Statliga myndigheter ska införa ett miljöledningssystem och årligen redovisa sina resultat till regeringen och Naturvårdsverket enligt förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter.

Den här rapporten är en sammanställning av myndigheternas redovisning av miljöledningsarbetet i staten 2011. För verksamhetsåret 2011 har 192 av 194 myndigheter redovisat till Naturvårdsverket. Redovisningen omfattar totalt 177 000 årsarbetskrafter och 12 miljoner kvadratmeter lokalyta.

Myndigheterna har under 2011 utvecklat sina miljöledningssystem utifrån de krav som ställs i förordningen. Förordningens redovisningskrav fyller därmed en viktig funktion för att driva arbetet framåt även om det finns ytterligare förbättringar att göra t.ex. då det gäller identifiering av myndigheternas betydande miljöpåverkan, kvaliteten på de mål och handlingsplaner som upprättas samt den statistik som samlas in avseende resor, energianvändning och upphandling.

Det finns fortfarande stora osäkerheter i de siffror som redovisas. Det sker en utveckling mot bättre insamlingsmetoder och mer fullständig rapportering, men myndigheterna har kommit olika långt. Jämförelser med föregående års siffror bör därför ske med försiktighet och rapporteringen bör inte användas för att avgöra om myndigheternas totala miljöpåverkan ökat eller minskat. Detta är inte heller syftet med rapporteringen.

Enligt förordningen bör de myndigheter vars verksamhet medför en betydande miljöpåverkan certifiera verksamheten. En certifiering har genomförts av 22 myndigheter, vilket motsvarar 11 procent av myndigheterna. Det framgår av de redovisningar som lämnats in, att de myndigheter som är miljöcertifierade har högre kvalitet på sina redovisade uppgifter. Naturvårdsverket har inlett ett samarbete med SIS-standardisering i syfte att öka kunskapen om och förståelsen för nyttan med en miljöcertifiering.

Samtliga 187 myndigheter som omfattas av miljöledningsförordningen har rapporterat 2019 års miljöledningsarbete till Naturvårdsverket. Denna redovisning utgör Naturvårdsverkets sammanfattning av myndigheternas rapporter.

Mot bakgrund av att Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att genomföra en översyn av miljöledningsförordningen under år 2020 har Naturvårdsverket valt att göra vissa justeringar i årets redovisning jämfört med tidigare år. Poängsättning av myndighetsrapporter och ranking av myndigheter har utgått. Inga förslag till förbättringar lämnas till regeringen och inga vägledande slutsatser till myndigheterna presenteras. Nytt är att en riktad granskning har genomförts utifrån skrivningar i det regeringsuppdrag som Naturvårdsverket har fått om att se över miljöledningsförordningen.

Antalet myndigheter som har valt att miljöcertifiera verksamheten har åter ökat efter en tillfällig nedgång år 2018. Fortfarande är det tio procent av myndigheterna som inte följer förordningens krav på att hålla miljöutredningen uppdaterad. Miljöutredningen utgör underlag för myndigheters prioriteringar i miljöarbetet och ska uppdateras minst vart femte år. Det förekommer att myndigheter utelämnar obligatorisk information och flera har i efterhand återkommit med förfrågan om rättelser av inrapporterade felaktiga uppgifter för både 2018 och 2019. Det saknas ofta mål som speglar att myndigheter har integrerat miljö i den verksamhet som följer av deras uppdrag dvs. mål för indirekt miljöpåverkan. I årets myndighetsrapporter beskrivs ofta kopplingar till de globala hållbarhetsmålen och Agenda 2030.

De samlade koldioxidutsläppen från tjänsteresor och transporter samt maskiner och övriga fordon har minskat med tio procent sedan år 2018 och uppgår år 2019 till cirka 365 000 ton, den lägsta nivån sedan år 2011. Utsläpp från maskiner och övriga fordon står för den största minskningen. Koldioxidutsläppen från flygresor och bilresor har också minskat.

Myndigheterna blir bättre på att ersätta tjänsteresor med digitala möten men ytterligare åtgärder behövs. De myndigheter som har varit med i REMM-projektet sedan 2011 har under en lång tid minskat utsläppen per årsarbetskraft från tjänsteresor mer än övriga myndigheter, men senaste året har koldioxidutsläppen ökat igen.

Den totala energianvändningen är oförändrad sedan 2018 och ligger kvar på 2,7 TWh år 2019. Energianvändningen för fastighetsel och värme har ökat något medan den för kyla har minskat sedan år 2018.

En positiv trend är att antalet myndigheter som ställer krav på produktionsspecificerad förnybar el fortsätter att öka. Antalet myndigheter som producerar egen el har också ökat, även om ökningen är väsentligt mindre än föregående år, då antalet fördubblades.

Det är svårt att dra några slutsatser kring vad små förändringar i statistiken beror på. Den kan visa en faktisk förändring i koldioxidutsläpp eller energianvändning men kan också bero på nya beräkningsmetoder, förbättrad datainsamling eller uteblivna uppgifter från några myndigheter.

Det totala upphandlingsvärdet för år 2019 är 87 miljarder kronor, en ökning med närmare 30 miljarder kronor från år 2018. I 86 procent av upphandlingsvärdet ställs miljökrav. De tio myndigheter med största upphandlingsvolymerna står för cirka 83 procent av det samlade totala upphandlingsvärdet. Jämfört med föregående år rapporterades för 2019 nästan en fördubbling av antalet upphandlingar över tröskelvärdet där krav enligt förordning om statliga myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader. Även upphandling är ett område där möjligheten för myndigheter att ta fram statistik varierar mycket vilket gör att jämförelser mellan myndigheter och mellan åren försvåras.

För verksamhetsåret 2016 har samtliga 185 myndigheter som omfattas avförordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter2redovisat tillNaturvårdsverket. Sammanlagt innebär det att miljöledning genomsyrar verksamheter av mycket olika slag.

Utmärkande i redovisning av 2016 års miljöledningsarbete är ökningen av ställda miljökrav i samband med upphandlingar hos myndigheterna. Totala upphandlingsvärdet var ca 76 miljarder kronor var av 58 miljarder med miljökrav, vilket motsvarar 76 procent. Detta är en ökning med 16 procentenheter jämfört med 2015.

Lagefterlevnaden är god bland myndigheterna. Majoriteten redovisar alla uppgifter enligt bilagan till miljöledningsförordningen och visar att miljöledning spelar en viktig roll i miljöarbetet. Det finns ändå behov av fortsatt arbete med att öka datakvaliteten och fullständigheten i rapporteringen.

Under 2016 har ytterligare två myndigheter certifierat sin verksamhet vilket innebär att sammanlagt 42 myndigheter har redovisat att deras verksamhet helt eller delvis är certifierade enligt ISO 14001 eller annat tredjepartsgranskat system.

Omkring 80 myndigheter har redovisat mål för både sin direkta och indirekta miljöpåverkan och inkluderat mål för miljökrav i upphandling, endast 9 myndigheter har inte redovisat några mål för år 2016. Ungefär en tredjedel av de myndigheter som får ha ett förenklat miljöledningssystem har ändå satt mål för den indirekta miljöpåverkan. Många goda exempel finns på tydliga målstrukturer och åtgärder för att bidra till positiv miljöpåverkan via sin verksamhetsutövning bland redovisningarna.

Vi har valt att särskilt lyfta fram länsstyrelserna i årets redovisning mot bakgrund av deras centrala roll i miljöarbetet på regional nivå. Fokus ligger på åtgärdsarbetet men även länsstyrelsegemensam statistik har tagits fram.

Länsstyrelsernas indirekta positiva påverkan är omfattande, bl.a. via de regionala åtgärdsprogrammen för att nå miljökvalitetsmålen samt tillsyn, prövning, områdesskydd och ekonomisk stödgivning. Dessutom genomför länsstyrelserna riktadeinformationsinsatser samt håller utbildningar och rådgivningar till kommuner, näringsliv och organisationer i länet.

Allt fler myndigheter rapporterar in sin användning av resfria möten. Det senaste året har det skett en ökning från i snitt 6 till 11 resfria möten per anställd och år. Vid en jämförelse mellan antal resfria möten och antalet resor ser man att myndigheterna i snitt reser dubbelt så ofta som man har ett resfritt möte. Bland de myndigheter som deltagit under flera år i REMM-projektet har man i snitt något fler resfria möten än resor. REMM-myndigheterna har minskat sinakoldioxidutsläpp från resande med 23 procent under en femårsperiod, vilket kan jämföras med en minskning på 4 procent bland de övriga myndigheterna.

Totala utsläppen av koldioxid från resor och transporter var ca 372 000 ton 2016,en minskning med ca 2 600 ton, vilket motsvarar 520 varv runt jorden med bil3. Utsläpp från flyg, bil och buss visar en viss minskning jämfört med år 2015.

Myndigheternas sammanlagda redovisade energianvändning från verksamhetsel, fastighetsel, värme och kyla är ca 2,7 TWh, dvs. i princip oförändrat sedan år 2015. Hälften av myndigheterna anger att de har minskat energianvändningen, vilket inte syns i statistiken. 49 myndigheter har redovisat att de har 100 procent förnybar energi, 124 stycken att de helt eller delvis ställer krav på produktionsspecificerad förnybar el och 42 stycken att de helt eller delvis sitter i miljöklassade byggnader.

Medelvärdet i rankingen är 14 poäng, samma som år 2015, men medianvärdet har ökat med en poäng. 20 myndigheter har höjt och 16 myndigheter har sänkt sin samlade poäng. Drygt hälften av myndigheter med någon form av certifiering, ligger mellan 18 och 22 poäng. Resultatet visar att 34 myndigheter har höga poängvärden för samtliga kriterier (mål, åtgärder och måluppfyllelse).

Slutsatsen är att myndigheternas systematiska miljöledningsarbete även i år har utvecklats och förbättrats. Detta är väl i överenstämmelse med miljöledningsförordningens syfte som är att skapa förutsättningar för ett integrerat miljöarbete i myndigheternas verksamhet där miljöfrågorna blir ett naturligt inslag i det dagliga arbetet, såväl i det strategiska som i det operativa arbetet. Att myndigheternas koldioxidutsläpp endast har minskat något och energianvändningen ligger kvar på samma nivå som 2015 visar att ett fortsatt aktivt åtgärdsarbete behövs.

Myndigheterna bedriver ett omfattande åtgärdsarbete för att bidra till att nationella och internationella miljömål ska nås. Detta arbete rapporteras, utvärderas och redovisas i flera olika sammanhang. Vi ser att det finns samordningsvinster, både gällande resurser och kvalitet, av att samordna och samutnyttja dessa olika underlag, både inom myndigheterna inför redovisningarna och nationellt i samband med olika typer av utvärderingar. Dessutom finns behov av att se över och samordna redovisningskraven.

Målgrupp för vägledningen är de myndigheter som omfattas av kraven i förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Dessa myndigheter ska införa och utveckla ett miljöledningssystem. Vägledningen beskriver vilka krav som ställs på ett miljöledningssystem enligt förordningen och hur de kan införas i praktiken. Vägledningen utgår från vad som anses vara best practice på miljöledningsområdetutifrån kraven i den internationella standarden ISO 14001:2015 och EMAS. Fokus ligger på att ge stöd vid förvaltning och utveckling av ett befintligt miljöledningssystem men kan även användas vid inrättandet av ett miljöledningssystem för första gången.

Vägledningen beskriver syftet med miljöledningssystem och ger en samlad bild av miljöledningssystemets ingående delar och hur det kan integreras i myndighetens verksamhet samt tillämpas för att hantera indirekt miljöpåverkan, tjänsteresor och transporter, energianvändning samt miljökrav i upphandling.

Miljöledningssystemet ska säkerställa att ett systematiskt miljöarbete integreras i myndighetens verksamhet så att miljöfrågorna beaktas vid genomförandet av myndighetens uppdrag. Syftet är att minska verksamhetens negativa och öka dess positiva miljöpåverkan. Myndighetens miljöledningssystem ska vara en del av ledningssystemet som beskriver hur man planerar, genomför och följer upp sin verksamhet och därmed leda till ständig förbättring. Ledningens betydelse i miljöledningsarbetet lyfts fram. Miljöledningssystemet är ett av ledningens verktyg för att styra verksamhetens miljöpåverkan. I vägledningen ges  xempel på bl.a. styrande dokument och åtgärder för att minska den negativa och öka den positiva miljöpåverkan. Miljöarbetet ska bidra till att generationsmålet, de nationella miljökvalitetsmålen och FN:s globala mål för hållbar utveckling nås.

Myndigheter ska inom ramen för miljöledningssystemet hantera verksamhetens indirekta och direkta miljöpåverkan, inklusive upphandling. Det innebär att den ska analyseras och värderas i miljöutredningen. För verksamhetens betydande miljöpåverkan ska miljömål och åtgärder fastställas, följas upp och redovisas. Miljöledningssystemet skapar förutsättningar för ett arbete med ständiga förbättringar. Vägledningen har stort fokus på integreringen av miljö i den löpande verksamheten eftersom myndigheter via sin verksamhetsutövning ofta har stora möjligheter att påverka miljön positivt. Myndigheter har även möjlighet att ställa miljökrav i samband med upphandlingar och avrop och därmed styra produktionen av varor och tjänster mot hållbara alternativ. Ett viktigt styrmedel för staten.

En del i uppföljningen av miljöledningsarbetet innebär att myndigheterna årligen ska redovisa en miljöledningsrapport, i samband med att årsredovisningen lämnas in till det departement i Regeringskansliet myndigheten tillhör. Uppföljningen av miljöledningsarbetet för föregående verksamhetsår ska även redovisas till Naturvårdsverket.

Efter en kort bakgrund handlar de inledande kapitlen, 3 – 5, om miljöledningssystem inom staten, miljöledningssystemets syfte och ingående delar samt integrering av miljöledningsarbetet i myndighetens verksamhet. I kapitel 6 – 9 beskrivs huvudstegen i miljöledningssystemet för områdena indirekt miljöpåverkan, tjänsteresor och transporter, energianvändning, miljökrav i upphandling. Rapporten avslutas med ett kapitel om uppföljning och redovisning. Vägledningens sista kapitel tar kort upp redovisningen enligt 20 § i miljöledningsförordningen och bilagan till förordningen. Naturvårdsverket sammanställer myndigheternas rapporter i en redovisning som lämnas till regeringen i april varje år.

Denna vägledning kompletteras med stödjande information på Naturvårdsverkets hemsida.

SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket uppdaterat och vidareutvecklat ett Excel-verktyg som kan användas av statliga myndigheter för att beräkna koldioxidutsläpp och klimatpåverkan från resor i tjänsten.

Uppdraget hade dels syftet att uppfylla kraven i Förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter som rör transporter, och dels att kunna användas som ett allmänt verktyg för att bedöma klimatpåverkan från myndighetens transporter.

Det tidigare verktyget innehöll endast koldioxidutsläpp under transporten och inte andra klimatgaser, och tog heller inte hänsyn till utsläpp relaterade till transporten, som till exempel utsläpp under produktion av bränslet eller transportmedlet. År 2018 utvecklades och uppdaterades verktyget med en omfattande omgörning av bland annat kategorier och gränssnitt för att bättre beskriva dagens transportsituation. Fler klimatgaser inkluderades (metan och lustgas), utsläppsvärden för framtagande av bränslen togs med. Dessutom togs höghöjdseffekten för flyget med i värdet för klimatpåverkan. Under 2019 och 2020 genomfördes en enklare uppdatering av verktyget. Jämfört med tidigare versioner är kategoriseringen av reseslag i 2020 års version i stort sett samma men med några mindre förändringar för flygresor, där det framkommit ny forskning kring höghöjdseffekten.

I 2020 års verktyg är de flesta utsläppsvärden för vägtrafiken i privat regi något högre än 2019 års verktyg, med det varierar åt båda håll. Andelen biobränsle i diesel och E85 är något högre medan Bensin har något lägre. Fordonsgas har totalt sett något högre bioandel, men i det enskilda fallet beror det på om användaren betalar för att använda ren biogas eller inte.

För kollektivtrafikens bussar kan utsläppsvärden förändras mycket mellan två år, vilket speglar de snabba förändringarna i bussflottorna och bränslekombinationer. Även uppdaterade värden för beläggningen kan påverka betydande. Trots detta är skillnaderna ändå förhållandevis små med tanke på de snabba förändringarna i bussflottorna och bränslemixar, och de flesta ligger inom spannet +/- 50 %, med några undantag.

Nya emissionsfaktorer för metan och lustgas från HBEFA-modellen är oftast högre men påverkar sällan betydande på de sammanräknade värdena. För spårbunden trafik är skillnaderna sällan stora då få underlagsdata har ändrats. Noterbart är de högre utsläppen per personkilometer för spårvägar i Norrköping och Stockholms tunnelbana. För taxi blir de flesta värden marginellt högre till följd av nya emissionsfaktorer i HBEFA- modellen. För sjöfart och flyg är de flesta skillnaderna små.

SMED avstår från att ge särskilda rekommendationer för verktygets framtida förbättring och utveckling eftersom Förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter genomgår en översyn. Naturvårdsverket antar att den nya förordningen kommer att träda ikraft under år 2021 och SMED avser att återkomma med förslag på hur verktyget kan utvecklas när den nya förordningen är beslutad.

De uppdateringar som har gjorts i detta arbete bedöms som tillräckliga för att verktyget ska hålla en generellt god kvalitet för att användas under år 2021.

SMED har på uppdrag av Naturvårdsverket uppdaterat och vidareutvecklat ett Excel-verktyg som kan användas av statliga myndigheter för att beräkna koldioxidutsläpp och klimatpåverkan från resor i tjänsten.

Uppdraget hade dels syftet att uppfylla kraven i förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter som rör tjänsteresor och övriga persontransporter, dels att kunna användas som ett allmänt verktyg för att bedöma klimatpåverkan från myndighetens transporter.

Det tidigare verktyget innehöll endast koldioxidutsläpp under transporten och inte andra klimatgaser, och tog heller inte hänsyn till andra utsläpp relaterade till transporten, som till exempel utsläpp under produktion av bränslet eller transportmedlet. Kraven i förordningen är inte definierade med systemgränser så det är oklart om utsläpp ”uppströms” ska omfattas. Andra klimatgaser än koldioxid nämns emellertid inte, inte heller ordet ”klimat” förekommer.

År 2018 utvecklades och uppdaterades verktyget med en omfattande omgörning av bland annat kategorier och gränssnitt för att bättre beskriva dagens transportsituation. Fler klimatgaser inkluderades (metan och lustgas), utsläppsvärden för framtagande av bränslen togs med. Dessutom togs höghöjdseffekten för flyget med i värdet för klimatpåverkan. Under 2019 och 2020 genomfördes en enklare uppdatering av verktyget. Jämfört med versionen 2020 är kategoriseringen av reseslag i 2021 års version helt och hållet samma.

I 2021 års verktyg är de flesta utsläppsvärden för vägtrafiken i privat regi i samma nivå eller något lägre än 2020 års verktyg, undantaget är E85 som har något lägre bioandel. Fordonsgas har totalt sett något högre bioandel, men i det enskilda fallet beror det på om användaren betalar för att använda ren biogas eller inte.

För kollektivtrafikens bussar kan utsläppsvärden förändras mycket mellan två år, vilket speglar de snabba förändringarna i bussflottorna och bränslekombinationer. Även uppdaterade värden för beläggningen kan påverka betydande. Till följd av den väsentligt lägre beläggningsgraden under ”pandemiåret” 2020 blir utsläppen per personkilometer mycket högre i de flesta fall trots vissa bränsleförändringar, i vissa fall upp till 200 % högre, i något enstaka fall sjunker också värdet. Nya emissionsfaktorer för metan och lustgas från HBEFA-modellen påverkar sällan betydande på de sammanräknande värdena.

För spårbunden trafik har utsläppen ökat väsentligt i de flesta fall, cirka 30–60 % till följd lägre beläggningsgrader under pandemiåret 2020. Beräknat på förnybar energi enligt SJ och med nya värden samt justerat för lägre beläggning under 2020, fördubblas värdet per personkilometer. För taxi blir de flesta värden cirka 5–12 % högre beräknat per kilometer eller kostnad, men cirka 25–30 % högre beräknat på antal resor i Stockholm. Detta till följd av att reslängder och priser ändrats under pandemin. För båtresor har det skett stora förändringar i utsläppsvärdena till följd av lägre beläggning (av personer) och högre andel gods på grund av pandemiåret 2020. De nya värdena spänner från samma nivå till ca 200 % högre än 2019 års värden. För flyg är de flesta skillnaderna mycket små utifrån den data som finns i ICAO:s verktyg och räknesätten som togs fram vid förra uppdateringen.

SMED avstår från att ge särskilda rekommendationer för verktygets framtida förbättring och utveckling eftersom förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter genomgår en översyn. Naturvårdsverket antar att den nya förordningen kommer att träda ikraft under år 2022 och SMED avser att återkomma med förslag på hur verktyget kan utvecklas när den nya förordningen är beslutad.

De uppdateringar som har gjorts i detta arbete bedöms som tillräckliga för att verktyget ska hålla en generellt god kvalitet för att användas för 2020 års resor.

Miljöledningssystem är ett verktyg för att identifiera en verksamhets miljöpåverkan. Systemen ska även bidra till att strukturera miljöarbetet genom bland annat mål, riktlinjer, uppföljning och ständiga förbättringar. Statliga myndigheter ska införa och utveckla miljöledningssystem samt varje år redovisa miljöarbetets resultat. Arbetet och redovisningen styrs av förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Av förordningen framgår att Naturvårdsverket ska lämna en sammanfattning av myndigheternas årliga redovisningar till regeringen senast den 15 april varje år. Denna rapport utgör Naturvårdsverkets redovisning av uppdraget och är en sammanfattning av 2010 års miljöledningsarbete i staten. 

Myndigheterna har under 2012 fortsatt att utveckla sina miljöledningssystem utifrån de krav som ställs i förordningen. I takt med att myndigheterna förbättrar kvaliteten på de uppgifter som rapporteras in behöver också redovisningskraven i förordningen förändras. Naturvårdsverket bör mot bakgrund av ovanstående ges en möjlighet att då behov föreligger, ändra i de redovisningskrav som finns i bilagan till förordningen. Naturvårdsverket har i år valt att särskilt granska kvaliteten på myndigheternas redovisning avseende myndigheternas miljöpolicy, miljömål och måluppfyllelse. Det har skett utifrån förordningens krav och Naturvårdsverkets miljöledningsguide. Naturvårdsverket har i år också valt att separat redovisa länsstyrelsernas miljöledningsarbete. Länsstyrelserna har en viktig roll i att genomföra regeringens miljöpolitik när det gäller miljöbalken och generationsmålet och de nationella miljömålens genomförande och uppföljning av dessa. Miljöledningssystemet bör därmed vara ett viktigt verktyg för att systematiskt utveckla miljöarbetet inom länen. Det som framgår av myndigheternas redovisning med den direkta miljöpåverkan är att arbetet med e-förvaltning börjar slå igenom inom statsförvaltningen och bidrar till att resande och pappersförbrukningen minskar och ersättas av nya effektivare arbetssätt. Naturvårdsverket ser fortfarande ett behov av att revidera förordningen utifrån tidigare föreslagna förändringar i olika redovisade uppdrag och underlag som lämnats in till Miljödepartementet under 2013. Revideringarna syftar till att förenkla för myndigheterna att följa olika krav som ställs på miljöledningsarbete. Förordningen bör bland annat revideras så att den i större utstäckning än idag överensstämmer med den internationella standarden för miljöledning ISO 14001. Enligt förordningen bör de myndigheter vars verksamhet medför en betydande miljöpåverkan certifiera sin verksamhet. Under 2012 har ytterligare tre myndigheter miljöcertifierat sin verksamhet. En certifiering har därmed totalt sätt genomförts av 25 myndigheter, vilket motsvarar 13 procent av myndigheterna. Naturvårdsverket inledde under 2012 ett samarbete med SIS-standardisering i syfte att öka kunskapen om och förståelsen för nyttan med en miljöcertifiering. Naturvårdsverket deltar också i revideringen av den internationella standarden för miljöledning ISO 14001.

Statliga myndigheter ska utveckla miljöledningssystem och årligen rapportera sina resultat till regeringen och Naturvårdsverket, enligt förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Sammanställningen för år 2014 visar bland annat:

1. Statliga myndigheter släppte ut 397 000 ton koldioxid från resor och transporter, vilket motsvarar cirka två procent av Sveriges samlade utsläpp från transportsektorn.
2. Den sammanlagda energianvändningen från statliga myndigheter var 3 TWh vilket motsvarar energianvändningen i drygt 160 000 småhus.
3. Myndigheterna gjorde upphandlingar för sammanlagt 72 miljarder kronor och i 67 procent av dessa upphandlingar ställdes miljökrav.

Naturvårdsverket har i uppdrag att stödja de statliga myndigheterna i deras miljöledningsarbete och göra en sammanställning av de redovisade resultaten.

En mindre justering/uppdatering av pdf gjord 2015-07-01.

Statliga myndigheter ska utveckla miljöledningssystem och årligen rapportera sina resultat till regeringen och Naturvårdsverket, enligt förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter.

Sammanställningen för år 2015 visar bland annat:

• Statliga myndigheter släppte ut 375 000 ton koldioxid från resor och transporter, vilket motsvarar cirka två procent av Sveriges samlade utsläpp från transportsektorn. Minskningen från2014 motsvarar 4 600 varv runt jorden med bil.
• Den sammanlagda energianvändningen från statliga myndigheter var cirka 2,7 TWh, en minskning med ungefär 217 GWh från 2014. Minskningen motsvarar effekten av i storleksordningen 4 500 fotbollsplaner täckta med solpaneler.
• Myndigheterna gjorde upphandlingar för sammanlagt 79 miljarder kronor och i 60 procent av dessa upphandlingar ställdes miljökrav. Naturvårdsverket har i uppdrag att stödja de statliga myndigheterna i deras miljöledningsarbete och göra en sammanställning av de redovisade resultaten.

Naturvårdsverket har i uppdrag att stödja de statliga myndigheterna i deras miljöledningsarbete och göra en sammanställning av de redovisade resultaten.

För verksamhetsåret 2015 har samtliga 186 myndigheter som omfattas av miljöledningsförordningen redovisat till Naturvårdsverket. I årets redovisning har vi valt att lyfta fram hur myndigheter på ett systematiskt sätt har integrerat miljöledningsarbetet i verksamheten och deras åtgärdsinriktade arbete för att bidra till att de miljöpolitiska målen uppnås. Myndigheternas inrapporterade uppgifter redovisas också för första gången per departement.

I år har vi särskilt granskat redovisningen av vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att ge de anställda den kunskap de behöver för att ta miljöhänsyn i arbetet. De flesta myndigheterna har information om miljöledning på sitt intranät och även som en del i introduktionsutbildningen av nyanställda. Olika åtgärder för att höja ledningen och medarbetarnas kompetens på miljöområdet är vanliga.

Naturvårdsverket har i år utvecklat rankingsystemet och den poängbedömning som görs av myndigheternas miljöledningsredovisningar. Rankingsystemet bygger som tidigare på de krav som ställs i förordningen avseende ett systematiskt miljöledningssystem. Arton myndigheter delar högsta placeringen i årets ranking.

Myndigheternas placering i rankingen visar tydligt att de myndigheter som är registrerade enligt EMAS eller certifierade enligt ISO 14001 eller annat tredjepartsgranskat system har erhållit höga totalpoäng vilket tyder på ett mer systematiskt miljöarbete än de myndigheter som inte har ett tredjepartgranskat system. Under 2015 har 40 myndigheter redovisat att deras verksamhet helt eller delvis är miljöcertifierade enligt ett tredjepartgranskat system.

Högsta medelvärdet erhåller myndigheter tillhörande Miljö- och energidepartementet och Näringsdepartementet. Andelen myndigheter med höga poängvärden för samtliga kriterier (mål, åtgärder och måluppfyllelse) är högst inom Miljö- och energidepartementet.

Under 2015 har 52 myndigheter uppdaterat sina miljöutredningar vilket motsvarar 28 % av alla rapporterande myndigheter. 34 myndigheter har uppdaterat sin miljöutredning 2010 eller tidigare. Enligt miljöledningsförordningen får 38 myndigheter ha ett förenklat miljöledningssystem d.v.s. det är tillräckligt att miljöledningssystemet avser verksamhetens direkta miljöpåverkan. Omkring tio av dessa myndigheter har ändå redovisat mål för indirekta miljöpåverkan och för upphandling.

Av de 187 myndigheterna som har redovisat till Naturvårdsverket är det endast tre myndigheter som redovisat att högsta ledningen inte har antagit en miljöpolicy för sin verksamhet. Av de myndigheter som rapporterar enligt miljöledningsförordningen är 24 stycken även miljömålsmyndigheter. En tredjedel av dem har uttryckt i miljöpolicyn att de verkar för att bidra till att nå generationsmålet och de nationella miljökvalitetsmålen.

Bland de myndigheter som i stor utsträckning har miljö i sitt uppdrag genomförs åtgärder på miljöområdet i samverkan med andra aktörer. Det sker genom

 rådgivning och dialog,

 bidragshantering,

 genomförande av övervaknings- respektive åtgärdsprogram,

 tillsyns- och tillståndsverksamhet,

 föreskriftsarbete och åtgärder inom områdesskydd.

Universitet och högskolor och anger i sina redovisningar att åtgärder vidtas bl.a. inom utbildning och forskning, samverkan med olika intressenter och publicering av rapporter och vetenskapliga artiklar. Museerna beaktar miljöfrågorna i utställningar och genom ett ökat utbud av hållbara produkter i museibutikerna.

Det som sticker ut i redovisningen för 2015 är att flera myndigheter tar ett nytt helhetsgrepp kring s.k. Gröna kontor och förbättrad sin kemikaliehantering.

Totala utsläppen av koldioxid från resor och transporter har minskat under 2015 jämfört med 2014 med knappt 23 000 ton. Samtliga trafikslag, utom buss, visar en viss minskning. Maskiner och längre flygresor är de största posterna följt av bilresor. De myndigheter som tillhör Näringsdepartementet står för de största totala utsläppen av koldioxid 2015, drygt 180 000 ton koldioxid. I Näringsdepartementet ingår flera myndigheter som i sin kärnverksamhet använder maskiner och andra fordon med stora utsläpp.

Myndigheternas sammanlagda redovisade energianvändning från verksamhetsel, fastighetsel, värme och kyla är ca 2,7 TWh, vilket är en minskning med ungefär 217 GWh sedan år 2014. Av de 97 myndigheter som svarade på frågan om de har en strategi för sitt energiarbete svarade 41 % att de har det, vilket är en ökning med 4 % från förra året. Totalt anger 99 myndigheter att de minskat sin energianvändning genom samarbete med sina fastighetsägare. Av myndigheterna redovisar 113 stycken att de helt eller delvis ställer krav på produktionsspecificerad förnybar el, men siffran kan i själva verket vara högre.

