I recipientundersökningar i Storån, Gnosjö kommun har man noterat att det förekommer mycket metallföroreningar omkring Hillerstorp. Man har särskilt misstänkt att Kvarnasjön kan vara en källa till tungmetallutsläpp vilket undersökts i flera studier. För att få en bred beskrivning av föroreningasituationen har dessa studier sammanfattats och vissa data utvärderats på nytt med syfte att få ett underlag för den fortsatta hanteringen av problemet med utsläpp från Kvarnasjön framgent. Man kan med hjälp av denna rapport sluta sig till att Kvarnasjöns sediment och dike samt våtmark som mynnar i sjön från Brännehylte är kraftigt metallförorenade. Halterna av zink och krom samt nickel överskrider alla gränsen för mycket höga halter samt mycket stor påverkan av punktkälla enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och hamnar i riskklass 5 det vill säga att det finns en stor risk för negativ påverkan redan vid kort exponering för de vat-tenlevande organismerna i Kvarnasjön. Dike och våtmark nedströms Brännehylte är kraftigt metallförorenade i huvudsak med zink och krom men även av bly, nickel och cyanid och läcker metallföroreningar till Kvarnasjön. Dike och våtmark som leder in i Kvarnasjön från Brännehylte fungerar förmodligen som både fälla för pågående utsläpp från industriell verksamhet samt som källa till föroreningar till Kvarnasjön beroende på belastningen, årstid, väderlek, temperatur, flöde, pH och sammansättning på vattnet i utloppet från Brännehylte (till exempel komplexbildare) etcetera. Zink- och kromhalterna i Kvarnasjöns sediment är höga, speciellt i de översta lagren, vilket indikerar en pågående förorening. Kvarnasjön som är relativt grund och vars ytsediment innehåller höga halter metaller, fungerar inte som en fälla utan utgör en sekundär källa vars omfattning varierar med olika faktorer som nederbörd, temperatur och flöde. Metallföroreningarna transporteras ut ur sjön och vidare till Storån där Kvarnasjön står för en stor del av den ökning av zink och krom transporten som sker mellan Flaten och Törestorp i Storån. Den ökning av halt och transport av metaller till Storån som setts under några år kan bero på att recipienten med dike, våtmark inklusive Kvarnasjöns sediment har blivit mättat med metallföroreningar och att spridningen nu når allt längre ut från punktkällan. Även om zink och krom utgör huvudproblemet så överskrids Vattendirektivets EQS-värde för bly i utgående vatten från Kvarnasjön vilket föranleder att man även måste vidta åtgärder för att få ner halterna av bly. Lämplig åtgärd är att sanera såväl dike och våtmark samt sjösediment.