Blodprover (600 st.) från deltagare i matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 2016-17 har analyserats med avseende på akrylamid och dess metabolit glycidamid. Analyserna har gjorts med masspektrometri av reaktionsprodukter med hemoglobin (Hb-addukter) som biomarkör för exponering för akrylamid. I denna rapport redovisas resultaten från dessa analyser. Skillnader i exponering mellan kön och mellan åldersgrupper (årskurs 5, årskurs 8 och årskurs 2 på gymnasiet) har undersökts samt association med bostadsort (stadsmiljö eller landsbygd) och föräldrars utbildningsnivå. Exponeringen har också undersökts i relation till uppskattat intag av akrylamid från mat, baserat på enkätsvar om matvanor från ungdomarna. 

Akrylamid kunde detekteras i nästan alla prover (99 %). Medianhalten var 34 pmol/g Hb. Ingen signifikant skillnad i Hb-addukthalt av akrylamid kunde observeras mellan pojkar och flickor. Inte heller kunde någon signifikant skillnad observeras mellan åldersgrupperna för akrylamid. Vid jämförelse av Hb-addukter av glycidamid samt summan av akrylamid och glycidamid uppvisade barnen i årskurs 5 högre halter jämfört med ungdomarna i årskurs 8 och i årskurs 2 på gymnasiet. Vid jämförelse mellan bostadsort på landsbygd jämfört med i stadsmiljö observerades inga signifikanta skillnader i Hb-adduktnivåer av akrylamid eller glycidamid för någon åldersgrupp. Inte heller observerades någon association mellan Hb-adduktnivåer och föräldrarnas utbildningsnivå i någon åldersgrupp. Omkring 10 % av studenterna rapporterade att de röker, dagligen eller ibland, och dessa individer hade signifikant högre Hb-adduktnivåer av glycidamid samt av summan av akrylamid och glycidamid. 

Förutom rökning utgör livsmedelskonsumtion den största källan till akrylamidexponering. De uppmätta adduktnivåerna jämfördes med uppskattat intag av akrylamid från livsmedel som är kända att innehålla akrylamid. Jämförelsen gjordes både med data från enkätsvar om generella matvanor samt från data från kostregistrering under två dagar. Ingen signifikant korrelation observerades mellan adduktnivå av akrylamid och det totala medelintaget från kostregistreringen, sannolikt för att adduktnivåerna motsvarar exponeringen som skett under de senaste ca fyra månaderna, vilket är hemoglobinets livslängd. Dock observerades signifikanta korrelationer mellan adduktnivå och registrerad konsumtion av chips och bröd för studenterna i årskurs 5. Också observerades en signifikant skillnad mellan adduktnivåer och konsumtion av chips från enkätdata om generella konsumtionsvanor. 

En framtida studie om matvanor som designats med avseende på akrylamidexponering skulle ge en bättre förståelse för korrelationen mellan konsumtion och exponering, och ge en ännu bättre uppskattning om bidraget av akrylamid från mat till den totala cancerrisken. 

Polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD) are commonly used brominated flame retardants (BFRs) in products such as computers, furniture, carpets and other materials. PBDEs and HBCD are incorporated into the matrix without chemical binding. Since they are not bound to the polymer product, they have the potential to leak and escape into the environment (Hutzinger et al. 1976; Hutzinger and Thoma 1987). Due to their chemical properties, lipophilicity and persistence, these substances have been detected in several biological matrices. The toxic effects are not yet fully understood, but for example, neurodevelopmental as well as thyroid hormone alterations has been reported (for review see Darnerud 2003). For risk assessment purposes, the Swedish National Food Administration has during the last years conducted surveys on levels of selected persistent organic pollutants (POPs) in fish from the Baltic region. These studies have included the “traditional” POPs, such as PCBs, PCDD/DFs, and pesticides, as well as polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD). The aim with the present survey is to obtain relevant BFR data for the ongoing evaluation of levels and trends of these contaminants in fish, as a base for human risk assessment.

Under perioden 2000-2006 samlades bröstmjölk in från förstföderskor i Uppsala, Göteborg, Lund och Lycksele. Syftet med studien var att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av polyklorerade bifenyler (PCBer), klorerade pesticider (hexaklorbensen (HCB), ß-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), oxyklordan, trans-nonaklor, DDT och DDT-metaboliter) och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCD)) i bröstmjölk. Resultaten visade att vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna förelåg. Skillnaderna var dock små, och inga säkra slutsatser om orsaker till skillnaderna kunde dras. Vissa regionala skillnader i halter av organiska miljögifter i livsmedel har också observerats. I en matkorgsstudie utförd 1999 (Darnerud et al. 2006) köptes livsmedel in i fyra olika städer i Sverige (Malmö, Göteborg, Uppsala och Sundsvall), och högre halter av ΣPCB, ΣDDT och ΣPBDE kunde ses i livsmedel från de södra delarna av Sverige i jämförelse med de norra. Denna tendens till nord-sydlig gradient observerades också i en senare matkorgsstudie som utfördes i samma städer 2005 (Ankarberg et al. 2006). Även den omfattande fiskundersökning som utfördes vid Livsmedelsverket 2000-2003 visade på regionala skillnader i halter i vissa fiskarter (NFA 2003). Studien som redovisas i denna rapport syftar till att genom intagsberäkningar undersöka om det finns regionala skillnader i exponering för organiska miljögifter (dioxiner, dioxinlika PCBer, PCB 153 och p,p´-DDE) från mat. Intagsberäkningarna grundas på en kostenkät, ifylld av mödrarna vid bröstmjölksinsamlingen, med frågor gällande konsumtionen av kött, fågel, fisk, mjölkprodukter, vegetabiliskt fett och ägg under året före graviditeten. Haltdata för de studerade substanserna i olika livsmedel hämtades från undersökningar och kontrollprogram vid Livsmedelsverket. De regionala jämförelser som gjordes inkluderade Uppsala, Göteborg och Lycksele. Den kostenkät som användes i Lund skiljde sig åt från de som användes i Uppsala, Göteborg och Lycksele. Resultaten från Lund kunde därför inte användas i denna undersökning. Trots vissa skillnader i konsumtionsmönster mellan de olika regionerna kunde inte några skillnader i intag av miljögifterna påvisas. Det beräknade medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCBer varierade mellan 0,9 och 1,2 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/dag, mellan 1,3 och 1,9 ng/kg kroppsvikt/dag för PCB 153 och mellan 2,5 och 3,5 ng/kg kroppsvikt/dag för 2 p,p´-DDE. Fisk och skaldjur bidrog till den största delen av intaget av WHO-TEQ (52-61 %). Enligt beräkningarna hade 14 % av kvinnorna intagsnivåer som överskred EU’s tolerabla veckointag för dioxiner och dioxinlika PCBer (14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/vecka). Livsmedelsverkets konsumtionsråd gällande fet fisk från Östersjön överskreds av 4 % av kvinnorna, och samtliga av dessa åtta individer fanns med bland dem som överskred TWI. Högexponerade individer karaktäriserades generellt av hög konsumtion av fisk och mjölkprodukter. Det finns inte någon tolerabel intagsnivå framtagen för icke dioxinlika PCBer (t.ex. PCB 153), så för dessa var det inte möjligt att göra några jämförelser. Ingen kvinna i studien överskred JECFA’s tolerabla dagliga intagsnivå för DDT-föreningar (10 μg/kg kroppsvikt/dag). En osäkerhet i de beräknade intagsnivåerna är att det är mycket svårt att minnas och korrekt ange sin konsumtion av olika livsmedel under ett år tillbaka. Dessutom är det troligt att konsumtionen av lax från Östersjön är överskattad eftersom det är mycket ovanligt med sådan fisk i butik. De haltdata som använts i beräkningarna är medel- och medianhalter som kommer från olika analysprojekt vid Livsmedelsverket. Dessa halter kan skilja sig åt från de verkliga nivåerna i de livsmedel som kvinnorna konsumerat. Dessutom användes samma haltdata för samtliga kvinnor, och hänsyn togs alltså inte till eventuella regionala skillnader i livsmedelshalter. Trots dessa osäkerheter tyder resultaten på att svenska förstföderskor från olika delar av landet har exponerats för liknande nivåer av de studerade föreningarna. En korrelationsanalys kunde inte påvisa några samband mellan de beräknade intagen av PCB 153 och p,p´-DDE och nivåerna av dessa substanser i bröstmjölk. Detta beror sannolikt till viss del på att bröstmjölkshalterna av persistenta organiska miljögifter speglar den totala exponeringen under livstiden, och inte bara exponeringen under det senaste året.

Den övergripande målsättningen med den hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) är att följa exponering för miljöföroreningar över tid, speciellt hos känsliga och riskutsatta grupper, och att så långt som möjligt identifiera de huvudsakliga exponeringskällorna för att möjliggöra en effektiv exponeringsreduktion. Det specifika syftet med föreliggande projekt var att belägga exponeringsnivåer för kvicksilver, framförallt metylk vicksilver (MeHg), hos kvinnor i barnafödande ålder med hög fiskkonsumtion. De utgör en potentiell riskgrupp i den allmänna befolkningen eftersom fostret är speciellt känsligt för MeHg. Kvicksilverhalter i blod och hår utvärderas i relation till fiskintag (sort och mängd). Tidigare undersökningar inom den hälsorelaterade miljöövervakningen har påvisat stor variation i exponeringen för MeHg även bland kvinnor med måttlig fiskkonsumtion. Genom denna studie och upprepade undersökningar kan eventuella förändringar i exponering över tid detekteras. Resultaten från studien jämförs med resultat från tidigare projekt inom HÄMI och andra svenska studier. På lång sikt är förhoppningen att exponeringen sjunker till en nivå som medför att kostrekommendationerna för fiskintag kan tas bort. Detta är i linje med det nationella miljömålet ”giftfri miljö” som regering och riksdag beslutat om. Föreliggande undersökning har utförts i samarbete mellan Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet och Livsmedelsverket på uppdrag av Naturvårdsverket.

The report deals with temporal trends of measured concentrations of representative congeners

of dioxin-like PCBs, dioxins (PCDDs) and furans (PCDFs) (here together called dioxins) in

biological samples from the Swedish marine and freshwater environment together with human

milk and food.

Dioxins are well-known for causing cancer, severe reproductive and developmental problems,

damage the immune system and for interfering with hormonal systems. Dioxin exposure has

further been suggested to induce birth defects, reduced sperm counts, diabetes, learning

disabilities, immune system suppression, lung problems, skin disorders, lowered testosterone

levels and more.

The data originates from national monitoring programs on contaminants financed by the

Swedish Environmental Protection Agency (EPA) and accomplished by the Swedish Food

Agency (SFA), the Swedish Museum of Natural History (SMNH) and Stockholm University

(SU). Temporal trends of the abovementioned chemicals have been studied, also, the trends

have been extrapolated in an attempt to forecast the situation during the coming 20 years.

The present report focus on temporal trends and longer time series (often more than 2

decades). Compilations that covers also shorter time-series, relations between various

biological samples and geographical distribution can be found elsewhere. A thorough study

describing the dioxin situation in the Baltic was carried out by the Swedish EPA 2013

(Wiberg et al., 2013).

Riksmaten 2010-11 är en nationell matvaneundersökning genomförd av Livsmedelsverket mellan maj 2010 och maj 2011. Fem tusen svenskar ombads delta i en fyra dagars kostregistrering samt att fylla i en enkät. En undergrupp på cirka 1000 personer tillfrågades även om att lämna blod och urinprov för undersökning av nutritionsstatus och miljöföroreningar, och av dessa valde 300 individer att delta i biomonitoreringen. Analyser av miljöföroreningar genomfördes under 2011-2012. Exponeringsnivåer för samtliga miljöföroreningar har sammanställts och redovisas i denna rapport. Utöver detta har även samband mellan nivåer av miljöföroreningarna och kost- och livsstilsfaktorer, socioekonomiska variabler och boendemiljö undersökts. Resultaten från de analyserna sammanfattas här kort och redovisas i helhet som separata vetenskapliga publikationer.

Sedan 1996 samlas blod- och modersmjölksprover regelbundet in från förstföderskor i Uppsala i den så kallade POPUP-studien. Sedan 2009 tas också ett urinprov. I denna rapport har tidstrender för ftalater och fenolära ämnen studerats i urinprov insamlade mellan 2009 och 2018. Ftalater och fenolära ämnen metaboliseras relativt snabbt i kroppen och för flertalet är det därför en metabolit till själva huvudsubstansen som har analyserats.

Totalt sett analyserades tolv metaboliter till sex ftalater, en metabolit till en ersättningskemikalie till ftalater, metaboliter till tre fosforbaserade flamskyddsmedel, två pesticidmetaboliter samt åtta fenolära ämnen, bland annat triclosan, bisfenol A, S och F. Analyserna utfördes av Lunds universitet. Syftet var att studera tidstrender för dessa olika ämnen under perioden 2009-2018.

Resultaten visade en nedåtgående tidstrend för de ftalater som håller på att fasas ut samtidigt som metaboliten för en ersättare till ftalaterna ökade. Det omdiskuterade ämnet bisfenol A och triclosan visade nedåtgående trender medan en ersättningssubstans till bisfenol A, bisfenol F, snarare hade en omvänd u-formad kurva. Även en metabolit till insekticiden klorpyrifos minskade under perioden, möjligen som en konsekvens av att strängare gränsvärden införts i EU.

Analyser av urin gör det möjligt att studera hur befolkningens exponering för snabbmetaboliserande substanser ser ut. Genom att analysera prover över tid kan man studera hur befolkningens exponering förändras efter att åtgärder för att begränsa vissa kemikalier satts in samt hur exponeringen för nya ersättningskemikalier utvecklas.

Polychlorinated biphenyls (PCBs), polychlorinated dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans (PCDD/DFs) are still an environmental problem in Sweden, although the use and production of PCBs have been banned for decades and the release of PCDD/DFs have decreased significantly. In general, the concentrations in food have declined since the 1970s. However, in fish from some parts of the Baltic Sea, the decline of PCBs and PCDD/DFs appears to have ceased in the 1990s (Bignert, 2002). For risk assessment purposes, the Swedish National Food Administration has conducted a fish survey 2000-2002 of levels of selected persistent organic pollutants (POPs), PCBs, PCDD/DFs and persistent pesticides, in fish from the Baltic Sea region. Also polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD), ubiquitously used flame retardants, have been added to this list because of results suggesting the PBDE group as candidate for a new environmental hazard. The aim is to get relevant data to be used in the continuous evaluation of the dietary recommendations and to follow changes in the levels of these environmental contaminants in fish. The ambition is to use the data as a basis for intake estimations for human body burdens and compare with internationally established tolerable weekly intakes (TWI). In addition, in November 2001, the European Commission (EC) published legislation aimed at achieving a reduction in human exposure to PCDD/DFs and PCBs (Council Regulation 2375/01/EC). One of the strategies to reduce the human exposure for PCDD/DFs and dioxin-like PCBs has been to set maximum levels for PCDD/DFs in foodstuffs. Sweden and Finland currently have a derogation from the Council regulation that allows national marketing of fish that exceed the maximum level for PCDD/DF. The legislation came into force from 1 July 2002. The Council Regulation also carries with it an obligation for Member States to monitor the levels of dioxin-like PCBs and PCDD/DFs in foodstuffs and to report the levels to the EC. These data will ultimately be used to both review the maximum limits and measure the effectiveness of the reduction strategy and set new maximum limits. For example, during 2004 the Commission is planning to set maximum levels for dioxin-like PCBs based on reported background levels from the member states. The following report includes results from parts of the sampling carried out in the Baltic Sea area in 2000-2002. Only results of PCBs, persistent pesticides, PBDEs and HBCD are reported here. The corresponding PCDD/DF levels are reported on www.slv.se in three interim reports.

Livsmedelsverket har som en viktig uppgift att uppskatta den hälsorisk som olika främmande ämnen i livsmedel kan utgöra. Vid detta arbete är det nödvändigt att utföra beräkningar av intaget av dessa ämnen via födan, s.k. intagsberäkningar. När det gäller organiska halogenerade ämnen är svenska intagsberäkningar i många fall bristfälliga då analysdata för livsmedel antingen är gamla, eller saknas helt. Det är därför av stor vikt att förbättra underlaget och basera de nya intagsstudierna på aktuella halt- och konsumtionsdata. Med hjälp av medel från Naturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet har nya analyser av i första hand animaliska livsmedel utförts avseende på följande organiska miljökontaminanter (POP): PCDD/DF (17 kongener), PCB (23 kongener, varav 9 dioxinlika), PBDE (5 kongener), DDT (4 kongener), HCB, HCH (3 kongener) och komponenter i teknisk klordan (4 kongener). Nya konsumtionsdata har tagits fram i Livsmedelsverkets och SCB:s stora undersökning Riksmaten 1997-98 (Becker 1999), där speciellt fiskkonsumtionen har fått ett utökat utrymme. Halt- och intagsdata har därefter sammanställts och dessa redovisas i rapporten. Observera att intagsberäkningarna i rapporten är utförda enligt Matkorgsmetoden (se nedan), förutom i fråga om dioxiner, då intaget beräknades både från Matkorgsdata och från halter i enskilda livsmedel.

Analyser av åtta fosforinnehållande flamskyddsmedel (PFRs) har utförts i matkorgsprover från den senaste matkorgsundersökningen (Matkorgen 2015). De ämnen som analyseras är (i förkortning) TEHP, TNBP, TCEP, TBOEP, TPHP, EHDPHP, TDCIPP samt TCIPP. De undersökta matkorgsproverna kommer från studier där matkassar från vanliga livsmedelskedjor i Sverige tas in för analys, och där de insamlade livsmedlen analyseras gruppvis (ex kött, fisk, mejeriprodukter, spannmål) för en mängd näringsämnen men även toxiska ämnen. Med hjälp av försäljningsstatistik kan konsumtionen av olika livsmedelsgrupper beräknas, och tillsammans med haltdata kan per capita-intaget för dessa ämnen tas fram. Det är första gången som matkorgsprover analyseras för förekomst av PFRs.

Mätbara halter av ett flertal av undersökta PFRs kunde analyseras i proverna från de tretton olika livsmedelsgrupperna, och högst halter återfanns generellt i prover från cerealier, bakverk, fetter/oljor , vegetabilier, samt socker och sötsaker. Högst halter i livsmedel, och även det beräknade högsta per capita-intaget (49 ng/kg kroppsvikt/dag), observerades för EHDPHP (etylhexyldifenylfosfat). För fyra PFRs (TCEP, TPHP, TDCIPP och TCIPP) låg per capita-intaget på 6-12 ng/kg kroppsvikt/dag, medan inga beräkningar gjordes för de tre återstående pga att flertalet haltdata <LOQ. I jämförelse med hälsobaserade referensvärden, ligger de beräknade per capita-intagen lägre med en faktor mer än 2 000. Fastän denna undersökning visar en stor marginal mellan beräknat intag och nivåer där skadliga effekter kan förekomma i experimentella modeller, vet vi fortfarande litet om det totala intaget då inhalation och nedsväljning av damm kan vara de största exponeringsvägarna

Analyser av åtta fosforinnehållande flamskyddsmedel (PFRs) har utförts i matkorgsprover från den senaste matkorgsundersökningen (Matkorgen 2015). De ämnen som analyseras är (i förkortning) TEHP, TNBP, TCEP, TBOEP, TPHP, EHDPHP, TDCIPP samt TCIPP. De undersökta matkorgsproverna kommer från studier där matkassar från vanliga livsmedelskedjor i Sverige tas in för analys, och där de insamlade livsmedlen analyseras gruppvis (ex kött, fisk, mejeriprodukter, spannmål) för en mängd näringsämnen men även toxiska ämnen. Med hjälp av försäljningsstatistik kan konsumtionen av olika livsmedelsgrupper beräknas, och tillsammans med haltdata kan per capita-intaget för dessa ämnen tas fram. Det är första gången som matkorgsprover analyseras för förekomst av PFRs.

Mätbara halter av ett flertal av undersökta PFRs kunde analyseras i proverna från de tretton olika livsmedelsgrupperna, och högst halter återfanns generellt i prover från cerealier, bakverk, fetter/oljor , vegetabilier, samt socker och sötsaker. Högst halter i livsmedel, och även det beräknade högsta per capita-intaget (49 ng/kg kroppsvikt/dag), observerades för EHDPHP (etylhexyldifenylfosfat). För fyra PFRs (TCEP, TPHP, TDCIPP och TCIPP) låg per capita-intaget på 6-12 ng/kg kroppsvikt/dag, medan inga beräkningar gjordes för de tre återstående pga att flertalet haltdata <LOQ. I jämförelse med hälsobaserade referensvärden, ligger de beräknade per capita-intagen lägre med en faktor mer än 2 000. Fastän denna undersökning visar en stor marginal mellan beräknat intag och nivåer där skadliga effekter kan förekomma i experimentella modeller, vet vi fortfarande litet om det totala intaget då inhalation och nedsväljning av damm kan vara de största exponeringsvägarna.

Syntetiska myskföreningar förekommer i bl.a. parfym, tvål, tvättmedel, och kosmetika som substitut för den dyra naturliga mysken. De vanligaste syntetiska myskföreningarna tillhör grupperna nitromyskföreningar (t.ex. myskxylen (MX) och myskketon (MK)) och polycykliska myskföreningar (t.ex. HHCB och AHTN). Livsmedelsverket har sedan 1996 kontinuerligt samlat in bröstmjölk och blod från förstföderskor i Uppsalaområdet för att undersöka halter av miljökontaminanter. 44 bröstmjölksprover och 15 blodprover (serum) från dessa insamlingar (1996-2001) har analyserats med avseende på nitromyskföreningar (MX och MK) och polycykliska myskföreningar (främst HHCB och AHTN). Dessutom har fisk från Östersjön och andra svenska vattendrag, insamlade 1996-2001, analyserats. Resultaten visar att MX, MK, AHTN och HHCB förekommer i bröstmjölk från svenska mödrar. Medelhalterna var 21,8 (MX), 12,4 (MK), 125 (HHCB) respektive 23,8 (AHTN) μg/kg mjölkfett. Myskhalterna i serumproverna var låga. Inget samband mellan myskhalter i bröstmjölk och parametrarna ålder, BMI eller viktnedgång efter förlossning observerades. Däremot kunde en negativ tidstrend påvisas, d.v.s. halterna HHCB, AHTN och MX har sjunkit från 1998 till 2001. Antalet analyserade prover är dock litet, och för att kunna bekräfta den nedåtgående trenden krävs ytterligare analyser. Förstföderskor som deltog i bröstmjölksinsamlingen under 2000-2001 (N=23) svarade på frågor om användning av parfymerade produkter (parfym, deodorant, hudkräm, tvättmedel, handdiskmedel). Kvinnor med regelbunden användning av parfym hade högre halter HHCB i bröstmjölken än kvinnor med liten parfymanvändning. Kvinnor som använde parfymerad deodorant eller parfymerat tvättmedel hade högre halter AHTN i bröstmjölken än kvinnor som inte använde dessa produkter. P.g.a. det begränsade underlaget är resultaten osäkra, men ett samband mellan användning av parfymerade produkter och myskhalt i bröstmjölk kan inte uteslutas. En intagsberäkning visar att intaget av HHCB, AHTN, MX och MK hos spädbarn via bröstmjölk motsvarar 0,12-1,3 % av föreslagna PTDI-värden (provisional tolerable daily intake). Beaktas bör dock att variationen i halt mellan kvinnor är stor och att spädbarns exponeringen från andra källor, t.ex. parfymerade blöjor, tvättlappar och salvor, är okänd. Dessutom baseras de PTDI-värden som använts på en bristfällig toxikologisk dokumentation. Det begränsade antal analyser som gjorts av fiskprover tyder på att fisk från Östersjön och andra svenska vattendrag innehåller förhållandevis låga halter syntetiska myskföreningar. Resultaten bekräftar tidigare studier som tyder på att vatten från reningsverk är en källa till kontamination av miljön med syntetiska myskföreningar. Även fisk från vatten som anses vara relativt oförorenade, utan direkta utsläpp från industrier eller reningsverk, innehöll detekterbara halter av syntetiska myskföreningar. En intagsberäkning visar att även för storkonsumenter av fisk är marginalerna mellan exponering och föreslagna PTDI-värden stora.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I en uppföljningsstudie samlas sedan 2008 in blodserum från barnen vid 4, 8 samt 12 års ålder. För att möjliggöra bestämning av halter avseende PCB och dioxiner (PCDD/F) samt skattning av halter med hjälp av indikatorsubstanser genomförs i det här projektet metodutveckling för analys av 20 gram respektive 4 gram blodserum. Den stora utmaningen är att komma ned i tillräckligt låga kvantifieringsgränser (LOQ) då halterna i serumproverna är låga.

En analysmetod för analys av PCB och PCDF/F baserad på 20 g serum har tagits fram, med LOQ på 0,25 pg 2378-TCDD/g fettvikt. Med hjälp av denna metod har sedan 6 poolade prover från ungdomar (12-18 år) analyserats. Resultaten har sedan använts för att ta fram korrelationer mellan sk indikatorsubstanser och andra kongener samt summahalter. Indikatorsubstanser är kongener som finns i proverna i något högre halter och som kan prediktera halterna av resterande kongener. Detta möjliggör att vi kan analysera en mindre provmängd och trots att många kongener kommer att hamna under LOQ, kunna skatta en total-TEQ-halt.

En analysmetod baserad på 4 g serum har även tagits fram, med LOQ på 1,3 pg 2378-TCDD/g fettvikt. Korrelationen mellan de två metoderna för kvantifierade kongener bedöms vara acceptabel på färskviktsbasis, men är inte lika bra på fettviktsbasis. Detta är pga högre variation i fettviktsbestämningen för 4 g-metoden. Vidare arbete för att minska denna variation krävs innan 4 g-metoden kan användas.

Korrelationer mellan koncentrationer av enskilda kongener och summa-TEQar har utvärderats med hjälp av linjär regression. Det finns en korrelation mellan CB126 och dixonlika PCB-TEQ (R2 0,91) och 123678-HxCDD korrelerar med både PCDD-TEQ (R2 0,95) och total-TEQ (R2 0,82). Vidare kan en korrelation ses mellan 123687-HxCDF och PCDF-TEQ (R2 0,94) medan korrelationen till total-TEQ för denna kongen är lägre (R2 0,66).

Under perioden 1996 till 2006 har Livsmedelsverket samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala län. Ett av syftena med studierna är att undersöka hur halterna av vissa persistenta organiska miljögifter (POP) förändras med tiden. I denna rapport utvärderas eventuella tidstrender för polyklorerade dibensodioxiner (PCDD), polyklorerade dibensofuraner (PCDF), polyklorerade bifenyler (PCB), hexaklorbensen, beta-hexaklorcyklohexan,

trans-nonaklor, oxyklordan, samt polybromerade difenyletrar (PBDE).

Resultaten visar att halterna av PCBer, PCDD, PCDF och klorerade pesticider i modersmjölk har minskat med i medeltal 3-10 % per år under tidsperioden 1996 till 2006. Halterna minskar långsammast för vissa PCB kongener (CB 28, CB 105 and CB 169), medan minskningen är snabbast för DDT och β−hexaklorcyklohexan.

Inga generella trender observerades beträffande PBDEer i modersmjölk. Halterna av BDE 47 och BDE 99 har långsamt sjunkit (5 % och 7 % per år), medan halterna av BDE 153 har ökat med i medeltal 4 % per år under tio-års perioden. En långsamt nedåtgående trend av summaPBDE koncentrationer (BDE 47, BDE 99, BDE 100 och BDE 153) observerades. Denna nedåtgående trend är dock osäker eftersom den tid det beräknas ta för halterna att halveras är mer än dubbelt så lång som den tid studien sträcker sig över.

Halterna

av CB 52, CB 101, CB 114, CB 157, CB 77, CB 81, α-HCH, γ-HCH,

p,p'-DDD, o,p'-DDE, o,p'-DDT, BDE 28, BDE 66, BDE 154, BDE 138, BDE 183 och HBCD var under kvantifieringsgränsen i över 50% av proverna och för dessa föreningar kunde tidstrender inte studeras.

Syftet med studien var att undersöka om halterna av polyklorerade bifenyler (PCB kongen CB 153), hexaklorbensen (HCB) och p,p´-DDE i fett från nötboskap och svin i svensk livsmedelsproduktion förändrats under perioden 1991-2004. Eventuella skillnader i halter mellan olika regioner i Sverige studerades också. Data erhölls från Livsmedelsverkets ordinarie kontrollprogram för kontaminanter i nöt och svin. Multipel regressionsanalys användes för att studera tidstrender, regionala skillnader, könsskillnader och åldersskillnader i halter. Analysen visade att halterna av miljöföroreningarna i nötfett minskade med ca. 6-8% per år, medan halterna i svinfett minskade med 10-12% per år. Sjunkande trender påvisades i praktiskt taget alla de 6 svenska regioner som studerades. Halterna av CB 153 och p,p´-DDE i nöt och svin var klart lägre i norr än i söder. För HCB i nötfett erhölls inga markanta regionala skillnader. Bland nötkreaturen var halterna lägre hos mjölkkor än hos köttdjur (både kvigor och tjurkalvar/tjurar). Halterna minskade också med åldern hos mjölkkor men inte hos köttdjur. Bland svinen antyddes lägre halter av CB 153 och p,p´-DDE hos kastrerade hanar än bland suggor och galtar, men vi fann inga samband mellan svinens ålder och nivåer av miljöföroreningarna. Mot slutet av studieperioden låg en stor del av analysresultaten under kvantifieringsgränsen för analysmetoden (0,5-1 μg/kg fett). Om fortsatta tidstrendsstudier ska vara möjliga måste kvantifieringsgränsen för metoden sänkas. De sjunkande halterna av PCB, HCB och p,p´-DDE som obserververades i livsmedelsproducerande nötkreatur och svin är troligen en följd av tidigare åtgärder för att minska miljöbelastningen av dessa föroreningar. Resultaten antyder också att en lägre miljöbelastning av norra Sverige avspeglas som lägre halter i köttproduktionen och troligen också i mjölkproduktionen (studien inkluderade också mjölkkor).

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks hur exponering för PFAS har förändrats sedan stora förändringar i produktion av kemikalierna skedde runt millennieskiftet. I följande rapport redovisas tidstrenderna av perfluorerade alkylsyror (PFAA) och perfluoroktansulfonamid (FOSA) i blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 1996-2016, baserat på kemisk analys av enskilda prover från deltagarna. PFBS, PFHxS, PFNA, PFDA, PFUnDA och PFTrDA ökade under studieperioden, med en uppskattad fördubblingstid på mellan 12 och 32 år. Efter justering för faktorer som kan tänkas påverka trenderna ökade fördubblingstiden för PFHxS från 16 år till 24 år. Den ökande trenden av PFBS och PFHxS beror med stor sannolikhet på den förorening av dricksvatten i Uppsala stad som pågått under lång tid. En uppdelning av deltagarna efter hur länge de bott i Uppsala stad resulterade i kortare fördubblingstider för de som bott i Uppsala de senaste åren jämfört med de som inte bott i staden. De kvinnor som bott i Uppsala hade också 40 % högre halter av PFHxS. PFOS, PFHpA och PFOA sjönk med justerade halveringstider på mellan 8 till 24 år under studieperioden. Resultaten visar att utfasning av PFOS och PFOA har resulterat i minskande exponering i befolkningen. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år efter gymnasiet) hade 10-60 % högre PFAA-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFBS och PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott i Uppsala stad än kvinnor med lägst utbildning och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet. Serumhalterna av flera av de långkedjiga karboxylsyrorna minskade med 1-4 % per enhetsökning av BMI, vilket antyder att överviktiga kvinnor hade något lägre halter av dessa PFAA än kvinnor med lågt BMI

Sammanfattning

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Perfluorerade alkylsyror (PFAA) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks hur exponering för PFAA från dricksvatten påverkar tidstrender av PFAA i blod hos exponerade kvinnor i Uppsalaområdet och om åtgärder för att rena dricksvattnet ger en önskad sänkning av blodhalterna av PFAA. Eftersom individuella prover analyseras kan tidstrender bland kvinnor som druckit förorenat vatten jämföras med trender bland kvinnor som inte druckit förorenat vatten. Individuella prover möjliggör också undersökning av vilka livsstilsfaktorer som påverkar PFAA-halten i kvinnornas blod. I följande rapport redovisas halterna PFAA i individuella blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 2012 och 2014. I en kommande rapport redovisas resultaten från hela tidstrendsstudien 1996-2016. Sulfonsyrorna PFOS och PFHxS var de PFAA som förelåg i högst halter bland kvinnorna 2012 och 2014. Den relativt höga halten av PFHxS beror på att dricksvattnet i Uppsala varit förorenad med denna förening. Bland karboxylsyrorna minskade blodhalten med ökat antal kol i kolkedjan på PFAA-molekylen och PFOA förelåg i högst halter. Halterna av PFOS var positivt korrelerade med halter av så kallade långkedjiga karboxylsyror, sannolikt beroende på att fiskkonsumtion är en viktig gemensam källa för exponering. PFOS-halterna var inte korrelerade med PFHxS-halterna beroende på att dricksvatten har varit en signifikant källa för PFHxS men inte för PFOS.

I ett utvecklingsprojekt inom Naturvårdsverkets Hälsorelaterade Miljöövervakning

undersöktes om resultat från endast en blodprovtagning under graviditeten eller

amningsperioden kan ge en korrekt bild av mammans och fostrets kroppsbelastning av

miljöföroreningarna perfluoroktan sulfonat (PFOS), perfluoroktanoat (PFOA) och

perfluorononanoat (PFNA). Resultaten visade en god korrelation mellan halter av PFOS och

PFOA i navelsträngsblod och halter i blodserumprover tagna från modern i tidig och sen

graviditet, samt 3 veckor och 3 månader efter förlossningen. För PFnA låg halterna i

navelsträngsblod under kvantifieringsgränsen, men korrelationerna mellan halter uppmätta

hos mamman vid olika tillfällen var relativt starka. Detta innebär att det räcker med endast en

provtagning under graviditeten eller efter förlossningen för att få en god uppskattning av

mammans och fostrets kroppsbelastning PFOS och PFOA, och sannolikt också PFnA.

  Naturvårdsverket har under flera decennier, inom den nationella miljöövervakningen, undersökt tidstrender av bioackumulerande/biomagnifierande organiska miljöföroreningar (persistent organic pollutants, POPs) i biota och människor, eftersom POPs kan utgöra hälsorisker för djur och människor. Ett viktigt syfte med detta monitoreringsprogram är att följa miljötillståndet i Sverige. Programmet används också för att följa upp resultat av de åtgärder som vidtagits nationellt och internationellt för att begränsa POP-förororeningen av miljön. I denna rapport undersöks tidstrender av POPs i människor från Sverige (modersmjölk och blodserum), sillgrisslor från Östersjön (ägg) och sill/strömming (muskel och lever) från svenska ost- och västkusten, och dessa trender kopplas samman med de viktigaste nationella/internationella åtgärderna (lagstiftning, råd/rekommendationer, frivilliga åtgärder, mm) som införts för att begränsa utsläppen i miljön. Syftet är att undersöka om det finns samband mellan åtgärder och förändringar av tidstrender i biota och människor. De studerade POPs omfattar industrikemikalierna polyklorerade bifenyler (PCB), de oavsiktligt bildade föroreningarna polyklorerade dibenso-para-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F), fungiciden hexaklorbensen (HCB), de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCDD), och industrikemikalierna per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS).

Resultaten visar att nationella/internationella förbud av produktion och användning av PCB och HCB relativt snabbt resulterade i minskande halter i alla studerade matriser. Liknande effekter observerades efter mer eller mindre frivilliga utfasningar av produktion och användning av vissa BFR och PFAS. Halterna av PCDD/F, som förekom som förorening i tekniska PCB-blandningar, minskade också efter att förbud mot PCB-produktion och användning infördes. Detta visar att eliminering av primära källor för utsläpp i miljön är en mycket effektiv åtgärd, som relativt snabbt leder till sjunkande halter i biota och människor även när det gäller så pass svårnedbrytbara substanser som de studerade POPs.

När de flesta viktiga primära källorna har eliminerats finns det dock sekundära källor som kan vara mycket svårare, eller helt omöjliga, att eliminera. Detta illustreras av HCB, som för närvarande tycks öka i vissa delar av den svenska miljön. Det har föreslagits att detta fenomen till viss del beror på avdunstning av HCB från förorenad mark i områden som har haft en historiskt högre användning av fungiciden än i Sverige. När det avdunstade HCB med vindarna når Sverige sker en deposition på grund av ett kallare klimat. Diffusa primära källor för PCDD/F, som nu tycks dominera i Sverige, är också svåra att åtgärda, vilket kan förklara varför minskningen av halterna i flera av de studerade matriserna nu verkar gå långsammare än tidigare.

Resultaten visar också att stegvis eliminering av produktion och användning av några få substanser i taget inom en grupp av POPs är ineffektivt ur miljömässig synvinkel. Detta exemplifieras av de studerade BFR och PFAS, som i motsats till PCB inte har reglerats gruppvis. Stegvisa åtgärder ger en mycket mer utdragen förbättringsprocess i miljön, där minskande halter av reglerade substanser motverkas av ökande halter av oreglerade substanser med liknande egenskaper. För att undvika denna, ur miljöns synvinkel, utdragna process bör ämnen med liknande egenskaper inom en POP-grupp regleras samtidigt.

För vissa av de undersökta POPs har olika delar av den svenska miljön ”svarat” olika snabbt på vidtagna åtgärder. För tetra-pentaBDE vändes en ökning av halter till en minskning mer än 10 år tidigare i sillgrissla och strömming/sill än i modersmjölk. Även om det inte klart går att bevisa, så kan detta bero på att det vidtogs regionala åtgärder i ett tidigt skede som hade positiv effekt på utsläpp i Östersjön utan att nämnvärt påverka den svenska befolkningens exponering. Tidstrenderna i modersmjölk följde istället i hög grad förändringarna i världsproduktion av dessa PBDE.

De retrospektiva studierna av BFR och PFAS trender visar att en oreglerad ökning av världsproduktion och -användning har resulterat i exponentiella ökningar av föroreningen av den svenska miljön. Det är därför av yttersta vikt att reglerande myndigheter/organisationer och industrin tillsammans anstränger sig att införa effektiva och snabba åtgärder på global nivå som minimerar risken för framtida miljöproblem orsakade av hittills ”okända” substansgrupper med POP-liknande egenskaper.

This report describes how the serum concentrations of highly fluorinated substances (PFASs) have changed among young women and their children (POPUP cohort) who have been sampled repeatedly over a 12-year period. In a cohort of first-time mothers recruited in 1996-1999 and 2004-2011 and their first-born children from Uppsala (POPUP), PFOA, PFNA, PFDA, PFUnDA, PFHxS (linear and branched) and PFOS (linear and branched) were studied. The mothers, who were first sampled 3 weeks after delivery of their first child in 1996-99, were only followed up once after 12 years. This was also true for their 3 month old first-born babies. Starting in 2004, the mothers were followed up 4, 8 and 12 years after the first sampling 3 weeks after delivery, and their children were sampled at 4, 8 and 12 years of age (no 3-month-sampling) starting in 2008.Among the mothers, serum concentrations of individual PFASs were in most cases significantly correlated (p≤0.05) between sampling occasions, with Spearman's correlation coefficients (r) of 0.14-0.91 (N = 14-71). The strongest correlations were observed 4-12 years after delivery. Among the children, who were first sampled 1996-1999 at 3 months of age and then followed up with a sampling at 12 years of age (N = 31), no significant correlations were observed (r = -0.14-0.35, p> 0.05). The correlations between PFASs in samples 4, 8 and 12 years after birth (N = 14-36), on the other hand, were significant in many cases (r = 0.28-0.81).Differences in intra-individual trends were observed between the participating mothers and may depend, among other things, on how many children the mothers gave birth to during the follow-up. PFAS concentrations decreased by an average of 30-50% per child born during follow-up (not for PFUnDA). This is probably due to an increased elimination of PFASs linked to pregnancy, childbirth and breastfeeding.Despite these individual differences in intra-individual trends of specific PFASs, some general conclusions could be made about intra-individual trend patterns for different PFASs. Among mothers who were sampled for the first time in 1996-1999, and then followed up with a sampling 12 years later, the PFOA and branched/linear PFOS concentrations on average decreased with increasing age, while concentrations of PFNA, PFDA, PFUnDA and branched/linear PFHxS increased. Among mothers with initial sampling starting in 2004, PFOA and PFOS concentrations on average still decreased with increasing age 4-12 years after the initial sampling, while PFDA initially decreased and thereafter stabilized at lower levels. This suggests that intra-individual cumulative PFOA and PFOS exposure was lower than cumulative elimination from the body throughout most of the follow-up period (decreasing serum levels), whereas the differences between exposure and elimination of PFDA decreased towards an equilibrium at the end of follow-up. When initial sampling started in 2004, PFNA levels were on average unchanged with increasing age, while PFUnDA levels increased towards a plateau at the end of the 12 year follow-up. For PFHxS, the concentrations seemed to decrease with increasing age towards the end of the follow-up. The homologue-specific differences in intra-individual trends may be due to differences in timing of international measures to limit production/use of the studied PFASs. Actions against PFNA, PFDA and PFUnDA came later (end of the 2000s-beginning of 2010s) than for PFOS and PFOA (beginning-middle of the 2000s). The special case of drinking water PFHxS contamination in Uppsala, with remediation in 2012, most probably also contributed to the observed PFHxS intra-individual trends.Among the first-born children, decreasing PFOA and PFOS concentrations were in general observed throughout the follow-up from 3 months to 12 years of age. The PFHxS concentrations on average did not differ between the samples taken at 3 months of age (start 1996-1999) and 12 years later. Among children with first sampling at 4 years of age, with first sampling starting 2008-2015, slightly declining concentrations were observed with increasing age. PFNA, PFDA and PFUnDA concentrations increased with age among children sampled at 3 months of age 1996-99 and 12 years later. However, among children sampled for the first time at 4 years of age starting in 2008-2015, intra-individual concentrations of PFNA and PFDA decreased slightly up to 12 years of age. PFUnDA also seemed to decrease slightly on average after an initial period of increasing/stable levels. Taken together, the results strongly suggests that the intra-individual trends of the PFASs, studied in both mothers and their children, were influenced by the measures taken to limit PFAS production and use in recent decades. Phasing out of PFOA and PFOS during the 2000s has generally contributed to declining serum levels with increasing age in both mothers and children. Measures to limit PFNA, PFDA and PFUnDA production/use came later than for PFOS and PFOA, which resulted in a combination of increasing serum concentrations with increasing age at the beginning of the follow-up, followed by a flattening/decrease during the latter part. The tendency of an age-dependent increase in PFHxS concentrations among mothers, and to some extent also in their children, were followed by a reduction of concentrations, on average, after the pollution of Uppsala's drinking water were remediated in 2012.

Utvärderingen har genomförts i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, som ansvarat för de statistiska analyserna. Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover och modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar, såsom polyklorerade bifenyler (PCBer), dibenzo-p-dioxiner och dibenzofuraner (PCDD/F), DDT, hexaklorbensen (HCB), bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCD) och poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS). Syftet är att följa upp om riskreducerande åtgärder mot kemikalierna har haft önskad effekt på befolkningens exponering och hur exponeringen för nya oreglerade kemikalier utvecklas. Rapporten redovisar de viktigaste slutsatserna som ett underlag för planering av framtida provtagnings- och analysstrategier.

Trender av alla substanser utom PFAS har undersökts i modersmjölk. Kemikalierna har mätts i prover från förstföderskor 1996-2014 (N=302-471). Med nuvarande upplägg har det under en 10-årig period varit möjligt att med 80 % säkerhet upptäcka förändringar mellan 1,7 % och 5,6 % per år. En ökad variation av haltdata runt trendlinjen (CV) eller ett minskat antal prover gör det svårare att upptäcka trender. Justering av trenderna för störfaktorerna ålder, BMI före graviditet och viktsförändring under graviditet och efter förlossning minskar CV. Möjligheterna att upptäcka trender påverkas av hur ofta analyser sker och av antal prover per analysomgång. Vid en CV på 50 % skulle analyser av 6 enskilda prover per år räcka för att med 80 % säkerhet upptäcka en förändring på 5 % per år under en 12-årsperiod. För att upptäcka en förändring på 1 % ökar antalet prover per år till 400.

En övergång till analys av samlingsprover kan vara en kostnadseffektiv åtgärd om endast tidstrender ska studeras. Om ett samlingsprov per provtagningsår analyseras istället för enskilda prover, med samma studieupplägg som hittills, minskar den statistiska styrkan drastiskt jämfört med om enskilda prover analyseras. Att analysera 3 samlingsprover per provtagningsår är ett mer effektivt upplägg. Vid en CV 50 % och årlig analys krävs 2 enskilda prover per samlingsprov för att finna en förändring på 5 % under en 12-årsperiod (80 % säkerhet). Om analys sker vartannat år krävs 7 prover per samlingsprov.

Om många prover i en tidsserie har halter under analysmetodernas bestämningsgräns (<LOQ), ger utbyte av halter <LOQ mot apparatvärden, som erhållits i analysen, en statistiskt mer rättvisande bild av trenden än om halten sätts till ett fixerat värde, till exempel LOQ/√2.

Brytpunkter i trenderna upptäcktes för totalhalt av PCDD/F/PCB TEQ (år 2008), PCB 153 (2009) och HCB (2002) varefter minskningen av halter tycks ha bromsat in. För BDE-47 och -100 hittades brytpunkter 2004 varefter haltförändringen gick snabbare än innan. För BDE153 och HBCD ökade halterna fram till 2001-2002 och sjönk därefter. För PFAS, som undersöks i 3 samlingsprover av serum per provtagningsår, upptäcktes en brytpunkt för PFHxS (2009), PFOA (2002), PFNA (2007), PFDA (2004), PFUnDA (2011) , PFDoDA (2009) och PFTrDA (2011). Tidigare ökningar av halter tycks då avstannat eller vänts till sänkningar.

Halten av PCDD/F/PCB TEQ i fett från modersmjölk ger en bra bild av halten i gravida kvinnors kroppsfett. USAs Naturvårdsverk har tagit fram en hälsobaserad referensdos som motsvarar en TEQ-halt på cirka 5 pg/g kroppsfett. Med den observerade minskningen av TEQ (-6 % per år) 1996-2014 beräknas 95 % av den undersökta populationen kvinnor ha halter under 5 pg TEQ/g fett 2024. Det kommer dock sannolikt att ta längre tid eftersom haltminskningen av TEQ tycks ha bromsats upp efter 2008.

Syftet med denna studie är att undersöka kroppsbelastningen av industrikemikalierna

nonylfenol (NP) och bisfenol A (BPA) bland unga kvinnor i Sverige. BPA, NP, och en

närbesläktat substans (oktylfenol, OP), samt NP- och OP-etoxylater, analyserades med hjälp

av LC-MS-MS i blodserum från 100 ammande förstföderskor från Uppsalatrakten. Fritt NP

över analysmetodens kvantifieringsgräns (LOD: 0,5 ng/g serum) hittades hos 43 % av

studiedeltagarna, medan mätbara halter av totalt NP observerades hos 39 % (LOD: 0,8 ng/g

serum). Motsvarande procenttal för BPA var 27 % och 22 %. Andelen fritt NP i förhållande

till totalt NP var 84 % (median, range: 42-112 %) bland deltagarna som hade kvantifierbara

halter av både fritt och totalt NP (N=35). För BPA var motsvarande siffra 76 % (49-109 %)

(N=17). Ett parvist t-test visade att halterna av fritt NP och BPA var signifikant lägre än

halterna av totalt NP (p<0,001) och BPA (p<0,001). En stark korrelation mellan halten av fritt

och totalt NP (Spearmans r=0,86, p<0,001) och BPA (r=0,75, p<0,001) observerades. Fritt

och totalt OP detekterades hos endast 5 kvinnor i nivåer mellan 0,56 ng/g serum och 1,07 ng/g

serum. Alla kvinnor hade halter av etoxylater av NP och OP som låg under LOD (OPE

1O: 0,2

ng/g; OPE

2O:0,02 ng/g; NPE1O:0,7 ng/g; NPE2O:0,1 ng/g). En signifikant högre

totalkonsumtion av frukt och grönt observerades bland deltagare med NP-halter på eller över

LOD. Fler deltagare än förväntat med halter av BPA på eller över LOD bodde i bostäder som

byggts senare än 1999. Sammanfattningsvis så antyder resultaten att det finns en pågående

exponering av konsumenterna för NP och BPA som är tillräckligt hög för att fritt NP och

BPA ska kunna detekteras hos en del konsumenter. Svaren på enkätfrågorna pekar ut nyare

bostadshus som en möjlig exponeringskälla för BPA, medan konsumtion av frukt och

grönsaker kan vara en källa för NP-exponering. Resultaten får dock anses vara

hypotesbildande eftersom studien är liten och att NP- och BPA-halterna i de flesta fallen låg

under eller endast lite över analysmetodens LOD.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av perfluorerade alkylsyror (PFAA) i blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 2007, 2009, 2011, 2013 och 2014. Prover från ungefär 30 kvinnor per år delades upp i 3 samlingsprover per provtagningsår (9-10 prover per samlingsprov) och perfluoralkyl sulfonsyror (PFSA) och perfluoralkyl karboxylsyror (PFCA) analyserades. Resultaten slogs ihop med resultat från en tidigare publicerad studie av PFAA i samlingsprover från 1997, 1998, 2000, 2002, 2004, 2006, 2008, 2010 och 2012, som finansierats av FORMAS. Samma analysmetod användes. Halten av karboxylsyror med 8-11 kol i den perfluorerade kolkedjan (PFNA, PFDA, PFUnDA och PFDoDA) ökade med runt 3 % per år. En liknande ökning antyddes även för PFTrDA (12 kol), även om ökningen inte var statistiskt signifikant. För alla dessa substanser tycks ökningen i halter plana ut i slutet av undersökningsperioden, vilket antyder att exponeringen av Sveriges befolkning för dessa substanser inte längre ökar. Resultaten måste dock följas upp i framtiden för att bekräfta detta. Befolkningen i Uppsala utsattes fram till 2012 för förhöjda halter av den mycket bioackumulerbara sulfonsyran PFHxS i dricksvattnet. Detta har resulterat i ökade blodhalter hos förstföderskor under studieperioden ( ca 6 % per år), men liksom för de långkedjiga PFCA så tycks ökningen plana ut efter 2010. Även här krävs en uppföljning framöver för att säkerställa att den minskade exponeringen från dricksvatten efter 2012 verkligen har resulterat i sänkta blodhalter av PFHxS. Tillverkningen av sulfonsyran PFOS, och liknande substanser, i världen upphörde i stort sett runt 2002. Detta har resulterat i sjunkande halter av substansen (ca 8 % per år). Tillverkningen av en karboxylsyra kallad PFOA har minskat, men inte ännu fasats ut helt, och minskningen av denna substans i kvinnornas blod går därför långsammare (ca 3 % per år).

Den nationella matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 2016-17 (RMU) användes för att studera sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i deltagarnas blodserum och dricksvatten (DV) som deltagarna druckit. Syftet var att undersöka om låggradigt PPFAS-förorenat DV (<10 ng/L av enskilda PFAS) kan vara en viktig källa för PFAS-exponering bland barn och ungdomar i Sverige (ålder 11-20 år). Denna kunskap är viktig för framtida riskbedömning och riskhantering av PFAS i DV. Halterna av redan välstuderade PFAS i serum från de 1097 deltagarna i RMU låg inom förväntade intervall. Vissa deltagare från Uppsala och Ronneby hade klart förhöjda halter av perfluorhexansulfonat (PFHxS) (Uppsala/Ronneby) och perfluoroktansulfonat (PFOS) (Ronneby) trots att de provtagits flera år efter att PFAS-förorening av DV åtgärdats på dessa orter. Detta beror på att PFHxS och PFOS försvinner mycket långsamt ur kroppen. Bland dåligt undersökta PFAS detekterades perfluorpentansulfonat (PFPeS), perfluorheptansulfonat (PFHpS), linjär metylperfluoroktansulfonamidättiksyra (lin MeFOSAA), 9-klorhexadekafluor-3-oxanon-1-sulfonsyra (9Cl-PF3ONS) och 6:2 1H,1H,2H,2H-perfluoroktansulfonat (6:2 FTSA) i en del deltagare. Halterna av PFAS i DV analyserades 2018 i prover från de 47 vattenverk (VV) som levererade DV till deltagarnas skolor och hem (2 prov per VV). Halterna var i allmänhet låga (<10 ng/L av enskilda PFAS). Inget prov överskred Livsmedelsverkets nuvarande åtgärdsgräns på 90 ng summa11PFAS/L. Förutom de 11 PFAS som ingår i åtgärdsgränsen detekterades perfluoroktansulfonamid (FOSA) i många DV-prover. Dessutom pekar resultaten på att PFPeS och PFHpS kan finnas som förorening i DV, eftersom deltagare från Uppsala och Ronneby hade förhöjda halter av dessa PFAS. Det finns många livsstilsfaktorer och demografiska faktorer som påverkar serum-halterna av PFAS. En statistisk analys av sambanden mellan serum- och DV-halter av PFAS (General Linear Model), där hänsyn togs till denna påverkan, visade att serumhalterna av PFHxS, PFOS, perfluoroktansyra (PFOA) och perfluornonansyra (PFNA) ökade med ökad halt i DV. Resultaten antyder att låggradigt PFAS-förorenat DV kan vara en viktig källa för barns och ungdomars exponering för vissa PFAS.

The purpose of our study was to investigate the relationship between concentrations of urinary substances in single urine samples from participants in the national dietary survey Riksmaten Adolescent 2016-17 (RMA) and demographic, lifestyle and dietary factors among the participants. A urine sample was taken from each participant (spot urine), who also recorded what they ate and drank the day before the sampling. The study included the plastic chemicals phthalates, phthalate alternatives and bisphenols, the pesticides chlorpyrifos and pyrethroids, phosphorus flame retardants/plasticizers (PFRs), polyaromatic hydrocarbons (PAHs), the biocide triclosan (TCS), the UV filter substance BP3 and the preservative BHA. Associations between substance levels in urine and food consumption the day before sampling were investigated using log-linear multivariate regression analysis. Furthermore, the associations with important personal characteristics such as demographic factors (age, sex, country of birth, parental education level), BMI, sampling day of the week and calendar month, lifestyle (smoking, snus, alcohol) and residence (urban/rural, flooring, longitude/latitude) were also evaluated. The results were analyzed using log-linear multivariate regression analysis, where the associations between the concentration of a single urinary substance (dependent variable) and all the above explanatory variables (independent variables) were analyzed simultaneously in a regression model. Using this method of statistical analysis, a statistically significant association between concentrations of a substance in urine and an independent variable in the multivariate regression model should be interpreted as the effect of the independent variable after the result has been controlled (adjusted) for the effects of the other independent variables included in the model.

A variety of associations between substance concentrations and variables related to demographic/residential/lifestyle/dietary factors were observed among RMA participants, and also between concentrations and time of urine collection (month, day of week). An important thing to bear in mind when interpreting the results is that the more statistical tests that are performed, the greater the risk of falsely observing relationships that do not actually exist (chance findings). In cases where chance is not involved, the observed associations may in some cases be due to the independent variables in question being direct sources of exposure of the substances. In other cases, the relationships may be due to the fact that the independent variables studied are indicators of unknown underlying factors that are the actual sources of exposure.

Urine concentrations of MEP, a metabolite of the phthalate DEP, the metabolites of the phthalate alternative DiNCH, the bisphenol 4,4-BPF, the PAH metabolite 2-OH-PH, TCS and BP3 increased with increasing age (on average 5-13% per year of age). Concentrations of metabolites of the phthalate DEHP and a metabolite of the PFR TBOEP (BBOEP) decreased with increasing age (-5.3% to -6% per year). The concentrations of MEP and MBP (metabolite of the phthalate DBP), the bisphenol 4,4-BPF, a PAH metabolite, TCS, BHA and BP3 were on average 14%-70% lower among boys than among girls. The age- and gender-dependent relationships can to some extent be due to gender differences in the use of cosmetics/skin care/hygiene products that contain some of the substances studied. Concentrations of most phthalate, chlorpyrifos and pyrethroid metabolites, were on average 25% -54% lower among participants born in high-income countries than among those born in low-income countries, while the pattern for BP3 was the opposite (57% higher). The parental level of education, participant BMI, and use of tobacco products (snus/smoking) and alcohol had basically no effect on the exposure. Overall, the results show that there are differences in exposure patterns among different demographic groups of young people in Sweden

Residential factors also showed associations with concentrations of the substances, which may at least partially be due to differences in exposure from the indoor environment. Participants living in rural areas at the time of urine sampling had on average 13%-73% higher concentrations of phthalate and DiNCH metabolites than those living in urban environments. Replacement of different types of flooring materials over the last 10 years appeared to affect exposure to some phthalates/phthalate alternatives. Metabolites of the phthalates DBP and BBzP, the chlorpyrifos metabolite TCP, and the bisphenol BPS showed increasing concentrations the further north in Sweden the participants lived (4%-8% per latitudinal unit), while DPP and BP3 decreased northward in the country (-3.6% to -8.1% per latitudinal unit). Metabolites of PFR, as well as TCP and BPA showed increasing concentrations the further east in the country the participants lived (3.0%-7.3% per longitudinal unit).

Different seasonal and weekday patterns of time spent indoors and product use could hypothetically, in some cases, explain why the concentrations of a large number of phthalate and DiNCH metabolites varied with sampling month, as was also the case for the PFR metabolites DPP and BBOEP, the PAH metabolites 2 -OH-PH and 1-HP, and TCP. The metabolites of the phthalates DEP, BBzP and DEHP, as well as BBOEP, BPS and 2-OH-PH varied depending on which day of the week the sampling took place.

Concentrations of many different urinary substances decreased with increased consumption of fish, dairy (≤3% fat), processed meat, cheese and vegetables the day before sampling. DEHP metabolites and metabolites of PFR (mainly DPP) showed this pattern in relation to all the above-mentioned food groups. This suggests that there are underlying exposures that decrease with increased consumption of the foods in question. In contrast to this, concentrations of metabolites of several phthalates, BBOEP, and BHA increased with increased ice cream consumption the day before urine sampling. Phthalate and DiNCH metabolites also increased with increased consumption of baked goods.

Associations with two long-term dietary patterns were also investigated, i.e. the degree of healthy diet (SHEIA15) and the degree of varied diet (RADDS). SHEIA15 (Swedish Healthy Eating Index for Adolescents) is based on the Nordic nutritional recommendations and the higher SHEIA15 score a participant has, the healthier is the participant's eating pattern. RADDS (The Riksmaten Adolescent's Diet Diversity Score) is based on a quantification of each individual participant's variability in dietary habits, built around the Swedish Food Agency's dietary recommendations for a varied diet. The higher a participant's score, the more varied is the participant's diet. An increased degree of healthy diet was related to reduced exposure to the phthalate DPHP, PFR TPP, BPS and BP3, while a more varied diet was associated with reduced exposures to the phthalates DEP, BBzP, DEHP, DiNP, and DPHP and to BPA.

The regression models used in the study only explained 9-24% (BPA lowest, MBzP highest) of the variation in substance concentrations in the urine samples. RMA was primarily designed as a dietary survey, and in addition to the dietary registration that participants completed, they also answered a questionnaire that were primarily focused on questions related to dietary habits. There was limited space in the questionnaire for questions that would be of value for investigating other sources of exposure in addition to the diet. Examples of such data are the use of cosmetics/hygiene/body care products and of various products with plastic/rubber components, as well as the use of cleaning products at home and at school. In these cases, information is needed about use during day/days before sampling. In addition, information would be valuable about times of stay in different types of buildings the day/days before sampling (home, school, training facilities, leisure facilities, etc.), year of construction of the buildings and the type of floor/wall/ceiling material and surface material that the rooms had in which the participant spent time in. Several studies have shown that sampling the first urine in the morning provides a more reliable estimate of exposure the previous days than a urine sample taken at any time during the day. Therefore, it is desirable that the urine samples are taken directly in the morning before the day's activities begin. If this is not possible, information about at what time of day that the sampling occurred would also be valuable. In that case, information on the above-mentioned variables during the sampling day, until the sample is taken, should also be collected. The present study also showed that the concentrations of certain substances in the urine varied in a south-north and west-east direction in Sweden and were dependent on if the participant lived on the country-side or in an urban area. Moreover, variation in exposure was observed depending on the season and day of the week that the urine samples were taken. Information about these factors is thus important in future studies. The study also shows that the participant's country of birth contributes to some extent to the variation in substance exposure, which shows the importance of having information about this in future studies. Information about parental birth countries, as well as how long the participant has lived in Sweden is also of importance. These variables likely capture variation in lifestyle factors that contribute to variation in exposure, and which are difficult to capture with survey questions.  Overall, the study also shows that there are a number of demographic/housing/lifestyle/dietary factors that can be confounders in future studies of health effects linked to urine substance exposure of young people in Sweden. Some of these factors are important to control for in statistical analyzes of associations between exposure and health.

Syftet med projektet var att undersöka sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i dricksvatten (DV) och i serumprover från befolkningsgrupper som druckit PFAS-förorenat DV under lång tid. Målet var att utveckla en populationsmodell där PFAS-halter i serum kan uppskattas från PFAS-halter i DV och exponeringstid för detta DV. I projektet användes redan publicerade resultat från studier av PFAS-halter i serum och DV, omfattande anställda vid Arvidsjaurs flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Luleå flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Visby flygplats (brunnsvatten), och invånare från Uppsala (kommunalt DV). En grupp vuxna från Karlshamn (kommunalt vatten) fick representera populationer som druckit rent DV. Linjära regressionsanalyser visade starka samband mellan uppmätta PFAS-halter i serum och DV. PFHxS uppvisade den högsta kvoten mellan halt i serum och DV (ca 100), medan PFHxA och PFBS hade kvoter i intervallet 1-2. Skillnaderna i kvoter, som illustrerar hur effektivt PFAS bioackumuleras i kroppen från DV, är relaterad till hur länge olika PFAS stannar i kroppen efter avslutad exponering (halveringstider). PFAS med långa halveringstider (PFOA, PFHxS, PFOS) hade klart högre kvoter, och därmed högre bioackumulering, än PFAS med korta halveringstider (PFHxA, PFBS). I separata regressionsanalyser observerades lägre kvoter mellan PFAS-halt i serum och DV hos kvinnor än hos män, vilket antyder att kvinnor inte bioackumulerar de studerade PFAS från DV i lika hög grad som män. Befolkningen i Sverige exponeras för PFAS från andra källor än DV, vilket leder till bakgrundshalter av PFAS i serum även bland dem som inte druckit förorenat DV. Resultaten från regressionsanalyserna användes för att uppskatta vid vilka halter av PFAS i DV som det med stor sannolikhet går att upptäcka PFAS-halter i serum som ligger över bakgrundshalterna. Dessa PFAS-halter i DV varierade mellan olika PFAS, från ca 50 ng/L för PFOA till ca 100 ng/L för PFOS. Dessa halter ligger mycket högre än de som normalt uppmäts i kommunalt och enskilt DV i Sverige, och representerar halter i starkt förorenade områden. Med den relativt enkla populationsmodell som utvecklats i projektet kan man beräkna hur halterna av PFAS i serum påverkas av PFAS-halterna i DV. Dessutom kan man beräkna hur PFAS-halterna i serum påverkas av exponeringstiden för det förorenade DV, samt hur halterna minskar i serum efter övergång till rent DV. Som ingångsvärden i modellen användes de bakgrundshalter av PFAS i serum och kvoter mellan serum/DV-halter av PFAS som tagits fram i regressionsanalysen. Dessutom utnyttjades de halveringstider som tagits fram för de som arbetade (och konsumerade PFAS-förorenat DV) vid Luleå flygplats, samt en population vuxna från Canada. I ett test av modellen jämfördes de modellerade halterna av PFOA, PFHxS och PFOS i serum med uppmätta halter i tre populationer från Sverige (Ronneby), Italien (Veneto) och Arnsberg (Tyskland) som druckit förorenat DV under lång tid. Jämförelsen visade att modellen på ett bra sätt uppskattar variationen av halterna i serum i populationen, men att den underskattar medelhalterna, om medianen används vid jämförelsen. Om de modellerade medelvärdena (artimetiskt medelvärde) istället används i jämförelsen med de uppmätta medianerna, ligger de modellerade och uppmätta medel-halterna nära varandra. De observerade skillnaderna kan bero på att den regressionsanalys som användes för att ta fram ingångsvärdena i modellen påverkat fördelningen av värdena på ett sätt som inte helt överensstämmer med fördelningen i de studerade populationerna. Eliminering av PFAS efter övergång till rent DV modellerades också. Som exempel användes haltdata från de Ronnebybor som druckit förorenat DV under lång tid. Som slutpunkt i modelleringen användes den serumhalt som i medeltal representerar ett långsiktigt intag av PFAS i nivå med det tolerabla veckointaget (serumTVI), som EFSA tagit fram i sin senaste riskbedömning. SerumTVI är uppskattat för en summa-halt av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS i serum (6,9 ng PFAS4/ml). Modelleringen pekar mot en stor variation i den tid det tar innan serumTVI nås i en befolkningsgrupp efter byte till rent DV. Den kortaste tiden modellerades till 14 år och den längsta till längre än en livstid. Resultaten i projektet uppmuntrar till fortsatt utveckling av modellen för uppskattning av PFAS-halter i serum från uppmätta halter i DV.

Serumhalter av PCB och klorerade bekämpningsmedel studerades bland 205 äldre kvinnor

från 12 län efter syd- och ostkusten samt runt Vänern och Vättern. Syftet var att undersöka om

det finns regionala skillnader i kroppsbelastning av PCB och klorerade bekämpningsmedel

bland äldre kvinnor i Sverige. Tio PCB-föreningar (IUPAC nr 28, 52, 101, 105, 118, 138,

153, 156, 167 och 180) och 10 föreningar härrörande från klorerade bekämpningsmedel

analyserades (

p,p'-DDT, o,p'-DDT, p,p'-DDE, p,p'-DDD, HCB, -HCH, -HCH, -HCH,

trans

-nonaklor och oxyklordan). I den statistiska analysen delades de 12 länen in i fyra

regioner, Malmö-, Linköpings-, Uppsala- och Umeå-regionen. Multipel regressionsanalys, där

medelhalterna justerats för kvinnornas ålder, BMI och viktminskning under de senaste tre

månaderna, visade att kroppsbelastningen av PCB 153, PCB 156, PCB 180 och HCB var

13%-29% högre i Malmö-regionen än i de andra regionerna. Störst skillnad erhölls för -

HCH, där kvinnor från Malmö-regionen hade nästan dubbelt så höga medelhalter än kvinnor

från Uppsala- och Umeå-regionen. I fallet oxyklordan visade de justerade medelvärdena en

motsatt trend, dvs. halterna var högst i norr. Trots att kroppsbelastningen i några fall var högre

i vissa regioner var skillnaderna inte dramatiska, vilket antyder att exponeringen för PCB och

klorerade bekämpningsmedel har varit förhållandevis jämn över landet bland den allmänna

befolkningen. Resultaten visade att serumhalten av vissa PCB föreningar ökade med ökad

konsumtion av fet fisk bland kvinnorna. De regionala skillnaderna i serumhalt berodde dock

inte på skillnader i konsumtion av fet fisk utan beror troligen till viss del på skillnader i

miljöbelastning mellan olika regioner.

Projektet undersökte om halterna av 13 poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i blodserum förändrats med tiden bland 4-, 8- och 12-åriga barn från Uppsala provtagna under perioden 2008-2015. PFAS är kemikalier som har stor användning i konsument- och kemikalieprodukter. Barnen rekryterades och provtogs i en uppföljning av PFAS-exponeringen 4, 8 eller 12 år efter att de fötts. Barnens mammor deltog, vid barnens födelse, i en undersökning av gravida och ammande kvinnors exponering för miljöföroreningar som genomförs av Livsmedelsverket, med finansiering av Naturvårdsverkets Hälsorelaterade miljööövervakning. Uppföljningen av barnen har godkänts av den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala och barnens mammor har gett skriftligt samtycke gällande barnens deltagande. De undersökta PFAS kan delas upp i två grupper: karboxylsyror och sulfonsyror. Resultaten visar att tidstrenderna varierar beroende på vilken substans som undersökts. Bland karboxylsyrorna minskade halterna av PFHpA (7,6 %/år), PFOA (7,2 %/år) och PFDA (4,1 %/år), medan halterna av PFUnDA ökade (3,4 %/år). Bland sulfonsyrorna minskade PFOS (5,6 %/år) medan PFHxS ökade (8,1 %/år). För vissa substanser varierade trenden beroende på var barnen bodde vid provtagning. Vissa delar av Uppsala har haft förorenat dricksvatten fram till 2012. En uppdelning av barnen gjordes beroende på om de bodde i ett område som fått eller inte fått förorenat vatten. Denna uppdelning visade att PFHpA sjönk bland barn som inte fått förorenat vatten men var oförändrad hos barn som fått förorenat vatten. Minskningen av PFOS gick snabbare bland barn som inte fått förorenat vatten och ökningen av PFHxS gick snabbare bland barn som fått förorenat vatten. Detta visar att exponeringen från dricksvatten påverkade hur halterna av dessa PFAS förändrades bland barn under studieperioden.

Under perioden 1996 till 2011 har Livsmedelsverket samlat in blodserum från förstföderskor i Uppsala län. Ett av syftena med studierna är att undersöka hur halterna av vissa persistenta organiska miljögifter (POP) förändras med tiden. I denna rapport utvärderas blodserumnivåer för 14 perfluoroalkylsyror; (PFAA) varav tio perfluoroalkylkarboxylsyror (PFCA), fyra perfluoroalkansulfonsyror (PFSA) och perfluorooktansulfonamiden FOSA , från prover tagna 1996-1999 och 2008-2011 (n=297). Syftet med studien var att utvärdera om det finns signifikanta skillnader i blodnivåer av PFAA mellan kvinnor som bor inom olika områden i Uppsala stad, för att därigenom försöka bedöma om dricksvattenexponering påverkar nivåerna av PFAA i blod. Undersökningar av PFAA i grundvattenbrunnar och dricksvatten i Uppsala har tidigare visat att kontaminerat vatten främst distribuerats till de södra delarna av Uppsala. Kontaminerade brunnar har nu tagits ur produktion. Högre blodnivåer av perflurohexansulfonsyra (PFHxS) och perfluorbutansulfonsyra (PFBS) hittades i främst det södra området av Uppsala, både 1996-1999 (ej PFBS) och 2008-2011, vilket tyder på att konsumtion av dricksvatten är en viktig källa för exponering. Halterna av PFHxS var i allmänhet högre i Uppsala stad 2008-2011 än 1996-1999, men ej bland deltagare boende utanför Uppsala. Liknande resultat sågs för PFBS, vilket antyder att kontaminerat dricksvatten ligger bakom de ökande blodhalter av substanserna som tidigare observerats i Uppsala. Vi såg också samband mellan fiskkonsumtion och ökade nivåer av PFOS från kvinnor 2008-2011, vilket indikerar att fiskkonsumtion som exponeringskälla har ökat i betydelse sen 1990-talet.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala (POPUP-studien) för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POPar). I följande rapport redovisas halterna av poly- och perfluorerade ämnen (PFAS) i blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 1997- 2016. Prover från ungefär 30 kvinnor per år delades upp i 3 samlingsprover per provtagningsår (9-10 prover per samlingsprov). Nya resultat från 2015 och 2016 är hopslagna med tidigare publicerade data från POPUP där samma analysmetod och laboratorium har använts. Halten av långkedjiga karboxylsyror (8-12 kol) ökade med runt 3 % per år. För PFNA, PFDA och PFUnDA sågs ett trendbrott runt 2004 och därefter ses ingen trend. För PFDoDA sågs ett liknande trendbrott runt 2011. PFTrDA hade inget trendbrott utan halterna har ökat hela tiden under studieperioden. Det är viktigt att följa upp resultaten för de långkedjiga karboxylsyrorna för att se att halterna planar ut och börjar minska. Tillverkningen av sulfonsyran PFOS och liknande substanser i världen upphörde i stort sett runt 2002. Detta har resulterat i sjunkande halter av substansen (ca 8 % per år). Även prekursorer till PFOS visar en nedåtgående trend som också är snabbare än för PFOS, 17-26 % per år. Halterna av andra prekursorer låg i allmänhet under kvantifieringsgränserna, även om de i vassa fall var mätbara. Tillverkningen av en karboxylsyra kallad PFOA har minskat, men inte ännu fasats ut helt, och minskningen av denna substans i kvinnornas blod går därför långsammare (ca 3 % per år). Befolkningen i Uppsala utsattes fram till 2012 för förhöjda halter av den mycket bioackumulerbara sulfonsyran PFHxS i dricksvattnet. Detta har resulterat i ökade blodhalter hos förstföderskor under studieperioden (ca 5 % per år). Ett trendrott sågs också 2011och därefter ses ingen trend. Detta antyder att de åtgärder som sattes in för att rena vattnet i Uppsala 2012 satte stopp för den ökade trenden av PFHxS. Även här krävs en dock en uppföljning framöver för att säkerställa att den minskade exponeringen från dricksvatten efter 2012 verkligen har resulterat i sänkta blodhalter av PFHxS och hur snabbt det går.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) PBDE och HBCD i samlingsprover av serum (3 samlingsprover per provtagningsår) insamlade 1996-2015. Halter och trender för perioden 1996-2014 har rapporterats tidigare, och i denna rapport har data från prover insamlade 2015 lagts till. Dessutom har halterna av 4 nya BFR analyserats i proverna 1996-2015, det vill säga hexabrombensen (HBB), pentabrometylbensen (PBEB), 1,2-bis(2,4,6-tribromfenoxy)etan (BTBPE) and dekabromdifenyletan (DBDPE). Halterna av HBB, PBEB och DBDPE i de årliga samlingsproverna låg alla under detektionsgränsen (LOD), utom i enstaka prover. För HBB och PBEB låg LOD på 0,13 pg/g serum och för DBDPE på 6 pg/g serum. För BTBPE hade 8 årspooler halter (7,1-32 pg/g serum) över LOQ, och 23 prover detekterbara halter (0,19-4,4 pg/g serum) över LOD. Medianhalten för hela perioden 1996-2015 uppskattades till 0,50 pg/g serum, och halterna tycktes inte förändras under perioden. Bland PBDE förekom BDE-209 i högst halter under studieperioden (median 1,1 ng/g fett), följt av BDE-153 (0,83 ng/g fett), BDE-47 (0,69 ng/g fett), BDE-99 (0,34 ng/g fett), HBCD (0,32 ng/g fett) och BDE-100 (0,29 ng/g fett). Den uppdaterade tidstrenden för BDE-209 antydde inte någon förändring av halterna under studieperioden. Även för HBCD detekterades ingen statistiskt säkerställd tidstrend. Koncentrationerna av BDE-153 ökade med 2 % per år. BDE-47, -99 och -100 har sjunkit med 6-11 % per år mellan 1996 och 2015

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F), de klorerade pesticiderna DDT (p,p’-DDT, p,p’-DDE, p,p’-DDD, o,p’-DDT), hexaklorbensen (HCB), hexaklorcyklohexan (β-HCH) och klordan (oxyklordan och transnonaklor) samt bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCD) i 30 modersmjölksprover insamlade 2015 och 2016. Nya data används också för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2015-2016) högst för PCB 153 (27 ng/g fett). Medel-halten för PCDD TEQ (2,0 pg/g fett) var högre än för PCDF TEQ (1,5 pg/g fett). Den DDT-förening som hade högst medelhalt var p,p’-DDE (35 ng/g fett). Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) uppvisade BDE-47 (0,75 ng/g fett) och BDE-153 (0,46 ng/g fett) högst medelhalter. Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2016 (multipel linjär regression) visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med ca 6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 4 % per år). Dessa resultat stämmer överens med de trender som tidigare observerats för POPUP. I denna studie har också en statistisk analys för trendbrott använts. Det finns en tendens till att haltminskningarna för PCB och PCDD/F varit snabbare under perioden den första delen av studien. För mono-orto PCB TEQ och PCDD/F TEQ observerades ett signifikant trendbrott 2002, och för PCB-153 och di-orto PCBer var det ett trendbrott 2012. Efter trendbrotten minskade halterna långsammare eller inte alls. Halterna av p,p’-DDE och HCB i modersmjölk minskade med 7 respektive 5 % per år, vilket stämmer överens med de minskningshastigheter som rapporterats tidigare från POPUP. För HCB sågs ett trendbrott år 2006 och därefter ses ingen signifikant trend. Resultaten för PBDEer stämmer överens med det som rapporterats tidigare och halterna av BDE-47, -99 och -100 har minskat med 6-12% per år. Nivåerna av BDE-153 ökade under 1996-2002 då ett trendbrott sågs och därefter har halterna minskat. BDE-209 har bara analyserats i modersmjölk sedan 2009 och hit-tills kan inte någon tidstrend observeras. Trenden för HBCD har tidigare varit osäker men med de nya halterna för år 2015 och 2016l sågs en nedåtgående trend med 2 % per år och ett trendbrott sågs 2003 med ökande trend före och minskande halter efter det året. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer, PCDD/F och HCB håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer.

POPUP studien startade 1996, där blod- och modersmjölksprover regelbundet samlas in från förstföderskor i Uppsala. Sedan 2009 tas också ett urinprov från kvinnorna. I denna studie har ftalater och fenolära ämnen studerats i urinprov insamlade 2009-2014. Dessa ämnen metaboliseras relativt snabbt i kroppen och för flertalet är det en metabolit till själva huvudsubstansen som har analyserats i urinen.

Totalt sett analyserades 13 ftalatmetaboliter till 6 ftalater, en metabolit till en ersättningskemikalie till ftalater, en metabolit till ett fosforbaserat flamskyddsmedel, två pesticidmetaboliter samt 15 fenolära ämnen, t ex triklosan, bisfenol A, S och F, av Lunds universitet. Syftet var att studera tidstrender för de olika ämnena under perioden 2009-2014.

Resultaten visade att flera av de äldre ftalaterna som håller på att fasas ut har en nedåtgående trend. Samtidigt kunde en ökande trend ses för en metabolit till ett ämne som nu används som ersättare till ftalater. Bisfenol A (BPA) som är ett mycket omdiskuterat ämne visade en nedåtgående tidstrend medan bisfenol F som pekats ut som en av ersättarna till BPA istället hade en ökande trend. Även triclosan visade en minskande trend som troligtvis beror på att ämnet har minskat i användning.

Analyser av urin gör det möjligt att studera hur befolkningens exponering för snabbmetaboliserande substanser ser ut. Hur exponeringen förändras med tiden efter att olika åtgärder har satts in för att begränsa problematiska kemikalier samt hur befolkningens exponering för nya ersättningskemikalier har utvecklats.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk och blod från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POPar). Proverna samlas in tre veckor efter förlossning. PCB, dioxiner och bromerade flamskyddsmedel analyseras i bröstmjölk och perfluorerade alkylsyror (PFAA) i serum. De uppmätta halterna i mammornas mjölk och serum speglar barnens exponering under graviditets och amningsperioden. Barnen till mammorna följs också upp vid 4, 8 och 12 års ålder med frågor om bland annat hälsa. I denna rapport undersöktes hälsoutfallen födelsevikt, och förekomst av astma, allergi och öroninfektioner hos barnen och samband med mammornas halter av olika POPar. Resultaten visar att det finns ett statistiskt signifikanta samband mellan PFAA och sänkt födelsevikt. För PCB/dioxiner sågs tvärt om ett samband mellan ökad exponering och ökad födelsevikt om den statistiska modellen tog hänsyn till mammans halt av bromerade flamskyddsmedel. För förekomst av astma och allergi sågs inga signifikanta samband med POP-halter. Ökade halter av PFDA i mammans blod gav en signifikant ökad risk (oddskvot:2,32) bland barnen för att få 3 eller fler öroninfektioner upp till 12 års ålder. Inga andra samband var signifikanta för öroninfektioner. I den här studien har också stickprovsberäkningar gjorts för att beräkna hur många studiedeltagare som skulle behövas för att upptäcka ett statistiskt säkerställda samband utifrån de data vi har. Resultaten visar att för födelsevikt är antalet tillräckligt, men för att upptäcka mindre förändringar av födelsevikten krävs många fler deltagare. För astma, allergi och öroninfektioner behövs det i de flesta fall ungefär dubbelt så många deltagare för att med 80 % säkerhet kunna upptäcka en förändring av oddskvoter liknande de som observerades i studien

Sedan 1996 samlas blod- och modersmjölksprover regelbundet in från förstföderskor i Uppsala i den så kallade POPUP-studien. Sedan 2009 tas också ett urinprov. I denna rapport redovisas halter av ftalater och fenolära ämnen i urin från förstföderskor provtagna 2019-2021 samt tidstrender för perioden 2009-2021. Ftalater och fenolära ämnen metaboliseras relativt snabbt i kroppen och för flertalet är det därför en metabolit till själva huvudsubstansen som har analyserats.Totalt sett analyserades tio metaboliter till sex ftalater, två metaboliter till en ersättningskemikalie till ftalater, tre bisfenoler, metaboliter till fyra fosforbaserade flamskyddsmedel (PFR), två pesticidmetaboliter, fyra metaboliter till Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) samt de fenolära ämnena triklosan och bensofenon-3 (BP-3) i urin. Analyserna utfördes av Lunds universitet. Resultaten visade att en metabolit till ftalaten dietylftalat (DEP) förekom i högst halter i urin, följt av sex andra metaboliter till olika ftalater och BP-3. För samtliga ämnen låg halterna i urin från mammor provtagna 2019-2021 under de föreslagna vägledande nivåer (HBM-GV) som bedöms att inte innebär en risk för människor. Tidstrenderna för perioden 2009-2021 visade nedåtgående trender för de flesta av substanserna, t ex för ftalater, bisfenol A, en metabolit till insekticiden klorpyrifos och triklosan. För bisfenol S, som är en ersättare till bisfenol A, och för en metabolit till pyretroider (insekticider) sågs istället ökande trender. Analyser av urin gör det möjligt att studera befolkningens exponering för snabbmetaboliserade substanser. Genom att analysera prover över tid kan man studera hur befolkningens exponering förändras efter att åtgärder för att begränsa vissa kemikalier satts in samt hur exponeringen för nya ersättningskemikalier utvecklas.

Sedan 1996 samlas blod- och modersmjölksprover regelbundet in från förstföderskor i Uppsala i den så kallade POPUP-studien. Sedan 2009 tas också ett urinprov. I denna rapport har tidstrender för kadmium, kobolt, krom, mangan, nickel och jod studerats i urinprov (n=371) insamlade mellan 2009 och 2020. Resultaten visade inte någon trend för kadmium vilket stämmer överens med andra studier. För nickel och krom sågs en nedåtgående trend med i medeltal 8,8 respektive 3,5 % per år. Kadmiumhalterna i denna studie var på samma nivå som hos medelålders svenska kvinnor (50-59 år) och något högre än i andra studier från Sverige på gravida kvinnor och kvinnor i åldern 19-39 år. Totalt 25 av de 371 mammorna (7%) hade halter över 0.5 μg/g kreatinin, vilket är den nivå som anses kunna öka risken för påverkan på skelettet. Alla deltagare i studien hade precis genomgått en graviditet vilket kan påverka resultaten, t ex är det vanligt med låga järnnivåer under graviditet som i sin tur kan öka upptaget av kadmium.Kadmium-halter i urin från rökare och före-detta rökare var högre jämfört med kvinnor som uppgett att de inte var rökare. Detta resultat stämmer väl med andra studier. Halter av kadmium, kobolt och jod var högre bland vegetarianer, alltså kvinnor som uppgett att de inte äter animaliskt kött, jämfört med kvinnor som äter kött. Högre halter av kadmium och kobolt kan bero på låg järnstatus och som är vanligare hos vegetarianer.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks bland annat hur exponering för PFAS har förändrats sedan stora ändringar i produktion av kemikalierna skett runt millennieskiftet. I följande rapport redovisas halter av PFAS i serum från förstföderskor provtagna 2017-2019 samt tidstrender för perioden 1996-2019. PFOS förekommer i högst halt i serum följt av PFHxS och PFOA. Hälften av förstföderskorna, provtagna 2017-2019, hade serumhalter över den nivå hos mammor som är önskvärd för att skydda barnet mot hög exponering under foster- och amningsperioden, fastställd av EFSA 2020. Serumhalter av PFUnDA har ökat cirka 2 % per år under hela studieperioden, medan det för PFNA observerades en ökning av halter fram till omkring år 2008 och därefter sjunker halterna. På grund av dricksvattenföroreningar av PFAS har serumhalterna av PFBS och PFHxS ökat hos förstföderskorna från Uppsala. Efter år 2010-2011 har halterna i serum börjat minska (change-point year), vilket överensstämmer med att åtgärder för att sänka halten PFAS i dricksvattnet har satts in sedan föroreningen upptäcktes i juli 2012. Resultaten visar att storskalig utfasning av PFOS och PFOA internationellt har resulterat i minskande exponering i befolkningen och serumhalterna minskade årligen med 5 % för PFOA och 9 % för PFOS under studieperioden i Uppsala. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år eftergymnasial utbildning) hade 10-70 % högre PFAA-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFBS och PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott inne i Uppsala stad och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet, än kvinnor med lägst utbildning som bott längre från stadskärnan. Serumhalterna av flera av de långkedjiga karboxylsyrorna minskade med 1-3 % per enhetsökning av BMI, vilket antyder att överviktiga kvinnor hade något lägre halter av dessa PFAA än kvinnor med lågt BMI. Det är viktigt att fortsätta följa trender av PFAS i POPUP för att se om exponeringen fortsätter att minska, och för de ämnen som inte visar någon nedåtgående trend om nivåerna kommer att plana ut för att sedan minska.

Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I följande rapport redovisas halter av PFAS i serum från förstföderskor provtagna 2020-2022 samt tidstrender för perioden 1996-2022. PFOS förekommer i högst halt i serum följt av PFHxS och PFOA. Ca 60 % av förstföderskorna, provtagna 2020-2022, hade serumhalter över den nivå som är önskvärd hos mammor för att skydda barnet mot hög exponering under foster- och amningsperioden. Resultaten visar att storskalig utfasning runt millenniumskiftet av PFOS och PFOA internationellt har resulterat i minskande exponering i befolkningen. Från 2000/2001 minskade halterna först årligen med 13 % för PFOS och 7 % för PFOA fram till år 2010, därefter har minskningen gått långsammare, i medeltal 5 % under perioden 2011-2022. På grund av dricksvattenföroreningar av PFAS i Uppsala har serumhalterna av PFHxS ökat i början av studien hos förstföderskorna. Halterna låg som högst 2004-2011. Efter 2012, då åtgärder sattes in för att sänka halten PFAS i dricksvattnet har halterna i serum minskat med i medeltal 10 % per år. För PFNA, PFDA och PFUnDA sågs en ökande trend av serumhalter i början av studien fram till 2006-2008 men därefter sjunker halterna med i medeltal 2-4 % per år. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år eftergymnasial utbildning) hade högre PFAS-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott inne i Uppsala stad och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet, än kvinnor med lägst utbildning som bott längre från stadskärnan. Serumhalterna ökade med 1-2 % per år i ökande ålder för alla PFAS utom PFOA och PFDA, vilket antyder att äldre kvinnor hade något högre halter av dessa PFAS än yngre kvinnor. Det är viktigt att fortsätta följa trender av PFAS i POPUP för att se om exponeringen fortsätter att minska, 

Under perioden 1996 till 2011 har Livsmedelsverket samlat in blodserum från förstföderskor i Uppsala

län. Ett av syftena med studierna är att undersöka hur halterna av vissa persistenta organiska miljögifter

(POP) förändras med tiden. I denna rapport utvärderas blodserumnivåer för fem fenolära ämnen,

bisfenol A (BPA), bisfenol S (BPS), bisfenol F (BPF), 4-nonylfenol (4-NP) och bensofenon-3 (BP-3).

Den fria formen av ämnena analyserades med hjälp av UPLC-MS/MS.

Resultaten tyder på att halterna av alla dessa ämnen är låga och ligger under kvantifieringsgränsen

(LOQ = 0,1 ng/ml). Nivåer av fritt BPA som uppmättes i vissa prover kommer troligtvis från

kontamination under provhanteringens gång och inte från faktiska nivåer i blodet. Slutsatsen är att

halterna av fritt BPA, BPS, BPF, 4-NP och BP-3 har varit låga hos ammande kvinnor från Uppsalaregionen

mellan åren 1996-2011. Studien antyder att det är tveksamt att använda biobankade

blodprover för analys av BPA-exponering i befolkningen, om inte provtagning och provhantering

genomförts på ett sätt som gör att BPA-kontamination av proverna kan uteslutas.