Övervakningen visar att flertalet av de inventerade strandängsfåglarna i Halland minskat kraftigt under de fem år som gått mellan inventeringarna 2007 och 2012 och det är i de flesta fall en fortsättning på de kraftiga minskningarna mellan 2002 och 2007. Vid jämförelse med inventeringen i Skåne visar de flesta vadararterna samma negativa trend, medan tärnorna i Skåne, till skillnad från Halland, har haft en positiv beståndsutveckling.

Även vid jämförelse mellan Halland och danska lokaler är det god överenstämmelse.

När det gäller Öland finns resultat fram t.o.m. 2008 och dessa avviker tydligt för ett par arter.

När det gäller jämförelse mellan Halland och analysen av beståndsutveckling i hela Sverige så finns det stora skillnader. Det gäller t.ex. vadarna tofsvipa och enkelbeckasin, vilka anses öka i Sverige som helhet, medan de minskar starkt i Halland. Måhända är det den del av arterna som finns på havsstrandängar som drabbats av tillbakagång. Samma sak gäller fiskmås, fisk- och silvertärna. De ökar i Sverige som helhet, men de minskar på havsstrandängarna.

Orsaken till minskningen av vadarbestånden är trots stora forskningsansträngningar fortfarande inte helt klarlagd. Tänkbara orsaker diskuteras i rapporten.