Publications
Change search
Refine search result
12 1 - 100 of 164
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the 'Create feeds' function.
  • 1.
    Kikuchi, Johannes
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Wiberg, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Stendahl, Johan
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Ahrens, Lutz
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Analysis of per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) in soil from Swedish background sites2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) are persistent organic pollutants with bio-accumulative and toxic potential. This study investigated the levels, composition profiles and geographical distribution of 28 PFASs in 31 soil samples from Swedish background areas. In total, 15 of the 28 analysed PFASs were detected, with an average concentration of 2.4 ng g-1 dw (median of 1.9 ng g-1 dw, n = 31). The dominant PFASs in the soil samples were perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) (20 % of the Σ28PFASs), perfluorooctane sulfonamidoacetic acid (FOSAA, 15 %), 6:2 fluorotelomer sulfonic acid (6:2 FTSA, 14 %) and perfluorobutane sulfonic acid (PFBS, 13 %). Perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) had also the highest detection frequency of the studied PFASs (77 %) in the soil samples with a median concentration of 0.30 ng g-1 dw. However, the guideline value for PFOS in soil for sensitive land use from the Swedish Geotechnical Institute (SGI) (3 ng g-1 dw) was not exceeded in any sample. However, assuming the same toxicity for all PFASs, the Σ28PFAS concentrations exceeded the guideline value (3 ng g-1 dw) in 9 out of 31 samples (29 %). PFOS and perfluoroundecanoic acid (PFUnDA) concentrations showed higher concentrations towards the south (significant negative correlation with latitude; p < 0.05), while FOSAA showed an opposite trend (p < 0.05). Furthermore, PFBS showed higher concentrations towards the west (significant negative correlation with longitude; p < 0.05). The proportion of PFOS (%) decreased significantly with latitude (i.e. towards the south), while the proportion of FOSAA (%) increased with latitude (p < 0.05). Furthermore, the concentrations of FOSAA, PFBS and perfluorotridecanoic acid (PFTriDA) showed a significant positive correlation with total organic carbon (TOC) (p < 0.05). The concentrations of FOSAA correlated significantly positive with both PFTriDA and PFBS (p < 0.05). Overall, PFASs were ubiquitously detected in Swedish background soil samples and showed distinguish geographical distribution. However, more data are needed regarding the pathways and sources of PFASs in soil and identifying potential hot spots.

  • 2.
    Karlsson, Therese
    et al.
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Kärrman, Anna
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Rotander, Anna
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Hassellöv, Martin
    Executive, Universitet, Göteborgs universitet, Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.
    Provtagningsmetoder för mikroplast >300 μm i ytvatten: En jämförelsestudie mellan pump och trål2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Sampling and analyzing microplastics (MPs) comes with a unique set of challenges and currently a wide variety of methods are developed and applied. In order to facilitate future environmental monitoring we compared two methods that are often used for sampling MPs >300 μm; a manta trawl and a filtering pump. Six replicates per method were taken during calm weather conditions in the same location on the same day. The volume per replicate was 20 m3 for the pump and approximately 60 m3 for the trawl. Following analysis was done with visual sorting in a stereo microscope. The same person analyzed all samples and the anthropogenic particles were divided into eleven classification categories.

    In the pump samples zero to eight MPs were found per sample, rendering an arithmetic mean of 0.17 MPs/m3. In the trawl samples the numbers varied between 9 and 33 MPs, which corresponded to a significantly higher concentration per volume than the pump with an arithmetic mean of 0.32 MPs/m3. The results also indicated that in order to reach a statistical power of 60%, ten pump replicates would be needed to measure a difference between the examined area and an uncontaminated area. For the trawl a corresponding number of two replicates would be required. Alternatively a higher sample volume can be applied, which would render a higher certainty as the distribution data would approach a Gaussian distribution. A higher sampling volume would also lower the measurement uncertainty as it would decrease fluctuations in the counting statistics. Variations in measurement uncertainty between the methods was hypothesized to be primarily related to the differences in sample volume and could also be compensated through increasing the volume sampled, which would be somewhat faster than increasing the amount of replicates.

    The composition of MPs in the study varied between the replicates but mainly consisted of expanded cellular plastics, films, filaments and fragments. Each pump sample had on average 1.3 films and 0.33 expanded cellular plastics whereas each trawl sample had on average 2.5 films and 9.2 expanded cellular plastics. Per unit of volume the majority of the particles in the pump samples (40%) consisted of films, whereas the particles in the trawl predominantly consisted of expanded cellular plastics (46%). Expanded cellular plastics therefore seem to be sampled more efficiently by trawls, which could be because they float on top of the surface, the pump samples a bit lower in the surface water and the results in this study show that the sample compositions were more comparable for particles with more neutral buoyancy. Not enough particles were however obtained to allow for a more in-depth analysis of the compositional differences.

    The probability of false null-values increase with a lower true value of numbers of particles per sample and this starts to have a significantly negative effect below five particles per sample. Regardless of which method that is used it is therefore crucial to sample a sufficient number of particles (volume times concentration) suitable for comparing spatial, temporal or compositional differences.

    Background and purpose of the report

    Even if methods for sampling, extraction and identification of microplastics have developed rapidly during recent years several challenges remain. One of the challenges that remain is how to sample a group of contaminants that is as heterogeneous, both concerning shape and distribution, as microplastics. Additionally it is important to know to what extent results from different types of sampling devices can be compared. Here we compare two methods that are often used to sample microplastics above 300 μm in surface waters; a manta trawl and a pump. During one day (10th of October 2017) six replicates per sampling method was taken in the same spot in Gullmarsfjorden outside Lysekil. Through counting microplastics and other types of microlitter in the samples the aim was to compare differences between replicates and methods.

    This study was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management, as a step in the work to develop monitoring of microlitter.

  • 3.
    Yuan, Bo
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    de Wit, Cynthia
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Screening chlorinated paraffins in Swedish terrestrial birds and mammals (2012-2017)2018Report (Other academic)
  • 4.
    Assefa, Anteneh
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences. Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Tysklind, Mats
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Josefsson, Sarah
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Bignert, Anders
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Wiberg, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Sources of dioxins in Baltic Sea herring: A modelling study for identification of dioxin sources and quantification of their temporal and spatial impacts2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This study presents a step-by-step statistical analysis for tracing dioxins sources that have contributed to levels in Baltic herring during the last decades. The study is based on the concentrations of the 17 toxic (2,3,7,8-substituted) dioxin congeners in herring and sediment from the Baltic Sea, and it evaluates how the impacts of the sources may have changed during the studied periods, i.e. 1990–2009 in the Bothnian Bay, 1979–2009 in the Bothnian Sea and 1988–2009 in the Baltic Proper. The modelling technique used (PMF) extracted three dioxin patterns in herring that could be used to obtain source patterns after applying transformation factors. The transformed patterns were compared to real dioxin source patterns available through previous measurement and modelling studies. The identified sources included tetrachlorophenol (TCP), pentachlorophenol/atmospheric background (PCP/AB) and emissions from thermal activities.

    The results indicate that the thermal source type has been the major contributor of dioxins to Baltic herring during the pre-and post-2000 periods (72% and 59%, respectively). Its impact appears, however, to have declined by 19% in the Bothnian Bay, by 67% in the Bothnian Sea, and by 48% in the Baltic Proper (TEQ-basis). On the other hand, the relative importance of TCP and PCP/AB appear to have increased over time, from 1.4% and 1.5% to 19% and 6.6% in the Bothnian Bay, from 3.3% and 7.2% to 12% and 10% in the Bothnian Sea, and from 8.9% and <1% to 33% and 13% in the Baltic Proper. Comparisons using absolute values (pg TEQ g-1 lipid weight) indicate an increase of the TCP source by five times in the Bothnian Bay from the pre-2000 to the post-2000 period, a slight increase in the Bothnian Sea, and more than a doubling of the levels in the Baltic Proper. The agreement between the trends in the three sub-basins is a good indication for an increased impact of the TCP source during recent years (post-2000). Corresponding analysis for the PCP/AB source type, indicate slightly decreased TEQ levels from the PCP/AB source type in the Bothnian Sea (by ~50%), more than twice as high in the Bothnian Bay, and more than triplicated in the Baltic Proper. While the declining trends of the thermal source type encourages continuing management efforts for air emissions, the apparent increase of TCP and PCP/AB call for more attention to such sources in the Baltic Sea. As the use of technical products containing TCP and PCP have been banned/restricted since the 1970s and 1980s, more focus on contaminated sites may be required in the mitigation actions of such sources.

  • 5.
    Milton, Freja
    et al.
    Goodpoint AB.
    von Stedingk, Hans
    Goodpoint AB.
    Persson, Anna
    Goodpoint AB.
    Zinks spridning i miljön - En litteraturstudie2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Zinc is one of our most common and most occurring metals. The metal is very useful and is used to prevent corrosion. Zinc is toxic for water living organisms when it occurs in concentrations over 20 μg/l. The metal affects the aquatic organism’s reproduction, survival and growth negatively. It is especially young individuals and embryos who will be affected by enhanced concentrations of zinc. The toxicity for zinc is determined by its bioavailability and is affected by its metal form, pH, redox ratio, DOC etc.

    The largest emissions of zinc occur to water followed by emissions to air. Within both categories diffuse emission is most dominated. The biggest zinc emission source is leakages from wooded ground followed by atmospheric deposition on the water surface. Industries is the greatest point source. The leakage from wooded ground is derived from atmospheric deposition of zinc.

    This report has chosen to focus and examine three types of human activities who causes zinc emissions. The activities which has been chosen for more extensive studies are artificial turfs with rubber granulates, traffic related emissions and emissions from goods. The traffic causes zinc emissions around the roads and the pollutant is usually not spread far from the road. Locally high levels of zinc along the roadside can therefore occur. Galvanized goods are believed to be a major secondary emission source even in places other than the traffic environment.

    Negative effects on aquatic or soil environment due to enhanced concentrations of zinc in Sweden is considered low. Generally, the chemical status in surface water in watercourses are good. Despite this, the risk of environment impact due to zinc should not be underestimated. Zinc have been accumulated in the soil for a long time. If the soil or sediments characteristics changes it could lead to devastating effects on nearby recipients.

  • 6.
    Haglund, Peter
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Analys av organofosfater (OP) i slam och utgående vatten från avloppsreningsverk samt av utvärderings- och kartläggnings-behov gällande OP2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Nästan alla undersökta organofosfater (OP) kunde detekteras i slam från reningsverk. De relativa halter av de olika OP föreningarna var snarlika vilket tyder på en bred användning i samhället.De flesta av de undersökta OP föreningarna innehåller fenyl-estrar och tillhör gruppen aryl-fosfater. Trifenylfosfat (TPP) ingår i den årliga övervakningen av slam. Det är därför intressant att jämföra halterna av de undersökta OP föreningarna med halterna av TPP. Halterna av flera av de nu undersökta aryl-fosfaterna är jämförbara eller högre än halterna av TPP i slam från reningsverk. Två av de undersöka aryl-fosfaterna förekommer i ca. 10 gånger högre halter än TPP, 2-ethylhexyldifenylfosfat (EHDPP) och Tris(isopropylphenyl) fosfat (TiPP), medans medelhalterna av difenylkresylfosfat (DpCP, trikresylfosfat (TCP), trixylylfosfat (TXP) och Irgafos 168 oxid är nära medelhalten av TPP. Medelhalterna av de två difosfaterna RDP och BDP samt tri-iso-butyl fosfat var lägre än TPP (4% till 25% av TPP) och medelhalterna av de fyra butyl-aryl fosfaterna samt isodecyldifenylfosfat (iDdPP) var betydligt lägre än TPP (0.4% till 0.9%).Betydligt färre OP detekterades i utgående vatten vilket delvis kan förklaras av den låga vattenlösligheten hos stora organfosfater. De mest vattenlösliga föreningarna, tri-iso-butyl-fosfat (TiBP) och trifenylfosfat (TPP), dominerade såleds i utgående vatten. Medelhalten av TiBP och TPP var liknande i utgående vatten, 14 ng/L respektive 22 ng/L. Sex av de studerade OP förekom i ungefär 10 gånger lägre halter (dibutylfosfat, EHDPP, dPCP, TCP, iDdPP och TXP) och två OP förekom i ungefär 100 gånger lägre halter (butyldiphenylfosfat och tert-butyl-difenylfosfat). Övriga OP förekom under detektionsgränsen eller kvantifieringsgränsen.Riskkvoter mellan uppmätta halter och lägst rapporterade effektnivåer (från vetenskaplig litteratur) beräknades. Inget värde översteg 1 (signifikant risk) men ett antal värden återfanns i intervallet 0,1 till 1. Riskkvoterna var högst för trikresylfosfat, trifenylfosfat och tris(iso-propyl-fenyl)fosfat.

  • 7.
    Ericson Jogsten, Ingrid
    et al.
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Yeung, Leo
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Analysis of ultra-short chain perfluoroalkyl substances in Swedish environmental waters2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this study was to investigate the environmental occurrence of ultra-short chain perfluoroalkyl substances (PFASs) in Swedish water samples. So far established protocols have focused on measuring PFASs with a carbon chain length of four or more carbons. In this study, perfluoroalkyl sulfonates of chain lengths of two, perfluoroethane sulfonate (PFEtS), and three, perfluoropropane sulfonate (PFPrS), carbons have been measured using a newly established instrumental method employing supercritical fluid separation (SFC) coupled to tandem mass spectrometry detection.

    A total of 26 samples were analysed, including ground water, surface water, rain water and snow. The sample locations included military and civilian airports, a former hard chromium plating facility, the vicinity of a hazardous waste management facility and background areas (lake surface water, rain and snow). Results show that both PFPrS and PFEtS could be detected in environmental samples using SFC separation coupled to triple quadrupole detection. Out of the 26 samples analysed, the ultra-short-chain PFPrS could be detected and quantified in 22 samples. The concentrations for PFPrS in all the samples ranged between 0.93 ng/l to 39 000 ng/l. The ultra-short-chain PFPEtS could be quantified in all of the 26 samples, with a concentration range between 0.07 and 5 700 ng/l. The highest concentrations represents highly contaminated ground water samples collected from a military airport. In the samples, PFPrS had a relative contribution to total PFAS concentration of 6 and 10 %, indicating the importance of measuring these compounds in environmental samples.

  • 8.
    Haglund, Peter
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Miljöövervakning av utgående vatten & slam från svenska avloppsreningsverk: Resultat från år 2015 och en sammanfattning av slamresultaten för åren 2004‐20152017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från niosvenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön),Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås)har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika(fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar,ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar,metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso‐p‐dioxiner, dibensofuraner och bifenyler.Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl‐ och oktylfenoler.Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004‐2015 och utgåendevattenhalter för år 2015. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningenunder 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk ochBergkvara reningsverk.Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Medandra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk.Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen änövriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di‐iso‐decylftalat (DIDP).En nyligen genomförd tidstrendanalys (Olofsson, Bignert & Haglund, 2012) visade på signifikantminskande halter över tid (2004‐2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono‐ ochdibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4‐triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE‐154 ochPBDE‐183 samt högklorerade dioxiner och furaner (heptaCDD, OCDD, 1,2,3,4,6,7,8‐hepta‐CDFoch OCDF). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM,MD2M och MD3M), 1,4‐diklorbensen och flamskyddskemikalien deca‐BDE. Det fanns ävenindikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE‐99, fluorämnet PFDoDA,2,3,7,8‐tetraklordibensofuran (TCDF) och klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för tvåorganofosfater (TDCPP och TBEP).Sentida data för 2011‐2015 visar på fortsatt minskande trender för samtliga ämnen medstatistiskt signifikanta tidstrender, förutom för triclosan och OCDD för vilka haltminskningenplanat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin ochofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE‐47 och PBDE‐99), en mjukgörare (DEHP), enklorbensen (HCB) och en klorparaffin (LCCP).Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Det gör också halterna av två organofosfater(TCPP och TDCPP). Dessa ersätter i många tekniska applikationer PBDE (vilka minskar i halt).Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut ellertill och med vänt nedåt. Det senare verkar även gälla för 1,4‐diklorbensen, deca‐BDE och fleradioxin‐lika PCB (ex. PCB118, PCB126 och PCB169).

  • 9.
    Roos, Anna
    et al.
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Loso, Katarina
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Fång, Johan
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Mätningar av läkemedelsrester i blod och urin från utter2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport är den första delen av två i en pilotstudie om läkemedelsrester i utter. I den första delen ville vi undersöka om det gick att analysera rester av läkemedel i urin och blod från utter, samt att utvärdera vilken matris som är mest lämplig för ändamålet.

    Vi har analyserat 30 olika läkemedelsrester i blod och urin från 20 poolade prover som innehöll blod respektive urin från 33 uttrar. Samtliga läkemedel fanns i blod och/eller urinprover, dock inte i alla prov. Ett flertal ämnen låg under kvantificerbar nivå (<LOQ). Det innebär att man kan se att de finns i provet men pga "brus" inte kan kvantificera det.

    Det antidepressiva medlet Venlafaxin fanns i samtliga tio blodprover (0,24-2,0 ng/g färskvikt) men inte alls i urinproverna. Risperidone som används vid behandling av bl.a. schitzofreni fanns i mätbara halter i 7 av de 10 blodproven (4,3-250 ng/g färskvikt) och 7 av 10 urinprov (0,12-46 ng/g färskvikt).

    Högst antal läkemedelsrester i urinet hade en utter från Västervik (11 st + 4 st <LOQ). Den hade också mätbara halter från 7 olika läkemedelsrester i blodet (+ 4 st <LOQ).

    Det fanns fler mätbara läkemedel i urinproverna jämfört med blodproverna, med ett undantag (Venlafaxin). Dessvärre är urin begränsande, de flesta uttrar som inkommer till museet har tom eller nästan tom urinblåsa. Att blodprov ändå fungerar bra är positivt. Det är oftast möjligt att ta blod från uttrarna som skickas in och därför föreslår vi att man i fortsättningen analyserar blod, och urin bara i de fall där det är möjligt.

  • 10.
    Gustavsson, Jakob
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Fischer, Stellan
    Executive, Myndigheter, Kemi.
    Ahrens, Lutz
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Wiberg, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Replacement substances for the brominated flame retardants PBDE, HBCDD, and TBBPA2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

     

    A literature and database review was conducted with the aim of identifying new alternative flame retardants (FRs) used as replacement chemicals for the traditionally used polybrominated diphenylethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCDD), and also for tetrabromobisphenol-A (TBBPA). Firstly, selected patents from the US patent database were studied and a number of alternative FRs could be identified, including, e.g., pentaerythritol, melamine, and bis-(t-butylphenyl) phenyl phosphate. Secondly, two databases, containing quantity information on usage from Sweden and the EU, were searched to obtain usage data. In Sweden, the FR that is used in the highest quantities is pentaerythritol, followed by e.g., short-chained chlorinated paraffins (SCCPs), 2-ethylhexyl diphenyl phosphate (EHDPP), 1,2-bis(2,4,6-tribromophenoxy) ethane (BTBPE), and tetrabromobisphenol-A-bis(2,3-dibromopropyl) ether (TBBPA-BDBPE). In the EU, pentaerythritol and melamine are used in the highest quantities, followed by e.g., SCCPs, MCCPs, 1,2-bis(2,3,4,5,6-pentabromophenyl)ethane (DBDPE), and triethyl phosphate (TEP). From the Swedish database, exposure indices were obtained, indicating the potential of exposure for different environmental compartments to different FRs. The highest average potential of exposure was found for pentaerythritol, tributyl phosphate (TNBP), triphenyl phosphate (TPHP), SCCPs, and tritolyl phosphate (TMPP). In addition, time trends in the potential of exposure were obtained from the database and showed increasing trends for TBBPA-BDBPE, tris(tribromoneopentyl) phosphate (TTBNPP), DBDPE, Resorcinol bis(diphenyl phosphate) (PBDPP), TMPP, and cresyl diphenyl phosphate (CDP). Thirdly, the open literature (including international peer-reviewed articles and reports from environmental authorities), was reviewed in search for previously reported environmental concentrations of emerging FRs in indoor dust, indoor and outdoor air, water, sediment, sludge, soil, atmospheric deposition, plants and animals including humans. In total, 66 different FRs were detected in at least one of the studied matrices. In addition, six prioritization lists were identified, which included about 50 different FRs that were suggested to be of high environmental relevance. Finally, to be able to prioritize between the identified FRs for future screenings, a multicriteria model was developed based on (i) usage, (ii) time trends in the potential of exposure, (iii) environmental detection, and (iv) previous publication lists. From this multicriteria model, the top ten FRs were: TBBPA-BDBPE, DBDPE, BTBPE, TTBNPP, bis(2-ethyl-1-hexyl)tetrabromophthalate (BEH-TEBP), ethylene bis-tetrabromo phtalimide (EBTEBPI), PBDPP, para-TMPP, TPHP, and tri(1-chloro-2-propyl) phosphate (TCIPP). These FRs are suggested to be prioritized in future screenings.

  • 11.
    Eriksson, Ulrika
    et al.
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Haglund, Peter
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Kärrman, Anna
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Screening of PFASs in sludge and water from waste water treatment plants2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this study was to assess the contribution from precursor compounds to the total amount of selected PFASs in water and sludge from Swedish waste water treatment plants, as a supplemental to previous studies of two persistent PFAS-classes; perfluorocarboxylic acids (PFCAs) and perfluorosulfonic acids (PFSAs). Compound classes added in this study were fluorotelomer sulfonic acids (FTSAs), polyfluoroalkyl phosphoric acid esters (PAPs), perfluoroalkyl phosphonic and phosphinic acids (PFPAs, PFPiAs), perfluoralkane sulfonamides (FOSAs), and sulfonamido ethanols (FOSEs), and also the intermediates fluorotelomer unsaturated carboxylic acids (FTUCAs) and the stable transformation products fluorotelomer carboxylic acids (FTCAs). Three waste water treatment plants were included; Gässlösa (Borås), Henriksdal (Stockholm) and Umeå. PFAS levels in sludge from 2012. 2014, and 2015, and in filtered effluent and influent water from 2015 are reported. Precursor compounds were detected in sludge and influent water from all three WWTPs. Levels of precursor compounds in sludge samples exceeded those of persistent PFASs. Increasing PFCA levels in the effluent water compared to the influent water was observed, especially for the short-chained PFCAs. Occurrence of precursor compounds in influent water and sludge indicate degradation of precursor compounds to persistent PFASs.

  • 12.
    Yeung, Leo
    et al.
    Executive, Universitet, Örebro universitet.
    Eriksson, Ulrika
    Executive, Universitet, Örebro universitet.
    Kärrman, Anna
    Executive, Universitet, Örebro universitet.
    Tidstrend av oidentifierade poly- och perfluorerade alkylämnen i slam från reningsverk i Sverige2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aims of this investigation are 1) to study spatial variation in PFAS discharge by measuring PFAS in sludge samples collected from four wastewater treatment plants (WWTPs: Öhn - Umeå, Bergkvara - Torsås, Henriksdal – Stockholm, and Gässlösa - Borås); 2) to evaluate the amount of unidentified PFAS, if any, in the sludge samples by measuring total organofluorine (TOF) in the samples; 3) to study the temporal discharge and pattern of PFASs by measuring different PFASs in archived sludge samples from two WWTPs (Henriksdal and Gässlösa); and 4) to evaluate temporal changes of the amount of unidentified PFAS, if any, by measuring the amount of TOF in the archived samples from these two WWTPs. Levels of TOF and PFAS are reported for sludge samples from the four WWTPs collected in 2015; temporal analyses of TOF and PFASs were conducted on sludge samples from two WWTPs collected between 2004 and 2015.

    Different classes of PFASs including PFCAs, PFSAs, FTSAs, FTCAs, diPAPs, FOSAs/FOSEs, diSAmPAP, FOSAAs, PFPAs and PFPiAs were detected in the sludge samples. The levels of TOF and unidentified PFAS were shown to more related to types of industries connected to the WWTPs, not necessarily related to number of people served in that area and the scale of WWTP. Quantifiable PFAS only accounted for 5 to 11% of the TOF in samples collected in 2015 indicating that 89-95% of the measured organofluorine in the samples was unidentified. TOF levels from Gässlösa were approximately 1.6 – 17.7 times higher than those of Henriksdal in corresponding year. The proportion of quantifiable PFAS to TOF decreased from 21% in 2004 to 11% in 2015 in samples from Henriksdal; at the same time increasing levels of unidentified PFAS was also observed between 2012 and 2015

  • 13.
    Boström, Gustaf
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Gönczi, Mikaela
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Kreuger, Jenny
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Växtskyddsmedel som regelbundet överskrider riktvärden för ytvatten – en undersökning av bakomliggande orsaker2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I rapporten undersöks varför vissa godkända växtskyddsmedelssubstanser återkommande överskrider sina riktvärden eller uppmäts i förhöjda halter i ytvatten. Cyprodinil, diflufenikan, esfenvalerat, imidakloprid, MCPA, metribuzin, pikoxystrobin, pyraklostrobin, tiakloprid och triflusulfuronmetyl inkluderades i undersökningen då de återkommande överskrider sina riktvärden. Även bentazon och glyfosat inkluderades då de relativt ofta uppmäts i halter över 0,1 μg/l. I rapporten undersöks om de förhöjda halterna beror på substansernas fys/kem-egenskaper, substansernas användning eller om deras riktvärden bör ses över. Data som använts i Kemikalieinspektionens (KemI) miljöriskbedömning jämförs med de halter som uppmätts inom den nationella miljöövervakningen (NMÖ) samt de riktvärden som används för att utvärdera dessa data.

    Alla PNEC från KemI är högre än de riktvärden som tillämpas inom NMÖ. PNEC från EFSA är i de flesta fallen också högre än riktvärden inom NMÖ. Imidakloprid är den enda substans med lägre PNEC från EFSA än riktvärdet inom NMÖ. Alla PEC från KemI ligger bland de högsta uppmätta halterna i NMÖ och är i de flesta fallen högre än de riktvärden som tillämpas inom NMÖ. En jämförelse av uppmätta halter i NMÖ för de utvalda substanserna med PNEC från KemI visar att endast ett fåtal prover uppvisar halter över PNEC.

    Undersökningen av samband mellan ett större urval substansers (49 st) användning och egenskaper och vad som uppmäts i NMÖ visade ett statistiskt signifikant samband mellan uppmätt halt och totalt använd mängd av en substans i området och med substansens halveringstid i jord samt adsorption/löslighet. Även den procentuella förlusten av substanserna i NMÖ har ett statistiskt signifikant samband med substansens halveringstid i jord samt adsorption/löslighet. Utifrån de undersökta faktorerna kan ingen tydlig förklaring ges till varför de 12 utvalda substanserna verkar utgöra en större risk för miljön än övriga växtskyddsmedel. Projektet har dock visat på vikten av att en översyn av officiella riktvärden för växtskyddsmedel genomförs så att miljöövervakningsresultat för alla substanser kan utvärderas utifrån tillförlitliga bedömningsgrunder.

  • 14.
    Haglund,, Peter
    et al.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Analysis of new brominated flame retardants in human serum and background air2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study

    of selected emerging brominated flame retardants (BFRs) has been carried out. The study

    build on an earlier screening study including most of the target analytes ”Screening of

    Emerging Brominated Flame Retardants and Polybrominated dibenzofurans”. In the cited

    study many of the analytes were not detected possibly due to low concentrations in relation

    to the instrumental detection limits.

    In the current study a more sensitive mass spectrometric technique Gas Chromatography -

    High Resolution Mass Spectrometry (GC-HRMS) was used to improve the detection

    frequency. In addition, five more emerging BFRs that have been highlighted in a recent

    European Food Safety Authority report were also included.

    The overall objective of this screening study was to determine the concentrations of

    selected BFRs and a group of well-known BFRs, polybrominated diphenyl ethers (PBDEs),

    in ambient air and in human serum, to highlight an important global transport pathway in

    the environment and the degree of human exposure, respectively.

    Most of the emerging flame retardants occurred in all of the air samples. The mean

    concentration of several emerging flame retardants (TBECH, HBB, BEH-TEBP, BTBPE,

    DBDPE, and Dechlorane Plus) was between 10% and 60% of that of BDE-209, the most

    abundant PBDE.

    The mean concentrations of the brominated phenols were generally higher than BDE-209.

    The concentrations of monobromo phenols and 2,4-dibromophenol were at least an order

    of magnitude higher than BDE-209, whilst 2,4,6-Tribromophenol was 4-fold higher than

    BDE-209.

    The emerging FRs, brominated phenols and PBDEs all occurs at elevated concentrations

    during the summer period in Pallas in Northern Finland, which illustrates the potential for

    atmospheric long range transport and the positive influence of temperature on

    contaminant mobility.

    The brominated phenols also showed a temporal trend at the Swedish West Coast site Råö,

    with elevated concentrations in the summer/autumn period, possible linked to increased

    natural production and emissions of these compounds during the summer period.

    Three of the emerging BFR were detected in human sera. Bis(2,4,6-tribromophenoxy)-

    ethane (BTBPE) was found in all samples and at an average concentration higher than that

    of BDE-209. Pentabromoethylbenzene (PBEB) and 2-ethylhexyl 2,3,4,5-tetrabromobenzoate

    (EH-TBB) were found in roughly half of the samples. The levels of brominated

    phenols was much higher than those of BDE-209, with 2,4,6-tribromophenol as the most

    abundant, likley due to high metabolic resistance.

  • 15.
    Haglund, Peter
    et al.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Lundin, Lisa
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Liljelind, Per
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Hjelt, Maria
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Renberg, Mikael
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Alsberg, Tomas
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Hazardous compounds released from textiles and the associated load they place on Swedish sewage treatment plants2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Water from household laundry has been estimated to make up about 2% of the total volume flowing into municipal wastewater treatment plants (WWTPs). Records of the chemicals used in the manufacture of textiles/clothing and analyses of both washed clothes and laundry wastewater indicate that a large number of environmentally harmful substances can potentially reach treatment plants. These substances, including fibers and micro plastics fromlaundry, may contribute to the pollution of sewage sludge used for fertilization of arable land, or pollute the receiving waters downstream of wastewater treatment plants.

    Textiles are one of the groups of consumer goods that the Environmental Objectives Committee proposed (SOU 2012: 38) be subject to a government mandate regarding the use of hazardous chemicals, environmental risk reduction measures and voluntary eco-labeling. The government has also decided (Ds 2012: 23) on interim measures aimed at removing toxic material from the environment, including providing information on hazardous substances in clothing. The Swedish environmental objectives system also includes the so-called "Generation target", that states that material life cycles should be as free as possible from hazardous substances and that consumption of goods should produce as few health and environmental problems as possible, including in all the countries where they were manufactured. The Generation target means that the Swedish government needs to take into account environmental and health impacts that Swedish consumption may cause in other countries. The EU Waste Framework Directive (2008/96 / EC) defines a waste hierarchy that puts the recycling of old products, such as clothing, before the recycling of waste. This study may inform those working on developing such directives.

    Aim

    The purpose of this study was to examine the extent to which laundering of five types of clothing (cotton t-shirts, cotton jeans, work trousers, fleece sweaters and weatherproof jackets) contributes to the presence of toxic pollutants in sludge and effluent water from a representative sample of treatment plants.

    Experimental

    The choice of clothing was based on the study "Kartläggning av kemikalieanvändning i kläder" (Swerea IVF, Report 09/52) and were purchased in Umeå during January 2014.

    The different categories of clothing were washed twice in a washing machine, without drying them in between and all wastewater was collected from the washer. Immediately after washing, samples of this water were transferred into 2 L glass containers and were analyzed for 126 compounds by three different laboratories (Miljökemiska Laboratoriet, Umeå Universitet, Svenska Miljöinstitutet (IVL) och Stockholms Universitet (ACES)).

    5

    Results

    The results show that the main types of chemicals that were released when the clothing was washed, regardless of the type of clothing, were process and functional chemicals. This was expected since functional chemicals are added to the garment and are usually not chemically bonded to the fabric, whilst the process chemicals should not be present in the final product at all. Chemicals belonging to the group unwanted chemicals were released in very small amounts to the wastewater whatever type of clothing washed.

    The functional chemicals represented 30 % of the analyzed target compounds but accounted for up to 99% (for t-shirts) of the release when the clothing was washed. The lowest contribution of functional chemicals to the total release of chemicals was from weatherproof jackets. Process chemicals dominated those released from weatherproof jackets (90%) and fleece sweaters (72%); for working pants, the contribution was 41%. The unwanted chemicals were present in much lower amounts in the laundry wastewater than the functional and process chemicals: they represented 1% or less of the chemicals detected.

    T-shirts is estimated to release the largest amount of chemicals (469 kg functional chemicals, 0.5 kg process chemicals and 0.07 kg unwanted chemicals) based on the yearly net supply and the first two washing cycles. Fleece sweaters released the least amount of chemicals; 1.8 kg functional chemicals, 2.9 kg process chemicals and 3 g unwanted chemicals.

    Phthalates, DINCH (a phthalate substitute), bisphenols, formaldehyde, and organophosphates were the groups of chemicals estimated to be released in largest amounts from the five types of clothing included in the study, contributing 47%, 25%, 12%, 12%, and 3%, respectively, to the total amount.

    Based on the yearly net supply of clothing included in this study, the estimated release of textile fibers varies between 100 kg for fleece sweaters up to 8,500 kg for t-shirts. T-shirts released 0.85 mg fibers per kg, jeans released 0.46 mg/kg, weatherproof jackets 0.02 mg/kg, working pants 0.07 mg/kg and fleece sweaters 0.1 mg/kg.

    Discussion

    Phthalates and organophosphates were estimated to be released in large amounts (302 kg and 7.6 kg) contribute with 50% and 5% respectively to the amounts found in effluents from wastewater treatment plants. Chlorophenols and perfluorinated compounds were estimated to be released in very low amounts (430 g and 300 g respectively). This is however still more, 167% and 223% respectively, than what is found annually in the effluents and sewage sludge of all Swedish WWTPs.

    The estimated contribution to sewage sludge for the different compound classes was far higher than the calculated contribution to effluent. The estimation produced a contribution figure of over 100% for some compound groups. Short chain chloroparaffins and chlorophenols were estimated to contribute to the amount found in sewage sludge to such a large degree that it exceeded what is actually found in the sewage sludge. Chlorophenols are distributed between both effluent and sewage sludge, but reference data was only found for sludge, so this could be the reason for the overestimation of the amount that ends up in the sewage sludge. It can also not be excluded that the selection of clothing was not representative of what is on the market.

    6

    Conclusions

    Chemicals that are banned according to legislation such as Reach should, in principle, not be present in clothing. Even so, they are sometimes found during inspections of manufacturing facilities and analyses of clothing. This is a large problem since the use of a chemical can be banned in some countries but not in others. Arylamines are, for example, forbidden within the EU, but one of those 4,4'-diaminodiphenylmethane could still be detected in all types of clothing. Now, the clothing that we wear comes from all over the world, and it is difficult to find information on which chemicals have been used in its production since that can take place in many different countries. This tractability needs to be improved.

    In this study, we detected 72 out of 126 compounds that are non-naturally occurring compounds, in the laundry wastewater. Among the compound groups that could not be detected were anilines, triclosan, triclocarban, and siloxanes.

    The compounds released in large amounts into the laundry wastewater in this study were the process chemical bisphenol S (BPS), and the functional chemicals phthalates (DBP, BBP, DINP, DIDP), DINCH, organophosphates (TPP, TCEP, TCPP, TEHP, TBEP) and formaldehyde. Considering the net supply of new clothing to Sweden, the estimated annual contribution of the release of such compounds from new clothing being washed for the first time will be substantial.

    Even though some of these chemicals will be degraded during the treatment process in the WWTP, many of them will end up in effluent or sewage sludge and, to different degrees, contribute to the compounds that risk ending up in WWTPs or where nutrients are recycled from sewage sludge.

    Future work

    To obtain a better picture of the volume of chemicals flowing to the WWTPs and, potentially, the environment, originating from the laundering of clothing, it would be of interest to study the release of chemicals from a broader range of clothing types. It would also be interesting to include analysis of the fabric to see what proportion of chemicals are released during laundry, and what proportion remain and are then potentially released during later washing or enter the textile waste stream.

    It would also be of great interest to carry out non-target analysis on both the textiles and the wastewater to form an even broader picture of which chemicals are present in the textiles and the wastewater.

  • 16.
    Boström, Gustaf
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Lindström, Bodil
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Gönczi, Mikaela
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Kreuger, Jenny
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Nationell screening av bekämpningsmedel i yt- och grundvatten 20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport presenteras resultat från en nationell screening av bekämpningsmedel i ytvatten och grundvatten som genomfördes under 2015. Screeningen av bekämpningsmedel var en del av ett regeringsuppdrag för screening av miljögifter till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket gav Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) uppdraget att genomföra provtagningskampanjen för den del av uppdraget som gällde bekämpningsmedel. Den nationellt finansierade provtagningen av ytvatten och grundvatten fokuserades kring de mest jordbruksintensiva regionerna Skåne, Halland, Västra Götaland, Östergötland och Mälardalen. Utöver detta erbjöds även alla Länsstyrelser i Sverige att finansiera ytterligare provtagning i respektive län och detta medförde att ytterligare provtagning av ytvatten tillkom i ovan nämnda regioner samt i Blekinge, Värmland och på Gotland och av grundvatten i Västra Götaland, Västerbotten och på Gotland.Proverna i ytvatten togs under maj-oktober med ett momentanprov per månad i avrinningsområdets utlopp. Den nationellt finansierade provtagningen i ytvatten fokuserades på avrinningsområden med stor andel åkermark (>40 %) och avrinningsområden främst mellan 20-100 km2. Utöver detta lade Länsstyrelserna till ytterligare avrinningsområden i den regionalt finansierade provtagningen av ytvatten. Det totala antalet prover i ytvatten var 157. För den nationellt finansierade provtagningen av grundvatten så gjordes provtagningarna i enskilda dricksvattenbrunnar eftersom tidigare resultatsammanställningar har pekat på att vatten från dessa kan vara mer känsligt för bekämpningsmedelspåverkan än annat grundvatten. I de regionalt finansierade proverna i grundvatten, i Västra Götaland, Västerbotten och på Gotland, togs prover på inkommande grundvatten till vattenverk. I grundvatten togs 1 prov per lokal och provtagningen inkluderade 54 enskilda brunnar och 18 vattenverk.Kemiska analyser av bekämpningsmedel utfördes av laboratoriet för organisk miljökemi vid SLU och omfattade en stor andel av alla växtskyddsmedel som används eller har använts i Sverige. I ytvatten analyserades 131 substanser och i grundvatten analyserades 108 substanser. Resultaten jämfördes med gränsvärden och riktvärden för dricksvatten och grundvatten samt riktvärden till skydd för vattenlevande organismer i ytvatten.I ytvattenproverna detekterades minst en substans i alla prover (förutom 3 prover från Gotland där endast glyfosat och AMPA analyserats och ej kunnat detekteras). Det största antalet detekterade substanser i ett prov var 31 men vanligast var att hitta ungefär 8-10 substanser per prov. I enskilda dricksvattenbrunnar var det största antalet substanser i ett prov 19 men det vanligaste var att inte hitta någon eller att hitta några få substanser. Ungefär 57 % av alla prover i enskilda brunnar innehöll minst en substans. I inkommande grundvatten till vattenverk innehöll ungefär 44 % av alla prover minst en substans och det högsta antalet substanser i ett prov var 4.2Ungefär 23 % av alla prover i ytvatten hade en summahalt över eller lika med gränsvärdet för summahalt av bekämpningsmedel i dricksvatten på 0,5 μg/l och ungefär 45 % av alla prover hade fynd av minst en substans över eller lika med gränsvärdet för enskild bekämpningsmedelssubstans i dricksvatten, 0,1 μg/l. I enskilda dricksvattenbrunnar var motsvarande siffror ungefär 11 % över eller lika med gränsvärdet för summahalt och ungefär 20 % över eller lika med gränsvärdet för minst en enskild substans. I proverna från grundvattenverk hade inget prov en summahalt över eller lika med gränsvärdet och endast 1 prov av 18 (5,6 %) innehöll en substans med koncentrationen 0,1 μg/l, alltså tangerande gränsvärdet.I ytvatten dominerades fynden av ogräsmedel som var godkända för användning under 2015. Bentazon, glyfosat och glyfosats nedbrytningsprodukt AMPA var de tre vanligaste substanserna att detektera i ytvatten och var tillsammans med MCPA även de vanligaste substanserna att förekomma i halter över eller lika med 0,1 μg/l. I grundvatten, både enskilda dricksvattenbrunnar och vattenverk, dominerades däremot fynden av totalbekämpningsmedel, med huvudsaklig användning utanför jordbruket. I enskilda brunnar var de tre vanligaste substanserna att hitta BAM, atrazin och atrazins nedbrytningsprodukt atrazindesetyl. De ingick i produkten Totex strö som tidigare hade stor användning för att bekämpa ogräs på t.ex. grusgångar och industriområden men som har varit förbjuden att sälja sedan 1989. Fjärde vanligaste substansen att detektera i enskilda brunnar var bentazon som fortfarande är tillåten för användning. I vattenverk var också BAM följt av atrazin, bentazon och atrazindesetyl de vanligaste substanserna att hitta.Överlag har det varit relativt få fynd över riktvärden till skydd för vattenlevande organismer i ytvatten. Ungefär 10 % av alla prover hade minst en substans över eller lika med sitt riktvärde vilket kan jämföras med 30-60 % i den årliga nationella miljöövervakningen 2002-2012. Totalt hade 13 olika substanser halter över eller lika med sina respektive riktvärden och alla dessa substanser var godkända för användning under 2015. Sex av substanserna var ogräsmedel, fyra svampmedel och tre insektsmedel. Den substans som hade flest överskridanden var ogräsmedlet diflufenikan som hade halter över eller lika med sitt riktvärde i ungefär 5 % av proverna. Diflufenikans riktvärde höjdes dock under 2015 vilket påverkar jämförelserna med tidigare data.En statistisk analys genomfördes av förhållanden mellan antal detekterade substanser och summahalter per prov i ytvatten jämfört med avrinningsområdets storlek, andel åkermark och andel spannmålsodling. Analyserna visar att antalet detekterade substanser per prov har ett statistiskt signifikant positivt samband med både avrinningsområdets storlek och andelen åkermark/spannmål. Summahalterna per prov har ett signifikant samband med andelen åkermark/spannmål men inte med avrinningsområdets storlek.Antalet detekterade substanser per prov i enskilda brunnar jämfördes med brunnarnas djup, ålder, avstånd till besprutning, konstruktionstyp, nitrathalt samt koncentration av E. coli och koliforma bakterier. Av dessa var det endast koncentrationen av koliforma bakterier som visade något signifikant samband. En förhöjd koncentration av koliforma bakterier kan vara3tecken på att brunnen är otät och därmed lättare får in ytligare vatten som kan vara förorenat av bland annat bekämpningsmedel.Denna omfattande provtagningskampanj ger en bra uppfattning om situationen med bekämpningsmedel i både ytvatten och grundvatten men är trots allt en ögonblicksbild. Alla prover som tagits för detta projekt har varit momentanprover som visar koncentrationen vid tidpunkten som provet togs men där variationer i halter över tid kan missas. Mellanårsvariationer kan också vara stora på grund av olika användning av bekämpningsmedel samt olika väder som kan påverka spridningen av bekämpningsmedel från fälten till vattendrag eller grundvatten. Överlag så är resultaten från denna screeningstudie dock i linje med resultaten från den årliga nationella miljöövervakningen

  • 17.
    Yeung, Leo
    et al.
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Eriksson, Ulrika
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Kärrman, Anna
    Executive, Universitet, Örebro universitet, Örebro universitet, forskningscentrum människa teknik miljö, MTM.
    Pilotstudie avseende oidentifierade poly- och perfluorerade alkylämnen i slam och avloppsvatten från reningsverk i Sverige2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of the this investigation are 1) to measure the amount and proportion of unidentified PFASs had been used in daily life by analyzing total organofluorine (TOF) and quantifiable PFASs in influent samples; and 2) to measure the amount and proportion of unidentified PFASs released into the environment by analyzing TOF and quantifiable PFASs in effluent samples and sludge samples from municipal waste water treatment plants. Sewage (influent and effluent) and sludge were collected in 2015 and 2016 from three wastewater treatment plants (Gässlösa (Borås), Henriksdal (Stockholm) and Öhn (Umeå)). Levels of TOF and PFAS in sludge from 2016 and filtered effluent and influent samples from 2015 and 2016 are reported. Different classes of PFASs including PFCAs, PFSAs, FTSAs, FTCAs, diPAPs, FTUCAs, FOSAs, FOSAAs, PFPAs and PFPiAs were detected in sewage and sludge samples. For influent and effluent samples, all detectable neutral and/or cationic PFASs remained unidentified; for the anionic fraction, 79-94% of the TOF were unidentified. For sludge samples, a significant proportion (42-82%) of total anionic organofluorine remained unidentified

  • 18.
    Ahrens,, Lutz
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Hedlund, Johanna
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Dürig, Wiebke
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Tröger, Rikard
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Wiberg, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Screening av PFAS i grund- och ytvatten2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Levels of 26 per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) were measured in 502 water samples originat-ing from Swedish groundwater, surface water, sewage treatment plant (STP) effluents and landfill leachates. In drinking water source areas, the average Σ26PFAS concentration was 8.4 ng L-1. The national drinking water guideline value of 90 ng L-1 for Σ7PFASs was exceeded in 2% of these samples. In water not used for drinking water, Σ26PFASs average concentration was 142 ng L-1. PFOS concentra-tions exceeded the Annual Average Environmental Quality Standard (AA-EQS) of the EU Water Frame-work Directive in 42% of the surface water samples. Among the different water categories, the landfill leachates had the highest average concentration of Σ26PFAS with 487 ng L-1, followed by surface water (average 112 ng L-1), groundwater (49 ng L-1), STP effluents (35 ng L-1) and background screening lakes (3.4 ng L-1). The composition profile of the PFASs differed between the types of waters showing an even distribution of ΣPFCAs, ΣPFSAs and ΣPFAS precursors in groundwater, whereas in all other water categories, ΣPFCAs were dominant. As FOSA, PFNA, PFDA, and 6:2 FTSA were frequently detected in drinking water source areas (constituted 20%, 7.3%, 5.9%, and 4.4% of the Σ26PFASs, respectively), it is reasonable to consider the inclusion of these in the Swedish drinking water guideline.

  • 19.
    Lundstedt, Staffan
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Sources and levels of PBDD/Fs in the Swedish environment2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report deals with brominated dioxins (PBDD/Fs); how they are formed and emitted and what

    that leads to in terms of levels in the environment. The report focuses on the situation in Sweden,

    but it includes a comprehensive review of studies and data from the whole world. Furthermore, the

    report includes a tentative estimation of the total amount of PBDD/Fs that is present and potentially

    may be emitted from products and materials in the Swedish society, as well as a discussion on how

    these emissions can be minimized.

    The PBDD/Fs is a group of unintentionally produced contaminants that are analogous to the more

    well‐known chlorinated dioxins (PCDD/Fs), but that contain bromines instead of chlorines. There are

    also mixed brominated‐chlorinated dioxins (PBCDD/Fs), although these are only touch upon briefly in

    this report. Due to the structural similarities, the PBDD/Fs, PCDD/Fs and PBCDD/Fs share many

    properties with each other, including low water solubility and volatility and long environmental halflives.

    This means that PBDD/Fs will stick to particles in the environment and stay there for a long

    time, usually several years. The similarities also apply to the toxicity, which generally is very high, and

    according to the current recommendations the toxic equivalency factors (TEFs) developed for the

    PCDD/Fs can also be used for the PBDD/Fs.

    Like the PCDD/Fs, PBDD/Fs may be formed in all kinds of combustion processes provided that

    bromine is present in some form, which today usually is the case. The bromine content in materials,

    waste and fuels has thus increased drastically since brominated flame retardants (BFRs) were

    introduced on the market in the 1970s. In the combustion process, the PBDD/Fs can either be

    formed from basic elements such as carbon, hydrogen and bromine, or from small precursor

    molecules. While the former ‘de novo’ pathway often is the dominating process for PCDD/Fs, the

    precursor pathway seems to be more important for the PBDD/Fs. This is because many BFRs, and

    especially the polybrominated diphenylethers (PBDEs), constitute far advanced precursors of

    PBDD/Fs, and especially of polybrominated dibenzofurans (PBDFs). As a result, mainly PBDFs are

    formed in most incineration processes, and the yields increase during poor combustion conditions

    when the density of precursors is high.

    Furthermore, PBDD/Fs may also be formed during thermal stress of BFR mixtures or BFR containing

    materials and products. This means in practice that PBDD/Fs are formed already when the BFR

    mixture is produced and that the PBDD/F content steadily increases as the BFRs are mixed into

    polymers, when the polymers are refined into materials and products, and when the products are

    disposed of and recycled by various processes. In addition, PBDD/Fs may also be formed through

    photolytic transformation of BFRs, which may occur as BFR treated products are exposed to sunlight

    for instance. In all these processes, the transformation of PBDEs to PBDFs is by far the most

    important pathway, and when PBDEs are present all other formation pathways are negligible.

    However, recently it has been recognized that PBDD/Fs, and in this case mainly polybrominated

    dibenso‐p‐dioxins (PBDDs), may be formed naturally in some marine environments via biological and

    photolytical pathways.

    The emission from incineration processes are both a result of the release of PBDD/Fs that already are

    present in the material being combusted and of the formation of PBDD/Fs in the actual process. Both

    these processes are favored by poor combustion conditions, which are more prominent during open

    Sources and levels of PBDD/Fs in the Swedish environment

    3

    burning activities than during controlled incineration in large scale facilities. As a consequence the

    emissions measured from incineration facilities are relatively low, while the emissions measured in

    connections to open burning activities and accidental fires can be extremely high. However, the

    emissions also depends on the fuel and its content of BFRs. Higher emission have therefore been

    measured from industrial (IWI) and hazardous waste incinerators (HWI) and from metallurgical

    processes using electronic waste as one of its feed stocks, as compared to municipal solid waste

    incinerators (MSWI). Furthermore, extremely high PBDD/F emissions have been measured during

    open burning of electronic waste (e‐waste), which is carried out as a recycling activity in some

    developing countries, and also may occur during accidental fires in e‐waste recycling facilities for

    instance.

    Relatively large emissions of PBDD/Fs have been measured in connection to production facilities for

    BFRs and facilities that are using BFRs to treat products, although there are no such data available for

    Swedish facilities. Nevertheless, high PBDD/F levels have been measured in PBDE mixtures as well as

    in materials treated with PBDEs, both in Sweden and in other countries. These PBDD/Fs constitute a

    threat to human health and the environment as the materials are used, disposed of and recycled

    since the PBDD/Fs may be emitted during the whole life cycles of the materials. Not least the

    recycling may lead to large emissions of PBDD/Fs, and especially during informal e‐waste recycling

    activities. However, large emissions have also been measured in controlled recycling facilities, and in

    these cases the emissions seem to be connected to the dust released from the interior of the e‐waste

    during the dismantling processes. This may lead to extensive exposure of the recycling workers at

    least.

    As a result of the great number of sources of PBDD/Fs, these contaminants are nowadays more or

    less ubiquitous in the environment. PBDD/Fs have been found in air, soil, sediments, sewage water,

    sludge, various animal and plant species, food and feed, indoor dust and humans. In air, the PBDD/F

    levels are usually lower than the PCDD/F levels, but in some urban and industrial environments the

    reverse profile can be seen. The highest PBDD/F levels in air are found outside e‐waste recycling

    facilities and at informal e‐waste recycling sites. The levels are usually correlated with the PBDE

    levels and the profiles are dominated by PBDFs. In Sweden, the air levels reported from urban

    environments are usually lower than those reported from urban environments in Asia, but for rural

    sites the levels are more similar. In fact, the levels in urban environments in Sweden are not that

    different from the levels in Swedish rural environments.

    In soil the highest PBDD/F levels are generally found at informal e‐waste recycling sites as mentioned

    previously. However, similar levels have actually been found in connection to a Swedish recycling

    facility that had been subject to an accidental fire. Otherwise, soil levels are generally elevated in

    urban environments in comparison to rural and agricultural environments. Like for air, the PBDD/F

    levels are generally correlated with the PBDE levels, and the profile is dominated by PBDFs, indicating

    that the PBDD/Fs originate from PBDE treated materials. Lake sediments principally follow the same

    trend as soil, with higher levels in urban and PBDE exposed areas and with a dominance of PBDFs.

    However, marine sediments sometime show a different pattern. Hence, in shallow coastal waters

    with high biological productivity and sunshine penetration, the levels of PBDDs may sometimes be

    extremely high. This is because of natural formation of PBDDs in these environments.

    Sources and levels of PBDD/Fs in the Swedish environment

    4

    When it comes to biota, food and feed, the PBDD/F levels are generally higher in fatty samples, such

    as fatty fish, mussels, eggs, liver and carcass fat. However, the levels in fish and shellfish seem also to

    be highly influenced by the presence of local sources in their living habitat, with natural sources

    giving rise to the largest variations. Some fish and mussel populations along the Swedish coastline

    have thus been found to contain extremely high levels of PBDDs. However, local PBDE related

    sources may also give rise to elevated levels, which overall may result in mixed PBDD/F profiles in

    some marine fish populations. Apart from these locally influenced fish and mussels, the PBDD/F

    levels in marine species are generally lower than the PCDD/F levels. Still, the PBDD/Fs have been

    found to contribute significantly to the total dioxin‐like toxicity in these species, which is serious

    considering that some of them already contain close to acceptable levels of other dioxin‐like

    compounds.

    For indoor environments, PBDD/Fs have mainly been measured in dust. The levels vary considerably,

    which is believed to be connected to a varying presence of PBDE containing materials in different

    indoor environments. However, this correlation is not always easy to discern. Overall, somewhat

    higher PBDD/F levels have been found in dust from public buildings, such as hotels and offices, than

    in dust from residential houses. However, the highest PBDD/F levels reported for dust have been

    found in a residential house in USA. In this house the levels were even higher than those recorded for

    workshop floor dust at an e‐waste recycling site in China. Nevertheless, the PBDD/F levels are usually

    correlated with the PBDE levels which support the theory that they have the same sources. In

    addition, the PBDD/F profiles are usually dominated by PBDFs. In most cases the PBDD/F levels in

    dust are higher than the PCDD/F levels, and when it comes to the total dioxin‐like toxicity the

    PBDD/Fs contribute significantly. The levels measured in Swedish dust are approximately at the same

    levels as in other countries.

    In humans, PBDD/Fs have been measured in mother’s milk, adipose tissue and blood. In mother’s

    milk the levels are in the same range all over the world, even when including mothers from an

    e‐waste site in Vietnam and mothers from USA with much higher PBDE levels in their milk. This,

    together with the fact that the PBDF profiles in mother’s milk generally are different from those

    observed in dust, indicates that the uptake and metabolism of PBDD/Fs in humans are somewhat

    selective. However, overall the PBDD/F levels in mother’s milk are lower than the PCDD/F levels and

    their contribution to the total dioxin‐like toxicity seem to be fairly low. PBDD/Fs have also been

    measured in human adipose tissue from Sweden and Japan. The levels seem to be somewhat lower

    in Sweden than in Japan, but the PBDD/Fs were detected in all Swedish samples as well, verifying

    their widespread distribution. The PBDD/F profiles where generally similar to those found in the milk

    samples, supporting the theory of a selective uptake and metabolism. However, contribution of the

    PBDD/Fs to total dioxin‐like toxicity seems to be higher in the adipose tissue than in the milk

    samples. Finally, PBDD/Fs have been found in relatively high levels in blood from two fire fighters in

    San Francisco.

    The data summarized in this report suggest that most PBDD/Fs that we are exposed to, apart from

    the naturally produced PBDDs, originate from the BFR treated materials we have in our society, and

    particular those that are treated with PBDEs. A rough estimate, performed in the report, suggests

    that such materials could hide several tons of PBDD/Fs only in Sweden. Furthermore, we are adding

    some hundreds of kilos of new PBDD/Fs every year in BFR containing products we are importing. This

    mainly includes electrical and electronic equipment (EEE), vehicles and construction materials. At the

    Sources and levels of PBDD/Fs in the Swedish environment

    5

    same time BFR containing materials are constantly removed from the society as they reach their endof‐

    life stage. When this happens the materials are either recycled, destructed or put on landfill, with

    each process constituting a certain risk for further emissions.

    Today in Sweden, most of the BFR containing waste is incinerated, but some may also end up on

    landfills. This may for example be the case for the shredder light fraction (SLF) from the vehicle

    fragmentation process, since this fraction is somewhat complicated to incinerate. It is estimated that

    up to 0.5 tons of PBDD/Fs may end up on Swedish landfills every year, and that these landfills may

    hide several tons of PBDD/Fs in total. For the waste fraction that is incinerated in authorized facilities

    the destruction efficiency of the PBDD/Fs is relatively high, at least when considering the stack

    emissions and the levels in the fly ashes. However, when it comes to the bottom ashes the PBDD/F

    levels can still be relatively high, indicating that all PBDD/Fs in the original waste is not destroyed or

    alternatively that new PBDD/Fs are formed in the process. It is estimated that the bottom ashes

    produced in Swedish MSWIs every year contain almost 6 kg of PBDD/Fs.

    Besides all PBDD/Fs that are hidden in products, materials and waste in our society, there is an even

    larger amount of not‐yet‐formed PBDD/Fs in all BFRs (and particularly PBDEs) that are present in the

    same and similar products, materials and waste in the society. If all this material would be subject to

    some kind of incomplete combustion process, as a worst case scenario, it could potentially give rise

    to an additional 200 tons of PBDD/Fs that would be emitted. To eliminate this risk, these materials

    will have to be removed and subsequently destructed. However, in this context it should be noted

    that the risk for emission often will increase as the material is removed from its original placement

    and when it is being recycled and destructed.

    To minimize the emissions of PBDD/Fs from waste material a key factor would be the

    implementation of efficient and sensitive identification and separation technologies that are capable

    of separating BFR containing materials from non‐BFR‐containing materials, so that each fraction can

    be treated appropriately. There are several spectroscopic technologies available for this purpose, and

    also technologies based on differences in density and electrostatic properties. However, none of

    these technologies are alone capable of screening out the BFR containing materials, but need to be

    used in combinations. Still, a 100% separation will not be achieved, and usually around 5% will end

    up in the wrong fraction. As a consequence, recycled materials should never be used for sensitive

    applications, such as toys and household products, and when it comes to the BFR containing fraction,

    it should not be recycled at all. It could perhaps be used to make basic chemicals (like bromine) or

    fuel for the industry, but otherwise it should be destructed.

    Destruction of BFR containing materials may be accomplished in authorized incineration facilities.

    The mixing ration of the BFR materials in other wastes/fuels should however be kept low (<5%) in

    order to limit the amount of PBDD/F precursors and corrosive HBr in the combustion zone and the

    flue gases. The incinerators should also have highly developed flue gas cleaning systems and plans for

    how ashes (not least bottom ashes) should be handled. Other high temperature processes, such as

    cement kilns and metal smelter may also be used to destruct BFR containing materials provided that

    these have similar emission control systems as the authorized incinerators. If these demands are

    fulfilled, metals smelters are preferably used for the metal containing BFR waste, e.g. PC‐boards,

    since these facilities are capable of recovering the metals.

    Sources and levels of PBDD/Fs in the Swedish environment

    6

    As an alternative to a complete destruction of the BFR containing materials it may also be possible to

    extract the bromine or the intact BFRs from the materials, after which the materials can be recycled

    or treated as non‐BFR materials and the bromine reused in the industry. A couple of such

    technologies have been suggested and described for BFR containing plastics, but none have so far

    been applied in full‐scale.

    The very last option for BFR containing waste, as with other organic waste fractions, is landfilling.

    Normally it should not be used at all, but if it for some reason has to be chosen as an alternative it

    has to be done under certain controlled conditions to minimize leakage, emissions and exposure of

    humans and animals. The landfills also have to be secured from accidental fires and be able to

    maintain a high security even if the surrounding and the climate are changing. The short‐term risks

    mentioned above, e.g. risk for leakage and fire, also have to be considered when BFR containing

    materials are stored temporarily, while waiting for other treatments for instance. In such situations,

    it would perhaps also be wise to limit the amount of BFR containing materials/wastes that can be

    stored in the same area in order to minimize the damages caused if an accidental fire still would

    occur

  • 20.
    Köhler, Stephan J.
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Klavzar, Andreja
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Wallman, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Huser, Brian
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Utvärdering av delprogrammet metaller inom miljöövervakning av sjöar: Styrfaktorer och mönster som hjälp för ett reviderat provtagningsprogram2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den årliga omfattande provtagningen av programmet omdrev som har pågått mellan 2007 till 2016 har varit mycket värdefull för utvärderingen för av faktorer som styr halter av ett antal metaller (Cd, Co, Cu, Ni, Pb och Zn). Det föreliggande dataset kan vara un-derlag till stöd för länsstyrelsen och kommuner att identifiera höga halter. Regionala skillnader i programmet omdrev har samma mönster som i programmet trendsjöar både med avseende på medianhalter, förekomst av låga värden och trender i påverkade jäm-fört med opåverkade områden. Ett större antal sjöar i omdrevprogrammet är tydligen påverkad av antropogena källor och kan möjligen uteslutas från metallanalyser i framti-den. Möjligen kan dessa sjöar vara referenser för påverkade områden. För följande me-taller fanns det starka (Co, Pb och Zn), svaga (Ni) och inga (Cd, Cu) samband mellan totalhalter och kemiska och landskapsrelaterade styrfaktorer som kan användas för att beräkna förväntade medianhalter i sjöar. Det föreslås att ett större antal sjöar i program-met trendsjöar analyseras 4 gånger per år för att få en bättre uppfattning av den tempo-rala variationen. I områden som är opåverkade av kända punktkällor så kan skattning av biotillgängligheten (Cu, Ni och Zn) eller beräkning av acceptabla gränsvärden (Pb) även fortsättningsvis utföras via metallernas totalhalter och totalhalten organiskt kol (TOC). För metallerna Pb och Zn kan totalhalterna korrigeras via antingen omräkningsfunktion-er eller med hjälp av modelleringsverktyget VisualMinteq som är tillgängligt. Beräk-ningarna antyder att halten TOC samvarierar med den beräknade biotillgängliga frakt-ionen. Osäkerheter som styrs av pH är minst lika stora som osäkerheter som härrör från TOC. Andra osäkerheter i beräkningarna så som halten Al och Fe som också kan bindas upp av TOC bör belysas närmare vid behov. I sjöar med höga pH värden bör biotill-gängligheten av Ni följas upp om totalhalten Ni är ovanligt höga (>25 ppb).

  • 21. Boström, Gustaf
    Högfluorerade ämnen i den svenska miljön - sammanställning av data från 2000 till 2015: Underlagsrapport till Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Screening av förekomsten av miljögifter2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanställs och analyseras undersökningar som gjorts av halterav högfluorerade ämnen i svensk miljö. 42 olika substanser har inkluderats frånundersökningar i matriserna vatten, biota (vattenlevande eller som främst lever avfisk), sediment, avloppsslam, luft, nederbörd och jord. Data kommer frånNaturvårdsverkets databaser för miljöövervakning, SGU:s vattentäktsarkiv,myndigheter och verksamhetsutövare samt från vetenskapliga artiklar. Resultatenhar jämförts med miljökvalitetsnormer (MKN) i de fall detta funnits, nämligen förPFOS i ytvatten, fiskmuskel samt lever från abborre, sill eller tånglake. Data frånvattenverk har jämförts med Livsmedelsverkets åtgärdsgränser.Analyserna har delats upp med avseende på olika påverkanskällor;bakgrundsområden, områden med diffus påverkan, reningsverk,brandövningsplatser, avfallsanläggningar och vattenverk. Mellan dessa olikapåverkanskällor kan en skillnad ses i andelen prover som innehåller högfluoreradeämnen och halter som hittas av olika ämnen. Halterna av PFOS i ytvattenöverskred MKN i 33 % av värden från bakgrundsområden, 84 % i områden meddiffus påverkan och 89 % vid brandövningsplatser. Halterna av PFOS i fiskmuskelöverskred MKN i 5 % av värden från bakgrundsområden, 28 % i områden meddiffus påverkan och 62 % vid brandövningsplatser. Halterna av PFOS i lever frånabborre och sill överskred MKN i 0,7 % av värden från bakgrundsområden och 44% i områden med diffus påverkan. PFOS är den vanligaste substansen att hitta i 18av 29 analyser av olika matriser och påverkanskällor och näst vanligast i 6. I fisk,både muskel och lever, är PFOS den vanligaste substansen att hitta i samtligaanalyser. Prover av råvatten från vattenverk överskred Livsmedelsverkets lägreåtgärdsgräns i ca 16 % av prover och den högre åtgärdsgränsen i 0,5 % av prover.Prover i färdigt dricksvatten från vattenverk överskred den lägre åtgärdsgränsen ica 5 % av prover och den högre åtgärdsgränsen i 1 % av prover.Trender för högfluorerade ämnen på bakgrundslokaler i limnisk och marin miljöhar infogats från Naturhistoriska riksmuseets rapporter och beskrivits.Tidstrenderna för PFOS och PFHxS i lever från sill är inkonsekventa mellan olikalokaler men FOSA visar en minskning på alla lokaler de senaste tio åren. Allaperfluorerade karboxylsyror i lever från sill visar uppåtgående trender eller ingentrend. I ägg från sillgrissla ökar koncentrationerna av alla undersökta ämnen settöver hela perioden (från 1968 eller 1973). Dock ses en minskande trend för PFOSde 10 sista åren. I limnisk miljö undersöks lever från abborre och röding. Halternaav PFNA, PFDA och PFUnDA ökar mellan 1980-2013 i sjön Abiskojaure men förPFNA, FOSA, PFUnDA, PFDoDA och PFTrDA minskar de under de sista 7 åren.I sjön Skärgölen ökar halterna för PFDA, PFUnDA, PFDoDA och PFTrDA mellan1980-2013 men halterna av PFOS minskar under hela perioden och halterna förFOSA minskar under de sista 9 åren.

  • 22. Jonsson, Per
    Miljögifter i sediment i Stockholms skärgård och östra Mälaren 20132015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The Stockholm County Administrative Board, the Stockholm Environment and Health Administration,the Edsviken Water Cooperation Group and the Stockholm County Council have conducted asediment survey in an area that stretches from eastern Lake Mälaren to the Stockholm city centre, and then out to the Stockholm archipelago. The survey includes 34 sampling stations and was performedas a follow up of previous surveys conducted in 1997-2001 and 2007. In the present survey, two new stations were established in Ulvsundasjön and Edsviken. The aim of the survey was to examine currentlevels of contaminants in the sediments, and estimate trends since the late 1990s.

    Sampling was performed in September/October 2013. Surface sediment (sediment depth 0-2 cm) was collected at all stations, and at five of the stations samples from deeper levels in the sediment were also collected for a retrospective study. Surficial sediment samples were taken in the field by using aspecial extruder designed for Gemini cores. The sediment cores that were analysed retrospectively were sliced in the laboratory. To investigate the historical development of pollutants in the study area, cores from five stations were dated with the 137Cs technique. Very clear peaks of Cs activity, which date from one year after the Tjernobyl nuclear accident in 1986, were registered at all stations except Riddarfjärden in central Stockholm. The annual sediment accumulation rate in the archipelago varies between 10 and 14 mm/year, but is significantly lower at S Björkfjärden in Lake Mälaren, where it was about 5 mm/year.

    Surficial sediment from all sampling stations was analysed for metals, tributyltin compounds, dry matter and organic content. At eleven selected sampling stations, levels of an additional number oforganic contaminants were also analysed, and at five of these stations both metals and organic pollutants were analysed at four deeper levels in the sediment cores.

    Sediment concentrations were classified on the basis of the Environmental Protection Agency’scriteria for sediment. When possible, the results have also been evaluated according to the Swedish Agency for Marine and Water Management’s proposals for new effects-based criteria from 2014 for the assessment of ecological and chemical status.

    The results show generally higher levels of contaminants closer to the centre of the city of Stockholm. Substances such as mercury, cadmium, lead, copper, polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs),polychlorinated biphenyls (PCBs), hexachlorobenzene (HCB) and TBT were detected at high or very high levels in this area in 2013.

    Lead concentrations in the Stockholm area were elevated in relation to background levels. The highest value was recorded at Strömmen in central Stockholm, but concentrations were also very high at Årstaviken and Riddarfjärden . The cadmium concentrations were elevated in relation to background levels, but the distribution was slightly different compared to that of lead. The highest cadmium concentrations were measured at Brunnsviken, Årstaviken, Strömmen and Ulvsundasjön. A very high concentration of copper, 100 times higher than the background level, was noted at Riddarfjärden just off the eastern point of Långholmen Island. At Årstaviken, Ulvsundasjön,Strömmen and Brunnsviken, the copper concentration was 12-18 times higher than the backgroundlevel. Mercury concentrations were highly elevated at Strömmen, Riddarfjärden and Årstaviken. The highest silver concentrations in Lake Mälaren were observed at Ulvsundasjön and Årstaviken. In the archipelago the highest concentration of silver was detected at Brunnsviken. The area influenced by heavy metals was about the same for lead, cadmium, copper, mercury and silver, and extended from Lake Mälaren out to Oxdjupet and Kodjupet in the archipelago. In many cases, measured levels of lead and cadmium exceeded the new evaluation criteria for chemical status proposed by the SwedishAgency for Marine and Water Management.

    The area influenced by the organic contaminants was similar to that influenced by heavy metals. The concentrations of PAHs were very high at Strömmen, Riddarfjärden and Lilla Värtan, and high levels were detected at Årstaviken, Ulvsundasjön, Käppala, Bergholmen, Edsviken and Lilla Värtan. The levels of anthracene exceeded the proposed evaluation criterion for good chemical status at almost allsampling points. Very high concentrations of PCBs were detected at all sampling sites except in the central and outer archipelago and at S Björkfjärden in Lake Mälaren, where relatively high concentrations were noted. In central Stockholm, the levels of PCBs were more than six times higher than the limit for “very high concentrations”, with an extremely high value at Riddarfjärden, wherethis limit was exceeded with a 36-fold margin. High or very high levels of HCB were detected at eight out of eleven sampling stations. For polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and the phthalate DEHP there are no criteria to relate to, but these substances were detected at clearly measurable levels in central Stockholm. The concentration of tributyltin (TBT) was very high throughout the study area,and the proposed evaluation criterion for good chemical status was exceeded at all stations exceptKobbfjärden channel in the archipelago.

    Attempts to detect time trends in the investigation area were made using two different approaches. The first was to compare concentrations in surficial sediments from the surveys performed in 1997-2001,2007 and 2013. The second approach was to evaluate trends in deeper levels of dated sediment cores.

    Comparisons between the three surveys show no significant differences in levels of lead, cadmium,mercury or zinc. Chromium concentrations were consistently lower in the survey from 2013 than in previous surveys, most likely due to different methods of analysis. Silver concentrations showed a clear downward trend with time throughout the study area. In general, the results of the retrospective studies of sediment cores showed, however, decreasing concentrations of lead, cadmium, chromium,mercury and zinc towards the sediment surface. However, at Riddarfjärden, chromium concentrations increased with time, while the lead concentrations remained unchanged except for a clear increase in the surface sediments. Levels of mercury remained unchanged at Strömmen in central Stockholm, while they increased at S Björkfjärden in Lake Mälaren. Unlike at other sampling stations, unchanged levels of chromium and zinc were noted at S Björkfjärden.

    Comparison of the different surveys showed a clear time trend for copper in the entire investigationarea. Copper concentrations increased consistently at almost all the investigated stations. This indicates a significant regional increase in copper concentrations in sediments since the turn of the millennium. A possible reason for the higher levels may be the recent increase in the use of copper as an active agent in antifouling paints. However, the retrospective studies of sediment cores show that since the 1980s, copper concentrations seem to have decreased at four out of five investigated stations.At Riddarfjärden concentrations of copper increased clearly in the surface sediments.

    Comparisons between the three surveys showed no clear differences in PAH concentrations over time. In contrast, the retrospective studies of sediment cores indicated declining levels of PAHs during thesame period.

    The concentrations of PCBs and HCB found in this study were considerably lower compared to thesurvey of 1997-2002 at all investigated sites. The retrospective studies of sediment cores show that PCB levels have dropped significantly at both Käppala and Lilla Värtan since the 1980s, while they increased significantly in the surface sediments at Riddarfjärden. The trends in concentrations of HCB in the sediment cores varied widely at the different sampling stations. At Riddarfjärden levels have increased significantly since the 1980s, while they were relatively unchanged at Bergholmen.

    PBDEs, TBT, nonylphenol and chlorinated paraffins were not analysed in the previous surveys, but were included in the retrospective studies of sediment cores in 2013. Measurable concentrations of PBDEs were noted in sediment cores from Strömmen, Käppala and Riddarfjärden, and levelsincreased towards the sediment surface. The highest concentrations of PBDEs were found in surface sediments from Strömmen. In all cores, TBT concentrations were significantly higher in deeper layers compared to surficial sediments, and the highest concentrations were found in layers from 1985-1992. The results are consistent with the historical use of TBT as an active agent in antifouling paints. The use of TBT peaked in the 1980s and was then phased out gradually from 1989 until a total ban was imposed in 2008. The concentrations of nonylphenol clearly decreased from the 1980/90s until 2013 at four out of five sampling stations. Both short-chain (SCCP) and medium-chain (MCCP) chlorinated paraffins have decreased substantially in recent decades.

    Overall, the trend analyses show that sediment concentrations of PCBs, HCB, TBT, nonylphenol andshort-chain and medium-chain chlorinated paraffins have decreased over time, whereas the loads of copper and PBDEs have increased since the millennium shift.

  • 23.
    Haglund, Peter
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Miljöövervakning av utgående vatten & slam från svenska avloppsreningsverk: Resultat från år 2012 och 2013 och en sammanfattning av slamresultaten för åren 2004-20132015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön), Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås) har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika (fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar, ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar, metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso-p-dioxiner, dibensofuraner och bifenyler. Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl- och oktylfenoler.

    Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004-2013 och utgående vattenhalter för år 2013. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningen under 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk och Bergkvara reningsverk.

    Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Med andra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk. Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen än övriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di-iso-decylftalat (DIDP).

    En nyligen genomförd tidstrendanalys (Olofsson, Bignert & Haglund, 2012) visade på signifikant minskande halter över tid (2004-2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono- och dibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4-triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE-154 och PBDE-183 samt högklorerade dioxiner och furaner (heptaCDD, OCDD, 1,2,3,4,6,7,8-hepta-CDF och OCDF). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM, MD2M och MD3M), 1,4-diklorbensen och flamskyddskemikalien deca-BDE. Det fanns även indikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE-99, fluorämnet PFDoDA, 2,3,7,8-tetraklordibensofuran (TCDF) och klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för två organofosfater (TDCPP och TBEP).

    Sentida data för 2011-2013 visar på fortsatt minskande trender för samtliga ämnen med statistiskt signifikanta tidstrender, förutom för triclosan och OCDD för vilka haltminskningen planat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin och ofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE-47 och PBDE-99) och två mjukgörare (DEHP och DIDP).

    Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut (1,4-diklorbensen) eller till och med vänt nedåt (deca-BDE). Det senare verkar även gälla för flera dioxin-lika PCB (ex. PCB118, PCB126 och PCB169). Däremot verkar halterna av två organofosfater (TCPP och TDCPP) öka. Dessa ersätter i många tekniska applikationer PBDE (vilka minskar i halt).

  • 24.
    Boström, Gustaf
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Sammanställning av befintligadata av växtskyddsmedel i ytvatten 1983-2014: Underlagsrapport till Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Screening av förekomsten av miljögifter2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanställts och analyseras befintliga bekämpningsmedelsanalyseri ytvatten i Sverige under perioden 1983-2014. Data har sammanställtsfrån databaserna Regionala pesticiddatabasen (RPD) som förvaltas av SverigesLantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket och Vattentäktsarkivet somförvaltas av Sveriges Geologiska Undersökning.Tidstrender av bekämpningsmedel i ytvatten har analyserats för hela perioden, delsför summahalter av bekämpningsmedel och dels för halterna av enskildasubstanser. En analys har även gjorts av vilka substanser som oftast detekteras iytvatten, vilka substanser som oftast överskrider gränsvärdet för dricksvatten sittriktvärde avseende risk för ekologisk skada. En jämförelse av resultaten har gjortsmed motsvarande sammanställningar från den nationella miljöövervakningen samtför data från endast Skåne. Av alla prover som ingått i sammanställningen har 48% haft fynd av något bekämpningsmedel. Detta kan jämföras med 74 % för dataendast från Skåne. Glyfosat har varit den vanligaste substansen att detektera iytvatten under hela den undersökta perioden. I den nationella miljöövervakningen(NMÖ) är bentazon den vanligaste substansen att detektera med glyfosat på andraplats. Ingen tydlig tidstrend kan ses för den totala andelen prover där man kandetektera bekämpningsmedel. En tendens kan dock ses till att prover överdricksvatten-gränsvärdet för summahalter blivit ovanligare sedan mitten på 1990-talet. Även andelen prover över dricksvattengränsvärdet för enskilda substanser harblivit lägre om man jämför perioderna 1983-2001 och 2002-2014. Glyfosat,AMPA, bentazon, azoxystrobin och MCPA är några substanser som fortfarande ärvanliga att detektera i ytvatten men som har fått en mindre andel prover överdricksvattengränsvärdet. Bentazon, MCPA, mekoprop och terbutylazin visar påtendenser till minskande halter sett över hela den undersökta perioden.Diflufenikan är den substans som är vanligast att hitta över sitt ekotoxikologiskariktvärde under 2002-2014. Detta är även fallet i NMÖ samt i data från endastSkåne. Ingen tidstrend kan ses för halterna av diflufenikan. Substanserna med nästhögst frekvens över sina riktvärden är terbutylazin-desetyl och imidakloprid.Terbutylazin-desetyl är en nedbrytningsprodukt till terbutylazin som är förbjudetsedan 2003 och uppvisar minskande halter. Imidakloprid har fått begränsadanvändning sedan 2013 så halter i miljön bör minska de kommande åren.Fyndfrekvenser och halter av bekämpningsmedel i dricksvatten från ytvattentäkterär avsevärt lägre än i övriga prover och fynd av bekämpningsmedel är mycketovanligt under de senaste 10 åren. Dricksvattengränsvärdet för summahaltbekämpningsmedel har aldrig överskridits under hela perioden. Gränsvärdet förenskilda substanser har överskridits 12 gånger på 3338 prover under 1988-2014.De substanser som någon gång överskridit gränsvärdet är BAM, bentazon,terbutylazin, terbutylazin-desetyl, aldrin och 2,4-D.

  • 25.
    Fick, Jerker
    et al.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Lindberg, Richard H.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Fång, Johan
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Magnér, Jörgen
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Screening 2014: Analysis of pharmaceuticals and hormones in samples from WWTPs and receiving waters2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A screening study was performed on selected pharmaceuticals and hormones. A total of 103 pharmaceuticals were analysed in 25 samples from a national program and 41 samples from a regional program. In addition, three hormones were analysed in 25 samples. The sampling programs were focused on samples from waste water treatment plants (WWTPs) and their receiving waters. Biota samples (perch) were also included in the study.

    45 pharmaceuticals were detected in the effluent of at least one WWTP, in levels that ranged from low ng/L up to 8.8 μg/L, with a median concentration of 52 ng/L. Caffeine was detected in highest concentrations followed by the beta-blocker metoprolol (1.8 μg/l). In WWTP sludge, 31 substances were detected. The antibiotic ciprofloxacine often dominated and was found in all sludge samples in the range 800-1800 μg/Kg dw. 44 pharmaceuticals were detected in surface water samples in the range from low ng/L up to 480 ng/L. Measured surface water concentrations were compared to critical environmental concentrations, i.e. the water concentration that is expected to cause a pharmacological effect in fish. This evaluation showed that eight pharmaceuticals in these samples may cause a pharmacological response in fish exposed to these waters. In biota (perch muscle) 17 substances were detected in concentrations up to 150 μg/Kg.

    Concentrations of hormones in WWTP effluents were <0.12 -0.76 ng/L for β-estradiol, <0.23–25 ng/L for estrone and <0.38–23 ng/L for ethinyl estradiol. Hormone measurements in perch bile suggested increased concentrations due to influence from WWTP emissions. Concentrations of hormones in three WWTP sludge’s were 2–7 ng/g dw for β-estradiol, 2–36 ng/g dw for estrone and 46–62 ng/g dw for ethinyl estradiol.

  • 26.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Bibi, Momina
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Screening 2014 Analysis of UV-filters (and fragrances) used in cosmetics and textiles2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    A screening study concerning mainly substances used as UV-filters in sunscreen lotions has been performed. The two main routes for these UV-filters to the aquatic environment after use are direct releases from the skin during bathing (outdoor) or during showering/bathing or washing of textiles. In the latter case the substances of concern will be transported with waste water to a waste water treatment plant (WWTP) and eventually to its receiving water. Thus, the sampling program was focused on water and sediment from bathing sites and effluent and sludge from WWTPs. Biota samples (fish muscle) were also included.

    Chemical analysis was carried out for 22 UV-filters (of which 18 are used mainly in cosmetic products and 4 in textiles) and 2 substances used as fragrances.

    In surface water from a lake with a bathing site, sampled at noon on a popular day for swimming, 13 UV-filters were found in a summed concentration of 170 ng/l. Dominating compounds were OC, DBENZO, BP3, HMS, 3BC and ethylhexyltriazone. Water samples taken at increasing distances from the bathing site showed an influence area on the km scale for many of the substances. In the morning and evening of the same day the number of detected substances and the summed concentrations were lower (approx. 50 ng/l). The concentrations on one day before and one day after the bathing season were even lower (approx 10 ng/l).

    The dominating compounds in sediment close to the bathing site were OC, DBENZO, BP3, EHS and UV360. Sediment samples from increasing distances showed an impact from the bathing site for most substances, also for UV360 and iscotrizinol, which could not be seen in the water column. The concentrations in sediments during the season did not vary much, but UV360 showed an accumulation from May to October.

    In WWTP effluents, all investigated substances, with the exception of BMDM and UV327, were detected. Highest individual concentrations were found for bemotrizinol (2500 ng/l), UV360 (650 ng/l) and DBENZO (560 ng/l). OC, BP, and OMC were also important and frequently detected components in the effluents.

    In WWTP sludge, OC and UV360 were found in highest concentrations (44 000 and 21 000 ng/g dw respectively), the maximum summed concentration was 99 000 ng/g dw. This is in the same range as what is often found as a summed concentration for phthalate plasticizers in sludge.

    Sediment sampled downstream the discharge point of a WWTP did not show as high concentrations of UV-filters as was found in the vicinity of the investigated bathing site. The highest levels of the UV-filter BP3 measured in sediments indicates a possible environmental risk.

    To the best of our knowledge, ethylhexyltriazone, bemotrizinol, UV360 and iscotrizinol have not been measured before in the Swedish environment and appears to be new important contaminants at bathing sites and in WWTPs.

  • 27.
    Johansson, Matilda
    et al.
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Törneman, Niklas
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    van Praagh, Martijn
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Screening av askorKlorerade och bromerade dioxiner och furaner samt metaller i askor från förbränning av biobränslen och avfall2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Sweco Environment was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency to do a screening study of metals and brominated and chlorinated dioxins and furans in ashes from incineration of waste and biofuels. The study has two primary objectives:

    a. to assess whether the composition of incineration ashes can serve as indicator for the monitoring of the change of use of environmentally harmful substances in society.

    b. to provide a basis for evaluation of risks in connection to the use of ashes Eleven metals (arsenic, cadmium, cobalt, chromium, copper, mercury, manganese, nickel, lead, vanadium, and zinc) as well as chlorinated and brominated dioxins and furans were analysed in the ashes.

    The study included 25 samples from the following matrices: · 8 samples of municipal solid waste incineration (MSWI) bottom ash

    · 5 samples of MSWI fly ash

    · 6 samples of biofuel incineration bottom ash

    · 6 samples of biofuel incineration fly ash

    Samples from biofuel incineration ashes included two samples of each fly and bottom ashes from plants that include recycled wood in their fuel mix.

    Sampling was undertaken in accordance with a simplified method based on NT Envir 004. A minimum of three samples were collected over a period of one to two weeks.

    Samples collected within this project were complemented with saved samples from a previous project on critical metals in waste incineration ashes (Johansson et al 2013). All sampling was undertaken by participating incineration plants.

    Metal concentrations detected in this study were broadly similar to concentrations shown in previous studies (WSP 2012, Johansson et al 2013), though the variation was large (which is in agreement with results in other studies).

    Metal concentrations in ashes from incineration of biofuels containing recycled wood are generally higher than in ashes from plants using pure biofuels. However, the mean mercury concentration is slightly higher in fly ash from incineration of pure biofuels.

    Chlorinated dioxins and furans were detected in all samples. The total concentrations varied between 12.9 and 340,000 ng/kg dw corresponding to between 0.88 and 4,300 ng WHO-TEQ/kg dw (upper bound). Concentrations of chlorinated dioxins and furans were generally higher in fly ashes than in bottom ashes. Results are presented in Table A.

    The results from analyses of municipal waste incineration ashes showed similar results as in the study performed in 2006 by Avfall Sverige (Avfall Sverige 2009). However, the analyses of biofuel ashes showed higher concentrations in this study than in previously reported studies (WSP 2012, Bjurström 2006).

    There was no difference in the concentrations of dioxins and furans in the ashes from ecycled wood and pure biofuels.

    Brominated dioxins and furans were detected in all samples. The total concentrations varied between 12 and 29,600 ng/kg dw. There are no toxic equivalency factors (TEFs) for brominated dioxins and furans. To calculate WHO-TEQ sums for the brominated species in the samples, the TEFs for the corresponding chlorinated species were used.

    WHO-TEQ sums for the brominated species varied between 0.3 and 140 ng/kg dw (upper bound). Results are presented in Table B.

    Table B. Results from analyses of brominated dioxins and furans in incineration ashes.

    Results from the analyses of brominated dioxins and furans indicated similar levels in MSWI bottom ash as in a Taiwanese study (Wang et al 2010), however the distribution was larger in this study. Concentrations in MSWI fly ash was slightly higher in this study compared to the Taiwanese study. Similar to the Taiwanese study, results from this study indicated higher concentrations in MSWI bottom ash than in MSWI fly ash.

    No previous studies of brominated dioxins and furans in biofuel ashes were found. The results from this study indicate lower concentrations in biofuel ashes than in MSWI ashes.

    As opposed to MSWI ashes, concentrations are higher in fly ash from incineration of biofuels than in bottom ash. No effects could be seen from the use of recycled wood in the fuel mix in biofuel incineration plants on the concentrations of brominated dioxins and furans.

    For the purpose of describing risks in connection with use of ashes, a simplified assessment has been made by comparing the concentrations in this study with concentrations deemed to be of negligible risk to human health and the environment (Swedish: mindre än ringa risk) for aggregates from recycled materials, as described in a guidance document from Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket 2010). The comparison shows that these concentrations were exceeded in all samples.

    This does not mean that the ashes are not suitable for use in aggregates, but that the use is subject to an individual assessment in each case.

    Only total concentrations has been analysed within the scope of this study, and no speciated analyses were undertaken. Risks associated with unwanted compounds in the ashes are not only connected to the total concentrations in the ashes, but to a large extent also to the leachability of those compounds. In order to decide whether an ash is suitable for recycling for a certain purpose, additional characterisation is required.

    Furthermore, the risk associated with potential exposure or contamination in relation to that specific usage should be highlighted.

    Also, positive environmental effects from the use of ashes should be taken into account when evaluating the suitability of its use. Recycling of ashes as aggregate may substitute virgin materials, thereby saving natural resources.

    Overall, the results obtained in this study, correlate well with results from previous studies. Brominated dioxins and furans, which are not as extensively studied previously, were detected in all samples in this study. The contribution to WHO-TEQ is small in most samples, compared to the contribution from chlorinated dioxins and furans. In MSWI bottom ash, the contribution to WHO-TEQ is larger from brominated than from chlorinated dioxins and furans. However, the sum of WHO-TEQ in MSWI bottom ash is low compared to the concentrations in fly ash.

    In conclusion, the study showed that incinerator ashes are not suitable as indicator for the monitoring of the change of use of environmentally harmful substances in society.

    Municipal and industrial wastes are often incinerated together and since municipal waste is imported for incineration in Sweden, the ashes will not reflect changes in consumption patterns in Sweden.

  • 28.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Executive, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Executive, Företag, WSP.
    Screening of organic pollutants in sewage sludge amended arable soils2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    An environmental screening study was performed on organic pollutants in arable land where municipal sewage sludge is used as fertiliser. The study is part of the national environmental monitoring program run by the Swedish EPA. The major goals of the study were to:

    q Provide data on environmental levels of organic contaminants in soil and biota from arable land amended with sewage sludge.

    q Evaluate measured field levels of organic contaminants against previous results and model predictions.

    The study consists of a national program with a total of 48 samples. Samples were collected from two experimental arable fields in Skåne: Igelösa and Petersborg, and two private farm fields, Taxinge and “Sörmland”. The three first fields represent long time sewage sludge addition and the last field a first time sludge addition. Major matrix was soil (n=42), but also samples of sewage sludge (n=2), crops (n=3) and earthworms (n=1) were studied.

    The following substance groups were studied in all matrices except of earthworms; phthalates, LAS, alkylphenols, antibacterial substances (triclosan, triclocarban), musk compounds, organophosphates, perfluoroalkyls (PFOS, PFOA) and brominated flame retardants (PBDE). Musk compounds, perfluoroalkyls and brominated flame retardants were studied in earthworms.

    The study shows that PFOS, PBDE (47, 99, 100 and 209), galaxolide, tonalide and DEHP are enriched in sludge amended soils, as compared to control soils. There are also single indications that concentrations of DIDP, nonylphenol and TCPP may increase, but these observations are uncertain as they are not generally observed.

    The results indicate that the concentrations of certain contaminants increase with increasing sludge addition rate and that the impact primarily, but not exclusively, is in the upper most soil layers (0-0,3 m). Simple mass balance demonstrates that single additions of sludge will for many substances result in soil concentrations so low (sub μg/kg dw) that they cannot be detected at the analytical reporting limits used.

    When comparing model predictions with the present field data, PFOS and BDE-209 behaves as expected, i.e. they accumulate in soil upon repeated applications of sludge over

    time. The general non-detects of alkylphenols, dibutylphthalate and LAS are also in agreement with predictions and earlier findings. The non-detects of organophosphates is difficult to evaluate because of relatively high analytical reporting limits compared to maximum expected levels. The general presence of galaxolide in the present sludge amended soils is however in contrast to model predictions. At three sites, galaxolide is enriched in amended soils relative to control fields. Whether galaxolide accumulates or not, following repeated applications, cannot be assessed from this data due to contradictory results. Earlier model predictions and degradation studies do, however, suggest that galaxolide should not accumulate but persist for about one year.

  • 29.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Screening of platinum group elements and silver in the Swedish environment2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A screening environmental monitoring study was performed on platinum, palladium, rhodium and silver. Other metals such as cerium and copper was also included. The study is part of the national environmental monitoring program run by the Swedish EPA. The major goals of the study were:

    q To provide new data on the environmental levels of platinum groups elements and silver in urban and background areas in Sweden through analysis of sediments, surface water, stormwater, waste water, sludge and fish.

    q To assess whether levels are higher in urban areas compared to rural areas.

    q To assess whether there are indications of time trends.

    q To assess human exposure.

    The study consists of a national programme (60 samples) and three regional programs (14 samples). Major matrices were sediments and urine.

    There were no pronounced indications that background lakes were affected by anthropogenic emissions of Pt, Pd or Rh. For silver, sediment concentrations indicate a possible increase in background lakes over the last decade or two. Data is however too limited to state this as a general phenomenon.

    To elicudate possible emission sources analyses were performed on stormwater, urban runoff pond sediments, sewage sludge and waste water effluents. Platinum, Rh and Pd were enriched in stormwaters and runoff pond sediments, in agreement with road traffic as a major emission source of these metals. Data also consistently show that muncipal waste waters were enriched in Pt relative to the composition of stormwaters. The medical use of Pt is a suggested explanation.

    In ten recipients affected by urban emissions or road traffic, sediment levels of Pd, Pt, Rh and Ag were generally higher than background levels. The platinum group elements (PGE) profile in these sediments were compared to the profiles for waste water effluent and stormwaters, respectively. Although several of these recipients were recipients to municipal waste water treatment plants, most sediments show profiles similar to stormwater. This indicates that vehicle catalysts still is the major source of Pt, Pd and Rh to these recipients.

    Surface water and fish were also analysed from a few of these urban recipients. Palladium concentrations were detected in urban surface waters, but neither Pt, Rh nor Ag were detected.

    Fish (perch) from these sites did not display concentrations of Pd, Pt or Rh above the analytical reporting limit. Silver in these fish samples occurred in similar or lower concentrations than in the background lakes.

    To assess time trends, fish from background lakes sampled in 1985, 2000 and 2014 were analysed. Furthermore sediment from both background lakes and urban lakes were analysed at several depths, corresponding to at least the last 2-3 decades. Overall there were no indications of pronounced time trends.

    None of the PGEs were detected in human urine from 20 individuals, except for two observations of platinum. Silver was detected in ca 50% of the urine samples and levels were similar to a 15 year old study.

    The overall assessment of the data in this study is that neither Pt, Pd, Rh nor Ag give rise to a concern for ecotoxicological effects. It should though be considered that although some ecotoxicological data exist, effect criteria for the PGEs have not been established and the monitoring data presented are limited.

  • 30.
    Haglund, Peter
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Test av sparade slamprov från provbank: Jämförelse med resultat från år 2005, 2007 och 20112015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av utvalda organiska substanser i arkiverat (provbankat) slam från tre svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Borås (Gässlösa) och Bollebygd har undersökts. Proven spreds över den tidsperiod (2004-2013) som prover bankats från de tre reningsverken (2005, 2007 och 2011) och följande ämnen/ämnesgrupper undersöktes antibiotika (fluorokinoloner), bromerade difenyletrar (PBDE), fosfatestrar, ftalater, triclosan, metylsiloxaner samt klorerade dibenso-

    p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F) och bifenyler (PCB). Halterna jämfördes med de halter som tidigare uppmätts vid analys av färskt slam.

    De flesta föreningarna verkar vara stabila i slam. Det fanns indikationer på nedbrytning av två antibiotika, Ciprofloxacin och Norfloxacin, två PBDE, BDE47 och BDE99 samt möjligen PCB77. Halterna av dessa var lägre i bankat material från 2005 och 2007 än tidigare rapporterats för färskt material.

    Genomgående lägre halterav ftalater detekterades i bankat slam från alla tre reningsverken jämfört med tidigare analyser av färskt material, men för DEHP kunde man inte se någon effekt av hur länge slammet lagrats vilket är svårförklarat. Om det sker nedbrytning i slam vid lagring borde halterna minska med ökande lagringstid.

    En möjlighet är heterogenicitet i slamproverna. Prov för analys av färskt slam tas av praktiska skäl ut innan frystorkning. Det innebär att de tidigare och senare analyserna utförts på olika delprov av respektive slam. Även om det våta slammet homogeniseras väl innan delning är det troligen ändå inte lika homogent som det frystorkade materialet.

    En annan möjlig konsekvens av detta förfarande är att föroreningar, främst ftalater, i det bankade slammet möjligen kunnat degraderats till något högre grad än det delprov som tagits för direkt analys. Frystorkningen kan ta flera dagar, speciellt om vattenhalten är hög.

  • 31.
    Lücke-Johansson, Sandra
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm.
    Avloppsslam i Stockholm län: Kvalitet, produktion och användning av slam från tillståndspliktiga avloppsreningsverk i Stockholms län 1981–20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Stockholms län finns för närvarande 18 tillståndspliktiga avlopps-reningsverk som renar avloppsvatten från länets två miljoner invånare. Avloppsvattnet renas genom verkens olika mekaniska, biologiska och kemiska reningssteg. Som en biprodukt under reningsprocessen produceras avloppsslam som innehåller näringsämnen, men också en del tungmetaller och organiska föroreningar. Slammet kan därför användas som en indikator för miljögifter som släpps ut från samhället. Länsstyrelsen har med hjälp av analysdata från verksamhetsutövarna sammanställt ett faktablad som beskriver slammets kvalitet och användning mellan åren 1981–2013.

    Mellan åren 1981–2013 har slamkvaliteten förbättrats. De långsiktiga tids-trenderna visar att halterna av tungmetaller samt halterna av de organiska ämnena nonylfenol, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och polyklorerade bifenyler (PCB) minskar i avloppsslammet från reningsverken i Stockholms län. Halterna för tungmetaller, nonylfenol, PAH och PCB ligger under de gällande gränsvärdena och klarar även de nya föreslagna gränsvärdena för år 2015. År 2013 används den största delen av slammet, runt 60 procent, för jordtillverkning, medan runt 20 procent av slammet spreds till åkermarken.

  • 32. Tjus, Staffan E.
    Biociders spridning i miljön och deras hälso- och miljörisker: Screening år 2000-2013 En kunskapsöversikt2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Biocider används i ett stort antal funktioner i samhället, både i konsumentprodukter, som kosmetika och hygienprodukter och vid industriell tillämpning. Bland annat används biociderna som konserveringsmedel, korrosionshämmare, desinfektionsmedel och som bekämpningsmedel.

    Biocider är bekämpningsmedel som används för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, orsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Exempel på biocidprodukter är träskyddsmedel, desinfektionsmedel, konserveringsmedel, insektsmedel, råttbekämpningsmedel och båtbottenfärger.

    Användningen av biocider i kemiska produkter regleras av biocidförordningen (528/2012/EU) införd 1 september 2013 som ersättning för det tidigare biociddirektivet. I denna utvidgades lagstiftningen med bl.a. krav på märkning av varan om den är behandlad med biocid/antibakteriellt ämne samt även krav på att produkter med biocidinnehåll ska sökas tillstånd för i stället för enbart biocidsubstansen.

    Identifierade biocider:

    I miljöövervakningens screeningprogram utförd av Naturvårdsverket kunde år 2014 från framtagna data ur screeningdatabasen visas att under åren 2000-2013 har 56 olika biocider ingått i ett antal screeningprogram. Dessa data har utgjort en grund för denna rapport.

    Syftet med rapporten har varit att få en överblick över alla undersökta biocider de sista ca 10 åren för att se hur spridda dessa är i vår miljö. Även att undersöka om uppmätta halter är oroande höga med en möjlig risk för skadliga effektpåverkan på organismer, miljö och människa samt om någon trend kan skönjas. Vid befarade skadehalter av funna biocider ges också rekommendationer/förslag till fortsatta åtgärder.

  • 33.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Fäldt, Jenny
    Executive, Företag, WSP.
    Ribé, Veronica
    Executive, Företag, WSP.
    Bisfenolanaloger- användning och förekomst2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Bisfenol A (BPA) är en omdiskuterad högvolymkemikalie som bl.a. har hormonstörande egenskaper. Det har visat sig internationellt att när denna kemikalie fasas ut så kan den ersättas av andra bisfenoler, s.k. bisfenolanaloger. Genomgången av analogernas toxikologiska egenskaper visar dock att många av dessa ämnen ur toxikologiskt perspektiv liknar BPA. På uppdrag av Naturvårdsverket har en litteraturstudie om bisfenolanaloger utförts.

    Studien omfattar:

    􀁸 Identifiering av olika bisfenolanaloger

    􀁸 Beskrivning av bisfenolanalogers användning och spridning

    􀁸 Sammanställning av mätdata rörande bisfenolanalogers förekomst i miljön och i människa

    􀁸 Översiktlig genomgång av bisfenolanalogernas ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper.

    Användning beskrivs främst ur ett svenskt perspektiv, medan förekomst i miljö och människa beskrivs i ett internationellt perspektiv. I samtliga fall används BPA som referensämne.

    Som direkt ersättare till BPA används bisfenol S, bisfenol S och bisfenol AP (BPF, BPS och BPAP). Därtill finns många bisfenolanaloger som delvis har andra tillämpningar. Totalt har vi identifierat ett 20-tal olika bisfenoler. Uppgifter om global produktion av dessa bisfenolanaloger saknas dock. För att beskriva de volymer som används i Sverige har Produktregistrets uppgifter om användning använts. Registret omfattar användning i kemiska produkter men inte import i varor, vilket sannolikt också är av betydelse för många av dessa ämnen. Sökningen omfattar bisfenolanaloger som förekommer som monomerer, i diglycidyletrar och som förpolymerer. Totalt fann vi uppgifter om följande fem bisfenolanaloger registrerade i produktregistret: BPF, BPS, BPAF, BPZ och BPL. Dessa förekom i ett stort antal kemiska produkter. Resultaten kan sammanfattas enligt följande:

    􀁸 Bland monomerer, diglycidyletrar och polymerer dominerar BPA markant över övriga bisfenolanaloger.

    􀁸 BPAF förekommer endast som monomer eller salt.

    􀁸 BPS förekommer främst som polymer.

    􀁸 BPF förekommer både som diglycidyleter och polymer i form av epoxi, och sannolikt även som monomer.

    􀁸 Två former av BPF används: orto- och para-.

    􀁸 Hydrogenerad BPA (HBPA) finns enligt produktregistret som sam- och blandpolymer, funktionen av denna är okänd. I strikt mening är HBPA dock inte en bisfenol.

    􀁸 BPZ (polymer) och BFL (monomer) är registrerade i små mängder

    􀁸 Följande monomerer har ej påträffats i produktregistret: BPB, BPP, BPE, BPC.

    För några av de mängdmässigt mer betydande analogerna beskrivs hur den registrerade användningen förändats över perioden 1992-2012. Många av ämnena har varit registrerade sedan 1990-talet. Några tendenser till ökande användning under senare år kan ses för:

    􀁸 BPAF som monomer

    􀁸 BPF som digycidyleter (BFDGE)

    􀁸 BPS och HBPA som polymer.

    Sammantaget bedöms det inte som att användningen av bisfenolanaloger är fullständigt beskriven. Detta beror främst på att import via varor ej kunnat beskrivas och även på att det internationella kunskapsläget är begränsat.

    Några svenska miljödata har ej påträffats för andra bisfenoler än BPA, och även internationellt finns få undersökningar av bisfenolanaloger. Som mest finns förekomst av åtta analoger beskrivna för sediment och slam. Allmänt är BPA vanligast, följt av BPF och BPS.

    Studier av sedimentkärnor visar att BPF spridits under åtminstone några årtionden. I sediment från USA och Japan förekom BPF i nästan samma halter som BPA. Tyska sediment insamlade i slutet av 1990-talet visade större haltskillnader mellan BPA och BPF.

    En omfattande kinesisk studie av åtta bisfenoler i slam visade mycket stora haltvariationer mellan enskilda reningsverk, med dominans av BPA, BPF och BPS (medianhalter var 9,4, 2,0 och 4,3 μg/kg ts, respektive). Betydligt lägre halter påvisades för BPAF och BPE, emedan BPAP, BPB och BPC ej detekterades.

    Human exponering för BPA sker bl.a. via hudkontakt med kvitton, livsmedel och damm. Därför har uppgifter om bisfenoler i dessa matriser sammanställts. Mycket få data föreligger.

    Livsmedel från Kina och USA har undersökts avseende BPA och sju analoger. Samtliga undersökta ämnen påträffades men i mycket varierande grad och i varierande halter.

    Trots de stora variationerna inom respektive land så råder stora likheter mellan data från USA och Kina. BPA dominerar, tätt följd av BPF, BPS, BPP och BPAP m.fl.

    I damm från bostäder och kontor i USA och Asien påvisades BPA och sex av sju undersökta analoger. Generellt var BPA vanligast, följt av BPS och BPF. Övriga analoger uppträdde i mycket låga halter. Som exponeringsväg för människor tyder dessa data på att livsmedel generellt är mer betydande än damm. Vad gäller BPS tyder data från USA dock på att för enskilda individer kan damm vara mer betydelsefull exponeringskälla än livsmedel.

    I Sverige har data på BPA, BPF och BPS i urin nyligen presenterats. BPF uppträdde i ungefär tio gånger lägre halter än BPA, medan BPS endast detekterades i ett fåtal prov. Liknande resultat finns också från USA och sju asiatiska länder.

    I rapporten presenteras också en översiktlig genomgång av ämnenas fysikalisk-kemiska, ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper. Flertalet bisfenoler har hög vattenlöslighet och liknande endokrinstörande egenskaper som BPA. En hälsoriskbedömning bör därför utföras för bisfenolanalogerna som en grupp ämnen, med hänsyn tagen till vissa skillnader inom gruppen beroende på substituerad funktionell grupp. Huruvida BPA utgör hälsorisker under rådande exponeringsförhållanden är omdiskuterat, framförallt beroende på tolkningenav s.k. lågdoseffekter. Om man accepterar att BPA kan ge effekter vid låga doser så förefaller det rimligt att även exponering för bisfenolanaloger skulle kunna bidra till dessa risker.

    Sammanfattningsvis så tyder merparten av hittills genomförda undersökningar i andra länder, liksom svenska uppgifter om användning, på att BPA fortfarande dominerar den totala mängden bisfenoler i miljön eller i human exponering. Eftersom ämnenas egenskaper liknar de för BPA, och eftersom BPA i viss mån substitueras mot andra bisfenoler, bedöms det ändå relevant att följa några bisfenolanaloger i den svenska miljön eller i den svenska befolkningen. För human urin finns ett återkommande övervakningsprogram. Därutöver föreslår vi en bred undersökning av slam från ett större antal reningsverk som en första screening av bisfenolanaloger. Det kan dock förväntas att halterna kommer vara låga och att kontamineringsrisker föreligger.

  • 34.
    Wallberg, Petra
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Norström, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Rahmberg, Magnus
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hansen, Irmelin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hansson, Katarina
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Remberger, Mikael
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Evaluation of Swedish National Screening Studies 2007-2012 Assessment of the Need for Follow-up2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In October 2013 the Swedish Environmental Research Institute IVL were assigned by the Swedish EPA to make an assessment of the need for further follow-up of Swedish national screening studies performed during the years 2007-2012. Defined tasks were to:

     Select approximately 25 substances for risk evaluation and to identity if there is a need for a more in-depth evaluation for any of these substances.

     Select approximately 8 screening studies where there are needs for follow-up studies and rank them in order of preference. The need for method development should also be identified.

    Forty screening studies were performed during the selected time period and the total number of screened substances amounted to 540 individual chemical substances, groups of substances and metals (Appendix 1, Table 1). For the Swedish EPA it was important that each step in the selection procedure was accounted for in the report.

    The first set criteria for reduction of substances not relevant for

    risk evaluation were:

     Classical well known substances (e.g. PCBs, dioxins, metals) or are metabolites.

     Substances with low detection frequency in biotic samples including humans, < 50%.

     Priority substances within the Water Framework Directive (WFD) and therefore considered as well known

     Substances that should be treated as a group rather than as individual compounds,

    e.g. unintentionally produced substances.

    After this selection step, 22 substances remained on the list (Table 3). Two brominated flame retardants (HBB and PBEB), two UV-filters (OTNE and AC) and one benzotriazole (UV 327) was suggested for an in depth evaluation.

    The forty screening studies were evaluated for follow up (Table 2). The set of criteria for studies not selected for a follow-up were:

     A follow up study has already been performed (7 studies).

     The screening study concerned priority substances within the WFD (2 studies).

     The screening showed that the substances do not pose any risk or that no issues remain at present (5 studies).

     Follow-up studies, research projects and/or literature reviews are ongoing (9 studies).

     Method development is ongoing or needed before further screening (2 studies).

    Evaluation of Swedish National Screening Studies 2007-2012 IVL report B2159 Assement of the Need for Follow-up

    Six studies were not prioritized for a new screening but needs to be considered (see Appendix 3, Table 1 for comments). Finally, nine studies, of which two concerns fragrances, where prioritized for further screening.

    Below the screening studies are listed and commented in priority order where the first three are of most relevance. (See the report for each screening study for a more extended presentation.)

    National screening, 2009, UV filters

    The screening results show that the occurrence of UV-filters is widespread in surface water from background areas and in the urban environment. Several of the included UV-filters pose a potential risk to the environment. The highest concentrations occur during the reproductive season and the use is not likely to decrease. The industry of personal care products may be perceptive to new information on risks concerning these substances. A new screening should therefore be preceded by a review on use, ecotoxicity and persistence of UV filters.

    National screening, 2010, Pharmaceuticals

    There is an increasing amount of evidence that pharmaceuticals may cause effects in the environment. Three pharmaceutical substances are on the watch-list within the WFD. Thus, more data is requested concerning environmental concentrations. The results in the screening show that removal rates of some pharmaceuticals in WWTP are difficult to determine. Method development and a follow-up screening would contribute to a better assessment of predicted environmental concentrations. Furthermore, the knowledge of the fate of pharmaceuticals in sewage sludge, in soil receiving sludge amendments and subsequent uptake in biota is limited. In a recent screening conducted in Norway the authors highlighted the number of pharmaceuticals detected in prawns, fish and birds (> 30; Miljødirektoratet 2013).

    National screening, 2008, Musk substances and metabolites

    National screening, 2011 Fragances; OTNE, acetyl cedrene and diphenyleter

    Fragrance substances and their metabolites are widespread in the environment and were detected in surface water, sediment, fish, soil (to which sludge has been amended) and in breast milk. Many of these substances can bioaccumlate and the data indicate that these substances are persistent and that atmospheric long range transport occurs. Ecotoxicological data are limited for many of these substances. A new screening should be preceded by a literature review regarding usage and relevant substances. Fragrances that have been reported to occur in human samples should be included, and screening in human breast milk repeated. Furthermore, we suggest that the air compartment should be included.

    National screening, 2011 Benzothiazoles, benzenediamines, dicyclohexylamine and benzotriazoles

    A widespread occurrence of benzotriazoles was reported, both at background and urban areas. However, as no ecotoxicity data were found, no assessment of risk could be made.

    The result of the screening was also reflected by analytical challenges of these substances. Benzothiazoles and benzotriazoles have recently been reported in different matrixes in a non-target screening in Norway (Miljødirektoratet, 2013).

    A follow up screening is recommended, but before the need for method development should be assessed.

    National screening, 2007, Platinum group metals

    The screening study included the platinum group elements (PGEs) platinum (Pt), palladium (Pd) and rhodium (Rh). Pd was almost consistently detected in the biological samples (fish, moose, cow, white tailed eagle and plants). The concentrations of Pd in groundwater were higher than in run-off water ponds. The authors concluded that the results in this study do not indicate that PGEs pose a risk to humans or the aquatic ecosystem, but that this conclusion is based on lack of reference values and proper risk assessments for humans as well as biota.

    National screening, 2007, Organophosphate esters in human breast milk and fish in Swedish lakes and coastal areas

    The results from this study indicate that environmental load of organophosphate esters (OP) are high and that there is chronic exposure of OP. The authors concluded that the knowledge of the effects and the fate of these substances is limited and that more information on sources, degradation and uptake in biota is needed. A literature survey is suggested before decision on the selection of substances and environmental matrices for a follow up. Air and dust are likely to be important exposure routes for humans.

    National screening, 2008, Exposure and effect screening in urine of women

    The results show that urine is a good matrix for human biomonitoring of many organic chemicals and metals. The authors suggested follow-up studies on a selection of PAHs and phthalate metabolites and a larger test group could better establish factors influencing metabolite concentration in urine. We suggest that based on the outcome of other screening studies, also metabolites of other organic chemicals and metals,

    e.g. silver and metabolites of fragrances, should be considered.

    National screening, 2007, Octadecyl 3-(3,5-di-tert-butyl-4-hydroxyphenyl) propionate

    Available data for the aquatic environment indicates that octadecyl 3-(3,5-di-tert-butyl-4-hydroxyphenyl)propionate has low acute toxicity but no chronic tests have been done, and, thus, it is not possible to determine the risk. Given the persistent properties and the large production volume a follow up study is recommended, also including degradation products. It may be of interest to also include other antioxidants of similar chemical structure and their degradation products.

  • 35. Lundqvist, Carin
    Miljögiftsundersökningar i Jönköpings län 2010-20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mängden kemikalier som vi använder idag har ökat kraftigt de senaste årtiondena. Stor kunskapsbrist finns angående många kemikaliers miljöpåverkan och om förekomsten ute i miljön. Ett sätt att ta reda på mer om spridning och förekomst av kemikalier i miljön är genom så kallade screeningundersökningar. Screening av miljögifter innebär att förekomsten av ett stort antal ämnen i ett område eller att ett urval av ämnen vid ett stort antal lokaler undersöks. Naturvårdsverket väljer varje år ut ett antal ämnen eller ämnesgrupper som skall ingå i den nationella screeningen. Den nationella screeningen utökas med att antal regionala lokaler för de ämnen som bedöms vara intressanta för länet. I Jönköpings län har miljögifter analyserats förutom via screeningsundersökningar även inom arbetet med vattenförvaltningen.

    Ämnenas egenskaper och användningsområden avgör i vilka lokaler och matriser (sediment, vatten eller biota) som de undersöks. Hydrofoba ämnen, det vill säga fettlösliga ämnen, förekommer oftast bundna till partiklar i sediment eller anrikas i biota. Det är därför mer lämpligt att mäta dessa ämnen i sediment eller biota än i vatten, medan vattenlösliga ämnen lämpligast mäts i vatten.

    Under åren 2010-2013 analyserades mer än 150 ämnen vid cirka 70 lokaler. Knappt 100 av dessa ämnen påträffades i länet men i allmänhet i låga halter. En sammanfattning av de ämnen som detekterats vid någon av lokalerna visas i tabell 1-3. Samtliga analysresultat redovisas i bilaga 5-10. I tabellerna är de ämnen som förekom i höga halter (jämfört med gränsvärden eller medianvärden) röd- eller orangemarkerade. Om dessa ämnen förekommer i höga halter i utgående avloppsvatten, ytvatten, sediment eller fisk bör de undersökas ytterligare. Det behöver inte innebära en risk för effekter i miljön även om ett ämne förekommer i halter över gränsvärden i utgående avloppsvatten. Utspädningen i mottagande recipienter kan medföra att halten i recipienten inte överstiger gränsvärden.

    PFOS, DTPA, TBT, nonylfenol, nickel och zink är ämnen som förekommer i halter över gränsvärden eller mycket över medianhalten för landet. Dessa ämnen bör undersökas vidare.

  • 36.
    Haglund, Peter
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Miljöövervakning av utgående vatten & slam från svenska avloppsreningsverk: Resultat från år 2014 och en sammanfattning av slamresultaten för åren 2004‐20142014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från nio

    svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön),

    Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås)

    har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika

    (fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar,

    ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar,

    metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso‐p‐dioxiner, dibensofuraner och bifenyler.

    Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl‐ och oktylfenoler.

    Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004‐2014 och utgående

    vattenhalter för år 2014. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningen

    under 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk och

    Bergkvara reningsverk.

    Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Med

    andra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk.

    Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen än

    övriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di‐iso‐decylftalat (DIDP).

    En nyligen genomförd tidstrendanalys (Olofsson, Bignert & Haglund, 2012) visade på signifikant

    minskande halter över tid (2004‐2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono‐ och

    dibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4‐triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE‐154 och

    PBDE‐183 samt högklorerade dioxiner och furaner (heptaCDD, OCDD, 1,2,3,4,6,7,8‐hepta‐CDF

    och OCDF). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM,

    MD2M och MD3M), 1,4‐diklorbensen och flamskyddskemikalien deca‐BDE. Det fanns även

    indikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE‐99, fluorämnet PFDoDA,

    2,3,7,8‐tetraklordibensofuran (TCDF) och klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för två

    organofosfater (TDCPP och TBEP).

    Sentida data för 2011‐2014 visar på fortsatt minskande trender för samtliga ämnen med

    statistiskt signifikanta tidstrender, förutom för triclosan och OCDD för vilka haltminskningen

    planat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin och

    ofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE‐47 och PBDE‐99), en mjukgörare (DEHP), en

    klorbensen (HCB) och en klorparaffin (LCCP).

    Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Det gör också halterna av två organofosfater

    (TCPP och TDCPP). Dessa ersätter i många tekniska applikationer PBDE (vilka minskar i halt).

    Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut eller

    till och med vänt nedåt. Det senare verkar även gälla för 1,4‐diklorbensen, deca‐BDE och flera

    dioxin‐lika PCB (ex. PCB118, PCB126 och PCB169).

  • 37.
    Tjus, Staffan E.
    Tjus BioEko Natur & Miljökonsult.
    OAVSIKTLIGT BILDADE ÄMNEN i slam och utgående vatten från avloppsreningsverk samt i dagvatten. Tidstrender samt indikatorstudie2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport behandlar redovisade halter och halt-tidstrender för s.k. Oavsiktligt Bildade Ämnen (OBÄ) i slam från kommunala reningsverk och dagvattenslam samt i viss utsträckning även i inkom-mande och utgående vatten från avloppsreningsverk samt i dagvatten.

    Det övergripande syftet har varit att visa om de hittills redovisade svenska resultaten från övervakning-en av organiska OBÄ-ämnen i slam från avloppsreningsverk (ARV) samt screening-mätningar av slam i avloppsreningsverk och dagvatten lämpar sig för att följa och utvärdera måluppfyllandet av den preci-sering (nr 3) till miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (GFM) som avser farliga "Oavsiktligt bildade ämnen (OBÄ).

    Följande slutsatser kan dras från uppdraget:

    De övervakade OBÄ-ämnen som visar klara signifikanta tidstrender för perioden 2004 -2013 avseende halt i ARV-slam från de tio kommunala ARV som ingår i övervakningen är framförallt polyklorerade dibenso-p-dioxiner samt dibensofuraner. Halter i avloppsreningsslam av dessa ämnen, alternativt deras toxiska ekvivalenter (TEQ), föreslås för användning som OBÄ-indikator.

    I övrigt visar också de samlade halterna av klorbensener intressanta tidstrender vilka rekommenderas att fortsatt följa som ett mått på OBÄ.

    Slutligen finns också intressanta tidsmönster hos vissa PAH-föreningar i avloppsslam vilka rekom-menderas att fortsatt följa i miljöövervakningen.

    Intressanta indikationer beträffande oroande höga halter av polybromerade dibenso-p-dioxiner samt dibensofuraner i avloppsslam har också noterats vilket synes föranleda ytterligare miljööver-vakning av dessa ämnen.

  • 38.
    Törneman, Niklas
    et al.
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Hallgren, Pär
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Bjarke, Martin
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Occurrence of additional WFD priority substances in Sweden2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Background and Methods

    In 2012, a proposal was published with 15 additional priority substances to be amended to

    the water framework directive (COM(2011)876). In directive 2013/39/EU a list of

    priority substances to be amended to the water framework directive was published.

    Diclofenac, 17-alpha-ethinylestradiol and 17-beta-estradiol were not included in this list

    but were instead added to a watch list. Within the screening program of 2012 SWECO

    Environment has had the assignment from the Swedish Environmental Protection Agency

    to measure the occurrence of these 15 substances in surface waters of Sweden to

    investigate if these are of national or regional interest.

    Given the scope of the study, and in order to facilitate data evaluation, two clearly stated

    objectives were decided upon:

    •To assess the geographical variability of additional WFD priority substances in

    Sweden on a large scale

    •To assess to what degree the additional priority substances will affect the chemical

    status of surface waters in Sweden.

    The screening involved water sampling (direct water samples and passive samplers -

    POCIS and SPMD) at 73 inland (limnic) and 11 coastal locations, and 17 samples of

    biota. Sampling was done on two occasions in 2012 and 2013. The sampling stations

    were mostly situated downstream waste water treatment plants (WWTPs). Sampling

    followed a predetermined sampling plan which included quality assurance procedures.

    All substances were extracted and analysed for the 15 substances using pre-determined

    analytical protocols. Quality assurance procedures (e.g. EN ISO/IEC) were used for all

    analytical work. Despite this, target LOQ was not achieved in all cases. The presence of

    estrogenic substances in water was evaluated with a cell based test system (ER-CALUX).

    Metals were used as reference substances.

    Results and conclusions

    In the case of substances that were often above LOQ (diklofenac, terbutryne and 17betaestradiol

    equivalents using CALUX) there were no clear geographical patterns on a

    national level. When comparing results upstream and downstream of WWTPs, it was

    obvious that outgoing waste water was a major source of several substances to surface

    water systems. The clearest exception was dichlorvos. The results also indicated that

    metal concentrations were not in general correlated to the occurrence of the investigated

    organic substances.

    The substances that most often occurred above AA-EQS were dichlorvos (ca. 10% of the

    samples) and cubytrune (ca. 5%). Furthermore, 17-beta-estradiol equivalents, 17-alfaethinylestradiole

    and diclofenac occurred above the earlier suggested AA-EQS

    (COM(2011)876) in 10%, 8% and 3% of the inland water samples respectively.

    In total, AA-EQS was exceeded in approximately 10% of the sampling points of the

    inland water systems. If 17-beta-estradiol equivalents, 17-alfa-ethinylestradiole and

    diklofenac were included this number would increase to approximately 20%. In coastal

    waters, AA-EQS was exceeded in approximately 40% of the sampling points if 17-betaestradiol

    equivalents, 17-alfa-ethinylestradiole and diklofenac were included, although it

    should be noted that only 11 coastal sampling points were included in the study. The AAEQS

    was exceeded in approximately 20% of the fish samples.

    It was also evident that the variability between sampling points was much greater than the

    variability between 2012 and 2013. This would tentatively indicate a low temporal

    variability in surface waters of these substances.

    Recommendations

    •Heptachlor and heptachlor epoxide need to be measured in a limited number of

    fish samples, with a more sensitive analytical method

    •Better analytical techniques needs to be developed for 17-alfa-ethinylestradiol,

    17-beta-estradiol, cypermethrin and dichlorvos

    •A follow up study should include fewer sampling stations, measurements with a

    higher temporal resolution for water sampling (at least monthly) and possibly

    the following substances:

    -dichlorvos (all waters)

    -cybutryne (all waters)

    -17-beta-estradiol equivalents measured with ER-CALUX (all waters)

    -17-alfa-ethinylestradiol and 17beta-estradiol (all waters)

    -cypermethrin (coastal waters, could include development of analytical

    methods)

    -diclofenac (all waters)

    -PFOS (all waters) (could be replaced with a compilation of literature

    data)

    -HBCDs (in fish with high fat content, e.g. eel)

    •A separate study could also focus on the sources of the substances that are

    identified as important.

  • 39.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Norström, Karin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Palm Cousins, Anna
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hansen, Irmelin
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Results from the Swedish National Screening Programme Antibacterial substances2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of antibacterial substances has been performed during 2013. Substances selected for analysis were triclosan, triclocarban, silver and the degradation products methyl triclosan and 3,4-dicloroaniline (3,4-DCA).

    The overall objective of the screening was to determine the concentrations of the selected substances in municipal wastewater treatment plants and to assess the occurrence and levels in recipients and local background stations in the vicinity of municipal waste water treatment plants (WWTPs).

    Samples were taken at six different WWTPs and covered influent and effluent water, sludge and sediments and fish collected in the vicinity of the WWTP outlet. A total of 30 samples were analysed.

    Triclosan was found in all matrices sampled, and consistently occurred in highest concentrations of the organic substances, with the exception of sediment, where triclocarban concentrations were in the same order of magnitude. The triclosan concentrations in sludge (890-1800 ng/g dw) incoming water (81-130 ng/l) and outgoing water (27-52 ng/l) from WWTPs were similar to previously reported concentrations and indicate that the decreasing trend in sludge appears to be levelling off.

    Methyl-triclosan was mainly present in sludge, and the levels were about a factor of 200 lower than triclosan concentrations.

    Triclocarban was commonly found in WWTP influents, sludge and sediments but was not found in biota and only in one effluent sample. The sediment concentrations were comparable to the triclosan levels whereas concentrations in sludge and WWTP influents were a factor of 7.5 and 4 lower, respectively.

    3,4-DCA (and also 4-chloroaniline, another degradation product of triclocarban), were not detected in any sample, but the quantification limits were higher for these compounds than for the mother compound. The quantification limits were, however, substantially lower than measured concentrations of 3,4-DCA in regions outside of Sweden.

    Silver was found in sediment and sludge, but not in biota or effluent water and only in one sample of WWTP influent water. The concentrations in sludge were similar to previously reported values.

  • 40.
    Hansson, Katarina
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Rahmberg, Magnus
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Screening 2013 Assessment of the occurrence of stormwater related substances in sewagesludge and effluent water2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The total inflow of wastewater to a municipal waste water treatment plant (WWTP) may be divided in sanitary sewer and additional water. The additional water may further be divided into three compartments: groundwater or soil water that leaks or drains into the sewage system; runoff from roofs and paved surfaces connected to the sewage system due to direct impact of precipitation (stormwater); runoff from e.g. paved surfaces and green surfaces that infiltrates through soil and may leak to the sewage system or as leakage from stormwater system to the sewage system.

    In order to determine the shares of stormwater in the load to the selected WWTPs, annual environmental reports from these plants were used together with information obtained by personal communication with the WWTPs. Generally, the level of knowledge concerning the proportion of stormwater in the influent varied among the different WWTPs. Some of the WWTPs had modelled data, other not. Estimates from WWTPs for which inflow of stormwater could be separated from the total inflow of additional water (Henriksdal, Gässlösa, Ryaverket and Borlänge WWTP) showed that the share varied between 9 and 30%. The highest shares were found in Henriksdal in Stockholm.

    Results from the Swedish EPA monitoring programme of sludge and effluent were analysed with multivariate methods to determine if any co-variation exist between share of stormwater inflow, for which additional water was used as an approximation, and measured concentrations of metals and organic substances. Also the change over time was studied with this methodology.

    The results from the multivariate analyses showed that there is a grouping according to when the monitoring was performed. The monitoring performed in 2006 and 2007 differed from the rest. The analyses with multivariate method also showed that it was hard to seeany trends regarding the additional water and its influence on the concentrations of pollutants in sludge or water. New measurements at the inflow to the WWTP and on sludge samples together with additional parameters, such as antimony or other specific markers, which could contribute to the explanation of the load from additional waters, are needed. Time trends at the different sites were observed with the present data but no correlation with the amount of additional water was however seen. It is clear that the use of “additional water” as an approximation for stormwater is not ideal. Better estimates of the stormwater share could perhaps reveal correlations in the data that was now hidden.

    Effluent and sludge from the WWTPs Henriksdal, Ryaverken, Gässlösa and Bollebygd, and also sediment sampled downstream of the plants were chemically analysed on alkyl phenols, major phthalates, PAHs and metals. Multivariate modelling did not reveal any correlation between any of the measured parameters and the share of additional water, which was used as an estimate for the share of stormwater. As above, a better estimate of the stormwater share than “additional water” would have been beneficial.

  • 41.
    Haglund, Peter
    et al.
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Liljelind, Per
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Bergek, Sture
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Screening av dioxiner och dioxinlika ämnen i bröstmjölk, fet fisk och annan mat2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med studien var att studera människans exponering för polybromerade dibenso-

    p-dioxiner och dibensofuraner (PBDD/F), polyklorerade naftalener (PCN) och polyklorerade dibenso-tiofener (PCDT) och avgöra i vilken mån denna exponering kan hänföras till föda. Ett annat syfte var att undersöka om den sammanlagda belastningen av denna typ av ämnen har ökat eller minskat över tid. Dessutom skulle en uppskattning göras av hur stor andel av dioxinreceptoraktiviteten som kan förklaras av PBDD/F, PCN, PCDT samt polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F) och dioxinlika PCBer.

    Förekomsten av dessa ämnen har undersökts i bröstmjölk insamlad mellan 1997 och 2011, ett antal individuella bröstmjölksprover (för att få en bättre uppfattning om den individuella haltvariationen), matkorgsprover samt vildfångad respektive odlad fisk. Halterna har sedan jämförts med motsvarande för PCDD/F och dioxinlika PCBer. De senare består av PCBer som har ett klor i de sk. orto-positionerna (mono-orto PCB; mo-PCB) eller saknar klor i dessa positioner (non-orto PCB; no-PCB). Den totala dioxinlika toxiciteten (TEQ) beräknades sedan teoretiskt och jämfördes med uppmätta värden från en biotest (DR CALUX).

    Totalhalten av PCN var relativt hög i modersmjölk, ca 10% av totalhalten av de dioxinlika PCB (dl-PCB). PBDD/F detekterades bara i något enstaka modersmjölksprov och PCDT detekterades inte alls. Vidare var halterna av PCN i princip konstanta över studieperioden (1997-2011) medan dioxinlika PCB och PCDD/F minskade över tid.

    PCDD/F stod för den största andelen av TEQ (ca 55%) följt av no-PCB (ca 40%) och mo-PCB (3,9 – 5,6%) och PCN (1,2 – 3,0%). PBDD/F återfanns bara över detektionsgränsen i ett prov från 2010 (1,6% av TEQ).

    TEQ-värden från CALUX-testet stämde mycket väl överens med TEQ-värden beräknade från resultat från kemiska analyser, vilket kan tolkas som att PCDD/F, no-PCB, mo-PCB och PCN bidrar mest till CALUX-TEQ responsen och att övriga dioxin-lika ämnen i proverna står för ett litet bidrag.

    Den individuella variationen var liknande för samtliga föroreningsgrupper. Totalhalterna av PCN varierade 6,7 gånger (relativ standardavvikelse, RSD 38%), dl-PCB varierade 4,8 gånger (RSD 51%), och PCDD/F varierade 3,1 gånger (RSD 40%).

    Total- och TEQ-halterna av de dioxinlika ämnena i fet vildfångad fisk följde samma mönster som mjölkproverna med högst halt av dl-PCB följt av PCN, PCDD/F, PBDD/F och PCDT. PBDD/F kunde dock kvantifieras i fler prover (4 av 11) och högst halt, 0,18 pg TEQ/g, uppmättes i sill från Västkusten (vilket motsvarar 14% av total-TEQ). Bidraget från PCN var relativt konstant på ca. 1,5%.

    Fiskdelen av matkorgen innehöll mest föroreningar följt av kött- och mejeriprodukter samt ägg. De ämnesgrupper som dominerade var dl-PCB och PCN. Dioxinlika PCB förekom i högre halter i fisk medan PCN förekom i högre halter i övriga varugrupper. Något oväntat påträffades PBDD/F i kött- och mejeriprodukter (från ICA) men inte i fisk/fiskprodukter. PBDD/F bidrog med 20% till total-TEQ i kött/köttprodukter och med 6,5% i mejeriprodukter (från en av två leverantörer). Bidragen från PCN var relativt konstant på 1% till 2,5%, dvs ungefär som det för mo-PCB (0,5-4,4%).

  • 42.
    Löfholm, Anna
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Jämtlands län. Swedish Environmental Protection Agency .
    Lundmark, Annika
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Jämtlands län. Swedish Environmental Protection Agency .
    Screening av miljögifter i Storsjön 2012-20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under 2012-2013 har Länsstyrelsen i Jämtlands län undersökt förekomsten av ett stort antal miljögifter i totalt 4 provpunkter i Storsjön. Syftet med undersökningen var att förbättra kunskapen om vilka miljögifter som förekommer i Storsjön och genera mätdata inom den regionala miljögiftsövervakningen och för vattenförvaltningsarbetet med statusklassning av vattenförekomster. Undersökningen utgör ett led inom miljömålsarbetet inom Giftfri miljö. Undersökningen har utgjorts av passiv provtagning under tre veckor och stickprovtagning vid ett tillfälle i ytvatten. Även aborre provtogs och analyserades för ett antal ämnen utanför Gövikens avloppreningsverk

  • 43.
    Remberger, Mikael
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hansson, Katarina
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Momina, Bibi
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Haglund, Peter
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Liljelind, Per
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Bergek, Sture
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Andersson, Rolf
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Kitti-Sjöström, Anna
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Screening of Emerging Brominated Flame Retardants (BFRs) and Polybrominated dibenzofurans (PBDFs)2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of selected emerging brominated flame retardants (BFRs) and polybrominated dibenzofurans (PBDFs) has been carried out. Additional substances in the screening were polybrominated diphenyl ethers (PBDEs), polybrominated dibenzodioxins (PBDDs) and chlorinated dioxins and furans (PCDDs and PCDFs).

    The overall objective of this screening study was to determine the concentrations of selected BFRs and PBDFs in a variety of media in the Swedish environment. Additional aims were to assess possible emission sources and to highlight important transport pathways in the environment including large scale transport. An issue for the screening was also to investigate the presences of the BFRs in biota to give an indication if they pose an environmental risk. Possible human exposure was investigated by analysing BFRs in human blood samples and PBDFs in human milk samples.

    Measurements have been carried out both at background- and urban sites. The sampling was mainly performed at the Swedish west coast with Göteborg representing the urban area. Sediment and biota was sampled in the estuary of Göta Älv and in a background area.

    For identification of pathways to the environment storm water/sludge and samples from WWTPs were collected. Dust samples from different indoor environments were taken both at public spaces and in homes. Air and dust samples were collected at a recycling industry for electronic waste. Fire extinguishing water from a fire at a recycling industry was included in the sampling program.

    The emerging BFRs, PBDEs and PBDFs occurred in "high" concentrations in air and dust from the recycling industry. The occurrence of BFRs at this electronic waste facility shows that electronic articles contain these chemicals. BDE-209 and DBDPE were found in highest concentrations. DBDPE has similar applications as BDE-209 and it has been marketed as a general substitute for this chemical. The occurrence of PBDFs may indicate that the BFRs are contaminated or that PBDEs are transformed to PBDFs in the recycling processes.

    The presence of both the emerging BFRs and PBDEs in dust collected in a "new private car" shows that theses flame retardants are used in textiles and plastic details in newly manufactured cars. DBDPE and BDE-209 which are used as flame retardants in textiles occurred in high concentration. The simultaneous occurrence of high levels of PBDFs indicates presence in BFR formulations.

    The occurrences of the included BFRs in dust from different indoor environments indicates a wide application of these chemicals in articles and household products and that diffuse emissions of BFRs from consumer products may take place in the indoor environment. The differences in the distribution among the BFRs for the different dust samples indicate that t

    Higher ratios of PBDFs vs. BDE-209 were found in dust from environments that are likely to contain BFR containing plastics (offices and recycling facilities) than in dust from environments containing BFR treated textile products (car and conference center interiors). This may indicate that PBDFs are formed during production or use of flame retarded plastics.

    The emissions of BFRs and PBDFs will take place both to air and water. BFRs and PBDFs emitted indoors to air and to settled dust may via ventilation be transported to outdoor air. The presence of these pollutants in influent, effluent and sludge from municipal WWTPs also indicate that diffusive emissions from household products occur and that these chemicals may be emitted to the environment from WWTPs. The occurrence of the BFRs and PBDD/Fs in storm water and fire extinguishing water shows that this may also be pathways to the environment.

    Thus, the emerging BFRs and PBDFs were generally found in samples from WWTPs, storm water, indoor air and dust, indicating that they may be emitted and transported to the environment via these sources and pathways.

    Several of the emerging BFRs occurred in all the included environmental matrices except in atmospheric deposition. The concentrations in samples at urban sites were higher compared to background samples.

    Most of the emerging BFRs were detected in urban air, in the same levels or somewhat lower than BDE-47, -100 and -99. BDE-209 occurred in the highest concentrations. One of the emerging BFRs, HBB, was detected in background air, in the same concentration range as the PBDEs. It was found both at the Swedish West coast and in the remote area in Northern Finland, which shows the potential for atmospheric long range transport for HBB.

    PBDD/Fs were found in all air and deposition samples. There appears to be an annual variation in both PBDD/F and PCDD/F concentrations, with higher levels during winter. Significantly elevated levels were detected in May-June 2011, which coincided with extensive forest fires in southern Russia and Ukraine.

    In sediments, the emerging BFRs were only detected in a sample from Göta Älv near a former industrial site where they occurred in the same concentration level as the penta-BDEs.

    The occurrence of emerging BFRs in biota from background sites shows that these chemicals like the PBDEs are further spread to the ecosystem. The distribution of the BFRs differed between the various species as well as among the different sampling sites.

    The only emerging BFR detected in human sera was PBEB, which occurred in one out of 15 samples. PCDD/Fs were found in all human milk samples, but no PBDD/Fs were detected.

     

  • 44.
    Magnusson, Kerstin
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Norén, Fredrik
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Screening of microplastic particles in and down-stream a wastewater treatment plant2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This project aims at evaluating the role of waste water treatment plants (WWTPs) as entrance routes for microplastic particles to the marine environment, and is completed within the scope of the Swedish EPA screening programme 2014. Sampling was done at Långeviksverket in Lysekil, a relatively small WWTP with a load of 14 000 population equivalents (pe), and with effluent water being discharged into the sea. Analyses were performed on microplastic particles collected on a filter with a 300

    μm mesh size, both in the actual WWTP (incoming and effluent water, and sewage sludge) and in the recipient water. Background levels of microplastics were obtained by analysing seawater from a location not directly affected by the effluents from Långeviksverket. All the sampling was done during the course of one day.

    It is not obvious to give an exact definition of the size of the collected particles, e.g. plastic fibres with a diameter smaller than 300

    μm might either be caught on the filter or slip through it. Still, in this report the collected material is referred to as microplastics ≥300 μm, even though it would have been more accurate to define it as the microplastics collected on a 300 μm filter.

    WWTP incoming water was found to have a mean concentration of 15 000 microplastic particles ≥300 μm per m

    3, which resulted in an inflow of 3 200 000 microplastic particles per hour. More than 99 % of the particles were retained in the WWTP sludge and the concentration in effluent water was 1 770 microplastic particles per hour. The retention rate was affected by the shape of the particles, and plastic fibres were retained to a higher degree than particles of other shapes.

    The microplastic concentration in the recipient of the effluent tube was elevated compared to an area presumed to not be directly affected by the effluent; 1.1 - 1.8 plastic particles m

    -3 were found in the effluent plume compared to 0.45 m-3 in the reference area. Higher particle concentrations were found close to the mouth of the tube compared to 200 m downstream. No other plastic particles but plastic fibres were found in the recipient.

    The study demonstrates that the supply of microplastics from WWTP effluents to the marine environment may be substantial, but their relative importance in relation to other sources/entrance routes is difficult to estimate due to the general lack of quantitative studies.

  • 45. Månsson, Linn
    Slamkvalité i Skåne län: Nutida och framtida utmaningar2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fosfor är ett grundämne som är nödvändigt för alla levande organismer. Vi är också beroende av fosfor för att skapa en produktiv jordbruksmark, därför bryts fosfat i gruvor som överförs till åkermarken i form av mineralgödsel1. Enligt Statistiska Centralbyrån såldes 10 400 ton fosfor under gödselåret 2011/2012, varav 2 800 ton till Skåne läns jord- och trädgårdsbruk2.

    Fosfor är en ändligresurs- i framtiden kommer de globala fosforresurserna att få försämrad kvalité, bli ekonomiskt olönsamt och till slut utarmas3. Fosfor finns i ett naturligt kretslopp där det vittrar från berggrunden för att sedan cirkulera i land- och vatten ekosystem4. Människan har sedan länge ökat mängden fosfor som cirkulerar i naturen vilket skapar negativa effekter på världens ekosystem, såsom övergödning i sjöar och hav. För att lösa problematiken krävs det en minskning av ett antropogent tillflöde av fosfor och att näringen används på rätt plats. Det krävs återvinning av växtnäring som redan finns i cirkulation, dels för att minska överskottet av fosfor men även för att skapa ett slutet hållbart kretslopp.

    Det finns ett långsiktigt mål att återföra slammets näringsämnen till åkermark för att kunna skapa ett resurseffektivt kretslopp5. I en rapport om hållbar återföring av fosfor, anger Naturvårdsverket att avloppsslam bör återföras till åkermark i större utsträckning än vad det gör idag för att bidra till ett resurseffektivare kretslopp av fosfor. Men avloppsslam innehåller inte bara växtnäring, utan kan även innehålla oönskade organiska ämnen, metaller och patogener, vilket gör att återföringen kan innebära risker för såväl människa som miljö6. Kemikalier och oönskade ämnen i vårt avloppsslam kommer från dagvatten, hushåll och andra verksamheter och avspeglar till stor del av de ämnen som används i vårt samhälle7. Naturvårdsverkets rapport föreslår sänkta gränsvärden för vissa metaller och ytterligare gränsvärden för några organiska ämnen än vad som finns idag. Eftersom Naturvårdsverket anser att smittorisken är hög då man sprider avloppsslam, föreslås även fler metoder för hygienisering införas. Förslaget innehåller etappmål för att uppnå förbättrad kvalité på avloppsslam, i enlighet med miljömålet Giftfri miljö. Gränsvärdena ämnar börja gälla 2015 för att sedan skärpas år 2023 och år 2030.

  • 46. Johansson, Håkan
    Övervakning av miljögifter i Bällstaån 2011–2012: Bällstaåns kemiska och ekologiska status med avseende på miljögifter2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen Stockholm och miljöförvaltningen i Stockholms stad har övervakat halter av miljögifter i Bällstaån. Halter av benso(g,h,i)perylen, bens(b)fluoranten, perfluoroktansulfonat (PFOS), fluoranten och zink har påträffats i sådana höga halter att god vattenkvalitet för dessa ämnen inte uppnås i Bällstaån. Åtgärder behöver nu sättas in i avrinningsområdet för att uppnå god vattenkvalitet för dessa ämnen.

  • 47.
    Roos, Anna
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Fiskgjuse - Miljögiftsbelastning i ägg insamlade i Sverige2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för Projekt fiskgjuse har ägg från Sverige, framför allt södra Sverige, analyserats med avseende på klorerade, bromerade och fluorerade ämnen samt tungmetaller, metylkvicksilver och selen. Dessutom har äldre analysdata avseende kvicksilver datalags och inkorporerats i denna rapport.

    Resultat:

    Sju ägg som tidigare analyserats för Hg analyserades på nytt för att se om analysresultaten är jämförbara, vilket de var. Därmed kunde gamla och nya resultat avseende kvicksilver läggas ihop i en trendanalys. Halterna av kvicksilver i de analyserade äggen (n=211) har minskat med ca 2,1% årligen sedan 1960-talet. Halter överstigande 500 ng/g våtvikt (v.v.) i ägg kan förknippas med negativa effekter på reproduktionen hos vissa rovfåglar. Elva procent av äggen år 1964-1986 hade halter överskridande 500 ng/g v.v., men inget av de 20 ägg som analyserats från 2008-2013 överskred detta värde.

    Halterna av selen vs kvicksilver (n=29) på molviktsbasis visar på ett överskott av selen. En jämförelse mellan metylkvicksilver och totalkvicksilver visade att så gott som allt kvicksilver i äggen är av formen metylkvicksilver. Även halterna av koppar, zink och mangan har minskat i de analyserade äggen (mellan 0,9-2,2% årligen, n=29). Selen visade på en tendens till minskning, dock inte statistiskt signifikant.

    Samtliga analyserade pesticider har också minskat över tid, med ca 6-10% årligen (HCB, transnonaklordan, transklordan, cis-klordan, p,p´-DDE, p,p´-DDE och p,p´-DDD, n=60). Även 22 analyserade CB-kongener minskade i halt över tid, med mellan 3-8% årligen (n=60).

    De sex BDEs som fanns i mätbara halter i samtliga ägg (BDE-28, -47, -99, -100, -153, och -154) ökade i halt fram till 2001 och därefter sågs en minskning för tre av dem (BDE-47, -99 och -100). BDE-28, -153 och -154 har inte minskat i halt sedan 2001 (n=60). Trots en minskning av tre kongener sedan 2001 så är medelhalten ΣBDE i äggen från 2013 högre än de från början av tidsserien (1960-talet).

    Trettio ägg från 1997-2013 har analyserats för 16 perfluorerade/högfluorerade ämnen (PFAS) inom projektet: de perfluorerade karboxylsyrorna (PFCA) PFBA, PFPePA, PFHxA, PFHpA, PFOA, PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTrDA, PFTeDA, PFHxDA och PFOcDA samt de perfluorerade sulfonsyrorna (PFSA) PFHxS, PFOS och PFDS Nio föregångarämnen (s.k. prekursorer) analyserats, 5:3 FTCA, 6:2 FTUCA, 7:3 FTCA, 8:2 FTUCA, 10:2 FTUCA, N-MeFOSA, N-EtFOSA, N-MeFOSE och N-EtFOSE. Nästan alla ägg hade halter under detektionsgränsen avseende de kortkedjiga karboxylaterna PFBA, PFPePA, PFHxA, PFHpA, samt PFOA liksom samtliga prekursorer förutom 7:3 FTCA. PFOS var det mest dominerande ämnet, andelen PFOS vs PFAS var i snitt 72% (43-95%). Halterna PFOS låg mellan 12-632 ng/g v.v. Det finns rapport om att 100 ng PFOS/g ägg är den lägsta halt (LOEL) som ger negativ påverkan på häckningsresultatet hos höns. I denna studie hade 40% av fiskgjuseäggen från 2013 halter över 100 ng/g v.v. och fortsatt övervakning av dessa ämnen är önskvärt.

    Halterna av ΣPFCA visade på en tendens till ökning, dock inte statistiskt signifikant (p<0,08) medan ΣPFSA låg stabilt över tidsperioden 1997-2013 och fortsatt övervakning av dessa ämnen är önskvärt liksom PBDEs mf

  • 48. Frankki, Sofia
    et al.
    Sternbeck, John
    Förekomst av föroreningar i olika avlopp- och avfallsfraktioner som är relevanta för fosforåterföring2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I samhället genereras kontinuerligt olika material som genom sitt fosforinnehåll

    kan vara lämpat som gödning för åkermark eller i andra områden. Denna rapport

    presenterar en litteraturgenomgång av vilka oönskade ämnen som påträffats i slam,

    stallgödsel, livsmedelsavfall och andra komposterade eller rötade organiska avfall.

    Studien omfattar både metaller och organiska föroreningar. Undersökningen utgör

    ett underlag till Naturvårdsverkets arbete med en förordning om fosforåterföring.

    Eftersom syftet är att jämföra olika fosforfraktioner med avseende på föroreningar

    har alla data normaliserats mot sitt innehåll av fosfor.

    Slam är den fraktion som överlägset är mest välstuderad av dessa fraktioner. Det

    finns flera tidigare sammanställningar av svenska slamdata, och det kan nämnas att

    ca 250 organiska föroreningar påträffats i slam från Sverige. Många av dessa ämnen

    uppträder dock i låga halter. Flera metaller uppvisar långsiktigt avtagande halter

    i slam.

    Dataunderlaget för alla fraktioner utom slam är mycket sparsamt. Särskilt gäller det

    för organiska ämnen. En litteraturstudie av detta slag innebär att resultat från olika

    studier jämförs. Strategi för provuttag, analysmetoder och analyskvalitet varierar

    mellan studierna och det medför en osäkerhet. Slutsatser och observationer bör därför

    betraktas med försiktighet. Tillgängliga studier tyder dock på att andra organiska

    fraktioner än slam också innehåller olika organiska föroreningar.

