga beskrivningar är grundade på totalhalterna av respektive ämne. För ett flertal metaller och organiska ämnen finns statistiska bedömningsgrunder utarbetade av Naturvårdsverket. Om koncentrationerna av de ämnen som presenteras i denna rapport klassificeras enligt dessa bedömningsgrunder, framgår att många av de organiska ämnena förekommer i höga till mycket höga halter än idag. Detta är förvånande då åtgärder har satts in, t.ex. förbjöds de flesta av de övervakade bekämpningsmedlen i Sverige på 1970-talet. Enligt de ekotoxokologiska bedömningsgrunderna sammanställda av Havs- och vattenmyndigheten, överskrider ämnet TBT vid många provtagningsplatser den halt som bedöms vara skadlig för bottenlevande organismer. Antalet stationer där det överskrids har dock minskat sedan 2003.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 4.
    Assefa, Anteneh
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Tysklind, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Bignert, Anders
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sources of dioxins in Baltic Sea herring: A modelling study for identification of dioxin sources and quantification of their temporal and spatial impacts2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This study presents a step-by-step statistical analysis for tracing dioxins sources that have contributed to levels in Baltic herring during the last decades. The study is based on the concentrations of the 17 toxic (2,3,7,8-substituted) dioxin congeners in herring and sediment from the Baltic Sea, and it evaluates how the impacts of the sources may have changed during the studied periods, i.e. 1990–2009 in the Bothnian Bay, 1979–2009 in the Bothnian Sea and 1988–2009 in the Baltic Proper. The modelling technique used (PMF) extracted three dioxin patterns in herring that could be used to obtain source patterns after applying transformation factors. The transformed patterns were compared to real dioxin source patterns available through previous measurement and modelling studies. The identified sources included tetrachlorophenol (TCP), pentachlorophenol/atmospheric background (PCP/AB) and emissions from thermal activities.

    The results indicate that the thermal source type has been the major contributor of dioxins to Baltic herring during the pre-and post-2000 periods (72% and 59%, respectively). Its impact appears, however, to have declined by 19% in the Bothnian Bay, by 67% in the Bothnian Sea, and by 48% in the Baltic Proper (TEQ-basis). On the other hand, the relative importance of TCP and PCP/AB appear to have increased over time, from 1.4% and 1.5% to 19% and 6.6% in the Bothnian Bay, from 3.3% and 7.2% to 12% and 10% in the Bothnian Sea, and from 8.9% and <1% to 33% and 13% in the Baltic Proper. Comparisons using absolute values (pg TEQ g-1 lipid weight) indicate an increase of the TCP source by five times in the Bothnian Bay from the pre-2000 to the post-2000 period, a slight increase in the Bothnian Sea, and more than a doubling of the levels in the Baltic Proper. The agreement between the trends in the three sub-basins is a good indication for an increased impact of the TCP source during recent years (post-2000). Corresponding analysis for the PCP/AB source type, indicate slightly decreased TEQ levels from the PCP/AB source type in the Bothnian Sea (by ~50%), more than twice as high in the Bothnian Bay, and more than triplicated in the Baltic Proper. While the declining trends of the thermal source type encourages continuing management efforts for air emissions, the apparent increase of TCP and PCP/AB call for more attention to such sources in the Baltic Sea. As the use of technical products containing TCP and PCP have been banned/restricted since the 1970s and 1980s, more focus on contaminated sites may be required in the mitigation actions of such sources.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 5.
    Carlström, Johan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Maxe, Lena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Miljögifter i urbant grundvatten2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Åren 2016–2017 genomförde SGU på uppdrag av Naturvårdsverket en screening av miljögifter med fokus på kommunala grundvattentäkter i urbana miljöer. Syftet var dels att få bättre kunskap om förekomsten av miljögifter i grundvatten generellt och dels mer specifikt när det gäller förekomsten av miljögifter i grundvatten som används för dricksvattenuttag.

    Undersökningen omfattade fysikalisk–kemiska parametrar, metaller samt fler än 200 organiska miljögifter.

    I de flesta brunnar hittades något miljögift men totalt sett gjordes få fynd över rapporteringsgränsen och halterna bedöms med något undantag som låga. De ämnesgrupper för vilka flest halter över rapporteringsgräns påträffades var i fallande ordning: PFAS, läkemedel, BTEX + halogenerade alifater samt bekämpningsmedel. Dessa fyra ämnesgrupper stod tillsammans för 84 % av de resultat över rapporteringsgräns som erhölls.

    Även om de flesta halterna är under rapporteringsgräns eller lägre än de miljökvalitetsnormer och dricksvattengränsvärden de utvärderats mot är det tydligt att grundvattnet i urbana områden är påverkat av mänsklig aktivitet. Det vore därför värdefullt att följa upp mätningarna framöver för att ta reda på om halterna förändras över tid, samt att mäta på fler platser för att erhålla ett mer omfattande dataunderlag för en säkrare bedömning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 6.
    Cato, Ingemar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Apler, Anna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Metaller och miljögifter i sediment – inom Stockholms stad och Stockholms län 20072011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag, dels av Enheten för Miljöanalys vid Länsstyrelsen i Stockholms län, dels av Miljöförvaltningen vid Stockholms stad i oktober 2007 genomfört provtagningar av ytsediment för miljökemiska analyser inom såväl Stockholms stad som inom Stockholms läns kustvatten samt Mälarens östligaste del. 2010 gav länsstyrelsen SGU i uppdrag att låta analysera de nedfrysta och arkiverade sedimentproven som togs 2007. Dessa analyserades med avseende på grundämnen (bl.a. metaller) och vissa organiska miljögifter. Resultaten skulle redovisas i en samlad gemensam rapport med motsvarande analysdata från Stockholms stads prover. De senare proverna analyserades redan 2007/2008.

    Provtagningarna genomfördes på av SGU tidigare (1997-2001) framtagna och provtagna stationer placerade på lämpliga ackumulationsbottnar. SGUs tidigare provtagningar genomfördes inom ramen för SGUs marina miljökemiska sedimentprogram som är kopplat till SGUs statsuppdrag att kartlägga Sveriges kontinentalsockelområde (territorialhav och ekonomiska zon, EEZ). Två nya stationer etablerades 2007 för Stockholms stads räkning vid Hägersten i Mälaren och vid Lidingöbro i saltsjön.

    Provtagningsplatserna har dokumenterats med undervattensfoto och samtliga upphämtade sedimentkärnor har beskrivits samt dokumenterats med foto och röntgenteknik. De senare för radiografisk analys för klarläggande av inre sedimentstrukturer och eventuell förekomst av fysiska störningar, t.ex. genom ankring eller biologisk omröring (bioturbation).

