Gotska Sandöns skogs- och brandhistoria har undersökts genom dendrokronologisk analys av brandskadade träd och stubbar, samt studier i arkiv.

Det visade sig att skogen på ön hade brunnit betydligt oftare än uppgifter i litteraturen gjorde gällande. Totalt daterades 30 olika bränder mellan år 1487 och 1917, vilket var 25 flera än de förut dokumenterade. Tre tidigare kända bränder (1917, 1880 och 1760) verifierades med årsringsanalys. En mycket stor brand som inträffade år 1739 daterades både med dendrokronologi och ett samtida domstolsprotokoll. Två tidigare bränder som tidigare angivits till 1719 och 1676 kunde korrigeras till 1716 resp. 1674. Under 15- och 1600- talen brann det väldigt ofta i skogen, ibland bara med ett års mellanrum. Sannolikt startades flertalet bränder av människan i syfte att skapa bättre bete av ljung- en östlig analog till de tidigare vittutbredda västeuropeiska ljunghedarna. Naturen själv startar också bränder på Gotska Sandön, senast

1917 då 250 hektar brann till följd av ett blixtnedslag.

Från början av 1800-talet till mitten av 1900-talet avverkades periodvis stora mängder virke, främst av grova träd men också döda träd, vilket fick till följd att skogen trivialiserades i många områden, speciellt i sydväst och i de centrala delarna. I jämförelse med fastlandets skogar hann dock aldrig skogsbruket påverka skogarna till den för faunan så förödande grad innan ön skyddades, en första del av ön skyddades redan 1910. Med bakgrund i öns skogshistoria framförs här en alternativ förklaring till förekomsten av s.k. reliktarter som i hela Norden bara hittats på Gotska Sandön liksom arter som är relativt vanliga på ön men ytterligt sällsynta-utdöende i övriga Norden (Temnochila coerulea, Rushia pareyssi, Xanthochroa carniolica, Asemum tenuicorne, Plegaderus sanatus var. gobanzi, Medon

dilutus, Pityogenes monacensis, Boros schneideri, Tragosoma depsarium, Ergates faber mfl). De har ofta ansetts vara relikter från en tidigare värmeperiod som kunnat överleva på Sandön tack vare det speciella klimatet. En alternativ, här framförd förklaring kan vara att deras reliktartade förekomst snarare återspeglar en, jämfört med fastlandet, lägre intensitet i skogsutnyttjandet samtidigt som de frekventa bränderna har hållit skogen öppen och givit en stor mängd lämpliga substrat. Det är mycket sannolikt att de för Sandön sju unika insektsarterna tidigare funnits i södra Sverige men utrotats för mer än 150 år sedan, innan insektssamlare började dyka upp.

Fire and forest history was studied on the island Gotska Sandön (area 30 km2), a national park that is situated in the Baltic sea north of Fårö and Gotland. With dendrochronology, fire scars and cultural traces in trees and stumps were dated. From 1487 and up to 1917, at least 30 fires had burnt on the island, four of the fires were verified in literature and archives. In the 1700s, fires dramatically decreased, probably due to changes in ownership. It is suggested that the majority of the fires in the 15- and 1600s were set up by man in order to improve sheeps´ grazing of heather (Calluna vulgaris L.). Despite the very isolated situation in the Baltic, logging of the pineforest has not been absent on the island. From 1826 to the 1940s several enterprises were set up with logging as main activity. In the early days mainly large trees were selected, later sanitary cuttings and thinnings of overstanding trees, snags and damaged trees were performed which turned parts of the virgin forest into production forest. Thanks to large difficulties in shipping the timber from the island, the impact from forestry stayed comparatively low and large parts of the virgin forest remained structurally largely intact with many dead trees, especially on sand dunes and in the part protected already in 1910. It is

suggested that the unique wood-inhabitating  beetle fauna on Gotska Sandön is not a relict from warmer elimate during the Holocene as has been suggested by early entomologists, instead it is very Iikely resembling the fauna that once inhabitated natural fire-shaped pine forests on the Swedish rnainland that vanished more than 150 years ago due to intensive forestry and fire suppression