Fågelfotsmossan (Nogopterium gracile) är en storvuxen mossa med karaktäristiskt upprätta och ensidigt krökta skott som liknar en fågelfot. Arten förekommer i sydvästra Sverige från Halland till Värmland, och växer nästan uteslutande på block och klippor i äldre löv- eller blandskog med förhållandevis hög temperatur och luftfuktighet. Arten är idag känd från 25 lokaler och bedöms ha minskat kraftigt under 1900-talet som en följd av främst försurande luftföroreningar och avverkning av lämpliga trädbestånd, men även av igenväxning eller igenplantering med gran. De flesta av fågelfotsmossans populationer är idag små, och spridning sker extremt sällan, vilket innebär att slumpfaktorer utgör ett av de allvarligaste hoten. Även om drygt hälften av lokalerna ligger inom formellt skyddade områden kan arten lätt försvinna från lokaler av naturliga störningar, så som att mossan skavs bort av djur eller när träd faller omkull, men också av enstaka uppväxande granar genom deras beskuggning, slitage av grenar eller läckage av försurande ämnen. Ett storskaligt hot utgör fortfarande avverkning av skog inom eller intill där fågelfotsmossan förekommer.

I det här åtgärdsprogrammet, som är ett vägledandemarkägare, samt systematisk uppföljning av åtgärder.

Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter.