Sammanfattning

Bensen är det cancerframkallande ämne som hanteras i störst mängd i samhället idag. Det

förekommer i bensin, avgaser från motorfordon, tobaksrök och bildas vid vedeldning. För

riskbedömningar vad avser allmänbefolkning behövs kunskap om exponeringen, men hittills

har i Sverige nästan enbart stationära mätningar utförts.

Hos 26 slumpmässigt utvalda Göteborgare i åldern 20 – 50 år mättes bensenexponeringen

med personburna diffusionsprovtagare dels under ett helt dygn och dels under dagtid i april

1999. Mätningen upprepades vid två olika tillfällen under månaden. Bakgrundsuppgifter

och aktiviteter registrerades med enkät och dagbok.

Medianvärdet för dygns- respektive dagsexponeringen var 3.3 (95% konfidensintervall 2.9

– 4.1) μg/m

3 och 4.1 (95% konfidensintervall 3.3 – 5.3) μg/m3. Variationen inom individer

(mellan dagar) var betydligt större än mellan individers genomsnittsexponering. Försökspersoner

som tankat bilen under mätdagen hade en signifikant högre bensenexponering.

Nivåerna var något högre hos boende i högtrafikerade områden, men inverkan härav var

inte statistiskt signifikant. Tio stationära mätningar under samma tidsperiod visade betydligt

lägre nivåer än de personburna.

Exponeringsnivån för bensen är högre än den så kallade lågrisknivån (1.3 μg/m

3). Den är

lägre än vad vi fann vid en motsvarande undersökning 1998 hos boende i Borås i samma

ålder (median 7.3 μg/m

3). Det är oklart om detta avspeglar en generell skillnad mellan de

båda städerna. Tillfälliga faktorer som väderleksförhållanden kan ha påverkat resultaten

eller möjligen den sänkning som redan skett av bensenhalten i bensin.

I luftföroreningsmodellering är emissioner från vedeldning ett område behäftat med stora osäkerheter. Denna rapport sammanfattar resultaten från en enkät om vedeldningsvanor i sju kommuner, vilket ger en bild av hur vedeldningen i Västra Götaland sker och medför att vi kan förbättra antaganden om vilka emissionsfaktorer som gäller i detta område vid modellering av luftföroreningar. Exempel på insamlad data som påverkar emissioner är användning av torr ved samt eldningsmönster över dygn och år vilket förbättrar den temporala variationen av emissioner. Detta påverkar också hur den spatiala fördelningen av årsmedelhalter eftersom transport av luftföroreningar ser olika ut vid olika tidpunkter. Underlaget används för emissionsberäkningar i projektet SCAPIS-luft. Både resultat och enkät är fritt tillgängligt att användas av andra för emissionsmodellering och undersökningar av eldningsvanor i olika regioner. Ytterligare datainsamlingar om eldningsvanor i Sverige behövs för att med större säkerhet kunna estimera dessa utsläpp.

Denna undersökning av 104 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna vid Hässleholms sjukhus (51 st) och Simrishamns sjukhus (53 st) har finansierats genom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Undersökningen genomfördes perioden 2002-2003 och innefattade frågeformulär (Bilaga 1), blodprover (totalkvicksilver, organiskt och oorganiskt kvicksilver samt bly och kadmium) och hårprover (totalkvicksilver). Medianvärdena i helblod bland samtliga kvinnor låg genomgående lågt i början av graviditeten: för kvicksilver (B-Hg totalt medianvärde 0,64 μg/L; range 0,04-2,05 μg/L; B-Hg org 0,30; 0-1,68; B-Hg oorg 0,25; 0-1,35) samt för bly (11,0 μg/L; 4,2- 79,0) och kadmium (0,30 μg/L; 0,05-4,8). Även kvicksilverkoncentrationerna i hår var genomgående låga (median 0,22 μg/g; range 0,04-0,83). De gravida kvinnorna från kuststaden Simrishamn hade signifikant högre koncentrationer av kadmium (p=0,004) och totalkvicksilver (p=0,005) i helblod liksom av kvicksilver i hår (p=0,015) jämfört med inlandsstaden Hässleholm. Den grupp som åt insjöfisk under graviditetens sista 6 månader hade ungefär samma halter av totalkvicksilver, oorganiskt och organiskt kvicksilver i helblod, liksom av totalkvicksilver i hår, som den grupp som enbart åt havsfisk. Kvinnor som emellertid ätit krabba under motsvarande period hade något högre halter av organiskt (p=0,037) resp totalkvicksilver (p=0,013) i helblod jämfört med kvinnor som ej ätit krabba. Halterna av oorganiskt kvicksilver i helblod visade ett positivt samband med såväl antalet occlusala (rs=0,27; p=0,008) som med det totala antalet amalgamfyllningar (rs=0,25; p=0,014) i munnen. Vid en linjär regressionsanalys var kvicksilverhalten i helblod relaterad till såväl antalet fiskmåltider per vecka som till antalet occlusala amalgamfyllningar i munnen. Kvicksilverkoncentrationen i hår visade det starkaste sambandet med totalkvicksilverhalten i helblod. Värdena av totalkvicksilver och metylkvicksilver i helblod var klart lägre i denna undersökning från södra Sverige i jämförelse med resultaten från motsvarande studier från västkusten och Uppsala län. Så var även fallet för kvicksilverhalterna i hår. Baserat på data från NRC (2000) och EPA (2001), har med hänsyn taget till använda säkerhetsfaktorer, följande referensvärden föreslagits: B-Hg totalt 5 μg/L, B-Hg org 4 μg/L, Hår-Hg 1 μg/g. Samtliga kvinnor i vår undersökning låg under dessa referensvärden. Fortsatt hälsorelaterad miljöövervakning kan emellertid vara motiverad, för att säkerställa att denna känsliga grupp även fortsättningsvis har en kvicksilver-, bly- och kadmiumbelastning, som inte innebär hälsorisker för mödrar eller foster.

Denna undersökning av 104 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna vid

Hässleholms sjukhus (51 st) och Simrishamns sjukhus (53 st) har finansierats genom

Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram. Undersökningen genomfördes

perioden 2002-2003 och innefattade frågeformulär (Bilaga 1), blodprover

(totalkvicksilver, organiskt och oorganiskt kvicksilver samt bly och kadmium) och

hårprover (totalkvicksilver).

Medianvärdena i helblod bland samtliga kvinnor låg genomgående lågt i början av

graviditeten: för kvicksilver (B-Hg totalt medianvärde 0,64 μg/L; range 0,04-2,05

μg/L; B-Hg org 0,30; 0-1,68; B-Hg oorg 0,25; 0-1,35) samt för bly (11,0 μg/L; 4,2-

79,0) och kadmium (0,30 μg/L; 0,05-4,8). Även kvicksilverkoncentrationerna i hår

var genomgående låga (median 0,22 μg/g; range 0,04-0,83). De gravida kvinnorna

från kuststaden Simrishamn hade signifikant högre koncentrationer av kadmium

(p=0,004) och totalkvicksilver (p=0,005) i helblod liksom av kvicksilver i hår

(p=0,015) jämfört med inlandsstaden Hässleholm. Den grupp som åt insjöfisk under

graviditetens sista 6 månader hade ungefär samma halter av totalkvicksilver,

oorganiskt och organiskt kvicksilver i helblod, liksom av totalkvicksilver i hår, som

den grupp som enbart åt havsfisk. Kvinnor som emellertid ätit krabba under

motsvarande period hade något högre halter av organiskt (p=0,037) resp

totalkvicksilver (p=0,013) i helblod jämfört med kvinnor som ej ätit krabba.

Halterna av oorganiskt kvicksilver i helblod visade ett positivt samband med såväl

antalet occlusala (r

s=0,27; p=0,008) som med det totala antalet amalgamfyllningar

(r

s=0,25; p=0,014) i munnen. Vid en linjär regressionsanalys var kvicksilverhalten i

helblod relaterad till såväl antalet fiskmåltider per vecka som till antalet occlusala

amalgamfyllningar i munnen. Kvicksilverkoncentrationen i hår visade det starkaste

sambandet med totalkvicksilverhalten i helblod.

Värdena av totalkvicksilver och metylkvicksilver i helblod var klart lägre i denna

undersökning från södra Sverige i jämförelse med resultaten från motsvarande studier

från västkusten och Uppsala län. Så var även fallet för kvicksilverhalterna i hår.

Baserat på data från NRC (2000) och EPA (2001), har med hänsyn taget till använda

säkerhetsfaktorer, följande referensvärden föreslagits: B-Hg totalt 5 μg/L, B-Hg org 4

μg/L, Hår-Hg 1 μg/g. Samtliga kvinnor i vår undersökning låg under dessa

referensvärden. Fortsatt hälsorelaterad miljöövervakning kan emellertid vara

motiverad, för att säkerställa att denna känsliga grupp även fortsättningsvis har en

kvicksilver-, bly- och kadmiumbelastning, som inte innebär hälsorisker för mödrar eller foster.

Denna rapport beskriver emissionsdata för beräkningav buller från spårtrafik i Sverige med den Nordiskaberäkningsmetoden Nord2000. Emissionsdata ärframtagna för olika tågtyper utifrån mer än 700uppmätta tågpassager fördelade över 9 mätplatser,samt från mätningar av ytråheten på rälhuvudet pådessa platser. Totalt presenteras indataparametrar för8 motorvagnar (inklusive X2) och godståg medgjutjärnsblock skapade genom statistisk analys avmätresultaten i enlighet med ett utkast tilleuropastandard (prEN 17936). För motorvagnen ER1,godståg med skivbroms eller K-block och för lokdragnapersontåg var mätunderlaget för litet och deframtagna indata är istället baserade på bådeuppmätta passa ger och/eller äldre indata.

Rapporten innehåller en genomgång av historik och nuvarande status för Nord2000. Nu gällande rapporter, svenska källdata, samt tillgängliga mjukvaror redovisas. Utvecklingsbehov i närtid och på sikt diskuteras.

Det återstår en begränsad mängd arbete med att förbereda en bastillämpning av Nord2000 för svenska inhemska utredningar. Arbetet bör huvudsakligen kunna utföras under 2022 så att de tekniska förutsättningarna för att använda Nord2000 är tillgängliga tidigast 1 januari 2023. En förutsättning är att arbetet i huvudsak är begränsat till följande identifierade behov:

• Källdata för spårbuller finns i dagsläget inte för alla tågtyper, men nya indata kommer tas fram under 2022.
• Implementering av maximalnivå för vägtrafik i programvaran SoundPLAN pågår för närvarande, en betaversion finns framme.
• För att beräkna maximalnivå från vägtrafik behöver också standardavvikelser per fordonskategori tas fram.
• De problem med beräkning av maximalnivå från spårtrafik som rapporterats om är identifierade och ett fungerande alternativ finns. Det kvarstår ett behov av att förtydliga och eventuellt också förbättra metoden, men det bör kunna vänta.
• Avståndskorrektion för LAFmax spårtrafik återstår att implementera.
• Anvisningar för användare (akustikkonsulter och andra) kommer behövas, en första version är under utarbetande.

En formell övergång till Nord2000 behöver föregås av informationsspridning till dem som berörs. Hur det ska gå till och hur mycket tid det erfordrar är inte slutgiltigt fastställt. En plan för övergången behöver tas fram, bl a för Trafikverket. För att Nord2000 ska kunna utgöra en rekommenderad metod erfordras även arbete med styrande regelverk hos t ex Transportstyrelsen. Sverige bör också delta i arbetet med att förvalta referensprogramvaran Compro, och Kunskapscentrum om buller föreslås ansvara för detta.

Denna text utgör ett tillägg till kartläggningsanvisningarna i SP Rapport 2010:77(SPR2010:77) [1], och innehåller kompletterande information som behövs för attgenomföra strategisk kartläggning av buller från väg- och spårtrafik medberäkningsmetoden CNOSSOS-EU [2].Med strategisk kartläggning avses bullerkartläggning enligt EU:somgivningsbullerdirektiv [3].

Dr. Koidu Norén, vid Karolinska Institutet, initierade övervakning av human hälsa i Sverige när hon började samla in och analysera organiska föroreningar i modersmjölk från Stockholmsområdet redan 1967. Sedan 1972 har de prover som samlats in lagrats frusna för retrospektiv analys av miljöföroreningar. År 1997 överfördes denna mjölksamling till miljöprovbanken vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm som då även tog över ansvaret för insamlingen i Stockholmsområdet, via Modersmjölkcentralen på Södersjukhuset. Modersmjölk har även samlats in i Göteborg sedan 2007 via Modersmjölkcentralen/Arbets- och miljömedicinska institutionen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

I denna rapport sammanfattas den nationella övervakning av modersmjölk med avseende på persistenta organiska miljögifter, som utförts sedan 1972 från Stockholm och Göteborg och som finansierats av Naturvårdsverket. Syftet med studien kan sammanfattas enligt följande: • Undersöka halter av klorerade ämnen (PCBer, DDTer, HCHer, HCB, dioxiner och furaner), bromerade flamskyddsmedel (PBDEer, HBCDD och DBE-DBCH) samt perfluorerade ämnen (PFASs) i modersmjölk från Stockholm och Göteborg.

