Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1234567 1 - 50 av 1124
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Adielsson, Stina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Graaf, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Andersson, Melle
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel): Långtidsöversikt 2002-2008. Årssammanställning 20082009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultaten från övervakningen av växtskyddsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment och regnvatten i Sverige under åren 2002-2008. Undersökningen genomförs inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket (Jordbruksmark och Luft). Tidigare resultat har sammanställts i enskilda årsrapporter. Detta är första gången som resultaten har sammanställts för en längre tidsperiod (7 år), vilket ger ett underlag för att spegla utvecklingen över tiden.

    Övervakningen av ytvatten omfattas av provtagningar i fyra typområden (Västergötland, Figur 2; Östergötland, Figur 5; Halland, Figur 8; Skåne, Figur 11) och två åar i Skåne (Skivarpsån och Vege å). Ytvattenprovtagningen står för den största andelen av alla enskilda analyser under perioden (ca 60 000). Provtagningarna i typområdena sker tidsintegrerat med hjälp av automatiska provtagare och i åarna tas manuella momentanprov. I typområdena har även provtagning av grundvatten och sediment genomförts. Regnvatten undersöks vid en lokal på Söderåsen i Skåne.

    Antalet substanser som har analyserats varierar mellan provtyperna och i viss mån även mellan åren. Detta som en följd av att vissa substanser försvinner från marknaden och nya tillkommer. Även analysgränsen har förändrats under åren, främst för några substanser där den sänkts för att bättre motsvara de riktvärden som introducerats under tidsperioden.

    Inom varje typområde samlas det varje år in omfattande informaion om grödval och vilka växtskyddsmedel som används. Även information om nederbörd och avrinning samlas in kontinuerligt. Denna information utgör ett värdefullt underlag vid tolkningen av resultaten.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 2.
    Adielsson, Stina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) i vatten och sediment från typområden och åar samt i nederbörd under 20072008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten redovisar resultat från den nationella miljöövervakningen av växtskyddsmedel år

    2007. Under året har ytvattenprover, grundvattenprover och sedimentprover tagits i fyra små

    jordbruksdominerade avrinningsområden, s.k. typområden. Dessa är belägna i Östergötland,

    Västergötland, Halland och Skåne. Det ingår också ytvatten- och sedimentprovtagning i två

    åar i Skåne, och dessutom samlas regnvatten in från en plats på Söderåsen. Provtagningen

    fungerade bra under året och totalt togs 112 ytvattenprover, 64 grundvattenprover, sex

    sedimentprover och 12 regnvattenprover. Dessa analyserades på 46-82 olika

    växtskyddsmedel. Inom typområdena intervjuades lantbrukarna för att samla in information

    om grödor och användning av växtskyddsmedel.

    I ytvatten från typområdena hittades mellan 30 och 45 % av de substanser som analyserades.

    Varje prov innehöll minst två olika ämnen och som mest påträffades 23 ämnen i ett och

    samma prov. Den högsta halt som påträffades i ett veckoprov var 12,8 μg/l och hittades i

    Skåneområdet. Under den vecka som provet representerar kom det mycket nederbörd. De

    flesta veckoprov hade en sammanlagd halt på under 4 μg/l. Transporten av växtskyddsmedel

    från typområdena var i samtliga fall högre än år 2006. Det förklaras av att säsongen 2007 var

    ovanligt nederbördsrik.

    Växtskyddsmedel påträffades i grunvattnet från tre av de fyra typområdena. Östergötland var

    det område där inga västdkyddsmedel detekterades. Flest ämnen hittades i Skåne, vilket följer

    samma mönster som tidigare år. Metalaxyl påträffades i en halt över 0,1 μg/l vid ett tillfälle i

    typområdet i Halland. Det var det enda tillfället då EU:s kvalitetsnorm för grundvatten

    överskreds.

    I vattenproverna från de två skånska åarna påträffades nära 50 % av de analyserade

    substanserna. Den högsta sammanlagda halten var 4,7 μg/l.

    Överskridanden av riktvärden skedde i 35 % av de analyserade ytvattenproverna (typområden

    och åar sammantaget). Flest överskridanden uppmättes för ämnena diflufenikan och MCPA.

    En av indikatorerna inom miljömålet ”Giftfri miljö” bygger på halter av bekämpningsmedel i

    förhållande till sitt respektive riktvärde, beräkning av indikatorn för perioden 2002-2007 finns

    i rapporten.

    Regnvattenprovtagningen visade att 33 substanser påträffats under säsongen, vilket är något

    färre än föregående år. Prosulfokarb var den substans som oftast påvisats i förhöjda halter i

    nederbörd under perioden 2002-2007, ämnet har påträffats i en maxhalt på 1,6 μg/l under

    årets provtagning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    Bekämpningsmedel
  • 3.
    Adielsson, Stina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Törnquist, Mirja
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bekämpningsmedel i vatten och sediment från typområden och åar samt i nederbörd under 20052006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten redovisar resultaten från 2005 års miljöövervakning av bekämpningsmedel.

    Programmet omfattar vatten- och sedimentprovtagning i fyra jordbruksbäckar i s.k.

    typområden belägna i Östergötland, Västergötland, Halland, Skåne, i två åar i Skåne samt

    regnvattenprovtagning från ett skogsparti i nordvästra Skåne. Inom typområdena undersöks

    också det ytliga grundvattnet. All provtagning skedde inom ramen för det nationella

    programmet för miljöövervakning av jordbruksmark och luft.

    Varje vattenprov har analyserats på 76-86 enskilda substanser och varje sedimentprov har

    analyserats på 55 enskilda substanser. Totalt har 102 olika substanser analyserats varav 14 bioch

    nedbrytningsprodukter. Av de undersökta substanserna var 62 substanser registrerade för

    försäljning under 2005. Dessa utgjorde 87% av den totala försäljningen av ogräs-, svamp-,

    insekts- och betningsmedel inom jordbruk och trädgård. I analyserna ingår de tio

    växtskyddsmedel som finns upptagna på Bilaga 10 i Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG),

    varav tre fortfarande är registrerade för användning i Sverige. Totalt har 15 108 enskilda

    mätningar genomförts.

    Säsongen 2005 hade Västergötland och Östergötland en regnig försommar. September var en

    torr månad i samtliga typområden och i övrigt låg nederbörden nära det normala. I

    Skåneområdet var flödet i bäcken lågt under hela hösten, vilket gav en viss förskjutning i

    provtagningen.

    Lantbrukare verksamma inom de fyra typområdena har intervjuats och information om grödor

    och bekämpningsmedelsanvändning har samlats in.

    I jordbruksbäckarna i de fyra typområdena återfanns sammanlagt 57 substanser varav 6

    nedbrytnings- och biprodukter vid ett eller flera tillfällen. Det är något fler än tidigare år.

    Alla prover innehöll minst två substanser. Högsta koncentrationen av en enskild substans

    (bentazon) var 7,4

    μg/l som medelhalten under en vecka. Den sammanlagda halten i

    bäckarna varierade mellan 0,02 och 17,3

    μg/l.

    I de två skånska åarna återfanns 33 substanser varav 3 nedbrytningsprodukter. Högsta

    koncentrationen av en enskild substans var 2,0

    μg/l (AMPA). I åarna hittades 10-22

    substanser per provtillfälle och generellt var det fler substanser i Vege å än i Skivarpsån.

    Vege å avvattnar ett större avrinningsområde än Skivarpsån och har därmed sannolikt

    också en bredare användning av olika bekämpningsmedel.

    De vanligast förekommande substanserna i ytvatten i halter över 0,1 μg/l var bentazon och

    glyfosat, samma substanser som under tidigare år. Bentazon påvisades i samtliga

    ytvattenprover och glyfosat i 88 av 106 prover.

    Under 2005 överskred 21 bekämpningsmedel vid ett eller flera tillfällen de svenska

    riktvärdena för ytvatten. Det är fler än tidigare år men samtidigt utökades antalet

    substanser med riktvärde som inkluderas i undersökning med 17 stycken år 2005.

    Isoproturon var, liksom tidigare år, den substans som överskred sitt riktvärde flest gånger

    och återfanns i en majoritet av de undersökta vattendragen.

    Rester av bekämpningsmedel påträffades i grundvatten från alla typområdena. Totalt

    återfanns spår av elva substanser inklusive två nedbrytningsprodukter. Högst halt

    7

    påträffades av ogräsmedlet kvinmerak (0,15

    μg/l) i februariprovet från området i

    Västergötland. Den fortsatta provtagningen av lokalen under året visade på sjunkande

    halter kvinmerak. Liksom tidigare år återfanns låga halter av atrazin och lindan samt två

    nedbrytningsprodukter till dessa i grundvatten från en av lokalerna i Skåne, vilket tyder på

    en långvarig förorening av grundvattnet i lokalens närområde. Glyfosat påträffades endast

    som spår vid två tillfällen, från olika lokaler.

    I sedimentprover som togs från bäckar och åar i slutet av augusti återfanns spår av nio

    bekämpningsmedel och två nedbrytningsprodukt. Flest fynd gjordes i Skåneområdet där

    alla elva substanserna detekterades. På fem av provplatserna påträffades glyfosat, med en

    högsta halt av 400 μg/kg. Glyfosat är det mest använda bekämpningsmedlet i Sverige och

    används bl.a. under sommaren för att bryta träda. I sedimentprovet från Skåneområdet

    påträffades pyretrioden permetrin, 120 μg/kg, trots att substanen inte används inom

    jordbruket.

    I nederbörd från en lokal i Skåne återfanns 36 bekämpningsmedel och 2

    nedbrytningsprodukter varav totalt 13 (inklusive två nedbrytningsprodukter) som inte är

    registrerade för användning i Sverige. I samtliga prover detekterades minst tolv

    substanser. Högst halt uppmättes av herbiciden prosulfokarb, 0,8 μg/l, det är den högsta

    uppmätta halten av någon substans sedan undersökningen inleddes 2002. Depositionen

    blev följaktligen också högst för prosulfokarb, sammanlagt 41,3 μg/m

    2 under

    provtagningsperioden. Fjorton procent av den beräknade depositionen kom från

    substanser som inte längre används i Sverige.

    Transportförluster av bekämpningsmedel i jordbruksbäckarna (som procent av använd

    mängd på åkrar inom områdena) varierade mellan 0,01% och 0,63%. För enskilda

    substanser varierade transportförlusten mellan noll och 2,25%. Området i Västergötland

    hade en större transport än normalt pga. kraftigt regn kort efter att stora arealer besprutats.

    Övriga områden hade transportförluster i samma storleksordning som föregående år, eller

    lägre.

    Halterna av bekämpningsmedel i vatten från Skåneområdet som undersökts sedan början

    av 90-talet har minskat kraftigt sedan undersökningarna inleddes. Även under 2005 låg

    medelhalten på samma låga nivå som under de senaste åren.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 4.
    Adielsson, Stina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Törnquist, Mirja
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) i vatten och sediment från typområden och åar samt i nederbörd under 20062007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten redovisar resultat från nationell miljöövervakning av växtskyddsmedel år 2006. Programmet omfattar vatten- och sedimentprovtagning i fyra jordbruksbäckar i s.k. typområden belägna i Östergötland, Västergötland, Halland och Skåne, i två åar i Skåne samt regnvattenprovtagning från ett skogsparti i nordvästra Skåne. Inom typområdena undersöks också det ytliga grundvattnet. All provtagning skedde inom ramen för de nationella programmen för miljöövervakning av jordbruksmark och luft. Provtagningen fungerade bra under säsongen, det samlades in totalt 188 prov som analyserades på 48-81 substanser.

    Lantbrukare verksamma inom de fyra typområdena har intervjuats och information om grödor och bekämpningsmedelsanvändning har samlats in. Odlingen utgörs till minst 50 % av spannmål i samtliga områden. Vårspridning av bekämpningsmedel dominerar i alla fyra områdena men spridningsperioden sträcker sig från maj till oktober.

    • I typområdena hittades 62 % av de substanser som analyserades, av dessa var fyra stycken nedbrytningsprodukter. De flesta fynden utgjordes av herbicider (ogräsmedel). Fyndfrekvensen över 0,1 μg/l var endast nåra fåprocent, vilket innebä att halterna oftast lå under denna nivå Glyfosat och dess nedbrytningsprodukt AMPA var de enda substanser som åerfanns öer 0,1 μg/l i alla fyra områena.

    •Den hösta uppmäta halten i ytvatten frå typområena detekterades i ett prov taget i Ötergöland i böjan av september. Den sammanlagda koncentrationen bekäpningsmedel var då22 μg/l. Tvåav substanserna som bidrog mest till den höa koncentrationen ingick i ett preparat som spreds strax innan det föl 25 mm regn. Eftersom regnet kom samma dygn som spridningen hann inte änena bindas fast i marken eller brytas ner utan transporterades med vattnet ut i bäken. I öriga typområen lå den sammanlagda halten generellt läre ä 2 μg/l under hela säongen.

    •De vanligast föekommande substanserna i typområena ä de samma som tidigare å. Bentazon detekterades i alla ytvattenprov, inklusive de frå årna. De andra substanserna som hittas i de flesta proverna frå typområena ä herbicider som anväds i stor omfattning båe inom typområena och i landet som helhet.

    •Utvecklingen i Skåe sedan böjan av 90-talet visar att koncentrationen av vätskyddsmedel ligger kvar påsamma relativt låa nivåsom de senaste åen, vilket ä en 90 %-ig minskning av koncentrationerna sedan mäningarna böjade 1990.

    •Enstaka spå av bekäpningsmedel påräfades i grundvattnet i typområena. Flest substanser detekterades i Skåeområet, 13 stycken. Sex av dessa kommer frå preparat som ä föbjudna att anväda sedan flera å, substanserna har äen hittats tidigare å. Inte i nåot av proven öerskred halten 0,1 μg/l (gräsvädet fö dricksvatten).

    •I de tvåskåska årna åerfanns 33 substanser, dvs. 49% av dem som analyserades. Hösta koncentrationen av en enskild substans var 2,3

    μg/l (bentazon). Tre gåger var det nåon substans som öerskred sitt riktväde i årna, vilket ä färe ä föegånde å.

    •I sedimentprover som togs frå bäkar och år i september åerfanns spå av sju bekäpningsmedel och tre nedbrytningsprodukt. Flest fynd gjordes i Vege å dä sju av substanserna detekterades. Glyfosat påräfades i fem av provlokalerna, och var dämed

    6

    den vanligaste substansen i sedimenten. Glyfosat ä det mest anväda bekäpningsmedlet i Sverige och anväds bl.a. under sommaren fö att bryta träan.

    •Regnvattenproverna frå en lokal i Skåe innehöl mellan 14 och 31 substanser, totalt åerfanns 38 substanser. Tolv fynd gjordes i koncentrationer öer 0,1 μg/l. Vid ett tillfäle uppmätes 2 μg/l av MCPA, vilket kan tyda påen viss inverkan frå spridning i näområet. Depositionen fö de fyra måader som provtagningen påick var 1630 mg/ha, vilket ä den hösta siffran sedan mäningarna inleddes 2002. Ett flertal substanser som inte anväds i Sverige påräfades, vilket visar att en lågväa transport av bekäpningsmedel föekommer.

    •Alla typområen hade en uttransport av bekäpningsmedel påunder 1,5 kg fö provtagningsperioden. Den procentuella fölusten (transporterad mägd i föhålande till anväda mägder påårar inom områena) varierade mellan 0,04 % och 0,14 %.

    •I ytvatten påräfades 14 substanser nåon gåg under 2006 öer sitt riktväde, det ä färe ä föegånde å. Flest fynd öer riktvädet gjordes av metazaklor. Å 2006 var fösta ået som varken terbutylazin eller dess nedbrytningsprodukt DETA påräfades i koncentrationer öer sina respektive riktväden. Det tyder påatt halterna nu klingar av efter att substansen föbjös å 2003.

    •Flöesproportionell provtagningen gjordes parallellt med ordinarie provtagning under höten 2006. Syftet var att studera hur halterna varierar under en vecka. Resultatet visade att det föekom variationer påupp till en tiopotens under en vecka. Isoproturon t.ex. hade en medelkoncentration på0,2 μgl/l under sista veckan av september, den flöesproportionella provtagningen visade att koncentrationen varierade mellan noll och 1,0 μg/l. Isoproturon har ett riktväde på0,3 μg/l och detta väde båe underskreds och öerskreds under veckan.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 5.
    Adolfsson-Erici, Margaretha
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM. Stockholms Universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM).
    Alsberg, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Breitholtz, Magnus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Ek, Caroline
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Eriksson Wiklund, Ann-Kristin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Minten, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Undersökning av det syntetiska sötningsmedlet sukralos med avseende på eventuella ekotoxikologiska effekter2001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Två släkten av kräftdjur: Nitocra spinipes och Gammarus oceanicus resp zaddachiexponerades för sukralos i ekotoxikologiskt relevanta koncentrationer i kroniska tester. Viarbetade utifrån följande hypoteser: skalömsning hos kräftdjur störs av höga halter sukralos iomgivande vatten samt att sukralos inte biokoncentreras i exponerade organismer.Långtidsexponering resulterade i högre dödlighet hos juvenila gammarider. Sukralos syntesinte påverka skalömsningstiden för de adulta honorna i ett pre-copula experiment. Inga teckenpå biokoncentrering kunde märkas. Exponeringen av Nitocra resulterade i att de djur somexponerats för de lägre koncentrationerna av sukralos var längre jämfört med kontrolldjurenmedan för individer exponerade för de högre koncentrationerna minskade längden medökande sukraloskoncentration. De kortaste individerna återfanns i den positiva kontrollen ochhade exponerats för 50 μg/L lindan. RNA-innehållet varierade mellan exponeringarna och denvar lägst i 500μg/L och högst i 5000 μg/L exponeringen Vi fann däremot inget signifikantsamband mellan RNA-innehåll och tillväxthastighet hos Nitocra. Detta kan möjligen vara eneffekt av sukralosexponering, eftersom linjära responser från tidigare experiment har noterats.Inga skillnader avseende medelutvecklingstiden var signifikanta. Renat avloppsvatten frånHenriksalsverken innehöll relativt höga koncentrationer sukralos liksom ytvatten från trereningsverksrecipienter.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 6.
    Agrenius, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Övervakning av mjukbottenfaunan längs Sveriges västkust2001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 7.
    Agrenius, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Övervakning av mjukbottenfaunan längs Sveriges västkust: Rapport från verksamheten år 20032003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Övervakningsprogrammet för bottenfaunan i Västerhavet har till syfte att påvisa långsiktigaförändringar i den marina miljön som en effekt av främst övergödning och syrebrist samt till vissdel även kartlägga förändringar i den biologiska mångfalden på sublittorala sedimentbottnar.Lokalerna inom programmet ska också tjäna som referenslokaler inom olika lokala program.Programmet är från och med år 2002 ett samordnat program mellan Naturvårdsverket, BohuslänsVattenvårdsförbund samt länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland. De lokaler som ska liggatill grund för jämförelser mellan havsområdena Kattegatt och Skagerrak provtas med fyrabottenhugg per lokal. Lokalerna inom varje havsområde indelas i utsjö respektive kustnäralokaler. Jämförelserna mellan utsjö och kustnära lokaler inom varje havsområde baseras på tvåhugg per lokal (Lindegarth 2000).Programmet omfattar 33 lokaler varav Göteborgs universitet provtar 31 lokaler och länsstyrelsen iHalland två lokaler. Djupet på lokalen är mätt med ekolod som är kalibrerat till havsytan ochpositionen har bestämts med GPS i enlighet med koordinatsystem VGS 84. Vid deinomskärslokaler som tidigare ingått i PMK kontrolleras positionen även med enslinjer. Enöversikt över lokalernas fördelning längs kusten visas i figur 1. Deras exakta position, antalreplikat och när de tidigare är provtagna redovisas i tabell 1. Totalt omfattar programmet 96 huggvarav 86 provtas, analyseras och redovisas av Göteborgs universitet och resterande 10 ingår i detvå lokaler som provtas av länsstyrelsen i Halland. Vid de lokaler som tillkom i det nyasamordnade programmet har prover för analys av sedimentets vattenhalt, glödförlust tagits. Djupoch sedimentkaraktäristik för samtliga lokaler återges i tabell 2. I tabellen anges även en grovuppskattning av hur exponerat lokalerna är belägna. Kustlokaler är belägna i de typområden somHåkansson & Hansson (2003) har klassificerat som yttre och mellan skärgård, fjordlokalerna iallmänhet i inneskärgård och fjordar. Provtagningarna 2003 utfördes under perioden 6:e till 16:emaj.I föreliggande rapport redovisas data för de lokaler som ej var färdiganalyserade vid 2002 årsredovisning samt, de lokaler som provtas med fyra replikat från 2003 års provtagning.För de 31 lokaler i programmet som provtas av Göteborgs universitet har totalt har 27.488individer tillhörande 248 olika taxa registrerats vid 2002 års provtagning.Samtliga faunadata som analyserats under året redovisas stationsvis i appendix med angivandeav medelvärden och standardavvikelser. Varje art är också kategoriserad efter födostrategisk och2taxonomisk tillhörighet. För varje lokal har ett sammanfattande miljökvalitetsindex (BenthicQuality Index) beräknats (Blomqvist et al. 2004 och Rosenberg et al. 2004). Detta miljöindex ärframtaget för att bedöma miljökvaliteten enligt EU:s vattendirektiv längs Sveriges kuster. BQIbaseras på de på lokalen förekommande arternas känslighet eller tolerans mot miljöstörningar.Klassificeringen av arternas tolerans mot störning har beräknats ur alla tillgängliga data, frånnationella och lokala program, som kunnat uppbringas från Kattegatt och Skagerrak (Blomqvist etal. 2004). Totalt har det funnits underlag för att bedöma toleransen mot störning för ca 300allmänt förekommande arter.För att bedöma hur syresituationen i området har varit under året har dels data på syrehalten ibottenvattnet inhämtats från SMHI:s monitoringsprogram, dels har sedimentets redox-statusanalyserats vid varje lokal i samband med provtagning. Mätningar av syrehalten sker inom ramenför svensk samordnad miljöövervakning mellan Bohuskustens Vattenvårdsförbund och SMHI.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 8.
    Agrenius, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Övervakning av mjukbottenfaunan längs Sveriges västkust: Rapport från verksamheten år 20052005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Övervakningsprogrammet för bottenfaunan i Västerhavet har till syfte att påvisa långsiktiga förändringar i den marina miljön som en effekt av främst övergödning och syrebrist samt till viss del även kartlägga förändringar i den biologiska mångfalden på sublittorala sedimentbottnar.Lokalerna inom programmet ska också tjäna som referenslokaler inom olika lokala program.Programmet är från och med år 2002 ett samordnat program mellan Naturvårdsverket, Bohusläns Vattenvårdsförbund samt länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland. Vid de lokaler som ska ligga till grund för jämförelser mellan havsområdena Kattegatt och Skagerrak tas fyra bottenhugg per lokal. Lokalerna inom varje havsområde indelas i utsjö- respektive kustnära lokaler. Jämförelserna mellan utsjö- och kustnära lokaler inom varje havsområde baseras på två hugg per lokal (Lindegarth 2000).Programmet omfattar 33 lokaler varav Göteborgs universitet tar prover på 31 lokaler och länsstyrelsen i Halland två lokaler. Nedanstående metodbeskrivning gäller de lokaler som Göteborgs Universitet tar prover på. Djupet på lokalen är mätt med ekolod som är kalibrerat till havsytan och positionen har bestämts med GPS i enlighet med koordinatsystem VGS 84. Vid de inomskärslokaler som tidigare ingått i PMK kontrolleras positionen även med enslinjer. En översikt över lokalernas fördelning längs kusten visas ifigur 1. Deras exakta position, antal replikat och vilka år prover tidigare har tagits redovisas i tabell 1. Totalt omfattar programmet 96 hugg varav 86 prov tas, analyseras och redovisas av Göteborgs universitet och resterande 10 ingår i de två lokaler från vilka prover tas av länsstyrelsen i Halland. Djup och sedimentkaraktäristik för samtliga lokaler återges i tabell 2. I tabellen anges även en grov uppskattning av hur exponerat lokalerna är belägna. Kustlokaler är belägna i de typområden som Håkansson & Hansson (2003) klassificerade som yttre och mellan skärgård, fjordlokalerna i allmänhet i inneskärgård och fjordar. Provtagningarna 2005 utfördes under perioden 9: e till 25: e maj.I denna rapport redovisas data för de lokaler som ej var färdiganalyserade vid 2004 års redovisning samt, de 16 lokaler av 2005 års provtagning som var rapporterade till NV: s datavärd i mars i år.Totalt inom hela programmet, inklusive Hallandslokalerna, var det totala antalet individer och taxa något högre 2004 än vid 2003 års provtagning. Antalet individer var 26 522 fördelade på 248 olika taxa vid 2004 års provtagning medan antalet var 24 832 fördelat på 231 taxa år 2003.För samtliga 33 lokaler i programmet har 335 olika taxa registrerats under perioden 2002 t.o.m. 2004.Samtliga faunadata som analyserats under året redovisas stationsvis i appendix med angivande av medelvärden och standardavvikelser. Varje art är också kategoriserad efter födostrategisk och taxonomisk tillhörighet. För varje lokal har ett sammanfattande miljökvalitetsindex (Benthic Quality Index) beräknats (Blomqvist et al. 2004 och Rosenberg et al. 2004). Detta miljöindex är framtaget för att bedöma2miljökvaliteten enligt EU: s vattendirektiv längs Sveriges kuster. BQI baseras på de på lokalen förekommande arternas känslighet eller tolerans mot miljöstörningar.Klassificeringen av arternas tolerans mot störning har beräknats ur alla tillgängliga data, från nationella och lokala program, som kunnat uppbringas från Kattegatt och Skagerrak (Blomqvist et al. 2004). Totalt har det funnits underlag för att bedöma toleransen mot störning för ca 300 allmänt förekommande arter. På bottnar djupare än 20 m längs svenska västkusten föreslås följande intervall för bedömning av miljökvaliteten på lokalen. Lokaler med BQI >16 betraktas ha en hög miljökvalitet, lokaler med BQI 16 >12 god kvalitet, 12 > 8 måttlig kvalitet, 8 > 4 fattig eller otillfredsställande kvalitet och < 4 dålig kvalitet (Rosenberg et. al. 2004).För att bedöma hur syresituationen i området har varit under året har dels data på syrehalten i bottenvattnet inhämtats från SMHI: s monitoringsprogram SHARK, dels har sedimentets redox-status analyserats vid varje lokal i samband med provtagning. Mätningar av syrehalten sker inom ramen för svensk samordnad miljöövervakning mellan Bohuskustens Vattenvårdsförbund och SMHI.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 9.
    Ahlen, Ingemar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skydd av biotoper för bevarande av vitryggig hackspett i nedre Dalälven1976Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den vitryggiga hackspetten Dendrocopos leucotos, som ursprungligen förekommit över nästan hela landet, har under de senaste hundra åren blivit allt sällsyntare och finns nu, förutom i några spridda förekomster av enstaka par eller ensamma fåglar, i landet endast kvar med en fast population i nedre Dalälvsområdet mellan Avesta och Älvkarleby.

    De hotade hackspettarterna har sedan 1974 varit föremål för ekologisk forskning och inventeringsarbete. I bilagda ”information om projekt hackspettars ekologi” 1976-01-18 redovisas projektets syfte och kortfattad redogörelse för arbetet under 1975 ges. Hänvisning kan också göras till tidskriften Vår Fågelvärlds första nummer 1976 där resultat av 1973 års riksinventering av gråspett och vitryggig hackspett redovisas.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 10.
    Ahlén, Ingemar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bach, Lothar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Baagøe, Hans J.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pettersson, Jan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bats and offshore wind turbines studied in southern Scandinavia2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    A pilot study 2002-2003 at turbines on land showed that certain locations in the landscape could explain some of the casualty risks and the main reasons for collisions were found. During the 2005 introductory studies and in the project 2006 on bats in offshore areas in Kalmarsund we could confirm earlier known flyways from coastal points and found an extensive activity of passing migrants but also of resident species coming from various directions to areas with an abundance of insects. Observations were made at Utgrunden and Yttre Stengrund in Kalmarsund in the Baltic Sea and in Öresund between Sweden and Denmark. The observers onboard the boats and at the coastal points where bats take off used ultrasound detectors, strong portable spotlights and at special times also thermal camera. Boxes for automatic recording of bats were used on land, were placed on the turbines, and on the boat's cap. These methods resulted in a total of 12 354 observations of bats, 3 830 over the sea and 8 524 on land. Bats fly over the sea in winds up to about 10 m/s, a major part of the activity took place at wind speeds less than 5 m/s. Bats of 10 species were observed on the open sea and all of them were foraging at suitable weather conditions, which means calm weather or light breeze. The bats did not avoid the turbines. On the contrary they stayed for shorter or longer periods hunting close to the windmills because of the accumulation of flying insects. Hunting close to the blades was observed, why the risk of colliding might be comparable to land-based turbines. Bats also used wind turbines for resting. 

    Insects were collected at places and times when bats were observed feeding. Chironomids were dominating, but we also found many other flying species of other insect groups. Insects, but probably also crustaceans, were caught by bats in the water surface. Some terrestrial species occurred among the insects and spiders that were drifting in the air. At times we suppose that their origin was in the Baltic Republics or Russia. It was earlier completely unknown that many bat species, migratory and non-migratory, regularly use this food resource on the open sea far from the coasts in the late summer and early autumn. 

    With radar on Utgrunden's lighthouse data on movements of the largest bat species, mainly Nyctalus noctula, could be studied. This gave data on flyways, directions, movement patterns when foraging, especially near the turbines. With the radar it was possible to measure altitude and the results showed that almost all activity took place below 40 m above sea level, while only a few cases of higher flight was recorded. Observations from boat showed that altitude was very variable according to the available insects. Bats were seen hunting from the water surface up to the upper part of the windmills. 

    Need of further research and developing methods is discussed in the report. An updated risk assessment is presented. A standpoint today is that areas with concentrated flyways and foraging habitats with an abundance of flying insects must be very carefully examined if new windmills are planned. The collision risk at offshore wind power parks is impossible to study as long as there are no such parks. Investigations on bats needed for environmental impact assessments are suggested. 

    To minimize the casualty risks at existing turbines further research is needed. Some measures to take have been discussed. In certain cases it is probably most effective to move a turbine a relative short distance because of the sometimes short edges of the flyways and also the insect rich habitats. Another method is to stop the turbine during periods of high risk. Because the accumulation of insects is the reason for bats hunting close to the blades methods to reduce the amount of flying insects at the turbines would be of interest. Methods to keep the bats away from the turbines do not exist and some such ideas might also have negative effects on other animals and also on humans.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 11.
    Ahlén, Ingemar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Bach, Lothar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Baagøe, Hans J.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pettersson, Jan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Fladdermöss och havsbaserade vindkraftverk studerade i södra Skandinavien2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    En pilotundersökning 2002-2003 vid vindkraftverk på land i Sydsverige visade på lägen i landskapet där riskerna för kollisioner var förhöjda samt de viktigaste orsakerna till olyckorna. Under 2005 års förstudie och i projektet 2006 vid havsbaserade vindkraftverk kunde vi bekräfta tidigare utpekade utsträck över havet av fladdermöss i Kalmarsund och fann en omfattande aktivitet av passerande migranter men även av stationära arter som från olika håll flög ut till områden med mycket insekter. Observationer gjordes framför allt vid Utgrunden och Yttre Stengrund i Kalmarsund och i Öresund. Observatörerna på båtarna och på utsträcksplatser på land använde ultraljudsdetektorer, starka strålkastare och vid vissa tillfällen värmekamera. Automatiskt registrerande boxar användes på land, hängdes på vindkraftverken och placerades på båtens kapp. Metoderna resulterade i totalt 12 354 observationer av fladdermöss, varav 3 830 över havet och 8 524 på land. Fladdermöss flög över havet i vindstyrkor upp till ca 10 m/s, men en stor del av aktiviteten skedde vid vindstyrkor mindre än 5 m/s. Fladdermöss av 10 arter observerades ute till havs och alla sågs söka föda vid tjänlig väderlek, d.v.s. främst vid svaga vindar och blankvatten. Fladdermössen undvek inte vindkraftverken. Tvärtom stannade de ofta till för insektsjakt nära verken på grund den ansamling av insekter som förekom där. Jakt helt intill rotorbladen observerades, vilket innebär att kollisionsrisken kan vara jämförbar med landbaserade verk. Fladdermöss kan bevisligen också använda vindkraftverk som viloplats, vilket har skett i det mest insektsrika området vi undersökte.

    Insamling av insekter gjordes på de platser och vid de tillfällen då fladdermöss sågs jaga. Fjädermyggor dominerade, men många andra flygande arter av andra insektsgrupper var också företrädda. Insekter, och troligen även några kräftdjur, togs också i havsytan. Några arter av landlevande arter förekom bland de mängder av insekter och spindlar som drev omkring i luftmassorna. Vid vissa tillfällen antar vi att de har kommit från Balticum eller Ryssland. Det har inte tidigare varit känt att många fladdermusarter, stationära och migrerande, regelbundet utnyttjar denna födoresurs långt ute i havet under eftersommaren och tidiga hösten.

    Med radarn på Utgrundens fyr kunde data om de största arterna, troligen mest stor fladdermus, insamlas. Det gällde flygvägar, riktningar, rörelsemönster vid födosök, speciellt i närheten av vindkraftverken. Med radarn kunde fastställas att nästan all aktivitet skedde under 40 m höjd, endast enstaka fladdermöss flög högre vid sträckflykt. Direktobservationerna från båt visade att fladdermössen varierade höjd efter tillgången på insekter. Sålunda förekom flyghöjder från havsytan upp till verkens övre delar.

    Behov av fortsatt forskning och utvecklingsarbete diskuteras i rapporten. Vidare görs en uppdaterad riskbedömning. Ståndpunkten är nu att områden med koncentrerade flygvägar och insektsrika födosöksområden är de som måste granskas extra noga inför lokalisering av nya vindkraftverk. Risken för kollisioner vid ren passage genom stora vindkraftsparker kan inte bedömas, eftersom det ännu inte hunnit uppföras några parker. Förslag ges om vilka undersökningar som bör föregå lokaliseringsbesluten. Några krav på vad kontrollprogram vid utbyggnad bör innefatta diskuteras också. 

    För att minska riskerna vid befintliga vindkraftverk krävs fortsatt forskning och metodutveckling. Några åtgärder som diskuterats hittills redovisas i rapporten. I svåra fall är sannolikt den effektivaste åtgärden att flytta vindkraftverket. Det kan troligen räcka med relativt korta avstånd på grund av att flygvägarna kan ha skarpa gränser och att de insektsrika födosöksbiotoperna också kan vara ganska väl avgränsade. En annan åtgärd kan vara att låta vindkraftverket stå stilla vid de tider då risken för kollisioner är stor. Eftersom ansamling av insekter kring vindkraftverken kan vara en viktig orsak till jakt nära rotorbladen kan man också tänka sig åtgärder för att minska mängden flygande insekter runt verken. Fungerande metoder som kan få fladdermöss att väja för vindkraftverk finns inte och idéer som förekommit kan ha negativa effekter i form av störningar eller skador på andra djurarter och för människor.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Ahrens,, Lutz
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedlund, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Dürig, Wiebke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Tröger, Rikard
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Screening av PFAS i grund- och ytvatten2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Levels of 26 per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) were measured in 502 water samples originat-ing from Swedish groundwater, surface water, sewage treatment plant (STP) effluents and landfill leachates. In drinking water source areas, the average Σ26PFAS concentration was 8.4 ng L-1. The national drinking water guideline value of 90 ng L-1 for Σ7PFASs was exceeded in 2% of these samples. In water not used for drinking water, Σ26PFASs average concentration was 142 ng L-1. PFOS concentra-tions exceeded the Annual Average Environmental Quality Standard (AA-EQS) of the EU Water Frame-work Directive in 42% of the surface water samples. Among the different water categories, the landfill leachates had the highest average concentration of Σ26PFAS with 487 ng L-1, followed by surface water (average 112 ng L-1), groundwater (49 ng L-1), STP effluents (35 ng L-1) and background screening lakes (3.4 ng L-1). The composition profile of the PFASs differed between the types of waters showing an even distribution of ΣPFCAs, ΣPFSAs and ΣPFAS precursors in groundwater, whereas in all other water categories, ΣPFCAs were dominant. As FOSA, PFNA, PFDA, and 6:2 FTSA were frequently detected in drinking water source areas (constituted 20%, 7.3%, 5.9%, and 4.4% of the Σ26PFASs, respectively), it is reasonable to consider the inclusion of these in the Swedish drinking water guideline.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 13.
    Ahrens, Lutz
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ribéli, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Gustavsson, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nguyen, Minh Anh
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Screening of perfluoroalkyl substances and organic flame retardants in Swedish Rivers: Screening av perfluoralkylerade ämnen och flamskyddsmedel i svenska vattendrag2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förekomst och effekter av globalt spridda persistenta organiska miljöföroreningar (POPs) har blivit en mycket uppmärksammad fråga. Två kategorier av kemikalier som har fått ökad uppmärksamhet är organiska flamskyddsmedel (FRs) och perfluoroalkylerade substanser (PFASs). Det har visat sig att många av dessa är bioackumulerande, persistenta och giftiga, vilket har lett att flera av dem fasats ut eller förbjudits under de senaste årtiondena.

    Eftersom FRs och PFASs är väl spridda i miljön och dessutom svåra att avlägsna från avloppsvatten, återfinns de regelbundet i ytvatten och i vissa fall även i grundvatten. Kunskap om FRs och PFASs i miljön är begränsad, både vad gäller förekomst, spridning och effekter, och särskilt då för ämnen som introducerats relativt nyligen (t.ex. nya FRs). Det finns alltså ett behov av att lära mer om dessa ämnen. Syftet med detta projekt var att studera förekomst av PFASs samt relativt nya FRs i vattendrag längs hela kusten. Vi provtog på 44 platser (totalt 41 vattendrag) och bestämde innehållet av PFASs (alla platser) och FRs (25 provtagningsplatser som representerar 23 vattendrag).

    Av de 12 utvalda FRs, kunde 3 kvantifieras (2,4,6-TBP, TCIPP och TPHP). TCIPP var det klart dominerade ämnet med en halt på upp till 3 900 ng L

    -1 (Fyrisån). 2,4,6-TBP uppvisade högre halter i åar i södra Sverige. Vattendraget med den högsta halten av FRs var Fyrisån, och den totala belastningen på Östersjön av FRs uppskattades till 38 kg dag-1, där Ångermanlandsälven och Norrström stod för de största bidragen. Det ska noteras att dessa i belastningssiffror ingår bara de utvalda, relativt nya FRs, medan äldre med omfattande historisk användning, t.ex. PBDE, inte ingår.

    Totalt 13 av 25 de analyserade PFASs kunde kvantifieras (PFBA, PFHxA, PFHpA, PFOA, PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTeDA FOSA, PFBS, PFHxS, PFOS). Medelvärdet av ΣPFASs i alla vattendrag var 9,5 ng L

    -1 (medianvärdet 4,2 ng L-1), och de högsta medelhalterna uppmättes för PFHxS och PFBS (~2 ng L-1 per ämne). Vattendrag i norr (t.ex. Alterälven, Öre älv, Gide älv, Lögde älv och Ljungan) uppvisade i regel en högre fraktion av perfluorerade karboxylater (PFCAs) med långa kolkedjor (dvs. PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTeDA), medan i söder var fraktionen av PFHpA och PFOA högre. Det sammanlagda utflödet av ΣPFASs uppskattades till 3,2 kg dag-1 (1150 kg år-1).

    PFOS överskred miljökvalitetsnormen på 0,65 ng L

    -1 (årligt medelvärde; AA-EQS; 2013/39/EU) på 12 av 44 provtagningsplatser, och dessa återfinns i alla delar av Sverige (Ume älv vid Gubböle, Ångermanälven, Delångersån, Fyrisån, Norrström, Nyköpingsån, Emån, Lyckebyån, Rönneån, Nissan, Viskan och Göta älv vid Alelyckan).

    Eftersom den här fältstudien baseras på en provtagningskampanj med ögonblicksprovtagning, ska alla värden som redovisas tolkas med försiktighet. En screening-studie som den här kan dock avslöja s.k. hotspots. Vi rekommenderar verifikation av höga resultat och mer detaljerade studier kring dessa provtagningsplatser för att säkerställa föroreningssituationen. Vår studie pekar också på att uppströmsmätningar är nödvändiga för att finna viktiga föroreningskällor.

     

     

     

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 14.
    Ahrens, Lutz
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Vogel, Lisa
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Analysis of per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) and phenolic compounds in Swedish rivers over four different seasons2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna studie var att undersöka miljökoncentrationer, sammansättning, säsongsvariation

    och flöden av 28 PFAS-substanser och 10 fenolära ämnen i 10 svenska vattendrag över fyra olika

    årstider (oktober 2016, januari 2017, april 2017 och juli 2017). Totalt detekterades 7 av 28 PFASämnen

    i relativt låga nivåer (i genomsnitt 3,2 ng per liter för Σ28PFAS) i flodvatten (n = 40).

    Koncentrationerna av de fenolära föreningarna var generellt högre (genomsnittshalt 230 ng per liter

    för summan av alla fenoler som mättes; n = 38). Detektionsfrekvensen var dock låg (i genomsnitt

    50%), vilket resulterade i låga mediankoncentrationer för summahalten (0 ng per liter). De

    dominerande PFAS-substanserna var perfluorbutansulfonsyra (PFBS, 38% av Σ28PFAS),

    perfluoroktansyra (PFOA, 21%) och perfluoroktansulfonsyra (PFOS (grenad), 8,9%) medan de

    dominerande fenolära föreningarna var 4-nonylfenol (4-NP, 67%), 4-tert-nonylfenol-dietoxilat (4-

    NP-EO2, 20%) och 2,4,6-tribromfenol (TBP, 10%). Koncentrationerna av PFAS och fenolföreningar

    uppvisade ingen säsongsvariation under de fyra undersökta årstiderna, vilket indikerar ett relativt

    stabilt flöde av dessa två ämnesklasser till vattendragen. De uppmätta PFAS-koncentrationerna var

    inte relaterade till koncentrationerna av fenolära föreningarna, vilket indikerar olika källor för de två

    ämnesklasserna. Flödena för totalhalterna uppskattades till 220 g per dag (81 kg per år) för Σ28PFAS,

    och >70 gånger högre för de fenolära ämnena med totalflöden på 16000 g per dag (5700 kg per år).

    Miljökvalitetsstandarden för ett årligt genomsnitt (AA-EQS) som anges i EU: s ramdirektiv för

    vatten (WFD) överskreds för 33% (n = 13) av vattenproverna för summan av linjära och grenade

    PFOS och för 13% (n = 5) av för 4-NP. Detta indikerar att halterna av PFOS och 4-NP utgör en

    potentiell risk för vattenmiljön. AA-EQS för 4-oktylfenol (4-OP) och pentaklorfenol (PCP)

    överskreds inte i något fall.

    vatten (WFD) överskreds för 33% (n = 13) av vattenproverna för summan av linjära och grenade

    PFOS och för 13% (n = 5) av för 4-NP. Detta indikerar att halterna av PFOS och 4-NP utgör en

    potentiell risk för vattenmiljön. AA-EQS för 4-oktylfenol (4-OP) och pentaklorfenol (PCP)

    överskreds inte i något fall.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 15.
    Alger, David
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Grundberg, Karl-Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Petersson, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Skattning av areal organogen mark för alla ägoslag2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Torvmark lagrar stora mängder organiskt kol som kan emitteras i samband med brukande. Vidare kan lustgas och metan släppas ut från torvmark och därför anses variabeln viktig ur ett klimatperspektiv. Vi har valt att definiera torvmark som att ”mer än halva arealen täcks av torv”. Riksskogstaxeringen har en mer detaljerad definition men normalt ska torvlagret vara djupare än 30 cm. Riksskogstaxeringen mäter alltid torvmark på ägoslagen Skogsmark, Naturbete, Myr, Fjällbarrskog och Annat klimatimpediment (men periodvis har mätningar även förekommit på andra ägoslag). Därmed saknas variabeln för vissa ägoslag. Om provytan är delad i mer än ett ägoslag mäts variabeln per delyta. Internt i nuvarande klimatrapportering redovisas torvmark utifrån en inventering per omdrev (2003-2007) fast variabeln registreras vid varje återinventering av samma provyta. Tanken är att undvika variation orsakad av personlig bedömning i fält samtidigt som vi tror att variabeln sällan ändras. Det finns nu en möjlighet att grovt komplettera variabeln torvmark för ägoslag där densamma inte registrerats av Riksskogstaxering. Tanken är att använda SGUs jordartskarta för ändamålet. Uppgiften går ut på att komplettera de provytor som saknar bedömning av variabeln torvmark med uppgifter från ett nyproducerat kartskikt. Vidare kommer en kontinuerlig registrering av variabeln torvmark per inventeringstillfälle vägas mot att, som idag, enbart basera mätningen på ett inventeringstillfälle.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 16.
    Alger, David
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Grundberg, Karl-Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Petersson, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Skattning av arealer2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Riksskogstaxeringen bedömer markanvändning (i Riksskogstaxeringen kallat ägoslag) i fält och ibland är det svårt att avgöra om markanvändningen/ägoslaget verkligen ändrats eller ej. Det är särskilt svårt att avgöra en gradvis förändring såsom när mark övergår till Skogsmark (F) från Våtmark (W) och omvänt. I detta fall rör det sig ofta om trädbevuxen myr som antingen torkats ut eller försumpats. Det är förstås alltid svårt att bedöma förändringar i markanvändning för ej trädbevuxen mark.

    För att minska artificiella markanvändningsförändringar som beror på tveksamma bedömningar i fält så introducerades ett automatiskt rättningssystem i klimatrapporteringen för de första fyra inventeringarna. 

    Artificiella markanvändningsförändringar har liten påverkan på skattningar av kolpoolsförändringar för levande biomassa då marken ofta är utan trädskikt eller håller ett trädskikt som växer långsamt. För kolpoolsförändringar i marken som oftast skattas indirekt utifrån markanvändningsarealer får dessa dock större konsekvenser för resultaten. Syftet med detta projekt var att så bra som möjligt eliminera artificiella markanvändningsförändringar i klimatrapporteringen och på så sätt förbättra skattningen av kolpoolsförändringar i förna och markkol.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 17.
    Allard, A
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Glimskär, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Högström, M
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Marklund, L
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Olofsson, K
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Nilsson, B
    Pettersson, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ringvall, A
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Wissman, J
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Svensson, J
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Småbiotopsuppföljning i NILS år 20082008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 18.
    Allard, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    INSTRUKTION FÖR FLYGBILDSSINVENTERINGEN VID NATIONELL INVENTERING AV LANDSKAPET I SVERIGE NILS2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 19.
    Allard, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Variables and Classifications, Conversion of the Set of Variables From the Swedish NILS Programme Into the General Habitat Categories ofthe European EBONE Project Arbetsrapport 2952010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 20.
    Allard, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Variables in Environmental Monitoring Enables a Multitude of Classifications: A Way to Incorporate Inventory Data from National Programs into Harmonization Efforts2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 21.
    Allard, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Esseen, Per-Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Holm, Sören
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Högström, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Marklund, Liselott
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Nilsson, Björn
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Reese, Heather
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Wikberg, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Fångst av vegetationsdata och Natura 2000-habitat i fjällen genom flygbildstolkning i IRF med punktgittermetodik2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I denna rapport visas att flygbildstolkning med punktgittermetodik har stor potential för att ta fram tillförlitliga och kostnadseffektiva data på tillstånd och förändringar i fjällens vegetation. Projektet är finansierat av Naturvårdsverkets svenska miljöövervakning.

    Inom denna studie har följande delmål nåtts

    1) Utprovning av försöksdesign har gjorts med antal och fördelning av punkter, samt design och val av tolkningsvariabler.

    2) Ett operativt tolkningssystem för punktgittertolkning har tagits fram.

    3) Tolkningsprecisionen för olika variabler och Natura 2000-habitat är utvärderade mot fältdata.

    4) Metodens kvaliteter är utvärderade.

    5) Beräkning av tidsåtgång och kostnadsberäkningar är gjorda och ställda mot en polygonbaserad metod för översiktlig tolkning av NILS 5x5 km ruta.

    Förutom dessa delmål har även säkerheten ytterligare undersökts via ett personvariationstest av tolkade data.

    Resultaten från de tolkade fältpunkterna visar att överensstämmelsen med fältinventeringen är mycket god. Ett gott resultat fanns från testet med personvariation, med några få problemområden. Metoden har några begränsningar. För flygbildstolkning i punktgitter med den metodik som föreslås här förutsätts att det finns välutbildade tolkare. För en van vegetationstolkare krävs det i storleksordning en tilläggsutbildning på minst 1 månad i tolkning av fjällvegetation, inklusive fältbesök. En exempelsamling av bilder och ett antal nycklar för tolkning bör tas fram.

    Punktgittermetoden är operativt användbar, vissa kompletterande fältstudier behövs. Metoden har följande generella kvaliteter.

    1. Metoden är enkel att implementera.
    2. Punktgittermetoden är en kostnadseffektiv metod för att fånga landskapsdata. Den är snabbare än polygontolkning.
    3. Datafångst från en 5 x 5 km ruta kan göras på 1-3 dagar, beroende på antal punkter i gittret.
    4. Det är enkelt att bearbeta och analysera punktgitterdata.
    5. Precisionen i arealskattningarna kommer att kunna enkelt beräknas.
    6. Tolkningen i punktgitter kan verifieras genom jämförelse med NILS fältdata.
    7. Metoden är lämplig för förändringsstudier. Exempelvis kan den utgöra ett snabbt och effektivt sätt att statistiskt uppdatera information om area av vegetationstyper från vegetationskartorna över de svenska fjällen.
    8. Metoden kan fånga upp ovanligare naturtyper i 5 x 5 km ytan förutsatt att många punkter tolkas.
    9. Metoden kan användas för urval av objekt för riktade fältinventeringar till ovanligare habitat.
    10. Resultaten från metoden kan utgöra viktiga data för annan forskning, exempelvis som träningsdata till satellitbildsklassificeringar.
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 22.
    Allard, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Gardfjell, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Inventering av linjära element i de jämtländska fjällen 20092009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 23.
    Allard, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Löfgren, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Sundquist, Sture
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Skador på mark och vegetation i de svenska fjällen till följd av barmarkskörning.2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Att tryck- och erosionsskador på underliggande mark sker när fordon körs sommartid i fjällterräng är känt, men det är svårt att överblicka om sådana problem är allmänna eller endast fläckvis förekommande. Vilka mönster skadorna uppvisar är inte heller väl känt, ifall de främst uppträder nära tätorter eller finns spridda i landskapet. Det finns få undersökningar som tar upp både omfattningen och karaktären av skador på mark och vegetation, som följd av terrängkörning på barmark. Det har inkommit rapporter om körskador i fjällen från vandrare och andra, till exempel Länsstyrelser och olika intresseorganisationer. Syftet med denna undersökning har varit att i fjällen och fjällnära skogar göra en översiktlig sammanställning över omfattningen av körspår i terräng Från myndigheternas sida är det vikigt att få bakgrundskunskap och överblick för att kunna följa upp flera av de nationella miljömålen, exempelvis fjällmålet, våtmarksmålet och skogsmålet. Viktiga avnämare är Miljömålsrådet, Regering och Riksdag. Som hjälp till beslutsunderlag för Naturvårdsverket och berörda Länsstyrelser och kommuner är det också viktigt att få en översikt som visar på nyttjande, både legalt, i form av polisens och rennäringens körning samt andra körningar där dispens givits, och illegalt nyttjande. Med detta som bakgrund har intentionen med denna undersökning varit att göra en översiktlig sammanställning av dagsläget gällande körspår i fjällens terräng med hjälp av enkätstudie, fältstudier samt flygbildstolkning.

    Metodiken utgjordes av tre steg. I steg ett utfördes fältinventeringar inom ramarna för miljöövervakningsprogrammet NILS, Nationell Inventering av Landskapet i Sverige. NILS fältmetodik innebär att det inom en 1 x 1 km stor ruta besöks 16 fördefinierade provytepunkter, dessutom görs en linjeinventering längs rutans fyra kanter. I studien har använts data från denna linjekorsningsinventering. I samband med fältbesöken i de enskilda inventeringsområdena noterade fältpersonalen också övriga körspår som påträffades, samt gav en beskrivning av spåret, vegetationen och förekommande erosion. GPS-koordinater och en digital markbild lagrades också.

    I ett andra steg utfördes flygbildstolkning i IR- färg för de NILS-rutor där fältkontrollen  funnit något eller några körspår. Eftersom ingen metodik funnits för upptäckt av spår i fjällterräng så har arbete lagts ner på att förstå hur dessa kan identifieras i ett såpass mosaikartat landskap som fjällen utgör. Ett GIS-skikt skapades med funna linjära strukturer, som kan misstänkas vara körspår. Linjernas attributdata skrevs in i samband med tolkningen. Vid flygbildstolkningen undersöks ett område på minst 5 x 5 km, dessutom undersöks alla delar av ytan och fler körspår kan då upptäckas än i den punkt- och linjevisa fältinventeringen.

    Resultaten jämfördes under tiden med inrapporterade spår ifrån fältinventeringen, och de spår som fanns beskrivna från fält lokaliserades och användes som referens i tolkningen av IRFflygbilderna.

    I det tredje steget genomfördes en enkätstudie, där representanter för Länsstyrelser, kommuner, polismyndigheter, näringar och naturvårdsintresserade (exempelvis naturbevakarna, svenska fjällklubben och svenska turistföreningen) ombads att ge information om specifika kunskaper över geografiskt läge och att redovisa sin syn på omfattningen av körspår i mark och vegetation.

    I fältinventeringen fann vi enstaka körspår i eller i närheten av 8 av de 28 undersökta rutorna i fjällen och det fjällnära området, stratum 10 i NILS-programmet, alltså i närmare en tredjedel av områdena.

    Vid flygbildstolkning av två inventerade områden i en större ruta om 5 x 5 km registrerade vi många linjära element som korsar terrängen, lättast var de att upptäcka i myrmark och i gles skog. Uppe på kalfjället (en liten del av det ena området) förekommer några spår, men de var svårare att följa. Vi har haft hjälp vid flygbildstolkningen av de spår som fotograferats och koordinatsatts av fältpersonalen inom NILS-programmet, såväl som av de erfarenheter vi fick från Gotland, där vi fann spår av terrängbil/traktor och av 2-hjuliga motorcyklar.

    Av de svar som inkommit på enkäterna kan konstateras att det är svårt att få en överblick av läget genom att följa antalet sökta dispenser, eftersom de givna dispenserna kan gälla en eller flera personer samt ett eller flera fordon. De få anmälningar om olovlig körning som gjorts var några från Norrbotten och dessa gällde körning på snötäckt mark. Vi har i enkätstudien inte fått fram något entydigt mönster i omfattningen av körspår, annat än att de förekommer över större delen av fjällkedjan. Av de observerade körspåren överväger 4-hjuliga motorcyklar som fordonstyp och spåren förekommer över hela fjällkedjan. I många fall angavs det att dräneringsdiken har bildats i spåren utmed sluttningar och på många håll upplevs skadorna som stora och i några fall även över utbredda områden. Läkning av rivskador har rapporterats på några håll. Myrar återfår vegetation relativt snabbt, men på andra ställen kan det ta upp till 40 år att laga markaskadorna. Några svar har rapporterat partiell läkning, men att kompaktionen av marken gör att spåren syns tydligt ändå.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 24.
    Allard, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Marklund, Liselott
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Glimskär, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Högström, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Utveckling av nationellt uppföljningssystem för små biotoper vid åkermark2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport presenterar förslag till arbetsgång och rapporteringsformat för analys avmängden småbiotoper vid åkermark, baserat på flygbildstolkningen i det nationellamiljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige).Resultaten tas fram som underlag för Jordbruksverkets löpande uppföljning avmiljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Urvalsprinciperna för småbiotoper är utformadeför att överensstämma med definitionerna inom miljöersättningen till skötsel avlandskapselement. Utöver linje- och punktelement ingår också kantzoner mot åkermark, vilketinnebär utökade möjligheter att beskriva variationen i landskapet.Arbetet har utförts vid institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, Sverigeslantbruksuniversitet, Umeå och institutionen för naturvårdsbiologi, SLU, Uppsala. NILS är ettrikstäckande miljöövervakningsprogram som följer tillstånd och förändringar i det svenskalandskapet och hur dessa påverkar förutsättningarna för den biologiska mångfalden. NILSfinansieras av Naturvårdsverket, där NILS ingår i programområde Landskap. Ett viktigt syftemed NILS är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper och fungerasom underlag för att till exempel visa om genomförda miljövårdsåtgärder leder till önskadeförbättringar på nationell nivå eller landsdelsnivå.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 25.
    Allard, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Nilsson, Björn
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Pramborg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ståhl, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Sundquist, Sture
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    INSTRUKTION FÖR BILDTOLKNINGSARBETET VID NATIONELL INVENTERING AV LANDSKAPET I SVERIGE NILS ÅR 20032003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna manual är utarbetad för att användas vid flygbildstolkningsarbetet inom det nationella miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). NILS är en del av Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning och omfattar alla landmiljöer – jordbruksmark, våtmark, bebyggd miljö, skogmark, kust och fjäll. Operativt drivs programmet av Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik i Umeå. Manualen är framtagen som en del i metodutvecklingsarbetet med NILS. Förutom författarna till manualen har ett stort antal personer bidragit med synpunkter och delar av texten. Ett stort tack till Per-Anders Esseen, Anders Glimskär, Mats Högström, Per Löfgren, Ronny Löfstrand och Anki Weibull från Sveriges Lantbruksuniversitet samt Margareta Ihse Stockholms Universitet, Ola Inghe Naturvårdsverket, Anneli Mattisson Länsstyrelsen i Stockholm och Sture Westerberg Länsstyrelsen i Norrbotten. Manualen inleds med en beskrivning av NILS-programmet och en översiktlig beskrivning hur inventeringen är uppbyggd. Därefter följer en mer detaljerad beskrivning av flygbildstolkningsarbetet. I slutet av manualen finns tolkningsinstruktioner och definitioner på olika begrepp som används i tolkningsarbetet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 26.
    Allard, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Nilsson, Björn
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Pramborg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ståhl, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Sundquist, Sture
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    INSTRUKTION FÖR BILDTOLKNINGSARBETET VID NATIONELL INVENTERING AV LANDSKAPET I SVERIGE NILS ÅR 20052007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 27.
    Allard, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning. Sveriges lantbruksuniversitet.
    Nilsson, Björn
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Pramborg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Ståhl, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Sundquist, Sture
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
    Manual for Aerial Photo Interpretation in the National Inventory of Landscapes in Sweden: NILS2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    This manual is developed for the aerial photo interpretation work within the Swedish monitoring programme National Inventory of Landscapes in Sweden (NILS).NILS is a part of the national environmental monitoring activities of the Swedish Environmental Protection Agency (EPA) and includes all terrestrial environments – agricultural lands, wetlands, urban environments, forests, and coastal and alpine areas. Operationally, the programme is conducted by the Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Resource Management and Geomatics in Umeå.The manual is prepared as part of the methodology development work within NILS. In addition to the authors, some external reviewers have given their comments on the text and also contributed with material. Special thanks to Per-Anders Esseen, Anders Glimskär, Mats Högström, Per Löfgren, Ronny Löfstrand, Anki Weibull (all from the Swedish University of Agricultural Sciences), Margareta Ihse (Stockholm University) Ola Inghe (Swedish Environmental Protection Agency), Anneli Mattisson (County of Stockholm), and Sture Westerberg (County of Norrbotten). We would also like to thank Ylva melin and Heather Reese for the translation work to the English language.Following this introduction, the manual describes the NILS programme and outlines the structure of the inventory. This is followed by a detailed description of how the aerial photo interpretation is performed. Finally, instructions and definitions for the interpretation work are given. Some of the figures are mad in Swedish, but explanatory texts are given to the figures.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 28.
    Alm Bergvall, Ulrika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kjellander, Petter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nationella och internationella erfarenheter av inventeringsmetoder för vildsvinsskador: En kunskapssammanställning2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vildsvinet är en inhemsk art som producerar ekosystemtjänster till gagn för människor och natur samtidigt som de orsakar skador och därmed kostnader för lantbruket. I syfte att skapa en grund för en utveckling av tillförlitliga, praktiska och kostnadseffektiva skadeinventeringsmetoder, presenteras här ett kunskapsunderlag kring befintliga metoder för hur jordbruksskador inventeras och värderas. I rapporten sammanställs både internationell vetenskaplig litteratur och nationella metodbeskrivningar från en rad länder med liknande förhållanden som de svenska. Sammanfattningsvis används fyra olika huvudtyper av inventeringsmetoder eller kombinationer av dessa: enkätundersökning, markbaserad inventering, luftbaserad inventering med manuell avläsning, samt luftbaserad inventering med automatisk avläsning. Befintliga markbaserade metoder bör testas avseende noggrannhet och repeterbarhet, samt i vilken utsträckning de kan effektiviseras genom att kompletteras med drönar- eller satellitbilder. Automatiserade metoder med olika typer av optiska instrument och mjukvara bör också utvärderas i vilken mån de fungerar under svenska förhållanden och för olika grödor. Flera studier pekar på att stickprovsbaserade besiktningar kan behöva en referens i form av burar, hägn eller gårdar samt att totalinventeringar med hjälp av fjärranalys kan behöva kompletteras med markkontroller beroende på upplösningen i de bilder som används. I metodbeskrivningarna poängteras vikten av att samtliga parter har förtroende för valda kvantifieringsmetoder, och att detta uppnås genom gedigen kunskap hos, och kontinuerlig vidareutbildning av besiktningspersonerna. Vidare bör enkäter utformas och användas med stor kunskap om statistisk metodik. Flera vetenskapliga studier tar upp att omfattningen av skador kan påverkas av tidpunkten för skadegörelsen, och att det är centralt att också mäta följdskador i form av maskinskador och kasserat foder. Vi föreslår en satsning på att utveckla standardiserade och kvalitetssäkrade metoder med hög acceptans, samtidigt som man utvecklar ett användarvänligt rapporteringssystem som använder sig av information från den nationella blockdatabasen. Det är troligen avgörande för ett framgångsrikt rapporteringssystem att plattformen är enkel och inte för betungande för den enskilde lantbrukaren. Vi föreslår också en samordning mellan inventering på lokal, regional och nationell nivå och sannolikt även inrättande av referensgårdar.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 29.
    Alm Bergvall, Ulrika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kjellander, Petter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    M. Arnemo, Jon
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Projektstatus: ”Fysiologiska och beteendemässiga effekter av fångst och märkning av rådjur”. Delrapportering 1301312013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Märkning_rådjur.pdf
  • 30.
    Alsberg, Tomas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Egebäck, Anna-Lena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Kärsrud, Anne-Sofie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Strandell, Michael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM.
    Karlsson, Hans
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Sakrapport för undersökningen organiska miljögifter i luft och nederbörd Aspvreten inom delprogrammet organiska miljögifter i luft och nederbörd inom programområde luft2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 31.
    Andersson, Agneta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum. Umeå universitet.
    Wikner, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
    Vattenmassans biologi2001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av kiselalger och dinoflagellater visar ingen generell uppgång eller nedgång vid någon av stationerna i Bottenviken, Örefjärden eller Bottenhavet under perioden 1991–2000. Växtplanktonhalterna visar dock på stor variation mellan år, vilket kan påverka andra organismer i ekosystemet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 32.
    Andersson, Agneta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum. Umeå universitet.
    Wikner, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, Umeå marina forskningscentrum.
    Vattenmassans biologi1999Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inga statistiskt säkerställda förändringar kan påvisas bland de biologiska variabler som speglar näringstillgången i vattenmassan i Bottniska viken. Både växtplanktonarter och syrekonsumtion som redovisas nedan är exempel på detta. Tillsammans med stabila tidsserier av syre och närsalter tyder resultaten på en jämn näringstillgång i Bottniska vikens utsjöbassänger under övervakningsperioden.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 33.
    Andersson, Anna-Carin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lönn, Mikael
    Institutionen för livsvetenskaper Södertörns högskola.
    Genetisk variation hos vildaväxter och djur i Sverige: En kunskapsöversikt om svenska arter och populationer, teori och undersökningsmetoder Genetic variation in natural populations of animals and plants in Sweden – a review of case studies, theory and some methods2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sverige har genom Konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att bevarasin biologiska mångfald (biodiversitet) på ekosystem-, art- och gennivån. Ettvanligt synsätt är att bevarandet av ekosystem och naturtyper också bevarararter och att bevarandet av arter också bevarar genetisk variation inom arterna.Det finns en ökande insikt om att bevarandet av arter inte nödvändigtvis bevarar den genetiska mångfalden inom arterna. Bevarandet av genetisk variationhar hittills fått relativt liten uppmärksamhet inom den praktiska naturvården.På senare år har en del forskare argumenterat för att bevarandearbetetkanske borde fokuseras på att försöka förhindra utdöenden av genetisktdistinkta populationer snarare än att förhindra att arter dör ut. Förespråkarnamenar att man genom att satsa på att bevara genetiskt distinkta populationerbättre bevarar en arts evolutionära potential och anpassningsförmåga. På såsätt minskar risken att arten dör ut även i ett längre tidsperspektiv.Naturvårdsverket fick ett regeringsuppdrag 2006 att ”i samråd med Statensjordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och Sveriges lantbruksuniversitet,ta fram ett nationellt handlingsprogram för bevarande av genetisk variation hosvilda växter och djur.” Den här kunskapsöversikten är en del av underlagetinom uppdraget och har två huvudmålsättningar.Den första målsättningen med kunskapsöversikten är att beskriva den genetiska variationen i svenska populationer utifrån ett antal teman. Dessa teman ärvalda för att belysa vilka generella frågeställningar och problem som i dagslägetidentifieras som betydelsefulla inom den bevarandegenetiska forskningen. Varjetemaavsnitt redovisar det internationella forskningsläget, med exempel på relevanta genetiska studier av svenska organismer.Kunskapsöversiktens andra målsättning är att göra ämnesområdet genetikmer lättillgängligt för personer som inte har arbetat med genetiska frågeställningar tidigare eller de som vill repetera den teoretiska bakgrunden. Den somhar kunskap i populationsgenetiska och evolutionära processer behöver inteläsa detta för att kunna tillgodogöra sig resten av kunskapsöversikten. Kunskapsöversiktens syfte är inte att ge en heltäckande redogörelse för allagenetiska studier som är gjorda i Sverige. Studier före 1997 finns sammanställdai två tidigare rapporter (Laikre & Ryman 1997; Lönn m.fl. 1998). Dessa rapporter är fortfarande mycket aktuella. Eftersom det sker mycket genetiskforskning i Sverige och andra länder, gör den här kunskapsöversikten inteanspråk på att samla all nyvunnen genetisk kunskap om vilda växter och djursedan 1997, utan fokus ligger på de processer som kan antas förändra dengenetiska variationen i vilda populationer utifrån ett svenskt perspektiv.Nyttan av genetisk mångfald. Genetiska skillnader mellan individer, dengenetiska variationen, utgör grunden för all evolution och anpassning. Om allaindivider av en art är genetiskt identiska sätts evolutionen ur spel, med följd attarten inte kan anpassa sig till nya situationer t.ex. de klimatförändringar somförväntas ske till följd av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Att mäta dengenetiska variationen och sätta den i samband med evolutionär förändring och ekologisk funktion i vilda populationer är forskningsmässigt mycket krävande.Dock visar en sammanfattande studie av ett stort antal växtstudier ett tydligtsamband mellan populationsstorlek, genetisk variation och olika mått på fertilitetoch livsduglighet, och en annan att ålgräsängar bestående av flera genotypervar mindre känsliga för miljöförändringar, växte tätare och hyste fler smådjur,än genetiskt enhetliga ålgräsängar.Mänskliga aktiviteter kan ha negativa konsekvenser för den genetiskamångfalden och därmed för anpassningsförmågan. Oavsett om variationen ärtill nytta för dagens populationer vet vi inte säkert vilka egenskaper som blirnödvändiga för överlevnaden i en ny miljösituation.Genetisk utarmning av små populationer. Minskad populationsstorlek ärett problem för många djur och växter i människopåverkade områden. Små,isolerade populationer förlorar genetisk variation p.g.a. slumpmässiga, lokalaprocesser (genetisk drift), och på sikt kan även anpassningsförmågan påverkas.Undersökningar visar att många populationer är tillräckligt små och isoleradeför att påverkas av genetisk utarmning, och att utarmade populationer ofta harlägre fertilitet och överlevnadsförmåga som en följd av ökad inavel eller att värdefulla alleler gått förlorade. Enligt flera studier kan det dock räcka med ettfåtal immigranter för att motverka negativa effekter av inavel. Däremot är detsvårt att dra generella slutsatser om hur genetisk utarmning påverkar populationers långsiktiga anpassningsförmåga utifrån de få studier som hittills utförts.Genetisk mångfald efter genflöde och hybridisering. Mänskliga aktiviteterhar i många fall medfört ett ökat genutbyte mellan naturliga djur- och växtpopulationer. Ett stort eller långväga genflöde kan påverka de populationersom tar emot genflödet. Det finns flera fall där mänskliga aktiviteter ökat genflödet genom att skapa gränszoner eller ”hybridmiljöer” där genetiskt olikapopulationer eller närbesläktade arter kunnat mötas och utbyta gener medvarandra. Hos flera arter, t.ex. skogshare respektive växten gulluzern vet manatt gener från införda eller domesticerade släktingar (fälthare resp. blåluzern)spridits ut i den svenska naturen. Däremot saknar vi fortfarande kunskap omdet genflöde som sker när nyanlagda vägslänter besås med utländskt gräsfröeller när utplanterade skogsträd, fåglar och fiskar med främmande bakgrundkommer i kontakt med inhemska bestånd i Sverige. Studier av bl.a. lax visar att genflöde kan vara skadligt genom att ge upphovtill hybrider med låg fertilitet eller livskraft (utavelsdepression). I andra fall hargenflödet gått så långt att arters särprägel hotas, som i fallet med de individfattiga öländska bestånden av silverviol som lätt bildar hybrider med andraarter. Ibland har det uppstått populationer med förmåga att invadera naturligaekosystem efter det att människan underlättat hybridisering mellan närbesläktade arter. Negativa effekter av genflöde måste också beaktas när naturvårdsprojekt avser förstärka populationer genom att tillföra uppfödda individer ellerindivider från andra, avlägsna populationer.Genetiska effekter av beskattning. Många djur- och växtarter utsätts för enregelbunden beskattning i form av fiske, jakt eller skogsbruk. Beskattning förväntas bl.a. öka risken för genetisk utarmning genom att minska den genetiskteffektiva populationsstorleken. I en studie av torsk ledde lokal beskattning tillett ökat inflöde av individer (och gener) från andra populationer, med följd att även det storskaliga variationsmönstret också påverkades. Det finns flera exempel på beskattade djurpopulationer som genomgått en riktad evolutionär förändring, som ett resultat av att beskattningen varit selektiv. I flera fall har dennaförändring minskat populationens förmåga att återhämta sig. Genetisk mångfald och pågående habitat- och klimatförändringar. Lokalanpassning innebär att populationer av en art är genetiskt anpassade till olikamiljötyper. Förmågan att anpassa sig utgör populationers evolutionära potentialoch denna är generellt sett större ju mer genetisk variation som finns i en population. Det finns många exempel på svenska arter som utvecklat lokalt anpassadepopulationer i vissa miljöer, t.ex. strandsnäcka, blåmussla, sill, storspigg, spåtistel, tall, och vitklöver. Förekomsten av lokala anpassningar betyder attindivider från olika populationer inte är direkt utbytbara – lokalt anpassadepopulationer har ett bevarandevärde i sig. Lokal anpassning är därigenom enviktig aspekt vid restaurering, stödutsättning och utnyttjande av populationer.För varje typ av anpassning behövs specifik genetisk variation och hur dennavariation är fördelad inom och mellan populationer samt i hur hög grad variationen kan spridas genom genflöde är i huvudsak okänt och ett område där viktig kunskap saknas. Genetisk särprägel hos svenska populationer. Sverige har få endemiska arteroch de som finns har uppkommit i sen tid som resultat av lokala processer(hybridisering, polyploidisering). Samtidigt finns det många genetiskt särprägladepopulationer. Populationerna är olika för att de har olika ursprung och invandringsvägar eller för att de är anpassade till sin lokala miljö. Taxonomiska enheter som arter, varieteter och former, liksom indelningar i evolutionärt signifikanta enheter och skötselenheter avspeglar en genetisk differentieringsom skett inom eller utanför landet. Genetiskt skilda grupper kan vara svåra atturskilja morfologiskt (de är kryptiska) och det finns flera studier där man medhjälp av molekylära markörer kunnat upptäcka tidigare okända genetiskstruktur hos svenska arter.Lönn m.fl. (1998) framhöll att populationer med en huvudsaklig utbredning i Sverige inte är marginella ur ett genetiskt perspektiv, medan arter som harhuvudsaklig sydlig utbredning och randpopulationer i Sverige är mindre genetiskt variabla här. I många fall är svenska populationer minst lika variabla sompopulationer i områden som inte varit nedisade under den senaste istiden. Dessamönster har bekräftats av senare undersökningar. Likaså styrker senare studieratt populationer från Öland och Gotland, Östersjön med dess stränder,fjällvärlden och det gamla odlingslandskapet är genetiskt särpräglade. Varjeförlorad population innebär en risk att värdefull genetisk variation – och därmed anpassningsförmåga – också går förlorad. Eftersom den genetiska mångfalden återfinns i enskilda populationer eller som skillnader mellan populationerblir populationer eller grupper av populationer den mest naturliga enheten närden genetiska mångfalden skall bevaras.Genetisk övervakning. Behovet av ett genetiskt övervakningsprogram framhölls redan av Laikre & Ryman (1997). Detta behov finns fortfarande eftersomdet än så länge inte existerar något centralt organiserat genetiskt övervakningsprogram för svenska arter. Vårt förslag till övervakningsprogram baseras tillstor del på Laikre & Ryman (1997) och är tänkt som en utgångspunkt för disssioner om hur ett program kan utformas. Vi föreslår att den genetiska övervakningen fokuseras på sex olika typer av taxa (här definierade som arter ellergrupper av populationer inom arter), bl.a. taxa med negativ populationsutveckling och taxa som beskattas av människan. En av övervakningsprogrammetsviktigaste uppgifter är enligt vår mening att upprätta former för insamling ochlagring av olika typer av biologiskt material, t.ex. vävnadsprover, som kananvändas vid genetiska undersökningar av de taxa som ska övervakas. Det ärav största vikt att lagringsmetoderna möjliggör lagring under mycket lång tidoch att de inte begränsar vilka genetiska undersökningsmetoder som kan komma att användas. I vissa fall kan det bli aktuellt att använda kvantitativa genetiskametoder. Vi föreslår att det upprättas en gemensam databas över de museimaterial som kan komma till användning som referensmaterial i genetisk övervakning. Mycket av det biologiska material som lagras på många forskningsinstitutioner skulle också kunna användas på detta sätt. Det bör skapas ett formaliserat system för forskare att anmäla att de inte längre har möjlighet attbehålla insamlade material, så att dessa kan komma till användning i eventuellaövervakningsprogram.Kunskapsbrist och forskningsbehov. Vi har identifierat flera frågor somfortfarande är obesvarade trots att många studier har utförts. Vi efterlyser bl.a.mer genetisk forskning som belyser (i) vilken roll Sveriges genetiskt särprägladepopulationer kan spela för att möta en storskalig miljöförändring som t.ex. global uppvärmning. Finns det tillräckligt med genetisk variation i relevantaekologiska egenskaper för att arter i Sverige skall kunna anpassa sig? Vilkapopulationer är mest värdefulla – de centrala eller de i kanten av utbredningsområdet? Finns det risk att genetiskt särpräglade populationer går förlorade ide habitat som antas bli mest påverkade av global uppvärmning? Vilka genetiskametoder är relevanta för att mäta populationers framtida anpassningsförmåga?Hur påverkar den genetiska sammansättningen av arter som är huvudkomponenter i viktiga svenska ekosystem deras funktion, artsammansättning och stabilitet? Vi efterlyser också undersökningar av (ii) effekter av genflöde på genpooler av de omfattande utplanteringar som sker inom t.ex. skogsbruket ochfiskenäringen. Hur påverkas arter i naturliga gräsmarker av genflödet som skernär intilliggande vägslänter besås med främmande fröblandningar? När är detlämpligt att tillföra främmande individer för att förstärka populationer med fåindivider, hög grad av inavel, eller som är dåligt anpassade till ett förändrat klimat? När är sådana åtgärder skadliga? Varifrån bör förstärkningarna tas?(iii) Hur särskiljer man ”normala” genetiska förändringar från ”onormala”som skulle kunna utgöra ett hot mot mångfalden?Vad bör ingå i handlingsprogrammet? Det nationella handlingsprogrammetför bevarandet av genetisk variation hos vilda växter och djur i Sverige bör iförsta hand omfatta ett genetiskt övervakningsprogram och den forskning somföreslås i denna kunskapsöversikt. Dessutom föreslår vi att handlingsprogrammetmynnar ut i riktlinjer för hur man motverkar genetiska problem i övervakadepopulationer och i de stödutsättningar som föreslås i flera åtgärdsprogram.Handlingsprogrammet bör också ha som mål att utveckla riktlinjer och effektivasystem för registrering av alla de utsättningar som sker inom jord- och skogsbruket, i fiskenäringen, och för insåning i samband med vägbyggen och liknande.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 34.
    Andersson, Berta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Östlund, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Vattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Miljöövervakning i Mälaren 2000: Sammanfattning2001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen förmiljöanalys, SLU utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten iMälarens fjärdar och sund under år 2000. Biologiska, kemiska och vissafysikaliska förhållanden har undersökts. Denna broschyr är en sammanfattningav ”Miljövervakning av Mälarens fjärdar och sund 2000”.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 35.
    Andersson Cederholm, Erika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Sjöholm, Carina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Jaktturism – avvägningar,utmaningar och möjligheter2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Jaktturism anses ofta spela en viktig roll i hållbar landsbygdsutveckling. Turismen kan skapa arbeten, samt bidra till att traditioner och miljöer bevaras. En kommersiell jakt som riktar sig till lokala såväl som inresande jägare kan innebära att viltet kan användas som resurs på flera och nya sätt. När jakten ramas in och paketeras som turismprodukt, där boende, måltider och guidning ingår, kan jaktens värde som holistisk naturupplevelse bli mer uttalat. Att arbeta med och utveckla kommersiell jaktturism innebär emellertid en del utmaningar. Det är en typ av verksamhet som är inflätad i relationer och sociala sammanhang som inte främst karaktäriseras av en marknadslogik, utan av ett ansvar för förvaltning av både natur och kulturarv, samt ett upprätthållande av sociala relationer och ömsesidiga utbyten.

    Den som bedriver en jaktturismverksamhet behöver därför navigera på en komplex arena. Jaktturismen karaktäriseras av ständiga etiska och moraliska överväganden, i relation till viltet men också till kunder, andra företagare, grannar och markägare. Det här synliggör ideologiska, politiska och ekonomiska spänningar, både bland jägare själva och mellan jägare och andra aktörer i samhället. Den här studien visar vilka betydelser och värden jaktturismföretagare själva tillskriver sitt företag och sin produkt, samt hur de arbetar med service, relationer och iscensättning av jaktupplevelser.

    Projektet är framför allt baserad på ett heterogent urval av 30 samtals­intervjuer med 28 företagare från olika delar av Sverige med fokus på företagarnas egna berättelser och redovisningar. Studien lyfter fram begreppen ”balansarbete” och ”moralisk ekonomi” vilket synliggör jaktföretagandets relationsarbete i en komplex ekonomi, där många hänsyn och avvägningar – ekonomiska, moraliska och sociala – görs i det vardagliga arbetet.

    Resultatet av analysen sammanfattas i följande teman: Jaktturismens olika värden, Att iscensätta en jaktupplevelse, Jaktföretagandets relationsarbete. Avslutningsvis diskuteras betydelsen av att förstå jaktturismen som en moralisk ekonomi, samt hur begreppet ”tjänstefiering” kan användas för att belysa jaktturismen som upplevelsenäring.  

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 36.
    Andersson, Elin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Jämtlands län.
    Kempe, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Larsson, Artur
    Siira, Ulrika
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Skogsstyrelsen.
    Uppföljning av biologisk mångfald meddata från Riksskogstaxeringen: Slutrapport, mars 20122012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar resultatet av ett samarbete mellan två projekt, dels ett projekt inom fortlöpande

    miljöanalys på SLU, lett av Artdatabanken, dels ett projekt som letts av Länsstyrelsen i Jämtland

    tillsammans med Artdatabanken och Skogsstyrelsen. Det senare drivs som ett så kallat miljömålsprojekt,

    med medel från Naturvårdsverket. I båda projekten är Riksskogstaxeringen en samarbetspartner.

    Grundtanken i båda projekten är att undersöka vilka parametrar i Riksinventeringen av skog (RIS) som

    bäst speglar tillståndet för biologisk mångfald.

    I ett första steg har arbetsgruppen valt ut ett antal parametrar som bör tas fram och undersökas. I ett andra

    steg har SLU tagit fram ett bakgrundsmaterial som diskuterats vidare inom gruppen. Därefter har gruppen

    tagit fram ett preliminärt förslag på vilka parametrar som kan vara lämpliga att prioritera för uppföljning

    av miljömålen. Förslaget har remitterats till forskare och myndigheter som kan tänkas ha intresse av

    innehållet och inkomna synpunkter har inarbetats i föreliggande slutrapport. Innehållet kan utgöra

    lämpligt bakgrundsmaterial om tillståndet i skogen, men också som indikatorer och andra mått som kan

    användas på olika sätt i uppföljning av biologisk mångfald.

    Övergripande kan det konstateras att RIS ger värdefull kunskap om främst utvecklingen av skogliga

    strukturer som trädens ålder, trädslag, beståndsålder och andra kvaliteter. Denna information kan bidra till

    att beskriva förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Ett flertal av parametrarna har haft en

    positiv utveckling under miljömålsperioden. Det är däremot inte liktydigt med att utvecklingen för den

    biologiska mångfalden utvecklats i en positiv riktning. Detta på grund av att de nivåer som vi har att utgå

    från (1999) ofta ligger på en så låg nivå jämfört med många arters behov att det krävs kraftiga

    förändringar för att arterna ska kunna utvecklas i positiv riktning.

    Projektet har hitintills prioriterat drygt ett tjugotal skogliga parametrar för uppföljning av biologisk

    mångfald inom miljömålssystemet. Av de skogliga parametrarna har följande föreslagits få hög prioritet:

    Antal gamla träd över 121 år per kvadratkilometer, indelat i åldersklasser

    Areal gammal skog fördelad på skogstyper; tall, gran, barr (ädel, barrädel, barrlöv)

    Volym död ved av olika trädslag; tall, gran, löv

    Volym död ved av olika grovlek

    Areal ädellövskog indelad i åldersklasser

    Areal ädellövskog fördelat på olika klasser för mängden död ved

    De arter och spårtecken från inventeringen som särskilt uppmärksammats är:

    Hackmärken

    Vedsvamp

    Tickor

    Mjölkört

    Hänglavar; man- och skägglav

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 37.
    Andersson, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Berglind, Sven-Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet. Naturvårdsbiologi och genetik, EBC.
    Inventering av sandödla (Lacerta agilis) i Gävleborg: med notiser om andra hotade sandmarksarter2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    En inventering av sandödla (Laverta agilis) utfördes i gävleborgs län under sommaren 2001, som ett led i naturvårdsverkets åtgärdsprogram för atrens bevarande i Sverige.Syftet var att fastställa atrens eventuella förekomst och hotstatus i länet.Inga sandödlor kunde påvisas, ej heller några särskilt troliga lokaler med eventuell förekomst. En orsak till att sandödlan sannolikt saknas i länet kan vara att storleken på de största flygsandområdena är mindre än i de närmast belägna nordliga länen med sandödla (Dalarna och Värmland).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 38.
    Andersson, Lars
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI. SMHI (Sveriges meterologiska och hydrologiska institut); Stockholms universitet.
    Larsson, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för ekologi, miljö och botanik.
    Varför fosfor ökar och kväve minskar i egentliga Östersjöns ytvatten2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det senaste decenniets utveckling i egentliga Östersjön visar på kvarvarande luckor i vårkunskap om de mycket komplicerade biogeokemiska processer som reglerar vårahavsekosystem. Efter flera decenniers ökning av mängden näringsämnen i egentligaÖstersjöns ytvatten vände trenden i början av 1990-talet, då koncentrationerna av bådefosfor och kväve minskade under flera år. Men de senaste åren har koncentrationen avfosfor åter ökat snabbt och nått rekordnivåer, medan kväve fortsatt minska. Ingen avdessa förändringar kan kopplas till ändrad belastning från land, utan beror på variationer iinterna biogeokemiska processer med fluktuationer i tillgången på syre som en styrandefaktor. Syresituationen i egentliga Östersjöns djupvatten bestäms av balansen mellanbehovet av syre för att bryta ner det organiskt material som sedimenterar frånvattenmassan ovanför salthaltssprångskiktet och tillförseln av syre med det vatten somströmmar in genom Öresund och de danska sunden och blir Östersjöns djupvatten. Närsalthalten och därmed tätheten hos det inströmmande vattnet är tillräckligt hög jämförtmed befintligt bottenvatten rinner det inströmmande vattnet längs botten och lyfter uppdet syrefattiga bottenvattnet, annars sker inlagringen på en mellannivå. Stora inflöden avvatten med hög salthalt som förmår ersätta djupvattnet i hela egentliga Östersjön ärsällsynta. Däremot tillförs djupvattnet varje år stora mängder vatten som lagras ingrundare. Det senaste stora saltvatteninflödet skedde i januari 2003 och har nu medfört attdet finns syre i djupvattnet i hela egentliga Östersjön, utom i västra Gotlandsbassängen,medan syrefritt vatten med svavelväte fortfarande finns kvar strax under haloklinen. Närinflödet kom 2003 hade det gått ett decennium sedan de förra stora inflödena som skeddevintern 1993/94 och hösten 1994. Syresituationen förbättrades tillfälligt efter dessainflöden, men försämrades åter snabbt till den värsta sedan mätningar påbörjades på1890-talet.Inflödet av djupvatten till egentliga Östersjön styrs av vädret, varför tiden mellan storainflöden kan variera avsevärt. Följderna kan bli stora och långvariga (flera decennier)variationer i mängd och fördelning av näringsämnen i egentliga Östersjöns vattenmassa.Enkla antaganden om att förhållandena i ytvattnet direkt återspeglar belastningen påÖstersjön behöver modifieras och analysen av miljöövervakningsdata fördjupas. Modernforskning betonar, liksom Havsmiljökommissionen (SOU 2003:72), vikten av en ’adaptivförvaltning’ av havet där effekterna av insatta åtgärder kontinuerligt övervakas ochutvärderas. För detta behövs en fördjupad kunskap om hydrodynamiska ochbiogeokemiska processer, med utveckling av avancerade modeller för att kunna särskilja ivad mån observerade förändringar beror på mänskliga åtgärder eller på förändrat klimat.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 39.
    Andersson, Lennart
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Westberg, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Bryngelsson, Ing Liss
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Lundholm, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Cancerframkallande ämnen i tätortsluft Lindesberg 2005/20062006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den allmänna befolkningens exponering för bensen, butadien, formaldehyd,

    kvävedioxid samt partiklar PM 2,5 i Lindesberg har studerats från oktober 2005

    till och med januari 2006. Totalt ingick 40 personer och 60 personburna mätningar

    (exponeringsmätningar) av olika cancerframkallande ämnen genomfördes i

    sjudygnsperioder. Ökat intresse för de partikulära luftföroreningarnas betydelse

    vid bland annat hjärt-kärlsjuklighet innebar att mätningar av partiklar PM 2,5

    genomfördes stationärt i hemmen under 2 dygn. Parallellt med exponeringsmätningarna

    genomfördes även bakgrundsmätningar av samtliga ämnen vid

    byggnaden där Bergslagens Miljö- och Byggförvaltning är inhysta (Kungsgatan)

    och vid trafikerad gata på Räddningstjänstens tak (Kristinavägen) av samtliga

    ämnen med mätperiod totalt uppgående till fem veckor. Liknande studier i större

    tätorter har tidigare genomförts i Göteborg, Umeå, Stockholm och Malmö.

    Resultaten från undersökningarna i Lindesberg kan sammanfattas i följande tabell:

    Lufthalter för olika ämnen i Lindesbergs kommun hösten 2005

    Ämne Personburna mätningar Bakgrundsmätningar

    μg/m³

    Kristinavägen

    μg/m³

    Kungsgatan

    μg/m³

    Bensen

    1,6 0,4 0,4

    Butadien

    0,5 0,04 0,05

    Formaldehyd

    27 3 2

    Kvävedioxid

    6 10 7

    Partiklar PM 2,5

    9,3 9 9,7

    Vi har inte kunnat konstatera någon säkerställd påverkan på lufthalter av enskilda

    miljöfaktorer eller levnadsmönster. För enskilda individer sågs god korrelation

    mellan lufthalter vid olika mätomgångar. Skillnader i exponering kunde inte

    konstateras då rökvanor eller boendeform jämfördes, för pendlare sågs dock

    skillnader i bensen-, butadien- och kvävedioxidexponering.

    Korrelationen mellan exponeringsmätningar och bakgrundsmätningar var låg för

    samtliga ämnen utom för bensen, motsvarande samvariation mellan olika ämnen i

    enskilt prov erhölls endast för bensen och butadien.

    De uppmätta lufthalterna av olika ämnen i Lindesbergs kommun är väl i nivå med

    de olika nationella och internationella rikt- och gränsvärden som finns antagna.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 40.
    Andersson, Lennart
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Westberg, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Bryngelsson, Ing-Liss
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Husby, Bente
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Arvidsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Cancerframkallande ämnen i tätortsluft Lindesberg 2010/20112010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inom Naturvårdsverkets programområde

    Hälsorelaterad miljöövervakning

    (HÄMI), delprogram

    Luftförorening – exponeringsstudier ingår personburen

    mätning av vissa cancerframkallande och luftvägsirriterande ämnen i tätortsluft.

    De övriga orter som ingår i projektet är Göteborg, Umeå, Stockholm och Malmö.

    Lindesberg får här representera en

    mindre inlands kommun.

    Mätningarna genomförs för att försöka skatta allmänbefolkningens exponering för

    hälsoskadliga ämnen och samtliga orter har nu genomfört två mätomgångar från

    starten år 2000. De ämnen som ska mätas är bensen, butadien, formaldehyd,

    kvävedioxid, pratiklar PM 2,5 och benso(a)pyren.

    Lindesberg genomför inga egna mätningar av bakgrundshalter och vi har därför

    även vid denna mätomgång valt ut samma två platser som vid föregående mätning.

    Räddningstjänstens tak (Kristinavägen) som representerar en trafikerad central

    gata och Bergslagens Miljö- och Byggförvaltning (Kungsgatan). De uppmätta

    lufthalterna är på samma låga nivåer som vid mätningen år 2005.

    Bakgrundhalterna i Lindesberg är i jämförelse med övriga orter lägre, vilket känns

    troligt då det rör sig om en mindre tätort.

    För de personburna mätningarna är nivåerna lika med eller i vissa fall något högre

    jämfört med de övriga orterna. Det uppmättes några höga bensen- och

    butadienhalter med det beror på en yrkesmässig exponering.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 41.
    Andersson, Mathias H.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
    Sigray, Peter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
    Ljud från pålning av vindkraftfundament: påverkan på fiskbeteende2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Studier av effekter av konstruktionsljud från havsbaserade vindkraft på fisk har helt nyligen aktualiserats av forskare, myndigheter och av industrin. När ett fundament pålas ner i botten genererar väldigt höga ljudnivåer som potentiellt kan hindra fisk från att nå lekområden, hitta föda eller partners. Detta kan på lång sikt påverka reproduktion och andra biologiskt viktiga parametrar. Dessutom kan fisk reagera med ett undvikande beteende från viktiga fiskeområden vilket leder till minskad fångst om den akutiska störningen blir för stor. Men hur fisk reagerar på pålningsljud och vid vilka ljudnivåer en beteendereaktion kan uppstå är i stort sätt okänt i dagsläget.

    Denna studie beskriver ett experiment där inspelat pålningsljud återspelades med hjälp av en stor undervattenshögtalare för torsk (Gadus morhua) och plattfisken sjötunga (Solea solea) hållna i två stora nätburar med en diameter på 40 m. Fiskarnas rörelse registrerades med ett telemetrisystem varefter deras beteendemönster analyserades. Ljudnivåer av både ljudtryck och partikelrörelse mättes under experimentet som utfördes i en bukt i västra Skottland med låg nivå av bakgrundsbrus.

    Av studiens resultat framgår att båda arterna visade tydliga beteendereaktioner på ljudet, redan vid relativ låga ljudnivåer (sjötunga: 144–156 dB re 1μPa(toppvärde); torsk: 140–161 dB re 1 μPa(toppvärde); partikelrörelse mellan 6,5 10-3 och 8,6 10-4 m/s2 (toppvärde)). Sjötunga reagerade med en signifikant ökad simhastighet under perioden då de utsattes för ljudet jämfört men de tysta perioderna innan och efter ljudexponering. Torsk reagerade på liknade sätt men resultaten var inte signifikanta eftersom reaktionerna varierade stort mellan de olika individerna. Torsk reagerade även med att ”stelna till” (eng. freezing response) när ljudbilden förändrades. Det fanns indikationer på att en del individer av båda arterna simmade bort från högtalaren när ljudet sattes på. Resultaten visar även en viss reduktion i reaktioner efter upprepade exponeringar, dock ej signifikant. Generellt sett varierade beteendereaktionerna på ljuduppspelningarna hos olika individer av samma art.

    Detta är den första studien som visar en tydlig beteendereaktion hos fisk som utsätts för uppspelning av pålningsljud av hög intensitet. Resultaten visar att beteendereaktioner kan uppstå inom ett intervall av olika nivåer av ljudtryck och partikelrörelser och inte vid ett specifikt tröskelvärde. Detta betyder att dessa reaktioner kan uppstå inom en relativ stor omkrets vid en pålningsaktivitet. Varför fiskar reagerar och vad det har för betydelse på längre sikt måste undersökas ytterligare även om delar av resultaten i denna studie kan påvisa en eventuell tillvänjning till ljuduppspelningarna.

    Resultaten från denna studie kan användas vid planering av och under byggnationen av havsbaserad vindkraft för att minska miljöpåverkan. Vi föreslår även att våra gränsvärden för beteendereaktioner beaktas i bedömningarna av effekter av havsbaserad vindkraft. Ytterligare förebyggande åtgärder bör diskuteras för att minska utsläpp av akustisk energi i vattenmassan och på så sätt minska påverkan på fisk.

    I framtiden bör fler studier undersöka hur fisk reagerar på ljud vid kritiska tidpunkter (t.ex. parning och lek) och om effekterna av pålning kan påverka fiskarnas akustiska kommunikation. Man bör även studera om fisk kan vänja sig vid ljud och vad detta har för betydelse på lång sikt för att kunna förutse och minska eventuella skadliga effekterna av pålningsljud på fisk.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    Ljud från pålning av vindkraftfundament
  • 42.
    Andersson, Mathias H.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Totalförsvarets forsknings institut, FOI.
    Sigray, Peter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU. Totalförsvarets forsknings institut, FOI.
    Persson, Leif KG
    Totalförsvarets forsknings institut, FOI.
    Ljud från vindkraftverk i havet och dess påverkan på fisk2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sedan lång tid tillbaka står den kommersiella fartygstrafiken för det största bidraget av antropogent ljud till den marina miljön. Konstruktion och drift av havsbaserad vindkraft gör att ytterliga ljud tillförs och än så länge vet vi lite om hur detta påverkar fisk. Denna studie syftar till att öka vår kunskap om vilken typ av ljud och vilka ljudnivåer som en vindkraftspark genererar under olika vindhastigheter. Ljudnivåer mellan enskilda turbiner och hela parken jämförs samt andra ljudkällor från Öresundsområdet som t.ex. fartyg. Vidare beskriver studien den potentiella påverkan på fisk som ljudet från en vindkraftpark kan ha. 

    Studien är utförd i Öresund vid Lillgrunds vindkraftspark som byggdes 2007 och består av 48 turbiner (Siemens Mk II) med en individuell effekt av 2,3 MW. Parken ägs och drivs av Vattenfall. Två hydrofonsystem, ett batteridrivet och ett inkopplat på elnätet i en turbin, användes under den flera veckor långa mätperioden. Mätningar utfördes på olika avstånd till enskilda turbinerna liksom på längre avstånd från hela parken samt på ett kontrollområde (Sjollen) 10 km norr om parken. För att få en bättre förståelse av parkens bidrag till Öresunds ljudlandskap utvecklades en numerisk modell för parken där driftseffektivitet varieras. Vidare utvecklades en numerisk modell för det av fartyg utstrålande bullerbidraget för att jämföra fartygsgenererade ljudet från den närbelägna farleden Flintränna med vindkraftsparkens ljud.

    Resultaten visar att vindkraftverken producerar ett bredbandigt ljud under 1 kHz samt ett par toner där 127 Hz tonen är den kraftigaste. Den maximala beräknade ljudnivåerna som vindkraftverken genererar var 136 och 138 dB re 1μPa(RMS) vid en meter vid full effekt (12 m/s) för den av turbinerna dominanta 127 Hz (integrerad över 123-132 Hz) tonen respektive vid fullt spektrum (integrerad över 52-343 Hz). Denna ljudnivå ligger mellan 33-55 dB över bakgrundsnivån. På ett avstånd av 100 m från en turbin har ljudnivåerna gått ner till 104-106 dB re 1μPa(RMS) vilket är nära det lokalt uppmätta bredbandiga bakgrundsljudet, men ljudnivån ligger fortfarande omkring 23 dB över bakgrunden för 127 Hz tonen.

    Denna studie är vad man vet den första som påvisar en parkeffekt där varje enskild turbin ökar ljudnivån i området. På längre avstånd än 80 meter från en turbin kommer ljudnivån att få ett ej försumbart bidrag från närliggande turbiner. Ljudets utbredning beräknades att minska med 17×log (avståndet) på nära håll (80 m) och vid avstånd större än sju kilometer. På grund av att den mesta av ljudenergin är fokuserad till 127 Hz tonen kommer ljudet att skära igenom det fartygsdominerade ljudlandskapet och på så sätt blir hörbart för fisk på längre avstånd än vad annars skulle vara fallet.

    De uppmätta och beräknade ljudnivåerna vid Lillgrunds vindkraftspark har i andra studier inte gett några fysiska skador på fisk. Det är endast inom ca 100 meter från en turbin och vid höga vindstyrkor som nivåerna är tillräckligt höga för att det finns risk att fisk påverkas negativt i form av flyktbeteende eller möjlig maskering av kommunikation. För lax och ål blev detektionsavståndet för 127 Hz tonen 250 meter respektive en kilometer för en driftseffektivitet på 60 och 100 %, vilket motsvarar vindstyrkorna på ca 6 och 12 m/s. Dessa beräknade avstånden begränsas av arternas hörselförmåga. För sill och torsk däremot är deras detektionsavstånd av vindkraftsljudet begränsat av bakgrundsbruset och är då beräknat till mellan 13 och 16 kilometer. Detta är ett långt avstånd och är beräknad med den uppmätta utbredningsförlusten som gäller i vindkraftsområdet. Men lokala variationer av bottendjup och fysiska hinder som t.ex. halvön Falsterbonäset ändrar förutsättningarna för ljudutbredningen och som resultat gäller inte antagandet för ljudutbredningen för större avstånd från parken. Som exempel detekterades inte 127 Hz tonen i inspelningarna vid Sjollen som ligger 10 kilometer norr om vindkraftparken. I dagsläget finns det inget som tyder på att bara för att ljudet är hörbart skulle det vara förenat med några negativa konsekvenser för fiskarna på populationsnivå.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 43.
    Andersson, Per
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Glimskär, Anders
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    FÄLTINSTRUKTION FÖR SMÅBIOTOPER VID ÅKERMARK NILS ÅR 20132013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 44.
    Andersson, Petra
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Palme, Ulrika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Chalmers tekniska högskola. 202100-1975.
    Markanvändningens effekter på växthusgaser, biologisk mångfald och vatten: Rapporten bygger på NV-rapport 65052012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    abellen nedan kan ses som en starkt förkortad sammanfattning av rapporten Land management meeting several environmental objectives – minimizing impacts on greenhouse gas emissions (Olsson et al). De miljökonsekvenser som varje diskuterad åtgärd ger upphov till, redovisas utifrån det referensläge som rapporten utgår från. Klimateffekterna är antingen direkta (kollager eller kolsänka), eller indirekta (genom någon substitutionseffekt). Generellt sett är det mer effektivt att använda biomassan (virket) som konstruktionsmaterial än som bränsle, om målet är att begränsa utsläppen av växthusgaser. Används virket som konstruktionsmaterial, förblir ju det inlagrade kolet bundet (i konstruktionen). Tabellen säger ingenting om åtgärdernas eller effekternas omfattning; för sådana detaljer hänvisas till den engelskspråkiga, mer vetenskapligt utförliga rapporten. Tabellen säger heller ingenting om hur effekterna av de olika åtgärderna ska kunna mätas, och således heller ingenting om hur de ska kunna jämföras med varandra. Det mest troliga är att svaren på frågor som dessa varierar från fall till fall, men också från person till person, beroende på vad som tillskrivs mest vikt – eller värde – i olika situationer.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 45.
    Andersson, Pia
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Håkansson, Bertil
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Håkansson, Johan
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Sahlsten, Elisabeth
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Havenhand, Jonathan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Thorndyke, Mike
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Dupont, Sam
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Marine Acidification: On effects and monitoring of marine acidification in the seas surrounding Sweden2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Surface waters in the world oceans have already experienced a pH reduction of about 0.1 units (OSPAR, 2006.) The trend indicates further decrease of pH and is most probably due to increased uptake of atmospheric CO2 and less buffering capacity of ocean waters. The trend is similar in the waters surrounding Sweden. RESEARCH NEEDS Since there is an alarming absence of information regarding the effects of near-future levels of ocean acidification on Swedish marine taxa, there is a clear research need on: • investigations of the effects of ocean acidification on the early life-history stages of key ecosystem-structuring species, and commercially important species of fish and shellfish • ecosystem-level mesocosm studies of the impacts of ocean acidification on Swedish marine systems • improved regional-scale modelling of acidification mechanisms in Swedish coastal waters • testable ecosystem-scale food-web models to articulate with regional acidification models • improved definition of chemical equilibrium constants between pH, AT and CO2 in low saline waters. ACTIONS TO IMPROVE MONITORING At present, pH and AT are monitored monthly at standard depths at 7 stations in Skagerrak, Kattegat and Baltic Proper within the national monitoring programme. Of these are 2 located in coastal waters (Halland and Småland; Type 5 and 9). We recommend that Sweden work to improve the status of pH and AT to be Core variables instead of Main variables in HELCOM COMBINE “High frequency Sampling” program taking into account the last 15 years negative trends in pH in waters surrounding Sweden as well as in the global oceans. We recommend that besides the standard para-meters monitored in the national monitoring program, pH, AT and DIC should be monitored. For completeness, primary production should also be monitored. Below are three monitoring recommendations, where the first is divided into a lowest level and a recommended level. 1. Lowest level: Within the national monitoring program, at least one station per open sea area and all costal stations measure acidification parameters on a monthly basis in the entire water column at standardized depths. The national and regional monitoring programmes should be upgraded in the Gulf of Bothnia so that pH and AT is monitored at standard depths at least monthly at one station each in the Bothnian Bay and Bothnian Sea. Also 2 coastal stations in the Gulf of Bothnia should be established. In addition, one coastal station should be established within Type 14 in the Baltic Proper. 1. Recommended level: the national monitoring program should have at least one station per open sea area and if the area is characterized by strong gradients or other features, there should be more than one station. Some of the stations in the regional monitoring programmes should be upgraded with acidification parameters, for a better geographical coverage. The acidification parameters should be measured on a monthly basis in the entire water column at standardized depths. 2. We recommend that an investigative monitoring is established by extending the parameters that are needed to firmly improve the chemical stability constants between pH, AT, DIC and pCO2 in low saline waters. This can be done by just extending the sampling program at selected monitoring stations. Sampling should cover a period of 2 to 3 years. 3. We recommend that direct water measurement of pCO2 for monitoring purposes should be assessed after the recommendation above is evaluated and that ongoing research projects on pCO2 measurements using ferryboxes are finalised. RECOGNISED PROBLEM AREAS • There are only few long time series of acidification parameters. The time period of measurements is rather short. • The geographical coverage of measurements is rather limited in the waters surrounding Sweden. • The chemical stability constants between pH, AT, DIC and pCO2 are not optimized in low saline waters. • pH budgets are difficult to calculate. • Models need to be improved in order to display present and future small and large scale scenarios. • Little is known of the biological, ecological and economical effects of the current and near future marine acidification. Further research is required.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 46.
    Andrén, Henrik
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kjellander, Petter
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Liberg, Olof
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Persson, Jens
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Sand, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wikenros, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. 202100-1975.
    De stora rovdjurens effekter på annat vilt och tamren2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den teoretiska bakgrunden ger en beskrivning av termer och fackuttryck, samt beskrivningar av hur olika faktorer påverkar relationerna mellan rovdjur och bytesdjur. Termen predator är synonymt med rovdjur, medan termen predation står för den process som består av dödande och konsumtion av bytesdjur, och omfattningen av den dödlighet hos bytesdjuren som rovdjuret orsakar. Rovdjurens påverkan på bytespopulationer varierar mellan områden och över tid, samtidigt som rovdjuren själva påverkas av bytespopulationerna. Rovdjur-bytesdjurssystemen är alltså inte bara dynamiska utan också interaktiva, d.v.s. de påverkar varandra. Rovdjurens påverkan på bytespopulationen beror i princip på fem faktorer: (1) bytespopulationens storlek, (2) bytespopulationens produktivitet/tillväxttakt, (3) rovdjurspopulationens storlek, (4) rovdjurspopulationens produktivitet/tillväxttakt samt (5) antalet bytesdjur tagna per rovdjur och tidsenhet (den s.k. funktionella responsen). Predation är ofta en kombination av additiv och kompensatorisk dödlighet. Med additiv dödlighet menar man att predationen läggs ovanpå (adderas till) annan dödlighet, med kompensatorisk dödlighet menar man att predationen ersätter annan typ av dödlighet. Ju större andel av predationen som är additiv desto större blir effekterna på bytesdjuren. Rovdjuren kan påverka sina bytesdjur inte bara genom direkt predation utan även genom att bytesdjuren ändrar sitt beteende i närvaron av rovdjuren. Rovdjuren är en del av ekosystemet, som förenklat består av producenter (växter), primärkonsumenter (växtätare) och sekundärkonsumenter (predatorer). Dessa delar kan också beskrivas som olika trofinivåer i ekosystemet. En mer komplex beskrivning av ett ekosystem är att arter är ordnade i ett nätverk av interaktioner både mellan och inom trofiska nivåer, s.k. näringsvävar. I komplexa näringsvävar ökar antalet interaktioner mellan arter både inom trofinivåer och mellan trofinivåer, vilket försvagar specifika interaktioner mellan enskilda arter. I Sverige saknas stora områden som är helt opåverkade av mänskliga aktiviteter, vilket gör människan till den viktigaste aktören för storskalig påverkan på ekosystem över hela landet. Människan påverkar ekosystemet på många sätt, t.ex. genom markanvändning, jakt, andra ingrepp och förvaltningsåtgärder, och kan helt förändra dynamiken mellan rovdjur och bytesdjur.

    Även ett kortfaktablad om rovdjurens effekter finns att ladda ned.

    Hur påverkar de stora rovdjuren bytesdjurens populationer?

    Grimsö forskningsstation vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har för Naturvårdsverkets räkning gjort en översikt av kunskapsläget om hur de stora rovdjuren påverkar de bytesdjur de jagar, det vill säga vilt och tamren. Hela rapporten, De stora rovdjurens effekter på annat vilt och tamren, kan du läsa här, eller på Naturvårdsverkets hemsida.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 47.
    Andrén, Henrik
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Liberg, Olof
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    SLUTRAPPORT – LODJURSPROJEKTET2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Lodjur_2008.pdf
  • 48.
    Angelstam, Per
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Analys av skogarna i Dalarnas och Gävleborgs län: Prioriteringsstöd inför områdesskydd2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den svenska skogspolitiken innebär att biologiska mångfald ska bevaras, både i from av hållbara produktiva ekosystem och bevarande av livskraftiga populationer av alla förekommande arter. Givet en lång historia av intensivt nyttjande av skogarna för produktion av virke, och en konkurrens mellan arealer för produktion och naturvård, så är det angeläget att utveckla kostnadseffektiva och verksamma tekniker för strategisk och taktisk planering.

    Detta gäller såväl skydd av natur, men även skogsskötsel och återskapande av funktionella ekosystem.

    Som en praktisk tillämpning av utvecklingsarbetet inom forskningsprogrammet ” Fjärranalys för miljö” genomfördes under 2002 en regional bristanalys presenteras sedan en rumslig analys av var trakter av speciellt intresse för bevarande av av olika skogstyper ligger, i vilken grad är de skyddade och om de utgör fungerade nätverk av livsmiljöer för olika artar.

     Inledningsvis presenteras en metodik för regional bristanalys.

    I det andra avsnittet presenterar vi ett angreppssätt för att utvärdera funktionen av de arealer som det enligt den regionala bristanalysen är brist på. Detta baseras på kvalitativa och kvantitativa kunskaper om arter med olika landskapsekologiska krav som är specialiserade på olika skogstyper, och en kartering av olika skogstyper.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 49.
    Angelstam, Per
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Andersson, Kjell
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Grön infrastrukturför biologisk mångfald i Dalaskogarna: Har habitatnätverk för barrskogsarter förändrats 2002–2012?2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Vad gäller biologisk mångfald föreskriver den svenska skogs- och miljöpolitiken att

    naturligt förekommande arter ska bevaras i livskraftiga populationer. Detta kräver

    tillräckliga arealer av fungerande habitatnätverk, och att dessa vidmakthålls över lång tid.

    Formellt skydd av värdefull natur är ett av flera verktyg för att åstadkomma detta.

    Som underlag för planering för etablering av formellt skyddade skogsområden i Dalarnas

    län har under det senaste årtiondet tre beslutsunderlag kombinerats. Dessa är (1) rumslig

    modellering av skogsbestånd som tillgodoser specialiserade arters krav (wRESExprojektet,

    se Angelstam m. fl. 2003), (2) analys av var hotade och specialiserade arter finns

    i Dalarna, och (3) inventering av skogliga naturvärden i Dalarna. Den rumsliga

    modelleringen av skogsbestånd baserades på skogliga data och satellitbilder från 2002.

    Denna rapport redovisar en jämförelse av tillståndet i äldre tall- och granskogsbestånd

    som gröna infrastrukturer för åren 2002 och 2012. Jämförelsen har gjorts med hjälp av

    rumslig modellering med avseende på dessa skogsmiljöers funktionalitet som livsmiljöer

    för specialiserade arter. Studien har genomförts på uppdrag av länsstyrelsen i Dalarna.

    Habitatmodelleringar gjordes för gammal tallskog med tjäder och raggbock som

    fokusarter, och gammal granskog/blandskog med tretåig hackspett och meståg som

    fokusarter. Resultatet för de två modellerna för äldre tall- respektive granskog lades

    samman till ett skikt genom att överlappande pixlar eliminerades innan

    arealsammanräkning för vardera skogsmiljön. Resultaten fokuserar på jämförelser mellan

    de båda modelleringstillfällena för hela Dalarna, samt uppdelat på fyra naturgeografiska

    regioner och fyra olika skogsägarkategorier

    Vår jämförelse av funktionaliteten hos habitatnätverk för tallskogsarter och granskogsarter

    under de senaste 10 åren visade att minskningen var betydligt större (35–42 %) än

    minskningen av den totala arealen av dessa skogstyper och mängden tillräckligt stora

    bestånd (11–12 %). Anledningen till denna skillnad är att det finns tröskelvärden för arters

    lokala utdöende, det vill säga att, relationen mellan habitat och förekomst är inte linjär. På

    grund av detta så minskar mängden funktionella trakter snabbare än arealen tillräckligt

    stora bestånd. Denna pågående fragmenteringsprocess kan motverkas genom rumslig

    planering.

    Diskussionen resonerar om betydelsen av fragmenteringen av äldre skogar för bevarande

    av krävande arters livsmiljöer. Vi betonar vikten av att väga samman alla åtgärder för

    formellt skydd, frivilliga avsättningar, skötsel och återskapande av habitatnätverk för

    bevarande av naturligt förekommande arter. För detta behövs samverkan mellan olika

    skogsägarkategorier i olika skalor.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 50.
    Anshelm, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Linköpings universitet, LiU.
    Kraftproduktion och miljöopinion: Kritiken av vindkraftens miljöpåverkan och den som riktats mot övriga kraftslag2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Alla typer av storskalig elproduktion i Sverige har mött någon sorts miljömotstånd, och kan sägas stå i konflikt med ett eller flera av de nationella miljömålen. Detta innebär att valet av energislag inte endast handlar om teknisk-ekonomiska beräkningar utan också involverar beslut om vilka miljökonsekvenser som är att föredra, och även vilken miljöopinion som ska hörsammas. Argumenten mot användandet av en viss energikälla bestämmer delvis vilka argument som kan aktualiseras i relation till en annan energikälla. Föreliggande rapport analyserar miljöopinionen mot vindkraft i Sverige och skillnader mellan denna opinion och andra energirelaterade miljöopinioner.

    Formuleringen av en vindkraftsopinion

    Vindkraft förespråkades under 1980-talet kraftigt av den miljörörelse som protesterade mot kärnkraft, men ett överskott av el under perioden innebar att en rad statliga utredningar enhälligt konstaterade att vindkraft inte skulle kunna konkurrera på energimarknaden inom en överskådlig framtid. Detta innebar att det vid 1990-talets inledning endast fanns ett fåtal vindkraftverk i Sverige. Under början av det nya milleniet började situationen förändras, och stora statliga investeringar har radikalt ändrat förutsättningarna för produktionen av vindkraftsel. Idag identifieras vindkraft från statligt håll som en av de viktigaste delarna i elproduktionsmixen inför framtiden. Denna förändring kan givetvis förklaras med beslutet om att utöka andelen förnybara energikällor i den svenska energimixen till 50 % till år 2020.

    Det miljömässigt motiverade motståndet mot vindkraft kan te sig överraskande mot bakgrund av tre faktorer. För det första har vindkraften historiskt alltid identifierats som det hållbara alternativet till kärnkraft. För det andra visar opinionsundersökningar oftast att vindkraften åtnjuter ett brett stöd hos allmänheten, och för det tredje finns en bred konsensus inom ekologisk och biologisk forskning om att vindkraft är den energikälla som är minst förknippad med skadliga effekter på ekosystem. Vid en jämförelse mellan miljöopinionen mot vindkraft och den som riktats mot de andra energislagen, står det klart att en unik aspekt av den förra är att argumenten mot dess användning formulerats långt innan en storskalig utbyggnad ens var planerad. Argumenten mot vattenkraft, kärnkraft och biobränslen formulerades när infrastrukturen för elproduktion redan byggts ut i stor skala och flera år efter att utbyggnadsplanerna hade sett dagens ljus. I fallet med vindkraft fastlades de motargument vilka utgör grunden för opinionen ännu idag redan på 1970-talet. Dessa argument formulerades först i statliga utredningar och gick ut på två saker: att vindkraften var otillräcklig ur effektivitetssynpunkt, och att den förstörde den visuella miljön. Argumentet om visuell störning är intressant på så vis att det är endast gällande vindkraft som statliga utredningar och propositioner har intagit en estetisk ståndpunkt. Den närmaste parallellen i svensk miljöhistoria är opinionen mot vattenkraft, men i det fallet krävdes att argumenten översattes till vetenskapliga argument om hot mot biodiversiteten för att motståndet skulle bli effektivt. I det fallet var det också miljöorganisationer och lokala aktionsgrupper som reste invändningar på estetiska grundvalar och inte regeringen och statliga myndigheter. Även om det rent hypotetiskt går att föreställa sig liknande argument kan resas mot övriga energislag, är det markant att så endast skett från statligt håll just i förhållande till vindkraften.

    Den logiska slutsatsen som följer av detta är att elbolag och politiker på 70- och 80-talet var överens om att kärnkraft och vattenkraft skulle utgöra Sveriges huvudsakliga källor till elförsörjning under överskådlig framtid. Det miljövärnande argumentet kunde fogas till diskussionen som extra tyngd.

    Under denna tid fanns det hos miljöorganisationer och allmänhet ett stort stöd för idén om utbyggnad av vindkraft, och motargumenten uttrycktes alltså huvudsakligen inom statliga utredningar, officiella energirapporter etc. När statliga aktörer bytte fot i vindkraftsfrågan i början av 2000-talet till följd av klimatlarmens påverkan på det politiska klimatet, fanns det således redan en vindkraftskritisk diskurs tillgänglig. När lokala protestgrupper började protestera mot storskalig vindkraftsutbyggnad var det också huvudsakligen denna diskurs som utnyttjades. Vindkraftsmotståndet ökade i takt med vindkraftens utbyggnad under 2000-talets första årtionde, och ett nationellt nätverk av lokala organisationer vid namn Föreningen Svenskt Landskapsskydd skapades. År 2009 hade föreningen enligt egen uppgift 15 000 medlemmar.

    Miljöopinionen mot vindkraft bygger på två relaterade konfliktfrågor. Den första gäller spänningen mellan det lokala och globala: kan globala miljöhänsyn motivera en politik som leder till negativa miljökonsekvenser på lokal nivå? Den andra gäller spänningen mellan expertkunskap och lokal kunskap, och är relaterad till den första. Biologer, ekologer, miljöadministratörer och andra professionella aktörer ser inte något fundamentalt miljöproblem i relation till vindkraftsutbyggnad. Lokala grupper däremot, vilka inte har tillgång till expertkunskap, betraktar vindkraften som ett reellt hot mot sin subjektiva upplevelse av det lokala landskapet. Frågan som ställs handlar därmed om vems och vilken typ av kunskap som ska värderas högst.

    Det finns även en annan aspekt av konflikten mellan lokal kunskap och expertkunskap som förtjänar att lyftas fram, nämligen frågan om rättvis resursfördelning. I protester mot vindkraft åberopas ofta en idé om att landets urbana centra exploaterar landsbygden genom att lägga beslag på dess resurser och mark utan att ge tillbörlig kompensation. Enligt detta synsätt utgör vindkraftsutbyggnaden bara ännu ett led i en lång historia av centrums exploatering av periferin. Kritiker pekar på att vindkraft aldrig har lett till lokal tillväxt och ökad sysselsättning.

    Slutligen måste även skaldimensionen belysas. Innan storskalig utbyggnad av vindkraft blev aktuell i början av 2000-talet fanns det som sagt ingen bred miljöopinion. Planerna på utbyggnad har i Sverige alltid förutsatt ett behov av stora vindkraftsparker, och kritiken mot vindkraft fokuserar ofta just på anläggningarnas storskalighet. I denna kontext är det värt att lägga märke till de annorlunda exemplen från Tyskland och Danmark, där en decentraliserad vindkraftsinfrastruktur med huvudsakligen kooperativa och lokalt förankrade ägandeformer, har mött väldigt litet motstånd.

    Fyra huvudsakliga skillnader

    Den första viktiga aspekten att lägga märke till vid en jämförelse med andra energirelaterade miljöopinioner är det faktum att vindkraft alltid förknippats med miljömässig hållbarhet. Av denna anledning är det omöjligt för dess motståndare att argumentera mot vindkraftsutbyggnaden från ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv. Det skulle inte heller vara strategiskt av vindkraftsmotståndarna att hävda vikten av att prioritera ett orört landskap framför balanserade ekosystem, vilket ofta är vad som ligger i vågskålen när andra energikällor kritiseras (åtminstone när det gäller biobränslen och vattenkraft). Det alternativ som återstår för vindkraftsopinionen är således att andra energislag är att föredra. Med andra ord är alla vindkraftsmotståndare, med undantag för den lilla minoritet som hävdar behovet av att minska all typ av elproduktion, mer eller mindre tvungna att försvara de andra energislagen under överskådlig framtid. Och detta försvar måste göras på estetiska grundvalar och utifrån idén om individens rätt till en subjektiv naturupplevelse.

    En andra aspekt som är viktig att belysa är bristen på möjlighet att översätta vindkraftsmotståndet till vetenskapliga utsagor. Alla andra energirelaterade miljöopinioner har lyckats uttrycka sitt motstånd i vetenskapliga termer, vilket har förlänat protesterna tyngd. Den närmsta parallellen till vindkraftsmotståndet utgörs av opinionen mot vattenkraft, som när den tog form under 1950-talet använde liknande estetiska argument mot utbyggnad. Först när vattenkraftsmotståndet på vetenskaplig grund kunde börja hävda att en utbyggnad inte var acceptabel, eftersom denna kunde hota biodiversitet och unikt forskningsmaterial, vann det gehör i riksdagen. Kritiken av vattenkraften kunde också fokusera på det globala värdet av Sveriges unika älvar, och på så vis kombinera ett lokalt perspektiv med ett nationellt och globalt. Kritiker av biobränslen har kunnat hävda det nationella intresset av att inte riskera skogarnas biodiversitet, och kärnkraftsmotståndet har såklart alltid utgått från ett globalt perspektiv. Vindkraftsopinionen är unik i sällskapet på så vis att den inte lyckats finna förankring i forskning, varken vad gäller hot mot biodiversitet eller mänsklig hälsa. Det är rimligt att anta att detta försvagar dess kraft som politisk opinion, samtidigt som det gör motståndet till en utpräglat lokal angelägenhet, centrerad kring det lokala intresserat av landskapsbevarande. Bristen på vetenskaplig förankring innebär också att vindkraftsmotståndet måste fokusera på nuet eller åtminstone den nära framtiden, till skillnad från andra miljöopinioner, i synnerhet kärnkraftsopinionen. Kritiker av andra energislag kan fokusera på det faktum att potentiella miljöskador är irreversibla, medan detta inte är möjligt för vindkraftsmotståndet.

    Den tredje viktiga skillnaden, vilken nämndes tidigare, är att argumenten mot vindkraft formulerades långt innan en storskalig utbyggnad ens var påtänkt, samt det faktum att detta gjordes inom riksdagen och inte av utomparlamentariska grupper. Andra energirelaterade miljöopinioner formerades först efter det att en storskalig utbyggnad skett, och då av grupper utanför riksdagen.

    Den fjärde aspekt som utmärker vindkraftsopinionen är dess brist på stöd i breda folklager. Bortsett från att den misslyckats med att enrollera stöd från vetenskapligt håll, så har den även misslyckats med att få gensvar hos fackföreningar, branschorganisationer och större dagstidningar. Kanske mest avgörande är att den inte lyckats vinna stöd från miljöorganisationer; inte ens Sveriges Ornitologiska Förening har ställt sig på vindkraftsmotståndets sida.

    Sammanfattningsvis kan konstateras att opinionen mot vindkraft är ett motstånd som kan ta kraftiga uttryck på lokal nivå, men som tycks sakna de diskursiva resurser som behövs för att vinna ett bredare stöd.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
1234567 1 - 50 av 1124
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf