Rapporten redovisar resultaten från transektinventeringar av undervattensvegetation på bottnar i Östergötland skärgård 2015. Inventeringen utgör det nionde året i det regionala miljöövervakningsprogrammet för grunda vegetationsklädda havsbottnar. Inventeringen har utförts av Jonas Edlund (Litoralis naturvårdskonsult) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. Arbetet har finansierats av Länsstyrelsen med stöd av Motala ströms vattenvårdsförbund.

Övervakningsprogrammet består av elva stationer. Varje station utgörs i sin tur av tre transekter. Under 2015 inventerades fem stationer, det vill säga femton transekter. Två av stationerna är referenser som besöks årligen medan resterande inventeras vart tredje år. Följande stationer inventerades detta år:

• Bråvikens kustvatten (västra delen)
• Trännöfjärden
• Kärrfjärden (referensstation)
• Hesselöfjärden (referensstation)
• Yttre Valdemarsviken

Inventeringen följer den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på ostkustens grunda bottnar. Metoden innebär att transekterna dykinventeras från den djupaste punkten upp till ytan vid strandkanten. Maxdjupen i 2015 års transekter har varit mellan 9,5 och 23,5 meter och längden från 26 till 105 meter.

För varje station har ekologisk status beräknats. Klassningen bygger på djuputbredningen hos ett antal referensarter, bland annat blåstång, ishavstofs, kräkel och rödblad. Utifrån de största djupen arterna hittas på inom respektive transekt beräknas ett EK-värde, varifrån stationens ekologiska status bestäms. Resultaten visar att fyra av stationerna har en hög ekologisk status och en station har en god ekologisk status (se tabell 1). De inventerade stationerna bibehåller den status de hade när de senast inventerades.

Bland referensarterna är blåstång den art som varierat mest under övervakningsprogrammets nio år. Under de första åren, från 2007 till 2011, ökade tången sin utbredning. Ökningen var tydligast när det gäller artens yttäckning (se figur 1), men sågs även hos blåstångsbältets nedre gräns. I många transekter ökade även blåstångens maxdjup. Med start 2011 började omfattande betningsskador observeras i flertalet transekter, ett mönster som fanns kvar till 2014. Vid årets inventering observerades betningsskador, men i betydligt minde omfattning än under de senaste åren. Omfattande betningsskador noterades bara i två av de inventerade transekterna, båda i Kärrfjärden.

Under samma period som betningsskadorna observerats har blåstångsamhället påtagligt förändrats. Förändringarna har främst bestått i en minskad sammanlagd yttäckning och en grundare djupgräns för tångsbältet. I många fall har även växtdjupet för de djupast växande plantorna förskjutits uppåt. Årets inventering har visat att tången fortsatt att minska i transekterna i Bråvikens kustvatten, Trännöfjärden, Kärrfjärden och Yttre Valdemarsviken. I Hesselöfjärdens transekter har dock en återkolonisation av tidigare bevuxna ytor noterats under de senaste två åren.

Blåstångens tydliga mönster med minskad utbredning sedan cirka 2011 syns inte bland övriga referensarter. Detta stärker hypotesen att blåstångens minskning inte är kopplad till ett försämrat ljusklimat, utan hänger samman med betningsskadorna.

Totalt påträffades 27 makrofytarter. Av dessa var 4 grönalger, 7 brunalger, 7 rödalger, 2 kransalger och 7 kärlväxter. Grönalgerna grönslick och tarmalg, brunalgerna ishavstofs och brunslick samt rödalgerna fjäderslick och kräkel påträffades i samtliga transekter. Den rödlistade fisken tånglake (NT) observerades i 2 transekter (E 06 och E 14).