Fältgentianan utgörs av tre underarter: den "vanliga" fältgentianan (Gentianella campestris ssp. campestris), sätergentiana (G. campestris ssp. islandica) samt kustgentiana (G. campestris ssp. baltica). Den "vanliga" delas i sin tur upp i tidig- eller senblommande. Tillsammans kallas fältgentianagruppen i vissa sammanhang "bredgentianor". Fältgentiana är starkt knuten till ogödslade slåtter- och betesmarker och förekommer norrut till och med Jämtland och centrala Ångermanland men med enstaka kustförekomster norrut till Umeå. Kustgentianan finns i Skåne och på västkusten, medan sätergentianan huvudsakligen förekommer i Jämtland. För närvarande är cirka 550 populationer av fältgentiana kända i Sverige utanför Jämtlands län samt ytterligare drygt 300 i Jämtlands län. Många populationer är mycket små.

Fältgentianan är i Sverige en av de gräsmarksväxter som minskat mest sedan mitten av 1900-talet. Särskilt allvarligt är att den negativa trenden fortsätter i snabb takt trots att förlusten av naturbetesmarker under 1990- och 2000-talen bromsats i Sverige, vilket främst beror på för hård eller för tidig hävd.

Fältgentiana svarar snabbt på skötselåtgärder, främst sådana som ökar fröreproduktionen. Tre typer av åtgärder föreslås: (1) återupptagen hävd på ohävdade lokaler, (2) förbättrad hävd anpassad till olika underarter och varieteter, samt (3) åter- eller nyetablering av fältgentiana på lämpliga lokaler. Andra viktiga åtgärder är information, rådgivning och ekonomiskt stöd till särskilda åtgärder.