Sommaren 2022 genomfördes provtagningar i tretton skånska vattendrag som en del av den regionala miljöövervakningen av bekämpningsmedel i ytvatten. Syftet med denna rapport är att redovisa resultatet från provtagningarna samt sätta årets resultat i relation till tidigare regionala och nationella undersökningar av bekämpningsmedel.Resultatet från miljöövervakningen visar att miljötillståndet i de undersökta vattendragen är negativt påverkat av bekämpningsmedel och i flera fall inte uppnår kraven för God status. Bekämpningsmedel hittades i 64 av 65 prov. I snitt hittades 10 substanser i varje vattendrag. De substanser som hittades i flest prov var AMPA, glyfosat och bentazon. I 35 % av proverna var summahalten högre än EU:s gränsvärde för dricksvatten. Sju av de tretton undersökta vattendragen hade vid något tillfälle ett toxicitetsindex som var högre än ett, vilket innebär att det kan finnas en ökad risk för negativ påverkan. Sex av dessa vattendrag hade minst en riskkvot som var högre än ett, vilket visar att det finns en risk för negativ påverkan på organismer i vattendragen för enskild substans. Resultatet visar att det finns en tydlig påverkan av bekämpningsmedel i majoriteten av de undersökta vattendragen. Görslövsån, Råån, Skavebäck, Hasslarpsån och Tommarpsån uppnår inte kraven för god status på grund av att diflufenikan eller imidakloprid hittades i halter över bedömningsgrunden. Av de tretton vattendrag som undersöktes visar resultatet att bekämpningsmedelsbelastingen var högst och utgör störst risk i Görslövsån, följt av Dalköpingeån och Råån.Majoriteten av vattendragen som undersöktes 2022 har även undersökts i tidigare års regionala miljöövervakning. I denna rapport jämfördes summahalterna från nuvarande undersökning med de summahalter som uppmätts i tidigare undersökningar. Jämförelsen visade att bekämpningsmedelsbelastningen kan variera från år till år och mellan månader inom samma år, vilket belyser att det finns ett behov av kontinuerlig och mer frekvent övervakning i avrinningsområdena. En mer frekvent övervakning skulle möjliggöra identifiering av belastningstoppar samt ge en mer rättvisande bild av miljötillståndet.

Many chemicals used in froth flotation by the mining industry are known to be toxic to ecosystems. Yet much is still unknown about their mobility and persistence when being released to the natural environment. In colder climates, the low temperatures can furthermore decrease or inhibit degradation of the chemicals, potentially increasing environmental impacts accordingly. This report reviews the current knowledge about four common flotation chemicals used in Sweden; Flomin (xanthates), Atrac, Danafloat, and MagnaFloc. Ether diamines and phosphoric acid esters were also included due to their future potential relevance. The literature review found substantial information regarding xanthates and their toxicity, however few studies report actual monitoring in ground/streamwater systems downstream of mines. Much less information was available for the remaining chemicals, especially phosphoric acid esters with no ecotoxicological data available. Further, general knowledge gaps related to flotation chemicals include: few long-term studies are conducted compared to short-term toxicity, several chemicals show temperature dependence during degradation, and lack of discharge data adjacent to spillway positions for released process water prevents thorough assessment of dilution effects. Recommendations for further work is to initiate screening for xanthates and Danafloat, however for ether diamines and REE beneficiation more research is needed on their potential environmental impacts.

Pilotstudie av analys av däckadditivet 6PPD och dess omvandlingsprodukt 6PPD-quinone (6PPDQ) i utgående vatten från de nio reningsverk som ingår i den årliga miljöövervakningen i avloppsreningsverk samt dagvattenprover före/efter rening vid två tillfällen (4 prover). Totalt analyserades 13 prover.

Dessa ämnen är av intresse eftersom 6PPDQ har visat sig vara mycket toxisk mot laxfiskar (Tian et al., Science 371, 185–189, 2021). Så lite som 800 ng/L räckte för att döda hälften (LD50) av de studerade stillahavslaxarna (coho salmon, Oncorhynchus kisutch).

Skrubbskädda fiskades i oktober och november på tio provtagningslokaler runtSkånes kust, från Helsingborg i nordväst till Nymölla i nordost. Vid varjeprovtagningslokal fiskades cirka 10 till 20 skrubbskäddor med längden 20–35 cmmed syftet att undersöka metaller och organiska miljögifter. Alla lokaler, utomreferenslokalen Stenshuvud, valdes med anledning av en eller flera påverkanskällor.Resultatet tolkades i relation till dessa utsläppskällor men jämfördes även med annanmiljöövervakning och recipientkontroll av miljögifter för att ge en bättre förståelseav läget runt Skånes kust.Bland provtagningslokalerna i denna studie hittades de högsta halterna kvicksilver iskrubbskädda på lokalerna Landskrona norr och Helsingborg bulkhamnen.Mätningar inom recipientkontrollen antyder att kvicksilverhalten ökar iskrubbskäddors muskel i hela Öresund och börjar närma sig livsmedelsgränsvärdet,500 µg/kg våtvikt, vid flera lokaler. Eftersom den nationella miljöövervakningenvisar att ämnet inte ökar signifikant i sill på referensstationer, som främst påverkasav kvicksilverdeposition från atmosfären, verkar det finnas lokala/regionala källortill kvicksilver i Öresund. Det verkar finnas en nord-sydlig gradient därprovtagningslokaler i norra Öresund har högre halter än i södra Öresund. De kändakällorna till kvicksilver, som gipsdumpningarna i havet utanför Helsingborg ochLandskrona på 1950-till 1980-talet och den läckande landdeponi inom KemiraKemis område i Helsingborg, har funnits där innan den tydliga ökningen i fisk, åren2006 till 2021. Ökningen i fisk kan antingen bero på nytillkomna okända utsläpp avkvicksilver eller att de fysio-kemiska förhållandena i havet har ändrats så attkvicksilver blivit lättare för fisken att ta upp.Halterna av övriga metaller har analyserats från skrubbskäddornas lever.Arsenikhalten vid Landskrona norr var tydligt högre än de halter som uppmättsinom recipientkontroll och nationell miljöövervakning. Det antyder att det finns eneller flera betydande lokala källor. Halten i sediment var dock inte förhöjd här.Blyhalten var högst vid Helsingborgs bulkhamn där även blyhalterna i sedimentet varförhöjda. Eftersom skrubbskädda är en bottenlevande fisk har den troligen störrerisk att påverkas av förhöjda halter i sediment. Men då det är svårt att veta exakt hurstationära skrubbskäddor är, är det också svårt att veta avgränsningen på debottenområden som påverkat dem mest. Halterna i skrubbskäddornas lever och isediment antyder dock att det är möjligt att det finns en i dagsläget okänd ochbetydande lokal källa till bly, i närheten av Helsingborgs bulkhamn.6Kadmiumhalten var högst vid Nymölla. Hittills har inga punktkällor till kadmiumutpekats i databasen Vatteninformationssystem Sverige (VISS). Den närmasteutsläppskällan är utsläppsröret från Nymölla, som tar emot vatten från fleraverksamheter.Kopparhalten var högst i Nymölla följt av Ystad. Vid dessa lokaler är utsläpp frånpappers- och massaindustri respektive avloppsreningsverk betydande.Naturvårdsverket anger att de mest betydande utsläppen av koppar till vatten iSverige generellt kommer från sådana industrier.Kromhalten var endast mätbar i Landskrona norr. På samtliga övriga lokalerundersteg kromhalten detektionsgränsen. Halten i Landskrona norr var dock mer ändubbelt så hög som de högsta mätningarna från både Öresunds vattenvårdsförbundslokaler och den nationella miljöövervakningen på sill-/strömmingslever.Nickelhalten var högst i Landskrona norr. Halten i Landskrona norr var betydligthögre än vad övrig miljöövervakning visar. Nickelhalterna i sediment i södrahamnbassängen är förhöjda, vilket visar att ämnet ackumuleras i närmiljön.Zinkhalten i skrubbskäddelever var högst i Nymölla. I Nymölla står Stora Enso ABför utsläpp av ca 2500 kg zink/år till vattenförekomsten och har pekats ut sombetydande påverkanskälla till zink i VISS.Höga halter polyaromatiska kolväten (PAH) uppmättes i skrubbskäddornas musklervid referenslokalen Stenshuvud. Detta är ovanligt och oklart vad det kan bero på.Analyser av PAH i fiskmuskel görs inte inom den nationella övervakningen eftersomde är osäkra då PAH metaboliseras av fisk. Fiskar kan vara olika bra på attmetabolisera PAH vilket leder till stor haltvariation och vilket gör det svårt attjämföra mellan provtagningslokaler och över tid. Samtidigt visar resultatet frånStenshuvud att halter har uppmätts och ej metaboliserats. Om detta beror påkontaminering av fiskarna, till exempel av olja, eller om fiskarna verkligen harexponerats för höga PAH halter kan endast bekräftas/dementeras genom att ta ettnytt prov.Gällande de organiska miljögifterna i övrigt överskreds halten i skrubbskäddornasmuskel inga gränsvärden vad gäller polyklorerade bifenyler (PCB), dioxiner ellerperfluorerade ämnen (PFAS). Bromerade difenyletrat (PBDE) var underdetektionsgränsen men detektionsgränsen i denna undersöknings analyser var högreän gränsvärdet, vilket innebär att det inte går att bedöma om gränsvärdetöverskreds.

The main aim of the project was to investigate the occurrence of selected EU Water Framework Watch List substances (amoxicillin, ciprofloxacin sulfamethoxazole, trimethoprim, venlafaxine, O-desmethylvenlafaxine, azithromycin, clarithromycin, fluconazole, clotrimazole, imazalil, ipconazole, metconazole, miconazole, procloraz, tebuconazole and tetraconazole) in seven Swedish river catchments impacted by WWTPs. Other OMPs were also included, such as pharmaceuticals, personal care products, industrial chemicals, PFASs, due to potential of their adverse effects at low doses to the environment.

The studied Swedish river catchments showed distribution of OMPs due to hydrology and anthropogenic pressures and impacts (agricultural, urban, and industrial). A total of 70 OMPs were detected in at least one sample, in mean concentrations ranging from ng/L to mg/L in wastewater samples and from ng/L to μg/L in surface water samples. Dominant compounds were tramadol, lidocaine, metoprolol and caffeine in all sampling sites. Upstream recipient samples showed on average ten times lower OMP concentrations compared to recipient samples downstream of the respective WWTP effluents. It was shown that the high concentrations of OMPs in WWTPs are introduced into aquatic environments. Therefore, the effect of treatment performance and process stability in WWTPs should be evaluated in reducing the concentrations of OMPs.

A number of Watch list compounds were detected including sulfamethoxazole, erythromycin and azithromycin, fluconazole and venlafaxine and its metabolite desvenlafaxine. More studies are needed in the seasonal and spatial distribution of OMPs in the aquatic environment.

Syftet med projektet var att undersöka sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i dricksvatten (DV) och i serumprover från befolkningsgrupper som druckit PFAS-förorenat DV under lång tid. Målet var att utveckla en populationsmodell där PFAS-halter i serum kan uppskattas från PFAS-halter i DV och exponeringstid för detta DV. I projektet användes redan publicerade resultat från studier av PFAS-halter i serum och DV, omfattande anställda vid Arvidsjaurs flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Luleå flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Visby flygplats (brunnsvatten), och invånare från Uppsala (kommunalt DV). En grupp vuxna från Karlshamn (kommunalt vatten) fick representera populationer som druckit rent DV. Linjära regressionsanalyser visade starka samband mellan uppmätta PFAS-halter i serum och DV. PFHxS uppvisade den högsta kvoten mellan halt i serum och DV (ca 100), medan PFHxA och PFBS hade kvoter i intervallet 1-2. Skillnaderna i kvoter, som illustrerar hur effektivt PFAS bioackumuleras i kroppen från DV, är relaterad till hur länge olika PFAS stannar i kroppen efter avslutad exponering (halveringstider). PFAS med långa halveringstider (PFOA, PFHxS, PFOS) hade klart högre kvoter, och därmed högre bioackumulering, än PFAS med korta halveringstider (PFHxA, PFBS). I separata regressionsanalyser observerades lägre kvoter mellan PFAS-halt i serum och DV hos kvinnor än hos män, vilket antyder att kvinnor inte bioackumulerar de studerade PFAS från DV i lika hög grad som män. Befolkningen i Sverige exponeras för PFAS från andra källor än DV, vilket leder till bakgrundshalter av PFAS i serum även bland dem som inte druckit förorenat DV. Resultaten från regressionsanalyserna användes för att uppskatta vid vilka halter av PFAS i DV som det med stor sannolikhet går att upptäcka PFAS-halter i serum som ligger över bakgrundshalterna. Dessa PFAS-halter i DV varierade mellan olika PFAS, från ca 50 ng/L för PFOA till ca 100 ng/L för PFOS. Dessa halter ligger mycket högre än de som normalt uppmäts i kommunalt och enskilt DV i Sverige, och representerar halter i starkt förorenade områden. Med den relativt enkla populationsmodell som utvecklats i projektet kan man beräkna hur halterna av PFAS i serum påverkas av PFAS-halterna i DV. Dessutom kan man beräkna hur PFAS-halterna i serum påverkas av exponeringstiden för det förorenade DV, samt hur halterna minskar i serum efter övergång till rent DV. Som ingångsvärden i modellen användes de bakgrundshalter av PFAS i serum och kvoter mellan serum/DV-halter av PFAS som tagits fram i regressionsanalysen. Dessutom utnyttjades de halveringstider som tagits fram för de som arbetade (och konsumerade PFAS-förorenat DV) vid Luleå flygplats, samt en population vuxna från Canada. I ett test av modellen jämfördes de modellerade halterna av PFOA, PFHxS och PFOS i serum med uppmätta halter i tre populationer från Sverige (Ronneby), Italien (Veneto) och Arnsberg (Tyskland) som druckit förorenat DV under lång tid. Jämförelsen visade att modellen på ett bra sätt uppskattar variationen av halterna i serum i populationen, men att den underskattar medelhalterna, om medianen används vid jämförelsen. Om de modellerade medelvärdena (artimetiskt medelvärde) istället används i jämförelsen med de uppmätta medianerna, ligger de modellerade och uppmätta medel-halterna nära varandra. De observerade skillnaderna kan bero på att den regressionsanalys som användes för att ta fram ingångsvärdena i modellen påverkat fördelningen av värdena på ett sätt som inte helt överensstämmer med fördelningen i de studerade populationerna. Eliminering av PFAS efter övergång till rent DV modellerades också. Som exempel användes haltdata från de Ronnebybor som druckit förorenat DV under lång tid. Som slutpunkt i modelleringen användes den serumhalt som i medeltal representerar ett långsiktigt intag av PFAS i nivå med det tolerabla veckointaget (serumTVI), som EFSA tagit fram i sin senaste riskbedömning. SerumTVI är uppskattat för en summa-halt av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS i serum (6,9 ng PFAS4/ml). Modelleringen pekar mot en stor variation i den tid det tar innan serumTVI nås i en befolkningsgrupp efter byte till rent DV. Den kortaste tiden modellerades till 14 år och den längsta till längre än en livstid. Resultaten i projektet uppmuntrar till fortsatt utveckling av modellen för uppskattning av PFAS-halter i serum från uppmätta halter i DV.

Syftet med den här studien var att studera förekomst av persistenta, mobila organiska miljöföroreningar (PMOC) i svensk vattenmiljö med fokus på risk för förorening av dricksvatten. Kända punktkällor och råvatten för dricksvattenproduktion i Mälarens närområde provtogs och analyserades med hjälp av högupplöst masspektrometeri (HRMS). Avrinning från flygplatser (n = 2), dagvatten (n = 7), lakvatten från deponier (n = 9) avloppsvatten från reningsverk (n = 15) och råvatten för dricksvattenproduktion (n = 3) ingick i studien och analyserades med metoder speciellt anpassade för mobila (polära) ämnen. Screeningen utgick från listor av tänkbara föroreningar som tagits fram genom in silico metoder och omfattade totalt 249 ämnen. Åtta PMOCs bekräftades och 24 identifierades (preliminärt) i vatten från punktkällor och/eller dricksvatten. Varje (preliminärt) identifierad substans som upptäcktes i råvatten återfanns även i flera typer av de påverkade miljöproverna (punktkällorna). De (preliminärt) identifierade substanserna bör undersökas vidare med avseende på ursprung och förekomst i miljön samt bedömas utifrån potentiella risker för miljön och som föroreningar i dricksvatten.

