Övervakning av kustfiskbestånd har tidigarefrämst varit inriktad mot att bedöma förändringari för fisket viktiga arter och årsklasseroch i mindre utsträckning mot attbedöma förändringar relaterade till biologiskmångfald. Under 2002 startade länsstyrelsernai Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlandsoch Gävleborgs län, Fiskeriverket,Umeå Marina Forskningscentrum och Naturvårdsverketett projekt med syfte att utarbetaen strategi för ett samordnat nationellt/regionalt övervakningsprogram för kustfiski Bottniska viken. Projektet finansieras avNaturvårdsverket och Fiskeriverket. Ett samordnatövervakningsprogram är framför alltnödvändigt för att klara uppföljningen av detnationella miljömålet ”Hav i balans samtlevande kust och skärgård” och motsvaranderegionalt formulerade mål. Ambitionen är attsamordning även kan göras med uppföljningenenligt EU:s ramdirektiv för vatten. I föreligganderapport redovisas resultaten frånprojektets första år. Resultaten omfattar jämförelsermellan två provfiskestrategier ochett preliminärt förslag till strategi för ett samordnatövervakningsprogram för kustfisk.

Projektet är ett utvecklingsprojekt inom RUS där det gemensamma regionala miljöövervakningsprogrammet Nyckelarter i fjällen har utvärderats i syfte att utveckla fler miljömålsindikatorer. Nyckelarter är arter som skapar viktiga livsbetingelser för många andra arter och är ett relativt etablerat, om än omdiskuterat, begrepp inom bevarandebiologin.

Ansvarsarter används inte i lika stor utsträckning som nyckelarter men kan till exempel definieras som arter tilldelade län på grund av att huvuddelen av den svenska, europeiska eller världsutbredning finns inom länets gränser. I delprogrammet redovisas övervakningsresultat från nyckelarterna ren, smågnagare, dalripa, samt ansvarsarterna järv, fjällräv och jaktfalk.

Idag finns tre miljömålsindikatorer på miljömålsportalen som härstammar från dessa övervakningar men resultatet visar att fler kan utvecklas. Nio förslag till nya indikatorer utvecklades för att främst följa upp miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Tre av dem bör prioriteras och det är Dalripa i fjällen, Cyklicitet hos smågnagare i fjällen och Vinterförhållanden och smågnagare i fjällen

. Den sistnämnda indikatorn följer även upp miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.

Två av de befintliga indikatorerna, Antal renar i fjällen och Antal järvar i fjällen, kan vidareutvecklas till att redovisas även på regional nivå. Detta bör prioriteras. Renindikatorn bör dessutom endast redovisa antal renar från fjällsamebyarna eftersom den då följer upp miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Idag redovisar den renantalet även från skogs- och koncessionssamebyarna. Järvindikatorn bör byta namn till Antal järvföryngringar i fjällen

eftersom den redovisar antal föryngringar och inte antal järvar. Den bör också redovisa endast

föryngringar hos järvar i fjällen och inte järvar med sitt huvudsakliga revir i skogslandskapet.

Tre av förslagen till nya indikatorer bygger på redovisning av flera arter i samma indikator.

Dessa bör i dagsläget prioriteras lägre eftersom de uppfattades som röriga och svåra att tolka.

Eventuellt kan en bytesindikator som redovisar smågnagare och dalripa prioriteras.

Ren- och järvindikatorerna kan vidareutvecklas omgående och börja redovisas regionalt vid

nästa indikatoruppdatering, likaså indikatorförslagen

Cyklicitet hos smågnagare i fjällen och

Dalripa i fjällen

.

Regional miljöövervakning sker på alla länsstyrelser och möjligheten att använda resultaten

till indikatorer för miljömålsuppföljning är relativt outnyttjad. I projektet har 21 gemensamma

delprogram utvärderats och idag levererar fem av dem underlag till totalt 12 indikatorer på

miljömålsportalen. Resultaten visar att 19 delprogram skulle kunna utveckla nya indikatorer

och i några fall har den processen redan påbörjats.