    Det översta sedimentskiktet (0-1 cm) har på samtliga 29 sedimentkärnor uttagits för analys av halten organiskt material och näringsämnen (kol, kväve och fosfor), 57 grundämnen, bl.a. tungmetallerna arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel, (Ni), bly (Pb) och zink (Zn) samt polycykliska aromatiska kolväten (PAH). På 8 stationer inom centrala Stockholm analyserades även hexaklorbensen (HCB) och polyklorerade bifenyler (PCB).

    Samtliga stationer har klassats med avseende på miljökvalitet för var och en av de metaller och organiska miljögifter som omfattas av de svenska bedömningsgrunderna för sediment i kust och hav. Med undantag för arsenik, kobolt och krom återfinns de högsta koncentrationerna i centrala Stockholm och ut till Oxdjupet samt in i Mälaren till Vårberg (vid Skärholmen). På samtliga dessa stationer faller miljöstatusen för Cd, Cu, Hg, Pb och Zn samt PAH, och HCB i klass 5 (mycket höga halter) med en avklingning mot Oxdjupet respektive Vårberg till klass 4 (hög halt). Samtliga stationer för PCB faller i klass 5. Klasserna 1-2 representerar stationer utspridda i den yttre skärgården utanför dessa gradienter. Endast kobolt (Co) uppträder enbart i de klasser som utgör den naturliga bakgrunden (klass 1) eller något högre (klass 2). Merparten av stationerna med avseende på As, Pb, Cr och Ni och i viss mån bly (Pb) ligger också i dessa två lägsta klasser 1-2.

    Den stationsvisa koncentrationsförändringen över tiden (dvs. mellan perioderna 1997-2001 och 2007) av respektive undersökt ämne/substans redovisas och illustreras med diagram. Med hjälp av medel- och medianvärdesförändringen för samma period ges en 􀀜 generell bild av utvecklingen för den miljökemiska statusen i bottnarna inom Stockholms läns kustavsnitt och östligaste delen av Mälaren.

    Medel- och medianvärdesförändringar av halterna för respektive undersökta ämnen har genomförts antingen för hela undersökningsområdet med eller utan data från centrala Stockholm (den s.k. Stockholms-Mälar-gradienten mellan Vårberg/Strömmenoch Oxdjupet) och för delområden som t.ex. centrala Stockholm, norra respektive södra skärgårdshavet. Detta då trenderna i många fall är helt olika i dessa områden för ett och samma ämne. Sannolikheten för de ovan beskrivna medelvärdesförändringarna har dessutom testas statistiskt med hjälp av s.k. t-test med (n-1) frihetsgrader för matchade datapar (dvs. data från samma stationer men härrörande från de två provtagningsperioderna 1997-2001 och 2007). För att klarlägga om förändringarna är reella har dessa ställts mot framtagna naturliga inhomogenitetsfaktorer för respektive ämne i sedimentet.

    En sammanställning över förändringen av medelvärdeskoncentrationen för några av de mest miljörelevanta ämnena och föreningarna i Stockholms läns kustområdes ytsediment (0-1 cm) mellan 1997-2001 och 2007 visas i nedanstående figur tillsammans med motsvarande förändringar med och utan Stockholm-Mälar-gradienten. Nedåtriktad pil betyder minskad halt och uppåtriktad pil ökad halt. Färgkodningen visar sannolikheten för beräknade förändringar. Av övriga 57 grundämnen som analyserats i sedimentet kan konstateras att under perioden 1997-2001 till 2007 har inom hela skärgårdshavet halten av t.ex. fosfor (P) ökat med 38 % och tenn (Sn) med 261 %. Koncentrationsökningen av fosfor är störst i Stockholm-Mälargradienten (79 %) och beror sannolikt på en ökad fastläggning av fosfor i sedimenten i de områden som fått bottnarna syresatta under 2000-talet.

    Även tenn uppvisar den största koncentrationsökningen (870 %) i Stockholm-Mälargradienten. Orsakerna till denna ökning är mer svårbedömd, men det är inte osannolikt att källan kan vara båtbottenfärger innehållande de numera förbjudna organiska tennföreningarna, t.ex tributyltenn (TBT). Att dessa föreningar användes efter förbuden har konstaterats i andra undersökningar, men framförallt kan orsaken vara att båtägare skrapat bort dessa färger på upptagningsplatser och ersatt dem med tillåten färg. Den bortskrapade färgen sköljs antingen genom spolning eller med regn (ytavrinning) ut i havet.

    Koncentrationen av uran (U) och wolfram (W) har ökat med 18 respektive 82 % i Stockholm-Mälar-gradienten. Resultaten tyder på att en källa, berggrundsbetingad eller antropogen finns i Mälaren respektive i centrala Stockholm.

    Överlagrat dessa förändringar ligger faktorer för inhomogenitet respektive fysiska omblandning (bioturbation) av sedimentet. Den förra faktorn vanligen mindre än 10% och den senare faktorn i genomsnitt 20 % på förändringar som ägt rum under en tioårsperiod respektive 35 % på förändringar som ägt rum under en femårsperiod i oxiderade miljöer. Faktorer som i flera fall är större än de med hög statistisk sannolikhet observerade genomsnittliga koncentrationsförändringarna utmed kusten. I fall med oxiderade bottenförhållanden krävs därför längre observationsperioder, dvs tre till fyra provtagningsomgångar, för att öka säkerheten i slutsatsen över respektive trend. I sediment från anoxiska, dvs miljöer med syrebrist, är inhomogenitetsfaktorn mycket låg och bioturbation saknas. De är den senare typen av bottnar som provtogs 1997-2001 och som valts ut för 2007 års provtagningar.

    Under senare år har dock en med ballastvatten nyligen invandrad, s.k. främmande art, av havsborstmask (Marenselleria neglecta) invaderat Östersjöns bottnar. Arten kan existera i bottnar med syrebrist (hypoxia; <2 ml syre per liter vatten) och därmed åstadkomma bioturberade ytsediment. Ett förhållande som med röntgenteknik observerats i flera av de sedimentkärnor som provtogs 2007. Detta medför att det föreligger en viss osäkerhet i de observerade trenderna.

    En säkrare utvecklingstrend, vad avser de olika undersökta ämnena och organiska substanserna, kan därför först erhållas efter ytterligare en till två provtagningsomgångar åtskilda med ett intervall som medger att minst 1-cm nytt sediment ackumulerats på botten sedan den föregående provtagningen. För att utreda provtagningsintervallet har antalet tunna skikt (laminae) räknats och mätts i den radiografiska bilden på respektive sedimentkärna. Beräkningen förutsätter att ett laminae motsvarar ett års ackumulation av sediment.

    Ackumulationshastigheten har även beräknats genom att mäta aktiviteten för isotopen 137Cs (cesium). Isotopen 137Cs förekommer inte naturligt utan är en antropogent skapadprodukt som uppkommer i samband med kärnklyvningsprocesser. Med beaktande av isotopens 30-åriga halveringstid kan man med stor sannolikhet utgå ifrån att allt 137Cs som idag kan mätas i Östersjöns sediment härrör från Tjernobylolyckan i april 1986. Isotopens nedre gräns för sitt uppträdande i sedimentlagerföljden utgör därmed en s k ”markör” för året 1986. Baserat påvilket sedimentdjup detta sker och de antal år som föflutet mellan Tjernobylolyckan och provtagningsdatum kan ackumulationshastigheten beräknas.

    De två metoderna ger ett mycket samstämmigt resultat (r2 = 0,88), vilket medför att den beräknade ackumulationshastigheten för respektive station kan betraktas som säker.

    Det beräknade provtagningsintervallet varierar, beroende på ackumulationshastigheten på respektive station från knappt ett år till drygt tre år. Ett lämpligt provtagningsintervall för en fortsatt miljöövervakning av trenderna i antropogen belastning av metaller och organiska miljögifter är därför med lite säkerhetsmarginal fem år.

     

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 7.
    Ek, Britt-Marie
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Sveriges geologiska undersökning.
    Thunholm, Bo
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Östergren, Inger
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSI.
    Falk, Rolf
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSI.
    Mjönes, Lars
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSI.
    Naturlig radioaktivitet, uran och andra metaller i dricksvatten2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturligt radioaktiva ämnen och metaller förekommer i dricksvatten men halterna varierar mycket mellan olika brunnar. De tidsmässiga variationerna är i allmänhet måttliga. Många undersökningar av radonhalter i svenskt dricksvatten har visat att förhöjda halter finns främst i områden med kristallina prekambriska bergarter som t ex vissa graniter och omvandlade vulkaniska och sedimentära bergarter. Förhöjda halter av uran och radium i dricksvatten uppträder ofta inom samma geografiska områden dock inte nödvändigtvis i samma brunnar. Uran finns i dricksvattnet i många delar av Sverige med halter som överstiger myndigheternas rekommendationer. Radium, som är svårlösligt i vatten, är sparsamt förekommande i dricksvatten. En viktig anledning till den genomförda undersökningen är de hälsomässiga problemen med radioaktivitet och metaller i dricksvatten. Socialstyrelsens hälsomässiga riktvärde (otjänligt) för radon är 1000 Bq/l. För uran finns sedan 2003 en med Livsmedelsverket och Socialstyrelsen gemensam rekommendation att uranhalten inte bör överstiga 15 μg/l i dricksvatten p.g.a. dess kemiska toxicitet. Riktvärdet för arsenik sänktes 2003 från det tidigare värdet 50 μg/l till 10 μg/l. För de flesta ämnen i denna undersökning används Socialstyrelsens riktvärden. Där riktvärden saknas används Livsmedelsverkets eller Världshälsoorganisationens (WHOs) gränsvärden eller rekommendationer. För enskild vattenförsörjning används ungefär 270 000 bergborrade brunnar och 180 000 jordbrunnar av permanentboende. Dessutom utnyttjas sammantaget ungefär lika många jord- och bergborrade brunnar av fritidsboende. Projektet har genomförts under perioden 2001 – 2006 i samverkan med Statens strålskyddsinstitut. Finansiering har under 2006 även erhållits av Naturvårdsverket genom medel från den hälsorelaterade miljöövervakningen (NV-avtal nr 215 0610, dnr 721-1594-06Mm ). Tack vare finansieringen från Naturvårdsverket har en rikstäckande undersökning kunnat genomföras med ytterligare provtagning av 324 brunnar. I resultaten redovisas data från hela projektperioden där sammantaget 768 brunnar har ingått.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 8.
    Ek, Britt-Marie
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Sveriges geologiska undersökning.
    Thunholm, Bo
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Östergren, Inger
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSI.
    Falk, Rolf
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSI.
    Mjönes, Lars
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSI.
    Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vatten är vårt viktigaste livsmedel. I Sverige använder 1,2 miljoner permanentboende människor vatten från egen brunn. Trots detta är inte vattenkvaliteten för enskild dricksvattenförsörjning tillfredsställande kartlagd. Framförallt har kunskapen om naturlig radioaktivitet och metaller i vattnet varit begränsad. Sveriges geologiska undersökning (SGU) initierade år 2001 tillsammans med Statens strålskyddsinstitut (SSI) ett sexårigt samarbete för att kartlägga naturligt förekommande radioaktiva ämnen, metaller och andra ämnen i dricksvatten från enskilda främst bergborrade brunnar. Resultaten av undersökningen ska kunna användas av myndigheter på både riks- och lokalplanet för riskbedömningar och för att utveckla förslag till åtgärder samt som underlag för riktvärden och gränsvärden. Denna rapport fokuserar främst på de naturligt förekommande radioaktiva ämnena samt uran och arsenik. SGU har finansierat sin del av projektet med interna forskningsmedel. Under 2004 och 2006 har finansiering även erhållits av den hälsorelaterade miljöövervakningen vid Naturvårdsverket. SSI har utfört undersökningarna inom det egna miljöövervakningsprogrammet. Provtagningen har, med några undantag, utförts av personal från SGU. Analyser har utförts av AnalyCen, SGU, Sveriges lantbruksuniversitet och SSI. Till samtliga som har medverkat och speciellt till alla vänliga och intresserade brunnsägare som har ställt upp vid provtagningarna riktats här ett mycket varmt tack.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 9.
    Elander, Pär
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Fiberbankar i Norrland: Metoder för efterbehandling av fibersediment samt sammanställning av gränsvärden för förorenat sediment.2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bevisat effektiva och internationellt erkända ex-situ och in-situ tekniker för att åtgärda alt. hantera

    förorenade sediment finns att tillgå och bör kunna användas för efterbehandling av fibersediment.

    Dessa innefattar: borttagning (muddring och grävning), förstärkt naturlig självrening (MNR), utökad

    förstärkt naturlig självrening (EMNR), in-situ övertäckning och in-situ behandling.

     

    Det finns både för- och nackdelar med varje åtgärdsteknik. En nackdel som är gemensam för alla

    in-situ tekniker (MNR, EMNR, övertäckning och behandling) är att sedimentföroreningen finns

    kvar, åtminstone delvis, och under en viss tid. Betydande nackdelar med tekniker som bygger på

    borttagning är att de normalt är mer (ibland mycket mer) kostsamma än in-situ tekniker, och att

    restföroreningar ofta finns kvar efter borttagning.

     

    Det finns ingen generellt tillämpbar teknik som passar alla platser. Dessutom bör det inte finnas

    någon förutfattad åsikt om att en särskild teknik, såsom muddring eller övertäckning, är mest

    lämplig för en given plats utan att en platsspecifik utvärdering gjorts. Ett objektivt och systematiskt

    val av vilken åtgärdsteknik eller kombination av åtgärdstekniker som är bäst lämpad och mest

    kostnadseffektiv är en plats- och projektspecifik process.

