Abstract

The role of pentachlorophenol treated wood for emissions of dioxins into the environment

This study has investigated the part played by pentachlorophenol-treated wood in emissions of dioxins into the environment. A thorough inventory of the use of different products treated by different methods has been carried out, in addition to chemical analyses of four different treated wood products. The tested products were an indoor panel from a swimming pool in Finspång, Sweden, a utility pole from Oregon in the USA, and a field test stake exposed outdoors in Denmark since 1968, looking at both the part above ground and that in the ground.

Between 1956 and 1978 approximately 640 tonnes of pentachlorophenol were used in Sweden for pressure impregnation of wood products, and 1000 – 1500 tonnes for diptreatment of freshly sawn wood before further storage or transport. A further 200 tonnes or so were used for consumer products (DIY), and approximately 15 tonnes for remedial treatments.

The estimated amount of dioxins (I-TEQ) in the Swedish environment today due to the use of chlorophenol-treated wood products is estimated to be between 0,4 and 3,7 kg. The considerable uncertainty is due to the wide variation in analytical data. In addition, a quite high figure has been used to approximate the amount of wooden products still in use, in order to avoid underestimation.

Dioxin sources resulting from the use of chlorophenol-treated wood products are diffuse and scattered, and thus difficult to clean up efficiently. The most efficient method of reducing dioxin emissions is to ensure that all demolition wood is destroyed in a modern incinerator with efficient air pollution control systems.

Key words: Preservative-treated wood, pentachlorophenol, PCP, dioxins, emissions

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut

SP Technical Research Institute of Sweden

SP Rapport 2008: 22

ISBN 978-91-85829-38-5

ISSN 0284-5172

Borås 2008

arje år uppkommer ungefär en miljon ton matavfall i den svenska livsmedelskedjan. En del av detta är matsvinn, d.v.s. matavfall som hade kunnat undvikas, mat som slängs men som hade kunnat ätas om den hanterats annorlunda.Målet med detta projekt är att utreda hur matsvinnet i butiks- och konsumentledet skulle påverkas av en sänkt temperatur i kylkedjan. Projektet delas upp i tre delar, en beräkningsmodell, en litteratursammanställning och en intervjustudie. Beräkningsmodellen visar att hackad grönsallad i påse som lagras vid 4 °C har en hållbarhetstid på 12–13 dagar. Höjer man förvaringstemperaturen till 6 °C förkortas hållbarheten till 8–9 dagar, och vid konstant lagring vid 8 °C skulle hållbarhetstiden förkortas ytterligare till 6–7 dagar. Beräkningarna visar också att en ”normal” hemtransport på en dryg timma vid ca 12 °C (genomsnittliga värden) inte har någon påvisbar effekt på hållbarhetstiden. Litteraturstudien sammanställer information om lagar, matsvinn i butiker och hushåll samt kylförvaring i butiker och hushåll. Enligt gällande lagstiftning är livsmedelsproducenten skyldig att märka sin produkt med bäst-föredatum eller sista förbrukningsdag och en förvaringstemperatur. Produktens temperatur får aldrig, genom hela kylkedjan, överstiga den som angivits i anslutning till hållbarhetsmärkningen. Kylkedjan bryts dock ofta under transporten från butiken hem till konsumentens kylskåp. En studie om hur konsumenter förvarar mat i sitt kylskåp visar att i nästan hälften av fallen förvaras matvarorna i en temperatur som överstiger den på förpackningen märkta temperaturen. Undersökningen visar också att många konsumenter inte vet vilken temperatur de har i sina kylskåp, att temperaturen skiljer sig mellan olika hyllor eller hur de bör förvara olika matvaror på bästa sätt i kylskåpet. Andra studier visar att mycket av det onödiga matsvinnet från hushållen utgörs av mat som inte hunnits ätas upp i tid. Studier visar att temperaturmätning framför allt i öppna kylar i butik kan vara svårt och att det därför är lätt att varorna faktiskt håller annan temperatur än vad temperaturövervakningssystemet visar. Att sänka temperaturen i en kyldisk med ojämn temperatur skulle alltså i värsta fall kunna leda till högre andel svinn än förut pga. frostskadade varor. Det är därför av största vikt att den kylutrustning som används är av bra kvalitet och att butikerna är medvetna om riskerna.Intervjustudien baseras enbart på producenternas och butikschefernas svar, inga mätningar eller kontrollbesök har gjorts. En sänkt temperatur i livsmedelskedjan skulle enligt producenterna med största sannolikhet innebära förlängda hållbarhetstider för många kylda livsmedel. En stor del av den förlängda hållbarhetstiden skulle troligtvis komma livsmedelsbutikerna till godo och på så vis tror livsmedelsproducenterna att butikssvinnet skulle minska. Butikscheferna tror också att längre hållbarhetstid i kombination med ändrad datummärkning på varorna skulle minska butikernas svinn av packad sallad, packad chark, köttfärs och mjölk. Dessa fyra produkter är de som ingick i denna studie, svinnminskningen borde rimligen gälla fler produkter. Det är dock relevant att påpeka att alla produkter inte har en datummärkning men ändå stor andel svinn, t ex frukt och grönt. Nästan alla butikschefer säger att de nog skulle kunna sänka temperaturerna med sin befintliga kylutrustning, men de säger samtidigt att risken för frysskador på varorna skulle öka och att deras energianvändning skulle bli större.En sänkt temperatur i kylkedjan skulle kunna göra det möjligt för livsmedelsproducenterna att förlänga hållbarhetsdatumet på sina produkter. Längre hållbarhetstid i kombination med ändrad datummärkning på produkterna skulle kunna minska butikernas svinn av varor med datummärkning. Det skulle även kunna minska svinnet hos de konsumenter som inte äter mat vars datummärkning har passerats. 

I regeringsuppdraget ingår också att bedöma vilken typ av materialåtervinning av textilier som kan komma till stånd på kort och lång sikt och hur det bör påverka utformningen av insamlingssystemet. Naturvårdsverket gav därför i uppdrag till SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut att kartlägga befintlig teknik och aktuella utvecklings- och forskningsinitiativ samt att utföra en kvalificerad bedömning om möjlig framtida teknisk utveckling inom området textil materialåtervinning.

I forskarstudien analyseras tekniska och miljömässiga utmaningar samt potentialen för textilåtervinning. Utifrån textilåtervinningens tekniska och miljömässiga förutsättningar ges rekommendationer för hur utmaningar kan bemötas och miljövinsten med materialåtervinning optimeras. Bedömningarna och rekommendationerna baseras på livscykelanalyser av olika scenarier för hur återvinningen kan ske.