I fyra delprogram har arbetet med utveckling av nya miljömålsindikatorer påbörjats och det är

Tillstånd i våtmarker (via satellitdata), Häckande fåglar, Kustfåglar i Bottniska viken och

Nyckelarter i fjällen. I 15 delprogram finns det goda möjligheter att utveckla nya

miljömålsindikatorer. I de tre delprogrammen Stormusslor i vattendrag, Fjällvegetation och

Smågnagare i fjällen finns redan förslag på möjliga indikatorer men utveckling har inte

påbörjats. Delprogrammen Nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet i skog,

Kustfisk, Miljögifter i kustfisk, Mjukbottenfauna i kust och hav och Miljötillståndet i

skogslandskap berörs av närliggande indikatorprojekt (som till exempel IVL-s

indikatorprojekt angående krondroppsdata, Helcom och deras indikatorprojekt Fish Pro och

Core set samt Skogsstyrelsen/Jämtlands läns RIS-indikatorprojekt). Resterande delprogram

har möjlighet till utveckling av indikatorer men det finns inget sådant arbete inplanerat.

Utöver detta har nationella övervakningsprogrammet NILS mycket goda förutsättningar att

förstärka miljömålsuppföljningen med nya indikatorer.

De två delprogrammen som i dagsläget inte har möjlighet att utveckla nya indikatorer är

Screening och Vegetationsklädda bottnar i kust och hav. Vegetationsklädda bottnar i kust och

hav behöver först och främst vidareutveckla metodik och bedömningsgrunder. Screening

använder en stickprovsmetodik som inte bygger på långsiktiga uppföljningar av ett tillstånd

utan övervakar nya ämnen varje år. Det kan i sin tur leda till fortsatta och mer långvariga

uppföljningar och då kan möjligheten att utveckla indikatorer vara större.

Elva av miljökvalitetsmålen har möjlighet till nya indikatorer från den regionala

miljöövervakningen och det är i första hand indikatorer som följer upp biologisk mångfald

som kan utvecklas. Miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv har till exempel potential att

få närmare 20 nya indikatorer, Storslagen fjällmiljö kan få elva nya indikatorer och Begränsad

klimatpåverkan åtta nya indikatorer. Den här utredningen visar inte behovet av indikatorer

utan främst vilka som kan utvecklas och hur de kan följa upp miljökvalitetsmålen.

Behovsanalyser måste tas fram av nationellt och regionalt miljökvalitetsmålsansvariga.

Två statusindikatorer inom det gemensamma delprogrammet Smågnagare i fjällen (och

Nyckelarter i fjällen) kan utvecklas omgående:

•

Cykliciteten hos smågnagare (Storslagen fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv).

•

Vinterstörningar hos smågnagarpopulationer (Begränsad klimatpåverkan, Storslagen

fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv).

Sammanfattning

Hösten 2001 sökte och erhöll Länsstyrelsen i Jönköpings län tillsammans med

Länsstyrelserna i Östergötland och Västerbotten projektmedel från Naturvårdsverket.

Projektmedlen har främst använts till att ta fram en tids- och kostnadsuppskattning för hur

mycket arbete som krävs för att göra en karakterisering och statusbedömning av vattendrag

enligt Ramdirektivet för vatten (Artikel V, bilaga II och V) utifrån det verktyg som System

Aqua utgör. En naturvärdesbedömning (statusklassning) av ett antal vattendrag i södra

Sverige (Jönköpings, Västra Götalands och Östergötlands län) och i norra Sverige

(Västerbottens län) har genomförts. Men även en jämförelse av den nya versionen av System

Aqua (2001) och dess naturvärdesbedömning med Ramdirektivet för vatten och dess

statusbegrepp har gjorts. Att påvisa skillnader och likheter mellan de båda systemen samt

dessa användbarhet har delvis också ingått i uppdraget.

En rad frågor återstår dock när det gäller de båda systemens kompabilitet gentemot varandra.

Dessa är både av mindre definitionskaraktär samt av större karaktär i form av rena

bedömningar. En revision av System Aqua och de svenska bedömningsgrunderna har pågått

parallellt med detta arbete.

Karakterisering

Både Ramdirektivet och System Aqua är uppbyggt i flera delar som i stort sett har

motsvarigheter i respektive system. I tabell I visas de parametrar som tas upp i den

övergripande karakteriseringen.

Tabell I.

Karakteriserings faktorer som finns

i System Aqua

Karakteriserings faktorer som inte finns

Floder Sjöar Floder Sjöar

Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer Obligatoriska faktorer

Höjd / höjdtypologi

Bredgrad / Längrad

Storlek / Storlekstypologi

baserad på

tillrinningsområdet

Höjd / höjdtypologi

Bredgrad / Längrad

Djup / Djuptypologi

baserad på medeldjupet

Storlek /

Storlekstypologi baserad

på ytan

Ekoregioner

Geologi

Ekoregioner

Geologi

Tilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer Tilläggsfaktorer

Avstånd flodens källa

Flödesenergi (?)

Vattnets medelbredd*

Vattnets medeldjup*

Vattnets medelfallhöjd

Huvudflodbäddens förlopp

och form

Vattenförings-

(flödes)kategori

Syraneutraliserande

förmåga (ANC)**

Substratets genomsnittliga

sammansättning

Vattnets medeldjup

Sjöns form

Uppehållstid

Syraneutraliserande

förmåga (ANC)**

Bakgrundsnäringsstatus

(?)

Substrats genomsnittliga

sammansättning

Vattenståndsvariationer

Dalgångsprofil

Transport av fasta partiklar

Klorid

Lufttemperaturintervall

Medellufttemperatur

Nederbörd

Medellufttemperatur

Lufttemperaturintervall

Blandningskarakteristik

* Data hämtad från biotopkarteringen

** System

Aqua har alkalinitet

Denna rapport utgör Informationscentralen för Bottniska vikens årliga verksamhetsrapportering till Havs- och Vattenmyndigheten. Arbetet utförs med stöd av svensk miljöövervakning. Rapporten har diarienummer 502-5305-2016.

Informationscentralens uppgift är att snabbt nå ut med information till berörda myndigheter, organisationer och allmänheten i samband med ovanliga händelser och akuta situationer i kust och hav. Det kan exempelvis röra sig om stora mängder alger i vattnet, s.k. algblomningar, större antal döda fåglar, döda fiskar längs stranden eller döda sälar.

Informationscentralen har ett kontaktnät som består av ca 130 personer från Haparanda i norr till Uppsala i söder. Inom nätet finns representanter från centrala, regionala och lokala myndigheter, organisationer, media, företag och föreningar. Informationscentralen samverkar särskilt mycket med Umeå Marina Forskningscentrum (UMF), SMHI och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).

Informationscentralen för Bottniska viken vill passa på att tacka alla kontaktpersoner i nätverket för all information ni lämnat under det gångna året!

Kustfiskprojektet är ett specialprojekt inom den nationella miljöövervakningen och har finansierats av Naturvårdsverket, Fiskeriverket samt länsstyrelserna. Deltagare i projektet sedan starten 2002 har varit länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Uppsala, Stockholms och Södermanlands län, Fiskeriverkets Kustlaboratorium i Öregrund, Fiskeriverkets Utredningskontor i Luleå och Härnösand samt Umeå Marina Forskningscentrum. Föreliggande rapport tillsammans med undersökningstyp i Naturvårdsverkets Handbok för Miljöövervakning och områdesvisa resultatblad tillgängliga på Fiskeriverkets hemsida utgör slutredovisning av projektet.

SMHI:s indelning i kustvattentyper (Håkansson och Hansson 2003) har legat till grund för ett förslag till dimensionering av ett samordnat övervakningsprogram av kustfisk. För att möjliggöra uppföljning av förändringar på havsbassängnivå har projektet dimensionerat ett övervakningsprogram med minst ett referensområde per kustvattentyp av inre- och mellantyp, alternativt minst två områden per havsbassäng, vilket ger elva referensområden i Östersjön. I den föreslagna dimensioneringen har inte ett eventuellt behov av regional förtätning av provfiskeområden i Egentliga Östersjöns kustvatten (söder om Södermanlands läns kustvatten) beaktats. Referensområdena är utvalda enligt de kriterier som tagits fram inom projektet. Så långt möjligt har urvalet av nya områden gjorts så att både inneslutna kustmiljöer och mer exponerade kuststräckor är representerade.

Den reviderade provtagningsstrategi och metodik, Djupstratifierat provfiske med Nordiska kustöversiktsnät, som har testats inom kustfiskprojektet har visats bättre kunna skatta kustfiskbestånden i ett provfiskeområde samt bättre kunna följa förändringar i biologisk mångfald och rekryteringsframgång än tidigare provtagningsmetodik. Provfiskemetodiken är inriktad mot varmvattenarter så som abborre, gers, gös, gädda och de flesta karpfiskar som mört, braxen etc. Abborre fungerar som modellart, vilket innebär att programmet är fördjupat för den arten med beskrivning av köns- och åldersfördelning. Projektet rekommenderar att den färdigställda undersökningstypen tillämpas vid provfiske i kustvatten där syftet är att följa förändringar i fisksamhället.

Projektet lämnar förslag till indikatorer för uppföljning av förändringar i kustfisksamhället. Indikatorer har valts inom olika indikatorgrupper; Fisksamhällets diversitet, fisksamhällets kvantitet och struktur, fisksamhällets funktion samt individdata för abborre.

Förekomst av rekryteringsområden i provfiskeområdets närhet är ett av de kriterier som ligger till grund för val av referensområden för kustfiskövervakning. Inom projektet har potentiellt intressanta områden för fiskrekrytering i kustmiljö identifierats för samtliga provfiskeområden i det samordnade programmet. Projektet förordar att vattentemperatur ska följas i en representativ grund miljö i området samt att fysisk påverkan bör kartläggas och följas upp regelbundet i provfiskeområdets närhet.

Projektet föreslår en organisation och ansvarsfördelning som ska säkerställa driften av det samordnade programmet på lång sikt. Kustlaboratoriet i Öregrund ansvarar för samordningen av det nationella/regionala programmet för kustfiskövervakning i Östersjön. Det regionala och nationella nätverk som har byggts upp under projektets gång skapar förutsättningar för bättre samordning av den regionala och nationella marina miljöövervakningen. De Marina Forskningscentra bör vara naturliga intressenter i den kustsamverkan som utvecklas i Östersjön.

Det är kustfiskprojektets förhoppning att erfarenheter och strategier som tagits fram inom projektet ska kunna användas som modell för nationell/regional samverkan avseende övervakning av kustfisk i andra kustområden i Östersjön och för annan typ av övervakning i marina ekosystem än kustfisk. Samordning av resurser, metoder och strategier mellan nationell och regional tidsserieövervakning är en förutsättning för att på lång sikt kunna upprätthålla en hög kvalitet på kustfiskövervakning i Östersjön.

Sammanfattning

Vi rekommenderar att dyktransekter enligt den nationella undersökningstypen

för

Vegetationsklädda bottnar, ostkust (Naturvårdsverket 2004) används vid

övervakning av makrovegetation. Metoden ger möjlighet till hög taxonomisk

noggrannhet och kan svara upp mot i stort sett alla förvaltningsuppdrag. Den

fungerar bra för att beskriva djuputbredning och täckningsgrad av arter.

Skattningarna kan även omräknas till täckningsindex. Tyvärr finns det ingen

fullständig metodbeskrivning. För att säkerställa kvalitén i nationella databaser

och underlätta upphandling av inventeringsuppdrag för myndigheterna bör en

tydlig metodbeskrivning omgående tas fram. Av samma orsaker behövs även

metodikkurser anordnas och i kombination med kontinuerlig interkalibrering av

täckningsgradsskattning och artbestämning kan en ackreditering av utförare

genomföras.

När det gäller att designa ett miljöövervakningsprogram så bör syftet med

övervakningen först definieras. Att övervaka klimatförändringen, övergödningen

eller följa upp ekologisk status i vattenförekomster styr hur programmet sätts

upp. Ett brett program med transekter spridda från inner till ytter skärgård dvs. i

skärgårdsgradienten och en metod som har bra taxonomisk (och rumslig)

upplösning ger möjlighet att nyttja data för fler syften.

