Utvärderingen har genomförts i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, som ansvarat för de statistiska analyserna. Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover och modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar, såsom polyklorerade bifenyler (PCBer), dibenzo-p-dioxiner och dibenzofuraner (PCDD/F), DDT, hexaklorbensen (HCB), bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCD) och poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS). Syftet är att följa upp om riskreducerande åtgärder mot kemikalierna har haft önskad effekt på befolkningens exponering och hur exponeringen för nya oreglerade kemikalier utvecklas. Rapporten redovisar de viktigaste slutsatserna som ett underlag för planering av framtida provtagnings- och analysstrategier.

Trender av alla substanser utom PFAS har undersökts i modersmjölk. Kemikalierna har mätts i prover från förstföderskor 1996-2014 (N=302-471). Med nuvarande upplägg har det under en 10-årig period varit möjligt att med 80 % säkerhet upptäcka förändringar mellan 1,7 % och 5,6 % per år. En ökad variation av haltdata runt trendlinjen (CV) eller ett minskat antal prover gör det svårare att upptäcka trender. Justering av trenderna för störfaktorerna ålder, BMI före graviditet och viktsförändring under graviditet och efter förlossning minskar CV. Möjligheterna att upptäcka trender påverkas av hur ofta analyser sker och av antal prover per analysomgång. Vid en CV på 50 % skulle analyser av 6 enskilda prover per år räcka för att med 80 % säkerhet upptäcka en förändring på 5 % per år under en 12-årsperiod. För att upptäcka en förändring på 1 % ökar antalet prover per år till 400.

En övergång till analys av samlingsprover kan vara en kostnadseffektiv åtgärd om endast tidstrender ska studeras. Om ett samlingsprov per provtagningsår analyseras istället för enskilda prover, med samma studieupplägg som hittills, minskar den statistiska styrkan drastiskt jämfört med om enskilda prover analyseras. Att analysera 3 samlingsprover per provtagningsår är ett mer effektivt upplägg. Vid en CV 50 % och årlig analys krävs 2 enskilda prover per samlingsprov för att finna en förändring på 5 % under en 12-årsperiod (80 % säkerhet). Om analys sker vartannat år krävs 7 prover per samlingsprov.

Om många prover i en tidsserie har halter under analysmetodernas bestämningsgräns (<LOQ), ger utbyte av halter <LOQ mot apparatvärden, som erhållits i analysen, en statistiskt mer rättvisande bild av trenden än om halten sätts till ett fixerat värde, till exempel LOQ/√2.

Brytpunkter i trenderna upptäcktes för totalhalt av PCDD/F/PCB TEQ (år 2008), PCB 153 (2009) och HCB (2002) varefter minskningen av halter tycks ha bromsat in. För BDE-47 och -100 hittades brytpunkter 2004 varefter haltförändringen gick snabbare än innan. För BDE153 och HBCD ökade halterna fram till 2001-2002 och sjönk därefter. För PFAS, som undersöks i 3 samlingsprover av serum per provtagningsår, upptäcktes en brytpunkt för PFHxS (2009), PFOA (2002), PFNA (2007), PFDA (2004), PFUnDA (2011) , PFDoDA (2009) och PFTrDA (2011). Tidigare ökningar av halter tycks då avstannat eller vänts till sänkningar.

Halten av PCDD/F/PCB TEQ i fett från modersmjölk ger en bra bild av halten i gravida kvinnors kroppsfett. USAs Naturvårdsverk har tagit fram en hälsobaserad referensdos som motsvarar en TEQ-halt på cirka 5 pg/g kroppsfett. Med den observerade minskningen av TEQ (-6 % per år) 1996-2014 beräknas 95 % av den undersökta populationen kvinnor ha halter under 5 pg TEQ/g fett 2024. Det kommer dock sannolikt att ta längre tid eftersom haltminskningen av TEQ tycks ha bromsats upp efter 2008.