Detta projekt är ett samarbete mellan Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen och syftar till att ta reda på vilka eventuella förändringar i grön infrastruktur och biologisk mångfald omläggning av skogsmark till åkermark under åren 2010-2013 innebär sett ur ett landskapsperspektiv och är en del av arbetet med regionala landskapsstrategier.

Arealen åkermark i Sverige har minskat sedan 1950-talet. På Gotland började arealen öka igen på 1970-talet och i samband med gårdsstödets införande 1995 syntes en markant ökning av arealen. Sedan toppåret 1996 har dock åkermarksarealen återigen börjat minska. (SCBs jordbruksstatistik).

Arealen produktiv skogsmark har varit ganska konstant i Sverige och på Gotland sedan 1920- talet men den långsiktiga trenden är att den minskar något. De senaste 10 åren har dock arealen på Gotland ökat något. (SLU – skogsstatistik).

På Gotland är det, relativt sett, vanligare med omläggning av skogsmark till åkermark medan man i andra län mest lägger om till betesmark. (Solbär, L. 2011). Omläggning till åkermark är en anmälningspliktig verksamhet enligt miljöprövningsförordningen 2013:251 och hela processen ska prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Sedan oktober 2012 och fram till december 2013 har miljö- och hälsoskyddsnämnden handlagt 19 omläggningsärenden gällande ca 90 ha. Av dessa 19 ärenden har 15 ärenden fått godkänt eller godkänt med villkor för att lägga om till åker. I ett fall har man sagt nej till omläggning pga. höga naturvärden och i ytterligare tre fall har man begärt en naturvärdesinventering innan beslut fattats. Omläggning av skogsmark till åkermark förekommer spritt över nästan hela ön och sker nästan uteslutande i anslutning till åkermark. Vanliga föryngringsavverkningar sker betydligt mer spritt i landskapet.

Anledningar till att man väljer att lägga om skog till åker varierar. Det kan vara ekonomiskt fördelaktigt att lägga om från skog till åker istället för att köpa åkermark. Andra skäl till omläggning kan vara att gårdarna blir större och färre och man vill ha åkermarken nära gårdscentrum. En gård med många djur behöver också stor spridningsareal till stallgödseln.

Ett annat skäl är att man behöver en viss typ av jord för t.ex. grönsaksodling. Slutsatserna i denna rapport utgår från studier av olika kartskikt i GIS, samtal med olika inblandade aktörer och tillgänglig statistik, inga fältbesök har gjorts. För att kunna dra bättre slutsatser krävs att man är ute i fält för att bedöma om det t.ex. är rimligt att begära en naturvärdesinventering eller för att mindre strukturer i landskapet som kan vara viktiga underlag vid beslut och inte kan ses i GIS skikten.

Det sker en kontinuerlig förändring/försämring av den gröna infrastrukturen i landskapet, där antalet småbiotoper fortsätter att minska. Samtidigt växer många av våra skogar igen och arter som kräver ett mosaiklandskap eller mer halvöppna marker får allt svårare att överleva.

Utifrån bildanalys kan man konstatera att om man enbart tittar på omläggning till åker under åren 2010-2013 så har det inte skett några stora förändringar i grön infrastruktur sett på landskapsnivå (hela Gotland). Men en omläggning till åker innebär alltid en stor lokal förändring av landskapet. I kombination med alla avverkningsanmälningar, inklusive 5 omläggningsärenden under en längre tidperiod, kan man bland annat se att det sker en stor fragmentering av våra skogar och att redan öppna åkerlandskap förlorar strukturer viktiga för att arter ska kunna sprida sig till andra områden. Detta belyser vikten av en helhetssyn i både tid och rum.

Bedömningen är att många anmälda ärenden gällande omläggning från skog till åker under åren 2010-2013 berör mark som varit mer eller mindre trädbeklädd under lång tid och eventuellt skulle uppfylla kriterierna för att klassas som kontinuitetsskog. Baserat på detta är det troligt att stora biologiska värden har gått förlorade. Inventering av svampar inom åtgärdsprogram för hotade arter (2005-2012) visar att de flesta av våra kontinuitetsskogar innehåller rödlistade arter. Det största hotet mot många svampar och skalbaggar är att våra kontinuitetsskogar huggs ner och att det är brist på stående och liggande död ved (Rödlistan 2010).

Kunskapen om var fornlämningar finns i skogsmark är bristfällig. Om marken inte varit uppodlad i modern tid kan Länsstyrelsen besluta om en särskild arkeologisk utredning. Det underlag man idag har tillgång till angående naturvärden vid beslut i omläggningsärenden är också bristfälligt och det kan innebära att den biologiska mångfalden utarmas. För att få ett mer omfattande underlag kan det därför vara av vikt att även besluta om en naturvärdesbedömning.

Med utgångspunkt i de ärenden som ligger till grund för den här rapporten kan det uppfattas som att ärenden inte behandlas ur ett helhetsperspektiv utan ur ett ärendeperspektiv. Det verkar som om det saknas juridiskt hållbara styrmedel för att väga in landskapsperspektiv, grön infrastruktur och biologisk mångfald i besluten. Det som är avgörande för att t.ex. kunna säga nej till en omläggning är om det finns kända rödlistade arter i området eller att det på annat sätt är känt att det finns höga naturvärden.

Arbetet med regional landskapsstrategi ska ske i dialog med medborgarna. De som är verksamma i det gotländska landskapet ska inte missgynnas, därför är det viktigt att det finns resurser för att kompensera eventuella förluster som kan drabba företagen i arbetet med att värna den biologiska mångfalden.