Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 37 av 37
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Karin
    et al.
    SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik/Akzo Nobel, Technology & Engineering, Sustainable Development .
    Alm, Johan
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Angervall, Thomas
    SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik.
    Johansson, Joakim
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ziegler, Friederike
    SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik .
    Miljöprestanda och samhällsekonomi för saneringsmetoder2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förord

    Ett av riksdagens miljömål är Giftfri miljö, och i detta mål ingår att efterbehandla och sanera förorenade områden. Brist på kunskap om risker med förorenade områden och hur de bör hanteras har identifierats som hinder för ett effektivt saneringsarbete. Naturvårdsverket har därför initierat kunskapsprogrammet Hållbar Sanering.Föreliggande rapport redovisar projektet ”Miljöprestanda och samhällsekonomi för saneringsmetoder” som genomförts inom Hållbar sanering. Följande personer har ingått i den projektgrupp som genomfört projektet och skrivit rapporten: Karin Andersson, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik/Akzo Nobel, Technology & Engineering, Sustainable Development, Johan Alm, WSP Environmental, Thomas Angervall, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, Joakim Johansson, WSP Analys & Strategi, John Sternbeck, WSP Environmental samt Friederike Ziegler, SIK AB, Institutet för Livsmedel och Bioteknik.Följande personer har ingått i projektets referensgrupp: Jonny Bergman, Soilrem - Envirotech AB, Marcus Carlsson Reich, Naturvårdsverket, HenrikEkman, EkoTec AB, Tomas Ekvall, IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Per Johansson, WSP Environmental samt Sverker Molander, Chalmers. Författarna riktar ett stort tack till referensgruppen! Stort tack också till SPIMFAB för tillgång till haltdata i förorenad jord! Kontaktperson för Hållbar Sanering har varit Knut Per Hasund, Sveriges Lantbruksuniversitet. Naturvårdsverket har inte tagit ställning till innehållet i rapporten. Författarna svarar ensamma för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. 

    Naturvårdsverket februari 2008  

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 2.
    Arnér, Marie
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Forsberg, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Taaler, Maja
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Forsgren, Anna
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screeninguppdrag inom nationell miljöövervakning: Screening av: Bisfenol A 2,2´,6,6´-tetra-butyl-4,4´-metendifenol Bis(4-klorfenyl) sulfon2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har förekomsten av bisfenol A (BPA), bis(4-klorfenyl)sulfon (BCPS) och 2,2’6,6’-tetra-butyl-4,4’-metendifenol (tetrabutyldifenol) undersökts i slam, spill-vatten/dagvatten, råvatten, luft, fisk (abborre) och sediment. Provtagningarna har utförts i tolv län i Sverige. BPA och BCPS används främst i tillverkningen av polymerer vilka är vanliga i konsumentprodukter. Tetrabutyldifenol används i tillverkningen av plaster, oljor och hartser. Samtliga ämnen är högvolymskemikalier. BPA är klassificerat som irriterande, men de övriga ämnena inte är klassificerade. Det finns dock studier som visar på att BPA med stor sannolikhet hormonstörande och att BCPS ackumuleras i näringskedjan. Denna screeningundersökning visar att BPA förekommer väl utspritt i samtliga provtagna matriser och provpunkter. Tetrabutyldifenol och BCPS påträffas i mer enstaka fall. Generellt sett förekommer studerade ämnen i låga halter. Det är dock relativt stora variationer i halter inom samtliga matriser. De förhöjda halterna i vissa prov speglar troligen lokal påverkan, till exempel utsläpp från tillverkningsindustri. Halterna bedöms dock inte avvika från tidigare studier. I fisk påträffades ämnena endast i fåtal exemplar. Det går inte att fastställa något samband mellan halter i fisk och sediment. I ett flertal prov från råvattentäkter har BPA påvisats i låga nivåer. Någon signifikant skillnad har inte kunnat påvisas mellan olika områden, platser eller matriser. En rekommendation är att bisfenol A studeras vidare i råvatten och i in- och utgående avloppsreningsvatten.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 3.
    Asplund,, Johan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Lundgren, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Brorson, Torbjörn
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Vem kan man lita på?: Att kommunicera risker i samband med förorenade områden2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Samhällets kostnader för att sanera förorenad mark har ökat under senare år. Markundersökningar och saneringsprojekt kan sträcka sig över längre tidsperioder och skapa oro hos närboende och andra berörda. Effektiv och trovärdig kommunikation om riskerna är därför en viktig komponent i ett efterbehandlingsprojekt. WSP Environmental har på uppdrag av Naturvårdsverket (Hållbar sanering) gjort en litteraturgenomgång kring riskkommunikation med inriktning på förorenad mark, samt sammanställt erfarenheter från fem svenska fallstudier där kommunikationsfrågorna varit viktiga. Rapporten avslutas med råd och kommentarer till hur projektledningar och myndigheter kan hantera riskkommunikationen så att sannolikheten att det uppstår konflikter minskar. Projektet genomfördes under 2005-2006. Litteraturgenomgången visade att kommunikationskonflikter kring riskerna i ett saneringsprojekt är vanliga och kan röra fakta, tillit och värderingar. Både budbäraren och mottagaren har stor betydelse för hur situationen utvecklas och ”experterna” har inte tolkningsföreträde vad det gäller riskuppfattningen. Det gäller därför att tänka sig in i hur de olika intressenterna kan reagera och anpassa kommunikationen efter detta. Det gäller också för kommunikatören att vara flexibel och beredd på att ta hand om frågor och reaktioner som dyker upp från oväntat håll. De fem fallstudierna bekräftade att riskkommunikationen är viktig och att en väl genomförd kommunikationsinsats minskar friktionen mellan de olika aktörerna. Slentrianmässig eller dåligt samordnad kommunikation åstadkommer motsatsen. Fallstudierna visade också att massmedia kan ha en viktig roll som informatör men också påverka allmänhetens riskuppfattning. En intressant iakttagelse i några av studierna var att det var en oplanerad eller oväntad händelse som åstadkom kommunikationskonflikten. Finns det redan i början av projektet ett svagt förtroende för auktoriteterna (konsulter och myndigheter) kan en dålig kommunikationsinsats ytterligare försvaga tilliten. En utomstående expert kan bidra till ökad tillit genom att förmedla sin syn på riskerna. Följande komponenter identifierades som särskilt viktiga i samband med riskkommunikation kring förorenade områden: • Goda förberedelser, exempelvis genom att identifiera målgrupperna, planera kommunikationsinsatserna och tänka sig in i vad som kan skapa konflikter. • Att skapa en öppen och transparent process där dialogen mellan olika aktörer lyfts fram och betraktas som viktig. • Att inse att kunskap och rationalitet är olika begrepp. Enskilda personers riskuppfattning baseras på en blandning av tekniska, psykologiska, sociologiska, kulturella men även ekonomiska överväganden. • Att en genomtänkt kommunikationsplan ger bra förutsättningar för att kommunikationsfrågorna ges rätt prioritet i efterbehandlingsprojektet. När allmänheten och massmedia ringer ner telefonen är det ofta för sent för att åstadkomma en väl avvägd kommunikationsinsats. 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 4.
    Bergström, Fredrik
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Processerna för formellt skydd av skog– en uppföljning av markägarnas synpunkter under 20082010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    WSP Analys & Strategi har haft i uppdrag att genomföra en uppföljning av hur

    markägare ser på processerna kring formellt skydd av skog. Uppföljningen är en

    del i en löpande uppföljning som omfattar tre skyddsprocesser – biotopskyddsområden,

    naturvårdsavtal samt naturreservat.

    Uppföljningen har genomförts med hjälp av en enkätundersökning riktad till de

    markägare som träffat överenskommelser eller tecknat avtal med myndigheterna

    om formellt skydd av skog under 2008. Flertalet av de frågor som ställdes i enkäten

    fanns också med i en studie som genomfördes för åren 2005–2007 vilket

    har möjliggjort vissa jämförelser över tiden.

    De markägare som svarat på enkäterna har en liknande ålders- och könsfördelning

    för alla tre skyddsformerna. När det gäller de processer de genomgått för

    att det formella skogsskyddet ska komma till stånd på deras mark, så är det inte

    alla markägare som själva deltar eller har insyn i dessa processer. För 20-30

    procent av de enskilda markägarna är det någon annan som skött kontakterna

    med myndigheterna i frågan.

    De markägare som deltagit i processerna är i varierande utsträckning nöjda respektive

    missnöjda hur myndigheterna agerat.

    I denna undersökning uppger sex

    av tio markägare som fått ett biotopskyddsområde inrättat på sin mark att de

    överlag är nöjda med Skogstyrelsens agerande under processen. Bland markägare

    med naturvårdsavtal är motsvarande andel bortemot nio av tio. Av de

    markägare som fått ett naturreservat bildat på sin mark säger sig lite drygt hälften

    överlag vara nöjda med hur länsstyrelsen agerat i processen i stort.

    För såväl naturvårdsavtal som naturreservat är detta en ökning i andelen markägare

    som säger sig vara nöjda med myndigheternas agerande i processerna

    jämfört med tidigare år. För biotopskyddsområden däremot går det inte att påvisa

    någon förändring.

    För alla tre skyddsformerna går det att identifiera samband mellan andelen

    markägare som överlag är nöjda med myndigheternas agerande i processen och

    hur markägarna upplever olika aspekter av processerna. Genomgående är andelen

    markägare som överlag är nöjda med processen som helhet högre bland:

    􀁸

    Markägare med kortare processer (även om en kort p

    process i sig inte

    alltid är att föredra).

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått tydlig information om områdets naturvärden,

    varför området behöver skyddas samt hur den fortsatta processen

    ser ut.

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått ett gott bemötande och träffat kompetent

    personal.

    􀁸

    Markägare som upplever att de fått lämna synpunkter, känt sig delaktiga

    och upplevt att det skett ett samråd.

    􀁸

    Markägare som är nöjda med ersättning/förhandlingsresultat och säger

    sig uppfatta den värdering som gjorts av deras mark som objektiv och

    opartisk.

    Resultatet kan tolkas som att myndigheternas rutiner och agerande i åtminstone

    två av processerna har förbättrats på ett sätt som gör att markägarna upplever att

    myndigheternas agerande överlag i processerna förbättrats under perioden.

    Men, det kan också vara andra faktorer som påverkar hur markägarna väljer att

    svara, som t.ex. regelförändringar, ändrade marknadspriser och skillnader i den

    rådande samhällsdebatten mellan olika undersökningstillfällen.

    Man kan också konstatera att även om fler markägare överlag är nöjda med

    myndigheternas agerande under processerna finns det en stor förbättringspotential

    när det gäller flera av de moment som ingår. Inte minst gäller det de moment

    som rör information, kommunikation och bemötande.

  • 5.
    Bocké, Alice
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Brunlöf, Anna
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Carlsson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Farelius, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Westberg, Åsa
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Öman, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Utvärdering av återvinning av CFC i byggisoleringsmaterial2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Mycket har gjorts när det gäller tydligare regler och information kring hur avfallet ska

    omhändertas men det som brister är den praktiska hanteringen vid rivning av byggnader.

    En huvudorsak är att det är svårt att identifiera CFC vid rivning samt att det är dyrt att

    transportera och destruera stora rivningsmassor. Det finns dessutom endast ett fåtal

    anläggningar i Sverige som har möjlighet att ta hand om byggmaterial innehållande CFC.

    Eftersom varje omhändertaget kilo CFC är mycket värt (i form av minskat behov av

    kostnader för klimatanpassning samt kostnader för skador från ett tunt ozonskikt) ser vi

    att det finns ett värde i att arbeta för en lösning som gör att insamlingen kommer igång så

    fort som möjligt.

    Utifrån IVL:s rapport (2012) uppskattas 8 ton CFC från isolermaterial lämnas in till

    destruktion per år och att över 72 ton CFC från isoleringsmaterial inte lämnas in på

    miljöriktig avfallshantering per år. WSP:s bedömning är att uppskattningarna i tidigare

    studier är rimliga

    42, men att mängden CFC som lämnas in till destruktion tyvärr är

    överskattad.

    En kunskapshöjning i branschen om i vilka typer av material CFC förekommer, hur man

    identifierar det och vilka skador det orsakar, är grundläggande förutsättningar för en

    bättre hantering av dessa material.

    Beställare av rivningsarbeten har en viktig funktion i hur CFC-haltigt material hanteras.

    Juridiskt är det byggherren/fastighetsägarens ansvar att ta reda på om FA, däribland CFC,

    kommer att uppstå vid en rivning och se till att detta omhändertas på ett korrekt sätt. Det

    finns redan idag ekonomiska drivkrafter vid fragmenterings- och

    förbränningsanläggningarna som skulle kunna användas om bara kunskapsnivån hos

    berörda aktörer var högre. Viljan att göra rätt ska dessutom inte underskattas. Vår

    bedömning är att en kommunikationssatsning riktad till främst beställarledet skulle med

    relativt små medel kunna ge en ganska stor effekt. Ökad kunskap hos fastighetsägare om

    att CFC använts i fler applikationer än köldmedier kan bidra till en ökad förståelse för

    högre avfallskostnader. Det offentliga kan ha en stor roll att spela när det gäller

    kravställningar vid ombyggnation av allmännyttan, bland annat i miljonprogrammen.

    Vasakronan, Jernhusen och liknande aktörer är också viktiga att nå inför stora

    ombyggnader av kontorslokaler för att betona vikten av fungerande rutiner för rätt

    omhändertagande av CFC vid ombyggnation. Genom sin storlek kan allmännyttan bli en

    viktig aktör för att öka volymerna.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 6.
    Carlsson, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Berglund, Lars
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ericsson, Eva
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Kyllingstad, Helena
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Pädam, Sirje
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Tornberg, Patrik
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Styrning av bebyggelseutveckling: Förtätning och utglesning2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det finns ett brett spektrum av styrmedel kopplat till samhällsplanering och kommunal fysisk planering som har betydelse i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet. I denna studie har vi kartlagt 43 olika styrmedel för att styra bebyggelseplaneringen kopplat till förtätning respektive utglesning och studerat konsekvenserna i förhållande till markanvändning, resurseffektivitet, grön infrastruktur och utsläpp till luft/klimatfaktorer. Utöver detta har intervjuer med praktiker inom kommun, länsstyrelser och näringsliv som berörs av dessa styrmedel genomförts. Syfte med intervjuerna har varit att få en ökad förståelse för hur styrmedlen fungerar i praktiken samt vilka behov av förändringar det finns i dagens uppsättning styrmedel, enskilt och samlat. Resultatet från kartläggningen och intervjuerna har sedan analyserats utifrån hinder och möjligheter som påverkar möjligheterna att styra i riktning mot miljökvalitetsmålen.

    Det är känt att ett styrmedels effektivitet bestäms av hur nära styrningen är till källan av problemet och om det är ett absolut eller ett avvägningsstyrmedel. För att förstå hur effektiva och verkningsfulla styrmedel ska utformas behöver man analysera de bakomliggande orsakerna som styr utvecklingen. Många drivkrafter påverkar förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsmålen och hur olika aktörer väljer att prioritera frågorna kommer att ha betydelse för den framtida utvecklingen. För att förstå varför dagens styrmedel inte uppfyller behoven för att nå miljökvalitetsmålen räcker det inte att bara titta på styrmedel som verkar i syfte att nå miljökvalitetsmålen. Styrmedel som motverkar målen är lika viktiga att analysera för att kunna bedöma vilka förändringar av styrmedel som är lämpliga. Ett exempel är reavinstbeskattningen som i dagsläget förhindrar ett effektivt utnyttjande av befintligt bostadsbestånd.

    Genom plan- och bygglagen och miljöbalken i kombination med andra styrmedel har kommunen en bred verktygslåda, vilken om den används på rätt sätt, ger möjlighet att styra utvecklingen. Analysen i denna rapport visar att drivkrafterna i bebyggelseutvecklingen inte i tillräcklig mån påverkas av dagens styrmedel. För att i planprocessen bättre förstå hur de bakomliggande drivkrafterna påverkar miljökvalitetsmålen behöver kommunen bättre beskriva omvärldsfaktorerna och förstå sin egen roll i sammanhanget. Detta resonemang talar för att det egentligen inte finns något behov av införande av nya styrmedel utan snarare ett behov av att stärka nuvarande styrmedel. Med stöd av innehållet i denna rapport lämnar vi tre förbättringsförslag som kan utvecklas vidare i myndigheternas arbete med strategier och handlingsplaner för miljömålen. Förbättringsförslagen är; en översyn av miljömålsuppföljningen, stärkt kunskap om miljömålens förhållande till andra sektorer riktat till lokala och regionala beslutsfattare samt förslag om stärkt vägledning för att hantera målkonflikter dels inbördes mellan miljömålen men också målkonflikter kopplat till olika samhällsmål.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 7.
    Eriksson, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Kvernes, Eva
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Arnér, Marie
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Polybromerade difenyletrar i fisk och sediment2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    WSP Environmental har på uppdrag av Naturvårdsverket, undersökt förekomsten av polybromeradedifenyletrar (PBDE) i prover från fisk (abborre) och sediment från tio referenssjöarsom ingår i miljöövervakningen i Sverige. I fisk påträffades endast låga halter av BDE-47(tetraBDE) och BDE-99 (pentaBDE) i tre sjöar i nivåer precis över kvantifieringsgränsen (1ng/g TS eller ca 30 ng/g fettvikt). I sediment påträffades inga halter av PBDE. I uppdragethar även PBDE-data från andra nationella och internationella undersökningar sammanställts.Resultaten visar att bakgrundshalterna av bromerade difenyletrar är låga i undersökta referenssjöar,vilket tyder på en begränsad belastning inom referensområdena. Föroreningshalternaligger i nivå med nationell och internationella undersökningar av opåverkade områden.De senaste decennierna har en tydlig ökning av bromerade flamskyddsmedel i miljön observeratsfrämst nära de industrier där flamskyddsmedel hanteras, men också i biota långt ifrånutsläppskällorna. Två sådana uppmärksammade exempel är upptäckter av PBDE:er i ägghos pilgrimsfalk och bröstmjölk hos svenska kvinnor.Den variant av bromerade flamskyddsmedel som studerats i den här undersökningen ärPBDE:er, polybromerade difenyletrar. De har en molekylär struktur som är mycket lik PCBoch man befarar att skadeeffekterna av PBDE:er är desamma som har noterats för PCB, t exstörningar i sköldkörtelhormonnivåerna. Ett antal undersökningar där musfoster och nyföddamöss matades med PBDE:er visade att lågbromerade PBDE:er inverkar negativt påfrämst motorik, beteende och inlärning. Idag är det ännu inte klarlagt huruvida högbromeradePBDE:er ger liknande effekter och/eller om de metaboliseras till lågbromerade PBDE:er.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 8.
    Eriksson, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Kvernes, Eva
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Arnér, Marie
    Polybromerade difenyletrar i fisk och sediment: Redovisning från nationell miljöövervakning 20022003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    WSP Environmental har på uppdrag av Naturvårdsverket, undersökt förekomsten av polybromerade

    difenyletrar (PBDE) i prover från fisk (abborre) och sediment från tio referenssjöar

    som ingår i miljöövervakningen i Sverige. I fisk påträffades endast låga halter av BDE-47

    (tetraBDE) och BDE-99 (pentaBDE) i tre sjöar i nivåer precis över kvantifieringsgränsen (1

    ng/g TS eller ca 30 ng/g fettvikt). I sediment påträffades inga halter av PBDE. I uppdraget

    har även PBDE-data från andra nationella och internationella undersökningar sammanställts.

    Resultaten visar att bakgrundshalterna av bromerade difenyletrar är låga i undersökta referenssjöar,

    vilket tyder på en begränsad belastning inom referensområdena. Föroreningshalterna

    ligger i nivå med nationell och internationella undersökningar av opåverkade områden.

    De senaste decennierna har en tydlig ökning av bromerade flamskyddsmedel i miljön observerats

    främst nära de industrier där flamskyddsmedel hanteras, men också i biota långt ifrån

    utsläppskällorna. Två sådana uppmärksammade exempel är upptäckter av PBDE:er i ägg

    hos pilgrimsfalk och bröstmjölk hos svenska kvinnor.

    Den variant av bromerade flamskyddsmedel som studerats i den här undersökningen är

    PBDE:er, polybromerade difenyletrar. De har en molekylär struktur som är mycket lik PCB

    och man befarar att skadeeffekterna av PBDE:er är desamma som har noterats för PCB, t ex

    störningar i sköldkörtelhormonnivåerna. Ett antal undersökningar där musfoster och nyfödda

    möss matades med PBDE:er visade att lågbromerade PBDE:er inverkar negativt på

    främst motorik, beteende och inlärning. Idag är det ännu inte klarlagt huruvida högbromerade

    PBDE:er ger liknande effekter och/eller om de metaboliseras till lågbromerade PBDE:er.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    Polybromerade difenyletrari fisk och sediment
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Bilaga 1a
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Bilaga 2c
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Bilaga 2a
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Bilaga 1b
    Ladda ner (pdf)
    Bilaga 2b
  • 9.
    Faith-Ell, Charlotta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Halling, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Baheram, Elina
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP. 202100-1975.
    Miljöhänsyn i detaljplanering: En studie av tillämpningen av bedömningar av betydande miljöpåverkan av detaljplaner i svenska kommuner2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    WSP har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att genomföra en studie av miljöhänsyn i detaljplaneringen. Syftet med studien har varit att belysa hur en del av det rättsliga styrmedlet miljöbedömning, infört i Miljöbalken (SFS 1998:808) och MKB-förordningen (SFS 1998:905), används i svensk förvaltning. Studien har även syftat till att ge underlag till förslag på vilka sätt man kan stärka tillämpningen av de rättsliga styrmedlen inom samhällsplaneringen för att uppnå de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen och generationsmålet. I studien har vi försökt belysa och kartlägga hur en del av det rättsliga styrmedlet miljöbedömning används i svensk förvaltning med utgångspunkt från proceduren för behovsbedömning av detaljplaner. Studien ger en indikation om att verkningsgraden hos miljöbedömningar som styrmedel är lägre än vad som var den ursprungliga intentionen. Slutsatserna av studien kan sammanfattas med att:• kommunerna följer i mycket liten utsträckning bestämmelserna i MKBförordningen inklusive förordningens bilaga 4 vid bedömningar av betydande miljöpåverkan, • det finns vägledning från olika aktörer, men den är inte koordinerad i alla delar, • de studerade kommunerna använder i högre utsträckning Boverkets handbok och SKL:s checklistor än Naturvårdsverkets handbok, • beroende på vilka sökord som används vid sökningar på internet är Naturvårdsverkets handbok och allmänna råd inte lätta att hitta, • det är oftast personer med planbakgrund som genomför behovsbedömningarna i kommunerna, miljökompetens tillfrågas sällan i samband med bedömningarna av betydande miljöpåverkan,• det går inte att urskilja någon tydlig geografisk skillnad i kvaliteten av behovsbedömningar, • behovsbedömningarnas kvalitet beror i första hand på kunskapen och inställningen hos den enskilde som gör bedömningen. Ur diskussionerna och slutsatserna ovan har följande rekommendationer formulerats för att skapa förutsättningar för bättre behovsbedömningar: • det behöver arbetas fram konkreta och verksamhetsanpassade förklaringar av kriterierna i bilaga 4 (dessa finns idag i Naturvårdsverkets handbok och allmänna råd men behöver utvecklas vidare), • en standardiserad checklista som uppfyller alla bestämmelser och ”best practice” inom området behöver utarbetas (det finns idag en checklista i Naturvårdsverkets handbok men den behöver kompletteras med en genomgång av planernas karaktäristiska egenskaper), • naturvårdsverkets handbok och webbsida om miljöbedömning på internet behöver taggas med relevanta sökord,  naturvårdsverket behöver se över andra sätt att öka träffarna på handboken genom diskussioner med ägarna av de större sökmotorerna (till exempel Google och Bing) för att de ska prioritera sökningar som kopplar till handboken, • en utbildning om bedömning av betydande miljöpåverkan av detaljplaner riktad till planhandläggare på kommunerna men även konsulter som arbetar med att ta fram underlag och bedömningar bör utarbetas,• det fortsatta arbetet med att utveckla miljöbedömning som styrmedel behöver koordineras med Boverket, SKL och länsstyrelserna för att ge en bred förståelse för verktyget och samtidigt eliminera risken för dubbelstandarder.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 10.
    Jonsson, Lina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Nelander, Lif
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Konsekvensanalys av halverad trängselskatt och infrastrukturavgift för elbilar2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport analyserar ett förslag om differentiering av trängselskatten samt infrastrukturavgiften som innebär en halvering av skatten/avgiften för elfordon inklusive bränslecellsfordon. Utgångspunkten är att skatten eller avgiften ska höjas för fordon med förbränningsmotor i den utsträckning att intäkterna bibehålls. I beräkningarna har vi utgått från att den differentierade trängselskatten införs 2021 och ligger fast under tre år till och med 2023. I slutet av perioden utvärderas utfallet och avgiftsstorleken för övriga fordon och kan justeras utifrån bland annat utfallet för hur många elfordon som då förväntas trafikera betalsnitten underkommande treårsperiod.

    Det analyserade förslaget om differentierad trängselskatt och infrastrukturavgift syftar till att öka andelen elbilar både via nybilsförsäljning och genom att begagnade elbilar stannar i Sverige. Fler elbilar kan minska växthusgasutsläppen samt förbättra miljön i det största tätorterna med avseende på luftkvalitet och buller. Eftersom kostnaden per passage är som högst för trängselskatten i Stockholm är det också där som en nedsättning kan ge störst effekter. För en bilist som dagligen gör två passager i Stockholms trängselskattesystem kan en halvering av trängselskatten ge en besparing på 6 000–10 000 kronor per år. För Göteborgs trängselskatt samt infrastrukturavgiften i Sundsvall och Motala är beloppen avsevärt lägre och i synnerhet i Motala och Sundsvall har differentieringen närmast en symbolisk effekt. Sett till den svenska fordonsflottan kan förslaget därför inte få mer än marginell påverkan. För de individer som reser mycket i Stockholms innerstad, de ca 26 000 fordon som gör mer än 400 passager per år, kan dock incitamentet ha betydelse. Incitamentet från halverad trängselskatt innebär för dessa bilister en kostnadsminskning vid övergång till eldrift som motsvarar ungefär halva den ekonomiska stimulans som ges via bonus-malus. Fördelen med en differentiering av trängselskatten jämfört med t ex bonus-malus är att den gynnar även köparna av begagnade elbilar. Idag sker en omfattande export av nyare begagnade elbilar. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning som förslaget kommer att minska exporten eftersom utvecklingen av exporten även beror på valutakursförändringar och andra länders styrmedel. Den ökning av betalningsviljan för begagnade elbilar som differentieringen ger är dock relativt liten jämfört med den prisskillnad mellan Norge och Sverige som uppstår på grund av den norska momsbefrielsen. För att hindra exporten av elbilar och laddhybrider är det också mer träffsäkert att direkt förändra bonus-malus systemet. Ökad attraktivitet för elbilar i främst Stockholm men till viss del även i Göteborg kommer att öka betalningsviljan för elbilar i dessa städer. I vilken utsträckning den ökade betalningsviljan räcker för att minska exporten är osäkert men den ökade betalningsviljan kan också leda till en omflyttning av begagnade elbilar inom landet.

    Ökad andel eldrift innebär minskade utsläpp av avgaser och lägre bullernivåer. Eftersom nyttan av dessa lokala emissioner beror på hur många individer som påverkas har eldrift särskilt stora fördelar i tätbebyggda områden. Eftersom fordonsflottan av förbränningsmotorbilar förnyas år från år och kraven på avgasemissioner skärpts under en lång tid sjunker de genomsnittliga utsläppen över tiden. Detta innebär att de positiva hälsoeffekterna som uppstår från ökad eldrift är större idag än vad de kommer att vara om några år. I synnerhet skulle eldrift hos tunga fordon få positiva hälsoeffekter eftersom en stor del av dagens avgasemissioner kommer från tunga fordon.

    Att nyttan av minskade avgasutsläpp och lägre buller är som störst i en tätbebyggd stadsmiljö kan motivera incitament för elbilar i storstäderna som är starkare än motsvarande incitament i resten av Sverige. Detta motverkas dock av att eldrift är förknippat med låga körkostnader och därmed kan leda till ett större trafikarbete med elbilar. Det är framför allt i just storstädernas centrala delar som ökat trafikarbete ger upphov till trängsel och försämrad tillgänglighet. Det är alltså just på de platser där differentieringen ger störst incitament till eldrift som också trängselproblemen riskerar att bli som störst. På landsbygden och i mindre städer leder ökat trafikarbete inte på samma sätt till trängselproblem. Ur ett tillgänglighetsperspektiv kan snarare elbilarnas låga körkostnader ge störst nyttor på landsbygden. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det också viktigt att uppmärksamma att trängselskatten bland annat syftar till att låta trafikanterna bära kostnaden av den trängsel de orsakar för att därigenom få dem att ta hänsyn till denna kostnad i sitt val av när och hur mycket de kör. När trängselskatten differentieras (utöver vad som kan motiveras av skillnader i buller och luftföroreningar) uppstår effekten att viss trafik möter en högre trängselskatt än vad som vore motiverat ur trängselsynpunkt medan annan trafik möter en för låg trängselskatt i förhållande till den trängsel de orsakar. Denna undanträngning av trafik respektive stimulans av trafik ger samhällsekonomiska kostnader även om effekterna tar ut varandra sett till trängseln i gaturummet.

    Förslaget har också andra fördelningseffekter. Elbilar är generellt relativt dyra bilar, både genom att utbudet av begagnade elbilar är mycket begränsat och genom att bilarna även nya är dyrare än motsvarande bilar med förbränningsmotor. Detta gör att ett förslag som premierar elbilsägare riskerar att gynna framför allt personer med goda ekonomiska förutsättningar. Detta gäller i ännu högre grad dagens styrmedel bonus-malus och nedsättningen av förmånsvärdet eftersom de i praktiken enbart påverkar gruppen som köper nya bilar. En differentierad trängselskatt har bättre förutsättningar att även ge stimulanser till personer med lägre inkomster eftersom den stimulerar även köpare av begagnade bilar men har trots det en tyngdpunkt mot att gynna mer välbeställda bilister. Nedsättningen för elbilar kommer att finansieras genom högre trängselskatt för de bilister som använder bilar med förbränningsmotor, dvs individer med i genomsnitt lägre inkomster än elbilsägarna.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 11.
    Jönsson, K. Ingemar
    et al.
    Högskolan Kristianstad.
    Widenfalk, Lina A.
    Greensway AB.
    Bergström, Lena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Elofsson, Katarina
    Aarhus University.
    Alkan Olsson, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Öckinger, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Karlsson, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Hanson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Cole, Scott
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Josefsson, Jonas
    Greensway AB.
    Josefsson, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ekologisk kompensationsom verktygi miljömålsarbetet: Syntes från en forskningssatsning2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör en syntes av de sju projekt som finansierades inomNaturvårdsverketsoch Havs- och vattenmyndighetens forskningssatsning inomområdet ekologisk kompensation som pågick 2018–2021. Syntesprojektet har utgåttdels från slutrapporterna från de enskilda projekten, dels från myndigheternasuttryckta önskemål om belysning av vissa specifika aspekter inom tillämpningen avekologisk kompensation. Rapporten täcker därför inte in alla resultat och slutsatserfrån forskningsprojekten utan har inriktat sig på följande teman: (i) etiska argumentkring ekologisk kompensation, (ii) förutsättningarna för lagstyrd och frivilligkompensation,(iii) modeller för beräkning av miljöskador och kompensationseffekter,och (iv) uppföljning och utvärdering av kompensationsåtgärder.

    Tillämpningen av ekologisk kompensation har idag en relativt begränsad omfattning,men skulle kunna utvecklas till ett mer använt styrmedel. I rapporten pekas dockpå en rad aspekter som behöver åtgärdas och utvecklas för att ekologisk kompensationska bidra till att förlusterna av biologisk mångfald och ekosystemtjänster stoppas ellervänds till en nettouppbyggnad av miljövärden. Syntesprojektet resulterade i en radolika förslag riktade till berörda myndigheter som förväntas vara avgörande förekologisk kompensation som styrmedel. Dessa summeras kortfattat nedan:

    Lagstiftning och nationell policy

    • Skadelindringshierarkin bör få ett starkt lagstöd och kopplingen mellan hierarkinoch principen om tvådelad prövningen bör klargöras
    • Målet med ekologisk kompensation bör formuleras och uttryckas i lagstiftningoch nationella policydokument
    • Lagstiftning bör tas fram gällande regler för när ekologisk kompensation inteska tillämpas utan exploatering i stället helt ska undvikas
    • Utredning behövs kring om ett mål om nettovinst vid ekologisk kompensationbör formuleras i miljöbalken, respektive om det ska uttryckas tydligare som endel av de svenska miljökvalitetsmålen
    • Krav på systematisk uppföljning bör ingå som standard för alla kompensationsåtgärderbaserade på beslut utifrån miljöbalken
    • Nationella riktlinjer bör utvecklas för uppföljning och utvärdering av ekologiskkompensation, och dessa bör även förtydliga vem som bär ansvaret för att utföraoch bekosta dessa

    Utveckling av kompensationspooler

    • Ytterligare utredning bör göras kring förutsättningarna för att införa kompensationspooleri privat och offentlig regi, bland annat gällande ansvar samt socialaoch samhällsekonomiska effekter

    Frivillig kompensation: kommunal och näringsliv

    • Nationellt gemensamma riktlinjer och utökad vägledning för frivillig kompensationbör utvecklas för att klargörai. hur berörda aktörer kan och bör organisera arbetet med frivillig kompensationii. hur målet med kompensationen bör definieras och i samband med det hureffekterna av införda kompensationsåtgärder bör följas upp
    • Tydligare stöd och riktlinjer bör utvecklas för vad som bör ingå i översiktsplaner,detaljplaner, grönplaner och naturvårdsplaner för att kunna skapa ett konsistent,transparent och mer strategiskt kommunalt arbete med kompensation, somockså går att följa upp och utvärdera

    Beräkning och bedömning

    • Policydokument och riktlinjer bör upprättas för att styra handlingsutrymmet vadgäller naturtypisk, rumslig och tidsmässig flexibilitet inom ekologisk kompensation
    • Nationella riktlinjer bör av försiktighetsskäl förorda och rekommendera konkretamultiplikatorer för hantering av osäkerhet, även kopplat till samhällsekonomiskaaspekter
    • Förslag bör tas fram på hur det går att förbättra möjligheterna att tillämpa ettlandskapsperspektiv vid genomförande av ekologisk kompensation
    • Beräkningsmodeller som inkluderar samhällsekonomiska, sociala och ekologiskaperspektiv bör utvecklas vidare, och dessa bör även beakta juridiska aspekter
    • Nationella riktlinjer bör utvecklas för vilka typer av mått på miljöegenskaper somföreträdesvis kan tillämpas i beräkningen av omfattningen av ekologisk kompensation,samt i vilka fall som enklare specifika schablonvärden kan användas

    Delaktighet

    • Deltagandeprocesser bör utvecklas som främjar inkludering av berörda samhällsgrupperi beslutsfattande kring ekologisk kompensation

    Kunskap, uppföljning och utvärdering

    • Riktlinjer bör utvecklas för hur data från initierade och genomförda kompensationsprojektska sammanställas och tillgängliggöras, samt en nationell databas tas framför att stödja detta
    • En nationell geografisk databas bör tas fram för dokumentation av implementeradekompensationsområden för långsiktig uppföljning
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Lundberg, Christian
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Nilsson, Tina
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Norrbotten.
    Exploatering av stränder 2013 - 20182018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad för kommuner, län och i hela landet. I denna rapport presenteras en landstäckande kartering av exploatering i strandzonen. Karteringen följer upp exploatering av strandzonen på nationell, länsoch kommunnivå med cirka fem års intervall.Metoden som använts går ut på att använda befintliga geografiska data och lägga samman dessa för att skapa en indikator som ger ett mått på hur stor arealandel av strandzonen som är exploaterad. Motsvarande karteringar har utförts 2013 för kust- och havsöstränder samt för sötvattenstränder, vilket har redovisats av Länsstyrelsen Norrbotten (Engdahl A & Nilsson T, 2014) och Länsstyrelsen Gävleborg (Kellner O, 2016).Karteringen redovisar ytor och statistik för stränder vid två olika kategorier av havsvatten (fastlandskust och havsöar) samt tre olika kategorier av sötvatten (sjöar, breda vattendrag och smala vattendrag). För varje vattenkategori/strandtyp finns tre olika bredder på strandzoner, 30 meter, 100 meter respektive 300 meter.Inom strandzonerna karteras påverkansytor vid byggnader, vägar och järnvägar med hjälp av buffertzoner. Andelen påverkad areal inom de olika strandzonskategorierna har beräknats länsoch kommunvis.Då metoden justerats sedan 2013 vad gäller underlagsdata för strandtyperna så ingår analyser av strandexploatering för både 2018 och 2013 i denna studie. Resultatet av analyserna för 2018 och 2013 visar en liten ökning i strandexploatering. De största exploateringsökningarna återfinns inom fastlandskustzonen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 13.
    Noring, Maria
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Wallström, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Chicote, Tomas
    Naturvårdsverket.
    Zehaie, Ficre
    Naturvårdsverket.
    Samhällsekonomiska analyser inom miljömålsarbetet: En kartläggning av analyser 2008–20192020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten redovisar resultatet av en kartläggning av samhällsekonomiska analyser inom myndigheternas miljömålsarbete 2018-2019 och innebär en komplettering av tidigare kartläggningar. Syftet är dels att ge en översikt av vilka olika typer av samhällsekonomiska analyser som myndigheter gör, dels att göra en bedömning om de inkluderar en problemanalys i enlighet med Naturvårdsverkets handledning i samhällsekonomisk konsekvensanalys (2019).

    Insamling av analyser som publicerats under 2018 och 2019 har skett genom kontaktpersoner på myndigheterna och genom sökningar på respektive myndighets hemsida. Urvalet baseras på de myndigheter som har ansvar i miljömålssystemet. Kartläggningen adderar analyser från år 2018 och 2019 till kartläggningen som påbörjades år 2008 och som även presenteras här. Kategoriseringen av analyserna utgår från Naturvårdsverkets handledning om konsekvensanalys (Naturvårdsverket 2019) där miljöpolitiken kan beskrivas som en följd av åtgärder eller styrmedel. Åtgärder är konkreta förändringar för att förbättra miljön som kalkning av sjöar och styrmedel är indirekta sätt att förmå aktörer på marknaden att vidta åtgärder för att förbättra miljön. Utifrån detta kan samhällsekonomiska analyser delas in i åtgärds- och styrmedelsanalyser. Åtgärdsanalyser betonar åtgärder för att förbättra miljön medan styrmedelsanalyser betonar de spelregler som behövs för att skapa drivkrafter och incitament för att förbättra miljön.

    Av de insamlade analyserna är styrmedelsanalys den vanligaste huvudkategorin av samhällsekonomiska analyser som myndigheterna har genomfört. Mängden styrmedelsanalyser har ökat markant sedan kartläggningen började. Det görs fler analyser som berör förslag till nya styrmedel eller ändringar av befintliga styrmedel (ex ante) än utvärderingar av redan införda styrmedel (ex post).

    Knappt hälften av ex ante-analyserna har en problemanalys, dvs. att miljöproblemet och dess orsaker beskrivs och analyseras. En tredjedel av ex anteanalyserna har delvis en problemanalys och resten saknar helt problemanalys. I de rapporter som har en problemanalys beskrivs miljöproblemet från ett naturvetenskapligt perspektiv samt ett samhällsvetenskapligt perspektiv. De rapporter som delvis har en problembeskrivning saknar vissa delar av problembeskrivningen eller gör den väldigt kortfattat. Några rapporter saknar helt en problemanalys trots att åtgärds- och styrmedelsförslag ges.

    Av de rapporter som har en problemanalys finns oftast en tydlig koppling till de förslag på styrmedel och åtgärder som ges. I lite mindre än hälften av rapporterna utreds dock ett från början givet lösningsförslag. Detta gör att det är svårt att veta om kopplingen mellan problemanalys och förslag är konstruerad i efterhand eller om problemanalysen faktiskt har påverkat förslagets utformning. Detta kan vara ett problem eftersom det kan finnas effektivare eller kostnadseffektivare alternativ som inte undersöks. I några av rapporterna är det tydligt att Naturvårdsverkets handledning för samhällsekonomiska konsekvensanalyser har följts. Detta gäller främst de analyser som har gjorts under Fördjupad utvärdering av miljömålen.

    Naturvårdsverkets utvecklingsarbete av samhällsekonomiska analyser påbörjades för flera år sedan och i februari 2019 publicerades en handledning. Detta arbete ser ut att ha fått visst genomslag. Att så många styrmedelsanalyser saknar eller har bristfälliga problemanalyser visar dock att det finns ett fortsatt behov av att utveckla myndigheternas analyskompetens. Ett annat utvecklingsområde är att öka antalet utvärderingar av befintliga styrmedel, det vill säga ex-post analyser.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 14.
    Pyk, Filippa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Vujicic, Sanja
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Goda exempel hållbara textilier inom kommuner och regioner i Sverige2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket har gett WSP i uppdrag att ta fram goda exempel på projekt som kommuner, regioner och länsstyrelser genomfört i syfte att öka konsumenters medvetenhet kring hållbarhet och textilier. Naturvårdsverket ska sedan sprida dessa exempel till andra kommuner. Målet var att presentera 30 goda exempel. WSP presenterar i rapporten 33 exempel. Genom den sökning som WSP gjort på Sveriges kommuners hemsidor kan det konstateras att många kommuner har information på sin hemsida om återvinnings- och insamlingsplatser för textilier. Textilinsamling görs ofta i samarbete med ideella organisationer så som Human Bridge och Röda korset.

    Vidare kan det konstateras att det är vanligare att kommuner driver textilprojekt än att regioner gör det. Bör dock nämnas att Västra Götalandregionen ligger långt fram när det gäller hållbara textilier. Bland annat har de tagit fram ett utvecklingsprogram där målsättningen är att bli en innovativ cirkulär arena för textil- och möbelbranschen. WSP har hittat en länsstyrelse, länsstyrelsen i Kalmar län, som arbetar aktivt med textilier. Utöver projekt genomförda av regioner, kommuner och länsstyrelser presenteras i rapporten tre exempel på projekt som genomförts av kommunala bolag: två projekt av Eskilstuna Energi och Miljö (återbruksgallerian ReTuna och textilsorteringssystemet Rosa påsen) samt kampanjen ”Köp inte skräp” genomfört av SYSAV (som ansvarar för den regionala avfallshanteringen och återvinningen i Skåne). Sannolikt finns det fler bra exempel på projekt genomförda av kommunala bolag, men som inte tagits med i denna rapport. Projekt med tema hållbarhet och textilier inkluderar ofta ett antal olika typer av aktiviteter, till exempel klädbyte, föreläsning och workshop. Ett exempel är Falun kommuns återkommande kampanj ”Helt sjukt”. År 2013 var kampanjens fokus på textilier. Det anordnades en klädbytardag och ett antal föreläsningar. Under kampanjperioden visades även en reklam/informationsfilm på biografen i Falun om mängden vatten som krävs för att tillverka en t-shirt. Ett annat exempel är ”Den Cirkulära Garderoben” som drivs av länsstyrelsen i Kalmar län. Projektets syfte är att inspirera till en hållbar konsumtion av textilier genom föreläsningar, events och workshops. ”Den Cirkulära Garderoben” samarbetar med kommuner i länet. Av de projekt och initiativ WSP hittat har majoriteten funnits i södra Sverige. Ungefär hälften av projekten har avslutats och hälften är pågående. På sidan 13 presenteras en karta med de projekt som inkluderats i genomgången av goda exempel.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 15.
    Pädam, Sirje
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Balian, Daniel
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Uppenberg, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Wadström, Eva
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Klimatneutral betong genom kravställning: Hinder och möjligheter2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sverige har ett långsiktigt klimatmål om att nettoutsläppen av växthusgaser till atmosfären ska vara noll senast år 2045. Bygg- och anläggningssektorn står för åtta procent av Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser. Byggandet har en betydande påverkan på utsläppen i flera andra sektorer däribland cement och betong.

    WSP har haft i uppdrag av Naturvårdsverket att belysa hinder för att klimatförbättrad och klimatneutral betong erbjuds på marknaden. Av särskilt intresse har varit att undersöka hinder och möjliga lösningar för att få till transformativa förändringar på systemnivå snarare än åtgärder för inkrementella förbättringar på projektnivå. Detta i syfte att möjliggöra klimatneutral betong. Då teknikerna för klimatneutral betong fortfarande genomgår pilotförsök är det även av intresse att studera vilka tidsramar som är troliga utifrån materialleverantörernas förutsättningar att få teknikerna på plats.

    Genom intervjuer med branschaktörer, insamling av information från tidigare och pågående forskningsprojekt samt litteraturstudier har uppdraget sökt svar på ett antal frågor.

    Hur kan krav driva på utvecklingen av klimatneutral betong?

    Leverantörer av betong och bindemedelstillverkare har långsiktiga mål som styrsav fler omständigheter än krav i projekt. I intervjuer har exempelvis faktorer sombranschens färdplan och Sveriges Klimatlag lyfts som exempel.

    Tidigare studier har kommit fram till att klimatkrav haft en begränsad påverkan på materialleverantörer. Under arbetets gång har det emellertid framkommit att branschen inom en snar framtid kommer att leverera betong som innehåller 20–30 procent alternativa bindemedel, vilket gäller all betong.

    Samtidigt som klimatförbättrad betong inom en snar framtid kommer att täcka hela marknaden dröjer det fortfarande innan klimatneutral betong blir tillgänglig. Alternativa bindemedel tillsammans med exempelvis övergång till alternativa bränslen i cementugnarna och optimerade betongrecept bedöms kunna bidra till att göra det möjligt att minska utsläppen från betong med cirka 40 procent. Ska det vara möjligt att komma längre räcker det inte med kravställning i projekt.

    Vad är viktigt för att komma längre?

    För att komma längre kommer det att krävas klimatneutral betong och den kan bara åstadkommas genom att avskilja och lagra koldioxid genom CCS-teknik. CCS är en förkortning av Carbon Capture and Storage. Det finns flera CCS-tekniker, som kan avskilja koldioxidutsläpp i olika hög grad och som skiljer sig i teknisk mognad. Den CCS-teknik som är mogen för storskalig introduktion fångar in 50 procent av utsläppen av koldioxid. Den första fullskaleanläggningen beräknas stå färdig 2024 i Brevik i Norge. Förverkligande av en motsvarande anläggning i Sverige är i hög grad beroende av möjligheter till finansiering. För en anläggning som investerar i dagens CCS-teknik går det inte bara att bygga på med framtida bättre CCS-teknik. Högre upptag förutsätter andra processer, vilket kräver stora nyinvesteringar. Tekniker för att nå högre upptag har testats på pilotnivå, men är inte mogna än. För att de ska kunna introduceras till 2045 behövs fortsatt arbete med att utveckla dem. Tidsperspektivet för när framtida CCS-teknikerna blir tillgängliga är till stor del kopplad till investeringsvilja och möjligheter till finansiering.

    Behovet av alternativa bindemedel kommer att kvarstå även när CCS introducerats, dels för att minska utsläppen av koldioxid från användningen av bindemedel, dels därför att man över tid behöver minska mängderna koldioxid som behöver lagras. Därutöver används alternativa bindemedel av många andra skäl än för att minska utsläpp av växthusgaser. De behövs för funktionella ändamål och är för vissa miljöer nödvändiga för att klara beständighetskrav.

    Behovet att använda alternativa bindemedel kommer vara fortsatt stort i framtiden och det kan uppstå brist på dem. Det är därför viktigt att se över möjligheterna att använda ytterligare andra material. För att säkra tillgången behöver man arbeta på bred front. Standarder som styr byggande och tekniska specifikationer behöver omarbetas för att förbereda för andra alternativa bindemedel än slagg och flygaska. Användning av kalcinerade leror kommer att kräva att det finns brytning av dem. Idag ses utdragna tillståndsprövningar som hinder.

    Vilka möjligheter finns för att driva på utvecklingen?

    Ett hinder för CCS som har uppmärksammats är att tillgången till kapital är begränsad. Inrättande av en Grön omställningsfond redan innan CCS finns, har förts fram som lösning. Den gröna omställningsfornden innebär att köpare av cement och betong förbinder sig att betala ett påslag som samlas i en fond som kan användas för att exempelvis låna ut till cementindustri.

    Gröna obligationer och Omställningsobligationer har nämnts som andra möjligheter, men här har basindustrin en nackdel eftersom kreditgivare är känsliga för risken för ”greenwash”. För att komma i fråga för gröna obligationer och krediter, behöver cement- och betongindustrin kunna kommunicera att den är viktig för såväl samhällets som närliggande branschers omställning och klimatanpassning - och göra det på ett sätt som är trovärdigt, förståeligt och relevant för finanssektorn. Bank- och finanssektorn vill idag se stor transparens i ESG-frågor (Environmental, Social, Governance). Eftersom CCS innebär en stor investering med lång avskrivningstid på minst 10 år, behöver obligationerna ha motsvarande löptid, men 10 år är betydligt längre än för andra lån som finansieras av obligationer. Genom den långa tidsperioden finns en osäkerhet som eventuellt skulle kunna täckas av en statlig garanti.

    För att komma ifråga för lån behöver det även finnas säkerhet om den framtida efterfrågan på den dyrare produkten. De räkneexempel som tagits fram antyder att efterfrågan i enstaka projekt inte räcker långt. I intervjuerna har det uttryckts att om de stora offentliga aktörerna, exempelvis Trafikverket, Boverket och de tre-fyra största kommunerna skulle efterfråga klimatneutral betong kan det räcka. Ett sätt att få till en offentlig efterfrågan kan vara att konkretisera skrivningarna i LOU så att de i större grad liknar de norska och därmed föreskriver att offentliga aktörer alltid ska välja klimatbästa alternativ. Tydligare krav kan också bidra till att minska risken för koldioxidläckage genom att det blir svårare att runda regelverk för cement- och betongköpare som importerar billigare, icke-klimatförbättrad, cement istället för klimatneutral. 

    Något som är osäkert är framtiden för lagringsmöjligheterna i utvecklingen av CCS i Sverige. Som det ser ut i dagsläget finns det inga planer på att upprätta nationella lagringsfaciliteter, tanken är istället att allt ska skeppas till Norge. Att koldioxiden måste exporteras är en osäkerhet. Om branschen inte kan vara helt säker på att man kommer att kunna göra sig av med koldioxiden efter avskiljning minskar investeringsviljan.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 16.
    Pädam,, Sirje
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Berg, Joel
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Jörnling,, Angelica
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Schöldtz, Andrea
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Strömberg, Per
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Wallström, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Utvärdering av Klimatklivet: Investeringsstödets effekter 2020–20222024Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Klimatklivet är ett investeringsstöd till lokala klimatinvesteringar. De investerade medlen ska ge största möjliga klimatnytta och det huvudsakliga syftet med Klimatklivet är att varaktigt minska växthus­gasutsläppen. 

    Denna rapport innehåller en utvärdering av stödet. Naturvårdsverket ska i enlighet med förordningen om stöd till lokala klimatinvesteringar följa upp och utvärdera stödet. 

    Naturvårdsverket har gett WSP i uppdrag att utvärdera effekterna av Klimatklivet med fokus på perioden 2020–2022. Utvärderingen genomfördes under 2023. 

    Ett särskilt fokus finns på att undersöka Klimatklivets additionalitet, indirekta effekter och stödets proportionalitet och lämplighet. Stödets additionalitet innebär hur stor del av investeringarna och utsläpps­minskningarna som har uppkommit till följd av stöd från Klimatklivet. 

    För att undersöka vad som hade hänt utan Klimatklivet har rapport­författarna samlat in information från och analyserat tre grupper av aktörer: de som har beviljats stöd, de som har sökt stöd men fått avslag och övriga aktörer som utan stöd eventuellt genomför investeringar som liknar de åtgärder som får finansiering av Klimatklivet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 17.
    Pädam, Sirje
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Carlsson, Karin
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ericsson, Eva
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Kyllingstad, Helena
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Tornberg, Patrik
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP. 202100-1975.
    Hållbar mobilitet och miljöhänsyni transportplanering: En studie kopplad till fokusområdet Hållbara städer2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det finns en stor mängd styrmedel som kan kopplas till hållbar mobilitet och planering av transportsystemet och som har betydelse i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet. De styrmedel som analyseras i rapporten baseras på tidigare kartläggningar. Utöver detta har fallstudier genomförts av den regionala planeringen. Regionala strategidokument och planer har studerats och intervjuer har genomförts med ansvariga för de regionala utvecklingsstrategierna i tre län. Insamlat underlag har sedan analyserats utifrån hinder och möjligheter att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Analyserna har gjorts utifrån ett miljömålsövergripande perspektiv inom dimensionerna resursutnyttjande, luftutsläpp/klimatfaktorer och gröna samband i landskapet.Det finns ett stort antal styrmedel som styr transportsystemet i önskvärd riktning avseende hållbar mobilitet och miljövänlig transportplanering. Samtidigt finns styrmedel för vilka det på förhand inte med säkerhet går att säga något om riktningen i förhållande till miljökvalitetsmålen. Detta beror på att den lagstiftning som styr planeringen i många fall är avvägningsstyrmedel. Avvägningen inom samhällsplaneringen har till syfte att väga intressen mot varandra och vara underlag för det demokratiska beslutsfattandet. Parallellt med de styrmedel som styr planeringen, styrs transportplaneringen av en komplex målstruktur som inte ger någon tydlig riktning. Det övergripande målet för svensk transportpolitik är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Detta mål har ett antal prioriterade områden som delas in i funktionsmål och hänsynsmål. Funktionsmålet handlar primärt om att skapa god tillgänglighet för människor och gods. Hänsynsmålet delas i ett antal delar som behandlar mål rörande ökad säkerhet, minskad miljöpåverkan och bidrag till förbättrad och hälsa. Om inte målkonflikter är identifierade och utklarade eller om inte anvisningar finns för principer för hantering av dem, är det svårt att målstyra genom en flermålsstruktur. Ett svar på frågan om vilka mekanismer som är avgörande för utvecklingen kan vara att det finns målkonflikter mellan de mål som planeringen har att ta hänsyn till och att dessa inte hanteras på ett transparent sätt. Dessutom saknas i många sammanhang metoder och processer för att hantera målkonflikter. En möjlig förändring kan vara en tydligare målstyrning för att säkerställa att utvecklingen inte sker på bekostnad av miljömålen. En planering där målstyrningen stärks innebär dock inte att man kan bortse från målkonflikter.Samhällets strukturer, bland annat lokalisering och utformning av bebyggelse och transportinfrastruktur, utgör viktiga grundläggande förutsättningar för hur transporterna, efterfrågan på att resa och fördelningen på transportmedel och färdsätt utvecklas. Tät funktionsblandad bebyggelse innebär större potential för gång, cykel och kollektivtrafik. Täta städer kan dock ge upphov till andra målkonflikter som gör att det blir svårt att få genomslag för en kraftig styrning i denna riktning. Utöver detta finns en mängd styrmedel som syftar till att förändra beteendet mot en mer hållbar mobilitet. Ekonomiska styrmedel har konstaterad effekt, men i den omfattning de används idag räcker de inte till för att nå miljömålen. Vissa mål, exempelvis buller och lokala luftföroreningar, kan påverkas genom lokala åtgärder i form av dubbdäcksförbud, trafikregleringar och miljözoner. Så kallade mobility management åtgärder används för att förändra människors beteenden när alternativa resmöjligheter finns. För att öka kommuners möjligheter att styra transportsystemet föreslås fortsatt utredning av kommunal parkeringsskatt och avtal om maxtak för transportintensiva verksamheter. De regionala utvecklingsstrategierna och programmen utgår från hållbar utveckling och arbetet med att ta fram dem följer de riktlinjer som finns i Förordning (2007:713) om regionalt tillväxtarbete. I arbetet med att ta fram strategin integrerar regionen den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling, men regionerna gör det på olika sätt och de har olika syn på hur den miljömässiga dimensionen ska hanteras. Gemensamt är dock att det inte tas fram alternativa målbilder eller utvecklingsscenarier, utan prioriteringarna mellan målen görs i diskussion och samråd under processen. Utöver detta saknas miljöbedömningar och behovsbedömningar, dock med undantag för Stockholms läns regionala utvecklingsplan som styrs av en annan lagstiftning. Arbetet med den miljömässiga dimensionen vid framtagande av de regionala utvecklingsstrategierna behöver stärkas. Det kan göras genom att komplettera Förordning (2007:713) om regionalt tillväxtarbete med hänvisningar till miljökvalitetsmålen och till lagstiftningen om miljöbedömningar.Det har i andra sammanhang förts fram förslag om att sammanföra länstransportplanerna med de regionala utvecklingsstrategierna och att göra tilldelning av medel beroende av om planen bidrar till uppsatta nationella mål om transportsnål samhällsplanering. Samtidigt som det finns behov av att knyta medel till måluppfyllelse finns det en risk för att transportfrågorna skulle komma att dominera de regionala utvecklingsstrategierna och att övriga områden blir underordnade, vilket i sin tur kan försvåra hanteringen av målkonflikter. Förslaget tjänar på en grundlig genomlysning och framtagande av förslag på hur de nämnda problemen kan hanteras. Med stöd av innehållet i denna rapport har vi identifierat behov av fördjupade studier. En sådan studie skulle behöva handla om metoder och processer för att tydliggöra målkonflikter och hantera dem, och hur dessa kan implementeras i planeringen. Vidare finns det behov av att ta fram konkreta delmål för miljövänlig och transportsnål planering och att lyfta fram goda exempel. Dessutom vore det värdefullt att ta fram ny kunskap om transportplaneringens effekter genom att studera vilken betydelse myndighetsprioriterade respektive politiskt prioriterade infrastrukturobjekt har i förhållande till miljökvalitetsmålen.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 18.
    Pädam, Sirje
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Malmström, Calle
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Noring, Maria
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Pyk, Filippa
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Wallström, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Effekter av Klimatklivet: Utvärdering år 20202021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Klimatklivet är ett investeringsstöd till lokala klimatinvesteringar. De investerade medlen ska ge största möjliga klimatnytta och det huvudsakliga syftet med Klimatklivet är att varaktigt minska växthusgasutsläppen. Naturvårdsverket prövar ansökningar och beslutar om stöd samt har i uppgift att följa upp och utvärdera stödet. Naturvårdsverket har gett WSP i uppdrag att utvärdera effekterna av Klimatklivet under perioden 2016–2018.Syftet med utvärderingen är att:

    • utvärdera additionella effekter av Klimatklivet
    • analysera Klimatklivets effekter på dynamisk effektivitet
    • analysera Klimatklivets effekter på övriga miljömål och
    • bedöma Klimatklivets konkurrenseffekter.

    Att utvärdera additionella effekter innebär att undersöka om Klimatklivet har gett mer utsläppsminskning av växthusgaser än vad som hade skett utan Klimatklivet. Dynamisk effektivitet uppstår om Klimatklivets åtgärder ger effekter som över tid genererar kostnadseffektivitet. Analysen handlar om att utreda om Klimatklivet bidragit till att liknande åtgärder kan genomföras till en lägre kostnad i framtiden. Analysen av effekter på övriga miljömål undersöker vilka effekter Klimatklivets åtgärder ger på andra miljömål än ”Begränsad klimatpåverkan”. Frågeställningen i Klimatklivets konkurrenseffekter är om investeringsstödet hämmat konkurrensen.Särskilt fokus i utvärderingen är att undersöka i vilken mån Klimatklivet bidragit till additionella effekter, det vill säga bidragit till mer utsläppsminskningar än utan Klimatklivet. Andra frågor i utvärderingen av additionalitet har varit om det faktiska utfallet av investeringen är lika stor som i ansökan och om utsläppsminskningarna i slutrapporterna skiljer sig från uppgifterna i ansökan samt om Klimatklivet tidigarelägger investeringar.Den slutsats som kan dras av granskningen av realiserade utsläppsminskningar i slutrapporter är att utsläppsreduktionen sällan avviker från uppgifterna i ansökan. Cirka 94 procent anger samma utsläppsreduktion i slutrapporten som i ansökan. Där avvikelser förekommer jämfört med ansökan kan avvikelsen avse en utsläppsreduktion som antingen är större eller mindre än den i ansökan. Kompletterande enkätsvar visar att andelen som anger att åtgärden motsvarar den i ansökan är 84 procent. Resultatet av granskningen av realiserade utsläppsminskningar bekräftar att uppgifterna i ansökningarna sällan avviker från senare bedömningar och att i avsaknad av mätdata är ansökningarna det bästa tillgängliga underlaget för kvantifiering av additionella effekter.Utvärderingen av additionalitet har utgått från frågan om stödet har varit avgörande för att den beviljade åtgärden har genomförts. För att undersöka vad som hade hänt utan Klimatklivet har tre grupper av aktörer valts ut för informationsinsamling: de som har beviljats stöd, de som har sökt stöd men fått avslag och övriga aktörer som utan stöd genomför investeringar som liknar de åtgärder som får finansiering av Klimatklivet. 

    Utsläppsminskningarna som uppskattats av Naturvårdsverket baserat på ansökningarna är 1,1 miljoner ton växthusgaser (CO2-e) per år för åtgärder som beviljades mellan 2016 och 2018. I utvärderingen av additionella effekter är frågeställningen hur stor del av utsläppsminskningarna som har skett på grund av Klimatklivet. Kvantifieringen av de additionella effekterna för beviljade åtgärder baseras på en enkätstudie. Resultatet indikerar en total additionalitet på cirka 82 procent av de uppskattade utsläppsminskningarna av växthusgaser har varit additionella i den meningen att de inte hade realiserats utan Klimatklivet. I kvantifieringen kan cirka 72 procent av utsläppsminskningarna tillskrivas full additionalitet. Delvis additionalitet på grund av att åtgärderna genomförts i mindre omfattning uppskattats bidra med cirka 10 procent. Motsvarande beräkning för avslagna åtgärder ger en sammanlagd additionalitet på cirka 65 procent av de uppskattade utsläppsminskningarna. Vid beräkningen av additionella effekter skiljer sig andelen beroende på om de beviljade eller de avslagna ansökningarna används vid kvantifieringen. Skälen till att grunda uppskattningen av additionell effekt på beviljade åtgärder är att generaliserbarheten från enkätundersökningen är större för beviljade åtgärder eftersom svarsfrekvensen är högre. Ett annat är att det inte går att utesluta att det finns skillnader mellan beviljade och avslagna åtgärder som kan innebära att resultatet för avslagna inte direkt kan föras över till beviljade. Slutsatsen som kan dras är att åtminstone 65 procent av utsläppsminskningarna är additionella, men sannolikt är de större.Klimatklivet tidigarelägger genomförandet av åtgärder, men den tidsmässiga additionaliteten har inte kvantifierats. I enkäten framkommer att nära 60 procent av respondenterna bedömer att Klimatklivet tidigarelagt åtgärden. De flesta anger att tidigareläggningen är mellan 6 månader och 2 år. Endast en liten andel anger att åtgärden har tidigarelagts med 5 år eller mer. Åtgärder med kortast tidigareläggning gäller laddstationer för elfordon.Dynamisk effektivitet uppstår när en åtgärd ger upphov till effekter vilka över tid genererar högre kostnadseffektivitet. Till exempel kan genomförandet av en åtgärd bidra till att framtida åtgärder av samma typ kan genomföras till en lägre kostnad, varpå utsläppsminskningen per investeringskrona stiger. Tre effekter som är viktiga för dynamisk effektivitet har studerats. Det är läreffekter, nätverkseffekter och exponeringseffekter.Med läreffekter menas den process där de verksamma aktörerna i produktionskedjan av en produkt tillskansar sig erfarenheter under produktionen, vilket gör att de kan sänka produktionskostnaderna. En nätverkseffekt uppstår när nyttan av att äga en produkt ökar med antalet personer som använder produkten.Exponeringseffekter uppkommer genom informationsspridning om en innovation och är en viktig aspekt för att uppnå teknikspridning. I analysen av dynamisk effektivitet har åtgärder med koppling till flytande biogas studerats.Åtgärderna inom flytande biogas har inte varit verksamma länge nog för att läreffekter ska kunna observeras även om aktörerna på marknaden menar att läreffekter sannolikt har uppstått på marknaden för flytande biogas.De intervjuade aktörerna menar att det finns en nätverkseffekt på marknaden för flytande biogas. Det är en rimlig slutsats eftersom tre sammanlänkade åtgärder genomförts parallellt. Fler tankställen gör det mer attraktivt att införskaffa ett gasdrivet fordon och producera mer biogas. Fler gasdrivna fordon gör det mer attraktivt att anlägga fler tankställen. Att Klimatklivet understött indirekta nätverkseffekter är dock svårt att belägga empiriskt, men att påverkan sannolikt skett stärks genom den befintliga litteraturen. Exponeringen för de olika åtgärderna inom flytande biogas har varit hög. Klimatklivet har sannolikt bidragit till exponeringseffekter när det gäller flytande biogas.Bedömningen av Klimatklivets effekter på andra miljökvalitetsmål visar att åtgärder kopplade till biogas och laddinfrastruktur ger positiva effekter på många miljömål. Samma åtgärder uppvisar få eller inga negativa effekter. Påverkan på miljökvalitetsmålen beror på omfattning och vilka försöktighetsåtgärder som vidtas, där anläggning för produktion av biodrivmedel kan ha viss negativ inverkan på miljömålet Levande skogar om åtgärden skulle leda till ökat uttag av skogsråvara. Laddinfrastruktur kan försämra förutsättningarna för att nå En giftfri miljö och Storslagen fjällmiljö. Det senare gäller om åtgärden skulle innebära att gruvbrytningen ökar i fjällnära miljö. Åtgärderna avfallsanläggningar för ökad återvinning m.m. bidrar positivt till En giftfri miljö och En god bebyggd miljö. Åtgärder kopplade till energikonvertering och fjärrvärme kan ge antingen positiva eller negativa effekter på miljömålen, beroende på vilken typ av energikonvertering som genomförs. Undantaget är tillvaratagande av spillvärme som har en positiv inverkan på ett stort antal miljökvalitetsmål. Sammantaget bedöms klimatklivet ha haft en positiv inverkan på miljökvalitetsmålen.För sju typåtgärder har det varit möjligt att kvantifiera övriga miljöeffekter i förhållande till reduktionen av växthusgaser. Det gäller typåtgärderna anläggning för produktion av biogas, tankstation biogas, inköp tunga fordon och fyra typer av laddinfrastruktur. Störst effekt på kväveoxidutsläpp och lättflyktiga organiska föreningar och kolväten har anläggningar för biogasproduktion haft följt av tankstationer för biogas, på grund av att de beviljats mer stöd. Laddinfrastruktur minskar kväveoxidutsläppen i mindre utsträckning, men i relation till växthusgasreduktionen är minskningen hög.Analysen av konkurrenseffekter har undersökt om Klimatklivet har påverkat marknaden i form av antal företag, om det lett till inträdeshinder på marknaden, om företagens konkurrensförmåga har påverkats, om stödet lett till att offentliga aktörer konkurrerar med privata aktörer och om det är lönsamt att söka stöd från Klimatklivet.På marknaden för biogas har Klimatklivet inte medfört ökade hinder för att ta sig in på marknaden för nya företag. Däremot har stöden möjligen medfört att vissa barriärer har sänkts när det gäller till exempel produktion av flytande biogas som är lättare att transportera. Det är dock svårt att dra en tydlig slutsats om hur Klimatklivet påverkat aktörernas möjlighet att konkurrera. För att göra det behövs mer ingående information om utvecklingen på den danska marknaden som delar av den svenska marknaden är starkt integrerad med.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 19.
    Simonsson, Bengt
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Uppskattning av antalet exponerade för väg, tåg och flygtrafikbuller överstigande ekvivalentljudnivå 55 dBA2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna utredning är enligt vår bedömning den första i sitt slag där man med hjälp av

    ett omfattande geografiskt databasunderlag gör en rikstäckande analys av antal boende

    utsatta för buller från väg-, tåg- och flygtrafik.

    En kartläggning av hur många i Sverige som år 2006 exponerades för buller överstigande

    55dBA ekvivalent ljudnivå vid bostad har genomförts.

    Vägtrafik

    Antalet utsatta för vägtrafikbuller över 55 dBA har beräknats till ca 1,73 milj. människor

    år 2006. Vid en beräkning för år 2000 var motsvarande siffra ca 1,34 milj.

    Förändringen påverkas av befolkningsförändringar samt trafikförändringar. Befolkningsökning

    var ca 3 % mellan 2000 och 2006.

    Total trafikförändring i hela vägnätet var ca 10 % för personbilstrafik och närmare

    30 % för tung trafik mellan år 2000 och 2006. Befolkningsökningen tillsammans

    med trafikförändringen är det som påverkar slutresultatet.

    Tidigare utredning redovisade ca 1,46 milj. människor år 2000. Dock var metoden

    då helt annorlunda och betydligt mer manuell.

    Åtgärder för de värst utsatta (> 65 dB(A)) som Vägverket och flera kommuner prioriterar

    i sin handlingsplan är ofta koncentrerade till fönster och fasadåtgärder vilket

    inte påverkar utomhusnivåerna.

    I detta fall har analys även genomförts för maximal ljudnivå. Antalet utsatta för vägtrafikbuller

    över maximal ljudnivå 70 dBA har beräknats till ca 2,48 milj. människor

    år 2000 och ca 2,56 milj. år 2006. Här är skillnaden mycket marginell. Detta beror

    på att trafikflödet inte påverkar den maximala ljudnivån

    Tågtrafik

    Antalet utsatta för tågtrafikbuller över 55 dBA har beräknats till ca 225 000 människor

    år 2006. Här finns ingen analys för år 2000 och uppskattningen har inte gjorts

    tidigare inom programområdet hälsorelaterad miljöövervakning.

    Flygtrafik

    Antalet utsatta för flygbuller över 55 dBA har beräknats till ca 13 000 människor år

    2004-2006. Här finns ingen analys för år 2000 och uppskattningen har inte gjorts

    tidigare inom programområdet hälsorelaterad miljöövervakning.

    Samhällsekonomiska kostnader av trafikbullerstörning i boendemiljö,

    2000 och 2006

    De samhällsekonomiska kostnaderna av bullerexponering från de tre trafikslagen

    har beräknats och redovisas i sin helhet i bilaga 4. Syftet är att ge en

    tydligare uppfattning om hur stora samhällskostnader buller innebär utifrån

    aktuella och samlade data.

    Den samhällsekonomiska kostnaden av bullerstörning från vägtrafiken,

    55 dBA och uppåt, har med hjälp av ASEK-gruppens rekommenderade kalkylvärden

    för buller värderats till 1,45 mdr kr för år 2000 och till knappt 2,1

    mdr kr för år 2006, prisnivå 2006. Ökningen var utan konkurrens störst i

    storstäderna följt av förortskommunerna. För järnvägstrafiken uppskattas

    kostnaderna till drygt 100 mkr och för flygtrafiken till knappt 30 mkr.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 20.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of bisphenol A in fish from Swedish waters2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bisphenol A (BPA) is a high volume chemical with potential to interact with hormone systems in humans and wildlife. Previous studies in both Sweden and elsewhere have demonstrated the presence of BPA in freshwaters as well as in the marine environment, mostly in surface waters and sediments. In order to strengthen the knowledge on the environmental occurrence of BPA in Sweden, a study was undertaken where BPA was analysed in fish from background lakes, urban lakes, coastal sites and the marine environment. In total 23 samples were analysed. Bisphenol A was detected in most samples in the range of <0.24 to 4.7 ng/g ww in muscle. Liver from cod caught outside Gotland displayed concentrations in the range <0.24-1.77 ng/g ww. There were no pronounced differences in concentrations between different species or when urban sites were compared to background sites. With respect to possible risks for toxicological effects on fish or their consumers (e.g. humans), the concentrations are regarded as low.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 21.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of platinum group elements and silver in the Swedish environment2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inom ramen för nationell miljöövervakning har en screeningundersökning genomförts avseende metallerna platina, palladium, rhodium och silver. Andra metaller såsom cerium och koppar ingick också i studien. Undersökningen syftade främst till:

    - Att beskriva förekomsten av platina, palladium, rhodium och silver i bakgrundsområden och i urbana områden i Sverige, genom analys av sediment, ytvatten, dagvatten, avloppsvatten, slam och fisk.

    - Att bedöma om halterna av dessa metaller är förhöjda i urbana miljöer relativt bakgrundsområden.

    - Att översiktligt bedöma om halterna förändrats under de senaste årtiondena.

    - Att bedöma human exponering

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 22.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Aquilonius, Karin
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Josefsson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Marelius, Fredrick
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Petsonk, Andrew
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Björinger, Per
    Envipro.
    Strategi för miljöriskbedömning av förorenade sediment2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förord 

    Ett av riksdagens miljömål är Giftfri miljö, och i detta mål ingår att efterbehandla och sanera förorenade områden. Brist på kunskap om risker med förorenade områden och hur de bör hanteras har identifierats som hinder för ett effektivt saneringsarbete. Naturvårdsverket har därför initierat kunskapsprogrammet Hållbar Sanering. Föreliggande rapport redovisar projektet ”Strategi för miljöriskbedömning av förorenade sediment” som har genomförts inom Hållbar Sanering. Rapporten beskriver en generell strategi för att bedöma miljörisker från förorenade sediment. Denna strategi kan användas för olika föroreningstyper i sjöar, vattendrag och kustmiljöer. Arbetet är baserat på en omfattande litteraturgenomgång samt en norsk och ett antal svenska fallstudier. I rapporten redovisas även en övergripande beskrivning av metallers och organiska miljögifters uppträdande och spridning i sediment, exempel på riskfaktorer som är viktiga för att kunna bedöma spridning och exponering av förorenade sediment, en översiktlig genomgång av undersökningsmetoder som kan användas i en riskbedömning, samt exempel på hur den generella strategin kan tillämpas i några fiktiva men vanliga föroreningssituationer. Arbetet har utförts av konsultföretaget WSP Environmental, i samarbete med Envipro Miljöteknik. Rapporten har författats av John Sternbeck, Andrew Petsonk, Karin Aquilonius, Katarina Josefsson och Fredrick Marelius, samtliga vid WSP Environmental samt Per Björinger vid Envipro. Arbetet har följts upp av en referensgrupp bestående av Mark Elert (Kemakta Konsult AB), Carl Rolff (Länsstyrelsen i Stockholms län) och Tommy Hammar (Länsstyrelsen i Kalmar län) samt Cajsa Wahlberg (Stockholm Vatten, första delen av projektet), och Bertil Engdahl (Miljöförvaltningen i Stockholms Stad, andra delen av projektet). Kontaktperson för Hållbar Sanering har varit Ivars Neretnieks på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Naturvårdsverket har inte tagit ställning till innehållet i rapporten. Författarna svarar ensamma för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. 