Syftet med denna studie är att kartlägga variationen i oxidativ potential, PAH, oxy-PAH och nitro-PAH förknippade med partiklar (PM10). En viktig fråga är om det finns någon relation mellan toxicitet och halterna av de ämnen som analyseras (PAH, oxy-PAH, nitro-PAH och metaller). Bakgrunden är den bristande kunskapen om vilka kemiska komponenter i partiklarna som har störst inverkan på toxiciteten och hälsoeffekterna. Partiklar insamlades på 3 platser: regional och urban bakgrund och vid en trafiknära plats intill en motorväg. De toxiska analyserna innefattade oxidativ potential med både acellulära och intracellulära metoder.Resultaten visade generellt en högre oxidativ potential för prover insamlade under vinterperioden. Kemisk analys av insamlade partiklar visade att de högsta halterna av PAH (45 föreningar) och oxy-PAH (10 föreningar) uppmättes under vintermånaderna november och december. Högst halter under samtliga månader av total PAH uppmättes i trafikmiljö följt av urban och regional bakgrund. Periodvis kunde koncentrationerna av oxy-PAH i urban bakgrund överstiga koncentrationerna i trafikmiljö, men de var lägst i regional bakgrund under samtliga mättillfällen. Generellt observerades en positiv korrelation mellan totala PAH-halter (summan av PAH, oxy-PAH och nitro-PAH) och oxidativ potential, dvs. att de prover under provtagningsperioden som hade högre totala PAH-halter hade också högre cellulär oxidativ potential. Proverna från urban bakgrund och trafiknära plats visade också en högre oxidativ potential än regional bakgrund. Större mängd partiklar per prov skulle behövts för att kunna göra mer detaljerade analyser av kemisksammansättning och för att kunna dra mer säkra slutsatser om de toxiska effekterna av partiklarna och vilka ämnen som är mest betydelsefulla för de toxiska effekterna

Sammanfattning

Förekomsten av nya flamskyddsmedel undersöktes i både marina (musslor, tånglake, strömming, sillgrissla, gråsäl, tumlare och havsörn) och limniska ekosystem (abborre och utter). Totalt studerades drygt 50 prover. Organofosfater (OP), dekloran plus (DP) och närbesläktade ämnen (mirex, dekloran 602 och dekloran 603) detekterades frekvent, tetrachlorobisfenol-A (TCBPA) detekterades i två prover (abborre) och pentabromtoluen och 2,3,5,6-tetrabromo-p-xylen detekterades inte i något prov.Det är stora skillnader i förekomst av OP, dekloraner (inklusive Mirex) och bromerade difenyl etrar (BDE, referensämnen) i arter vid basen och toppen av näringsvävarna. OP är de klart dominerande föroreningarna vid basen (musslor och fiskar). De utgör också en stor andel (ca 75%) av de detekterade föreningarna i sillgrisslor och uttrar. Däremot står BDE och dekloraner för en stor andel (cirka 3/4) av föroreningarna i tumlare och gråsäl och dominerar (ca 90 %) i havsörn. Detta indikerar att OP är mindre beständiga än BFR, medan mirex och de andra dekloranerna har liknande persistens som BFR.Föroreningsprofilerna för OP:er är likartade i de flesta arter, med undantag för gråsäl, tumlare och tånglake. Tri(1-klor-2-propyl) fosfat (TClPP) är i allmänhet den vanligaste OP:n, följt av butylfosfater och 2-etylhexyl difenylfosfat. Gråsäl och tumlare innehöll enbart klorerade OP (TClPP och tri(2-kloretyl) fosfat). Föroreningsprofilerna för OP i tånglake varierade kraftig mellan och inom provplatser. Bland dekloranerna dominerar två föreningar, mirex och dekloran 602, i marina toppkonsumenter. De förekom i lägre halter vid basen på födoväven och där påvisades även dekloran plus i liknande halt.Totalhalten av de tre studerade grupperna (OP, dekloraner och BFR) i de mest förorenade proverna är mycket lika, runt 1 μg/g fett, men det är stora haltskillnader mellan olika arter. OP förekommer i liknande koncentrationer i arter vid basen och på toppen av födovävarna. Sålunda verkar inte OP biomagnifiera. De råder sannolikt ett jämviktstillstånd som kännetecknas av ett relativt högt upptag och en lika hög eller högre (tumlare och gråsäl) metabolisk nedbrytning. Däremot finns det mycket som tyder på att dekloran 602 och mirex biomagnifierar och gör så i liknande utsträckning som BFR. Halterna av båda föroreningsklasserna är cirka 10 gånger högre i däggdjur och sillgrissla än i musslor och fisk och minst 10 gånger högre i havsörn än i däggdjur och sillgrissla. TCBPA hittades i två av fyra prover av abborre, men inte i något av de tolv undersökta utterproverna, vilket tyder på att den inte biomagnifierar.Proverna av sillgrissla täcker en tidsperiod på mer än 30 år, vilket möjliggör tidstrendanalys. Samtliga ämnesklasser uppvisar tidstrender och samtliga uppvisar minskande halter under senare år. Emellertid har aromatiska OP varit i stadig nedgång under hela perioden, medan koncentrationerna av klorerade OP och alkylerade OP först ökade, nådde en topp runt år 2000 och sedan minskade. Liknande haltprofiler observeras för mirex, dekloran 602 och dekloran 603, men dessa nådde en topp omkring 2005-2010. Koncentrationerna av Dechlorane Plus minskar långsamt men stadigt med tiden. Tidstrenderna för BDE skiljer sig mellan BDE:er med olika bromeringsgrad. De mindre bromerade ämnena minskar snabbt i halt med tid, medan dess att medelbromerade ämnen minskar relativt långsamt och högbromerade ökar något med tiden.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) is a large group of anthropogenic compounds that is widely used, for example to manufacture grease- and water-repellent paper. Several PFAS have been found to pose a risk to the environment and humans due to their persistency, mobility, toxicity and bioaccumulative potential. Paper production in Sweden covers widely different products such as cardboard, liquid cardboard, writing paper, sack paper, hygiene paper (tissue), etc. In addition, there are also numerous closed paper industries. Current and historical use of PFAS in paper industries in Sweden and consequent emissions to the environment are not known. The purpose of this study was to assess if paper industries could be an important point source for PFAS in the environment by analysis of PFAS in sediment and water taken nearby paper industries. In total, 60 sediment samples from 13 sites in Sweden sampled during the time period 2015-2022, and eight surface water samples from three sites taken in 2021, were included in the study. A total of 68 non-polymer PFAS and extractable organofluorine (EOF) was targeted. The results from the screening study shows a wide range of the sum target PFAS-68, between below limit of detection (LOD) to 1181 ng/g dry weight (d.w.) in sediments close to paper industries in Sweden. The number and type of PFAS detected also varied. The PFAS-classes found in highest concentration in surface sediments were polyfluoroalkyl phosphate diesters (diPAP) (maximum 819 ng/g d.w.), fluorooctanesulfonamidoacetic acid (FOSAA) (maximum 137 ng/g d.w.), and N-ethyl perfluorooctane sulfonamido ethyl phosphate diester (diSAmPAP) (maximum 134 ng/g d.w.). DiSAmPAP was only semi-quantified due to poor separation of structural isomers and interferences from the sediment matrix. A general increase in concentrations with increasing sediment depth could be seen for the contaminated sites, and the maximum concentration in sediments of different depths reached 1084 ng/g d.w. for diPAP, 65 ng/g d.w. for FOSAA, and 682 ng/g d.w. for diSAmPAP. The commonly measured classes of perfluoroalkyl acids (PFCA) and perfluoroalkyl sulfonic acids (PFSA) reached a maximum of 6 and 7 ng/g d.w. in surface sediments, and 11 and 6 ng/g d.w. in sediment cores, respectively. The EOF levels followed the same trend as target PFAS concentrations, with a few exceptions, and ranged between <LOD to 1301 ng/g d.w.. Surface water from three sites showed detectable concentrations of PFCA, PFSA och FTSA up to 0.05 ng/mL, but the occurrence could not be connected to the paper industries. Based on the target results of surface sediments, five out of the 13 sites can be classified as low contaminated (sum target PFAS-68 <20 ng/g d.w.) and the remaining eight sites are clearly affected by a PFAS point source.

The reuse of wastewater for agricultural irrigation is one way to reduce the demand for freshwater but it can also introduce pharmaceuticals, personal care products, and other chemicals into the agricultural ecosystem and food chain. The aim of this study was to measure a range of potentially harmful organic micropollutants (OMPs), such as pharmaceuticals, personal care products, industrial chemicals, pesticides, and per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS), in wastewater effluent used for irrigation and in the receiving farmland. Four sampling occasions of effluent water at two wastewater treatment plants in Gotland were conducted during July and August 2021. In addition, soil and earthworms were sampled in September 2021 after harvest from two fields irrigated with the monitored wastewater and one field that had not been irrigated that season. Potatoes still in the ground were sampled from one of the irrigated fields.

A wide range of OMP concentrations (ng/L to ug/L) were found in the effluent water, and in total 35 of 77 analyzed OMPs were detected. A total of 19 out of 24 different PFAS were detected in the effluent samples in the range of 0.1-1000 ng/L. Extractable organofluorine (EOF) and total oxidizable precursors (TOP) were measured in water samples in addition to target PFAS. The range for EOF in effluent samples were 366-507 ng/L and only two samples out of the total eight effluent samples showed a small increase in concentrations of perfluorooctanoic acid (PFOA) and perfluorohexanoic acid (PFHxA) after oxidation.

None of the OMPs in this study was detected in any of the soil samples. Perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) was found over the detection limit in soil from both irrigated fields (0.14-0.17 ng/g d.w.) but was below the detection limit at the reference site. Perfluorobutanoic acid (PFBA) was found at low levels closely above the detection limit in one of the irrigated fields (0.22 ng/g d.w.) and the nearby reference site (0.27 ng/g d.w.). The EOF analysis of soil did not result in any further information due to an elevated detection limit (280 ng/g d.w.).

Out of 77 analyzed OMPs, only five OMPs (sotalol, oxazepam, metformin, ethylparaben, and venlafaxine) were found in earthworms in the concentration range 8.4-160 ng/g d.w. Between five and ten PFAS were detected in earthworms from the two irrigated fields (19-35 ng/g d.w. for ΣPFAS) and seven PFAS were found in worms from the reference site with ΣPFAS concentration of 69 ng/g d.w.

Only two OMP compounds (6.6 ng/g d.w. for metformin and 340 ng/g d.w. for BAM) were found in potatoes collected from one irrigated field, and none of the PFAS could be detected.

The present study could detect only a few PFAS and other OMPs in soil and potatoes from the land irrigated with wastewater effluent. Bioaccumulation of five OMPs and up to ten PFAS was shown in earthworms at the irrigated farmland but also at the reference site. Thus, this study could not reveal any impact of irrigated wastewater to the soil or earthworm. However, this was a limited study and it cannot be excluded the uptake of OMPs to edible plants or leaching into groundwater.

Organic UV filters are widely used in personal care products (PCPs) and textiles to prevent solar erythema and discoloration, respectively. These UV absorbing compounds are frequently released into the aquatic environment, either directly via bathing and swimming, or indirectly via effluents from wastewater treatment plants. Because of their widespread occurrence and potential for bioaccumulation, organic UV filters are considered an emerging concern to ecosystems and humans. In this project, we first reviewed and summarized literature on the worldwide occurrence of organic UV filters and subsequently characterized their occurrence in water environments in Uppsala county, Sweden. Specifically, we selected the ten most commonly detected organic UV filters worldwide as our targets. After optimization of chemical analysis, we were able to detect six out of ten of these compounds at environmentally relevant levels. Subsequently, we investigated the occurrence of these six compounds in surface water and sediment samples from bathing/swimming places located at riversides, lakesides, and the seaside around Uppsala county during August 2021. All six organic UV filters (i.e., 4-methylbenzylidene (4-MBC), avobenzone, octinoxate (EHMC), octocrylene (OC), Uvinul A Plus (UVA Plus), benzophenone-4 (BP-4)) were found in sediment and surface water samples with a detection frequency of 100%, except EHMC, which was detected in 71% of the surface water samples. OC dominated in sediment samples collected from bathing/swimming areas with concentrations ranging between 2.6 and 250 ng g‒1 dry weight (dw), which comprised 52-77% of the sum of all targeted compounds. 4-MBC dominated in surface waters with concentrations ranging between 170 ng L‒1 and 560 ng L‒1, which comprised 39-56% of the sum of all targeted compounds. Overall, organic UV filters were ubiquitously detected in Uppsala county and our data could be foundational for an extended sampling campaign and additional risk assessment of organic UV filters among resident aquatic organisms.

TIMFIE (Time Integrating, Micro Flow, In situ Extraction) är en enkel och billig tidsintegrerad provtagningsmetod som här användes för bestämning av ett stort antal organiska ämnen från vitt skilda substansgrupper. Tekniken bygger på kontinuerlig fastfasextraktion i fält under en till två veckor och den efterföljande bestämningen av organiska ämnen är kvantitativ och baseras på helvatten, dvs. med partikelbunden fraktion inkluderad.Förutom organiska ämnen som växtskyddsmedel, PFAS och läkemedel mättes i detta projekt även metallhalter och löst organiskt kol (DOC) i det uppsamlade, filtrerade vattnet. Merparten av de studerade metallerna och DOC påverkades dock negativt av fastfaskolonnerna som används för extraktion av de organiska ämnena. En separat TIMFIE utan kolonner ska därför användas vid bestämning av metaller. En fältstudie med veckovisa TIMFIE-provtagningar i tolv provpunkter fördelade på fem regioner utfördes i samarbete med länsstyrelserna i Gotland, Östergötland och Dalarna samt med en avfallsanläggning i Mälardalen. Totalt analyserades 47 TIMFIE-prover för drygt 200 organiska ämnen och 21 metaller, samt ytterligare 8 TIMFIE-prover endast för metaller.I framtiden kommer två olika TIMFIE-provtagare att användas i studier där både organiska och oorganiska ämnen bestäms. Fortsatt arbete med att även inkludera näringsämnen i det oorganiska analyspaketet pågår och möjligheten att göra dessa bestämningar på ett återskapat helvatten undersöks.

Altogether, 22 porpoises were analyzed for organochlorines (PCBs DDTs, HCHs, HCB), PBDEs, HBCDD and CPs in blubber, and 23 porpoises for PFAS and OTCs in liver, and metals and Se in muscle and liver, and SI (d13C and d15N) in muscle. The animals were divided into four groups: animals originating from the North Sea Population area (juveniles and adults) and animals from the Belt Sea Population area (juveniles and adults). Generally, no difference in concentrations or SI signatures were seen between the two areas, only few exceptions. Juveniles had a higher SI signature compared to adults, probably at least partly due to fact that they still carry the signature from the lactation period. Generally, concentrations of metals were higher in liver compared to muscle. Strong correlation between Hg and Se was seen in liver but not muscle. Concentrations of Hg vs Se on a molar weight basis showed that a majority of the porpoises had an excess of Se. One porpoise had concentrations of Hg in liver above the level of observed negative effects that have been seen in dolphins.Concentrations of OTCs were generally low, but one specimen had concentrations at levels of concern. It was a 16-year-old male that had elevated concentrations of ΣOTCs (TBT+MBT+DBT), higher than has been suggested cytotoxic level for marine mammals.Seven porpoises had concentrations of Σ7PCB above a suggested threshold for adverse effects on health (one juvenile and six adults) – even though the suggested threashold levels include more than only 7 PCBs. One lactating five-year-old female had very low concentrations of organochlorines. Two adult porpoises had extremely low concentrations of PFAS.

I norra Europa tillbringar vi mer än 90% av vår tid i olika inomhusmiljöer och kemikalier som avges från byggmaterial och produkter kan vara viktiga exponeringsvägar för människor som vistas i dessa miljöer. Många industriella kemikalier används som tillsatser och dessa är vanligtvis inte kemiskt bundna till materialet och kan därför avges i inomhusmiljön över tid eller under användning. Inomhusdamm har påvisats vara en bra indikator för polära och icke-polära organiska föroreningar i inomhusmiljön. I denna studie insamlades damm på ytor från olika inomhusmiljöer såsom bostäder, kontor, förskolor, tryckeri, möbelaffär och elektronikbutik. De insamlade inomhusdammproverna extraherades med ultraljudsextraktion utan provupprening för att minimera förlust av ämnen under provberedningsproceduren. Extraktet delades upp och analyserades med både vätskekromatograf kopplad till högupplösande masspektrometer (LC-HRMS) och gaskromatograf kopplad till HRMS (GC-HRMS). En omfattande analystrategi med riktad analys av ett antal förvalda ämnen, en så kallad suspect screening och förutsättningslös analys genomfördes, vilket resulterade i detektion av mer än 260 ämnen i inomhusdamm. Dessa inkluderar kemikalier som används som flamskyddsmedel, mjukgörare, flytkristallmonomerer (liquid crystal monomers, LCMs), aktiva ingredienser i läkemedel och personvårdsprodukter, desinfektionsmedel, färgämnen, högfluorerade ämnen, UV-stabilisatorer, bekämpningsmedel, doftämnen och växtmetaboliter. Potentiella riskerna som är förknippade med inomhusdammsexponering av många av dessa kemikalierna samt kombinationseffekter är inte välkända. Majoriteten av den kemiska sammansättningen i inomhusdammproverna är fortfaranade inte klarlagt och många häsloskadliga föroreningar som kan finnas i proven kan fortfarande inte identifieras. Studier rekommenderas för att identifera fler ämnen genom förbättrade analysmetoder eller förfina identifieringsflöden genom att till exempel utöka så kallade suspect list med fler högkvalitativa HRMS-spektra av ämnen som ännu inte finns tillgängliga.

Enligt Naturvårdsverkets rapport Avancerad rening av avloppsvatten för avskiljning av läkemedelsrester och andra oönskade ämnen (2017) finns ett behov att införa avancerad rening av läkemedelsrester, samtidigt som sådan rening också medför rening av andra oönskade mikroföroreningar i avloppsvattnet. Naturvårdsverket konstaterar också att det saknas underlag för att utvärdera vid vilka reningsverk som det är aktuellt att införa avancerad rening.Målet med detta projekt var att ta fram en regional arbetsmetod som kan underlätta detta arbete, samt presentera en möjlig prioriteringsordning för skånska reningsverk vad gäller uppgradering till avancerad rening utifrån reningsverkens recipientpåverkan.Som ett första steg togs två listor fram, en lista med verkens storlek vad gäller anslutna personekvivalenter och en lista med reningsverk som har stora utsläppsflöden i förhållande till recipientflödet (stor hydraulisk påverkan) och därmed låg utspädning. De reningsverk som hade högst utsläppsflöde i förhållande till recipientflödet var Rosendal (Tomelilla), Svalöv, Nyvång (Åstorp), Södra Sandby; Ellinge (Eslöv) och Ekeby (Bjuv). I Bjuv valdes också Ekebro reningsverk som, på grund av sitt läge nedströms Ekeby, kunde undersökas vad gäller kumulativa effekter. Som ett andra steg togs vattenprov vid fyra olika tillfällen under året uppströms, nedströms och i utgående vatten från dessa reningsverk. Provernas innehåll av läkemedel analyserades och resultaten utvärderades för att undersöka om reningsverk med stor hydraulisk påverkan också utgör stor risk för påverkan vad gäller utsläpp av läkemedel.Resultaten från läkemedelsanalyserna visade att reningsverken har betydande utsläpp av läkemedel till recipienterna, det vill säga, att halter i recipienterna överskrider bedömningsgrunder i HaV:s föreskrifter (HVMFS 2019:25).Bedömningsgrunderna för Diklofenak, och 17-beta-östradiol i enstaka fall, överskreds nedströms alla sju undersökta reningsverk vilket betyder att det finns risk för giftpåverkan på vattenorganismerna. Vid Ellinge, Ekebro och Nyvångs reningsverk där recipienterna är vattenförekomster inom ramen för vattendirektivet uppnås måttlig ekologisk status på grund av överskridandet. Detta innebär attåtgärder behöver genomföras för att minska halterna i recipienten så att de inteöverskrider bedömningsgrunden och så att, i sin tur, miljökvalitetsnormen god ekologisk status nås till 2027. Vattenmyndigheterna listar bland annat avancerad rening, bättre användning av receptfria produkter (till exempel genom att information leder till att kunder väljer mer miljövänliga alternativ) och miljötillsyn som åtgärder för att minska halterna i sitt nya förslag till åtgärdsprogram för 2021-2027. VA-branschen behöver också arbeta för att minska utsläpp till exempel genom uppströmsarbete och att vara aktiva aktörer i omställningen till avancerad rening.8Vid reningsverk i Skåne där analyser av läkemedelsrester inte har skett kan påverkansanalysen ge en indikation på var övervakning behöver riktas. Den påverkansanlys som arbetades fram inom detta projekt pekar ut 17 skånska reningsverk där det finns risk att bedömningsgrunden för Diklofenak överskrids och vid 12 av dessa finns det även risk att bedömningsgrunden för 17-beta-östradiol överskrids. Nästa steg kan därmed vara att analysera Diklofenak nedströms reningsverken i Lyby, Vinslöv, Perstorp, Staffanstorp, Lönsboda, Hässleholm ochKlippan och 17-beta-östradiol nedströms reningsverken i Källby, Svedala, Lyby, Vinslöv, Perstorp, Sjöbo för att kontrollera vattnets status.Ett annat viktigt mål i projektet var att identifiera reningsverk med sårbara recipienter utifrån ett klimatperspektiv. Detta går egentligen hand i hand med prioriteringsordningen för avancerad rening. Det vill säga, Rosendal, Svalöv, Nyvång, Södra Sandby, Ellinge och Ekeby som har studerats närmare i denna studie,och som var de reningsverk som hade störst hydraulisk påverkan på recipienten, är också de mest sårbara reningsverken sett till klimatförändringar. Då deras utsläpp redan idag har stor påverkan på recipienten kommer de att få ännu större påverkan allteftersom längre torrperioder, till följd av klimatförändringar, kommer att leda till att flödet i deras recipienter minskar periodvis. Om avancerad rening införs vid dessa reningsverk måste en bedömning göras om och när det tillräckligt renade vattnet kan användas som resurs så att recipientens flöde inte påverkas negativt, i de situationer vattentillskottet från reningsverket utgör en betydande del av recipientflödet. En analys av torråret 2018 visade att perioden med väldigt låga flöden varade från maj till november, med andra ord, hela odlingssäsongen. En möjlig väg kunde vara att magasinera renat utgående vatten från november till maj och använda detta till bevattning under sommarmånaderna. En sådan lösning kräver stora reservoarer i form av dammar och våtmarker, vilka också skulle kunna gynna biodiversiteten i de områden där de anläggs

Länsstyrelsen i Stockholms län följer utvecklingen omkring oönskade ämnen i avloppsslam från länets tillståndspliktiga avloppsreningsverk, som en del av den regionala miljöövervakningen. Slammet är en god indikator för de ämnena som cirkulerar i samhället och som reningsverken renar bort från det inkommande vattnet. I denna rapport har data sammanställts över ett antal metaller och organiska ämnen som verksamhetsutövarna har rapporterat in till den svenska miljörapporteringsportalen för åren 2009 till och med 2019.

Att allt fler människor bosätter sig i Stockholmsregionen har betydelse för reningsverkens drift, de behöver ta hand om mer spillvatten och det blir mer slam som produceras lokalt. En förskjutning från tidigare huvudsakligen industriellt spillvatten till primärt hushållsrelaterat spillvatten kan ses. Slammets användningsområden är framförallt inriktade på jordförbättringsmedel och återföring till åkermark. I Stockholms omedelbara närhet saknas tillräckligt med åkermark som har ett underskott av fosfor. För att kunna tillåta återföring till samhällets kretslopp behöver en god kemisk kvalitet av slammet säkerställas. För kvalitetshöjande arbete och kontroll av detta har VA-branschens riksorganisation, Svenskt Vatten startat REVAQ, ett kvalitetssäkringssystem för avloppsslam.

Över 95 procent av länets avloppsslam produceras i de fyra största reningsverken, som alla är Revaq-certifierade. Länets produktion uppgår till en femtedel av Sveriges produktion totalt. Halterna av de undersökta metallerna kadmium, kvicksilver, bly, krom och silver har minskat successivt i slam från de sju Revaq-certifierade avloppsreningsverken i Stockholms län under perioden 2009 till och med 2019. För metallerna koppar, zink och nickel är mellanårsvariationen relativt stor medan ingen tydlig minskning eller ökning kan ses i slammet. För de undersökta organiska ämnena, PAH, PCB och nonylfenol, kan en tydlig minskning konstateras för PCB och nonylfenol under perioden 2009 till och med 2019, medan halterna av PAH i slam varken ökar eller minskar under perioden. Mellanårsvariationen för både PAH och PCB är relativt stor, mindre för nonylfenol.

Vid slamåterföring på åkermark i och omkring länet finns det risk för en högre ackumulering av kadmium, kvicksilver och silver i åkermarken än den som är önskvärd, det vill säga med en kortare dubbleringstid än 500 år (större än 0,02 % ökning per år). Samtidigt minskar dessa ämnens förekomst i slammet och i det atmosfäriska nedfallet. De av Naturvårdsverket föreslagna gränsvärdena och de av VA-branschen föreslagna riktvärden kan följas för nästan allt slam som producerats i länets sju Revaq-certifierade reningsverk. För det slammet som inte klarar de uppsatta gräns- och riktvärden behöver branschen ha tillgång till alternativa metoder för användning av slampartier.

Våra regionala åkermarker, i hela Mälardalen, består mestadels av styva leror med en basisk karaktär och vanligen ett överskott av fosfor. Vid spridning av oönskade metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen på dessa jordar kan halterna öka i jorden. Det innebär inte automatiskt en större risk för miljö och hälsa, eftersom metaller eller organiska ämnen i dessa leror ligger relativt hård bundna till jorden, med relativt låg risk för läckage till yt- eller grundvatten samt upptag i grödor. Däremot kan de relativt höga halterna i jorden utgöra en risk för upptag av betande djur som kommer i kontakt med jordpartiklarna. Att återföra slam till dessa lerjordar bör egentligen snarare syfta till att förbättra jordstrukturen än att påföra ännu mer fosfor. Doseringen bör avpassas så att det förutom hållbara halter av metaller och organiska föreningar i jord och grödor, även tas större hänsyn till risken för näringsläckage till länets vatten.

I detta program redovisas samlat de delprogram och undersökningar som Läns-styrelsen i Västmanlands län bedömt bör prioriteras under den kommande programperioden. Större delen av det rambelopp som från Naturvårdsverket till­delas länet för den regionala miljöövervakningen, fördelas i programmet mellan de sötvattenanknutna och de terrestra aktiviteterna. En mindre del går till program­områdena Luft, Miljögiftssamordning och Hälsorelaterad miljö-övervakning, där flera andra aktörer gör väsentliga insat­ser.  

Sammanfattningsvis redovisas i programmet följande av Länsstyrelsen prioriterade delprogram:

Inom programområde Luft räknar Länsstyrelsen med en betydligt mer begränsad övervakning av det försurande och gödande nedfallet kommande programperiod,  inom det gemensamma delprogrammet Nedfall av luftföroreningar och mark-vattenkvalitet i skog. Nuvarande huvudfinansiär, länets luftvårdsförbund, kommer att göra en omprioritering och enbart nationellt finansierade delar blir kvar. En skillnad jämfört med förra programperioden är att det länsegna delprogrammet Luftkvalitet och lavflora utgår denna period. Istället tillkommer det länsegna del-programmet Luftkvalitet, uppbyggnad av EDB och modelleringsverktyg som nytt inslag.

Inom programområde Skog prioriteras, liksom tidigare perioder, det gemensamma delprogrammet Miljötillstånd i skogslandskapet (regional analys av data från Riksskogstaxeringen).

Programområde Jordbruksmark innefattar undersökningar av näringsämnes-transporter inom ett s.k. typområde. Vidare görs inom ramen för den regionala landskapsövervakningen inom Remiil studier av gräsmarker resp. småbiotoper (åkerholmar, grova träd m.m.) i jordbrukslandskapet inom två gemensamma del-program. Detta innebär ingen skillnad gentemot förra programperioden.

Inom ramen för Remiil ingår också övervakning av vegetation och ingrepp i våt-marker (gemensamt delprogram) även denna programperiod i pro­gramområde Våtmarker, liksom övervakning inom det gemensamma delprogrammet Rikkärr (med ett något annorlunda upplägg mot föregående period). Inom den natio­nella satellitbaserade uppföljningen av miljötillstånd i våtmarker, kommer under denna period däremot inga aktiviteter att ske.

Till programområde Landskap har förts flera delprogram som rör övervakning av biologisk mångfald inom ett bredare spann av naturtyper: Dagfjärilar (två under-sökningar), Floraöver­vakning och Häckande fåglar (tre undersökningar; gemen-samt delprogram). Dessutom ingår de gemensamma delprogrammen Exploatering av stränder, Fenologi – Naturens kalender samt Insjöfåglar. Vidare har den regionala landskapsövervakningen inom Remiil  kopplingar till detta program-område, då den omfattar studier av landskaps­förändringar i olika typer av marker. De olika delprogrammen beskrivs dock under respektive programområde. Enda skillnaden jämfört med föregående programperiod är att Insjöfåglar flyttats från programområde Sötvatten till Landskap, vilket förstås inte har någon praktisk betydelse.

I det omfattande programområdet Sötvatten ingår de gemensamma del-programmen Grundvattenkvalitet, Kiselalger i vattendrag samt Vattenväxter i sjöar, liksom de länsegna delprogrammen Bottenfauna i vattendrag, Elfiske i vattendrag, Nätprovfiske i sjöar, Vattenkvalitet i sjöar och vattendrag (i tidigare program kallat Fysikalisk-kemiska tidsseriemätningar i sjöar och vattendrag), samt Växtplankton i sjöar. Förändringar gentemot förra programperioden är att de länsegna delprogrammen Biotopkartering av vattendrag och Större vatten-salamander har utgått på grund av bristande finansiering. I stället läggs det nya gemensamma delprogrammet Grundvattenkvalitet till, förutsatt att extra medel tillkommer från exempelvis Havs- och vattenmyndighetens miljöövervaknings-anslag 1:2. Länsstyrelsen kommer även att utreda förutsättningarna för att under programperioden ansluta till det nya gemensamma delprogrammet Vattenkvalitet i sjöar och vattendrag Basövervakning i Norra Östersjön, som ska ersätta vissa av de tidigare gemensamma delprogrammen inom Sötvatten. Utöver detta har även, som nämnts, delprogrammet Insjöfåglar flyttats till programområde Landskap. 

Inom programområde Miljögiftssamordning har Länsstyrelsen vid ett antal tillfällen medverkat i den nationella screeningen av miljöföroreningar. Denna verksamhet avses fortsätta.

Huvudaktörer inom programområde Hälsorelaterad miljöövervakning är kommuner och landsting samt, på nationell nivå, Folkhälsomyndigheten. Läns-styrelsernas roll i sammanhanget är vanligen att bekosta regionala förtätningar av den nationella miljöhälsoenkäten, vilket är vad Länsstyrelsen i Västmanlands län ämnar göra denna programperiod.

Förutom den miljöövervakning som bedrivs med medel från Naturvårdsverket på-går många olika aktiviteter som finansieras och styrs av andra medel och aktörer, men som har kopplingar till regional miljöövervakning. Särskilt kan nämnas följande statligt eller på annat sätt finansierade verksamheter, som inte beskrivs detaljerat i programmet:

·         Den biologiska uppföljningen inom skyddade områden, inklusive Natura 2000-områden, sker huvudsakligen inom ramen för naturvårds-verksamheten och finan­sieras av anslaget ”Åtgärder för biologisk mång-fald”.

·         Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper leder till ett upp­följningsbehov som förutsätts finansieras särskilt via anslaget ”Åtgärder för biologisk mångfald”.

·         Skogsstyrelsen bedriver bl.a. uppföljning av den skogliga nyckelbiotops-inventeringen. Uppföljning av tillståndet i skogen sker dock huvudsakligen inom ramen för RIS med riksskogstaxeringen och mark-inventeringen.

·         Genom Länsstyrelsens myndighetsutövande kontroll av EU-stödet till jordbru­ket sker viss kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker.

·         Rovdjursinventeringar ingår i Länsstyrelsens regionala förvaltningsansvar för de stora rovdjuren.

·         Kalkeffektuppföljning genomförs årligen med särskilda medel inom ramen för ett särskilt uppföljningsprogram. Verksamheten samordnas och sam-finansieras i viss ut­sträckning med miljöövervakningen.

·         För vattenförvaltningen finns särskilda medel och därmed möjligheter till samfi­nansiering av vissa verksamheter inom programområde Sötvatten.

·         Länets vattenvårdsförbund finansierar den samordnade recipient-kontrollen.

·         Region Västmanland genomför regelmässigt hälsoenkäter.

·         Kommunerna i länet utför bl.a. kontroller av tätortsluftens kvalitet, radon-före­komst i byggnader och brunnar samt bullermätningar.

·         Naturskyddsföreningar och andra ideella organisationer utför värdefull in-sam­ling av främst biologiska data som kan tas tillvara inom miljö-övervakningen. Flera av aktiviteterna i detta program bedrivs också i direkt samverkan med ideella organisationer.

Den aktuella studien använde uppmätta koncentrationer av 126 organiska miljöföroreningar i svenska ytvatten från en föregående provtagning genomförd i juni 2018 för att utvärdera risken dessa ämnen utgjorde i akvatiska ekosystem. Avsikten för arbetet var att bestämma vilka kemikalier som var mest oroväckande i den svenska akvatiska miljön, med fokus på miljöer som påverkats av utsläpp från avloppsreningsverk.Av de 126 studerade substanserna har fyra substanser identifierats kunna utgöra en sannolik hög risk för sötvattenekosystem i Sverige (RQf>1) och det är metformin, dimetyl(tetradecyl)amin, oxazepam och venlafaxin. Fortsatta studier av dessa ämnen krävs för att bekräfta denna slutsats. Ytterligare fem substanser (klindamycin, gemfibrozil, sertralin, o-desmetylvenlafaxin, en metabolit till venlafaxin och diclofenak) identifierades utgöra en måttlig risk för svenska sötvattenekosystem (0,1<RQf<1).Denna studie visar också att för 38 av de 126 studerade substanserna utgör utsläpp från avloppsreningsverk sannolikt den viktigaste källan till identifierad risk. Av dessa substanser är det oxazepam och venlafaxin som antas utgöra den största risken och dessa bör prioriterats vid fortsatta undersökningar.

Förekomsten av ftalatersättare och antioxidanter/stabilisatorer undersöktes i utgående vatten och slam från nio svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön), Borås (Sobacken), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås).

Följande ämnen har ingått i studien: Sju ftalatersättare (dioktyl adipat (DOA), di-iso-nonyl adipat (DINA), dietylen glycol dibensoat (DEGDB), dipropylen glycol dibensoat (DPGDB), 2,2,4-trimetyl-1,3 pentanediol di-isobutyrat (TXIB), bensyl 3-isobutyryloxi-1-isopropyl-2,2-dimetylpropyl ftalat (Santicizer 278) och tris-2-etylhexyl trimellitat (TOTM)) och fyra antioxidanter/ stabilisatorer (2,2′,6,6′-tetra-tert-butyl-4,4’-metylen-difenol, difenyl(2,4,6-trimetylbensoyl)fosfin oxid (TOP), 4-tert-butylpyrocatekol och 6,6'-di-tert-butyl-4,4'-tiodi-m-cresol).

Endast två av de sju undersökta ftalatersättarna, dioctyl adipat (DOA) och 2,2,4-trimetyl-1,3-pentanediol di-isobutyrat (TXIB), kunde detekteras i utgående vatten. De förekom i ungerfär samma halt (DOA, 18-117 ng/L; TXIB, 48-113 ng/L).

Fyra av de sju ftalatersättarna detekterades i reningsverksslam, i samtliga slamprover. Förutom de två som detekterats i utgående vatten (DOA och TXIB) detekterades dietylen glykol dibensoat (DEGDB) och dipropylen glykol dibensoat (DPGDB). DPGDB förekom i högst halter (20-389 μg/kg torrsubstans, TS) följt av DOA (13-82 μg/kg TS), DEGDB (4.6-30 μg/kg TS) och TXIB (1.1-4.9 μg/kg TS). Halterna av samtliga ftalatersättare var långt under (ca. 1000 gånger) halterna av 2-dietylhexyl ftalat (DEHP) i de aktuella slamproverna.

Ingen av de analyserade antioxidanterna/stabilisatorerna kunde detekteras i utgående vatten eller slam från de undersökta avloppsreningsverken.

Detta är en redogörelse för ett projekt som Sveriges geologiska undersökning (SGU) utfört på uppdrag av Naturvårdsverket. Dokumentet är ett underlag och ett kunskapsstöd för att kunna förstå och använda de resultat som tagits fram inom ramen för uppdraget. I det inledande avsnittet beskrivs bakgrunden till uppdraget, dess syfte och omfattning, den metodik som använts och hur resultaten redovisas och kan/bör användas. I påföljande tre avsnitt, Underlag för riskbedömning, Bedömningskriterier och Genomförande av riskbedömning och dokumentation, beskrivs vilka underlag som använts och hur riskbedömning har utförts och dokumenterats. I avsnitten Resultat och erfarenheter, Osäkerheter och Exempel på riskbedömning i olika områden presenteras resultaten i form av tabeller, figurer och med några utvalda exempel. Slutligen sammanfattas de viktigaste resultaten och lärdomarna från uppdraget. Den läsare som inte önskar ta del av den relativt detaljerade beskrivningen av underlaget och metodiken rekommenderas att läsa det inledande kapitlet och därefter gå direkt till resultaten och slutsatserna. Avsikten är att underlaget framöver ska publiceras i SGUs rapportserie, vilket innebär att dess innehåll och omfattning kan komma att delvis revideras.

This study performed by Örebro University on behalf of the Swedish Environmental Agency aims at assessing the occurrence and levels of the newly identified side-chain fluorinated polymers from an environmental perspective. The aims of present study are 1) to develop instrumental and extraction methods to measure the active ingredient of two Scotchgard products (two side-chain fluorinated polymers, hereafter referred to as Pre-2002 and Post-2002) in sludge and leachate samples from Swedish wastewater treatment plants and landfills; 2) to evaluate if Pre-2002 and Post-2002 may be responsible for the unidentified organofluorine in the sludge samples from our previous screening study reporting extractable organofluorine (EOF); and 3) to conduct a mass balance analysis on EOF and sum of 93 per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) including Pre-2002 and Post-2002 in the sludge and landfill leachate samples to assess the levels of unidentified EOF that potentially are other polymeric or non-polymeric PFAS.

Levels of Pre-2002 and Post-2002 and EOF are reported for sludge samples from four wastewater treatment plants (Bergkvara in Torsås, Gässlösa in Borås, Henriksdal in Stockholm, and Öhn in Umeå) collected in 2015, and leachate samples from three different landfills (Atleverket in Örebro, Hässleholm Kretsloppscenter in Hässleholm, and Flishult in Vetlanda). Sludge samples from Gässlösa wastewater treatment plant collected between 2004 and 2016 (excluding 2005 and 2006) were analyzed to assess any temporal trends of the two side-chain fluorinated polymers (Pre-2002 and Post-2002). The present investigation reported levels of both Pre-2002 and Post-2002 in all sludge samples (158-2618 ng/g d.w.). Levels of Pre-2002 were always higher than those of Post-2002 in the same samples. A declining trend was observed for Pre-2002 in sludge samples from Gässlösa but no clear trend was noted for Post-2002. The concentrations of the Pre-2002 and Post-2002 in sludge were higher than the sum of 83 PFAS analyzed in the previous screening study. No relationship between number of people that the wastewater treatment plants served and the concentrations of EOF and Pre-2002 and Post-2002 could be observed. The concentrations of both EOF and Pre-2002 and Post-2002 seem to be more related to the types of industry located in that area. Only three of the five leachate samples showed detectable levels of Pre-2002. Post-2002 was not detected in any of the landfill leachates. The low levels could be due to that both compounds are strongly sorbed to particles, which indicates the fate and distribution of these compounds. For both the sludge and leachate samples, the quantified levels of Pre-2002 and Post-2002 only contributed to a minor part of the EOF. A high proportion of unknown EOF still remains and may be related to other polymeric or non-polar PFAS.

Chlorinated paraffins (CPs) are popular and high-volume-production industrial chemicals.Among the 18 wildlife species, the highest concentrations of CPs were found in moose (muscle) (Yuan et al. 2019), which is in line with a monitoring study on the same area by Jansson et al. (1993) 25 years ago.In this project, very-short-chain (vSCCP), short-chain (SCCP), medium-chain (MCCP), and long-chain(LCCP) chlorinated paraffins have been comprehensively analyzed for studying (1) temporal trend of CPs between 1981 and 2018 in moose from the same sampling site (Grimsö, Västmanland) and (2) the individual, sex, and age variances of CP accumulation in moose.The peak concentration of the legacy SCCPs was 280 ng/g lipid in the year 1993.The peak concentrations of LCCPs were found at the year 1989 and 1993 (73 and 63 ng/g lipid, respectively). This is generally in line with the sediment core records collected from Himmerfjärden and from Rundvik coasts (Yuan et al. 2017), which could reflect the peak importation of CPs.

Wastewater treatment plants (WWTPs) can be considered a water pollution point source as all potential pollutants from household as well as from certain industry production passes the WWTPs. Therefore, sludge from WWTPs may be enriched with pollutants and is a relevant matrix for screening for both known and hitherto unknown potential hazardous chemicals. If the sludge from municipal WWTPs is to be used as a source of nutrient or other purposes, then it could be necessary to employ methods for removal of micropollutants in the sludge. The present study constitutes an addition to a large-scale experiment focusing on the reduction of pharmaceuticals, antibiotics and hormones in sewage sludge stored over a period of a year.

The objective of the present study was to analyse the presence of per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS), organophosphate esters, phthalates and alternative plasticizers and their potential degradation/reduction in mesophilic anaerobic digested sludge in different treatments. This study is part of a larger on-going project on reduction of pharmaceuticals and organic pollutants in sludge. Extracts of sludge samples were analysed using three instrumental methods: liquid chromatography coupled to both tandem mass spectrometry (LC-MS/MS) and high-resolution mass spectrometry (LC-HRMS) and gas chromatography coupled to tandem mass spectrometry (GC-MS/MS). Target analysis of several compounds (PFASs, organophosphate esters, phthalates and alternative plasticizers), analysis of total oxidizable precursors of PFASs and a suspect-screening of more than 1000 PFAS were performed at IVL. Extractable organic fluorine (EOF) was also performed on combustion ion chromatography at Stockholm University for quantification of potential unknown fluorinated compounds in the sludge.

Decreasing trends for concentrations of organophosphate esters, phthalates, alternative plasticizers and PFAS could be observed in composted sludge over the storage time while the non-composted showed variable time trends for different substance classes. For PFAS, the sum concentrations of target analytes increased by almost an order of magnitude during 12 months of storage in the non-composted sludge. Furthermore, the results from TOP and EOF furthermore suggested that the sludge from both treatment experiments contained a significant fraction PFAS that could not be quantified by the targeted analysis.

In recent decades, a substantial amount of work has been conducted to determine the occurrence, fate, and effects of organic micropollutants (OMPs) in aquatic environments. Incomplete removal of OMPs by conventional wastewater treatment plants (WWTPs) has been observed, and OMPs have been detected in surface water worldwide. In this study, WWTP influent, effluent, and sludge, and upstream and downstream waters in WWTP recipients, were analyzed for a total of 225 OMPs, including pharmaceuticals, hormones, personal care products, industrial chemicals, PFASs, and pesticides. The OMPs were selected based on annual usage in a wide range of household products and concerns about possible effects on humans and aquatic organisms. In addition, 11 different types of toxicity bioassays and fish embryo toxicity tests were applied to WWTP influent and effluent, and upstream and downstream waters in WWTP recipients.

A total of 158 contaminants were detected in at least one sample, in mean concentrations ranging from ng/L to mg/L in wastewater samples and from ng/L to μg/L in surface water samples. Two industrial chemicals (tetraethyleneglycol, laureth-5 and di-(2-ethylhexyl)phosphoric acid), 15 pharmaceuticals (salicylic acid, diclofenac, losartan, valsartan, venlafaxine, oxazepam, lamotrigine, carbamazepine, tramadol, hydrochlorothiazide, theophyline, furosemide, ranitidine, bicalutamide, and metformin), and the stimulants caffeine and nicotine were responsible for 70% of the combined concentration of pollutants in WWTP influent and effluent, and in surface water. Of the 225 target OMPs, 104 were detected in sludge samples. Analysis of sludge revealed large variations in concentrations between individual WWTPs, which can be explained by differences in OMP composition in influent water and in operating conditions at WWTPs.

In vitro toxicity testing showed relatively high activities for the studied endpoints in influent waters. The removal efficiency in WWTPs varied between endpoint and plant. For estrogenic and androgenic activities, the removal efficiency was consistently high (97-99%). For AhR activity and oxidative stress, the removal efficiency ranged from 60 to 99% in different WWTPs.

The results revealed that the high concentrations of OMPs in WWTPs and sludge are introduced to aquatic environments. However, there is limited information about the removal mechanisms of OMPs in WWTPs. Advanced technologies, namely membrane filtration, carbon adsorption, and AOPs (advanced oxidative processes), are now being widely adopted for OMPs removal, but the performance and cost of different unit processes vary by case. Therefore, the influence of treatment performance and process stability in WWTPs on reducing the effects and concentrations of OMPs should be evaluated. The results could provide a theoretical basis for optimization of existing treatment systems of different designs, and could contribute significantly to protecting recipient waters.

Hösten 2016 upptäcktes att dricksvattnet i enskilda brunnar runt Visby flygplats kunde vara förorenat av PFAS. Föroreningen kommer från brandskum, som använts på flygplatsens brandövningsplats. Boende i 93 fastigheter med enskild brunn erbjöds delta. Slutligen deltog 79 personer, varav 51 var fastboende och 28 fritidsboende, i provtagningen i september 2018. Deltagarna hade druckit vatten från 34 olika brunnar med varierande halter av PFAS.

Medianvärdet hos deltagarna från Visby, i synnerhet bland fastboende, visar på förhöjda halter av PFAS-ämnen i blodet jämfört med vad man normalt ser i svensk allmänbefolkning, som inte har haft förhöjda PFAS-halter i dricksvattnet. Halterna av PFAS-ämnen bland deltagarna från Visby var dock betydligt lägre än bland dem som druckit PFAS-förorenat vatten i Lulnäset, Arvidsjaur och Ronneby.

Resultaten från studien kommer att läggas ihop med liknande studier för att ta fram en beräkningsmodell med vilken blodhalter av PFAS kan uppskattas utifrån mätningar av PFAS förekomsten i konsumenternas dricksvatten.

I dagens samhälle är användningen av kemikalier för olika ändamål mycket stor och ofta saknas tillräcklig kunskap om kemikaliernas påverkan på vår miljö och hälsa. För att begränsa miljöpåverkan behövs mer data över spridning och förekomst i miljön. För att öka dataunderlaget genomförs provtagning och analys av kemiska ämnen i sjöar och vattendrag. I Jönköpings län har ett antal olika kemiska ämnen analyserats i ytvatten, grundvatten, lakvatten, avloppsvatten, sediment och fisk.

Under åren 2017-2019 analyserades vattendirektivsämnen, organiska ämnen i reningsverk, högfluorerade ämnen, metaller i fisk, miljögifter i sediment och miljögifter i tätortspåverkat grundvatten. De flesta av ämnena hittades endast i låga halter eller under rapporeringsgränsen, men några ämnen hittades i halter som kan utgöra risker för miljön. Det är viktigt att fortsätta övervaka dessa ämnen och att sätta in åtgärder för att begränsa spridningen.

Uttern tillhör lagparagrafen Statens vilt, och skall skickas till Naturhistoriska riksmuseet (NRM) om den påträffas död. Under fyra månader 2018 obducerades och provtogs 213 uttrar insamlade under 2010-2018, med medel från NV och resultat från dessa redovisas här. Trafik var den vanligaste dödsorsaken bland de insända uttrarna (84%). Sex procent hade drunknat i redskap (kräftburar,mjärde, fisknät) och 10% dog av ”övriga dödsorsaker”. I den senare kategorien ingår bl.a. en uttersom dött i en bäverfälla (Södermanlands län) och en som var olagligt skjuten (Jönköpings län). Frekvensen honor med tecken på reproduktion var 64%, dvs något lägre än tidigare rapporterat (drygt 80% år 2010). Antalet uttrar som skickats in till museet på senare år har minskat något, år 2017 fick vi in 206 uttrar, 2018 – 157 st och år 2019 - 172 st. Anledningen till det minskade antalet inskickade uttrar är okänt, men kan vara relaterat till en sämre reproduktion, något som är viktigt att följa upp i framtiden. Frekvens cystor på sädesledare (64%) verkar ha minskat över tid (frekvensen hos 235 hanar insamlade mellan 1999-2012 var 72%). Dock är den fortfarande mycket högre än vad som observerats i Storbritannien och Danmark (11%).

Antalet uttrar som skickas in till riksmuseet har ökat och numera inkommer utter från i stort sett hela landet. Därmed är uttern nu en utmärkt miljöindikator, och prover från utter har använts i ett stort antal studier om miljögifter. Med ett ökat antal inskickade uttrar till museet har arbetsbelastningen ökat markant.

Uttern är en naturlig inhemsk representant för den akvatiska miljön och en indikator för miljögiftsbelastningen i dess närmiljö. Medelålder för uttern är ca 4-5 år och en för uttern negativ förändring i miljön kan snabbt märkas på populationsnivå. Miljögifter i utter visar med andra ord hur det såg ut i miljön då uttern dog.

Det finns prover av ca 2000 uttrar i MPB från 1968 till idag, vilket ger unika möjligheter till långatidsstudier av nya miljögifter. Här föreslås ett övervakningsprojekt för utter för att säkerställa provtagning av utter till miljöprovbanken, övervaka hälsostatus och miljögiftsbelastning inklusive fortsatt övervakning av hälsotecken och reproduktion.

Tidigare har mink föreslagits som miljöindikator för den akvatiska miljön. Här är uttern en bättre representant på grund av (utan rangordning): 1. Vi har långa tidsserier av utterprover, från 1968-idag. 2. Uttern är större än minken och man kan genomföra flera analyser/individ än på en mink. 3.Uttern är inhemsk art som ökar i antal, minken är en invasiv art som minskar i antal. 4. Vi har rutin och ekonomi för insamling av utter, och får in utter från i stort sett hela landet. 5. Vi har mycket stor kunskap om uttern och dess förekomst i landet. 6. Minken är en invasiv art i Sverige. Det går inte att utesluta att mink som samlas in i det vilda inte direkt härstammar från en minkfarm och är därmed inte representant för miljön den är insamlad från utan snarare från minkfarmen. I och med detta är minken inte lika lämplig som miljöindikator för den akvatiska miljön. Men det finns några fördelar med mink: Det är ett jaktbart vilt och därmed finns det möjligheter att få livsvarma prover förspeciella studier, och man har större möjlighet att välja lite mer exakta områden av intresse (om det finns mink där). Med ett löpande utterprojekt kan man därför tänka sig att ta in mink för separatastudier och jämförelser. Och då förslagsvis områden där det är långt till närmaste minkfarm. En annan fördel med mink är att det har gjorts ett antal laboratorieförsök så man har ett hum om vilka halter av PCB som ger reproduktionsskador.

I ett övervakningsprogram för utter föreslås att max 200 uttrar obduceras och provtas årligen, jämte enstaka minkar och andra mårddjur. Uttrar som saknar lokaluppgift eller fynddatum, är ruttna, förkrossade i trafiken provtas ej men kommer att ingå i statistiken. Ett urval av uttrar bör analyseras löpande för miljögifter. Resultat från övervakningsprogrammet för utter ska registreras till datavärd. Med ett övervakningsprojekt som bas kan analyser av miljögifter läggas till vid behov. Eftersom de flesta miljögifter anrikas i näringsväven finns bra förutsättningar för att identifiera miljögifter i entoppredator som utter även då halterna i fisken är för låg för att detekteras. 

Haltmätningar av olika miljögifter i fisk har ibland använts som underlag för att utfärda kostrekommendationer. Upprepade haltmätningar från samma lokaler kan även användas till att utvärdera hur miljögiftsbelastningen förändras över tiden. Efter införlivandet av EU:s ramvattendirektiv i svensk lagstiftning har dessa haltmätningar fått ytterligare en uttalad funktion – att ge underlag till bedömning av olika vattens status och åtgärdsbehov gällande de kemiska ämnen som har givna gränsvärden för biota.

Åldern och storleken hos insamlad fisk har varierat kraftigt inom det gemensamma delprogrammet. Fisk bäst lämpad för löpande miljögiftsanalyser tillhör inte samma ålders- och storlekskategori som den till human konsumtionvanligen använda. Detta innebär i praktiken att båda dessa syften med övervakningen är svårförenliga med användning av en gemensam, enhetlig metodik.

Fisk har hittills insamlats från alltför få tillfällen för att möjliggöra statistiskt säkra trendanalyser. Provbankad fisk har hanterats enligt protokoll utfärdade av Naturhistoriska riksmuseet, vilket möjliggör framtida studier av miljögiftshalteri dessa prover. En del redan upparbetade och analyserade individer föll utanför det rekommenderade storleksintervallet enligt museets protokoll för insamling, preparation och provbankning av fisk.

Resultaten från fisk i de undersökta vattenförekomsterna går delvis att använda för bedömning av kemisk ytvattenstatus för de ämnen som har gränsvärden för biota. Även i detta fall är det viktigt att protokollet följs, vilket inte alltid har gjorts inom delprogrammet. Här är det främst abborre som har undersökts, vilket är positivt med tanke på det stora referensmaterialet som finns för just den arten. I regel har åldern hos insamlad abborre varit mellan tre till sex år, men från Indalsälven var den insamlade fisken av jämförelsevis hög ålder; i intervallet 7 till 15 år. För bästa möjliga utvärdering av mätvärdena är det viktigast att känna till åldern och hälsotillståndet (konditionsfaktorn) hos denfisk som analyserats. För ämnesgrupper som inte har gränsvärden för biotaenligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) undersöktes om halterna var mätbara i fiskmuskel och lever. Med undantag för kvicksilver låg metallhalterna i muskel från samtliga lokaler under rapporteringsgränsen.

Metallhalterna i lever låg mestadels över rapporteringsgränsen.Troligen behövs särskilda rutiner för varje delsyfte. Beroende på syftet skiljerbland annat valet av den kroppsvävnad hos fisk som ska upparbetas och analyseras. För både kostrekommendations- och statusklassningssyften krävs helst analyser av halter i muskel, så att halterna direkt kan jämföras med av HVMFS 2019:25 givna gränsvärden för ämnen i fiskmuskel. Beroende på de kemiska ämnenas olika fördelningspreferenser är muskel inte alltid den bästa vävnaden att analysera. För vattenförvaltningens syfte kan det ibland vara lämpligt att välja annan vävnad än muskel och istället tillämpa de omvandlingsfaktorer som är framtagna för jämförelse mellan halter av ett ämne i olika vävnader. Omvandlingsberäkningarna kan däremot ha en negativ effekt på resultatets tillförlitlighet, eftersom den bakomliggande variationen i sambanden mellan halter i olika vävnader tillför en ökad statistisk mätosäkerhet att ta hänsyn till.

Inom delprogrammet har vi även undersökt hur skillnader i analysresultatmellan olika laboratorier avseende ett urval av ämnen från ett och samma provkan försvåra tolkning av statusklassificering inom vattenförvaltningen. Dettaresulterar i en rekommendation om att använda medelfetthalter vid fetthaltnormalisering och att begära uppgifter från analyslaboratorierna om den använda metodiken för samtliga bearbetningar.

Behovet av ett fortsatt länsstyrelsegemensamt delprogram är därför stort, framförallt med fokus på enhetlig hantering av paketering, märkning och storleksurval av fisk som skickas in för provbankning. Att kunna göra gemensamma upphandlingar mellan olika parter är en kostnadseffektiv och resurseffektiv satsning även framöver. En annan viktig samordningsfråga som kan hanteras inom delprogrammet är tolkning och implementering av analysdata för uppföljning av vattnets kemiska och ekologiska status.

Syftet med detta uppdrag är att analysera bisfenolanaloger dvs. ersättningsämnen till bisfenol A i slam och utgående vatten från reningsverk. Bisfenol A används framför allt vid framställning av polykarbonat och epoxiplaster, men även som s.k. hårdgörare i andra plaster. Bisfenoler är kända för deras hormonstörande effekt och man vet att människor kontinuerligt exponeras för Bisfenol A (BPA). Det är sedan 2011 förbjudet att inom EU tillverka, importera eller sälja nappflaskor som innehåller Bisfenol A (BPA) varför detta ämne håller på att fasas ut.

Femton bisfenoler analyserades i slam och utgående vatten från nio svenska reningsverk samt i inkommande vatten från tre av dessa.

Bisfenol A förekom i högst halter i utgående vatten, följt av Bisfenol F och Bisfenol S samt Bisfenol AF, Bisfenol M, Bisfenol G och Bisfenol B. De uppmätta halterna överensstämde väl med andra liknande studier från Europa. Den största skillnaden var att vi detekterade Bisfenol M och Bisfenol G, vilka inte rapporterats tidigare.

Som förväntat innehöll inkommande vatten generellt mer bisfenoler än det utgående vattnet. Ett försök gjordes att räkna fram reningseffektivitet för de tre reningsverk där både inkommande och utgående vatten provtagits. Reningseffektiviteten var mellan 73% och 100% för de ämnen som förekom i högst halt (Bisfenol A och Bisfenol S) i de tre reningsverken samt för Bisfenol F, Bisfenol AF, Bisfenol M, Bisfenol G och Bisfenol B i ett reningsverk med hög industriell beslastning.

Bisfenol A, Bisfenol S, Bisfenol F, Bisfenol AF återfanns i samtliga slamprover. Bisfenol C detekterades i slam från ett reningsverk. Övriga bisfenoler kunde inte detekteras i något av slamproven. De uppmätta halterna överensstämde väl med andra liknande studier från Tyskland, Korea, Kina och USA. Möjligen var halterna av Bisfenol A och Bisfenol S i det svenska slammet något högre än i slam från Kina.

I dagsläget mäts bara Bisfenol A i den reguljära årliga övervakningen av föroreningar i slam och utgående vatten från svenska reningsverk. I och med att halterna av Bisfenol S och Bisfenol F ligger i samma haltområde som Bisfenol A bör det övervägas om även dessa ska inkluderas i mätprogrammet.

Organophosphate esters (OPEs) are a group of chemicals that have been used for more than a century. OPEs are widely used as flame retardants, plasticizers, anti-foaming agents and as additives in lubricants and hydraulic fluids. The results of a screening assessment carried out by Umeå University in 2004 showed that OPEs can be found in for example air, deposition and snow, both near and far from emission sources. That the atmosphere is an important route of transportation for these substances has also been shown in later studies showing that several OPEs occur in Arctic air and biota. However, they have never been part of the regular environmental air monitoring program in Sweden.

The aim of this study was to get an idea of the levels of OPEs in background air and the importance of air transportation of these chemicals in Sweden and northern Finland. Sample extracts from the regular environmental monitoring program of organic pollutants in air were used for the analyses and the results were evaluated in order to propose future measurement programs. The measured OPEs were TEP, TiBP, TnBP, TCEP, TCPP, TDCP, TBEP, TEHP, TPhP, EHDPP, ToCrP and TCrP mix. TCEP, TCPP and EHDPP were measured in the highest concentrations. Unfortunately, TPhP and TCrP mix were excluded from the results due to the detection of contamination from the polyurethane plugs used as adsorbents.

To get an idea of the regional distribution, air samples were taken from the three stations, Råö at the Swedish west coast, Norunda at the east of Sweden and Pallas in northern Finland. Generally, the highest levels of OPEs were measured in Pallas and the lowest in Norunda. For TCEP and EHDPP, a geographical variation could be distinguished with highest concentrations in the north and lowest in the south. To get information about seasonal variations, sample extracts for the OPE-analyses were taken from the ordinary measurements for one year (2018), from January to December. Seasonal variations were observed for TCPP and TCEP at Råö, where higher levels were measured during the summer. In Pallas, the highest concentrations of some OPEs were instead detected in late summer. The measurements at Norunda did not show any clear seasonal variations.

The results of the measurements in this study were compared with literature data, which showed good agreement levels as well as similar relationships among different OPEs. Production figures of different OPEs were difficult to find. Although, TEP, which is reported to be produced in large quantities, was not detected in high concentrations in air at any of the stations.

Based on the results of this study, we conclude that the existing network of measurement stations, monitoring frequency, sampling and analysis procedures used within the environmental monitoring, can be used to measure organophosphates in air as well. However, the material used for the PUF adsorbent and the extraction method should be further evaluated to ensure the quality of the measurements.

From a gross list of chemical substances, most of them considered as highly relevant for environmental screening, a selection filter was developed with the aim of scientifically transparently selecting substances for environmental screening in Sweden. The gross list itself was compiled by combining high quality scientifically annotated lists of chemical substances with either confirmed or highly SVHC properties, with normalised exposure index data for chemical substances (as such and in mixtures imported to or manufactured in Sweden), and data of tonnage used as well as data of environmental monitoring in Sweden 1900-2017.

The application of the filter on the gross list (all lists above mentioned combined) resulted in 16 substances merited for screening. One of the substances (a "high scorer") was disqualified for being used solemnly as intermediate (Anthracene oil, Anthracenelow") and another two substances ("Pitch, coal tar, high-temp." and "Anthracene oil", both "high-scorers" in the selection filter) were considered less suitable for screening since they are quite complex UVCB substances (substances with a less defined composition) containing a variety of polycyclic hydrocarbons (PAHs). The resulting 13 substances spans a variety of chemical functionalities, usages and tonnages in the EU (see Table 1).

Purposely omitted from the selection process were metals, metal salts and organo-metallic compounds. A rationale for this discriminatory treatment is provided within the report.

The gross filter and the corresponding data lists do not take chemical substances in articles into consideration due to lack of information. For the selected substances, some information on their use in articles has been compiled together with some relevant phys-chem data on the substances, primarily from the lead registrants REACH-registration.

Based on phys-chem data and recipients of highest predicted exposed from an exposure-tool provided by the Swedish Chemical agency (KemI), a list of suggested environmental matrices for sampling, has been compiled for the selected substances.

One drawback with the selection process and the filter tool is that it takes only chemical substances as such, as well as in chemical products into consideration. Chemical substances imported to Sweden in articles are not taken into consideration. Also chemical substances mainly being used as pharmaceuticals, cosmetics, as biocides or pesticides will not automatically be considered.

Possibly contradicting the overall purpose of the developed selection tool, screening candidate selection with minimal preconceptional bias, the project group has also taken the advantage to propose a couple of "wild card" alternatives (Table 2). These are substances that may have trajected "under the radar" and hence do not score high points in the selection tool, or does not even occur on any list.

Among the "wild card" substances there are one substitute substance for PFOA, often referred to as "GenX" (Ammonium perfluoro(2-methyl-3-oxahexanoate) and two substitute substances for PFOS; "F-53B" and the cyclic PFHCES (see Table 2).

Based on scientific literature, all these three PFAS-homologs may very well enter in to the EU in chemical products and in articles. Environmental monitoring efforts especially in China has shown that the new PFAS-homologs are frequently detected in environmental matrices as well as in human plasma.

Another suggested group to include in the screening selection is cyclic siloxanes (see Table 2). The group has been suspected to be used as replacement tensides class B fire-

fighting foams as well as in other hitherto, PFAS-tainted product groups. Cyclic siloxanes were included in a national screening program in Sweden in 2005 (screening conducted by IVL), but 14 years later the uses of this group of chemicals may have changed considerably in Sweden.

In annex 2 of the report, more specific information on the suggested screening candidates has been compiled such as molecular structure, type of substance, uses, tonnages etc. The data in annex 2 stems mainly from ECHAs registered substance database, reflecting key information from the lead registrant’s REACH registration.

3

Svensk sammanfattning

Trots att ett ökat antal studier de senaste åren slagit fast att betydande mängder mikroplaster kontinuerligt släpps ut i den marina miljön så finns det en utbredd okunskap vad gäller vilka källor som bidrar mest. Det finns således ett behov av att identifiera och karakterisera punktkällor för utsläpp av mikroplaster.

Den här studien har genomförts i Södertälje och prover har tagits uppströms Södertälje i Mälaren och nedströms till Östersjön. Området är förutom befolkningen påverkat av olika typer av industrier. Södertäljeviken är väldefinierad och har få tillflöden förutom från avrinning från staden och industriområden. Syftet med studien är att studera källor och spridning av mikroplaster till havet genom att analysera hur Södertäljeområdet påverkar förekomst och typ av mikroplaster i ytvatten och sediment.

Ytvatten provtogs i nio stycken lokaler i Södertäljeviken, inklusive två tillflöden, vid två tillfällen under hösten 2017. Vid sex av dessa lokaler och vid ett tillfälle togs även sedimentkärnor. Ytvatten provtags med en pump som sorterade in partiklarna i två fraktioner: >300 μm och 50-300 μm. Halterna mikroskräppartiklar (mikroplast, fibrer och övriga antropogena partiklar) var i samtliga ytvattenprover högre i 50-300 μm fraktionen med skillnader som varierade mellan ca en faktor 5 och faktor 160. Halterna mikroplaster >300 μm i ytvatten varierade mellan 0.1 och 1 partiklar/m3. Det relativt låga antalet mikroplaster i kombination med variationer mellan de två tidpunkterna i halter försvårar slutsatserna om punktkällor.

De vanligaste polymererna visade sig vara polyeten och polypropen baserat på analys med infraröd spektroskopi. Hälften av partiklarna som testades kunde dock inte tillskrivas en polymertyp och hamnade i kategorin "oidentifierad polymer". Ett karakteristiskt format rött fragment återfanns i flera av ytvattenproverna och sedimentproverna och var sannolikt färgflagor efter t.ex. bottenfärg.

Halterna i ytvatten är jämförbara med studier från Östersjön, Gullmarsfjorden och Nyköpingsåarna (Nyköpingsån, Kilaån, Svärtaån och Trosaån) men lägre jämfört med ytvatten i Göteborg (Mölndalsån, Kvillebäcken, Säveån, Lärjeån och Stora ån).

Halten mikroplast i ytvatten ökade inte nämnvärt från bakgrundsnivån i referenspunkten i Mälaren till början av Södertäljeviken (Snäckviken) med industrier, båttrafik osv. samt till centrala Södertälje (Maren) där Mälaren möter Östersjön. Nedströms centrum kunde en viss ökning av ytvattenhalten urskiljas i lokalen Igelstaviken med sina större industrier och Södertälje hamn. Halten mikroplast minskade sedan nedströms och ut i Östersjön. Detta överensstämde med sedimentproverna, dock kan man i ytsedimentet se en ökning redan i Snäckviken.

Resultaten tyder på att det finns punktkällor kopplade till lokalerna Igelstaviken och Torpaviken men deras betydelse för det totala utsläppet av MP från land är inte fastlagd. Både båttrafik, industrier, och värmeverk finns kopplade till lokalerna. Inga kända plasttillverkare finns i områdena och det bör därför utredas hur mycket mikroplast som släpps ut från övrig tillverkningsindustri. Sedimentresultaten visar på gradienter med ökande halt i Södertäljeviken fram till Igelsta och därefter en gradvis minskande halt nedströms. Halten mikroplast i sediment är högre i bakgrundslokalen i Östersjön jämfört med bakgrundslokalen i Mälaren vilket tyder på en påverkan från Södertälje. Fler sedimentprov behöver analyseras för att säkerställa skillnaden då variationen av mikroplast i sediment inte är känd.

Åren 2016–2017 genomförde SGU på uppdrag av Naturvårdsverket en screening av miljögifter med fokus på kommunala grundvattentäkter i urbana miljöer. Syftet var dels att få bättre kunskap om förekomsten av miljögifter i grundvatten generellt och dels mer specifikt när det gäller förekomsten av miljögifter i grundvatten som används för dricksvattenuttag.

Undersökningen omfattade fysikalisk–kemiska parametrar, metaller samt fler än 200 organiska miljögifter.

I de flesta brunnar hittades något miljögift men totalt sett gjordes få fynd över rapporteringsgränsen och halterna bedöms med något undantag som låga. De ämnesgrupper för vilka flest halter över rapporteringsgräns påträffades var i fallande ordning: PFAS, läkemedel, BTEX + halogenerade alifater samt bekämpningsmedel. Dessa fyra ämnesgrupper stod tillsammans för 84 % av de resultat över rapporteringsgräns som erhölls.

Även om de flesta halterna är under rapporteringsgräns eller lägre än de miljökvalitetsnormer och dricksvattengränsvärden de utvärderats mot är det tydligt att grundvattnet i urbana områden är påverkat av mänsklig aktivitet. Det vore därför värdefullt att följa upp mätningarna framöver för att ta reda på om halterna förändras över tid, samt att mäta på fler platser för att erhålla ett mer omfattande dataunderlag för en säkrare bedömning.

Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från nio svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön), Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås) har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika (fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar, ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar, metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso-p-dioxiner, dibensofuraner och bifenyler. Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl- och oktylfenoler.Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004-2017 och utgående vattenhalter för år 2016 och 2017. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningen under 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk och Bergkvara reningsverk.Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Med andra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk. Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen än övriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di-iso-decylftalat (DIDP).En tidstrendanalys från 2012 visade på signifikant minskande halter över tid (2004-2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono- och dibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4-triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE-154 och PBDE-183 samt högklorerade dioxiner och dibensofuraner (Olofsson, Bignert, Haglund; 2012). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM, MD2M och MD3M), 1,4-diklorbensen och flamskyddskemikalien deca-BDE. Det fanns även indikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE-99, fluorämnet PFDoDA, 2,3,7,8-tetraklordibensofuran (TCDF) och mellankedjiga klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för två organofosfater (TDCPP och TBEP).Sentida data för 2011-2017 indikerar fortsatt minskande trender för samtliga ämnen med statistiskt signifikanta tidstrender, förutom för mono- och dibutyltenn för vilka haltminskningen planat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin och ofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE-47 och PBDE-99), en mjukgörare (DEHP), hexaklorbensen (HCB) och långkedjiga klorparaffiner (LCCP).Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Ökar gör också halterna av två organofosfater (tributylfosfat och tricresylfosfat). Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut eller till och med vänt nedåt. Det senare verkar även gälla för ex. 1,4-diklorbensen, deca-BDE, TDCPP, TBEP och flera dioxin-lika PCB (ex. PCB 118, 126 och 169). När data finns tillgängligt för 2018 vore det värdefullt att upprepa den noggranna statistiska analys som gjordes 2012 för att få en klar bild över haltförändringarna av samtliga analyserade ämnen under senaste 15 åren.

Three to five replicate samples of surface water and treated wastewater were processed at seven locations in Örebro between September and November 2019. The levels of microplastics >300 µm, excluding fibers, in surface water varied between 0 - 15 MP/m' (0-10 µg/L), and 32-159 Mp/m' (2-20 µg/L) in treated wastewater. Örebro city contributed with more than 90% to the microplastics discharged into lake Hjälmaren via Svartån. Precipitation and flow varied <luring the sampling period, and high recordings were associated with both high and low concentrations of microplastics depending on the sampling location. Calculations of the yearly load of microplastics from treated wastewater and stormwater indicated that the STP contributed with up to four times more to the total load. However, it was recognized that the uncertainty in the data was high and that more samples were needed for a more solid conclusion.

 Visual characterization was performed to obtain a detailed level of classification to aid in identifying source contributions of microplastics. However, the relatively low number of microplastics, in combination with variations in levels and types of microplastics between the replicate samples, made it difficult to appoint and quantify sources. Primary microplastics in different colours and in the shape of spheres made up 4%, and non­spherical semitransparent primary microplastics made up 44%, of the total number of MP particles from the STP. Films made up a larger part of microplastics in stormwater recipients compared to in effluent from the STP, which were attributed to littering being an important source of this microplastic type. Artificial turfs were estimated to contribute with 3-7 % of the microplastics in stormwater in the form of green polyethylene straws. 

This report describes the results of a doctoral project at Umeå University, which has been initiated and funded by the Swedish Environmental Protection Agency. Within this project, innovative methods were developed to create and use digital archives for environmental samples, such as biological tissue, sediment and sludge. Digital archives differ from traditional environmental specimen banks by the fact that results from analysis of environmental samples are digitally frozen, instead of physical samples being stored in freezers.To test this new concept, new methods were developed for extensive chemical analysis of sludge from sewage treatment plants. Sewage sludge is interesting because it can provide an integrated picture of which chemicals are used in society. It is also e.g. used for the fertilization of arable land, which can lead to release of hazardous chemicals to the environment and subsequent exposure of various organisms, including humans.The newly developed methods enable analysis and subsequent identification of environmental contaminants with widely differing chemical properties. They include non-destructive sample preparation and comprehensive analysis of sewage sludge with gas chromatography (GC) or liquid chromatography (LC) coupled to high resolution mass spectrometry. For the preparation of samples for GC analysis, two methods were developed for extraction of contaminants and elimination of potentially interfering substances, for example fat and humus. In addition, extraction techniques for LC analysis were optimized. By supplementing the two methods for GC analysis with one for LC analysis, environmental pollutants with varying stability, size and polarity can be analysed. It was also developed a robust retention index system for two-dimensional gas chromatography (GC × GC) based on relative retentions versus polyethylene glycols (retention indices), as well as methods for calculating retention times and indices. Best results were achieved with a multivariate prediction method using molecular descriptors. Together, these tools facilitate identification of new potential environmental pollutants.Time trend analysis was used to prioritize among the detected contaminants, for example, to find contaminants that increase over time. Thousands of contaminants with statistically significant time trends were discovered and hundreds of them could be given a preliminary identity. Contaminants with greatly increasing trends included, for example, chemicals with UV absorbing properties used in sunscreens. Finally, the present status and prospects for future use of digital archives are presented. Appropriate digital archiving routines are discussed, and recommendations are made for each step, from sample collection, through instrument analysis to data storage. It is likely that, in the near future, digital archives can partially or completely replace environmental sample banks in environmental pollutant studies and thus avoid problems such as limited access to materials, degradation or contamination during storage.

Rodenticides are biocidal products that are used in order to control rats and mice. This screening study aims at investigating whether chemical substances belonging to the group anticoagulant rodenticides can be detected in Swedish non-target biota, and to investigate if the levels are different compared with the results from a previous study.

The levels of anticoagulant rodenticides detected in the present screening study are similar to those found in earlier studies in Sweden and elsewhere. The literature indicates that toxic effects can occur in birds at levels > 100 ng/g (liver) whereas the level > 200 ng/g has been proposed to be a threshold level in foxes. Some individuals of raptors (n =2) and several foxes (n = 7) exceed these levels in the present study. These data suggest that anticoagulant rodenticides that are transferred in the food web may cause secondary toxicity in non-target mammals and birds in Sweden. However, no pathology has been performed for the individuals of the present study that can confirm any concentration-effect relationship or reason for mortality.

Endast ett fåtal kemiska bekämpningsmedel är idag godkända som växtskyddsmedel för privat användning (behörighetsklass 3) i t.ex. bostadsområden. Det finns en diskussion om att begränsa, alternativt förbjuda denna icke yrkesmässiga användning av växtskyddsmedel. Kunskapen om eventuella risker för den akvatiska miljön vid denna typ av användning är dock otillräcklig. I syfte att förbättra kunskapsläget har Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB), på uppdrag av Naturvårdsverket, under sommaren 2018 utfört en screeningstudie där 84 dagvattenprover från 24 olika lokaler i tätbebyggda områden analyserats.

Ogräsmedlet glyfosat, som ingår som verksam substans i ett antal olika produkter, är den mest relevanta substansen att analysera i detta sammanhang då den har störst användning av de kemiska växtskyddsmedel som är tillåtna för privat användning (om man bortser från dem som bryts ner till naturligt förekommande ämnen, så som produkter baserade på t.ex. ättiksyra och järnsulfat). Ett större antal kemiska bekämpningsmedel får dock användas för privat bruk i biocider (t.ex. myrmedel) eller som tillsatsmedel, bl.a. i fasadfärger, för att bekämpa skadeinsekter, svampangrepp och påväxt av alger på trä och andra byggmaterial. Då många av dessa substanser även används som växtskyddsmedel inom jordbruket och därmed ingår i de analysmetoder som används inom den nationella miljöövervakningen kunde även förekomsten av dessa undersökas i några utvalda dagvattenprover.

Tidsintegrerade prover samlades in i dagvattenbrunnar alternativt från dagvattenutlopp i diken/sjöar på olika platser i Stockholms och Skåne län samt i Uppsala och Göteborg. Av 84 prover som analyserats för glyfosat och dess nedbrytningsprodukt AMPA innehöll 56 st (67 %) glyfosat och 27 st (32 %) AMPA över detektionsgränserna på 0,01 respektive 0,02 μg/l. Högsta uppmätta halt av glyfosat var 4,1 μg/l och medelkoncentrationen beräknad på alla prover var 0,14 μg/l. Motsvarande siffror för AMPA var 0,30 och 0,025 μg/l. Dessa halter är således långt under bedömningsgrunden för glyfosat respektive riktvärdet för AMPA i ytvatten på 100 respektive 500 μg/l.

De 20 prover som uppvisade högst halter av glyfosat analyserades även med det större analyspaketet där låga halter av ytterligare 28 substanser detekterades, med högst uppmätt halt för svampmedlet karbendazim på 0,1 μg/l (även nedbrytningsprodukt till tiofanatmetyl). Tre av substanserna, karbendazim, terbutylazin och terbutylazindesetyl tangerade i något prov sitt riktvärde för ytvatten (0,1; 0,02 respektive 0,02 μg/l).

Studien visar att glyfosat och ett antal andra bekämpningsmedel kan läcka från privat användning i bostadsområden till omgivande vattenmiljöer. Troliga förklaringar är dels medveten användning i växtskydds- eller biocidsyfte men även, kanske mer omedvetet, i samband med användning av utomhusprodukter som t.ex. fasad- och fönsterfärger och beklädnadsmaterial för hus som exempelvis takpapp. Det finns även studier som visar att vissa bekämpningsmedel kan spridas från användning inom jordbruket via luft och nederbörd. Flest substanser hittades också i vattenprover från Skåne (upp till 23 olika i ett och samma prov), där det finns intensivt jordbruk i närområdet. För glyfosat fanns dock inget samband mellan de funna halterna och närheten till omgivande jordbruk så i detta fall verkar det troligt att den dominerande källan är privat användning.

Vädret under studiens genomförande, maj-augusti 2018, var betydligt torrare och varmare än normalåret vilket kan ha minskat ogrästillväxten och därmed behovet av bekämpning med glyfosat.

Rapporten presenterar resultat från en screeningundersökning av växtskyddsmedel i vattendrag som avvattnar växthusanläggningar. Syftet har varit att undersöka i vilken utsträckning det sker läckage från växthus efter att olika åtgärder har vidtagits av odlare och myndigheter (bl.a. ny lagstiftning och förbättrad utbildning) under senare år.

Undersökningen genomfördes i sju olika vattendrag och med provtagning uppströms-nedströms växthusområdet från några av dessa vattendrag, vilket innebar provtagning från elva enskilda provpunkter. Avrinningsområdets storlek vid provpunkten nedströms växthusområdet varierade kraftigt, från 1 till 212 km2. Provtagningen skedde under ett helt år, från sommaren 2017 till sommaren 2018, eftersom användning av växtskyddsmedel i växthusodlingar kan ske under en stor del av året.

Områdena har valts ut så att de representerar både grönsaksodling och prydnadsväxtodling. De växthus som ingått i undersökningen är i de allra flesta fall representativa för hur ett svenskt växthusföretag ser ut. Anläggningarna är dock större än ett genomsnittligt växthusföretag. Samtliga anläggningar består av flera växthusbyggnader, som uppförts successivt. I samtliga fall finns även jordbruksmark i nära anslutning till provplatserna. Provtagningsupplägget ska ses som en generell undersökning av läckage från växthus och inte som en recipientkontroll av enskilda verksamheter.

Insamlingen av prover genomfördes med två olika tekniker, momentanprovtagning (i alla lokaler) och tidsintegrerad TIMFIE-provtagning (i fyra lokaler). Prover togs var 14:e dag under hela perioden. Momentanproverna analyserades med avseende på 148 substanser från lokaler nedströms prydnadsväxtodlingar och 124 substanser från övriga lokaler. TIMFIE-proverna analyserades för 106 substanser.

Totalt påträffades 105 olika substanser vid minst ett tillfälle i vattenprover under hela provtagningssäsongen 2017/2018, varav 92 i momentanprover och 80 i TIMFIE-prover. Högsta halten av en enskild substans i momentanprover var 107 μg/l av propamokarb, i motsvarande prov med tidsintegrerad TIMFIE-provtagning uppmättes 298 μg/l av samma substans.

Summahalterna varierar mellan områdena, med genomgående högst halter i vattenprover från provpunkten GB7, den provpunkt som har det minsta avrinningsområdet och samtidigt flest växthus inom området. Även provpunkterna SP8, VB9 och SN10 har ett flertal förhöjda summahalter. Samma områden har också flest riktvärdesöverskridanden. Totalt har 25 olika substanser tangerat eller överskridit sitt respektive riktvärde i minst ett prov från momentanprovtagningen och 17 olika substanser i TIMFIE-provtagningen. Flest överskridanden överlag i momentanprover noteras för ogräsmedlet diflufenikan (20,9 %), följt av insektsmedlet imidakloprid (19,4 %) och nedbrytningsprodukten endosulfansulfat (17,5 %). Imidakloprid är den substans som har det största överskridandet av sitt riktvärde.

Vid jämförelsen mellan tidpunkten när en substans detekterades i vattendraget och tidpunkten för användning av samma substans i växthusen i respektive område samt vid jämförelsen mellan uppströms/nedströms-punkter kan vissa substanser pekas ut att ha en koppling till växthusanvändningen, dessa är: acetamiprid, azoxystrobin, boskalid, cyprodinil, fludioxonil, hexytiazox, imazalil, imidakloprid, karbendazim (från tiofanatmetyl), pirimikarb, propamokarb, propikonazol, pymetrozin samt pyraklostrobin.

Flest substanser där uppmätta halter kan kopplas till användning i växthus har identifierats i provpunkterna SN10 och SB11.

En jämförelse mellan resultaten från denna studie samt resultaten från det nationella miljöövervakningsprogrammet för växtskyddsmedel (NMÖ) har gjorts. Summahalterna skiljer sig inte nämnvärt men det finns vissa intressanta skillnader. Vissa substanser hittas inte alls i NMÖ (åren som ingår i denna jämförelse, 2015-2017), t.ex. endosulfansulfat, acetamiprid, hexytiazox och imazalil men har fyndfrekvenser inom denna studie på respektive 35,8 %, 17,3 %, 7,9 % och 5,0 %. Ytterligare några substanser med tillåten växthusanvändning hittas i högre halter i denna undersökning än i NMÖ: acetamiprid, fludioxonil, imazalil, imidakloprid, pirimikarb, propamokarb och pymetrozin. Man kan också se att det omvända gäller för vissa typiska jordbrukssubstanser som bentazon, diflufenikan och metamitron. När det gäller riktvärdesöverskridanden så är imidakloprid en av de substasner som oftast överskrider sitt riktvärde, i denna studie med 19,4 %, jämfört med bara 1,1 % i NMÖ.

Utifrån resultaten från momentanproverna i denna studie har årsmedelhalter för varje substans beräknats för en jämförelse enligt de metoder som tillämpas för statusklassificering inom vattenförvaltningen. De substanser som utifrån denna klassificering har överskridit gränsvärde eller bedömningsgrund vid någon provpunkt är diflufenikan, imidakloprid och pirimikarb. Det är dock viktigt att påpeka att alla dessa provpunkter inte är representativa för vattenförekomster inom vattenförvaltningen.

Vissa substanser som troligen härrör från växthusanvändningen detekteras frekvent i förhöjda halter. Andra substanser som har använts inom de aktuella växthusen detekteras inte alls eller sällan. Skillnaderna beror troligen till stor del på använd mängd av preparatet, appliceringsteknik och substansernas kemiska egenskaper.

Resultaten tyder på att läckagerisken varierar mellan de undersökta växthusen. Läckage av kemiska växtskyddsmedel från växthus är en fråga som flera länder har uppmärksammat och de riskområden som ofta identifieras handlar bl.a. om att recirkuleringssystemen inte är heltäckande och täta samt att påfyllnad och förvaring av växtskyddsmedel inte sker på ett säkert sätt. Utvattning av preparat har en förhöjd risk, detta bekräftas också av resultaten från denna undersökning vilka visar att de högsta uppmätta halterna avser verksamma substanser som applicerats genom utvattning. Utifrån resultaten i denna undersökning verkar även kompost som förvaras utomhus kunna ge upphov till läckage.

Det finns tekniska lösningar för att minska riskerna. Mycket handlar dock om bättre rutiner för hanteringen. Slutligen är det som alltid viktigt att odlarna följer principen för integrerat växtskydd genom att minimera användningen av kemiska växtskyddsmedel och utnyttja de biologiska och icke-kemiska metoder som finns tillgängliga.

One major source of faecal bacteria and antibiotics to surface waters are effluents from sewage treatment plants (STPs) which highlights the importance of efficient sewage treatment for reduction of microorganisms as well as chemicals. In the present study a broad and exploratory screening survey was conducted on water and, fish and caged mussels samples from the sewage treatment plant and the recipient river Fyrisån in Uppsala, Sweden, during the years 2017-2019. The aim was to study the impact of STP effluent discharge on the river water microbial quality measured through the presence of Escherichia coli (E. coli) and Enterococcus spp. as fecal indicator bacteria, antibiotic resistance by extended-spectrum beta-lactamase producing E. coli (ESBL-E. coli), potentially pathogenic bacteria Salmonella spp., as well as presence and levels of antibiotics.

In the STP, large reductions of faecal bacteria from influent to effluent sewage water (>90%) was measured, but less reduction was observed for the antibiotics (66%). Measurement of ESBL-E. coli in the STP sewage water revealed increased ratio of ESBL-E. coli isolates in the STP effluent compared with influent samples indicating potential selection for antibiotic resistance during the sewage process. Recipient river water samples revealed increased faecal bacteria and resistant ESBL-E. coli concentrations several kilometers downstream the STP outlet. Salmonella spp were isolated from all samples of STP influent and effluent water and at some sites in the river. Screening of wild fish and caged mussels in the river show that animals in the recipient environment to STPs can be carriers of faecal bacteria and ESBL-E. coli. This highlights the potential risk for transmissions of pathogens and antibiotic resistance from both the water and aquatic animals inhabiting microbial polluted environments.

Large variations in concentrations of bacteria as well as antibiotics were observed between the years, which were probably due to annual differences in river discharge flow, indicating that prevailing weather conditions influence the levels of bacteria and antibiotics in the river. Generally, the resistance pattern to the 14 different tested antibiotics were similar in ESBL-E. coli isolated from the STP influent and effluent, river and biota samples. Apart from ampicillin and cefotaxime which were used for selection of ESBL-E. coli, high resistances were detected also for ceftazidime and ciprofloxacin. Large proportions of the isolated ESBL-E. coli were also multidrug-resistant, i.e. resistant to at least three different antibiotic classes.

The present study show that the Uppsala STP serves as a major source for faecal bacteria, ESBL-E. coli and antibiotics to surface water of the river Fyrisån, which can remain at considerable levels for several kilometers downstream the outlet.

Man-made and industrial organic chemicals are ubiquitous in the indoor environments due to their frequent usage in building materials, interior decorations and consumer products. These chemicals are classified as volatile organic compounds (VOCs) or semivolatile organic compounds (SVOCs) depending on their physical characteristics such as boiling points and vapor pressures. The VOCs are mostly released to the indoor environment via volatilization processes, whereas the emission mechanisms of SVOCs is a more complex mix of volatilization, abrasion and/or direct transfer to other contact materials or skin. Exposure to certain SVOCs has been linked to adverse human health effects such as allergies, chronic asthma, endocrine disruption and neurodevelopmental issues. The aim of this report was to investigate two groups of SVOCs that are frequently used as additives in building materials; organic flame retardants (FRs) and plasticizers. A literature search was performed in order to identify currently used FRs and plasticizers as well as some new alternatives, which totaled to almost 300 compounds. These were further investigated for their presence in building materials available on the Swedish market with the help of two building material assessment databases SundaHus and Byggvarubedömningen. In all, around 2 500 building materials in the two databases were identified to contain the listed FRs and plasticizers. Plasticizers were frequently used in adhesives, jointing mastics, paints and indoor flooring while FRs were frequently used in different lighting articles, fireproof paints and jointing mastics. Interestingly, more than half of the FRs and plasticizers in our list were not registered in the material databases. This could be owing to the absence or low usage of these compounds in building materials in Sweden.

There is currently still a lack of knowledge on the chemical content in building materials and their emission characteristics to the indoor environment and the potential exposure risks to occupants. Future work such as combining field emission tests of building materials with indoor air and dust sampling in the same room is recommended to fill some of the knowledge gaps. Another strategy is to conduct suspect screening chemical analysis by high resolution mass spectrometry on representative indoor matrices such as dust, and link detected compounds to specific chemical additives found in different building products. The database which was established within this survey could then be useful for this purpose.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) are persistent organic pollutants with bio-accumulative and toxic potential. This study investigated the levels, composition profiles and geographical distribution of 28 PFASs in 31 soil samples from Swedish background areas. In total, 15 of the 28 analysed PFASs were detected, with an average concentration of 2.4 ng g-1 dw (median of 1.9 ng g-1 dw, n = 31). The dominant PFASs in the soil samples were perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) (20 % of the Σ28PFASs), perfluorooctane sulfonamidoacetic acid (FOSAA, 15 %), 6:2 fluorotelomer sulfonic acid (6:2 FTSA, 14 %) and perfluorobutane sulfonic acid (PFBS, 13 %). Perfluorooctane sulfonic acid (PFOS) had also the highest detection frequency of the studied PFASs (77 %) in the soil samples with a median concentration of 0.30 ng g-1 dw. However, the guideline value for PFOS in soil for sensitive land use from the Swedish Geotechnical Institute (SGI) (3 ng g-1 dw) was not exceeded in any sample. However, assuming the same toxicity for all PFASs, the Σ28PFAS concentrations exceeded the guideline value (3 ng g-1 dw) in 9 out of 31 samples (29 %). PFOS and perfluoroundecanoic acid (PFUnDA) concentrations showed higher concentrations towards the south (significant negative correlation with latitude; p < 0.05), while FOSAA showed an opposite trend (p < 0.05). Furthermore, PFBS showed higher concentrations towards the west (significant negative correlation with longitude; p < 0.05). The proportion of PFOS (%) decreased significantly with latitude (i.e. towards the south), while the proportion of FOSAA (%) increased with latitude (p < 0.05). Furthermore, the concentrations of FOSAA, PFBS and perfluorotridecanoic acid (PFTriDA) showed a significant positive correlation with total organic carbon (TOC) (p < 0.05). The concentrations of FOSAA correlated significantly positive with both PFTriDA and PFBS (p < 0.05). Overall, PFASs were ubiquitously detected in Swedish background soil samples and showed distinguish geographical distribution. However, more data are needed regarding the pathways and sources of PFASs in soil and identifying potential hot spots.

During the Swedish environmental monitoring of contaminants in off-shore sediments, so far

carried out in 2003, 2008 and 2014, the levels of hexachlorobenzene (HCB) have displayed an increasing

trend. The emissions of HCB have decreased since the 1970/80s and the production is

believed to have ceased in 2004. It is therefore unclear why levels are now increasing. To obtain a

better picture of the situation, the Geological Survey of Sweden (SGU), commissioned by the

Swedish Environmental Protection Agency, has compiled data on the levels of HCB in samples in

SGU databases, encompassing Swedish sediment samples. The aim is to investigate where there

are high sediment levels of HCB, how the levels vary along the coast and in the sea, and how the

levels have changed over time.

HCB is a persistent organic pollutant that has been intentionally produced, primarily for use as a

fungicide in agriculture. It is also unintentionally formed in various combustion and chlorination

processes. During the 1970s and 1980s, many countries banned the use of HCB as fungicide,

resulting in significantly decreasing emissions and declining levels in the environment. As the

intentional production has ceased, the unintentional formation is now responsible for the primary

emissions. In Sweden, the largest part of HCB emissions (in 2016) derive from electricity and

district heating production, mining, manufacturing and construction, and the waste sector, but air

emissions have fallen sharply since 1990. In addition to primary sources, HCB can also be mobilized

from secondary sources, i.e. sites polluted from previous emissions and from where HCB

can now disperse. Secondary sources are, for example, contaminated land, contaminated sediments

and landfills.

HCB data in this study comes from two SGU databases of sediment pollution, one containing data

from samples taken by SGU in different projects and the other containing data reported to SGU as

a data host. Sediment has been sampled between 1986 and 2015 and in total the data comprises

809 samples. At the first stage of the analysis, to investigate where there are high HCB sediment

levels, all samples encompassing the sediment surface were included regardless of how deep the

samples stretched. The deepest sample integrated the depth 0–50 cm, although most samples

covered the 0–1 cm depth. In the second phase, to investigate large-scale geographical and time

trends, only surface samples were included, i.e. 0–1 or 0–2 cm deep in the sediment. This represents

the particles that sedimented the years just before the sampling. To evaluate trends over

time, only data from off-shore samples were used in order to minimize the impact of point

sources, as some data was derived from projects focused on contaminated sediments near land.

The results showed that the highest levels were found at the coast or in lakes and streams. Only

one off-shore sample had a HCB content that was classified as very high, i.e. in class 5 according

to the Swedish Environmental Protection Agency's assessment system. The highest levels were

found in Iggesund (up to 450 μg/kg dry weight (DW)), Örnsköldsvik/Domsjö (140 μg/kg DW),

the Indal river downstream of Hissmofors (26 μg/kg DW), Stockholm (24 μg/kg DW) and at

Timrå/Östrand (21 μg/kg DW). Many of these sites are connected to forest-related industries,

where for example chlorine bleaching of pulp has taken place but also chlor-alkali processes

involving graphite electrodes, which has caused HCB contamination. It should be noted that this

study only covers data from SGU databases, including data from projects focused on sediments

affected by forest industry-related activities. There are therefore probably other areas with high

levels of HCB which have not been included in the study. In many cases, the high HCB levels are

linked to high levels of dioxins, but in Hissmofors, an area with a former pulp mill and a sawmill,

dioxin levels are surprisingly low compared to the HCB levels. The reason for the HCB pollution

here is so far unclear.

In the off-shore areas, the HCB content also varies geographically, with generally lower concentrations

on the Swedish west coast (the Skagerrak and Kattegat seas) than in the Baltic Sea. However,

the levels on the west coast are elevated at the far north and far south. The lowest levels in

the Baltic Sea generally occur in the south-eastern parts of the Baltic Proper while the levels are

elevated outside Stockholm as well as in the western parts of the Arkona basin south of Sweden.

In the Bothnian Sea and Bay, some samples with elevated levels occur in the region of Kvarken,

but if these early samples (all taken 1990) are omitted, the levels are elevated in the southern parts

of the Bothnian Sea compared to the northern parts of the Bothnian Sea or the Bothnian Bay,

especially if the levels are normalized to the amount of organic carbon in the sediment.

No north–south trend in HCB concentrations could be observed on the west coast or in the Baltic

Sea, neither normalized to dry weight or to organic carbon in the sediment. This shows that global

long-range air transport does not determine the levels of HCB; instead there seem to be an impact

from point sources. HCB levels in off-shore samples were significantly correlated with the levels

of pentachlorobenzene, which is expected because HCB is degraded to this substance and they

have similar sources. The number of samples for which both HCB and dioxin levels were determined

was low and it was therefore not possible to see any correlations between these substances.

Overall, HCB levels seem to have increased in the past decade. This is the case in the Bothnian

Bay, north and south Baltic Proper and the south west coast (Kattegat). In the Bothnian Sea, it is

more difficult to see a clear trend, either on a dry weight basis or when the levels are normalized

to organic carbon. In the north west coast (Skagerrak) there are a few samples with deviating high

levels, but apart from this, the trend seems to be increasing. The increasing trend in sediment over

time is supported by analyses in deeper sediment layers made in a previous study of a few of the

national environmental monitoring stations in the Baltic Sea, where levels of HCB were found to

begin to increase after about 2000. Similar time trends have also been observed in biota from the

Baltic Sea and the Swedish west coast, with increasing levels of HCB in herring, cod and guillemot

eggs from around 2005 at most monitored stations. In addition to these marine matrices, increasing

time trends for HCB have also been observed recently in, for example, air in the Arctic

and in Europe, and in reindeer and cattle in Sweden.

The reason for the increasing levels has not been established. The possible reasons are increased

emissions from primary sources or increased remobilization from secondary sources. Emission

inventories point to decreasing rather than increasing emissions from primary sources. There are

probably emission sources that are not included in the inventory – in a modelling of HCB levels in

air in Europe, the modelled levels, based on reported emission data, are much lower than the

measured levels, suggesting that there are HCB sources missing in the inventory. However, it is

unclear why HCB emissions from these not inventoried sources would increase. This illustrates

that there is a lack of knowledge on HCB primary sources, such as the content of HCB contamination

in pesticides containing chlorine, and hence the amount of HCB dispersed via pesticides

globally.

The second possibility is increased emissions from secondary sources, that is, increased remobilization

from more polluted areas due to, for example, increased evaporation of the substance or increased

melting of ice containing the substance due to climate change. However, this should affect

more substances than HCB, but similar increasing trends in levels have not been observed for

other substances in the monitoring of off-shore sediment. It is possible that HCB due to its

physicochemical properties (e.g. relatively high volatility among the persistent organic pollutants)

may be affected more quickly by climate changes, but a change should still be observed for other

substances. It is thus important to continue to monitor possible increases over time also for other

pollutants than HCB.

Sampling and analyzing microplastics (MPs) comes with a unique set of challenges and currently a wide variety of methods are developed and applied. In order to facilitate future environmental monitoring we compared two methods that are often used for sampling MPs >300 μm; a manta trawl and a filtering pump. Six replicates per method were taken during calm weather conditions in the same location on the same day. The volume per replicate was 20 m3 for the pump and approximately 60 m3 for the trawl. Following analysis was done with visual sorting in a stereo microscope. The same person analyzed all samples and the anthropogenic particles were divided into eleven classification categories.

In the pump samples zero to eight MPs were found per sample, rendering an arithmetic mean of 0.17 MPs/m3. In the trawl samples the numbers varied between 9 and 33 MPs, which corresponded to a significantly higher concentration per volume than the pump with an arithmetic mean of 0.32 MPs/m3. The results also indicated that in order to reach a statistical power of 60%, ten pump replicates would be needed to measure a difference between the examined area and an uncontaminated area. For the trawl a corresponding number of two replicates would be required. Alternatively a higher sample volume can be applied, which would render a higher certainty as the distribution data would approach a Gaussian distribution. A higher sampling volume would also lower the measurement uncertainty as it would decrease fluctuations in the counting statistics. Variations in measurement uncertainty between the methods was hypothesized to be primarily related to the differences in sample volume and could also be compensated through increasing the volume sampled, which would be somewhat faster than increasing the amount of replicates.

The composition of MPs in the study varied between the replicates but mainly consisted of expanded cellular plastics, films, filaments and fragments. Each pump sample had on average 1.3 films and 0.33 expanded cellular plastics whereas each trawl sample had on average 2.5 films and 9.2 expanded cellular plastics. Per unit of volume the majority of the particles in the pump samples (40%) consisted of films, whereas the particles in the trawl predominantly consisted of expanded cellular plastics (46%). Expanded cellular plastics therefore seem to be sampled more efficiently by trawls, which could be because they float on top of the surface, the pump samples a bit lower in the surface water and the results in this study show that the sample compositions were more comparable for particles with more neutral buoyancy. Not enough particles were however obtained to allow for a more in-depth analysis of the compositional differences.

The probability of false null-values increase with a lower true value of numbers of particles per sample and this starts to have a significantly negative effect below five particles per sample. Regardless of which method that is used it is therefore crucial to sample a sufficient number of particles (volume times concentration) suitable for comparing spatial, temporal or compositional differences.

Background and purpose of the report

Even if methods for sampling, extraction and identification of microplastics have developed rapidly during recent years several challenges remain. One of the challenges that remain is how to sample a group of contaminants that is as heterogeneous, both concerning shape and distribution, as microplastics. Additionally it is important to know to what extent results from different types of sampling devices can be compared. Here we compare two methods that are often used to sample microplastics above 300 μm in surface waters; a manta trawl and a pump. During one day (10th of October 2017) six replicates per sampling method was taken in the same spot in Gullmarsfjorden outside Lysekil. Through counting microplastics and other types of microlitter in the samples the aim was to compare differences between replicates and methods.

This study was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management, as a step in the work to develop monitoring of microlitter.

REGIONAL UPPFÖLJNING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 2018 I KRONOBERGS LÄN

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING

Kronobergs län är ett glesbygdslän, präglat av ett mosaikartat jord- och skogsbruk i små skiften, små fastigheter och stora behov av transporter. Sommarens torka har satt fokus på vad som väntar i framtiden och förberedelse krävs för att klara kommande, klimatrelaterade, händelser.

Uppföljningen visar på fortsatt allvarligt läge. Stora miljösatsningar från regeringen ger resultat, men räcker inte för att ändra utvecklingen för miljökvalitetsmålen, som visar en negativ eller neutral utvecklingsriktning i länet.

Det ändrade klimatets påverkan på landskapet har blivit tydlig av sommarens torka, och har inneburit vattenbrist (för många) och foderbrist för lantbruket, samt stor risk för bränder i hela länet. De närmaste åren kan det bli problem att leverera produkter från länet i den omfattning som efterfrågas. Det finns risk för en ökad nedläggningstakt av lantbruksföretag särskilt där det nyligen skett dyra generationsskiften eller gjorts stora investeringar men också där lantbrukaren sedan tidigare övervägt att sluta.

De låga grundvattennivåerna under sommaren och föregående år har betydelse för våra sjöar, våtmarker och skogar, samt tillgången av dricksvatten. Särskilt utsatta är hushåll med enskild brunn. Den biologiska mångfalden påverkades både av utebliven blomning, men också genom att bete återupptogs på tidigare övergivna marker.

Mer löv och tall i skogarna, som alternativ till den pågående granifieringen, skulle kanske tåla det ändrade klimatet bättre, vara bra för skogsproduktionen, förbättra vattenkvaliteten i marken, gynna den biologiska mångfalden samt gynna friluftslivet och turismen.

Transporter på fossila bränslen frigör koldioxid som ökar växthuseffekten. De konsumtionsmönster (förbrukningen av råvaror, energi, transporter, kläder, mat och boende) som kan ändras måste ändras. De flesta av oss kan ställa om för att minska sin klimatpåverkan genom medvetna konsumtionsval.

The aim of this study was to identify aquatic point sources of flame retardants (FRs) to the Swedish environment. This was done by measuring FR levels in different types of water flows and by estimating daily fluxes of FRs using water flow data. The sampled sites included wastewater treatment plants (WWTPs, n = 5), waste treatment facilities (WTFs, n = 4), airports (n = 5), industries (n = 2), storm water from urban/industrial areas (n = 6), and agriculture (n = 2). Water (n = 42) and particulate (n = 42) samples were collected during February-April 2018 and analyzed for in total 62 target FRs from three different classes: halogenated FRs (HFRs), organophosphorus FRs (OPFRs) and polybrominated diphenyl ethers (PBDEs).

In total, 34 different FRs were detected in at least one sample. The highest number of FRs were detected in a sample from a WTF (Högbytorp, n = 23), followed by Skavsta airport (n = 17), Ärna airport (n = 16), and Ryaverket WWTP (n = 16). The highest average number of detected FRs (± standard deviation) were found for WTFs (n = 15 ± 5), followed by WWTPs (n = 13 ± 3), storm water (n = 11 ± 2), airport (n = 9 ± 6), and industry (n = 5 ± 1). The most frequently detected FR was TDCIPP (78% of all samples), followed by BDE66 (68%), TEHP (57%), TCIPP (57%), and TBOEP (57%).

Total bulk FR concentrations ranged between <MQL to 130 000 ng L-1. The highest total bulk concentrations were found in the samples from Skavsta airport (130 000 ng L-1), Vivsta …. (11 000 ng L-1), Högbytorp WTF (6 900 ng L-1) and Henriksdal WWTP (4 300-6 600ng L-1). In general, OPFRs contributed the most to the total concentrations with on average 76% of the total bulk concentration followed by HFRs (7%), and PBDEs (6%).

FR fluxes ranged between <MQL and 1.8 kg day-1. Four sites showed considerably higher total fluxes than the other sites. Out of those, three sites were WWTPs (Henriksdal: 1.2-1.8 kg day-1; Ryaverket: 0.67 kg day-1; Skebäcksverket: 0.18 kg day-1), indicating WWTPs as important pathways of FRs to the Swedish environment. Considering the screening design of this study, all reported concentrations and fluxes should be interpreted with care.

This study presents a step-by-step statistical analysis for tracing dioxins sources that have contributed to levels in Baltic herring during the last decades. The study is based on the concentrations of the 17 toxic (2,3,7,8-substituted) dioxin congeners in herring and sediment from the Baltic Sea, and it evaluates how the impacts of the sources may have changed during the studied periods, i.e. 1990–2009 in the Bothnian Bay, 1979–2009 in the Bothnian Sea and 1988–2009 in the Baltic Proper. The modelling technique used (PMF) extracted three dioxin patterns in herring that could be used to obtain source patterns after applying transformation factors. The transformed patterns were compared to real dioxin source patterns available through previous measurement and modelling studies. The identified sources included tetrachlorophenol (TCP), pentachlorophenol/atmospheric background (PCP/AB) and emissions from thermal activities.

The results indicate that the thermal source type has been the major contributor of dioxins to Baltic herring during the pre-and post-2000 periods (72% and 59%, respectively). Its impact appears, however, to have declined by 19% in the Bothnian Bay, by 67% in the Bothnian Sea, and by 48% in the Baltic Proper (TEQ-basis). On the other hand, the relative importance of TCP and PCP/AB appear to have increased over time, from 1.4% and 1.5% to 19% and 6.6% in the Bothnian Bay, from 3.3% and 7.2% to 12% and 10% in the Bothnian Sea, and from 8.9% and <1% to 33% and 13% in the Baltic Proper. Comparisons using absolute values (pg TEQ g-1 lipid weight) indicate an increase of the TCP source by five times in the Bothnian Bay from the pre-2000 to the post-2000 period, a slight increase in the Bothnian Sea, and more than a doubling of the levels in the Baltic Proper. The agreement between the trends in the three sub-basins is a good indication for an increased impact of the TCP source during recent years (post-2000). Corresponding analysis for the PCP/AB source type, indicate slightly decreased TEQ levels from the PCP/AB source type in the Bothnian Sea (by ~50%), more than twice as high in the Bothnian Bay, and more than triplicated in the Baltic Proper. While the declining trends of the thermal source type encourages continuing management efforts for air emissions, the apparent increase of TCP and PCP/AB call for more attention to such sources in the Baltic Sea. As the use of technical products containing TCP and PCP have been banned/restricted since the 1970s and 1980s, more focus on contaminated sites may be required in the mitigation actions of such sources.

A literature and database review was conducted with the aim of identifying substitute substances for

regulated plasticizers that are of relevance within Sweden. Based on this survey substitute substances

were prioritized and suggested for national screening studies.

Information sources used were lists/databases, scientific literature, reports, interviews with business

organizations (within or connected to the plasticizers industry), manufacturers, importers and users.

Plasticizers that are already regulated or on their way to be have been listed, as well as a list of possible

substitute substances for these regulated plasticizers.

The first list of potential candidates for screening constituted 152 substances. To be able to prioritize

between identified plasticizers, a multicriteria model was developed based on usage, presence of

substance on different lists, and classification. In total 40 substances were selected for further evaluation.

As volume is a critical parameter for exposure, 15 substances were thereafter selected. This prioritization

was crosschecked with the information obtained from interviews with selected representatives from the

industry, which added one more substance to the priority list. Since the Swedish Environmental Protection

Agency requested that substances previously included in various screenings should be excluded, the final

list consisted of eleven selected plasticizers.

From the developed multicriteria model, the following plasticizers were identified: Dipropylene glycol

dibenzoate (DGD); Alkanes, C14-17, chloro; Dioctyl adipate (DOA); Benzyl 3-isobutyryloxy-1-isopropyl-

2,2-dimethylpropyl phthalate; 2,2,4-trimethyl-1,3 pentanediol di-isobutyrate (TXIB); Diisononyl adipate

(DINA); Diethylene glycol dibenzoate (DEGD; DEGDB); Hexanedioic acid, polymer with 1,4-butanediol

and 2,2-dimethyl-1,3-propanediol, isononyl ester (Palamoll 654; Palamoll 656); Epoxidised soybean oil

(ESBO); (second DINP line) 1,2-Benzenedicarboxylic acid, di-C8-10-branched alkyl esters, C9-rich

(DINP); and Tris-2-ethylhexyl trimellitate (TOTM).

These plasticizers are suggested to be prioritized in future screening studies.

The vision of the OSPAR Commission and the Convention for the protection of the marineenvironment in the North-East Atlantic is a clean, healthy and biologically diverse ocean usedsustainably. Within the Hazardous Substances Strategy, the Commission has prioritizedsubstances for which measures, actions and background documents where adopted in order toreach the stated vision; cessation of losses, discharges and emissions of contaminants andconcentrations of anthropogenic substances close to zero, and for naturally occurringsubstances at background levels in the North-East Atlantic. Due to constitutive regulatorywork within the European Commission as well as the development of international treaties,the background documents of the prioritized substances have not been continually updated.This report analyzed and evaluated if and which of the OSPAR background documentsneeded updating, in addition to giving suggestions on potential further actions OSPAR couldtake in order to protect the marine environment against hazardous substances. This was doneby reviewing the current legislative status of the prioritized substances under REACH, theStockholm Convention, the EU Water Framework Directive as well as the biocidal and plantprotection products regulations. Where possible, monitoring data was incorporated in theevaluation. This report presented generalized groupings of suggested OSPAR actions for eachof the background documents; substances which require no additional OSPAR actions;substances which are not considered fulfilling the criteria as hazardous substances and shouldbe removed from the LCPA; substances for which additional actions may be needed;substances which require continuous monitoring and potentially evaluations of needs foradditional measures. In this report it is suggested that OSPAR in the future takes a moreactive role acting as a safety net for the EU regulations, with the aim of protecting the marineenvironment in the North-East Atlantic. The OSPAR Contracting Parties should decide onhow to follow this advice and decide how the future work within the Hazardous SubstanceStrategy should be undertaken.

Zinc is one of our most common and most occurring metals. The metal is very useful and is used to prevent corrosion. Zinc is toxic for water living organisms when it occurs in concentrations over 20 μg/l. The metal affects the aquatic organism’s reproduction, survival and growth negatively. It is especially young individuals and embryos who will be affected by enhanced concentrations of zinc. The toxicity for zinc is determined by its bioavailability and is affected by its metal form, pH, redox ratio, DOC etc.

The largest emissions of zinc occur to water followed by emissions to air. Within both categories diffuse emission is most dominated. The biggest zinc emission source is leakages from wooded ground followed by atmospheric deposition on the water surface. Industries is the greatest point source. The leakage from wooded ground is derived from atmospheric deposition of zinc.

This report has chosen to focus and examine three types of human activities who causes zinc emissions. The activities which has been chosen for more extensive studies are artificial turfs with rubber granulates, traffic related emissions and emissions from goods. The traffic causes zinc emissions around the roads and the pollutant is usually not spread far from the road. Locally high levels of zinc along the roadside can therefore occur. Galvanized goods are believed to be a major secondary emission source even in places other than the traffic environment.

Negative effects on aquatic or soil environment due to enhanced concentrations of zinc in Sweden is considered low. Generally, the chemical status in surface water in watercourses are good. Despite this, the risk of environment impact due to zinc should not be underestimated. Zinc have been accumulated in the soil for a long time. If the soil or sediments characteristics changes it could lead to devastating effects on nearby recipients.

Nästan alla undersökta organofosfater (OP) kunde detekteras i slam från reningsverk. De relativa halter av de olika OP föreningarna var snarlika vilket tyder på en bred användning i samhället.De flesta av de undersökta OP föreningarna innehåller fenyl-estrar och tillhör gruppen aryl-fosfater. Trifenylfosfat (TPP) ingår i den årliga övervakningen av slam. Det är därför intressant att jämföra halterna av de undersökta OP föreningarna med halterna av TPP. Halterna av flera av de nu undersökta aryl-fosfaterna är jämförbara eller högre än halterna av TPP i slam från reningsverk. Två av de undersöka aryl-fosfaterna förekommer i ca. 10 gånger högre halter än TPP, 2-ethylhexyldifenylfosfat (EHDPP) och Tris(isopropylphenyl) fosfat (TiPP), medans medelhalterna av difenylkresylfosfat (DpCP, trikresylfosfat (TCP), trixylylfosfat (TXP) och Irgafos 168 oxid är nära medelhalten av TPP. Medelhalterna av de två difosfaterna RDP och BDP samt tri-iso-butyl fosfat var lägre än TPP (4% till 25% av TPP) och medelhalterna av de fyra butyl-aryl fosfaterna samt isodecyldifenylfosfat (iDdPP) var betydligt lägre än TPP (0.4% till 0.9%).Betydligt färre OP detekterades i utgående vatten vilket delvis kan förklaras av den låga vattenlösligheten hos stora organfosfater. De mest vattenlösliga föreningarna, tri-iso-butyl-fosfat (TiBP) och trifenylfosfat (TPP), dominerade såleds i utgående vatten. Medelhalten av TiBP och TPP var liknande i utgående vatten, 14 ng/L respektive 22 ng/L. Sex av de studerade OP förekom i ungefär 10 gånger lägre halter (dibutylfosfat, EHDPP, dPCP, TCP, iDdPP och TXP) och två OP förekom i ungefär 100 gånger lägre halter (butyldiphenylfosfat och tert-butyl-difenylfosfat). Övriga OP förekom under detektionsgränsen eller kvantifieringsgränsen.Riskkvoter mellan uppmätta halter och lägst rapporterade effektnivåer (från vetenskaplig litteratur) beräknades. Inget värde översteg 1 (signifikant risk) men ett antal värden återfanns i intervallet 0,1 till 1. Riskkvoterna var högst för trikresylfosfat, trifenylfosfat och tris(iso-propyl-fenyl)fosfat.

The purpose of this study was to investigate the environmental occurrence of ultra-short chain perfluoroalkyl substances (PFASs) in Swedish water samples. So far established protocols have focused on measuring PFASs with a carbon chain length of four or more carbons. In this study, perfluoroalkyl sulfonates of chain lengths of two, perfluoroethane sulfonate (PFEtS), and three, perfluoropropane sulfonate (PFPrS), carbons have been measured using a newly established instrumental method employing supercritical fluid separation (SFC) coupled to tandem mass spectrometry detection.

A total of 26 samples were analysed, including ground water, surface water, rain water and snow. The sample locations included military and civilian airports, a former hard chromium plating facility, the vicinity of a hazardous waste management facility and background areas (lake surface water, rain and snow). Results show that both PFPrS and PFEtS could be detected in environmental samples using SFC separation coupled to triple quadrupole detection. Out of the 26 samples analysed, the ultra-short-chain PFPrS could be detected and quantified in 22 samples. The concentrations for PFPrS in all the samples ranged between 0.93 ng/l to 39 000 ng/l. The ultra-short-chain PFPEtS could be quantified in all of the 26 samples, with a concentration range between 0.07 and 5 700 ng/l. The highest concentrations represents highly contaminated ground water samples collected from a military airport. In the samples, PFPrS had a relative contribution to total PFAS concentration of 6 and 10 %, indicating the importance of measuring these compounds in environmental samples.

Förekomsten av organiska substanser i utgående vatten (fr.o.m. 2011) och/eller slam från niosvenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön),Borås (Gässlösa), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås)har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien (fr.o.m. 2004): antibiotika(fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar,ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, organotennföreningar,metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso‐p‐dioxiner, dibensofuraner och bifenyler.Dessutom ingår även fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID´s, bisfenol A och nonyl‐ och oktylfenoler.Graferna i denna rapport redovisar slamhalterna för perioden 2004‐2015 och utgåendevattenhalter för år 2015. Bollebygd reningsverk ingick inte i den nationella miljöövervakningenunder 2004 och Floda reningsverk har fr.o.m. 2010 ersatts av Borlänge reningsverk ochBergkvara reningsverk.Liksom tidigare år så är slamhalterna generellt lika såväl mellan reningsverk som över tid. Medandra ord är mellanårsvariationen generellt lika stor som variationen mellan olika reningsverk.Det finns dock några avvikelser. Slam från Gässlösa ARV har generellt flera fluorerade ämnen änövriga reningsverk samt högre halter av perfluoroktansyra (PFOA) och Di‐iso‐decylftalat (DIDP).En nyligen genomförd tidstrendanalys (Olofsson, Bignert & Haglund, 2012) visade på signifikantminskande halter över tid (2004‐2010) för kobolt, antibiotikat norfloxacin, triklosan, mono‐ ochdibutyltenn, fluorkemikalien PFOSA, 1,2,4‐triklorbensen, flamskyddskemikalierna PBDE‐154 ochPBDE‐183 samt högklorerade dioxiner och furaner (heptaCDD, OCDD, 1,2,3,4,6,7,8‐hepta‐CDFoch OCDF). Samma studie fann signifikant ökande trender för linjära metylsiloxaner (MDM,MD2M och MD3M), 1,4‐diklorbensen och flamskyddskemikalien deca‐BDE. Det fanns ävenindikationer på minskande trender för antibiotikat ciprofloxacin, PBDE‐99, fluorämnet PFDoDA,2,3,7,8‐tetraklordibensofuran (TCDF) och klorparaffiner (MCCP) samt ökande trender för tvåorganofosfater (TDCPP och TBEP).Sentida data för 2011‐2015 visar på fortsatt minskande trender för samtliga ämnen medstatistiskt signifikanta tidstrender, förutom för triclosan och OCDD för vilka haltminskningenplanat ut. Det finns även tydliga tecken på minskande halter av två antibiotika (ciprofloxacin ochofloxacin), två flamskyddskemikalier (PBDE‐47 och PBDE‐99), en mjukgörare (DEHP), enklorbensen (HCB) och en klorparaffin (LCCP).Halterna av linjära metylsiloxaner fortsätter att öka. Det gör också halterna av två organofosfater(TCPP och TDCPP). Dessa ersätter i många tekniska applikationer PBDE (vilka minskar i halt).Däremot verkar halterna av några av de ämnen som tidigare visat ökande trender plana ut ellertill och med vänt nedåt. Det senare verkar även gälla för 1,4‐diklorbensen, deca‐BDE och fleradioxin‐lika PCB (ex. PCB118, PCB126 och PCB169).

Denna rapport är den första delen av två i en pilotstudie om läkemedelsrester i utter. I den första delen ville vi undersöka om det gick att analysera rester av läkemedel i urin och blod från utter, samt att utvärdera vilken matris som är mest lämplig för ändamålet.

Vi har analyserat 30 olika läkemedelsrester i blod och urin från 20 poolade prover som innehöll blod respektive urin från 33 uttrar. Samtliga läkemedel fanns i blod och/eller urinprover, dock inte i alla prov. Ett flertal ämnen låg under kvantificerbar nivå (<LOQ). Det innebär att man kan se att de finns i provet men pga "brus" inte kan kvantificera det.

Det antidepressiva medlet Venlafaxin fanns i samtliga tio blodprover (0,24-2,0 ng/g färskvikt) men inte alls i urinproverna. Risperidone som används vid behandling av bl.a. schitzofreni fanns i mätbara halter i 7 av de 10 blodproven (4,3-250 ng/g färskvikt) och 7 av 10 urinprov (0,12-46 ng/g färskvikt).

Högst antal läkemedelsrester i urinet hade en utter från Västervik (11 st + 4 st <LOQ). Den hade också mätbara halter från 7 olika läkemedelsrester i blodet (+ 4 st <LOQ).

Det fanns fler mätbara läkemedel i urinproverna jämfört med blodproverna, med ett undantag (Venlafaxin). Dessvärre är urin begränsande, de flesta uttrar som inkommer till museet har tom eller nästan tom urinblåsa. Att blodprov ändå fungerar bra är positivt. Det är oftast möjligt att ta blod från uttrarna som skickas in och därför föreslår vi att man i fortsättningen analyserar blod, och urin bara i de fall där det är möjligt.

A literature and database review was conducted with the aim of identifying new alternative flame retardants (FRs) used as replacement chemicals for the traditionally used polybrominated diphenylethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCDD), and also for tetrabromobisphenol-A (TBBPA). Firstly, selected patents from the US patent database were studied and a number of alternative FRs could be identified, including, e.g., pentaerythritol, melamine, and bis-(t-butylphenyl) phenyl phosphate. Secondly, two databases, containing quantity information on usage from Sweden and the EU, were searched to obtain usage data. In Sweden, the FR that is used in the highest quantities is pentaerythritol, followed by e.g., short-chained chlorinated paraffins (SCCPs), 2-ethylhexyl diphenyl phosphate (EHDPP), 1,2-bis(2,4,6-tribromophenoxy) ethane (BTBPE), and tetrabromobisphenol-A-bis(2,3-dibromopropyl) ether (TBBPA-BDBPE). In the EU, pentaerythritol and melamine are used in the highest quantities, followed by e.g., SCCPs, MCCPs, 1,2-bis(2,3,4,5,6-pentabromophenyl)ethane (DBDPE), and triethyl phosphate (TEP). From the Swedish database, exposure indices were obtained, indicating the potential of exposure for different environmental compartments to different FRs. The highest average potential of exposure was found for pentaerythritol, tributyl phosphate (TNBP), triphenyl phosphate (TPHP), SCCPs, and tritolyl phosphate (TMPP). In addition, time trends in the potential of exposure were obtained from the database and showed increasing trends for TBBPA-BDBPE, tris(tribromoneopentyl) phosphate (TTBNPP), DBDPE, Resorcinol bis(diphenyl phosphate) (PBDPP), TMPP, and cresyl diphenyl phosphate (CDP). Thirdly, the open literature (including international peer-reviewed articles and reports from environmental authorities), was reviewed in search for previously reported environmental concentrations of emerging FRs in indoor dust, indoor and outdoor air, water, sediment, sludge, soil, atmospheric deposition, plants and animals including humans. In total, 66 different FRs were detected in at least one of the studied matrices. In addition, six prioritization lists were identified, which included about 50 different FRs that were suggested to be of high environmental relevance. Finally, to be able to prioritize between the identified FRs for future screenings, a multicriteria model was developed based on (i) usage, (ii) time trends in the potential of exposure, (iii) environmental detection, and (iv) previous publication lists. From this multicriteria model, the top ten FRs were: TBBPA-BDBPE, DBDPE, BTBPE, TTBNPP, bis(2-ethyl-1-hexyl)tetrabromophthalate (BEH-TEBP), ethylene bis-tetrabromo phtalimide (EBTEBPI), PBDPP, para-TMPP, TPHP, and tri(1-chloro-2-propyl) phosphate (TCIPP). These FRs are suggested to be prioritized in future screenings.

The purpose of this study was to assess the contribution from precursor compounds to the total amount of selected PFASs in water and sludge from Swedish waste water treatment plants, as a supplemental to previous studies of two persistent PFAS-classes; perfluorocarboxylic acids (PFCAs) and perfluorosulfonic acids (PFSAs). Compound classes added in this study were fluorotelomer sulfonic acids (FTSAs), polyfluoroalkyl phosphoric acid esters (PAPs), perfluoroalkyl phosphonic and phosphinic acids (PFPAs, PFPiAs), perfluoralkane sulfonamides (FOSAs), and sulfonamido ethanols (FOSEs), and also the intermediates fluorotelomer unsaturated carboxylic acids (FTUCAs) and the stable transformation products fluorotelomer carboxylic acids (FTCAs). Three waste water treatment plants were included; Gässlösa (Borås), Henriksdal (Stockholm) and Umeå. PFAS levels in sludge from 2012. 2014, and 2015, and in filtered effluent and influent water from 2015 are reported. Precursor compounds were detected in sludge and influent water from all three WWTPs. Levels of precursor compounds in sludge samples exceeded those of persistent PFASs. Increasing PFCA levels in the effluent water compared to the influent water was observed, especially for the short-chained PFCAs. Occurrence of precursor compounds in influent water and sludge indicate degradation of precursor compounds to persistent PFASs.

The aims of this investigation are 1) to study spatial variation in PFAS discharge by measuring PFAS in sludge samples collected from four wastewater treatment plants (WWTPs: Öhn - Umeå, Bergkvara - Torsås, Henriksdal – Stockholm, and Gässlösa - Borås); 2) to evaluate the amount of unidentified PFAS, if any, in the sludge samples by measuring total organofluorine (TOF) in the samples; 3) to study the temporal discharge and pattern of PFASs by measuring different PFASs in archived sludge samples from two WWTPs (Henriksdal and Gässlösa); and 4) to evaluate temporal changes of the amount of unidentified PFAS, if any, by measuring the amount of TOF in the archived samples from these two WWTPs. Levels of TOF and PFAS are reported for sludge samples from the four WWTPs collected in 2015; temporal analyses of TOF and PFASs were conducted on sludge samples from two WWTPs collected between 2004 and 2015.

Different classes of PFASs including PFCAs, PFSAs, FTSAs, FTCAs, diPAPs, FOSAs/FOSEs, diSAmPAP, FOSAAs, PFPAs and PFPiAs were detected in the sludge samples. The levels of TOF and unidentified PFAS were shown to more related to types of industries connected to the WWTPs, not necessarily related to number of people served in that area and the scale of WWTP. Quantifiable PFAS only accounted for 5 to 11% of the TOF in samples collected in 2015 indicating that 89-95% of the measured organofluorine in the samples was unidentified. TOF levels from Gässlösa were approximately 1.6 – 17.7 times higher than those of Henriksdal in corresponding year. The proportion of quantifiable PFAS to TOF decreased from 21% in 2004 to 11% in 2015 in samples from Henriksdal; at the same time increasing levels of unidentified PFAS was also observed between 2012 and 2015

I rapporten undersöks varför vissa godkända växtskyddsmedelssubstanser återkommande överskrider sina riktvärden eller uppmäts i förhöjda halter i ytvatten. Cyprodinil, diflufenikan, esfenvalerat, imidakloprid, MCPA, metribuzin, pikoxystrobin, pyraklostrobin, tiakloprid och triflusulfuronmetyl inkluderades i undersökningen då de återkommande överskrider sina riktvärden. Även bentazon och glyfosat inkluderades då de relativt ofta uppmäts i halter över 0,1 μg/l. I rapporten undersöks om de förhöjda halterna beror på substansernas fys/kem-egenskaper, substansernas användning eller om deras riktvärden bör ses över. Data som använts i Kemikalieinspektionens (KemI) miljöriskbedömning jämförs med de halter som uppmätts inom den nationella miljöövervakningen (NMÖ) samt de riktvärden som används för att utvärdera dessa data.

Alla PNEC från KemI är högre än de riktvärden som tillämpas inom NMÖ. PNEC från EFSA är i de flesta fallen också högre än riktvärden inom NMÖ. Imidakloprid är den enda substans med lägre PNEC från EFSA än riktvärdet inom NMÖ. Alla PEC från KemI ligger bland de högsta uppmätta halterna i NMÖ och är i de flesta fallen högre än de riktvärden som tillämpas inom NMÖ. En jämförelse av uppmätta halter i NMÖ för de utvalda substanserna med PNEC från KemI visar att endast ett fåtal prover uppvisar halter över PNEC.

Undersökningen av samband mellan ett större urval substansers (49 st) användning och egenskaper och vad som uppmäts i NMÖ visade ett statistiskt signifikant samband mellan uppmätt halt och totalt använd mängd av en substans i området och med substansens halveringstid i jord samt adsorption/löslighet. Även den procentuella förlusten av substanserna i NMÖ har ett statistiskt signifikant samband med substansens halveringstid i jord samt adsorption/löslighet. Utifrån de undersökta faktorerna kan ingen tydlig förklaring ges till varför de 12 utvalda substanserna verkar utgöra en större risk för miljön