Totala upphandlingsvärdet var ca 79 miljarder kronor 2015 var av 48 miljarder med miljökrav. Antalet upphandlingar där myndigheter anger att de ställt krav enligt förordningen om energieffektiva inköp (2014:480) uppgår till 64 stycken.

Slutsatsen är att myndigheternas systematiska miljöledningsarbete även i år har utvecklats och förbättrats. Detta är väl i överenstämmelse med miljöledningsförordningens syfte som är att skapa förutsättningar för ett integrerat miljöarbete i myndigheternas verksamhet där miljöfrågorna blir ett naturligt inslag i det dagliga arbetet, såväl i det strategiska som i det operativa arbetet.

Myndigheternas koldioxidutsläpp och energianvändning minskar, vilket visar att vidtagna åtgärder börjar få effekt. För att denna trend ska fortsätta föreslår Naturvårdsverket och Energimyndigheten en rad förbättringar, vilka redovisas under kapitlet Förslag till förbättringar.

Statliga myndigheter ska utveckla miljöledningssystem och årligen rapportera sina resultat till regeringen och Naturvårdsverket, enligt Förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter.

Sammanställningen för år 2017 visar bland annat:

• 20 års miljöledningsarbete visar på positiva långsiktiga trender såsom minskade koldioxidutsläpp från transporter, större andel upphandlingar med miljökrav och minskad energianvändning. Man har även sett en ökad medvetenhet om verksamhetens miljöpåverkan och mer ordning och reda. 

• Jämfört med år 2016 har energianvändningen hos myndigheterna fortsatt minska. Myndigheternas sammanlagda redovisade energianvändning var 2,66 TWh.

• De sammanlagda utsläppen från koldioxid från myndigheternas tjänsteresor och transporter har ökat marginellt jämfört med år 2016. Myndigheternas resor och transporter genererade 380 000 ton koldioxid år 2017. Antalet digitala möten ökade.

• I årets redovisning har nästan samtliga myndigheter redovisat att de har ställt miljökrav vid någon av sina upphandlingar. År 2017 ställde myndigheterna miljökrav i cirka 74 procent av det totala upphandlingsvärdet. 

Naturvårdsverket har i uppdrag att stödja de statliga myndigheterna i deras miljöledningsarbete och göra en sammanställning av de redovisade resultaten.

Statliga myndigheter ska ha miljöledningssystem och årligen redovisa miljöledningsarbetet till regeringen och Naturvårdsverket enligt förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. 

Sammanfattningen för år 2018:

• Uppföljningen av myndigheternas efterlevnad av miljöledningsförordningen visar att den överlag är god men behöver stärkas. Naturvårdsverket redovisar också sina slutsatser i syfte att vägleda myndigheterna i det fortsatta förbättringsarbetet.
• Under 2018 har de samlade koldioxidutsläppen från tjänsteresor och transporter ökat  något och uppgår till 410 000 ton. Användningen av digitala möten för att ersätta tjänsteresor ökar och leder till minskade utsläpp.
• Den totala redovisade energianvändningen har ökat något senaste året. Antalet myndigheter som producerar egen el visar en positiv trend.
• Sedan 2016 har det totala upphandlingsvärdet minskat med 20 procent till 60 miljarder kronor år 2018. Även andelen med miljökrav har minskat något.
• Två grupper har analyserats närmare; miljömålsmyndigheter med ett särskilt ansvar i miljömålssystemet och små myndigheter med mindre än 100 årsarbetskrafter.
• Naturvårdsverket lyfter även fram förslag till regeringen för att minska myndigheternas utsläpp av koldioxid från tjänsteresor samt tydliggöra myndigheters möjligheter att klimatkompensera. 

Naturvårdsverket har i uppdrag att stödja de statliga myndigheterna i deras miljöledningsarbete och varje år lämna en sammanfattning av myndigheternas årliga redovisningar till regeringen. 

Samtliga 187 myndigheter som omfattas av förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter har rapporterat 2020 års miljöledningsarbete till Naturvårdsverket. Denna redovisning utgör Naturvårdsverkets sammanfattning av myndigheternas rapporter. Mot bakgrund av pågående översyn av miljöledningsförordningen har Naturvårdsverket i år valt att inte poängsätta myndighetsrapporterna och ranka myndigheterna. Vi lämnar inte heller några förslag till förbättringar till regeringen eller vägledande slutsatser till myndigheterna. Kapitel 2 om hur covid-19-pandemin (coronavirus) har påverkat 2020 års rapportering är nytt.

År 2020 blev annorlunda på grund av pandemin. Under första halvåret upplevde myndigheterna en flerfaldig ökning av den digitala mötesvolymen. De kunde på kort tid utöka kapaciteten i befintlig teknik för digitala möten. Bland de rapporterade åtgärderna märks även flera digitala satsningar exempelvis utveckling av e-tjänster, genomförande av digital tillsynsverksamhet och iordningställande av studios för inspelning och webbsändningar. Flera myndigheter uppger att IT-förändringar har genomförts på extremt kort tid jämfört med vad som var planerat. Resultatet visar att uppfyllelsen varit mycket god för mål att erbjuda digitala möten och digitala tjänster samt för mål om minskad miljöpåverkan från tjänsteresor.

Pandemin har i hög grad påverkat antalet tjänsteresor och transporter. De samlade koldioxidutsläppen från tjänsteresor och transporter samt maskiner och övriga fordon har minskat med 16 procent sedan år 2019 och uppgår år 2020 till cirka 306 000 ton. Störst minskning finns inom utsläpp från flygresor. Däremot har de rapporterade utsläppen från kategorin maskiner och övriga transporter ökat sedan 2019. Förklaringen är främst ökad byggnation och anläggning av infrastruktur. Pandemin har även påverkat omfattningen av utsläpp från bilresor. För myndigheter där närvaro krävs ute i samhället, till exempel vid prövnings-, kontroll- eller tillsynsverksamhet, har bilanvändningen ofta ökat. Hos andra myndigheter har bilresandet minskat och ersatts med digitala möten.

De 19 myndigheter som har deltagit i Trafikverkets projekt Resfria möten i myndigheter (REMM) sedan 2011 har minskat koldioxidutsläppen från resande med 69 procent i snitt per anställd mellan år 2019 och 2020. Motsvarande resultat för övriga miljöledningsmyndigheter är 73 procent. Dessa myndigheter utgick dock från en i genomsnitt högre utsläppsnivå år 2019 jämfört med REMM-myndigheterna.

Den rapporterade totala energianvändningen har minskat från 2,7 TWh år 2019 till 2,5 TWh 2020. Både den rapporterade andelen förnybar el och förnybar energi har vardera ökat med fyra procentenheter sedan 2019.

Det totala upphandlingsvärdet är cirka 75 miljarder kronor år 2020. Det är en minskning med 12 miljarder kronor från år 2019. För 82 procent av upphandlingsvärdet har miljökrav ställts vilket är en viss minskning.

För år 2020 rapporterade 30 myndigheter 71 stycken upphandlingar över tröskelvärdet där krav enligt förordning (2014:480) om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader har ställts. Detta innebär nära en halvering av antalet upphandlingar jämfört med föregående år.

Antalet myndigheter som inte har uppdaterat miljöutredningen har ökat sedan 2019. Alla myndigheter har redovisat en miljöpolicy och flera har breddat ansatsen till ett hållbarhetsperspektiv. Redovisningen för år 2020 visar att 44 myndigheter är miljöcertifierade vilket är en mindre förändring sedan i fjol.

På grund av pandemins påverkan på myndigheternas arbete och de områden som miljöledningsförordningen omfattar är det svårt att dra några slutsatser kring övriga bakomliggande orsaker till förändringarna år 2020 eller hur årets resultat kommer påverka den långsiktiga trenden.