    Naturvårdsverket november 2008 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 23.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Fäldt, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ribé, Veronica
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Bisfenolanaloger- användning och förekomst2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bisfenol A (BPA) är en omdiskuterad högvolymkemikalie som bl.a. har hormonstörande egenskaper. Det har visat sig internationellt att när denna kemikalie fasas ut så kan den ersättas av andra bisfenoler, s.k. bisfenolanaloger. Genomgången av analogernas toxikologiska egenskaper visar dock att många av dessa ämnen ur toxikologiskt perspektiv liknar BPA. På uppdrag av Naturvårdsverket har en litteraturstudie om bisfenolanaloger utförts.

    Studien omfattar:

    􀁸 Identifiering av olika bisfenolanaloger

    􀁸 Beskrivning av bisfenolanalogers användning och spridning

    􀁸 Sammanställning av mätdata rörande bisfenolanalogers förekomst i miljön och i människa

    􀁸 Översiktlig genomgång av bisfenolanalogernas ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper.

    Användning beskrivs främst ur ett svenskt perspektiv, medan förekomst i miljö och människa beskrivs i ett internationellt perspektiv. I samtliga fall används BPA som referensämne.

    Som direkt ersättare till BPA används bisfenol S, bisfenol S och bisfenol AP (BPF, BPS och BPAP). Därtill finns många bisfenolanaloger som delvis har andra tillämpningar. Totalt har vi identifierat ett 20-tal olika bisfenoler. Uppgifter om global produktion av dessa bisfenolanaloger saknas dock. För att beskriva de volymer som används i Sverige har Produktregistrets uppgifter om användning använts. Registret omfattar användning i kemiska produkter men inte import i varor, vilket sannolikt också är av betydelse för många av dessa ämnen. Sökningen omfattar bisfenolanaloger som förekommer som monomerer, i diglycidyletrar och som förpolymerer. Totalt fann vi uppgifter om följande fem bisfenolanaloger registrerade i produktregistret: BPF, BPS, BPAF, BPZ och BPL. Dessa förekom i ett stort antal kemiska produkter. Resultaten kan sammanfattas enligt följande:

    􀁸 Bland monomerer, diglycidyletrar och polymerer dominerar BPA markant över övriga bisfenolanaloger.

    􀁸 BPAF förekommer endast som monomer eller salt.

    􀁸 BPS förekommer främst som polymer.

    􀁸 BPF förekommer både som diglycidyleter och polymer i form av epoxi, och sannolikt även som monomer.

    􀁸 Två former av BPF används: orto- och para-.

    􀁸 Hydrogenerad BPA (HBPA) finns enligt produktregistret som sam- och blandpolymer, funktionen av denna är okänd. I strikt mening är HBPA dock inte en bisfenol.

    􀁸 BPZ (polymer) och BFL (monomer) är registrerade i små mängder

    􀁸 Följande monomerer har ej påträffats i produktregistret: BPB, BPP, BPE, BPC.

    För några av de mängdmässigt mer betydande analogerna beskrivs hur den registrerade användningen förändats över perioden 1992-2012. Många av ämnena har varit registrerade sedan 1990-talet. Några tendenser till ökande användning under senare år kan ses för:

    􀁸 BPAF som monomer

    􀁸 BPF som digycidyleter (BFDGE)

    􀁸 BPS och HBPA som polymer.

    Sammantaget bedöms det inte som att användningen av bisfenolanaloger är fullständigt beskriven. Detta beror främst på att import via varor ej kunnat beskrivas och även på att det internationella kunskapsläget är begränsat.

    Några svenska miljödata har ej påträffats för andra bisfenoler än BPA, och även internationellt finns få undersökningar av bisfenolanaloger. Som mest finns förekomst av åtta analoger beskrivna för sediment och slam. Allmänt är BPA vanligast, följt av BPF och BPS.

    Studier av sedimentkärnor visar att BPF spridits under åtminstone några årtionden. I sediment från USA och Japan förekom BPF i nästan samma halter som BPA. Tyska sediment insamlade i slutet av 1990-talet visade större haltskillnader mellan BPA och BPF.

    En omfattande kinesisk studie av åtta bisfenoler i slam visade mycket stora haltvariationer mellan enskilda reningsverk, med dominans av BPA, BPF och BPS (medianhalter var 9,4, 2,0 och 4,3 μg/kg ts, respektive). Betydligt lägre halter påvisades för BPAF och BPE, emedan BPAP, BPB och BPC ej detekterades.

    Human exponering för BPA sker bl.a. via hudkontakt med kvitton, livsmedel och damm. Därför har uppgifter om bisfenoler i dessa matriser sammanställts. Mycket få data föreligger.

    Livsmedel från Kina och USA har undersökts avseende BPA och sju analoger. Samtliga undersökta ämnen påträffades men i mycket varierande grad och i varierande halter.

    Trots de stora variationerna inom respektive land så råder stora likheter mellan data från USA och Kina. BPA dominerar, tätt följd av BPF, BPS, BPP och BPAP m.fl.

    I damm från bostäder och kontor i USA och Asien påvisades BPA och sex av sju undersökta analoger. Generellt var BPA vanligast, följt av BPS och BPF. Övriga analoger uppträdde i mycket låga halter. Som exponeringsväg för människor tyder dessa data på att livsmedel generellt är mer betydande än damm. Vad gäller BPS tyder data från USA dock på att för enskilda individer kan damm vara mer betydelsefull exponeringskälla än livsmedel.

    I Sverige har data på BPA, BPF och BPS i urin nyligen presenterats. BPF uppträdde i ungefär tio gånger lägre halter än BPA, medan BPS endast detekterades i ett fåtal prov. Liknande resultat finns också från USA och sju asiatiska länder.

    I rapporten presenteras också en översiktlig genomgång av ämnenas fysikalisk-kemiska, ekotoxikologiska och toxikologiska egenskaper. Flertalet bisfenoler har hög vattenlöslighet och liknande endokrinstörande egenskaper som BPA. En hälsoriskbedömning bör därför utföras för bisfenolanalogerna som en grupp ämnen, med hänsyn tagen till vissa skillnader inom gruppen beroende på substituerad funktionell grupp. Huruvida BPA utgör hälsorisker under rådande exponeringsförhållanden är omdiskuterat, framförallt beroende på tolkningenav s.k. lågdoseffekter. Om man accepterar att BPA kan ge effekter vid låga doser så förefaller det rimligt att även exponering för bisfenolanaloger skulle kunna bidra till dessa risker.

    Sammanfattningsvis så tyder merparten av hittills genomförda undersökningar i andra länder, liksom svenska uppgifter om användning, på att BPA fortfarande dominerar den totala mängden bisfenoler i miljön eller i human exponering. Eftersom ämnenas egenskaper liknar de för BPA, och eftersom BPA i viss mån substitueras mot andra bisfenoler, bedöms det ändå relevant att följa några bisfenolanaloger i den svenska miljön eller i den svenska befolkningen. För human urin finns ett återkommande övervakningsprogram. Därutöver föreslår vi en bred undersökning av slam från ett större antal reningsverk som en första screening av bisfenolanaloger. Det kan dock förväntas att halterna kommer vara låga och att kontamineringsrisker föreligger.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 24.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Johansson, Inger
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Litteraturstudie 2011 - föroreningar i askor2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 25.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Land, Magnus
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Rahmberg, Magnus
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Jonelind, Charlotte
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Arnér, Marie
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP. 202100-1975.
    Miljökontroll av omgivningspåverkan vid efterbehandlingsåtgärder2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Miljökontroll av omgivningspåverkan används för att kontrollera konsekvenser av utsläpp från en verksamhet eller ett förorenat område. Miljökontroll kan även användas för att påvisa förändringar över tid, t.ex. vid bedömning av måluppfyllelsen av en efterbehandlingsåtgärd eller vid diffus antropogen påverkan. För att miljökontroll på ett effektivt sätt ska kunna besvara dessa frågor krävs en sammanhållen strategi, med särskild tonvikt på målformulering. Här presenteras en strategi för miljökontroll av omgivningspåverkan från ett enskilt förorenat objekt, där föroreningskällan kan vara jord, sediment eller grundvatten. Strategin omfattar syfte, mätprogram, kontrollmål, tidsplan, utvärdering och åtgärdsplan. Kontrollprogrammet för ett efterbehandlingsobjekt ska utgå från föregående riskbedömning, åtgärdsutredning och riskvärdering. Kontrollen indelas i tre faser: 1) före, 2) under, och 3) efter åtgärd. Mätningar under fas 1 är väsentligt för att kunna bedöma förändringar över tid. Kontrollmål ska vara kvantitativa och kunna följas upp genom mätningar. Överskridanden av kontrollmål ska motsvaras av en åtgärdsplan. I rapporten redovisas hur kontrollmål kan utformas för att bedöma: • Risk • Ekologisk status • Tillfälliga avvikelser • Långsiktiga förändringar I rapporten ges förslag på enkla metoder för att bedöma tillfälliga avvikelser och långsiktiga förändringar, både för normalfördelade och log-normalfördelade data. För att beräkna dessa kontrollmål krävs kännedom om halternas variabilitet. Schablonvärden för variabilitet har tagits fram för olika föroreningar i ytvatten och fisk. Efterbehandling avses ofta medföra gradvis minskande föroreningshalter i omgivningen. Genom beräkning av teststyrka visas hur länge mätningar måste pågå för att man ska kunna påvisa en statistiskt säkerställd förändring. Vi visar också hur mätseriens längd är relaterad till provtagningsfrekvens, variabiliteten i data, och förändringens storlek. Denna kunskap används vid utformning av mätprogram och upprättande av tidsplan, för att säkerställa att ett föreslaget mätprogram verkligen förmår visa det programmet syftar till att visa. Den föreslagna strategin, särskilt avseende kontrollmål och utvärdering, bör även vara tillämpbar inom andra områden än efterbehandling, t.ex. recipientkontroll, egenkontroll och lokal eller regional miljöövervakning

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 26.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Miljöövervakning av miljögifter i urbana områden -sammanställning och analys2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Data från Naturvårdsverkets program för screening av miljögifter har inventerats och utvärderats i syfte att belysa miljögifter i urbana områden. Utvärderingen görs för slam från kommunala reningsverk och för prov från urban yttre miljö (luft, sediment, ytvatten, biota och jord). Det övergripande syftet är att undersöka om det är möjligt att förutsäga vilka kemikalier som kan förekomma i förhöjda halter i tätorter, baserat på kunskap om deras användning och deras egenskaper. Hypotesen är att många kemikalier sprids diffust från de varor och material som förekommer i tätorter, och att denna spridning påverkar halterna i den urbana miljön.

    I slam har ca 240 av ca 310 undersökta ämnen påträffats. I yttre miljö har 44 av ungefär 110 undersökta ämnen påträffats i halter som är högre än i bakgrundsområden. De ämnen som identifierats är i hög grad sådana ämnen som förekommer i varor och material. Kemikalieinspektionen (2005) har med ett s.k. exponeringsindex skattat potentialen för diffus spridning för de ämnen som är registrerade i produktregistret. Denna utvärdering visar att det finns ett samband mellan dessa exponeringindex och de halter som uppmätts i sediment och slam, även om osäkerheten för enskilda ämnen är stor. Utvärderingen visar också att de ämnen som påträffas i höga halter i slam oftast också är förhöjda i den urbana yttre miljön samt att de ämnen som inte eller bara sällsynt påträffas i slam endast i ett fåtalfall visar en urban miljöpåverkan (3 av 25 ämnen). Sammantaget styrker dessa observationer hypotesen att diffus spridning är en viktig process som påverkar både slamkvaliteten och den yttre miljön i tätorter.

    Baserat på ovanstående slutsatser föreslår vi att kemikaliers förekomst i slam kan användas för att identifiera ämnen som torde uppträda i förhöjda halter i tätorter. Utifrån de slamdata som här utvärderats kan vi identifiera t.ex. klorparaffiner, organiska fosforföreningar, siloxaner och pentabromerade difenyletrar, ämnen för vilka ytterligare screeningar krävs. Flera nationella och internationella undersökningar visar att dessa ämnen är starkt förhöjda i tätortsmiljön, vilket kan ses som en validering av den föreslagna metoden. I rapporten diskuteras också behovet av en regelbunden miljögiftsövervakning i tätorter.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 27.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sammanställning och utvärdering av den terrestra miljögiftsövervakningen2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    De terrestra ekosystemen utgör knappt 90% av Sveriges yta. Borträknat bebyggda områdenkan de indelas i skog, fjäll, myr, jordbruksområden och gräsbevuxna hedområden (SCB, 2007). Dessa ekosystem exponeras för metaller och organiska föroreningar främst via storskalig spridning i atmosfären. Den storskaliga belastningen av metaller såsom bly, kadmium och kvicksilver har i Skandinavien minskat markant sedan 1970-talet (t.ex. Rühling, 2006), men halterna i skogs- och jordbruksmark är alltjämt förhöjda. Detta har bl.a. bidragit till att svenskarnas intag av kadmium från spannmål och potatis bedöms vara för högt (KemI, 2011).

    De terrestra ekosystemen har även belastats av många organiska föroreningar under lång tid. Typiska organiska föroreningar som via atmosfären kan spridas till avlägsna bakgrundsområden än klorerade bekämpningsmedel såsom DDT, HCH och klordan, klorerade tekniska kemikalier såsom PCB samt förbränningsprodukter som PAH och polyklorerade dioxiner och furaner. Även om man genom internationella överenskommelser sökt

    minska spridningen av många av dessa ämnen, t.ex. via UNEPs Stockholmskonvention, påträffas alltjämt nya exempel på organiska ämnen som via atmosfären belastar de terrestra ekosystemen. Här kan nämnas flera typer av bromerade flamskyddsmedel, perfluorerade ämnen och klorparaffiner. Den mest välkända effekten av organiska miljögifter på terrester Nordisk biota är kanske äggskalsförtunningen hos många rovfåglar, vilket relaterats främst till DDT/DDE (t.ex. Gjershaug m.fl., 2008).

    I Sverige började man tidigt att övervaka miljögiftsituationen i landmiljön genom Programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK). Mätningarna i biota syftade främst till att beskriva förändringar över tid, samt geografiska haltvariationer. Därutöver har nedfallet av tungmetaller följts genom undersökningar av landmossor (Rühling, 2006) och atmosfäriskt nedfall (t.ex. Kindbom m.fl., 2001). I huvudsak var mätningarna i biota inriktade mot metaller, även om en del organiska föroreningar också analyserades.

    Syftet med denna rapport är att sammanställa och utvärdera främst svensk, men även internationell miljögiftsövervakning av landlevande biota. Rapporten ska ligga som underlag för framtagande av förslag till ett nytt nationellt övervakningsprogram för miljögifter i landlevande biota. Förslag till reviderat program presenteras i en separat rapport (WSP 2011).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 28.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of complexing agents: EDTA, DTPA,NTA, 1,3-PDTA and ADA2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förekomsten i miljön av komplexbildare inom gruppen aminopolykarboxylater har undersökts genom en screeningundersökning. De studerade föroreningarna är:

    􀁸 EDTA

    􀁸 NTA

    􀁸 DTPA

    􀁸 1,3-PDTA

    􀁸 ADA.

    Samtliga av dessa ämnen är starkt polära och vissa är också svårnedbrytbara i miljön. Uppdraget ingår i Naturvårdsverkets miljöövervakning men innefattar också deltagande av 13 länsstyrelser. Studien innefattar ett antal delprogram som alla är upprättade efter några huvudsakliga frågeställningar:

    􀂉 Om dessa ämnen förekommer i sjöar och vattendrag

    􀂉 I vilken mån ämnena sprids till och från kommunala reningsverk

    􀂉 Om utsläpp från kommunala reningsverk påverkar halterna i recipienterna

    􀂉 Om diffus spridning sker i urban miljö

    􀂉 Om ämnena sprids till miljön från industriella punktkällor.

    Totalt omfattade undersökningen 149 prov, fördelat på följande matriser i avtagande omfattning:

    utgående avloppsvatten, ytvatten, inkommande avloppsvatten, dagvatten, grundvatten och dricksvatten, sediment, slam och lakvatten. Denna rapport syftar till att ge en allmän beskrivning av resultaten samt att presentera övergripande tolkningar.

    EDTA och NTA förekom allmänt i både inkommande och utgående avloppsvatten från kommunala reningsverk. DTPA detekterades i relativt många avloppsprov medan 1,3-PDTA och ADA endast påträffades i några få prov. Halterna av EDTA och NTA i inkommande avloppsvatten varierade påtagligt mellan reningsverken, med medianhalter på 47 μg/l (EDTA) och 93 μg/l (NTA). I utgående avloppsvatten var halterna av av EDTA i stort sett opåverkade medan halterna av NTA var i medeltal ca fem gånger lägre än i inkommande vatten. Detta illustrerar att EDTA är svårnedbrytbart, medan biologisk nedbrytning av NTA sker i reningsverk.

    För att studera om utgående avloppsvatten påverkar förekomsten av dessa ämnen i recipienterna provtogs ytvatten från recipienterna till sexton reningsverk. Som grupp betraktat var halterna av EDTA och NTA betydligt högre i dessa recipienter än i lokala bakgrundslokaler.

    För EDTA är uppmätta halter mellan ca 1-100 μg/l, och för NTA ca 0,1-10 μg/l. Övriga studerade ämnen kunde generellt inte detekteras i reningsverkens recipienter. Förekomsten av dessa ämnen undersöktes också i utgående industriellt avloppsvatten samt i recipienter till ett pappersbruk. Mycket höga halter av EDTA uppmättes i detta industriella avloppsvatten. I den å som utgjorde recipient var halterna som mest ca 900 μg/l, för att successivt avta pga utspädning längre ned i sjösystemet. Enstaka stickprov togs också på ytvatten nedanför andra industriella punktkällor, men någon tydlig påverkan på förekomsten av komplexbildare kunde sällan påvisas. Utanför två pappersbruk påvisades dock DTPA i förhöjda halter.

    EDTA och NTA påträffades också i drickvatten, i urbana grundvatten och i urbana dagvatten. Halterna var i huvudsak i storleksordningen 1 μg/l. Mängderna av EDTA och DTPA som används i Sverige är ungefär lika stora. Att deras förekomst i miljön skiljer sig så mycket beror troligen på att DTPA i stort sett bara används inom papperindustrin, medan EDTA har en bredare användning. Förekomsten i reningverk och i vattenmiljön stämmer relativt väl överens med det exponeringsindex som Kemikalieinspektionen presenterat, och som bygger på förutsedd risk för spridning.

    EDTA och NTA har höga index och förekom också i höga halter och påträffades i många prov. DTPA och 1,3-PDTA har relativt låga index och påträffades mer sporadiskt, DTPA var dock mer vanligt än 1,3-PDTA.

    De uppmätta ytvattenhalterna av dessa komplexbildare förefaller inte vara direkt toxiska för ekosystem eller hälsa. Dessa ämnen kan dock ge en indirekt påverkan genom sin för förmåga av komplexbilda både essentiella och toxiska metaller. Betydelsen av denna effekt har inte kunnat bedömas i föreliggande rapport. I kombination med det faktum att EDTA och NTA förekommer i nästan alla ytvattenprov som analyserats och att EDTA är svårnedbrytbar, kan det ändå finnas anledning till att uppmärksamma EDTA och NTA.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 29.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Vilka kemiska ämnen har påträffats i hav och kust inom det nationella screeningprogrammet?2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport redovisar en sammanställning och utvärdering av de mätningar av miljögifter som genomförts på prov från marin miljö, inom Naturvårdsverkets screeningprogram. Data från 25 rapporter som publicerats under perioden 2000-2007 har använts. Detta omfattar ca 30 ämnesgrupper och ca 200 enskilda ämnen som har undersökts i fisk eller annan biota, sediment eller ytvatten. Av dessa har 19 ämnesgrupper och ca 45 organiska ämnen plus 54 metaller kunnat detekteras i biota, sediment eller ytvatten. Data har indelats i två kategorier: bakgrund och potentiellt påverkade områden. Metallerna diskuteras inte i denna rapport. Utvärderingen är inriktad på att belysa 1) Vilken typ av ämnen som återfinns i marin miljö; 2) hur höga halterna är i relation till kända ämnen och andra studier; 3) i vilka matriser olika ämnen påträffas; 4) om resultatet kan användas för att bedöma risker. Flertalet ämnen med känd storskalig spridning och PBT-egenskaper har detekterats i bakgrundsområden. Många av de ämnen som inte kunde detekteras saknade känd storskalig spridning och/eller PBT-egenskaper. Till denna generella bild finns dock viktiga undantag, t.ex. att triclosan, bromfenoler och dietylhexyladipat påträffades i fisk från bakgrundsområden. Inget talar för att dessa ämnen sprids storskaligt och de är sannolikt inte starkt bioackumulerbara. Endast ett mindre antal ämnen kunde visas vara markant förhöjda i de potentiellt påverkade områdena, jämfört med bakgrunds-områden. Till dessa ämnen hör bl.a. tributyltenn, trifenyltenn och PCDT. I fisk är haltnivåerna av påträffade ämnen ofta i nivå med ΣDDT och för fyra ämnen i nivå med sPCB. För vissa ämnen föreligger jämförelsematerial från andra regioner. I många fall är halterna från screening-undersökningarna jämförbara med andra studiers resultat. Butyltennföreningar har detekterats i alla undersökta matriser, på många olika områden, och bl.a. i fisk uppträder TBT i relativt höga halter. Under beaktande av att detta är mycket toxiska ämnen får denna fyndbild betraktas som allvarlig. Det finns också viktiga diskrepanser där redovisade halter förefaller höga eller låga jämfört med andra undersökningar. Exempelvis uppträder dietylhexyladipat och triclosan bitvis i relativt höga halter i fisk. Kortkedjiga klorparaffiner och cykliska siloxaner är exempel på ämnen som inte detekterats i screening, men som påträffats i andra sammanhang och vars egenskaper skulle kunna gynna förekomst i marin miljö. Med ledning av den relativt goda överensstämmelsen mellan egenskaper, storskalig spridning och fyndfrekvens, ger vi några förslag till riktlinjer för marina mätningar i kommande screeningundersökningar. Screeningprogrammet har visat att bakgrundsmiljöer i Östersjön och Västerhavet är förorenade med ett stort antal organiska ämnen, och att dessa ämnen ofta återfinns i fisk. Sju ämnen har kunnat utvärderas avseende miljörisker. Ur detta perspektiv framstår TBT som mest problematisk, men även för TBBPA, triclosan och PFOS kan risker inte uteslutas. HBCD, pentaklorfenol och hexaklorbensen bedöms inte utgöra några risker.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 30.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Josefsson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Triclosan, DEHP och klordan - samlad utvärdering av svenska miljöövervakningsdata2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Triclosan, di(2-etylhexyl)ftalat och klordan är tre ämnen vars förekomst i den svenska miljön undersökts vid skilda tillfällen, både inom ramen för den nationella miljöövervakningen och i andra sammanhang. Klordan ingår även i tidsserieövervakningen av luft, deposition och bröstmjölk. Triclosan har dessutom undersökts i två screeningstudier. Syftet med denna studie är att göra en samlad bedömning av dessa ämnens förekomst i miljön. I mindre utsträckning diskuteras även human exponering. Studien är en sammanställning av befintlig litteratur och data samt utvärdering av risker för miljö och hälsa. Varje ämne redovisas enligt: • Kortfattad beskrivning av ämnenas egenskaper med relevans för effekter på miljö och hälsa. • Översiktlig sammanställning av halter i miljön och i humana matriser, både från nationell miljöövervakning och enskilda studier. • Jämförelse av uppmätta halter med effektnivåer och gränsvärden för att bedöma eventuella risker. Sammanställningen av ämnenas egenskaper syftar till att identifiera kritiska effekter och receptorer för respektive ämne. Sammanställning av halter i olika matriser och typmiljöer (bakgrund, urban, industri) samt kunskap om ämnenas användning syftar till att identifiera vilka typområden som är mest påverkade, och där effekter följdaktligen först skulle uppträda. Risker för effekter på miljön bedöms genom att sammanväga kritiska effekter med förekomst i de mest påverkade typområdena. Risker för effekter på hälsa sammanfattas huvudsakligen utifrån tidigare nationella studier, och omfattar främst den exponering som sker via miljön. De huvusakliga slutsatserna är: 1. För triclosan bedöms de kritiska effekterna uppstå på alger eller mikroorganismer i påverkade områden, t.ex. i reningsverkens recipienter. Tillgängliga mätdata indikerar inte att triclosan utgör en risk för miljö. Human exponering för triclosan via miljön bidrar inte till hälsorisker. 2. De kritiska effekterna för DEHP bedöms uppstå i urban miljö hos fisk och akvatiska däggdjur. Tillgängliga mätdata indikerar inte att DEHP utgör en risk för miljön. Vid miljöriskbedömningen identifierades dock ett flertal osäkerheter. Vad gäller hälsorisker från DEHP är inte exponeringen i den svenska befolkningen tillräckligt väl karakteriserad, varför det är svårt att göra en riskbedömning. 3. De kritiska effekterna för klordan bedöms uppstå hos fiskpredatorer, t.ex. viss sjöfågel och rovfågel samt akvatiska däggdjur. Förslag till riktvärde i föda för skydd av predatorer har beräknats. Merparten av de uppmätta summahalterna i fisk i Sverige är något lägre än detta riktvärde. Dagens kunskap om klordans ekotoxicitet är dock otillräcklig för att helt kunna friskriva klordan från risk för effekter hos fiskätande predatorer. Likaså har man tidigare inte ansett sig kunna bedöma hälsorisker från t.ex. födointag av klordan.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 31.
    Sternbeck, John
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Österås, Ann Helén
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Woldegiorgis, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of TPPO, TMDD and TCEP, three polarpollutants2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Förekomsten av tre polära organiska föroreningar i miljön har undersökts genom en screeningundersökning.

    De studerade föroreningarna är:

    􀁸 trifenylfosfinoxid (TPPO),

    􀁸 2,4,7,9-tetrametyl-5-dekyn-4,7-diol (TMDD),

    􀁸 tris(2-kloretyl)fosfat (TCEP).

    Som referenssubstanser undersöktes oktyl- och nonylfenol samt motsvarande etoxilater. Uppdraget ingår i Naturvårdsverkets miljöövervakning men innefattar också deltagande av 12 länsstyrelser. Studien innefattar ett antal delprogram som alla är upprättade efter några huvudsakliga frågeställningar:

    􀂉 Om dessa ämnen förekommer i sjöar och vattendrag

    􀂉 I vilken mån ämnena sprids till och från kommunala reningsverk

    􀂉 Om utsläpp från kommunala reningsverk påverkar halterna i recipienterna

    􀂉 Om diffus spridning sker i urban miljö

    􀂉 Om ämnena sprids till miljön från punktkällor: industrier och deponier

    Totalt omfattade undersökningen 118 prov, fördelat på följande matriser i avtagande omfattning: slam, utgående avloppsvatten, ytvatten, sediment, inkommande avloppsvatten, dagvatten, lakvatten och slutligen industriella avloppsvatten. Denna rapport syftar till att ge en allmän beskrivning av resultaten samt att presentera övergripande tolkningar.

    TMDD och TCEP förekom allmänt i både inkommande och utgående avloppsvatten från kommunala reningsverk, medan TPPO påträffades mer sparsamt. I slam påträffades TMDD sällan medan varken TPPO eller TCEP kunde detekteras alls. Det är rimligt med tanke på ämnenas höga vattenlöslighet och relativt låga KOW-värden. TCEP föreföll i stort sett passera reningsverken opåverkat, medan viss nedbrytning av TMDD troligen sker.

    Resultaten överensstämmer väl med modellberäkningar som genomförts inom uppdraget. TMDD var det ämne som påträffades i högst halter i avloppsvatten; i utgående avloppsvatten var halterna av både TMDD och TCEP avsevärt högre än av referenssubstansen nonylfenol. Halter av TCEP i avloppsvatten är lägre än vad som uppmätts i Sverige för ca 8 år sedan, i överensstämmelse med minskad användning av denna kemikalie.

    För att studera om utgående avloppsvatten påverkar förekomsten av dessa ämnen i recipienterna provtogs även ytvatten och sediment från recipienterna till åtta reningsverk.

    TMDD och TCEP påträffades i ytvattnet från två recipienter. I övrigt kunde de undersökta föroreningarna inte detekteras i recipienterna. Halterna var lägre än vad som detekterats i motsvarande undersökningar från Tyskland. Troligen beror detta på att avloppsvattnets utspädning generellt är högre i Sverige än i Tyskland, till följd av den avsevärt lägre befolkningstätheten i Sverige.

    Höga halter av framförallt TMDD påträffades i lakvatten från deponier, och i ett fall kunde även höga halter av TMDD uppmätas i motsvarande recipient. TMDD uppträdde också i mycket höga halter i ett industriellt avloppsvatten. Till följd av utspädning i avloppssystem och recipient gav detta inte något tydligt påslag i vare sig det kommunala reningsverket eller dess recipient. Både TMDD och TCEP detekterades också i ett av fem urbana dagvattenprov, och i ett av fyra urbana ytvatten, men inte i några urbana sediment.

    Detta tyder på att TMDD och TCEP kan spridas diffust via dagvatten, även om spridning via reningsverk troligen är betydligt mer omfattande.

    De uppmätta ytvattenhalterna av TMDD och TCEP förefaller inte vara direkt toxiska. Det kan ändå finnas anledning till att uppmärksamma dessa och liknande ämnen eftersom de är stabila och svårnedbrytbara, har hög vattenlöslighet och endast i liten till måttlig omfattning reduceras i konventionella reningsverk. Den sistnämnda aspekten indikerar även att biotillgängligheten i recipienten kan vara hög. TCEP är dessutom klassat som cancerogent.

    Störst behov av fortsatt uppmärksamhet råder enligt vår bedömning för TMDD och därefter TCEP. Motiveringen är att TMDD uppträder i höga halter, uppträder allmänt och är tämligen stabil. Den omfattande förekomsten i reningverk och miljö stämmer väl överens med det exponeringsindex som Kemikalieinspektionen presenterat, och som bygger på förutsedd risk för spridning. Användning av TCEP förefaller minskat över längre tid, vilket indikerar att substitution eller andra åtgärder redan initierats.

     

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 32.
    Thore, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Jansson, Magnus
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Energibalans Kronoberg 20182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    WSP har på uppdrag av Kronobergs länsstyrelse och Region Kronoberg uppdaterat länets energibalans från 2015 med 2016 års värden. Data baseras på SCB:s Kommunala och Regionala Energistatistik (KRE) vilken har kompletterats genom statistik genom kontakter med relevanta aktörer i länet. Energibalansen för länet som helhet och respektive kommun har sammanställts och presenteras i form av Sankey-diagram. Vidare har statistik för utsläpp av klimatpåverkande gaser sammanställts. Statistiken över energibalansen och utsläppsnivåer har sedan jämförts med regionens uppsatta miljömål.

    En stor andel av Kronobergs läns användning av el kommer från importerad el, dessbättre är fjärrvärmen till stor del genererad med förnybara källor. Transporterna drivs fortfarande till allra största del av oljeprodukter och är också den del i samhället som orsakar störst utsläpp av växthusgaser. Kronoberg har många industrier och här börjar en energiomställning synas.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 33.
    Woldegiorgis, Andreas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Norrgran Engdahl, Jessica
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Ceder, Charlotte
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Andersson Bianchi, Maria
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    IDENTIFYING KNOWLEDGE GAPS AND PROPOSE CHEMICAL CANDIDATES FOR FUTURE SCREENING2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ett selektionsverktyg har utvecklats för att välja ut kemiska ämnen, vetenskapligt transparent, för screening i enlighet med Naturvårdsverkets program för miljöövervakning i Sverige. I verktyget kombineras data från vetenskapligt granskade och recenserade listor innehållandes kemiska ämnen med fastställda eller högst sannolika så kallade SVHC-egenskaper (substances of very high concern) med uppskattad exponering från Kemikalieinspektionens framtagna verktyg Exponeringsindex, samt med tonnageuppgifter avseende ämnena (som sådana och i kemiska produkter), och all samlad miljöövervakning i Sverige (1900 – 2017).

    Selektionsverktyget inkluderande listor med ämnenas egenskaper, i kombination med exponeringsindex, använda volymer och tidigare förekommande miljöövervakning för kemiska ämnen i Sverige, medför möjligheten att filtrera fram de mest lämpade ämnena att screena.

    I det föreslagna, fram-filtrerade screeningförslaget som tagits fram inom ramen för uppdraget föreligger 16 ämnen. Vid en mer detaljerad genomgång av dessa 16 ämnen kunde konstateras att tre (3) av dem var mindre lämpliga för screening (även om dom i filterverktyget genererade mycket höga poäng). En av de föreslagna screeningkandidaterna (Anthracene Oil, AnthracenLow) har endast en registrerad användning inom EU såsom intermediär. De övriga två ämnena ("Pitch, coal tar, high-temp" och "Anthracene Oil") är s k UVCB-ämnen (enligt definitionen i REACH EG nr 1907/2006) där ämnets kemiska sammansättning är komplex och ämnesidentiteten definieras utifrån syntesråvaran vid tillverkning. Alla tre ämnena har dessutom PAH:er som dominerande komponenter i sammansättningsprofilen. PAH:er förekommer redan i ett flertal miljöövervakningsprogram varför det ej kan anses som befogat att inkludera dem i det föreslagna screeningprogrammet.

    En annan ämnesgrupp som avsiktligt utelämnats från hela selektionsprocessen är metaller, metallsalter och metallorganiska föreningar. Metaller är redan frekvent förekommande i de miljöövervakningsprogram som redan pågår och då bestäms de som totalhalter av en given metall. En annan svårighet med att inkludera specifika metalspecies, en metallorganisk förening eller ett metallsalt, är att i miljön kommer de flesta metallorganiska ämnen sönderdelas och inte heller metallsalterna kommer att föreligga som just salter som filtrerats fram ifrån verktyget. Dock finns det skäl att överväga en bättre specificering förekomsten av vissa metallorganiska föreningar i miljön, t ex tennorganiska ämnen, vissa bly- och nickelkomplex. Förslagsvis görs en metallscreening var 5:e eller var 10:e år för att då specialstudera förekomst av vissa metallorganiska ämnen.

    De resulterande 13 ämnena som filtrerats fram med hjälp av selektionsverktyget har listats i "Table 1" (se den engelska sammanfattningen på föregående sida) tillsammans med sina summerade poäng i verktyget.

    Viktigt att poängtera är att verktyget och filterinställningar mm, endast beaktar kemiska ämnen som sådana, samt kemiska ämnen i kemiska produkter. Kemiska ämnen i varor har ej kunnat beaktas i selektionen då information om dessa är bristfällig och svår-aggregerad. Inte heller kommer kemiska ämnen som främst förekommer som aktiva läkemedelssubstanser, som beståndsdelar i kosmetika, samt biocider och pesticider, att vara föremål för de regulatoriska triggers, t ex inklusion i REACH Kandidatlista, som gör att de inkluderas i den bruttolista varifrån screeningkandidater filtrerats fram ifrån. 

    För de framselekterade 13 ämnena har viss information om förekomst i varor inom EU, samt ämnenas molekylstrukturer och förslag på relevanta matriser i miljön, att mäta dem i, sammanställts på basis av offentliga delar av förekommande REACH-registrering samt utdrag ur Exponeringsindex.

    Möjligen i motsägelse till uppdragets övervägande syfte, att utveckla en metod för bias-fri selektion av screeningkandidater, har ett antal ämnen (ca 5 st) föreslagits som screeningkandidater trots att de inte meriterar sig för screening baserat på aggregerade poäng. Vissa av ämnena förekommer inte ens i den genererade bruttofilen om ca 1 200 ämnen (se t ex "F-53B och PFHCES i "Table 2") men bedöms av projektgruppen ändå som relevanta att föreslå för nationell screening i Sverige. Dessa ämnen får betraktas som "wild cards" i selektionsförslaget.

    Bland dessa "wild cards" återfinns bl a s k perfluorerade eller högfluorerade substitutionsämnen för PFOS och PFOA.

    Utifrån genomförda litteratursökningar i vetenskaplig litteratur förefaller t ex GenX i mycket stor utsträckning ersätta PFOA vid tillverkning av polytetrafluoreten (PTFE). Vidare kan konstateras att "F-53B" och den cykliska PFAS-homologen PFHCES numera anses substituera PFOS i många applikationer. Screeningundersökningar i Kina har redovisat att dessa tre PFAS-homologer detekteras frekvent i många matriser i miljön men även i humanplasma.

    Ytterligare en begränsad ämnesgrupp som föreslås att övervägas för screening är cykliska siloxaner. Dessa antas i allt högre utsträckning substituera PFAS i släckskum klass B. Cykliska siloxaner var föremål för nationell screening i Sverige 2005 (genomförd av IVL) men det kan finnas skäl att ånyo screena dem då ämnesgruppens användning kan ha förändrats en hel del de senaste 14 åren.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 34.
    Zehaie, Ficre
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Wallström, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sandberg, Kevin
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Potential att minska arbetsmaskiners klimatpåverkan2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I den klimatpolitiska handlingsplanen konstaterar regeringen att användningen av fossila drivmedel i både inrikes transporter och arbetsmaskiner i princip måste minska till noll om Sverige ska kunna nå det riksdagsbundna målet om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2045.

    WSP har på uppdrag av Naturvårdsverket identifierat åtgärder för att minska klimatutsläppen från arbetsmaskiner och bedöma potentialen för att minska utsläppen och uppnå målen för klimatgaser. 

    På kort sikt finns det en stor potential att minska utsläppen genom att byta till biobränsle för arbetsmaskiner inom industri- och byggsektorn, jordbruket och skogsbruket eftersom de allra flesta maskiner går på diesel. Ett problem är att priset på biobränslen fortfarande är högt jämfört med diesel. 

    På längre sikt har elektrifiering av arbetsmaskiner störst potential inom industrin och därefter byggsektorn. Elektrifieringen kan ta tid men med effektiva styrmedel och utbyggnad av infrastruktur går det att påskynda utvecklingen. Inom jord- och skogsbruket är möjligheten till elektrifiering mer begränsad, men det kan finnas möjligheter i takt med en högre automatisering i framtiden. 

    Med tanke på att utsläppen behöver minskas redan idag och byte till biobränsle är den enda åtgärden som har potential att sänka utsläppen på kort sikt är det viktigt att tillräckliga styrmedel införs för att främja användningen av biodrivmedel.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    Potential att minska arbetsmaskiners klimatpåverkan
  • 35.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Allmyr, Mats
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Screening of organic pollutants in sewage sludge amended arable soils2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Spridning av organiska miljögifter i åkermark från användning av slam från reningsverk somgödningsmedel har studerats i en screeningstudie åt Naturvårdsverket. Huvudsakliga syftet med utredningen är att:

    - Insamla miljödata på organiska föroreningar i jord och biota från åkermark gödslad med slam från reningsverk.

    - Utvärdera uppmätta halter av organiska föroreningar mot tidigare resultat och modelluppskattningar.

    Studien utgörs av ett nationellt program med totalt 48 prover. Prover insamlades från två fältförsök i

    Skåne: Igelösa och Petersborg, och två privata fält, Taxinge och ”Sörmland”. Huvudsaklig matris var jord (n=42), men även prover av slam (n=2), gröda (n=3) och mask (n=1) har ingått i studien.

    Undersökningen visar att PFOS, PBDE (47, 99, 100 and 209), galaxolid, tonalid och DEHP anrikas i jord behandlad med slam. Det finns även enstaka indikationer på att halter av DIDP, nonylfenol och TCPP kan öka, men dessa observationer är osäkra eftersom de inte är vanligt förekommande.

    Jämförelse mellan modellberäkningar och fältdata visar på bra överensstämmelse när det gäller PFOS och BDE-209 d.v.s. dessa ämnen ackumuleras i jorden över tid vid upprepad slambehandling. De ämnen som generellt inte detekteras, alkylfenoler, dibutylftalat och LAS, stämmer också bra överens med tidigare uppskattningar och mätresultat.

    I kärnor från höstvete provtaget vid Petersborg detekterades ingen av de analyserade organiska ämnena. Resultatet stödjer tidigare modellberäkningar och upptagsstudier: ackumulationen av många organiska ämnen från jord till gröda är begränsad.

    I mask från Taxingefältet påträffades PFOS och PBDE (47, 99 och 100) i detekterbara halter, vilket visar att dessa ämnen kan bioackumuleras i biota. Beräknade bioackumulationsfaktorer (BSAF) från jord till biota ligger i linje med tidigare resultat.

    Riskkarakteriseringen för jordekosystem och människor exponerade via intag av grödor visar att halter i jord efter lång tids gödsling med slam inte utgör en risk

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 36.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Josefsson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Användning och spridning av växtskyddsmedel vid golfbanor2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Användningen av kemiska växtskyddsmedel vid golfbanor i Sverige har inventerats, i syfte att kunna värdera betydelsen av golfbanor för spridning av växtskyddsmedel till miljön. Uppgifter om använda preparat, doser, mängder och tider för användning samt eventuella mätprogram har samlats in genom kontakt med 27 tillsynsmyndigheter (kommuner) och åtta s.k. greenkeepers på golfbanor. I de undersökta kommunerna finns 117 golfbanor, vilket nästan är en fjärdedel av Sveriges golfbanor. Användning av kemiska växtskyddsmedel har anmälts vid 62 av dessa. Tio olika preparat förekommer och vanligast är fungicider följt av herbicider. Vi har inte fått in några uppgifter om faktisk användning av insekticider, trots att de i vissa fall anmälts. De mest frekvent använda preparaten är fungiciderna Chipco Green 75 WG och Baycore 25 WP samt herbiciden Starane 180, vars verksamma substanser är iprodion, bitertanol respektive fluroxipyr. Dessa preparat var anmälda för användning hos ca 30 % av undersökta golfbanorna. Registreringen av Chipco Green upphörde dock sista december 2007, men preparatet får användas till sista december 2009. De använda ämnena varierar stort i ekotoxicitet och persistens. Fungiciderna appliceras 1-3 gånger per år framförallt inom green och i stort sett över hela året, men främst höst och vinter. Herbiciden Starane används framförallt under sommaren inom fairway och ruff och appliceras 1-3 gånger på ett år, oftast med ett till några års mellanrum.Generellt överensstämmer den rapporterade användningen med de rekommenderade doserna, och är något högre än för motsvarande ämnen inom jordbruket. Utifrån insamlade data har vi skattat total användning av fungicider på golfbanor i Sverige till några hundra kg per år. Användningen av fungicider för jordbruksgrödor var totalt 170 ton år 2005/2006. Herbicider används på större områden inom golfbanorna och den skattade totala användningen på golfbanor i Sverige är några tusen kg per år. Användningen av herbicider för jordbruksgrödor var totalt 626 ton år 2005/2006. Endast i några enstaka fall har miljökontroll av ytvatten eller dräneringsvatten genomförts. I tre fall har växtskyddsmedel förekommit i detekterbara halter. Studier i andra länder visar också att växtskyddsmedel kan spridas från golfbanor, men det förefaller sällan orsaka en omfattande omgivningspåverkan. Rapporten innehåller några förslag till hur mätning av spridning till omgivningar skulle kunna genomföras.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 37.
    Österås, Ann Helén
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Sternbeck, John
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Litteraturstudie – Zinkdialkyl- och diarylditiofosfat2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
1 - 37 av 37
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf