På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen förmiljöanalys, SLU utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten iMälarens fjärdar och sund under år 2000. Biologiska, kemiska och vissafysikaliska förhållanden har undersökts. Denna broschyr är en sammanfattningav ”Miljövervakning av Mälarens fjärdar och sund 2000”.
På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för miljöanalys vid SLU iUppsala utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten i Mälarens fjärdar under år2002.Föreliggande årsredogörelse beskriver huvuddragen av resultaten som dessutom bifogas i sinhelhet i tabellform. En fristående sammanfattning på 8 sidor har dessutom producerats ochdistribuerats.
Sammanfattning av rapporten Miljöövervakning i Mälaren 2004.
Sammanlagt 130 fiskar av arterna gös, gädda och abborre har insamlats från olika delar av Mälaren för analys av ett antal metaller och stabila organiska ämnen. För att få ett så homogent undersökningsmaterial som möjligt har vissa bestämdastorlekar valts ut. I första hand har en selektering gjorts från den kommersielltfångade fisken i sjön.Inget onormalt har noterats hos den analyserade fisken i form av avvikandestorlek eller utseende hos kropp, lever eller könsorgan, eller onormal förekomstav parasiter eller andra sjukdomar.Undersökningen har visat på låga eller normala halter av de undersökta ämnena i fiskens vävnader, jämfört med andra vattenområden. Kvicksilver, som analyserats i muskelvävnaden hos samtliga fiskar, förekommer i mycket låga halter i Mälarens fisksamhälle. För den normerade ”1-kg gäddan” har kvicksilverhalten bestämts till 0,2 mg/kg vv (mg per kg färskvikt), vilket anses vara en för landet naturlig bakgrundsnivå. Gränsvärdet för att gäddan ska få saluföras ligger på 1,0 mg/kg vv. Enligt undersökningen på gös, som varit mer omfattande än för de andra arterna, finns det tecken på att kvicksilverhalten ökar något öster- och norrut i Mälaren. Fortfarande ligger dock halten på en låg nivå. Andra metaller än kvicksilver har analyserats i levervävnad från abborre. Flertalet av dessa metaller uppvisar ungefär samma haltnivåer som hos abborre från andra stora sjöar, medan kadmiumhalten är väsentligt lägre i fisk från Mälaren. De klorerade organiska ämnena PCB och DDT anrikas framför allt i fiskens fettvävnad. Hos de relativt magra fiskarterna gös, gädda och abborre är därför koncentrationen av dessa ämnen generellt sett låg (baserat på färskvikt). De genomsnittliga halterna av PCB i gös i olika delar av sjön varierar enligt resultaten mellan 0,001 och 0,01 mg/kg vv, vilket är betydligt lägre än Livsmedelsverkets gränsvärde för detta ämne, som ligger på 0,1 mg/kg vv. För DDT är marginalen ännu större till det riktvärde som tillämpas (0,5 mg/kg). Högst halter av PCB och DDT har registrerats i gös från Ulvsundasjön, som fått representera Östra Mälaren. Den bild som framträder genom dessa undersökningar av föroreningshalten i fisk från Mälaren är således positiv. För de arter som undersökts är marginalen betryggande stor till de gränsvärden som angivits av Livsmedelsverket. Med ledning av dessa resultat går det dock inte att ange vilka halter av exempelvis PCB som kan förväntas i fetare fisk såsom ål. För detta krävs kompletterande undersökningar, vilka redan har påbörjats genom insamling av de aktuella arterna. Av och till förekommer även lax och öring i Mälaren, som då vandrat upp från Östersjön.
På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för miljöanalys vid SLU i Uppsala utfört provtagning, analys och utvärdering av vatten i Mälarens fjärdar under år 2003.Föreliggande årsredogörelse beskriver huvuddragen av resultaten som dessutom bifogas i sinhelhet i tabellform. En fristående sammanfattning på 4 sidor har dessutom producerats och distribuerats.
Vattenundersökningar har regelbundet bedrivitsi Mälaren sedan 1965. På uppdragav Mälarens vattenvårdsförbund har ALcontrolutfört milöövervakningen av Mälaren2004. Denna rapport är en sammanställningav resultaten från undersökningen.Lufttemperatur, nederbörd och vattenståndVarmare än normaltÅrsmedeltemperaturen 2004 var ungefären grad högre än normalt i Mälarens närområde(Västerås) och nederbörden varungefär 16 % större än normalt (539 mm)för området.Lägre och högre vattenståndSnösmältning och vårflod inträffade redani februari-mars och medförde ett någothögre vattenstånd än normalt. April varvarmare och torrare än normalt, vilket bidrogtill ett lägre vattenstånde under våren.I juni och juli regnade det dock mycket,vilket bidrog till att vattenståndet återigenblev högre än normalt under hösten.VattenkemiOskiktat i tre relativt grunda fjädarUnder sommaren 2004 var vattnet oskiktat(cirkulerande) i Galten, Västeråsfjärdenoch Ulvhällsfjärden, som är tre relativtgrunda fjärdar. I Svinnegarnsviken förelågen svag skiktning vid provtagningstillfällenafrån april till och med augusti.Mycket god buffertförmågaI hela Mälaren var årslägsta pH-värde 6,8eller högre (nära neutralt) och buffertkapacitetenvar mycket god.Kalkhaltig jord kring EkolnKonduktiviteten, som är ett mått på den totalahalten lösta salter i vatten, var högst iEkoln och Skarven och minskade ju längrevästerut som provtagningen utfördes. Vattneti Ekoln och Skarven innehöll 6-7 gångermer kalcium än i Galten, där tillrinningsområdetsjordar och berggrund ärkalkfattigare. Halterna av magnesium, natrium,kalium, klorid och sulfat var lägre,men fördelningen var ungefär den sammasom för kalcium.Hög konduktivitet i SvinnegarnsvikenI mars var konduktiviteten, alkaliniteten,fosfor, kväve och kisel väsentligt högre ibottenvattnet än i ytvattnet i Svinnegarnsviken.Ammoniumhalten var mer än tiogånger högre än under resten av året, vilkettyder på att vatten från avloppsreningsverketi Enköping skiktats in strax ovanförbotten. Ammonium förbrukar syre vid omvandlingtill nitrit och nitrat. Syreförhållandenavar dock relativt goda även i bottenvattnet.Förhållandena var ungefär lika2002 och 2003.Låga till måttligt höga TOC-halterI Prästfjärden, Södra Björkfjärden ochSvinnegarnsviken var halten av organiskaämnen låg. På övriga stationer var denmåttligt hög. Halten var högst på stationernärmast tillrinnande vattendrag och lägst ide centrala, djupare delarna av sjön.Betydligt färgat i Galten och VästeråsfjärdenVattnets färg är främst ett mått på mängdenhumus och järn i vattnet. Mälarens vattenfärgföljde samma mönster som halten avorganiska ämnen (TOC). Vattnet var svagtfärgat i Prästfjärden, Södra Björkfjärdenoch i Görväln, som är djupa klarningsbassänger.I Galten och Västeråsfjärden varvattnet betydligt färgat. På övriga stationervar det måttligt färgat.
En kraftig ökning av grumlighet och vattenfärg (brunhet) har iakttagits i samtligabassänger i Mälaren under 2001. Detta kan kopplas till de extrema nederbördsmängdernaunder 2000, speciellt i okt-dec, vilket ledde till ökade transporter avpartiklar och färgade lösta organiska ämnen (humusämnen) i Mälarens tillflöden.Vattenfärgen, mätt som absorbans för filtrerat vatten, fluktuerar naturligt i Mälarenmed lägre värden under perioder med liten nederbörd, t.ex. mitten av 1970-talet ochhögre värden under ”blöta” perioder, t.ex. i slutet av 1980-talet samt de senaste årenmed ett maximum i samtliga bassänger 2001. Vattenfärgen varierar också naturligtunder året med högsta värdena i mars och sedan successivt avtagande värden framtill september.Noterbart är att de naturliga fluktuationerna i Mälarens vattenfärg tycks heltkorrelerad i tiden i samtliga bassänger. Den snabba responsen på förändringar itillrinning även i sjöns centrala delar, med en omsättningstid på 2 år, är någotförvånande. En orsak till detta kan vara att tillförseln av partiklar och humus frånvattendrag i Mälarens närområde är kraftigt underskattad och/eller att utbytetmellan olika bassänger går betydligt snabbare än de medelomsättningstider somfinns beräknade – i varje fall vid kraftig tillrinning.
På uppdrag av Mälarens vattenvårdsförbund har Institutionen för Miljöanalys vid SLU utfört provtagning och analys av vatten i Mälarens fjärdar. Biologiska och kemiska samt vissa fysikaliska förhållanden har undersökts. Denna broschyr ären sammanfattning av den utvärdering av 2003 års data som redovisas i separat rapport.
En stor extern fosforbelastning har varit ett av Mälarens stora problem, vilket resulterade i en omfattande algproduktion under mitten av förra seklet. I början av 1970-talet vidtogs åtgärder för att minska fosforbelastningen (framför allt avloppsrening) varvid vattenkvaliteten förbättrades snabbt. Men trots den reducerade externbelastningen av fosfor med en förbättrad vattenkvalitet är fosforhalterna fortfarande höga i Mälarens vatten (medelvärdena 27 - 48 μg/l för bassängerna enligt fi gur 1 under perioden 1985 till 2000). En bidragande orsak till de höga fosforhalterna är sannolikt fosforläckage från sedimenten, en process benämnd som internbelastning. Syftet med detta projekt är att undersöka och kvantifi era denna internbelastning.