Stora Kroksjön har undersökts vid två tillfällen under 1960-talet och vid sex tillfällen

fr o m 1991. Vid samtliga tillfällen har samma tre arter påträffats, nämligen

Mysis relicta s.l., Monoporeia affinis och Pallasea quadrispinosa. De övriga tre i

Sverige förekommande glacialrelikta kräftdjursarterna Gammaracanthus lacustris,

Saduria entomon och Limnocalanus macrurus har aldrig påträffats i Stora Kroksjön.

Stora Kroksjön är enligt uppgift en av två sjöar som idag har glacialrelikta

kräftdjur i Blekinge län och är den enda sjön som har flera arter. Den andra sjön i

Blekinge som sägs hysa glacialrelikta kräftdjur är Immeln i Olofströms kommun

(Fürst 1966, Lars Collvin, Länsstyrelsen i Skåne, muntl.medd). Sannolikt har kalkningar

av Stora Kroksjön hindrat nämnda djur från att utrotas från sjön. Detta kan

jämföras med två andra sjöar i länet, Galtsjön och Blanksjön i Ronneby kommun,

som hyst bestånd av glacialrelikta kräftdjur men som idag saknar dessa djur. Åtminstone

i det ena fallet beror troligen försvinnandet på försurning.

Vid samtliga sex tillfällen under perioden 1991-2013 då Stora Kroksjön undersökts

har trålning utförts med en s k mysistrål. Mätseriens tidsutsträckning och antal mättillfällen

är för svenska förhållanden ovanligt omfattande. Trålning är den bästa

metoden då förekomst av glacialrelikta kräftdjur skall undersökas men har sin klara

begränsning vid kvantifiering av dessa djur. Den talrikaste arten i trålproven har

varit M. relicta s.l., medan P. quadrispinosa vanligtvis har varit den art som har

haft klart lägst täthet. De skattade tätheterna av den tredje förekommande arten, M.

affinis, har sannolikt underskattats en hel del då arten gräver ned sig i sedimentet

och på så vis kan undgå att fångas av trålen. Alla tre arternas skattade täthet har

varierat mellan undersökningsåren, men variationen kan mest sannolikt förklaras

med metodbrister och naturlig variation.

Vid undersökningen 2013 användes för första gången en ny metod i Stora Kroksjön

nämligen håvning med stor håv nattetid. Metoden ärbättreför skattning av tätheten

hos M. relicta s.l.än trålning. Håvningar över det största djupet påbörjades en halvtimme

innan solnedgången och pågick till midnatt. Den skattade tätheten ökade

under nämnda tidsperiod med maximala tätheter vid midnatt (kl 23.15-00.30) då

den skattade medeltätheten var 2-3 gånger så stor (186 ind/m2) som den medeltäthet

som skattades med hjälp av trål på största djupet vid håvning under ljusa förhållanden

före solnedgången (69 ind/m2).

Livscykeln hos M. relicta s.l. i Stora Kroksjön tycks vara ettårig med vinterfortplantning

men med tvååriga omlekande honor.