    Stallgödsel har i Sverige undersökts avseende metaller. Ett fåtal studier har också

    undersökt förekomst av läkemedel och hormoner i stallgödsel. I majoriteten av de

    undersökta proven kunde varken läkemedel eller hormoner detekteras. Internationellt

    sett är det dock välkänt att olika hormoner förekommer i stallgödsel. Det finns

    också några nordiska data som visar på förekomst av bl.a. ftalater i stallgödsel.

    I humana prov på urin och fekalier har bl.a. metaller och läkemedel påträffats. Tillgängliga

    data indikerar att urin är avsevärt renare än slam med avseende på t.ex.

    kadmium och triclosan. Urin kan dock vara mer förorenat än slam när det gäller

    många läkemedel.

    För övriga fraktioner såsom kompost och rötrester har både metaller och vissa organiska

    föroreningar analyserats, men antalet studierna är få och representativiten

    oklar. Urspunget till kompost och rötrester kan variera eller vara blandat, vilket

    naturligtvis påverkar förekomsten av oönskade ämnen. I svenska rötningsanläggningar

    blandas ibland slam med t.ex. hushållsavfall eller matavfall. Tillgängliga

    haltdata tyder dock inte på att föroreningshalterna är försumbara.

    WSP bedömer inte att föreliggande underlag är tillräckligt för att fatta beslut om

    användning av t.ex. kompost eller rötrester från livsmedel och hushållsavfall bör

    omfattas av gränsvärden. Problemets storlek är helt enkelt inte tillräckligt väl belyst.

    Det är dock slående att slam inte självklart är den fraktion som uppvisar högst

    metallhalter, när data presenteras normaliserat mot fosforinnehåll. Exempelvis är

    Cd/P-kvoterna i flera fosforfraktioner i samma storleksordning som i slam, även

    om variationen inom respektive fraktioner förefaller vara stor. Även vissa organiska

    föroreningar, t.ex. ftalater, förekommer i ungefär samma halter i matavfall

    eller komposterat matavfall som i slam.

  • 49.
    Bignert, Anders
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Gustavsson, Nicklas
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Danielsson, Sara
    Swedish Environmental Protection Agency . Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Metaller i abborre från Lagnö och Askö 2007-20102013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    English summary: Heavy metals in perch from Lagnö och

    Askö in the Stockholm archipelago, 2007–2010

    The Environmental Analysis Section of the Stockholm County

    Administrative Board commissioned the Swedish Museum of Natural

    History to analyze heavy metals in perch (Perca fluviatilis) from two

    relatively undisturbed and unaffected areas of the Stockholm archipelago:

    Lagnö and Askö. The metals analyzed were: arsenic, cadmium, chromium,

    copper, nickel, lead, zinc, tin, silver, and mercury.

    Concentrations of heavy metals were analyzed in fish caught during the

    years 2007–2010 within the regional environmental monitoring program:

    “Integrated monitoring of coastal fish, coastal fish stocks at Askö-Fifång

    and Lagnö”. Sampling at Askö was carried out in cooperation with the

    Södermanland County Administrative Board. The concentrations of heavy

    metals in perch from Lagnö and Askö were compared with those in perch

    from the two closest national reference sites: Holmöarna in Västerbotten

    County and Kvädöfjärden in southern Östergötland County.

    We chose to study perch, because they are relatively stationary compared

    with many other fish species. The concentrations of metals in perch are

    therefore relatively specific for these areas. Perch are also used within the

    national program for monitoring of environmental contaminants.

    Fish were collected and analyzed according to the routines for the national

    environmental monitoring program and standardized methods for

    monitoring metals and organic contaminants in fish. The analyses were

    carried out on pooled samples that were composed of 15 perch per sampling

    station and year. All metals were analyzed from samples of perch liver,

    except for mercury, which was analyzed from samples of muscle.

    The results of this study show that the observation period (2007–2010) was

    too short to detect statistically significant trends in concentrations of the

    target metals. We plan to carry out further analyses of heavy metals in perch

    from Lagnö and Askö within a few years.

    Our study does show that concentrations of most heavy metals in perch

    from Lagnö and Askö are similar to those in perch from the two national

    reference sites. The results also show, for those metals that have existing

    assessment criteria/Environmental Quality Standards, that found

    concentrations lie far below these assessment criteria/Environmental Quality

    Standards. This is positive news.

    11

    The exception is mercury. At both Lagnö and Askö, the concentration levels

    lie over the limit for good chemical status for mercury. The concentration

    levels, however, lie well below the permissible limit for the commercial sale

    of perch as food, but fluctuate at the same time both above and below the

    permissible level for foodstuffs for children at both Lagnö and Askö.

    The pattern is similar at the national reference sites, where mercury

    concentrations in perch lie above the limits for good chemical status, but

    below the permissible limit for the commercial sale of perch as food.

    From a health perspective, it is favorable that mercury levels are low in

    perch from Lagnö and Askö. However, it is important to consider the

    recommendations of the Swedish National Food Agency, that women who

    plan on having children in the near future, who are pregnant, or who are

    breastfeeding, should not eat fish that may contain mercury more than 2-3

    times per year. This advice also applies to infants. It is thought that this

    level of intake of fish is without risk to the foetus/infant.

  • 50. Sternbeck, John
    et al.
    Österås, Ann Helén
    Allmyr, Mats
    Riskbedömning av fosforrika fraktioner vid återförseltill åker- och skogsmark samt vid anläggandeav etableringsskikt2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Fosfor är en ändlig resurs och ett nationellt mål är att återföra fosfor från avloppet till

    jordbruksmarken. Det finns även andra fosforrika material som kan återföras till jordbruksmarken,

    och som i vissa fall redan gör det. Exempel på fosforrika material är slam

    från kommunala avloppsreningsverk, stallgödsel och rötat livsmedelsavfall. Till varierande

    grad innehåller dessa material oönskade och toxiska ämnen, dvs metaller och organiska

    föroreningar inklusive läkemedel. Fosforåterföring medför således en risk för att

    jordbruksmarken förorenas och att risker för hälsa eller miljö kan uppkomma. Fosforåterföring

    sker även vid skapande av växtetableringsskikt inom anläggningsarbeten, och det

    förekommer försök att gödsla skogsmark med slam.

    Denna utredning har med modellberäkningar utvärderat risker för långsiktig förorening av

    jordbruks- och skogsmark samt risker för att toxiska effekter på hälsa eller miljö kan uppkomma.

    Utredningen har även inkluderat bedömning av toxiska effekter på hälsa och

    miljö för ett etableringsskikt. Resultaten utgör underlag för Naturvårdsverkets arbete med

    att utforma en förordning för fosforåterföring, särskilt vad gäller behov och utformning av

    gränsvärden för oönskade ämnen. I samråd med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen

    och Livsmedelsverket har 9 metaller och 18 organiska ämnen valts ut. Som komplettering

    av tidigare riskbedömning ingår dessutom LAS, DEHP, nonylfenol, oktylfenol, PAH och

    PBDE för ytvatten, samt för skogsmark och växtetableringsskikt.

  • 51.
    van Praagh, Martijn
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Screening av organiska ämnen i lakvatten2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I detta projekt har 611 organiska ämnen identifierats och över 300 kvantifierats i lakvatten från upp till 21 deponier i Sverige. Med vissa undantag (t.ex. PFOS, PBDE och dioxin) är det troligt att majoriteten av organiska ämnen som förekommer i lakvatten i Sverige har identifierats med idag tillgänglig analysteknik. Som förväntat förekommer både produktrelaterade ämnen och en lång rad ämnen som är relaterade till biogeokemiska processer i deponierna. Medelhalter för vissa ämnen kan vara typiska för nya respektive gamla deponier, men flertalet av ämnena förekommer oavsett om deponin är aktiv eller avslutad.

    Ur ett tillsyns- och riskhänseende är inte det totala antalet ämnen i lakvatten av störst intresse, utan snarare vilka ämnen som förekommer i utgående lakvatten efter rening och i recipient samt vilka ämnen som utgör störst risk för recipienten. I utgående lakvatten till recipient uppmättes ca 200 organiska ämnen över bestämningsgräns, av dessa förekom ca 150 i halter över 0.1 μg/l. Rekommendationer angående vilka ämnesgrupper som bör analyseras i utgående lakvatten för att täcka in de viktigaste ämnena ges i avsnitt 12.6. I recipienterna förekom 120 ämnen i högre halter nedströms deponin i antingen ytvatten, sediment eller biota. Även där var halterna ofta mycket låga (<0.1 μg/l eller μg/kg). Ämnen som ändå förekom i tydligt högre halter nedströms deponin redovisas i kapitel 12.4 tillsammans med förslag på ämnesgrupper som kan analyseras i olika recipientmatriser för att eftersöka dessa ämnen.

    Analyser på lakvatten samt toxicitetstester gjordes både på lakvatten före och efter rening. En utvärdering visade att reningseffektiviteten var god till mycket god för de flesta ämnen samt att reningsprocesserna reducerade toxiciteten kraftigt (>90%). Det var också tydligt att mer avancerade reningsanläggningar (t.ex. SBR med efterföljande polering) var mer effektiva i att rena organiska ämnen och bättre reducera toxiciteten jämfört med enklare system (t.ex. i en våtmark).

    Trots reduktionen i reningssystemen kan det inte uteslutas att utgående lakvatten innebär

    en risk för recipienter även om eventuella effekter troligtvis är begränsade givet de låga halterna i utgående lakvatten och i recipienten samt den begränsade toxiciteten i utgående lakvatten. Det bör dock noteras att toxiska effekter, främst dioxinlika effekter, förekom i utgående lakvatten. En begränsad riskbedömning visar att kvoterna mellan halter i utgående lakvatten och den lägsta acceptabla riskkoncentration överstegs kraftigt för ett fåtal ämnen, medan riskkvoten var under 1 i 65 % av fallen. Riskbilden kompliceras samverkanseffekter mellan organiska ämnen i utgående lakvatten påvisades i projektet. Samverkanseffekterna var begränsade för östrogena och androgena effekter samt Microtox, men tydliga för dioxinlika effekter. Detta innebär möjligtvis att den totala belastningen av ämnen med liknande effekter bör utvärderas snarare än enskilda ämnen.

    I projektet har det också gjorts en ansats till att identifiera de viktigaste organiska ämnena i lakvatten. Klassningen av ämnen som viktiga baserades på deras halter i utgående lakvatten och om halt är förhöjda i recipient nedströms deponi. Även om denna rankning kan användas på en övergripande nivå, t.ex. i uppströmsarbetet med att reducera

    förekomst av dessa ämnen i samhället, är den inte det viktigaste resultatet när det gäller tillsyn och övervakning vid enskilda deponier. Där är snarare förekomsten i utgående lakvatten och recipient samt förslag på ämnesgrupper att analysera av större vikt.

    Vid en jämförelse mellan den totala årliga belastningen på den yttre miljön från deponier kontra utgående vatten vid avloppsreningsverk och slam var deponier generellt en mycket mindre källa av föroreningar till den yttre miljön jämfört med avloppsreningsverk. För något ämne var belastningen likvärdig. Av intresse är också att äldre deponier enligt beräkningen belastar den yttre miljön i betydligt högre grad än nyare deponier. Det sistnämnda bör vara av vikt för tillsynsarbetet i Sverige.

  • 52. Sternbeck, John
    et al.
    Österås, Ann Helén
    Upptag i växter och effekter på markorganismer vid återföring av fosfor - litteraturstudie2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande litteraturstudie syftar till att belysa följande frågor:

    􀁸

    Vilka organiska ämnen och metaller kan tas upp av gröda från mark där känd

    mängd slam tillförts?

    􀁸

    Finns studier om toxisk påverkan på organismer i mark som fått givor av slam?

    􀁸

    Vad säger tidigare genomförda riskbedömningar om långsiktiga risker för hälsa

    och miljö då slam återförs till jordbruksmark?

    􀁸

    Finns ytterligare väsentliga aspekter att rapportera avseende slamåterföringens

    konsekvenser för tillståndet i miljön och exponerade organismer?

    Utredningen är ett underlag till Naturvårdsverkets arbete med en förordning för fosforåterföring

    till produktiv mark. Litteraturgenomgången har fokuserat på studier där slamgivorna

    är väldefinierade och helst jämförbara med svenska givor. Överlag finns mycket

    få fältundersökningar där slamgivor använts under längre tid, och där lämpliga kontrollfält

    med motsvarande näringsstatus och växtföljd även är tillgängliga.

    Från de få fältförsök med slam som är utförda i Sverige och Norden, vid slamgivor på

    den nivå som är tillåten i Sverige, kan följande slutsatser dras avseende växtupptag vid

    slamgödslade fält jämfört med slamfri gödsling:

    􀁸

    Ingen eller liten ökning av vissa metaller (Cu, Ni) i grödor

    􀁸

    Ingen ökning av kadmium i grödor

    􀁸

    Inget eller litet upptag av organiska ämnen

    􀁸

    Inga negativa effekter på grödornas tillväxt.

    Vid högre givor har man dock i andra länder konstaterat upptag av vissa föroreningar i

    växter. Experimentella studier visar också att såväl metaller som många organiska föroreningar

    kan tas upp från jord och slambehandlad jord till grödor. De experimentella

    förhållandena kan dock vara svåra att direkt överföra till svenska fältförhållanden.

    I Sverige finns flera fältstudier av effekter på marklevande organismer, främst på mikrobiologiska

    processer och i ett fall även på daggmask. Studierna, som i ett fall pågått under

    30 år med upprepade givor, visar inga eller något positiva effekter på flera mikrobiella

    processer vid givor som är normala för svenska förhållanden. Det förekommer i en

    svensk studie också tecken på negativa mikrobiella effekter vid högre givor och högre

    metallhalter.

    För marklevande organismer har många organiska ämnen och metaller riskbedömts. För

    flertalet ämnen är riskerna för marklevande organismer försumbara, vid slamgivor som

    är relevanta för svenska förhållanden. Såväl teoretiska beräkningar som undersökningar i

    fält visar dock att effekter från metaller kan uppkomma vid ökade metallhalter i matjorden.

    För närvarande bedöms det i svensk åkermark generellt finnas en marginal till sådana

    effekter. Vad gäller mikroorganismer är det svårt att förutse den samlade effekten av

    antibiotikaläkemedel, antibakteriella ämnen såsom silver och triklosan samt andra metaller.

    Tidigare genomförda teoretiska riskbedömningar visar generellt låga risker för hälsoeffekter

    från organiska föroreningar, även vid beaktande av kumulativa effekter från 100

    års upprepade givor. Många osäkerheter råder dock fortfarande eftersom nya organiska

    ämnen kontinuerligt upptäcks, och eftersom kunskapen om upptag i växter ökar. Bland

    metallerna utgör dock kadmium en icke försumbar hälsorisk. Detta beror på allmänt förhöjda

    halter i svenska åkrar och att intag via spannmål och rotfrukter är högt hos den

    svenska befolkningen. Slam med för höga kadmiumhalter kan därför medföra en långsiktigt

    ökad hälsorisk.

    Vad gäller påverkan på yt- och grundvatten finns utländska undersökningar som påvisat

    påverkan av vissa föroreningar från slam eller stallgödsel på ytvatten. Relevansen för

    svenska förhållanden behöver undersökas.

  • 53.
    Lindh, Christian
    et al.
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Jönsson, Bo
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Berggren, Maya
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Beronius, Anna
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Carlberg, Bo
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Sundkvist, Anneli
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Bergdahl, Ingvar
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, medicinska fakulteten, folkhälsa och klinisk medicin.
    Bisfenol A i urin från män och kvinnor i Norr- och Västerbotten2012Report (Other academic)
  • 54.
    Sobek, Anna
    et al.
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Wiberg, Karin
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Sundiqvist, Kristina
    Executive, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Cornelissen, Gerard
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Jonsson, Per
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Dioxiner i Bottenhavet och Bottenviken - pågående utsläpp eller historiska synder2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Syftet med det här projektet var att undersöka vilka källor som är viktiga för dagens

    dioxinbelastning i sediment i kustnära områden i Bottenhavet och Bottenviken.

    Dioxinkoncentrationer i åtta daterade sedimentkärnor från fjärdar med olika typer av historisk

    och pågående verksamhet i närområdet analyserades. Dessutom gjordes en

    källfördelningsanalys för att tydliggöra bidraget av olika källor och hur det har förändrats över

    tid. Dioxinkoncentrationer i bottenvatten och sedimentens porvatten har också undersökts för

    att få en bild av om sedimenten idag läcker dioxiner till vattenkolonnen, eller om sedimenten

    fungerar som en sänka och tar upp dioxiner från överliggande vatten. Resultaten visade

    generellt på en mycket tydlig minskning i totalkoncentrationer av dioxiner i de undersökta

    sedimentkärnorna. Vid de flesta lokalerna var koncentrationerna som högst under 1960-tal till

    1980-tal och har sedan dess minskat drastiskt fram till idag, med en genomsnittlig minskning

    på 73 % från toppnivåerna. Det är därmed tydligt att tidigare åtgärder som förbud mot

    pentaklorfenol och bättre reningsprocesser inom industrin har resulterat i en tydlig minskning

    av dioxinutsläpp till havsmiljön. Den här studien visar vidare att samtliga av de undersökta

    kustnära sedimenten läcker ut dioxiner till överliggande vatten. Samtidigt binder dioxinerna

    mycket starkt till det organiska materialet i sedimenten, och det är därmed en mycket liten

    andel av den totala mängden dioxiner i sedimenten som är tillgängliga för läckage till vatten

    och upptag i biota. Genom en källfördelningsanalys där man studerar den relativa

    förekomsten av olika dioxinkongener och kopplar det till en viss typ av källa, kunde tydliga

    kopplingar göras till tidigare och pågående verksamheter vid de flesta lokalerna. Exempel på

    historiska källor som det fanns tydliga spår av är klorfenolanvändning, som har haft en

    mycket stor inverkan på flera platser och en påverkan kan fortfarande ses även i ytliga

    sediment. Till skillnad från klorfenolanvändningen visade sig klorgasblekning ha låg

    påverkan på de studerade sedimenten. På några platser pekar källfördelningsanalysen på

    relativt oförändrade förhållanden även efter topphalterna. Baserat på den här studien kan

    pågående emissioner därmed inte uteslutas, men det är också mycket troligt att resuspension

    har orsakat en långsam återhämtning av sedimenten på de aktuella platserna. Analyser av

    utsjösediment visar att för Östersjön som helhet, är det atmosfäriskt relaterade källor inklusive

    olika typer av förbränning och högtemperaturprocesser (t.ex. metallindustri) som dominerar

    dagens emissioner.

  • 55.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Executive, Företag, WSP.
    Litteraturstudie – Zinkdialkyl- och diarylditiofosfat2012Report (Other academic)
  • 56.
    Sternbeck, John
    et al.
    Executive, Företag, WSP.
    Johansson, Inger
    Executive, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Executive, Företag, WSP.
    Litteraturstudie 2011 - föroreningar i askor2012Report (Other academic)
  • 57.
    Törneman, Niklas
    et al.
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Bjarke, Martin
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Litteraturstudie 2011 - Samband mellan halter av zink och kadmium i miljön2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Zink and cadmium occurs relatively frequently in the environment. Cadmium is a priority substance according to the water framework directive as well as a phase-out substance. Zink has been identified as a substance of concern in Sweden for instance through its status as a river basin specific pollutant according to the water framework directive. Zinc and cadmium are also chemically related and commonly occur simultaneously in various technical materials.

    The purpose of this literature study has been to investigate the co-occurrence of Zink and cadmium in the environment and to assess possible causes of any correlations. The ultimate aim has been to assess whether there is a need to consider such co-occurrence within the Swedish national monitoring of these metals. No specific hypotheses has been put forward, rather this has been an unprejudiced and investigatory study.

    Information has been gained from databases supported and provided by various national authorities as well local, regional and national reports produced under the auspices of various environmental monitoring programs and permit related projects. Correlation and regression analysis has been used to quantify co-occurrence between zink and cadmium in various matrixes.

    Conclusions

    There is generally a positive co-occurrence between cadmium and zink in environmental matrices which may be considered to be more influenced by anthropogenic activities (waste incineration ashes, surface water in limed lakes, WWTP sludge and urban storm water) as opposed to river mouths and background lakes where these is less anthropogenic impact. In marine and limnic sediments, there is basically no co-occurrence below 2000 mg/kg while there is s very clear positive co-occurrence from 2000 mg/kg and upwards.

  • 58.
    Törneman, Niklas
    Executive, Företag, Sweco, Sweco environment AB.
    Litteraturstudie tillkommande ämnen i vattendirektivet2012Report (Other academic)
  • 59.
    Hedberg, Gunnel
    Executive, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Resultatrapport - screening av miljögifter 20112012Report (Other academic)
  • 60.
    Magnér, Jörgen
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kaj, Lennart
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Brorström Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Results from the Swedish screening report 20122012Report (Other academic)
  • 61. Nordström, Karin
    et al.
    Kaj, Lennart
    Brorström Lundén, Eva
    Screening 2012 Rodenticides2012Report (Other academic)
  • 62.