Ädellövskogar är ofta skyddsvärda skogar med avseende på biologisk mångfald,kulturmiljövärden och sociala värden. Kännedomen om ädellövskogens läge,skogstyp, areal, hur pass värdefull ädellövskogen är samt trender/förändringar avoch inom ädellövskog är idag bristfälliga. Denna studie är inriktad på att ta framett underlag för att avgränsa var ädellövskogen finns genom en heltäckande,aktuell och homogen kartering baserat på satellitdata.Målet är att med aktuell satellitdata identifiera och avgränsa ädellövskog inom enstörre region i Kalmar län med en operativ metod tillämpbar för hela ädellövskogsområdeti Sverige. Karteringen skall resultera i klasserna ”säker”ädellövskog/-hagmark (enligt skogsvårdslagen) och potentiell ädellövskog/-hagmark.

Broschyren sammanfattar övervakning och resultat inom ett urval av delprogram inom den regionala miljöövervakningen i Kalmar län.

SAMMANFATTNING

Öländsk tegellav

Psora vallesiaca är rödlistad som akut hotad (CR). Arten var fram till

2005 känd från en lokal på Öland, där den blev funnen 1970. Under 2004–2006 hittades

fyra nya lokaler på Gotland under samma period togs ett åtgärdsprogram fram för att

säkerställa artens fortlevnad i landet. I åtgärdsprogrammet föreslogs en inventering på

Öland och Gotland för att försöka finna nya lokaler i landet och för att få ett bättre grepp

om ekologi, status och utbredning. I denna rapport redovisas resultaten av denna

inventering, som utfördes 2007.

Inga nya lokaler hittades på Öland och chansen att finna nya lokaler där får nu anses som

små. På Gotland hittades fem nya lokaler, varav några med flera dellokaler. Totalt är nu tio

aktuella lokaler kända i landet. På Gotland har arten noterats på sammanlagt 34 block eller

avsatser och täcker nästan 900 cm

2. Lokalerna är spridda på ön, i norr och öster samt längst

i söder. Tre av lokalerna ligger i ett naturreservat och de andra är utan formellt skydd.

Det är nu, genom de nya fynden, möjligt att beskriva artens ekologi mer i detalj. Den

uppträder oftast på väl vittrade kalkstensblock, men även på avsatser. Laven skyr dock den

hårda revkalkstenen som bygger upp de flesta raukar, klintar och hällmarker. Man finner

arten huvudsakligen på sidan av blocken och avsatserna, bara mer sällan på ovansidan.

Lokalerna bör vara ljusa, helt öppna till halvöppna med gles buskvegetation eller spridda

träd. Under dessa förhållanden är arten oftast fertil och mår väl. Under skuggigare

förhållanden mår arten sämre och är ofta steril. Ungefär samma förhållanden gäller dess

släkting falsk guldskivlav

Psora testacea, som dock påträffas på något hårdare, eller

åtminstone inte så vittrad kalksten, men inte heller den växer på revkalksten. Bara på en

lokal uppträder arterna tillsammans och intrycket är därför att om den ena arten finns på en

lokal är sannolikheten inte så stor att den andra finns.

Under inventeringen besöktes de allra flesta områden på Gotland som har gynnsamma

förhållanden för öländsk tegellav. Dessa områden är inte speciellt många då kalkstenen på

de flesta ställen är för hård och inte tillräckligt vittrad. Mörkertalet för arten bör därför,

enligt vår bedömning inte vara så stort. Trots det kan det finnas oupptäckta lokaler eller

delpopulationer.

Flertalet av de aktuella lokalerna hålls mer eller mindre öppna genom bete. Igenväxning är

således inte något större problem idag, men är något man på sikt måsta bevaka. En av

lokalerna bör dock röjas omgående. Stenbrottsverksamhet skulle också kunna utgöra ett

hot mot någon av lokalerna.

Uppföljningen av åtgärdsprogrammet bör nu koncentrera sig på att se till att de tio kända

lokalerna har så gynnsamma förutsättningar som möjligt för öländsk tegellav. Viss

övervakning bör ske, dels på de lokaler där skötselåtgärder görs, dels på några av de

rikligaste lokalerna.

Årligen inventeras fåglar på Ölands sjömarker. Inventeringens syfte är att skatta antalet par av olika fågelarter knutna till sjömarkshabitatet. På uppdrag av länsstyrelsen i Kalmar län lämnar Svensk Naturförvaltning AB alternativa förslag på hur denna sjömarksinventering kan genomföras.

Vi går igenom några alternativa inventeringsupplägg och utvärderar hur dessa påverkar säkerheten för att beräkna antalet fåglar på sjömarkerna och kostnaden för att få denna information.

Med ett alternativt upplägg till dagens, är det möjligt att få tre gånger så mycket information om utvecklingen av antalet fåglar på sjömarkerna, till dagens budgetram. Detta innebär dock att man måste ge upp användandet av fasta inventeringslokaler. En kompromiss med delar av det nuvarande systemet och ett nytt system kan ge en fördubbling av informationen jämfört med idag. En sådan kompromiss skulle exempelvis kunna vara en årlig inventering av tio fasta sjömarker och 17-18 slumpade sjömarker. Detta skulle ge information motsvarande en totalinventering var femte år jämfört med dagens var tionde år.

I rapporten redovisas också resultat från analyser där urvalet stratifierats utifrån storlek, naturskydd och inventeringsfrekvens. Som jämförelser presenteras skattningar baserade på enkelt stickprovsurval. Fåglarna har delats in i vadare, måsfåglar, simfåglar och tättingar. Ett stickprov på 20 sjömarker har dragits för respektive analys. Det bör understrykas att dessa avgränsningar även sätter gränsen för vilka tolkningar som kan göras av analysresultaten.

Mönstret för hur skattningsprecisionen blir för olika urval av områden är generellt komplext och varierar mellan fågelgrupper och arter. Vadare har högst skattningsprecision när sjömarkerna delas upp i två storleksstrata med en brytpunkt runt 150 ha och med en större andel av stickprovet bland de mindre sjömarkerna. Denna stratifiering ger också hög precision för andra fågelgrupper, men är dock inte en optimal lösning.

En uppdelning i sjömarker inom Natura 2000-områden och sådana utanför dessa områden ger ingen förbättrad precision.

Att inventera några sjömarker varje år och årligen slumpa ett antal ger ingen vinst i skattningsprecision. Denna urvalsmodell kan dock ha ett visst värde genom att man kan få en mer detaljerad information om olika komponenter i mellanårsvariationen.

Om länsstyrelsen väljer ett stratifierat urvalssystem rekommenderar vi ett storleksstratifierat urval för övervakning av sjömarkerna på Öland och att man inventerar en femtedel av alla sjömarker varje år i en cykel på fem år. Urvalet innebär en säkrare skattning av totalantalet fåglar och att de Öländska sjömarkerna följs upp med en fördubblad takt jämfört med idag och alltsammans till en mindre kostnad.

Skärrande gräshoppa (Stauroderus scalaris) är i Nordeuropa bara påträffad på Öland. Artens huvudutbredningsområde är stäppen i centrala, östra och södra Ryssland, men den är påträffad i de flesta europeiska länderna på kontinenten. Arten bedöms utgöra en så kallad värmerelikt som i Sverige är starkt knuten till öppna marker på sandigt underlag. Igenväxning, ett tätnande vegetationstäcke och ansamling av förna som innebär att mikroklimatet förändras och att förekomsten av sand i dagen minskar är idag ett hot mot flera lokaler. Bland de åtgärder som föreslås i programmet finns inventering, informationsinsatser samt skötsel och restaurering av artens livsmiljöer. 

Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter.

Länsstyrelsen ansvarar för kalkningsverksamheten i länet. Inom ramen för kalkningsverksamheten ingår även att följa upp effekterna av genomförd kalkning. Denna verksamhet, kalkeffektuppföljningen, omfattar såväl kemisk som biologisk provtagning. Inom den biologiska provtagningen genomförs bland annat elprovfisken i kalkningens målvattendrag. Elprovfisken utförs även inom miljöövervakningen och för att följa upp genomförda biotopvårdsåtgärder.

Resultat från standardrutter 2002-2014 har analyserats och populationstrender beräknats för såväl enskilda arter (118) som grupper av fåglar och för miljömålsindikatorer. Trender presenteras gemensamt för Jönköpings (F), Kronobergs (G), Kalmar (H) och Hallands län (N) för att resultatet ska bli stabilt.

Resultatet för vårt område är något bättre för miljömålsindikatorn Levande skogar-gammal skog och den europeiska indikatorn vanliga skogsfåglar jämfört med landet i övrigt. För två av indikatorerna, Levande sjöar och vattendrag och Begränsad klimatpåverkan, är resultatet sämre än i övriga Sverige. I övrigt är resultaten samstämmiga med övriga delar av landet och innebär att ingen tydlig förändring ses i trenderna.

Hälften av fågelarterna har en tydlig positiv eller negativ trend. För de andra 59 arterna finns ingen statistiskt säker förändring. 38 arter ökar, till exempel trana, ladusvala och gransångare. Bland de 21 arter som minskar finns storspov, tornseglare och kungsfågel.

Det finns skillnader mellan de västra och de östra delarna: Till exempel går det bra i väster för arter som vigg, silltrut och i viss mån tornseglare, som går tillbaka i öster. Å andra sidan går det bättre för gravand, svartvit flugsnappare och sånglärka i öster än i väster. Effekter av klimatets förändring missgynnar vissa nordliga arter, medan några sydliga arter expanderar. Exempel på arter som missgynnas av klimatförändringen är björktrast och rödvingetrast, medan gransångare och gärdsmyg gynnas.

Länsstyrelsen i Kalmar län har gett Calluna i uppdrag att inventera makrofyter (vattenväxter) i fyra sjöar. Uppdraget är ett led i den regionala miljöövervakningen och omfattade Hornssjön,Kogaren, Stora och Lilla Sinnern.

Länsstyrelsen är ansvarig för att följa tillståndet i miljön. Inom ramen för länsstyrelsens regionala miljöövervaknings- och kalkeffektuppföljningsprogram genomfördes sommaren 2015 standardiserade elprovfisken på 25 lokaler, fördelade på 18 vattendrag.

Syftet med elfisket var att utgöra ett underlag för att bedöma försurningspåverkan, som i sin tur är ett led i att följa upp effekten av länets kalkningsverksamhet. Resultaten kan också komma att fungera som underlag för bedömningar av ekologisk status, annan miljöpåverkan än försurning och att följa upp utförda åtgärder i vattendragen.