Undersökningarna av referenssjöar (tidsseriesjöar) startades 1983/84 av Naturvårdsverket, bland annat för att följa försurningsutvecklingen och ge referensmaterial till kalkningsverksamheten och landsomfattande sjöinventeringar. Senare har syftet med undersökningarna utökats och numer representerar både sjöar och undersökningsprogram ett bredare referensområde med data på näringsämnen, ljusförhållande, syrgasförhållande, planktiska alger, bottenfauna och fisk.Sedan 1995 bedriver även länsstyrelsen övervakning av sjöar med delvis samma programstruktur och syften som gäller nationellt.Aktuell rapport innehåller en sammanställning och utvärdering av fysikaliska, kemiska och biologiska resultat som analyserats till och med 2003. Rapporten innefattar totalt sjutton sjöar varav sju ligger inom länets gränser, övriga ligger delvis eller helt i omkringliggande län. Åtta av de sjutton sjöarna ingår i det nationella referensprogrammet medan övriga ingår i regionala referensprogram.Sjöarnas avrinningsområden utgörs främst av barrskog med inslag av våtmark och öppen mark/jordbruksmark. Karaktären hos avrinningsområdena gör att vattnet i flertalet sjöar är måttligt till starkt färgat med måttligt till mycket litet siktdjup. Näringshalten i sjöarna är låga till måttligt höga med undantag för enstaka sjöar som har en högre näringshalt.Många av referenssjöarna har ett naturligt svagt surt till surt vatten med svag buffertkapacitet vilket gör dem känsliga för belastning av försurande ämnen. Den svaga buffertkapaciteten beror på tillförseln av organiska syror från de skogsdominerande avrinningsområdena, att jordlagren är tunna och att berggrunden är svårvittrad.De låga näringshalterna ger en liten tillväxt av växt- och djurplankton, enstaka sjöar inom referensprogrammet bedöms dock ha stor till mycket stor biomassa. Fisksamhällena utgörs främst av abborre, mört och gädda men även sik och braxen förekommer.