Sveriges geologiska undersökning (SGU) har fått i uppdrag av länsstyrelsen i Blekinge

län att utvärdera länets nuvarande program för övervakning av grundvatten. Programmet

omfattar regelbundna analyser av grundvatten från 13 brunnar vid vattenverk, 21 privata

brunnar i jordbruks- eller skogsmark samt 30 källor. I uppdraget ingår att bedöma

grundvattenstatusen enligt Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet –

Grundvatten” samt att göra tidseriestudier av vissa parametrar. Ett förslag till framtida

övervakningsprogram lämnas. Uppdraget redovisas i denna rapport och som underlag

har legat mätdata tillgängliga i mars 2001.

Länsstyrelsens mål med programmet är att kunna kontrollera att grundvattnet kan ge en

tillräcklig mängd dricksvatten med fullgod kvalitet. Tyngdpunkten ligger på övervakning av

försurning av grundvattnet. Genom att bevaka både grunda grundvattentäkter med snabb

omsättning av grundvattnet samt djupa med långsam omsättning är avsikten att både

långtidseffekter och tidiga miljöförändringar skall kunna spåras. Detta syfte illustreras av att

den genomsnittliga alkaliniteten för lokalerna ligger inom hela intervallet 0 till 236 mg/l.

Enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet – Grundvatten finns tre geografiska regioner

representerade inom Blekinge: A – Sydsveriges sedimentära berggrundsområde, B –

Sydsvenska höglandet och C – Väst- och sydostkusten. Efter indelning i grundvattenmiljö

och djup hamnade 20 av lokalerna i

B3g = ”grunda brunnar (<4 m) i öppna akviferer i

morän eller svallsediment i region Sydsvenska höglandet”. Vid indelningen erhölls för

övriga typområden-djup få lokaler. Resultaten visar ändå god samstämmighet med

referensvärden. Alkaliniteten för lokalerna i morän i både region B och C är dock låg vilket

visar på att övervakningsnätet bevakar grundvatten med mycket låg buffertförmåga.

Mätseriernas längd och frekvens i provtagning varierar för lokalerna i de olika

undersökningsprogrammen. För tolkningen av tidsmässiga förändringar används i första

hand lokaler med tidsserier från en 15 års-period och där minst åtta analyser har utförts. De

övriga, korta tidsserierna återspeglar främst tendenser från 90-talet. Resultaten visar att i

jonsvaga grundvatten har en viss ökning skett av pH, alkalinitet och färg medan halterna av

kalcium, magnesium och sulfat minskat. Förändringarna i halter som ger de signifikanta

trenderna är oftast små. Det finns inget tydligt mönster i förändringar av klorid och

konduktivitet. Halterna av kväve och fosfor minskar i flera lokaler.

Det är av värde att de analyser som utförs är så samstämmiga som möjligt inom hela

övervakningsprogrammet. För samtliga prov bör huvudkomponenterna kalcium,

magnesium, kalium, natrium, alkalinitet, sulfat, klorid och kväve ingå för att jonbalanser

skall kunna beräknas och kvaliteten i analyserna kunna kontrolleras. En översiktlig

prioritering av källor och brunnar har föreslagits. För slutlig bedömning av programmets

framtida omfattning behöver informationen om respektive lokal utökas, främst med en

hydrogeologisk dokumentation i fält.

Sammanfattning

Föreliggande rapport har tillkommit på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län. Syftet

med uppdraget var att utvärdera de vattenkemiska tillstånden och trenderna i gotländska

vattendrag samt belysa några specifika frågeställningar med avseende på belastning av

näringsämnen.

Rapporten behandlar resultaten från de fysikalisk-kemiska provtagningar som har utförts

vid 27 vattendragslokaler sedan 1988 inom den samordnade recipientkontrollen på

Gotland. Dessutom redovisas resultat från två nationella trendstationer där provtagning

och analys har utförts i regi av SLU. Utvärderingen omfattar främst en beskrivning av

tillstånd och trender för parametrarna totalfosfor, totalkväve, alkalinitet, organiskt material,

vattenfärg och grumlighet.

De provtagna vattendragen var under åren 2007-2009 genomgående mycket näringsrika.

Med avseende på fosforhalter uppvisade 24 av de 29 provpunkterna en måttlig, otillfredsställande

eller dålig status. Vad gäller kväve registrerades mycket höga till extremt

höga halter i 26 av de 29 provpunkterna. Vattenfärgen och grumligheten var måttlig till

betydande och halterna av organiskt material var generellt måttligt hög till hög. De

provtagna vattendragen hade samtliga mycket god buffertförmåga.

I hälften av provpunkterna uppvisar fosforhalterna en tydligt sjunkande trend sedan

mätningarna påbörjades i slutet av 1980-talet. För kvävehalterna finns inga tydliga trender

i merparten av vattendragen. Färgtalen, grumligheten, alkaliniteten och halterna av

organiskt material har inte förändrats nämnvärt under de senaste 20 åren.

I den nedre delen av Halorån minskade halterna av fosfor med 40 % från åren 1988-94

till tidsperioden 2004-2009. Sannolikt har de förbättringar av enskilda avlopp som inleddes

2003 i Haloråns avrinningsområde varit en starkt bidragande orsak till denna

förändring.

Vid Roma och Stånga finns bevattningsdammar med renat avloppsvatten. Resultaten

från recipientkontrollen tyder på att avloppsdammarna vid Roma endast obetydligt har

tillfört näringsämnen till den närliggande Gothemsån i samband med de provtagningar

som utfördes under åren 2000-2009. Vad gäller avloppsdammarna vid Stånga ger resultaten

från provtagningarna inte något bra underlag för en bedömning av eventuell tillförsel

av näringsämnen till den närliggande Närkån.

De gotländska miljömålen med avseende på övergödning anger att utsläppen av fosfor

skall minska från 1995 till 2010 medan utsläppen av kväve skall minska med 30 % under

samma tidsperiod. En sammanvägd beräkning av de flödesvägda halterna av fosfor

och kväve under åren 1994-2009 vid åtta åmynningar ger ett underlag för att bedöma

om dessa miljömål kommer att uppfyllas. Åmynningarna representerar utvecklingen i

ett sammanlagt avrinningsområde som utgör 40 % av Gotlands yta. Baserat på haltförändringarna

från 1994 till 2009 beräknas belastningen av fosfor ha minskat med knappt

30 % i de åtta provpunkterna sedan mitten av 1990-talet. Belastningen av kväve har

däremot varit oförändrad. Resultaten visar att miljömålet för fosfor, men inte för kväve,

kommer att uppnås till 2010.

I Gävleborgs län finns fasta stammar av Sveriges samtliga stora rovdjur: björn, järv, kungsörn, lodjur och varg. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för rovdjursinventeringar, det vill säga att kartlägga rovdjursförekomsten i länet. I den här rapporten redovisas resultaten från rovdjurs-inventeringar samt länsstyrelsens bedömning av järvförekomst i Gävleborg inventeringssäsongen 2012/2013.

Syftet med inventeringarna är att övervaka rovdjursstammarnas storlek, status och utveckling. Inventeringsresultaten utgör ett viktigt underlag i länsstyrelsens arbete med att förvalta rovdjuren utifrån uppsatta nationella och regionala mål. Kunskap om rovdjursstammarnas utveckling kan också vara av betydelse inom övrig viltförvaltning.

 Jägares och allmänhetens rapportering av rovdjursobservationer till länsstyrelsen är till stor hjälp i arbetet med att göra så bra inventeringar som möjligt utifrån de resurser som finns. Rapporteringen gör enklast via hemsidorna www.rovobs.se och www.skandobs.se. Länsstyrelsens fältpersonal följer löpande upp inrapporterade observationer.

Inventeringsmetoderna i fält efter lo och varg är huvudsakligen snoking och mindre områdesinventeringar utförda av länsstyrelsens personal. Vid lodjursinventeringen 2012/2013 kvalitetssäkrades 21 lodjursföryngringar, det vill säga 21 honor som fött ungar 2012. Antalet lodjur i Gävleborg kan därmed uppskattas till cirka 137 vintern 2012/2013. Två av föryngringarna delades med Uppsala län och en med Dalarnas län.

 Gävleborg berördes av fem vargrevir vintern 2012/2013: Haverö, Prästskogen, Kukumäki, Sjösveden och Korså. I två av reviren, Prästskogen och Korså, bekräftades föryngringar 2012. Länsstyrelsen bedömer att föryngring också kan ha skett i Sjösvedenreviret, men det har inte kunnat bekräftas. Utifrån inventeringsresultatet kan länets vargpopulation vintern 2012/2013 uppskattas till 20-30 vargar.

Björn inventerades hösten 2012 genom en spillningsinventering genomförd av länsstyrelsen och Jägareförbundet. Det preliminära resultatet visar att björnstammen i Gävleborg och Dalarna uppgår till 700-800 björnar, jämt fördelade över de två länen. Inventeringen visar också att björnarna finns i hela Gävleborg med kärnområden i Ljusdals, Ovanåkers, Bollnäs och Ockelbo kommuner, och att stammen är glesare vid kusten och i de södra länsdelarna.

Ingen riktad järvinventering har gjorts i länet de senaste åren, men järvspår dokumenteras av länsstyrelsen under lodjurs- och varginventeringen. Vintern 2012/2013 dokumenterades järv och järvspår framför allt i länets nordliga och nordvästra delar. Länsstyrelsens bedömning är att järven ökar något i dessa områden och det finns indikationer på att stammen sprider sig söderut i länet.

 Kungsörn inventeras av Kungsörnsgruppen, på uppdrag av länsstyrelsen, genom besök vid kända boplatser under häckningstiden. Tre lyckade häckningar konstaterades i Gävleborg 2012.

Länsstyrelsen ansvarar för att årliga rovdjursinventeringar genomförs i Gävleborgs län. Syftet är att

övervaka rovdjursstammarnas storlek, utbredning, genetiska status och hur stammarna utvecklas

över tiden.

I den här rapporten redovisas resultaten från inventeringar av lodjur, varg, järv och kungsörn, samt

länsstyrelsens bedömning av förekomsten av björn i Gävleborg under inventeringssäsongen

2014/2015.

Vid lodjursinventeringen 2014/2015 kvalitetssäkrades 15 familjegrupper, det vill säga 15 honor som

fött ungar 2014. Lodjursstammen i Gävleborg kan därmed uppskattas till cirka 83 individer vintern

2014/2015. Fyra av familjegrupperna delades med angränsande län.

Gävleborg berördes av tio vargrevir vintern 2014/2015: Prästskogen/Haverö, Naggen, Kukumäki,

Sjösveden, Tandsjön, Lingbo, Åmot/Ockelbo, Bondskog, Björnås och Glamsen. I sju av reviren

bekräftades att föryngring skett våren 2014. Sex av reviren delades med andra län. Det innebär att

Gävleborg anses ha haft 4,7 familjegrupper vintern 2014/2015, enligt Viltskadecenters fördelning.

Vargarna i Korsåreviret, som tidigare delades mellan Gävleborg och Dalarna, har denna säsong vistats

väster om länsgränsen och har inte spårats i Gävleborg. Tandsjö-reviret försvann under

inventeringssäsongen genom skyddsjakt i februari 2015.

Ingen inventering av björn har genomförts denna säsong. Länsstyrelsen bedömer att björnstammens

storlek och spridning i länet sannolikt överensstämmer med resultatet från 2012 års spillningsinventering. Björnstammen uppskattades då till cirka 380 individer i Gävleborgs län.

En riktad järvinventering har för första gången på många år genomförts i Gävleborgs län vintern

2014/2015. Med hjälp av fotostationer har bilder på järv erhållits på flera ställen i hela norra delen av

Gävleborg och en föryngring 2014 har kvalitetssäkrats.

Vid inventeringen av kungsörn i Gävleborg 2014 konstaterades totalt 25 revir, varav 8 hade lyckade

häckningar och 3 av dessa var dubbelkullar, det vill säga kullar med två ungar. Storleken på länets

fasta kungsörnspopulation 2014 uppskattas till 50-65 individer.

Inventeringarna av lo, järv och varg utfördes av länsstyrelsens personal, medan kungsörn

inventerades av Kungsörnsgruppen Gävleborg på uppdrag av länsstyrelsen. Allmänhetens

rapportering av rovdjursobservationer har varit till stor hjälp i arbetet med att göra så bra

inventeringar som möjligt utifrån de resurser som finns.

Sammanfattning

Länsstyrelsen i Västmanlands län genomför årligen bottenfaunaundersökningar i kalkade och regionalt övervakade vattendrag. Under våren och sommaren 2015 utfördes bottenfaunaprovtagning i nio rinnande vatten i länets nordvästra del. Efter provtagningen analyserades bottenfaunan på Sveriges Lantbruksuniversitet och olika index som visar försurningspåverkan, ekologisk status och allmänt förorenande ämnen togs fram. Sju av de undersökta vattendragen är kalkade medan två är okalkade. Ett av de okalkade vattendragen är ett referensvattendrag som idag rinner genom det stora skogsbrandområdet.

Det främsta syftet med undersökningen är att bedöma om bottenfaunan är försurningspåverkad, att se om utförd kalkning gett önskvärd effekt och att få underlag för framtida kalkningsverksamhet. Bottenfaunan har bedömts enligt bedömningsgrunden för bottenfauna i vattendrag (Naturvårdsverket 2007), försurningsindex SI (Henriksson & Medin 1986) och BpHI (Lingdell & Engblom 2002), renhetsindex BMWP (Hellawell 1986) och föroreningsindex FOI (Degerman et al 1994). Som stöd för bedömningen av försurningspåverkan hos bottenfauna har resultat från vattenkemisk kalkeffektuppföljning använts. För att få information om bottenfauna på artnivå har en kartläggning av hotad och ovanlig bottenfauna även utförts.

Bottenfaunaundersökningen resultat, se tabell 1 sidan 4.

Försurningspåverkan hos bottenfauna Resultaten visar ingen eller obetydlig försurningspåverkan hos bottenfauna i sju av nio undersökta vattendrag (Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån, Hedströmmen och Långängsbäcken). I två vattendrag bedöms försurningspåverkan som måttlig (Ulbobäcken och Gärsjöbäcken).

Bedömningen av försurningspåverkan tyder på att utförd kalkning inte gett tillräcklig effekt på bottenfaunan i Ulbobäcken. Kalkningen har däremot gett önskad effekt på bottenfaunan i Forsån, Sandån, Valsjöbäcken, Håltjärnsbäcken, Jerån och Långängsbäcken. Det är dock svårt att bedöma kalkningens effekter på bottenfauna i Håltjärnsbäckens, Valsjöbäckens och Jeråns nedre delar eftersom bottenfaunalokalerna ligger högt upp i bäckarna och relativt stora biflöden med låga pH-värden rinner in längre nedströms.

I det okalkade referensvattendraget Gärsjöbäcken, som ligger i skogsbrandområdet, stämmer bedömningen av försurningspåverkan relativt bra överens med tidigare bedömningar innan branden. På den relativt korta tid som gått från att skogsbranden startade hösten 2014 till bottenfaunaprovet togs våren 2015 har ingen ytterligare försämring av försurningspåverkan hos bottenfaunan skett. För mer långsiktiga effekter av skogsbranden på bottenfaunan i Gärsjöbäcken hänvisas till SLU:s övervakningsprojekt av ytvatten i brandområdet. Projektet kommer att pågå till år 2017.

Ekologisk status enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund Bottenfaunans sammanvägda status var Hög vid alla lokaler utom Gärsjöbäcken, där det sammanvägda resultatet var God ekologisk status. Statusklassificeringarna baseras på M42-metoden istället för den rekommenderade sparkmetoden. I och med det frångås bedömningsgrundens krav på underlagsdata. Statusklassificeringarna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund bör därför hamna i kategorin ”låg tillförlitlighet” om de används för att bedöma bottenfaunans ekologiska status.

M42-metoden används bland annat för att visa förekomst av rödlistade arter, försurningsstatus och om den biologiska målsättningen med kalkningen uppfylls. Detta är också de främsta syftena med 2015 års bottenfaunaundersökning. Inventering med M42metoden gör det möjlig att beräkna BpHI och SI som i denna rapport utgör underlag för expertbedömning av försurningspåverkan hos bottenfauna (tabell 1).

Påverkan av allmänt förorenande ämnen hos bottenfauna Vid alla lokaler indikerade bedömningen av allmänt förorenande ämnen ”Relativt ostörda förhållanden”. Samtliga lokaler bedöms därmed vara relativt opåverkade av exempelvis höga närsaltshalter och syretärande ämnen.

Rödlistade och ovanliga arter som påträffades var: Den ovanliga nattsländan Adicella reducta (Forsån och Hedströmmen,Bernshammar) Den rödlistade flodkräftan Astacus astacus (Sandån) Den rödlistade bäcksländan Neumora dubitans (Håltjärnsbäcken och Jerån) Den ovanliga nattsländan Oecetis notata (Hedströmmen, Bernshammar) Den ovanliga bäcksländan Siphonoperla burmeisteri (Forsån)

Ädellövskogar är ofta skyddsvärda skogar med avseende på biologisk mångfald,kulturmiljövärden och sociala värden. Kännedomen om ädellövskogens läge,skogstyp, areal, hur pass värdefull ädellövskogen är samt trender/förändringar avoch inom ädellövskog är idag bristfälliga. Denna studie är inriktad på att ta framett underlag för att avgränsa var ädellövskogen finns genom en heltäckande,aktuell och homogen kartering baserat på satellitdata.Målet är att med aktuell satellitdata identifiera och avgränsa ädellövskog inom enstörre region i Kalmar län med en operativ metod tillämpbar för hela ädellövskogsområdeti Sverige. Karteringen skall resultera i klasserna ”säker”ädellövskog/-hagmark (enligt skogsvårdslagen) och potentiell ädellövskog/-hagmark.

Våren 1991 undersöktes de två parallella vattendragen Bällstaån och lgelbäcken med avseende på vattenkemin. Naturhistoriska Riksmuseet har ansökt hos Länsstyrelsen i Stockholms län om att göra lgelbäcken till naturreservat. De har där bl a funnit den sällsynta fisken grönling. Samtliga berörda kommuner är positiva till att skydda lgelbäcken och förslag är lagt om att göra den och. dess närmiljö till naturvårds­område. Bällstaåns avrinningsområde är mer bebyggt än lgelbäckens och åvattnet har vid tidigare undersökningar visat sig starkt förorenat. Åtgärder har vidtagits men Bällstaån är alltjämt kraftigt. förorenad. Resultatet av denna undersökning visade att båda områdena var näringsrika. lgelbäcken hade förutom högre färgtal och COD än Bällstaån, lägre syrgashalt, pH och alkalinitet, alla tecken på att bäcken innehåller en hög halt organiskt material. lgelbäckens avrinningsområde består till största delen av skog, vilket tillför sura humusämnen som sänker pH. Denna tillförsel visades även genom hög färg och högt värde på COD (ett mått på totalhalten oxiderbart organiskt material). Bällstaån hade grumligare vatten och högre konduktivitet vilket visar transport av partiklar och salter. Bällstaån hade även högre halt kväve och fosfor (alla fraktioner). Av detta kan man dra slutsatsen att Bällstaån är klart påverkad. 

Miljöövervakningsprogrammen ger oss möjligheten att övervaka hur storskaliga förändringar,såsom klimatet och försurningen, påverkar våra sjöar och vattendrag. Det nationellasötvattensprogrammets delprogram "Trendstationer sjöar" och "Trendstationer vattendrag"kan tillsammans med regionala övervakningsprogram ge en övergripande bild av dennuvarande statusen samt fungera som ett verktyg för övervakning av potentiella förändringari våra sötvattenssystem.En faktor som kan framkalla stora förändringar är den pågående klimatförändringen, vilkenbland annat innebär en högre medeltemperatur och förändrade vädersystem. Till exempelleder dessa förändringar till en förlängd växtsäsong och en snabbare nedbrytning av organisktmaterial i marken. Samtidigt kommer de kraftigare regnen att öka på vissa platser, vilketleder till att mer organiskt material sköljs ut i våra sjöar och vattendrag. Den ökade temperaturenförändrar också spelreglerna för de organismer som är anpassade för kallt vattenoch det möjliggör att nya områden kan koloniseras av arter som är anpassade för varmareklimat.Det finns även andra antroprogena störningar som påverkar våra sjöar och vattendrag, tillexempel utsläppen av svaveldioxid som låg bakom den kraftiga försurning av mark och vattensom man än idag ser konsekvenserna av. Utsläppen av svaveldioxid har sedan 80-taletminskat kraftigt och nu börjar man se en långsam återhämtning i vissa sjöar och vattendrag. För att förstå mer om hur dessa direkta och indirekta effekter av klimatförändringarna ochförsurningen påverkar våra svenska vatten har denna studie utvärderat tidsseriedata för perioderna1995-2000 och 2009-2014 från svenska sjöar och vattendrag. Samtliga sjöar och vattendrag i denna studie ingår i den nationella eller regionala miljöövervakningenoch totalt har 177 sjöar och 121 vattendragslokaler inkluderats i analyserna. Generellaförändringar mellan perioderna i vattenkemi och biologiska parametrar har studerats. Likaså om dessa förändringar skiljer sig åt beroende på sjöarnas och vattendragensstorlek, vattenfärg och alkalinitet. Slutligen har även sjöarnas och vattendragens geografiskaplacering baserat på de så kallade ekoregionerna inkluderats i utvärderingen.De kemisk-fysikaliska parametrar från sjöarna och vattendragen som har undersökts är lufttemperatur,absorbans, TOC (totalt organiskt kol), järn, sulfat, totalkväve, totalfosfor samtpH och alkalinitet. Förändringar avseende växtplankton har studerats med hjälp av parametrarnatotal biovolym (mm3/l), trofiskt planktonindex (TPI), antalet växtplanktonarteroch andelen cyanobakterier. För bottenfauna har förändringar av kvotenOligochaeta/Chironomidae analyserats.Resultaten visar att siktdjupet i de undersökta sjöarna minskar mellan perioderna. Dennaminskning i siktdjup kan kopplas till den ökning av TOC, absorbans och järn som sker parallellt.För vattendragen sker en liknande utveckling med en generell ökning i absorbans,TOC och järn. Dessa förändringar har dels en direkt koppling till klimatförändringarna genomen förlängd växtsäsong och dels en koppling till ökad nedbrytning vilket leder till mertillgängligt organiskt material. Vidare så kan förändringar i nederbörden påverka hur mycket av detta organiska material som spolas ut i vattensystemen. Dessutom så spelar denminskade sulfatdepositionen en stor roll i den ökande vattenfärgen och i förlängningensiktdjupet genom kemiska förändringar i jordlagren som leder till att mer material blir tillgängligtoch kan sköljas ut i vattnet. Den minskade mängden sulfat i sjöarna och vattendragenär den tydligaste förändringen i datamaterialet och kan direkt kopplas till en minskadsulfatdeposition, men inte till klimatförändringarna. Denna minskning syns även i pH ochalkaliniteten som båda generellt ökar mellan perioderna. Förändringen för pH och alkalinitetär dock inte lika tydlig som för sulfat. Även om trenderna är desamma i vattendragensom för sjöarna är förändringen dock inte lika tydlig i vattendragen. Orsaken är de fysiskaskillnaderna mellan vattendrag och sjöar, där vattendragen ser mycket kraftigare variationeri flöde inom och mellan år och därmed också i de undersökta variablerna.För sjöarnas närsalter sker också signifikanta förändringar mellan perioderna, kväve minskargenerellt, medan fosfor minskar eller ökar beroende på vilken sjötyp man tittar på. Förvattendragen sker inte några generella förändringar i fosfor mellan de undersökta perioderna,däremot så minskar kväve generellt även i vattendragen. Kväveminskningen kandelvis härledas direkt till den minskning i atmosfärisk deposition som skett under perioden,men åtgärder inom skogs- och jordbruket för att minska kväve- och fosforläckaget påverkarantagligen också förändringen av närsaltskoncentrationerna. Här kan en mer lokal utvärderingdär man även inkluderar olika kväveminskande åtgärder samt markanvändning ianalyserna, ge en bättre förståelse för vad som drivit förändringen i näringssalter.Bland de biologiska variabler som har kunnat undersökas så ökar antalet växtplanktonartergenerellt i sjöarna mellan perioderna, vilket kan vara en respons på den minskade försurningen.Vidare så ökar det trofiska planktonindexet mellan perioderna, vilket indikerar attsjöarna blivit näringsrikare. En möjlig förklaring kan också vara den ökade mängden TOCoch därmed en tillförsel av mer organiskt bundna närsalter. Det är dock så att även om detsker en ökning i trofiska planktonindex så visar det fortfarande inte på att det finns någrakraftiga övergödningsproblem i de undersökta sjöarna. Vidare har andelen cyanobakterieroch den totala biovolymen växtplankton inte förändrats generellt under perioden. För bottenfaunanundersöktes Oligochaeta/Chironomidae-kvoten, som ökar generellt vid övergödningför att syrgashalten blir låg och/eller den organiska belastningen hög på sjöbotten.För kvoten sker inga generella förändringar, dock sker det förändringar när sjöarna delasupp i sjötyp. Det är svårt att hitta någon generell förklaring till dessa förändringar, men lokalaoch mer ingående analyser kan möjligen hitta förklaringar till dessa förändringar i O/Ckvoten. Det saknas mycket biologiska provtagningar i det datamaterial som låg till grundför denna studie, för vattenkemin finns det till exempel ca 170 sjöar, men för biologin endastca 50 sjöar som kan inkluderas i utvärderingen. Med tanke på de stora förändringar somsker i vattenfärg och sulfatkoncentrationer så skulle övergripande analyser av både bottenfaunaoch växtplankton vara av stor betydelse för miljöövervakningen av våra sjöar ochvattendrag. Sammanfattningsvis har klimatförändringarna i form av temperaturökningar och förändradenederbördsmönster påverkat våra sjöar och vattendrag under perioden 1995-2014.Men även andra faktorer, såsom den minskande sulfatdepositionen, påverkar våra sjöar ochvattendrag. Dels direkt genom högre pH och alkalinitet, men framför allt indirekt genomförändringar i exporten av TOC och järn. I förlängningen ökar denna export brunifieringenoch tillgången på kol och närsalter för djur och växter.

Under nio år (2001 ‒2009) har Svensk Naturförvaltning AB, på uppdrag av länsstyrelsen, initierat och utfört inventeringar av fåglar i Västra Götalands läns marina skärgård. Arbetet har syftat till att övervaka trender i antal och utbredningsmönster för olika fågelarter, samt att identifiera eventuella effekter av predation och miljöstörning på deras populationer. Vidare har målsättningen varit att ta fram underlag för att kunna utvärdera olika förvaltningsåtgärder och naturvårdsprojekt. Inventeringarna har gett information om förändringar i antal och utbredning för fågelarter som vistas längs Bohuskusten under häckningssäsongen. Liknande information har samlats in även för andra arter som är karaktäristiska inslag i denna miljö och/eller kan påverka fågelfaunan, såsom knubbsäl, mink och makaonfjäril. Information har även samlats in angående kullstorlek och döda fåglar.

I denna rapport redovisas resultaten av inventeringarna. Av samtliga 79 fågelarter som påträffades under inventeringarna var det sex (8%) som ökade påtagligt i antal. Den art som ökade mest var grågås, följd av vitkindad gås, silvertärna, storskarv, toppskarv och ängspiplärka. Ytterligare 22 arter (28%) uppvisade en positiv trend. Tolv arter (15%) uppvisade en påtaglig minskning.

Sånglärkan minskade mest, följd av, i tur och ordning, kråka, stare, berguv, näktergal, drillsnäppa, havstrut, gulärla, knölsvan, korp, gråsiska och strandskata. För ytterligare 39 arter (49%) påvisades en negativ trend. En analys av populationsutvecklingen för de 56 arter som påträffades i större antal under inventeringarna ger en liknande bild. Totalt sett har alltså fler arter uppvisat en negativ (64%) än en positiv (36%) trend under inventeringsperioden. En jämförelse mellan de 56 arternas populationsutveckling längs Bohuskusten och i landet i övrigt under de senaste tio åren visar att fler arter har haft en sämre än en bättre utveckling längs Bohuskusten jämfört med i övriga landet under 2000-talet. Kanadagås och tornfalk visar en starkt negativ skillnad, och ytterligare åtta arter avviker klart till Bohuskustens nackdel, nämligen knölsvan, strandskata, fiskmås, tordmule, gök, ärtsångare, kaja och korp. För tre arter är utvecklingen längs Bohuskusten betydligt bättre jämfört med landet i övrigt; vitkindad gås, gråtrut och ängspiplärka.

När det gäller förändringen i utbredning längs Bohuskusten finner man att en del arter som haft en negativ populationstrend trots allt har utvidgat sitt utbredningsområde. Däremot finns det ingen art som har ökat i antal samtidigt som dess utbredningsområde har minskat.

Artdiversiteten längs Bohuskusten ökade under inventeringsperioden. Detta som en effekt av att de vanligaste arterna minskade i antal snarare än att antalet arter ökade. Områden med någon form av skydd verkar inte ha någon generell effekt på artrikedomen. Däremot kan områden skyddas för att bevara en speciell biotop som förekommer i begränsad omfattning och som är viktig för vissa arter, t.ex. tobisgrissla. Skyddsområden är även viktiga för knubbsälen.

För 18 arter inventerades kullstorleken, vilken ökade för två arter, nämligen fisktärna och ängspiplärka. För tre arter minskade kullstorleken under inventeringsperioden; knölsvan, strandskata och skrattmås.

Antalet döda fåglar som hittades under inventeringsperioden minskade. För en art var minskningen statistiskt säkerställd, nämligen gråtrut

Under hösten och vintern 2002/2003 gjordes för första gången i landet ett försök att skatta minkpopulationens storlek längs Bohuskusten genom en regelrätt inventering och information från avskjutning. Resultaten av denna undersökning har redovisats i tidigare rapporter (Wallin m.fl. 2002, 2003). I övrigt har minkpopulationen varit stabil eller svagt ökande under inventeringsperioden.

Sommaren 2002 dog tusentals knubbsälar i en epizooti längs Västkusten. Följaktligen minskade antalet knubbsälar i skärgården med 33 % mellan 2002 och 2003. Därefter har populationen stabiliserats på en lägre nivå. Totalt sett kan endast en svag nedgång konstateras under inventeringsperioden.

Data om kvicksilver och cesium i insjöfisk i länet har sammanställts i syfte att beskriva tillståndet i länet som ett underlag för bedömning av konsumtionsmöjligheter enligt de kostråd som finns. Ett annat syfte har varit att systematisera befintliga data för senare uppföljningar inom ramen för den regionala miljöövervakningen.

Vi tackar länets kommuner samt Radiakgruppen i Nordanstig som har ställt sina analysresultat till förfogande. För äldre kvicksilverdata tackar vi Bert Karlsson på institutet för Miljöanalys.

Solbritt Alexandersson har sammanställt materialet. Handlare för projekt har varit Anna Helena Lindahl

Denna sammanställningsrapport bygger till största delen på resultat från 1990-1993.Under den tiden visade de delar av kustvttnet som ligger nära tätorter och större industrier en tydlig påverkan av de verksamheter som pågår där.Situationen är emellertid inom flera områden bättre idag än vad den har varit.Det beror främst på en minskning av utsläpp från industrier och kommunala reningsverk, men även på att enheter inom skogindustrin har lagts ner.Bottenfauna-undersökningar har gjorts i närheten av de större industrierna samt i Söderhamnsfjärden.Dessa undersökningar har visat på att bottenfaunan är störd. På vissa provtagningspunkter nära utsläppskällor saknades bottenfauna helt.På andra ställen bestod den endast av föroreningståliga djur såsom vissa fjädermygglarver och glattmaskar.På större avstånd från föroreningskällorna var bottenfaunan mer mångformig och även känsliga djur förekom.

Broschyren sammanfattar övervakning och resultat inom ett urval av delprogram inom den regionala miljöövervakningen i Kalmar län.

Klimat är en av de viktigaste faktorerna som påverkar arters utbredning och välstånd. Väderrelaterade data är därmed i flera avseenden ett viktigt underlag vid utvärdering av biologiska undersökningar. Diverse klimatrelaterat underlag, både uppmätt och modellerat, sammanställs i föreliggande rapport och avsikten är att den ska åskådliggöra vilken information som finns tillgänglig, men även ge uppslag till användningsområden av tillgänglig information. Rapporten är tänkt att tydliggöra hur klimatförändringar konkret gestaltar sig i länet.

Klimat är en av de viktigaste faktorerna som påverkar arters utbredning och välstånd. Väderrelaterad data är i flera avseende därmed ett viktigt underlag vid utvärdering av biologiska undersökningar. Diverse klimatrelaterat underlag, både uppmätt och modellerat, sammanställs i föreliggande rapport och avsikten är att den ska åskådliggöra vilken information som finns tillgänglig men även ge uppslag till användningsområden av tillgänglig information. Rapporten är tänkt att tydliggöra hur klimatförändringar konkret gestaltar sig i länet. År 2015 var ett varmt år och medeltemperaturen för länet som helhet var 1,8°C varmare än under referensperioden. Särskilt vintermånaderna januari, februari och december var ovanligt varma. Endast två månader, maj och juni, var svalare än referensperioden. Även nederbörden var större än under referensperioden. Maj och december var nederbördsrika månader medan oktober var ovanligt torr. Mängden nederbörd skiljer sig åt mellan olika delar av länet, med en högre nederbörd i de västra delarna av länet än de östra. Vattentemperaturen i utvalda vattendrag visar en överensstämmande bild, att tillsammans med 2014 är 2015 överlag ett varmt år. Dessa två år sticker ut som varmare år jämfört med det underlag som finns i länet för vattentemperaturer. 2013 sticker istället ut med låga vattentemperaturer under vårmånaderna och en större del av 2013 har lägre vattentemperaturer jämfört med 2014-2015. För vattendragen med modellerad data, med avseende av vattenföring, var det en högre medelvattenföring än referensperioden men variationen var stor lokalt. Övervakningen av grundvattennivåerna har inte varit igång så länge så det går inte utläsa några trender ännu. Befintligt underlag visar att grundvattennivåerna var sjunkande under en stor del av 2015, för att sedan vända uppåt i slutet av året. 

Det övergripande målet för den svenska miljöpolitiken är att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Riksdagen har beslutat om 16 miljömål som beskriver vilka kvaliteter miljön ska ha för att detta ska vara uppfyllt. Miljöövervakningen är en av de viktigaste delarna av uppföljningen av miljökvalitetsmålen.

Miljöövervakningen innebär att beskriva miljötillståndet i länet. Den ska ge svar på frågan hur det står till i miljön och hur miljön förändrar sig. Miljöövervakningen omfattar ett brett område från nedfall av luftföroreningar, arter i skogen, halter av näringsämnen i sjöar, fiskbestånd i havet, fåglar i olika miljöer till miljögifter i sediment.

Processen med att ta fram detta program påbörjades 2013. Arbetet har utförts av Sofi Nordfeldt, Per Flodin och Karin Brink samt ansvariga för respektive delprogram. Genom möten med Naturvårdsverket och andra länsstyrelser har övervakningen kunnat samordnas med nationell miljöövervakning och med angränsande län. Ett exempel på samordning mellan länsstyrelsernas regionala miljöövervakning och den nationella är undersökningarna av bottenfauna i Östersjön, där resultaten kan jämföras med varandra och ge en bättre helhetsbild av tillståndet än var för sig. Ambitionen är att utveckla samarbeten inom programmet under den kommande programperioden med utgångspunkt från miljömålen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har redovisat till Naturvårdsverket det Regionala miljöövervakningsprogrammet som ska gälla 2015-2020. Programmet innehåller detaljerad beskrivning av vilka delprogram som ska utföras respektive år.

Sammanfattning

Grundvattnet har stor betydelse för naturen eftersom det försörjer sjöar, vattendrag, våtmarker

och källor med vatten. Det förser också många av länets invånare med dricksvatten.

Det är därför nödvändigt att grundvattnet är av god kvalitet och att negativ miljöpåverkan

motverkas. För att följa eventuella förändringar i grundvattnets kvalitet har Länsstyrelsen i

Jönköpings län genomfört en undersökning i 25 vattentäkter och fem källor. Konduktivitet,

pH, ammonium, nitrat, sulfat och klorid samt metaller analyserades i vattentäkterna och

källorna. Dessutom analyserades råvatten för bekämpningsmedel och klorerade lösningsmedel

vid några grundvattentäkter. För att kunna bedöma tillstånd och påverkan har Sveriges

geologiska undersöknings föreskrifter om statusklassificering och miljökvalitetsnormer

för grundvatten och Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för grundvatten använts. I

denna rapport redovisas resultat från provtagningar i de 25 grundvattentäkterna 2005-2008.

För att utläsa trender har även äldre resultat använts som underlag.

Enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder anses alkaliniteten vara måttlig - mycket låg

vid 70 % av vattentäkterna vilket kan innebära att alkaliniteten är otillräcklig för att i framtiden

ge en stabil och acceptabel pH-nivå i områden med hög syradeposition. Nitrathalten

visar en måttlig till stark påverkan i 76 % av vattentäkterna. Klorid-halterna bedöms som

låga eller mycket låga i samtliga vattentäkter och källor.

Sammanfattningen i tabell 2 visar medelvärden för de undersökta parametrarna i källorna

och vattentäkterna bedömda efter SGUs föreskrifter. Ingen koncentration översteg riktvärdet

för grundvatten vare sig i källorna eller i vattentäkterna. Ammonium-, klorid- och sulfathalterna

översteg referensvärdet i ett fåtal av täkterna och ammoniumhalten översteg referensvärdet

i två av källorna. Kvävehalten är i tabell 1 och 2 utryckt som nitrat, NO

3, för

att kunna jämföra med värdena i SGUs föreskrifter. Nitrathalten överskrider utgångspunkt

för att vända trend vid fyra vattentäkter. Sju vattentäkter och en källa har kvävehalter över

referensvärdet. Metallhalterna i vattentäkterna och källorna var generellt sett låga. 2,6-

diklorbensamid (BAM) var det enda bekämpningsmedel som detekterades vid fem av vattentäkterna.

Baserat på resultaten i denna rapport har fem vattentäkter otillfredsställande

status (på grund av BAM), tre vattentäkter är ”at risk” (överstiger värdet för utgångspunkt

för att vända trend, tabell 5) övriga har god status enligt vattendirektivet. Den tydligaste

trenden som kunde påvisas var att nitrat- och sulfathalterna i vattentäkterna minskar (tabell 1).

Tabell 1.

Trendbedömning av konduktivitet (Kond), pH, Alkalinitet (Alk), ammonium (NH4N),

nitrat, klorid och sulfat i vattentäkterna (VT).

Kond

mS/m

pH Alk

mg/l

NH4N

mg/l

Nitrat

mg/l

Klorid

mg/l

Sulfat

mg/l

Antal VT där trend kan bedömmas 8 18 17 7 12 13 12

Antal VT där ingen trend kan påvisas 6 12 13 7 5 10 6

Antal VT där en ökande trend kan påvisas 0 3 3 0 1 0 0

Antal VT där en minskade trend kan påvisas 2 3 1 0 6 3 6

ÖVERVAKNING AV GRUNDVATTEN I JÖNKÖPINGS LÄN 2005-2008

5

Tabell 2.

Medelvärden 2005-2008 för konduktivitet (kond), pH, alkalinitet (alk), ammonium (NH4), nitrat, klorid, sulfat, försurningsbelastning (förs.), arsenik (AS), kadmium (CD),

kobolt (CO), krom (CR), kvicksilver (HG), nickel (NI), bly (PB) och zink (ZN). Gult = halten överstiger referensvärdet, orange = värdet överstiger utgångspunkt för att vända

trend, rött = värdet överstiger riktvärdet för grundvatten. x = ej analyserat / halterna överstiger ej detektionsgränserna.

*Baseras endast på en mätning. **Vid provtagningarna

i Malmbäck (2 st 2008) uppmättes en hög koncentration av bly (15.4 μg/l ) och en låg koncentration (0.07 μg/l

Vattentäkt Kond

mS/m

pH Alk

mg/l

NH4

mg/l

Nitrat

mg/l

Klorid

mg/l

Sulfat

mg/l

Förs. AS

μg/l

CD

μg/l

CO

μg/l

CU

g/l

HG

μg/l

NI

μg/l

PB

μg/l

ZN

μg/l

BAM

μg/l

Status vattentäkt

Anneberg 22.9 6.95 63.3 0.005 9 16.00 15.00 3.3 0.15 0.011 0.03 4.5 0.001 0.8 0.1 10.3 0.33 Otillfredställande

Baskarp X 6.78 X 0.050 0.3 5.30 6.50 X 0.15 0.003 0.004 0.7 0.001 0.1 0.1 6.1 x God

Bor 8.1 6.3 22.0 0.035 2.2 7.8 7.20 1.2 0.11 0.040 1.13 7.7 0.026 4.8 0.3 24.4 x God

Bottnaryd 8.3 6.20 23.5 0.010 2.0 5.60 8.10 1.2 0.08 0.002 0.01 0.9 0.001 0.3 0.1 5.1 x God

Broaryd 24.5 7.93 89.0 0.005 24.8 9.48 8.38 4.8 0.04 0.034 0.03 3.9 0.001 1.0 0.1 4.1 x Risk

Bäckshult 14.8 6.64 23.3 0.005 0.3 6.80 6.10 1.1 0.04 0.010 0.05 3.7 0.018 0.4 0.3 2.6 x God

Furusjö X 6.35 X 0.010 3.3 6.00 7.60 X 0.16 0.036 0.03 7.6 0.001 0.2 0.4 10.3 x God

Grimstorp 6.1 6.30 13.3 0.005 2.2 5.20 6.90 0.7 0.03 0.008 0.05 42.7 0.001 1.8 0.2 4.1 x God

Hjältevad 6.7 6.50 20.0 0.005 0.3 4.57 7.37 1.1 0.09 0.008 0.04 5.9 0.002 0.2 0.1 4.8 x God

Holsby 16.0 6.40 46.0 0.050 15 7.55 9.70 2.5 0.03 0.007 0.06 8.0 0.002 0.2 0.1 3.1 x God

Horda X 5.69 5.4 0.005 7.5 7.2 11,00 0.2 0.04 0.044 1.41 5.0 0.026 2.9 0.2 11.5 x God

Jularp 35.3 7.68 165.0 0.005 7 19.00 24.00 9.3 0.31 0.008 0.02 3.4 0.001 0.3 0.3 5.5 x God

Korsberga 10.0 6.55 28.5 0.038 2.3 6.90 8.90 1.5 0.11 0.010 0.08 4.1 0.001 0.2 0.2 24.4 x God

Landsbro 24.5 6.65 61.5 0.038 22 15.50 22.00 3.3 0.08 0.007 0.04 1.6 0.001 0.8 0.1 3.8 x Risk

Lanna X 5.83 5.4 0.005 0.2 6.8 8.5 0.3 0.04 0.027 0.04 3.9 0.026 0.7 0.2 14.2 x God

Lekeryd 19.8 6.60 60.6 0.010 5.3 15.50 13.00 3.0 0.18 0.002 0.01 2.5 0.001 1.3 0.2 3.2 x God

Ljusseveka X 7.40 X 0.071 X 13.50 21.00 X 0.41 0.015 0.92 0.1 0.001 2.8 0.03 3.6 0.11 Otillfredställande

Malmbäck 8.0 6.67 30.0 0.005 1.0 5.70 9.60 1.9 0.04 0.023 0.03 5.1 0.002 1.8 7.7** 32.8 0.45 Otillfredställande

N.Unnaryd 15.3 6.05 27.5 0.010 30.5 6.10 11.00 1.5 0.52 0.011 0.01 2.7 0.001 0.7 0.1 5.2 x Risk

Skede 20.0 6.55 51.0 0.050 16.5 15.50 9.00 2.7 0.11 0.018 0.14 7.9 0.003 1.2 0.7 9.6 x God

Starhult 19.9 6.70 36.1 0.005 2.7 X X 1.9 0.09 0.003 0.02 1.4 0.002 0.4 0.8 5.3 x God

Sunnerby 14.9 6.27 21.2 0.005 10 X X 1.1 0.11 0.039 0.14 9.1 0.002 0.5 1.2 21.2 x God

Svenarum X 6.10 12.0 0.005 4.8 6.90 8.70 0.6 0.06 0.018 0.02 2.9 0.026 1.4 0.1 8.6 0.37 Otillfredställande

Viebäck X X X X X X X X 0.11 0.008 0.19 15.7 0.002 1.07 0.4 6.3 x God

Vireda 60.1* 7.70 207.5 0.008 23 22.00* 75.00* 10.8 0.20 0.049 0.02 3.5 0.001 0.7 0.1 2.4 0.76 Otillfredställande

Glörje källa 23.66 7.7 127 0.064 0.79 7.37 6.70 6.7 1.14 0.001 0.10 0.1 0.001 0.1 0.01 1.2 x God

Gränseryd 14.95 7.3 56.6 0.006 3.1 6.65 10.5 3.0 0.11 0.007 0.01 0.2 0.002 0.1 0.01 1.6 x God

Skogshyltan 4.8 6.1 5.33 0.066 0.95 5.21 6.82 0.3 0.03 0.001 0.01 0.1 0.001 0.1 0.04 1.1 x God

Sunneränga 17.35 7.4 65 0.023 4.8 7.3 13.35 3.5 0.23 0.005 0.01 0.3 0.002 0.1 0.005 1.4 x God

Taberg 2 33.5 8.35 115.3 0.022 2.6 7.5 19.35 6.1 0.04 0.002 0.20 0.8 0.001 1.9 0.09 0.7 x God

ÖVERVAKNING AV GRUNDVATTEN I JÖNKÖPINGS LÄN 2005-2008

6

Denna rapport redovisar resultatet av ett samarbete mellan två projekt, dels ett projekt inom fortlöpande

miljöanalys på SLU, lett av Artdatabanken, dels ett projekt som letts av Länsstyrelsen i Jämtland

tillsammans med Artdatabanken och Skogsstyrelsen. Det senare drivs som ett så kallat miljömålsprojekt,

med medel från Naturvårdsverket. I båda projekten är Riksskogstaxeringen en samarbetspartner.

Grundtanken i båda projekten är att undersöka vilka parametrar i Riksinventeringen av skog (RIS) som

bäst speglar tillståndet för biologisk mångfald.

I ett första steg har arbetsgruppen valt ut ett antal parametrar som bör tas fram och undersökas. I ett andra

steg har SLU tagit fram ett bakgrundsmaterial som diskuterats vidare inom gruppen. Därefter har gruppen

tagit fram ett preliminärt förslag på vilka parametrar som kan vara lämpliga att prioritera för uppföljning

av miljömålen. Förslaget har remitterats till forskare och myndigheter som kan tänkas ha intresse av

innehållet och inkomna synpunkter har inarbetats i föreliggande slutrapport. Innehållet kan utgöra

lämpligt bakgrundsmaterial om tillståndet i skogen, men också som indikatorer och andra mått som kan

användas på olika sätt i uppföljning av biologisk mångfald.

Övergripande kan det konstateras att RIS ger värdefull kunskap om främst utvecklingen av skogliga

strukturer som trädens ålder, trädslag, beståndsålder och andra kvaliteter. Denna information kan bidra till

att beskriva förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Ett flertal av parametrarna har haft en

positiv utveckling under miljömålsperioden. Det är däremot inte liktydigt med att utvecklingen för den

biologiska mångfalden utvecklats i en positiv riktning. Detta på grund av att de nivåer som vi har att utgå

från (1999) ofta ligger på en så låg nivå jämfört med många arters behov att det krävs kraftiga

förändringar för att arterna ska kunna utvecklas i positiv riktning.

Projektet har hitintills prioriterat drygt ett tjugotal skogliga parametrar för uppföljning av biologisk

mångfald inom miljömålssystemet. Av de skogliga parametrarna har följande föreslagits få hög prioritet:

•

Antal gamla träd över 121 år per kvadratkilometer, indelat i åldersklasser

•

Areal gammal skog fördelad på skogstyper; tall, gran, barr (ädel, barrädel, barrlöv)

•

Volym död ved av olika trädslag; tall, gran, löv

•

Volym död ved av olika grovlek

•

Areal ädellövskog indelad i åldersklasser

•

Areal ädellövskog fördelat på olika klasser för mängden död ved

De arter och spårtecken från inventeringen som särskilt uppmärksammats är:

•

Hackmärken

•

Vedsvamp

•

Tickor

•

Mjölkört

•

Hänglavar; man- och skägglav

Föreliggande studie syftade till en genomgång av befintliga elfiskeprogram i

kustvattendrag i södra Sverige för att se om programmen kunde samordnas

och optimeras. Genom en enkät till 11 länsstyrelser och 14 andra organisationer

(kommuner, vattenvårdsförbund, fiskevårdsområden, Fiskeriverket

m.fl.) erhölls uppgifter om 28 pågående elfiskeprogram från Uppsala till

Hallands län, även tillrinnande vattendrag till Vättern inräknades.



De flesta elfiskeprogram (96 %) förväntas pågå långsiktigt.



De flesta program hade startats under 2000-talet, men några program

hade pågått sedan 1980-talet.



I hälften av de pågående elfiskeprogrammen elfiskades samtliga

lokaler årligen.



De pågående elfiskeprogrammen som hade ett renodlat syfte var

främst de som genomfördes inom de samordnade recipientkontrollerna

(10 program), medan resterande program oftast hade två

eller flera syften.



I majoriteten (79 %) av de pågående elfiskeprogrammen hade inga

specifika mål satts upp för vare sig lokaler och vattendrag.



I knappt hälften (46 %) av de pågående elfiskeprogrammen skedde

en årlig utvärdering, följt av enbart redovisning av elfiskeresultaten

(39 %).



I drygt hälften av programmen hade även en samlad utvärdering

gjorts och/eller var planerad.

Genomgången av elfiskeresultat visade att:



En lokal bör följas minst fem år för att få en bild av samtliga

förekommande fiskarter.



300-400 m2 samplad area kan sättas som en övre gräns vid elfiske för

att fånga förekommande arter.



En god statistisk precision i skattning av artantalet kan uppnås med

4-6 lokaler per vattendrag och år.



Med samplingen vartannat år istället för varje skulle hälften av de

signifikanta förändringarna av artantalet ej detekterats, trots att

samma tidsperiod undersökts.



Det är viktigare att fiska vid samma vattennivå än att hålla provtagningsdatum

exakt när avsikten är att bestämma öringtätheten.

12



En god precision i bestämning av öringtäthet kan uppnås med

5 undersökta lokaler per vattendrag och år.



Provtagning vartannat år jämfört med varje år gör att endast 60

procent av trender i öringtäthet kan påvisas. Minskas samplingsfrekvensen

till vart tredje år kan bara 25 procent av signifikanta

förändringar beläggas statistiskt.



Biologisk mångfald bör inte övervakas med diversitetsindex på

grund av få arter, utan hellre med frekvensen av rödlistade resp.

främmande arter. Exempel redovisas.



Skattningen av ekologisk status kan påverkas av vattentemperaturen,

avrinningsområdets storlek och vattenhastigheten.



Rekommendationer för lokalval ges.

Utgående från ovanstående resultat görs rekommendationer för hur elfiskeprogrammen

kan optimeras för att passa multipla syften med god statistisk

precision (avsnitt 4).

Sammanfattning

I samband med bestämningsarbetet av skalbaggar vid en inventering av tio ädellövskogsområden i

Västra Götaland 2008, lades en del andra insekter undan för att eventuellt artbestämmas vid ett senare

tillfälle.

Alla gaddsteklar (här avses guldsteklar, bin och humlor, getingar, vägsteklar och rovsteklar) och

blomflugor samt ytterligare några enstaka insekter artbestämdes i början av 2010. Sammanlagt

artbestämdes 1 135 gaddsteklar, 141 blomflugor och fem övriga insekter. Antalet arter uppgick till 58

gaddsteklar, 25 blomflugor och två övriga insekter. En rödlistad art påträffades samt en art som

tidigare varit rödlistad. Två nya landskapsfynd för landskapet Bohuslän gjordes.

De mest anmärkningsvärda fynden var den rödlistade skalbaggsstriten

Issus muscaeiformis som

påträffades i fyra exemplar i Gunnarsbo på Orust, samt rovstekeln

Ectemnius sexcinctus som hittades i

ett exemplar i Skottek utanför Ulricehamn.

Sammanfattning

Småvatten i form av dammar och våtmarker har en viktig funktion i både den

terrestra och akvatiska miljön. Småvatten är en svacka eller hålighet som är

vattenfylld året om. De främjar den biologiska mångfalden på landskaps och art

nivå genom att utöka antalet småbiotoper och vara uppehållsplats och födoplats

för många djur och växter. De fungerar även som buffert för flödesvariationer och

som kväverenare i vattendrag, vilket minskar halten näringsämnen som når ut i

havet och där bidrar till övergödning. De flesta antropogena småvattnen har sitt

ursprung från 1800-talet och 1900-talets början, då näringsrik märgellera grävdes

upp från åkrar och hålen på åkrar fylldes upp med nederbörd. I samband med

jordbrukets effektivisering så jämnades många av dessa märgelhålor och antalet

småvetten minskade avsevärt. Sedan mitten på 1980-talet har småvatten och

våtmarker uppmärksammats i en rad olika miljöprojekt i Skåne.

Syftet med det här projektet var att undersöka hur förekomsten av småvatten

förändrats under de senaste 60 åren. Inventeringen gjordes med hjälp av

flygfotografier från 1940-, 1980- och 2000-talet. Basen för studien är 30 stycken

5*5 kilometers rutor slumpmässigt fördelade i Skåne. Analysen innebar att

uppskatta antalet och totala arean småvatten i varje ruta. En indelning av skog och

åker region gjordes för att studera regionsskillnader. En klassificering av

omkringliggande marktyp utfördes för att se i vilken marktyp som främsta

förändringarna skett samt i vilken storleksklass dessa förändringar inträffat.

Projektet syftade även till att utarbeta en metodik för att kunna utföra en storskalig

inventering av småvattenförändringar under en lång tidsperiod.

Resultaten visar att metodiken för att genomföra en inventering av detta slag var

tillfredsställande vad gäller area- och antalsförändringen, och grunddata för att

vidare undersöka kvävereningspotential för småvatten saknas. Vidare har antalet

småvatten nästan halverats mellan 1940-talet och 1980-talet för att därefter öka

framtill 2000-talet. Förändringen är störst bland de minsta småvatten (0-0.1 ha)

som minskar kraftigt i framförallt åkermark. Sedan 1980-talet har antalet

medelsmå småvatten (0.1-1 ha) tillkommit i gräsmark. Medelantalet småvatten

har minskat och därmed småbiotopstätheten och goda förutsättningar för växter

och djur knutna till dessa att spridas och fortplanta sig i landskapet. Medelarean

av småvatten med eller utan genomflöde har ökat sedan 1940-talet vilket skulle

innebära att kvävereningspotentialen förbättrats. Dock har förmodligen

kvävebelastningen ökat avsevärt under samma tid.

För framtida studier om hydrologiska förändringar i Skåne bör grunddata för

utbredning av vattendrag kompletteras och förbättras. Långtidsstudier kan med

fördel sträcka sig längre tillbaka med hjälp av historiska kartor och

palaeolimnologiska studier. Dessa studier skulle utföras i ett dräneringsområde

istället för i slumpade inventerings rutor.

En inventering av sandödla (Laverta agilis) utfördes i gävleborgs län under sommaren 2001, som ett led i naturvårdsverkets åtgärdsprogram för atrens bevarande i Sverige.Syftet var att fastställa atrens eventuella förekomst och hotstatus i länet.Inga sandödlor kunde påvisas, ej heller några särskilt troliga lokaler med eventuell förekomst. En orsak till att sandödlan sannolikt saknas i länet kan vara att storleken på de största flygsandområdena är mindre än i de närmast belägna nordliga länen med sandödla (Dalarna och Värmland).

Inventering av marksvamp i Gävleborgs kalkbarrskogar och sandtallskogar

Skogsmiljöer och arter i den utvidgade Hamra nationalpark- inventeringsrapport(RS)

I Jönköpings län pågår sedan år 2020 regional miljöövervakning av gaddsteklar. Miljöövervakningen är en del av regeringens satsning på vilda pollinatörer gällande åren 2020–2022 och följer den metodik som utarbetats inom den regionala miljöövervakning av gaddsteklar som pågått i Västra Götalands län sedan år 2010. Under år 2021 har Calluna AB haft i uppdrag att genomföra den regionala miljöövervakningen av gaddsteklar i Jönköpings län. Uppdraget har bestått av att genomföra inventering med färgskålar, samt att registrera blombesökande insekter vid pollinatörsslingor med 500-metoden, inom totalt femton ekorutor spridda i länet. Syftet med övervakningen är att på sikt kunna se trender för förekomsten av gaddsteklar och vilda pollinatörer i länet.

Arbetet med förorenade områden är ett led i arbetet med att uppnå miljömålet ”Giftfri

miljö”. Inventering av förorenade områden utgör ett prioriteringsunderlag inför det fortsatta

arbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden. Miljöproblematiken i

samband med tjärfabriker består generellt i att tjära och tjärämnen har släppts ut i

närliggande vattendrag. Tjäran kan sedan ligga kvar i sediment under väldigt lång tid. Runt

fabrikerna finns ofta kolrester i marken som kan innehålla polycykliska aromatiska kolväten

(PAH).

Inventeringen av tjärfabriker har huvudsakligen pågått under 2008 och 2009. Områdena har

riskklassats i enlighet med Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenade

områden” (MIFO). Totalt har 36 tjärfabriker identifierats, varav 33 har riskklassats med

följande resultat:

Riskklass 1 (mycket stor risk)                                         0 områden

Riskklass 2 (stor risk)                                                      12 områden

Riskklass 3 (måttlig risk)                                                  11 områden

Riskklass 4 (liten/ingen risk)                                            10 områden

Därutöver har ytterligare sju områden där det förekommit tjärtillverkning, men även kan ha

förekommit annan verksamhet, inventerats och riskklassats sedan tidigare. Resultatet av

detta arbete är ett av skälen till att branschen tjärtillverkning prioriterats för inventering i

länet:

Riskklass 1 (mycket stor risk)                                           2 områden

Riskklass 2 (stor risk)                                                        3 områden

Riskklass 3 (måttlig risk)                                                   2 områden

Riskklass 4 (liten/ingen risk)                                                 -

Flest inventerade tjärfabriker finns i Ovanåkers kommun. Här återfinns Räkåfors tjärfabrik i

riskklass 2 som finns med bland de 30 högst prioriterade förorenade områdena i länet.

Arbetet har också visat att det funnits ytterligare ca 40 namngivna tjärfabriker i länet. Det

har dock inte varit möjligt att lokalisera dessa geografiskt.

En viktig del vid inventeringen av tjärfabriker har varit fältbesöken. I fält bedömdes bland

annat förekomsten av synliga föroreningar, troliga utsläppspunkter och förorenade sediment

där det varit möjligt. Vid platsbesöken har stickspjut använts för att se hur det ser ut under

markytan. För att kunna göra en riskbedömning enligt MIFO uppskattades bland annat

markens genomsläpplighet, avståndet till skyddsobjekt som recipienter, bostäder och

vattentäkter.

Syftet med denna rapport är att utreda och beskriva historisk fiskvandring i Gavleån och den ”naturliga”, historiska utbredningen av migrerande fiskarter som vandrar mellan havet och vattendrag i inlandet. Studien syftar att besvara frågor som; hur högt upp i vattensystemet har exempelvis ålen och laxen nått och hur har de påverkats av byggen av kraftverk? Gavleån rinner från Storsjön i mellersta Gästrikland genom Gävles centrala delar och ut i Gävlebukten. Gavleån är ett relativt stort vattensystem med ett avrinningsområde på 2459 km2 och här finns flera sjöar såsom Storsjön, Ottnaren, Öjaren, Hyen, Hinsen och Logärden. Gavleån har ett flertal biflöden som Jädraån, Gavelhytteån och Borrsjöån. Gavleåns avrinningsområde är rikt på fisk och har länge varit en viktig ekonomisk källa till de omgivande samhällena (Gävledraget, 2012). Man har sedan århundraden tillbaka haft fällor och fångstanordningar för att ta tillvara de migrerande fiskarterna. Gavleån är ett viktigt vattendrag för många fiskarter (Länsstyrelsen Gävleborg, 2007) och framförallt ålen har haft en stor ekonomisk betydelse för hela Gästrikland genom historien. Gavleån fungerar även som länk mellan havet och sjöarna inåt landet för de arter som vandrar mellan söt- och saltvatten under olika perioder av sina livscykler (Lantbruksstyrelsen, 1923). Liksom många andra stora vattendrag i Sverige har Gavleån tidigt börjat nyttjas för vattenkraft (Ekman, 2014) och idag finns åtta kraftverk i Gavleån mellan Storsjöns utlopp och Gävlebukten (Calles et al 2015)

Länsstyrelserna har i uppdrag att ansvara för åtgärdsprogram för miljömålen på länsnivå men uppdraget är inte så tydligt när det kommer till hur arbetet ska genomföras. Det finns därför inte något självklart sätt att arbeta med miljömålsarbetet på regional nivå. När Länsstyrelsen i Gävleborgs län tog fram åtgärdsprogrammet baserat på de regionala miljömålen var man en av de första länsstyrelserna i landet att arbeta på det sättet. Idén med överenskommelsen uppstod då man funderade på hur ansvaret för genomförandet skulle kunna struktureras. Under 2009 tecknade alla länets kommuner samt Region Gävleborg, Gästrike Återvinnare, Gävle Energi, Landstinget Gävleborg, Naturskyddsföreningen och länets samlade taxibolag överenskommelser med Länsstyrelsen.

 Vid undertecknandet samlades landshövdingen och några av de högst ansvariga politikerna och tjänstemännen på slottet. Länsstyrelsen bjöd i samband med detta in media som också uppmärksammade det hela. Den här utvärderingen av arbetet med överenskommelserna

bygger på intervjuer med någon representant, beslutsfattare eller tjänsteman, i de organisationer som

deltagit. I rapporten utvärderas arbetssättet med överenskommelser. Utvärderingen utgör en viktig grund för fortsatt arbete med det nya åtgärdsprogram som kommer att gälla från 2014–2020.

I de flesta fall har överenskommelsen inte bidragit till att ytterligare miljöåtgärder har genomförts. En förklaring är att överenskommelsen inte föregicks av någon demokratisk process. Allt gick lite för fort

Tjänstemän på kommun och länsstyrelse tvingades göra det enkelt för sig och valde därför att ta med de åtgärder som kommunerna redan jobbade med. Beslutet blev en formsak och dokumentet var inte bindande på något sätt. En annan förklaring är Länsstyrelsens bristande resurser.

 På grund av ekonomiskt svåra år tvingades Länsstyrelsen skära ner på verksamheten som helhet

under några år och då drabbades även miljömålsarbetet. Det har inte förekommit någon aktivitet relaterad till överenskommelserna under de här åren, förutom den uppföljning som gjordes vintern 2011. De flesta är trots detta positiva till överenskommelsen som arbetsmetod.

En förklaring är förmodligen att man tror på idén som sådan. Det är dock inte självklart hur överenskommelsen ska integreras i det befintliga miljöarbetet ute i de olika organisationerna. Några menar att det skulle ha varit bättre att göra en överenskommelse kring en eller ett par frågor där det finns tydliga behov av regional samverkan. Om arbetet med överenskommelserna fortsätter tycker de flesta, såväl politiker som tjänstemän, att det ska kombineras med någon form av aktiviteter kopplade till miljömålen till exempel föredrag eller workshops.

Förutom att bidra till det konkreta förändringsarbetet var Länsstyrelsens mål att synliggöra miljöarbetet i länet. Detta uppfattar i princip alla som något positivt. Det tycks dock inte finnas någon tydlig idé om vad det är som ska synas och vem som ska nås? Är det allmänheten? Eller är det politiker och tjänstemän som ska inspireras av varandra? Man kan fråga sig om det faktum att det pågår ett miljöarbete i länet är värt att synliggöra, oavsett hur bra eller bristfälligt det är, och vem som i så fall vinner på det.

Sammanfattning

Utvecklingen av kustfågelfaunan på Hallands Väderö har följts genom kvantitativa inventeringar som upprepats med oregelbundna mellanrum sedan den första inventeringen genomfördes 1937. Under senare år har inventeringar genomförts år 1979, 1986 och 1994. Under häckningssäsongen 2005 upprepades inventeringarna på nytt. Denna rapport innehåller en kortfattad redovisning av resultaten. En mer omfattande analys omfattande samtliga kustfågelinventeringar är planerad att genomföras under år 2006. Den kommer att innefatta beskrivning av förändringar i kustfågelfaunan och försök att förklara orsakerna till dessa.

Gråtruten har länge varit den dominerande arten bland häckande kustfåglar på Hallands Väderö. En kraftig tillbakagång konstaterades vid 1994 års inventering. Minskningen har fortsatt och beståndet uppgår nu till i storleksordningen 1100 häckande par. Även havstruten uppvisar en viss minskning sedan 1994. Ejdern, som är den andra dominanten bland öns kustfåglar, uppvisar en måttlig tillbakagång jämfört med inventeringen 1979.

Storskarv konstaterades 2005 för första gången häcka på Hallands Väderö. Även vitkindad gås har tillkommit som häckfågel på ön sedan föregående inventering.

Ett bestånd av mård finns etablerat på huvudön sedan drygt 20 år, men varken mård eller mink finns regelbundet på skären. Intressanta jämförelser kan därför göras av fågelfaunans utveckling mellan huvudön och skären runt Väderön. Ejdern uppvisar en långsiktig minskning på huvudön och en ökning på skären - i första hand på Vinga skär. En viss omfördelning av bestånden av de hålhäckande arterna tordmule och tobisgrissla har också skett under den tid mård funnits på ön. För de främst på huvudön och likaledes i håligheter häckande arterna småskrake och gravand inräknades vid inventeringen 2005 ett antal par som ligger nära tidigare års resultat. Bland annat genom årlig ringmärkning av ungar av tobisgrissla har det framgått att de tobisgrisslor som häckar på huvudön får ytterst få flygfärdiga ungar. Predationstrycket på kustfåglarnas ägg och ungar är med stor sannolikhet högt. Av allt att döma är detta främst orsakat av mården. I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att inte större förändringar skett speciellt när det gäller de hålhäckande arternas numerär och fördelning.

Sverige har som mål att vara klimatneutralt senast år 2045. Transporterna står för en stor del av våra klimatpåverkande utsläpp nationellt och regionalt. Inom transportsektorn ska utsläppen minska med 70 procent till år 2030 jämfört med år 2010 – ett av de mest ambitiösa klimatmålen i världen. För att nå målet är samhället i behov en snabb övergång till förnybara drivmedel inom transportsektorn. Omställningen kräver engagemang, innovationer och handlingskraft från samhällets alla berörda aktörer. För att nå målet kommer det behövas flera förnybara drivmedel inom den nuvarande och framtida fordonsflottan. En väl fungerande publik infrastruktur för förnybara drivmedel med god geografisk täckning är därför en helt avgörande förutsättning för omställningen till en fossilfri fordonspark.

Denna plan är en del av Länsstyrelsens regleringsbrevsuppdrag 3.19 för budgetåren 2018 och 2019. Uppdraget har genomförts i dialog med Länsstyrelserna, Energimyndigheten och Trafikverket, länets kommuner, Region Kronoberg, Energikontor sydost, Miljöfordon Sverige, Småländska bränslen, Eon samt Bee Charging. Samverkan kring framtagande av planen har skett med närliggande länsstyrelser i Blekinge, Kalmar och Jönköpings län.

I utredningen ”Strategisk plan för transportsektorns omställning till fossilfrihet” har sex nationella myndigheter lagt fram ett antal förslag kring insatser som behövs för transportsektorns omställning. Enligt utredningen står omställning till fossilfrihet på tre ben – ett mer transporteffektivt samhälle, energieffektiva och fossilfria fordon samt högre andel förnybara drivmedel. 

Med transporteffektivt samhälle menas att transportarbetet med personbil, lastbil och flyg ska minska. Detta kan ske genom att transporter överflyttas till mer ener-gieffektiva trafikslag, kortas eller ersättas helt. Energieffektiva och fossilfria fordon fås genom att ställa krav på nya fordons koldioxidutsläpp. Högre andel förnybara drivmedel realiseras i en kombination av insatser inom produktion distribut-ion och användning.

I utredningen lämnades förslag om upprättande av regionala planer till stöd för in-frastruktur för förnybara drivmedel (förslag och åtaganden 2.1.10).

Förord - Regionala miljömål i Kronobergs län Varför behövs regionala mål? Konkreta och uppföljningsbara mål för länet är redskap som pekar ut riktningen för länets miljöarbete. Regionala mål behövs för att styra det regionala och lokala miljöarbetet mot miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Miljömålen är alltså hela länets angelägenhet, inte enbart Länsstyrelsens. Miljökvalitetsmålen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö-, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Målen ska nås inom en generation, det vill säga till 2020 (Begränsad klimatpåverkan till 2050). Miljökvalitetsmålen syftar till att: •   främja människors hälsa •   värna den biologiska mångfalden och naturmiljön •   ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena •   bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga •   trygga en god hushållning med naturresurserna Det har gått 12 års sedan miljömålssystemet infördes och det återstår åtta år innan miljökvalitetsmålen ska vara uppnådda. Nationellt beslutade preciseringar gäller fullt ut i länet. De regionala miljömålen ska ses som ett komplement till Svenska miljömål, preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål som fastställdes våren 2012 av regeringen, samt till generationsmålet som fastställdes våren 2010. Länsstyrelsen har fastställt Regionala miljömål för perioden 2013-2020. Samtidigt upphävdes tidigare regionala mål. För Kronobergs län finns därmed 45 regionala mål som har beslutats för att komplettera de nationella besluten. Sammantaget visar de bedömningar som görs varje år att även om arbetet går framåt krävs det kraftfulla insatser om vi ska kunna nå miljökvalitetsmålen till år 2020. Den senaste bedömningarna finns att ta del av på Miljömålsportalen. Slutligen: Ska vi lyckas måste alla göra sitt för att nå målen, och allas insatser är  viktiga. Det är vår gemensamma miljö vi talar om. Vad kan egentligen vara viktigare? Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län (2013)

BAKGRUND

Grunden för Sveriges miljöarbete är miljökvalitetsmålen som beslutades av riksdagen år1999. Det övergripande målet för Sveriges miljöpolitik är att lämna över ett samhälle tillnästa generation där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Genom miljömålsarbetet genomförs den ekologiska dimensionen av de globala hållbarhetsmålen (Agenda 2030) i Sverige.

Miljömålstrukturen

Riksdagen har antagit 16 miljökvalitetsmål och ett övergripande generationsmål. Miljökvalitetsmålenbeskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö-, natur- och kulturresurser som är hållbara på lång sikt. Generationsmålet är ett inriktningsmål för miljöpolitiken. Målet ger vägledning om de värden som ska skyddas och den samhällsomställning som krävs för att nå önskad miljökvalitet. För att nå målet krävs en ambitiös miljöpolitik i Sverige, inom EU och iinternationella sammanhang. Generationsmålet ska vara vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället.

Åtgärdsprogram

Miljöarbetet pågår ständigt i många verksamheter med sikte på miljömålen. Sammantagetvisar de bedömningar som görs varje år att även om arbetet går framåt krävs detkraftfulla insatser för att nå miljökvalitetsmålen till år 2020. Takten i åtgärdsarbetetmåste helt enkelt öka, fler behöver göra mer!

För att skynda på arbetet har regering och riksdag beslutat att länsstyrelserna ska arbeta aktivt för att nå målen på regional och lokal nivå, bland annat genom att ta fram åtgärdsprogrami och för varje län i bred samverkan med berörda aktörer.

Syfte

Det övergripande syftet med åtgärdsprogrammet är att se till att de regionala åtgärder som behövs för att nå miljömålen kommer till stånd. Ambitionen är att åtgärdsprogrammet ska vara ett användbart verktyg på både regional och lokal nivå. Åtgärdsprogrammet ska:

• Tydliggöra vilka åtgärder som behöver vidtas och underlätta prioritering avåtgärder med stor miljönytta.

• Underlätta planering av olika slag och beslut inom arbetsuppgifter inomolika verksamheter.

• Vara ett stöd vid ansökningar av projektmedel och bidra till att medel beslutastill sökanden i Kronobergs län.

• Stimulera till ökad samverkan mellan olika myndigheter, kommuner, näringsliv och organisationer.

FÖRORDÅtgärder för ett grönare KronobergGrunden för ett effektivt miljöarbete är de miljömål som vi gemensamt tagit fram. De visar den kvalitet vår miljö behöver, för att säkerställa att kommande generationer har lika goda eller bättre förutsättningar att fylla sina behov som vi som lever nu. Något som är lika viktigt är att vidta åtgärder för att nå upp till de miljömål vi gemensamt tagit fram. Mycket bra miljöarbete pågår i länet, vilket också har gett effekter på flera håll. Sammantaget visar dock de bedömningar som görs varje år, att även om arbetet går framåt, kommer det att krävas stora insatser för att nå våra miljömål till 2020. Det är av denna anledning som Länsstyrelsen har tagit fram detta åtgärdsprogram. I detta dokument lyfts ett urval av åtgärder som tillsammans bidrar till ett grönare Kronoberg. Det är både stora och små åtgärder, men vi är många som delar ansvaret för att genomföra dem. Vi bidrar alla på olika sätt till negativ miljöpåverkan och har därför ett ansvar för att vidta åtgärder. Om vi ska nå miljömålen krävs engagemang på alla nivåer. Flera av er har visat stort engagemang under arbetets gång och bidragit till de åtgärder som föreslås i detta program. Vår förhoppning är att Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län ska stödja och stimulera näringsliv, kommuner, myndigheter, organisationer och föreningar att utveckla arbetet för en bättre miljö i länet. Stort tack till alla som redan deltar, och vill fortsätta resan mot ett grönare Kronoberg!Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län (2014)

Den svenska skogspolitiken innebär att biologiska mångfald ska bevaras, både i from av hållbara produktiva ekosystem och bevarande av livskraftiga populationer av alla förekommande arter. Givet en lång historia av intensivt nyttjande av skogarna för produktion av virke, och en konkurrens mellan arealer för produktion och naturvård, så är det angeläget att utveckla kostnadseffektiva och verksamma tekniker för strategisk och taktisk planering.

Detta gäller såväl skydd av natur, men även skogsskötsel och återskapande av funktionella ekosystem.

Som en praktisk tillämpning av utvecklingsarbetet inom forskningsprogrammet ” Fjärranalys för miljö” genomfördes under 2002 en regional bristanalys presenteras sedan en rumslig analys av var trakter av speciellt intresse för bevarande av av olika skogstyper ligger, i vilken grad är de skyddade och om de utgör fungerade nätverk av livsmiljöer för olika artar.

 Inledningsvis presenteras en metodik för regional bristanalys.

I det andra avsnittet presenterar vi ett angreppssätt för att utvärdera funktionen av de arealer som det enligt den regionala bristanalysen är brist på. Detta baseras på kvalitativa och kvantitativa kunskaper om arter med olika landskapsekologiska krav som är specialiserade på olika skogstyper, och en kartering av olika skogstyper.

Övervakning av kustfiskbestånd har tidigarefrämst varit inriktad mot att bedöma förändringari för fisket viktiga arter och årsklasseroch i mindre utsträckning mot attbedöma förändringar relaterade till biologiskmångfald. Under 2002 startade länsstyrelsernai Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlandsoch Gävleborgs län, Fiskeriverket,Umeå Marina Forskningscentrum och Naturvårdsverketett projekt med syfte att utarbetaen strategi för ett samordnat nationellt/regionalt övervakningsprogram för kustfiski Bottniska viken. Projektet finansieras avNaturvårdsverket och Fiskeriverket. Ett samordnatövervakningsprogram är framför alltnödvändigt för att klara uppföljningen av detnationella miljömålet ”Hav i balans samtlevande kust och skärgård” och motsvaranderegionalt formulerade mål. Ambitionen är attsamordning även kan göras med uppföljningenenligt EU:s ramdirektiv för vatten. I föreligganderapport redovisas resultaten frånprojektets första år. Resultaten omfattar jämförelsermellan två provfiskestrategier ochett preliminärt förslag till strategi för ett samordnatövervakningsprogram för kustfisk.

Flodkräftan(Astacus) är vår enda inhemska sötvattenskräfta. Sedan början av 1900-talet har den minska starkt i utbredning och antal. Det största hotet mot flodkräftan är signalkräftan (Pasifastacus leniusculus), främst på grund av kräftpesten som är en mycket smittsam sjukdom som signalkräftan i princip alltid bär på. Signalkräftan är mycket utbredd över hela södra Sverige och flodkräftan har trängts undan till begränsade lokaler på otillgängliga plaster. Läget är inte full så kritiskt i vårt län men det krävs ett aktivt arbete för att situationen inte ska förvärras. Signalkräftan etableras ofta i nya vattendrag genom att människor planterar ut den illegalt.

Flodkräftan är mycket känslig mot försurning och har specifika krav på boplatser och jaktmarker. Därför räcker det inte med att bara hindra spridning av signalkräfta och kräftpest. Andra nyckelfrågor är biotopvård och kalkning för att återskapa bra områden för flodkräftor som blivit förstörda.

För att kunna arbeta på ett bra sätt med att bevara flodkräftorna i länet är det mycket viktigt att frågan är lokalt förankrad. Det är avgörande att fiskerättsägare och boende är delaktiga i arbetet för att det ska bli framgångsrikt.

Målsättningen med det här projektet är att ha friska och fiskbara flodkräftbestånd inom alla skyddsområden och en positiv utveckling för flodkräftan i länet. Förhoppningen är att en ökning av antalet välmående flodkräftbestånd i länet ska minska intresset, och därmed risken, för illegala utsättningar av signalkräftor. För att uppnå detta har Länsstyrelsen kartlagt alla kända flodkräftlokaler i länet och börjat utarbeta en strategi för bevarandet av flodkräftan i länet. I denna rapport beskrivs problembilden omkring flodkräftor och hur man planerar att arbeta för att främja flodkräftan.

SAMMANFATTNING

Öländsk tegellav

Psora vallesiaca är rödlistad som akut hotad (CR). Arten var fram till

2005 känd från en lokal på Öland, där den blev funnen 1970. Under 2004–2006 hittades

fyra nya lokaler på Gotland under samma period togs ett åtgärdsprogram fram för att

säkerställa artens fortlevnad i landet. I åtgärdsprogrammet föreslogs en inventering på

Öland och Gotland för att försöka finna nya lokaler i landet och för att få ett bättre grepp

om ekologi, status och utbredning. I denna rapport redovisas resultaten av denna

inventering, som utfördes 2007.

Inga nya lokaler hittades på Öland och chansen att finna nya lokaler där får nu anses som

små. På Gotland hittades fem nya lokaler, varav några med flera dellokaler. Totalt är nu tio

aktuella lokaler kända i landet. På Gotland har arten noterats på sammanlagt 34 block eller

avsatser och täcker nästan 900 cm

2. Lokalerna är spridda på ön, i norr och öster samt längst

i söder. Tre av lokalerna ligger i ett naturreservat och de andra är utan formellt skydd.

Det är nu, genom de nya fynden, möjligt att beskriva artens ekologi mer i detalj. Den

uppträder oftast på väl vittrade kalkstensblock, men även på avsatser. Laven skyr dock den

hårda revkalkstenen som bygger upp de flesta raukar, klintar och hällmarker. Man finner

arten huvudsakligen på sidan av blocken och avsatserna, bara mer sällan på ovansidan.

Lokalerna bör vara ljusa, helt öppna till halvöppna med gles buskvegetation eller spridda

träd. Under dessa förhållanden är arten oftast fertil och mår väl. Under skuggigare

förhållanden mår arten sämre och är ofta steril. Ungefär samma förhållanden gäller dess

släkting falsk guldskivlav

Psora testacea, som dock påträffas på något hårdare, eller

åtminstone inte så vittrad kalksten, men inte heller den växer på revkalksten. Bara på en

lokal uppträder arterna tillsammans och intrycket är därför att om den ena arten finns på en

lokal är sannolikheten inte så stor att den andra finns.

Under inventeringen besöktes de allra flesta områden på Gotland som har gynnsamma

förhållanden för öländsk tegellav. Dessa områden är inte speciellt många då kalkstenen på

de flesta ställen är för hård och inte tillräckligt vittrad. Mörkertalet för arten bör därför,

enligt vår bedömning inte vara så stort. Trots det kan det finnas oupptäckta lokaler eller

delpopulationer.

Flertalet av de aktuella lokalerna hålls mer eller mindre öppna genom bete. Igenväxning är

således inte något större problem idag, men är något man på sikt måsta bevaka. En av

lokalerna bör dock röjas omgående. Stenbrottsverksamhet skulle också kunna utgöra ett

hot mot någon av lokalerna.

Uppföljningen av åtgärdsprogrammet bör nu koncentrera sig på att se till att de tio kända

lokalerna har så gynnsamma förutsättningar som möjligt för öländsk tegellav. Viss

övervakning bör ske, dels på de lokaler där skötselåtgärder görs, dels på några av de

rikligaste lokalerna.

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering av Albysjön, Långsjön,

Kyrksjön, Vällingen, Västra Styran, Uttran, Måsnaren och Bornan i Stockholms län

sommaren 2009. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas

ekologiska status med avseende på makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten i

Roslagen AB på uppdrag av länsstyrelsen i Stockholms län.

Samtliga sjöar bedömdes till måttlig status, undantaget Västra Styran som bedömdes vara av god

status.

Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de

sjöar, Västra Styran och Kyrksjön, som låg på gränsen till en lägre klassgräns

rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder.

Sammantaget noterades 57 arter av makrofyter, övervattenväxter undantaget.

Artantalet var

högst i Långsjön där 40 arter noterades och lägst i Kyrksjön med endast nio arter.

Tre rödlistade arter noterades vid inventeringen, nämligen kransalgen uddslinke (

Nitella

mucronata

) och natearterna bandnate (Potamogeton compressus) och uddnate (Potamogeton

friesii

). Uddslinke noterades i Uttran och Måsnaren och anges i rödlistan som starkt hotad

(EN), bandnate noterades i Albysjön och anges i rödlistan som sårbar (VU) och uddnate

noterades i Albysjön och Långsjön och anges i rödlistan som missgynnad (NT). I nya

rödlistan som planeras till 2010 kommer, med förbehåll för ytterligare förändringar, bandnate

och uddslinke att klassificeras som missgynnade i stället för sårbar respektive starkt hotad.

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea),spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

Makrofytinventering i fem sjöar i Stockholms län 2011 Sidan 5 av 42 www.naturvatten.se

Föreliggande rapport redovisar resultat av makrofytinventering i Garnsviken, Väntholmsviken. Tullingesjön, Albysjön och Sörsjön, Stockholms län, 2011. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att fastställa sjöarnas ekologiska status med avseende på makrofyter. För Sörsjön utfördes också en kvalitativ inventering av stormusslor som tillsammans med uppgifter om vattenväxter utgjorde underlag för naturvärdesbedömning. Inventeringen utfördes av Naturvatten i Roslagen AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Sammantaget påträffades 36 arter av makrofyter, undantaget övervattensvegetation. Artantalet var högst i Garnsviken där 30 arter noterades och lägst i Sörsjön där 15 arter hittades. Vid inventeringen påträffades tre rödlistade arter vilka anges i rödlistan som nära hotade.

Bandnate (Potamogeton compressus) samt uddslinke (Nitella mucronata) påträffades i Garnsviken och uddnate (Potamogeton friesii) observerades i Tullingesjön.

Baserat på förekommande vattenväxter klassades samtliga sjöar till måttlig ekologisk status. Bedömningen kan betraktas som säker då den omfattade ett stort antal arter och de sjöar, Väntholmsviken och Albysjön, som låg på gränsen till otillfredsställande status rimlighetsbedömdes enligt gällande bedömningsgrunder. Det kan dock inte uteslutas att planerade framtida revideringar av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kan komma att medföra en förändrad statusklassning.

Vid stormusselinventeringen av Sörsjön hittades fyra arter, nämligen allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (A. cygnea), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och äkta målarmussla (U. pictorum).

Äkta målarmussla är rödlistad som nära hotad (NT). Sörsjön bedömdes hysa naturvärden av regional betydelse. Bedömningen grundar sig främst på förekomst av den rödlistade arten äkta målarmussla (U. pictorum).

Övriga naturrelaterade värden är en generellt hög grad av naturlighet, förekomst av stora sammanhängande vassområden, sannolik betydelse som häckningsområde för fågel samt en rik förekomst av stormusslor.

Dessutom har ål (Anguilla anguilla) observerats i sjön. Ålen är akut hotad (CR) enligt den svenska rödlistan.

Föreliggande rapport redovisar resultat från en inventering av vattenvegetation i Holmsjön (Norrtälje kommun) och Tullan (Salems och Södertälje kommuner) 2021. Inventeringen syftade till undersökning av sjöarnas växtsamhällen samt klassificering av ekologisk status avseende makrofyter. Inventeringen utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län.

I Holmsjön noterades 17 arter av vattenvegetation vid inventeringen, undantaget övervattenväxter. Långskottsväxter var dominerande växtgrupp med sex olika arter. Gul näckros var vanligaste förekommande art och med fem olika arter av flytbladsväxter var denna grupp karaktäriserande för sjön. Även mossor förekom relativt frekvent och tre arter av flytväxter noterades. Inga kortskottsväxter eller kransalger påträffades och i övrigt noterades inte heller några rödlistade eller i övrigt ovanliga arter i sjön. Djupast förekommande arter var stor näckmossa och spärrkrokmossa som noterades ner till 2,2 meters djup. Enligt klassificering baserad på makrofyter bedömdes ekologisk status vara måttlig. Sjön är enligt vår kännedom inte tidigare inventerad.

I Tullan noterades hela 27 arter av vattenvegetation vid inventeringen, undantaget övervattenväxter. Långskottsväxter var dominerande växtgrupp med tio olika arter men även i denna sjö var gul näckros vanligaste förekommande art. Som helhet var Tullan däremot mer variationsrik och representerades bland annat av flera arter av kortskottsväxter, kransalger och mossor samt getraggsalg och sjöplommon. Fynd av två rödlistade arter gjordes vid inventeringen, bandnate i hotkategorin sårbar (VU) och uddnate som är rödlistade i kategorin nära hotad (NT). Båda natearterna är enligt vår kännedom att betrakta som ny kunskap. Djupast förekommande art var spärrkrokmossa som noterades ner till hela 6,4 meters djup. Jämförelser med tidigare inventeringar är svåra att göra på grund av skillnader i metodik.

Samtliga arter som tidigare noterats återfanns 2021 och ett stort antal arter tillkom till artlistan. Djuputbredningen tycks vara liknande som vid tidigare inventering (1998) då hornsärv noterades på 5 meter, jämfört med 5,1 meter år 2021. Trofiskt makrofytindex indikerar måttlig ekologisk status, på gränsen till god status, där uddnate motiverar måttlig statusklass.

Vegetationens stora förekomstdjup och fynd av notblomster samt glans-

/mattslinke leder till en expertbedömning vilken indikerar god ekologisk status.

Rapporten redogör för resultat av inventering av fiskyngel i sex grunda

vikar i Långvinds- och Harkskärsområdet, Gävleborgs län 2013.

Inventeringen utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen i

Gävleborgs län. Syfte var att undersöka fiskyngelförekomsten.

Inventeringen utfördes under perioden 7-9 augusti i Yttra Storhamn,

Åskärsviken, Mjölkviken och Fågelviken i Långvindsområdet samt i viken

syd S:t Olofs sten och Näsviken i Harkskärsområdet. Provtagningen

utfördes med 10-gram sprängladdningar enligt metodik framtagen av

Fiskeriverket. Åskärsviken inventerades för första gången vid

föreliggande undersökning medan övriga vikar inventerats ett flertal

gånger sedan 2002.

Inventeringen 2013 visar på mycket låg förekomst av yngel, framförallt

när det gäller gädda men även av övriga varmvattensarter i flera av

vikarna. I Yttre Storhamn dominerades yngelfångsten av storspigg och

endast ett fåtal abborrar och ett gäddyngel noterades. I Åskärsviken

dominerades fångsten av abborre men även gädda och mört noterades.

Fångsten i Mjölkviken dominerades av storspigg men även abborre och

mört noterades. I Fågelviken utgjordes hela fångsten av storspigg.

Fångsten i viken syd S:t Olofs sten dominerades av karpfisk men även ett

fåtal abborrar noterades samt både små- och storspigg. Även i Näsviken

dominerades fångsten av storspigg och endast ett par abborrar och en

björkna/braxen noterades.

Resultaten visar på allvarliga rekryteringsproblem för flera av de

varmvattenskrävande arterna i de flesta vikarna. Generellt sett tyder

inventeringen 2013 på en fungerande om än svag rekrytering av abborre

och mört i Mjölkviken och Åskärsviken samt av björkna/braxen och löja i

viken syd S:t Olofs sten.

Under perioden 2002-2013 har rekryteringen av abborre och mört minskat

i Långvindsvikarna. Samtidigt syns en uppgång i antalet storspigg under

de senaste åren. Samma trend kan ses i Harkskärsvikarna. Här är dock

mellanårsvariationerna betydande för abborre och mört och trenden är inte

statistiskt signifikant. Trenderna måste dock tolkas med försiktighet på

grund av osäkerheter i och med konvertering av äldre resultat.

I Mjölkviken (Långsvindsområdet) ses sedan 2008 en uppåtgående trend i

abborrens förekomst, troligtvis tack vare ökad utbredning av

undervattensvegetation.

I faktabladet presenteras resultat av yngel- och vegetationsinventering av sex vikar i Stockholms skärgård år 2022. Inventeringarna är en uppföljning av undersökningar från år 2021 och syftar till att ge underlag för miljöövervakning och uppföljning av fiskfredningsområden. Uppdraget utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm.

Under hösten 2021 genomförde Länsstyrelsen Västra Götaland en undersökning med syfte att studera spridning av metaller och organiska miljögifter i regionen samt att samla in data inför statusklassingen inom vattenförvaltningscykel 4 (2022–2027). Abborrar fångades in från elva utvalda sjöar med kända eller misstänkta påverkanskällor. Samlingsprover bestående av muskel analyserades med avseende på högfluorerade ämnen (PFAS/PFOS), dioxiner och dioxinlika föreningar, polyklorerade bifenyler (PCB), bromerade flamskyddsmedel (PBDE) samt kvicksilver. Arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink analyserades i samlingsprover från lever.

Uppmätta halter jämfördes mot gränsvärden och bedömningsgrunder inom vattenförvaltningen (HVMFS 2019:25). Resultaten visar att halterna av det perfluorerade ämnet PFOS låg över gränsvärdet inom vattenförvaltningen i fem av elva sjöar. Högst var halterna i abborre från Lilla Issjön och Västra Ingsjön där halterna låg ca åtta gånger över gränsvärdet inom vattenförvaltningen. I Bottensjön och Guttasjön uppmättes PFOS i halter som översteg gränsvärdet ca två–tre gånger. Halten PFOS i abborre från Landvettersjön låg strax över gränsvärdet inom vattenförvaltningen.

Kvicksilverhalten låg över gränsvärdet i biota inom vattenförvaltningen i samtliga sjöar. Även det bromerade flamskyddsmedlet PBDE översteg gränsvärdet inom vattenförvaltningen i åtta av de elva sjöarna. Dessa resultat stödjer den bedömning inom vattenförvaltningen som klassar samtliga svenska vattenförekomster med sämre än god status med avseende på kvicksilver och PBDE.

Uppmätta halter av dioxiner och dioxinlika föreningar låg under gränsvärdet i biota inom vattenförvaltningen i abborre från de elva undersökta sjöarna. Inga halter av PCB översteg bedömningsgrunden förutom i abborre från Guttasjön där halten låg strax över.

Summan av de uppmätta halterna för PFAS-förningarna PFOS, PFOA, PFNA samt PFHxS (PFAS4) jämfördes även mot Livsmedelsverkets temporära åtgärdsnivå för PFAS4 i egenfångad fisk (Livsmedelsverket, 2023 a). Detta gjordes för att avgöra om en utökad undersökning bör initieras med fisk i konsumtionsstorlek för alla de arter som fångas och konsumeras regelbundet av fritidsfiskare. I fem sjöar låg halterna för PFAS4 över denna temporära åtgärdsnivå för egenfångad fisk.

För metaller där gränsvärden inom vattenförvaltningen saknas gjordes en jämförelse mot halter i abborre från referenssjöar analyserade inom Naturvårdsverkets nationella övervakning av miljögifter och metaller i limnisk biota. Dessa referenssjöar har liten lokal mänsklig påverkan och uppmätta halter anses därför beskriva den generella bakgrundsbelastningen av miljögifter i fisk. Resultaten visar att de uppmätta halterna av vissa metaller i abborre låg över de halter som uppmätts inom den nationella övervakningen av abborre. Detta gäller arsenik i Vassbotten och Åsunden, bly i Östra Ingsjön och Landvettersjön samt krom och nickel i abborrar från Landvettersjön.

SAMMANFATTNING

År 2009 var fjärde året i rad som grönfläckig padda återinventerades vid Kättelviken på södra

Gotland. Utsättning av arten under åren 1995-2008, hade fram till i år inte resulterat i någon

verifierad föryngring, men i år var det dags.

Under inventeringen år 2009 verifierades föryngring av grönfläckig padda, baserat på en

extern fotogranskning (Christer Larsson och Mats Wirén) av nyligen metamorfoserade

individer, som påträffades vid det undersökta området den 1 juli. Resultatet av inventeringen

var också att en tidigare aldrig påträffad grönfläckig padda, kallad individ nr 40, påträffades

två gånger med 48 dagars mellanrum (den 19 maj samt den 6 juli). Den hittades bägge

gångerna på exakt samma plats när den korsade genomfartsvägen, den första gången i riktning

ut mot havet och den senare gången var den på väg upp mot Husrygg igen.

Årets glädjande och positiva resultat kan anses motivera vidare uppföljning och eventuellt för

arten ytterligare befrämjande åtgärder i området.

Ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Blekinge och Östergötlands län med syfte

att ta fram en bra inventeringsmetod för ekoxe påbörjades 2007. Ekoxen har gått starkt

tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena. Den är fridlyst i hela landet och

förutom i Blekinge, vissa delar av Kalmar- och Östergötlands län är ekoxen en sällsynt

art. Ekoxen är upptagen på rödlistan som missgynnad (NT) och ingår i Natura 2000 som

annex-II art vilket innebär att arten ska inventeras inom nätverket men i dagsläget finns

ingen bra inventeringsmetodik. Tanken med detta projekt har varit att utarbeta en inventeringsmetodik

inom miljöövervakningen som även skulle vara lämplig att använda

inom Basinventering Natura 2000 samt Uppföljning och övervakning av Natura 2000

framöver.

Ett flertal inventeringsmetodiker testades i Västra Götaland (Kungsbacka kommun)

under sommaren 2006 men ingen av dessa fungerade riktigt bra. Med utgångspunkt från

ekoxens krav på sin miljö samt vad som eventuellt lockar till sig individerna till ett visst

område valdes ett par nya sätt att inventera arten ut för att testas i Blekinge och Östergötland.

Det som testades var om artificiell eksav kunde locka till sig ekoxar samt om

man genom GIS/landskapsanalys kan prediktera förekomst av arten genom vissa habitatparametrar.

Försök med artificiell eksav utfördes i kända ekoxlokaler i både Östergötland och Blekinge

under sommaren 2007 men med lite olika metoder. I Östergötland fälldes några

ekar och från dessa samlades löv, innerbark och lite av den yttersta veden in för att sedan

genomgå en jäsprocess precis som vid vinframställning. Den jästa produkten blandades

med sirap och spån för att bilda en massa som man sedan smetade på fällor tillverkade

av ek (plankor med tak, golv och en bakre vägg där barken fortfarande satt

kvar). Dessa fällor hängdes upp på solbelysta ekstammar i kända ekoxlokaler. I Blekinge

testades själva eksavsjäsningen direkt på träden. Där valdes ett tiotal ekar ut i tre

naturreservat. Ekarna som valdes ut stod solbelysta under större delen av dagen, de var

inte vindexponerade och inte solitärer. I ekarna höggs ett ca 2 dm vertikalt sår upp så att

det nådde ned till splintveden och i detta sår sprayades en 20 %:ig socker/

alkohollösning. Såren sprayades var tredje dag i ca två veckor innan själva inventeringsförsöket

sattes igång. Under maj-juni utfördes sedan inventering i båda länens

testområden. Lokalerna besöktes dels på eftermiddagen dels vid skymningen då inventering

utfördes m.h.a. nattorienteringslampa. Ingen av metoderna kan sägas vara direkt

lyckad.

Förutom fälttest har en GIS-analys genomförts i Blekinge. Syftet med denna undersökning

var att se om man kan förutsäga ekoxförekomst genom att titta på vissa habitatparametrar.

Under åren 1995-1998 pågick i Blekinge ”Projekt Ekoxe” bl a med syfte att

kartlägga artens förekomst i länet. Detta, tillsammans med att allmänheten kan rapportera

in fynd av ekoxe på Länsstyrelsen i Blekinges hemsida, har bidragit till att kunskapen

om artens utbredning i länet är relativt god. Dessa fyndlokaler användes i analysen där

en buffertzon på 100m respektive 500m lades runt varje fynduppgift och där analyser

utfördes inom dessa ytor. Det som undersöktes var om det var något speciellt habitat

som föredrogs, om de föredrog något speciellt väderstreck samt om närhet till vatten

kunde vara avgörande. Resultatet visade att ekoxar förekom i områden där tre habitat

(lövskog, åkermark och betesmark) var vanligt förekommande,. Det visade även att väderstrecken

öst, sydväst, syd, sydöst och väst föredrogs med tyngdpunkt på sydslutt

ningar. Då man använder sig av denna framtagna modell ser man att i Blekinge finns

mycket habitat som är lämpligt men som vi ännu inte har några fynduppgifter från.

Under 2008 togs en inventeringsblankett fram i samarbete med Artdatabanken. Blanketten

och den framtagna GIS-modellen testades i fält i Blekinge under 2009. Från den

framtagna GIS-modellen slumpades 20 lokaler ut för test av den framtagna inventeringsblanketten

samt för att se hur modellen fungerade i verkligheten. Hälften av de utslumpade

lokalerna fanns inom områden som enligt modellen skulle vara bra ekoxmiljöer

och resten av punkterna låg i enligt modellen mindre lämpliga ekoxmiljöer. Inventeraren

fick utföra ett blindtest och fick enbart koordinater och kartor över de lokaler som

skulle besökas utan att veta om han befann sig i lämpliga eller olämpliga miljöer. Testet

visade att modellen som den är utformad idag är otillräcklig men att den har potential då

de lokaler som enligt modellen skulle vara mer lämpliga för ekoxar faktiskt var något

bättre än de tio mindre lämpliga lokalerna. Däremot behöver modellen finjusteras ytterligare

för att vara optimal eller helt enkelt ses som ett första steg i urvalet av lämpliga

inventeringsområden. Med kompletterande uppgifter från allmänheten skulle man kunna

få fram lämpliga inventeringsområden som man därefter skulle kunna besöka och

utföra en inventering på.

Utöver dessa test har ekoxen stått i fokus på ett flertal andra sätt i Blekinge under 2008

och 2009. Från och med 2008 kommer Länsstyrelsen i Blekinge i samarbete med Naturum

i Ronneby att satsa på mer information om årligen utvalda arter, ”Årets djur”. Under

2008 valdes ekoxe ut som en av två arter till ”årets djur” och detta har inneburit en

hel del aktiviteter på Naturum i Ronneby. En utställning om arten finns att beskåda på

Naturum, allmänheten har kunnat rapportera in ekoxfynd direkt till personalen och en

föreläsning om ekoxar och andra eklevande skalbaggar hölls av Nicklas Jansson, Länsstyrelsen

Östergötland på Naturum i Ronneby. Under 2009 hade Mitt i Naturen ett landskapsdjurstema.

Då besöktes Blekinge och dess landskapsdjur Ekoxen presenterades.

Dessutom, deltog Therese Asp från Länsstyrelsen i Blekinge och Niklas Jansson från

Länsstyrelsen i Östergötland på en ekoxworkshop i England under 2008. Detta för att få

nya idéer till projektet samt för att dela med oss av våra erfarenheter.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att ingen av de testade metoderna visade sig

vara optimala men GIS-modellen kan ses som ett grovt hjälpmedel för att få fram tänkbara

inventeringsområden och kan förfinas betydligt med hjälp av rapporter från allmänheten.

Besök har sommaren 2017 skett vid samtliga kända kolonierna i landskapets kustområde. Undersökningen har gjorts på så sätt att antalet par gråtrut som inleder häckning först bedömts genom ett eller flera tidiga besök. Vid ett senare tillfälle längre fram i häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats.

Vid besöken på häckningslokalerna 2017 hittades bara en enda död gammal gråtrut med riktigt typiska symptom på den tidigare grasserande trutsjukan. Fågeln hittades döende på östra delen av Eggegrund. Inte heller hittades särskilt många individer av andra skärgårdsfågelarter som uppvisade sjukdomssymptom utan predation. Ännu sommaren 2017 kunde Gävlebukten därmed i stort sett friskförklaras med avseende på förlamningsepidemier. Inte sedan 2006 har trutsjukan grasserat i större omfattning i området.

Summering av totalpopulationen i undersökningsområdet visade på ett ökande bestånd av gråtrut. Efter tre år av nedgång från toppnivån på 720 par 2013 kom nu en ökning på 8% jämfört med 2016 upp till 633 par.

Ejdern har fortfarande en gynnsam utveckling med ökningar i antal och god förekomst av kullar med ungar. Situationen är därmed mer positiv vid Bottenhavet än i skärgårdarna från Roslagen och längre söderut.