Vår rekommendation när det gäller att designa ett övervakningsprogram för att

följa upp storskaliga förändringar är att inte lägga stationerna alltför nära lokala

utsläppskällor. Om stationerna ska användas som referens till recipienter ska de

dock inte placeras för långt ut, så att de enbart beskriver förhållanden längst ut i

skärgårdsgradienten.

Vi rekommenderar att programmet bör följa upp flera responsvariabler t.ex.

djuputbredning av arter, täckningsgrad, och diversitet. På detta sätt ökar chansen

att programmet fångar upp framtida, okända förändringar. Det är också en

förutsättning för att nyttja transekterna för fler förvaltningssyften.

Bottensubstrat är en av de faktorer som har störst betydelse för

makrovegetationens sammansättning och täckningsgrad. Det är viktigt att ta

hänsyn till detta när framtida analyser av data görs. Det är troligtvis en mycket

viktig faktor när det gäller att stratifiera placering och bestämma antalet stationer

vid uppbyggnad av ett övervakningsprogram. I Bottniska viken är det mycket

vanligt med transekter med blandade substrat eller att transekterna relativt snabbt

övergår från hårdbotten till mjukbotten eftersom kusten är på många ställen

flack. Detta är probelmatiskt för övervakning av ekologisk status kopplat till

djuputbredning av arter.

Våra analyser av djuputbredning och täckningsindex inom fyra skärgårdsområden

visar att man med fördel kan stratifiera sina provpunkter utifrån

vågexponering. Syftet med undersökningen bestämmer dock var i skärgården

dessa lokaler bör ligga.

Mjukbottenfauna i Regional Miljöövervakning längs Norrlandskusten.En utvärdering av tidigare program och förslag till framtida strategi.

Bjornlandets nationalpark bildades 1991 och utvidgades 2017. Utvidgningen som innebar att nationalparken blev ungefar dubbelt sa stor, omfattade skogsomraden bade oster, soder och vaster om den ursprungliga nationalparken. Bjornlandets nationalpark utgor numera ett storre bergsmassiv med en dramatisk dalgang i mitten.

Bjornlandet gor skal for att kallas 1000-araskogen. Nationalparkens skogar har strukturer och en brandhistoria som ger en sallsynt inblick i hur skogarna kunde se ut i norra Sveriges inland fore skogsbrukets tid. Den nya skotselplanen innebar att brand ater infors i nagra omraden i delar av nationalparken.

Stora satsningar har gjorts pa friluftslivet med upprustning av den befintliga entren vid Angsjon och ytterligare en entre i den utvidgade delen i Haggsjo. Ett omfattande ledsystem har byggts upp som tillsammans med tva overnattningskojor gor Bjornlandet till ett fantastiskt besoksmal med mojlighet att uppleva ett spannande och omvaxlande skogslandskap.

Enligt nationalparksforordningen ska nationalparker vardas och forvaltas i enlighet med de syften for vilka de har bildats. Nationalparkens syfte och foreskrifter ar styrande for forvaltningen. Skotselplanen anger narmare hur nationalparken ska vardas och forvaltas. Skotselplanen ar forvaltningens verktyg for att lyckas med sitt uppdrag att forvalta ett av Sveriges finaste naturomraden, en av Sveriges nationalparker.

Arbetet med att ta fram denna skotselplan har pagatt parallellt med utvidgningsprocessen. Tomas Staafjord, Lansstyrelsen i Vasterbotten och Stefan Henriksson, Naturvardsverket, har haft huvudansvaret for framtagandet av skotselplanen.

SAMMANFATTNING

Delprojektet ”Inventering av pågående kvantitativ övervakning” pågick

mellan 1 oktober 2009 till 30 november 2009. Inventeringen är en del i

utvecklingsprojektet ”Samarbetsformer och gemensamma strategier för

övervakning av grundvatten i Norrland”. Målet med inventeringen är

att undersöka möjligheterna att bedriva regional övervakning av

grundvattennivåer i Norrland. Fem län ingick i studien Gävleborgs län,

Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens läns och Norrbottens

län. I dessa fem län ingick 54 kommuner. Inventeringen startade med

ett informationsmail med tillhörande frågeformulär skickades till de 54

kommunerna. Kommunerna fick en till två veckor på sig att läsa

igenom informationen innan svar erhölls via telefonsamtal. Utifrån

resultatet framkom att 27 kommuner utför nivåmätning och 26

kommuner utför inte nivåmätningar regelbundet i någon vattentäkt. Det

finns stor variation mellan kommunerna med vilken frekvens och

intervall mätningarna utföres.

Miljöövervakning av våtmarker bedrivs inom Naturvårdsverkets programområde våtmark med syfte att långsiktigt följa utvecklingen av våtmarkernas tillstånd vad gäller hydrologisk orördhet och biologisk mångfald. För ett av delprogrammen används "Satellitbaserad övervakning av våtmarker" för att upptäcka markanvändningsbetingade vegetationsförändringar i öppna myrar. Metoden baseras på antagandet att spektralt och vegetationsmässigt homogena myrtyper uppträder likartat med avseende på fenologi och väder. Detta innebär att om myrtyperna avgränsas vid tidpunkt 1 så kan spektralt avvikande myrar, dvs. förändrade myrar, sökas genom riktad förändringsanalys inom grupperna vid tidpunkt 2. Förändringsriktningen som analyserats är ökad biomassa/igenväxning. Förändringarna redovisas i två förändringsklasser;"Potentiell förändringsindikation" och "Säker förändringsindikation".

Under perioden 2009-2011 utfördes övervakningsarbetet i Västerbottens län. Avsikten är att hela landet förutom fjällen ska täckas från norr till söder med ett omdrev på tio år. För analysen används två set av satellitdata, ett från en äldre tidpunkt (främst från 1990 men även 1984, 1986 och 1989) och ett från en senare tidpunkt (främst från 2000 men även 2002 och 2003). Analysen har resulterat i en mängd ytor inom öppen myr där indikationer på förändring finns.

Undersökningsområdet, d.v.s. "Öppen myr" -mask med undantag för fjällen, omfattar för Västerbotten ca 694 000 ha. Det analyserbara området, d.v.s. undersökningsområdet med undantag för moln mm, omfattar för Västerbotten ca 613 000 ha, vilket motsvarar 88 % av undersökningsområdet. Av det analyserbara området var 8 900 ha (1,46 %) förändrade. Förändringarna fördelade sig på 4 400 ha (49 %) av kategorin "Potentiell förändringsindikation" respektive 4 500 ha (51 %) av kategorin "Säker förändringsindikation".

Vid en utvärdering av resultatet från förändringsanalysen ingick totalt 101 ytor varav 79 var FIytor (förändringsindikationsytor) och 22 var referensytor. Referensytorna slumpades ut inom den oförändrade delen av "Öppen myr"-masken. Utvärderingen utfördes med hjälp av flygbilder och fältbesök för att verifera om det var förändrat eller ej.

Av de 79 FI-ytorna som tolkats i fält eller med hjälp av flygbilder var det 49 ytor (62 %) som bedömdes som "Verifierad förändring" och 16 ytor (20 %) bedömdes som ”Svårbedömt men komponenterna finns”. De ytor som bedömts som ”Svårbedömt men komponenterna finns” hade frodig vegetation som eventuellt skulle kunnat ha fått en ökad biomassa mellantidpunkterna, men i dessa fall kunde vi inte verifiera det. Överensstämmelsen för de slumpmässigt valda FI-ytorna ligger minst på 62 % och max på 82 %.

Av de 22 referensytorna var det 16 ytor (73 %) som bedömdes som ”Inget som tyder på förändring” och 5 ytor (23 %) bedömdes som ”Svårbedömt men komponenterna finns". Överensstämmelsen för de slumpmässigt valda referensytorna ligger minst på 73 % och max på 96 %.

FI-ytorna skiljde sig från referensytorna genom att de i högre grad hade fler frodiga myrtyper, få ytor utan trädskikt och hade fler ingrepp i omgivningen. Det klart vanligaste ingreppet/orsaken för FI-ytorna var "Dikning", därefter kom "Okänd", "Naturlig succession", "Väg", "Odlingsmark/slåtter/bete" och "Hygge".