     

    Processen för att välja åtgärd måste beakta och väga flera, ibland motstridiga, faktorer: hastighet

    • och nivå på riskreduceringen, föroreningstyper och koncentrationer, platsförhållanden, sedimentegenskaper, framtida förväntad platsanvändning, kostnad för alla delar av åtgärden.

     

    Före sedimentåtgärder på en förorenad plats bör en riskbedömning göras för att: a) dokumentera

    att sedimentföroreningen faktiskt innebär oacceptabla risker för miljön och/eller människors hälsa,

    b) identifiera vilka sedimentföroreningar som styr riskerna på en plats. Även om många ex-situ

    • och in-situ åtgärder kan vara lämpliga för en mängd olika föroreningstyper och koncentrationer

    kan de specifika sedimentföroreningar som styr risken på en plats bestämma inte bara vilken som

    är den lämpligaste åtgärden i stort, utan också specifik utformning av en åtgärd, som vissa typer av

    övertäckning.

     

    Att identifiera och ha kontroll över pågående föroreningar på en plats - innan åtgärder görs på

    platsen om så är praktiskt möjligt - är avgörande för säkra att åtgärderna är framgångsrika även på

    längre sikt. Föroreningskällor kan vara primära (från land), sekundära (från näraliggande sedimentområden,eller bådadera. Det är fullt möjligt att utforma och utföra en fungerande sedimentåtgärd, men om betydande ej åtgärdade föroreningskällor finns kvar efter åtgärdens genomförande, har den förmodligen åstadkommit föga vad gäller reducering av exponering för föroreningar och relaterade risker.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 10.
    Eveborn, David
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Åkesson, Maria
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Maxe, Lena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Bastviken, Paulina
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Organiska mikroföroreningar i enskild dricksvattenförsörjning2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I denna studie har 72 fastigheter med enskild vattenförsörjning undersökts för att kartlägga förekomst av organiska mikroföroreningar i enskilt dricksvatten. Vattenprover från brunnarna analyserades för en lista med ca 130 organiska föroreningar inom undergrupperna

    • perfluorerade alkylsyror (PFAS)
    • läkemedelsrester
    • hygien- och kosmetikaprodukter
    • bekämpningsmedel
    • stimulanter
    • industrikemikalier.

    Utöver de organiska mikroföroreningarna analyserades också en bred uppsättning standard-parametrar som bakterier, pH, nitrat, fosfat och metaller (basparametrar).

    Studien har fokuserat på dricksvattenbrunnar som riskerar att utsättas för påverkan från enskilda avlopp. Arbetet skedde i samarbete med tio kommuner och urvalet av fastigheter för studien gjordes i samverkan mellan SGU och de lokala kommunrepresentanterna. För de fastigheter som valdes ut bedömdes det finnas en risk för påverkan på dricksvattnet från omgivande enskilda avloppsanläggningar. Inom projektet inventerades och dokumenterades 96 omgivande avlopp i syfte att ytterligare kartlägga riskbilden för påverkan.

    Resultaten visar att spår av organiska mikroföroreningar är vanligt förekommande i enskilda dricksvattenbrunnar. I samtliga brunnar gjordes fynd av någon organisk mikroförorening. I den brunn som hade flest fynd påvisades 13 substanser. Bland de tio vanligast förekommande substanserna återfanns ämnen från samtliga undergrupper undantaget bekämpningsmedel. Halterna var i regel låga (i storleksordningen några ng/l) och endast för ett enstaka fall kan man med hänvisning till riktvärden säga att halten utgjorde en risk ur hälsomässigt perspektiv. I detta fall rörde det sig om förekomst av bekämpningsmedel.

    Det är väl känt att avlopp (även enskilda hushållsavlopp) är en viktig källa för spridning till miljön för många av de föroreningar som studien omfattar. Trots detta kan denna studie inte uppvisa några tydliga samband mellan de fynd som gjordes och den bedömda risken för påverkan från närliggande avlopp. Analysresultaten (som dock omfattar osäkerheter) indikerade snarare en komplex bild av spridning där påverkanskällor från ett större sammanhang i brunnens tillrinningsområde bidrar till diffus påverkan på dricksvattnet.

    En stor del av analyserna för organiska mikroföroreningar utfördes med dubbelprov (två prover uttogs vid samma tidpunkt). Resultatet från dubbelproven visade på osäkerheter i analyser och/eller provtagningsutförande. Orsaken till osäkerheterna kan vara problem med representativitet mellan prover, kontamination eller analysutförande. Huvudorsaken går inte att fastställa. En viktig slutsats är därför att kvalitetssäkringsrutiner är viktiga för den här typen av screeningprojekt. Stöd för sådana rutiner kan behöva tas fram inom screeningverksamheten i Sverige och fortsatt kartläggning av analysosäkerheter är önskvärt. Det finns också fortsatt ett behov av att undersöka och spåra hur organiska mikroföroreningar kommer ut och sprids i miljön för att så småningom kunna identifieras i grundvatten.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 11.
    Herzog, Axel
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Maxe, Lena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Mätning av miljögifter i grundvatten2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    År 2018 genomförde SGU på uppdrag av Naturvårdsverket en screening av miljögifter. Syftet var att öka kunskapen om spridningen av miljögifter i grundvatten och därigenom kunna skapa ett underlag för att bedöma hur miljögiftsövervakningen i grundvatten behöver utvecklas framöver.

    18 län deltog i undersökningen. Totalt togs 220 prover vid 188 platser. Urval av provplatser och provtagning sköttes av länsstyrelserna med stöd från SGU. Urvalet skedde med hjälp av fyra olika kriterier (urvalsklasser):

    1) grundvattenförekomster som bedöms riskera att inte uppnå god status i VISS, 2) grundvattenförekomster i anslutning till deponier, 3) grundvattentäkter som påverkas av urban miljö, 4) grundvattentäkter i närheten av PFAS-källa där inga PFAS-mätningar tidigare rapporterats.

    Följande ämnesgrupper analyserades: bekämpningsmedel, PFAS, halogenerade alifater och BTEX, läkemedel, PAH:er, ftalater, 1,4-dioxan, tennorganiska föreningar och övriga ämnen.

    Likt den tidigare screeningen från år 2017 med fokus på urban miljö är det ämnesgrupperna bekämpningsmedel, PFAS, halogenerade alifater och BTEX som detekterades oftast. Läkemedel detekterades i mindre utsträckning. Ftalater, 1,4-dioxan och övriga ämnen detekterades vid väldigt få tillfällen, främst vid provplatser knutna till urvalsklass 2.

    Ämnesgrupperna PAH:er och bekämpningsmedel förekommer enligt denna undersökning ofta, men i de flesta fall i oproblematiska halter. 1,4-dioxan detekterades enbart i enstaka fall. Ämnet kan dock ha stor betydelse på lokal nivå.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Johansson, Håkan
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Hagström, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Knulst, Johannes
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Utvärdering av länsstyrelsernas gemensamma delprogram för provbankning och analys av miljögifter i fisk under perioden 2013–20192020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Haltmätningar av olika miljögifter i fisk har ibland använts som underlag för att utfärda kostrekommendationer. Upprepade haltmätningar från samma lokaler kan även användas till att utvärdera hur miljögiftsbelastningen förändras över tiden. Efter införlivandet av EU:s ramvattendirektiv i svensk lagstiftning har dessa haltmätningar fått ytterligare en uttalad funktion – att ge underlag till bedömning av olika vattens status och åtgärdsbehov gällande de kemiska ämnen som har givna gränsvärden för biota.

    Åldern och storleken hos insamlad fisk har varierat kraftigt inom det gemensamma delprogrammet. Fisk bäst lämpad för löpande miljögiftsanalyser tillhör inte samma ålders- och storlekskategori som den till human konsumtionvanligen använda. Detta innebär i praktiken att båda dessa syften med övervakningen är svårförenliga med användning av en gemensam, enhetlig metodik.

    Fisk har hittills insamlats från alltför få tillfällen för att möjliggöra statistiskt säkra trendanalyser. Provbankad fisk har hanterats enligt protokoll utfärdade av Naturhistoriska riksmuseet, vilket möjliggör framtida studier av miljögiftshalteri dessa prover. En del redan upparbetade och analyserade individer föll utanför det rekommenderade storleksintervallet enligt museets protokoll för insamling, preparation och provbankning av fisk.

    Resultaten från fisk i de undersökta vattenförekomsterna går delvis att använda för bedömning av kemisk ytvattenstatus för de ämnen som har gränsvärden för biota. Även i detta fall är det viktigt att protokollet följs, vilket inte alltid har gjorts inom delprogrammet. Här är det främst abborre som har undersökts, vilket är positivt med tanke på det stora referensmaterialet som finns för just den arten. I regel har åldern hos insamlad abborre varit mellan tre till sex år, men från Indalsälven var den insamlade fisken av jämförelsevis hög ålder; i intervallet 7 till 15 år. För bästa möjliga utvärdering av mätvärdena är det viktigast att känna till åldern och hälsotillståndet (konditionsfaktorn) hos denfisk som analyserats. För ämnesgrupper som inte har gränsvärden för biotaenligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) undersöktes om halterna var mätbara i fiskmuskel och lever. Med undantag för kvicksilver låg metallhalterna i muskel från samtliga lokaler under rapporteringsgränsen.

    Metallhalterna i lever låg mestadels över rapporteringsgränsen.Troligen behövs särskilda rutiner för varje delsyfte. Beroende på syftet skiljerbland annat valet av den kroppsvävnad hos fisk som ska upparbetas och analyseras. För både kostrekommendations- och statusklassningssyften krävs helst analyser av halter i muskel, så att halterna direkt kan jämföras med av HVMFS 2019:25 givna gränsvärden för ämnen i fiskmuskel. Beroende på de kemiska ämnenas olika fördelningspreferenser är muskel inte alltid den bästa vävnaden att analysera. För vattenförvaltningens syfte kan det ibland vara lämpligt att välja annan vävnad än muskel och istället tillämpa de omvandlingsfaktorer som är framtagna för jämförelse mellan halter av ett ämne i olika vävnader. Omvandlingsberäkningarna kan däremot ha en negativ effekt på resultatets tillförlitlighet, eftersom den bakomliggande variationen i sambanden mellan halter i olika vävnader tillför en ökad statistisk mätosäkerhet att ta hänsyn till.

    Inom delprogrammet har vi även undersökt hur skillnader i analysresultatmellan olika laboratorier avseende ett urval av ämnen från ett och samma provkan försvåra tolkning av statusklassificering inom vattenförvaltningen. Dettaresulterar i en rekommendation om att använda medelfetthalter vid fetthaltnormalisering och att begära uppgifter från analyslaboratorierna om den använda metodiken för samtliga bearbetningar.

    Behovet av ett fortsatt länsstyrelsegemensamt delprogram är därför stort, framförallt med fokus på enhetlig hantering av paketering, märkning och storleksurval av fisk som skickas in för provbankning. Att kunna göra gemensamma upphandlingar mellan olika parter är en kostnadseffektiv och resurseffektiv satsning även framöver. En annan viktig samordningsfråga som kan hanteras inom delprogrammet är tolkning och implementering av analysdata för uppföljning av vattnets kemiska och ekologiska status.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 13.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Contaminants in Swedish offshore sediments 2003–2021. Results from the national environmental monitoring programme.2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The environmental monitoring of contaminants in offshore sediments includes organic contaminants and elements in surface sediments at 16 stations located in deeper sea areas around Sweden. The stations are placed far from the coast to reflect general pollution patterns in the environment. So far, sampling has been done four times with intervals of 5–6 years. This report summarizes the results and evaluates geographical trends.

    Levels of arsenic and cobalt are highest in the Gulf of Bothnia, while levels of cadmium, copper and zinc are highest in the Baltic Proper. Cadmium levels are so high that the environmental quality standard (EQS) is exceeded. These patterns depend on redox conditions, levels in bedrock/moraine in the catchment, and point sources. Levels of lead and mercury are elevated at specific stations, indicating a greater influence from point sources. Overall, metal levels are elevated compared to reference values that represent pre-industrial levels.

    The greatest load of organic contaminants occurs in the Baltic Proper. For most contaminants, for example PAHs, PCBs, organophosphorus compounds, TBT, and many organochlorine pesticides, the highest levels can be observed in this sea area. TOC levels are also high here. Surprisingly, levels of PFASs are markedly higher in the Gulf of Bothnia compared to other sea areas. Levels of chlorinated paraffins, measured in sediment cores from three stations, were also elevated in the Gulf of Bothnia. Levels of TBT have decreased since the start of the monitoring programme, but the EQS is still exceeded at many stations. PAHs also occur at levels that sometimes exceed thresholds. Cybutryne, which is now banned in the EU, has decreased in levels since 2008 and 2014.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 14.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Hexaklorbensen i svenska sediment 1986–20152018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vid den nationella miljöövervakningen som görs av föroreningar i utsjösediment har halterna av

    hexaklorbensen (HCB) visat en ökande trend. Utsläppen av HCB har minskat sedan 1970/80-talet

    och tillverkningen ska ha upphört 2004. Det är därför oklart varför halterna nu ökar. För att få en

    bättre bild av situationen har Sveriges geologiska undersökning (SGU) på uppdrag av Naturvårdsverket

    sammanställt data över halterna av HCB i prover som finns i SGUs databaser. Syftet är att

    undersöka var det finns höga halter av HCB i sedimentet, hur halterna varierar längs kusten och i

    utsjön, och hur utvecklingen har varit över tid.

    HCB är en persistent organisk förorening som har tillverkats avsiktligt, främst för att användas

    som fungicid inom jordbruket. Den bildas också oavsiktligt i olika förbrännings- och kloreringsprocesser.

    Under 1970- och 1980-talen förbjöd många länder användningen av HCB som fungicid

    vilket resulterade i kraftigt minskande utsläpp och sjunkande halter i miljön. Eftersom den avsiktliga

    produktionen har upphört står nu oavsiktlig bildning för de primära utsläppen. I Sverige

    kommer den största delen av HCB-utsläppen (år 2016) från el- och fjärrvärmeproduktion, gruvindustrin,

    tillverknings- och byggsektorn samt avfallssektorn. Luftutsläppen har dock minskat

    kraftigt sedan 1990. Förutom primära källor kan HCB också remobiliseras från sekundära källor,

    dvs. platser som förorenats från tidigare utsläpp och varifrån ämnet nu kan sprida sig, t.ex. förorenad

    mark, förorenade sediment och deponier.

    HCB-data i denna undersökning kommer från två SGU-databaser över föroreningar i sediment där

    den ena innehåller data från prover tagna av SGU i olika projekt och den andra innehåller data

    som rapporterats in till SGU som datavärd. Sedimentproverna har tagits mellan 1986 och 2015

    och totalt omfattar dataunderlaget 809 prover. I ett första skede av analysen, för att undersöka var

    det förekommer höga HCB-halter, inkluderades alla prover som omfattade sedimentytan oavsett

    hur djupt provet sträckte sig, dvs. som djupast inkluderades prover som integrerade djupet 0–50 cm.

    I det andra skedet, för att undersöka storskaliga geografiska och tidstrender, inkluderades endast

    ytprover, dvs. från 0–1 eller 0–2 cm djup i sedimentet. Detta representerar de partiklar som

    sedimenterat åren närmast innan provtagningen. För att utvärdera trender över tid användes enbart

    data från utsjöprover för att minimera inflytandet från punktkällor, eftersom en del data härrörde

    från projekt som fokuserat på förorenade sediment nära land.

    Resultaten visade på högst halter vid kusten eller i sjöar och vattendrag. Endast ett utsjöprov hade

    en HCB-halt som klassades som mycket hög, dvs. i klass 5 enligt Naturvårdsverkets bedömningssystem.

    De högsta halterna förekom i Iggesund (som högst 450 μg/kg torrsubstans (TS)), Örnsköldsvik/

    Domsjö (140 μg/kg TS), Indalsäven nedströs Hissmofors (26 μg/kg TS), Stockholm

    (24 μg/kg TS) och vid TimråÖtrand (21 μg/kg TS). Måga av dessa ä skogsindustriobjekt dä

    klorblekning förekommit men även kloralkaliindustri med grafitelektroder vilket har gett upphov

    till HCB-förorening. Det bör noteras att denna undersökning endast omfattar data som förekommer

    i SGUs databaser, inklusive data från projekt som fokuserat på sediment påverkat av

    skogsindustrirelaterad verksamhet. Det finns därför högst troligt andra områden med höga halter

    HCB som inte har kunnat inkluderas i undersökningen. I många fall är de höga HCB-halterna

    kopplade till höga halter av dioxiner men i Hissmofors, ett område där det funnits massabruk och

    sågverksverksamhet, är dioxinhalterna överraskande låga. Anledningen till HCB-föroreningen här

    är oklar.

    Även i utsjöområdena varierar HCB-halten geografiskt, med generellt lägre halter i Västerhavet

    än i Östersjön. Halterna i Västerhavet är dock förhöjda längst norrut respektive längst söderut, i

    Öresund. De lägsta HCB-halterna i Östersjön förekommer generellt i de sydöstra delarna av

    Egentliga Östersjön medan halterna är förhöjda utanför Stockholm samt i de västra delarna av

    Arkonahavet söder om Skåne. I Bottenhavet och Bottenviken förekommer några prover med förhöjda

    halter vid Kvarken, men om dessa tidiga prover (alla tagna 1990) utelämnas är halterna förhöjda

    i de södra delarna av Bottenhavet jämfört med norra delarna av Bottenhavet eller Bottenviken,

    inte minst om halterna normaliseras till mängden organiskt kol i sedimentet.

    Det finns ingen genomgående nord–sydlig trend i HCB-halter i utsjösediment i Västerhavet eller

    i Östersjön, varken normaliserat till torrvikt eller till organiskt kol i sedimentet. Detta visar att

    global långväga lufttransport inte styr halterna utan att det även finns en påverkan från punktkällor.

    HCB-halterna i utsjöproverna var signifikant korrelerade till halterna av pentaklorbensen, vilket

    är förväntat eftersom HCB bryts ned till detta ämne samt att de kan ha samma källor. Antalet

    utsjöprover för vilka det fanns både HCB- och dioxinhalter bestämda var lågt och det var därför

    inte möjligt att se eventuella korrelationer mellan dessa ämnen.

    HCB-halterna verkar överlag öka i utsjön under det senaste decenniet. Detta är fallet i Bottenviken,

    Norra och Södra Egentliga Östersjön och Södra Västerhavet. I Bottenhavet är det svårare

    att se en tydlig trend, varken på torrviktsbasis eller när halterna normaliseras till organiskt kol.

    I Norra Västerhavet förekommer prov med avvikande hög halt, men förutom detta verkar trenden

    ökande. Den ökande trenden i sediment över tid stöds av analyser i djupare sedimentlager, gjorda

    i en tidigare studie på ett urval av de nationella miljöövervakningsstationerna i Östersjön, där

    HCB-halterna börjar öka i sedimentet efter ca år 2000. Liknande tidstrender har också setts i biota

    i Östersjön och Västerhavet, med ökande halter för strömming, torsk och sillgrissleägg från ca

    2005 på i stort sett alla övervakade lokaler. Förutom dessa marina matriser har under senare år

    ökande trender för HCB observerats även i exempelvis luft i Arktis och Europa samt i ren och

    nötkreatur i Sverige.

    Orsaken till de ökande halterna har inte gått att fastställa. De möjliga orsakerna är ökade utsläpp

    från primära källor eller ökad remobilisering från sekundära källor. Emissionsinventeringar pekar

    snarare på minskande än ökande utsläpp från primära källor. Det finns sannolikt utsläppskällor

    som inte är inkluderade i inventeringen – i en modellering av HCB-halter i luft i Europa var de

    modellerade halterna, som bygger på rapporterade uppgifter om utsläpp, mycket lägre än de

    uppmätta halterna, vilket tyder på att det finns HCB-källor som saknas i inventeringen. Det är

    emellertid oklart varför HCB-utsläppen från dessa icke-inventerade källor skulle öka. Detta är

    dock en kunskapsbrist, t.ex. finns det en brist på information om innehållet av HCB-förorening i

    bekämpningsmedel som innehåller klor, och därmed hur mycket HCB som sprids via bekämpningsmedel

    globalt.

    Den andra möjligheten är ökade utsläpp från sekundära källor, det vill säga en ökad remobilisering

    från mer förorenade områden på grund av till exempel ökad evaporation av ämnet eller ökad

    avsmältning av is som innehåller ämnet på grund av klimatförändringar. Detta borde i så fall påverka

    fler ämnen än HCB, men det finns inte samma ökande halter för andra ämnen som övervakas

    i utsjösedimentet vilket talar emot detta scenario. Det är möjligt att HCB på grund av sina

    fysikalisk-kemiska egenskaper (t.ex. flyktighet) påverkas snabbare av förändringar, men en förändring

    borde ändå kunna observeras för andra ämnen med tiden. Det är således viktigt att fortsätta

    att granska eventuella ökningar över tid även för andra föroreningar än HCB.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 15.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Klassning av halter av organiska föroreningar i sediment2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 16.
    Josefsson, Sarah
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Apler, Anna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Miljöföroreningar i utsjösediment – geografiska mönster och tidstrender2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakningen av föroreningar i utsjösediment omfattar organiska föroreningar och grundämnen i ytsediment på 16 stationer på ackumulationsbottnar i havsområdena runt Sverige. Stationerna är placerade i utsjön för att reflektera allmänna föroreningsmönster i miljön. Hittills har provtagning gjorts vid tre år med 5-6 års mellanrum. I denna rapport sammanfattas resultaten och jämförs mellan havs-områdena för att utvärdera geografiska trender och granska potentiella tidstrender.

    Halterna av arsenik och kobolt är som högst i Bottniska viken, medan halterna av kadmium, koppar och zink är högst i Egentliga Östersjön; kadmiumhalterna är så höga att den effektbaserade bedömnings-grunden överskrids. Dessa mönster beror på redoxförhållanden och belastning från berggrund och punktkällor. Halterna av bly och kvicksilver är istället förhöjda på specifika stationer, vilket tyder på ett större inflytande från punktkällor. Metallhalterna är fortfarande förhöjda överlag i förhållande till jämförvärden som representerar förindustriella halter.

    Den största belastningen av organiska föroreningar förekommer i Egentliga Östersjön och i södra delarna av Östersjön. För flertalet ämnen är halterna som högst här, t.ex. summa DDT, PCB, dioxiner, PAH, klorparaffiner, ftalater och oktyl/nonylfenoler. Halterna av TBT har minskat sedan 2003 men bedömningsgrunden överskrids fortfarande i Egentliga Östersjön och södra Östersjön och halterna tycks inte längre minska på stationerna i södra Östersjön. Halterna av cybutryn är högst i Egentliga Östersjön där de ökat mellan 2008 och 2014. Cybutryn får inte längre användas i båtbottenfärger inom EU vilket bör ge en effekt på halterna i framtiden. Halterna av den sedan länge förbjudna pesticiden HCB har ökat på många stationer, inte minst mellan 2008 och 2014 på stationer med snabb sedimentackumulations-hastighet vilket tyder på en haltökning i den akvatiska miljön.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 17.
    Järnefors, Björn
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Inventering för naturvårdsändamål av grusförekomster inom Gävleborgs län1968Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inventering för naturvårdsändamål av grusförekomster inom Gävleborgs län. Delrapport 1.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 18.
    Magnusson, Marina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Borgegren, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Granmo, Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Cato, Ingmar
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Eventuellt samband mellan haltentennföreningar i vävnaden hosnätsnäckan Nassarius nitidus ochhalten tennföreningar i sedimentet.2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Eventuellt samband mellan halten

    tennföreningar i vävnaden hos

    nätsnäckan

    Nassarius nitidus och

    halten tennföreningar i sedimentet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 19.
    Pihlblad Lewin, Lotta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Aastrup, Mats
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Underlag för revidering av miljöövervakning av grundvatten inom Sötvattenprogrammet2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Uppföljningen av miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet kräver övervakning av effekter av sådana verksamheter som kan försämra grundvattnets kvalitet i syfte att kunna beskriva status, föreslå åtgärder och följa upp insatta åtgärders effektivitet. För att tillfredsställa de kraven behövs: • jordbruksövervakning anpassad till grundvattenförekomster som används eller avses användas för dricksvattenuttag till mer än 50 personer. • övervakning av grundvattenförekomster i tätortsnära områden • övervakning i kustnära områden för att följa effekterna av överuttag av grundvatten • övervakning av påverkan av vägsalt. Denna typ av övervakning faller även inom kategorin operativ övervakning enligt ramdirektivets kriterier. Ramdirektivet för vatten kräver en kontrollerande övervakning av grundvattenförekomster för att ge en sammanhängande bild av grundvattnets status inom vattendistriktet. Den kontrollerande övervakningen skall verifiera den bedömning som är gjord för huruvida risk föreligger att målen inte nås för förekomsterna. Med den inriktning och den utformning som befintlig miljöövervakning inklusive SGUs Grundvattennät har idag, kan den utgöra en liten delmängd av den kontrollerande övervakningen. Det gäller de förekomster för vilka målen bedömts kunna nås och förekomster vars enda orsak till att de bedömts inte kunna nå målen är försurning. Variabelsammansättningen är tillfredställande med undantag av organiska miljögifter. För bedömning av kemisk status hos grundvattenförekomster behövs bakgrundsvärden. För grundvattnets del är det inte ett krav, men möjligt att använda typologier för bakgrundsvärdena enligt ramdirektivet och dotterdirektivet. Vi har valt att använda den befintliga indelningen enligt bedömningsgrunder i 9 regioner och fem grundvattenmiljöer. Indelningen kommer att kompletteras med en områdesindelning avseende risker för förhöjda halter av vissa metaller. Vi har prövat hur representativ fördelningen av provtagningsstationerna är på de olika regionerna och hur väl grundvattnets kemiska sammansättning vid stationerna ansluter sig till haltfördelningen av det stora underlag som låg till grund för bedömningsgrundernas jämförvärden. Det är en överrepresentation av stationer i förhållande till arealen i de sydliga regionerna, medan det är en underrepresentation i de nordliga regionerna. Överrepresentationen i södra Sverige får anses acceptabel med hänsyn till kraftigare gradienter i föroreningsbelastningen. En mer representativ fördelning mellan regionerna har tagits fram, som underlag till en eventuell ny utformning av stationsnätet. Den typrelaterade representativiteten av den kemiska sammansättningen (alkalinitet och sulfat) är något så när god i de regioner som har flest stationer. För de flesta kombinationer av regioner och grundvattenmiljöer är representativiteten dålig. Slutsatserna är att om miljöövervakningen skall kunna möta kravet att ta fram representativa bakgrundshalter för bedömningsgrundernas 36 typmiljöer och samtidigt utgöra en del av den kontrollerande övervakningen så måste stationstätheten utökas. Inom gällande kostnadsram kan det bara göras genom att ha ett mindre antal tidsseriestationer och ett stort antal omdrevsstationer som provtas i ett rullande program under en sexårscykel.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 20.
    Rosenqvist, Lars
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Utvärdering av påverkan på grundvatten från platser där släckskum hanterats2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Detta är en redogörelse för ett projekt som Sveriges geologiska undersökning (SGU) utfört på uppdrag av Naturvårdsverket. Dokumentet är ett underlag och ett kunskapsstöd för att kunna förstå och använda de resultat som tagits fram inom ramen för uppdraget. I det inledande avsnittet beskrivs bakgrunden till uppdraget, dess syfte och omfattning, den metodik som använts och hur resultaten redovisas och kan/bör användas. I påföljande tre avsnitt, Underlag för riskbedömning, Bedömningskriterier och Genomförande av riskbedömning och dokumentation, beskrivs vilka underlag som använts och hur riskbedömning har utförts och dokumenterats. I avsnitten Resultat och erfarenheter, Osäkerheter och Exempel på riskbedömning i olika områden presenteras resultaten i form av tabeller, figurer och med några utvalda exempel. Slutligen sammanfattas de viktigaste resultaten och lärdomarna från uppdraget. Den läsare som inte önskar ta del av den relativt detaljerade beskrivningen av underlaget och metodiken rekommenderas att läsa det inledande kapitlet och därefter gå direkt till resultaten och slutsatserna. Avsikten är att underlaget framöver ska publiceras i SGUs rapportserie, vilket innebär att dess innehåll och omfattning kan komma att delvis revideras.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (zip)
    Dataset till Utvärdering av påverkan på grundvatten
  • 21.
    Snäll, Sven
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Inventering av krossberg i kustregionen i Gävleborg1994Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultaten av en inventering av berggrunden i kustregionen av Gävleborgs län.Syftet med inventeringen har varit att bedöma bergarternas lämplighet som råvara till ballast efter krossning. Ekonomiska resurser har styrt dess  omfattning av vilken anledning inventeringen inte har kunnat bli heltäckande . Valet av inventeringsområden har skett utifrån tillgänglig geologisk information. 79 förekomster finns beskrivna i rapporten.  Resultatredovisningen sker kommunvis

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 22.
    Sundén, Gustav
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Maxe, Lena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Dahné, Joel
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Grundvattennivåer och vattenförsörjningvid ett förändrat klimat2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 23.
    Thunholm, Bo
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU. Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Grundvattennivåer i områden med risk för överuttag: utvärdering av det gemensamma delprogrammet2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I det gemensamma delprogrammet "Grundvattennivåer i områden med risk för överuttag" ingår följande län: Skåne, Jönköping, Kronoberg, Blekinge, Gotland, Kalmar, Östergötland, Södermanland och Västra Götaland. Ett viktigt syfte med delprogrammet har varit att mäta nivåer i påverkade områden och därmed komplettera SGU:s grundvattennät som främst fokuserar på opåverkade förhållanden. Ett resultat inom den tidigare delen av delprogrammet var handledningen "Miljöövervakning grundvattennivåer". Mätningar har delvis påbörjats av flera län. Praktiska problem har förekommit, exempelvis svårigheter att hitta lämpliga platser för etablering av observationsrör. Observationsrör har etablerats utifrån olika syften, bl a miljömål och vattenförvaltning. Delprogrammet bedöms inte i tillräcklig omfattning svara upp mot kraven enligt miljömål och vattenförvaltning, dock har det ännu inte kommit igång fullt ut. Behov av ökad övervakning i berg har påpekats, särskilt i kustnära områden med risk för överuttag. En större samordning mellan regional och nationell nivåövervakning rekommenderas för att nå större måluppfyllelse. Mätningar i opåverkade grundvattenförekomster utförs av SGU och resultaten från dessa mätningar bedöms representera stora delar av landet. SGU kan utifrån erfarenhet från nivåövervakning bidra med 1) stöd vad gäller etablering av mätstationer, 2) mottagning, lagring och tillhandahållande av data, samt 3) bearbetning och analys av data. Mätresultat från egenkontroll, exempelvis i anslutning till allmänna vattentäkter, kan ingå i eller komplettera det regionala delprogrammet. Möjligheter att ha kontroll över mätmetoder och mätfrekvens samt omgivningsfaktorer är dock begränsad inom denna typ av datainsamling. En undersökningstyp för grundvattennivåer som även är användbar för egenkontroll och liknande skulle vara värdefull för att säkra kvaliteten i mätningarna. En sådan saknas idag. Möjligheter att använda modeller för nivåövervakning bör prövas och utvärderas. Utvärdering av SMHI:s S-Hype för modellering av grundvattennivåer i opåverkade områden har visat att modellberäkningar kan vara ett komplement till nivåmätningar i fält. Möjligheter att slå samman de två delprogrammen "Grundvattennivåer i områden med risk för överuttag" och "Grundvattennivåer i Norrland" bör utvärderas separat i en sammantagen utvärdering av både den nationella nivåövervakningen och dessa två delprogram. I en sådan utvärdering bör också ingå en studie av möjligheter att använda nivådata från olika typer av egenkontroll.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 24.
    Yuan, Bo
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    De Wit, Cynthia A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Chlorinated Paraffins in Sediment Cores Collected from the Baltic Sea and the Kattegatt – Results from Swedish National Screening programme 2020: Sub report Chlorinated Paraffins2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Chlorinated paraffins (CPs) are widely used industrial chemicals e.g., as metal working fluids, rubber additives, flame retardants, etc. These chemicals are multiconstituent mixtures, which are categorized into short-chain (SCCPs), medium-chain (MCCPs), and long-chain mixtures (LCCPs). Only SCCPs have been under regulation as POPs. Spatial and temporal trends of SCCPs, MCCPs, and LCCPs in Swedish marine environment were investigated in the present report. Three sediment cores were collected from the Baltic Sea and from the Kattegatt. CPs and TOC were analyzed in the dated sediment sections and compared with the other three sediment cores collected from the Swedish coastal line in a previous study. Sediments nearby industrial areas showed the highest concentrations of CPs (up to 1400 ng/g d.w.), over 80% of which were MCCPs. The highest concentration of SCCPs (170 ng/g d.w.) was found in the sediments nearby a smelter as well as a recycling facility for electric wastes. Over the past decades, decreasing trends of CPs or relatively consistent levels of MCCPs and LCCPs were found in most sediment cores. However, increasing trends of SCCPs were shown in the sediment cores from the Bothnian Sea and Kattegatt even though the use of SCCPs has been restricted in Sweden and Denmark since 1991. Further studies on source identification are warranted.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
1 - 24 av 24
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf