Fyra av de 26 undersökta vattendragslokalerna år 2010 bedömdes tillhöra klass 1 hög status, nämligen Holjeån vid Ljungryda-Östafors, Holjeån vid Näsum, Vieån samt Lillån (Visseltofta). Den sistnämnda klassades dock som sur (se nedan).

Byaån, Hovdalaån, Mjöån i Åbjär, Almaån nära utflödet i Helge å, Önnerupsbäcken (se nedan), Vinnö å i Lommarp, Tuvebäcken, Vramsån i Årröd och Tormestorpsån hamnade i klass 2, god status. Alla utom Byaån, Hovdalaån och Mjöån i Åbjär befann sig emellertid i den nedre delen av klassintervallet. Framförallt Tuvebäcken, Vramsån i Årröd och Tormestorpsån kan sägas ligga i riskzonen för att hamna i klass 3, måttlig status. Önnerupsbäcken hade ett mycket lågt antal räknade arter och mycket låg diversitet, vilket tyder på någon annan form av störning. Troligen beror detta på att tillgången på växtsubstrat vardålig med alltför unga växter på lokalen. En tidigare undersökning något högre uppströms i Önnerupsbäcken visade måttlig status, vilket är mer rimligt.

Elva vattendragslokaler tillhörde klass 3, måttlig status: Vramsån i Köpinge, Välabäcken, Tommarpsån i Smedstorp, Tommarpsån i Järrestad, Mjöån uppströms utflödet i Helge å, Almaån nedströms Finjasjön, Gessiebäcken, Kävlingeån, Råån, Vinnö å i Karpalund och Kölebäcken. Av dessa hade Vramsån i Köpinge och Välabäcken indexvärden mycket nära gränsen mot klass 2, god status, och Vramsån i Köpinge kan sägas befinna sig i gränslandet mellan god och måttlig status. I Välabäcken var emellertid stödparametern TDI (andelen näringskrävande kiselalger) mycket hög, vilket stärker bedömningen måttlig status. Råån, Vinnö å i Karpalund och Kölebäcken hade indexvärden i den nedre delen av klassintervallet. Framförallt de två sistnämnda kan, p.g.a. hög respektive mycket hög andel föroreningstoleranta arter (%PT), sägas ligga i riskzonen för att hamna i klass 4, otillfredsställande status.

Görslövsån och Humlebäcken hade de lägsta IPS-indexen i undersökningen 2010 och tillhörde klass 4, otillfredsställande status. I Görslövsån utgjordes en stor del av kiselalgssamhället av brackvattensarter, vilket visar att inflöde av vatten från Skälderviken sker på lokalen.

Ur surhetssynpunkt bedömdes samtliga vattendrag, utom Lillån, ha alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden. Endast Lillån, uppströms Visseltofta sågverk, hade ett lågt indexvärde och hamnade i sura förhållanden, vilket tyder på att årsmedelvärdet för pH ligger mellan 5,5-5,9 och/eller att pH-minimum är under 5,6.

I årets kiselalgsundersökning har andelen deformerade (missbildade) skal analyserats. Erfarenheter från andra undersökningar har visat att andra typer av föroreningsbelastning än näringsämnen och organiskt material, t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande, kan orsaka missbildningar på kiselalgsskalen. Inga gränser för påverkan/icke-påverkan finns i dagsläget framtagna för Sverige, men förekomst av mer än 1 % deformerade skal visar troligen någon form av påverkan. 1-2 % deformerade skal noterades i Kävlingeån, Kölebäcken, Tommarpsån i Järrestad, Tommarpsån i Smedstorp, Almaån nära utflödet i Helge å, Hovdalaån, Vieån och Byaån. I Råån, Välabäcken, Gessiebäcken och Mjöån i Åbjär förekom 2-5 % deformerade skal, medan störst andel (5,9 %) missbildade skal påträffades i Tuvebäcken.

I undersökningen av kopplingen mellan deformerade skal och bekämpningsmedelsförekomsten i 8 (egentligen 12) av lokalerna i vattendrag med hög jordbrukspåverkan, är materialet alltför litet för att några säkra slutsatser ska kunna dras. Resultaten indikerar trots det att bekämpningsmedel kan vara en av huvudorsakerna till den förhöjda andelen deformerade kiselalgsskal på de undersökta lokalerna. Däremot fanns ingen direkt koppling mellan andelen deformerade skal och statusen för kvalitetsfaktorn kiselalger, vilket var förväntat eftersom IPS-indexet endast är framtaget för att visa allmän närings- och föroreningspåverkan.

Andelen deformerade skal verkar framförallt hänga samman med den sammanlagda halten bekämpningsmedel och därefter antalet substanser som påträffats på lokalen. Tidsmässigt verkar andelen deformerade skal framförallt spegla bekämpningsmedelsförekomsten de två till tre månaderna närmast före kiselalgsprovtagningen. Den sammanlagda giftigheten enligt toxindexet förklarar inte i lika hög grad förekomsten av deformerade skal, vilket i sin tur kan bero på att ingen hänsyn har tagits till en eventuell ”cocktaileffekt”.

I den mer omfattande utvärderingen av kiselalger och miljögiftspåverkan som kommer att genomföras av flera län under 2011 behöver fler studier göras. Helst bör både kiselalgsprov och vattenprov för bekämpningsmedelsanalys tas varje månad under perioden maj till september. Av kostnadsskäl är detta kanske inte möjligt men då bör kiselalgsprov tas i september och vattenprov för bekämpningsmedel varje månad från åtminstone juli till september. I projektet bör möjligheten att utveckla ett kiselalgsindex med avseende på gifter – i likhet med surhetsindexet – undersökas.