På uppdrag av Naturvårdsverket, med stöd av svensk miljöövervakning, har antalet bullerutsatta från väg, spår och flygtrafik i Sverige år 2011 kartlagts.

Indata från nationella vägdatabasen, trafikverket, socialstyrelsen och Swedavia har använts tillsammans med statistik från SCB samt kartläggningar enligt EU-parlamentets direktiv 2002/49/EG (END), för att beräkna och sammanställa antalet bullerexponerade från de olika trafikslagen.

Resultaten från sammanställningen har sedan använts för att beräkna den samhällsekonomiska kostnaden av buller utifrån "Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 5"

Ljudnivåerna anges i decibel dB, som är det mått på ljudstyrkan som används i de flesta beskrivningar vad gäller bullerexponering i samhället. I de flesta fallen så anges dB(A) vilket betyder att man har räknar ner de frekvensområden där örat är mindre känsligt.

Bullerexponeringen har utgått från 45 dB(A) ekvivalent och 70 dB(A) maximal ljudnivå för väg, 55 dB(A) ekvivalent ljudnivå får spår samt 55 dB(A) FBN för flyg.

Sweco Environment was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency to do a screening study of metals and brominated and chlorinated dioxins and furans in ashes from incineration of waste and biofuels. The study has two primary objectives:

a. to assess whether the composition of incineration ashes can serve as indicator for the monitoring of the change of use of environmentally harmful substances in society.

b. to provide a basis for evaluation of risks in connection to the use of ashes Eleven metals (arsenic, cadmium, cobalt, chromium, copper, mercury, manganese, nickel, lead, vanadium, and zinc) as well as chlorinated and brominated dioxins and furans were analysed in the ashes.

The study included 25 samples from the following matrices: · 8 samples of municipal solid waste incineration (MSWI) bottom ash

· 5 samples of MSWI fly ash

· 6 samples of biofuel incineration bottom ash

· 6 samples of biofuel incineration fly ash

Samples from biofuel incineration ashes included two samples of each fly and bottom ashes from plants that include recycled wood in their fuel mix.

Sampling was undertaken in accordance with a simplified method based on NT Envir 004. A minimum of three samples were collected over a period of one to two weeks.

Samples collected within this project were complemented with saved samples from a previous project on critical metals in waste incineration ashes (Johansson et al 2013). All sampling was undertaken by participating incineration plants.

Metal concentrations detected in this study were broadly similar to concentrations shown in previous studies (WSP 2012, Johansson et al 2013), though the variation was large (which is in agreement with results in other studies).

Metal concentrations in ashes from incineration of biofuels containing recycled wood are generally higher than in ashes from plants using pure biofuels. However, the mean mercury concentration is slightly higher in fly ash from incineration of pure biofuels.

Chlorinated dioxins and furans were detected in all samples. The total concentrations varied between 12.9 and 340,000 ng/kg dw corresponding to between 0.88 and 4,300 ng WHO-TEQ/kg dw (upper bound). Concentrations of chlorinated dioxins and furans were generally higher in fly ashes than in bottom ashes. Results are presented in Table A.

The results from analyses of municipal waste incineration ashes showed similar results as in the study performed in 2006 by Avfall Sverige (Avfall Sverige 2009). However, the analyses of biofuel ashes showed higher concentrations in this study than in previously reported studies (WSP 2012, Bjurström 2006).

There was no difference in the concentrations of dioxins and furans in the ashes from ecycled wood and pure biofuels.

Brominated dioxins and furans were detected in all samples. The total concentrations varied between 12 and 29,600 ng/kg dw. There are no toxic equivalency factors (TEFs) for brominated dioxins and furans. To calculate WHO-TEQ sums for the brominated species in the samples, the TEFs for the corresponding chlorinated species were used.

WHO-TEQ sums for the brominated species varied between 0.3 and 140 ng/kg dw (upper bound). Results are presented in Table B.

Table B. Results from analyses of brominated dioxins and furans in incineration ashes.

Results from the analyses of brominated dioxins and furans indicated similar levels in MSWI bottom ash as in a Taiwanese study (Wang et al 2010), however the distribution was larger in this study. Concentrations in MSWI fly ash was slightly higher in this study compared to the Taiwanese study. Similar to the Taiwanese study, results from this study indicated higher concentrations in MSWI bottom ash than in MSWI fly ash.

No previous studies of brominated dioxins and furans in biofuel ashes were found. The results from this study indicate lower concentrations in biofuel ashes than in MSWI ashes.

As opposed to MSWI ashes, concentrations are higher in fly ash from incineration of biofuels than in bottom ash. No effects could be seen from the use of recycled wood in the fuel mix in biofuel incineration plants on the concentrations of brominated dioxins and furans.

For the purpose of describing risks in connection with use of ashes, a simplified assessment has been made by comparing the concentrations in this study with concentrations deemed to be of negligible risk to human health and the environment (Swedish: mindre än ringa risk) for aggregates from recycled materials, as described in a guidance document from Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket 2010). The comparison shows that these concentrations were exceeded in all samples.

This does not mean that the ashes are not suitable for use in aggregates, but that the use is subject to an individual assessment in each case.

Only total concentrations has been analysed within the scope of this study, and no speciated analyses were undertaken. Risks associated with unwanted compounds in the ashes are not only connected to the total concentrations in the ashes, but to a large extent also to the leachability of those compounds. In order to decide whether an ash is suitable for recycling for a certain purpose, additional characterisation is required.

Furthermore, the risk associated with potential exposure or contamination in relation to that specific usage should be highlighted.

Also, positive environmental effects from the use of ashes should be taken into account when evaluating the suitability of its use. Recycling of ashes as aggregate may substitute virgin materials, thereby saving natural resources.

Overall, the results obtained in this study, correlate well with results from previous studies. Brominated dioxins and furans, which are not as extensively studied previously, were detected in all samples in this study. The contribution to WHO-TEQ is small in most samples, compared to the contribution from chlorinated dioxins and furans. In MSWI bottom ash, the contribution to WHO-TEQ is larger from brominated than from chlorinated dioxins and furans. However, the sum of WHO-TEQ in MSWI bottom ash is low compared to the concentrations in fly ash.

In conclusion, the study showed that incinerator ashes are not suitable as indicator for the monitoring of the change of use of environmentally harmful substances in society.

Municipal and industrial wastes are often incinerated together and since municipal waste is imported for incineration in Sweden, the ashes will not reflect changes in consumption patterns in Sweden.

I Västra Götalands län undersöktes vattenkvaliteten med hjälp av kiselalger på 13 vattendragslokaler år 2024 inom regional miljöövervakning.För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. Förekomst av missbildningar kan tyda på någon miljögiftspåverkan (t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande).Inom den regionala miljöövervakningen 2024 visade IPS-indexet i hög status med avseende på påverkan av näringsämnen och organisk förorening i 10 Grannebyån och 11 Pineboån. Pineboån riskflaggades dock för att diversiteten var mycket låg, vilket kan betyda att en störning ägt rum och det kan påverka klassningarna som bör tolkas med försiktighet. I God status hamnade 2 Örekilsälven, 9 Bakerödsbäcken och 13 Lövbrobäcken-Sandsjöbäcken. Måttlig status konstaterades i 13 Lövbrobäcken-Sandsjöbäcken, 7 Mjölån och 8 Stallbackaån. IPS-indexet motsvarade otillfredsställande status i 4 Storebergsån, 5 Kämpegårdsån, 6 Gundleboån och 10 Grannebyån. I Storebergsåns och Grannebyån låg indexvärdet mycket nära respektive nära gränsen mot måttlig status, men stödparametrarna TDI och %PT visade stark respektive mycket stark påverkan av näringsämnen och organisk förorening vilket stärker klassningen. Kämpegårdsån och Gundleboån låg indexvärdet relativt nära gränsen mot måttlig status och Gundleboån riskflaggades för att antalet räknade arter var mycket låg, vilket kan betyda att en störning ägt rum och det kan påverka klassningarna som bör tolkas med försiktighet.Samtliga lokalerna hade ett surhetsindex (ACID) som indikerade alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3) förhållanden, vilket bör innebära att inga surhetsproblem föreligger.På de flesta lokalerna var andelen missbildningar mindre än 1,0 %, vilket betyder att det inte finns några belägg för påverkan av miljögifter men i 5 Kämpegårdsån, 10 Grannebyån och 13 Lövbrobäcken-Sandsjöbäcken indikerade missbildningsfrekvensen en svag påverkan av miljögifter, t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande. Lokal 6 Gundleboån och 11 Pineboån riskflaggades på grund av mycket lågt antal räknade arter respektive mycket låg diversitet.

Most studies of sediments focuses on oil and fuel related compounds as well as metals,and the total extent of the chemical content of sediments has usually not been fullyinvestigated. This could be remedied by extensive targeted analysis programs whichinvolve a conscious choice of which substances to include which also introduces biases.An alternative strategy is to use broad analytical screenings methods that do nottarget any specific substances. This study focuses on using such methods to obtainunprejudiced information about the content of substances in marine and limnic sediments.The aims of the project was mainly to assess the unprejudiced content of inorganicand organic substances in sediments and, if possible, to discover substances thathas not been found in sediments before

Most studies of stormwater runoff focuses on oil and fuel related compounds, and thetotal extent of the chemical content of stormwater runoff has usually not been fullyinvestigated. This could be remedied by extensive targeted analysis programs whichinvolve a conscious choice of which substances to include which also introduces biases.An alternative strategy is to use broad analytical screenings methods that do nottarget any specific substances. This study focuses on using such methods to obtainunprejudiced information about the content of substances in stormwater runoff. Theaims of the project was mainly to assess the unprejudiced content of inorganic andorganic substances in run off water and storm water and, if possible, to discover substancesthat has not been found in stormwater runoff before

Background and methods

Within the screening program of 2008 it was decided that levels of organic

metabolites should be studied in urine. The reason for focusing on metabolites was:

They reflect internal exposure at the cellular level

The occurrence of metabolites reflects the true individual exposure

Monitoring of metabolite exposure is not prone to external contamination

Many metabolites are more toxic than their parent compounds

Human biomonitoring programs in other countries has to a large degree

focused on metabolites of organic substances in urine

To cover a wide group of exposure pathways, the following substance groups where

included:

Phtalates that mainly reflect exposure from substances in plastic products

(10 metabolites)

PAHs that mostly reflect exposure to airborne contaminants originating

from combustion (15 metabolites)

Organophosphate pesticides that mostly reflects exposure to food stuff in

Sweden (6 metabolites)



Metals that reflect a wide variety of exposure pathways (Al, Cd, Co, Cr,

Cu, Hg, Mn, Mo, Ni, Pb, Zn, As)

To complement the exposure based screening of urine, an effects based screening

was also included where the urine samples were tested for endocrine (estrogen)

disturbing effects using the YES (Yeast Estrogen Screening assay) in vitro method.

The urine sampling was part of a larger sampling campaign performed by the

institute of environmental medicine, at Karolinska Institutet with a focus on

Cadmium. Within this sampling program a number of women were randomly chosen

to receive a letter asking for their participation in the present study. From this larger

subset 20 women were randomly chosen for inclusion in the present study. As part of

the study, the women answered a questionnaire with a number of exposure related

questions.

The objectives of the project were to:

To broadly assess exposure levels of some important contaminant groups

in the Swedish female population by examining a small subset consisting

of 20 females.

To compare exposure levels of these substance groups to exposure levels

in other countries

To statistically investigate the co-occurrence of different metabolites and

metals in urine

To explore the connection between endocrine disturbing effects and the

exposure levels of these substance groups

Results

The main conclusions from this study were:

1. Urine is clearly a good matrix for human biomonitoring of organic

chemicals and metals given the high prevalence of detection and the good

correlations seen between many metabolites.

2. PAH and phthalate metabolites originating from many(most) of the

important mother compounds as well as metals were very prevalent in the

urine of the women and the levels were generally variable.

3. Metabolites of organophosphorous pesticides were not prevalent

4. No connection could be found between exposure related .information given

by the women and metabolite and metal levels in urine.

5. Levels of PAH and phthalate metabolites are in general similar to reference

concentrations in USA, Germany and Holland.

6. Levels of the phthalate metabolites MiBP and MiNP were clearly above

levels in the USA indicating a higher exposure to the phthalates DBP and

DINP

7. Levels of the metabolite Mono-ethyl phthalate (MEP) were clearly lower in

the present study compared to levels in USA and below levels in Holland,

indicating lower exposure to the phthalate DEP in Sweden.

8. Levels of organophosphate pesticide metabolites were clearly below levels

seen in USA and Germany

9. Levels of metals were generally below levels seen in USA and Germany

10. The urinary levels of most phthalate metabolites correlated clearly

11. The levels of PAH metabolites also correlated, but not as clearly as for

phthalate metabolites

12. No connection could be established between endocrine disturbing effects

measured with an in vitro test, and urinary levels of metabolites and metals.

A partial explanation may be the presence of natural hormones with

endocrine inducing properties in women’s urine.

The following recommendations were given:

5. Follow-up studies focusing on PAH metabolites and phthalate metabolites

are suggested. These studies should contain larger groups of women and/or

men so that exposure factors influencing metabolite concentration in urine

could be established.

6. The number of metabolites in follow up studies could be reduced based on

the results from this study.

7. There is no further need for organophosphate pesticide metabolite

screening studies in urine.

 8. Further screening studies of metals in urine could also be of interest

although the levels seen in this study were gebwerally low compared to

other countries

SWECO Environment har fått i uppdrag av Vattenmyndigheten i Norra Östersjönsvattendistrikt att genomföra en screeningundersökning av vattendirektivetsprioriterade ämnen samt de s.k. 8 andra förorenande ämnen för vilka det finnsmiljökvalitetsnormer (Direktiv 2008/105/EG) i marina ytvattenförekomster ivattendistriktet. Projektets syfte var att: konstatera om och i vilken omfattning vattendirektivets prioriterade ämnenförekommer i marina ytvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt utvärdera om några av ämnena förekommer i sådana halter att de kan utgöraett problem i Norra Östersjöns vattendistrikt (definierat som attmiljökvalitetsnormer överskrids) utvärdera om det finns geografiska skillnader i Norra Östersjönsvattendistrikt med avseende på förekomst och uppmätta halter av deprioriterade ämnena i marina ytvatten stödja bedömningen av kemisk status i Norra Östersjöns vattendistriktsvattenförekomsterUndersökningen omfattade totalt 40 marina lokaler som representerade olika typer avmiljöer, från bakgrundslokaler till lokaler påverkade av tätorter eller industrier. Provtagningen genomfördes under juni månad och följde en i förväg fastställdprovtagningsplan där även rutiner för kvalitetssäkring ingick. 

SWECO Environment har fått i uppdrag av Vattenmyndigheten i Norra Östersjönsvattendistrikt, Länsstyrelsen i Västmanlands län att genomföra enscreeningundersökning av vattendirektivet prioriterade. Syftena med projektet var att:• konstatera om och i vilken omfattning vattendirektivets prioriterade ämnenförekommer i limniska ytvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt• utvärdera om några prioriterade ämnen förekommer i halter som överstigermiljökvalitetsnormer• utvärdera om det finns geografiska skillnader i Norra Östersjönsvattendistrikt med avseende på uppmätta halter av de prioriterade ämnena.Undersökningen omfattade provtagning vid 50 limniska lokaler som representeraderegionala bakgrundsområden samt områden som var påverkade av industri och/ellertätorter. Provtagningen genomfördes i mitten av oktober och följde en i förvägfastställd provtagningsplan där även rutiner för kvalitetssäkring ingick.Alla 33 prioriterade ämnen ingick i undersökningen samt monobutyltenn ochdibutyltenn. 

Within the screening program of 2006 SWECO has had the assignment from theSwedish Environmental Protection Agency to measure the occurrence of WFD prioritySubstances in limnic and coastal surface waters of Sweden. Within this screeningstudy, a number non WFD priority substances were also analyzed; metals (As, Cr, Co,Cu, U, V, Zn, Mo), monobutyltin, dibutyltin, PBDEs (tetraBDE, hexaBDE, decaBDEand nonaBDE) and dioxins (TCDD, TCDF and PCDD)Measurements were made at 95 locations in whole water samples, filtered water samplesand using passive sampling techniques which measures the free (non associated)concentrations. The data set represented a large number of aquatic sites over a broadgeographical range (1800 km from north to south) in different surface water matrices.

Klorhexidin är ett vanligen använt antiseptiskt medel som används för rengöring inom vårdsektornsamt som aktiv substans i receptfria hygienartiklar som t.ex. sårtvättsvätskor, munsköljmedel,tandkräm, hudkräm m.m. Apotekets försäljningsstatistik redovisade att 3,2 ton av ämnet såldes under2008. De bakteriehämmande och konserverande egenskaperna utnyttjas även genom att ämnet tillsättstill kosmetika och andra hushållsprodukter. Under 2009 registrerades en total användning av 7,9 ton avklorhexidin diglukonat i olika produkter enligt Kemikalieinspektionens databas KemIstat. Av dennamängd användes 5,4 ton som biocid och för desinfektion. Den totala användningen i hela EU under år2000 uppskattades till mellan 10 000 och 50 000 ton. Samtidigt som detta är ett ämne med utbreddanvändning vet man mycket lite om eventuella förekomster i miljön av ämnet.SWECO Environment fick i uppdrag av Naturvårdsverket att genomföra en screeningstudie avklorhexidin. Screeningsstudien anpassades till att täcka in många olika typmiljöer och matriser, ochinnefattar därför endast ett fåtal prover från varje plats. Naturvårdsverket ansvarar för den nationellascreeningen av kemikalier men Länsstyrelserna har möjligheten att vara med och kompletteraundersökningen med mätpunkter av regionalt intresse. Provtagningen genomfördes nationellt medprovpunkter som valdes av Naturvårdsverket och SWECO samt regionalt med provpunkter som valdesav respektive länsstyrelse. Resultaten från den regionala samt den nationella provtagningensamutvärderades.En provtagningsstrategi togs fram innefattande provtagning av inkommande och utgående vatten samtslam vid avloppsreningsverk liksom provtagning av ytvatten, sediment och fisk i vattendrag som taremot utgående vatten från avloppsreningsverk. Avloppsreningsverk valdes som provtagningsplatsereftersom hushåll och sjukhus tros vara viktiga utsläppskällor. Då en rad ämnen med ursprung iavloppsslam har återfunnits i åkermark analyserades även jordprov från åker. Vatten, sediment ochfiskprover från mindre belastade vattendrag har också provtagits.Klorhexidin förmodas brytas ned till p-kloranilin som är mer toxisk än modersubstansen. Därför är detrelevant att kartlägga eventuell förekomst av även detta ämne. Genom att i studien även kvantifieraalkylfenoler, som är ett väl kartlagt ämne med många möjliga urbana källor, kan man erhålla ett måttpå graden av urban belastning vid den aktuella mätpunkten. Sammanlagt provtogs 36 vattenprover, 11slamprover, 7 sedimentprover, 3 jordprover och 7 fiskprover. För att ge en samlad bedömninganalyserades samtliga prover i studien med avseende på klorhexidin, p-kloranilin samt alkylfenoler.Slutsatser och rekommendationerDe huvudsakliga slutsatserna från denna studie var att: Klorhexidin påträffades inte i inkommande avloppsvatten till reningsverk, utgående vatten,recepientvatten eller i vatten från bakgrundsmiljöer. Rapporteringsgränsen var 0,010 µg/l. Den mera toxiska nedbrytningsprodukten p-kloranilin påträffades inte i inkommandeavloppsvatten till reningsverk, utgående vatten, recepientvatten eller i vatten frånbakgrundsmiljöer. Rapporteringsgränsen var 0,0050 µg/l. SWECO ENVIRONMENTScreening of chlorhexidineSWECO Environment 6 Inget av ämnena detekterades i utgående avloppsvatten från sjukhus. Inget av ämnena detekterades i avloppsslam, sediment från recipienter, sediment frånytvatten i bakgrundsområden eller i slambelagd åkermark. Rapporteringsgränsen var0,010 mg/kg för båda ämnena. Inget av ämnena detekterades i muskelprover från fisk fångad i recipienter eller från ytvatteni bakgrundsområden. Rapporteringsgränsen var 0,10 mg/kg (våtvikt) för klorhexidin och0,050 för p-kloranilin.Det förekommer inga tidigare studier där klorhexidin har analyserats i den yttre miljön. Föravloppsreningsverk finns endast en studie från 1988 där klorhexidin påvisats i ingående och utgåendevatten från reningsverk i halter mellan 1 – 10 g/l. Således kan inte resultaten från denna studiebekräftas med tidigare gjorda mätningar.Tidigare undersökningar har visat att p-kloranilin är förhållandevis lättnedbrytbart. Data vad gällerklorhexidins (bio)nedbrytbarhet är mer motsägelsefullt, där flera studier pekar på att klorhexdidn brytsned av ett flertal olika bakteriestammar som dessutom isolerats från aktivt slam i reningsverk, medanandra studier klassificerar klorhexidin som svårnedbrytbart.Eftersom rapporteringsgränsen (LOQ) är ca 100 ggr lägre än den lägsta risknivån i ytvatten (PNECaqua)tyder resultaten på att det inte finns några ekologiska risker associerade med klorhexidin i denakvatiska miljön. Således är rekommendationen att inga ytterligare screeningstudier av klorhexidin ärnödvändiga. 

Zink and cadmium occurs relatively frequently in the environment. Cadmium is a priority substance according to the water framework directive as well as a phase-out substance. Zink has been identified as a substance of concern in Sweden for instance through its status as a river basin specific pollutant according to the water framework directive. Zinc and cadmium are also chemically related and commonly occur simultaneously in various technical materials.

The purpose of this literature study has been to investigate the co-occurrence of Zink and cadmium in the environment and to assess possible causes of any correlations. The ultimate aim has been to assess whether there is a need to consider such co-occurrence within the Swedish national monitoring of these metals. No specific hypotheses has been put forward, rather this has been an unprejudiced and investigatory study.

Information has been gained from databases supported and provided by various national authorities as well local, regional and national reports produced under the auspices of various environmental monitoring programs and permit related projects. Correlation and regression analysis has been used to quantify co-occurrence between zink and cadmium in various matrixes.

Conclusions

There is generally a positive co-occurrence between cadmium and zink in environmental matrices which may be considered to be more influenced by anthropogenic activities (waste incineration ashes, surface water in limed lakes, WWTP sludge and urban storm water) as opposed to river mouths and background lakes where these is less anthropogenic impact. In marine and limnic sediments, there is basically no co-occurrence below 2000 mg/kg while there is s very clear positive co-occurrence from 2000 mg/kg and upwards.

När risker med föroreningar i jord och sediment utreds baseras riskbedömningen mycket ofta på totalhalten av föroreningarna. Dock är de ämnen som är hårt bundna till jord- eller sediment inte alltid tillgängliga för interaktion med biologiska system vilket innebär att en riskbedömning som utgår från totalhalten grovt överskattar riskerna. Den fraktion av kemiska ämnen i jord eller sediment som de facto är tillgänglig för interaktion med biologiska system benämns den biotillgängliga fraktionen.. Syften och målsättningar med denna rapport är: • Att beskriva hur biotillgänglighet kan införlivas i riskbedömningsprocessen vid efterbehandlingsprojekt i Sverige. • Att beskriva biotillgänglighet som företeelse. • Att redovisa metoder som kan användas för bedöma biotillgänglighet. • Att beskriva hur biotillgänglighet används i andra länder. PROCESSER SOM PÅVERKAR BIOTILLGÄNGLIGHET Föroreningars biotillgänglighet i jord och sediment styrs till stora delar av hur pass hårt fastlagde de är till den fasta matrisen. Fastläggning eller sorption kan delas in i adsorption (till ytor), fällningsreaktioner (på ytor) samt absorption in i den fasta fasen. Graden av fastläggning ökar ofta med den tid som föroreningen är i kontakt med det fasta materialet, vilket brukar benämnas att föroreningen åldras. Denna åldring minskar biotillgängligheten. Frisättningen av fastlagda föroreningar är viktigt för biotillgängligheten eftersom fastlagda ämnen först måste frisättas från jord eller sediment för att bli bioåtkomliga. För att ett ämne som frigjorts från den fasta fasen skall kunna ge upphov till biologiska effekter måste det transporteras över in i cellerna och det finns ett antal grundläggande processer genom vilka kemikalier kan transporteras över cellmembranet. Upptag i kroppen av oralt (via munnen) intagna ämnen kan ske både i munhålan och i magsäcken men sker främst i mag-tarmsystemet. Vid oral exponering beror graden av biotillgänglighet på de fysikaliska och kemiska egenskaperna hos ämnet, närvaron av andra ämnen i mag- tarmkanalen samt med vilket medium föroreningen förtärs. I motsats till förhållanden i mag- tarmsystemet och lungorna finns det ingen mekanism för direkt absorption av kemikalier fastlagda på jord- eller sedimentpartiklar genom intakt hud. Det betyder att ämnet först måste frisättas från jordeller sedimentmatrisen för att kunna absorberas genom huden. Flera faktorer kan påverka absorptionen av kemikalier genom huden. En viktig parameter är exempelvis åldern hos den person som exponeras. Föroreningar når andningsvägarna i form av ångor som avgår från en förorenad matris och/eller via inandning av förorenat damm. Absorption kan sedan ske i näsans slemhinnor, svalget, luftrören, bronkerna och luftrörens förgreningar. BIOTILLGÄNGLIGHET VID EFTERBEHANDLING OCH RISKBEDÖMNING I naturvårdsverkets modell för att beräkna riktvärden ingår en biotillgänglighetsfaktorer i exponeringsvägarna för oralt intag, hudkontakt, inandning samt intag av växter För de generella riktvärdena har den relativa biotillgängligheten antagits vara 1. Undantagen gäller absorptionsfaktorer vid hudexponering samt upptag av föroreningar i växter och fisk för vilka ämnesspecifika data används. Trots att fördjupade riskbedömningar har genomförts vid ett stort antal efterbehandlingar i Sverige har biotillgänglighet endast införlivats i riskbedömningen i ett fåtal projekt. I alla fall har oral biotillgänglighet uppskattats via mätningar.Efterbehandling av förorenade markområden och sediment i USA styrs av ett riskbaserat ramverk där relativ biotillgänglighet kan användas för att justera exponeringen på samma sätt som i den svenska riktvärdemodellen. I nuläget justeras riktvärden och saneringsåtgärder i USA oftast baserat på oral biotillgänglighet för metaller som bly, kvicksilver, arsenik och krom. Biotillgänglighet har även använts för att kvantitativt justera riskbedömningar för PAH och dioxiner. I Holland har det nationella institutet för hälsa och miljö (RIVM) drivit forskning om biotillgänglighet av metaller och organiska ämnen (främst PAH) under många år. I den Holländska modellen som används för att beräkna acceptabla riktvärden i jord ingår parametrar som beskriver biotillgänglighet i exponeringsvägar för oralt intag, inandning av damm, inandning av luft (ånga), hudkontakt samt intag av grönsaker METODER FÖR ATT MÄTA OCH BERÄKNA BIOTILLGÄNGLIGHET Biotillgänglighet kan bestämmas på flera olika sätt, bland annat används fysikaliskkemiska metoder inklusive in vitro försök, tester där celler eller isolerade organ används samt djurförsök. Det finns för närvarande ett flertal olika extraktionsmetoder som används för att bestämma den bioåtkomliga fraktionen av föroreningar. Dessa mäter hur stor andel av ämnet som frigörs från den fasta fasen vilken sedan antas vara tillgänglig för upptag i organismer. Dessa metoder är ofta relativt enkla och kan generellt delas upp i metoder som förändrar den fasta matrisen samt passiva metoder. In vitro-försök syftar till att antingen efterlikna förhållandena i mag-tarmkanalen eller i svett och på så vis simulera det orala upptaget eller hudabsorptionen av föroreningar. Dessa metoder är relativt resurskrävande men är samtidigt mer realistiska än extraktionsmetoder samt de icke-biologiska tester som har fått störst acceptans av myndigheter både i USA och Europa. Biologiska metoder för att bestämma hudabsorption eller biotillgänglighet vid oral exponering är mer komplexa och därigenom också mer kostsamma än de fysikalisk- kemiska. Dessa har dock fördelen av att vara mer realistiska än fysiokemiska metoder. Cellodlingar är den enklaste biologiska metoden för att mäta biotillgänglighet. Det finns också ett flertal metoder för att mäta biotillgänglighet i levande laboratoriedjur. Med molekylära metoder mäts responsen på molekylär nivå när en organism exponeras för ett ämne. Molekylära metoder är mindre kostsamma och mindre tidskrävande jämfört med andra metoder, men också betydligt mindre validerade i nuläget. Ett enklare alternativ till experimentella metoder för att bestämma biotillgänglighet är att beräkna hur stor andel av föroreningen i jord eller sediment som är biotillgänglig. Ytterligare ett alternativ är generella biotillgänglighetsfaktorer även om det bör poängteras att finns en rad osäkerheter associerade med generella värden på biotillgänglighet. En mycket viktig faktor att beakta vid val av metod för att bestämma biotillgänglighet är kostnaden i förehållande till metodens realism.. I denna rapport redovisas en arbetsgång/metod som kan stödja arbetet med val av metod. Arbetsgången innebär att man först använder generella biotillgänglighetsfaktorer eller antagandet att biotillgängligheten är 100% för utvärdera risker. Om denna bedömning visar att det finns relevanta risker går man vidare och tar reda på om det finns lämpliga fysikalisk-kemiska eller biologiska metoder för att justera riskbedömningen. Slutligen görs en kostnads-nytto analys som styr beslutet om man skall ta fram platsspecifika biotillgänglighetsvärden. SLUTSATSER Användandet av biotillgänglighet vid riskbedömningar är i praktiken redan lanserat i efterbehandlingsområdet eftersom en biotillgänglighetsfaktor är implementerad i (den nya) modellen för att beräkna humanbaserade riktvärden. För att öka användningen finns det några viktiga rekommendationer. För det första så är det är av vikt att utförare av efterbehandlingsuppdrag lär sig att använda biotillgänglighet i riskbedömningar på ett korrekt sätt vilket handlar både om teknisk kunskap om metoder men i lika stor grad på att lära sig att tolka och utvärdera biotillgänglighetsdata. Om detta uppfylls så kommer både tillsynsmyndigheters samt sakägares förtroende för angreppssättet att öka. För det andra är det viktigt att fördelar, osäkerheter och svagheter om biotillgänglighet kommuniceras ut till tillsynsmyndigheter som i slutändan är satta att avgöra om det är acceptabelt att ändra en saneringsomfattning baserat på biotillgänglighet. För det tredje är det av vikt att man, så långt det är möjligt, standardiserar användandet av biotillgänglighet i efterbehandlingsprojekt. För att driva på denna utveckling vore det av värde om de statligt finansierade efterbehandlingsprojekten gavs extra resurser för att testa och utvärdera olika metoder för att bestämma biotillgänglighet samt vilka effekter detta får på åtgärdsmål och saneringsomfattning. 

Inom den nationella screeningen 2010 har SWECO Environment på uppdrag av Naturvårdsverket

undersökt förekomsten av dietyltoluamid (DEET) som är den aktiva substansen i många repellerande

insektsmedel. Screeningprogrammen syftar till att öka kunskapen om utsläpp, förekomst och spridning

av kemikalier i miljön. Naturvårdsverket huvudfinansierar programmen samt väljer ut vilka ämnen

som skall studeras. Länsstyrelserna har också möjlighet att vara med och komplimentera med regional

provtagning.

DEET är en av de vanligaste aktiva substanserna i produkter av typen spray, stick, servetter m.m. som

appliceras på huden för att undvika myggbett och fästingbett. Välkända svenska varumärken, bland de

12 godkända produkter som finns registrerade i Kemikalieinspektionens Bekämpningsmedelsregister,

är MyggA, US 622 och Djungelolja. EU-direktiv begränsar innehållet av DEET till maximalt 20 % i

dessa produkter. De senaste 10 åren har användningen av DEET som biocid legat på mellan 4 och 6

ton årligen i Sverige. DEET har använts under lång tid och är av EU klassat som lätt nedbrytbart med

hänvisning till standardiserade tester. Samtidigt finns det motstridiga uppgifter som pekar på att DEET

inte är lätt nedbrytbart i t.ex. reningsverk. Internationella studier har påvisat DEET i avloppsvatten,

ytvatten, havsvatten, dricksvatten och i en Europeisk studie påträffades DEET i 84 % av de insamlade

grundvattenproverna. Dessa fynd föranledde den aktuella nationella undersökningen.

Den huvudsakliga användningen av DEET tros ske i hushållen. Även om personer använder

myggmedel utomhus så kommer ämnet att hamna i avloppsvattnet när personen tvättar sig. Därför har

provtagning skett av inkommande och utgående avloppsvatten samt avloppsslam vid reningsverk.

Även recepientmiljöer till reningsverk har kartlagts genom provtagning av vatten och sediment.

Ytvatten och sediment har provtagits i bakgrundsmiljöer samt generellt urbant påverkade vatten.

Grundvatten har provtagits dels från stadsmiljöer och dels från välkänt myggtäta områden.

Grundvattenprovtagningen var motiverad med den Europeiska studien i åtanke. Med tanke på den

utbredda användningen av myggmedel sommartid har även badvatten och sediment från badplatser

inkluderats i studien. De länsstyrelser som har bidragit ekonomiskt till den regionala förtätningen av

den nationella provtagningen är Dalarna, Värmland och Södermanland. Sammanlagt togs 40

vattenprover, 4 slamprover och 4 sedimentprover. I samtliga prov har även alkylfenoler kvantifierats

för att erhålla ett mått på graden av urban belastning vid den aktuella mätpunkten.

Background and Methods

In 2012, a proposal was published with 15 additional priority substances to be amended to

the water framework directive (COM(2011)876). In directive 2013/39/EU a list of

priority substances to be amended to the water framework directive was published.

Diclofenac, 17-alpha-ethinylestradiol and 17-beta-estradiol were not included in this list

but were instead added to a watch list. Within the screening program of 2012 SWECO

Environment has had the assignment from the Swedish Environmental Protection Agency

to measure the occurrence of these 15 substances in surface waters of Sweden to

investigate if these are of national or regional interest.

Given the scope of the study, and in order to facilitate data evaluation, two clearly stated

objectives were decided upon:

•To assess the geographical variability of additional WFD priority substances in

Sweden on a large scale

•To assess to what degree the additional priority substances will affect the chemical

status of surface waters in Sweden.

The screening involved water sampling (direct water samples and passive samplers -

POCIS and SPMD) at 73 inland (limnic) and 11 coastal locations, and 17 samples of

biota. Sampling was done on two occasions in 2012 and 2013. The sampling stations

were mostly situated downstream waste water treatment plants (WWTPs). Sampling

followed a predetermined sampling plan which included quality assurance procedures.

All substances were extracted and analysed for the 15 substances using pre-determined

analytical protocols. Quality assurance procedures (e.g. EN ISO/IEC) were used for all

analytical work. Despite this, target LOQ was not achieved in all cases. The presence of

estrogenic substances in water was evaluated with a cell based test system (ER-CALUX).

Metals were used as reference substances.

Results and conclusions

In the case of substances that were often above LOQ (diklofenac, terbutryne and 17betaestradiol

equivalents using CALUX) there were no clear geographical patterns on a

national level. When comparing results upstream and downstream of WWTPs, it was

obvious that outgoing waste water was a major source of several substances to surface

water systems. The clearest exception was dichlorvos. The results also indicated that

metal concentrations were not in general correlated to the occurrence of the investigated

organic substances.

The substances that most often occurred above AA-EQS were dichlorvos (ca. 10% of the

samples) and cubytrune (ca. 5%). Furthermore, 17-beta-estradiol equivalents, 17-alfaethinylestradiole

and diclofenac occurred above the earlier suggested AA-EQS

(COM(2011)876) in 10%, 8% and 3% of the inland water samples respectively.

In total, AA-EQS was exceeded in approximately 10% of the sampling points of the

inland water systems. If 17-beta-estradiol equivalents, 17-alfa-ethinylestradiole and

diklofenac were included this number would increase to approximately 20%. In coastal

waters, AA-EQS was exceeded in approximately 40% of the sampling points if 17-betaestradiol

equivalents, 17-alfa-ethinylestradiole and diklofenac were included, although it

should be noted that only 11 coastal sampling points were included in the study. The AAEQS

was exceeded in approximately 20% of the fish samples.

It was also evident that the variability between sampling points was much greater than the

variability between 2012 and 2013. This would tentatively indicate a low temporal

variability in surface waters of these substances.

Recommendations

•Heptachlor and heptachlor epoxide need to be measured in a limited number of

fish samples, with a more sensitive analytical method

•Better analytical techniques needs to be developed for 17-alfa-ethinylestradiol,

17-beta-estradiol, cypermethrin and dichlorvos

•A follow up study should include fewer sampling stations, measurements with a

higher temporal resolution for water sampling (at least monthly) and possibly

the following substances:

-dichlorvos (all waters)

-cybutryne (all waters)

-17-beta-estradiol equivalents measured with ER-CALUX (all waters)

-17-alfa-ethinylestradiol and 17beta-estradiol (all waters)

-cypermethrin (coastal waters, could include development of analytical

methods)

-diclofenac (all waters)

-PFOS (all waters) (could be replaced with a compilation of literature

data)

-HBCDs (in fish with high fat content, e.g. eel)

•A separate study could also focus on the sources of the substances that are

identified as important.

SWECO Environment har på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screeningsstudie av dietanolamin (samt vid enstaka tillfällen trietanolamin) i Sverige. Dietanolamin har mätts i ett flertal matriser i provpunkter som har påverkats av olika antropogena källor. Provtagningen genomfördes nationellt med provpunkter som valdes av Naturvårdsverket och SWECO samt regionalt med provpunkter som valdes av respektive länsstyrelse. Resultaten från den regionala samt den nationella provtagningen samutvärderades. De potentiella källor som främst undersöktes var: • Betonggjutning där dietanolaminer kan läcka från betongen både under själva gjutningen och under härdningen. • Industrier där dietanolaminer tillverkas • Reningsverk Svenska bakgrundshalter i ytvatten och sediment mättes i referenssjöar. Dessutom mättes bakgrundshalter i jord i anslutning till referenssjöarna.

Projektets målsättningar var:att utröna huruvida dietanolamin är vanligt förekommande i miljön, • att utröna om dietanolamin förekommer nära de platser där det tillverkas eller används i stora volymer, • att utröna vilka matriser som dietanolamin huvudsakligen förekommer i • samt att översiktligt bedöma huruvida uppmätta halter utgör problem för hälsa och/eller miljö. De matriser som undersöktes var jord, grundvatten, ytvatten, sediment, dagvatten, sediment från dagvattenbrunnar, samt avloppsvatten, slam och utflödesvatten från reningsverk. Svenska bakgrundshalter i sediment mättes i referenssjöar. Bakgrundshalter i jord mättes i anslutning till referenssjöarna.

Slutsatser och rekommendationer Di- och trietanolamin påträffades endast vid ett fåtal tillfällen i anslutning till mycket stora punktkällor (ett infrastrukturprojekt med stora gjutningsarbeten samt en fabrik där etanolaminer tillverkas). Detta visar att dessa ämnen inte är allmänt spridda i miljön trots de mycket stora mängder som används årligen i Sverige. En trolig orsak är att dessa ämnen bryts ner förhållandevis lätt i den yttre miljön. De påträffade halterna vid utsläppspunkterna översteg i några fall de koncentrationer som skall undvikas för att med säkerhet undvika negativa effekter i den akvatiska miljön. Eftersom spädningen efter utsläppspunkten är mycket hög så innebär detta dock att halterna i recipienter kraftigt understiger möjliga effektnivåer. Resultatet från screeningen ger inga belägg för något behov av vidare screening av etanolaminer.

SWECO Environment har fått i uppdrag av Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns vattendistrikt att genomföra en screeningundersökning av vattendirektivets prioriterade ämnen samt de s.k. 8 andra förorenande ämnen för vilka det finns miljökvalitetsnormer (Direktiv 2008/105/EG) i limniska ytvattenförekomster i vattendistriktet. Projektets syfte var att: konstatera om och i vilken omfattning de undersökta ämnen förekommer i limniska ytvatten i Norra Östersjöns vattendistrikt; utvärdera om några av ämnena förekommer i sådana halter att de kan utgöra ett problem i Norra Östersjöns vattendistrikt (definierat som att miljökvalitetsnormer överskrids); utvärdera om det finns geografiska skillnader i Norra Östersjöns vattendistrikt med avseende på förekomst och uppmätta halter av de prioriterade ämnena i marina ytvatten; stödja bedömningen av kemisk status i Norra Östersjöns vattendistrikts vattenförekomster

Undersökningen omfattade totalt 50 limniska lokaler som representerade olika typer av miljöer, från bakgrundslokaler till lokaler påverkade av tätorter eller industrier. Provtagningen genomfördes under juni månad och följde en i förväg fastställd provtagningsplan där även rutiner för kvalitetssäkring ingick. 

Background and methodsWithin the screening program of 2007 SWECO Environment has had the assignmentfrom the Swedish Environmental Protection Agency to measure the occurrence of:• Tolylfluanid which is used as fungicide in fruit and flower cultivations,as a seed disinfectant and as a biocide in paint and wood oil products.• Chlorothalonil which is used as a biocide in wood preservationproducts and in boat paints.• Diuron which has been commonly used as a weed killer on railwayembankments, roads and parking lots. Today the substance is used as abiocide in water based paints and (outside of Sweden) in boat paints.• Cypermethrin which is used as an insecticide in forestry and forhousehold applications to control arthropods.• Kathon which is used as a preservative for the control ofmicroorganisms in aqueous-based industrial products such as cleaningagents and in cosmetics, toiletries and household products such asshampoos, other hair and skin care products, fabric softeners orpolishes. Kathon is also widely used as a slemicide in the pulp andpaper industry.• Propiconazole which is used as a fungicide in paint and wood oilproducts for exterior use to prevent the forming of mould duringstorage and underneath the painted surface. It is also used in cerealcrops and grass seed cultivations.These substances were measured in various matrices affected by different activitiesand in background areas in Sweden. The sampling was performed on a national levelwith sampling points chosen by SWECO and on a regional level with samplingpoints chosen by regional county boards. Results from the national and the regionalscreening were collectively evaluated.The objectives of the project were to elucidate the main sources of these substancesto the environment, to elucidate the levels of these substances in the environmentand if the substances are found briefly assess whether the levels constitute anenvironmental and/or health problem.A national sampling strategy was devised which included soil, groundwater, surfacewater, sediments, storm water, sediments from storm water manholes as well asincoming water, sludge and effluents from sewage treatment plants. SWECO ENVIRONMENTScreening of biocides and organic halogensSWECO Environment 6The major sources to the environment of the investigated substances were:• Forest seedling nurseries (tolylfluanid, cypermethrin).• Paint manufacturing industries.• Landfills receiving painted and impregnated building material (tolylfluanid,propikonazol, diuron, kathon, cypermethrin).• Agriculture (tolylfluanid, propiconazole).• Sites where painted and/or impregnated wood is stored (tolylfluanid,propikonazol, diuron, kathon)• Soils below outdoor building surfaces that had been recently painted(tolylfluanid)• Railway yards and railway embankments where diuron has been used as aweed killer.• Marinas (chlorthalonil)• Intermittent storage sites for timber (cypermethrin)• Storm water from detached houses and villa gardens (cypermethrin)• Waste water treatment plants (Kathon)• Pulp and paper industries (Kathon)• Single house sewage plants (Kathon)Swedish environmental background levels in surface water and sediments weredetermined in reference lakes and in soil in the vicinity of these lakes.Conclusions and recommendationsThere does not seem to be a relation between the amounts of biocides used and theoccurrence in the environment. This is exemplified by Kathon that is used in a largenumber of products but was never found in any sample. Diuron on the other hand isused in smaller amounts, in a few products, but was found at background lakes andin a number of samples at point sources, such as paint factories.Only Cypermethrin was found at levels (in soil) that could cause any immediateeffects. On a few occasions diuron and propiconazole were found at high levels(relative to effect concentrations) in incoming water, storm water, ground water andsludge. However, they were well below any effect levels in surface water, soils andsediments.Some main conclusions and recommendations are:• The screened biocides are not found at levels that give rive to any immediateenvironmental and/or health concern. SWECO ENVIRONMENTScreening of biocides and organic halogensSWECO Environment 7• Paint industries, storage sites for treated wood and/or landfills seem to be themost important sources of propiconazole, diuron and tolylfluanid to theenvironment.• Cypermethrin is a possible candidate for further screening. The substancewas detected in storm water from areas with detached houses and in thetopsoil at sites where timber is stored. Further screening should focus on theusage of cypermethrin in pesticides for villa gardens and for protection offelled timber.• Chlorothalonil and the kathon substances CMI and MI were not detected inany samples. There is no further need for screening of these substances.However, the need for screening of kathon biodegradation products can notbe excluded since the stability and ecotoxicity of these compounds is largelyunknown.• It may be pertinent to review German screening studies on the occurrence ofdegradation products of tolylfluanid before deciding if these should beinvestigated in the future. 

År 2006 så lades inom EU fram en rad s.k. EQS värden (Environmental Quality Standards)för acceptabla halter av kemikalier i ytvatten. Dessa värden gäller s.k. prioriterade ämnen inom vattendirektivet som är tänkta att införlivas i vattenförvaltningsförordningen i Sverige. En osäkerhet vad gäller övervakning av de prioriterade ämnena är deras haltvariation över året. Inom ramen för Naturvårdsverkets screeningprogram har SWECO Environment fått i uppdrag av Naturvårdsverket att mäta och utvärdera förekomsten av de prioriterade ämnena i limniska och marina/kustnära ytvatten. Syftet med studien har varit att utröna och utvärdera den årliga variationen från månad till månad, att bedöma vilka effekter årstidsvariationen har på provtagningsstrategier samt att översiktligt bedöma hur halter (årsmedelvärden och punkthalter) förhåller sig till EQS värden. Screeningen omfattade 8 limniska och 7 marina lokaler. De limniska lokalerna representerade olika typer av miljöer, från opåverkade bakgrundsområden till platser där ytvatten påverkas av diffusa källor eller punktkällor. De marina provtagningspunkterna representerade alla marina havsbassänger som gränsar till Sverige och var mestadels kustnära. Provtagningen skedde månatligen med början i November/December 2007 och ett år framåt. Sedimentprovtagning gjordes vid ett tillfälle i Augusti eller September i ackumulationsbottnar som var så nära som möjligt provtagningspunkten för ytvatten.

Within the screening program of 2006 SWECO has had the assignment from theSwedish Environmental Protection Agency to measure the occurrence of WFDpriority Substances in limnic and coastal surface waters of Sweden. Measurementswere made at 95 locations in whole water samples, filtered water samplesand using passive sampling techniques which measures the free (non associated)concentrations. The data set represented a large number of aquatic sites over abroad geographical range (1800 km) in different surface water matrices whichmade the data set ideal for further evaluations of both the co-occurrence of prioritysubstances as well as the occurrence in different water matrices.

Förord 

Ett av riksdagens miljömål är Giftfri miljö, och i detta mål ingår att efterbehandla och sanera förorenade områden. Brist på kunskap om risker med förorenade områden och hur de bör hanteras har identifierats som hinder för ett effektivt saneringsarbete. Naturvårdsverket har därför initierat kunskapsprogrammet Hållbar Sanering. Föreliggande rapport redovisar projektet ”Övervakad naturlig självrening” som har genomförts inom Hållbar Sanering. Denna rapport är avsedd att ge en introduktion till användandet av Övervakad Naturlig Självrening (ÖNS) som en åtgärdsmetod vid efterbehandling av förorenat grundvatten. Rapporten är riktad till berörda problemägare, myndigheter, konsulter och entreprenörer. Rapporten innehåller en översikt över de viktigaste naturliga självreningsprocesserna för de vanligaste grupperna av organiska och oorganiska ämnen samt en genomgång av metoder för att utvärdera om ÖNS kan beaktas som en tillämplig åtgärdsmetod. De flesta metoder och modeller som redovisas har utvecklats i Nordamerika där användningen av ÖNS är vanlig. Några av angreppssätten tillämpas idag ställvis i Västeuropa. Utvecklingen av både teoretiska och analytiska ÖNS-metoder har skett snabbt under de två senaste decennierna och en förhållandevis intensiv utveckling pågår fortfarande. I rapporten redovisas vidare en arbetsgång för att utvärdera om ÖNS är en tilllämplig åtgärdsmetod för ett givet efterbehandlingsobjekt. Rapporten innehåller också en fallstudie för att exemplifiera hela arbetsgången samt (i bilagor) flera fallstudier som exemplifierar viktiga delar av arbetsgången vid efterbehandlingsprojekt i USA och Danmark. Det är viktigt att framhålla att denna rapport inte kan nyttjas som enda underlag för att genomföra ett ÖNS-projekt. Detta måste baseras på många platsspecifika faktorer. Behandlingstester erfordras ofta, och expertis bör involveras i det slutliga ställningstagandet om ÖNS kan användas eller ej. Det bör dessutom framhållas att den redovisade arbetsgången inte nödvändigtvis passar i alla situationer. Rapporten har tagits fram av SWECO Environment AB (tidigare SWECO VIAK AB) i samverkan med konsultföretagen GeoSyntec, USA/Canada. Även COWI A/S, Danmark har medverkat med exempel på hur ÖNS används i Danmark. De personer som har deltagit i arbetet är Niklas Törneman (projektledare), Lars Karlsson och Peter Englöv, SWECO Environment AB, Evan E. Cox, Neal D. Durant, Carol Azziz, GeoSyntec samt Jarl Dall-Jepsen och Torben Højbjerg Jørgensen, COWI. Kontaktperson för Hållbar Sanering har varit Bo Svensson vid Linköpings universitet. Naturvårdsverket har inte tagit ställning till innehållet i rapporten. Författarna svarar ensamma för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. Naturvårdsverket april 2009 

Inom screeningprogrammet 2006 har SWECO VIAK på uppdrag av Naturvårdsverket utfört mätningar för att kartlägga förekomsten av katalysatormetallerna Platinum (Pt), Palladium (Pl) samt Rhodium (Rh) i olika matriser i Stockholmsområdet samt i opåverkade bakgrundsområden i Sverige. Syftet med screeningstudien var att verifiera resultaten från tidigare studier från andra länder där höga halter av katalysatormetaller påvisats i urbana miljöer, att utöka kunskapen om halter av katalysatormetaller i opåverkade bakgrundsområden och i biologiska matriser, samt att mycket summariskt bedöma om katalysatormetaller i Sveriges yttre miljö utgör någon miljö- eller hälsorisk. I Stockholmsområdet/Mälardalen omfattade provtagningen jord, slam och inkommande vatten, sediment från dagvattendammar och från sjöar, grundvatten, ytvatten, dagvatten, luft, växter, fisk, nötkreatur, älg samt havsörn. I opåverkade bakgrundsområden omfattade provtagningen fisk, sediment, jord och luft. Som en generell indikator på urban påverkan valdes koppar, som därmed analyserades i alla biologiska och abiotiska prov för att fastställa om det fanns någon samvariation mellan koppar och katalysatormetaller. Slutsatser och rekommendationer De huvudsakliga slutsatserna från denna studie var att: • Pd påträffades i nästa alla biologiska prov medan Pt och Rh sällan eller aldrig återfanns. Resultat från abiotiska matriser visar även att Pd tycks vara det mest mobila ämnet. Detta bekräftar tidigare studier som har visat att Pd är den mest mobila och biotillgängliga katalysatormetallen. • Halterna av katalysatormetaller var betydligt högre i luftprover nära vägar i Stockholm jämfört med den regionala bakgrundslokalen Råö på västkusten. • Halterna av katalysatormetaller i jord avklingade kraftigt 15 – 40 m bort från vägkanterna i Stockholmsområdet. • Kvoten mellan Pt och Rh indikerade att fordonskatalysatorer var den främsta källan till katalysatormetaller även om vissa avvikelser förekom. • Sediment i dagvattendammar innehöll tydligt förhöjda halter av katalysatormetaller medan sedimentkoncentrationerna i en sjö i centrala Stockholm var på samma nivå som i de opåverkade bakgrundssjöarna. • Pd halterna i grundvatten var tydligt förhöjda, t.o.m. i högre än i dagvatten från starkt trafikerade vägar. Detta visar på den höga mobiliteten av Pd. • Resultaten styrker inte att katalysatormetaller i den yttre miljön utgör någon direkt hälso- eller miljörisk. De förhållandevis få proven i vissa matriser (framförallt luft och grundvatten) kombinerat med bristen på utförliga riskbedömningar och på ekotoxikologiska data gör ändå att det inte går att helt utesluta att dessa ämnen kan utgöra risker. Den höga transportbenägenheten och risken för bioackumulering av Pd komplicerar ytterligare riskbedömningen av katalysatormetaller. Denna studie visade tydligt att det förekom regional lufttransport av katalysatormetaller. Därför rekommenderas det att luftmätning av katalysatormetaller även sker i mer avlägsna bakgrundsområden, t.ex. Pallas. I nuläget finns inga data om bakgrundshalter av katalysatormetaller i organismer. Därför är det också svårt att bedöma vad de uppmätta Pd halterna i djur och växter innebär. Således rekommenderas det att katalysatormetaller analyseras i historiska biologiska prov från Naturhistoriska Riksmuseets miljöprovbank. Givet de tydligt förhöjda Pd halterna i grundvatten kan det också vara av intresse att analysera ett större antal antal grundvattenprov från urbana och/eller vägnära områden med avseende på katalysatormetaller eller enbart Pd. Detta kan förslagsvis samordnas med existerande miljöövervakning av grundvatten.

I detta projekt har 611 organiska ämnen identifierats och över 300 kvantifierats i lakvatten från upp till 21 deponier i Sverige. Med vissa undantag (t.ex. PFOS, PBDE och dioxin) är det troligt att majoriteten av organiska ämnen som förekommer i lakvatten i Sverige har identifierats med idag tillgänglig analysteknik. Som förväntat förekommer både produktrelaterade ämnen och en lång rad ämnen som är relaterade till biogeokemiska processer i deponierna. Medelhalter för vissa ämnen kan vara typiska för nya respektive gamla deponier, men flertalet av ämnena förekommer oavsett om deponin är aktiv eller avslutad.

Ur ett tillsyns- och riskhänseende är inte det totala antalet ämnen i lakvatten av störst intresse, utan snarare vilka ämnen som förekommer i utgående lakvatten efter rening och i recipient samt vilka ämnen som utgör störst risk för recipienten. I utgående lakvatten till recipient uppmättes ca 200 organiska ämnen över bestämningsgräns, av dessa förekom ca 150 i halter över 0.1 μg/l. Rekommendationer angående vilka ämnesgrupper som bör analyseras i utgående lakvatten för att täcka in de viktigaste ämnena ges i avsnitt 12.6. I recipienterna förekom 120 ämnen i högre halter nedströms deponin i antingen ytvatten, sediment eller biota. Även där var halterna ofta mycket låga (<0.1 μg/l eller μg/kg). Ämnen som ändå förekom i tydligt högre halter nedströms deponin redovisas i kapitel 12.4 tillsammans med förslag på ämnesgrupper som kan analyseras i olika recipientmatriser för att eftersöka dessa ämnen.

Analyser på lakvatten samt toxicitetstester gjordes både på lakvatten före och efter rening. En utvärdering visade att reningseffektiviteten var god till mycket god för de flesta ämnen samt att reningsprocesserna reducerade toxiciteten kraftigt (>90%). Det var också tydligt att mer avancerade reningsanläggningar (t.ex. SBR med efterföljande polering) var mer effektiva i att rena organiska ämnen och bättre reducera toxiciteten jämfört med enklare system (t.ex. i en våtmark).

Trots reduktionen i reningssystemen kan det inte uteslutas att utgående lakvatten innebär

en risk för recipienter även om eventuella effekter troligtvis är begränsade givet de låga halterna i utgående lakvatten och i recipienten samt den begränsade toxiciteten i utgående lakvatten. Det bör dock noteras att toxiska effekter, främst dioxinlika effekter, förekom i utgående lakvatten. En begränsad riskbedömning visar att kvoterna mellan halter i utgående lakvatten och den lägsta acceptabla riskkoncentration överstegs kraftigt för ett fåtal ämnen, medan riskkvoten var under 1 i 65 % av fallen. Riskbilden kompliceras samverkanseffekter mellan organiska ämnen i utgående lakvatten påvisades i projektet. Samverkanseffekterna var begränsade för östrogena och androgena effekter samt Microtox, men tydliga för dioxinlika effekter. Detta innebär möjligtvis att den totala belastningen av ämnen med liknande effekter bör utvärderas snarare än enskilda ämnen.

I projektet har det också gjorts en ansats till att identifiera de viktigaste organiska ämnena i lakvatten. Klassningen av ämnen som viktiga baserades på deras halter i utgående lakvatten och om halt är förhöjda i recipient nedströms deponi. Även om denna rankning kan användas på en övergripande nivå, t.ex. i uppströmsarbetet med att reducera

förekomst av dessa ämnen i samhället, är den inte det viktigaste resultatet när det gäller tillsyn och övervakning vid enskilda deponier. Där är snarare förekomsten i utgående lakvatten och recipient samt förslag på ämnesgrupper att analysera av större vikt.

Vid en jämförelse mellan den totala årliga belastningen på den yttre miljön från deponier kontra utgående vatten vid avloppsreningsverk och slam var deponier generellt en mycket mindre källa av föroreningar till den yttre miljön jämfört med avloppsreningsverk. För något ämne var belastningen likvärdig. Av intresse är också att äldre deponier enligt beräkningen belastar den yttre miljön i betydligt högre grad än nyare deponier. Det sistnämnda bör vara av vikt för tillsynsarbetet i Sverige.