• Utvärdera långsiktiga tidstrender i Stockholm (1972-2014) och Göteborg (2007-2015).

• Undersöka skillnader i mönster av samansättningen av de övervakade ämnena mellan Stockholm och Göteborg. • Undersöka om variationen på individnivå gällande PFASs skiljer sig mellan Stockholm och Göteborg 2012. Fetthalt Modersmjölk från Stockholm uppvisade generellt en uppåtgående trend i fetthalt under hela övervakningsperioden (1972-2014), även om en nedåtgående trend observerades under den senaste tioårsperioden. En förändring av analysmetod 2011 kan emellertid ha påverkat utvecklingen under den senaste tioårsperioden. En ökning i fetthalt indikerades i modersmjölk från Göteborg (2007-2015). Fetthalten var något högre i modersmjölk från Göteborg 2015 jämfört med modermjölk från Stockholm 2014 (4.0 respektive 3.4 %). Fetthalter som rapporterats i andra studier är ligger i nivå med de fetthalter som rapporterats i denna studie.

PCBer Halterna av samtliga kongener som uppmätts, d.v.s. CB-180, CB-153, CB-138 och CB-118 minskade över tid (7-11 % per år) i modersmjölk från både Stockholm och Göteborg, med undantag för CB-28 för vilken ingen trend kunde detekteras. De minskande halterna över tid stämmer väl överens med temporala trender som rapporterats i modersmjölk från Uppsala (7 % per år) (1996-2012) samt i japansk modersmjölk (7.5 % per år). Koncentrationerna av de uppmätta kongenerna var jämförbara mellan Stockholm och Göteborg och låg även på liknande nivåer som i modersmjölk från Uppsala. I jämförelse med andra europeiska länder var koncentrationerna av CB-153 (som är den kongenern som generellt sett förekommer i 8

högst halter i modersmjölk) lägre än i övriga Europa. Inga signifikanta skillnader detekterades gällande PCB-kongenermönster mellan Stockholm och Göteborg.

DDTer, HCHer och HCB Koncentrationerna av DDE, DDT och HCB i modersmjölk från Stockholm (1972-2014) minskade över hela övervakningsperioden (7-11 % per år) vilket även halterna av DDE och DDT i modersmjölk från Göteborg (2007-2015) gjort under den senaste tioårsperioden (7 och 12 % per år). Tidstrender för DDE i modersmjölk från Uppsala (1996-2012) och Japan uppvisar minskande halter i samma storleksordning (7.4 och 9.1 % per år). Även halterna av HCB i modersmjölk från Uppsala minskar (5.9 % per år). Koncentrationerna av DDE, DDT samt β-HCH var något högre i Stockholm än i Göteborg, medan HCB halterna var något högre i modersmjölk från Göteborg. Koncentrationerna av DDE, HCB och β-HCH låg i nivå med koncentrationer uppmätta i modersmjölk från Uppsala, men låg i det lägre spannet av koncentrationer rapporterade från andra europeiska länder. Ingen signifikant skillnad i mönster observerades för DDE-, DDT-, HCB- och β-HCH i modersmjölk mellan Stockholm och Göteborg. PCDDer/PCDFer och dl-PCBer Koncentrationerna av ΣPCDDer, ΣPCDFer, Σdl-PCBer och ΣPCDDer + PCDFer + dl-PCBer i modersmjölk från Stockholm (1972-2014) och Göteborg (2007-2015) minskade sett över hela övervakningsperioden (5.6-6.5 % per år). Under den senaste tioårsperioden har dock inga signifikanta minskningar observerats i modersmjölk från Stockholm. En tänkbar förklaring till detta skulle kunna vara att det skett ett byte i analyslaboratorium 2012 vilket kan ha påverkat möjligheten att upptäcka trender. Halterna i modersmjölk från Uppsala (1996-2012) minskade i samma storleksordning som i Stockholm och Göteborg sett över hela tidsperioden. Koncentrationerna av ΣPCDDer, ΣPCDFer, Σdl-PCBer och ΣPCDDer + PCDFer + dl-PCBer var jämförbara mellan Stockholm och Göteborg och även jämförbara med koncentrationer uppmätta i modersmjölk från Uppsala. I jämförelse med andra europeiska länder låg de i det lägre spannet. Ingen signifikant skillnad i mönster observerades för ΣPCDDer, ΣPCDFer, Σdl-PCBer mellan Stockholm och Göteborg. PBDEer och HBCDD Koncentrationerna av BDE-47, BDE-99 och BDE-100 i modersmjölk från Göteborg minskade 2007-2015 (18-21 % per år). I kontrast till detta observerades inga signifikanta log-linjära tidstrender i modersmjölk från Stockholm, varken över hela tidsperioden eller under den senaste tioårsperioden. Dock var koncentrationerna av BDE-47, BDE-99 och BDE-100 i de två proven från 2013 (Stockholm) avsevärt högre än koncentrationerna omkringliggande år vilket påverkar möjligheten att upptäcka trender under den senaste tioårsperioden. Bytet av analyslaboratorium 2010 kan också ha påverkat möjligheten att detektera trender. Den minskning av BDE koncentrationer som rapporterats i modersmjölk från Göteborg i denna studie är i samma storleksordning som den förändring som rapporterats i modersmjölk från Uppsala (1996-2012) (5-10 % per år). Koncentrationerna av samtliga bromerade flamskyddsmedel rapporterade här (d.v.s. BDE-28, BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 och HBCDD) var högre i Stockholm än i Göteborg. Koncentrationer uppmätta i modersmjölk från Uppsala var högre än i Göteborg men lägre än i Stockholm, med undantag för HBCDD där halterna i Uppsalamjölken även var högre än i Stockholmsmjölken. I jämförelse med andra europeiska länder låg halterna av BDE-47 i Stockholmsmjölken i jämförbar nivå, medan HBCDD halterna i modersmjölk från både Stockholm och Göteborg låg lägre. Det fanns ingen signifikant skillnad i mönstret för BDE-47, BDE-99, BDE-100, BDE-153 och HBCDD mellan Stockholm och Göteborg. 9

PFAS Koncentrationerna av PFDA, PFHxS, PFNA, PFTriDA och PFUDA i modersmjölk från Stockholm ökade signifikant under hela övervakningsperioden (1972-2014), medan PFOA-koncentrationerna minskade. Koncentrationen av PFNA och PFDA ökade även i blodprover från ammande kvinnor i Uppsala (1996-2010). I modersmjölk från Göteborg upptäcktes signifikanta nedåtgående trender (2007-2015) för PFDoDA, PFHxS och PFOA, och det var även fallet för PFOS i Stockholm under den senaste tioårsperioden. Inga generella skillnader i koncentration observerades mellan Stockholm and Göteborg. I jämförelse med modersmjölk från andra länder över hela världen var halterna av PFOS och PFOA jämförbara, men i det lägre spannet, vilket även var fallet i jämförelse med koncentrationer i modersmjölk från Uppsala (2004). Ingen signifikant skillnad i mönster observerades för PFOA, PFOS, PFNA, PFDA, PFUDA och PFTriDA mellan Stockholm och Göteborg. Den individuella variationen 2012 var störst för PFTeDA i modersmjölk från både Stockholm och Göteborg. PFOA, PFUA och PFNA uppvisade den lägsta individuella variationen. FOSA uppvisade en signifikant skillnad i individuell variation mellan modersmjölk från Stockholm och Göteborg, vilket skulle kunna indikera en skillnad i kontaminering. Dock uppmättes det ingen signifikant skillnad för kvarvarande PFAS.

Allmänbefolkningens exponering för några cancerframkallande ämnen undersöktes i Göteborg under oktober-november 2000 hos 40 slumpvis utvalda individer under sex dygn. Både personburna och andra individrelaterade mätningar (i sovrum och utanför bostaden) utfördes. Dessutom skedde samtidigt mätningar vid två stationära mätplatser i Göteborgs centrum. För flyktiga organiska ämnen användes diffusionsprovtagare, Perkin-Elmer med adsorbent Tenax TA. Sammanlagt utfördes 60 personburna mätningar och totalt har mer än 100 prover analyserats. Denna rapport redovisar resultaten för mätningar av bensen, toluen och xylen (summan av o-, m-, pxylen och etylbensen). Resultaten från de två senare har utvärderats under 2003 med medel från Länsstyrelsen i Västra Götaland. Medianvärdet för samtliga personburna mätningar av bensen var 1,0 μg/m3 (95 % konfidensintervall 0,9-1,2 μg/m3), något högre vid de personburna mätningarna jämfört med samtidiga stationära mätningar i sovrum och utanför bostäder. Bensenexponeringen låg under den lågrisknivå för bensen (1,3 μg/m3) som Institutet för miljömedicin (IMM) angivit och lägre än tidigare undersökningar på allmänbefolkning i Göteborg och Borås. Sänkningen beror troligen på att bensenhalten i bensin reducerats fr.o.m. januari 2000 men andra faktorer som modernare bilpark och vädervariationer kan också ha inverkat. Som förväntat var bensenexponeringen högre bland rökarna jämfört med icke-rökare. För både toluen och xylener var den personburna exponeringen signifikant högre än både inomhus- och utomhushalterna. Medianvärdet för de personburna mätningarna var 12 μg/m3 (95 % konfidensintervall 9,6-17 μg/m3) för toluen och 7,1 μg/m3 (95 % konfidensintervall 5,4-9,0 μg/m3) för xylen. Exponeringen för dessa ämnen ligger under de riktvärden som angivits av IMM. För båda ämnena var utomhushalterna klart lägre (median 2,8 μg/m3 för toluen och 2,3 μg/m3 för xylen) och det fanns ingen signifikant korrelation mellan den personburna exponeringen och utomhushalterna. Stationära mätningar utomhus av toluen och xylen kan därför inte användas som underlag för en riskvärdering för människor. För samtliga ämnen sågs höga korrelationer mellan de personburna mätningarna och inomhushalterna för respektive ämne. Det fanns en hög korrelation mellan personburna mätningar av bensen och utomhushalterna av bensen, toluen och xylen. Kvoten mellan toluen och bensen var signifikant lägre för utomhusmätningarna jämfört med den personburna exponeringen och inomhusmätningarna (3,2 mot 10 respektive 11).

I Sverige genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) regelbundet studier av halter av miljöföroreningar i blod, urin och hår hos allmänbefolkningen. Kvinnor utgör generellt en riskgrupp vid exponering för kadmium. Syftet med denna studie var att kartlägga vilken kadmiumexponering som föreligger hos kvinnor i Västsverige, och om det finns någon skillnad i exponering jämfört med tidigare undersökningar. Ett annat syfte var att reanalysera prover från den studie som genomfördes i Göteborg 2003.

Bestämning av kadmium i urin har gjorts hos 60 kvinnor 20-29 år gamla (medel 23 år) och 54 kvinnor 50-59 år gamla (medel 55 år). För den äldre gruppen har också bestämning av kadmium i blod gjorts, samt urinanalys av alfa-1-mikroglobulin (A1M) som markör för njurpåverkan. Kadmium i urin har också reanalyserats i 71 prover tagna 2003 på kvinnor 20-29 år gamla.

Hos de yngre kvinnorna var medianhalten för kadmium i urin korrigerat för kreatinin (krea) 0,10 μg/g krea. Nivån är jämförbar med motsvarande undersökningar i Västra Götaland 2003 och 2008 men lägre än studerade halter hos yngre kvinnor i Stockholm 2009. Vid multipel linjär regression med logtransformerat urinkadmium korrigerat för kreatinin som beroende variabel sågs en signifikant effekt av ålder och av att vara född utomlands. Detta överens-stämmer med en tidigare studie från Göteborg av kadmium i urin hos unga kvinnor med utomnordisk bakgrund.

Hos de medelålders kvinnorna var medianhalten för kadmium i urin korrigerat för kreatinin 0,27 μg/g krea. Detta är något högre än 2008, men jämförbart med halten hos medelålders kvinnor i Lund 2010 och något lägre jämfört med motsvarande grupp i Stockholm 2009. 16 % av de medelålders kvinnorna i denna studie hade en urinkadmiumhalt över 0,5 μg/g krea, där negativa effekter på skelett påvisats i gruppundersökningar. Detta är i samma storleksordning som vid undersökningen 2008.

Medianhalten för blodkadmium hos de medelålders kvinnorna var 0,25 μg/l. Blodkadmium låg nästan 3 gånger högre hos de aktiva rökarna jämfört med dem som aldrig rökt (p ˂ 0,05). Kadmium i blod har inte mätts tidigare hos medelålders kvinnor i Västra Götaland men medianhalten överensstämmer relativt väl med halten hos medelålders kvinnor i Skåne 2010.

Det sågs inget samband mellan U-A1M och urin- eller blodkadmium hos medelålders kvinnor i denna studie.

Inom Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning (HÄMI) har flera nationella kartläggningar av hur Sveriges befolkning exponeras för buller från flyg-, väg- och spårtrafik genomförts sedan år 2000, med något olika metoder och underlag. Vart femte år genomförs också en kartläggning av bullerexponering i delar av landet som rapporteras till EU via omgivningsbullerdirektivet. Under 2022 kommer dessa beräkningar genomföras nära högtrafikerade vägar, flygplatser och spår samt heltäckande inom de 18 största kommunerna, av olika utförare.För nationella kartläggningar är de stora utmaningarna att samla in all underlagsdata som behövs, och att genomföra beräkningarna effektivt så att beräkningstiden ej blir för lång. Tidigare kartläggningar har därför använt olika förenklingsstrategier. Med allt snabbare datorer och mer effektiva beräkningsprogram är det numera möjligt att genomföra en i stort sett fullständig beräkning även i stora områden.Av det underlag som behövs är utmaningen framförallt trafikuppgifter för vägtrafik och information om bullerskärmar, eftersom dessa uppgifter för stora delar av vägnätet ej ingår i nationella databaser utan hanteras separat av enskilda kommuner. För spår- och flygtrafik är antalet aktörer som behöver bidra med sådana uppgifter lägre, varför insamling av fullständiga data är lättare genomförbart.De flesta beräkningsmetoder för buller från olika trafikslag som används i Sverige ger ganska bra resultat om man ser till medelvärdet av många jämförelser mellan beräkningar och mätningar. I enstaka fall kan dock skillnaderna vara stora. Det finns också alternativa metoder för beräkningar över stora områden som ofta används inom forskningen. Dessa metoder ger ganska bra resultat för storskaliga kartläggningar, men är inte lika noggranna jämfört med beräkningar i komplicerade situationer. Nackdelarna med dessa metoder är främst att det inte finns kommersiellt tillgänglig programvara som kan användas för beräkningarna, och att metoderna inte är standardiserade.Att på regelbunden basis göra nationella kartläggningar av trafikbuller och dess hälsopåverkan med en standardiserad och reproducerbar metodik är viktigt som underlag för bedömningar av trafikbuller som folkhälsoproblem. Vi rekommenderar att detta utförs minst vart femte år. Beräknade bullerindikatorer bör i första hand vara de internationellt gångbara Lden och Lnight, men även de indikatorer som används i Sverige (LAeq,24h, Lmax och FBN) kan beräknas. Trots utmaningarna med trafikdata och beräkningstid är vår bedömning att en fullständig beräkning baserad på antingen Nord2000 eller Cnossos-EU bör ligga till grund för framtida nationella kartläggningar av exponering för buller inom HÄMI. Erfarenheter i Danmark visar att det är möjligt, och det ger det bästa underlaget i termer av noggrannhet och ger störst möjligheter till exempelvis analyser av hälsoeffekter i befolkningen.Om det bedöms som för arbetskrävande att samla in trafikuppgifter i den skala som krävs i Sverige kan schabloner och beräknade trafikflöden användas, förutsatt att de genomförs med samma metodik för alla delar av landet och på samma sätt över tid så att det blir möjligt att följa tidstrender och effekter av förändringar i samhället. Därför bör också kommande kartläggningar spara använd indata och dokumentera genomförandet så att metodiken kan upprepas vid nästa tillfälle, och framtida utvecklingar av beräknings- och analysmetoder kan nyttjas till fullo även bakåt i tiden.

En miljömedicinsk undersökning genomfördes bland delar av befolkningen i Lerums kommun under våren 2004. Målsättningen var att kartlägga förekomsten av hälsoeffekter av buller från vägtrafik, tåg och flyg, att utarbeta metodik för bestämning av individuell bullerexponering baserad på GIS-metodik (geografiska informationssystem) samt att pröva och ge förslag till nya indikatorer lämpade för uppföljning av förekomst av hälsorelaterade effekter av buller från trafik. Undersökningen har finansierats med medel från Socialstyrelsen, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, RUS (Regionalt uppföljningssystem) samt Lerums kommun. Lönemedel för projektledningen har dessutom delvis finansierats inom VMC (Västra Götalandsregionens miljömedicinska centrum).