Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Endre søk
Begrens søket
1 - 31 of 31
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Berglund, Örjan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö. Sveriges lantbruksuniversitet.
    GIS som ett verktyg för analys av odlingsinventering inom Typområden på jordbruksmark2001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom svensk miljöövervakning, med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet,bedrivs mätprogram för att belysa omfattningen av jordbrukets påverkan på yt- ochgrundvattenkvalitét. ”Observationsfält på åkermark” och ”Typområden på jordbruksmark”är exempel på sådana miljöövervakningsprogram. Examensarbetet syftartill att utveckla nya rutiner för inventering av odlingsuppgifter i programmet ”Typområdenpå jordbruksmark” med Jordbruksverkets blockkartor som digitalt kartunderlag.I arbetet ingår även att koppla blockkartor för några testområden till befintligaodlingsdatabaser, för att sedan analysera områdena med hjälp av GIS.

  • 2.
    Djodjic, Faruk
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Widén-Nilsson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Översyn av beräkningen avbakgrundsförlust av fosfor2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I Pollution Load Compilation 5 (PLC5) -beräkningen beskrevs fosforhalten (P-halten) i marken genom att dela in jordbruksmarken geografiskt i tre klasser där den lägsta klassen (P-klass 1) motsvarade en medelhalt av 60,7 mg P/100 g jord. Denna lägsta klass användes därefter i bakgrundsberäkningar av fosforläckaget för att kunna utskilja den antropogena belastningen från jordbruksmark från den totala belastningen från jordbruksmark. Ett enda värde på P-bakgrundshalt tar inte hänsyn till de naturliga variationerna i P-bakgrundshalten i den svenska åkermarken. I detta projekt utvärderade vi en annan metod för att kvantifiera bakgrundsbelastningen där vi använde fosforhalter i svensk jordbruksmark (P-HCl) i alven (40-60 cm) vid beräkning av bakgrundsförlusterna.

    Först jämförde vi dessa data med motsvarande data för svensk skogsmark för att bedöma likheter och skillnader i den geografiska variationen av Phalter över Sverige. Dessa två oberoende dataset uppvisar stora likheter och samvarierar åtminstone i den skala som jämförelsen gjordes i, det vill säga mellan olika utlakningsregioner. För det andra jämfördes P-halter i alven med motsvarande P-halter i matjorden i svensk åkermark, och med hänsyn tagen till gödslingsintensitet. De erhållna resultaten visar ett starkt samband mellan P-halter i matjorden och gödslingsintensiteten, medan ett sådant samband saknas för P-halter i alven, vilket stärker antagandet att alven är opåverkad av gödsling och därmed representativ som P-bakgrundshalt.

    Därefter beräknade vi effekterna av ändringar i P-bakgrundshalt, i förhållande till PLC5-resultatet. Både den översiktliga beräkningen och en mer fördjupad beräkning med osäkerhetsanalys tyder på att bakgrundsbelastningen från svensk åkermark, beräknad utifrån de nya bakgrundshalterna, blir lägre (ca 100 ton brutto) jämfört med PLC5- resultatet. Det är viktigt att betona att denna minskning består även om man tar hänsyn till osäkerheten i jordartsfördelningen, som troligtvis är den viktigaste källan till osäkerhet. Detta behöver dock inte innebära att den framräknade skillnaden utgörs enbart av en högre antropogen jordbruksbelastning. Nyare studier visar också att belastningen från skogen kan vara större än vad som beräknades i PLC5. Mer detaljerade beräkningar krävs dock för att till fullo kvantifiera om, eller i hur stor omfattning förändringarna som visats i dessa nya rön kompenserar varandra.

  • 3.
    Eriksson, Jan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Mattsson, Lennart
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Söderström, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Tillståndet i svensk åkermark och gröda Data från 2001-2007 rapport 63492010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas resultatet av den andra provtagningsomgången (omdrevet) i miljöövervakningsprogrammet ”Yttäckande rikskartering av åkermark”.

    Karteringen innefattar markens organiska material, syra/bas-status, fosfor- och aliumtillstånd och spårelement samt halter av makro- och mikroelement i höstvete, korn och havre. I rapporten redovisas också ett urval av nya kartor baserade på alla provpunkter i de två provtagningsomgångarna. Fler kartor och möjlighet att söka statistik för produktionsområden, län, jordbrukstäta kommuner och stora avrinningsområden samt rapporterna från omdrev 1 (pdf-filer) är tillgängliga via datavärdskapet för jordbruksmark: www-jordbruksmark.slu.se

    I omdrev 2 har sammanlagt 2034 provpunkter provtagits fördelat på fyra delprovtagningar åren 2001, 2003, 2005 och 2007. I alla provpunkterna har ett prov från matjorden (0-20 cm) och ett från alven (40-60 cm) uttagits. Matjordsproverna har analyserats, medan alvproverna tills vidare arkiverats utan analys. Om grödan vid provtagningstillfället var höstvete, vårkorn eller havre togs också kärnprov (301, 303 och 231 prov av respektive gröda). De utvalda provpunkterna i denna omgång har exakta koordinater och var och en kommer att provtas igen vart 10:e år.

    Följande analyser utfördes på matjordsproverna: pH (H2O), total kolhalt, kolhalt efter syrabehandling för avdrivande av karbonatkol (organiskt C), total kväve och svavelhalt, utbytbart Ca2+, Mg2+, K+ och Na+, titrerbar aciditet vid pH 7, ammoniumlaktat-acetatlöslig fosfor (P-AL) och kalium (K-AL) samt saltsyralöslig fosfor (P-HCl) och kalium (K-HCl). Vidare utfördes analys av spårelementen arsenik (As), bly (Pb), cesium (Cs), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), mangan (Mn), molybden (Mo), nickel (Ni), selen (Se), strontium (Sr), vanadin (V) och zink (Zn) efter uppslutning i 7M HNO

    3. På matjordar med mindre än 20 % organiskt material utfördes också mekanisk analys för bestämning av mineraljordart.

    På kärnproverna analyserades totalhalter av följande element: makroämnena kalcium (Ca), magnesium (Mg), kalium (K), fosfor (P) och kväve (N) samt spårelementen arsenik (As), bly (Pb), kadmium (Cd), cesium (Cs), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), mangan (Mn), molybden (Mo), nickel (Ni), strontium (Sr), vanadin (V) och zink (Zn).

    Det går inte att redan i denna andra provtagningsomgång säkert påvisa några förändringar i de undersökta markegenskaperna. En orsak är att många av de variabler som ingår förändras ganska långsamt - miljöövervakningen har ett mycket längre perspektiv än 10 år. En annan är att kontrollprover som inkluderats i analyserna visar att det är mycket svårt att undvika systematiska skillnader i mätnivå när laboratorierna mäter med många års mellanrum.

    Fosforgödslingen har mer eller mindre kontinuerligt minskat sedan början av 1990-talet, men det har inte lett till någon nämnvärd minskning av matjordens fosforvärden mellan omdreven. Det kan tolkas som att ett tillstånd nära balans mellan tillförsel via gödsling och bortförsel via grödorna uppnåddes i tidsperioden

    ● Tillståndet i svensk åkermark och gröda 8 mellan de två omdreven. Inte heller matjordens pH verkar ha förändrats nämnvärt trots en relativt sparsam kalkning den aktuella tidsperioden. Detsamma gäller spårelementhalterna.

    Det senare kan bero på att åtgärder för att minska tillförsel via nedfall från luften, gödselmedel och avloppsslam resulterat i mer eller mindre balans mellan tillförsel och bortförsel. Inte heller halten organiskt material har förändrats nämnvärt mellan mätningarna. Andelen jordar som har halter över gränsvärdet för tillåten halt av någon av tungmetallerna Cd, Cu, Cr, Hg, Ni, Pb och Zn vid användning av avloppsslam är ca 15 %.

    I det andra omdrevet har några nya variabler analyserats. Exempelvis har titrerbar aciditet bestämts vilket innebär att katjonbyteskapacitet (CEC) vid pH7 och motsvarande basmättnadsgrad har kunnat beräknas. Dessa mått på förmåga att binda baskatjoner (Ca 2+, Mg2+, K+ och Na+) och försurningsgrad/kalkbehov är de som traditionellt används i jordbrukssammanhang. Medelvärdet för CEC pH7 är 20,3 cmol c/kg medan medianvärdet är 14,8 cmolc/kg. Den relativt stora skillnaden mellan dessa värden beror på att mulljordarna drar upp medelvärdet eftersom organiskt material har mycket hög CEC per viktsenhet. I övrigt bestäms CEC av lerhalt och typ av lermineral. Basmättnadsgraden uppvisade medel- och medianvärden på 70 respektive 73 %.

    Även K-AL och K-HCl är nya variabler i andra omdrevet. K-AL ger ett mått på lätt tillgängligt K medan K-HCl är ett mått på förråd som relativt lätt kan mobiliseras.

    Medel- och medianvärdena var 12,4 respektive 10,4 mg/100 g för K-AL och 173 respektive 127 mg/100 g för K-HCl. Både K-AL och K-HCl-talen är koncentrerade mot mitten av skalan för markkarteringsklasser. Den procentuella fördelningen mellan klasserna I, II,III, IV och V för K-AL är 9, 26, 41, 21 respektive 3 %. För K-HCl är motsvarande fördelning 18, 25, 25, 24 och 9 % i klasserna 1, 2, 3, 4 respektive 5. Eftersom lermineralen i svenska jordar är ganska kaliumrika är K-HCl ganska starkt korrelerat till lerhalt (R2 = 0,72).

    I denna rapport redovisas också statistik över K/Mg-kvoten baserat på mängder i utbytbar form av dessa ämnen. 24 % av jordarna hade en kvot större än de riktvärden som anges i Jordbruksverkets riktlinjer för gödsling och kalkning. Hög kvot innebär risk för magnesiumbrist. Om K/Mg-kvoten är under 0,7 kan jordar med K-AL-klass IV behöva gödslas enligt rekommendationen för den lägre klass III.

    Tre procent av jordarna uppfyllde detta kriterium för potentiell kaliumbrist.

    Elementhalterna i spannmålskärna varierade som väntat med årsmånen (variationer i tillväxtbetingelser mellan år som styrs av väderleksförhållandena), vilket gör att det är för tidigt att dra några slutsatser om eventuella trender.

    Sambandet mellan elementhalterna i grödan och några utvalda markegenskaper såsom halten i marken av samma ämne, pH, halt organiskt material, lerhalt och CEC undersöktes med hjälp av multipel regressionsanalys. Elementhalterna i kärna var generellt starkare kopplade till markens egenskaper för havre än för de andra grödorna. För makroämnena N, K, P, Ca och Mg var korrelationen till de undersökta markegenskaperna i de flesta fall mycket svagt, speciellt för de ämnen som regelbundet tillförs med gödsling. För spårelementen var kopplingen mellan växt och markvariabler i de flesta fall starkare än de var för makroelementen. För de flesta av spårelementen fanns ett signifikant samband mellan halten i växt och den i

    ● Tillståndet i svensk åkermark och gröda 9 mark av samma ämne. För många ämnen ökade också koncentrationen i kärna med ökande pH.

    Hur olika driftsinriktningar eventuellt påverkat matjordens egenskaper undersöktes också. För att få tillräckligt stort och samtidigt jämförbart underlag med avseende på markegenskaper, klimatförhållanden mm. gjordes dessa studier huvudsakligen på produktionsområdesnivå. pH i matjorden var i de flesta fall några tiondelar lägre på gårdar med nötkreatur än på gårdar med enbart växtodling och svinproduktion. Nötkreatursgårdarnas jordar hade också i de flesta fall 0,5 till 1 procentenheter högre halt organiskt material jämfört med de andra gårdstyperna.

    Fosforhalterna tenderade att vara högre på svinproducerande gårdar än på  växtodlingsgårdar.

    Nötkreatursdominerade gårdar tenderade att ha högre P-HCl- och lägre P-AL-tal än de andra gårdstyperna. Den mindre andelen lättlöslig fosfor (P-AL) kan vara kopplad till den lägre pH-nivån. För Cd, Cu och Zn var det svårt att se några systematiska skillnader mellan gårdstyperna.

    I en specialundersökning analyserades organiskt kol förutom i matjorden också i nivåerna 20-40 cm och 40-60 cm. Syftet var att ta fram en databas för beräkningar av kolförråd i åkermarken. I 461 mineraljordar med minde än 12 % organiskt material var medianhalten organiskt kol 2,4 % (4,1 % org. material) i 0-20 cm, 1,4 % (2,5 %) i 20-40 och 0,6 % (1,1 %) i 40-60 cm. Också 46 jordar med mer än 12 % organiskt material undersöktes. På ett urval av mineraljordar från Skåne och Mälardalen bestämdes också skrymdensitet (volymvikt) varpå sambandet mellan skrymdensitet och halt organiskt material beräknades. En grov beräkning baserat på medianvärdena för de undersökta mineraljordarna och motsvarande skrymdensitet ger en genomsnittlig kolmängd ned till 60 cm i storleksordningen 125 ton/ha.

  • 4.
    Fröberg, Mats
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Förbättrad skattning av typhalterav N och P från skogs- ochmyrmark i södra Sverige införPLC6 – kan modeller baserade påkNN-data användas?2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom PLC5 beräknades typhalterna för kväve (N) och fosfor (P) i avrinningen från skog i norra Sverige utgående från deras höjdberoende, medan de oorganiska fraktionerna hanterades som konstanter. För södra Sverige användes typhalter baserade på medianvärden uppmätta i ett antal vattendrag med skog och myr som dominerande markslag i avrinningsområdet. Den enda skogsskötselåtgärd som man tog hänsyn till var hyggen. För N baserades hyggestyphalterna på ett samband med Nnedfallet och uppmätta halter i markvatten i södra Sverige. I norra Sverige skattades hyggestyphalten genom att multiplicera skogstyphalten med faktorn 2. För fosfor multiplicerades på samma sätt skogstyphalten med en faktor för att erhålla en hyggestyphalt.

    Inom ramen för tre tidigare SMED-projekt (SMED rapport nr 52:2011, SMED rapport nr 100:2011, SMED rapport nr 109:2012) har halterna av kväve (N) och fosfor (P) i avrinningen från skogs- och myrmark studerats genom mätningar i bäckvatten vid utloppet av ca 200 slumpmässigt utvalda små avrinningsområden i Dalälven och sydvästra Sverige (Viskan, Ätran, Nissan och Lagan). I dessa tidigare projekt har skogstillståndet (tillväxt, biomassa, trädslag etc.) klassificerats genom analyser baserade på metoden Probilistic Classifier och data från satellitbilder och Riksskogsinventeringen (RIS). Modeller har därefter skapats för att skatta typhalterna för N och P. Dessa modellers förklaringsgrad var betydligt högre än de som användes inom PLC5. Mätdata från de slumpade vattendragen visade också att PLC5 typhalterna påtagligt underskattade halterna N och P i sydvästra Sverige. Inför PLC6 föreligger det därför ett behov att förbättra N och P typhalterna från skog och myr särskilt i södra Sverige.

    Skogstillståndet klassat med Probilistic Classifier metoden saknas för stora delar av landet, vilket innebär att förbättrade typhalter inte kan tas fram till PLC6 för dessa områden. I detta projekt har vi därför använt rikstäckande geografiska data från kNN-Sverige och Lantmäteriet för att beskriva skogstillståndet. kNN-Sverige är en annan metod för att karaktärisera skogstillståndet och även den baseras på satellitbilder och RIS-data.

    Med hjälp av dessa allmänt tillgängliga data över skogstillståndet har kväveoch fosforhalterna i avrinningen från skogs- och myrmark i södra Sverige, söder om Siljan, modellerats för fyra årstider. Validering av modellresultaten har därefter skett mot 22 vattendrag i södra Sverige som ingår i nationell och regional miljöövervakning samt Skogsstyrelsens skogsmarkskalkningsprojekt (SKOKAL).

    Resultaten av analyserna visar att data för skogstillståndet baserat på kNN inte tillför någon väsentlig information till modelleringen. De viktigaste förklarande variablerna var istället geografiska koordinater (nordlig och ostlig koordinat samt höjd över havet) och andelen skog och myr i avrinningsområdet.

    Baserat på modeller utan kNN-data som förklaringsvariabler visade sig modelleringen fungera relativt bra för total-N med R 2 mellan 0,22 och 0,46 för de slumpmässigt utvalda bäckarna i kalibreringsdatasetet och R 2 mellan 0,11 och 0,51 för de 17 bäckarna med data för total-N i testdatasetet. För total-P fungerade modelleringen sämre, med R 2 mellan 0,04 till 0,27 för kalibreringsdatasetet och förklaringsgrad nära noll för testdatasetet (22 bäckar). Med de nya modellerna skedde dock i många fall en viss överskattning av koncentrationerna av både kväve och fosfor i vattendragen i testdatasetet. Orsaken är sannolikt vattnets längre omsättningstid i de senare, vilket innebär större potential för retention av N och P.

    Baserat på modeller utan kNN-data som förklaringsvariabler beräknades nya N- och P-koncentrationer för PLC5-delavrinningsområden. I genomsnitt är de nya koncentrationsskattningarna högre än de som användes i PLC5, framför allt i låglänta områden i sydligaste Sverige. De nya typhalterna för N är bättre än de som användes i PLC5 och kan användas i södra Sverige (söder om Siljan) för PLC6. I sydost är N-typhalterna osäkra p.g.a. avsaknad av vattenkemisk data från slumpmässigt utvalda småbäckar. Där bör nya studier initieras för att verifiera modellernas giltighet. De modellerade typhalterna för P bör inte användas för PLC6 p.g.a. låg precision i skattningarna.

  • 5.
    Glimskär, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Metoder för övervakning av biologisk mångfald: Sammanställning av utvecklings- och utvärderingsprojekt 1993-19992001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    De projekt som behandlas i denna rapport är av ganska olika karaktär. I vissa fall har en metod utvecklats av flera länsstyrelser i samarbete, för att sedan följas av ett flertal metodtester och vidareutvecklingar under påföljande år. I andra fall har projekten varit mer av engångskaraktär, utan någon tydlig fortsättning. De förstnämnda har i högre grad resulterat i färdiga undersökningstyper, som kan tillämpas i hela landet. Ett gott exempel är projektområdet 4.1., Skogsbiotopers innehåll (NB: benämningarna och indelningarna är mina egna). För kontinuitetens och den generella tillämpbarhetens skull verkar därför sådan samverkan mellan länsstyrelser, redan från projektets början, vara en god utgångspunkt. Detta bör också öka möjligheterna för de inblandade att skaffa sig god överblick över befintliga metoder, och lägga upp ett testprogram som också kan inkludera tidsmässig och rumslig variation, personberoende, utvecklande av statistiska testmetoder m.m. Andra intressanta exempel är sådana där det tillämpade miljöövervakningsprojektet har gjorts i samarbete mellan länsstyrelser och universitet. Sådana exempel är projekten inom 4.4., Skogsbruk och mossfloran, och 8.6., Vegetationsmätningar. Ett sådant tillvägagångssätt underlättar troligen att projektet innefattar både den tillämpbara bredd och det metodmässiga djup som behövs för en effektiv övervakningsmetod. En svårighet vid genomförandet av en sammanställning sådan som denna är att projekten sinsemellan är av mycket olika karaktär. Vissa projekt är utpräglade biotopövervakningsprojekt, där strukturer och substrat är i fokus, medan andra berör metoder som är generellt tillämpbara för en viss organismgrupp. Däremellan finns dock ett spektrum av olika tillvägagångssätt. Det bör därför redan i ett tidigt stadium göras klart på vilket sätt den metodik som utformas för att övervaka en viss organismgrupp är specifik för just den aktuella biotopen, och varför. Målet bör vara att finna så generella riktlinjer som möjligt, utan att för den skull förlora i detaljinformation. Detta bör förstås vägas mot vikten av kunna testa tidigare oprövade idéer, som inte passar in i de mest övergripande mallarna. Det pågående arbetet med Handboken för miljöövervakning bör leda till en ökad enhetlighet och effektivitet i arbetet med att ta fram gemensam metodik, om det görs i nära samarbete med de instanser (t.ex. länen) som utför den faktiska övervakningen och har de konkreta naturvårdsproblemen närmast till hands.

  • 6.
    Grandin, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö. SLU, institutionen för miljöanalys.
    Miljöövervakning för att studera effekter av en eventuell klimatförändring2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna rapport är att ge kunskapsunderlag för anpassning av miljöövervakningen till uppgiften att följa upp arbetet med miljömålet Begränsad klimatpåverkan Rapporten kan sammanfattas i följande punkter: • Skogsbruket har idag inte någon strategi för att möta ett eventuellt förändrat klimat. • Med ett mildare klimat förväntas en ökad andel lövträd. I rapportern föreslås att Markinventeringen inom Riksinventeringen av Skog modifieras för att på ett tydligare sätt kunna upptäcka en ökning av ungplantor av lövträd. • För att kunna följa en eventuell höjning av trädgränsen föreslås att NILS- programmet utökar övervakningen av trädplantor ovan den nuvarande trädgränsen. • Övervakning av effekter som ökade skador på skogen till följd av storm, insekter, och allmän vitalitetsnedsättning täcks redan idag av Riksskogstaxeringen. • Koldioxidbegränsande åtgärder är en medveten strategi för att öka kolinbindning eller minska emission av växthusgaser. Övervakning av många koldioxidbegränsande åtgärder som kan vidtas inom skogsbruket täcks idag av Riksskogstaxeringen. • För att kunna upptäcka effekter av en klimatförändring i vatten och hos vattenorganismer är homogena tidsserier av yttersta vikt. • För plankton förväntas de största förändringarna av en klimatförändring under senvinter och tidig vår. Därför är det önskvärt att plankton provtas dels under isen, dels tidigare på våren än idag. • Fältmomenten inom övervakningen av bentiska makroevertebrater bedöms vara tillfredsställande. En önskan är att provtagningen i framtiden även omfattar sedimentprover. • Övervakningen av fisk bedöms i nuläget vara tillfredsställande, dock behövs en mer utvecklad och systematisk övervakning av vattentemperaturen. • Övervakningen av vattenkemiska variabler är i stort sett tillfredsställande vad gäller ytvatten. Undantaget är temperaturövervakningen som bedöms vara otillräcklig. Här förespråkas en övervakning med hjälp av automatiska temperaturloggar som placeras på olika djup. Provtagningen i djupare vatten är däremot inte tillräcklig. En djupare provtagning föreslås omfatta temperatur, syrgas, nitrat och fosfat.

  • 7.
    Granqvist Pahlén, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Nilsson, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Egberth, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    kNN-Sverige ger dig en bild av Sveriges skogar2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    För att följa förändringar i vår miljö behövs underlag som ger en geografisk helhetsbild. Forskare vid SLU har därför tagit fram rickstäckande uppgifter om skogen genom att samarbeta information från satellitbilder med fältdata från Riksskogtaxeringen. I materialet som kallas kNN-Sverige finns uppgifter om skogens ålder och höjd samt virkesförråd för tall, gran, björk, contorta, ek, bok, övriga lövträd och totalt för alla trädslag.

  • 8.
    Johnson, Richard K.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Goedkoop, Willem
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Willén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Larsson, Daniel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Typanpassning av referenssjöar och vattendrag: Kritisk granskning av biologiska kvalitetsfaktorer med bedömningsgrunder2003Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I projektet har vi testat om de nationella och i viss mån regionala (beroende på tillgänglighet påkvalitetssäkrade biologiska data) referenssjöarna och referensvattendragen utgör "referenser" för denvattentyp de tillhör (enligt nordisk och svensk typologi) med avseende på kvalitetselementenbottenfauna, växtplankton och makrofyter.

  • 9.
    Karltun, Erik
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Jacobson, Anders
    Lennartsson, Tommy
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Centrum för biologisk mångfald, CBM.
    Inlagring av koli betesmark2010Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sveriges klimatrapportering till FN anger en betydligt lägre ackumulering av kol i

    naturbetesmarker (i genomsnitt 61 kg C/ha och år för perioden 1990–2006; endast

    inlagring i mark) än vad som har rapporterats för gräsmarker i internationell litteratur (i

    storleksordningen mer än 1 000 kg C/ha och år; endast inlagring i mark). Eftersom

    kolinlagring är en viktig men svårbestämd variabel vid bedömningen av betesdriftens

    miljöpåverkan är det angeläget att verifiera de skattningar av markkolsförändringar som

    ligger till grund för klimatrapporteringen. Ur naturvårdssynpunkt finns det vidare

    särskilda skäl att utreda om det finns några samband mellan biodiversitet och

    kolinlagring.

    En så kallad massbalansmetod användes för att verifiera klimatrapporteringen.

    Kolinlagringen skattades genom att först räkna ut hur mycket kväve som binds in i

    marken och därefter multiplicera mängden kväve med markens C/N-kvot. Mängden

    ackumulerat kväve räknades ut med hjälp av uppgifter om kvävedeposition, upptag av

    kväve i biomassa och utlakning av kväve från naturbetesmark. Indata hämtades från

    riksinventeringen av skog (riksskogstaxeringen och markinventeringen) och andra

    miljöövervakningsdatabaser. För perioden 1990–2006 skattades markkolsinlagringen i

    naturbetesmarker till i genomsnitt 30 kg kol per hektar och år. Tio års ackumulering

    motsvarar i storleksordning en procent av den totala markkolspoolen. Den årliga

    inlagringen motsvarar mindre än fem procent av de årliga växthusgasutsläppen från den

    svenska djurhållningen. Den låga ackumuleringen av kol i svenska naturbetesmarker

    kan förklaras med att naturbetesmarkerna i huvudsak sköts extensivt utan att gödslas.

    Klimatkompensationen blir drygt tio procent om även biomassaökningen i träd och

    buskar tas med i beräkningarna.

    Data från riksskogstaxeringens vegetationsinventering användes för att klassa

    betesmarkerna utifrån hävdstatus och artmångfald. Det fanns inga statistiskt signifikanta

    skillnader i kolmängd mellan provytor med höga indikatorvärden för hävd jämfört med

    ytor med lägre hävdklassificering. Det fanns inte heller några statistiskt signifikanta

    skillnader i mängden markkol mellan ytor med få arter och ytor med många arter.

    En kategori betesmarker som faller utanför denna studie är åkermark som relativt sent

    övergått till permanent bete. Det är troligt att dessa marker är mer effektiva på att lagra

    in kol på grund av bättre näringsstatus och högre produktion.

  • 10.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Sådan blev pesticidinnehållet i overfladevand reduceret i Skåne2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    A monitoring project was initiated in 1990 aimed at investigating pesticide sources, pathwaysand occurrence in stream water within an agricultural catchment. The work was carried out inclose co-operation with the farmers operating in the selected area. Since 1995, farmers in thecatchment have received extensive information regarding best management practises forpesticides adapted to local conditions on the farm. The program has continued during theentire 1990's. The results demonstrate a considerable reduction in overall pesticide findings inthe stream, with concentrations down by more than 90%. The most notable decrease inconcentration levels and transported amounts occurred in 1995, coinciding with the onset ofthe site specific information efforts. The decreasing levels of pesticides in stream water fromthe catchment area can primarily be attributed to an increased awareness amongst the farmerson better routines for the correct handling of spraying equipment and application procedures,including the practice of total weed killing on farmyards.

  • 11.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Nitrogen Leaching in Small Agricultural Catchments: Modelling and monitoring for assessing state, trends and effects of counter-measures2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    problem.Small agricultural monitoring catchments in Sweden were used for the application andtesting of model-based methods for quantification of N leaching from arable fields, and foranalysis of measured data. The physically-based modelling system SOILNDB was used intwo different approaches for quantification of N leaching; by direct simulations usingmonitored field data and by producing field N leaching coefficients (field-NLCs) on thebasis of agricultural statistics, etc. The field-NLCs were then used to calculate N lossesfrom the fields.

  • 12.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Synoptisk vattenprovtagning i två Intensivtypområden: Resultat av vattenanalyser2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet (främst kväve och fosfor) i ytvatten och grundvatten. Vattenföringsmätningar i typområdenas bäckar mäts kontinuerligt och vattenprov har tagits varannan vecka sedan undersökningarna startade (mellan 1988 och 1996). I en regional del av programmet undersöks 15 typområden och i en nationell del, s.k. Intensivtypområden, undersöks åtta typområden mer omfattande med bl.a. årlig odlingsinventering. För att öka kännedomen om olika delavrinningsområdens inverkan på vattenkvaliteten i vattendraget utfördes som ett specialprojekt en s.k. synoptisk vattenprovtagning i två intensivtypområden. Vattenprover togs då i ett flertal provpunkter i vattendragen och under olika flödessituationer. Resultaten visade att för typområde N34 i Halland med lättare jordarter på åkermarken var halterna av kväve högre från delavrinningsområden med stor andel åkermark. För halterna av fosfor som normalt är låga för området var skillnaden liten mellan delavrinningsområdena. I typområde C6 i Uppland med mellanlera som dominerande jordart var det liten skillnad i halter av kväve mellan provpunkterna. Däremot varierade halterna av kväve mellan provtagningstillfällena. Halter av fosfor varierade både mellan provtagningstillfällen och mellan provpunkter. Högst var halterna i de nedre och centrala delarna av avrinningsområdet. Generellt var det också högre halter vid högflöde. Vid dessa tillfällen var andelen partikulärt bunden fosfor stor och halterna av suspenderat material förhöjda. Trots det begränsade antalet provtagningstillfällen (tre i N34 och sex i C6) gav resultaten en god bild av de olika delavrinningsområdenas inverkan på vattenkvaliteten i vattendragen. Vid källfördelningsberäkning med modell är dessa data värdefulla. Fortsättningsvis bör ett urval av de synoptiska provpunkterna provtas varje år i samband med förändringar i flödet, såsom under höst och vid vårflod.

  • 13.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Transporter av kväve och fosfor i vattendrag - inverkan av metodik vid vattenprovtagning: Jämförelse av vattenanalyser från manuell respektive flödesproportionell vattenprovtagning i åtta Intensivtypområden Typområde2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. I programmet ingår undersökningar i regionala typområden (15 st) och i nationella Intensivtypområden (8 st). Vattenföringsmätningar i typområdenas bäckar mäts kontinuerligt och vattenprov har tagits varannan vecka sedan undersökningarna startade (mellan 1988 och 1996). Eftersom halterna av framförallt fosfor varierar stort speciellt vid högflöde, sker även automatisk flödesproportionell vattenprovtagning i Intensivtypområdena för att öka säkerheten i beräknade transporter av växtnäring. Utrustning för flödesproportionell vattenprovtagning installerades i intensivtypområdena under 2004 och 2005. Vid flödesproportionell provtagning tas små delprov automatiskt via en sugslang i bäcken. Delproven (i genomsnitt 150 st per tvåveckorsperiod) samlas till ett samlingsprov i en glasflaska som står i ett kylskåp i ett provtagningshus. Ett vattenprov tas ut varannan vecka och skickas till laboratorium för analys. Flaskan töms helt när vattenprovet har tagits ut. Parallellt har också manuella vattenprover (stickprov) tagits och analyserats. Syfte med detta arbete var sammanställa och jämföra resultat från manuell respektive flödesproportionell vattenprovtagning samt bedöma hur resultat från de olika metoderna kan redovisas och användas. Jämförelsen visar att transporterna av totalkväve blev något mindre för sju av åtta typområden när de beräknades med analysresultat från samlingsprov jämfört med om de var från stickprov. För ett typområde blev transporterna av totalkväve däremot större när de beräknades från samlingsprov. Orsaken till detta är oklar och bör närmare utredas. För totalfosfor var det generellt tvärtom jämfört med för totalkväve, transporterna blev större när de beräknades från samlingsprov. Störst var skillnaderna för typområden med styv lera eller mellanlera. I ett typområde med normalt små transporter fick ett analysvärde av fosfor från stickprovtagning i vårflod stor inverkan på hela tidsperiodens medeltransport vilket medförde att transporten baserad på samlingsprovet blev mindre. Vid utvärdering bör tidsserierna baserade på de olika provtagningsmetoderna analyseras separat och därefter relateras till varandra. Detta eftersom de två metoderna är helt olika och att enkla samband som tar hänsyn till alla de faktorer som inverkar på variationen av de olika ämnenas halter inte kan tas fram.

  • 14.
    Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20122013Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 15.
    Lewan, Elisabet
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Jarvis, Nicholas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Miljöövervakning av pesticider: Rapport om klimatförändringens tänkbara effekter på pesticidförluster från jordbruksmark2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Klimatförändringen kommer att påverka pesticidanvändningen och risken för utlakning av pesticider på flera sätt: - Ökad nederbörd under höst och vinter medför en betydande risk för större utlakningsförluster av pesticider till yt- och grundvatten. - Ökad frekvens av tillfällen med intensiv nederbörd under odlingssäsongen medför en betydande risk för ytavrinning och även läckage till dräneringssystemen med förhöjda maxkoncentrationer i omgivande ytvatten. - En temperaturhöjning kan leda till en generellt snabbare nedbrytning av pesticider vilket minskar risken för utlakning av pesticider. Betydelsen av detta minskar dock i områden som drabbas av torka, vilket leder till en fördröjd nedbrytning (ökad persistens). - Förändringar i markens kolhalt har stor betydelse för utlakningsrisken för pesticider. Samspelet mellan förändringar i klimatfaktorer, markens kolhalt och risken för pesticidutlakning är dock komplext och betydelsen av detta är därför svår att förutse. - En klimatförändring medför sannolikt att spridningstidpunkten för pesticider börjar tidigare på våren, men också att den kommer att ske senare på hösten. Tidigare vårspridning kan ha gynnsam effekt och leda till mindre utlakning, men sena höstappliceringar medför en kraftigt ökad risk för utlakning av pesticider till yt- och grundvatten. - Ett varmare och fuktigare klimat leder till ett ökat tryck från olika typer av skadegörare vilket medför ett ökat behov av att använda pesticider. - Odling av nya grödor som tidigare inte odlats i Sverige kan förväntas öka till följd av ett varmare klimat. - En minskad vallareal och en ökad areal annuella grödor medför sannolikt ett ökat behov av bekämpning. - En klimatförändring kommer troligen att leda till en förskjutning mot större areal höstsådda grödor. Detta medför ökad höstspridning av pesticider vilket medför generellt högre pesticidutlakning än vid vårspridning.

  • 16.
    Nanos, Therese
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) Årssammanställning 20142017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från miljöövervakningen av växtskyddsmedel i yt-vatten, grundvatten, sediment, regnvatten och luft för undersökningsåret 2014. Undersökningarna genomförs inom programområdena Jordbruksmark och Luft inom ramen för den nationella miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsver-ket. Mätningarna har pågått sedan 2002, med viss variation i omfattning.

    Provtagningarna 2014 har ägt rum i fyra jordbruksbäckar i typområden för svensk jordbruksmark (Västergötland O 18, Östergötland E 21, Halland N 34 och Skåne M 42), samt två skånska åar (Skivarpsån och Vege å). I samtliga typområden och åar provtas ytvatten och sediment. I typområdena provtas även grundvatten från två olika lokaler. Dessutom provtas regnvatten och luft på Vavihill i Skåne och regn-vatten i Aspvreten i Södermanland. Ytvattenprovtagningarna pågår från maj-oktober i samtliga områden och fortsätter sedan med vinterprovtagningar i områ-dena i Halland och Skåne. I Skåne genomförs dessutom en parallell provtagning av flödesproportionella prover under sommarperioden.

    Under 2014 har sammanlagt 74 olika substanser påträffats i ytvattenproverna vid ett eller flera tillfällen. Flest antal substanser påträffades i områdena i Halland och Skåne, som också är de områden där användningen är som störst. Den samman-lagda halten av växtskyddsmedel i ytvattenproverna varierade under året, och för-höjda halter uppmättes i Östergötland (E21) och Halland (N34) under vår och höst, vilket är de tidpunkter som sammanfaller med den mest intensiva användningen av växtskyddsmedel. Ofta är det en enskild substans som ger en förhöjd sammanlagd halt. Under 2014 var det framförallt MCPA som bidrog till den högsta samman-lagda halten som påträffades i Östergötlands typområde våren 2014. MCPA påträf-fades också i Halland under våren 2014, där den bidrog till en förhöjd sammanlagd halt. Den vanligaste påträffade substansen i ytvatten är bentazon följt av glyfosat, men även isoproturon och MCPA är vanligt förekommande.Totalt påträffades 23 substanser över sitt riktvärde i ytvattenprover 2014 och andelen prover med fynd över riktvärdet uppgick till 49 %. Diflufenikan är den substans som under 2015 påträffats flest gånger över sitt riktvärde, 24 gånger. Diflufenikan är även den sub-stans som oftast påträffats över sitt riktvärde under 2002-2014.

    Under vinterprovtagningen påträffades totalt 29 enskilda substanser under 2014, varav 25 påträffades i Skånes typområde och 15 i Hallands typområde. Summahal-terna var överlag lägre under vinterns provtagning jämfört med sommarperioden. Större vattenflöden i bäckarna under vintern jämfört med sommaren innebär å andra sidan att transporterade mängder under vintern utgör en inte obetydlig andel av den totala årstransporten, i Skånes typområde var vintertransporten 43% och i Hallands typområde 17% av den totala årstransporten.Institutionen för vatten och miljö 2

    I den flödesproportionella provtagningen påträffades substanser i högre halter och med fler riktvärdesöverskridanden jämfört med motsvarande tidsstyrda provet, vilket är i linje med tidigare år.

    I grundvattenproverna från de fyra typområdena påträffades totalt 18 enskilda sub-stanser. I Östergötlands typområde påträffades endast 1 substans, medan det i Skåne påträffades 11 substanser och med fynd i 88 % av proverna. Det var också i Skånes typområde den högsta sammanlagda halten i ett prov påträffas, 0,09 μg/l, samt den högsta halten av enskild substans, bentazon och DEA 0,015 μg/l. Överlag är halterna i grundvatten lägre än i ytvatten och inga fynd gjordes över riktvärdet för grundvatten.

    I nederbörd påträffas fler substanser samt högre halter i Vavihill än i Aspvreten, vilket är i linje med tidigare år. I regnvatten är det framförallt substanser som är förbjudna för användning i Sverige som påträffas mest frekvent. I luftprov återfinns till största delen förbjudna substanser i adsorbenten (PUF), medan filterdelen till största delen fångar upp godkända ämnen. Även flyktiga växtskyddsmedel som används i Sverige påträffas i luft och regnproverna och då i betydligt högre halter än de förbjudna ämnena. Under 2014 var det ogräsmedlet prosulfokarb som upp-mätte högst halt i både regnvatten och luft från Vavihill, samt i regnvatten från Aspvreten.

  • 17.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Finnish Environment Institute, Helsinki, Finland.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    Finnish Forest Research Institute (Metla), Helsinki, Finland.
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models – a comparison of quantification methods for SOC changes in forest soils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant changes may have an impact on the Swedish CO2 balance. Sampling based methods may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining measurements and models. In this study results from the two soil carbon models, Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of 1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was ¨1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between the three methods mainly due to different assumptions regarding annual climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr-1 and 5.6 Mton C yr-1 with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7 Mton C yr-1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr-1 respectively. The mean annual change for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr-1 and 2.5 M ton C yr-1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a change of method from inventory to model predictions. However, the agreement between the methods shows that the models are suitable as a complement to other soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we recommend a further development of the modelling tools.

    1 UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change 2 LULUCF, Land Use and Land Use Change and Forestry

  • 18.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Finnish Environment Institute, Helsinki, Finland.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    3Finnish Forest Research Institute (Metla), Helsinki, Finland.
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models – a comparison of quantification methods for SOC changes in forest soils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in

    compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel

    on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish

    Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in

    the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil

    carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to

    the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the

    soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant

    changes may have an impact on the Swedish CO2 balance. Sampling based methods

    may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous

    in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there

    has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the

    uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining

    measurements and models. In this study results from the two soil carbon models,

    Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory

    during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two

    models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty

    ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations

    of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of

    1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was

    1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between

    the three methods mainly due to different assumptions regarding annual

    climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic

    carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and

    direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual

    change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr-1 and 5.6 Mton C yr-

    1 with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7

    Mton C yr-1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging

    between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr-1 respectively. The mean annual change

    for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr-1 and 2.5 M ton C

    yr-1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that

    both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil

    organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The

    estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase

    in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a

    change of method from inventory to model predictions. However, the agreement

    between the methods shows that the models are suitable as a complement to other

    soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we

    recommend a further development of the modelling tools.

    1 UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change

    2 LULUCF, Land Use and Land Use Change and Forestry

  • 19.
    Ortiz, Carina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lundblad, Mattias
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Liski, Jari
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, The Finnish Environment Institute, SYKE.
    Stendahl, Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Karltun, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Lehtonen, Aleksi
    Gärdenäs, Annemieke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Measurements and models –a comparison of quantificationmethods for SOC changes in forestsoils2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The Swedish UNFCCC

    1-reporting of the LULUCF2-sector is based on methods in

    compliance with the “Good practice” as described by the Intergovernmental Panel

    on Climate Change (IPCC). Biomass and soil inventory data from the Swedish

    Inventory of Forests is the major source of information used to quantify changes in

    the various carbon pools on forest land. Even if the reported uncertainties in soil

    carbon changes are small from a statistical perspective, they are large in relation to

    the total Swedish emissions of green house gases. This is due to the fact that the

    soil carbon pool is so large, that even small and statistically non-significant

    changes may have an impact on the Swedish CO

    2 balance. Sampling based methods

    may also result in considerable inter annual variations that may look conspicuous

    in the reporting. Because of the uncertainty and inter annual variations there

    has been a discussion on the methods used and if there are possibilities to lower the

    uncertainty and to get more stable estimates of soil carbon changes by combining

    measurements and models. In this study results from the two soil carbon models,

    Yasso07 and Q, were compared with repeated measurements of the soil inventory

    during the years 1994 to 2000. Soil carbon fluxes were simulated with the two

    models from 1926 to 2000 with Monte Carlo methodology to estimate uncertainty

    ranges. The results from the models agreed well with measured data. The simulations

    of Yasso07 and Q resulted in a soil organic carbon stock in year 2000 of

    1600 Mton C and 1580 Mton C, respectively while the measured carbon pool was

    1670 Mton C. The annual change in soil organic carbon varies substantially between

    the three methods mainly due to different assumptions regarding annual

    climate variation. However, the five year averaged mean of annual soil organic

    carbon change for the two periods 1994-1998 and 1996-2000 indicate the size and

    direction of the estimated annual changes agree reasonable well. The mean annual

    change for the two periods was for the Q-model 5.5 Mton C yr

    -1 and 5.6 Mton C yr-

    1

    with a confidence interval of 2.1-10.7 Mton C yr-1, and for the Yasso07-model 3.7

    Mton C yr

    -1 and 0.9 Mton C yr-1 respectively with a confidence interval ranging

    between -5 to 12.6 and -7 to 9.8 Mton C yr

    -1 respectively. The mean annual change

    for the two periods estimated using NFI-data was 1.6 M ton C yr

    -1 and 2.5 M ton C

    yr

    -1 with a standard error of 2 The general conclusion drawn from this study is that

    both sampling and the models Yasso07 and Q are possible tools to predict the soil

    organic carbon accumulation and annual changes for Swedish forest soils. The

    estimates based on measurements as well as the modelled results indicate an increase

    in carbon stocks in Swedish forest soils. This study does not support a

    change of method from inventory to model predictions. However, the agreement

    between the methods shows that the models are suitable as a complement to other

    soil carbon estimation methods. They are particularly useful for projections and we

    recommend a further development of the modelling tools.

  • 20.
    Sandin, Leonard
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö. SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet).
    Stendera, Sonja
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Analys av befintlig övervakning med avseende på biologisk mångfald - Utredning2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I och med att det sextonde miljömålet (om biologisk mångfald) beslutats behöver vi få reda på hur väl dagens miljöövervakning av biologiska komponenter i sötvatten klarar av att utvärdera detta miljömål. Är dagens miljöövervakning av sötvatten upplagt på ett sådant sätt att mångfalden och förändringar i denna kan utvärderas och är de metoder vi använder i miljöövervakningen också lämpliga för att mäta och undersöka mångfalden.

  • 21.
    Schütz, Andrejs
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Lundh, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Bergdahl, Ingvar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Skerfving, Staffan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Samuelsson, Gösta
    Oskarsson, Agneta
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Barany, Ebba
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Studie av bakgrundshalter av metaller hos svenska ungdomar2000Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Försurande luftföroreningar leder till försurning av mark och vatten. Detta leder till mobilisering av vissa metaller/element (medan andra fixeras starkare i marken). Via dricksvatten och föda kan dessa förskjutningar påverka människans exponering. Ett bra sätt att studera detta är att mäta retentionen genom biologisk monitorering, d.v.s. bestämning av element i biologiskt prov, t ex blod. Upprepade mätningar över tid kan ge en god uppfattning om utvecklingen av miljö- och exponeringssituationen i ett givet område och användas för att utvärdera effekter av insatta åtgärder. För att kunna göra jämförelser och följa utvecklingen är det viktigt att ha tillgång till bakgrundshalter av miljöföroreningar, vilket är en av målsättningarna med detta projekt. Vänersborg-Trollhättan utgör ett område som starkt förorenats med både försurande luftföroreningar samt metaller. 1993/94 togs blodprov på sammanlagt 372 st 15-åringar i Trollhättan och Uppsala. 1995/96 togs nya prover på 292 av ungdomarna, som då var 17 år gamla. Även en rad andra förhållanden registrerades, bl a andra blodvariabler, som återspeglar järnstatus. Tretton element bestämdes i helblod och plasma med induktivt kopplad plasma masspektrometri. Genom intervju och enkät inhämtades uppgifter om bl a livsstilsfaktorer. Utifrån sju dagars kostregistrering beräknades intag av olika näringsämnen. En stor mängd data angående halter av olika element i helblod och serum hos svenska ungdomar har genererats. Särskilt för rubidium (Rb) och bly (Pb), men också för zink (Zn) och kvicksilver (Hg) var halterna högre i helblod än i plasma. För kadmium (Cd) var medianhalten högre i serum än i helblod. För kobolt (Co), koppar (Cu), selen (Se) och tallium (Tl) var koncentrationerna i helblod och serum ungefär lika höga. Det fanns signifikanta samband mellan halterna i helblod och plasma för Co, Cu, Zn, Se, Rb, volfram (W), Hg och Pb, men inte för rhodium (Rd), palladium (Pd), Cd, platina (Pt) eller Tl. 1993/94 fanns en rad skillnader i elementhalter mellan orterna: Halten av Pb (19%), W (75%) och Rb (9%) var högre i både helblod och plasma hos ungdomar i Trollhättan än i Uppsala. Även för Co, Se, Rb och Pd var koncentrationen högre i antingen helblod eller plasma. För inget av det 13 elementen hade Uppsala-ungdomarna högre halter. Mellan 1993/94 och 1995/96 (ungdomar studerade båda åren) visade halterna av Cu, Se och Cd ökande trender i både helblod och plasma, medan W, Hg och Pb sjönk. Det är inte klart hur stor del av detta som är en tidstrend, respektive återspeglar ökande ålder. En rad andra förhållanden påverkade elementhalterna: Flickorna hade högre halter i helblod av Co och Cu än pojkarna, som hade högre halt av Rb och Pb. Halten av Se i serum var associerat med intaget av selen. Koncentrationerna av Hg i både helblod och serum var relaterade till intaget av fisk, såväl totalt (rS=0,32; P=0,0001), som insjö- och annan fisk, serumhalten också med antalet amalgamfyllningar. Cd i helblod var starkt korrelerat till rökning och till dåligt järnstatus, återspeglat i serumhalten av ferritin (rS=-0,17; P=0,002). Det fanns ett stort antal signifikanta associationer mellan halter av olika element i blod, och särskilt i serum, mycket långt över det slumpen skulle kunna förklara. Det är oklart om detta sammanhänger med kopplad exponering eller metabolism, t ex bindningar till proteiner eller interaktion. Mängder av ytterligare bearbetningar återstår i detta omfattande datamaterial.

  • 22.
    Stendahl, Johan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundin, Lars
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Rapport om pH-utvecklingen 2004-2006 relaterat tidigare perioder2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Ett omfattande laboratoriearbete utförs inom RIS-MI (Riksinventeringen av skog -Markinventeringen). Ett stort antal jordprover insamlas varje år och ska provberedas och analyseras kemiskt. Resultaten ligger till grund för uppföljning av skogsmarkens tillstånd och utgör bl.a. underlag i miljömålsarbetet där Markinventeringen (MI) är relevant för främst miljömålen om Skog, Försurning, Klimat, Ytvatten och Eutrofiering. Inom den fördjupade utvärderingen av miljömålet ”Bara naturlig försurning” nyttjas analyser vid beräkningar enligt bedömningsgrunder för försurning och inom klimatrapporteringen tas årligen fram beräkningar av kollagring i mark. Det relativt omfattande marklaboratoriet utvecklas successivt över tid med uppdatering av metoder och analysinstrument. Detta beror på förslitning och modernisering. Emellertid får förändringar också effekter på resultaten och detta måste kontinuerligt följas. I samband med övergång från ett instrument till ett annat kan kontinuitetsproblem uppstå. Detta måste bevakas vilket kräver arbetstid. I detta sammanhang behöver också analysmetodiken noggrant dokumenteras. Just pH-värde har stor betydelse för bedömning av marktillståndet samtidigt som den hithörande relativt enkla proceduren är mycket känslig för hur den genomförs. Problem har noterats och måste utredas. Förbättrat tillvägagångssätt har implementerats men övergången från tidigare utreds, vilket är ett viktigt syfte med detta projekt.

  • 23.
    Stjernman Forsberg, Lovisa
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Typområde AC1 i Västerbottens län: Utvärdering av undersökningar utförda 1993-20142016Rapport (Annet vitenskapelig)
  • 24.
    Stjernman Forsberg, Lovisa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Blomberg, Maria
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Växtnäringsförluster från åkermark 2012/20132014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (12 st) som ingår i lantbrukares normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2012/2013. Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.

    Under det agrohydrologiska året 2012/2013 föll relativt mycket nederbörd över de östra delarna av Sverige, medan året blev torrare i den södra och sydvästra delen av landet. Vintern blev lång och kall över hela landet och kylan släppte inte förrän i april. Både årsmedelhalter och årstransporter av växtnäring låg på låga nivåer på de flesta fält, med undantag för fält 2M, 21E och 16Z som hade relativt höga kvävehalter samt fält 1D och 7E som hade relativt höga fosforhalter. På de flesta fält var avrinningen och transporten av växtnäring som störst under någon av höstmånaderna, medan våren blev torr.

    Mer information och data från undersökningen kan hämtas via www.slu.se/mark/dv.

  • 25.
    Stjernman Forsberg, Lovisa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Växtnäringsförluster i små jordbruksdominerade avrinningsområden 2010/2011: Årsredovisning för miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i flera områden pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2010/2011.

    I rapporten redovisas för varje typområde bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning.

    Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st). För två typområden redovisas även resultat från s.k. synoptiska provtagningar.

    Provtagning har då skett på ett flertal platser uppströms ordinarie provpunkt, för att öka kännedomen om olika delavrinningsområdens inverkan på vattenkvaliteten i vattendraget.

    Under det agrohydrologiska året 2010/2011 föll det mycket regn under sommarmånaderna och årsnederbörden var större än normalnederbörden i de flesta typområden. Årsavrinningen var mindre än medel i typområden i norra Götaland, Svealand och Norrland, men större än medel i områden lokaliserade i södra och östra Sverige. Snön kom tidigt över hela landet och det blev överlag en kall vinter. Några dagar med plusgrader i januari orsakade dock smältvatten och en stor avrinning i början av år 2011 i södra och mellersta Sverige. Både årsmedelhalter och årstransporter av kväve var lägre än medel i de flesta typområden.

    Årsmedelhalterna av fosfor låg i de flesta fall nära respektive medelvärde, men årstransporterna av fosfor blev större än medel i de typområden i södra och östra Sverige som hade riklig årsavrinning.

    Information och data från undersökningen kan hämtas via www.slu.se/mark/dv.

  • 26.
    Stjernman Forsberg, Lovisa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Växtnäringsförluster i små jordbruksdominerade avrinningsområden 2011/2012: Årsredovisning för miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor har i flera områden pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2011/2012. För varje typområde redovisas bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning. Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta typområden (8 st).

    Årsmedeltemperaturen för perioden juli 2011 – juni 2012 var högre än normalt i samtliga typområden och i flera områden var även årsnederbörden större än normalt. Gemensamt för samtliga typområden var att det framförallt var någon period under sensommaren (juli ‐september 2011) som blev ovanligt nederbördsrik. Vid den tiden är avdunstningen hög och växter tar upp en stor del av vattnet. I flera typområden var därför årsavrinningen mindre än medel, trots riklig årsnederbörd.

    Flödesvägda årsmedelhalter av kväve var låga i samtliga typområden. I flera typområden var årsmedelhalten bland de lägsta sedan undersökningarna startade. Årstransporten av kväve var större än medel endast i typområden med relativt riklig årsavrinning: typområde M39 (Skåne), typområde K31 (Blekinge), typområde N34 (Halland), typområde O17 (Västra Götaland), typområde AC1 (Västerbotten), typområde F26 (Småland) samt typområde C6 (Uppland).

    Flödesvägda årsmedelhalter av fosfor var högre än medel i hälften av typområdena, samtliga belägna i södra Sverige. Liksom för kväve var årstransporten av fosfor större än medel i typområden med riklig årsavrinning.

    Kvävehalterna har i flera typområden följt en nedåtgående trend sedan undersökningarna startade. Orsakerna kan vara många, men troligen har mer miljömedveten odling och införandet av flera stödberättigande åtgärder i jordbruket givit effekt (Fölster et al., 2012). Andelen fånggrödor har ökat sedan 1990 ‐talet och på flera håll odlas idag mer vall, vilket kan ha bidragit till minskande kvävehalter i vattendragen.

  • 27.
    Stjernman Forsberg, Lovisa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Blomberg, Maria
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Växtnäringsförluster i små jordbruksdominerade avrinningsområden 2012/20132014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom mätprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks 21 små jordbruksdominerade avrinningsområden

    för samband mellan jordart, klimat, odling och vattenkvalitet i bäck och grundvatten. Mätningar av kväve och fosfor

    har i de flesta områdena pågått i över 20 år. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på jordbruksmark

    med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året

    2012/2013. För varje typområde redovisas i denna rapport bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning.

    Väderleken redovisas översiktligt för olika delar av Sverige. Grödfördelning redovisas för nationellt undersökta

    typområden (8 st).

    År 2012/2013 blev torrare än normalt i flera typområden lokaliserade i den sydligaste delen av landet, både när det

    gäller nederbörd och avrinning. Längre upp i landet blev dock året blötare och stor årsavrinning uppmättes i typområden

    lokaliserade i Östergötland, Värmland, Västmanland, Uppland och Västerbotten. Året karaktäriserades av

    låga kvävehalter överlag, samt även små årstransporter av kväve i de flesta områden. I typområdena AC1, F26 och

    E21 kunde dock inte de relativt låga kvävehalterna kompensera för stor årsavrinning, och årstransporten av kväve

    blev därmed större än medel i dessa områden.

    Årsmedelhalterna av totalfosfor var mer eller mindre i nivå med respektive flerårsmedelvärde i de flesta typområden.

    Årstransporten av totalfosfor var dock relativt stor i typområde E23 och E24 i Östergötland, till följd av

    stora årsavrinningar, samt i intensivtypområdena F26 och C6, till följd av både stora årsavrinningar och relativt höga

    årsmedelhalter av totalfosfor. Typområdena i Skåne och Halland, samt typområde U8 i Västmanland, hade däremot

    betydligt mindre årstransporter av totalfosfor jämfört med flerårsmedel.

  • 28.
    Stjernman Forsberg, Lovisa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Kynkäänniemi, Pia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Kyllmar, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Växtnäringsförluster i små jordbruksdominerade avrinningsområden 2007/2008: Årsredovisning för miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom programmet Typområden på Jordbruksmark undersöks ett antal små, jordbruksdominerade avrinningsområden för sambandet mellan odling och vattenkvalitet i ytvatten och grundvatten. Programmet ingår i den svenska miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2007/2008. Under året har mätningar pågått i 23 typområden, varav 8 områden (så kallade intensivtypområden) undersöks inom en nationell del av programmet med SLU som ansvarig utförare. För 13 typområden ansvarar länsstyrelser för undersökningarna medan två typområden undersöks av kommuner. Rapporten redovisar bl a flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje typområde, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.

    Grödfördelning samt gödsling till vårkorn och höstvete redovisas för nationellt undersökta typområden och jämförs också med produktionsområden enligt SCB.

    Under det agrohydrologiska året 2007/2008 var både årsnederbörden och årsavrinningen större än normalt i tio av typområdena, varav de flesta belägna i södra Sverige. I flera områden i Götaland och Svealand var dock årsavrinningen lägre än medel, trots normal nederbörd. I södra Sverige var juli den nederbördsrikaste månaden, vilket medförde att avrinningen var störst under denna månad. Östra Sverige var däremot torrt under sommaren, vilket resulterade i ringa avrinning under den perioden. Där var avrinningen högst under december och januari.

    I de flesta typområden var både årsmedelhalter och årstransporter av kväve lägre än långtidsmedel för 1996-2006. Årsmedelhalterna av fosfor låg nära eller strax under långtidsmedel. I nio områden var dock den totala fosfortransporten under året högre än långtidsmedel på grund av högre årsavrinning än normalt i dessa områden. I vissa områden belägna i östra delen av landet var däremot fosfortransporten betydligt lägre än långtidsmedel, till följd av låg avrinning.

    I jämförelse med produktionsområdena kan generellt sägas att odlingen tycks vara mer intensiv i de nationellt undersökta typområdena. Andelen spannmål och potatis var högre i flera intensivtypområden än i motsvarande produktionsområde, medan andelen vall var lägre. Generellt sett gödslas det mindre med stallgödsel och mer med handelsgödsel i typområdena än i produktionsområdena, vilket troligtvis har att göra med en betydligt lägre djurtäthet. När det gäller skördarna av vårkorn och höstvete fanns inga markanta skillnader eller generella mönster i jämförelserna mellan typområde och produktionsområde.

  • 29.
    Stjernman Forsberg, Lovisa
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Torstensson, Gunnar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Växtnäringsförluster från åkermark 2010/2011: Årsredovisning för miljöövervakningsprogrammet Observationsfält på åkermark2012Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och odlingsåtgärder på ett antal fält (12 st) som ingår i lantbrukares normala drift. Programmet ingår i den nationella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet, och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2010/2011.

    Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.

    Under 2010/2011 föll det mycket regn under sommarmånaderna och den totala årsnederbörden var större än den normala vid flera av de nederbördsstationer som ligger nära något av observationsfälten (tabell 4). På hälften av fälten avspeglade sig den rikliga årsnederbörden i en riklig årsavrinning, men på övriga fält var årsavrinningen mindre än normalt. På de flesta fält var januari en månad med ovanligt stor avrinning, detta i samband med plusgrader och snösmältning efter en period med kyla och snö under senhösten.

    De flödesvägda årsmedelhalterna av totalkväve var lägre än flerårsmedel på de flesta fält. I flera fall kan vinterbevuxen mark ha bidragit till de låga halterna. På vissa fält blev dock årstransporten av kväve större än flerårsmedel, trots låga kvävehalter. Detta till följd av riklig årsavrinning. Årsmedelhalterna av totalfosfor i dräneringsvattnet var låga eller oförändrade på samtliga fält. Endast ytvattnet från fält 14AC (Västerbotten) hade en årsmedelhalt av totalfosfor som var högre än flerårsmedel.

    Även årstransporterna av totalfosfor låg i de flesta fall nära eller under flerårsmedelvärdena.

    Information och data från undersökningen kan hämtas via www.slu.se/mark/dv.

  • 30.
    Torstensson, Gunnar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Johansson, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Avrinning och växtnäringsförluster från åkermark, agrohydrologiska året 2009/20102011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom programmet Observationsfält på åkermark undersöks avrinning, växtnäringsutlakning och od-lingsåtgärder på ett antal fält (13 st) som ingår i lantbrukarens normala drift. Programmet ingår i den nat-ionella miljöövervakningen på Jordbruksmark med Naturvårdsverket som ansvarig myndighet, och med SLU som ansvarig utförare. I denna rapport redovisas resultat för det agrohydrologiska året 2009/2010.

    Rapporten redovisar bl.a. flödesvägda årsmedelhalter, transporter och avrinning för varje fält, medan klimatet redovisas översiktligt för olika delar av Sverige.

    Under det agrohydrologiska året 2009/2010 var årsnederbörden lägre än, eller nära den normala i de syd-västra delarna av landet, medan den var högre i de östra delarna och i Norrland. Juli 2009 var den neder-bördsrikaste månaden i de flesta områden. Årsavrinningens storlek följde i stort sett samma geografiska mönster som årsnederbörden. På de flesta håll var avrinningen störst under våren 2010, till följd av den jämförelsevis kalla och snörika vintern.

    Årsmedelhalterna av kväve varierade kraftigt, både mellan fälten och jämfört med fältens flerårsmedel-värden. På några fält var kvävehalten påtagligt högre medan andra hade betydligt lägre kvävehalter än normalt. Att utläsa någon gemensam trend för året går nästan inte, resultaten förefaller starkt påverkade av odlingsåtgärders och grödors direkta inverkan. Vid fyra av fälten var totalfosforhalterna något högre än normalt medan övriga fält hade lägre eller oförändrade koncentrationer.

  • 31.
    Ulén, Barbro
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, mark och miljö.
    Eriksson, Ann Kristin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Observationsfält med lerjord: Markkarakterisering av sorption och fosfortillgänglighet2009Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    En av de främst bidragande faktorerna till övergödning av Östersjön är de diffusa utsläppen av fosfor från jordbruksmark (Helsinki Commission, 2009). Sambandet mellan fosforläckaget och jordens egenskaper är dock komplicerat. Fosforn kan t ex både adsorberas och desorberas från jordpartiklarna varvid bl. a. jordens innehåll av kalcium, leraggregatens och mineralernas innehåll aluminium och järn, samt läckagevattnets pH och saltsammansättning har betydelse. För att kunna extrapolera läckagesiffrorna från observationsfälten till olika typer av andra fält bör därför jordens förmåga att frigöra och att adsorbera fosforn kvantifieras på flera sätt. Syftet med denna studie har varit att jämföra olika extraktionsmetoder för fosfor, hur dessa överensstämmer med desorptionen av fosfor till markvattenlösningen och vilka andra parametrar som påverkar adsorptionen av fosfor i marken. Några utvalda observationsfält med stora fosforförluster och lerjord valdes ut. Detta gjordes dels för att bättre förstå dessa jordars egenskaper att frigöra och binda fosfor dels att ge underlag för den utveckling av fosformodellering som pågår på institutionen för Mark och Miljö, SLU.

1 - 31 of 31
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf