Abnorm uttorkning av äggen var ett problem av mycket stor omfattning hos havsörnar vid Östersjökusten under 1960 -70- och -80talet. Problemet har kopplats till påverkan från miljögifter och starkast samband har visats för DDE. Förekomsten av uttorkade ägg minskade under 1980-talet och försvann i stort sett under 1990-talet i beståndet. Detta har tolkats som ett resultat av att de gamla honor som uppvisade dessa problem med äggen successivt ersattes med yngre fåglar som inte hade utsatts för samma belastningsnivåer av miljögifter under sin levnad. Efter att ha varit helt borta under nära 20 års tid har kraftigt uttorkade ägg åter påträffats under den senaste femårsperioden (2009-2013) . Samtliga fall hittills kommer från Bottenhavskusten (Gävleborgs och Västernorrlands län).

Onormal uttorkning av äggen kopplar till förändringar i skalstrukturen som medför en ökad permeabilitet genom skalet. Något samband med den skalförtunning - som sedan länge varit känd som en effekt av DDE hos flera (men inte alla) fågelgrupper - har inte visat sig finnas. Fenomenet med uttorkning av äggen har inte heller uppmärksammats tidigare hos vildlevande fåglar. Hos våra havsörnar vid Östersjökusten är uttorkning av äggen den parameter som visat starkast koppling till den starkt nedsatta fortplantningen under 40 års tid. De strukturella förändringar i skalen som gett upphov till detta har dock inte studerats tidigare i havsörnsäggen.

Syftet med studien som redovisas i denna rapport är att belysa skillnader i skalstrukturer som kan förklara uttorkning hos vissa ägg jämfört med normala ägg.