Samtliga 187 myndigheter som omfattas av förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter har rapporterat 2022 års miljöledningsarbete till Naturvårdsverket. Denna redovisning utgör Naturvårdsverkets sammanfattning av myndigheternas rapporter. I år innehåller den också en sammanfattning av  dessa myndigheters redovisningar av uppdraget om minskade utsläpp fråntjänsteresor som de fick i regleringsbreven för år 2022.

Under första halvåret 2022 hävdes de restriktioner som rådde under år 2020 och 2021 på grund av covid-19-pandemin. Det innebar en återgång till kontoren och att det åter blev möjligt att resa i tjänsten. Många myndigheter har ändå fortsatt att mötas digitalt och regelbundet distansarbete ingår i det nya normala. Statistiken för år 2022 jämförs med år 2021 och i vissa fall med år 2019, som kan ses som det senaste mest jämförbara året innan pandemin. Pandemin kan ha haft viss påverkan på myndigheternas arbete i början av år 2022 och därmed den information som har rapporterats.

De sammanlagda rapporterade utsläppen av koldioxid från tjänsteresor samt från maskiner och övriga fordon år 2022 är cirka 390 300 ton. Av detta står kategorin maskiner och övriga fordon för cirka 300 000 ton. Utsläppen från tjänsteresor ökade med 170 procent från år 2021 till totalt 91 000 ton koldioxid år 2022. Det motsvarar 35 procent lägre än de totala utsläppen från tjänsteresor år 2019. Den största ökningen står långa flygresor för men även dessa utsläpp ligger på en lägre nivå än år 2019.

Antalet digitala möten som rapporterades för år 2022 var 11,5 miljoner, vilket är en minskning med drygt 25 procent jämfört med år 2021, men betydligt fler än de cirka 4 miljoner digitala möten som rapporterades år 2019.

Myndigheternas rapporterade totala energianvändning år 2022 är på samma nivå som år 2021, knappt 2,6 TWh. I snitt var myndigheternas andel förnybar energi 88 procent år 2022, vilket är en mindre ökning sedan år 2021.

Det totala rapporterade upphandlingsvärdet år 2022 är cirka 126 miljarder kronor vilket är en ökning med cirka 38 miljarder kronor, 43 procent, från år 2021. Upphandlingsvärdet som inkluderar miljökrav ökade samtidigt med fyra procentenheter till 89 procent av totala upphandlingsvärdet. Trafikverket och Försvarets materielverk står tillsammans för 64 procent av det totala upphandlingsvärdet för samtliga myndigheter år 2022. Tillsammans ökade de upphandlingsvolymen med cirka 33 miljarder jämfört med år 2021.

För 2022 rapporterade 28 myndigheter 56 upphandlingar över tröskelvärdet där krav enligt förordning (2014:480) om statliga myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader har ställts, vilket är något lägre än 2021.

Det är 30 myndigheter som rapporterar att det är mer än fem år sedan de senast såg över sina miljöutredningar, vilket inte är förenligt med kravet i miljöledningsförordningen. Detta är några färre jämfört med i fjol. Redovisningen för år 2022 visar att 42 myndigheter är miljöcertifierade, en färre än i fjol.

Uppdrag om minskade utsläpp från tjänsteresor

Av de myndigheter som omfattas av miljöledningsförordningen fick 185 stycken i sina regleringsbrev för år 2022 ett uppdrag med rubriken Minskade utsläpp från tjänsteresor. Uppdraget innebar i korthet att myndigheterna skulle redovisa hur de arbetar för att ta tillvara erfarenheter av vad pandemin inneburit i fråga om minskade utsläpp från tjänsteresor och vad de kan göra för att fortsätta utveckla arbetssätt som innebär alternativ till fysiska möten. De skulle också redovisa uppföljningsbara mål för resande för år 2025 i förhållande till 2019 på ett sätt som leder till mindre miljö- och klimatpåverkan.

Av myndigheternas redovisningar framgår bland annat att det under covid-19-pandemin var möjligt att leverera på en hög nivå trots att möjligheten till fysiska möten varit mycket begränsad. Medarbetarnas kompetens kring digitala mötesformer har ökat avsevärt. Inställningen till digitala möten har blivit betydligt mer positiv då man har insett att behovet att ses fysiskt inte är så stort. Allt detta har lett till en normförflyttning och vid många myndigheter har digitala möten och hybridmöten blivit ett självklart förstahandsval.

Myndigheterna fortsätter att utveckla sina arbetssätt kopplade till minskad miljö- och klimatpåverkan. Viktiga förutsättningar för bra digitala möten är utveckling av bra mjukvara för digital interaktivitet och ersätta Skype som digital mötesplattform samt anpassning av lokaler för hybridmöten. Myndigheterna ser även att kompetensen att arrangera och delta i hybridmöten behöver höjas ytterligare. Att fortsätta använda sig av webbinarier, poddar och filmer som ersättning för många fysiska möten ses som möjligt och önskvärt.

Av de rapporterande myndigheterna har 80 procent satt uppföljningsbara mål för resande som ska leda till mindre miljö- och klimatpåverkan. Den vanligaste målformuleringen innehåller en minskning av koldioxidutsläppen i procent.

Samtliga 187 myndigheter som omfattas av förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter har rapporterat 2023 års miljöledningsarbete till Naturvårdsverket. Denna redovisning utgör Naturvårdsverkets sammanfattning av myndigheternas rapporter.

Myndigheter har fortsatt att mötas digitalt och regelbundet arbeta på distans efter omställningen i arbetssätt som ägde rum under covid-19-pandemin, främst åren 2020 och 2021. Viss utsläppsstatistik för år 2023 jämförs därför med 2019, som kan ses som det senaste mest jämförbara året innan pandemin.

De sammanlagda rapporterade utsläppen av koldioxid år 2023 är cirka 412 000 ton. Av detta står kategorin maskiner och övriga fordon för cirka 310 000 ton. Resten utgörs av utsläpp från tjänsteresor, vilka ökade med 13 procent från år 2022 till totalt 102 000 ton koldioxid år 2023. Trots ökningen är dessa utsläpp 27 procent lägre än utsläppen från tjänsteresor år 2019. Den största faktiska ökningen har långa flygresor men även dessa utsläpp ligger på en lägre nivå än år 2019.

Antalet digitala möten som rapporterades för år 2023 är 9,3 miljoner, vilket är en minskning med 20 procent jämfört med 2022, men drygt dubbelt så många som rapporterades år 2019, året innan pandemin. Resultatet för år 2023 kan indikera en ny normalnivå för antalet digitala möten.

Den rapporterade totala energianvändningen år 2023 är på samma nivå som år 2022, knappt 2,6 TWh. Kategorierna fastighetsel och värme har minskat, två respektive fyra procent. Myndigheter rapporterar att energibesparingsåtgärder har haft positiv effekt. Kategorin verksamhetsel har ökat med sju procent jämfört med år 2022. Personalens återgång till kontoren efter pandemin nämns som en orsak.

Det totala rapporterade upphandlingsvärdet år 2023 för samtliga myndigheter är 149 miljarder kronor vilket är en ökning med 23 miljarder kronor från år 2022. Upphandlingar med ställda miljökrav utgjorde 90 procent av det totala upphandlingsvärdet, en marginell ökning sedan år 2022. Resultatet visar att 75 myndigheter har ställt miljökrav i 84–100 procent av sina respektive totala upphandlingsvärden.

För 2023 rapporterade 51 myndigheter 163 upphandlingar över tröskelvärdet där krav enligt förordning (2014:480) om statliga myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader har ställts. Det är nästan en fördubbling av antalet myndigheter och tre gånger så många upphandlingar jämfört med år 2022.

Det är 33 myndigheter som rapporterar att det är mer än fem år sedan de senast såg över sina miljöutredningar, vilket inte är förenligt med kravet i miljöledningsförordningen. Detta är några fler jämfört med i fjol. Redovisningen för år 2023 visar att 37 myndigheter är miljöcertifierade, vilket är fem färre än i fjol. Av myndigheternas rapporter framgår att det bedrivs ett aktivt åtgärdsarbete som återspeglar regeringens tidigare uppdrag till myndigheterna om minskade utsläpp från tjänsteresor och energibesparingsåtgärder.

Miljöledningssystemet 

Myndigheterna har under 2013 fortsatt att utveckla sitt miljöledningsarbete bland annat med att redovisa den indirekta miljöpåverkan. I dagsläget pågår det olika projekt och det efterfrågas en samverkan mellan myndigheter för att utveckla miljöledningsarbetet avseende den indirekta miljöpåverkan. Fler myndigheter har också valt att miljöcertifiera sina verksamheter. För att stärka arbetet med både den indirekta och direkta miljöpåverkan så behövs det en ökad kunskap om hur myndigheter utifrån sina olika uppdrag kan bedriva ett effektivt miljöledningsarbete för att förbättra sin miljöprestanda. Naturvårdsverket kan konstatera att det finns ett ökat behov av att ta fram specifik vägledning för olika grupper av myndigheter såsom t.ex. för universitet och högskolor, länsstyrelser, mindre myndigheter osv. Det finns också ett behov av att öka kunskapen om hur myndigheter i överensstämmelse med förordningens krav kan genomföra en miljöutredning avseende den indirekta miljöpåverkan och hur myndigheterna kan integrera miljöarbetet i den ordinarie verksamheten. Naturvårdsverket har tidigare föreslagit förordningsförändringar för att effektivisera och stärka myndigheternas miljöledningsarbete. Naturvårdsverket ser också att det finns ett behov av att stärka Naturvårdsverkets vägledning inom de områden som nämns ovan. I kommande redovisning avseende 2014 års miljöarbete avser Naturvårdsverket att se över möjligheten att följa upp och redovisa myndigheternas miljöarbete utifrån den energiförbrukning/utsläppsmängd som myndigheterna redovisar. Naturvårdsverket har för andra året i rad valt att särskilt granska kvaliteten på myndigheternas redovisning avseende myndigheternas miljöpolicy, interna miljömål och måluppfyllelse. Årets granskning visar att vissa myndigheter har förbättrat sin redovisning inom ovanstående områden. Granskningen visar också att myndigheter som uppdaterat sin miljöutredning har valt att upprätta nya interna miljömål som sträcker sig över flera år. Många myndigheter behöver dock fortfarande bli bättre på att upprätta interna miljömål som är uppföljningsbara utifrån kvantitativa eller kvalitativa mått och redovisa de åtgärder som vidtagits för att nå de interna miljömålen. Naturvårdsverket har även i år valt att separat redovisa länsstyrelsernas miljöledningsarbete. Länsstyrelserna har på eget initiativ valt att under år 2014 starta projektet ”Effektivare energi- och klimatarbete i länsstyrelsernas miljöledningssystem.” Naturvårdsverket välkomnar detta initiativ och avser i samband med nästa års redovisning lyfta fram projektet som ett bra exempel på hur myndigheter med en likartad verksamhet kan utveckla och effektivisera sitt miljöledningsarbete för att skapa större miljönytta. Det som framgår av myndigheternas redovisning med den direkta miljöpåverkan är att arbetet med e-förvaltning fortsätter att slå igenom inom statsförvaltningen. T.ex. har flera myndigheter installerat Lync och ersatt myndighetens pappersutskick med elektroniska utskick. Vissa myndigheter har ett särskilt återrapporteringskrav då det gäller IT för miljön. Naturvårdsverket har gett dessa myndigheter en möjlighet att redovisa sitt arbete med grön IT i Naturvårdsverkets webbaserade redovisningssystem. Enligt förordningen bör de myndigheter vars verksamhet medför en betydande miljöpåverkan certifiera sin verksamhet. Under år 2013 har ytterligare två myndigheter miljöcertifierat sin verksamhet. En certifiering har därmed totalt sätt genomförts av 27 myndigheter, vilket motsvarar 14 procent av myndigheterna. Naturvårdsverket har under år 2013 fortsatt sitt deltagande i revideringen av den internationella standarden för miljöledning ISO 14001. 

Under 2014 har ytterligare fem myndigheter miljöcertifierat sin verksamhet enligt ISO 140013. En myndighet har registrerats enligt EMAS4 och en har avregistrerats. Myndigheterna har under 2014 fortsatt att utveckla sitt miljöledningsarbete men behöver stöd genom ytterligare vägledning från Naturvårdsverket. Naturvårdsverket kommer arbeta vidare med att stärka och målgruppsanpassa vägledningen för att få en tydligare koppling till generationsmålet och de nationella miljökvalitetsmålen. Medelvärdet för samtliga myndigheters poäng för kvalitativa rankingen har höjts från 6,4 till 7,0 mellan 2013 och 2014. Nästan samtliga myndigheter redovisar att de använt IT för att minska energianvändningen och antalet tjänsteresor (Grön IT). Vanliga åtgärder för att minska energianvändning är att införskaffa energisnål IT-utrustning och övergång till virtuella servrar. Många anger att de satsar på närvaro- och tidsstyrd belysning, värme och ventilation. Förbättrad energiövervakning har några infört som underlag för att genomföra åtgärder. För att minska resandet tillhandahåller de flesta myndigheter teknik för video-, webb- och telekonferenser. Flera myndigheter har utökat möjligheten till e-utbildningar. Flera myndigheter har under 2014 inlett ett samarbete eller utökat sitt samarbete med sin fastighetsägare för att minska energianvändningen i lokalerna och några har tecknat Grönt hyresavtal. Även om miljöledningsarbetet fortsätter att utvecklas kan inte en tydlig minskning av koldioxidutsläpp och energianvändning. Nytt för i år är att uppföljningen av förordningen om energieffektiva inköp har rapporterats av myndigheterna i samband med att de redovisat sitt miljöledningsarbete. Rapportering enligt förordningen sker för första gången i år och får ses som en nollmätning över myndigheters systematiska energiarbete och ställda krav vid upphandlingar. Andelen upphandlingar där miljökrav har ställts har ökat från föregående rapportering. Upphandling är ett område där myndigheterna har svårt att ta fram siffror, varför det åter bör framhållas att jämförelser mellan år och myndigheter är osäkra. Två statliga inköpscentraler,  Arbetsgivarverket och Kammarkollegiet, har redovisat tio upphandlade ramavtal under 2014. Naturvårdsverket har i år valt att separat redovisa miljöledningsarbetet för de sju myndigheter som under 2014 tillhörde Försvarsdepartementet5. Av dessa har fyra höjt sitt värde i den kvalitativa rankingen jämfört med 2013. Endast en av myndigheterna är certifierad enligt ISO 14001. Under 2014 genomfördes det länsstyrelsegemensamma projektet ”Effektivare energi- och klimatarbete i länsstyrelsernas miljöledningssystem.” Projektet har bl.a. resulterat i ett nätverk för miljösamordnare på länsstyrelser. Vidare har en åtgärdsplan med förslag till miljöledningsåtgärder tagits fram och presenterats för länsråden. I slutredovisningen anges att miljöledningsarbetet på flera länsstyrelser har utvecklats i positiv riktning under projektets gång. Under 2014 genomförde Naturvårdsverket en kundundersökning för att mäta olika leveranser till kund, bl.a. Miljöledning i staten. Svarsfrekvensen bland myndigheterna blev 82 %, vilket visar att det finns stort intresse att svara på frågor kring myndighetens miljöledningsarbete. Nöjd Kund Index (NKI) blev 59 vilket anses vara ett bra resultat. I årets redovisning har Naturvårdsverket valt att utelämna den poängbedömning och ranking som tidigare år har genomförts utifrån om myndigheterna har besvarat frågorna i bilagan till miljöledningsförordningen. Naturvårdsverket har för tredje året i rad istället valt att särskilt granska och ranka kvaliteten på myndigheternas miljöpolicy, interna miljömål och måluppfyllelse. Granskningen visar att myndigheterna har förbättrat sin redovisning inom ovanstående områden. 

Samtliga 187 myndigheter som omfattas av förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter har rapporterat 2021 års miljöledningsarbete till Naturvårdsverket. Denna redovisning utgör Naturvårdsverkets sammanfattning av myndigheternas rapporter.

Även år 2021 blev annorlunda på grund av covid-19-pandemin. Resor ställdes in och ersattes med digitala möten. Det bedöms vara den främsta orsaken till att de rapporterade samlade koldioxidutsläppen från flygresor, bil, buss och tåg har minskat med nästan 30 procent från år 2020 till 2021. Utsläppen från flygresor har nära nog halverats. Sedan 2019 är minskningen för flygresor hela 85 procent. Pandemin har inte haft samma påverkan på utsläppen från den dominerande kategorin maskiner och övriga fordon. Dessa har ökat med 12 procent från år 2020 till 2021. Förklaringen är främst mer fartygstrafik och en ökad byggnation av infrastruktur. Totalt har de rapporterade utsläppen av koldioxid från samtliga kategorier ökat med sex procent till 324 017 ton.

Antalet digitala möten som rapporterades för år 2021 var 15,5 miljoner, vilket är en ökning med nära 50 procent jämfört med 2020. Många myndigheter har ambitionen att arbeta vidare med och utveckla de digitala arbetssätten.

Myndigheternas rapporterade totala energianvändning visar en liten ökning från 2,5 TWh år 2020 till knappt 2,6 TWh 2021. I snitt var myndigheternas andel förnybar energi 86 procent år 2021, vilket är detsamma som år 2020.

Det totala upphandlingsvärdet var cirka 88 miljarder kronor år 2021. Det är en ökning med cirka 13 miljarder kronor från år 2020. För 85 procent av upphandlingsvärdet har miljökrav ställts vilket är en viss ökning. För år 2021 rapporterade 29 myndigheter 67 stycken upphandlingar över tröskelvärdet där krav enligt förordning (2014:480) om myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader har ställts. Detta är i samma storleksordning som föregående år.

Knappt en femtedel av myndigheterna har inte uppdaterat sina miljöutredningar i enlighet med kraven i miljöledningsförordningen. Redovisningen för år 2021 visar att 43 myndigheter är miljöcertifierade, en minskning med en myndighet sedan i fjol. Några myndigheter rapporterar att de på grund av covid-19- pandemin har anpassat inriktningen i miljöledningsarbetet efter rådande omständigheter, exempelvis justerat mål och åtgärder eller senarelagt dem.

Resultatet av 2021 års miljöledningsarbete kan jämföras med året innan eftersom pandemin under båda dessa år haft viss påverkan på myndigheternas arbete och de områden som miljöledningsförordningen omfattar.

Som ett led i strävandena att uppnå en hållbar utveckling har regeringen beslutat att alla statliga myndigheter ska införa miljöledningssystem och att staten på detta sätt bör vara ett föredöme i miljöarbetet. Länsstyrelsen i Gotlands län fick tillsammans med andra statliga myndigheter 1999 ett uppdrag från regeringen (Regeringsbeslut 13, M1999/5037/Kn) att införa ett miljöledningssystem. Kravet slogs 2009 fast i Förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter.

En miljöutredning är en nulägesanalys av en verksamhets miljöpåverkan och en viktig grund i ett miljöledningssystem. Utredningen är ett internt dokument som riktar sig till alla som deltar i Länsstyrelsens miljöarbete. 2004 gjordes en omfattande miljöutredning av Länsstyrelsens verksamhet. Sedan dess har drygt fem år gått och verksamheten har minskats och flyttat till nya lokaler. Därför görs nu denna nya utredning som bygger på utredningen från 2004.

Miljöledningssystem är ett sätt att organisera miljöarbetet i en privat eller offentlig verksamhet. Det är en hjälp att fördela ansvaret, prioritera, kommunicera, följa upp och kontrollera insatserna för en bättre miljö. För att stimulera miljöarbetet i staten beslutade regeringen 1996 att statliga myndigheter ska införa miljöledningssystem. Miljöledningsarbetet i myndigheterna ska medverka till att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen. Enligt regleringsbrev för budgetåret 2012 ska Naturvårdsveket utvärdera miljöeffekterna och konsekvenserna av miljöledningsarbetet i statliga myndigheter, inklusive förslag till förbättringsåtgärder. Denna utvärdering syftar till att bedöma miljöeffekterna och konsekvenserna av miljöledningsarbetet i statliga myndigheter samt peka ut områden som kan ligga till grund för förslag till en utveckling och förbättring av miljöledningsarbetet i de statliga myndigheterna. Utvärderingen är en del av Naturvårdsverkets avrapportering på ovan nämnda regeringsuppdrag. Utvärderingens utgångspunkt är de politiska målen som ligger bakom beslutet att statliga myndigheter ska införa miljöledningssystem. En förstudie visade på att målen för miljöledningsarbetet är att statliga myndigheter ska vara ett föredöme, bidra till att uppnå en miljömässig hållbar utveckling, men också att miljöledningssystemet ska vara ett verktyg för att bidra till uppfyllelsen av de nationella miljökvalitetsmålen. En måluppfyllelseanalys har använts för att se om målen med insatserna har uppnåtts. För att få förståelse för vilka drivkrafter som behövs för att nå målen har vi också använt oss av en systemanalys. Utvärderingens resultat grundar sig på en enkät som skickades ut till 196 myndigheter. Svarsfrekvensen var 80 procent. Utöver enkäten gjordes även djupintervjuer på 19 myndigheter för att öka förståelsen för konsekvenserna, effekterna och drivkrafterna i miljöledningsarbetet. Utvärderingen visar att de flesta myndigheter har en uttalad målsättning för sitt miljöledningsarbete. Mer än hälften har kopplat dessa mål till de nationella miljökvalitetsmålen, vilket till stora delar uppfyller regeringens målsättning. Förordningen om miljöledning i statliga myndigheter (SFS 2009:907), tidigare uppdrag att införa miljöledningssystem och engagemang hos ansvariga för miljöledningsarbetet betraktas som starka drivkrafter av myndigheterna. Naturvårdsverkets ranking (en del av Naturvårdsverkets årliga uppföljning av myndigheternas miljöledningsarbete) är en relativt liten insats som fått stor effekt och är en tydlig drivkraft i myndigheternas miljöledningsarbete. Även om både departementets och myndighetsledningens intresse för miljöledningsarbetet är starka drivkrafter visar enkätresultatet att intresset idag är svagt. Enkätresultaten visar också att få myndigheter anser att statliga myndigheter är ett föredöme genom sitt miljöledningsarbete, menintervjuerna pekar på att miljöledningsarbetet förbättrats successivt genom åren. Myndigheterna uppger att miljöledningsarbetet lett till minskad miljöpåverkan, ökad medvetenhet om verksamhetens miljöpåverkan och mer ordning och reda. Mycket tyder på att dessa effekter har uppnåtts till en rela­tivt låg kostnad. Enkätresultaten jämfördes med resultat från en enkät som Naturvårdsverket lät göra 2003. Jämförelsen visar att fler myndigheter har certifierade miljöledningssystem idag jämfört med år 2003 och att fler överväger att certifiera sig. Jämförelsen visar också att myndigheterna arbetar med indirekt miljöpåverkan i betydligt större utsträckning än år 2003. Ökningen gäller alla aktiviteter som påverkar myndigheternas indirekta miljöpåverkan, men den största ökningen har skett för aktiviteter som kunskapsspridning och tillsyn. För vidareutvecklingen av arbetet slår utvärderingen fast att Naturvårdsverkets ranking bör omfattas av ett poängsystem som fokuserar på kvalitativa bedömningskriterier. Utvärderingen slår också fast att det finns starka drivkrafter för miljöledningsarbetet i statliga myndigheter i form av förordning, uppdrag och återrapporteringskrav. För att dessa drivkrafter ska få full effekt måste dock departementet tydligare efterfråga att de efterlevs.