Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 46 av 46
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Anna-Carin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lönn, Mikael
    Institutionen för livsvetenskaper Södertörns högskola.
    Genetisk variation hos vildaväxter och djur i Sverige: En kunskapsöversikt om svenska arter och populationer, teori och undersökningsmetoder Genetic variation in natural populations of animals and plants in Sweden – a review of case studies, theory and some methods2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sverige har genom Konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att bevarasin biologiska mångfald (biodiversitet) på ekosystem-, art- och gennivån. Ettvanligt synsätt är att bevarandet av ekosystem och naturtyper också bevarararter och att bevarandet av arter också bevarar genetisk variation inom arterna.Det finns en ökande insikt om att bevarandet av arter inte nödvändigtvis bevarar den genetiska mångfalden inom arterna. Bevarandet av genetisk variationhar hittills fått relativt liten uppmärksamhet inom den praktiska naturvården.På senare år har en del forskare argumenterat för att bevarandearbetetkanske borde fokuseras på att försöka förhindra utdöenden av genetisktdistinkta populationer snarare än att förhindra att arter dör ut. Förespråkarnamenar att man genom att satsa på att bevara genetiskt distinkta populationerbättre bevarar en arts evolutionära potential och anpassningsförmåga. På såsätt minskar risken att arten dör ut även i ett längre tidsperspektiv.Naturvårdsverket fick ett regeringsuppdrag 2006 att ”i samråd med Statensjordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och Sveriges lantbruksuniversitet,ta fram ett nationellt handlingsprogram för bevarande av genetisk variation hosvilda växter och djur.” Den här kunskapsöversikten är en del av underlagetinom uppdraget och har två huvudmålsättningar.Den första målsättningen med kunskapsöversikten är att beskriva den genetiska variationen i svenska populationer utifrån ett antal teman. Dessa teman ärvalda för att belysa vilka generella frågeställningar och problem som i dagslägetidentifieras som betydelsefulla inom den bevarandegenetiska forskningen. Varjetemaavsnitt redovisar det internationella forskningsläget, med exempel på relevanta genetiska studier av svenska organismer.Kunskapsöversiktens andra målsättning är att göra ämnesområdet genetikmer lättillgängligt för personer som inte har arbetat med genetiska frågeställningar tidigare eller de som vill repetera den teoretiska bakgrunden. Den somhar kunskap i populationsgenetiska och evolutionära processer behöver inteläsa detta för att kunna tillgodogöra sig resten av kunskapsöversikten. Kunskapsöversiktens syfte är inte att ge en heltäckande redogörelse för allagenetiska studier som är gjorda i Sverige. Studier före 1997 finns sammanställdai två tidigare rapporter (Laikre & Ryman 1997; Lönn m.fl. 1998). Dessa rapporter är fortfarande mycket aktuella. Eftersom det sker mycket genetiskforskning i Sverige och andra länder, gör den här kunskapsöversikten inteanspråk på att samla all nyvunnen genetisk kunskap om vilda växter och djursedan 1997, utan fokus ligger på de processer som kan antas förändra dengenetiska variationen i vilda populationer utifrån ett svenskt perspektiv.Nyttan av genetisk mångfald. Genetiska skillnader mellan individer, dengenetiska variationen, utgör grunden för all evolution och anpassning. Om allaindivider av en art är genetiskt identiska sätts evolutionen ur spel, med följd attarten inte kan anpassa sig till nya situationer t.ex. de klimatförändringar somförväntas ske till följd av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Att mäta dengenetiska variationen och sätta den i samband med evolutionär förändring och ekologisk funktion i vilda populationer är forskningsmässigt mycket krävande.Dock visar en sammanfattande studie av ett stort antal växtstudier ett tydligtsamband mellan populationsstorlek, genetisk variation och olika mått på fertilitetoch livsduglighet, och en annan att ålgräsängar bestående av flera genotypervar mindre känsliga för miljöförändringar, växte tätare och hyste fler smådjur,än genetiskt enhetliga ålgräsängar.Mänskliga aktiviteter kan ha negativa konsekvenser för den genetiskamångfalden och därmed för anpassningsförmågan. Oavsett om variationen ärtill nytta för dagens populationer vet vi inte säkert vilka egenskaper som blirnödvändiga för överlevnaden i en ny miljösituation.Genetisk utarmning av små populationer. Minskad populationsstorlek ärett problem för många djur och växter i människopåverkade områden. Små,isolerade populationer förlorar genetisk variation p.g.a. slumpmässiga, lokalaprocesser (genetisk drift), och på sikt kan även anpassningsförmågan påverkas.Undersökningar visar att många populationer är tillräckligt små och isoleradeför att påverkas av genetisk utarmning, och att utarmade populationer ofta harlägre fertilitet och överlevnadsförmåga som en följd av ökad inavel eller att värdefulla alleler gått förlorade. Enligt flera studier kan det dock räcka med ettfåtal immigranter för att motverka negativa effekter av inavel. Däremot är detsvårt att dra generella slutsatser om hur genetisk utarmning påverkar populationers långsiktiga anpassningsförmåga utifrån de få studier som hittills utförts.Genetisk mångfald efter genflöde och hybridisering. Mänskliga aktiviteterhar i många fall medfört ett ökat genutbyte mellan naturliga djur- och växtpopulationer. Ett stort eller långväga genflöde kan påverka de populationersom tar emot genflödet. Det finns flera fall där mänskliga aktiviteter ökat genflödet genom att skapa gränszoner eller ”hybridmiljöer” där genetiskt olikapopulationer eller närbesläktade arter kunnat mötas och utbyta gener medvarandra. Hos flera arter, t.ex. skogshare respektive växten gulluzern vet manatt gener från införda eller domesticerade släktingar (fälthare resp. blåluzern)spridits ut i den svenska naturen. Däremot saknar vi fortfarande kunskap omdet genflöde som sker när nyanlagda vägslänter besås med utländskt gräsfröeller när utplanterade skogsträd, fåglar och fiskar med främmande bakgrundkommer i kontakt med inhemska bestånd i Sverige. Studier av bl.a. lax visar att genflöde kan vara skadligt genom att ge upphovtill hybrider med låg fertilitet eller livskraft (utavelsdepression). I andra fall hargenflödet gått så långt att arters särprägel hotas, som i fallet med de individfattiga öländska bestånden av silverviol som lätt bildar hybrider med andraarter. Ibland har det uppstått populationer med förmåga att invadera naturligaekosystem efter det att människan underlättat hybridisering mellan närbesläktade arter. Negativa effekter av genflöde måste också beaktas när naturvårdsprojekt avser förstärka populationer genom att tillföra uppfödda individer ellerindivider från andra, avlägsna populationer.Genetiska effekter av beskattning. Många djur- och växtarter utsätts för enregelbunden beskattning i form av fiske, jakt eller skogsbruk. Beskattning förväntas bl.a. öka risken för genetisk utarmning genom att minska den genetiskteffektiva populationsstorleken. I en studie av torsk ledde lokal beskattning tillett ökat inflöde av individer (och gener) från andra populationer, med följd att även det storskaliga variationsmönstret också påverkades. Det finns flera exempel på beskattade djurpopulationer som genomgått en riktad evolutionär förändring, som ett resultat av att beskattningen varit selektiv. I flera fall har dennaförändring minskat populationens förmåga att återhämta sig. Genetisk mångfald och pågående habitat- och klimatförändringar. Lokalanpassning innebär att populationer av en art är genetiskt anpassade till olikamiljötyper. Förmågan att anpassa sig utgör populationers evolutionära potentialoch denna är generellt sett större ju mer genetisk variation som finns i en population. Det finns många exempel på svenska arter som utvecklat lokalt anpassadepopulationer i vissa miljöer, t.ex. strandsnäcka, blåmussla, sill, storspigg, spåtistel, tall, och vitklöver. Förekomsten av lokala anpassningar betyder attindivider från olika populationer inte är direkt utbytbara – lokalt anpassadepopulationer har ett bevarandevärde i sig. Lokal anpassning är därigenom enviktig aspekt vid restaurering, stödutsättning och utnyttjande av populationer.För varje typ av anpassning behövs specifik genetisk variation och hur dennavariation är fördelad inom och mellan populationer samt i hur hög grad variationen kan spridas genom genflöde är i huvudsak okänt och ett område där viktig kunskap saknas. Genetisk särprägel hos svenska populationer. Sverige har få endemiska arteroch de som finns har uppkommit i sen tid som resultat av lokala processer(hybridisering, polyploidisering). Samtidigt finns det många genetiskt särprägladepopulationer. Populationerna är olika för att de har olika ursprung och invandringsvägar eller för att de är anpassade till sin lokala miljö. Taxonomiska enheter som arter, varieteter och former, liksom indelningar i evolutionärt signifikanta enheter och skötselenheter avspeglar en genetisk differentieringsom skett inom eller utanför landet. Genetiskt skilda grupper kan vara svåra atturskilja morfologiskt (de är kryptiska) och det finns flera studier där man medhjälp av molekylära markörer kunnat upptäcka tidigare okända genetiskstruktur hos svenska arter.Lönn m.fl. (1998) framhöll att populationer med en huvudsaklig utbredning i Sverige inte är marginella ur ett genetiskt perspektiv, medan arter som harhuvudsaklig sydlig utbredning och randpopulationer i Sverige är mindre genetiskt variabla här. I många fall är svenska populationer minst lika variabla sompopulationer i områden som inte varit nedisade under den senaste istiden. Dessamönster har bekräftats av senare undersökningar. Likaså styrker senare studieratt populationer från Öland och Gotland, Östersjön med dess stränder,fjällvärlden och det gamla odlingslandskapet är genetiskt särpräglade. Varjeförlorad population innebär en risk att värdefull genetisk variation – och därmed anpassningsförmåga – också går förlorad. Eftersom den genetiska mångfalden återfinns i enskilda populationer eller som skillnader mellan populationerblir populationer eller grupper av populationer den mest naturliga enheten närden genetiska mångfalden skall bevaras.Genetisk övervakning. Behovet av ett genetiskt övervakningsprogram framhölls redan av Laikre & Ryman (1997). Detta behov finns fortfarande eftersomdet än så länge inte existerar något centralt organiserat genetiskt övervakningsprogram för svenska arter. Vårt förslag till övervakningsprogram baseras tillstor del på Laikre & Ryman (1997) och är tänkt som en utgångspunkt för disssioner om hur ett program kan utformas. Vi föreslår att den genetiska övervakningen fokuseras på sex olika typer av taxa (här definierade som arter ellergrupper av populationer inom arter), bl.a. taxa med negativ populationsutveckling och taxa som beskattas av människan. En av övervakningsprogrammetsviktigaste uppgifter är enligt vår mening att upprätta former för insamling ochlagring av olika typer av biologiskt material, t.ex. vävnadsprover, som kananvändas vid genetiska undersökningar av de taxa som ska övervakas. Det ärav största vikt att lagringsmetoderna möjliggör lagring under mycket lång tidoch att de inte begränsar vilka genetiska undersökningsmetoder som kan komma att användas. I vissa fall kan det bli aktuellt att använda kvantitativa genetiskametoder. Vi föreslår att det upprättas en gemensam databas över de museimaterial som kan komma till användning som referensmaterial i genetisk övervakning. Mycket av det biologiska material som lagras på många forskningsinstitutioner skulle också kunna användas på detta sätt. Det bör skapas ett formaliserat system för forskare att anmäla att de inte längre har möjlighet attbehålla insamlade material, så att dessa kan komma till användning i eventuellaövervakningsprogram.Kunskapsbrist och forskningsbehov. Vi har identifierat flera frågor somfortfarande är obesvarade trots att många studier har utförts. Vi efterlyser bl.a.mer genetisk forskning som belyser (i) vilken roll Sveriges genetiskt särprägladepopulationer kan spela för att möta en storskalig miljöförändring som t.ex. global uppvärmning. Finns det tillräckligt med genetisk variation i relevantaekologiska egenskaper för att arter i Sverige skall kunna anpassa sig? Vilkapopulationer är mest värdefulla – de centrala eller de i kanten av utbredningsområdet? Finns det risk att genetiskt särpräglade populationer går förlorade ide habitat som antas bli mest påverkade av global uppvärmning? Vilka genetiskametoder är relevanta för att mäta populationers framtida anpassningsförmåga?Hur påverkar den genetiska sammansättningen av arter som är huvudkomponenter i viktiga svenska ekosystem deras funktion, artsammansättning och stabilitet? Vi efterlyser också undersökningar av (ii) effekter av genflöde på genpooler av de omfattande utplanteringar som sker inom t.ex. skogsbruket ochfiskenäringen. Hur påverkas arter i naturliga gräsmarker av genflödet som skernär intilliggande vägslänter besås med främmande fröblandningar? När är detlämpligt att tillföra främmande individer för att förstärka populationer med fåindivider, hög grad av inavel, eller som är dåligt anpassade till ett förändrat klimat? När är sådana åtgärder skadliga? Varifrån bör förstärkningarna tas?(iii) Hur särskiljer man ”normala” genetiska förändringar från ”onormala”som skulle kunna utgöra ett hot mot mångfalden?Vad bör ingå i handlingsprogrammet? Det nationella handlingsprogrammetför bevarandet av genetisk variation hos vilda växter och djur i Sverige bör iförsta hand omfatta ett genetiskt övervakningsprogram och den forskning somföreslås i denna kunskapsöversikt. Dessutom föreslår vi att handlingsprogrammetmynnar ut i riktlinjer för hur man motverkar genetiska problem i övervakadepopulationer och i de stödutsättningar som föreslås i flera åtgärdsprogram.Handlingsprogrammet bör också ha som mål att utveckla riktlinjer och effektivasystem för registrering av alla de utsättningar som sker inom jord- och skogsbruket, i fiskenäringen, och för insåning i samband med vägbyggen och liknande.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 2.
    Andersson, Karin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Berglind, Sven-Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet. Naturvårdsbiologi och genetik, EBC.
    Inventering av sandödla (Lacerta agilis) i Gävleborg: med notiser om andra hotade sandmarksarter2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    En inventering av sandödla (Laverta agilis) utfördes i gävleborgs län under sommaren 2001, som ett led i naturvårdsverkets åtgärdsprogram för atrens bevarande i Sverige.Syftet var att fastställa atrens eventuella förekomst och hotstatus i länet.Inga sandödlor kunde påvisas, ej heller några särskilt troliga lokaler med eventuell förekomst. En orsak till att sandödlan sannolikt saknas i länet kan vara att storleken på de största flygsandområdena är mindre än i de närmast belägna nordliga länen med sandödla (Dalarna och Värmland).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 3.
    Berglund, Marika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för material- och miljökemi.
    Ek, Britt-Marie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Thunholm, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Lax, Kaj
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Nationell kartläggning av arsenikhalter i brunnsvatten samt hälsoriskbedömning2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Arsenik (As) är ett grundämne som förekommer naturligt i berggrunden. I områden

    med sulfidrika bergarter som vissa skiffrar och andra äldre sedimentbergarter kan

    arsenikhalten i vattnet vara över eller mycket över gränsvärdet för dricksvatten (10 μg

    As/l). Dricksvattnet från framför allt bergborrade brunnar kan därför utgöra en

    betydande källa till arsenikexponering. Drygt en miljon permanentboende och ungefär

    lika många fritidsboende har sin dricksvattenförsörjning från egen brunn. Antalet

    borrade brunnar ökar. Tidigare undersökningar har visat förhöjda till höga

    arsenikhalter i brunnsvatten, framför allt i bergborrade brunnar, i Skelleftefältet i

    Västerbotten, i ett stråk mellan Västerås och Enköping och kring Sollefteå. I flera län

    saknas i dagsläget helt information om arsenikhalter i grundvatten.

    Gränsvärdet för arsenik i dricksvatten baseras på livstidsrisken för cancer. Arsenik

    kan ge tumörer i hud, lunga och urinblåsa, möjligen även i lever och njure. De

    tidigaste symptomen på kronisk arsenikförgiftning är pigmenteringsförändringar i

    huden och förtjockning av hudens hornlager framför allt på handflator och fotsulor.

    Risken för negativa hälsoeffekter minskar om exponeringen minskar eller upphör. Det

    är således önskvärt att begränsa intaget av arsenik så långt det är möjligt. Detta gäller

    speciellt för barn, eftersom experimentella studier tyder på att foster och små barn kan

    vara känsligare än vuxna.

    Inom ramen för den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen analyserades

    under 2004 arsenik i 199 brunnsvattenprover tagna före eventuella filter. I denna

    rapport redovisas även resultaten från arsenikanalyser utförda vid SGU 2001-2003

    (totalt 178 brunnsvatten). Sammantaget redovisas arsenikanalyser för 377

    brunnsvatten från 14 län och 97 kommuner. I några län har endast ett fåtal prov tagits.

    Syftet med undersökningen var att kartlägga arsenikhalter i enskilda brunnar samt att

    sätta uppmätta halter i relation till kända risknivåer och göra en hälsoriskbedömning.

    Arsenikhalterna var låga i del flesta län. I 4,8% av brunnarna var arsenikhalten högre

    än 10 μg/l (range 11-297 g/l) och i 1,9% av brunnarna var halten högre än 100 μg/l

    (range 108-297 g/l). De högsta halterna uppmättes i Västerbotten (297 μg/l),

    Stockholm (max-halt 231μg/l) och Västmanlands län (25 μg/l). Arsenikhalter strax

    under gränsvärdesnivån 10 μg/l uppmättes i Jämtland, Norrbotten och

    Västernorrlands län samt på Öland. I övriga län låg alla uppmätta arsenikhalter under

    10 μg/l.

    Syfte

    Att kartlägga arsenikhalter i enskilda brunnar samt att sätta uppmätta halter i relation

    till kända risknivåer och göra en hälsoriskbedömning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 4.
    Berglund, Marika
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI.
    Holmström, Katrin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Ask, Karolin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI.
    Petersson-Grawé, Kierstin
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Pickova, Jana
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Järnberg, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Exponering för perfluorkarboner hos kvinnor med högt fiskintag2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 5.
    Bignert, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Odsjö, Tjelvar
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Galgan, Vera
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Petersson, Lars
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Mörner, Torsten
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Time trends of metals in organs of moose (Alces alces) from Sweden, 1980-20002002Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    The long-term monitoring of persistent and bio-accumulating chemicals in the Swedishenvironment is part of the Swedish National Environmental Monitoring Programme. It is based on chemical analyses of tissues and organs from species collected in selected referenceareas of the Swedish mainland, lakes and coastal areas (Odsjö & Olsson 1979a,b, Bernes1985). As part of the terrestrial contaminant monitoring programme, specimens of muscle,liver and kidney of moose (Alces alces) have been collected since 1980 from Grimsö, areference area in the monitoring programme and a coherent hunting district in the Örebrocounty (T) in south-central Sweden. In 1996, the monitoring was extended by collection andchemical analysis of organs of moose from six further counties and districts in Sweden. Thesedistricts are situated in the Norrbotten county (BD), Jämtland county (Z), Västmanland county(U), Älvsborg county (P), Jönköping county (F) and Kronoberg county (G) (Figure 1).Moose, with a diet dominated by twigs and leaves of trees and shrubs (Cederlund et al. 1980),was chosen in the monitoring programme as a representative of biota in the Swedish forestareas. Since the moose is distributed almost all over the country, it was considered as an idealmaterial also for studies of spatial distribution of environmental pollution and bio-accumulation,which is the reason for the extended collection of samples in 1996 onwards.This report presents levels and time trends of Ca, Cd, Co, Cr, Cu, Fe, Mg, Mn, Mo, Ni, Pb, Vand Zn in liver and kidney and Hg and Se in liver and muscle from the period 1996-2000. For Grimsö data from an extended period, 1980-2000 is presented.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 6.
    Bolin, Karl
    et al.
    Kungliga Tekniska Högskolan (KTH).
    Hammarlund, Karin
    Samskapet AB.
    Mels, Tom
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Westlund, Hans
    Kungliga Tekniska Högskolan (KTH).
    Vindkraftens påverkan på människors intressen: Uppdaterad syntesrapport 20212021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    År 2040 ska Sveriges elproduktion vara 100 procent förnybar, det beslutade riksdagen 2016.

    Målet är allmänt hållet och inte riktat mot något särskilt kraftslag. Likväl kommer vindkraften högst troligt att bli den viktigaste förnybara energikällan i strävan att nå målet. Vindkraftens roll i elsystemet håller på att förändras. På bara några år har vindkraften gått från att vara en marginell energikälla till att producera en betydande del av vår el. Även om det inte finns några särskilda mål för utbyggnad av vindkraft i Sverige, så finns det al. anledning att räkna med att vindkraftens betydelse kommer att fortsätta öka de kommande 20 åren. Detta ställer nya krav på utformningen och planeringen av framtidens energisystem.

    Rapporten Vindkraftens påverkan på människors intressen publicerades 2012. Sedan dess har mycket hänt, både vad gäller den tekniska utvecklingen och vad gäller kunskapsläget kring vindkraftens påverkan på sin omgivning. Vi har nu nya erfarenheter från den utbyggnad av vindkraften som skett under det senaste decenniet.

    Föreliggande rapport har till syfte att ge en uppdaterad, kompletterad och sammanfattande version av syntesrapporten Vindkraftens påverkan på människors intressen (2012).

    Denna uppdaterade och bearbetade rapport har som mål

    • att referera tillbaka till ursprungsskriften i de delar som fortfarande är relevanta,
    • att komplettera med ny kunskap utifrån rådande kunskapsläge och nya politiska målsättningar.

    Den 28 januari 2021 presenterade Naturvårdsverket och Energimyndigheten en gemensam nationell strategi för en hållbar utbyggnad av vindkraften. Denna rapport avser att bidra till strategin. I strategin lyfts vikten av förbättrad samsyn, förutsägbarhet och rättssäkerhet vid utbyggnad och etablering av vindkraft särskilt fram. Myndigheterna betonar att omställningen till ett helt förnybart energisystem inte bara är en klimatfråga, utan också en fråga om konkurrenskraft, försörjningstrygghet och ökade krav på en trygg och robust elförsörjning. Vindkraftsutbyggnaden behöver även ta hänsyn till värdefull natur, människors livsmiljö och en rad andra samhällsintressen.

    Lokalisering och etablering av större vindkraftverk styrs dels av bestämmelser i miljöbalken, dels av plan- och bygglagen. Alla större vindkraftsprojekt prövas i en i lag strikt reglerad tillståndsprocess som handläggs av länsstyrelsen, vars miljöprövningsdelegation fattar beslut. Kommunen är ansvarig för den fysiska planeringen och ska tillstyrka eller uttala sitt veto mot varje beslut om vindkraftsetablering som tillståndsprövas enligt miljöbalken. I den nationella strategin för en hållbar vindkraftsutbyggnad rekommenderas att kommunen lämnar sitt besked så tidigt i processen som möjligt och utifrån tydliga rutiner, för en främja en effektiv och transparent process.

    Lokaliseringen av verksamheter så som vindkraftverk styrs inte bara av bestämmelserna i miljöbalken utan också av den fysiska planeringen. Enligt plan- och bygglagen (PBL) ska hushållningen med mark- och vattenresurser innefatta en öppen demokratisk process där olika samhällsintressen vägs mot varandra, samtidigt som enskildas rättigheter beaktas. En genomgående tanke i PBL är att skapa förutsättningar för medborgarinflytande genom det lagreglerade samråds- och utställningsförfarandet. Här finns stora likheter med europeiska landskapskonventionens grundtankar om betydelsen av delaktighet i frågor som rör landskapet. En viktig förutsättning för att landskapsperspektivet ska kunna utvecklas i översiktsplaneringen är tillgången till kunskaps- och planeringsunderlag som kan bidra till att synliggöra samband mellan olika värden och viktiga sammanhang i landskapet. Kommuner och länsstyrelser behöver, med allmänhetens medverkan, ta fram och regelbundet uppdatera landskapsanalyser, för att på så sätt skapa ett hållbart planeringsunderlag för vindkraftsutbyggnaden i Sverige.

    Hälsa och ohälsa

    Vindkraftverk kan av boende i närheten upplevas som störande. Den främsta källan till störning är det buller som uppstår när rotorbladen passerar genom luften – ett susande, svischande eller dunkande ljud – men även varningsbelysning och de rörliga skuggor som uppstår när rotorbladen skymmer solen kan upplevas som störande.

    Vid bullernivåer precis under det nuvarande svenska riktvärdet på 40 dBA uppger cirka 10 procent att de blir mycket störda av vindkraftsbuller. Andelen är jämförbar med andelen bullerstörda av vägtrafik vid dess motsvarande riktvärde. Detta indikerar att nuvarande riktvärde för vindkraftsbuller är rimligt ur störningssynvinkel.

    Rörliga skuggor kan upplevas som mycket störande, såväl utomhus som inomhus. Teknik finns som kan minska sådana effekter, men den verkar inte användas i tillräcklig utsträckning.

    Indirekta negativa hälsoeffekter i form av ökad förskrivning av antidepressiva mediciner och sömnmedel har kunnat påvisas i danska undersökningar. Samband mellan vindkraftsbuller och självrapporterad sömnstörning har redovisats i vissa studier, medan andra studier inte funnit något sådant samband. Påståenden om att vindkraft medför risk för ”vibroakustisk sjukdom”, ”vindkraftssyndrom” och skadlig påverkan av infraljud på innerörat saknar belägg.

    Samhällsnytta och ekonomi

    Enligt Energimyndighetens beräkningar behöver vindkraftens elproduktion femdubblas fram till 2040 för att målet om 100 procent förnybar energiproduktion ska nås. Det innebär utbyggnad av vindkraften motsvarande en effekt av 100 TWh, och att 1 procent av Sveriges landyta kommer att tas i anspråk av vindkraftsanläggningar.

    Varje vindkraftsetablering skapar arbetstillfällen: under byggtiden såväl som under kraftverkens driftstid på cirka 25 år. Baserat på detaljerade empiriska studier gjorda i Sverige kan den sysselsättning som genereras per kraftverk på 2,35 MW beräknas till 8,33 årsarbeten under byggtiden och 8,66 årsarbeten under driftstiden: sammanlagt 17 årsarbeten per vindkraftverk. Särskilt intressant att notera är att driftstiden beräknas ge mer jobb än byggtiden.

    Till markägare på vars mark vindkraftverk byggs utgår arrende som betalas av verksamhetsutövaren, som ofta också enligt en inarbetad praxis betalar ut en frivillig bygdepeng. Bygdepengen används vanligen till investeringar i lokala fritidsanläggningar eller liknande i den kringliggande bygden. Intressanta exempel finns på hur bygdepengen används som bas för kreditföreningar och därmed som riskvilligt kapital för lokal näringslivsutveckling.

    Vad gäller vindkraftens inverkan på rennäringen visar forskningen – som på området är begränsad – att vindkraften inte bör betraktas som en enskild faktor utan som en av flera (som till exempel turism, transportinfrastruktur, bebyggelse generellt) vars sammanlagda effekter kan vara negativa. Det finns även studier som visar att renar till viss del kan anpassa sig till miljön kring vindkraftverk.

    Buller för dem som bor närmast och vindkraftverkens negativa inverkan på landskapet är två av de främsta anledningarna till lokalt motstånd mot vindkraftsetableringar. Huruvida vindkraftsutbyggnad medför minskade fastighetsvärden uppvisar den internationella forskningen olika resultat för. En ny svensk studie visar på lägre fastighetsvärden upp till 8 km från vindkraftverk. Det bör observeras att studien inte analyserar värden på samma fastigheter före och efter vindkraftsutbyggnad, samt att någon undersökning av regionala variationer inte gjorts.

    De i närområdet som berörs uppfattar ofta vindkraftsetableringen som att någon utifrån exploaterar en gemensam lokal resurs. Om den lokala nyttan av vindkraftverken upplevs som obefintlig – eller snarare som en onytta för alla utom direkt berörda markägare – når information och samrådsmöten begränsad framgång i sin strävan att skapa lokal acceptans. Ett sätt att åstadkomma ett framgångsrikt genomförande av vindkraftsstrategin kan vara att utreda och testa nya modeller för lokala ersättningar och kompensation samt för lokalt delägande.

    Landskap och planering

    Varje vindkraftsetablering innebär en konkret förändring av landskapet. De människor som lever och verkar i ett särskilt område och har en långvarig relation till områdets landskap tolkar ofta vindkraft i detta landskap på andra sätt än utomstående, som till exempel sakkunniga, exploatörer och representanter för myndigheter och samhälle. Detta faktum får flera konsekvenser för hur planering av vindkraftsutbyggnaden bör göras och med vilken kunskap som utgångspunkt.

    Fyra aspekter är särskilt viktiga:

    1. Konkretisering. För att kunna fatta kloka beslut krävs noggrann, genomtänkt planering av en vindkraftsetablering, baserad på ingående, konkret kunskap om landskapet och hur alla berörda ser på dess utveckling och framtid.
    2. Helhetssyn. I landskapsanalysen ska landskapets kunskaps-, bruks- och upplevelsevärden tillsammans med historiska samband, naturvärden och bedömningar om känslighet och tålighet för förändringar föras samman till en beskrivande och värderande helhet. De samlade (kumulativa) effekterna av olika vindkraftsprojekt ska beskrivas.
    3. Fackkunskap och lokalkunskap. Landskapsanalysen är ett systematiskt tillvägagångssätt för att beskriva och tolka landskapet i sin helhet som baseras på allmänt tillämpliga värden och som vanligen utförs av experter med relevant fackkunskap. Samtidigt kan lokalkunskap bidra med viktiga insikter och är inte en mindre seriös eller mindre värdefull kunskapsform.
    4. Dialog. Att allmänhetens uppfattningar och lokal kunskap om landskapet tas med i planeringen lyfter den europeiska landskapskonventionen fram som en viktig demokratifråga. Landskapsanalysen ger en överblick över komplexa samband och värden i landskapet och fungerar som underlag för dialog med boende och intressenter som kan komplettera analysen.

    Sociala konsekvenser och förankring

    Hur frågor om rättvisa, delaktighet och förtroende hanteras vid planering och förberedelse av en vindkraftsetablering påverkar acceptansen och även legitimiteten hos människorna i det område som berörs. Forskning om deltagandeprocesser i vindkraftssammanhang visar hur attityder, tillit och förväntningar påverkas av hur allmänhetens kunskaper och berördas synpunkter emottas och bemöts.

    I det svenska planarbetet och i konkreta tillståndsprövningar för vindkraftsprojekt tillämpas ofta undersökningssamråd, avgränsningssamråd och plansamråd. De formella krav som finns i regelverket klargör emellertid inte hur en bra och konstruktiv deltagandeprocess ska se ut.

    Den så kallade delaktighetstrappan åskådliggör olika nivåer av medborgardialog och bemyndigande.

    I litteraturen understryks vikten av en genomtänkt kommunikationsstrategi. Guiden Deltagandeprocesser kring vindkraftsprojekt ger detaljerade anvisningar för hur en sådan kan utvecklas. Innehållsmässigt måste kommunikationsplanen liksom underlaget för deltagande anpassas efter varje specifikt fall.

    För projektörer är uppförandekoden en viktig princip.

    Den så kallade landmärkesmodell som används i Dalarnas län kan tjäna som inspiration till offentliga och förberedande samtal om samhällsplaneringen och en hållbar framtid i en region. För vindkraft är emellertid landskapsanalysen ett konkretare och mer användbart redskap. En levande diskussion om värden i landskapet skapar inte bara förståelse utan också ett värdefullt underlag som kan vara till stöd för miljöbedömningar och planarbete.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 7.
    Bråkenhielm, Sven
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ivantjärnshedens vegetation1974Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapportsyftar till att ge en kort beskrivning av vegetationen inom försöksområdetIvantjärnsheden, Jädraås. Tonvikten läggs på vegetationens förändringar frånkalyta till moget bestånd. Målet är att ge en grundläggande beskrivning av hedensvegetation. En ravin finns inom området. Då ravinens vegetation indikerar eneutrofigradient tvärs över mitten av området behandlas den relativ utförligt

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 8.
    Darpö, Jan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Sandström, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Artskydd och beslutsprocesser: Ett interdisciplinärt forskningsprogram om integreringen av naturvetenskaplig kunskap och riskvärdering i förvaltning och domstolsprövning – Slutrapport2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Forskningsprojektet PROSPEC har studerat hur skyddet av djur- och växtarter hanteras inom ramen för två helt olika beslutsprocesser i Sverige; dels i tillståndsprocesser under miljöbalken (MB) för vindkraftverk, dels vid beslut under skogsvårdslagen (SVL).

    Tillståndsprocessen för vindkraft är formaliserad och genomsyrad av EU-rättens krav på utredning genom miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) och samråd med den berörda allmänheten och dess organisationer. I tillståndsprocessen får de EUrättsliga och inhemska kraven på skydd av arter och andra intressen tydligt genomslag. I vår studie – som omfattar samtliga tillståndsbeslut under femårsperioden 2014–18 – har vi kunnat konstatera att processen fungerar väl och att rättspraxis utvecklas i linje med kraven på artskydd. Av de ansökta vindkraftverken fick 72 procent tillstånd och de flesta som fick avslag strandade på det kommunala vetot (12,6 procent). Avslaget av hänsyn till arter känsliga för vindkraft – rovfåglar, övriga långsamt flygande fåglar och fladdermöss – stod för enbart 9,3 procent räknat i antal vindkraftverk.

    Vid en djupare analys av ett urval av dessa ärenden har vi emellertid noterat att ansökningarna varierade kraftigt i kvalitet och var stundtals undermåliga. MKBprocessen var i vissa fall lång, vilket skulle kunna undvikas om tydliga signaler gavs från början av de ansvariga myndigheterna om brister i utredningen. Utöver fåglar och fladdermöss togs mindre hänsyn till svampar, lavar, mossor, kärlväxter, och insekter som är bundna till naturskog och andra höga värden. Under tillståndsprocesserna gavs dock goda möjligheter för intresserade att ge synpunkter och komma med kompletterande utredningen som togs till vara i beslutsfattandet. Slutligen framgick att villkoren för uppföljning (kontrollprogram) var otillräckliga eller otydliga.

    Utifrån dessa observationer rekommenderar vi därför att de data som samlas in i arbetet med MKB:n borde tillgängliggöras bättre och att krav ställs på övergripande analyser som inkluderar landskapet och arters populationer. När flera vindparker byggs måste det vara möjligt att bedöma kumulativa effekter, barriärer och fragmentering för de berörda arterna och deras livsmiljöer. Detta ofta en eftersatt och svår aspekt att bedöma vid prövningen av en enskild vindkraftpark.

    Undersökningen av skogliga artskyddsbeslut omfattar fyra distrikt inom Skogsstyrelsen under tvåårsperioden 2018–19. Vi har studerat alla beslut enligt 30 § SVL som rör artskyddsfrågor och samtliga protokoll och beslut vid samråd enligt 12:6 MB som rör skogsbruksåtgärder i områden som har mycket höga naturvärden av stor betydelse för skogens flora och fauna. Sammanlagt rör det sig om närmare 300 beslut.

    Utifrån detta material har vi kunnat konstatera att de geografiska skillnaderna mellan de norra och de södra distrikten är påtagliga. Den främsta anledningen till detta är också en av de viktigaste svagheterna i systemet, nämligen kunskapsförsörjningen när det gäller skyddade arter. Det finns helt enkelt betydligt fler observationer av prioriterade fågelarter och andra naturvärden i den södra delen av landet. Då Skogsstyrelsen inte haft någon systematisk inventering av områden med mycket höga naturvärden sedan 2006 blir systemet helt beroende på de rapporteringar som görs till Artportalen, vilket vi finner anmärkningsvärt då informationen där är beroende av besökstäthet och rapportörens intresse. Denna negativa utveckling förstärks nu genom beslutet att upphöra med nyckelbiotopsregistrering vid tillsyn vid årsskiftet 2020/21. En annan notering är att relativt få samråd under MB utlöses av artskydd, trots att skogsbruksåtgärder som kan påverka skyddade arter uttryckligen nämns i Skogsstyrelsens föreskrifter. Vidare är besluten i artskyddsärenden väldigt ensartade, variationen liten och informationen gles. Innehållsmässigt rör det sig om förbudstider, anpassning av skogsbruksåtgärder, skyddszoner eller att hela områden ska sparas. När det gäller samråd under MB föregås för det mesta besluten av fältbesök och muntlig kontakt med markägaren eller avverkningsföretaget, såvida det inte rör sig om kända artlokaler eller generella förbudstider. Beroende på värdet av ”naturvårdsintrånget” fattas beslutet under SVL eller MB, vilket medför otydligheter i regleringen.

    Vi har slutligen jämfört utvecklingen mot avregleringen av skogsbruket och de otillräckliga naturvärdesinventeringarna med de artskyddskrav som tydliggjordes i domen från EU-domstolen i målet om Skydda skogen (2021). Vår slutsats är att den nuvarande utformningen av artskyddet inom skogsbruket är otillräcklig för att leva upp till EU-rätten. Av domen följer nämligen krav på ett rättsligt bindande system för artskyddet, ett fullgott kunskapsunderlag vid beslutsfattandet, liksom transparens och möjligheter för den berörda allmänheten att komma till tals. I samtliga dessa frågor har det under det senaste året skett en försvagning av det rättsliga systemet för beslutsfattande i skogen. Vi menar därför att den regleringen måste klargöras och skärpas för att Sverige ska kunna hävda att skogsbruket är hållbart och att vi lever upp till de förpliktelser som följer av EU-rätten.

    Avsikten med vår jämförelse av de två typsituationerna för artskyddsbeslut har varit dels att illustrera skillnaden och dra slutsatser om effektiviteten i regleringen, dels att utforma ett slags standard för ”god förvaltning” med avseende på artskydd som kan vara giltig i skilda situationer. I denna senare del har vi identifierat följande faktorer som avgörande:

    • Planering i ett landskapsperspektiv så att ett gemensamt ansvar kan tas. Planer finns idag i arbetet med övergripande grön infrastruktur och regionala handlingsplaner, liksom i branschspecifika gröna skogsbruksplaner och vindkraftsplaner. Sådana planer måste dock få större betydelse i beslutsfattandet för att artskyddet ska kunna upprätthållas och förstärkas.
    • Utredningskrav på den som vill genomföra en verksamhet eller ktivitet som kan påverka arter och deras livsmiljöer på kort och lång sikt. Detta är viktigt då kunskapsläget är fragmentariskt i landskapet. Obligatoriska skogsbruksplaner över större områden kan vara en del i att fullgöra ett sådant utredningskrav. Därmed kunde man också uppnå en rättvisare ansvarsfördelning då markägare med bättre kunskaper inte missgynnas.
    • En beslutsmyndighet som har självständigt ansvar för att inventera miljövärden som har betydelse för beslutsfattandet. Ett sådant ansvar kompletterar det ansvar som bör läggas på markägaren att ta fram behövligt underlag för planering av verksamheten.
    • Tillstånds- eller anmälningsplikt med tillräckligt tidsutrymme för den ansvariga myndigheten att kontrollera verksamhetens påverkan och meddela beslut om försiktighetsåtgärder, alternativt meddela dispens.
    • Enhetlig reglering genom miljöbalken med en prövningsram som möjliggör för myndigheten att beakta påverkan i ett landskapsperspektiv och därmed kunna ställa krav på hänsyn och anpassning av åtgärder inom ett område i relation till omgivningens värden.
    • Transparens och deltagande för den berörda allmänheten och andra intresserade, gärna genom digitala plattformar.
    • Kommunikationer och remisser med regionala och nationella myndigheter med fackkunskaper gör att befintlig kunskap kan tillvaratas på bästa sätt…
    • Beslut som tydligare förklarar myndighetens ställningstaganden såväl när det gäller att inte ingripa som att meddela försiktighetsåtgärder eller dispenser.
    • En vid möjlighet att överklaga för såväl vissa fackmyndigheter som den berörda allmänheten i en och samma domstolslinje (mark- och miljödomstolarna).
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
    Ladda ner (pdf)
    bilaga
    Ladda ner (pdf)
    bilaga
  • 9.
    Forsberg, Bertil
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Segerstedt, Bo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Norrman, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Thomasson, Lissi
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Torén, Kjell
    Utförare miljöövervakning, Sahlgrenska universitetssjukhuset, arbets- och miljömedicin, Miljömedicinskt Centrum, VMC.
    Olin, Anna Carin
    Utförare miljöövervakning, Sahlgrenska universitetssjukhuset, arbets- och miljömedicin, Miljömedicinskt Centrum, VMC.
    Norbäck, Dan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Jansson, Christer
    Akuta luftvägsbesvär hos vuxna astmatiker i relation till luftföroreningshalter2001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 10.
    Glynn, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Lignell, Sanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Darnerud, Per Ola
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Törnkvist, Anna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Ankarberg, Emma
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Svensson, Kettil
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Nonylfenol och bisfenol A i blod från ammande kvinnor från Uppsalatrakten2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna studie är att undersöka kroppsbelastningen av industrikemikalierna

    nonylfenol (NP) och bisfenol A (BPA) bland unga kvinnor i Sverige. BPA, NP, och en

    närbesläktat substans (oktylfenol, OP), samt NP- och OP-etoxylater, analyserades med hjälp

    av LC-MS-MS i blodserum från 100 ammande förstföderskor från Uppsalatrakten. Fritt NP

    över analysmetodens kvantifieringsgräns (LOD: 0,5 ng/g serum) hittades hos 43 % av

    studiedeltagarna, medan mätbara halter av totalt NP observerades hos 39 % (LOD: 0,8 ng/g

    serum). Motsvarande procenttal för BPA var 27 % och 22 %. Andelen fritt NP i förhållande

    till totalt NP var 84 % (median, range: 42-112 %) bland deltagarna som hade kvantifierbara

    halter av både fritt och totalt NP (N=35). För BPA var motsvarande siffra 76 % (49-109 %)

    (N=17). Ett parvist t-test visade att halterna av fritt NP och BPA var signifikant lägre än

    halterna av totalt NP (p<0,001) och BPA (p<0,001). En stark korrelation mellan halten av fritt

    och totalt NP (Spearmans r=0,86, p<0,001) och BPA (r=0,75, p<0,001) observerades. Fritt

    och totalt OP detekterades hos endast 5 kvinnor i nivåer mellan 0,56 ng/g serum och 1,07 ng/g

    serum. Alla kvinnor hade halter av etoxylater av NP och OP som låg under LOD (OPE

    1O: 0,2

    ng/g; OPE

    2O:0,02 ng/g; NPE1O:0,7 ng/g; NPE2O:0,1 ng/g). En signifikant högre

    totalkonsumtion av frukt och grönt observerades bland deltagare med NP-halter på eller över

    LOD. Fler deltagare än förväntat med halter av BPA på eller över LOD bodde i bostäder som

    byggts senare än 1999. Sammanfattningsvis så antyder resultaten att det finns en pågående

    exponering av konsumenterna för NP och BPA som är tillräckligt hög för att fritt NP och

    BPA ska kunna detekteras hos en del konsumenter. Svaren på enkätfrågorna pekar ut nyare

    bostadshus som en möjlig exponeringskälla för BPA, medan konsumtion av frukt och

    grönsaker kan vara en källa för NP-exponering. Resultaten får dock anses vara

    hypotesbildande eftersom studien är liten och att NP- och BPA-halterna i de flesta fallen låg

    under eller endast lite över analysmetodens LOD.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 11.
    Gunnarsson, Urban
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Kempe, Göran
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Kellner, Olle
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Mer träd på myrarna: igenväxning de senaste 20 åren2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I Riksskogstaxeringens landsomfattande inventeringar följs trädförekomstens

    utveckling i permanenta provytor, bl.a. på myr. I denna studie använder vi oss av

    Riksskogstaxeringens data för att undersöka om träd på myrar har ökat under den

    senaste 20-årsperioden från 1980-talet (1983-87) till 2000-talet (2003-07). Utifrån

    studien kan vi dra följande slutsatser:

    Den stående trädvolymen på myrar har för hela Sverige ökat med 75 % och mer

    än fördubblats i sydöstra Sverige under den studerade 20-årsperioden.

    Arealen trädklädd myr (med stamvolym > 25 m3 per ha) har ökat med 55 % under

    perioden.

    Igenväxningen är extra stor i S och SÖ Sverige.

    Myrar med höga naturvärden i Våtmarksinventeringen (VMI klass 1 objekt) har

    större andel öppen myr än lägre klassade myrar.

    Myrar med diken i direkt anslutning har större trädvolym än myrar utan diken och

    diken påskyndar igenväxningsprocessen.

    En lämplig miljöindikator för Regionalt UppföljningsSystem (RUS) i våtmarker

    skulle kunna vara att följa arealutvecklingen av öppen myr (utan träd) och glest

    trädbevuxen myr (stamvolym upp till 25 m

    3 per ha). Båda arealerna bör

    fortsättningsvis inte minska alltför kraftigt.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Gyllenhammar, Irina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lignell, Sanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Cantillana, Tatiana
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Fridén, Ulrika
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lampa, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Utvärdering av samband mellan mammors POP-belastning under graviditets- och amningsperioden och deras barns hälsa2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk och blod från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POPar). Proverna samlas in tre veckor efter förlossning. PCB, dioxiner och bromerade flamskyddsmedel analyseras i bröstmjölk och perfluorerade alkylsyror (PFAA) i serum. De uppmätta halterna i mammornas mjölk och serum speglar barnens exponering under graviditets och amningsperioden. Barnen till mammorna följs också upp vid 4, 8 och 12 års ålder med frågor om bland annat hälsa. I denna rapport undersöktes hälsoutfallen födelsevikt, och förekomst av astma, allergi och öroninfektioner hos barnen och samband med mammornas halter av olika POPar. Resultaten visar att det finns ett statistiskt signifikanta samband mellan PFAA och sänkt födelsevikt. För PCB/dioxiner sågs tvärt om ett samband mellan ökad exponering och ökad födelsevikt om den statistiska modellen tog hänsyn till mammans halt av bromerade flamskyddsmedel. För förekomst av astma och allergi sågs inga signifikanta samband med POP-halter. Ökade halter av PFDA i mammans blod gav en signifikant ökad risk (oddskvot:2,32) bland barnen för att få 3 eller fler öroninfektioner upp till 12 års ålder. Inga andra samband var signifikanta för öroninfektioner. I den här studien har också stickprovsberäkningar gjorts för att beräkna hur många studiedeltagare som skulle behövas för att upptäcka ett statistiskt säkerställda samband utifrån de data vi har. Resultaten visar att för födelsevikt är antalet tillräckligt, men för att upptäcka mindre förändringar av födelsevikten krävs många fler deltagare. För astma, allergi och öroninfektioner behövs det i de flesta fall ungefär dubbelt så många deltagare för att med 80 % säkerhet kunna upptäcka en förändring av oddskvoter liknande de som observerades i studien

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 13.
    Gyllenhammar, Irina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    P. Benskin, Jonathan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Plassmann, Merle
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Sandblom, Oskar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Hedvall Kallerman, Pernilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Halldin Ankarberg, Emma
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lampa, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Levels of perfluoroalkyl substances (PFAS) in individual serum samples from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2017-2019, and temporal trends for the time period 1996-20192020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks bland annat hur exponering för PFAS har förändrats sedan stora ändringar i produktion av kemikalierna skett runt millennieskiftet. I följande rapport redovisas halter av PFAS i serum från förstföderskor provtagna 2017-2019 samt tidstrender för perioden 1996-2019. PFOS förekommer i högst halt i serum följt av PFHxS och PFOA. Hälften av förstföderskorna, provtagna 2017-2019, hade serumhalter över den nivå hos mammor som är önskvärd för att skydda barnet mot hög exponering under foster- och amningsperioden, fastställd av EFSA 2020. Serumhalter av PFUnDA har ökat cirka 2 % per år under hela studieperioden, medan det för PFNA observerades en ökning av halter fram till omkring år 2008 och därefter sjunker halterna. På grund av dricksvattenföroreningar av PFAS har serumhalterna av PFBS och PFHxS ökat hos förstföderskorna från Uppsala. Efter år 2010-2011 har halterna i serum börjat minska (change-point year), vilket överensstämmer med att åtgärder för att sänka halten PFAS i dricksvattnet har satts in sedan föroreningen upptäcktes i juli 2012. Resultaten visar att storskalig utfasning av PFOS och PFOA internationellt har resulterat i minskande exponering i befolkningen och serumhalterna minskade årligen med 5 % för PFOA och 9 % för PFOS under studieperioden i Uppsala. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år eftergymnasial utbildning) hade 10-70 % högre PFAA-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFBS och PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott inne i Uppsala stad och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet, än kvinnor med lägst utbildning som bott längre från stadskärnan. Serumhalterna av flera av de långkedjiga karboxylsyrorna minskade med 1-3 % per enhetsökning av BMI, vilket antyder att överviktiga kvinnor hade något lägre halter av dessa PFAA än kvinnor med lågt BMI. Det är viktigt att fortsätta följa trender av PFAS i POPUP för att se om exponeringen fortsätter att minska, och för de ämnen som inte visar någon nedåtgående trend om nivåerna kommer att plana ut för att sedan minska.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 14.
    Haglund, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg.
    Dalälvens tidigare utbredning i trakten av Gysinge och Österfärnebo1964Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

         Den framlagda hypotesen om Dalälvens tidigare utbredning inom detta område, tycks mig i viss grad vara styrkt. Det framlagda materialet tyder på att det verkligen varit en högre nivå på fjärden under gången tid. De från område 1,2,3, och 4 beskrivna dalarna kan enligt mitt förmenande betecknas som torrdalar.

         Framförallt dalen på Mattön indicerar att den högre vattennivån verkligen existerat.

         I korta drag kan utveckligen sägas ha tillgått på följande sätt. När Färnebofjärden isolerades, omkring 5000-4500 år f. kr. , från Litorina  havet, skedde detta på ungefär 60 m- nivå. (bil.2). Under relativt lång tid, då havet drog sig tillbaka från 60-56 m-nivå (bil.4), låg Färnebofjärdens yta på denna nivå. Vid denna tidpunkt, då erosionen nått det lägre värdet, började den kraftigare erosiva verkan i hindret V Gysinge göra sig gällande, varvid denna passpunkt så småningom kom att ligga så lågt att den inte tillät vattentransport över passen in mot karinmossen.

        Under tiden som detta hände transporterades vatten troligtvis också längs det förmodade hindret mot söder. Detta har inte tidigare berörts, men på bil.2 finns ett pass som leder från den nuvarande älvfåran och mot söder in i den öster om område 3 belägna dalen. Detta ligger på kartan under 55m-kurvan, men enligt mina avvägningar 57,87m.ö.h.Det borde, enligt tidigare fört resonemang, också ha något högre från början, men senare eroderats ned  Det har troligtvis torrlagt av samma orsak som passen mot Karinmossen .

        Ungefär samtidigt med  detta måste en sänkning av passnivån ha skett förmodat skeende här, på grund av frånvaron av lämpliga hinder i form av en moränrygg.

         Söder om forsen SSV Åsbyvallens f.d. fäbod finns en rygg, som slutar i och med forsen. Jag har inte lyckats följa den från forsen och mot norr. Om denna rygg fortsatt över älven skulle det kunna förklara torrdalen på Mattön och det breda passet genom ryggen vid Åsbyvallens  f.d. fäbod, där det i dag endast passerar obetydligt med vatten (foto 7).

          Passet över nuvarande Sjöforsen skulle i så fall inte ha behövt ligga så högt. Det ha stigit upp över vattenytan senare då det förmodade hindret delvis varit genombrutet. Att passets höj 1 ändå varit högre tyder torrdalarna i område 4 på . Åtminstone upp till deras nivå borde det ha nått.

         Genom Gäddsjöpasset får man väl också tänka sig en transport av vatten. Denna vattenström borde då ha mynnat i Litorina havet, vilket troligen stått någonstans över Kerstinbomyren.

         Över Tärnsjöpasset har troligtvis inte någon vattentransport skett. Detta skulle då vara den punkt, som begränsar Färnebofjärdens utbredning. Den förmodade högsta vattenytan skulle då kunna ha legat mellan Tärnsjöpassets nivå och torrdalens på Mattön. Antagligen närmare Mattödalens nivå eftersom denna är av relativt liten omfattning.

          Den förmodade utvecklingen styrks av det faktum, att laborator Sten Florin kunnat konstatera en samtidig isolerings tidpunkt för Färnebofjärdens hela bäcken, och det onormalt stora tidsintervallet till Hedesundafjärdens isolering.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 15.
    Hagmar, Lars
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Wallin, Ewa
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Tysklind, Mats
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Sjöström, Anna Kitti
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU, Umeå universitet, teknisk- naturvetenskapliga fakulteten, kemiska institutionen.
    Vessby, Bengt
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Jönsson, Bo AG
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Rylander, Lars
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Tidstrender för halter av persistenta klororganiska miljögifter i blod hos vuxna svenska män i relation till konsumtion av fet östersjöfisk2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det har skett en signifikant genomsnittlig minskning med 34 till 55 % av serumhalterna av CB-153, p,p´-DDE och HCB under perioden 1991 till 2001 bland 39 medelålders svenska män, varav en del med hög konsumtion av fet östersjöfisk. Detta kunde inte förklaras med förändrad fiskkonsumtion över tiden. Däremot förklarade en ökad kroppsvikt en del av minskningen, genom en ”utspädningseffekt” (större distributionsvolym). Det är sannolikt att en minskad förorening av animaliska livsmedel med dessa POPs under senare år bidragit till de sjunkande halterna i serum. I motsats till resultaten för CB-153, p,p´-DDE och HCB förelåg det inte någon signifikant tidstrend för TEQ för PCDD eller PCDF I serum bland 26 medelålders svenska män, trots en längre uppföljningsperiod (1987 till 2002). För enskilda PCDD/F kongeners noterades såväl minskningar som ökningar över tiden. Resultaten ger vid handen att dioxinbelastningen varit oförändrad under den senaste 15 års perioden.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 16.
    Hansson, Kenth
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Wikström, Gunnar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Gröntjärn- ett Naturfenomen eller...1975Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Fältarbetet utfördes under tiden 8/4 - 10/4, 2/5 – 6/7 1974 samt vid ett flertal tillfällen under hösten 1974. Under tiden 5/5 – 6/7 bodde vi i Bergvik och Ala:s stuga vid Gröntjärn.

    SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

    Det undersökta området är beläget i ett mäktigt stråk av isälvsavlagringar norr om Ljusdal.  Gröntjärn och Strå sjö-Långtjärn utgörs av dödisgravar på ömse sidor om en hög brant ås. Gröntjärn saknar både ytligt tillopp och ytligt avlopp.

    En ytvattenförbindelse mellan Gröntjärn och Benbergsbäcken kan uppstå vid mycket höga vattenstånd i tjärnen väster om Gröntjärn. En fåra i den rygg som avskiljer från varandra tyder på att så har varit fallet någon gång.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 17.
    Hedvall Kallerman, Pernilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Fridén, Ulrika
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Cantillana, Tatiana
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Aune, Marie
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lampa, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Halldin Ankarberg, Emma
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Gyllenhammar, Irina
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Levels of persistent halogenated organic pollutants (POP) in mother’s milk from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2017 to 2019, and temporal trends for the time period 1996-20192021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F) och bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCDD) i 45 modersmjölksprover insamlade 2017 till 2019. De klorerade pesticiderna DDT (p,p’-DDT, p,p’-DDE, p,p’-DDD, o,p’-DDT), hexaklorbensen (HCB), hexaklorcyklohexan (β-HCH) och klordan (oxyklordan och transnonaklor) har anlyserats i pooler, 3 pooler per år, för åren 2017-2019. Nya data används också för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2017-2019) högst för CB 153 (22 ng/g fett). Medel-halten för PCDD TEQ (1,5 pg/g fett) var något högre än för PCDF TEQ (1,4 pg/g fett). Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) uppvisade BDE 153 (0,51 ng/g fett) högst medelhalt. Den DDT-förening som hade högst medelhalt i de poolade proverna var p,p’-DDE (33-80 ng/g fett). Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2019 (multipel linjär regression) visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med ca 6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 3 % per år). Det finns en tendens till att haltminskningarna för PCB och PCDD/F varit snabbare under den första delen av studien. För CB 153, di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och PCDD/F TEQ observerades ett signifikant trendbrott runt åren 2000-2002, och för non-orto PCB TEQ var det ett trendbrott 2007. Efter trendbrotten minskade halterna långsammare. Även om bröstmjölknivåerna av tot TEQ minskar, hade fortfarande 10 av 45 kvinnor (provtagna 2017-2019), nivåer över EFSAs modellerade kritiska halt för bröstmjölk. Halterna av BDE 47, BDE 99 och BDE 100 har minskat med 7-12% per år. Nivåerna av BDE 153 ökade under 1996-2000 då ett trendbrott sågs och därefter har halterna minskat. BDE 209 har bara analyserats i modersmjölk sedan 2002 och hittills kan inte någon tidstrend observeras. Trenden för HBCDD visade en nedåtgående trend med 3 % per år och ett trendbrott sågs 2000 med ökande trend före och minskande halter efter det året. Halterna av klorpesticider i modersmjölk minskade med 5-11 % per år och för HCB sågs ett trendbrott år 2000 med en långsammare minskning efter det. Resultaten stämmer överens med det som rapporterats tidigare inom POPUP. Mammans ålder, BMI, viktförändring under graviditet och utbildningsnivå är faktorer som kan påverka halterna av POPar i bröstmjölk, och dessa justerades för i trendanalysen. Resultaten visade bl a att POP-halterna minskade med 1-2 %, per procent som mamman ökade i vikt under graviditeten. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer, PCDD/F och HCB håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 18.
    Hilding-, Tuija
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blicharska, Malgorzata
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ekosystemtjänster i praktiken: Erfarenheter av att praktiskt använda begreppet ekosystemtjänster i planering och beslutsfattande i Sverige och en exempelsamling2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Står du inför utmaningen att börja arbeta med ekosystemtjänster i din myndighet, organisation eller företag? Eller har du redan påbörjat arbetet och behöver lära hur andra har gjort för att komma vidare? Då kan du ta del av erfarenheter i denna rapport.

    Här presenteras resultaten av arbeten med ekosystemtjänster. Detta kompletteras med en intervjustudie så att du ska kunna ta del av personliga reflektioner som du kan komma att känna igen dig i och förhoppningsvis kommer hämta inspiration ur när du tar nästa steg i din analys av ekosystemtjänster.

    Naturvårdsverkets ambition är att rapporten inspirerar fler att börja förhålla sig till och räkna med ekosystemtjänster när planer, strategier och beslut ska tas. Rapporten är framtagen av professor Tuija Hilding-Rydevik, och forskare Malgorzata Blicharska, Centrum för biologisk mångfald, Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet. Författarna svarar själva för rapportens innehåll.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 19.
    Jönsson, K. Ingemar
    et al.
    Högskolan Kristianstad.
    Widenfalk, Lina A.
    Greensway AB.
    Bergström, Lena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Elofsson, Katarina
    Aarhus University.
    Alkan Olsson, Johanna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Öckinger, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Karlsson, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Hanson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Cole, Scott
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Josefsson, Jonas
    Greensway AB.
    Josefsson, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ekologisk kompensationsom verktygi miljömålsarbetet: Syntes från en forskningssatsning2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör en syntes av de sju projekt som finansierades inomNaturvårdsverketsoch Havs- och vattenmyndighetens forskningssatsning inomområdet ekologisk kompensation som pågick 2018–2021. Syntesprojektet har utgåttdels från slutrapporterna från de enskilda projekten, dels från myndigheternasuttryckta önskemål om belysning av vissa specifika aspekter inom tillämpningen avekologisk kompensation. Rapporten täcker därför inte in alla resultat och slutsatserfrån forskningsprojekten utan har inriktat sig på följande teman: (i) etiska argumentkring ekologisk kompensation, (ii) förutsättningarna för lagstyrd och frivilligkompensation,(iii) modeller för beräkning av miljöskador och kompensationseffekter,och (iv) uppföljning och utvärdering av kompensationsåtgärder.

    Tillämpningen av ekologisk kompensation har idag en relativt begränsad omfattning,men skulle kunna utvecklas till ett mer använt styrmedel. I rapporten pekas dockpå en rad aspekter som behöver åtgärdas och utvecklas för att ekologisk kompensationska bidra till att förlusterna av biologisk mångfald och ekosystemtjänster stoppas ellervänds till en nettouppbyggnad av miljövärden. Syntesprojektet resulterade i en radolika förslag riktade till berörda myndigheter som förväntas vara avgörande förekologisk kompensation som styrmedel. Dessa summeras kortfattat nedan:

    Lagstiftning och nationell policy

    • Skadelindringshierarkin bör få ett starkt lagstöd och kopplingen mellan hierarkinoch principen om tvådelad prövningen bör klargöras
    • Målet med ekologisk kompensation bör formuleras och uttryckas i lagstiftningoch nationella policydokument
    • Lagstiftning bör tas fram gällande regler för när ekologisk kompensation inteska tillämpas utan exploatering i stället helt ska undvikas
    • Utredning behövs kring om ett mål om nettovinst vid ekologisk kompensationbör formuleras i miljöbalken, respektive om det ska uttryckas tydligare som endel av de svenska miljökvalitetsmålen
    • Krav på systematisk uppföljning bör ingå som standard för alla kompensationsåtgärderbaserade på beslut utifrån miljöbalken
    • Nationella riktlinjer bör utvecklas för uppföljning och utvärdering av ekologiskkompensation, och dessa bör även förtydliga vem som bär ansvaret för att utföraoch bekosta dessa

    Utveckling av kompensationspooler

    • Ytterligare utredning bör göras kring förutsättningarna för att införa kompensationspooleri privat och offentlig regi, bland annat gällande ansvar samt socialaoch samhällsekonomiska effekter

    Frivillig kompensation: kommunal och näringsliv

    • Nationellt gemensamma riktlinjer och utökad vägledning för frivillig kompensationbör utvecklas för att klargörai. hur berörda aktörer kan och bör organisera arbetet med frivillig kompensationii. hur målet med kompensationen bör definieras och i samband med det hureffekterna av införda kompensationsåtgärder bör följas upp
    • Tydligare stöd och riktlinjer bör utvecklas för vad som bör ingå i översiktsplaner,detaljplaner, grönplaner och naturvårdsplaner för att kunna skapa ett konsistent,transparent och mer strategiskt kommunalt arbete med kompensation, somockså går att följa upp och utvärdera

    Beräkning och bedömning

    • Policydokument och riktlinjer bör upprättas för att styra handlingsutrymmet vadgäller naturtypisk, rumslig och tidsmässig flexibilitet inom ekologisk kompensation
    • Nationella riktlinjer bör av försiktighetsskäl förorda och rekommendera konkretamultiplikatorer för hantering av osäkerhet, även kopplat till samhällsekonomiskaaspekter
    • Förslag bör tas fram på hur det går att förbättra möjligheterna att tillämpa ettlandskapsperspektiv vid genomförande av ekologisk kompensation
    • Beräkningsmodeller som inkluderar samhällsekonomiska, sociala och ekologiskaperspektiv bör utvecklas vidare, och dessa bör även beakta juridiska aspekter
    • Nationella riktlinjer bör utvecklas för vilka typer av mått på miljöegenskaper somföreträdesvis kan tillämpas i beräkningen av omfattningen av ekologisk kompensation,samt i vilka fall som enklare specifika schablonvärden kan användas

    Delaktighet

    • Deltagandeprocesser bör utvecklas som främjar inkludering av berörda samhällsgrupperi beslutsfattande kring ekologisk kompensation

    Kunskap, uppföljning och utvärdering

    • Riktlinjer bör utvecklas för hur data från initierade och genomförda kompensationsprojektska sammanställas och tillgängliggöras, samt en nationell databas tas framför att stödja detta
    • En nationell geografisk databas bör tas fram för dokumentation av implementeradekompensationsområden för långsiktig uppföljning
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 20.
    Karlsson, Magnus
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Malmaeus, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Jonsson, Per
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Rydin, Emil
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Sediment studies in the Stockholm archipelago 20082009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I takt med att larmrapporter om frekventa algblomningar, ökad utbredning av döda bottnar, minskande bestånd av rovfisk, förändringar i makrovegetationens sammansättning mm. under senare år duggat tätt har samhället börjat ställa krav på att åtgärder genomförs som väsentligt förbättrar miljöförhållandena i Östersjön. Ett av de mer påtagliga fenomen som kan kopplas till övergödning är den syrgasbrist som ibland uppstår längs bottnar där sedimenterande organiskt material ackumuleras och bryts ned. I många marina och limniska miljöer finns i de översta sedimentlagren längs mjukbottnar ett diversifierat och individrikt organismsamhälle. Om syrgasnivån varaktigt underskrider en kritisk nivå elimineras emellertid förutsättningarna för djurliv och det sker en succession mot bakterier som förmår leva under anaeroba förhållanden. Detta innebär att fisk och mobila bottenlevande djur lämnar området medan djur som saknar förmåga till längre förflyttningar slås ut. Ansträngda syrgasförhållanden längs bottnar har sedan lång tid tillbaka också ansetts kunna leda till en försämrad fastläggning av näringsämnet fosfor. Fosfor är ett av de näringsämnen som algerna behöver för sin tillväxt. Under ganska lång tid ansågs emellertid fosfors betydelse i Östersjön vara underordnad förekomsten av kväve, som också är ett essentiellt näringsämne för alla organismer. Senare års forskning har dock snarare pekat på motsatsen och den tidigare strategin att i första hand minska tillförseln av kväve är numer ersatt av en rekommendation att fokusera reningsåtgärderna mot fosfor. Vissa forskare anser också att det skulle vara önskvärt att på artificiell väg försöka syresätta Östersjöns bottenvatten och på så sätt öka fastläggningen av fosfor i sedimenten. Vid flera sedimentologiska undersökningar i Stockholms skärgård som genomfördes under 1990-talet förvånades man över att de påtagliga förbättringar av vattenkvaliteten som noterades i vattenmassan efter att förbättrad reningsteknik infördes under 1970-talet, resulterande i kraftigt minskad tillförsel av näringsämnen från Stockholm och Mälardalen, inte återspeglades i successivt förbättrade miljöförhållanden längs bottnarna. Tvärtom fann man att omfattande försämringar av bottenförhållandena skett under samma tidsepok som reningsverksutbyggnaden skett och att stora arealer av skärgårdens bottnar led av ansträngda syrgasförhållanden. I motsats till detta har dock regelbundna undersökningar av förekomsten av bottenlevande djur inom ramen för Stockholms stads recipient-kontrollprogram givit indikationer på en påtaglig förbättring av syrgasförhållandena i Stockholms innerskärgård under det senaste decenniet. Metodik I föreliggande studie har vi återupprepat provtagningar av sediment i flertalet av de fjärdar i Stockholms skärgård som undersöktes under 1990-talet. Vi har jämfört de resultat som erhållits från de nya undersökningarna med resultaten från undersökningarna på 1990-talet. I innerskärgården har vi också jämfört resultaten från sedimentundersökningarna med bottenfaunaundersökningar av samma områden utifrån recipientkontrollprogrammets data. Vidare har vi i fyra utvalda områden från inner-, mellan- och ytterskärgård studerat fosfors dynamik och förekomstformer i sedimenten. Förrådet av inert och rörlig fosfor har uppskattats och storleken på sedimentation, omsättning, läckage och begravning av olika fosforformer har beräknats.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 21.
    Karlsson, Mikael
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Josefsson, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Zetterberg, Charlotta
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Schnoor, Tim
    Ekologigruppen.
    Utbytbar natur?: Etiska och rättsliga aspekter på ekologisk kompensation : Slutrapport från ett forskningsprojekt2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Varken frivilliga insatser eller officiell naturvårdspolitik räcker för att nå målen för biologisk mångfald. Förstörelse och fragmentering av många livsmiljöer fortgår och därför tas nya naturvårdsredskap i användning. Ett av dessa är ekologisk kompensation, som blir allt mer vanligt. Redskapet handlar i korthet om att förluster av naturvärden som kvarstår efter undvikande, minimering och återställande av skada ska kompenseras med minst lika stor naturvårdsnytta på annat sätt. Användning av ekologisk kompensation ställer dock en rad etiska och juridiska frågor på sin spets, frågor som detta forskningsprojekt har grävt djupare i.

    Det övergripande syftet med projektet har varit att utveckla kunskaper som i ökad grad kan bidra till att göra det svenska systemet för ekologisk kompensation etiskt godtagbart, socialt acceptabelt samt rättsligt verksamt och effektivt i relation till uppställda miljökvalitetsmål. Studierna belyser exempelvis vilka etiska överväganden som kan behöva göras i arbetet med ekologisk kompensation och om dessa överväganden exempelvis bör leda till begränsningar av redskapets användning. Parallellt med sådana etiska överväganden har projektet undersökt vilka rättsliga instrument som kan användas eller som kan behöva utvecklas för att stärka genomförandet av ekologisk kompensation. Etiskt och juridiskt träffsäkra instrument kan även bidra till ökad social acceptans.

    En rad delstudier och andra aktiviteter har genomförts inom ramen för projektet. Denna slutrapport sammanfattar delstudierna på ett lättillgängligt sätt, med beslutsfattare och praktiker på olika nivåer som målgrupp. Resonemang och resultat i delstudierna beskrivs i respektive del i denna rapport, men framförallt mynnar den ut i en diskussion som syntetiserar projektets olika delstudier.

    En övergripande slutsats är att lagstiftningen behöver utvecklas på flera punkter, utöver den statliga Kompensationsutredningens förslag, inte minst i syfte att säkerställa ekologisk kompensation över längre tidsrymder och för att skapa ökad delaktighet i sociala processer. Det finns också ett behov av utvecklade regler som bättre motverkar risken för att riktigt höga naturvärden exploateras med ekologisk kompensation som legitimerande grund. Med ett utvecklat regelverk kan ekologisk kompensation bli ett mer verksamt, effektivt och legitimt redskap i naturvårdsarbetet. Men det gäller att utbytet av natur sker inom etikens ramar och har ett tydligt rättsligt stöd.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 22.
    Lindberg, Jan
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Jädraåns meanderlopp1961Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Beskriva Jädraån och dess meandrar från Lillåns tillflöde, öster om Kungsberget, till Norrbro, bron norr om Järbo.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 23.
    Lundqvist, Anna-Carin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Andersson, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lönn, Mikael
    School of Life Sciences Molecular Ecology Södertörn University College.
    Genetic variation in wild plantsand animals in Sweden: A review of case studies from the perspective of conservation genetics2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    By ratifying the Convention of Biological Diversity, Sweden has agreed toconserve the biological diversity at the ecosystem, species and genetic levels.One common assumption is that the conservation of ecosystems and habitatsalso conserves species, and that the conservation of species also conservesgenetic diversity. However, there is a growing realization that the conservation of species does not necessarily conserve the genetic diversity within species. Until now, the conservation of genetic resources has attracted relativelylittle attention in practical nature conservation.In recent years several scientists have argued that the conservation of biological diversity should focus on preventing the disappearance of geneticallydistinct populations rather than to solely prevent the extinction of species. Toconserve genetically distinct populations could be a better way of conservingthe evolutionarily potential of species. This will also reduce the risk that species go extinct, even in a longer time perspective.In 2006, The Swedish Environmental Protection Agency received agovernment commission to develop a national action plan for the conservation of genetic diversity in wild plants and animals, in consultation with theSwedish Board of Agriculture, the Swedish Forest Agency, the Swedish Boardof Fisheries and the Swedish University of Agricultural Sciences. This reportconstitutes a part of this work and is the internationally adapted version ofthe original report in Swedish, published in 2007 (Andersson et al. 2007).The objective of the report is to characterize the genetic variation in Swedishpopulations of wild plant and animals from the perspective of several themes.These themes were chosen to illustrate general issues currently identified inthe international research field of conservation genetics, exemplified withrelevant genetic studies of Swedish organisms. The aim of this report is not to summarize all studies of genetic variationof wild animals and plants performed in Sweden. Studies performed before1997 have been reviewed in two earlier reports, one about genetic monitoring(Laikre & Ryman 1997) and the other about genetically distinct populationsin Sweden (Lönn et al. 1998). These reports are still of immediate importance. Because of the amount of genetic research performed in Sweden and othercountries, the present report is not an exhaustive review of all recent progressin the field. Instead it focuses on illustrative examples and on relevant processes that may change the genetic diversity of wild populations in Sweden.Benefits of genetic variation. The genetic differentiation between individuals is the basis of evolution and adaptation. If all individuals of a species wereidentical, the species could not adapt genetically to a changing environmente.g. climate change anticipated due to anthropogenic emissions of greenhousegases. To measure genetic variation and relate it to evolutionary change andecological function in wild populations is challenging. Recently, some studieshave revealed direct effects associated with the genetic variation of a population. A review summarising the results from several plant-studies shows a positive correlation between population size, genetic variation and differentmeasures of viability and fertility. Experiments with artificial plant communities having different levels of genetic diversity have also produced evidence.Eelgrass stands consisting of many genotypes were less sensitive to environmental change, grew denser, and had larger numbers of small animals associated with them than stands with low levels of genetic diversity.Human activities may have negative consequences for the genetic diversity, and consequently for the adaptive potential, of wild populations. Regardless of whether the genetic variation is useful or not in the present-day populations, we cannot anticipate which traits will be essential for survival in arapidly changing environment.Loss of genetic diversity in small populations. Decreasing population sizeis a problem for many animals and plants that inhabit areas affected byhuman activities. Small isolated populations are expected to lose geneticdiversity through local random processes (genetic drift). Loss of genetic diversity may ultimately have effects on the ability to cope with environmentalchanges (evolutionary potential). Studies show that many populations are sosmall and isolated that they will be affected by the loss of genetic diversity.Furthermore, populations with low genetic diversity may have reduced fertility and viability either as a result of inbreeding, or because valuable alleleshave been lost. Several studies suggest that a few immigrants are sufficient toeliminate or reduce the negative effects of inbreeding. However, so far it isdifficult to draw general conclusions about how the loss of genetic diversityaffects the long-term evolutionary potential of populations.Genetic diversity after gene flow and hybridisation. Although anthropogenic habitat fragmentation usually causes negative isolation effects, humanactivities may also result in increased gene flow between natural populationsof animals or plants. A too extensive or too distant gene flow can have negative effects on the recipient populations. Occasionally, human activities haveincreased the gene flow by creating zones or ”hybrid environments” wheregenetically dissimilar populations or closely related species can meet andexchange genes. In several species it is known that genes from introduced ordomesticated species have spread to Swedish populations, as in the cases ofthe mountain hare (genes from the brown hare) and two subspecies of theplant lucerne (genes from the cultivated Medicago sativa spp. sativa to thewild relative sickle medick M. sativa spp. falcata). There is only sporadicknowledge about gene flow that occurs when alien populations of trees, birdsand fish are released into the wild and come into contact with indigenouspopulations, or when foreign grass seeds are sown on road verges. Studies ofsalmon show that gene flow can be harmful by creating hybrids with lowlevels of viability and fertility (i.e. outbreeding depression). In other casesgene flow has been so intense that the genetic integrity of species is threatenedas in the case of the low-density populations of the plant Viola alba on theisland of Öland, a species that easily hybridises with other related species.Sometimes populations with the capability to invade natural ecosystems havebeen created due to human-mediated hybridisation between closely relatedspecies. Potentially negative effects of gene flow must also be taken into consideration in conservation biology, e.g. when populations are supplementedwith individuals raised in captivity or with individuals from distant populations.Genetic effects of harvesting. Many Swedish animal and plant species areexposed to regular harvesting, such as fishing, hunting and forestry. Harvesting is expected to increase the random loss of genetic variation by decreasingthe effective population size. In a study of cod (Gadus morhua), local harvesting led to increased migration of individuals (and genes) from nearby populations, which also resulted in a change of the large-scale pattern of geneticvariation. There are many examples of harvested animal populations thathave undergone directional evolution as a result of selective harvesting. Inseveral cases this change has decreased the ability for the population to recover after a period of intense harvesting.Genetic diversity and change of habitat and climate. Local adaptationoccurs when populations become genetically adapted to different environments. Generally, the ability to adapt is larger the more genetic variation ispresent in a population. There are many examples of species in Sweden withlocally adapted populations in certain environments, e.g. the rough periwinkle (Littorina saxatilis), the common mussel (Mytilus edulis), herring (Clupeaharengus), three-spined stickle-back (Gasterosteus aculeatus), Scots pine(Pinus sylvestris) and white clover (Trifolium repens). Local adaptation implies that individuals from different populations are not interchangeable –locally adapted populations have a conservation value of their own. For thisreason, local adaptation is an important issue in e.g. reintroduction and supplementation strategies. For each type of adaptation, specific genetic variation is needed. How this variation is distributed and exchanged betweenpopulations through gene flow is largely unknown. Genetically distinct populations in Sweden. There are few endemic taxa atthe species level in Sweden, and those that exist have arisen relatively recentlythrough local processes such as hybridisation and polyploidisation. At thesame time there are many genetically distinct populations in Sweden. Populations are different due to different origins and colonisation routes or becausethey are adapted to their local environments. Taxonomic units as species,varieties and forms, together with informal genetic entities such as evolutionary significant units and management units reflect genetic differentiationthat has arisen within or outside the borders of Sweden. Genetically differentiated groups can be difficult to distinguish morphologically (they are cryptic), but molecular genetic studies have provided strong evidence for ”hidden” genetic structure in Swedish taxa. Lönn et al. (1998) called attention tothe fact that populations with their main distribution in Sweden are not marginal populations from a genetic perspective. In contrast, species that aremainly distributed in southern areas and are represented by marginal populations in Sweden are less genetically variable in this region. In many cases,Swedish populations are as genetically diverse as the populations in areas thatwere not covered with ice during the last glaciation. This pattern is also confirmed by more recent studies. Furthermore, recent investigations also verifythat populations from the islands Öland and Gotland, the Baltic Sea with the surrounding coastal areas, the mountain areas and some traditionally managed landscapes, are genetically distinct. Each population that is lost meansloss of genetic variation and consequently loss of adaptive potential. For thepurpose of conserving genetic resources, populations or groups of populations are the natural conservation units, because genetic variation occurs bothwithin and between populations.Genetic monitoring. The need for a genetic monitoring programme inSweden was the main conclusion by Laikre & Ryman (1997). We concur thata centrally organised genetic monitoring programme is still needed. Our suggestion is largely based on the proposal made in 1997 and is meant as anupdated starting point for more detailed discussions of programme design.We propose that the monitoring programme should focus on six differenttypes of taxa (species or groups of populations within species), for exampletaxa with negative population trends and taxa that are harvested by humans.One of the most important issues for the monitoring programme is toestablish procedures for collecting and storing different types of biologicalmaterial, e.g. tissue samples, which can be used in genetic investigations. It isvery important that the storing of the biological material does not in any waylimit which methods that can be used in future investigations. We suggest theestablishment of a common database for biological material stored in different museums, and we also suggest a formalised system where researchers canreport when collected biological material no longer can be stored locally andtherefore could be offered to the museums.Lack of knowledge and suggestion for research areas. In spite of the factthat many genetic studies have been performed within the focal research fieldof this report, we have identified several issues with significant knowledgegaps. We would like to see more genetic research regarding the followinggeneral questions:(i) Global warming is likely to result in large changes for Swedish populations and ecosystems. Processes like gene flow and local adaptation will beimportant for Swedish populations in order to meet these changes. We needmore knowledge to address questions such as: What role may geneticallydistinct populations in Sweden play to enable species to meet large-scale climatic and environmental changes? Is there sufficient genetic variation in relevant ecological traits to enable species to adapt to rapidly changing environments? Which populations are most valuable in this respect – central populations or those at the periphery of the distribution? Is there a risk that genetically distinct populations will disappear in those habitats that supposedly willbe most affected by global warming? Which genetic methods are most relevant for assessing evolutionary potential? How will genetic variation of keyspecies in important Swedish ecosystems affect the function, species composition and stability of these ecosystems?(ii) It is important to understand how the human-mediated gene flowaffects the gene pool of the genetically distinct populations present in Sweden.What genetic effect does the release of alien populations that takes place ine.g. the forestry and fisheries have? How will grass-species of natural grasslands be affected by the gene flow from foreign provenances sown on road verges? When is it appropriate to supplement small or inbred populations, orpopulations that are poorly adapted to a changing environment? When willsuch measures be harmful? From which populations should the individualsused in the supplementation be taken?(iii) There are several scientific questions that are in need of answers whendeveloping a genetic monitoring programme. One of the most central questions is: How can we differentiate natural changes in genetic diversity fromthe un-natural, which might constitute a threat to the genetic diversity?What should the national action plan include? The national action planfor conserving genetic diversity in wild plants and animals in Sweden shouldfirst and foremost include a genetic monitoring programme and also prioritise the suggested research areas. Furthermore we suggest that the action planproposes guidelines for how to deal with genetic problems in monitoredpopulations and in the supplementation of wild populations, an action already suggested in several of the recovery and action plans for red-listed speciesin Sweden. The national action plan should also aim to develop guidelinesand effective systems for the registration of the release of alien populationsthat take place e.g. in forestry, fish management and in road management.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 24.
    Löfgren, Stefan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Vattenkemiska effekter av 10 års våtmarkskalkning i Skidbågsbäcken2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Undersökningarna i Skidbågsbäcken är p.g.a. försöksupplägget och de långa tidsserierna av

    stort regionalt och nationellt värde för att påvisa de långsiktiga vattenkemiskt effekterna av

    våtmarkskalkning. Det föreslås därför att länsstyrelsen i Dalarna, inom ramen för

    kalkeffektuppföljningen, fortsätter att studera vattenkvalitet och flora i området.

    Våtmarkskalkningens vattenkemiska effekter

    Vattenkvaliteten vid SK2 förändrades givetvis dramatiskt efter våtmarkskalkningen hösten

    1995 och slutsatserna från utvärderingen av perioden 1995/2000 (Löfgren 2001) är i hög grad

    giltiga även för den längre tidsperioden 1995/2005.

    Alla variabler kopplade till kalciumkarbonatsystemet uppvisade statistiskt signifikanta

    (p<0,05) skillnader med SK1. Vid SK2 var vattnets buffertkapacitet ca 850 μeq ANC/l och

    huvuddelen utgjordes av vätekarbonat. pH varierade runt 6,5, vilket är ca 1,5 pH-enhet lägre

    än vad som skulle varit fallet om vattnet varit i jämvikt med koldioxidhalten i atmosfären. Det

    förelåg följaktligen en påtaglig övermättnad med koldioxid i bäckvattnet.

    Samtliga baskatjoner uppvisade förhöjda halter vid SK2 och med den mest påtagliga

    ökningen för kalcium, som ökade ca 60 ggr. Som en följd av de förhöjda jonhalterna ökade

    konduktiviteten från 2 mS/m till 8 mS/m i bäckvattnet.

    Bäckvattnets halter av oorganiskt kväve var förhöjt med ca 35 μg N/l under perioden 2001/05

    jämfört med referensperioden. Även det organiskt bundna kvävet var förhöjt med ca 180 μg/l,

    vilket tillsammans med de förhöjda halterna oorganiskt kväve ledde till en ökning av

    totalkvävehalten med drygt 200 μg Tot-N/l. Detta indikerar en förhöjd mineralisering av

    växtmaterial under de 10 år då myren varit kalkad.

    Fosfor uppvisade i stort sett samma mönster som kväve, med den skillnaden att halterna var

    lägre och att höga halter fosfat endast registrerades episodiskt. Organiskt bunden fosfor

    uppvisade dock en generell förhöjning efter våtmarkskalkningen och totalfosforhalten ökade

    från 6 till 18 μg Tot-P/l i bäckvattnet.

    De förhöjda halterna av organiskt bunden kväve och fosfor motsvarades inte av förhöjda

    halter organiskt material i bäckvattnet från den kalkade myren. Haltförhöjningar under så lång

    tid som 10 år indikerar att nyproducerat växtmaterial (lägre C/N och C/P kvoter jämfört med

    torv och annat äldre växtmaterial) är involverat i processen och att den kalkade våtmarken

    genomgått en eutrofiering.

    Av de undersökta metallerna uppvisade zink, kadmium och aluminium statistiskt signifikant

    (p<0,05) lägre halter i bäckvattet, sannolikt som en effekt av det förhöjda pH-värdet i de

    kalkade våtmarkerna där metallerna kan fastna.

    Våtmarkskalkningarna påverkar inte sulfathalten särskilt påtagligt utan de trender som

    uppmätts styrs i huvudsak av den minskade svaveldepositionen.

     

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 25.
    Malafry, Melina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Öhman, Marcus C
    AquaBiota Water Research.
    Rättsliga förutsättningar för havsbaserad vindkraft2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Senast år 2050 ska EU vara klimatneutralt. För att nå det målet kommer det behövas stora satsningar på förnyelsebara energikällor. Havsbaserad vindkraft kan här spela en viktig roll. Utbyggnaden av havsbaserad vindkraft i Sverige är än så länge begränsad men det finns planer på att bygga vindparker i stora delar av Sveriges havsområden. Vid alla etableringar av vindkraft till havs är de rättsliga frågorna av avgörande betydelse.

    Etableringar av vindparker regleras av ett antal lagar och regler. Det kan handla om lagar som reglerar vilka tillstånd som krävs i olika delar av havet, var en vindpark kan byggas, hur miljön får påverkas och vilka ekologiska faktorer som en vindkraftsentreprenör måste ta hänsyn till. Lokaliseringen är av central betydelse vid en tillståndsprocess. Om en etablering planeras inom Sveriges territorialvatten, dvs inom 12 nautiska mil (ca 22 km) från baslinjen, ska kommunen tillstyrka etableringen enligt 16 kap. 4 § MB, innan vindkraftsexploatören kan få tillstånd. Tillstånd söks då hos mark- och miljödomstol. Om en vindpark ska anläggas utanför territorialgränsen men inom Sveriges ekonomiska zon, som sträcker sig ut till 200 nautiska mil (ca 370 km), är det regeringen som fattar beslut om tillstånd utifrån lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon (SEZ). Regeringen fattar även beslut om vindkraftsetableringar när lagen (1966:314) om kontinentalsockeln (KSL) berörs. Mål som kan påverka militärens intresse prövas också av regeringen, enligt 21 kap. 7 § MB, i de fall ansökan sker hos mark- och miljödomstol.

    Oavsett vem som prövar tillåtligheten av vindparken, och enligt vilken lag, sker det en prövning av vindkraftsverksamheten mot de grundläggande bestämmelserna i miljöbalken, främst 2 kap. MB. Den sökande ska visa att MB:s krav efterlevs. Vid etablering av havsbaserad vindkraft krävs alltid att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram inför ansökningsprocessen. Den ska påvisa både hur en vindkraftsetablering kan påverka miljön och att tillräckligt med kunskap har tagits fram för att kunna göra en sådan bedömning. Det är utifrån miljökonsekvensbeskrivningen som den beslutande myndigheten gör en bedömning av miljömässiga risker. Det är i den individuella prövningen lokaliseringsprövningen sker i dag men havsplaner och översiktsplaner kan också spela en viss roll och ge vägledning om var det är önskvärt/lämpligt att lokalisera vindkraft. De planerna är dock inte juridiskt bindande i den individuella prövningen.

    En viktig grundläggande utgångspunkt är att EU-rätten är överordnad den svenska rätten. EU-rättsliga frågor är därför av stor betydelse vid all tillståndsprövning. Vid prövning av vindkraft är särskilt EU:s art- och habitatdirektiv respektive fågeldirektiv relevanta. För att skydda viktiga livsmiljöer och arter ska Natura 2000-områden inrättas enligt art- och habitatdirektivet. Närheten till Natura 2000-områden kan på ett avgörande sätt påverka huruvida en vindpark kan byggas eller inte. Därför behöver det tydligt framgå i miljökonsekvensbeskrivningen hur typiska arter och livsmiljöer inom ett Natura 2000-område skulle kunna påverkas om en vindpark anläggs i dess närhet.

    Även artskyddet är en fråga av betydelse vid etablering av havsbaserad vindkraft. Artskyddet regleras i art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet och implementerats i svensk rätt i artskyddsförordningen (2007:845). Om det finns en skyddsvärd art, eller för arten viktig livsmiljö, inom ett tilltänkt vindparksområde, ska verksamhetsutövaren undersöka dess förekomst och iaktta försiktighetsmått. Detta för att undvika att verksamheten påverkar arten på ett sätt som är förbjudet enligt artskyddsförordningen.

    En havsbaserad vindpark består av ett antal vindkraftverk inom ett avgränsat havsområde, en s.k. polygon. Olika arter kan påverkas olika under vindparkens olika faser, dvs. anläggningsfas, driftsfas och avvecklingsfas. Under anläggningsfasen kan faktorer som påverkar det marina livet t.ex. vara en temporär ökning av ljud och frigörande av sediment. Under driftsfasen kan det handla om barriäreffekter för fåglar eller reveffekter för marina organismer. Avvecklingsfasen innebär att vindkraftverken nedmonteras vilket har en jämförelsevis begränsad miljöpåverkan. Viktiga faktorer när det gäller påverkan på det marina livet är vilken typ av vindkraftsfundament som används samt vilka skyddsåtgärder som tillämpas. Utöver anläggningen av vindkraftverk nedläggs även sjökablar som kan ha en lokal påverkan.

    I denna rapport redogörs för ett flertal domar och beslut för att ge en bild av vilka omständigheter som kan vara avgörande för om ett tillstånd kan erhållas eller inte. En vanligt förekommande anledning till avslag är lokaliseringsfrågan där t.ex. närheten till Natura 2000-områden och försvarsanläggningar kan sätta stopp för etableringen. Andra avgörande faktorer kan handla om det marina livet t.ex. hur fiskar och marina däggdjur påverkas. Utöver nyetableringar av vindparker kan även avgöranden handla om förlängning av tidigare tillståndsbeslut, till exempel på grund av långdragna processer för anslutning till elnätet. Ändrade ansökningar innehåller ofta en ändring av vindkraftverkens storlek och antal då den tekniska utvecklingen har lett till att mer effektiva modeller av vindkraftverk kan användas än vid den ursprungliga ansökan.

    En viktig utgångspunkt vid en vindkraftsetablering är att vara medveten om betydelsen av lokalisering i vidare bemärkelse, både i geografisk och rumslig skala. Det understryker vikten av en tidig helhetsbedömning utifrån de lokala förutsättningarna inför en eventuell etablering. Det är många parallella tillstånd, som kan prövas i flera instanser, vilket ger långa handläggningstider. Inom nuvarande prövningsregim skulle tid kunna sparas om hänsyn tas tidigt i processen, innan ansökan skickas in, för vilka beslutsmässiga utmaningar som kan finnas geografiskt och anpassa ansökan efter det för att skapa bättre förutsättningar för att undvika långdragna juridiska processer och möjliggöra lämpliga lokaliseringar för vindkraft till havs.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 26.
    Mansikkasalo, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Luleå tekniska universitet, LTU.
    Michanek, Gabriel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Söderholm, Patrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Luleå tekniska universitet, LTU. 202100-1975.
    Industrins energieffektivisering - styrmedlens effekter och interaktion2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    nergieffektivisering är ett viktigt mål i den europeiska och nationella energipolitiken. Svensk industri påverkas idag av en rad viktiga klimat- och energipolitiska styrmedel, många med direkt relevans för målet om förbättrad energihushållning. Det övergripande syftet med denna rapport är att analysera hur dessa styrmedel påverkar industrins energianvändning. Speciell uppmärksamhet ägnas åt hur styrmedlen interagerar, dvs. hur de kan komplettera varandra genom att t.ex. adressera olika typer av marknadsmisslyckanden men även motverka varandra på grund av t.ex. överlappningar och konflikter mellan olika politiska mål. Vi belyser också svårigheterna med att åstadkomma en kraftfull politisk styrning i en sektor av ekonomin som är starkt konkurrensutsatt. I rapporten analyseras energiskatten, koldioxidskatten, utsläppshandeln (EU ETS), el-certifikatsystemet, program för energieffektivisering (PFE), samt miljöbalken (hänsynsregler, tillstånd och tillsyn). Viktigt är inte minst att öka kunskapen om interaktionen mellan miljöbalkens regler och PFE samt de mer renodlat ekonomiska (prisbaserade) styrmedlen. En stor del av studien utgör en syntes av: (a) hur industrins företrädare uppfattar nuvarande styrmedel med avseende på t.ex. ändamålsenlighet och överlappning; samt (b) vad tidigare empirisk forskning visar om styrmedlens effekter på industrin. Delar av studien bygger dessutom på egna empiriska undersökningar som utförts med hjälp av rättsliga och ekonomiska metoder. I ett teoretiskt kapitel analyseras energieffektivisering utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv, samt behovet av politisk styrning. Energiprisernas roll för att åstadkomma en ekonomiskt effektiv hushållning med energi diskuteras, och kapitlet identifierar ett antal marknadsmisslyckanden som kan snedvrida energianvändningen i samhället. Speciell uppmärksamhet ägnas åt olika typer av informationsmisslyckanden samt åt förekomsten av icke-internaliserade externa effekter, och en viktig slutsats är att de politiska styrmedlen bör så träffsäkert som möjligt adressera dessa misslyckanden. Utifrån ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv finns således inga skäl att ha explicita mål för energieffektivisering, men detta förhindrar inte att styrmedel för energieffektivisering kan vara nödvändiga för att hjälpa marknadsaktörerna att välja mellan t.ex. utrustning med olika energiegenskaper. Styrmedel för energieffektivisering kan också representera ändamålsenliga politiska åtgärder när det av konkurrensskäl är svårt att införa andra styrmedel, eller när dessa kan bidra till – uppfyllandet eller förbilligandet av – flera politiska mål såsom begränsad klimatpåverkan och försörjningstrygghet. Rapporten beskriver ovan nämnda styrmedels egenskaper och utformning, samt analyserar – bl.a. baserat på tidigare undersökningar – deras effekter på svensk industri. I dessa delar beskrivs också de åsikter om styrmedlen som ofta framförs av industrins företrädare. Dessa hävdar bl.a. att energieffektivisering bäst regleras genom generella styrmedel såsom PFE snarare än genom miljöbalkens regler. Krav på energihushållning är ett av miljöbalkens mål och ett självständigt hänsynskrav i 2 kap. 5 §. Energihushållning är även del i kravet på ”bästa möjliga teknik”, som är kopplat till begreppet ”bästa tillgängliga teknik” i IPPC-direktivet och det nyligen antagna industriutsläppsdirektivet. Miljööverdomstolen har i flera fall prövat och i villkor reglerat åtgärder för energihushållning i stora industrier. Villkoren är inte sällan allmänt hållna och därmed flexibla, men samtidigt rättsosäkra. Det finns även domar där villkoren är precisa, såsom när maximal energiförbrukning anges i siffervärden. I rapporten ägnas speciell uppmärksamhet åt att analysera följande viktiga styrmedelsinteraktioner: (a) EU ETS och styrmedel för energieffektivisering; (b) PFE och de ekonomiska styrmedel som påverkar elpriset; samt (c) miljöbalken och PFE. Analysen i det första fallet visar bl.a. att styrmedel för energieffektivisering i den handlande sektorn inte kan motiveras utifrån klimatsynpunkt. Detta är också ett skäl till varför den svenska miljöbalken anpassats i och med införandet av EU ETS; tillstånd enligt balken ska inte innehålla villkor om begränsning av koldioxidutsläppen eller liknande villkor (för t.ex. användningen av fossila bränslen) som syftar till att begränsa dessa utsläpp. EU-rätten medger att även energihushållning lyfts ut från en prövning enligt miljöbalken av vissa slags anläggningar, när åtgärden syftar till att minsta utsläpp av koldioxid, men Sverige har inte utnyttjat den möjligheten. Olika typer av informations- och beteendemisslyckanden kan samtidigt motivera införandet av t.ex. olika informativa styrmedel för förbättrad energihushållning, och om dessa implementeras på ett ändamålsenligt sätt kan de klimatpolitiska målen nås till en lägre kostnad. PFE innebär att industrin får sänkt skatt på el i utbyte mot att den inför ett systematiskt energiledningsarbete samt genomför de kostnadseffektiva energieffektiviseringsåtgärder som identifieras under programperioden. Våra egna ekonometriska analyser visar att de deltagande företagens självrapporterade elbesparingar tydligt överskrider de ökningar i elanvändningen som följer av skattereduktionen. Sammantaget visar analysen att medan PFE på många sätt har hjälpt de deltagande företagen att förbättra sitt energiledningsarbete har styrmedlet också nackdelar som de ekonomiska styrmedlen inte har, inte minst på grund av förekomsten av informationsasymmetrier mellan myndighet och företag vid baselinebedömningen, och risk för ineffektivt resursutnyttjande totalt sett. Detta gör att programmet är mindre ändamålsenligt ur kostnadseffektivitetssynpunkt; de problem med informationsmisslyckanden som finns är mest troligt mer vanliga bland de företag som inte väljer att gå med i programmet. Relationen mellan miljöbalken och PFE är omdiskuterad. I förarbeten och praxis ses PFE som ett komplement till villkorsreglering. Miljöbalken möjliggör dock krav på mer långtgående och andra slags åtgärder för energihushållning. EUrätten medger inte att ett frivilligt program, såsom PFE, ersätter villkorsregleringen enligt miljöbalken. Rättsläget är ett annat om de generella kraven görs rättsligt bindande. I så fall får en medlemsstat under vissa förutsättningar reglera ett visst hänsynskrav generellt i författning i stället för att myndighet prövar frågan individuellt. I ett snävt principiellt perspektiv är det enligt vår mening klart mer ändamålsenligt med en individuell prövning av energihushållning i stora industriella anläggningar, där förhållandena varierar mycket och där hushållningen har ett nära amband med utsläpp. Ersättande generella krav på energihushållning kan dessutom i många fall antas strida mot gällande rätt enligt miljöbalken och EU-rätten. Det är samtidigt viktigt att se frågan från ett vidare perspektiv där även praktiska omständigheter beaktas. En generell reglering är en enkel form av styrning, samtidigt som den individuella villkorsregleringen idag inte är rakt igenom effektiv. Behovet av att i komplexa situationer formulera allmänt hållna energivillkor är inte förenligt med HD:s principiella uttalanden om att villkor ska formuleras precist med hänsyn till rättsäkerheten. I detta avseende behövs en reviderad syn hos HD (även om tydliga villkor måste vara huvudregeln), alternativt bör en annan lagteknisk konstruktion övervägas (som dock måste följa EU-rättens krav). Vidare måste miljömyndigheterna ges de resurser som behövs för att uppmärksamma och belysa frågan om energihushållning i de enskilda prövningarna. Vi behöver även ett effektivare system för uppföljning och modernisering av tillståndsvillkor. Styrningen genom det s.k. BREF-systemet stärks genom det nya industriutsläppsdirektivet från EU. Det är dock ännu oklart om och i så fall hur energihushållning kommer att hanteras inom BREF. I rapportens avslutande kapitel diskuteras några viktiga vägval för den framtida politiska styrningen av industrins energianvändning. Bl.a. fördjupas analysen om krav på industrins energihushållning ska regleras efter individuell prövning eller i generella regler. Avslutningsvis presenteras en möjlig reformering av den existerande styrningen. Här betonas – som en första punkt – betydelsen av en effektiv prissättning på energi. PFE kan t.ex. inte ersätta den viktiga roll som prisbildningen spelar för att åstadkomma en effektiv energianvändning; det är i grunden energipriserna som skapar en efterfrågan på energieffektiviseringsåtgärder. Införandet av energiledningssystem kan hjälpa företagen att identifiera intressanta energieffektiviseringsprojekt samt göra effektiva val mellan dessa, men i slutändan är det möjligheterna att få ned energikostnaderna som driver företagens effektiviseringsarbete. Vår analys visar att det finns tydliga tecken på att miljöbalken och PFE för med sig en form av dubbelstyrning av energihushållningen i industrin, och det finns därför ett behov av att ”renodla” de båda styrmedlen. Vår bedömning är att förändringar är önskvärda på båda fronter. Miljöbalken kan i framtiden utgöra den huvudsakliga regleringen som bestämmer villkoren för drift av existerande och nya industrianläggningar. Det finns en flexibilitet i balken då det gäller att anpassa villkoren efter de speciella situationer som möter respektive företag. Industrins kritik mot balkens tillämpning bör samtidigt tas på stort allvar. Ett antal förändringar skulle kunna göra miljöprövningen mer ändamålsenlig, såsom t.ex.: (a) utformning av riktlinjer för hur olika avvägningar bör göras i fastställandet av villkor för industrins energihushållning; samt (b) tillsättandet av ett forum för mer konstruktiv dialog mellan industrin och de reglerande myndigheterna. I det senare ingår att myndigheterna behöver bli bättre på att överbrygga det kunskapsöverläge som industrin ofta har gentemot dessa. En ändamålsenlig individuell prövning bygger i hög grad på en gemensam förståelse av de problem, möjligheter och utmaningar som finns, och dagens situation kännetecknas med stor sannolikhet av omfattande informationsasymmetrier. 

    Med ovanstående förändringar skulle miljöbalken på ett mer ändamålsenligt sätt kunna hantera många av de frågor som PFE lyft fram på ett bra sätt, inte minst kravet på ett ständigt sökande efter energieffektiviserande åtgärder. Myndigheternas roll bör i första hand vara att ställa krav på ett effektivt energiledningsarbete (t.ex. konkreta krav på införandet av energiledningssystem), men även att initiera mer genomgripande systemåtgärder för att förbättra energihushållningen. I det senare fallet finns ofta goda skäl att initiera en sökprocess och ge företaget tid att identifiera de mest kostnadseffektiva lösningarna. En möjlig utvecklingsväg för PFE är att utforma ett frivilligt avtal med industrin som har ett betydligt starkare fokus på långsiktig teknikutveckling (snarare än på anpassning av den nuvarande driften). Exakt hur ett sådant program kan utformas bör utredas vidare, men grundprincipen skulle kunna vara att industriföretagen får en (fiskal) skattenedsättning för att arbeta med att utveckla ny teknik. Ett konkret exempel skulle kunna vara s.k. CCS-teknik i syfte att avkarbonisera industrin. Ett mervärde med ett sådant avtal skulle kunna vara: (a) utvecklandet av mekanismer för att sprida ny kunskap mellan de deltagande företagen; samt (b) komponenter som gör att myndigheter och företag tillsammans kan arbeta fram den typ av innovationssystem som tekniken kräver. En effektiv introduktion av ny teknik kräver i regel såväl ingenjörsmässig forskning om teknikens egenskaper som forskning om eventuella nya institutionella arrangemang (inklusive lagstiftning) för att möjliggöra teknikens spridning. 

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 27.
    Nilsson, Annika K.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet. 202100-1975.
    Hänsynsreglerna i tillsynen: Analys av hur myndigheter tillämpar och motiverar beslut gällande nyetablering av miljöfarliga verksamheter utifrån hänsynsreglerna i MB 2 kap2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    2017 utformade Naturvårdsverket detta forskningsprojekt med den övergripande frågeställningen: I vilken utsträckning bedömer och motiverar tillsynsmyndigheten sina beslut utifrån hänsynsreglerna i miljöbalken?Undersökningen avgränsades till analys av ärenden om anmälning av s.k. C-verksamheter. Syftet med analysen var att öka kunskaperna om hur operativa tillsynsmyndigheter tillämpar och motiverar sina beslut utifrån hänsynsreglerna, med målet att kunna använda resultaten som underlag för att utveckla Naturvårdsverkets tillsynsvägledning m.m.Uppdraget utfördes av universitetslektorn Annika Nilsson vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet, med stöd av forskningsassistenten Hjalmar Dunås. För undersökningen samlades de senaste 5 anmälningsärendena, blanketter och informationsmaterial in från 17 kommuner av olika slag. Analysen genomfördes genom kartläggning av tillämpning och motivering av beslut utifrån hänsynsreglerna, genom sammanställning av det insamlade materialet och genom fördjupande undersökning och analys av tillämpningen av hänsynsreglerna, om ifall denna skiljer sig åt mellan kommunerna och i sådana fall varför. Den andra delen utfördes genom intervjuer och vidare analys av materialet. Projektet avrapporterades slutligen i mars 2018.Sammanfattningsvis har undersökningarna visat att hänsynsreglerna av tillsynsmyndigheterna betraktas som centrala i tillsynen, vilket stämmer väl överens med hänsynsreglernas syfte och funktion. I de flesta av de undersökta besluten hänvisas till hänsynsreglerna, oftast i själva beslutsdelen eller i särskilt angivande av lagstöd. Vanligaste hänvisningarna gäller kunskapskravet i 2 kap. 2 §, försiktighetsregeln i 2 kap. 3 §, samt skälighetsregeln i 2 kap. 7 §. Det är inte lika vanligt med uttryckliga hänvisningar till hänsynsreglerna i beslutsmotiveringar. Någon gång beskrivs tillämpning av hänsynsreglerna på den aktuella verksamheten men oftast är motiveringarna mer praktiskt inriktade, ibland med hänvisning till lagstöd. Bristen på uttrycklig tillämpning av hänsynsreglerna motiveras med hänvisning till tillsynens behov av konkretion och praktiskt informativa beslut som verksamhetsutövarna kan förstå och ta till sig. Anmälningsformulär och den mesta skriftliga informationen från tillsynsmyndigheterna framhåller inte heller hänsynsreglerna explicit. Också här framträder behovet av konkretion och praktiskt användbar information som bakomliggande orsak. Den beskrivna tillsynspraktiken där hänsynsreglerna inte uttryckligen kommuniceras kan möjligen innebära risk för att hänsynsreglerna hamnar i skymundan och inte genomsyrar tillsynen eller alltid tillämpas. Förtydligande vägledning i någon form kan då bidra till att så inte sker. En av frågorna för utredningen har varit om det finns skillnader i tillsynsmyndigheternas tillämpning av hänsynsreglerna. I intervjustudien beskrivs återkommande inspel från verksamhetsutövare om att olika kommuner gör olika. Tillsynshandläggarna kan dock inte säkert säga om detta stämmer. En allmän bedömning är att olika kommuner arbetar på olika sätt och kan ha NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6828Hänsynsreglerna i tillsynen8olika angreppssätt. En vanlig uppfattning och förhoppning är däremot den att tolkningen och tillämpningen av hänsynsreglerna i grunden är ganska likartad. I några fall har tillsynsmyndigheterna utfört jämförande undersökningar och då kommit till slutsatsen att bedömningarna trots kritiken varit likartade. Det framstår alltså som något oklart om och hur tillsynsmyndigheterna tillämpar miljöbalkens regler olika, men tydligt att återkommande kritik om olikvärdig tillsyn framförs. I intervjuerna framförs dock ändå vissa utmaningar gällande skälighetsbedömningar som kan leda till olika långtgående krav i olika kommuner, och att politiska intressen kan medföra glidningar i detta avseende. Den vägledning som tillsynen efterfrågar är främst vägledning i form av konkreta exempel på när – i vilka situationer – man kan tillämpa hänsynsreglerna och hur långt man kan gå för att ställa rimliga krav enligt hänsynsreglerna och i ljuset av miljömålen. I något fall betonas dock att man inte vill att vägledningen ska vara detaljstyrande, då detta skulle äventyra den viktiga flexibilitet som hänsynsreglerna erbjuder. Ett par av de intervjuade tillsynshandläggarna reflekterar också över vikten av att föra en förnyad principiell diskussion om hänsynsreglerna. Det kan vara nyttigt att lyfta blicken och reflektera mer över skälighet och målstyrning. Det anges att hänsynsreglerna idag är ganska osynliga i sammanhang som tillsynsträffar, samverkansforum och fortbildningstillfällen, där man ofta fokuserar på specialregleringar och specifika branscher. Här skulle hänsynsreglernas tillämpning och funktion tydligare kunna lyftas och integreras. I intervjuundersökningen framfördes förslag på att lyfta och diskutera konkreta tillämpningsexempel i gemensamma workshops eller liknande. Möjligheten att på så vis diskutera tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna anges av en av de intervjuade tillsynshandläggarna möjliggöra utveckling och förbättring av tillsynen – även om avsaknaden av sådan diskussion idag inte kan sägas hindra den dagliga tillsynsverksamheten. Gemensamma diskussioner och utbildningar ses också av tillsynsmyndigheterna som positiva för att säkerställa enhetliga bedömningar.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 28.
    Nilsson, Gunnar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Strandstudier vid Gästrikekusten: 17 bilagor+ fotobilaga1961Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Uppsatsen avser att beskriva , och om möjligt söka förklara utbredning och bildningssätt för de strandtyper och speciella strandbildningar som föreligger mellan Utvalnäs, beläget 1,5 mil nordost om Gävle, och Dömanskär, 3km nordost om Norrsundet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 29.
    Nyström, Jennifer
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    The OSPAR list of chemicals for priority action: Suggestions for future actions2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The vision of the OSPAR Commission and the Convention for the protection of the marineenvironment in the North-East Atlantic is a clean, healthy and biologically diverse ocean usedsustainably. Within the Hazardous Substances Strategy, the Commission has prioritizedsubstances for which measures, actions and background documents where adopted in order toreach the stated vision; cessation of losses, discharges and emissions of contaminants andconcentrations of anthropogenic substances close to zero, and for naturally occurringsubstances at background levels in the North-East Atlantic. Due to constitutive regulatorywork within the European Commission as well as the development of international treaties,the background documents of the prioritized substances have not been continually updated.This report analyzed and evaluated if and which of the OSPAR background documentsneeded updating, in addition to giving suggestions on potential further actions OSPAR couldtake in order to protect the marine environment against hazardous substances. This was doneby reviewing the current legislative status of the prioritized substances under REACH, theStockholm Convention, the EU Water Framework Directive as well as the biocidal and plantprotection products regulations. Where possible, monitoring data was incorporated in theevaluation. This report presented generalized groupings of suggested OSPAR actions for eachof the background documents; substances which require no additional OSPAR actions;substances which are not considered fulfilling the criteria as hazardous substances and shouldbe removed from the LCPA; substances for which additional actions may be needed;substances which require continuous monitoring and potentially evaluations of needs foradditional measures. In this report it is suggested that OSPAR in the future takes a moreactive role acting as a safety net for the EU regulations, with the aim of protecting the marineenvironment in the North-East Atlantic. The OSPAR Contracting Parties should decide onhow to follow this advice and decide how the future work within the Hazardous SubstanceStrategy should be undertaken.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 30.
    Odsjö, Tjelvar
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Bignert, Anders
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Räikkönen, Jannikke
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Galgan, Vera
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Petersson, Lars
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Mörner, Torsten
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Time trends of metals in liver, kidney and muscle of moose (Alces alces) from Sweden, 1980-20052007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    The long-term monitoring of persistent and bio-accumulating chemicals in the Swedish environment is part of the Swedish National Environmental Monitoring Programme. It is based on chemical analyses of tissues and organs from species collected in selected reference areas of the Swedish mainland, lakes and coastal areas (Odsjö & Olsson 1979a,b, Bernes 1985). As part of the terrestrial contaminant monitoring programme, specimens of muscle, liver and kidney of moose (Alces alces) have been collected since 1980 from Grimsö, a reference area in the monitoring programme and a coherent hunting district in the Örebro county (T) in south-central Sweden. In 1996, the monitoring was extended by collection and chemical analysis of organs of moose from six further counties and districts in Sweden. These districts are situated in the Norrbotten county (BD), Jämtland county (Z), Västmanland county (U), Älvsborg county (P), Jönköping county (F) and Kronoberg county (G) (Figure 1). Moose, with a diet dominated by twigs and leaves of trees and shrubs (Cederlund et al. 1980), was chosen in the monitoring programme as a representative of biota in the Swedish forest areas. Since the moose is distributed almost all over the country, it was considered as an ideal material also for studies of spatial distribution of environmental pollution and bioaccumulation, which is the reason for the extended collection of samples in 1996 onwards. This report presents levels and time trends of Ca, Cd, Co, Cr, Cu, Fe, Mg, Mn, Mo, Ni, Pb, V and Zn in liver and kidney and Se and Hg in liver and muscle from the period 1996-2004. For Grimsö data from an extended period, 1980-2005 is presented.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 31.
    Posledovich, Diana
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Ekblom, Robert
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Laikre, Linda
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Mapping and monitoring genetic diversity in Sweden: A proposal for species, methods and costs2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Biologiska övervakningsprogram är en central del för uppföljningen av konventionen för biologisk mångfald (CBD). Genetisk mångfald är identifierad av CBD som en av tre nivåer av biologisk mångfald, och den form av variation som är grunden för övriga nivåer (art- och ekosystemnivå). Målet med denna rapport är att presentera ett förslag till ett övervakningsprogram för genetisk mångfald i Sverige som kan implementeras med start 2020 och vara i bruk under många år framöver. Vi fokuserar främst på genetisk variation inom arter och inte på tekniker där genetiska analyser används för att kartlägga variation på art- och ekosystemnivå.

    Genetisk variation är central för populationers överlevnad på kort sikt genom att minska risken för inavelsdepression, och på lång sikt genom att möjliggöra evolutionära anpassningar till förändrade miljöer (exempelvis som en följd av klimatförändringar). Redan 1997 uppmärksammades behovet av ett nationellt program för att övervaka genetisk mångfald. Liknande uppmaningar har sedan kommit vid flera tillfällen i forskningsartiklar, rapporter från Naturvårdsverket och genom regeringsbeslut.

    Vi har utfört en omfattande litteraturgenomgång och sammanställt kunskapsläget kring genetisk mångfald i svenska naturliga populationer (delvis baserat på tidigare publicerade rapporter). I ca en tredjedel av de genomgångna studierna hade man undersökt förändringar i genetisk variation över tid.

    Vi har även identifierat olika arter och populationer som anses vara lämpliga för genetisk övervakning. Bland dessa arter har vi föreslagit en inbördes prioritering baserat på flera faktorer: redan pågående insatser som möjliggör effektiv provinsamling, hotbild, representation av olika organismgrupper och genomförbarhet, samt uppskattat grova och mycket ungefärliga kostnader för övervakning av dessa. För att identifiera arter som lämpliga för genetisk övervakning och prioritera mellan dessa har vi använt oss av sju kategorier:

    1) Arter som är påverkade av beskattning (jakt, fiske, etc.)

    2) Arter som är listade i EU:s art-, habitat- och fågeldirektiv

    3) Arter som riskerar påverkan från oönskat genflöde

    4) Arter som är nationellt rödlistade enligt IUCN:s kriterier

    5) Arter där den svenska populationen är genetisk särpräglad från övriga populationer

    6) Populationer som förväntas vara särskilt sårbara för klimatförändringar

    7) Naturliga referenspopulationer (ej hotade eller listade enligt ovanstående kriterier, men där mycket kunskap redan finns som man kan använda som utgångspunkt och referens)

    Dessutom beaktades följande kriterier i bedömningen:

    a) Arter som är viktiga för ekosystemets funktion

    b) Pollinerande insekter (enligt särskilt direktiv från beställaren – se separat delrapport)

    c) Arter med befintliga samlingar av vävnad/DNA för att kunna göra historiska jämförelser

    d) Arter som redan i dagsläget är del av genetisk insamling/övervakning e) Arter där det finns andra typer av övervakningsprogram som inkluderar manuell hantering av individer som enkelt skulle kunna utökas till att omfatta även genetisk provtagning

    f) Inhemska naturliga arter som är nära besläktade med domesticerade arter

    Prioriteringar gjordes så att varje art placerades i en av tre kategorier (hög, medel och låg prioritering). Vi identifierade totalt 167 arter som lämpliga för genetisk övervakning. Av dessa prioriterades 60 som ”hög”, inkluderande 15 pollinerande insekter (se separat delrapport) och 12 akvatiska arter (se separat rapport från Havs- och Vattenmyndigheten).

    Eftersom den tekniska utvecklingen inom genetiska analyser just nu går väldigt fort är det svårt att uppskatta framtida kostnader för den laborativa delen av ett genetiskt övervakningsprogram. Programmet bör också vara adaptivt, så att man kan anpassa metoder allteftersom ny kunskap tillkommer och nya tekniker blir tillgängliga. Här blir det därför centralt att DNA-prover lagras på ett säkert och överskådligt sätt så att man kan gå tillbaka och analysera om äldre prover i framtiden. Upprätthållande och kurrering av biobanker med vävnadsprover bör således vara en prioriterad del av programmet.

    Beroende på ambitionsnivå (med avseende på antal arter/populationer som inkluderas, vilken typ av genetiska data som samlas in och antal prov per art/population) beräknas den årliga kostnaden för övervakningsprogrammet ungefär uppgå till mellan 9 (ambitionsnivå 1), 14 (ambitionsnivå 2) och 27 (ambitionsnivå 3) miljoner kronor (inkluderande kostnaderna för de delvis separat finansierade projekten på pollinerande insekter och marina arter). För vissa enstaka arter tillkommer engångskostnader för utveckling av genetiska markörer.

    För att programmet ska kunna bli framgångsrikt krävs en tydlig plan för koordinering och projektledning. För att fylla sin funktion, måste övervakningsprogrammet för genetisk mångfald pågå under lång tid framöver, det är därför centralt att det finns en långsiktig, förutsägbar och transparent struktur för finansiering.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 32.
    Posledovich, Diana
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Ekblom, Robert
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Laikre, Linda
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Mapping and monitoring genetic diversity in Sweden: Suggestions for pollinating species2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Genetisk inomartsvariation är en viktig förutsättning för populationers långsiktigaöverlevnad och för ekosystemens resiliens, t.ex. genom en ökad förmåga förpopulationer att kunna anpassa sig till ett förändrat klimat. Trots detta finns detidag stora brister i vår kunskap om arters och populationers genetiska variation ochhur den förändrats över tid och i relation till olika påverkansfaktorer. Övervakningav arters genetiska variation är således ett viktigt verktyg för förvaltning ochbevarandearbete då det ger kunskap om förändringar som vi annars inte kanupptäcka vilket kan fungera som tidiga varningssignaler om hot kopplat tillmänsklig aktivitet. Minskningen av populationer av pollinatörer har blivit ettuppmärksammat problem de senaste årtiondena och pollinerande arter har därföridentifierats som en viktig grupp för övervakning av genetisk mångfald. I dennarapport ges förslag på övervakningsprogram för pollinatörer. Utifrån redantillgängliga resurser i form av bland annat genetisk metodik, forskning ochhistoriska samlingar presenteras förslag på arter, metoder för genetiska analyser,stickprovsstorlekar, insamlingslokaler mm., samt en uppskattning av kostnaderenligt tre olika ambitionsnivåer. Totalt föreslås 15 arter att ingå i övervakningen –13 arter av humlor och bin samt 2 arter av dagfjärilar.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 33.
    Rune, Carin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Vegetationen på Orarnas stränder1968Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

             Gästrikland är ett gränsområde, därmellansvensk och nordsvensk vegetation möte. Här går också en floristisk gränsav hög rang, nämligen mellan det mellaneuropeiska och cirkumborealafloraområdet. Ett stort antal sydliga arter (minst30) har sin nordgräns iGävletrakten. Anhopningen av nordgränser här motsvaras ej av någon klimatgräns.Däremot torde den gynnsamma effekten av kalkhaltig morän från sydbottniskakamborsilurområdet spela en avgörande roll för sydliga arterna framträngande

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 34.
    Sandin, Leonard
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Andersson, Berta
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Bergengren, Jakob
    Utförare miljöövervakning, Länstyrelserna, länsstyrelsen, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Bergquist, Björn
    Broberg, Ola
    Dahlberg, Magnus
    Fölster, Jens
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Jarlman, Amelie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Östlund, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Undersökning av påväxt bottenfauna makrofyter och fisk längs en naturlighetsgradient i Emåns & Mörrumsåns avrinningsområden2003Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 35.
    Sjörs, Hugo
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Om botaniska skyddsvärden vid älvarna: Växtbiologiska institutionen Uppsala 19731973Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I samband med den markanvändningsplanering, som pågår i anslutning till omarrondering inom Lill sidan i Järvsö , har det ansetts nödvändigt att inventera och i stora drag prioritera olika områden ur naturvårdssynpunkt . Ljusdals kommun har därför uppdragit åt undertecknad att utföra inventering och bedömning av `` vetenskaplig kulturell naturvårdssynpunkt`` inom Lill sidan. i samråd med Länsstyrelsens naturvårdsenhet och lantmäteriets specialenhet nr 2 i Gävleborg län har inventeringen begränsats till de   områden; huvudsakligen om fattande älv-, sjö –och odlingslandskapet, som redovisas på bifogade karta .

    Fältarbete och sammanställning av inventeringsresultaten har utförts i oktober 1971. avgränsning  

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 36.
    Sundberg, Sebastian
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Underlag till övervakningsprogram för rikkärr2009Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I detta specialprojekt inom Natura 2000-uppföljningen lägger jag upp riktlinjerna för en effektiv framtida uppföljning för en av Naturvårdsverket prioriterad naturtyp - rikkärr. Rikkärren är prioriterade då de är våtmarker som innehåller en oproportionerligt stor del av den till myrar knutna biologiska mångfalden, samtidigt som de är en viktig komponent i de levande odlings- och skogslandskapen. Särskilt sydsvenska rikkärr är beroende av skötsel och restaurering, varför uppföljningens uppgift är att peka på var och när insatser behövs och kunna visa om vi är på rätt väg. Rikkärren innefattar inom Natura 2000 främst habitatet 7230, men detta program berör också habitaten 7220 (källor med tuffbildning), 7210 (kalkkärr med gotlandsag) och till viss del 7160 (mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ), för vilka övervakningsprogrammet bör kunna tillämpas. Uppföljningsmetoden är i stora drag gemensam med den för öppna betesmarker. I det här programförslaget fokuserar jag främst på mer eller mindre öppna rikkärr, medan trädbevuxna rikkärr (i den mån de alls innehåller rikkärrsindikatorer) snarare hör hemma bland skogbevuxna myrar (habitat 91D0) eller sumpskogarna (9080) och bör därför följas upp inom uppföljningssystemet för skogliga biotoper. Jag gör ingen separat behandling av de tolv olika vegetationstyper som Nordiska ministerrådet beskrivit inom de öppna rikkärren, då dessa är att se främst som delar av de olika gradienter jag går igenom inledningsvis. Övervakningsprogrammet har utformats under dialog med Johan Abenius, Naturvårdsverket och Anders Haglund, Ekologigruppen. AB, med inspiration från en rikkärrskurs i Jämtland12-13/8, och utifrån kommentarer och förslag lämnade vid ett rikkärrsseminarium på Naturvårdsverket 26/11 2003. Programmet är delvis baserat på fältdata (Appendix 4). Anledningen till att jag fått detta uppdrag är att jag, tillsammans med Håkan Rydin och Kalle Mälson vid Avd f växtekologi, sedan 2002 driver ett projekt med syfte att undersöka effekterna av att restaurera dikade och igenvuxna rikkärr. Inom detta projekt studerar vi även ekologiska frågeställningar som berör rikkärrsväxternas spridning och fördelning. Projektet är en del inom forskningsprogrammet Naturvårdskedjan som koordineras av Centrum för biologisk mångfald, med finansiering från Naturvårdsverket. Namngivningen av mossor följer Söderström & Hedenäs (1998).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 37.
    Sundborg, Åke
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Indalsälven Ljungan Ljusnan Dalälven klarälven Geovetenskapliga naturvärden1973Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den regionala beskrivningen upptar större delen av utrymmet i rapporten.

    Den inleds för varje älv med en kort översikt över hydrologi, geologi och landformer. Därefter följer för varje älvavsnitt en deskriptiv del med efterföljande bedömning av sannolika verkningar av planerade utbyggnads-och regleringsåtgärder.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 38.
    Widenfalk, Lina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Greensway AB .
    Josefsson, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, Marcus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pärt, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranius, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Öckinger, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blicharska, Malgorzata
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Widenfalk, Olof
    Greensway AB.
    Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation: Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?

    På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.

    Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.

    Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.

    I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.

    När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.

    Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 39.
    Widenfalk, Lina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Josefsson, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Öckinger, Erik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Chapurlat, Elodie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, Marcus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Merinero, Sonia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pärt, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Ranius, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blicharska, Malgorzata
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Widenfalk, Olof
    Greensway AB.
    Campbell, Charles
    Greensway AB.
    Widenfalk, Lina
    Greensway AB.
    Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation: Slutrapport2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.

    Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.

    Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.

    I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.

    De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:

    • En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.
    • Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.
    • Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.
    • En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 40.
    Wikström, Sofia A.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitets Östersjöcentrum.
    Almqvist, Gustaf
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitets Östersjöcentrum.
    Bryhn, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Valman, Matilda
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Blenckner, Thorsten
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Bodin, Örjan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Österblom, Henrik
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, Stockholms Resilienscentrum.
    Nilsson, Annika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter från svensk havs- och vattenförvaltning2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Rapporten sammanfattar resultaten från forskningsprojektet ”Ekosystemansatsen – praktiska erfarenheter och nästa steg”. Projektet har undersökt erfarenheter av det praktiska införandet av ekosystembaserad havs-, vatten och fiskförvaltning i Sverige, utifrån publicerad litteratur och intervjuer med nyckelpersoner i Sverige, Tyskland, Norge och USA. Sammanställningen visar att Sverige tagit flera steg mot en mer ekosystembaserad förvaltning, men pekar också på svårigheter. En viktig erfarenhet är att ekosystembaserad förvaltning ställer höga krav på samverkan och kommunikation mellan aktörer och att en stabil och tillräcklig finansiering är en viktig förutsättning. Det finns behov av en tydligare styrning och uppföljning från centrala myndigheter, en mer långsiktig finansiering och tydligare processer för kunskapsutbyte mellan olika aktörer.

    Det finns även ett behov av att kartlägga bristande överensstämmelse mellan olika sektorslagstiftningar och olika samhällsmål och att diskutera målkonflikter på nationell nivå. Implementeringen av åtgärdsprogram och planer behöver stärkas genom att berörda aktörer ges ett tydligt ansvar för att förvaltningsmål uppfylls och för en ambitiös uppföljning av framsteg mot målen. Det vore också önskvärt att vidareutveckla indikatorer för ekosystembaserad förvaltning som kvantitativt mäter framstegen mot dess principer.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 41.
    Xiao, Linhong
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Ahrens, Lutz
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Wiberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Eriksson, Elin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Behrendt, Lars
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Study of the presence of organic UV filters in the Swedish aquatic environment2022Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Organic UV filters are widely used in personal care products (PCPs) and textiles to prevent solar erythema and discoloration, respectively. These UV absorbing compounds are frequently released into the aquatic environment, either directly via bathing and swimming, or indirectly via effluents from wastewater treatment plants. Because of their widespread occurrence and potential for bioaccumulation, organic UV filters are considered an emerging concern to ecosystems and humans. In this project, we first reviewed and summarized literature on the worldwide occurrence of organic UV filters and subsequently characterized their occurrence in water environments in Uppsala county, Sweden. Specifically, we selected the ten most commonly detected organic UV filters worldwide as our targets. After optimization of chemical analysis, we were able to detect six out of ten of these compounds at environmentally relevant levels. Subsequently, we investigated the occurrence of these six compounds in surface water and sediment samples from bathing/swimming places located at riversides, lakesides, and the seaside around Uppsala county during August 2021. All six organic UV filters (i.e., 4-methylbenzylidene (4-MBC), avobenzone, octinoxate (EHMC), octocrylene (OC), Uvinul A Plus (UVA Plus), benzophenone-4 (BP-4)) were found in sediment and surface water samples with a detection frequency of 100%, except EHMC, which was detected in 71% of the surface water samples. OC dominated in sediment samples collected from bathing/swimming areas with concentrations ranging between 2.6 and 250 ng g‒1 dry weight (dw), which comprised 52-77% of the sum of all targeted compounds. 4-MBC dominated in surface waters with concentrations ranging between 170 ng L‒1 and 560 ng L‒1, which comprised 39-56% of the sum of all targeted compounds. Overall, organic UV filters were ubiquitously detected in Uppsala county and our data could be foundational for an extended sampling campaign and additional risk assessment of organic UV filters among resident aquatic organisms.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 42.
    Zetterberg, Charlotta
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Chapron, Guillaume
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Christiernsson, Anna
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Epstein, Yaffa
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Michanek, Gabriel
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Dispens från förbud att skada naturen: Slutrapport2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med forskningsprojektet är att analysera hur reglerna om dispens från naturreservat, strandskydd, artskydd och det generella biotopskyddet tillämpas av länsstyrelser och (när det gäller strandskydd) kommuner. Ambitionen är att dra slutsatser om vad som främjar eller hindrar måluppfyllelse och rättssäkerhet i dispensbesluten och att ge rekommendationer om hur styrmedlen kan förbättras. En sammantagen bild av vår undersökning visar att beviljandegraden är hög vilket inte ligger i linje med själva dispensinstitutets syfte att utgöra ett undantag från en huvudregel och inte heller i linje med uttalanden i förarbeten om att prövningarna ska vara restriktiva. Studien visar för samtliga dispenstyper att det föreligger en stor variation i dispensbesluten såväl mellan länen som inom länen när det gäller hur en viss fråga hanteras, något som är svårförenligt med principer om likabehandling, konsistens och förutsebarhet. Mot bakgrund av likabehandlingsprincipen är avgörande att myndigheter i olika delar av landet, men också olika handläggare inom en och samma myndighet, behandlar lika fall på lika sätt (1 kap. 9 § RF). För att enskilda och andra berörda ska kunna förstå hur myndigheter har kommit fram till ett beslut får det ses som centralt att besluten är tydliga och transparanta. Den genomförda granskningen visar dock att det ofta är svårt att förstå hur bedömningar har genomförts samt på vilket underlag. Som påtalas i ett av delprojekten förefaller det som om vissa källor och hänvisningar på ett närmast slumpartat sätt har tagits med i besluten. Otydliga beslut är problematiska av rättssäkerhetsskäl och särskilt med beaktande av möjligheterna att överklaga beslut. Besluten bör därför i högre grad utformas så att det framgår vilket underlag besluten baseras på. I vägledningar till myndigheter kan förtydliganden göras i olika avseenden, t.ex. om vilken roll de allmänna hänsynsreglerna spelar i dispensprövningen, att kompensationsåtgärder krävs vid dispens från naturreservatsföreskrifter och att naturvärdesbedömningen sker utifrån kunskap om förhållandena i det aktuella området. Det kan innebära att besök på platsen bör ske oftare än idag.

    I vägledningar kan också beslutshanteringen harmoniseras och förtydligas så att den blir förutsebar och därmed mer rättssäker för olika intressenter, inte minst verksamhetsutövare. Det borde överhuvudtaget inte vara svårt att i vägledningar upprätta checklistor som beslutsfattare kan använda för att kontrollera att viktiga beslutsgrunder inte förbises. Av dispensbesluten framgår sällan att hänsyn tas till indirekta och kumulativa effekter. Med hänsyn till det stora antalet dispenser som beviljas är det rimligt att anta att den sammanlagda påverkan på naturvärden därför kan vara betydande. Utvecklandet av en landskapsplanering kan vara ett lämpligt instrument för att hantera denna brist. Planer kan ha flera viktiga funktioner. En är att ta fram och analysera information som beaktar ekologiska samband i ett större geografiskt område. En annan är att på ett tidigt stadium hantera potentiella intressekonflikter, göra prioriteringar och klargöra mål. Allt detta är till fördel vid efterföljande beslut om exempelvis dispens enligt 7 kap. MB. Förutsebarheten (rättssäkerheten) ökar.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 43.
    Öckinger, Erik
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Josefsson, Jonas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Widenfalk, Lina
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Blicharska, Malgorzata
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Chapurlat, Elodie
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Hedblom, Marcus
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Merinero, Sonia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Pärt, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Widenfalk, Olof
    Greensway AB.
    Ranius, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?: Slutrapport2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Om ekologisk kompensation ska kunna bidra till att hindra förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster krävs god kunskap om faktorer som främjar respektive hindrar att kompensationsåtgärder är effektiva. Vi har gjort två olika litteratursynteser som handlar om detta: 1) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar ekologisk kompensation, och 2) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar naturvårdsrestaureringar (vilket är en vanlig form av ekologisk kompensation), som utförts i andra sammanhang än ekologisk kompensation.

    Vi fann endast 40 vetenskapliga studier från hela världen som utvärderade effekter av ekologisk kompensation på biologisk mångfald eller ekosystemtjänster. Endast en av dessa var utformad så att man kunde avgöra om kompensationen har hindrat att det skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Den vanligaste typen av kompensation som utvärderades i dessa studier var nyskapande av biotoper. Majoriteten av studierna var utförda i våtmarker eller sötvattensmiljöer i Nordamerika, och det är därför svårt att dra generella slutsatser som går att tillämpa på andra naturtyper och i andra delar av världen. Det verkar dock som att det är svårare, eller tar längre tid, att kompensera ekosystemtjänster än biologisk mångfald.

    Vår syntes av 93 vetenskapliga studier som utvärderat restaureringsåtgärder genom att jämföra både före och efter restaurering samt med kontrollmiljöer utan åtgärder, visade på stor variation i utfall. Naturvårdsrestaureringar leder långt ifrån alltid till högre biologisk mångfald. Effekten av restaurering skiljde sig inte tydligt mellan de studerade ekosystemen skog, gräsmarker, våtmarker och sandmarker, och inte heller mellan olika organismgrupper. Däremot verkar effekten av restaureringen ta längre tid i skogsmiljöer än i gräsmarker och våtmarker. Inom respektive typ av ekosystem fanns skillnader mellan specifika restaureringsåtgärder, och i flera fall var effekten bättre när man utfört en kombination av åtgärder än effekten av dessa åtgärder för sig. För att kunna bedöma under vilka förutsättningar restaurering på en plats kan vara en effektiv åtgärd för att kompensera naturvärden som förlorats på en annan plats är det viktigt att förstå bättre vad den stora variationen i utfall beror på.

    Tyvärr fanns det alltför få studier för att möjliggöra en utvärdering av potentiella synergier eller avvägningar mellan olika mål med restaureringar, som mellan biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Framtida studier bör därför belysa sådana potentiella synergier eller avvägningar.

    Vår syntes visar att:

    • Det finns stora kunskapsluckor kring hur väl ekologisk kompensation hindrar förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det är därför ännu inte möjligt att ta fram evidensbaserade riktlinjer för hur ekologisk kompensation bör utformas.
    • Innan kunskap finns bör inte ekologisk kompensation användas storskaligt som medel för att hindra förlusten av biologisk mångfald.
    • När man utformar kompensationsåtgärder är det viktigt att använda ekologisk kunskap. Även om antalet utvärderingar av ekologisk kompensation är litet kan man få god vägledning från andra typer av ekologiska undersökningar.
    • För att kunna utvärdera vilka kompensationsåtgärder som förhindrar nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster behöver myndigheter som begär ekologisk kompensation samtidigt kräva en systematisk och långsiktig uppföljning av utfallet av kompensationen.
    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 44.
    Ödeen, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Håstad, Olle
    University of Bristol.
    Havsbaserad vindenergi ur ett fågelperspektiv: kraftverkens synlighet för fågelögat2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I decennier har det funnits en utbredd oro för att en utbyggnad av vindenergin skulle kunna leda till en icke önskvärd förhöjd dödlighet hos fåglar orsakad av kollisioner. Ett flertal studier av fåglars rörelsemönster i närheten av vindparker och försöksplattformar till havs har företagits under senare år. Den generella bilden baserad på dessa studier visar dock att den förhöjda dödligheten varit begränsad. I enstaka fall och under exceptionella väderförhållanden kan emellertid dödligheten bli markant högre och även drabba särskilt skyddsvärda arter. Det finns också farhågor att en massiv framtida utbyggnad av vindenergin kan orsaka barriäreffekter när sträckande fåglar störs bort från sina naturliga flyttvägar. Det är därför värdefullt att studera hur fåglar reagerar på utbyggnaden av vindkraftverk och vilka arter som är mest känsliga. 

    Denna studie är den första som har undersökt synligheten av havsbaserade vindkraftsanläggningar med utgångspunkt från fåglarnas synfysiologi. Metoden vi arbetat med är telespektrofotometri. Studierna har skett vid kraftverken vid Utgrunden I i Kalmarsund och två fyrar som har fått fungera som simulerade vindkraftverk: en i Kalmarsund utanför Bergkvara samt en vid nuvarande Lillgrunds vindkraftpark i Öresund. Huvudfrågan har varit om strukturerna syns bättre eller sämre för fåglar än människor med avseende på färgkontrasterna som uppstår gentemot den naturliga bakgrunden. Vi har studerat såväl de korta avstånd där fåglarna riskerar att kollidera med strukturerna som de betydligt längre avstånd från kustlinjen där synliga kraftverk kan utgöra en estetisk olägenhet. Vi har även studerat de medelstora avstånd där barriäreffekter kan antas kunna uppstå när sträckande fåglar väljer att vika av och ta vägen runt vindparkerna. Kunskapen är motiverad för att exempelvis lägga grunden till en fågelanpassad färgsättning av framtida vindparker som ändå inte verkar störande för en mänsklig betraktare.

    Våra resultat visar att de faktiska vindkraftverken vid Utgrunden, liksom de simulerade i Kalmarsund och vid Lillgrund, syns bättre för fåglar än för människor, särskilt på korta avstånd. Skillnaden är större mellan de så kallade ultraviolettkänsliga fågelarterna (UVS) och människor än mellan människor och så kallat violettkänsliga fåglar (VS), vilka utgör den helt dominerande gruppen bland sträckande fåglar i Kalmarsund. Men generellt sett så följs de tre synsystemen väl åt. Trots att synligheten varierar kraftigt med väder, tid på dagen, årstid, väderstreck och avstånd, verkar vindkraftverkens färgsättning vara rätt väl anpassad för att såväl möta estetiska krav från mänskliga betraktare som att minimera kollisionsrisken för vilda fåglar.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 45.
    Östman, Örjan
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet- del 22013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet- del 2

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 46.
    Östman, Örjan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Wengström, Åsa
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Gävleborg. Utförare miljöövervakning, Universitet, Uppsala universitet.
    Hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet2013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
1 - 46 av 46
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf