Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 20 av 20
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Arnér, Marie
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Forsberg, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Taaler, Maja
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Forsgren, Anna
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screeninguppdrag inom nationell miljöövervakning: Screening av: Bisfenol A 2,2´,6,6´-tetra-butyl-4,4´-metendifenol Bis(4-klorfenyl) sulfon2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har förekomsten av bisfenol A (BPA), bis(4-klorfenyl)sulfon (BCPS) och 2,2’6,6’-tetra-butyl-4,4’-metendifenol (tetrabutyldifenol) undersökts i slam, spill-vatten/dagvatten, råvatten, luft, fisk (abborre) och sediment. Provtagningarna har utförts i tolv län i Sverige. BPA och BCPS används främst i tillverkningen av polymerer vilka är vanliga i konsumentprodukter. Tetrabutyldifenol används i tillverkningen av plaster, oljor och hartser. Samtliga ämnen är högvolymskemikalier. BPA är klassificerat som irriterande, men de övriga ämnena inte är klassificerade. Det finns dock studier som visar på att BPA med stor sannolikhet hormonstörande och att BCPS ackumuleras i näringskedjan. Denna screeningundersökning visar att BPA förekommer väl utspritt i samtliga provtagna matriser och provpunkter. Tetrabutyldifenol och BCPS påträffas i mer enstaka fall. Generellt sett förekommer studerade ämnen i låga halter. Det är dock relativt stora variationer i halter inom samtliga matriser. De förhöjda halterna i vissa prov speglar troligen lokal påverkan, till exempel utsläpp från tillverkningsindustri. Halterna bedöms dock inte avvika från tidigare studier. I fisk påträffades ämnena endast i fåtal exemplar. Det går inte att fastställa något samband mellan halter i fisk och sediment. I ett flertal prov från råvattentäkter har BPA påvisats i låga nivåer. Någon signifikant skillnad har inte kunnat påvisas mellan olika områden, platser eller matriser. En rekommendation är att bisfenol A studeras vidare i råvatten och i in- och utgående avloppsreningsvatten.

  • 2.
    Bergström, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Processerna för formellt skydd av skog– en uppföljning av markägarnas synpunkter under 20082010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    WSP Analys & Strategi har haft i uppdrag att genomföra en uppföljning av hur

    markägare ser på processerna kring formellt skydd av skog. Uppföljningen är en

    del i en löpande uppföljning som omfattar tre skyddsprocesser – biotopskyddsområden,

    naturvårdsavtal samt naturreservat.

    Uppföljningen har genomförts med hjälp av en enkätundersökning riktad till de

    markägare som träffat överenskommelser eller tecknat avtal med myndigheterna

    om formellt skydd av skog under 2008. Flertalet av de frågor som ställdes i enkäten

    fanns också med i en studie som genomfördes för åren 2005–2007 vilket

    har möjliggjort vissa jämförelser över tiden.

    De markägare som svarat på enkäterna har en liknande ålders- och könsfördelning

    för alla tre skyddsformerna. När det gäller de processer de genomgått för

    att det formella skogsskyddet ska komma till stånd på deras mark, så är det inte

    alla markägare som själva deltar eller har insyn i dessa processer. För 20-30

    procent av de enskilda markägarna är det någon annan som skött kontakterna

    med myndigheterna i frågan.

    De markägare som deltagit i processerna är i varierande utsträckning nöjda respektive

    missnöjda hur myndigheterna agerat.

    I denna undersökning uppger sex

    av tio markägare som fått ett biotopskyddsområde inrättat på sin mark att de

    överlag är nöjda med Skogstyrelsens agerande under processen. Bland markägare

    med naturvårdsavtal är motsvarande andel bortemot nio av tio. Av de

    markägare som fått ett naturreservat bildat på sin mark säger sig lite drygt hälften

    överlag vara nöjda med hur länsstyrelsen agerat i processen i stort.

    För såväl naturvårdsavtal som naturreservat är detta en ökning i andelen markägare

    som säger sig vara nöjda med myndigheternas agerande i processerna

    jämfört med tidigare år. För biotopskyddsområden däremot går det inte att påvisa

    någon förändring.

    För alla tre skyddsformerna går det att identifiera samband mellan andelen

    markägare som överlag är nöjda med myndigheternas agerande i processen och

    hur markägarna upplever olika aspekter av processerna. Genomgående är andelen

    markägare som överlag är nöjda med processen som helhet högre bland:

    􀁸

    Markägare med kortare processer (även om en kort p

    process i sig inte

    alltid är att föredra).

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått tydlig information om områdets naturvärden,

    varför området behöver skyddas samt hur den fortsatta processen

    ser ut.

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått ett gott bemötande och träffat kompetent

    personal.

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått lämna synpunkter, känt sig delaktiga

    och upplevt att det skett ett samråd.

    􀁸

    Markägare som är nöjda med ersättning/förhandlingsresultat och säger

    sig uppfatta den värdering som gjorts av deras mark som objektiv och

    opartisk.

    Resultatet kan tolkas som att myndigheternas rutiner och agerande i åtminstone

    två av processerna har förbättrats på ett sätt som gör att markägarna upplever att

    myndigheternas agerande överlag i processerna förbättrats under perioden.

    Men, det kan också vara andra faktorer som påverkar hur markägarna väljer att

    svara, som t.ex. regelförändringar, ändrade marknadspriser och skillnader i den

    rådande samhällsdebatten mellan olika undersökningstillfällen.

    Man kan också konstatera att även om fler markägare överlag är nöjda med

    myndigheternas agerande under processerna finns det en stor förbättringspotential

    när det gäller flera av de moment som ingår. Inte minst gäller det de moment

    som rör information, kommunikation och bemötande.

  • 3.
    Bocké, Alice
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Brunlöf, Anna
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Carlsson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Farelius, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Westberg, Åsa
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Öman, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Utvärdering av återvinning av CFC i byggisoleringsmaterial2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Mycket har gjorts när det gäller tydligare regler och information kring hur avfallet ska

    omhändertas men det som brister är den praktiska hanteringen vid rivning av byggnader.

    En huvudorsak är att det är svårt att identifiera CFC vid rivning samt att det är dyrt att

    transportera och destruera stora rivningsmassor. Det finns dessutom endast ett fåtal

    anläggningar i Sverige som har möjlighet att ta hand om byggmaterial innehållande CFC.

    Eftersom varje omhändertaget kilo CFC är mycket värt (i form av minskat behov av

    kostnader för klimatanpassning samt kostnader för skador från ett tunt ozonskikt) ser vi

    att det finns ett värde i att arbeta för en lösning som gör att insamlingen kommer igång så

    fort som möjligt.

    Utifrån IVL:s rapport (2012) uppskattas 8 ton CFC från isolermaterial lämnas in till

    destruktion per år och att över 72 ton CFC från isoleringsmaterial inte lämnas in på

    miljöriktig avfallshantering per år. WSP:s bedömning är att uppskattningarna i tidigare

    studier är rimliga

    42, men att mängden CFC som lämnas in till destruktion tyvärr är

    överskattad.

    En kunskapshöjning i branschen om i vilka typer av material CFC förekommer, hur man

    identifierar det och vilka skador det orsakar, är grundläggande förutsättningar för en

    bättre hantering av dessa material.

    Beställare av rivningsarbeten har en viktig funktion i hur CFC-haltigt material hanteras.

    Juridiskt är det byggherren/fastighetsägarens ansvar att ta reda på om FA, däribland CFC,

    kommer att uppstå vid en rivning och se till att detta omhändertas på ett korrekt sätt. Det

    finns redan idag ekonomiska drivkrafter vid fragmenterings- och

    förbränningsanläggningarna som skulle kunna användas om bara kunskapsnivån hos

    berörda aktörer var högre. Viljan att göra rätt ska dessutom inte underskattas. Vår

    bedömning är att en kommunikationssatsning riktad till främst beställarledet skulle med

    relativt små medel kunna ge en ganska stor effekt. Ökad kunskap hos fastighetsägare om

    att CFC använts i fler applikationer än köldmedier kan bidra till en ökad förståelse för

    högre avfallskostnader. Det offentliga kan ha en stor roll att spela när det gäller

    kravställningar vid ombyggnation av allmännyttan, bland annat i miljonprogrammen.

    Vasakronan, Jernhusen och liknande aktörer är också viktiga att nå inför stora

    ombyggnader av kontorslokaler för att betona vikten av fungerande rutiner för rätt

    omhändertagande av CFC vid ombyggnation. Genom sin storlek kan allmännyttan bli en

    viktig aktör för att öka volymerna.

  • 4.
    Eriksson, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Kvernes, Eva
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Arnér, Marie
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Polybromerade difenyletrar i fisk och sediment2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    WSP Environmental har på uppdrag av Naturvårdsverket, undersökt förekomsten av polybromeradedifenyletrar (PBDE) i prover från fisk (abborre) och sediment från tio referenssjöarsom ingår i miljöövervakningen i Sverige. I fisk påträffades endast låga halter av BDE-47(tetraBDE) och BDE-99 (pentaBDE) i tre sjöar i nivåer precis över kvantifieringsgränsen (1ng/g TS eller ca 30 ng/g fettvikt). I sediment påträffades inga halter av PBDE. I uppdragethar även PBDE-data från andra nationella och internationella undersökningar sammanställts.Resultaten visar att bakgrundshalterna av bromerade difenyletrar är låga i undersökta referenssjöar,vilket tyder på en begränsad belastning inom referensområdena. Föroreningshalternaligger i nivå med nationell och internationella undersökningar av opåverkade områden.De senaste decennierna har en tydlig ökning av bromerade flamskyddsmedel i miljön observeratsfrämst nära de industrier där flamskyddsmedel hanteras, men också i biota långt ifrånutsläppskällorna. Två sådana uppmärksammade exempel är upptäckter av PBDE:er i ägghos pilgrimsfalk och bröstmjölk hos svenska kvinnor.Den variant av bromerade flamskyddsmedel som studerats i den här undersökningen ärPBDE:er, polybromerade difenyletrar. De har en molekylär struktur som är mycket lik PCBoch man befarar att skadeeffekterna av PBDE:er är desamma som har noterats för PCB, t exstörningar i sköldkörtelhormonnivåerna. Ett antal undersökningar där musfoster och nyföddamöss matades med PBDE:er visade att lågbromerade PBDE:er inverkar negativt påfrämst motorik, beteende och inlärning. Idag är det ännu inte klarlagt huruvida högbromeradePBDE:er ger liknande effekter och/eller om de metaboliseras till lågbromerade PBDE:er.

  • 5.
    Eriksson, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Kvernes, Eva
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Arnér, Marie
    Polybromerade difenyletrar i fisk och sediment: Redovisning från nationell miljöövervakning 20022003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    WSP Environmental har på uppdrag av Naturvårdsverket, undersökt förekomsten av polybromerade

    difenyletrar (PBDE) i prover från fisk (abborre) och sediment från tio referenssjöar

    som ingår i miljöövervakningen i Sverige. I fisk påträffades endast låga halter av BDE-47

    (tetraBDE) och BDE-99 (pentaBDE) i tre sjöar i nivåer precis över kvantifieringsgränsen (1

    ng/g TS eller ca 30 ng/g fettvikt). I sediment påträffades inga halter av PBDE. I uppdraget

    har även PBDE-data från andra nationella och internationella undersökningar sammanställts.

    Resultaten visar att bakgrundshalterna av bromerade difenyletrar är låga i undersökta referenssjöar,

    vilket tyder på en begränsad belastning inom referensområdena. Föroreningshalterna

    ligger i nivå med nationell och internationella undersökningar av opåverkade områden.

    De senaste decennierna har en tydlig ökning av bromerade flamskyddsmedel i miljön observerats

    främst nära de industrier där flamskyddsmedel hanteras, men också i biota långt ifrån

    utsläppskällorna. Två sådana uppmärksammade exempel är upptäckter av PBDE:er i ägg

    hos pilgrimsfalk och bröstmjölk hos svenska kvinnor.

    Den variant av bromerade flamskyddsmedel som studerats i den här undersökningen är

    PBDE:er, polybromerade difenyletrar. De har en molekylär struktur som är mycket lik PCB

    och man befarar att skadeeffekterna av PBDE:er är desamma som har noterats för PCB, t ex

    störningar i sköldkörtelhormonnivåerna. Ett antal undersökningar där musfoster och nyfödda

    möss matades med PBDE:er visade att lågbromerade PBDE:er inverkar negativt på

    främst motorik, beteende och inlärning. Idag är det ännu inte klarlagt huruvida högbromerade

    PBDE:er ger liknande effekter och/eller om de metaboliseras till lågbromerade PBDE:er.

  • 6.
    Simonsson, Bengt
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Uppskattning av antalet exponerade för väg, tåg och flygtrafikbuller överstigande ekvivalentljudnivå 55 dBA2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna utredning är enligt vår bedömning den första i sitt slag där man med hjälp av

    ett omfattande geografiskt databasunderlag gör en rikstäckande analys av antal boende

    utsatta för buller från väg-, tåg- och flygtrafik.

    En kartläggning av hur många i Sverige som år 2006 exponerades för buller överstigande

    55dBA ekvivalent ljudnivå vid bostad har genomförts.

    Vägtrafik

    Antalet utsatta för vägtrafikbuller över 55 dBA har beräknats till ca 1,73 milj. människor

    år 2006. Vid en beräkning för år 2000 var motsvarande siffra ca 1,34 milj.

    Förändringen påverkas av befolkningsförändringar samt trafikförändringar. Befolkningsökning

    var ca 3 % mellan 2000 och 2006.

    Total trafikförändring i hela vägnätet var ca 10 % för personbilstrafik och närmare

    30 % för tung trafik mellan år 2000 och 2006. Befolkningsökningen tillsammans

    med trafikförändringen är det som påverkar slutresultatet.

    Tidigare utredning redovisade ca 1,46 milj. människor år 2000. Dock var metoden

    då helt annorlunda och betydligt mer manuell.

    Åtgärder för de värst utsatta (> 65 dB(A)) som Vägverket och flera kommuner prioriterar

    i sin handlingsplan är ofta koncentrerade till fönster och fasadåtgärder vilket

    inte påverkar utomhusnivåerna.

    I detta fall har analys även genomförts för maximal ljudnivå. Antalet utsatta för vägtrafikbuller

    över maximal ljudnivå 70 dBA har beräknats till ca 2,48 milj. människor

    år 2000 och ca 2,56 milj. år 2006. Här är skillnaden mycket marginell. Detta beror

    på att trafikflödet inte påverkar den maximala ljudnivån

    Tågtrafik

    Antalet utsatta för tågtrafikbuller över 55 dBA har beräknats till ca 225 000 människor

    år 2006. Här finns ingen analys för år 2000 och uppskattningen har inte gjorts

    tidigare inom programområdet hälsorelaterad miljöövervakning.

    Flygtrafik

    Antalet utsatta för flygbuller över 55 dBA har beräknats till ca 13 000 människor år

    2004-2006. Här finns ingen analys för år 2000 och uppskattningen har inte gjorts

    tidigare inom programområdet hälsorelaterad miljöövervakning.

    Samhällsekonomiska kostnader av trafikbullerstörning i boendemiljö,

    2000 och 2006

    De samhällsekonomiska kostnaderna av bullerexponering från de tre trafikslagen

    har beräknats och redovisas i sin helhet i bilaga 4. Syftet är att ge en

    tydligare uppfattning om hur stora samhällskostnader buller innebär utifrån

    aktuella och samlade data.

    Den samhällsekonomiska kostnaden av bullerstörning från vägtrafiken,

    55 dBA och uppåt, har med hjälp av ASEK-gruppens rekommenderade kalkylvärden

    för buller värderats till 1,45 mdr kr för år 2000 och till knappt 2,1

    mdr kr för år 2006, prisnivå 2006. Ökningen var utan konkurrens störst i

    storstäderna följt av förortskommunerna. För järnvägstrafiken uppskattas

    kostnaderna till drygt 100 mkr och för flygtrafiken till knappt 30 mkr.

  • 7.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of bisphenol A in fish from Swedish waters2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bisphenol A (BPA) is a high volume chemical with potential to interact with hormone systems in humans and wildlife. Previous studies in both Sweden and elsewhere have demonstrated the presence of BPA in freshwaters as well as in the marine environment, mostly in surface waters and sediments. In order to strengthen the knowledge on the environmental occurrence of BPA in Sweden, a study was undertaken where BPA was analysed in fish from background lakes, urban lakes, coastal sites and the marine environment. In total 23 samples were analysed. Bisphenol A was detected in most samples in the range of <0.24 to 4.7 ng/g ww in muscle. Liver from cod caught outside Gotland displayed concentrations in the range <0.24-1.77 ng/g ww. There were no pronounced differences in concentrations between different species or when urban sites were compared to background sites. With respect to possible risks for toxicological effects on fish or their consumers (e.g. humans), the concentrations are regarded as low.

  • 8.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of platinum group elements and silver in the Swedish environment2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för nationell miljöövervakning har en screeningundersökning genomförts avseende metallerna platina, palladium, rhodium och silver. Andra metaller såsom cerium och koppar ingick också i studien. Undersökningen syftade främst till:

    - Att beskriva förekomsten av platina, palladium, rhodium och silver i bakgrundsområden och i urbana områden i Sverige, genom analys av sediment, ytvatten, dagvatten, avloppsvatten, slam och fisk.

    - Att bedöma om halterna av dessa metaller är förhöjda i urbana miljöer relativt bakgrundsområden.

    - Att översiktligt bedöma om halterna förändrats under de senaste årtiondena.

    - Att bedöma human exponering

  • 9.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Fäldt, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ribé, Veronica
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Bisfenolanaloger- användning och förekomst2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bisfenol A (BPA) är en omdiskuterad högvolymkemikalie som bl.a. har hormonstörande egenskaper. Det har visat sig internationellt att när denna kemikalie fasas ut så kan den ersättas av andra bisfenoler, s.k. bisfenolanaloger. Genomgången av analogernas toxikologiska egenskaper visar dock att många av dessa ämnen ur toxikologiskt perspektiv liknar BPA. På uppdrag av Naturvårdsverket har en litteraturstudie om bisfenolanaloger utförts.

    Studien omfattar:

    􀁸 Identifiering av olika bisfenolanaloger

    􀁸 Beskrivning av bisfenolanalogers användning och spridning

    􀁸 Sammanställning av mätdata rörande bisfenolanalogers förekomst i miljön och i människa

    􀁸 Översiktlig genomgång av bisfenolanalogernas ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper.

    Användning beskrivs främst ur ett svenskt perspektiv, medan förekomst i miljö och människa beskrivs i ett internationellt perspektiv. I samtliga fall används BPA som referensämne.

    Som direkt ersättare till BPA används bisfenol S, bisfenol S och bisfenol AP (BPF, BPS och BPAP). Därtill finns många bisfenolanaloger som delvis har andra tillämpningar. Totalt har vi identifierat ett 20-tal olika bisfenoler. Uppgifter om global produktion av dessa bisfenolanaloger saknas dock. För att beskriva de volymer som används i Sverige har Produktregistrets uppgifter om användning använts. Registret omfattar användning i kemiska produkter men inte import i varor, vilket sannolikt också är av betydelse för många av dessa ämnen. Sökningen omfattar bisfenolanaloger som förekommer som monomerer, i diglycidyletrar och som förpolymerer. Totalt fann vi uppgifter om följande fem bisfenolanaloger registrerade i produktregistret: BPF, BPS, BPAF, BPZ och BPL. Dessa förekom i ett stort antal kemiska produkter. Resultaten kan sammanfattas enligt följande:

    􀁸 Bland monomerer, diglycidyletrar och polymerer dominerar BPA markant över övriga bisfenolanaloger.

    􀁸 BPAF förekommer endast som monomer eller salt.

    􀁸 BPS förekommer främst som polymer.

    􀁸 BPF förekommer både som diglycidyleter och polymer i form av epoxi, och sannolikt även som monomer.

    􀁸 Två former av BPF används: orto- och para-.

    􀁸 Hydrogenerad BPA (HBPA) finns enligt produktregistret som sam- och blandpolymer, funktionen av denna är okänd. I strikt mening är HBPA dock inte en bisfenol.

    􀁸 BPZ (polymer) och BFL (monomer) är registrerade i små mängder

    􀁸 Följande monomerer har ej påträffats i produktregistret: BPB, BPP, BPE, BPC.

    För några av de mängdmässigt mer betydande analogerna beskrivs hur den registrerade användningen förändats över perioden 1992-2012. Många av ämnena har varit registrerade sedan 1990-talet. Några tendenser till ökande användning under senare år kan ses för:

    􀁸 BPAF som monomer

    􀁸 BPF som digycidyleter (BFDGE)

    􀁸 BPS och HBPA som polymer.

    Sammantaget bedöms det inte som att användningen av bisfenolanaloger är fullständigt beskriven. Detta beror främst på att import via varor ej kunnat beskrivas och även på att det internationella kunskapsläget är begränsat.

    Några svenska miljödata har ej påträffats för andra bisfenoler än BPA, och även internationellt finns få undersökningar av bisfenolanaloger. Som mest finns förekomst av åtta analoger beskrivna för sediment och slam. Allmänt är BPA vanligast, följt av BPF och BPS.

    Studier av sedimentkärnor visar att BPF spridits under åtminstone några årtionden. I sediment från USA och Japan förekom BPF i nästan samma halter som BPA. Tyska sediment insamlade i slutet av 1990-talet visade större haltskillnader mellan BPA och BPF.

    En omfattande kinesisk studie av åtta bisfenoler i slam visade mycket stora haltvariationer mellan enskilda reningsverk, med dominans av BPA, BPF och BPS (medianhalter var 9,4, 2,0 och 4,3 μg/kg ts, respektive). Betydligt lägre halter påvisades för BPAF och BPE, emedan BPAP, BPB och BPC ej detekterades.

    Human exponering för BPA sker bl.a. via hudkontakt med kvitton, livsmedel och damm. Därför har uppgifter om bisfenoler i dessa matriser sammanställts. Mycket få data föreligger.

    Livsmedel från Kina och USA har undersökts avseende BPA och sju analoger. Samtliga undersökta ämnen påträffades men i mycket varierande grad och i varierande halter.

    Trots de stora variationerna inom respektive land så råder stora likheter mellan data från USA och Kina. BPA dominerar, tätt följd av BPF, BPS, BPP och BPAP m.fl.

    I damm från bostäder och kontor i USA och Asien påvisades BPA och sex av sju undersökta analoger. Generellt var BPA vanligast, följt av BPS och BPF. Övriga analoger uppträdde i mycket låga halter. Som exponeringsväg för människor tyder dessa data på att livsmedel generellt är mer betydande än damm. Vad gäller BPS tyder data från USA dock på att för enskilda individer kan damm vara mer betydelsefull exponeringskälla än livsmedel.

    I Sverige har data på BPA, BPF och BPS i urin nyligen presenterats. BPF uppträdde i ungefär tio gånger lägre halter än BPA, medan BPS endast detekterades i ett fåtal prov. Liknande resultat finns också från USA och sju asiatiska länder.

    I rapporten presenteras också en översiktlig genomgång av ämnenas fysikalisk-kemiska, ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper. Flertalet bisfenoler har hög vattenlöslighet och liknande endokrinstörande egenskaper som BPA. En hälsoriskbedömning bör därför utföras för bisfenolanalogerna som en grupp ämnen, med hänsyn tagen till vissa skillnader inom gruppen beroende på substituerad funktionell grupp. Huruvida BPA utgör hälsorisker under rådande exponeringsförhållanden är omdiskuterat, framförallt beroende på tolkningenav s.k. lågdoseffekter. Om man accepterar att BPA kan ge effekter vid låga doser så förefaller det rimligt att även exponering för bisfenolanaloger skulle kunna bidra till dessa risker.

    Sammanfattningsvis så tyder merparten av hittills genomförda undersökningar i andra länder, liksom svenska uppgifter om användning, på att BPA fortfarande dominerar den totala mängden bisfenoler i miljön eller i human exponering. Eftersom ämnenas egenskaper liknar de för BPA, och eftersom BPA i viss mån substitueras mot andra bisfenoler, bedöms det ändå relevant att följa några bisfenolanaloger i den svenska miljön eller i den svenska befolkningen. För human urin finns ett återkommande övervakningsprogram. Därutöver föreslår vi en bred undersökning av slam från ett större antal reningsverk som en första screening av bisfenolanaloger. Det kan dock förväntas att halterna kommer vara låga och att kontamineringsrisker föreligger.

  • 10.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Johansson, Inger
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Litteraturstudie 2011 - föroreningar i askor2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 11.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Miljöövervakning av miljögifter i urbana områden -sammanställning och analys2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Data från Naturvårdsverkets program för screening av miljögifter har inventerats och utvärderats i syfte att belysa miljögifter i urbana områden. Utvärderingen görs för slam från kommunala reningsverk och för prov från urban yttre miljö (luft, sediment, ytvatten, biota och jord). Det övergripande syftet är att undersöka om det är möjligt att förutsäga vilka kemikalier som kan förekomma i förhöjda halter i tätorter, baserat på kunskap om deras användning och deras egenskaper. Hypotesen är att många kemikalier sprids diffust från de varor och material som förekommer i tätorter, och att denna spridning påverkar halterna i den urbana miljön.

    I slam har ca 240 av ca 310 undersökta ämnen påträffats. I yttre miljö har 44 av ungefär 110 undersökta ämnen påträffats i halter som är högre än i bakgrundsområden. De ämnen som identifierats är i hög grad sådana ämnen som förekommer i varor och material. Kemikalieinspektionen (2005) har med ett s.k. exponeringsindex skattat potentialen för diffus spridning för de ämnen som är registrerade i produktregistret. Denna utvärdering visar att det finns ett samband mellan dessa exponeringindex och de halter som uppmätts i sediment och slam, även om osäkerheten för enskilda ämnen är stor. Utvärderingen visar också att de ämnen som påträffas i höga halter i slam oftast också är förhöjda i den urbana yttre miljön samt att de ämnen som inte eller bara sällsynt påträffas i slam endast i ett fåtalfall visar en urban miljöpåverkan (3 av 25 ämnen). Sammantaget styrker dessa observationer hypotesen att diffus spridning är en viktig process som påverkar både slamkvaliteten och den yttre miljön i tätorter.

    Baserat på ovanstående slutsatser föreslår vi att kemikaliers förekomst i slam kan användas för att identifiera ämnen som torde uppträda i förhöjda halter i tätorter. Utifrån de slamdata som här utvärderats kan vi identifiera t.ex. klorparaffiner, organiska fosforföreningar, siloxaner och pentabromerade difenyletrar, ämnen för vilka ytterligare screeningar krävs. Flera nationella och internationella undersökningar visar att dessa ämnen är starkt förhöjda i tätortsmiljön, vilket kan ses som en validering av den föreslagna metoden. I rapporten diskuteras också behovet av en regelbunden miljögiftsövervakning i tätorter.

  • 12.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sammanställning och utvärdering av den terrestra miljögiftsövervakningen2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    De terrestra ekosystemen utgör knappt 90% av Sveriges yta. Borträknat bebyggda områdenkan de indelas i skog, fjäll, myr, jordbruksområden och gräsbevuxna hedområden (SCB, 2007). Dessa ekosystem exponeras för metaller och organiska föroreningar främst via storskalig spridning i atmosfären. Den storskaliga belastningen av metaller såsom bly, kadmium och kvicksilver har i Skandinavien minskat markant sedan 1970-talet (t.ex. Rühling, 2006), men halterna i skogs- och jordbruksmark är alltjämt förhöjda. Detta har bl.a. bidragit till att svenskarnas intag av kadmium från spannmål och potatis bedöms vara för högt (KemI, 2011).

    De terrestra ekosystemen har även belastats av många organiska föroreningar under lång tid. Typiska organiska föroreningar som via atmosfären kan spridas till avlägsna bakgrundsområden än klorerade bekämpningsmedel såsom DDT, HCH och klordan, klorerade tekniska kemikalier såsom PCB samt förbränningsprodukter som PAH och polyklorerade dioxiner och furaner. Även om man genom internationella överenskommelser sökt

    minska spridningen av många av dessa ämnen, t.ex. via UNEPs Stockholmskonvention, påträffas alltjämt nya exempel på organiska ämnen som via atmosfären belastar de terrestra ekosystemen. Här kan nämnas flera typer av bromerade flamskyddsmedel, perfluorerade ämnen och klorparaffiner. Den mest välkända effekten av organiska miljögifter på terrester Nordisk biota är kanske äggskalsförtunningen hos många rovfåglar, vilket relaterats främst till DDT/DDE (t.ex. Gjershaug m.fl., 2008).

    I Sverige började man tidigt att övervaka miljögiftsituationen i landmiljön genom Programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK). Mätningarna i biota syftade främst till att beskriva förändringar över tid, samt geografiska haltvariationer. Därutöver har nedfallet av tungmetaller följts genom undersökningar av landmossor (Rühling, 2006) och atmosfäriskt nedfall (t.ex. Kindbom m.fl., 2001). I huvudsak var mätningarna i biota inriktade mot metaller, även om en del organiska föroreningar också analyserades.

    Syftet med denna rapport är att sammanställa och utvärdera främst svensk, men även internationell miljögiftsövervakning av landlevande biota. Rapporten ska ligga som underlag för framtagande av förslag till ett nytt nationellt övervakningsprogram för miljögifter i landlevande biota. Förslag till reviderat program presenteras i en separat rapport (WSP 2011).

  • 13.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of complexing agents: EDTA, DTPA,NTA, 1,3-PDTA and ADA2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förekomsten i miljön av komplexbildare inom gruppen aminopolykarboxylater har undersökts genom en screeningundersökning. De studerade föroreningarna är:

    􀁸 EDTA

    􀁸 NTA

    􀁸 DTPA

    􀁸 1,3-PDTA

    􀁸 ADA.

    Samtliga av dessa ämnen är starkt polära och vissa är också svårnedbrytbara i miljön. Uppdraget ingår i Naturvårdsverkets miljöövervakning men innefattar också deltagande av 13 länsstyrelser. Studien innefattar ett antal delprogram som alla är upprättade efter några huvudsakliga frågeställningar:

    􀂉 Om dessa ämnen förekommer i sjöar och vattendrag

    􀂉 I vilken mån ämnena sprids till och från kommunala reningsverk

    􀂉 Om utsläpp från kommunala reningsverk påverkar halterna i recipienterna

    􀂉 Om diffus spridning sker i urban miljö

    􀂉 Om ämnena sprids till miljön från industriella punktkällor.

    Totalt omfattade undersökningen 149 prov, fördelat på följande matriser i avtagande omfattning:

    utgående avloppsvatten, ytvatten, inkommande avloppsvatten, dagvatten, grundvatten och dricksvatten, sediment, slam och lakvatten. Denna rapport syftar till att ge en allmän beskrivning av resultaten samt att presentera övergripande tolkningar.

    EDTA och NTA förekom allmänt i både inkommande och utgående avloppsvatten från kommunala reningsverk. DTPA detekterades i relativt många avloppsprov medan 1,3-PDTA och ADA endast påträffades i några få prov. Halterna av EDTA och NTA i inkommande avloppsvatten varierade påtagligt mellan reningsverken, med medianhalter på 47 μg/l (EDTA) och 93 μg/l (NTA). I utgående avloppsvatten var halterna av av EDTA i stort sett opåverkade medan halterna av NTA var i medeltal ca fem gånger lägre än i inkommande vatten. Detta illustrerar att EDTA är svårnedbrytbart, medan biologisk nedbrytning av NTA sker i reningsverk.

    För att studera om utgående avloppsvatten påverkar förekomsten av dessa ämnen i recipienterna provtogs ytvatten från recipienterna till sexton reningsverk. Som grupp betraktat var halterna av EDTA och NTA betydligt högre i dessa recipienter än i lokala bakgrundslokaler.

    För EDTA är uppmätta halter mellan ca 1-100 μg/l, och för NTA ca 0,1-10 μg/l. Övriga studerade ämnen kunde generellt inte detekteras i reningsverkens recipienter. Förekomsten av dessa ämnen undersöktes också i utgående industriellt avloppsvatten samt i recipienter till ett pappersbruk. Mycket höga halter av EDTA uppmättes i detta industriella avloppsvatten. I den å som utgjorde recipient var halterna som mest ca 900 μg/l, för att successivt avta pga utspädning längre ned i sjösystemet. Enstaka stickprov togs också på ytvatten nedanför andra industriella punktkällor, men någon tydlig påverkan på förekomsten av komplexbildare kunde sällan påvisas. Utanför två pappersbruk påvisades dock DTPA i förhöjda halter.

    EDTA och NTA påträffades också i drickvatten, i urbana grundvatten och i urbana dagvatten. Halterna var i huvudsak i storleksordningen 1 μg/l. Mängderna av EDTA och DTPA som används i Sverige är ungefär lika stora. Att deras förekomst i miljön skiljer sig så mycket beror troligen på att DTPA i stort sett bara används inom papperindustrin, medan EDTA har en bredare användning. Förekomsten i reningverk och i vattenmiljön stämmer relativt väl överens med det exponeringsindex som Kemikalieinspektionen presenterat, och som bygger på förutsedd risk för spridning.

    EDTA och NTA har höga index och förekom också i höga halter och påträffades i många prov. DTPA och 1,3-PDTA har relativt låga index och påträffades mer sporadiskt, DTPA var dock mer vanligt än 1,3-PDTA.

    De uppmätta ytvattenhalterna av dessa komplexbildare förefaller inte vara direkt toxiska för ekosystem eller hälsa. Dessa ämnen kan dock ge en indirekt påverkan genom sin för förmåga av komplexbilda både essentiella och toxiska metaller. Betydelsen av denna effekt har inte kunnat bedömas i föreliggande rapport. I kombination med det faktum att EDTA och NTA förekommer i nästan alla ytvattenprov som analyserats och att EDTA är svårnedbrytbar, kan det ändå finnas anledning till att uppmärksamma EDTA och NTA.

  • 14.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Vilka kemiska ämnen har påträffats i hav och kust inom det nationella screeningprogrammet?2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar en sammanställning och utvärdering av de mätningar av miljögifter som genomförts på prov från marin miljö, inom Naturvårdsverkets screeningprogram. Data från 25 rapporter som publicerats under perioden 2000-2007 har använts. Detta omfattar ca 30 ämnesgrupper och ca 200 enskilda ämnen som har undersökts i fisk eller annan biota, sediment eller ytvatten. Av dessa har 19 ämnesgrupper och ca 45 organiska ämnen plus 54 metaller kunnat detekteras i biota, sediment eller ytvatten. Data har indelats i två kategorier: bakgrund och potentiellt påverkade områden. Metallerna diskuteras inte i denna rapport. Utvärderingen är inriktad på att belysa 1) Vilken typ av ämnen som återfinns i marin miljö; 2) hur höga halterna är i relation till kända ämnen och andra studier; 3) i vilka matriser olika ämnen påträffas; 4) om resultatet kan användas för att bedöma risker. Flertalet ämnen med känd storskalig spridning och PBT-egenskaper har detekterats i bakgrundsområden. Många av de ämnen som inte kunde detekteras saknade känd storskalig spridning och/eller PBT-egenskaper. Till denna generella bild finns dock viktiga undantag, t.ex. att triclosan, bromfenoler och dietylhexyladipat påträffades i fisk från bakgrundsområden. Inget talar för att dessa ämnen sprids storskaligt och de är sannolikt inte starkt bioackumulerbara. Endast ett mindre antal ämnen kunde visas vara markant förhöjda i de potentiellt påverkade områdena, jämfört med bakgrunds-områden. Till dessa ämnen hör bl.a. tributyltenn, trifenyltenn och PCDT. I fisk är haltnivåerna av påträffade ämnen ofta i nivå med ΣDDT och för fyra ämnen i nivå med sPCB. För vissa ämnen föreligger jämförelsematerial från andra regioner. I många fall är halterna från screening-undersökningarna jämförbara med andra studiers resultat. Butyltennföreningar har detekterats i alla undersökta matriser, på många olika områden, och bl.a. i fisk uppträder TBT i relativt höga halter. Under beaktande av att detta är mycket toxiska ämnen får denna fyndbild betraktas som allvarlig. Det finns också viktiga diskrepanser där redovisade halter förefaller höga eller låga jämfört med andra undersökningar. Exempelvis uppträder dietylhexyladipat och triclosan bitvis i relativt höga halter i fisk. Kortkedjiga klorparaffiner och cykliska siloxaner är exempel på ämnen som inte detekterats i screening, men som påträffats i andra sammanhang och vars egenskaper skulle kunna gynna förekomst i marin miljö. Med ledning av den relativt goda överensstämmelsen mellan egenskaper, storskalig spridning och fyndfrekvens, ger vi några förslag till riktlinjer för marina mätningar i kommande screeningundersökningar. Screeningprogrammet har visat att bakgrundsmiljöer i Östersjön och Västerhavet är förorenade med ett stort antal organiska ämnen, och att dessa ämnen ofta återfinns i fisk. Sju ämnen har kunnat utvärderas avseende miljörisker. Ur detta perspektiv framstår TBT som mest problematisk, men även för TBBPA, triclosan och PFOS kan risker inte uteslutas. HBCD, pentaklorfenol och hexaklorbensen bedöms inte utgöra några risker.

  • 15.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Josefsson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Triclosan, DEHP och klordan - samlad utvärdering av svenska miljöövervakningsdata2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Triclosan, di(2-etylhexyl)ftalat och klordan är tre ämnen vars förekomst i den svenska miljön undersökts vid skilda tillfällen, både inom ramen för den nationella miljöövervakningen och i andra sammanhang. Klordan ingår även i tidsserieövervakningen av luft, deposition och bröstmjölk. Triclosan har dessutom undersökts i två screeningstudier. Syftet med denna studie är att göra en samlad bedömning av dessa ämnens förekomst i miljön. I mindre utsträckning diskuteras även human exponering. Studien är en sammanställning av befintlig litteratur och data samt utvärdering av risker för miljö och hälsa. Varje ämne redovisas enligt: • Kortfattad beskrivning av ämnenas egenskaper med relevans för effekter på miljö och hälsa. • Översiktlig sammanställning av halter i miljön och i humana matriser, både från nationell miljöövervakning och enskilda studier. • Jämförelse av uppmätta halter med effektnivåer och gränsvärden för att bedöma eventuella risker. Sammanställningen av ämnenas egenskaper syftar till att identifiera kritiska effekter och receptorer för respektive ämne. Sammanställning av halter i olika matriser och typmiljöer (bakgrund, urban, industri) samt kunskap om ämnenas användning syftar till att identifiera vilka typområden som är mest påverkade, och där effekter följdaktligen först skulle uppträda. Risker för effekter på miljön bedöms genom att sammanväga kritiska effekter med förekomst i de mest påverkade typområdena. Risker för effekter på hälsa sammanfattas huvudsakligen utifrån tidigare nationella studier, och omfattar främst den exponering som sker via miljön. De huvusakliga slutsatserna är: 1. För triclosan bedöms de kritiska effekterna uppstå på alger eller mikroorganismer i påverkade områden, t.ex. i reningsverkens recipienter. Tillgängliga mätdata indikerar inte att triclosan utgör en risk för miljö. Human exponering för triclosan via miljön bidrar inte till hälsorisker. 2. De kritiska effekterna för DEHP bedöms uppstå i urban miljö hos fisk och akvatiska däggdjur. Tillgängliga mätdata indikerar inte att DEHP utgör en risk för miljön. Vid miljöriskbedömningen identifierades dock ett flertal osäkerheter. Vad gäller hälsorisker från DEHP är inte exponeringen i den svenska befolkningen tillräckligt väl karakteriserad, varför det är svårt att göra en riskbedömning. 3. De kritiska effekterna för klordan bedöms uppstå hos fiskpredatorer, t.ex. viss sjöfågel och rovfågel samt akvatiska däggdjur. Förslag till riktvärde i föda för skydd av predatorer har beräknats. Merparten av de uppmätta summahalterna i fisk i Sverige är något lägre än detta riktvärde. Dagens kunskap om klordans ekotoxicitet är dock otillräcklig för att helt kunna friskriva klordan från risk för effekter hos fiskätande predatorer. Likaså har man tidigare inte ansett sig kunna bedöma hälsorisker från t.ex. födointag av klordan.

  • 16.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Woldegiorgis, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of TPPO, TMDD and TCEP, three polarpollutants2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av tre polära organiska föroreningar i miljön har undersökts genom en screeningundersökning.

    De studerade föroreningarna är:

    􀁸 trifenylfosfinoxid (TPPO),

    􀁸 2,4,7,9-tetrametyl-5-dekyn-4,7-diol (TMDD),

    􀁸 tris(2-kloretyl)fosfat (TCEP).

    Som referenssubstanser undersöktes oktyl- och nonylfenol samt motsvarande etoxilater. Uppdraget ingår i Naturvårdsverkets miljöövervakning men innefattar också deltagande av 12 länsstyrelser. Studien innefattar ett antal delprogram som alla är upprättade efter några huvudsakliga frågeställningar:

    􀂉 Om dessa ämnen förekommer i sjöar och vattendrag

    􀂉 I vilken mån ämnena sprids till och från kommunala reningsverk

    􀂉 Om utsläpp från kommunala reningsverk påverkar halterna i recipienterna

    􀂉 Om diffus spridning sker i urban miljö

    􀂉 Om ämnena sprids till miljön från punktkällor: industrier och deponier

    Totalt omfattade undersökningen 118 prov, fördelat på följande matriser i avtagande omfattning: slam, utgående avloppsvatten, ytvatten, sediment, inkommande avloppsvatten, dagvatten, lakvatten och slutligen industriella avloppsvatten. Denna rapport syftar till att ge en allmän beskrivning av resultaten samt att presentera övergripande tolkningar.

    TMDD och TCEP förekom allmänt i både inkommande och utgående avloppsvatten från kommunala reningsverk, medan TPPO påträffades mer sparsamt. I slam påträffades TMDD sällan medan varken TPPO eller TCEP kunde detekteras alls. Det är rimligt med tanke på ämnenas höga vattenlöslighet och relativt låga KOW-värden. TCEP föreföll i stort sett passera reningsverken opåverkat, medan viss nedbrytning av TMDD troligen sker.

    Resultaten överensstämmer väl med modellberäkningar som genomförts inom uppdraget. TMDD var det ämne som påträffades i högst halter i avloppsvatten; i utgående avloppsvatten var halterna av både TMDD och TCEP avsevärt högre än av referenssubstansen nonylfenol. Halter av TCEP i avloppsvatten är lägre än vad som uppmätts i Sverige för ca 8 år sedan, i överensstämmelse med minskad användning av denna kemikalie.

    För att studera om utgående avloppsvatten påverkar förekomsten av dessa ämnen i recipienterna provtogs även ytvatten och sediment från recipienterna till åtta reningsverk.

    TMDD och TCEP påträffades i ytvattnet från två recipienter. I övrigt kunde de undersökta föroreningarna inte detekteras i recipienterna. Halterna var lägre än vad som detekterats i motsvarande undersökningar från Tyskland. Troligen beror detta på att avloppsvattnets utspädning generellt är högre i Sverige än i Tyskland, till följd av den avsevärt lägre befolkningstätheten i Sverige.

    Höga halter av framförallt TMDD påträffades i lakvatten från deponier, och i ett fall kunde även höga halter av TMDD uppmätas i motsvarande recipient. TMDD uppträdde också i mycket höga halter i ett industriellt avloppsvatten. Till följd av utspädning i avloppssystem och recipient gav detta inte något tydligt påslag i vare sig det kommunala reningsverket eller dess recipient. Både TMDD och TCEP detekterades också i ett av fem urbana dagvattenprov, och i ett av fyra urbana ytvatten, men inte i några urbana sediment.

    Detta tyder på att TMDD och TCEP kan spridas diffust via dagvatten, även om spridning via reningsverk troligen är betydligt mer omfattande.

    De uppmätta ytvattenhalterna av TMDD och TCEP förefaller inte vara direkt toxiska. Det kan ändå finnas anledning till att uppmärksamma dessa och liknande ämnen eftersom de är stabila och svårnedbrytbara, har hög vattenlöslighet och endast i liten till måttlig omfattning reduceras i konventionella reningsverk. Den sistnämnda aspekten indikerar även att biotillgängligheten i recipienten kan vara hög. TCEP är dessutom klassat som cancerogent.

    Störst behov av fortsatt uppmärksamhet råder enligt vår bedömning för TMDD och därefter TCEP. Motiveringen är att TMDD uppträder i höga halter, uppträder allmänt och är tämligen stabil. Den omfattande förekomsten i reningverk och miljö stämmer väl överens med det exponeringsindex som Kemikalieinspektionen presenterat, och som bygger på förutsedd risk för spridning. Användning av TCEP förefaller minskat över längre tid, vilket indikerar att substitution eller andra åtgärder redan initierats.

     

  • 17.
    Woldegiorgis, Andreas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Norrgran Engdahl, Jessica
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ceder, Charlotte
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Andersson Bianchi, Maria
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    IDENTIFYING KNOWLEDGE GAPS AND PROPOSE CHEMICAL CANDIDATES FOR FUTURE SCREENING2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ett selektionsverktyg har utvecklats för att välja ut kemiska ämnen, vetenskapligt transparent, för screening i enlighet med Naturvårdsverkets program för miljöövervakning i Sverige. I verktyget kombineras data från vetenskapligt granskade och recenserade listor innehållandes kemiska ämnen med fastställda eller högst sannolika så kallade SVHC-egenskaper (substances of very high concern) med uppskattad exponering från Kemikalieinspektionens framtagna verktyg Exponeringsindex, samt med tonnageuppgifter avseende ämnena (som sådana och i kemiska produkter), och all samlad miljöövervakning i Sverige (1900 – 2017).

    Selektionsverktyget inkluderande listor med ämnenas egenskaper, i kombination med exponeringsindex, använda volymer och tidigare förekommande miljöövervakning för kemiska ämnen i Sverige, medför möjligheten att filtrera fram de mest lämpade ämnena att screena.

    I det föreslagna, fram-filtrerade screeningförslaget som tagits fram inom ramen för uppdraget föreligger 16 ämnen. Vid en mer detaljerad genomgång av dessa 16 ämnen kunde konstateras att tre (3) av dem var mindre lämpliga för screening (även om dom i filterverktyget genererade mycket höga poäng). En av de föreslagna screeningkandidaterna (Anthracene Oil, AnthracenLow) har endast en registrerad användning inom EU såsom intermediär. De övriga två ämnena ("Pitch, coal tar, high-temp" och "Anthracene Oil") är s k UVCB-ämnen (enligt definitionen i REACH EG nr 1907/2006) där ämnets kemiska sammansättning är komplex och ämnesidentiteten definieras utifrån syntesråvaran vid tillverkning. Alla tre ämnena har dessutom PAH:er som dominerande komponenter i sammansättningsprofilen. PAH:er förekommer redan i ett flertal miljöövervakningsprogram varför det ej kan anses som befogat att inkludera dem i det föreslagna screeningprogrammet.

    En annan ämnesgrupp som avsiktligt utelämnats från hela selektionsprocessen är metaller, metallsalter och metallorganiska föreningar. Metaller är redan frekvent förekommande i de miljöövervakningsprogram som redan pågår och då bestäms de som totalhalter av en given metall. En annan svårighet med att inkludera specifika metalspecies, en metallorganisk förening eller ett metallsalt, är att i miljön kommer de flesta metallorganiska ämnen sönderdelas och inte heller metallsalterna kommer att föreligga som just salter som filtrerats fram ifrån verktyget. Dock finns det skäl att överväga en bättre specificering förekomsten av vissa metallorganiska föreningar i miljön, t ex tennorganiska ämnen, vissa bly- och nickelkomplex. Förslagsvis görs en metallscreening var 5:e eller var 10:e år för att då specialstudera förekomst av vissa metallorganiska ämnen.

    De resulterande 13 ämnena som filtrerats fram med hjälp av selektionsverktyget har listats i "Table 1" (se den engelska sammanfattningen på föregående sida) tillsammans med sina summerade poäng i verktyget.

    Viktigt att poängtera är att verktyget och filterinställningar mm, endast beaktar kemiska ämnen som sådana, samt kemiska ämnen i kemiska produkter. Kemiska ämnen i varor har ej kunnat beaktas i selektionen då information om dessa är bristfällig och svår-aggregerad. Inte heller kommer kemiska ämnen som främst förekommer som aktiva läkemedelssubstanser, som beståndsdelar i kosmetika, samt biocider och pesticider, att vara föremål för de regulatoriska triggers, t ex inklusion i REACH Kandidatlista, som gör att de inkluderas i den bruttolista varifrån screeningkandidater filtrerats fram ifrån. 

    För de framselekterade 13 ämnena har viss information om förekomst i varor inom EU, samt ämnenas molekylstrukturer och förslag på relevanta matriser i miljön, att mäta dem i, sammanställts på basis av offentliga delar av förekommande REACH-registrering samt utdrag ur Exponeringsindex.

    Möjligen i motsägelse till uppdragets övervägande syfte, att utveckla en metod för bias-fri selektion av screeningkandidater, har ett antal ämnen (ca 5 st) föreslagits som screeningkandidater trots att de inte meriterar sig för screening baserat på aggregerade poäng. Vissa av ämnena förekommer inte ens i den genererade bruttofilen om ca 1 200 ämnen (se t ex "F-53B och PFHCES i "Table 2") men bedöms av projektgruppen ändå som relevanta att föreslå för nationell screening i Sverige. Dessa ämnen får betraktas som "wild cards" i selektionsförslaget.

    Bland dessa "wild cards" återfinns bl a s k perfluorerade eller högfluorerade substitutionsämnen för PFOS och PFOA.

    Utifrån genomförda litteratursökningar i vetenskaplig litteratur förefaller t ex GenX i mycket stor utsträckning ersätta PFOA vid tillverkning av polytetrafluoreten (PTFE). Vidare kan konstateras att "F-53B" och den cykliska PFAS-homologen PFHCES numera anses substituera PFOS i många applikationer. Screeningundersökningar i Kina har redovisat att dessa tre PFAS-homologer detekteras frekvent i många matriser i miljön men även i humanplasma.

    Ytterligare en begränsad ämnesgrupp som föreslås att övervägas för screening är cykliska siloxaner. Dessa antas i allt högre utsträckning substituera PFAS i släckskum klass B. Cykliska siloxaner var föremål för nationell screening i Sverige 2005 (genomförd av IVL) men det kan finnas skäl att ånyo screena dem då ämnesgruppens användning kan ha förändrats en hel del de senaste 14 åren.

  • 18.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of organic pollutants in sewage sludge amended arable soils2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Spridning av organiska miljögifter i åkermark från användning av slam från reningsverk somgödningsmedel har studerats i en screeningstudie åt Naturvårdsverket. Huvudsakliga syftet med utredningen är att:

    - Insamla miljödata på organiska föroreningar i jord och biota från åkermark gödslad med slam från reningsverk.

    - Utvärdera uppmätta halter av organiska föroreningar mot tidigare resultat och modelluppskattningar.

    Studien utgörs av ett nationellt program med totalt 48 prover. Prover insamlades från två fältförsök i

    Skåne: Igelösa och Petersborg, och två privata fält, Taxinge och ”Sörmland”. Huvudsaklig matris var jord (n=42), men även prover av slam (n=2), gröda (n=3) och mask (n=1) har ingått i studien.

    Undersökningen visar att PFOS, PBDE (47, 99, 100 and 209), galaxolid, tonalid och DEHP anrikas i jord behandlad med slam. Det finns även enstaka indikationer på att halter av DIDP, nonylfenol och TCPP kan öka, men dessa observationer är osäkra eftersom de inte är vanligt förekommande.

    Jämförelse mellan modellberäkningar och fältdata visar på bra överensstämmelse när det gäller PFOS och BDE-209 d.v.s. dessa ämnen ackumuleras i jorden över tid vid upprepad slambehandling. De ämnen som generellt inte detekteras, alkylfenoler, dibutylftalat och LAS, stämmer också bra överens med tidigare uppskattningar och mätresultat.

    I kärnor från höstvete provtaget vid Petersborg detekterades ingen av de analyserade organiska ämnena. Resultatet stödjer tidigare modellberäkningar och upptagsstudier: ackumulationen av många organiska ämnen från jord till gröda är begränsad.

    I mask från Taxingefältet påträffades PFOS och PBDE (47, 99 och 100) i detekterbara halter, vilket visar att dessa ämnen kan bioackumuleras i biota. Beräknade bioackumulationsfaktorer (BSAF) från jord till biota ligger i linje med tidigare resultat.

    Riskkarakteriseringen för jordekosystem och människor exponerade via intag av grödor visar att halter i jord efter lång tids gödsling med slam inte utgör en risk

  • 19.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Josefsson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Användning och spridning av växtskyddsmedel vid golfbanor2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Användningen av kemiska växtskyddsmedel vid golfbanor i Sverige har inventerats, i syfte att kunna värdera betydelsen av golfbanor för spridning av växtskyddsmedel till miljön. Uppgifter om använda preparat, doser, mängder och tider för användning samt eventuella mätprogram har samlats in genom kontakt med 27 tillsynsmyndigheter (kommuner) och åtta s.k. greenkeepers på golfbanor. I de undersökta kommunerna finns 117 golfbanor, vilket nästan är en fjärdedel av Sveriges golfbanor. Användning av kemiska växtskyddsmedel har anmälts vid 62 av dessa. Tio olika preparat förekommer och vanligast är fungicider följt av herbicider. Vi har inte fått in några uppgifter om faktisk användning av insekticider, trots att de i vissa fall anmälts. De mest frekvent använda preparaten är fungiciderna Chipco Green 75 WG och Baycore 25 WP samt herbiciden Starane 180, vars verksamma substanser är iprodion, bitertanol respektive fluroxipyr. Dessa preparat var anmälda för användning hos ca 30 % av undersökta golfbanorna. Registreringen av Chipco Green upphörde dock sista december 2007, men preparatet får användas till sista december 2009. De använda ämnena varierar stort i ekotoxicitet och persistens. Fungiciderna appliceras 1-3 gånger per år framförallt inom green och i stort sett över hela året, men främst höst och vinter. Herbiciden Starane används framförallt under sommaren inom fairway och ruff och appliceras 1-3 gånger på ett år, oftast med ett till några års mellanrum.Generellt överensstämmer den rapporterade användningen med de rekommenderade doserna, och är något högre än för motsvarande ämnen inom jordbruket. Utifrån insamlade data har vi skattat total användning av fungicider på golfbanor i Sverige till några hundra kg per år. Användningen av fungicider för jordbruksgrödor var totalt 170 ton år 2005/2006. Herbicider används på större områden inom golfbanorna och den skattade totala användningen på golfbanor i Sverige är några tusen kg per år. Användningen av herbicider för jordbruksgrödor var totalt 626 ton år 2005/2006. Endast i några enstaka fall har miljökontroll av ytvatten eller dräneringsvatten genomförts. I tre fall har växtskyddsmedel förekommit i detekterbara halter. Studier i andra länder visar också att växtskyddsmedel kan spridas från golfbanor, men det förefaller sällan orsaka en omfattande omgivningspåverkan. Rapporten innehåller några förslag till hur mätning av spridning till omgivningar skulle kunna genomföras.

  • 20.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Litteraturstudie – Zinkdialkyl- och diarylditiofosfat2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
1 - 20 av 20
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf